Riksdagens Skrifvelse N;o 124.

1

N:o 124.

Uppläst och godkänt! hos Första Kammaren den 10 maj 1905.
— — — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående vissa ändringar i gällande bestämmelser
rörande afvittringen inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 8.)_

Till Konungen.

Uti en den 17 mars 1905 till Riksdagen afiåten proposition, n:o 88,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i
statsrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att för sin del besluta, att
vid afvittringen inom de områden åt Västerbottens och Norrbotten s läns
lappmarker, beträdande bvilka Eders Kungl. MajTs vederbörande befallningshafvande
ännu icke meddelat afvittringsutslag, skall iakttagas.

dels att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å ©disponerade öfverloppsmarker
nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till högst
1,200 hektar för helt mantal;

dels ock att af skogsanslaget skall omedelbart tilldelas de särskilda
hemmanen eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslasdtmätaren
med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskild! fall förstå.
till Riksd. Prof. 1905. 10 Samt. 1 Afd. 1 Rand. 22 Käft. (Näs 124,125). 1

2

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

rättad undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn
jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af skogsanslagen
afsättes till allmänning, att för delägarnes gemensamma nytta
förvaltas i enlighet med de grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas.

Lämpligheten af den föreslagna nedsättningen af skogsanslagets storlek
har Eiksdagen funnit vara uppenbar, och har Eiksdageu därför ansett
sig böra biträda Eders Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Den föreslagna bestämmelsen att vid ännu återstående afvittringsförrättningar
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker hemman
och nybyggen skola af skogsanslagen omedelbart erhålla endast nödigt
husbehof, hvaremot återstoden skall afsättas till allmänning att förvaltas
för delägarnes gemensamma nytta, har äfven synts Eiksdagen synnerligen
välbetänkt. Det torde visserligen kunna blifva förenadt med svårighet
att i hvarje särskildt fall på lämpligt sätt bestämma den areal, som bör
tilläggas ett visst hemman eller nybygge såsom husbehofsskog, men denna
svårighet synes dock i viss mån af hjälpt genom den föreslagna bestämmelsen,
att berörda åtgärd skall föregås af en noggrann, af afvittringslandtmätaren
med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall förrättad
undersökning. Emellertid har å andra sidan framhållits, att äfven
med eu sådan föregående noggrann undersökning en viss ojämnhet i för
delningen af husbehofsskogen lätteligen torde kunna uppkomma, därest vid
afskiljandet af det skogsområde, som anses böra tillkomma ett hemman
eller nybygge såsom husbehofsskog, hänsyn skall tagas ej allenast till
markens olika växtlighet och förefintliga odlingslägenheter, utan äfven till
den å området befintliga ståndskogen. Om nämligen ett hemman eller
nybygge skulle tilldelas ett förhållandevis mindre område till husbehofsskog
på grund däräf, att å sagda hemman eller nybygge vid afvittringstillfället
funnes riklig tillgång på afverkningsbar ståndskog, skulle sagda
hemman eller nybygge efter det ståndskogen afverkats, komma i ett sämre
läge än andra hemman och nybyggen, hvilka i saknad af dylik tillgång
på ståndskog tillerkänts större områden husbehofsskog. A andra sidan
skulle det emellertid ej vara rättvist, om ett hemman eller nybygge oaktadt
förekomsten af riklig ståndskog tilldelades lika stort område till husbehofsskog,
som annat hemman eller nybygge med obetydlig ståndskog. En
utväg att i berörda hänseende åstadkomma en rättvisare och jämnare

Riksdagens Skrifvelse Js\o 124.

fördelning skulle enligt Riksdagens tanke vara, att kusbekofsskogens areal
bestämdes utan hänsyn till ståndskogens beskaffenhet, men att, där vid
afvittringstillfället rikligare tillgång å afverkningsbar ståndskog förefunncs,
den husbehofvet öfverskjutande skogstillgången på en gång före tillträdet
utstämplades för att sedermera efter kand afverkas, och att försäljningsmedlen
därför inflöte till allmänningsfonden. Någon förändring i nu förevarande
förslag torde emellertid denna Riksdagens uppfattning ej böra
föranleda, utan har frågan härom synts Riksdagen lämpligast höra tagas
under öfvervägande vid utarbetande af de särskilda bestämmelser angående
dispositionsrätten öfver husbeliofsskogen, som enligt propositionen ställts i
utsikt, och hvilka bestämmelser Riksdagen i likhet med Eders Kungl. Maj :t
finner vara af beskaffenhet att framdeles i vissa delar böra underställas
Riksdagens pröfning.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skall den allmänning, som af återstoden
af skoganslagen bildas, förvaltas för delägarnes gemensamma nytta
enligt grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas, och har Eders
Kungl. Maj:t ansett det böra bero på Eders Kungl. Maj:t att vid fastställande
af reglementen för allmänningarna söka tillse, att allmännings
afkastning vinner sådan användning, att ändamålet med afvittringen och
med allmänningens afsättande må så mycket som möjligt blifva tillgodosedt.

Riksdagen, som i denna fråga är af samma uppfattning som Eders
Kungl. Maj:t, anser sig emellertid böra framhålla vikten af att de grunder,
som komma att bestämmas för allmänningarnas förvaltning, blifva sådana,
att de lämna största möjliga trygghet för att allmänningarna komma att
lända till varaktigt stöd för den jordbrukande befolkningen och att hemman,
som hafva del däri, ej få sådan fördel däraf, att de blifva föremål
för spekulation. I sådant hänseende bär Riksdagen, på samma gång Riksdagen
behjärtat hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län i sitt afgifna utlåtande yttrat angående faran af att utan
nödiga inskränkningar medgifva delägarne i allmänning rätt att af inkomsterna
därifrån erhålla godtgörelse för sina kommunala utskylder, funnit
sig synnerligen tilltalad af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen
i sitt gemensamma utlåtande yttrat angående lämpligheten af att
låta allmänningsfondens afkastning utgå såsom bidrag till för delägare i allmänhet
nödiga och gagneliga kommunala ändamål, såsom läkarvård, fattigvård,
folkundervisning, jordbrukets förbättring genom utdikning eller annorledes
samt för anläggning eller förbättring af utfartsvägar, äfvensom
att i mån af tillgång af allmänningsfondens inkomster afsätta medel till
en fond för delägarnes understöd vid inträffande missväxtår, företrädesvis

4 Riksdagens Skrifvelse Nro 124.

genom beredande af arbetsförtjänst vid inom kommunen anordnade allmännyttiga
arbeten.

Be i propositionen ifrågasatta ändrade bestämmelserna rörande afvittringen
inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker skola enligt
förslaget tillämpas inom de områden af berörda lappmarker, beträffande
hvilka Eders Kung!. Maj:ts vederbörande befallningshafvande ännu
icke meddelat afvittringsutslag, och har härmed afsetts dels oafvittrad mark
ofvan odlingsgräns en i Västerbottens län och dels odisponerad öfverloppsmark
nedom odlingsgränsen i bägge länen, hvaremot det uppgifvits, att
afvittringsutslag meddelats beträffande all mark ofvan odlingsgränsen inom
Norrbottens län. Enligt Riksdagen tillhandakomna upplysningar lärer
emellertid Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län ännu
icke meddelat afvittringsutslag rörande den ofvan sagda gräns belägna
Enontekis socken. De i propositionen föreslagna bestämmelserna skulle
alltså enligt ordalagen komma att vinna tillämpning äfven å denna socken
samt medföra, bland annat, att noggrann undersökning af skogsanslaget
skulle förrättas af afvittringslandtmätare och skogstjänsteman för utrönande
af hvad som kunde anses erforderligt för husbehof, hvarefter återstoden
skulle afs&ttas till allmänning. Enontekis socken, som till väsentlig del
är belägen ofvan barrskogsgränsen, bar emellertid, i enlighet med hvad
1903 års Riksdag på framställning af Eders Kungi. Maj:t beslutat, i anledning
af skogens dåliga beskaffenhet inom socknen fått utbyta af sockenmännen
till allmänning utsatt del af skogsanslaget mot annan allmänning
inom Mnonionalusta angränsande kapellförsamling, för hvilken sistnämnda
allmänning förvaltningsregler blifvit af Eders Ivungl. Maj:t och Riksdagen
fastställda. Den inom Enontekis socken återstående skogstillgången, hvilken
vid afvittringsberedningen föreslagits att tilldelas de särskilda hemmanen
och nybyggena, lärer, enligt hvad Riksdagen inhämtat, vara af
särdeles dålig ''beskaffenhet och torde icke i något fall öfverstiga, men väl
ibland näppeligen förslå till ett knappt husbehof, och synes under sådana
förhållanden de i propositionen föreslagna ändrade bestämmelserna om afsättande
af eu del af skogsanslaget till allmänning ej lämpligen böra
komma att på Enontekis socken tillämpas.

Till förebyggande af missförstånd, som tilläfventyrs skulle kunna
uppstå beträffande tolkningen af det i propositionens sista moment förekommande
uttrycket -. skogsanslaget;: , liar Riksdagen ansett en omkastning
af de bägge momenten höra äga ruin.

Riksdagen får alltså för Eders Kungi. Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen
i anledning af propositionen för sin del beslutat, att vid afvittringen

Riksdagens Skrifvelse N:o 124.

5

inom de områden af Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förutom
Enontekis socken, beträffande Indika Eders Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande ännu icke meddelat afvittringsutslag, skall
iakttagas:

dels att af skogsanslagen skall omedelbart tilldelas de särskilda hemmanen
eller nybyggena endast hvad som efter noggrann, af afvittringslandtmätaren
med biträde af skogstjänsteman för hvarje särskildt fall förrättad
undersökning anses erforderligt för nödigt husbehof, med hänsyn
jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden af skogsanslagen
afsättes till allmänning, att för delägarnes gemensamma nytta förvaltas
i enlighet med grunder, som af Eders Kungl. Maj:t bestämmas;

dels och att för nybyggen, som hädanefter upplåtas å odisponerade
öfverloppsmarker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget bestämmes till högst
1,200 hektar för helt mantal.

Stockholm den 10 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.

Bill. till Riksd. Prot.fl905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 22 Haft. *®§§§ppf|§2