Riksdagens Skrifvelse, N:o 184,
5
N;0 m.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1905.
— — — — Andra Kammaren den 19 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta
motioner i fråga om proportionellt valsätt vid val af
Riksdagens utskott m. m.
(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 16.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen hafva i särskilda motioner framställningar
gjorts om införande af proportionellt valsätt vid val af Riksdagens
utskott m. in.
Redan vid den första riksdagen efter det nuvarande representationsskickets
antagande väcktes, i sammanhang med upprättande af
arbetsordning för Andra Kammaren, förslag om det proportionella
valsättets tillämpning vid val af ledamöter till konstitutions-, statsoch
bevillningsutskotten, men, ehuru frågan då endast af formella
skäl ej kunde komma under Riksdagens pröfning, fick den likväl
sedermera hvila ända till 1878 års riksdag. Då väcktes inom Andra
Kammaren af herr IT. L. Rydin en motion om införande i § 75
riksdagsordningen af ett tillägg, genom livilket de olika meningsgrupper,
som kunde inom kamrarne förefinnas, skulle beredas utväg
att, i ett visst förhållande till hvarje sådan grupps personantal,
i Riksdagens utskott insätta medlemmar, samt såmedelst skulle kunna
förebyggas, att utskottsvalen ginge uteslutande i den riktning, soin
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
eu enda menings flertal funne för godt bestämma. Konstitutionsutskottet
afstyrkte emellertid motionen, och denna hemställan Idel''
af båda kamrarna bifallen. Frågan återkom vid 1896 års riksdag,
då ledamoten af Andra Kammaren herr B. Palme uti afgifven
motion föreslog eu skrifvelse till Eders Kung! Maj:t med begäran
om utredning angående det proportionella valsättets användande
vid val inom Riksdagens kamrar. Icke heller detta förslag lyckades
tillvinna sig någondera kammarens bifall. Vid 1897 års riksdag
väcktes inom Andra Kammaren ånyo motion i samma syfte af herr
J. Nydal. Dennes förslag anslöt sig i hufvudsak till den vid 1896
års riksdag af Eders Kung! Maja för vissa riksdagsmannaval föreslagna
valmetoden, hvilken utgjorde eu i någon mån modifierad
tillämpning af det valsätt, som intill år 1891 användes vid val af
ledamöter i danska riksdagens landsting och i dess utskott. Äfven
denna motion blef af Riksdagens båda kamrar afslagen. Frågan fick
härefter anstå till 1902 års riksdag, då herr Ernst Carlson uti eu
inom Andra Kammaren afgifven motion föreslog eu sådan ändring
af § 75 riksdagsordningen, att vid val, som af kammare förrättades,
proportionellt valsätt, byggd! på den i Danmark tillämpade s. k.
An droska valmetoden, skulle användas, därest minst eu tiondedel
af kammarens ledamöter därom gjorde framställning. Motionen blef
af konstitutionsutskottet afstyrkt och Första Kammaren biföll utskottets
hemställan, medan Andra Kammaren för sin del antog eu
af friherre Barneko w med flere vid utlåtandet fogad reservation,
åsyftande sådana ändringar i riksdagsordningen, att det af motionären
föreslagna proportionella valsättet skulle användas vid utskottsval
och val af sådana deputerade, som i 50 § riksdagsordningen
afsåges, därest minst en femtedel af kammarens ledamöter sådant
begärde. Vid 1904 års riksdag förelågo inom Andra Kammaren
två motioner i ämnet, nämligen af herr G. Lindgren i Islingby och
herr J. Ericsson i Vallsta. Båda motionerna anslöto sig till ofvanuämnda
af Andra Kammaren bifallna reservation med den skillnaden,
att herr Lindgren uttalade sig för, att användandet af det
proportionella valsättet skulle göras fakultativt, medan herr Ericsson
föreslog eu obligatorisk tillämpning af dylikt valsätt. Konstitutionsutskottet
afstyrkte båda motionerna och Första Kammaren biföll
hvad utskottet hemställt. Andra Kammaren däremot biträdde en
af samma kammares utskottsledamöter afgifven reservation, innefattande
bifall till herr Ericssons motion.
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
Den nu ånyo upptagna fråga angående det proportionella
valsättets tillämpning vid val inom Riksdagens kamrar finner Riksdagen
förtjänt af synnerligt beaktande. Uppenbart är, att, livad
utskotten beträffar, såväl rättvisa som billighet tala för, att de olika
meningsgrupperna inom kamrarna blifva i förhållande till sin numerära
styrka i utskotten företrädda, äfvensom att partierna beredas
tillfälle att i dem invälja personer, som de själfva anse för sig
representativa. Visserligen hafva redan under nuvarande förhållanden,
och särskild! sedan partierna inom kamrarna blifvit mera jämnstarka,
dessa synpunkter i viss män vunnit beaktande. Men då
någon garanti icke finnes för att så alltid skall komma att ske,
utan en ändring härutinnan kan, såsom erfarenheten från en icke
alltför aflägsen tid gifvit vid handen, tänkas komma att inträda,
när sådana frågor stå på dagordningen, i hvilka partimotsatserna
göra sig starkt gällande, har Riksdagen funnit redan detta förhållande
innebära tillräckligt talande skäl för vidtagande af eu sådan
ändring i nu gällande valsätt, att minoritetens billiga anspråk på
att få deltaga i ärendenas beredning under alla omständigheter
varder fullt tryggad.
Icke blott ur nu angifna synpunkter finner Riksdagen erforderligt,
att det proportionella valsättet införes vid utskottsvalen.
Äfven rent praktiska skäl tala för eu dylik anordning. Utskottens
uppgift att förbereda de olika frågor, som komma under Riksdagens
pröfning, så ock att jämka mellan kamrarna, då dessa stannat i
olika beslut, gör det synnerligen önskvärd!, att redan vid ärendenas
förberedande behandling minoritetens män lämnas tillfälle att, med
den sakkunskap och erfarenhet de måste antagas äga i ej mindre
män än majoritetens, framföra de skäl och grunder, som från deras
ståndpunkt böra blifva de bestämmande vid ärendenas slutliga afgörande.
Gifvet är, att utredningen af de olika frågorna därigenom
måste vinna i allsidighet och grundlighet på samma gång som större
möjlighet skulle förefinnas för en sammanjämkning af de olika
åsikter, som äro inom Riksdagen representerade.
Hvad ofvan anförts synes Riksdagen jämväl kunna i tilllämpliga
delar göras gällande i fråga om val af de särskilda deputerade,
som i § 50 riksdagsordningen afses.
Föreligga sålunda enligt Riksdagens mening fullgiltig^, skäl
för införande af proportionellt valsätt vid utskottsval och val af
nyssnämnda särskilda deputerade, finner sig Riksdagen däremot icke
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
öfvertygad om lämpligheten af att låta detta valsätt komma till
användning vid utseendet af sådana nämnder, hvilka af Riksdagen
tillsättas med rätt att i vissa angifna fall besluta eller förrätta val
i Riksdagens ställe, äfvensom af andra Riksdagens delegationer än
utskott. Dessa nämnders och delegationers uppgift är nämligen af
den från utskottens ändamål skilj aktliga natur, att det med fog kan
göras gällande, att de inom Riksdagens kamrar rådande majoriteterna
böra på dylika val kunna utöfva det afgörande inflytandet.
Riksdagen bär på grund häraf icke ansett sig böra förorda det
proportionella valsättets införande vid val af ifrågavarande nämnder
och delegationer.
Vidkommande den valmetod, som för utskottsvalen bör
komma till användning, finner Riksdagen uppenbart, afflå densamma
måste ställas fordran på enkelhet och lättfattlighet på samma gång
som den på ett fullt tillfredsställande sätt fyller sitt ändamål. Med
biträde af sakkunnig person hafva inom konstitutionsutskottet
utarbetats tvenne särskilda valmetoder (Bil.), hvilka sinsemellan
förete den likheten, att de bygga på den s. k. D’Hondtska fördelningsregeln.
Medan den ena af dessa metoder, med vissa af valens
natur påkallade förenklingar, nära ansluter sig till den af Eders
Kungl. Majd för val af ledamöter till Riksdagens Andra Kammare
föreslagna listmetoden, karaktäriseras den andra metoden särskild!
däraf, att den i möjligaste män anpassar sig efter den vid utskottsvalen
numera rådande praxis samt därjämte bereder de olika partierna
tillfälle att, på samma gång de blifva representerade i förhållande
till sin styrka, i utskotten insätta de ledamöter, partiet anser böra
i främsta rummet ifrågakomma, äfvensom att under valens fortgångtaga
hänsyn till resultatet af redan förrättade val. Då emellertid
vissa detaljer af dessa båda valmetoder ansetts böra ytterligare
utarbetas, och det dessutom synts Riksdagen lämpligt, att jämtäl
andra för ifrågavarande val lämpade metoder göras till föremål för
pröfning, har Riksdagen funnit sig böra hemställa, att eu fullständig
utredning i berörda afseende måtte genom Eders Kungl. Maj ds
försorg verkställas.
Slutligen vill Riksdagen såsom sin åsikt framhålla, att det
måste anses vara principiellt oriktigt att införa de närmare bestämmelserna
angående det proportionella valsättet i de reglementarisk»
föreskrifterna för Riksdagen, öfver hvilka denna ensam äger be-.
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
9
slutanderätt. Dylika bestämmelser äro nämligen af den vikt, att
de böra i grundlag intagas.
På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det
Eders Kung! Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till införande af proportionellt valsätt vid de i §§ 37 och
50 riksdagsordningen föreskrifna val.
Stockholm den 19 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.
Bil.
Förslag
till proportionellt valsätt vid val af Riksdagens utskott ra. m.
Alternativ 1.
Riksdagsordningen.
§ 75.
1. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vara enkla, slutna, hoprullade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas namn,
som från oxaktighet i anseende till deras
antal. Mellan personer, som vid val
undfått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfordras.
2. Vid val, som enligt 37 och 50
§§ af kammare förrättas, skall förfaras
på följande sätt. Af hvai’je röstande
afgifves en sedel, innehållande allenast
ett namn och afseende val af såväl
ledamöter som suppleanter, där bägge
Bih.
till Biksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd.
Alternativ 2.
Riksdagsordningen,
§ 75.
1. Vid alla val iakttages, att namnsedlarne,
så framt de skola blifva gällande,
böra vai’a enkla, slutna, hopnxllade,
omärkta och fria såväl från all tvetydighet
i anseende till personernas namn,
som från oriktighet i anseende till deras
antal. Mellan personer, som vid val
undfått lika antal röster, skiljes genom
lottning, när så erfoi*dras.
2. De i 37 och 50 §§ föreskrifna
val skola föri''ättas efter proportionell
valmetod, så snart valet afser mer än
en person. Närmare regler om huru
härvid skall förfaras meddelas i reglementariska
föreskrifter för Riksdagen.
1 Band. 53 Höft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
dera skola väljas. De platser, som äro
att besätta, fördelas, särskild! för val
af ledamöter och särskild! för val af
suppleanter, mellan de olika sedlarne
efter den grund, att, då någon sedel
tillerkännes plats för viss röstmängd,
samma röstmängd medför lika rätt för
hvarje annan sedel, och på det sätt,
att platserna, en efter annan, tilldelas
den af de olika sedlarne, som för hvarje
gång uppvisar det största jämförelsetalet.
Jämförelsetalet är för hvarje sedel dess
rösttal, så länge sedeln ännu icke fått
någon plats sig tillerkänd, halfva rösttalet,
så länge sedeln erhållit allenast
en plats, tredjedelen af rösttalet, så
länge sedeln erhållit allenast två platser,
och så vidare i fortsatt följd. Aro, i
fråga om någon plats, två eller flera
af jämförelsetalen lika, äge den sedel
företräde, hvars rösttal är störst. Äro
äfven rösttalen lika, afgör lotten företrädet
mellan sedlarna. De platser,
som sålunda tillkomma en sedel, besättas
på det sätt, att den, hvars namn finnes
uppfördt å sedeln, i främsta rummet
förklaras vald, hvarefter denne eller
den ledamot af kammaren, han för händelse
af förfall befullmäktigad på talmannens
anmodan å väljarnes vägnar
nämner dem, som skola intaga de öfriga
platserna, och dessa äfvenledes förklaras
valda. Den ordning, i hvilken talmannen
framställer sådan anmodan, som
nu nämnd, är, bestämmes af de olika
sedlarnes rösttal, så att ett högre rösttal
har företräde framför ett lägre, samt,
där rösttalen äro lika, genom lottning.
3. Mellan de enligt mom. 2 valde
bestämmes ordningen, därest de förut
tillhört ifrågavarande utskott eller
nämnd, efter det antal riksdagar, de
inom samma varit ledamöter eller suppleanter,
men eljest, eller i händelse detta
antal är lika, medelst lottning; dock
att, då ledamot är hindrad tjänstgöra, af
samma väljare utsedd suppleant skall
Reglementariska föreskrifter för
Riksdagen.
§ 4. De i R.O. 37 och 50 §§ omförmälda
val skola förberedas och utföras
på sätt här nedan och i §§ 5 till
och med 11 sägs.
Innan dylikt val företages, utsätter
hvarje kammare för sin del tid, då förslagslistor
å sådana ledamöter af kammaren,
som anses böra vid valen ifrågakomma,
skola till talmannen inlämnas.
Förslagslistorna må innehålla huru
många eller huru få namn som helst.
Sedan desamma inkommit, anslås
de af talmannen, med angifvande af
förslagsställarnas namn.
§ 5. Kammarledamot, som blifvit
föreslagen till samma uppdrag å mer
än en förslagslista, må kunna, vare sig
muntligen eller skriftligen, hos talmannen
fordra sitt namn uteslutet från alla
listor utom en; dock att sådan framställning
må göras senast å det här
nedan omförmälda sammanträde.
§ 6. Senast dagen före valet sammanträder
kammaren för slutjustering
af förslagslistorna. Å detta sammanträde
må endast följande jämkningar
göras i de föreslagna listorna:
l:o) anmäler talmannen de utslutningar,
som på grund af till honom
ingångna framställningar enligt § 5 äro
att företaga å listorna;
2:o) äger kammarledamot, som står
upptagen å mer än en förslagslista, rätt
att göra dylik framställning;
3:o) äger jämväl förslagsställare rätt
att utesluta från den af honom föreslagna
listan namn, som befinnes upptaget
äfven å annan förslagslista;
4:o) äger förslagsställare, hvilkens
förslagslista blifvit ändrad genom sådan
uteslutning, som här ofvan under l:o)
till och med 3:o) sägs, rätt att fullständiga
sitt förslag genom uppförande
å detsamma af namn å lika många
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 184,
i hans ställe inträda, där sådan är kammarledamöter, som de från förslaget
tillstädes. uteslutna, skolande härvid iakttagas, att
endast namn å sådana kammarledamöter
må upptagas, som icke redan äro upptagna
å de ursprungliga förslagslistorna,
och att de nya namnen på listan få
sin plats efter dem, som förut äro upptagna
därå.
De justerade förslagslistorna anslås
så fort ske kan.
§ 7. De vid valet afgifna röstsedlarna
skola öfverensstämma med någon
af de justerade förslagslistorna, vid
äfventyr att röstsedeln eljest kasseras.
§ 8. Sedan de för hvarje särskild
förslagslista afgifna röster sammanräknats,
fördelas de utskotts- eller delegationsplatser,
som valet afser att besätta,
mellan listorna sålunda, att platserna,,
en efter annan, tilldelas den af de olika
listorna, hvilken för hvarje gång uppvisar
det största af nedan angifva jämförelsetal.
Jämförelsetalet är för hvarje lista
dess rösttal, så länge listan ännu icke
fått någon plats sig tillerkänd; därefter
halfva rösttalet, så länge listan erhållit
allenast en plats; därefter tredjedelen
af rösttalet, så länge listan erhållit
allenast två platser: och så vidare i
fortsatt följd.
Äro i fråga om någon plats två eller
flera af jämförelsetalen lika, äge den
lista företräde, hvars rösttal är störst.
Äro äfven rösttalen lika, skilje lotten.
Har en lista redan erhållit så många
platser, som listan upptager kammarledamöter,
varde den från vidare jämförelse
utesluten.
§ 9. Allt efter som, enligt det i
föregående paragraf angifna förfarande,
en plats tilldelas viss lista, uppföres
den kammarledamot såsom vald till
ledamot af utskottet eller delegationen,
hvilken efter ordningen å förslagslistan
är därtill närmast berättigad. Skulle
härvid inträffa, att den närmast berät
-
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 184.
tigade redan förut blifvit antecknad
såsom vald, tages i stället från samma
lista den efter honom närmast berättigade.
§ 10. Sedan enligt ofvan beskinna
förfarande valen af utskottsledamöter
äro afslutade, ske suppleantvalen utan
ny omröstning genom upprepande, förmedelst
samma röstsedlar, af samma
förfarande, som vid valen af ledamöter
iakttagits, hvarvid listorna anses omfatta
endast de personer, som icke
redan blifvit valda till utskottsledamöter.
§ 11. Vid inkallande af suppleanter
iakttages, att vid förfall för ledamot inkallas
så vidt möjligt suppleant, som
varit upptagen å samma förslagslista
som den frånvarande ledamoten. I
öfrigt äga suppleanterna företräde i den
ordning, i hvilken de antecknats såsom
valda.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1906.