4
Riksdagens Skrifvelse R:o 4.
N:o 4.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 februari 1905.
— — — — Andra Kammaren den 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kimgl. Maj.ts
proposition angående nedsättning af afgiften för inrikes
postförsändelses rekommendation m. m.
(Bevillningsutskottets betänkande n:o 1.)
Till Konungen.
I eu till Riksdagen aflåten proposition, n:o 15, af den 20 nästlidna
januari kar Eders Kungi. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del
medgifva,
att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation bör
i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall utgöra
15 öre;
att, med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande ersättning
af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommenderad
försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;
att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af
postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad, medan
densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings
utbetalande skola tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen icke
varit belagd med postförskott, samt
att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.
Riksdagens Skrifvelse N:o 4.
5
Beträffande först den formella sidan af förslaget, i hvad detsamma
afser en nedsättning af den nu gällande rekommendationsafgiften, har
Riksdagen ansett sig böra erinra, att jämlikt bestämmelserna i 60 §
regeringsformen postmedel äro att hänföra till bevillningar samt i följd
af denna sin natur af beskaffenhet att tillhöra Riksdagens beslutanderätt.
På grund häraf tillkommer det Riksdagen att ensam bestämma postporto
och alla de öfriga hithörande afgifter, som ingå bland postmedlen.
Med afseende å nu angifna uppfattning i fråga om tolkning af
grundlagens hithörande föreskrifter har Riksdagen funnit sig böra erinra
om ett af 1896 års Riksdag i detta ämne gjordt uttalande, för hvilket
Riksdagen äfven anser sig böra i korthet redogöra.
I en till sistnämnda års Riksdag aflåten proposition hade Eders
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, bland annat,
att viktportot för de s. k. småpaketen skulle ökas med 50 procent. Detta
förslag var föranledt af eu utaf generalpoststyrelsen gjord framställning,
däri styrelsen tillika hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte bestämma
nya afgifter för paket af mer än 1 kilograms vikt. Generalpoststyrelsens
berörda förslag blef emellertid endast, för så vidt det angick portot för
småpaket, hänskjutet till Riksdagens pröfning. Med anledning häraf
yttrade Riksdagen i sin till Eders Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse, n:o 24,
af den 18 april 1896, att Riksdagen af anförda orsaker funne paketbefordringen
böra med afseende å portosatsernas fastställande i sin helhet
likställas med brefposten samt att vid sådant förhållande det i öfverensstämmelse
med 57 och 60 §§ regeringsformen tillkomme Riksdagen
ensam att bestämma samtliga portosatser för paket af alla slag.
Slutligen vill ock Riksdagen i fråga om den formella sidan af förslaget
erinra, att det synes svårt, för att icke säga ogörligt, att uppdraga
en gränsskillnad för beslutandet af dessa postafgift?,!’, kvilka alla utgöras
på ett och samma sätt, nämligen i form af stämpelafgift medelst frimärken.
Yidkommande härefter rekommendationsafgiftens belopp eller dess
nedsättning från 20 till 15 öre har Riksdagen icke haft något att däremot
erinra.
Beträffande vidare den ifrågasatta sänkningen af det belopp, hvarmed
postverket bör ersätta förkommen eller skadad, rekommenderad inrikes
postförsändelse, äfvensom frågan om ändrade grunder för ersättning
för förkommen postförskottsförsändelse har Riksdagen jämväl bifallit de
af Eders Kungl. Maj:t föreslagna ändringar i de uti dessa ämnen nu
gällande bestämmelser.
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 4.
Riksdagen, som icke heller haft något att erinra mot Eders Kungl.
Maj:ts proposition, i hvad densamma afser tiden för de nya bestämmelsernas
trädande i kraft, får härmed tillkännagifva, att i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition Riksdagen — med uttalande
af den mening, att det tillkommer Riksdagen allena att bestämma öfver
alla slag af postafgifter — beslutit,
att den afgift, som för inrikes postförsändelses rekommendation bör
i Sverige utöfver belöpande postbefordringsafgift erläggas, skall utgöra
15 öre;
att, med bibehållande i öfrigt af gällande stadganden rörande ersättning
af postmedlen för förkommen eller skadad inrikes rekommenderad
försändelse, ersättningsbeloppet må begränsas till 36 kronor;
att, med upphäfvande af nuvarande stadganden om ersättning af
postmedlen för inrikes postförskottsförsändelse, som gått förlorad medan
densamma befunnit sig under postverkets vård, för dylik ersättnings utbetalande
må tillämpas enahanda grunder, som om försändelsen icke
varit belagd med postförskott, samt
att ofvanberörda bestämmelser må träda i kraft den 1 juli 1905.
Stockholm den 22 februari 1905.
Med undersåtlig vördnad.