Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
1
>:o 119.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 maj 1905
— — — — Andra Kammaren — 12 — 1905
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens
år 1904 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under'' år 1903.
(Statsutskottets utlåtande n:o 90.)
Till Konungen.
Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders
styrelse och förvaltning under år 1903 uti afgifven berättelse anmält samt
vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti däröfver afgifna förklaringar
hos Eders Kungl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan nämnda
ärenden anföra följande.
Arméförvaltningen.
Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, besökt
generalstabens och flottans stabs äfvensom landt- och sjöförsvarsdepartementens
kommandoexpeditioners lokaler, hade därvid särskilt ägnat sin
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 20 Haft. (N:o 119). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N;o 119.
uppmärksamhet åt sättet för förvarande af de handlingar, som skola hållas
hemliga; och föreställde sig revisorerna, att i detta afseende åtskilliga
anordningar, mera lämpliga än de nuvarande, skulle kunna vidtagas.
Beträffande denna framställning har annéförvaltningen å fortifikationsdepartementet
i häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande, under
anförande att det icke torde tillkomma arméförvaltningen att utfärda föreskrifter
angående ifrågavarande hemliga handlingars förvarande, liksom
det torde vara öfverintendentsämbetet< och ej arméförvaltningen, till hvilket
vederbörande hade att vända sig för anordnandet af lämpliga lokaler
inom ofvannämnda byggnader för sådana handlingars förvar, meddelat, att
fortifikationsdepartementet förvarade sina egna hemliga handlingar i kassaskåp
af järn.
Chefen för generalstaben har i den 18 sistlidne januari öfver ifrågavarande
anmärkning afgifvet yttrande, med vitsordande af anmärkningen
i hvad den afsåge det knappa utrymme, som stode generalstaben till buds
inom dess nuvarande lokaler beträffande sättet för förvaring af hemliga
handlingar, anfört, hurusom man i brist på brand- och dyrkfria arkiv
inom generalstabens byggnad hade nödgats tillgripa den ingalunda tillfredsställande
utvägen att förvara de hemliga handlingarna uti vanliga
s. k. kassaskåp. Dessa rymde emellertid endast de allra ömtåligaste och
viktigaste bland nämnda handlingar, medan återstoden fortfarande måste
förvaras på annat, mindre betryggande sätt. Att skaffa kassaskåp för alla
de inom generalstaben befintliga handlingar, hvilka antingen på grund
af sin natur borde undanhållas offentligheten eller till följd af sitt höga
värde borde skyddas för obehörig åtkomst, vore hvarken praktiskt eller
ens möjligt, då plats för så många skåp icke skulle kunna beredas inom
generalstabens lokaler.
Enligt chefens mening funnes intet annat på samma gång enkelt och
fullt betryggande sätt för beredandet af lämplig plats åt alla dessa handlingar,
hvilka måste vara på samma gång lätt tillgängliga för behöriga
och väl skyddade för såväl eldfara som alla obehöriga, än att .anordna
särskilda, brand- och dyrkfria arkiv för chefsexpeditionen samt för hvar
och en af generalstabens fyra afdelningar.
Detta torde emellertid uti generalstabens nuvarande byggnad icke
låta sig göra utan betydliga kostnader och olägenheter i andra afseenden.
I den af Riksdagens revisorer gjorda anmärkningen beträffande sättet
för de hemliga handlingarnas förvarande måste chefen således instämma,
men ansåge han sig samtidigt böra framhålla, att han icke ansåge någon
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
3
väsentlig förbättring uti ifrågavarande förhållanden kunna åstadkommas
annat än i samband med lösandet af frågan om beredandet af ändamålsenligare
lokaler åt generalstaben.
Hvad revisorerna i förevarande afseende anfört anser Riksdagen vara
af den vikt, att Eders Kung! Maj:ts särskilda uppmärksamhet synts böra
fästas därå; och får fördenskull Riksdagen anhålla, att Eders Kung]. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, hvilka anordningar med anledning af det
ofvannäinnda, af revisorerna anmärkta förhållandet lämpligen böra vidtagas.
Marinförvaltningen.
Enligt hvad i revisionsberättelsen under marinförvaltningen erinras,
äro för inskrifning af de värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, och
för redovisning af flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktige, enligt gällande
värnplikts!ag, bestämda särskilda sjörullföringsområden, hvart och
ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För inskrifning af öfriga värnpliktige
är riket indeladt uti inskrifningsområden oeh rullföringsområden.
Hvarje år förrättades inom de särskilda rullföringsområdena och för de
särskilda sjömanshusen inskrifning med de värnpliktige. Inskrifning af
värnpliktig, som vore inskrifven å sjömanshus, skedde vid inskrifningsförrättning
för det sjömanshus, han tillhör, eller i visst fall vid dylik
förrättning för annat sjömanshus. För rullföringsoinråde såväl som för
sjömanshus skulle finnas särskild inskrifningsnämnd, bestående af en regementsofficer
och fyra ledamöter, hvarjämte nämnden biträddes af en läkare.
Enligt hvad revisorerna funnit, hade det stundom inträffat, att vid
de inskrifningsförrättningar, som ägde rum för de mindre sjömanshusen,
endast ett jämförelsevis obetydligt antal värnpliktige blefve föremål för
inskrifning. Sålunda hade under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder
för sjömanshusen i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits
respektive 6, 5 och 8 värnpliktige och vid 1904 års enahanda förrättningar
7, 4 och 1.
Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket
medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas
mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida
icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter
skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke
gjordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
revisorernas uppmärksamhet, att vid 1908 års inskrifningsförrättning för
sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen
inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län,
till biträdande läkare beordrats en marinläkarestipendiat, bosatt å ort inom
södra delen af Älfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning
utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.
Då inskrifningsnämnd för rullföringsområde hade sig ålagdt, bland
annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena
eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,
och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder
,hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna
med fog kunna ifrågasättas, att här ofvan omförmälda bestyr med
inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige i vissa fall skulle
kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnden för det rullföringsområde, inom
hvilket vederbörande sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett
sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.
Marinförvaltningen har i ett den 13 sistlidne januari till Eders
Kungl. Maj:t afgifvet utlåtande angående revisorernas anmärkningar vid
granskningen af flottans räkenskaper för år 1903 beträffande denna fråga
hänvisat till ett från chefen för flottans stab i ärendet infordradt yttrande
af den 5 sistlidne januari, däri denne framhållit, att värnpliktslagens
bestämmelser rörande särskilda inskrifningsnämnder för sjömanshusen
tillkommit för att bringa ordning och reda vid inskrifningen af
de sjöfarande värnpliktige, och att det för detta ändamål vore åt vikt,
att nämnden icke såsom rullföringsområdenas inskrifningsnämnder uteslutande
bestode af för sjömansyrket helt och hållet främmande personer,
helst nämnden icke blott hade att förrätta inskrifningar, utan äfven hade
att pröfva framställningar, som gjordes af redan inskrifna sjöfarande värnpliktige.
Vid utarbetandet af det förslag, som legat till grund för nu gällande
värnpliktslag, hade frågan redan blifvit väckt om indragning af en del sjömanshus,
dels belägna inuti landet, dels vid kusten, men af mindre betydelse
för sjöfarten. Enligt hvad chefen för flottans stab inhämtat, hade
på grund af pågående omarbetning af vissa sjöfarten berörande författningar
något beslut i sådan riktning ännu ej blifvit fattadt.
Då den af revisorerna i vissa fall ifrågasatta öfverflyttningen af bestyren
med inskrifningen af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige på
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
5
inskrifningsnämnd för rullföringsområde därjämte skulle medföra en afsevärd
inveckling af såväl värnpliktslagens som särskild! inskrifningsförordningens
bestämmelser, ansåge chefen för flottans stab den önskvärda besparingen
böra åstadkommas genom indragning af de sjömanshus, hvilka
Titan olägenhet för sjöfarten kunde undvaras.
Innevarande års Riksdag har i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den
15 sistlidne mars anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga under ompröfning,
under hvilka villkor den i 32 § värnpliktslagen stadgade mönstring
må kunna upphöra, och för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar
i värnpliktslagen, som däraf kunna påkallas.
I sammanhang med uttalande om att det icke synes välbetänkt eller
öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning att bibehålla
de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 § värnpliktslagen, har Riksdagen
i nämnda skrifvelse omförmält, att vid granskningen af denna fråga
det icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, hurusom jämväl andra missförhållanden
å detta område gjort sig gällande, särskild! hvad anginge den
dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige å sjömanshus.
Såsom revisorerna erinrat, har det sätt, hvarpå inskrifningen af de
värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrift, äger rum, medfört öfver
höfvan störa kostnader. Riksdagen anser därför, dels att i sammanhang
med den af Riksdagen ifrågasatta ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte
att den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet
vid förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att åtgärder
i öfrigt borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskrifningskostnader.
Riksdagen får med anledning häraf anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes taga i ompröfning, hvilka åtgärder lämpligen böra vidtagas till
nedbringande af kostnaderna för inskrifning af de värnpliktige, som äro
å sjömanshus inskrifna.
Postverket.
Vid granskning af postverkets räkenskaper hade revisorerna funnit,
att rese- och traktamentskostnaderna för postinspektionen under revisionsåret
uppgått till nedannämnda belopp, nämligen:
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
för postinspektionen i Södra distriktet............................................. 5,028: 6 2.
» » i Västra » ............................................. 8,206: 53.
» » i östra » ............................................. 4,420:7 5.
» » i Mellersta » ............................................. 4,274: 53.
x> »i Norra j> ........................................... 4,947: 3 3.
I västra distriktet, omfattande Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs
och Värmlands län, hade alltså resekostnaderna för postinspektionen
betydligt öfverstigit hvad som i de öfriga distrikten för sådant ändamål
utgått.
Med anledning häraf hade revisorerna närmare granskat postinspektörens
i berörda distrikt reseräkningar och därvid trott sig finna, att vid
resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd sparsamhet. Sålunda
hade exempelvis särskilda resor företagits den 21 maj till Filipstad, den
25 maj till Uddevalla och den 28 maj till Vänersborg, hvarje gång med
återresa till Göteborg, oaktadt enligt revisorernas mening nämnda orter
syntes hafva lämpligen kunnat besökas under samma resa. Äfven syntes
enskilda järnvägar hafva i vidsträcktare mån, än nödigt varit, användts för
besök å orter, dit resa kunnat i sin helhet eller delvis företagas å statens
järnvägar. I detta afseende hade revisorerna funnit, att under år 1908
förekommit biljettkostnader för fyra resor mellan Stockholm och Göteborg
på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad revisorerna inhämtat,
vederbörande postinspektörer åtnjöte s. k. stående fribiljetter. Under samtliga
dessa resor hade postkontoret i Filipstad inspekterats. Vidare hade
ifrågavarande postinspektör under året från Kils järnvägsstation på nordvästra
stambanan företagit en resa å enskilda banor öfver Ludvika och
Tillberga till Stockholm.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade revisorerna velat
uttala den mening, att ändring borde vidtagas i gällande resereglemente i
syfte, att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens
tjänst tilldelats fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa
icke måtte äga rätt att uppbära ersättning för biljett.
Hvad särskildt vidkomme postinspektörernas tjänsteresor, hade revisorerna
velat ifrågasätta huruvida icke generalpoststyrelsen borde träffa
öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande
af fribiljetter för dessa tjänstemän, h vilka biljetter då komme att
genom generalpoststyrelsen tillställas^ vederbörande.
7
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
I häröfver afgifvet utlåtande den 14 sistlidne januari har general poststyrelsen,
med öfverlämnande af dels yttrande af postinspektören i västra
postdistriktet, dels ock memorial från den revisor i styrelsen, som det ålåge
att granska postinspektörernas räkenskaper, anfört, att generalpoststyrelsen
icke hade något att erinra mot den utaf statsrevisorerna ifrågasatta ändringen
i reseregleinentet, och icke heller, därest Eders Kungl. Maj:t
skulle besluta en sådan ändring, mot att söka träffa överenskommelser
med de enskilda järnvägarnas styrelser i den af statsrevisorerna angifna
riktning.
Postinspektörens i västra postdistriktet ofvanberörda, den 28 december
1904 afgifna yttrande är af följande lydelse:
»Till kungl. generalpoststyrelsen.
Genom resolution, tecknad å härhos återgående akt med dn:r—
8324
revisionsbyrån, har kungl. styrelsen, som anmodats att till kungl. civildepartementet
inkomma med underdånigt utlåtande rörande herrar statsrevisorers
anförande i fråga om postinspektionens i västra postdistriktet
reseräkningar för år 1903, meddelat mig uppdrag att till kungl. styrelsen
»afgifva yttranden i anledning af de i nådiga remissakten ifrågaställa
förhållanden».
Innan jag går att afgifva det mig sålunda affordrade yttrande, anhåller
jag vördsammast att få framlägga följande på föreliggande frågas
bedömande inverkande, af kungl. styrelsen nogsamt kända sakförhållanden
äfvensom vissa dithörande sifferuppgifter.
Postinspektor, åligger, som bekant, bland annat,
att i egenskap af distriktschef utöfva tillsyn öfver postinrättningarna
och postsparbanksrörelsen inom det honom anförtrodda distrikt och därvid
noggrant öfvervaka att postbefordringen varder med ordning, säkerhet och
all möjlig skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vidi postanstalterna
varda förrättade i enlighet med gifna föreskrifter och i öfrigt på ett sätt,
som öfverensstämmer med postverkets och postsparbankens uppgifter och
ändamål;
att utreda och förbereda vissa frågor, hvilka sedermera skola af generalpoststyrelsen
eller styrelsen för postsparbanken handläggas;
att inom fastställda gränser sjanständigt afgöra vissa ärenden;
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
att minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunna
därtill föranleda, verkställa inspektion och inventering af alla underlydande
postkontor;
att, därest särskilda förhållanden därtill gifva anledning, inspektera
och inventera till distriktet hörande poststationer och ångbåtspostexpeditioner;
att
så ofta ske kan och nödigt befinnes inspektera distriktets järnvägspostkupéer;
samt
att beträffande järnvägsposten och dess personal fungera såsom förvaltande
myndighet.
Enligt min uppfattning i fråga om postinspektörs nyss relaterade, år
efter år i mån af poströrelsens tillväxt och till distriktsförvaltningarna
öfverflyttade nya göromål allt mera fordrande tjänsteåligganden^ måste postinspektor
för att kunna i möjligaste mån fullgöra alla sina mångskiftande
bestyr vistas på tjänsteresor så ofta sådant är honom möjligt utan åsidosättande
af göromål, hvilka han har att handlägga a postinspektionskontoret.
Ordalagen uti post- och telegraf kommitténs på sin tid gjorda och af
kungl. generalpoststyrelsen tillstyrkta förslag om anställande vid hvarje
postTnspektion af ytterligare en kontrollör, hvilket förslag emellertid icke
vann Riksdagens godkännande, synas ock innebära ett vitsordande af ökadt
behof af tjänsteresor utöfver dem, som med nuvarande personal kunna
medhinnas.
Inom västra postdistriktet finnas för närvarande:
42 postkontor med en personal af 146 tjänstemän och 162 postbetjänte,
62 järnvägspostkupéer med en personal af 114 tjänstemän och 130
postbetjänte,
537 poststationer,
24 ångbåtspostexpeditioner,
277 landtbrefbäringslinjer samt
237 landsvägspostlinjer. *
Antalet vid postinspektionen diarieförda ärenden utgjorde under år
1893 (första året för de nya distriktsförvaltningarnas verksamhet) 4,585.
Under 1904 uppgår antalet diarieförda ärenden redan till 10,328.
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
9
Efter att hafva i det föregående tillåtit mig antyda den omfattning
postinspektörens i västra postdistriktet verksamhet numera vunnit, tillåter
jag mig vördsammast öfvergå till hvad som synts herrar statsrevisorer
beaktansvärdt beträffande samma postinspektions reseräkningar under år
1903, nämligen att resekostnaderna betydligt öfverstigit hvad som i de
öfriga distrikten för sådant ändamål utgått, äfvensom att herrar revisorer
vid granskning af postinspektionens i västra postdistriktet räkenskaper
»trott sig finna att vid resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd
sparsamhet».
I sistberörda hänseende torde vara för kungl. styrelsen känd!, att
beträffande hvarje tjänsteresa en plan i förväg uppgöres, äfvensom att i
tjänst varande postinspektor under dylik bortovaro från postinspektionskontoret
ständigt medelst telefon eller annorledes måste underhålla förbindelse
med postinspektionen. Postinspektor erfar på sådant sätt rätt
ofta att under hans bortovaro till postinspektionen inkommit framställning
eller anmälan, som påkallar hans närvaro på helt annat håll än han före
resans anträdande kunnat beräkna, hvilket i sin mån nödgar honom att
helt och hållet kullkasta uppgjord reseplan. Sålunda har det till och med
inträffat, att tjänsteresa, som på förhand beräknats vara verkställd på en
ä två dagar, måst, på grund af nyss antydda omständigheter och för vinnande
af tid, något som postinspektor särskildt måste synnerligen väl taga
vara på, företagas, så att säga, »kors och tvärs» och utsträckas i väsentlig
mån. När för eu sådan resa redogörelse skall lämnas, är det helt
naturligt, att resan måste förefalla utomstående högst märkvärdigt planerad.
Postinspektörerna hafva hittills, med iakttagande däraf att tjänsteresa,
som beräknas icke vara fullbordad inom 48 timmar, i förväg bör
anmälas hos herr generalpostdirektören, af kungl. styrelsen lämnats fria
händer att anordna sina tjänsteresor efter eget godtfinnande, och utan ett
sådant medgifvande skulle distriktsförvaltningarna svårligen kunna nöjaktigt
fungera.
Med hänsyn därtill att granskningen hos kungl. styrelsen af postinspektörernas
månadsrapporter, däri bland annat tjänsteresorna undan för
undan anmälas, mig veterligen aldrig i berörda hänseende föranledt vare
sig muntligt eller skriftligt uttalande från kungl. styrelsens sida, vågar
jag emellertid förutsätta, det kungl. styrelsen icke fått den uppfattningen,
att i västra postdistriktet företagits några onödiga dylika resor.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Haft.
o
10
Riksdagens Skrifvelse N-0 119.
Att postinspektionens i västra postdistriktet reseräkningar för år 1903
uppgått till högre belopp än vid öfriga postinspektioner, torde kunna förklaras
redan af den omständigheten, att jag det året, i anledning af kommittéuppdrag
och semester, varit ersatt af vikarie under sammanlagdt 187
dagar, nämligen 27 februari—-23 mars, 2 juni-—15 juli, 5 augusti—
4 september, 21 september—1 oktober samt 7 oktober—21 december,
och att hvarje dylik frånvaro från distriktet efter återinträdet påkallat en
och annan extra tjänsteresa för behandling af sådana ärenden, beträffande
hvilka min vikarie ansett sig ej böra annat än i trängande fall ingripa.
I detta sammanhang torde jag emellertid böra vördsammast ock omförmäla,
att nämnde vikarie, som tillträdde kontrollörstjänsten vid postinspektionen
i västra postdistriktet i medlet af januari 1903, efter att förut
hafva innehaft motsvarande befattning vid mellersta postdistriktet, af mig
blifvit ombedd att, i samband med påbjudna inspektioner af järnvägspostkupéer,
i fråga om de obligatoriska inventeringarna af postkontor under
ifrågavarande vikariat verkställa så många som möjligt, för att inom
distriktet erhålla sådan erforderlig kännedom beträffande personal och
lokala förhållanden, utan hvilken postinspektörs närmaste man och ställföreträdare
ej fullständigt kan vara till det gagn som afsedt är.
Uti postinspektionernas postmedelsredovisningar afföras under titel:
»rese- och traktamentsersättning för tjänsteresor i allmänhet» äfven vissa
belopp, som ej kunna hänföras till postinspektionernas resekostnader.
För att erhålla en korrekt siffra i fråga om sistberörda resekostnader
för år 1903, bör därför från det af herrar statsrevisorer angifna belopp
dragas kostnaden för dels järnvägspostpersonalens tjänsteresor, dels oek två
postmästares tjänsteresor.
Af återstoden belöper,
för undertecknad, 2,760 kronor 90 öre, däraf 453 kronor 50 öre för
resor utom distriktet,
för min vikarie i egenskap af t. f. postinspektor 2,636 kronor 4 öre,
däraf 46 kronor för resor utom distriktet, samt
för vederbörande vid postinspektionen anställde kontrollör och andra
biträdande tjänstemän därstädes 978 kronor 50 öre.
Med postinspektörs tjänsteresor till och från fasta postanstalter kombineras
i regel, ehuru sådan kombination, då den i allt fall är känd af
kungl. generalpoststyrelsens revisorer, ej plägat angifvas i reseräkningarna,
inspektion af järnvägspostkupéer. Några särskilda tjänsteresor för inspektion
af ambulanta postanstalter, medhinnas nämligen under nuvarande
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
11
förhållanden sällan eller aldrig, så önskvärd! detta än är, särskild! under
vissa månader af året, då, i anledning af värnplikts fullgörande eller
semester, ett afsevärdt antal af den med postkupégöromål förtrogna, fast
anställda personalen måste ersättas af reservpersonal, som gifvetvis, på
grund af sin mindre vana vid göromålen, är i större behof af upplysningar
och råd i tjänsten.
Af distriktets järnvägspostkupéer framgå 20 å statens och 43 å enskilda
järnvägar.
Till distriktet hörande statens järnvägar uppgå i längd till 680 kilometer
och enskilda järnvägar till 1,694 kilometer.
Jag och min vikarie hafva under år 1908 under tjänsteresor med
järnväg färdats sammanlagdt 28,095 kilometer inom distriktet, däraf 9,939
på statens och 18,156 på enskilda järnvägar.
Af distriktets postkontor kunna endast eu tredjedel besökas med anlitande,
såsom uteslutande kommunikationsmedel, af statens järnvägar.
I fråga om anledning därtill att särskilda resor under år 1903 af
mig företagits den 20 maj till Filipstad, den 25 maj till Uddevalla och
den 28 maj till Vänersborg, hvilka resor synts herrar statsrevisorer hafva
bort sammanslås till en enda resa, får jag vördsammast meddela:
att resan till Filipstad företogs från Stockholm efter föregående förrättning
hos kungl. generalpoststyrelsen;
att behof af inspektionsförrättning vid ifrågavarande tillfälle förelåg
dels i Filipstad, dels och inom postkupéexpedition å linjen Filipstad—Göteborg,
hvarför jag från Stockholm tog omvägen öfver Värmland, i ändamål
att därigenom inbespara en särskild, för postverket dyrare resa från Göteborg
till Värmland och åter;
att, om behof af tjänsteresa till Uddevalla förelegat samtidigt med
resan från Filipstad till Göteborg, jag, jämväl för vinnande af tid, alldeles
gifvet besökt förstberörda ort på återvägen till Göteborg;
att ifrågavarande resa till Uddevalla emellertid påkallades af framställning
eller anmälan, som inkom till postinspektionen först efter det
resan från Stockholm öfver Filipstad till Göteborg var afslutad; samt
att resan till Vänersborg jämväl tillkom af anledning, som blef känd
först efter det Uddevallaresan afslutats.
Beträffande herrar statsrevisorers uppfattning, att enskilda järnvägar
i vidsträcktare mån än nödigt användts för besök å orter, dit resa kunnat
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
i sin helhet eller delvis företagas å statens järnvägar, får jag vördsammast
förklara, att vid tillfällen, där för besök af fast postanstalt valfrihet funnits
att resa å statens eller enskild järnväg, det sistnämnda befordringsmedlet
användts endast då behof samtidigt förelegat att inspektera å enskild
järnväg framgående järnvägspostkupé, eller då tidsvinst därigenom
uppstått: tillåtande jag mig i öfrig! hänvisa till ofvan anförda siffror,
hvilka torde innefatta nöjaktig förklaring härutinnan med afseende å dels
det stora antalet järnvägspostkupéer, hvilka framgå å enskilda järnvägar,
dels ock postinspektörs skyldighet att, så ofta ske kan och nödigt befinnes,
inspektera järnvägspostkupéer.
Genom att företaga en resa från Kil å enskilda banor öfver Ludvika
och Tillberga till Stockholm blef det mig möjligt att för första gången
efter åtskilliga år inspektera uppgående postkupéexpeditionen 96 (Åmål
-—Filipstad) beträffande dess verksamhet norr om Kil, en förrättning, som
vid det tillfället särskildt var behöflig med hänsyn därtill, att vissa önskemål
i afseende å postutväxling med ifrågavarande kupé förelågo till
postinspektionens afgörande. Denna inspektion hade, på annat sätt anordnad,
vållat postverket större kostnad.
Med afseende slutligen å herrar revisorers uttalande, att biljettkostnader
förekommit för fyra af mig företagna resor mellan Stockholm och
Göteborg på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad herrar statsrevisorer
inhämtat, »vederbörande postinspektörer åtnjuta s. k. stående
fribiljetter», tillåter jag mig vördsammast, utöfver hvad jag, beträffande
två af dessa resor, i det föregående redan anfört, meddela, att jag visserligen
sedan lång tid tillbaka utan därom gjord framställning tilldelats
fribiljetter för resa icke allenast å Bergslagernas järnväg utan äfven å
flertalet andra enskilda järnvägar inom västra postdistriktet. Dessa biljetter
äro emellertid, enligt hvad jag erfarit, ej ämnade att bespara postverket
utgifter, utan äro fast hellre att betrakta såsom helt och hållet
personliga. Att denna min uppfattning delas af herrar statsrevisorer
torde, att döma af de ordalag, i hvilka föreliggande af herrar statsrevisorers
uttalande är affattadt, ock kunna förutsättas.
Beträffande ifrågavarande biljetter tillåter jag mig, såsom stöd för
min nyss uttalade uppfattning, ytterligare anföra,
att, då post- och telegrafkommittén hade att föreslå aflöning för
postinspektörerna, en af kommitténs ledamöter tillsport mig, huru stor inkomst
jag haft i behållning af mina tjänsteresor, samt därpå erhållit besked,
att samme ledamot en tid därefter å ett för posttjänstemän utlyst
Riksdagens Skrifvelse N:o 119,
13
möte i Stockholm meddelat de närvarande, att kommittén ansett postinspektörernas
aflöning böra bibehållas oförändrad »på grund af de särskilda
förmåner postinspektörerna åtnjöto», hvarmed ej kunde afses annat än
ifrågavarande biljetter,
att postinspektörernas reseräkningar, som bekant, granskas å kungl.
generalpoststyrelsens revisionsbyrå samt
att, då revisionsanmärkning i berörda hänseende icke afhörts, det
torde få anses ställdt utom hvarje tvifvel, att vederbörande postinspektor
i västra postdistriktet för resor å enskilda järnvägar under år 1903 icke
debiterat postverket högre belopp än det, hvartill han varit lagligen berättigad.
Under den förhoppning, att jag i det föregående lyckats nöjaktigt
förklara de västra postdistriktet berörande förhållanden, hvilka påkallat
herrar statsrevisorers uppmärksamhet, tillåter jag mig slutligen vördsammast
uttala den åsikten, att, om på kungl. generalpoststyrelsen föranstaltande
biljetter för resa å enskilda järnvägar skola för postinspektörerna
anskaffas, besparingen för postverket torde blifva illusorisk, äfven för den
händelse att dylika kunna erhållas utan vederlag.
Därest — såsom jag, efter hvad Kungl. Styrelsen af det föregående
täcktes finna, har anledning antaga — postinspektörernas aflöning blifvit
föreslagen till nuvarande belopp på grund af post- och telegrafkommitténs
kännedom om nämnda tjänstemäns förmån i fråga om personliga fribiljetter
å vissa enskilda järnvägar, torde det nämligen befinnas skäligt
och rättvist att, i sammanhang med borttagandet af denna förmån, postinspektörernas
aflöning i motsvarande mån höjes.»
I ofvannämnda tjänstememorial af den 12 sistlidne januari har vederbörande
revisor i generalpoststyrelsen anfört, att enligt revisorns åsikt postinspektören
O. Schtitz, vid företagande af de resor och förrättningar, hvilka
afsåges i anmärkningen, icke handlat i strid mot Eders Kungl. Maj:ts bref
till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892 angående inrättande af postinspektioner,
däri uttryckligen anbefalldes, att alla postkontor skulle minst
en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunde därtill föranleda,
inspekteras och inventeras samt att å järnvägar inom distriktet
framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer skulle, så ofta ske
kunde och nödigt befunnes, inspekteras.
14
Riksdagens ''Skrifvelse N’o 119.
Ehuru något öfvervakande från postrevisionens sida, huru postinspektörernas
tjänsteresor borde anordnas, icke lätteligen läte sig göra — enär
postinspektörernas göromål för tillfället och därvid särskilt förekommande
omständigheter oftast vore bestämmande i detta hänseende, men på afstånd
svåra att bedöma, samt det dessutom kunde dragas i tvifvelsmål, på grund
af vunnen erfarenhet, (t. ex. Ljusdal), huruvida det vore lämpligt och
gagneligt, att inventering och inspektion företoges i följd å närliggande
postkontor — så hade postrevisionen dock vid sitt granskningsarbete ständigt
haft uppmärksamheten riktad äfven på denna omständighet, men därvid
icke funnit skäl till anmärkning beträffande postinspektören Schutz’
sätt att anordna sina tjänsteresor.
Postinspektörernas skyldighet att, så ofta ske kunde och nödigt befunnes,
inspektera postkupéerna, nödgade dem ofta att många gånger under
året befara en och samma banlinje, och då statsrevisorerna icke funnit
något an märknings värdi däri, att statsbanorna ofta befarits och kupéerna
där ofta inspekterats, hade de icke heller bort finna det vara särskihlt
anmärkningsvärd!, att postinspektören Schutz fullgjort sin plikt i detta
hänseende äfven beträffande de enskilda banlinjerna inom västra postdistriktet.
I heller i detta hänseende hade postrevisionen vid sitt granskningsarbete
funnit anledning till befogad anmärkning.
Det läge i naturen af postinspektörs befattning, att innehafvare!) skulle
hålla oaflåtlig vaksamhet öfver posttjänsten inom distriktet och i all synnerhet
inom de rörliga postanstalterna, hvilkas närmaste chef han vore.
Men resultatet af hans vaksamhet blefve långtifrån önskvärd!, därest hans
resor anordnades efter sådan plan, att han af sparsamhet besökte postanstalterna
icke viss ordning efter deras inbördes läge och sålunda beredde
vederbörande tillfälle att göra nödiga förberedelser för inventeringar utan
anmärkning, eller att han af grannlagenhetsskäl undveke postkupéerna å
de enskilda banlinjerna.
Den af revisorerna uttalade mening, att ändring bör vidtagas i gällande
resereglemente i syfte att, då ärnbets- och tjänsteman på grund af
sin befattning i statens tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg,
han vid sådan resa icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, mot
hvilken mening generalpoststyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra,
anser sig Riksdagen böra biträda.
Likaledes vill Riksdagen ansluta sig till revisorernas af generalpoststyrelsen
jämväl godkända förslag, att generalpoststyrelsen borde träffa
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande
af fribiljetter för postinspektörerna, hvilka biljetter då komma
att genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.
På grund häraf och under erinran, att, på sätt i det vid den till
nästlidet års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 12 januari 1904 meddelas, i koncessioner rörande enskilda
järvägar numera intages föreskrift, att länsmän eller tillsyningsman för
allmänna ordningens upprätthållande äga att, hvar inom sitt tjänstgöringsområde,
åtnjuta fria resor å järnvägen, får Riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
dels huruvida icke ändring borde vidtagas i gällande resereglemente
i. syfte att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens
tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa
icke ma äga rätt att uppbära ersättning för biljett, samt
dels huruvida icke generalpoststyrelsen må erhålla uppdrag att träffa
öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande
af fribiljetter för postinspektörerna.
Öfverintendentsämbetet.
I revisionsberättelsen under öfverintendentsämbetet meddelas, hurusom
genom kungl. bref den 11 december 1830, med anledning af att de
kungl. personer, som vistades å Drottningholms och Haga lustslott, ofta
färdades å vägen mellan dessa slott, blifvit förordnadt, att en viss del af
denna väg, som vore i bristfälligt skick, skulle iståndsättas samt att kostnaden
därför och för vägdelens underhåll skulle utgå af anslaget för allmänna
byggnader i landsorterna; och skulle kammarkollegium i behörig
ordning om de nödiga förbättringarna å vägen göra anmälan för att i
det af kollegiet årligen afgifvande generalsammandrag öfver dispositionen
af samma anslag upptagas.
Sedan förvaltningen af förenämnda anslag enligt kungl. brefvet den
6 mars 1849 öfverflyttats till öfverintendentsämbetet, utbetalades från
detta ämbetsverk underhållskostnaderna för ifrågavarande väg, hvilken,
enligt hvad revisorerna inhämtat, utgår från Bällsta bro och löper förbi
Kratsboda, torpet Rifvan och Ulfsunda samt utmynnar vid torpet Löfåsen
å vägen mellan Stockholm och Drottningholm; och hade de för omförmälda
ändamål under revisionsåret från anslaget till byggnader och re
-
16 Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
parationer bestridda kostnader uppgått till saminanlagdt 2,848 kronor
79 öre.
Då sådan anledning, som år 1880 föranledt statsverkets öfvertagande
af ifrågavarande vägs underhåll, numera icke förelåge, men däremot, för
den händelse vägen fortfarande vore för landtrafiken behöflig, den borde
af de väghållningsskyldiga underhållas, hade revisorerna velat ifrågasätta,
huruvida icke den för berörda ändamål hittills utgående utgift borde för
framtiden statsverket besparas.
I häröfver den 10 sistlidne januari afgifvet utlåtande har öfverintendentsämbetet
förklarat, att ämbetet så mycket mindre hade något att
för sin del erinra mot att förändrade bestämmelser beträffande underhållet
af ifrågavarande vägstycke blefve i den riktning, revisorerna angifvit,
meddelade, som därigenom ett icke oafsevärdt belopp af det till ämbetets
förfogande ställda och ständigt strängt anlitade anslaget till byggnader
och reparationer kunde årligen blifva för de med samma anslag egentligen
afsedda ändamål tillgängligt.
Då Riksdagen delar den af revisorerna i föreliggande fråga uttalade
mening, hvilken äfven blifvit af öfverintendentsämbetet biträdd, får Riksdagen
för vinnande af det utaf revisorerna åsyftade ändamål anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke den från
det å sjunde hufvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och reparationer
hittills utgående utgift för underhåll af viss del af vägen mellan
Drottningholms och Haga lustslott må kunna för framtiden besparas.
I anledning af de betydliga belopp, hvarmed förslagsanslagen under
senare åren öfverskridits, hafva revisorerna i berättelsen intagit en tabell,
utvisande nettobristen för förslagsanslagen under femårsperioden 1899 —
1903.
Till närmare belysande af denna tabell har Riksdagen låtit uppgöra
bilagda sammandrag (Bil. A) af de förslagsanslag, å hvilka brister uppkommit
under åren 1899—1903 och hvilka finnas i 1905 års riksstat
uppförda.
Summan af de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits under
år 1903, upptages i revisorernas ofvannämnda tabell till 8,512,386 kronor
2 öre. Om från denna summa dragés bristen i det från riksgäldskontoret
utgående anslaget till riksdags-, revisions- och kyrkomöteskostnader, 5,941
kronor 68 öre, uppkommer ett belopp af 8,506,444 kronor 34 öre, som i
det närmaste öfverensstämmer med den i statsrådsprotokollet för finans
-
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
17
ärenden den 14 januari 1905 angifna brist för nämnda år i samma anslag,
eller 8,506,674 kronor 37 öre. Enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, hade å dessa anslag uppkommit besparingar å 681,445 kronor
35 öre, så att nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till 7,825,229
kronor 2 öre.
I pröfningen af statsverkets behof bör naturligtvis ingå att, i den
män sådant låter sig verkställa, i trots af att riksstaten skall regleras tämligen
lång tid innan den träder i tillämpning, bestämma anslag för vissa
löpande utgifter, hvilka dock utan hinder af därtill afsedda medels möjliga
otillräcklighet under finansåret måste bestridas, såvida statsförvaltningen
skall hafva sin jämna gång. För tillgodoseende af de kraf, som
härutinnan ställas på statsregleringen, hafva åtskilliga anslagsposter måst
erhålla naturen af förslagsanslag, och de hafva också alltifrån upprättandet
af riksstaten för år 1841 varit äfven till namnet såsom sådana erkända.
Uppenbart är likväl, att ju närmare man vid uppgörandet af
statsregleringen kan komma den blifvande verkligheten i fråga om de
belopp, som kunna visa sig erforderliga, dess bättre skall riksstaten
ställa sig.
Visserligen torde en och annan härvid befara, att, om förslagsanslaget
sättes i någon mån högt, sådant skulle kunna menligt inverka på hushållningen
med de anvisade medlen, men då rättighet i alla händelser är
vederbörande medgifven att öfverskrida de vanliga förslagsanslagen -— om
sådana med begränsningstillägget högst är här ej fråga — med mindre
eller större belopp, lär det, såsom ock erfarenheten visar, ligga mindre vikt
därpå, om själfva siffran fastställts låg eller bibehålies vid ett minimum.
Däremot förefinnes i det afseendet en annan fara, nämligen för uppkomsten
af brist i statsregleringen. Väl kan eu dylik brist för tillfället
utan svårighet blifva täckt, men den inverkar tydligtvis alltid skadligt på
en kommande reglering, och olägenheterna häraf skola, såsom lätt inses,
tillväxa i samma mån man vid statens fastställande håller sig till siffror,
som förr kunnat vara riktiga, men småningom förlorat egenskapen att
vara grundade på utrönta sakförhållanden och endast äro ett minne från
gångna tider, mera missledande än vägledande.
Förhållandet hos oss är i själfva verket så beskaffad!, att bristerna i
förslagsanslagen tillväxt år ifrån år. 1894 års statsreglering utvisade en
nettobrist å förslagsanslagen af 1,051,371 kronor 86 öre och för 1903 belöpte
sig bristen till 7,825,229 kronor 2 öre, d. v. s. hade blifvit mer än
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 20 Haft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
sjudubbelt så stor. Förstnämnda år var förslagsanslagens totalbelopp i
staten upptaget till 26,263,854 kronor 48 öre, nettobristen således omkring
4 procent. Densamma uppgick för 1903 till omkring 20 procent af totalbeloppet
förslagsanslag, 38,639,926 kronor, och procenttalet i förhållande
till hela budgeten för de ifrågavarande åren var respektive något öfver 1
och omkring 4,5.
Också har statskontoret ej underlåtit att erinra om faran af förslagsanslagens
knapphet. I sitt den 11 december 1902 afgifna yttrande i fråga
om inkomstberäkningen för 1904 säger detta ämbetsverk, bland annat, följande:
»Därest vid sjunkande statsinkomster öfverskotten å de särskilda inkomsttitlarna
varda mindre, kommer nettobristen å förslagsanslagen att
hafva ett i hög grad menligt inflytande å statsregleringen, hvadan statskontoret
ansett sig böra å förhållandet fästa Eders Kungl. Maj:ts synnerliga
uppmärksamhet.»
Statskontoret har härmed berört en annan sida af statsregleringen.
I själfva verket skulle stegringen af förslagsanslagens effektiva belopp långt
utöfver det beräknade hafva för länge sedan måst föranleda brist i statsbudgeten,
om ej de ökade utgifterna funnit motvikt i stegrade inkomster.
Härvid bör dock väl märkas, att det ena förekommit alldeles oberoende
af det andra, ehuru samtidigt. Vid sådant förhållande gifves det uppenbarligen
ingen säkerhet för att den brist, som, i händelse förslagsanslagen
bibehållas vid nuvarande, oaktadt vissa enstaka höjningar dock allt fortfarande
för låga belopp, måste uppkomma, och det för hvart år i högre
grad, kan blifva betäckt af motsvarande eller ännu större öfverskott å
vissa skattetitlar. Tillfälliga mindre gynnsamma konjunkturer kunna nämligen
vålla-, att de verkliga inkomsterna understiga eller nätt och jämnt
motsvara de beräknade, och i sådan händelse måste en oundviklig brist i
förslagsanslagen leda till brist i statsregleringen.
Otvifvelaktigt är det visserligen, att en del förslagsanslag — såsom
särskilt de för underhållskostnader och dylikt afsedda — äro af den
natur, att verkligheten mycket lätt kan gäcka äfven de mest noggranna
beräkningar. Men detta är ett; ett annat är att med ledning af vunnen
erfarenhet från flera föregående år försöka att räkna så noga som möjligt
och bringa förslagskostnaderna intill den gräns, som ett klokt förutseende
kan och bör uppdraga. Och att beträffande förslagsanslagen en grundlig
undersökning i nu angifvet syfte bör företagas, framgår enligt Riksdagens
åsikt otvetydigt af här meddelade uppgifter. Denna undersökning lär dock
Riksdagens Skrifvelse N:o 119. 19
svårligen kunna verkställas på annat sätt än genom Eders Kungl. Maj:ts
försorg.
På grund af hvad sålunda blifvit anfordt, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning, i hvad mån de
i riksstaten uppförda förslagsanslagen böra, för att bereda statsregleringen
önskvärd stadga, höjas, samt därefter vid uppgörande af förslag till statsreglering
vidtaga de anslagshöjningar, till hvilka undersökningen må gifva
anledning.
Stockholm den 12 maj 1905.
Med undersåtlig vördnad.
20
Biksdagem Skrifvelse N:o 119.
Sammandrag af de förslagsanslag, å hvilka
och hvilka finnas i 1905
År 1899. |
||
Ordinarie staten. Andra liufvudtlteln. Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande ............................. |
6,000 |
|
Fångvården: Fångars vård och underhåll.............................................................................. |
1,042,375 |
|
Alderstillägg för eu del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbets- och |
65,000 |
|
höjdes 1904*) till 75,000. Medikolegala besiktningar ............................................................................................. |
12,000 |
|
Rese- och traktamentspenningar ........................................................................... |
18,000 |
— |
Ersättning åt domare, vittnen och parter ..................................................................... |
135,000 |
— |
Skrifmaterialier och expenser, ved in. m........................................................................ |
64,262 |
— |
Fjärde hufvudtiteln. Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet.................................. |
5,985 |
|
Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne............................................. |
41,911 |
— |
höjning 1905 till 71,197; förslag 1906: 72,069. Alderstillägg ............................................................................................. |
30,000 164,376 |
|
höjdes 1905 till 39,700; förslag 1906: 40,700. Rese- och traktamentspenningar ................................................................................... |
||
föreslagen höjning 1906 till 195,000. Volontärskolor ............................................................................................................ |
158,345 |
|
föreslagen minskning 1906 till 130,000. |
||
höjning 1905 till 2,075,693. Arméns mathållning.................................................................................................... |
||
höjdes 1905 till 5,651,221; förslag 1906: 5,605,445. |
||
höjdes 1905 till 2,061,852; förslag 1906 till 2,154,593. Femte hufvudtiteln. Naturaunderhåll åt personal vid flottan........................................................................... |
419,870 |
|
höjdes 1905 till 757,155; förslag. 1906 till 1,042,080. Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför.................................... |
350,000 |
_ |
Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap ..................................................................... |
— |
— |
höjdes 1904 till 249,397; förslag 1906 till 253,383. |
*) Med de i texten förekommande årtalen 1904 och 1905 afses riksstaterna för nämnda år och med 1906
Kungl. Maj:ts förslag i innevarande års statsverksproposition.
Riksdagens Skrifvelse N-o 119.
21
brister uppkommit under åren 1899—1903
års riksstat uppförda.
Å |
11 S 1 |
a |
g- |
B |
riste |
r. |
|||||||||||
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1903. |
År 1899. |
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1,903. |
|||||||||
0,000 |
6,000 |
6,000 |
6,000 |
693 |
75 |
856 |
25 |
1,175 |
1,562 |
50 |
1,668 |
76 |
|||||
1,042,375 |
1,042,375 |
— |
1,039,145 |
— |
1,039,145 |
— |
34,442 |
14 |
96,997 |
28 |
108,682 |
Öl |
124,209 |
21 |
154,539 |
54 |
|
65,000 |
— |
65,000 |
— |
65,000 |
— |
65,000 |
— |
7,897 |
59 |
11,567 |
04 |
12,088 |
96 |
13,374 |
69 |
12,061 |
72 |
12,000 |
— |
12,000 |
— |
12,000 |
— |
12,000 |
8,685 |
83 |
9,620 |
61 |
8,555 |
_ |
5,955 |
84 |
5,167 |
46 |
|
18,000 |
— |
18,000 |
— |
18,000 |
—- |
18,000 |
— |
6,141 |
77 |
486 |
46 |
4,337 |
60 |
5,826 |
87 |
Besp. — |
— |
135,000 |
— |
135,000 |
— |
135,000 |
— |
135,000 |
— |
31,111 |
84 |
17,979 |
56 |
17,503 |
70 |
37,371 |
48 |
37,566 |
37! |
64,262 |
~ |
64,262 |
~ |
64,262 |
64,307 |
30,410 |
16 |
50,263 |
27 |
42,262 |
Öl |
65,034 |
28 |
47,597 |
61 |
||
6,037 |
6,015 |
9,042 |
9,032 |
3,341 |
79 |
3,018 |
34 |
3,904 |
21 |
2,706 |
17 |
3,078 |
97 |
||||
41,911 |
~ |
43,176 |
— |
51,865 |
68,592 |
— |
— |
— |
23 |
— |
— |
— |
— |
— |
Besp. — |
— |
|
30,000 |
— |
30,000 |
— |
32,600 |
— |
37,500 |
— |
5,583 |
34 |
4,658 |
32 |
3,066 |
68 |
766 |
61 |
Besp. — |
— |
164,376 |
— |
164,376 |
— |
164,376 |
- |
164,376 |
— |
13,424 |
45 |
29,514 |
66 |
15,732 |
17 |
51,212 |
39 |
53,494 |
36 |
158,345 |
— |
158,345 |
— |
158,345 |
— |
158,345 |
— |
235,709 |
52 |
220,113 |
26 |
193,590 |
54 |
70,241 |
03 |
Besp. — |
— |
— |
- |
— |
— |
1,464,071 |
— |
1,563,980 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
956,306 |
75 |
254,840 |
89 |
— |
— |
— |
— |
3,966,143 |
— |
4,242,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
684,314 |
70 |
510,404 |
11 |
— |
— |
— |
— |
1,611,203 |
— |
1,623,342 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
252,135 |
93 |
255,555 |
06 |
|
419,870 |
— |
483,000 |
— |
537,286 |
— |
596,065 |
___ |
156,303 |
40 |
150,416 |
71 |
281,345 |
91 |
287,954 |
63 |
415,125 |
18 |
360,000 |
— |
350,000 |
_ |
350,000 |
_ |
780,000 |
_ |
213,091 |
67 |
360,014 |
95 |
514,848 |
26 |
224,037 |
97 |
679,891 |
18 |
'' |
226,621 |
— |
226,621 |
— |
1 |
— |
— |
— |
— |
'' ~ |
— |
16,276 |
42 |
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
År 1899.
Kustartilleribeväriugens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför........................
höjdes 1904 till 290,000.
Ålderstillägg ...............................................................................................................
sänktes 1905 till 27*700.
Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................
höjdes 1905 till 31,450; föreslagen höjning för 1906 till 34,100.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................
höjdes 1904 till 122,795 och 1905 till 132,096; 1906 förslag 141,517:50.
Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föreståndaren vid
näutisk-meteorologiska byrån....................................................................................
32.000 —
23,500 -46,944 —
13.000 -
Sjätte hufvudtiteln.
Bidrag till extra provinsialläkares aflönande.......................
Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård
Htfspitals underhåll........................................................
höjdes 1905 till 1,450,000; förslag 1906 till 1,950,000.
Ålderstillägg .................................................................
Rese- och traktamentspenningar .........................;...........
höjdes 1905 till 50,000.
Fostafgifter för tjänstebref och dylika försändelser...............
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m...........................
höjdes 1905 till 285,751.
12,000
145.000
900.000
239.000
43,000
400,000 —
219,712 —
Sjunde hufvudtiteln.
Stämpelkostnader........................................................................................................
höjdes 1904 till 234,000.
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering..............................................................
Omkostnader för kontrollverket......................................................................................
Tullverket .........................................................................................................
höjdes 1905 till 3,849,000; förslag 1906 till 3,852,100.
Ersättning till städerna för toistad tolag ......................................................................
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm...........;.............................
Städers friheter......................................................................................................
Kontroll å tillverkningsafgifter ......................................................................................
höjdes 1904 till 750,000.
Restithtioner ..............................................................................................................
Ålderstillägg ..............................................................................................................
Rese- och traktamentspenningar ...................................................................................
föreslagen höjning 1906 till 22,269.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m........................................................................
Åttonde hufvudtiteln.
Lappmarks ecklesiastikverk ...................................................................... ...........
Universiteten.................................................................. 11 ......................................
Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar.....
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor .........................................................
höjning 1905 till 6,350,000.
Understöd åt folkhögskolor .........................................................................................
174.000
140.000
10,500
2.713.000
2.100.000
30.000
21,590
450.000
75.000
45.000
20.000
36,810
55.000
162,700
45.000
4,570,000
55,000 j —
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
23
A |
L 11 S 1 |
a |
S■ |
B |
rist |
e |
r. |
||||||||||
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1903. |
År 1899. |
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1903. |
|||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
220,000 |
— |
— |
— |
-- |
— |
— |
— |
— |
— |
58,305 |
84 |
37,000 |
— |
37,000 |
— |
37,000 |
— |
37,000 |
— |
6,880 |
92 |
7,514 |
2 7 |
7,783 |
21 |
5,208 |
2 4 |
8,074 |
87 |
23,500 |
— |
23,500 |
— |
23,500 |
- |
26,150 |
-- |
22,700 |
16 |
24,380 |
8 8 |
26,851 |
69 |
38,339 |
06 |
27,981 |
91 |
47,019 |
— |
47,104 |
— |
97,513 |
— |
106,919 |
— |
110,070 |
78 |
123,829 |
52 |
150,591 |
95 |
185,366 |
90 |
168,599 |
56 |
13,000 |
— |
13,000 |
— |
13,000 |
— |
13,000 |
- |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
1,583 |
36 |
333 |
33 |
12,000 |
12,000 |
12,000 |
12,000 |
36,025 |
42,464 |
52 |
41,962 |
50 |
43,991 |
66 |
51,093 |
46 |
|||||
145,000 |
— |
145,000 |
— |
145,000 |
— |
145,000 |
— |
— |
— |
7,654 |
72 |
19,500 |
— |
35,621 |
50 |
46,975 |
10 |
900,000 |
— |
900,000 |
— |
900,000 |
— |
900,000 |
— |
547,793 |
55 |
716,598 |
30 |
626,137 |
68 |
692,053 |
71 |
690,978 |
8 9 ; |
239,000 |
— |
233,576 |
— |
233,576 |
233,576 |
_ |
14,077 |
81 |
18,958 |
27 |
28,982 |
38 |
33,636 |
3 6 |
31,747 |
25} |
|
43,000 |
13,294 |
— |
13,294 |
— |
13,294 |
54,360 |
90 |
60,731 |
2 5 |
18,994 |
09 |
15,271 |
45 |
24,731 |
92 |
||
400,000 |
— |
400,000 |
— |
400,000 |
— |
400,000 |
97,921 |
Öl |
264,302 |
69 |
49,126 |
06 |
206,327 |
70 |
109,396 |
64! |
|
219,757 |
185,526 |
185,572 |
185,657 |
74,791 |
78 |
106,444 |
87 |
88,645 |
20 |
114,859 |
64 |
159,027 |
8 9! |
||||
174,000 |
— |
174,000 |
— |
174,000 |
— |
174,000 |
95,511 |
69 |
65,358 |
72 |
77,646 |
33 |
71,289 |
39 |
81,195 |
18 |
|
140,000 |
— |
140,000 |
— |
140,000 |
— |
140,000 |
__ |
37,359 |
3 3 |
45,150 |
93 |
53,143 |
98 |
54,906 |
12 |
128,683 |
73 |
10,500 |
— |
10,500 |
— |
10,500 |
— |
10,500 |
— |
4,000 |
80 |
4,420 |
94 |
4,828 |
84 |
4,059 |
22 |
4,343 |
04 |
2,804,200 |
— |
2,982,200 |
— |
2,982,000 |
— |
2,982,000 |
— |
79,745 |
67 |
410,877 |
20 |
— |
— |
— |
— |
60,798 |
36 |
2,100,000 |
— |
2,100,000 |
— |
2,100,000 |
— |
2,100,000 |
_ |
1,079,265 |
79 |
951,833 |
12 |
556,560 |
SO |
847,199 |
30 |
856,855 |
55 |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
1,010 |
99 |
— |
— |
18,031 |
47 |
27,451 |
52 |
21,944 |
41 |
21,580 |
— |
21,580 |
— |
21,580 |
— |
21,580 |
— |
15,994 |
68 |
15,998 |
25 |
15,994 |
68 |
15,994 |
68 |
23,072 |
20 |
450,000 |
— |
450,000 |
— |
450,000 |
— |
450,000 |
— |
— |
— |
— |
9,150 |
91 |
3,901 |
91 |
41,265 |
82 |
|
75,000 |
— |
75,000 |
— |
75,000 |
_ |
75,000 |
_ |
78,339 |
18 |
158,201 |
45 |
112,655 |
88 |
53,866 |
92 |
22,999 |
66 |
45,000 |
— |
45,466 |
— |
45,466 |
— |
45,466 |
— |
9,941 |
68 |
6,458 |
33 |
3,750 |
68 |
4,900 |
66 |
9,384 |
08 |
20,000 |
— |
18,769 |
— |
18,769 |
— |
18,769 |
— |
15,767 |
78 |
17,038 |
68 |
24,689 |
47 |
27,279 |
92 |
27,200 |
98 |
30,810 |
— |
61,560 |
— |
61,556 |
— |
61,580 |
— |
6,052 |
42 |
10,147 |
62 |
19,894 |
62 |
16,796 |
49 |
44,000 |
i |
55,000 |
55,000 |
55,000 |
55,000 |
17,841 |
75 |
23,869 |
26 |
33,053 |
Öl |
32,301 |
14 |
44,751 |
97 |
||||
162,700 |
— |
162,700 |
— |
162,700 |
— |
162,700 |
— |
1,956 |
5 7 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
ls.iei1 |
03 |
45,000 |
— |
45,000 |
— |
45,000 |
— |
45,000 |
— |
802 |
89 |
36,493 |
61 |
19,734 |
22 |
48,989 |
89 |
35,951 |
04'' |
4,570,000 |
— |
5,250,000 |
— |
5,250,000 |
5,250,000 |
— |
444,455 |
32 |
557,465 |
9C |
721,258 |
71 |
852,730 |
27 |
987,281 |
12 |
|
55,000 |
— |
120,000 |
— |
120,000 |
120,000 |
— |
24,675 |
— |
23,892 |
50 |
5,417 |
— |
17,976 |
76 |
12,698 |
75! |
24
Riksdagens Skrifvelse N''o 119.
'' |
År 1899 |
|
Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan................................................... |
50,000 |
— |
Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna..................................................... |
110,000 |
— |
För anordnande af kvinnlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola......... |
90,000 |
— |
Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola |
40,000 |
— |
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn ........................................................................ |
150,000 |
— |
höjning 1904 till 160,000 och 1905 till 162,000. |
||
Alderstillägg ............................................................................................................... |
80,000 |
|
Rese- och traktamentspenningar .................................................................................... |
1,500 |
— |
Skrifmaterialier och expenser, ved m. .......................................................................... |
£3,053 |
— |
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda till befrämjande af döfstumundervisningen ... |
200,000 |
|
Nionde hufvudtiteln. |
||
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar ............................................. |
15,000 |
— |
Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren .................. |
30,000 |
— |
Ifattigvården i allmänhet................................................................................................ |
75,000 |
— |
Alderstillägg ............................................................................................................... |
— |
|
Rese- och traktamentspenningar .................................................................................... |
— |
|
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m......................................................................... i |
||
i Tionde hufvudtiteln. |
||
Flottans pensionskassa: |
||
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar ................................. |
270,000 |
— |
Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap............................................... |
66,500 |
— |
| höjning 1905 till 166,500. |
||
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå ............................... |
78,000 |
— |
Allmänna indragningsstaten: |
||
höjning 1904 till 1,990,752 och 1905 till 2,019,817; föreslagen höjning 1906 till 2,109,837 |
1,800,652 |
|
Extra ordinarie staten. |
||
Åttonde hufvudtiteln. |
||
Till bestridande af kostnaderna för viss utredning rörande ecklesiastika boställen.................. |
— |
— |
1 Nionde hufvudtiteln. |
||
Till resekostnader vid domänförvaltningen........................................................................ |
40,455 |
— |
Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar .................................... |
50,000 |
|
Tionde hufvudtiteln. |
||
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner... |
1,540,000 |
— |
Anmärkning, Här ofvan hafva ej medtagits andra anslag än sådana, som i 1905 års riksstat finnas uppförda
hvarjämte ej heller ansetts nödigt meddela uppgifter om anslagen till dyrtidstillägg.
Bristbeloppen äro hämlade ur det från trycket utgifna »Kapitalkonto till rikshufvudbok^» för de år,
perioden omfattar.
Riksdagens Skrifvelse N:o 119.
25
A |
n s i a g. |
B |
rist |
e |
r. |
| |
|||||||||||
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1903. |
År 1899. |
År 1900. |
År 1901. |
År 1902. |
År 1903. |
|||||||||
50,000 |
50,000 |
50,000^ |
50,000 |
27,300 |
33,525 |
_ |
35,325 |
_ |
47,262 |
50 |
54,225 |
-i |
|||||
110,000 |
__ |
240,000! |
_ |
240,000 |
240,0001 |
139.300 |
— |
150,212 |
50 |
— |
— |
97,838 |
12 |
57,975 |
— |
||
90,000 |
_ |
90,000 |
— |
90,000 |
— |
90,0001 |
— |
7,770 |
— |
15,840 |
— |
2,315 |
— |
84,510 |
— |
88,314 |
30 |
40,000 |
75,000 |
— |
75,000 |
— |
75,000! |
4,111 |
40 |
17,874 |
3 5 |
— |
— |
3,876 |
98 |
9,857 |
96 |
||
150,000 |
— |
150,000 |
- |
150,000 |
— |
150,000! |
— |
42,975 |
— |
— |
— |
— |
— |
88,825 |
25,062 |
50 |
|
80,000 |
41,360 |
41,360 |
41,360 |
_ |
49,905 |
58 |
53,352 |
91 |
36,995 |
65 |
35,726 |
18 |
84,335 |
63 |
|||
1,500 |
_ |
798 |
_ |
798 |
_ |
7981 |
— |
7,422 |
11 |
9,326 |
35 |
5,129 |
36 |
5,287 |
61 |
4,675 |
0 5 |
23^066 |
_ |
15,948 |
_ |
16,035 |
— |
16,029 |
— |
23,313 |
76 |
44,330 |
88 |
31,941 |
75 |
30,784 |
20 |
37,874 |
— |
200,000 |
— |
200,000 |
— |
200,000 |
— |
200,000 1 |
— |
19,800 |
~ |
11,750 • |
8,150 |
2,750 |
1,625 |
||||
15,000 |
15,0001 |
15,000 |
15,000 |
8,880 |
10,520 |
18,045 |
_ |
18,855 |
_ |
24,440 |
— I |
||||||
30,000 |
_ |
30,000 |
— |
30,000 |
— |
30,000: |
— |
— |
— |
11,294 |
81 |
— |
— |
— |
— |
3,396 |
45 j |
75,000 |
_ |
75,000 |
__ |
75,000 |
— |
75,000! |
— |
56,475 |
97 |
— |
— |
160,089 |
06 |
— |
— |
196,923 |
0 6 |
_ |
43,598 |
_ |
43,598 |
— |
43,598; |
— |
— |
— |
— |
— |
3,518 |
64 |
660 |
33 |
4,231 |
14 |
|
_ |
31,639 |
_ |
31,639 |
— |
31,639 |
_ |
— |
— |
— |
— |
41,000 |
59 |
44,859 |
56 |
38,119 |
83 |
|
— |
— |
16,601 |
16,651 |
16,736 |
23,145 |
17 |
13,712 |
44 |
26,963 |
66 |
|||||||
270,000 |
270,000 |
270,000 |
270,000 |
41,970 |
.''{6 |
56,550 |
81 |
30 000 |
30,000 |
||||||||
66,500 |
— |
66,500 |
— |
66,500 |
— |
66,500 |
— |
94,015 |
83 |
96,385 |
50 |
72,823 |
— |
76,473 |
— |
76,455 |
60 |
78,000 |
— |
78,000 |
— |
78,000 |
- |
78,000 |
— |
14,000 |
— |
17,000 |
- |
18,000 |
— |
20,000 |
— |
22,000 |
— |
1,800,652 |
1,800,652 |
— |
1,800,652 |
1,938,169 |
" |
347,281 |
96 |
380,562 |
1 1 |
356,627 |
57 |
360,455 |
85 |
292,159 |
89 |
||
j ------- |
— |
— |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
—- |
5,953 |
87 |
|||
40,527 |
40,585 |
40,585 |
40,585 |
_ |
1,176 |
1 7 |
__ |
8,224 |
66 |
8,582 |
16 |
||||||
50,000 |
— |
50,000 |
50,000 |
50,000 |
_ |
n |
14,881 |
74 |
6,516 |
8-2; |
|||||||
! 1,540,000 |
— |
i 1,540,000 |
: _ |
1,540,00( |
— |
1,540,000 |
310,000 — |
334,654 |
:1 3 |
389,560 |
71 |
348,300 |
j 62 |
537,991 |
13 |
Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 10 Sami.
1 Afd. 1 Band. 20 Käft.
4