Riksdagens Skrifvelse No 118.

B

i

N:o 118

Uppläst och godkänd hos Första kammaren den 9 maj 1905.
— .. — — Andra Kammaren den 9 — — ,

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi.
Maj.-ts proposition med förslag till lag om fortsatt tilltampning
af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutning sr ätten, är stadgadt.

(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 9).

Till Konungen.

Uti en den 13 april 1905 till Riksdagen aflåten proposition, n:o
123, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda,
i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,
är stadgadt skall fortfarande gälla intill den 15 maj 1908.

*

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 118.

Ifrågavarande lag bär tillkommit på framställning af enskilde niotio
närer vid 1902 års riksdag. I motionerna hade ifrågasatts, att inom Norrbottens
län å kronojord, som ej puder ständig besittningsrätt innehades
eller vore till boställe anslagen, inmutning tills vidare icke borde få äga
rum annat än för kronans räkning. Riksdagen antog för sin del den föreslagna
lagen med begränsning af dess giltighet till den 15 maj 1903,
och anförde Riksdagen i den till Eders Kungl. Maj:t i anledning af berörda
motioner aflåtna skrivelser!, hurusom Riksdagen funnit, att i afseende
a malrcfyndigheters inmutning och hvad därmed sammanhängde
synnerligen betänkliga missförhållanden inom Norrbottens län gjort sig
gällande och då fortfarande förefunnes, hvithet syntes böra föranleda, att
det toges under öfvervägande, huruvida icke genom ändrade lagbestämmelser
eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena kunde aflägsnas
eller deras återupprepande förebyggas. Under den tid, som måste åtgå,
intill dess efter noggrann utredning af alla omständigheter, som vid frågans
pröfning borde tagas i betraktande, något definitivt beslut kunde
fattas angående en sak af så allvarlig och stor betydelse som den ifrågavarande,
syntes provisoriska åtgärder böra vidtagas för att åtminstone i
någon mån motverka, att de faktiska förhållandena hunne gestalta sig
ännu mer otillfredsställande och invecklade än för det dåvarande. I sådant
afseende hade Riksdagen ansett det vara lämpligt, att inmutningsrätten
blefve under någon viss bestämd tid inskränkt på det sätt motionärerna
föreslagit. Då emellertid den föreliggande frågan redan då vore af
Eders Kungl. Maj:t upptagen till behandling och Riksdagen antoge, att
Riksdagen både att från Eders Kungl. Maj:t. förvänta förslag i ämnet, så
snart detta läte sig göra, hade Riksdagen ansett, att berörda tid för den
provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten lämpligen borde begränsas
till slutet af det näst därpå följande årets riksdag.

På de skäl, som sålunda legat till grund för 1902 års Riksdags
beslut i ämnet och då frågan om definitiv förändring af lagstiftningen i
omförmälda afseende icke varit så utredd, att förslag därom kunnat framläggas
för 1903 och 1904 års Riksdagar, hafva nämnda Riksdagar på
framställning af Eders Kungl. Maj:t utsträckt giltigheten af ifrågavarande
lag på ett år i sänder, och gäller densamma nu till den 15 maj 1905.

Den af Eders Kungl. Maj:t föranstaltade utredningen har numera
afslutats, men har Eders Kungl. Maj:t det oaktadt ansett det mest tillrådligt,
att tills vidare något definitivt beslut i frågan ej fattas, utan att
det provisoriska tillståndet ytterligare förlänges på någon tid, och har

Riksdagens Skrifvelse N:o 118.

7

Eders Kung!. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, att omförmälda lag fortfarande
skall gälla till den 15 maj 1908.

Då emellertid Riksdagen vid ifrågavarande provisoriska lagstiftning
utgått från att lagens giltighet ej skulle utsträckas längre än som erfordrades
för att Riksdagen efter verkställd utredning skulle kunna fatta definitivt
beslut i saken, har förutsättningen för den provisoriska lagstiftningen
från Riksdagens sida numera genom den afslutade utredningen
bortfallit. Några öfvertygande skäl för att under ännu några år undanskjuta
den slutliga lösningen af spörsmålet om behofvet och lämpligheten
af särskilda lagbestämmelser i fråga om inmutningsrätten inom Norrbottens
län synes Riksdagen ej heller hafva anförts. Då emellertid propositionen
icke kunnat gifva Riksdagen anledning att nu ingå på en dylik
slutlig pröfning af frågan, har Riksdagen funnit en förlängd giltighet af
den provisoriska lagen vara nödvändig, men att utan tvingande skäl binda
äfven kommande Riksdagars pröfningsrätt genom en utsträckning af lagens
giltighet under flera år, som i propositionen föreslagits, har synts Riksdagen
ej vara tillrådligt. Riksdagen har sålunda ansett, att lagen icke
bör erhålla förnyad tillämpning för längre tid än som af förhållandena
med nödvändighet påkallas, eller för en tid af ännu ett år, till den 15
maj 1906.

Riksdagen får alltså för Eders Kungl. Maj:t tillkännagifva, att Riksdagen,
som icke kunnat i oförändradt skick bifalla det i propositionen
innefattade lagförslag, för sin del antagit följande

Lag

om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,
är stangadt skall fortfarande gälla intill den 15 maj 1906.

Stockholm den 9 maj 1905.

Med undersåtlig vördnad.