Riksdagens Skrifvelse N:o 149.

3

N:o 149.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 maj 1905.
— — — —: Andra Kammaren — — — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående brobyggnad öfver Lule älf vid
Trångforsen.

(Statsutskottets utlåtande N:o 62 och memorial N:o 89.)

Till Konungen.

I en till Riksdagen den 3 februari 1905 aflåten proposition (N:o 45)
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,
att, till anläggning af en landsvägsbro öfver Lule älf vid Trångforsen
i enlighet med en af öfversten in. in. O. J. F. Wijnbladh därför
upprättad plan, anslag måtte utöfver det belopp, 22,980 kronor, hvarmed
de väghållningsskyldige i (ifver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt
förpliktats till ändamålet bidraga, kunna från af Riksdagen till
understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder beviljade medel anvisas utan iakttagande
af de för denna fonds anlitande i allmänhet stadgade villkor.

Af utredningen i ärendet framgår, att de väghållningsskyldige i
Öfver Luleå och Edefors socknars väghållningsdistrikt genom Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes i Norbottens län utslag den 15 oktober 1903
förpliktats dels att bidraga till ifrågavarande brobyggnad med ett belopp
af 22,980 kronor — motsvarande en tredjedel af den beräknade kostnaden

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 149.

för brobyggnadens utförande på ett med hänsyn till den vanliga landsvägstrafiken
tillfredsställande sätt — dels att mot åtnjutande af sedvanligt
statsanslag bygga nödiga tillfartsvägar till bron enligt därtill uppgjordt
förslag och dels att för framtiden underhålla såväl brobyggnaden som de
därtill ledande tillfartsvägarna. Om än den förmån, som tillförsäkrats de
väghållningsskyldige därigenom, att de berättigats att såsom stöd för landsvägsbron
använda de för den invid liggande järnvägsbron uppförda bropelarne,
skulle kunna gifva anledning till den fordran, att de väghållningsskyldiges
kontanta bidrag till brobyggnaden blefve förhöj dt, har likväl
Riksdagen — särskild! med hänsyn därtill att de väghållningsskyldige
åtagit sig att för all framtid underhålla brobyggnaden, oaktadt denna med
afseende å dess belägenhet i närheten af försvarsverken vid Boden är ansedd
att utföras i större dimensioner än för de väghållningsskyldige varit
behöfiigt — ansett sig icke böra ifrågasätta några ökade förpliktelser för
de väghållningsskyldige.

Riksdagen får alltså anmäla, att Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition blifvit af Riksdagen bifallen.

Stockholm den 16 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.