4
Riksdagens Skrifvelse N:o 129.
N:o 129.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1905.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion
angående konsumtionsföreningar med syfte att sälja varor
äfven till andra än föreningsmedlemmar.
(Lagutskottets utlåtande n:o 59).
Till Konungen.
Enskild motionär har påkallat Riksdagens uppmärksamhet å ett spörsmål,
som berör konsumtionsföreningarnes ställning.
En viktig åtskillnad mellan dessa är motsatsen mellan föreningar, som
endast åt sina egna medlemmar anskaffa deras förnödenheter, och sådana,
hvilka sälja äfven till allmänheten. Med en konsumtionsförenings utveckling
lärer dock ofta följa öfvergång från den ena till den andra af berörda
former. Till eu början inskränker sig stundom en förening till att på
grund af förutgången rekvisition från medlemmarna hemförskaffa och utdela
varor, men utvidgar småningom sin verksamhet därhän, att den, utan att
hafva på förhand försäkrat sig om afnämare, inköper varor för afsalu som
en vanlig handlande. Härvid blir det lockande att betjäna eu större
kundkrets, som ej utgöres blott af föreningsmedlemmar. Därigenom åstadkommes
nämligen möjlighet att göra inköpen, som kunna ske i större skala,
för billigaste pris samt att i allmänhet nedbringa omkostnaderna för verksamhetens
bedrifvande.
Vid stiftandet af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet den 28 juni 1895 torde man hafva utgått från den förutsättning,
att konsumtionsförening icke skulle äga att bedrifva handels
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 129.
5
verksamhet, åtminstone egentlig sådan. Men skiljaktiga meningar hafva i
rättstillämpningen gjort sig gällande beträffande lagligheten af det ingalunda
sällsynta förfarandet, att konsumtionsföreningar sälja varor i bod till andra
än föreningsmedlemmar.
Eiksdagen håller före, att den kooperativa rörelsen har stor betydelse för
den sociala och ekonomiska utvecklingen. Erfarenheten, särskildt i utlandet,
har nogsamt ådagalagt, att denna rörelse besitter en ganska mäktig kraft
att höja och förbättra de mindre bemedlade samhällsklassernas ekonomiska
ställning, och det vore att önska, att äfven vårt land komme att tillgodogöra
sig alla de fördelar, som på denna väg kunna ernås. För detta
ändamål är det naturligtvis i främsta rummet af vikt, att rörelsen ej mera
än nödigt klafbindes, utan får fritt utveckla sig så långt förhållandena det
medgifva. Om gällande lag skulle anses innebära, att registrerade konsumtionsföreningar
sakna hvarje rätt att sälja varor till andra personer än
dem, som äro medlemmar af föreningen, skulle däri utan tvifvel ligga en
ganska stark hämsko på konsumtionsföreningarnas utveckling. Denna begränsning
af konsumtionsföreningens befogenhet hindrar, såsom förut anförts,
föreningsmedlemmarna att komma i åtnjutande af de fördelar, som genom
varuinköp i större mängd och däraf betingad lifligare omsättning kunna
erhållas, samt medför tillika i tillämpningen afsevärda svårigheter, särskildt
då antalet föreningsmedlemmar är mycket stort.
Om sålunda nu angifna begränsning, hvilken icke lärer vara af något
oafvisligt behof påkallad, till och med kan anses hinderlig för konsumtionsföreningarnas
ändamålsenliga utveckling, är det dock i Riksdagens
tanke viktigt att tillse, att man i eftergift härutinnan icke går längre än
hvad af ifrågavarande föreningars egentliga syfte och verksamhetsområde
påkallas. Om det nämligen för att en konsumtionsförenings syfte må i
möjligaste mån vinnas och dess verksamhet i medlemmarnas intresse befrämjas
kan vara erforderligt, att det uttryckligen medgifves föreningen
att afyttra förnödenheter äfven till utomstående, lärer det icke vara nödigt
eller lämpligt, att en sådan förening sättes i tillfälle att bedrifva en egentlig
handelsverksamhet allenast eller hufvudsakligen i syfte att bereda medlemmarna
vinst af en dylik rörelse. För bedrifvande af egentlig handelsrörelse
är föreningen såsom sammanslutningsform enligt hvad ofvan anförts
icke afsedd, och såväl det allmännas som tredje mans intresse krafvel-, att
såsom underlag för utöfvande af sådan verksamhet i associationens form
förefinnes antingen den oinskränkta personliga ansvarighet, som stadgats
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 129.
för delägare i handelsbolag, eller den säkerhet, som utgöres af ett aktiebolags
i form af aktiekapital befintliga tillgång.
Under åberopande af hvad sålunda anförts och då Riksdagen håller
före, att det är af största vikt, att det nuvarande osäkerhetstillståndet
beträffande lagtillämpning å förevarande område undanröjes, får Riksdagen
anhålla, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, i hvad
mån och under hvillca villkor s. k. konsumtionsförening må medgifvas rätt
att sälja äfven till andra än dem, som af föreningen äro medlemmar, samt
för Riksdagen framlägga det förslag till lagbestämmelse härom, hvartill
förhållandena anses föranleda.
Stockholm den 12 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.