Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

1

Hi© 64.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 april 1906.
— — — Andra Kammaren — 14 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående understöd åt äldre
barnmorskor.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 3)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 5)

Till Konungen.

TTti inom Riksdagen väckta motioner har framhållits önskvärdheten
af att, då genom nådiga reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt
den 31 december 1904 möjlighet till åtnjutande af pension beredts de
flesta af de hos kommun eller å barnbördshus anställda barnmorskor, en
liknande förmån äfven måtte komma de äldre barnmorskor till godo, som
icke ägde rätt till delaktighet i samma pensionsanstalt.

Till följd af de i åberopade reglemente gifna stadganden äro nämligen
från rätt till delaktighet i barnmorskornas pensionsanstalt under alla
förhållanden uteslutna de barnmorskor, som, då anstalten med innevarande
års ingång trädde i verksamhet, fyllt 50 år. Billighet och rättvisa synes
dock kräfva, att äfven dessa kvinnor, som i lång tid utöfvat ett samkällsnyttigt
och ansvarsfullt, men såsom regel föga inkomstbringande yrke,
Bill, till Biksd, Prof. 1905. 10 Sami. 1 Ajd. 1 Band. 8 Käft. (N:is 64—66.) 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 64.

erhålla någon del af den förmån, som beredts deras yngre kamrater. Ett
beslut härom skulle också stå i full öfverensstämmelse med hvad i likartade
fall redan förut åtgjorts, nämligen i fråga om lärare och lärarinnor
vid rikets folkskolor och småskolor, i det att dels 1884, dels 1898 af
Riksdagen beviljats särskilda, rätt betydande anslag för beredande af
understöd åt sådana personer inom dessa kårer, som icke varit berättigade
till pension enligt de för folkskolelärarnes pensionsinrättning gällande
bestämmelser.

Att man redan vid utarbetandet af förslaget till reglemente för barnmorskornas
pensionsanstalt varit betänkt på att bereda äfven de barnmorskor,
kvilka på grund af sin ålder icke skulle kunna vinna inträde såsom
delägare i anstalten, möjlighet att komma i åtnjutande af något understöd
på sin ålderdom, framgår för öfrigt af den utredning medicinalstyrelsen år
1901 verskställt rörande föreliggande fråga.

Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t af frågan om barnmorskornas
pensionering medgaf också vederbörande departementschef, att det
hade varit önskvärdt, om ålderdomsunderstöd kunnat beredas äfven åt
ifrågavarande äldre barnmorskor. Detta bör jämväl enligt Riksdagens
åsikt icke heller af någon kunna bestridas. Beredandet af ett sådant
ålderdomsunderstöd åt äldre hos kommun eller å barnbördshus anställda
barnmorskor skulle nämligen komma att medföra påtagliga fördelar icke
blott för ifrågavarande barnmorskor, utan äfven för allmänheten, för hvilken
det måste vara af vikt, att en barnmorska icke af ekonomiska skäl
tvingas att fortsätta sin ansträngande och maktpåliggande tjänstgöring
alltför långt inpå ålderdomen. Kostnaderna för en sådan anordning böra
emellertid enligt Riksdagens åsikt icke uteslutande drabba statsverket.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får Riksdagen anhålla, det täckes
Eders Kungl. Maj:t låta utreda, om och i hvad mån ålderdomsunderstöd
skulle kunna beredas åt barnmorskor, som vid den tid, då barnmorskornas
pensionsanstalt trädde i verksamhet, fyllt 50 år, och, i den händelse
utredningen därtill gifver anledning, med framställning i ärendet till Riksdagen
inkomma.

Stockholm den 14 april 1905.

Med undersåtlig vördnad.