Riksdagens Skrifvelse N:o 152.

1

JT:o 152.

Uppläst och godkänd hos Riksdagens Första Kammare den 17 maj 1905.
— — — — Riksdagens Andra Kammare den 18 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljande af
ytterligare låneunderstöd för anläggning af järnväg från
Orsa till Sveg.

(Statsutskottets utlåtande n:o 106.)

Till Konungen.

Uti en till Riksdagen den 10 mars 1905 aflåten proposition (n:o 103)
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
medgifva, att åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag måtte till
fullbordande af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan Orsa
och Sveg kunna å det af Riksdagen enligt skrifvelse den 7 maj 1901 till
låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljade och till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande ställda extra anslag af 7,500,000 kronor anvisas ytterligare
ett understödsbelopp af 2,200,000 kronor utan iakttagande af i statsrådsprotokollet
omförmälda, i Riksdagens berörda skrifvelse stadgade villkor
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 39 Käft. Nås (152—158). 1

f

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 152.

och med förbehåll att, äfven därest från statsverkets sida påyrkades inlösning
af järnvägen, innan 10 år förflutit från det någon del däraf öppnats
för allmän trafik, staten skulle äga påfordra, att inlösningvärdet bestämdes
af gode män, på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning
meddelade koncessionen vore föreskrifvet, för den händelse inlösning skulle
tidigare ifrågakomma..

Af hvad enligt statsrådsprotokollet förekommit i detta ärende har
Riksdagen velat erinra om följande förhållanden.

Det för anläggning af järnväg från Orsa till Sveg ursprungligen
uppgjorda kostnadsförslaget slutar på en summa af 4,436,000 kronor med
rullande materiel och 3,700,000 kronor utan sådan materiel. Sedan vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtande af den 18 februari 1901 på anförda
skäl förklarat sig icke hålla för osannolikt, att järnvägen skulle
kunna fullbordas för det sålunda beräknade kostnadsbeloppet, har Eders
Kungl. Maj:t den 15 mars samma år fastställt berörda kostnadsberäkning,
i hvad den afsåg järnvägens anläggning utan rullande materiel, samt för
anläggningens utförande beviljat Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag ett
statslån till den beräknade kostnadens halfva belopp eller 1,850,000 kronor.
Sedan vidare hos Eders Kungl. Maj:t blifvit visadt, att i bolaget tecknats
aktier till ett belopp af något mer än 1,900,000 kronor, har Eders Kungl.
Maj:t den 27 september 1900 förklarat, att bolaget styrkt sig förfoga
öfver ett kapital, som jämte statslånet vore fullt tillräckligt till järnvägsanläggningens
utförande utan rullande materiel enligt den af Eders Kungl.
Maj:t fastställda arbetsplanen och det gillade kostnadsförslaget. Af det
beviljade statslånet har bolaget hittills utbekommit 1,233,000 kronor, och
sammanlagdt har på järnvägsanläggningen nedlagts omkring 3,100,000
kronor, men för anläggningens fullbordande beräknas nu af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vara erforderligt ytterligare 2,700,000 kronor, hvilket
belopp emellertid på af föredragande departementschefen anförda grunder
ansetts böra höjas till omkring 2,886,000 kronor. Kostnaden för järnvägen
utan rullande materiel antages sålunda nu komma att belöpa sig till
omkring 6,000,000 kronor i stället för det i fastställda kostnadsförslaget
beräknade 3,700,000 kronor.

Visserligen har i de nya kostnadsberäkningarna, såsom ock vid det
redan utförda arbetet å banan skett, den från början bestämda maximilutningen
af 16: 1,000 nedbragts till 14: 1,000, hvarjämte minsta kurvradien
ökats från 300 till 400 meter. Men den af lutningsförhållandenas
förbättring föranledda kostnadsökningen torde, på sätt särskildt påpekats,

Riksdagens Skrifvelse N:o 152.

3

till det mesta motvägas af besparing i följd af den minskning i våglängden,
som vid banans omstakning vunnits, och på det hela lärer det icke
kunna bestridas, att den kostnadsberäkning, som lagts till grund för bestämmande
af statslånets belopp, varit synnerligen otillförlitlig. Liknande
förhållande har, om än ej i så hög grad som här är fallet, förekommit
äfven med afseende å flera andra enskilda järnvägsanläggningar, för hvilkas
utförande statslån under senare tiden beviljats. I dessa fall hafva
emellertid vederbörande järnvägsbolag funnit utväg att, hufvudsakligen
genom enskild upplåning, anskaffa medel till banans fullbordande. Men
följden häraf har mången gången gång blifvit, att företaget under en lång
följd af år fått arbeta med stora ekonomiska svårigheter och icke kunnat
fullgöra sina förbindelser till staten. I anledning af dessa förhållanden
har Riksdagen ansett sig böra framhålla angelägenheten af att för framtiden
större omsorg och noggrannhet af vederbörande ämbetsverk ägnas
åt granskning af de kostnadsberäkningar, som i enlighet med Riksdagens
föreskrifter beträffande den till Eders Kung! Maj:ts disposition ställda
lånefonden för enskilda järnvägsanläggningar skola läggas till grund såväl
för bestämmande af det belopp, hvarmed i hvarje fall lån från fonden
må kunna utgå, som ock vid pröfningen, huruvida ett jämte statslånet
fullt tillräckligt enskildt kapital finnes att tillgå för anläggningens utförande.

Hvad angår den nu ifrågavarande järnvägen Orsa—Sveg, synes det
knappast förefinnas någon utsikt, att densamma skall kunna fullbordas,
därest icke staten träder emellan. Då emellertid banan nu står halffärdig,
vore det enligt Riksdagens mening ytterst beklagligt, om företaget måste
uppgifvas och det betydande kapital, som redan nedlagts därå, finge anses
tillspillogifvet. Särskildt för de fattiga kommunerna i Härjeådalen, hvilka
ådragit sig betungande skulder för åstadkommande af denna för orten
synnerligen viktiga förbindelseled, vore det mycket hårdt, om densamma
icke skulle komma till stånd och de gjorda uppoffringarna sålunda skulle
blifva utan nytta. Med afseende å järnvägens betydelse för staten, har
påvisats den fördel, som därigenom skulle beredas för tillgodogörande af
afkastningen från Hamra kronopark. Hvad vidare angår frågan, huruvida
Orsa—Svegbanan lämpligen skall kunna ingå såsom en länk i den tilltänkta
inlandsbanan, synes denna fråga icke kunna med någon säkerhet
bedömas, förrän närmare utredning och undersökning beträffande sistnämnda
bana blifvit verkställd. Då emellertid inlandsbanan under alla
förhållanden lärer komma att framgå öfver Sveg, bör otvifvelaktigt en

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 152.

järnväg från denna ort till Orsa med dess redan befintliga järnvägsförbindelser
både i sydlig och östlig riktning blifva till stort gagn såväl för
den allmänna samfärdseln som ock för strategiska ändamål. Och af det
yttrande, som chefen för generalstaben afgifvit i ärendet, framgår, att
Orsa—Svegbanans byggnadssätt enligt den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
reviderade planen kan anses motsvara äfven de militära fordringarna,
och synes vid detta förhållande tillräcklig anledning saknas att vid
anläggning af banan tillämpa det betydligt dyrbarare byggnadssätt, som
af järnvägsstyrelsen förordats.

Med afseende å ofvan angifna förhållanden och på grund af de skäl,
som i öfrigt blifvit af departementschefen anförda, har Riksdagen ansett
sig kunna medgifva, att för fullbordande af ifrågavarande järnväg ett ytterligare
statslån å 2,200,000 kronor må beviljas Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag.

För att emellertid vinna erforderlig trygghet, att järnvägsföretaget
verkligen skall komma till fullbordan utan att statens hjälp än mera behöfver
anlitas, har Riksdagen ansett det böra såsom villkor för beviljande
af berörda låneunderstöd föreskrifvas, att landsting, kommuner eller enskilda
i afgifven förbindelse, som af Eders Kungl. Maj:t godkännes, utfästa
sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens utförande
anvisade låneunderstöd jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel
skulle visa sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande,
enligt plan, som af Eders Kungl. Maj:t fastställes, tillhandahålla bolaget för
detta ändamål ytterligare erforderliga medel intill ett belopp af 250,000
kronor.

Det i propositionen intagna förbehåll i afseende å villkoren för statens
rätt till inlösen af järnvägen har Riksdagen ansett jämväl vara af
förhållandena påkalladt.

Riksdagen får alltså anmäla, att Riksdagen, i anledning af Eders
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, medgifvit, att å det af Riksdagen
enligt skrifvelse den 7 maj 1901 (n:o 74) till låneunderstöd för enskilda
järnvägar beviljade och till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställda extra
anslag af 7,500,000 kronor må, utan iakttagande af i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 10 mars 1905 omförmälda, i Riksdagens berörda
skrifvelse stadgade villkor, åt Orsa—Härjeådalens järnvägsaktiebolag till
fullbordande af den redan påbörjade järnvägsanläggningen mellan Orsa
och Sveg kunna anvisas ytterligare ett låneunderstöd till belopp af
2,200,000 kronor, dock under villkor dels att landsting, kommuner eller

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 152.

enskilda i afgifven förbindelse, som af Eders Kungl. Maj:t godkännes, utfäst
sig att, i händelse de af statsmedel för järnvägsanläggningens utförande
anvisade låneunderstöd jämte öfriga för bolaget tillgängliga medel
skulle visa sig icke vara tillräckliga för järnvägsbyggnadens fullbordande
enligt plan, som af Eders Kungl. Maj:t fastställes, tillhandahålla bolaget
för detta ändamål ytterligare erforderliga medel intill ett belopp af 250,000
kronor, dels ock att, därest från statsverkets sida påyrkas inlösning af järnvägen,
innan 10 år förflutit från det någon del däraf öppnats för allmän
trafik, staten skall äga påfordra, att inlösningsvärdet bestämmes af gode män,
på sätt i den å ifrågavarande järnvägsanläggning meddelade koncessionen
är föreskrifvet, för den händelse inlösning skulle senare ifrågakomma.

Stockholm den 18 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.