UNDERDÅNIGT

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

FÖRSÄLJNING AF NORRA DJURGÅRDEN

M. M.

AFGIFVET AP

DEN AF KUNGL. MAJ:T FÖR SÅDANT ÄNDAMÅL TILLSATTA KOMMITTÉN,

*o<3§£>

STOCKHOLM

IVAR TM5GGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1903.

Till Konungen.

Hånligt nådigt bref den 8 april 1902 bär Eders Kung! Maj:t funnit godt i nåder
uppdraga åt en kommitté

alt, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och, i sådant fall,
hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra Djurgården med Ladu -

1

2

gårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade i tomter, försäljas, samt angifva,
hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet ifrågakomma; äfvensom
verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik försäljning
kunde för statsverket uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats, som, under
förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att användas såsom öfningsområde
för de i Stockholm förlagda truppförband, kunde anses lämplig såsom öfningsfält
för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljningsanbud, gällande
under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder verkställa utredning
om kostnaderna för anskaffande af nytt öfningsfålt; samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning af det sålunda
ifrågasatta utbytet af öfningsfålt, de nuvarande kasernetablissementen lämpligen borde
fortfarande bibehållas, eller om de eller några af dem borde till andra ställen förläggas,
och i sådan händelse verkställa erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för
denna förläggning samt de därmed förenade kostnader.

Till ordförande i denna kommitté täcktes Eders Kungl. Maj:t i nåder förordna
undertecknad, Palmstierna, samt till ledamöter undertecknade, Amundson, Bergman,
Falkman, Geijer, Lindewall och Ljunggren äfvensom fullmäktigen i riksgäldskontoret,
ledamoten af Riksdagens Första Kammare m. m. G. F. Östberg.

Sedan riksgäldsfullmäktigen Östberg den 19 september 1902 på därom framställd
begäran erhållit entledigande från uppdraget att vara ledamot i kommittén, förordnade
Eders Kungl. Maj:t samma dag undertecknad, Lovén, att såsom ledamot däruti
inträda.

Till sekreterare bar kommittén antagit v. häradshöfdingen J. Olbers.

För fullgörande af sitt uppdrag sammanträdde kommittén första gången den 18
april nästlidet år, hvarefter kommitténs arbeten in pleno pågingo till den 24 maj. Under
de därpå följande sommarmånaderna fortsatte kommittén sina arbeten, fördelad å två
afdelningar, af hvilka den ena verkställde förberedande utredning rörande Norra Djurgårdens
försäljning och hvad därmed ägde sammanhang, samt den andra sysselsatte
sig med frågan om anskaffande af nytt öfningsfålt för de till Stockholm förlagda truppförbanden.
Båda dessa uppgifter kräfde omfattande undersökningar af terrängförhållandena
m. m. å såväl de till försäljning som de till inköp föreslagna områdena. Så t. ex.
fann kommittén nödigt att låta verkställa precisionsmätningar å Ladugårdsgärdet, hvilka
arbeten utfördes af lektorn vid tekniska högskolan in. m. E. Jäderin, äfvensom att låta

3

utarbeta noggranna afvägningskartor öfver vissa delar af Norra Djurgården samt af
trakterna norr om Haga kungsgård. Till biträden för utförande af dessa arbeten bar
kommittén haft till förfogande personal vid fortifikationen. Vidare lät kommittén ombesörja
kopior af tillgängliga landtmäterikartor öfver de egendomar norr om Stockholm,
som blifvit till inköp föreslagna.

Undersökningar verkställdes ock rörande lämpligaste sättet att'' anordna tidsenliga
skjutbanor å de ifrågasatta öfningsplatserna, i hvilket afseende löjtnanten vid Första
lifgrenadjärregementet C. P. K. O. Sjögreen tillhandagått kommittén, hvarjämte de tilltänkta
öfningsfälten blifvit jämväl ur andra militära synpunkter noga rekognoscerade
af kommitténs militära ledamöter.

Kommittén sammanträdde ånyo in pleno i Stockholm från den 6 oktober
till den 3 november 1902 samt från den 14 Januari innevarande år till denna
dag, då dess arbeten afslutats. Under mellantiden november—januari utarbetades
de utkast till stadsplaner för Norra Djurgården, som i förminskad skala finnas kommitténs
betänkande bifogade, samt påbörjades förberedande arbeten med redigerandet
af kommitténs betänkande, hvarförutom det till inköp ifrågasatta området norr om
Stockholm ytterligare undersöktes dels för utrönande af möjligheten att därstädes anordna
fältskjutningar med artilleri, uti hvilka undersökningar kommittén biträdts af
löjtnanten vid Första Svea artilleriregemente B. Lilliehöök, dels och med afseende å
ifrågasatt fortfarande användande af vissa delar af området för jordbruksändamål.

Innan kommittén går att till Eders Kungl. Maj:t aflämna redogörelse för utförandet
af sitt uppdrag, tillåter sig kommittén att i underdånighet erinra om de omständigheter
som föranledt kommitténs tillsättande, och de allmänna synpunkter, som därvid
gjort sig gällande. Kommittén får härutinnan åberopa statsrådets och chefens för
landtförsvarsdepartementet anförande till statsrådsprotokollet den 8 april 1902, då
kommittén af Eders Kungl. Maj:t tillsattes. Departementschefen yttrade därvid, bland
annat, följande:

»I anledning af ett inom sistlidet års Riksdag väckt förslag därom, att skrifvelse
måtte till Kungl. Maj:t aflåtas med anhållan om utredning, huruvida icke större eller
mindre delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården in. m. skulle kunna afyttras
till byggtiadsändamål och i sådant fall hvilka belopp, som kunde väntas härigenom
inflyta, erinrade statsutskottet i ett den 22 maj 1901 häröfver afgifvet utlåtande, hurusom
utskottet förut i annat sammanhang uttalat sig därom, att köpeskillingar, som

é

inflöte vid försäljning af fastigheter, hvilka förut varit på försvarsverket disponerade,
borde för dettas räkning användas, hvarefter utskottet förmälde sig anse, att frågan,
huruvida försäljning af de angifna kronoegendomarna skulle äga rum, borde göras till
föremål för utredning och ompröfning, men att utskottet i denna och hithörande frågors
-dåvarande läge ansåge någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas,
helst utskottet vore förvissadt om, att Kung! Maj:t ägnade berörda angelägenhet allvarlig
uppmärksamhet; och hemställde utskottet på dessa skäl, att det väckta förslaget
icke måtte bifallas.

Riksdagens beslut i denna fråga utföll väl i enlighet med statsutskottets hemställan,
men i sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om Kungl.
Maj:ts proposition om ny härordning, yttrade Riksdagen, bland annat, hurusom vidkommande
de med den nya härordningen förenade extra utgifter och särskildt den
betydligaste af dem, nämligen den beräknade kostnaden för uppförande af kaserner,
hvilken utgift erfordrades efter hand under åren 1902—1908, Riksdagen ingalunda
ville förneka, att, om tillgång till bestridande af denna utgift skulle beredas allenast
genom skattemedel, sådant kunde, därest icke någon mera afsevärd minskning i de
uti senare årens riksstater uppförda anslag för järnvägarne kunde åvägabringas, åtminstone
emellanåt, varda betungande. Då här emellertid gällde att åt staten anskaffa
fastigheter, hvilka med nödiga underhållskostnader under en längre tid komme att äga
bestånd, kunde det ifrågasättas, huruvida icke för beredande af tillgång till ifrågavarande
utgift det skulle vara lämpligt att afyttra annan staten tillhörig, icke inkomstgifvande
fastighet, hvilken icke vore för sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig,
men för hvilken med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas.
Sålunda borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det kronan
tillhöriga norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdskanalen belägna, vidsträckta
området kunna med fördel för staten försäljas.

Det torde härvid tillåtas mig erinra om det af statsrådet och chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet den 11 sistlidne januari afgifna yttrande i fråga
om de tillgångar, som kunde ifrågakomma att anlitas för täckande af de i följd af
det fortsatta genomförandet af den nya härordningen erforderliga ökade statsutgifter.
Departementschefen framhöll i detta afseende, att det af Riksdagen såsom lämpligt till försäljning
särskildt angifna området eller det s. k. Ladugårdsgärdet otvifvelaktigt ägde ett
högt värde, men för uttagande af detta värde kräfdes mycken omsikt och lång tid. Det
kunde ej heller ske utan att annat exercisfält för hufvudstadens garnison sattes i dess

5

ställe, hvilket äfven vore en vidtutseende angelägenhet. För utredning i dessa hänseenden
borde inom den närmaste tiden åtgärder vidtagas.

Såsom man lätt inser vid en blick på den riktning, hvilken den enskilda byggnadsverksamheten
i Stockholm under de senaste årtiondena tagit, har all den mark
inom Stockholm, som närmast stöter intill Ladugårdsgärdet, sedan länge tagits i anspråk
för bebyggande, och det lider intet tvifvel, att byggnadsverksamheten åt detta
håll, nu hejdad af kronans ägovälden, med förkärlek skulle komma'' att fortsättas, om
det därför mötande hindret undanröjdes och kronan funne sig utan skada för sina
militära intressen kunna afstå från någon del af sina vidsträckta områden. Om sålunda
redan belägenheten af ifrågavarande mark ställer i utsikt att, därest en del
däraf kunde afskiljas och upplåtas åt enskilda, tillfället att förvärfva tomter åt detta
håll skulle omfattas med begärlighet, så vinner ett sådant antagande, enligt min mening,
ytterligare stöd i de utmärkta terräng- och andra förhållanden, som här förefinnas.
På två sidor angränsas Ladugårdsgärdet af vatten och såväl redan befintliga
järnvägs- som spårvägsanläggningar kunna utan svårighet fortsättas öfver området.
Erfarenheterna från den tid, då de nya gardeskasernerna anlades och då af flere skäl
åtskilliga grund- och andra undersökningar företogos, gifva ock vid handen, dels att
moderna och tidsenliga gatuanordningar på större delen af området kunna vidtagas
utan afsevärda kostnader, dels att lutningsförhållandena äro goda, så att kloakledningar
direkt till Lilla Värtan kunna anordnas samt goda aflopps- och dräneringsplaner
sålunda erhållas, dels ock att undergrunden i allmänhet är god och på sina ställen
jämförlig med den bästa, som i Stockholm finnes.

Under sådana förhållanden torde det, i betraktande af de i Stockholm nu gällande
tomtpris, kunna med full visshet förväntas att, om vissa delar af Ladugårdsgärdet
upplätes till tomtplatser, endast jämförelsevis små områden skulle behöfva försäljas för
att erhålla en afsevärd köpesumma. Det för staten förmånliga resultatet af de gamla
kaserntomternas afyttrande torde kunna åberopas till stöd för ett dylikt antagande.

Den hufvud sakliga invändning, som torde kunna framställas mot försäljning till
enskilda af en del af Ladugårdsgärdet, är den att exercisfältet skulle förstöras samt
föranleda, att de nybyggda kasernerna eller åtminstone en del af dem icke längre
kunde komma till användning. Men denna invändning, som vid första påseende kan
synas vara af betydelse, torde emellertid vid närmare pröfning förfalla. Vid noggrant
st derande af terrängförhållandena finner man nämligen, att stadsplanen med sina särskilda
försäljningsområden kan anordnas så, att själfva manöverfältet ännu en följd af
år kan för militära ändamål obehindradt användas. Härigenom vinnes den fördel, att

6

de nyuppförda kasernbyggnaderna icke förr än efter längre tid behöfva flyttas och,
när detta omsider bör ske, har säkert värdet af de tomtkomplexer, som användts till
ifrågavarande kaserner, stigit i sådan grad, att salupriset för desamma kommer att
öfverstiga nybyggnadskostnaderna. För en stadsplan af förenämnda beskaffenhet erfordras
emellertid framför allt, att de nödvändiga arbetena för kvarter, gator och
kloaker i god tid förberedas, då de äfven kunna utföras med minsta möjliga kostnad.

Tiden för verkställande af utredning rörande samtliga härmed sammanhängande
frågor torde nu vara inne.»

Kommittén får nu, efter fullgjordt uppdrag, till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna sitt
underdåniga betänkande med därtill hörande bilagor och kartor, hvarjämte kommittén
får i underdånighet anmäla, att till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
öfverlämnats originalutkasten till stadsplaner för Norra Djurgården i skalan 1 : 5000,
situationsplaner rörande tilltänkt förläggande af nya kasernetablissement för de nu i
Stockholm förlagda truppförbanden, kopior af alla de ägokartor inom det till inköp föreslagna
området norr om Stockholm, hvilka varit för kommittén tillgängliga, bestyrkta
afskrifter af nu gällande resolutioner rörande upplåtelse af besittningsrätt till mark å
Norra Djurgården äfvensom alla inkomna försäljningsanbud m. m.

Stockholm den 19 maj 1903.

Underdånigst

	HJ. PALMSTIERNA.
ALB. AMUNDSON.	G. A. C:S0N BERGMAN.	LUDVIG FALKMAN.
G. GE1JER,	OSCAR L1NDEWALL.	C. J. LJUNGGREN. *
	JOHN LOYÉN.

J. Olbers.

KOMMITTÉNS BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG.

Innehållsförteckning,

L Utredning och förslag rörande försäljning af vissa delar af

Norra Djurgården.

. TT- sm.

A. Historik ................................................................................

B. Nuvarande disposition af Norra Djurgårdens område............................................. 19

Till enskilda personer, bolag, Stockholms stad m. fl. upplåtna områden............... 19

Till landtförsvaret upplåtna områden ..................................................................... 28

Skogsinstitutet ............................................................................................ 30

Veterinärinstitutet .......................................................................................... 31

Norra Djurgårdens boställen............................................................................... 31

Värtahamnen........................................................................ 33

Bergielund .............................................................................................. 3g

Hjorthagen............................................................................................................... 3g

Stockholm—Rimbo-banan ....................................................................................... 40

Bergshamra...................................................................................................... 49

C. Försäljningen................................................................................................... 42

Föregående förslag till försäljning af vissa delar af Norra Djurgården ............... 42

Motiv till kommitténs förslag i fråga om försäljning af Norra Djurgården ......... 45

Utkast till stadsplan för Norra Djurgården............................................................ 57

Norra Djurgårdens försäljningsvärde ..................................................................... 67

D. Åtgärder i samband med försäljningen af Norra Djurgården................................. 73

K. Ifrågasatta upplåtelser af mark från Norra Djurgården till flottan, statens järnvägar,
vetenskapsakademien och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna garnisonssjukhuset.
........................................................................................... 77

v.

II. Utredning och förslag rörande nytt öfningsfält för de i Stockholm

förlagda truppförbanden.

A. Nyare utländska truppöfningsfält ........................................................................... 93

B. Förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden ............ 97

Bromma-fältet ......................................................................................................... gg

Enskede—Skarpneck-fältet....................................................................................... 100

Järfva—Spånga—Järfälla-fältet .............................................................................. 102

Sammanfattning af kommitténs betänkande och förslag..................... 115

2

Bilagor:

Sid.

Bilaga 1. Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. enligt kommitténs
olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården........................ 119

» 2. Uppgift & storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. inom de

delar af Norra Djurgården, hvilka först kunna upplåtas till bebyggande 122
» 3. Förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af Stockholms

stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpeskillingarne ............ 123

» 4. Förteckning å de s. k. fotgardestomterna i Stockholm, hvilka under åren

1886—1896 blifvit af Kungl. Maj:t och kronan försålda, jämte uppgift
å deras areal, köpeskillingarne och af köparne erlagda bidrag till gatu reglering

................................................................................................... 138

» 5. Uppgift å kostnader för gatureglering m. m. inom Stockholms stad, meddelade
från stadens byggnadskontor ......................................................... 142

» 6. Tablå öfver de kostnader, som, under antagande att de i bilagan 5 an gifna

pris blefve gällande, skulle uppstå för gatureglering m. m. å Norra

Djurgården ................................................................................................ 141

» 7. Sammanfattning af de kostnader, som böra bestridas af bruttoinkomsten

af Norra Djurgårdens försäljning ............................................................ 145

2 8. Förteckning å fastigheter inom Enskede—Skarpneck-fältet ..... 146

» 9. Förteckning å fastigheter inom Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.................. 149

» 10. Approximativ beräkning af kostnaderna för inköp af nytt öfningsfält för

de i Stockholm förlagda truppförbanden, äfvensom för nya kaserner och
andra militära etablissement ..................................................................... 154

Till kommitténs betänkande hörande kartor.

Blad 1. Öfversiktskarta öfver Norra Djurgården.

» 2. Utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativ I.

» 3. D:o d:o d:o II.

» 4. D:o d:o d:o III.

» 5. Öfversiktskarta öfver de områden, som kunna ifrågasättas till öfningsfält för

de i Stockholm förlagda truppförbanden.

» 6. Karta öfver Enskede — Skarpneck-fältet.

» 7. Karta öfver Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

I.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE FÖRSÄLJNING AF VISSA DELAR AF NORRA

DJURGÅRDEN.

13

A. Historik.

Djurgården i vidsträcktare bemärkelse omfattar det nordost om Stockholm be- Norra Djuriägna
område, som i väster sammanhänger med stadsdelarne Östermalm och Norrmalm, gränser,
samt i nordväst gränsar till kanalen vid Ålkistan*, i norr och öster till Lilla Värtan
samt i söder till Stockholms inlopp, den s. k. stora segelleden. Genom Södra Brunnsviken,
numera kallad Djurgårdsbrunnsviken, samt Djurgårdsbrunnskanalen delas området
i två delar, Södra Djurgården och Norra Djurgården med Ladugårdsgärdet.
Ursprungligen utgjorde äfven den norra delen af Djurgården eu ö, då nämligen den
s. k. Träskrännilen, som förenade Nybroviken med Brunnsviken, begränsade Norra Djurgården
åt väster. — Allenast sistnämnda del af Djurgården utgör föremål för kommitténs
utredning och betänkande.

Genom gåfvobref år 1288** skänkte Magnus Ladulås till Klara kloster — för- Historik,
utom större delen af Södra Djurgården, då benämnd Valmunz-ön, senare Valdemarsön,

* Genom nådigt bref den 23 mars 1870 har förklarats, att nämnda kanal skulle utgöra gräns i norr
för det område, som, på sätt genom nådiga brefvet den 10 augusti 1866 angående Djurgårdens förläggande
till Stockholms stad blifvit förordnadt, skall vara med staden förenadt i ecklesiastikt, administrativt
och judicielt hänseende. Härigenom har af den till grefliga familjen Barck under ständig besittningsrätt
upplåtna Bergshamra egendom en mindre del, som är belägen söder om kanalen vid Alkistan, blifvit i
nämnda hänseenden inbegripen i Djurgården.

** De i följande historiska utredning rörande Djurgården meddelade uppgifter, hafva hämtats från
riksregistraturet i riksarkivet; Sandbergska samlingen i kammararkivet; en därstädes befintlig akt »angående
reducerade kungsgårdar»; Djurgårdskommitterades betänkande den 14 november 1894; tryckta
arbeten rörande Stockholm och Djurgården af P. R. Ferlin, J. Elers m. fl.; handlingar rörande frågan
om äganderätten till den s. k. fattigkyrkogården å Östermalm, utgifna af V. Gyllensvärd, Sthlm 1892
m. m.

14

— jämväl gården Husarne, belägen å Norra Djurgården söder om Husarviken och antagligen
omfattande bland annat nuvarande Ladugårdsgärdet. År 1433 erhöll klostret
genom byte med »herr Nils till Djursholm» återstående delar af norra ön, hvarest
inrättades en ganska betydande afvelsgård med boskapsskötsel och vidsträckt jordbruk.

Valdemarsön kom redan år 1452 åter i kronans ägo genom bytesaf handling mellan
klostret och Konung Karl Knutsson. Återstoden af Djurgården indrogs genom 1527
års reduktion till kronan och förbehölls tillika med Valdemarsön Konungens enskilda
disposition. Åtskilliga räkenskaper från midten af 1500-talet gifva vid handen, att å
Norra Djurgården funnos två »ladugårdar», lydande under Stockholms slott, nämligen
dels den gamla, fordom klostret tillhöriga, som var belägen i närheten af nuvarande
skogsinstitutet och hvars åkerjord bestod af Ladugårdsgärdet med tillhörande beteshagar
och ängsmarker, samt dels den nya, hvilken anlagts i trakten af nuvarande
Fiskartorpet.

Under Karl IX:s regeringstid torde vissa delar af Djurgården hafva inhägnats till
hjortpark, och samtidigt började smärre ägoområden afsöndra^ till byggnadsplatser.
Under 1600-talet blefvo ganska betydande delar af Norra Djurgården, förnämligast de
staden mest närbelägna bebyggda. Så t. ex. förordnades genom nådig resolution den
28 februari 1639*, »att den delen som före detta afl Ladugårdsgärdet till muhlbete
ödelagt och till att förbyggias förordnad ähr må och skall hädanefter höra och lyda
evärdeligen under stadzens jurisdiction», i ersättning för tomter, hvaraf ägarne gått
förlustiga vid skedd gatureglering å Norrmalm; och genom drottning Kristinas förmyndareregerings
bref och privilegium den 5 mars 1640 erhöll magistraten rätt att
försälja tomter å Ladugårdslandet, under villkor, att detta skulle ske företrädesvis till
kronans sjöfolk, som »på den med Staket intagne del af Ladugårdsgärdet hus och
gårdar antingen redan bygt hafve eller her effter der byggia wele och förmå». Förmyndareregeringen
under Karl XI:s minderårighet föreskref den 23 september 1663**,
att ladugårdsägorna skulle utskiftas till »Kongl. Maj:ts och Rikets trogne Män och
Råd, på det de dem med sirlige och förnäme lusthus samt trä- och örtagårdar skulle
bepryda och bebygga». Till följd af dessa upplåtelser torde större delen af nuvarande
Östermalm hafva frånskilts Djurgården.

* Gyllensvärds Handl. etc. sid. 55—58.

** Riksregistraturet.

15

Sedan Karl XI förordnat, att all då återstående åkerjord å Djurgårdens hela område
skulle till äng eller betesmark igenläggas, dels för att bereda plats för de i Stockholm
förlagda truppers öfningar, dels ock för erhållande af foder till hjortarne inom
Djurgårdens inhägnade område och för att lämna hufvudstadens invånare tillgång
till sommarbete för deras kreatur, blefvo slutligen bägge ladugårdarne indragna och
deras åbyggnader så småningom borttagna*.

Genom nådigt bref den 17 mars 1676 till riksjägmästaren förklarade Kung! Maj:t,
att Djurgården och hvad därtill hörde skulle stå till Konungens egen disposition och
lyda under kung!, hofstaten. Härefter blef, enligt nådigt förordnande år 1680, för
hjortarnes vård och skötsel en gärdesgård uppförd omkring det område, hvilket borde
såsom Konungens djurgård och enskilda jaktmark fredas, hvarjämte för samma
ändamål en under dåvarande öfverstemarskalksämbetet ställd Djurgårdsstyrelse inrättades.

Af en den 13 december 1681 till reduktionskommissionen inkommen »Korrt Relation
om ägorna till Kongl. Maj:ts och Cronones Djurgård vid Stockholm och dess beskaffenheter
sampt huruledes de nu för tijden nampngifwas» ** inhämtas, att Norra
Djurgården omfattade följande delar:

»1. Sielfwa gambla Ladugårdhen med der till hörande Trägård}!, besitta sal.
Melitz arfwingar under Donation.

2. Ladugårdhs åkern blef i sal. Riksmarskalken grof Gabriel Oxenstiernas tijdh
igenlagd till Muhlbete.

3. Ängiarne, som bergats till Cronones behof för tijdhen äro dessa:

Storängen,

Linnarängen,

Uggelängen,

Skeppar Olofs äng,

Biöinäsängen,

4. Beteshagar, som årligen pläga förarrenderas:

Kaknäset,

Biörnäset,

* Djurgårdkommitterades ofvan anförda betänkande.

** I ofvannämnda akt angående reducerade kungsgårdar. Tryckt i Gyllensvärds hand!., ete.

16

Twenne hagar utom Diurgården vidh Brunswijkstullen in emot Bergshammars
ägorna.

5. Utmarken som räknas ifrån gambla Ladugårdhen alt till Brunswijkstullen

utom Diurgårds gierdes gårdhen, är af Hans Kongl. Maij:t till stadsens utvidgande
donerat.

6. Fiskie Wattnet in i Diurgården,

Husar wijken,

Uggelwijken,

Laduwijken.

7. Fiskie Wattnet utom Diurgården,

Ladugårdswijken,

Isbladet,

Strömmingswarpen ifrån Isbladet och till Alkistan intill Bergshammars ägorna.»

Samtliga dessa områden och fisken blefvo enligt reduktionskommissionéns resolution
den ''9 augusti 1682 * indragna till kronan, hvarvid likväl, beträffande utmarken utanför
Djurgårdens gärdesgård, det medgafs »staden söka Hans Kongl. Maij:t wijdare
derom».

De områden af Djurgården, hvilka icke voro till hjortpark inhägnade och ej heller
till enskildes besittning upplåtna, började emellertid allt mer betraktas såsom en »lustgård»
för hufvudstadens invånare, af hvilka åtskilliga, tid efter annan, utverkade sig
nådigt tillstånd att dels utvidga och bebygga redan upplåtna tomter, dels inhägna,
uppodla och bebygga-nya platser, som af öfverstemarskalksämbetet åt dem anvisades
inom vissa bestämda gränser. Dessa under 1600- och 1700-talen tillkomna lägenheter
hade i allmänhet anlagts vid stränderna utmed Saltsjön utanför den för hjortarnes
fredande till ansenlig höjd uppförda gärdesgård **, genom hvilken lägenhetsinnehafvarne
således voro afstängda från själfva Djurgården. Men uti resolutionerna om tillstånd
till lägenheternas upptagande meddelades stundom äfven tillstånd till s. k. »portöppning»
eller rätt att från byggnadstomterna hafva utgång och tillträde till Djurgården
emot en afgift, som jämte tomtörena för den upplåtna lägenheten i regeln årligen
fastställdes af Djurgårdsstyrelsen vid de s. k. »portskrifningarne».

* Keduktionskommissionens konceptregistratur för år 1682 i kammararkivet, med därtill hörande
»Jordebok eller specifikation» i akten ang. reducerade kungsgårdar.

** Denna gärdesgård borttogs till största delen år 1829, då det till djurpark afsedda området inskränktes
till den s. k. Hjorthagen (se Djurgårdskommitterades anf. betänkande).

17

I allmänhet finnes i de under 1600- och 1700-talen samt början af 1800-talet utfärdade
tillståndsresolutionerna hvarken besittningsrätten till viss tid bestämd eller om
afgälden vidare förordnadt än nyss är nämndt, eller att den skulle vid de årliga portskrifningarne
bestämmas. Undantagsvis blef dock för en och annan af de under
nämnda tid upplåtna lägenheter afgälden en gång för alla stadgad, och i några fall
skedde upplåtelsen för viss bestämd tid.

Af de under Karl XIV Johans regeringstid meddelade upplåtelser beviljades det
öfvervägande flertalet för bestämd tid, oftast 50 år, och mot fastställd årlig afgäld.
Då sedermera den uppfattningen allt mer gjorde sig gällande, att vid ett tronskifte
äldre upplåtelser vore till beståendet beroende af den tillträdande regentens pröfning*,
hafva alla de under Oscar I och efterföljande Konungar beviljade upplåtelser meddelats
allenast för hvarje Konungs regeringstid, och i öfverensstämmelse härmed hafva vid
inträffande tronskifte de årliga afgälderna lämpats efter de förhållanden, som då ansetts
därå inverka.

Samtliga från Djurgården inflytande inkomster, såsom arrendeafgifter, tomtören
m. m. tillfalla Djurgårdskassan, som bestrider underhållet af vägar och
broar m. m. samt därjämte bekostar allt, som kan främja det med Djurgården såsom
lustpark afsedda ändamålet. Grunderna för bestämmandet af afgälder till Djurgårdskassan
under Karl XV:s regeringstid fastställdes genom Kungl. Maj:ts beslut den 4
december 1861 och den 10 mars 1862 och skola jämlikt nådigt beslut den 24 maj 1873
tillämpas jämväl under Oscar lits regeringstid**.

Innan närmare redogörelse lämnas för de markupplåtelser från Norra Djurgården,
som för närvarande äga bestånd, torde böra erinras, att Konungens dispositionsrätt
öfver Djurgården numera grundar sig på Riksens Ständers underdåniga skrifvelse den
1 december 1809, hvarigenom Ständerna erbjödo Karl XIII att till bestridande af
samtliga utgifter för hofhållningen m. m. emottaga en viss årlig summa mot det att
till Riksens Ständer öfverlämnades »såsom en i evärdeliga tider åt dem förbehållen
rättighet» förvaltningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar m. in.,
som förut stått under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande dock att
»flen här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva under Kungl. Maj:ts enskilda
Disposition», i sammanhang hvarmed ständerna emellertid anhöllo, »att den s. k.

* Se protokoll öfver hofärenden för den 20 april 1826 och den 4 december 1861 (i riksmarskalksämbetets
arkiv).

** Protokollen öfver hofärenden för nämnda dagar innehålla närmare bestämmelser om villkoren för
upplåtelsernas bestånd.

Djurgårds kassan.

Konungens
dispositionsrätt
öfver
Norra Djurgården.

3

18

Djurgårdskassan måtte endast få användas till Djurgårdens förbättring och förskönande
samt härvarande broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar
eller gratifikationer till några vissa personer».

Enligt statsrådsprotokollet den 26 februari 1810 antog Kungl. Maj:t Riksens Ständers
erbjudande på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

19

B. Nuvarande disposition af Norra Djurgårdens

område.

Det ofvan till sina gränser närmare angifna område, som benämnes Norra Djurgården,
består hufvudsakligen af mark, som antingen användes till öfningsplats för
Stockholms trupper eller till fri park för hufvudstadens invånare. Men därjämte inrymmer
Norra Djurgården dels ett flertal lägenheter, som mot viss årlig afgäld eller,
undantagsvis, utan afgäld upplåtits till enskilda personer, bolag, Stockholms stad, m. fl.,
för att tjäna till bostadstomter, hamnplats, platser för industriell verksamhet, upplagsställen,
idrottsplatser och dylikt, dels områden, som mot eller utan afgift disponeras af
landtförsvaret till kaserntomter in. m., samt af skogsinstitutet och veterinärinstitutet,
dels vissa boställen med tillhörande mark för Djurgårdens tjänstemän och betjänte,
och dels områden som för alltid blifvit Djurgården frånskilda. Iiärförutom faller inom
de angifna gränserna för Norra Djurgården, ehuru därtill ej hörande, en mindre del af
Bergshamra egendom.

Kommitterade få i det följande tillfälle att närmare redogöra för användandet af
ofvannämnda odisponerade område, och öfvergå därför här till en kortfattad öfversikt
af nu bestående markupplåtelser från Norra Djurgården.

Till enskilda personer, bolag, Stockholms stad m. fl.
upplåtna områden.

Albano. Genom Kung! Maj:ts dom den 11 februari 1822 blef större delen af
denna vid Brunnsviken belägna lägenhet tillerkänd Stockholms stad. Återstående delen
däraf, som förklarades tillhöra Djurgården, utmärktes å den 1824 öfver Djurgården upprättade
karta såsom omfattande 18Y2 kappland, men vid sedermera verkställd mätning
har utrönts, att nämnda område i själfva verket innehöll allenast 21/2 kappland. På
yrkande af lägenhetens dåvarande innehafvare, att till densamma måtte utläggas den
areal, som i upplåtelsebrefvet blifvit honom tillförsäkrad, uppläts genom nådig resolution
den 4 september 1873 ett område af 15b, kappland från hofjägarebostället Söderbrunns
närliggande utmark. Lägenheten, som i närvarande skick innehåller 27 ar 57

20

kvadratmeter, är sedan den 10 juli 1899 under Konungens regeringstid upplåten till
Fernissaktiebolaget mot en årlig afgäld af 33 kronor 75 öre.

Bergshyddan, belägen vid Djurgårdsbrunnsviken och innefattande 30 ar 80 kv.-m.,
uppläts senast den 28 januari 1889 till handlanden Olof Hansson mot en årlig afgäld
af 100 kronor. Ett område om 18 ar 80 kv.-m. af denna lägenhet skall, om det erfordras
för Djurgården eller annat allmänt behof, afträdas med utgången af året näst
efter det, då uppsägning skett.

Djurgårdsbrunn. Genom resolution den 5 juni 1742 lämnades tillstånd åt med.
doktor Lithéen att vid »hälsobrunnen» å Djurgården uppföra några byggnader »till
brunnsgästers bekvämlighet och brunnsbetjäntes förnödenhet». Lägenheten, hvars areal
utgör 6 hektar 86 ar 42 kv.-m., innehafves numera under Konungens regeringstid jämlikt
upplåtelsebref den 21 augusti 1899 af f. d. källarmästaren C. A. Söderlund mot eu
årlig afgäld af 325 kronor.

Fiskartorpet, vid Husarviken, blef genom nådigt beslut den 12 november 1772
anslaget till förbättring af hotjägmästarens lön. Efter att år 1820 hafva kommit under
enskild besittning mot viss afgäld, inlöstes därå uppförda åbyggnader år 1822 af Karl
XIV Johan, hvarefter lägenheten varit anslagen till boställe åt Djurgårdsstyrelsens chef,
som utarrenderat densamma. För närvarande innehafves den af F. W. Söderlund och
dennes hustru mot ett årligt arrende af 1,200 kronor. Arrendeaftalet, som omfattar en
tidrymd af allenast ett år, förnyas för ytterligare ett år i sänder, om uppsägning ej sker.

Fisksjöäng1. Sedan Kung! Maj:t på sätt nedan närmare omförmäles, genom särskilda
nådiga bref den 31 maj 1878, den 18 oktober 1889 och den 6 november 1896
till Stockholms stad upplåtit vissa delar af lägenheten Ropsten, m. in., medgaf Kung!
Maj:t genom nådig resolution den 30 augusti 1897 att staden Unge under Konungens
regeringstid innehafva återstående del af Ropsten invid Husarviken, benämnd Fisksjöäng
och innefattande 17 tunnland 5,2 kappland, mot en årlig afgäld af 310 kronor.

Frescati (Djurgårds-Frescati). Det med detta namn betecknade område mellan
Landtbruksakademiens experimentalfält och Brunnsviken uppläts den 12 Juni 1820 till
förste arkiatern E. af Edholm på 50 års besittningsrätt för honom och hans rättsinnehafvare.
Genom nådig resolution den 27 augusti 1886 medgafs arfvingarne besittningsrätt under
Oscar lits regeringstid mot en årlig afgäld af 836 kronor ocli under villkor att lägenheten
ett år efter skedd uppsägning skulle afträdas. Detta villkor eftergafs 1896 samtidigt
med att tillstånd lämnades innehafvarne att från lägenheten upplåta 6 tomter

21

mot eu årlig afgäld, som, i fall alla tomterna blefve upplåtna, skulle uppgå till 646 kronor
HO öre. Landtbruksstyrelsen innehar för närvarande en af tomterna, å hvilken dess entomologiska
anstalt blifvit inrättad, och erlägges därför årligen 450 kronor till lägenhetsinnehafvaren.

Fridhem. Besittningsrätten till detta vid s. k. Lilla Sjötullen belägna område
upplåts den 26 augusti 1830 till med. doktorn S. F. Säve, hvilken hade för afsikt att
därstädes inrätta en vårdanstalt för sinnessjuka. Då emellertid någon dylik anstalt
icke kom till stånd, indrogs lägenheten den 9 juli 1852 till Djurgården. Notarien C.
J. Carlstedt, hvilken å auktion inköpt därstädes uppförda åbyggnader under villkor att
dem nedtaga och från platsen bortföra, erhöll den 17 april 1856 efter upprepade ansökningar
att »af gunst och nåd förskonas från det smärtsamma och förlustbringande åliggandet
att nedhugga, bortföra och till bränsle förvandla ifrågavarande byggnader»
nådig upplåtelse å platsen under Oscar I:s regeringstid. Den 4 april 1892 uppläts
lägenheten, då omfattande 84 ar 90 kv.-m., under Oscar II:s regeringstid mot

eu årlig afgäld al 60 kronor till 0. A. Engvall, som sedermera för 18,000 kronor för sålde

åbyggnaderna jämte besittningsrätten till nuvarande innehafvaren, änkefru Matilda
Strömbäck. Upplåtelse meddelades henne genom nådig resolution den 29 maj 1899, i
sammanhang hvarmed dock bestämdes, att ett till lägenheten utan tillstånd intaget område
af 480 kv.-m skulle till Djurgården åter utläggas. Genom resolution den 19 augusti
samma år medgals likväl, att sistnämnda område finge mot 50 kronors särskild afgäld
disponeras, under villkor att det 3 månader efter skedd tillsägelse skulle afträdas.

Frälsningsarméns vedgård. Ett område af 40 ar 60 kv.-m. vid Valhallavägen
uppläts den 31 maj 1897 till Frälsningsarmén på 5 års tid, räknad från den 1 juli
samma år, mot en årlig afgäld af 1,200 kronor samt under villkor att området skulle

till Djurgården återställas sex månader efter skedd uppsägning. Genom resolution

den 18 juni 1901 utsträcktes dispositionsrätten tillsvidare under Konungens regeringstid
mot samma årliga afgäld samt med förut bestämd uppsägningstid.

Gärdesgårdsdistriktet. Sedan genom nådigt bref den 10 juli 1884 gränserna
mellan Stockholms stad och Djurgården reglerats utmed Valhallavägen från Surbrunnsgatan
till Jungfrugatan och därigenom vissa delar af det s. k. gärdesgårdsdistriktet förvärfvats
af eller upplåtits till staden, utgör numera återstoden af nämnda »distrikt» ett till
sina gränser i viss mån omtvistadt område mellan Jungfrugatan och Karlaplanen. Af detta
område hafva 2,4 kappland enligt riksmarkskalksämbetets resolution den 9 november 1872
förhyrts till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten n:o 2 i kvarteret V edbäraren

22

grösshandlanden 0. Seippel, mot eu årlig hyra af 11 kronor 25 öre samt mot skyldighet
för innehåfvaren att vid påfordran genast afträda tomten.

Från gärdesgårdsdistriktet samt från Djursborg har upplåtits tomtplats för Hedvig
Eleonora församlings missionshydda. Denna tomt, belägen i kvarteret Kandidaten mellan
Skeppar- och Artillerigatorna, uppläts genom nådig resolution den 23 mars 1896 under villkor,
bland andra, att viss å karta närmare utmärkt del af området skulle till större eller
mindre del afträdas ett år efter skedd uppsägning. Återstående delen får af församlingen
innehafvas under Konungens regeringstid. Afgälden är genom nådig resolution
den 5 oktober 1900 bestämd till 1,200 kronor om året.

Halléns salong. Den plats i närheten af den s. k. Borgen, hvarest ifrågavarande
»salong» eller paviljong är belägen, uppläts ursprungligen till konduktör Hallén
för uppförande af en byggnad, där restaurationsrörelse under mötestiden å Ladugårdsgärdet
skulle bedrifvas. Den 20 april 1846 åsattes tomtplatsen en årlig afgäld af
10 r:dr b:co, som ännu utgår. För nuvarande innehafvaren, vaktmästaren A. F. L.
Nilsson, meddelades den 16 mars 1896 nådig resolution å besittningsrätt till lägenheten
under Konungens regeringstid.

Hesslingeberg. Med riksmarskalksämbetets tillstånd och enligt öfverhofjägmästareämbetets
förordnande den 16 juli 1776 utsynades till hofjägaren Hesslings änka en vid
Djusgårdsbrunnsviken belägen boningsplats, numera i areal omfattande 3,565 kvadratmeter.
Genom nådigt bref den 23 november 1785 uppläts lägenheten, då kallad Hesslingeberg,
till kaptenen C. Jägerhorn under villkor att platsen och åbyggnaden med alla
därå gjorda odlingar och förbättringar skulle vid framdeles skeende försäljning hembjudas
Kungl. Maj:t och Djurgården för lika summa, 534 r:dr specie, som kaptenen Jägerhorn därför
erlagt. Lägenheten innehafves numera, under Konungens regeringstid, enligt resolution
den 26 oktober 1891, af grösshandlanden C. A. Olsson mot en årlig afgäld af 35 kronor.

Idrottsparken. På ansökan af H. K. H. Kronprinsen uppläts genom nådig resolution
den 5 februari 1894 under Konungens regeringstid afgiftsfritt ett område af omkring
5 ’/2 tunnland mellan Sturevägen och Sophiahemmet till anläggande af idrottsplats
med tennis- och velocipedbanor m. m. Den 2 december 1895 öfverläts detta område,
som samtidigt — likaledes utan afgift — utsträcktes längre mot norr enligt upprättad
karta, till aktiebolaget Idrottsparken.

Nämnda bolag erhöll den 22 november 1897 för anläggande af en kälkbana upplåtelse
å ytterligare ett område af 14 ar 43 kvadratmeter under samma tid mot en
årlig afgäld af 100 kronor.

23

Idrottsplatsen. Styrelsen för »Sveriges centralförening för idrottens befrämjande»
beviljades genom nådig resolution den 20 maj 1901 upplåtelse under Konungens regeringstid
å ett mellan Sturevägen och fältridtklubbens hinderbana beläget område om
5 hektar 62 ar mot en årlig afgift af 1,500 kronor, hvaraf 1,230 kronor utgör ersättning
till innehafvaren af hofjägarebostället Träskporten för mistad lönejord.

Johansdal. Detta vid Djurgårdsbrunnskanalen belägna område utgjorde ursprungligen
en beteshage lydande under lägenheten Gröndal, söder om nämnda kanal, men
uppläts genom nådig resolution den 4 maj 1861 såsom eu själfständig lägenhet till
handelskassören J. Bäckström. Den 9 september 1867 meddelade riksmarskalksämbetet
upplåtelsebref för Bäckströms änka å Johansdal mot en årlig, ännu utgående afgäld
af 83 r:dr 50 öre. Enligt resolution den 27 mars 1872 utvidgades lägenheten med omkring
3 kappland, i utbyte mot den innehafvaren af Gröndal förut medgifna och sedermera
å innehafvaren af Johansdal öfverlåtna rättigheten att af bärga gräset å södra
kanalbanken.

Den 3 oktober 1893 uppläts lägenheten under Konungens regeringstid till husägaren
J. Joulin. Enligt senast upprättade karta utgör området 13 tunnland 16,8 kappland.

Kaknäs. 1 den till hofjägarebostället Kaknäs vid Lilla Värtan anslagna mark
hafva två lägenheter efter hand uppstått, nämligen dels »Villa Kusten» och dels »Kaknäskusten».

»Villa Kusten». Med riksmarskalksämbetets medgifvande den 1 december 1841
uthyrdes den då utdömda manbyggnaden å Kaknäs boställe för Djurgårdens räkning
till kamreraren C. P. Dahlgren, som på egen bekostnad försatte bostaden i användbart
skick. Den 22 april 1863 erhöll Dahlgren tillstånd att personligen mot en årligen till
innehafvaren af Kaknäs utgående afgäld af 300 r:dr under Karl XV:s regeringstid förhyra
ofvannämnda byggnad jämte ett dels till bostället och dels till Djurgårdens odisponerade
mark hörande område, hvarå Dahlgren medgafs uppföra ett nytt boningshus.
Dispositionsrätten öfvergick sedermera enligt resolution den 14 mars 1898 till grosshandlanden
A. L. Hultgren, hvarvid dock det område, hvarå den ursprungliga manbyggnaden
varit uppförd, återförenades med bostället. Numera innehafves lägenheten,
hvilken omfattar 39 ar 12 kvadratmeter, under Konungens regeringstid af H. J. Johansson,
som enligt upplåtelsebref den 1 april 1902 därför erlägger en årlig afgäld af 300 kronor
till Djurgårdskassan.

»Kaknäshusten». Genom resolution den 11 maj 1861 erhöll galanterihandlanden
F. A. Sundborg riksmarskalksämbetets tillstånd att å Kaknäs område uppsätta en flytt -

24

bar paviljong, med skyldighet för Sundborg att genast borttaga densamma, därest lian
icke vidare kunde träffa öfverenskommelse med boställshafvaren om dess kvarstående.
Utan ämbetets medgifvande hafva sedermera å platsen uppförts ytterligare åtskilliga
byggnader, hvilka dåvarande innehafvaren, byggmästaren J. E. Thomas, genom resolution
den 15 mars 1900 medgafs få där bibehålla mot erläggande till Djurgårdskassan af
400 kronor om året, af hvilket belopp emellertid 250 kronor utgå till hofjägaren C.
Lundberg såsom ersättning för mistad hyresinkomst, samt skyldighet att inom sex
månader efter tillsägelse hafva bortfört desamma och planerat tomtplatserna. Denna
rätt med därvid förbundna villkor öfverflyttades den 19 maj 1900 på vagnmakaren C.
W. Svensson. Lägenheten innehåller i areal Öl ar 27 kv.-m.

Kräftriket eller Katrineberg, vid Brunnsviken, upplåts den 27 september 1824 på
50 års tid till lagmannen C. af Georgii. Vid besittningstidens utgång erhöll firman A.
Svanberg & C:o, enligt resolution den 25 augusti 1874, under Konungens regeringstid
mot en årlig afgäld af 600 kronor upplåtelse å lägenheten, hvilken omfattar 19 tunnland
30,7 kappland.

Genom resolution den 22 mars 1884 öfverflyttades dispositionsrätten å Stockholms
norra jästfabriksaktiebolag. Sedan bolaget utan riksmarskalksämbetets medgifvande
tillåtit dels aktiebolaget Radiator dels enskilda personer att å området uppföra åtskilliga
byggnader, medgaf Kungl. Maj:t den 1 april 1901, att dessa byggnader finge tills
vidare kvarstå, dock mot en ytterligare afgäld af 400 kronor om året, om industriell
verksamhet i någon af dem bedrefves, samt mot skyldighet för innehafvare att sex
månader efter skedd uppsägning borttaga desamma.

Vissa å lägenheten uppförda byggnader, närmare angifna i syneprotokoll den 1
oktober 1900, tillhöra Djurgården.

Källhagen. Genom riksmarskalksämbetets resolution den 3 november 1806 upplåts
ifrågavarande vid Djurgårdsbrunnsviken, väster om kavallerietablissementet belägna
område på 50 års tid till löjtnanten A. Chythraeus. Upplåtelsen förlängdes den 20 juli
1855 under Oscar I:s regeringstid mot en årlig afgäld af 100 r:dr r:mt. Den 24
maj 1886 öfverläts besittningsrätten till G. G. Lagerström och J. A. Johansson.
Lägenheten, som i areal omfattar 8,350 kv.-m., innehafves numera enligt resolution den
29 maj 1899 mot 100 kronors årligt arrende af förenämnde Lagerström och dennes
son till hälften hvardera.

Laboratoriihagen. Genom nådig resolution den 18 november 1752 uppläts Laboratoriihagen
vid Djurgårdsbrunnsviken till en vid Svea artilleriregemente inrättad

25

kassa för fattiga soldatbarn, som fortfarande — senast enligt resolution den 24 maj
1873 — innehar besittningsrätten till densamma under Konungens regeringstid utan
någon afgift. Området är utarrenderadt till en del åt skoginstitutet och till en del åt
Stockholms isaktiebolag. Kassan har för närvarande af området följande årliga inkomster:

af Stockholms isaktiebolag ................................. kronor 1,000: —

» Skoginstitutet................................................... » 100: —

» Stockholms roddförening .............................. » 200: —

» Göta lifgarde................................................... » 40: —

» Arméförvaltningen i ersättning för mark, som

upplåtits till Garnisonskyrkogården............ » 125: —

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratorii backen

c:a .................................................. » 200: —

eller tillsammans kronor 1,665: —.

Lidingöbro värdshus. Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 6 juli 1802
bifallit en af Lidingö församlingsbor gjord framställning att få inrätta en flottbro
mellan ön och Norra Djurgården med rätt till brofäste å Djurgårdens strand samt plats
därstädes för en brovaktarestuga, uppläts af riksmarskalksämbetet för nämnda ändamål
samt till upplagsplats för byggnadsmaterialier en jordrymd af 23l/2 kappland.
Åtskilliga byggnader uppfördes därstädes tid efter annan och i dessa utöfvades värdshus-
och krogrörelse. Efter anläggande af Värtahamnen och däraf föranledd förflyttning
af bron längre norr ut, uppläts lägenheten, som numera innehåller 61 ar 10 kv.-m.,
till enskild person. Enligt resolution den 1 mars 1897 innehafves den numera under
Konungens regeringstid af aktiebolaget »Lidingöbro värdshus» mot en årlig afgäld af
113 kronor 50 öre.

Lido. Detta vid Djurgårdsbrunnsviken, öster om kavalierietablissementet belägna
område, som omfattar 1 hektar 77 kv.-m., uppläts genom nådig resolution den 4 oktober
1836 på 50 års besittningstid till öfverhofmästarinnan grefvinnan C. Piper. Efter
upplåtelsetidens utgång erhöll grosshandlanden J. Bodé nådig resolution å lägenheten
under Konungens regeringstid mot en årlig afgäld af 130 kronor samt skyldighet att
frånträda densamma ett år efter uppsägning. Sedan den 21 november 1898 är lägenheten
mot enahanda villkor upplåten till källarmästaren C. Lindqvist.

Lilla Sjötullen. Efter Djurgårdsbrunnskanalens fullbordande uppfördes vid dess
mynning åt Yärtan af Stockholms stad och tullverket gemensamt åtskilliga byggnader

4

26

för en tulluppsyningsman. Sedan tullbevakningen därstädes upphört, inlöste Djurgårdsstyrelsen
byggnaderna, hvilka användes till bostad för den person, som uppbar kanalafgifterna.
Då sedermera Stockholms stad öfvertog vården om kanalen, blefvo byggnaderna
för sitt förra ändamål öfverfiödiga, samt inköptes, med undantag af förra tullstugan
och en källare, hvilka tillhöra Djurgården, af handlanden H. Halldin, som enligt
resolution den 11 mars 1899 under Konungens regeringstid innehar lägenheten — omfattande
en areal af 6 ar 84 kv.-m. — mot en årlig afgäld af 100 kronor samt skyldighet
att bortföra byggnaderna ett år efter uppsägning.

Rosenhill. Enligt nådig resolution den 14 juli 1826 uppläts invid Djurgårdsbrunnskanalen
denna lägenhet på 50 års besittningsrätt till öfversten C. af Forsell,
som nästföljande år erhöll tillstånd att därstädes få uppföra en byggnad jämväl för
protokollssekreteraren L. A. Ekmarck och dennes arfvingar. Efter besittningstidens utgång
delades lägenheten, enligt resolutionen den 1 maj 1876, i två delar, af hvilka den
ena innehållande 25 ar 95 kv.-m. uppläts för Konungens regeringstid till Ekmarcks
änka och barn »så länge någon af dem lefver», och den andra, om 2 hektar 5 ar 89
kv.-m. utarrenderades till Forsells arfvingar. Dessa öfverläto sin lägenhet till underlöjtnanten
J. A. Sjögren, som den 22 juni 1899 därå erhållit upplåtelse under Konungens
regeringstid mot en årlig afgäld af 200 kronor.

Skeppsbroäng''. Denna lägenhet, som i areal omfattar 239 tunnland 20 kappland
och är belägen mellan Djurgårdens norra strand mot Lilla Värtan samt Laduviken,
uppläts den 14 juli 1814 till landtbruksakademien för anordnande därstädes af ett
experimentalfält. Den årliga afgälden utgick ursprungligen i hö, men förvandlades sedermera
till 483 kub.-fot 565 kub.-tum. (129,7 9 hektoliter) spannmål, hälften råg och
hälften korn, att gäldas med penningar efter 10-årigt medelmarkegångspris. Enligt
denna beräkningsgrund uppgår numera afgälden till omkring 900 kronor om året.
Landtbruksakademiens besittningsrätt grundar sig för närvarande på nådiga resolutionen
den 24 mars 1879 och omfattar Konungens regeringstid.

Den 14 oktober 1879 medgafs akademien att utan minskning i den utgående afgälden
upplåta en plats om ett tunnland å Lappkärrsberget vid Lilla Värtan till vetenskapsakademien
för uppförande af eu macerationsanstalt, hvilken ock sedermera där
kommit till stånd.

Skuggan. Genom nådig resolution den 4 februari 1792 uppläts till Gustaf III:s
handsekreterare A. N. Edelcrantz, samt efter honom hans arfvingar och rättsinnehafvare

27

djurgårdsvaktarebostället Roslagsporten, numera Skuggan, nordost om Laduviken, att
besittas under en tid af 100 år. Den 5 september 1882 erhöll Stockholms stad öfverlåtelse
af besittningsrätten till Skuggan för den återstående upplåtelsetiden och vid
nämnda tids utgång — den 26 maj 1892 — förlänades staden ytterligare besittningsrätt
å lägenheten, hvilken omfattar 227 tunnland 20,8 kappland, under Konungens regeringstid
mot en årlig afgäld af 1,584 kronor och med skyldighet att underhålla alla
genom lägenheten ledande vägar.

Genom nådig resolution den 2 april 1900 har medgifvande lämnats Stockholms
stads frivilliga skarpskytteförening att hafva skjutbanor å Skuggan mot årligt arrende
till Stockholms stad samt mot en afgäld af 75 kronor om året till Djurgårdskassan,
såsom ersättning för det genom skjutbanornas anläggande förorsakade intrång å den
under Djurgårdens disposition varande skogen.

Sophiahemmet. Genom resolution den 7 februari 1887 uppläts i den s. k. Planterhagen
vid Valhallavägen ett område af 1 hektar 88 ar 19 kv.-m. till plats för ett sjukhem
i förening med en ^bildningsanstalt för sjuksköterskor. Området utvidgades genom
upplåtelser den 26 juni 1889 af 34 ar 41 kv.-m., den 31 oktober 1892 af 21 ar 75
kv.-m. samt den 19 oktober 1896 af 2 hektar 66 ar 70 kv.-m., hvadan området numera
i sin helhet innehåller 5 hektar 11 ar 5 kv.-m. För besittningsrätten, hvilken
omfattar Konungens regeringstid, erlägges icke någon afgäld.

Teaterladan. Under uppförandet af nuvarande operahuset i Stockholm erhöll
teaterbyggnadskonsortiet tillstånd att å en tomt om 8 ar 65 kv.-m. i närheten af Valhallavägen
uppföra ett från Andra lifgardet inköpt exercishus för att därstädes förvara
dekorationer m. m. Efter operahusets färdigbyggande meddelades genom riksmarskalksämbetets
resolution den 24 juli 1899 kungl. teaterns direktion tillstånd att hafva byggnaden
kvarstående mot en årlig afgäld af 100 kronor samt skyldighet att ett år efter
uppsägning afträda tomten. Byggnaden har numera blifvit inlöst till statsverket, men
är fortfarande upplåten åt kungl. teatern.

Tennispaviljongen. Genom resolution den 11 januari 1900 uppläts till landshöfdingen
Isberg m. fl. ett område af 29, i ar i vinkeln mellan Sturevägen och Uggleviksvägen
mot en afgift af 350 kronor om året under Konungens regeringstid. Området,
som skulle användas till idrottsplats, öfverläts den 9 april 1900 på samma villkor till
aktiebolaget Tennis, som nu är innehafvare af detsamma.

28

Träningsbanan å Storängen. (Fältriätklubbens ridbana.) Genom nådig resolution
den 28 mars 1887 erhöll fåltridtklubben upplåtelse under Konungens regeringstid
af en träningsbana å den del af Storängen, som benämnes Grafslätten. I
afgäld för platsen utgår allenast årlig ersättning för mistad höafkastning med 70 kronor
20 öre till Djurgårdskassan och Hd kronor 77 öre till innehafvaren af hofjägarebostället
Träskporten.

Villervallan. Stenhuggareåldermannen C. Dubois medgafs den 5 februari 1842
rättighet att under fem års tid mot en årlig afgäld af 5 r:dr b:co hafva ett s. k. badskepp
förlagdt vid stranden af Norra Djurgården i närheten af dåvarande Lidingöbro.
Sedan Dubois år 1846 erhållit tillstånd att fortfarande låta badskeppet där kvarligga
mot eu till 8 r:dr b:co förhöjd afgäld, medgafs honom enligt resolution den 7 januari
1857 upplåtelse å omkring 8 kappland af stranden, vid hvilken badskeppet var förtöjdt,
och den 9 april 1864 fick handlanden G. M. Amilon, som för 6,500 r:dr r:mt af Dubois
inköpt lägenheten, stadfästelse å besittningsrätten. Samma år medgafs Amilon att
å området, som utvidgades med omkring 2,2 5 kappland, uppföra en byggnad, hvaremot
badskeppet skulle borttagas och afgälden höjas till 34 r:dr runt. Genom nådig resolution
den 24 maj 1873 uppläts lägenheten, dåmera benämnd Norra Villervallan, mot
samma afgäld till Amilon under Oscar II:s regeringstid. Lägenheten innehafves för närvarande
på enahanda villkor af grosshandlanden F. A. Carlströms sterbhus, enligt upplåtelse
den 22 maj 1895. Den omfattar numera 23 ar 90 kv.-m.

Emellertid hade Amilon redan år 1869 från lägenheten till stadsmäklaren A.
Norman försålt vissa områden, å hvilka Norman erhöll upplåtelse den 15 maj samma
år. Genom resolution den 4 april 1898 uppläts denna del af lägenheten, benämnd
Södra Villervallan, till fabrikören J. 0. Larsén, som inköpt den för 8,000 kronor af
Norman. Nuvarande innehafvaren, handlanden C. G. Carlzon, erhöll upplåtelse den 13
augusti 1901 på Konungens regeringstid mot en årlig afgäld af 28 kronor, hvilken afgäld
den 26 november 1902 höjdes till 75 kronor. Södra Villervallan innehåller i areal 14
ar 63,3 kv.-m., hvaraf 5 ar 42,2 kv.-m. tillkommit genom utfyllning i Värtan.

Till landtförsvaret upplåtna områden.

Exercisplats. Allt sedan den tid, då trupper först började förläggas i garnison i hufvudstaden,
har Ladugårdsgärdet utgjort exercis- och manöverplats lör dessa, och så småningom
togs för detta ändamål i anspråk större delen af Norra Djurgårdens odisponerade om -

29

råde. Emellertid har i samma mån som allt större delar af Norra Djurgården
blifvit upplåtna för andra ändamål — hamnanläggningen vid Yärtan, järnvägen
dit, Sturevägen, kaserntomterna m. m. — Stockholmstruppernas öfning sterräng alltmera
inskränkts och består numera hufvudsakligast blott af den öppna slättmarken
mellan Första Svea artilleriregementes kasern samt kavallerietablissementet, hvarförutom
vid Kaknässkogen upplåtits plats för skjutbanor. Vidare hafva utöfver dessa områden,
för hvilkas begagnande någon ersättning till Djurgårdskassan icke utgår, under senare
tiden tagits i anspråk vissa delar af Norra Djurgården för andra militära behof.

Hit höra först och främst tomtplatserna för kavallerietablissementet, Första Svea
artillerigementes, Lifgardets till häst, samt delvis Svea och Göta lifgardens kasernetablissement.
Hvad sistnämnda två etablissement beträffar, äro de till vissa delar förlagda
å fri och egen grund inom stadens gränslinje, men i öfrigt belägna å Djurgårdens område.
I ersättning för afkastning af sistberörda mark, förut anslagen till bostället Lilla
Blåporten, utgår årligen till Djurgårdskassan, jämlikt kungl. brefvet den 14 juli 1888,
en afgäld af 250 kronor.

Till fotgardena bar från Djurgården upplåtits mark jämväl för en parkanläggning,
och utgår för de därtill anvisade områdena enligt nådiga brefven den 21 juni 1889
och den 11 maj 1900 eu årlig afgäld af tillhopa 200 kronor. Djurgårdsstyrelsen är
berättigad att i händelse af behof återtaga detta område.

I öfrigt erlägges för nu ifrågavarande kasernområden icke någon ersättning till
Djurgårdskassan.

För militära behof bar vidare Lindarängen under senare tider tagits i anspråk.

Genom nådigt bref den 11 mars 1881 medgafs nämligen, på framställning af chefen
för lifgardesbrigaden, att, enär Ladugårdsgärdet med kringliggande trakt icke längre
i samma utsträckning som förr kunde användas för truppöfningar, Lindarängen och
Lindarängsvikens område finge upplåtas till öfningsfält för Stockholms garnison mot eu
årlig afgäld till Djurgårdskassan af 1,080 kronor för mistad inkomst af bo. Kassan
finge dock tillgodogöra sig betet därstädes liksom å själfva Ladugårdsgärdet under de
tider af året, då sådant ej hindrades af truppöfningar.

Landtförsvaret disponerar ock numera öfver den s. k. Törners villa i närheten af
Stockholms ammunifionsförråd. Sedan nämligen öfverfyrverkaren A. R. Törner, hvilken
fått tillstånd att i den därstädes belägna »Björkhagen» uppföra en träbyggnad att af
honom under hans tjänstetid bebos, år 1893 afgått ur tjänst, inköpte arméförvaltningen
ifrågavarande byggnad jämte uthus samt erhöll riksmarskalksämbetets medgifvande att
utan afgift hafva densamma därstädes kvarstående, intill dess ammunitionsförrådet och

30

därtill hörande laboratorium blifvit till annan plats förflyttade. Byggnaden användes
till bostad för personer, anställda vid förrådet.

Till plats för kruthus hafva tvänne mindre områden å Loudden och Hundudden
upplåtits utan afgäld.

Slutligen har ett område om 92 ar 84 kv.-m. vid Valhallavägen väster om första
Svea artilleriregementes kasernetablissement under Konungens lifstid mot en årlig afgäld
af 10 kronor upplåtits till generalstabens officerskår såsom tomtplats för ett stall och
ett ridhus. Det senare är numera inlöst af statsverket.

Å Norra Djurgården finnas anordnade tvenne kyrkogårdar till begrafningsplatser
för aflidua från Stockholms garnison. De äro belägna midt emot hvarandra å ömse
sidor om den från Svea och Göta lifgardens kaserner till kavallerietablissementet
ledande väg.

Den norr om vägen varande, benämnd Artillerikyrkogården, har allt sedan 1730-talet disponerats af artilleriförsamlingen. Den andra, Garnisonskyrkogården, uppläts
genom nådigt bref den 30 juli 1859 i stället för den dittills till begrafningsplats för
garnisonen använda kyrkogården i den s. k. Stadshagen utanför Kungsholms tull. Det
område, som för Garnisonskyrkogården togs i anspråk afskildes dels från den till
Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa upplåtna Laboratoriihagen, emot 125 r:dr
r:mt årlig ersättning, dels ock från hofjägarebostället Lilla Blåporten mot vederlag i
annan jord.

Kommittén har redan i skrifvelse till herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
den 24 maj 1902 fäst uppmärksamheten därvid, att om icke eventuell
försäljning af de kring ifrågavarande kyrkogårdar belägna områden skall försvåras och
fördröjas, det är af vikt att förbud, så snart ske kan, utfärdas mot vidare användande
af dessa begrafningsplatser.

Skogsinstitutet.

Skogsinstitutet har, sedan detsamma år 1829 inrättades, varit förlagdt å förra
hofjägmästarebostället Stora Blåporten under Norra Djurgården. Nämnda boställe, som
den 25 januari 1827 uppläts till förste hofjägmästare!! grefve C. F. Piper, blef nämligen

31

kort därefter på dennes begäran utarrenderadt till skogsinstitutet mot en årlig afgäld
af 400 r:dr b:co, som utgick från den s. k. skogsplanteringskassan. Efter grefve Pipers
död år 1859 anslogs arrendesumman till skogsinstitutets eget behof, men sedan den 20
juni 1862 betalas till Djurgårdskassan från det numera under riksstatens nionde hufvudtitel
uppförda anslaget till skogsläroverken ett årligt arrende af 600 kronor. Skogsinstitutet
disponerar jämväl, dels, såsom ofvan nämnts, mot 100 kronors afgäld om året
till första Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa en öster om det ursprungliga
området belägen del af Laboratoriihagen dels ock mot eu årlig afgift af 20 kronor till
Djurgårdskassan ett område från nyssnämnda boställe af omkring 12 ar, som vid gränsreglering
år 1880 lades inom skogsinstitutets hägnad för erhållande af raka gränser. Sistberörda
område får af institutet innehafvas, så länge detta är beläget å sin nuvarande
plats. De af institutet disponerade byggnaderna lära delvis tillhöra Djurgården.

Veterinärinstitutet.

Sedan 1875 års Riksdag medgifvit, att för uppförande af nya byggnader åt veterinärinstitutet
finge upplåtas tomterna n:ris 11 och 12 samt delar af n:ris 3 och 4 af
kvarteret \ edbäraren vid nuvarande Karlavägen äfvensom invid dessa tomter belägna
delar af intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet till drottning Kristinas
väg, har Ivungl. Maj:t genom nådiga bref den 10 mars 1876 samt den 31 maj 1878
närmare bestämt gränserna för det sålunda upplåtna området. Den Djurgården tillhöriga
delen af veterinärinstitutets tomt innehåller 38,740 kv.-m.

Norra Djurgårdens boställen.

Å Norra Djurgården funnos fordom upplåtna flera boställen för Djurgårdsstyrelsens
ämbets- och tjänstemän samt betjänte. Af dessa återstår numera endast ett
mindre antal, och i allmänhet hör till dem icke annat ägoområde än tomtplats och
trädgård.

Till Djurgårdens intendent är upplåtet bostället Djursborg, beläget vid f. d. Intendentens

för Djurgården

Ladugårdslands tull strax intill nuvarande Karlaplanen. Genom markupplåtelser till

boställe.

32

Hofjägarnes

boställen.

Djurgårds stängarnes boställen.

veterinärinstitutet och Stockholms stad m. fl. har löningsjorden frångått detsamma,
och bostället hestår numera endast af själfva tomtplatsen med tillhörande trädgård.

Till hofjägarne äro anslagna boställena Träskporten, Tegeludden, Kaknäs och
Apotekarehuset.

Träskporten, beläget nordost om Östra stationen, omfattade för icke länge sedan
ett ganska stort område, bland annat s. k. yttre och inre Grafslätten, som emellertid
nu till enskilde upplåtits. Genom nådiga beslut den 28 april 1887 och den 20 maj
1901 åtnjuter innehafvare!! ersättning för yttre Grafslätten, som upplåtits till hinderbana
för fältridtklubben, med 113 kronor 77 öre samt för inre Grafslätten, hvilken disponeras
af centralföreningen för idrottens främjande i Sverige, med 1,230 kronor. Dessutom
åtnjuter boställsinnehafvare!! bostad om 5 rum och kök, nödiga uthus samt en
mindre trädgårdstäppa, 6 famnar ved årligen samt bete för sex kor och en häst.

Tegeludden, invid Lilla Värtan strax söder om Värtahamnen och belägen å
område, som Stockholms stad i mån af behof äger disponera, omfattar en ägorymd af
2,7 8 hektar åker, som bereder innehafvare!! en årlig afkastning af omkring 1,800
kronor. Till bostället hör ock bostad om 5 rum och kök, uthus och trädgård samt
rätt till 6 famnar ved årligen.

Kaknäs, vid Lilla Värtan, består numera endast af själfva boställshuset med 5
rum och kök samt ett mindre potatisland. Innehafvaren är berättigad att årligen erhålla
6 famnar ved samt slåtter för en ko.

Innehafvaren af Apotekarehuset disponerar den äldre mangårdsbyggnaden vid
bostället Kaknäs, af hvilken han har en årlig hyresinkomst af omkring 200 kronor.
Jämlikt riksmarskalksämbetets beslut den 4 juli 1900 är han tillika berättigad till
250 kronors årlig ersättning för den från Kaknäs upplåtna lägenheten Kaknäskusten.

Åt de s. k. Djurgårdsstängarne äro upplåtna bostadslägenheterna Stubbängen,
Grindstugan, Magasinsstugan, Söderbrunnsporten och Lilla Sjötullen.

Stubbängen är belägen strax väster om Uggleviken. Boställsinnehafvaren åtnjuter
bostad om 1 rum och kök samt nödiga uthus, bete och slåtter för en ko, 2
famnar ved årligen samt rätt till potatisland.

33

Enahanda förmåner utgå till inneliafvarne af
Grindstug-an, invid Sturevägen, samt

Magasinsstug-an, vid Värtabanan.

Bostället Söderbrunnsporten, i närheten af Albano, är för närvarande upplåtet
åt en gratialist, som åtnjuter bostad om 1 rum och kök samt 2 famnar ved årligen.

Innehafvaren al Lilla Sjötullen vid Djurgårdsbrunnskanalens mynning åt Lilla
Vartan är berättigad till bostad, likaledes om 1 rum och kök, 2 famnar ved årligen
samt bete för en ko.

Värtahamnen.

Uti en den 25 juni 1875 till Kungl. Maj:t ingifven skrift fäste styrelsen för
Statens järnvägstrafik uppmärksamheten på angelägenheten af att söka åstadkomma
en förbindelse emellan de till kufvudstaden ledande järnvägar och någon hamn vid
Saltsjön, hvarigenom ett till följd af trafikens opåräknadt hastiga tillväxt välbehöfiigt
utrymme för upplag af gröfre gods såsom trä, stenkol, järn och malm kunde beredas,
sedan det visat sig, att Stadgårdshamnen härför icke skulle blifva tillräcklig. Bland
de förslag, som till vinnande af detta ändamål framställts, hade endast ett synts erbjuda
de önskade fördelarna, nämligen att anlägga en järnväg från norra stambanans
station vid Karlberg till Lilla Värtan, hvarest eu större hamnanläggning borde komma
till stånd. l)å emellertid det vore nödvändigt att från Stockholms stad erhålla besked,
i hvad mån staden för sin handelsrörelse ville bereda hamn vid Lilla Värtans strand
samt själf ordna och bekosta anläggningen däraf, och alltså hamnanläggningen och
järnvägen betingade hvarandra och måste i ett sammanhang utföras, hemställde
styrelsen om bemyndigande, att med Stockholms stad träda i underhandling om
fastställande af grunder för en möjligen blifvande öfverenskommelse med staden i
denna fråga.

Sedan styrelsen erhållit dylikt bemyndigande och på grund däraf låtit verkställa
fullständig utredning i ärendet, samt Stockholms stadsfullmäktige satts i tillfälle att
taga del af det på grund däraf upprättade förslaget, ingafs detta till Kungl. Maj:t den
17 februari 1877.

Det innefattade hufvudsakligen, att strax norr om Karlbergs slott skulle anordnas
en afställnings- och rangeringsstation, hvarifrån ett hufvudspår skulle ledas förbi Norr 5 -

Upplåtelse af
mark vid
Värtahamnen
in. m.

34

tull, Albano, Sörlerbrunn och Ugglevikcn till Lilla Värtan samt att därstädes skulle
anordnas en tidsenlig hamn med tillhörande upplagsplatser. Sistnämnda anläggning
skulle till eu början erhålla mindre omfång, men framdeles, när däraf gjordes behof,
kunna betydligt utvidgas.

I afseende å fördelningen mellan staten och Stockholms stad af arbetena och kostnaderna
för dessa anläggningar föreslogs, att staten skulle utföra järnvägen med allt
hvad därtill hörde samt bidraga med 100,000 kronor till hamnanläggningen äfvensom
kostnadsfritt upplåta all den mark å Djurgården, tillsammans 730 kvadratref (64,3 5
hektar), som erfordrades ej allenast för hamnen och upplagsplatser härinvid utan äfven
för uppförande af behöfiiga bostäder åt hamnpersonal in. fl. Stockholms stad skulle
utföra hela hamnanläggningen med hvad därtill hörde samt utan ersättning till staten
upplåta all staden tillhörig mark, som järnvägen komme att öfvergå.

I afgifvet utlåtande rörande den ifrågasatta markupplåtelsen från Norra Djurgården
yttrade riksmarskalksämbetet, bland annat, att stora och betydande olägenheter för
Djurgården vore med järnvägs- och hamnanläggningen förenade, hvaribland särskildt
framhölls dels att därigenom skulle uppoffras vissa af Djurgårdens vackraste trakter
och dels att en betydlig jordrymd utefter Lilla Värtans strand mellan Ropsten och
Tegeludden jämte eu del af det till exercisplats upplåtna området af Norra Djurgården
skulle kronan afhändas. I betraktande af de tillämnade anläggningarnes stora vikt
och betydelse ansåg likväl riksmarskalksämbetet, att omförmälda förluster och olägenheter
samt den blifvande inskränkningen i Kungl. Maj:ts dispositionsrätt öfver Djurgården
icke utgjorde skäl för afstyrkande af förslaget, men hemställde dock att ersättning
måtte beredas för viss del af den till upplåtelse ifrågasatta marken.

Efter ytterligare utredning i ärendet föreslog Kungl. Maj:t 1878 års Riksdag, bland
annat, att besluta

att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det uppgjorda förslaget en järnväg skulle
anläggas från Karlberg till Lilla Värtan;

att ersättning för intrång och förluster, som genom järnvägsanläggningen tillskyndades
antingen enskilda personer under den tid gällande jordupplåtelser ägde bestånd,
eller innehafvare af där befintliga boställslägenheter under en tid af högst 15
år från och med år 1879, skulle till vederbörande efter behörigen verkställd och godkänd
uppskattning af statsmedel gäldas; samt

att under vilkor och förutsättning att Stockholms stad enligt åtagande samtidigt
med järnvägsbyggnaden företoge och på sin bekostnad fullbordade omförmälda hamnanläggning,
staden skulle utan ersättning till statsverket erhålla upplåtelse å de om -

35

råden som å kartan, blad 1, närmare angifvas, nämligen, förutom det område som
numera är för hamnanläggningen taget i anspråk, jämväl lägenheten Hermanstorp,
hofjägareboställot Tegeludden samt Lindarängen och den s. k. Kruthusbacken, att tillträdas
till vissa delar genast och till andra delar i den mån staden däraf blefve i
behof* mot skyldighet för staden, bland annat, att utgifva ersättningar för intrång
och förlorade inkomster ej mindre till Djurgårdskassan än äfven till innehafvare af
boställen och enskilda lägenheter, enligt ofvan angifna grunder för dylika ersättningar
af statsmedel.

Denna framställning blef af Riksdagen godkänd, hvarefter Kungl. Maj:t enligt nådigt
bref den 31 maj 1878 fastställde Riksdagens beslut. Den 30 maj 1879 uppdrog Kungl.
Maj:t åt styrelsen för statens järnvägstrafik att med Stockholms stad träffa aftal om
markupplåtelsen m. in. i enlighet med de sålunda fastställda grunderna därför. Kontrakt
härom kom till stånd den 9 juli sistnämnda år.

Tvist har sedermera uppstått, huruvida ifrågavarande område af Norra Djurgården Tvist angående
blifvit till Stockholms stad upplåtet med full äganderätt eller allenast med besittnings- 12»
lätt. Staden sökte nämligen under åberopande af nyssberörda kontrakt och öfritta vld Varta"
handlingar hos Stockholms rådstufvurätt lagfart å det upplåtna området, men rådstufvurätten
förklarade, att enär kontraktet icke tydligen utmärkte, att marken blifvit
med äganderätt till staden öfverlåten, och stadens anspråk på dylik rätt alltså vore
tvistigt, lagfartsansökningen skulle hvila, samt hänvisade staden att vid domstol i laga
ordning utföra sin talan.

Med anledning häraf instämde Stockholms stad Kungl. Maj:t och kronan till
nämnda rådstufvurätt med yrkande, bland annat, att rådstufvurätten måtte förklara
den till hamnanläggningen vid Värtan upplåtna och sedan i besittning tagna mark tillhöra
staden med äganderätt. Rådstufvurätten yttrade, att, som i kontraktet icke uttryckligen
angåfves, att kronan till staden afstått äganderätten till omförmälda område,
och ej heller kontraktet med hänsyn till dess innehåll i öfriga delar eller till
lydelsen af Riksdagens och Kungl. Maj:ts ofvanberörda beslut kunde tolkas såsom af -

* Vid träffande af öfverenskommelse mellan kronan och Stockholms stad om upplåtelse till staden
af Hjorthagen m. m. bestämdes, att Stockholms stad skulle äga tillträda sistberörda delar i den mån
Kungl. Maja funne det för hamnanläggningens utvidgande vara oundgängligen nödvändigt, Lindarängen
och Kruthusbacken (närmare angifna å kartan, blad 1) dock icke i något fall före 1929 (se härom
sid. 39).

Försäljning af
Frescati.

Försäljning a
Hjorthagen.

36

seende öfverlåtelse till staden med äganderätt åt ifrågavarande mark eller någon del
däraf, yrkandet icke kunde bifallas.

Såväl Svea hofrätt som Kungl. Maj:t hafva sedermera fastställt rådstufvurättens dom.

Bergielund.

Enär den å Norrmalm belägna egendomen Bergielund eller Bergianska trädgården,
som blifvit till vetenskapsakademien testamenterad för att begagnas till trädgårdsskola
m. m., vid genomförandet af den nya stadsplanen för Norrmalm måst styckas och dels
användas till gator och öppna platser, dels ock försäljas till tomter, samt egendomen
sålunda blifvit för sitt ändamål oanvändbar, måste annan mark för Bergianska trädgården
anskaffas. Fråga uppstod då att för ändamålet förvärfva den under Haga
lustslott lydande egendomen Frescati med den därtill hörande lägenheten Gustafsbeig.

Sedan området i fråga, innefattande omkring 3,679,600 kv.-fot, blifvit värderadt
till 230,000 kronor, samt vetenskapsakademien förklarat sig villig att under vissa villkor
erlägga denna köpeskilling, aflät Kungl. Maj:t till 1885 års Riksdag nådig proposition
om medgifvande, att området finge för sagda belopp till vetenskapsakademien
försäljas. Köpesumman skulle af statskontoret göras räntebärande och räntan användas till
bestridande af de med underhållet af Haga och eventuellt äfven Ulriksdals slott förenade
utgifter.

Riksdagen biföll denna framställning sålunda, att räntan af köpeskillingen skulle
på föreslaget sätt få användas allenast under Konungens lifstid, hvarefter beloppet
skulle disponeras på sätt, som för medel, influtna genom försäljning af andra kronolägenheter,
vore stadgadt. Egendomen öfverläts sedermera till Bergianska stiftelsen
och benämnes numera Bergielund.

Hjorthagen.

I sammanhang med beslut om uppförande å Helgeandsholmen af byggnader för
Riksdagen och Riksbanken in. m., medgaf 1888 års Riksdag, att Artilleriplanen finge
disponeras för uppförande af ett nytt hofstall, med rätt för Kungl. Maj:t att, för bele -

37

elände af tjänligare byggnadsplats för hofstallet, med Stockholms stad träffa uppgörelse
om utbyte af det för ändamålet erforderliga området mot vederlag af annan mark.

Efter utredning i frågan befanns det, att kronan hade för tomtplats till det nya
hofstallet behof af 40,900 kvadratfot af Stockholms stad tillhörigt område. Såsom
vederlag härför föreslog Stockholms stad ett område af 204 tunnland 5,6 kappland
(100 hektar 70 ar), omfattande bland annat lägenheterna Hjorthagen och Ropston å
Norra Djurgården. Området är till sina gränser närmare angifvet å kartan, blad 1.

Enligt af Stockholms stad verkställd beräkning borde det område, som skulle till
tomt för hofstallet åt kronan upplåtas, värderas till 12 kronor per kv.-fot eller tillsammans
till 327,240 kronor samt det till vederlag därför ifrågasatta området å Norra
Djurgården till 1,700 kronor per tunnland eller tillhopa 347,100 kronor. Staden skulle
alltså till kronan betala en mellanafgift af 19,860 kronor, men på det att staden
snarast möjligt skulle komma i besittning af Hjorthagen, förband sig staden tillika att
bekosta anordnandet på annat ställe af hjortpark och af nödiga bostäder för bevakningen
in. m., för en summa ej öfverstigande 50,000 kronor.

Chefen för Djurgårdsstyrelsen, som härefter blef satt i tillfälle att i ärendet afgifva
yttrande, ansåg värdet af ifrågavarande område af Norra Djurgården vara för lågt beräknadt.
Af sådan orsak hade han uppgjort förslag till ny beräkning af markens
värde, därvid hänsyn tagits till dot förhållande, att, enligt hvad kändt vore, i årlig
hyra för de till enskilda personer upplåtna upplags- eller byggnadsplats^- i närheten
af Yärtahamnen betalades minst 5 öre för hvarje kv.-fot. Oberäknadt 14 tunnland
8,5 kappland af don invid det nu ifrågavarande området belägna Husarviken, innehöll
den mark, af hvilken staden sökte komma i besittning, en areal af 189 tunnland 29, i
kappland. Däraf tillhörde emellertid 10 tunnland 17,8 kappland lägenheten Ropsten,
hvilken redan år 1783 blifvit till notarius publieus J. A. Nordlig för honom och hans
efterkommande upplåten under ständig besittningsrätt, kronan dock förbehållet att om
lägenheten gick i köp eller skifte äga rätt att lösa den till sig. Vidare utgjorde 13,3
kappland af ifrågavarande mark jordområdet till två torplägenheter, Lugnet och Ropstensporten,
hvilka helst borde åt Djurgården bibehållas. Återstoden utgjorde en areal
af 178 tunnland 30 kappland, som chefen för Djurgårdsstyrelsen värderade, efter 5 öre
kv.-foten eller 2,800 kronor tunnlandet, till sammanlagdt 501,025 kronor. Härtill borde
läggas värdet af den inom området växande skogen, uppskattadt till 55,857 kronor
25 öre, hvadan hela värderingssumman uppgick till 556,882 kronor 25 öre. Droges
härifrån den af staden fordrade ersättningen för den staden tillhöriga mark, som vore
afsedd att ingå i tomten för hofstallbyggnaden, 327,240 kronor, så återstode ett be -

38

lopp af 229,642 kronor 25 öre, hvilket staden borde i mellangift erlägga och som borde
komma Djurgårdskassan till godo.

Riksmarskalksämbetet, som instämde i chefens för Djurgårdsstyrelsen yttrande,
hemställde tillika, att den rätt, som blifvit innehafvaren af lägenheten Ropsten tillförsäkrad
måtte, i händelse staden skulle af samma lägenhet vara i behof, varda honom
tillgodosedd och bevarad, på det sätt att staden iklädde sig de rättigheter och skyldigheter
emot honom, som på grund af nådiga beslut tillkomme kronan. Beträffande
torplägenheterna Lugnet och Ropstensporten föreslogs, att staden måtte kännas skyldig
bekosta flyttning af därå befintliga byggnader eller att låta uppföra nya sådana å de
ställen, Djurgårdens styrelse funne lämpligt att anvisa, äfvensom att föranstalta om
och bekosta uppodlandet och försättandet i bärande skick af mark till samma omfång
som den, dessa lägenheter förut innehade.

Hvad beträffar köpeskillingen för området hemställde riksmarskalksämbetet, att
den för marken utgående kapitalersättningen måtte inlevereras till statskontoret och
där för framtiden förvaltas samt därå utfallande ränta årligen af Kungl. Maj:t disponeras
för Djurgårdens samt eventuellt för hjortparkens vid Gripsholm behof.

Hvad chefen för Djurgårdsstyrelsen och riksmarskalksämbetet sålunda föreslagit,
blef af Kungl. Maj:t godkändt och lades till grund för proposition i ämnet till 1889
års Riksdag.

Dispositions- I sammanhang med denna fråga fäste chefen för Djurgårdsstyrelsen uppmärksamLindaräugen
heten därvid, att de områden i närheten af Värtahamnen, som genom Kungl. Maj:ts
in. in. me(1 Jg78 års Riksdag fattade beslut blifvit till Stockholms stad upplåtna att först i
mån af behof tillträdas, åtminstone delvis vore mycket behöfliga för statsverket. Däruti
inginge nämligen eu del af den s. k. Lindarängen, som sedan lång tid tillbaka
varit använd till skottbana för artilleriets behof. Användningen af samma trakt för
militära ändamål hade genom nådigt bref den It mars 1881 blifvit utsträckt därhän,
att Lindarängen och Lindarängsviken upplåtits till öfningsfält för Stockholms garnison
i allmänhet mot villkor, bland andra, att af statsmedel skulle därför årligen utgå ersättning
till Djurgårdskassan af 1,080 kronor (se sid. 29). Då annan för garnisonens öfningar
lämplig terräng, som kunde ersätta det intrång, Norra Djurgården lidit genom
tillkomsten därstädes af Värtahamnen, nya kascrnetablissement in. m. icke funnes inom
Djurgårdens ägoområde, måste Lindarängens bibehållande för berörda ändamål fortfarande
anses vara oundgängligen nödvändigt. Det syntes därför vara önskvärdt, att
i sammanhang med frågan om upplåtelse af Hjorthagen kunde åvägabringas eu sådan
inskränkning af den staden år 1878 förunnade förmån, att densamma komme att upp -

39

höra så vidt den hade afseende å det jordområde, som omfattade hofjägarebostället
Tegeludden samt Lindarängen och den s. k. Kruthusbacken, och detta desto hellre
som det kunde antagas, att staden knappast någonsin eller åtminstone icke förrän i
en långt aflägsen framtid kunde komma i behof af sagda område.

Kungl. Maj:t och Riksdagen funno visserligen icke skäl bifalla chefens för Djurgård
sstyrelsen förslag, att bland villkoren för Hjorthagens upplåtande borde bestämmas,
att stadens rätt till vissa delar af de år 1878 upplåtna områdena vid Lilla Värtan
skulle helt och hållet upphöra, men föreskref, att dessa områden endast i den ordning
skulle få tagas i besittning, att sedan Kungl. Maj:t pröfvat hvarje särskild ifrågasatt
upplåtelses erforderlighet för hamnanläggningen eller för upplags- och byggnadsplats^-,
staden skulle äga tillträda i första rummet lägenheten Hermanstorp samt hofjägarebostället
Tegeludden samt först sedermera, och i intet fall innan 40 år förflutit efter aftalets
afsilande, d. v. s. år 1929, Lindarängen och Kruthusbacken.

Riksdagen biföll äfven i öfrigt Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning, hvadan
Stockholms stad erhöll full äganderätt till Hjorthagen med därtill hörande områden
och vatten mot afstående till kronan af mark invid Artilleriplanen samt erläggande
af eu mellangift af 229,642 kronor 25 öre.

Af detta belopp disponerades 29,642 kronor 25 öre för bestridande af kostnaderna
för utvidgning af hjortparken vid Gripsholm, dit de i Hjorthagen förut varande hjortarne
öfverfiyttades. Återstoden, 200,000 kronor, inlevererades till statskontoret Klätt
på lämpligt sätt göras räntebärande*. Arliga räntan får i likhet med öfriga för
Djurgårdens förvaltning afsedda medel disponeras till Djurgårdens förbättring och försköning.

* Detta belopp tillgodofördes den under statskontorets förvaltning ställda s. k. Djurgårdsfotldetl,
hvilken bildats år 1885 af medel, som Stockholms stad, jämlikt af Kungl. Maj:t med 1884 års Riksdag
lämnadt medgifvande, erlagt i lösen för vissa områden af Norra Djurgården, hvilka erfordrades för reglerande
af stadens gräns mot Djurgården utefter Yalhallavägen från Stora Surbrunnsgatan till Jungfrugatan.
Staden blef genom denna reglering ägare till de Djurgården förut tillhöriga områden söder om Valhallavägen
samt till 18 meters bredd af denna vägs södra del. Återstående delen af vägen, omfattande en
bredd af 47 meter, uppläts till stadens förfogande, mot villkor att å densamma skulle anläggas och underhållas
alléer m. m., samt att till Djurgårdskassan i ersättning årligen skulle erläggas ett belopp, som genom
Stockholms radstufvurätts dom den 27 juli 1885 bestämts till 2,659 kronor 56 öre. Djurgården erhöll
utan ersättning äganderätt till all staden eller enskilde tillhörande mark, som i norr föll utanför Valhallavagens
nyssnämnda södra del. Den af staden erlagda lösesumman, som tillföll Djurgårdsfonden, belöpte
sig till 350,000 kronor.

Fondens behållning uppgick den 31 december 1902 till 550,000 kronor, förutom upplupna räntor,
utgörande 22,371 ki-onol- 32 öre.

40

Besittningsrätten
till
Bergshamra.

Stockholm—Rimbo-banan.

Genom nådigt bref den 14 juli 1882 beviljade Kungl. Maj:t Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag koncession å en järnvägsanläggning mellan Stockholm och Rimbo
samt medgaf, bland annat, att bolaget erhölle upplåtelse af den för järnvägen behöfliga,
kronan tillhöriga mark utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan
åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord samt all jord å
Djurgården och å Haga slotts mark utan undantag, ersättning därför skulle lämnas i
enlighet med hvad nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof därom stadgade.

Den mark, som från Djurgården togs i besittning för järnvägsanläggningen, utgjorde
delar af hofjägareboställena Träskporten och Söderbrunn samt Djurgårds-Frescati. Köpesumman
för marken bestämdes till 13,121 kronor 27 öre.

För utvidgning af Östra stationens område tilläts sedermera järnvägsbolaget genom
nådig resolution den 7 juli 1893 att genom expropriation förvärfva ytterligare ett område
af 4,379 kv.-meter från Djurgården. Lösesumman för denna mark uppgick till
2,486 kronor 76 öre.

Genom nådigt bref den 10 augusti 1900 har Kungl. Maj:t medgifvit, att bolaget
finge mot lösen, som på enahanda sätt skulle bestämmas, erhålla äganderätt till ett
mindre område af Djurgårdens mark, som erfordrades för anordnandet af en mötesstation
vid Experimentalfältet. Expropriation af detta område har emellertid ännu icke
ägt rum.

Bergshamra.

Såsom redan förut är anmärkt, faller inom de å sid. 13 för Norra Djurgården angifna
gränser jämväl en mindre del af egendomen Bergshamra. Detta område tillhör
visserligen icke Djurgården i egentlig mening, men då ett eventuellt bebyggande af
Norra Djurgården torde i en framtid komma att beröra jämväl ifrågavarande egendom,
har kommittéen ansett sig böra meddela följande inhämtade upplysningar om den rätt
kronan äger till densamma.

41

Genom nådigt bref den 1 oktober 1707 upplät drottning Hedvig Eleonora till
sekreteraren, sedermera riksrådet grefve Samuel Bark kronoegendomen Bergsbamra
med torpet Ålkistan på tolf års arrende mot eu årlig afgäld till bofkassan af 300 daler

o

kopparmynt. År 1711 utsträcktes den sålunda upplåtna arrenderätten till ständig besittningsrätt
för grefve Bark, hans hustru, barn och arfvingar mot samma arrendesumma,
och genom nådigt bref den 8 september 1719 »confirmerade» drottning Ulrika
Eleonora sistnämnda upplåtelse. Jämväl Gustaf III fastställde, enligt nådig resolution
den 18 augusti 1775, besittningsrätten till Bergshamra för dåvarande innehafvaren
grefve Nils Bark och hans barn, men förklarade tillika att, om dessa aflede, bergsrådet
Rudbeck och dennes son Olof Rudbeck skulle egendomen öfvertaga. Sedan emellertid
såväl grefve Nils Bark som Olof Rudbeck aflidit, förordnades genom nådigt bref den
13 januari 1783, att »grefve Barks äldste son samt af hans efterkommande son efter
son och, i händelse af den manliga liniens utgång, dotter efter dotter» skulle på förut
omförmälda villkor äga besittningsrätt till Bergshamra. Egendomen är fortfarande i
grefliga släkten Barks besittning.

Enligt nådigt bref den 13 juni 1820 utgår numera arrendet för Bergshamra med
23 tunnor 26/13 kappar spannmål, hälften råg och hälften korn, att lösas efter rnedelmarkegåugspris.

ö

42

Motion vid
1892 års urtima
riksdag.

Förslag af
riksmarskalksämbetet.

C. Försäljningen.

Föregående förslag till försäljning af vissa delar af
Norra Djurgården.

Frågan om försäljning af vissa delar af Norra Djurgården har redan vid föregående
tillfällen varit föremål för öfverläggningar och förslag.

Uti en vid 1892 års urtima riksdag inom Första Kammaren väckt motion föreslogs,
att Ladugårdsgärdet med angränsande, staten tillhöriga parker m. m. skulle
upplåtas till bebyggande på samma sätt, som tillgått vid försäljningen af de gamla
gardestomterna, samt att de af en sådan försäljning inflytande inkomster skulle användas
dels till anskaffande af ett nytt exercisfält å lämplig plats och dels till beredande
af medel till grundskatternas afskrifvande.

Då emellertid ett tillika i motionen framställdt förslag om skrifvelse till Kungl.
Maj:t med begäran om framläggande för Riksdagen af ny plan för nämnda skatters afskrifning
icke vann Riksdagens bifall, förföll därmed för denna gång frågan om Ladugårdsgärdets
försäljande.

I slutet af 1890-talet väcktes åter förslag rörande afyttrande till byggnadstomter
af vissa delar af Norra Djurgården, nämligen områdena norr om Karlaplanen och östra
delen af Karlavägen. På initiativ af riksmarskalksämbetet inleddes med Stockholms
drätselnämnds första afdelning förhandlingar rörande upplåtande för byggnadsändamål
och intagande i stadsplanen af den del af Ladugårdsgärdet, som begränsas åt norr af
Valballavägens förlängning i rät linje, åt öster af Banérgatans förlängning och åt söder
af Karlaplanen och Karlavägens östra del. Enligt stadsingenjörskontorets och drätselnämndens
åsikt erbjöd ifrågavarande förslag den fördelen, att en sannolikt kommande
ytterligare utsträckning af stadsplanen öfver Ladugårdsgärdet lätt kunde anknyta sig
till Valhallavägens förlängning, sådan denna i förslaget vore planerad. Då det emellertid
snart nog befanns, att Valhallavägens utsträckning i rät linje skulle komma att
föranleda en under dåvarande förhållanden allt för stor inskränkning af det till trupp -

43

öfningar använda området, ändrades planen därhän, att Valhallavägens förlängning
skulle dragas mera åt söder, utefter gränsen mellan veterinärinstitutet och Ladugårdsgärdet,
i riktning mot Gustaf Adolfs kyrkan till dess den mötte Banérgatans förlängning.
Denna förändring af planen gaf visserligen enligt drätselnämndens mening ett
mindre tillfredsställande läge åt Valhallavägens fortsättning, men i det hela hade nämnden
intet att erinra mot den afslutning, som den nuvarande stadsplanen för Östermalm
enligt detta förslag skulle erhålla.

Det sålunda till intagande i stadsplanen föreslagna området hade eu areal af 99,450
kv.-meter, hvaraf omkring 63,290 kv.-meter skulle användas till byggnadsplatser och
omkring 36,160 kv.-meter afsättas till gator och öppna platser.

Sedan riksmarskalksämbetet förklarat sig vilja föreslå, antingen att hela området
skulle försäljas till Stockholms stad, eller ock att gatorna skulle till staden öfverlåtas
och genom stadens försorg ordnas mot ersättning af kronan, afslutades mellan riksmarskalksämbetet
och drätselnämnden, under förutsättning af såväl Kungl. Maj:ts och
Riksdagens som stadsfullmäktiges godkännande, aftal därom att kronan skulle till Stockholms
stad med full äganderätt och utan ersättning afstå all till gator och öppna
platser erforderlig mark samt bekosta dess fullständiga ordnande med afloppsledningar
och beläggning med tuktad sten, hvaremot staden skulle åtaga sig att för framtiden
underhålla och belysa de sålunda ordnade gatorna och platserna. Härjämte skulle
kronan medgilva staden rätt att å Ladugårdsgärdet anlägga eu afloppstrumma till Lilla
Värtan samt med 65,000 kronor deltaga i kostnaden härför. Enligt stadens byggnadskontors
beräkning skulle kronans kostnader, sistnämnda belopp inbegripet, uppgå till
sammanlagdt 370,570 kronor.

Uti detta aftal ingick, bland annat, att Valhallavägens förlängning skulle erhålla
eu bredd af allenast 18 meter. Vid ärendets behandling i stadsfullmäktiges beredningsutskott
den 3 januari 1901 beslöt emellertid utskottet att endast under den förutsättning
tillstyrka planen och aftal et, att Valhallavägens förlängning gjordes 65 meter bred,
samt att i öfverensstämmelse härmed i aftalet med riksmarskalksämbetet gjordes det
tillägg, att all för denna bredare trafikled behöflig mark afstodes till staden med full
äganderätt och utan ersättning. Ärendet återförvisades till drätselnämnden, som med
anledning häraf återupptog underhandlingarna med riksmarskalksämbetet.

Uti skrifvelse till drätselnämnden den 11 november 1901 framhöll nämnda ämbete,
att den mark, som af beredningsutskottet sålunda ifrågasatts till afstående med full
äganderätt, utgjorde ett område af omkring 37,500 kv.-meter. Då hela det förut till
intagande i stadsplanen föreslagna området utgjorde 99,450 kv.-meter, hvaraf omkring

44

36,160 kv.-meter skulle åtgå till gator och öppna platser, syntes rlet riksmarskalksämbetet
väl mycket begärd t, att Djurgården skulle dessutom afstå ytterligare ett område,
som uppginge till betydligt öfver en tredjedel af hela den till intagande i stadsplanen
ifrågasatta marken, och hvarigenom det område, som staden utan ersättning
skulle erhålla, komnsie att motsvara en sammanlagd areal af 73,660 kv.-meter. Värdet
af det område, hvarmed enligt beredningsutskottets förslag Valhallavägen skulle tillökas,
kunde riksmarskalksämbetet ej med full noggrannhet beräkna, men ansåg, att det
representerade ett högst betydligt kapital, som under den närmaste framtiden komme
att än ytterligare stiga. Slutligen erinrade ämbetet, att staden fått vid anläggandet af
den nuvarande Valhallavägen erlägga lösen för den mark, hvartill staden erhållit äganderätt
samt, så länge staden hade dispositionsrätt öfver alléerna vid denna väg, utgifva
årlig ersättning till Djurgårdskassan för mistad afkastning, skada och intrång m. m.
På grund häraf, och då det gällde en staten tillhörig egendom af stort värde, ansåg
sig ämbetet icke kunna hos Kungl. Maj:t hemställa, att äfven det af beredningsutskottet
föreslagna området för utvidgande af Valhallavägens fortsättning till 65 meters bredd
skulle få utan ersättning öfverlämnas till staden.

Ärendet förekom ånyo i beredningsutskottet den 23 januari 1902, därvid utskottet
yttrade, att de villkor, som utskottet fästat vid en tillstyrkan af ifrågavarande stadsplaneförslag
med tillhörande aftal, hade tillkommit för att i detta fall häfda den
vid flera föregående tillfällen i aftal med kronan och andra genomförda grundsats,
att när större obebyggda områden skulle intagas i stadsplanen, och staden ej
blefve ägare till hela den mark, som skulle planläggas, äganderätten till allt, som
enligt planen afsåges att upplåtas till allmänhetens begagnande, skulle tillfalla staden.
Med hänsyn till denna och framtida regleringar vore det uppenbarligen af yttersta vikt
för staden att ej eftergifva något af denna fordran. Vid sådant förhållande tillstyrkte
utskottet stadsfullmäktige att icke lämna bifall till det villkorliga aftalet och förty besluta,
att riksmarskalksämbetets framställning om antagande af stadsplan för ifrågavarande
delar af Ladugårdsgärdet icke skulle då föranleda någon stadsfullmäktiges
åtgärd.

Denna utskottets hemställan blef af stadsfullmäktige bifallen den 12 februari 1902,

45

Motiv till kommitténs förslag i fråga om försäljning af

Norra Djurgården,

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan ställdes på Ladngärdsgär
eu truppöfningsplats, kunde de i Stockholm förlagda truppförbanden med allt skäl an- heUom^rupp
ses vara synnerligen lyckligt lottade. Det till exercisfält af dem begagnade Ladugårds- öfningsplats.
gärdet erbjöd nämligen en efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig öfningsterräng
af omkring 200 hektars ytvidd med obetydligt kuperad mark, fri från trädgrupper
och andra för utbildning i rent formell exercis hindrande föremål. I norr och
öster angränsade kuperade och skogbevuxna områden, som obehindradt fingo af truppperna
användas, och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar
i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod hela Norra Djurgården med
undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt enskilda upplåtits, till förfogande
af trupperna. Utan tidsödande marscher från kasernerna, af hvilka alla
utom ingenjörtruppernas och trängens äro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet,
kunde alltså trupperna sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria.
Exercisfältet var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som då ansågs
erforderligt, nämligen i kompani- eller bataljonsförband. Jämväl med hänsyn till eldhandvapnens
då ännu relativt ringa skottvidder kunde Ladugårdsgärdet anses ganska
väl motsvara de förhållanden, hvarunder en verklig strid kunde tänkas komma att
utkämpas.

Såsom revyplats är Ladugårdsgärdet synnerligen lämpligt med sin nedanför »Borgens»
fot utbredda lätt öfverskådliga yta, bestämdt begränsad af skogklädda höjder,
Djurgårdsbrunnsvikens vatten och hufvudstadens yttersta husrader.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats måste emellertid
numera blifva en helt annan. Den truppstyrka, som under månaderna maj—september
nu vapenöfvas i Stockholm, har högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna,
då från och med år 1904 två årsklasser värnpliktige komma att däri deltaga,

Lufver den ungefär dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan
här utbildades. Samtidigt har behofvet af öfningar i större förband och med trupper
af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Ladugårdsgärdet ansågs visserligen
vara en ganska lämplig öfningsplats ännu någon tid efter det eldvapnen erhållit lika stora
skottvidder som nu, men den ständigt sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade
verkan kräfva dock allt större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskildt har det

46

nyligen afslutade sydafrikanska kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin
tillförene vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden
rent af förintande verkningar åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre vikt vid
formel exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så väl lämpat sig — utan i
stället lagt hufvudvikten af utbildningen vid öfningar i att med skickligt begagnande
af det skydd, terrängen kan erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa
skyttelinjer till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen
var den, hvilken erbjöd den jämnaste och friaste ytan, är numera eftersträfvansvärdt
att äga tillgång till ett område, som erbjuder så stor omväxling i terrängen som
möjligt och därigenom lämnar tillfälle till eu mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid skulle väl Ladugårdsgärdet, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till
truppernas disposition förr upplåtna områden åt Norra Djurgården, kunnat anses i någon
män motsvara dessa fordringar, ehuru alltid den olägenheten kvarstått, att området
likväl ägt allt för ringa utsträckning. Men i stället har det förhållandet inträflat, att
trupperna, långt ifrån att fortfarande äga tillträde till nyss nämnda områden, tvärt om allt
mera afstängas från de trakter af Djurgården, som ligga utanför det egentliga Ladugårdsgärdet
och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta har delvis sin naturliga grund i de nya anläggningar
af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits. Värtahamnen intager
redan nu en betydlig del af sådan mark, som förut fått till truppöfningar disponeras,
och Stockholms stad äger — såsom förut erinrats — rätt att än ytterligare utsträcka
hamnområdet, så att slutligen, om ock först efter år 1929, stora delar af öfningsterrängen
därstädes gå förlorade. Järnvägen till Värtan har ock borttagit icke obetydligt
område och framför allt försvårat förbindelsen mellan de delar af Norra Djurgården,
som den skiljer åt. Ett i någon mån liknande förhållande har Sturevägens anläggande
medfört. Hjorthagen, Eopsten och Lugnet hafva öfverlämnats till Stockholms stad, och
den utvecklingsmöjlighet tor öfningsfaltet, som i dessa trakter förefunnits, är alltså
omintetgjord. Bergianska trädgården har numera anlagts å ett område, där trupper
förr tämligen obehindradt fingo utveckla sig. Slutligen hafva kavallerietablissementet
samt Första Svea artilleriregementes och Lifgardets till häst kaserntomter upptagit betydliga
delar af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt gynnsam.

Härtill kommer, att Djurgårdsstyrelsen till nytta för själfva Djurgården, men till
afsevärdt hinder för truppöfningarna afstängt vissa områden för att skydda därstädes befintliga
trädplanteringar m. m.

Hvad som alltså återstår för truppernas öfningar utgör hufvudsakligast — förutom
skjutbanorna, hvarom här nedan närmare skall talas — det egentliga Ladugårdsgärdet,

47

d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och stadens områden vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjudes infanteriet för utveckling, uppgår till allenast
omkring 1000 meter och måste — med hänsyn till de olika förhållanden, hvarunder
ett infanteriregemente kan komma att uppträda och hvari utbildning måste ske — anses
otillräckligt till och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa
ställen erbjuder möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, är det dock vida
mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i vårt land, och är alltså icke
ägnadt att återgifva de förhållanden, under hvilka verkliga strider numera sannolikt
komma att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst är Ladugårdsgärdet
och Norra Djurgården alldeles otillräckligt, hvarjämte markens hårda beskaffenhet
utöfvar en mycket ogynnsam inverkan på hästarnas ben och hofvar.

k ör artilleri är Ladugårdsgärdet visserligen i många hänseenden en lämplig öfningsplats,
erbjudande ett icke ringa antal i och för sig goda eld ställningar. Dock äro
skottvidderna alldeles för små samt därför vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik.
Dessutom kunna fältmässiga öfningar där icke företagas i större förband än
eu division, en olägenhet, som med ökad styrka kommer att göra sig gällande, då ett
fältartilleriregemente på grund af den nya härordningens genomförande utsväller från
två till fyra divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen, ett fältartilleriregemente
samt positionsartilleriregementet äro hänvisade att såsom sin dagliga öfningsplats
gemensamt använda Ladugårdsgärdet, hvilket redan för hvart och ett af dessa
truppförband för sig är otillräckligt, inses lätt i huru hög grad ett större öfningsområde
för Stockholms trupper numera är af behofvet påkalladt.

För de i Stockholm förlagda infanteritruppförbandens skjutöfningar användas för Skjutbanornas
närvarande skjutbanorna vid Kaknäs. Dessa banor erbjuda fördelen att ligga tämligen otlIlrackllshetnära
kasernerna men ändock hafva en sådan belägenhet, att andra öfningar å Ladugårdsgärdet
icke hindras af skjutningarna å banorna. De äro därjämte skyddade för
blåst, hvilket för den första utbildningsskjutningen måste anses särdeles förmånligt. —

Banorna hafva dock obestridligen flera olägenheter. Först och främst är deras
antal alldeles otillräckligt. Såsom bevis härför må anföras, att under repetitionsöfningarna
nästlidet ar ett fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar få disponera

48

allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottafiorna och detta endast i sammanlagdt
48 timmar. Denna brist kommer naturligtvis att än kännbarare göra sig gällande i
samma mån, som härordningens genomförande fortskrider och två klasser värnpliktige
deltaga i repetitionsöfningarna, samt allt större vikt kommer att läggas vid de värnpliktiges
utbildning i skjutning. Dess värre är ock denna brist omöjlig att afhjälpa,
ty utrymme saknas fullständigt att därstädes anlägga flera skjutbanor eller å de nu
befintliga uppställa flera talför.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, är med hänsyn till den
stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos arméns nya gevär af otillräckligt
djup, något som naturligtvis ej heller står att afhjälpa. Förlupna kulor hafva därför
stundom slagit ned i närheten af båtar å Lilla Värtan, till och med någon gång a
Fjäderholmarne. På grund häraf kunna vissa i skjutinstruktionen föreskrifna skolskjutningar
numera ej utföras å dessa skjutbanor, utan annan mark har för särskild kostnad
måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

De tvänne å platsen anordnade banorna hafva äfven i förhållande till hvarandra
ett ofördelaktigt läge, som kan medföra fara, då skjutning samtidigt pågår a dem båda.
Därjämte måste banornas östliga längdriktning anses olämplig, enär skyttarne under större
delen af förmiddagen äro vända mot solljuset. Slutligen bör anmärkas, att den här ofvan
såsom en fördel för den första skjututbildningen framhållna omständigheten, att banorna
äro skyddade för blåst, medför den olägenheten för en mera fältmässig utbildning, att
tillfälle härstädes ej gifves till öfning i skjutning under ogynnsamma vindförhållanden.

Till fältskjutning saknas naturligtvis utrymme å Ladugårdsgärdet, då eu infanteristyrka
under sådana öfningar måste, om icke särskilda terrängförhållanden bereda erforderlig
skyddsskärm, disponera ett område af omkring 4000 meters längd och eu
bredd, som helst med 1300 meter öfverskjuter truppens frontutsträckning, samt då
artillerifältskjutning fordrar ett område af 6000—6500 meters längd.

En icke oviktig del af trupputbildningen, nämligen öfningen i fältarbeten, d. v. s.
uppkastande af skansar, gräfvande af skyttegrafvar och kokgrafvar m. m., kan endast
i mycket ringa omfattning bedrifvas å Ladugårdsgärdet. Härför har upplåtits allenast
omkring ett tunnlands jordrymd i närheten af skjutbanorna, och marken är härstädes
till följd af de under många år på detta begränsade område utförda öfningarna, numera
alldeles olämplig för desamma.

Af det anförda torde framgå, att, alldeles oberoende af öfriga på frågan om Norra
Djurgårdens försäljning inverkande omständigheter, tidpunkten nu är inne, då med nöd -

49

väldighet åtgärder måste vidtagas för anskaffande af ett annat, större öfningsfält för
de i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf förefinnes således på eu
öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt större utsträckning äger mera omväxling
i terrängens beskaffenhet samt medgifver utförande af taktiska tillämpningsöfningar
i större skala äfvensom anordnande af tillräckligt antal moderna skjutbanor
för eldbandvapen samt af fältskjutningar för alla vapen.

Kommittén blifver i senare delen af sitt betänkande i tillfälle att redogöra för
det sätt, hvarpå frågan om anskaffandet af ett sådant öfningsfält enligt dess åsikt
bör lösas, men vill bär framhålla, att den mot Ladugårdsgärdets försäljning ofta upprepade
invändningen, att därigenom det nuvarande öfningsfåltet skulle förstöras, icke
längre kan tillmätas någon som helst betydelse, då i alla händelser detta fält numera
icke är för sådant ändamål lämpligt och dessutom är alldeles otillräckligt samt därför
måste, oafsedt försäljningsfrågan, snarast möjligt ersättas af ett nytt.

Mot Ladugårdsgärdets bebyggande har vidare invändts, att de invid öfningsfältet
för närvarande belägna fem jämförelsevis nya kasernerna komme att för sitt ändamål
blifva obrukbara. Denna invändnings värde bar bestridts redan af statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet uti hans ofvan återgifna anförande till statsrådsprotokollet
den 8 april 1902 (sid. 5), och kommittén kan i allo instämma i hvad statsrådet
då yttrat. Försäljningen af Ladugårdsgärdet kan och måste af naturliga skäl så
ordnas, att endast vissa, för truppöfningarna mindre viktiga delar däraf först upplåtas
till bebyggande, hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kan användas
för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För Öfningarnas utförande på ett
mera framskridet stadium måste, såsom nyss framhållits, i alla händelser snarast möjligt
anskaffas ett större öfningsfält å annan plats i Stockholms närhet, och man torde
med visshet kunna antaga, att detta ej blir beläget på längre afstånd från staden, än
att äfven infanteritrupperna utan allt för stor tidsutdräkt kunna dit förflytta sig från
de nuvarande kasernerna.

Fn undersökning af terrängförhållandena visar, att större delen af området söder
om Valhallavägens förlängning fram till Lilla Värtan äfvensom trakterna vid Östra
stationen kunna bebyggas, utan att öfningsterrängen å Ladugårdsgärdet så förminskas,
att fotgardesregementena sakna tillräckligt utrymme för sina nyssnämnda dagligen förekommande
öfningar i mindre förband,

Kasernernas

förflyttning.

50

Huru lång tid bebyggandet af nämnda områden kan kräfva, är naturligtvis omöjligt
att med visshet förutsäga. Man har antagit, att tomter å Norra Djurgården skulle
kunna försäljas till ett belopp af i medeltal 2—3 millioner kronor om året, och enligt
denna beräkningsgrund skulle, enär ifrågavarande områden innehålla byggnadskvarter,
skogsinstitutets nuvarande tomt däri inberäknad, till ett af kommittén uppskattadt
värde af c:a 35 millioner kronor, eu tidrymd af omkring 15 år åtgå för bebyggandet.
Under denna tid skulle fotgardeskasernerna kunna bibehållas å sina nuvarande platser.

När emellertid förr eller senare den tidpunkt inträffar, då kasernerna till följd af
den fortgående byggnadsverksamheten måste flyttas, hafva förvisso deras tomter så
stigit i värde, att det belopp, som genom desammas försäljning kan erhållas, betydligt
öfverstiger nybyggnadskostnaderna. Svea och Göta lifgardens tomtkomplexer, de till
dem upplåtna parkområdena inberäknade, omfatta en areal af omkring 120,000 kv.-m.
Beräknas värdet för detta område allenast efter det redan under nuvarande förhållanden
alltför låga medelpriset af 56 kronor 72 öre per kv.-m., som erhölls vid försäljningen
af de förra gardestomterna, uppkommer äfven efter afdrag af erforderliga kostnader för
gatureglering ett sammanlagdt tomtvärde af omkring 6,500,000 kronor, eller sålunda
betydligt mera än den till 3,400,000 kronor beräknade kostnaden för uppförande af
nya kasernetablissement för dessa truppförband.

Men äfven sedan fotgardesregementena blifvit till det nya öfuingsfältet förflyttade,
torde kavallerietablissementet samt Första Svea artilleriregementes och Lifgardets till
häst kaserner kunna ännu någon tid förblifva vid Ladugårdsgärdet, enär de därstädes
förlagda truppförbanden såsom beridna utan större olägenhet och tidsförlust kunna
förflytta sig till det ifrågasatta nya exercisfältet. För de dagliga mindre öfningarna
torde utom återstående delar af Ladugårdsgärdet kunna användas fältridtklubbens
ridbana och den s. k. Storängsbotten, hvilka områden antagligen först i eu mera aflägsen
framtid blifva föremål för bebyggande.

Af sistberörda kaserner torde kavallerietablissementet till följd af sitt för byggnadsverksamhet
utmärkta läge invid Djurgårdsbrunnsvikens strand och den fortsatta
Strandvägen först komma i fråga att förflyttas. Detta etablissement disponerar för
närvarande öfver ett område af omkring 135,000 kv.-m. yta. Efter samma, äfven här
allt för låga tomtvärde, eller 56 kronor 72 öre per kv.-m., skulle erhållas eu försäljningssumma
af omkring 7,500,000 kronor*), under det att ett nytt etablissement för
Lifregementets dragoner beräknats kosta 1,500,000 kronor.

*) Visserligen torde någon del af området få afsättas till gator, för hvilkas reglerande köpeskillingen
delvis måste tagas i anspråk, men å andra sidan lära åtminstone tomterna utefter Strandvägen kunna
betinga betydligt mer än det antagna medelpriset.

51

Damast i ordningen torde Första Svea artilleriregementes kasern höra förflyttas.
Visserligen lärer bebyggande af därintill närbelägna områden icke inverka synnerligen
menligt för öfningarna, hvilka utan olägenhet kunna förläggas längre bort från
kasernen, men för en af artilleristens viktigaste utbildningsgrenar, exercis till fots med
kanoner, är det af stor vikt att i kasernens omedelbara närhet hafva fria och vidsträckta
synfält, som erbjuda tillfälle att skärpa blicken vid uppsökande af mål, riktnings
utförande samt vinnande af erfarenhet vid afståndsbedömning m. m., och därför
torde icke kasernens förflyttning böra uppskjutas, till dess densamma blifver alldeles
kringbyggd. Dess läge vid Valhallavägen midt för Nybrogatan torde medföra, att försäljningen
äfven här blifver ekonomiskt gynnsam för statsverket.

Sist kommer antagligen Lifgardets till häst nya kasernetablissement att behöfva
förflyttas. Att med någon grad af sannolikhet angifva tiden, när denna förflyttning
kan anses blifva en nödvändighet, är naturligtvis ännu svårare än i fråga om fotgardeskasernerna.
Ett femtiotal år torde dock troligen till dess förflyta.

Huruvida en framtida försäljning af Norra Djurgården kommer att medföra ett Sannolikheten
för statsverket ur ekonomisk synpunkt mer eller mindre gynnsamt resultat beror natur- afförsäijnin8g.m
ligtvis ytterst af tillgången på tomtplatser i Stockholm och dess omedelbara närhet
samt efterfrågan på dylika i allmänhet och särskild! å Norra Djurgården.

Eu närmare undersökning af förhållandena visar, att å de närmaste områdena Tillgängen
utanför Stockholms stads nuvarande gränser knappast någon mera afsevärd tillgång å ^tomterf8
goda och välbelägna byggnadstomter finnes annat än å Norra Djurgården. Åt söder stockholmbegränsas
hufvudstaden af Hammarby sjö och Årstaviken, hvarigenom en naturlig afslutning
af byggnadsverksamheten åt detta håll är gifven. Visserligen torde i en framtid
staden komma att utsträckas jämväl söder om dessa vattendrag, och särskild! om
planen att öppna Hammarby sjö för trafik och hamnanläggning kommer att blifva förverkligad,
varda sjöns södra stränder sannolikt inom kort bebyggda, men dessa områden
ligga dock så aflägset från stadens centralare delar, att deras eventuella intagande
i stadsplanen icke torde kunna utöfva någon menlig inverkan på Norra Djurgårdens
försäljning.

Ej heller torde förrän i eu mera aflägsen framtid åtskilliga delar af Kungsholmslandet
blifva föremål för byggnadsspekulation.

Vasastadens och öfre Norrmalms utveckling åt norr och nordväst hindras af kro -

52

Efterfrågan
på byggnadstomter
i
Stockholm,

Hans ägovälden i Solna socken: Haga, Stallmästaregården, Karlberg m. m,, hvadan
alltså staten har dessa stadsdelars vidare utvidgande i sin hand.

Inom stadens planlagda område finnas emellertid vidsträckta tomtkomplexer, som
ännu äro obebyggda. Hufvudmängden af dessa är i Stockholms stads ägo, men enär
jämförelsevis få äro belägna inom Östermalms församling, behöfver någon konkurrens
mellan staden och kronan icke befaras.

Efterfrågan på byggnadstomter i Stockholm torde öfver hufvud taget vara beroende
af folkmängdens tillökning. Något inflytande kan väl ock den förmögnare befolkningens
önskan att äga sina bostäder i en sund och vacker stadsdel med moderna och bekväma
hus utöfva å tillväxten af staden i eu viss riktning — Östermalms hastiga
bebyggande torde härå vara ett exempel.—, och eu stadsdels gynnsamma läge för
handel och industri innebär naturligtvis ock betingelser för att den inom kort blir
föremål för byggnadsverksamhet, men i stort sedt och då frågan gäller ett så betydande
område som Norra Djurgården med tomter, passande för många olika ändamål,
lärer det hastigare eller långsammare bebyggandet ytterst bero på den större eller
mindre hastiga tillväxten af hufvudstadens invånareantal.

Att beräkna folkmängdens sannolika tillökning och på den grund uttala någon
åsikt angående den tidpunkt, inom hvilken byggnadsbehofvet i Stockholm skulle kunna
antagas hafva föranledt hela Norra Djurgårdens bebyggande, är naturligtvis ytterst
vanskligt. Med ledning af eu fullständig folkmängdsstatistik torde visserligen några
slutsatser kunna dragas, men erfarenheten har ofta gifvit vid handen att dessa kunna
vara mycket ovissa.

Enligt uppgifter i berättelsen angående Stockholms stads kommunalförvaltning år
1900, har den mantalsskrifna befolkningens tillväxt under de senaste 40 åren, fördelade
i femårsperioder, utgjort

1861—1865 ............ 16,302 personer, motsvarande per år 26,6 pro mille

1866—1870 ............ 7,417 » » » » 10,9 » »

1871—1875 ............ 11,377 » » » » 15,7 » »

1876—1880 ............ 22,894 » » » » 26,5 » »

1881—1885 ............ 43,271 :> -> » .» 45,4 » »

1886—1890 ............ 34,192 » » » » 29,5 » »

1891—1895 ............ 21,769 » » » » 17,o » »

1896—1900 ............ 33,950 » » » » 23,4 .» »

Summa 191,172 personer.

53

Om befolkningen i Stockholm fortfore att tillväxa i samma proportion, skulle
hufvudstaden omkring dO år härefter äga en dubbelt så stor folkmängd som nu, d. v. s.
c:a 600,000 invånare.

Det torde emellertid vara tvifvelaktigt, huruvida den relativt betydliga folkökning,
som i Stockholm ägde rum under 1870- och 1880-talen, må läggas till grund för beräkningar
rörande den sannolika tillväxten af befolkningen i framtiden. Genom järnvägarnes
anläggande och öppnande för trafik skapades många nya utvecklingsmöjligheter
för städerna, och till följd häraf ägde då eu betydlig inflyttning rum från landsbygden.
Sedan ett mera stabilt förhållande mellan stads- och landtbefolkningens
numerär inträdt, torde tillväxten af städernas invånareantal icke visa så höga siffror,
som under dessa årtionden. Förhållandena under 1890-talet bestyrka jämväl detta.

Enligt inhämtade upplysningar från statistiska centralbyrån utgör emellertid eu
folkökning i större städer af 20 pro mille årligen ingen hög siffra. Uppnås denna,
fördubblas stadens folkmängd på 85 år. Om folkökningen kommo att uppgå till allenast
10 pro millo, skulle folkmängden fördubblas på 70 år, hvilket dock är eu ovanligt
långsam tillväxt. Efter ett medeltal af 15 pro mille skulle hufvudstaden omkring år
1950 hafva ernått en folkmängd af 600,000 invånare.

Den 31 december 1900 utgjorde sammanlagda ytinnehållet af tomtområdena inom
Stockholms stads planlagda område 11,940,798.4 kv.-meter, fördelade på 843 kvarter
och 6400 tomter*). Om härifrån undantagas helt och hållet obebyggda kvarter med
omkring 2,000,000 kv.-meters areal, återstår ett mer eller mindre bebyggdt område
af närmare 10,000,000 liv.-meter. Kunde man förutsätta, att fördubblad folkmängd
kräfver fördubbladt bostadsutrymme, skulle alltså 50 år härefter icke blott alla nu
obebyggda tomter inom Stockholm utan ock hela Norra Djurgården hafva behöft tagas
i anspråk för byggnader. Då emellertid dels vidsträckta områden af de nuvarande
stadsdelarne kunna tätare bebyggas och alltså upptaga större folkmängd än nu, dels
ock många ännu okända omständigheter kunna komma att inverka på. stadens utveckling
antingen till dess påskyndande eller försenande, anser sig kommittén för sin del
icke våga uttala någon som helst gissning angående den tid, inom hvilken behofvet af
byggnadstomter kan hafva föranledt Norra Djurgårdens fullständiga försäljning.

Hvad som däremot med visshet kan sägas, är att Norra Djurgården till följd af
läget, terrängförhållandena och grundens beskaffenhet m. m. erbjuder ett för bebyggande
synnerligen lämpligt område.

Norra Djurgårdens
lämplighet
för bebyggande.

*) Se berättelsen angående Stockholms kommunalförvaltning år 1900, talj. n:r 11.

54

Lägel.

T drängförhållanden.

Grundens

beskaffenhet.

Redan den omständigheten att eu betydande byggnadsverksamhet sedan en följd af år
tillbaka ägt rum inom de närmast Djurgården angränsande stadsdelarne, och att sålunda
de områden, som först komme att bär upplåtas till försäljning, omedelbart anslöte sig
till de nyaste och bästa delarne af den nuvarande staden, gifver Norra Djurgårdens
byggnadsplatser stort värde. Afstånden härifrån till stadens centralare delar är ej
heller afskräckande, helst förbindelselederna dit gå genom moderna och bekväma gator.

Terrängförhållandena å Norra Djurgården äro i allmänhet för bebyggande synnerligen
gynnsamma. Mycket få områden därstädes äro så kuperade eller så sänka, att
de äro till tomtplatser olämpliga. Där detta undantagsvis kan anses vara förhållandet,
synas dessa områden lämpligen böra afsättas till öppna platser för ett eller annat
ändamål.

För utrönande af byggnadsgrundens beskaffenhet bar kommittén dels låtit verkställa
åtskilliga djupborrningar å olika trakter af Norra Djurgården, dels ock tagit
kännedom om resultaten af dylika borrningar, som för andra ändamål där ägt rum.
Enär å stora delar af Norra Djurgården berggrunden ligger i dagen eller är täckt
endast af ett obetydligt jordlager, och alltså intet tvifvel kan råda om därstädes förefintliga
goda grundförhållanden, hafva borrningarna hufvudsakligen ägt rum på de platser,
där man haft anledning befara mindre fördelaktiga resultat.

Sålunda bar trakten mellan Djurgårdsbrunnsvikens norra strand samt landsvägen
från Svea och Göta lifgardens kaserner till kavallerietablissementet undersökts medels
företagna borrningar. Nedanför skogsinstitutets bergplatå bar afståndet mellan jordytan
och fast berg befunnits växla mellan 2,6—6,8 meter. I strandlinjen från skogsinstitutet
till kavallerietablissementet hafva borrningarna utvisat 1,6 7—9 meters djup
till fast botten. I Djurgårdsbrunnsviken utanför Källhagen, hvarest en utfyllning lämpligen
borde komma till stånd för beredande af en för Strandvägens fortsättande fördelaktig
strandlinje, har djupet, från vattenytan till berggrunden, varierat mellan 5,7 och
15 meter. Å området mellan landsvägen och strandlinjen hafva borrningarna gifvit
vid banden att djupet till fast botten därstädes växlar mellan 2,8 och 7 meter samt
undantagsvis uppgår till 12 å 14 meter.

Vid Lindarängen, hvarest marken är tämligen sank och därför vid ett eventuellt
bebyggande af Ladugårdsgärdet torde böra afsättas till öppen plats för planteringar
o. d., hafva borrningarna utvisat ett djup till fast botten af 4,6—11,i meter.

Vid skjutbanorna å Kaknäs, hvarest vidlyftiga arbeten för flera år sedan måst
företagas för markens torrläggning, har vid undersökning icke funnits större djup än
4,9 meter.

55

Utmed det från veterinärinstitutets tomt till Djurgårdsbrunnsviken i närheten af
Hesslingeberg anlagda stora afloppsdike^ som å flera ställen blifvit sprängdt genom
berg, hafva anträffats djup å 10,8 och 9 meter.

I allmänhet består marken på de sänka ställen, där borrningar ägt rum, af blålera,
mer eller mindre lös. Endast undantagsvis hafva sand- och gruslager anträffats.

I detta sammanhang torde höra'' redogöras äfven för resultaten af de borrningar,
som ägt rum i Laduviken, Husarviken och Uggleviken för undersökningar angående
möjligheterna att antingen uppmuddra eller fylla dessa vattendrag. 1 Laduviken, hvarest
vattendjupet växlar mellan 3,5 och 7 meter, befanns afståndet från vattenytan till berget
utgöra från 10,8 till 24 meter. I Husarviken är vattendjupet 3,8 till 13, i meter. Afståndet
till fast botten utgör 4 till 28 meter. I Uggleviken varierar vattendjupet mellan
1 och 4,i meter samt afståndet till fast botten mellan 4,9 och 21 meter, allt från
medelvattenytan.

Ofvannämnda undersökningar torde gifva vid handen, att i allmänhet byggnadsgrunden
å Djurgården är fördelaktig.

Innan kommittén afslutar förevarande undersökning af de skäl, som tala för en
försäljning af Norra Djurgården, vill kommittén gifva allt erkännande åt den mot planen
att till byggnadstomter afyttra dessa områden framställda och ur flera synpunkter
helt visst befogade anmärkningen, att en för hufvudstadens befolkning kär blifven
och nytta såväl som nöje bringande naturlig park därigenom går förlorad. Ur estetisk
synpunkt sedt skulle det för visso vara bättre att bevara denna park och till hufvudstadens
bästa utvidga och försköna den — möjligen skulle ändock rätt afsevärda områden i utkanterna
af densamma kunna bebyggas, t. ex. större delen af själfva Ladugårdsgärdet,
Norra Djurgårdens mark är dock, såsom nedan skall visas, så dyrbar och på samma
gång lätt säljbar, att ett tillgodoseende af dessa sinnet och känslan tilltalande hänsyn för
bevarandet af de natursköna trakterna därstädes skulle i längden visa sig allt för dyrbart,
för att staten skulle kunna förutsättas vilja göra en sådan uppoffring för Stockholms
stad och dess invånare. En dylik hänsyn har i hvarje fall icke låtit sig förena med
kommitténs uppgift.

Det torde emellertid dröja ganska länge innan byggnadsverksamheten härstädes
tager hela det till park upplåtna området i anspråk, och intill dess skall naturligtvis
detta såsom hittills väl vårdas och bevaras. Men äfven sedermera kommer Stockholm
att i sina omgifningar äga stora, väl vårdade och vackra parker, såsom hela den egent -

56

liga Djurgården med en areal af 288 hektar, och Hagaparken, omfattande 112 hektar,
samt inom stadens område de ganska vidsträckta och vackert belägna Vanadis- och
Tantolunderna, Vasaparken, Humlegården m. 11. De af kommittén utarbetade utkasten
till stadsplan för Norra Djurgården upptaga jämväl ett flertal öppna platser.

De kraf, hvilka genomförandet af den nya härordningen ställer på statsverket,
gorå det också nu mer än någonsin nödvändigt'' att tillse, huruvida bland statens tillgångar
sådana finnas, som kunna lämna större utbyte än hittills. En sådan är
otvifvelaktigt Norra Djurgården. Då man, såsom förut är framhållet, numera icke
längre kan anse Ladugårdsgärdet lämpligt såsom öfningsterräng, är den praktiska
nyttan af dessa trakter ringa. Deras afkastning är i närvarande stund ej nämnvärd
och förslår i hvarje fäll icke mer än till underhåll af vägar och andra anläggningar
därstädes. Om däremot eu gynnsam försäljning kan åstadkommas, — och alla anledningar
förefinnas att förvänta en sådan — frigöras de högst betydliga värden, som för
närvarande ligga därstädes bundna.

Tidpunkten därför är nu inne. Om byggnadsverksamheten i Stockholm måste till
följd af hinder från kronans sida afstanna i den stadsdel, hvarest den hittills varit
lifligast, Östermalm, måste den med nödvändighet rikta sig åt andra därifrån långt
aflägsna områden, och detta kan, om eu gynnsam realisation afses, icke vara önskvärdt.

Af hvad kommittén nu anfört, har den efter noggrant öfvervägande kommit till
den uppfattningen,

att Norra Djurgården så snart ske han bör upplåtas till
bebyggande, äfvensom att försäljningen bör så ordnas, att de
områden först af yttras, hvilka kunna för truppernas öfningar
undvaras, eller alltså trakterna i närheten af Östra stationen
samt emellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken.

57

Utkast till stadsplan för Norra Djurgården,

Såsom nyss är framhållet, erbjuder Norra Djurgården med afseende å därstädes
befintliga, i allmänhet goda terrängförhållanden samt möjligheter till fördelaktiga afloppsoch
dfäneringsledningar ett ur sanitär synpunkt synnerligen gynnsamt område för bebyggande.
Markens beskaffenhet är ock sådan, att utmärkt byggnadsgrund å de flesta
ställen förefinnes. Omväxlingen mellan höjder och dalgångar samt de långa strandlinjerna
utmed vackra vattendrag utgöra naturliga förutsättningar för att en här uppstående
stadsdel bör blifva estetiskt tilltalande.

Alla omständigheter tyda alltså därpå, att, om Norra Djurgården upplåtes till bebyggande,
därstädes inom en jämförelsevis ej allt för långt aflägsen framtid kommer
att växa upp en ny, modern stadsdel, i fråga om naturliga betingelser för sundhet, omväxling
och trefnad fullt jämförlig med, om icke öfverträffande, de bästa Stockholm hittills
äger.

Den frågan uppställer sig då: huru bör denna stadsdel lämpligast bebyggas? Kommittén
har haft särskild anledning att taga denna fråga under noggrannt öfvervägande,
då det ålegat kommittén dels att utreda, hvilka af de kronan tillhöriga områden å
Norra Djurgården lämpligen kunna styckas och, indelade i tomter, försäljas, dels att
angifva hvilka af dessa områden böra till försäljning i första rummet ifrågakomma, dels
och att verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den inkomst, som genom en dylik
försäljning kan för statsverket uppstå.

Möjligheten att afyttra tomter samt dessas värde är tydligtvis i hög grad beroende
af många yttre förutsättningar, såsom gynnsamma förbindelseleder med stadens centrala
delar, tillfälle till anordnande af spårvägar eller andra kommunikationer, närbelägenhet
till hufvudgator och öppna platser, beskaffenheten af byggnadsgrunden äfvensom af tomternas
användbarhet för ena eller andra ändamålet, såsom t. ex. för industriella anläggningar,
för arbetarebostäder eller för uppförande af större, moderna boningshus.

Alla dessa på tomtförsäljningens resultat väsentligen inverkande förhållanden måste

8

Allmänna förutsättningar.

58

åtminstone i någon män vara utredda, för att eu närmelsevis tillförlitlig värdering af
marken skall låta sig göra.

Vid behandling af frågan om bebyggandet af Norra Djurgården har kommittén
till en början tagit under pröfning, huru marken på grund af dess naturliga beskaffenhet
lämpligen borde disponeras för olika byggnadsändamål, samt huruvida vissa
områden borde afsättas till villalivarter eller till tomter för större moderna "boningshus,
för industriella anläggningar, för arbetarebostäder eller andra enklare bostadshus.

Villakvarter. Hvad först beträffar frågan om upplåtelse af vissa trakter till villakvarter, har
kommittén visserligen ansett, att det skulle hafva varit synnerligen önskvärdt, om några
därtill särskildt lämpade områden kunnat afsättas för dylikt ändamål, men har dock
efter noggrann! öfvervägande af alla på frågan inverkande omständigheter funnit sig icke
kunna förorda detta förslag. Enligt kommitténs åsikt äger nämligen marken å Norra
Djurgården så högt värde för ett framtida bebyggande, att det icke kan antagas annat än
undantagsvis ifrågakomma, att någon skulle vilja för erhållande af en tillräckligt stor
villatomt uppoffra den jämförelsevis betydliga köpeskilling, som af staten måste betingas.
Att för en dylik högst oviss möjlighet på särskildt sätt anordna något visst
område, hvilket icke finge vara alltför obetydligt, torde icke vara tillrådligt. Än mindre
lärer det böra ifrågakomma att, för vinnande af önskemålet att erhålla ett fritt och
rymligt villaområde, upplåta ett dylikt till afsevärdt billigare pris än det, som under
andra förhållanden skulle kunna betingas. Erfarenheten — särskildt från den s. k.
villastaden norr om Humlegården — visar, att uti en i stark utveckling varande stadsdel
tomtvärdena så småningom kräfva ett vida mer ekonomiskt tillgodogörande af
marken, än med villabyggandet är förenligt, och alltså skulle, äfven om mark för detta
ändamål å Norra Djurgården upplätes på billiga villkor, villakvarteren sannolikt efterhand
försvinna, då den större byggnadsverksamheten sträckt sig dit.

större mo- Till tomter för större moderna boningshus är framför allt området närmast Valderna^bonmga-
hanavägens blifvande förlängning åt öster samt emellan denna och fortsättningen af
Strandvägen utefter Djurgårdsbrunnsviken lämpligt. Till följd af såväl det utmärkta
läget som den nära anslutningen intill hufvudstadens nyaste och bästa delar samt
möjligheterna för snabba kommunikationer med Stockholms centrum, torde man kunna
antaga, att den å Östermalm numera i det närmaste afslutade byggnadsverksamheten
omedelbart skulle härstädes återupptagas, om området upplätes till försäljning. Kommittén
vill ock framhålla, hurusom detta område, nära intill den egentliga Djurgården
samt genomskuret af den bredaste aveny eu i Stockholm, Valhallavägen, hvilken till stor
del torde komma att upplåtas till planteringar, i någon mån ersätter en villastad, hvars

59

anläggande varit önskvärdt, men såsom nyss är gagat, ur ekonomisk synpunkt icke
kunnat tillrådas.

Till tomter för industriell verksamhet äro särskilt ägnade dels trakterna omkring industrien
ifrågasatt och nedan närmare omförmäld kanalanläggning från Lilla Värtan till
Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna och vidare områdena norr därom äfvensom
det s. k. Kräftriket, hvilket, vare sig kanalen kommer till stånd eller icke, synnerligen
väl lämpar sig för industritomter. Till nu omförmälda trakter kunna utan svårighet
järnvägsspår framdragas från Albano station, hvarjämte tillfälle till vattenkommunikationer
redan linnes och, såsom antydts, än ytterligare kan beredas.

För industriella anläggningar är jämväl området utmed Lilla Värtan från Loudden
till Djurgårdsbrunnskanalens mynning synnerligen lämpligt och torde därtill böra användas,
för så vidt icke ett föreliggande förslag att dit förflytta flottans härvarande station
varder förverkligadt. Äfven hit kunna järnvägsspår med lätthet framdragas från det
pärbelägna spårsystemet vid Värtabamnen.

I närheten af dessa områden torde företrädesvis arbetarebostäder och andra enlc- b Atrbdetarelare
boningshus komma att uppföras. Det torde framdeles komma att tagas under andra enklare
öfvervägande, huruvida försäljningen af de för dylika byggnader mest lämpade plåt- bomns8 U8,
serna skulle kunna så anordnas, att därigenom möjlighet till billiga bostadshyror bereddes.
De i sammanhang härmed stående frågorna om ändrad lagstiftning i vissa
afseenden äro emellertid ännu så outredda, att kommittén icke käft någon anledning
att närmare ingå härpå.

Kommittén bar vidare haft att undersöka, huru å det till försäljning föreslagna An området lämpligast skulle kunna anordnas gator och trafikleder, allmänna platser samt utkaste».
kloak- och afloppsledningar m. m., allt för att tillförlitligt kunna bedöma, huru stor
tomtareal försäljningen skulle kunna omfatta, och huru stor köpeskilling Norra Djurgården
skulle kunna inbringa.

Kommittén har härvid naturligtvis i första rummet tagit hänsyn till byggnadsstadgans
för rikets städer föreskrift, att stadsplan bör så uppgöras, att den på eu gång
motsvarar rörelsens behof af utrymme och bekvämlighet, sundhetens fordran på ljus och
frisk luft, önskligheten af största möjliga trygghet mot mera utbredda eldsolyckor samt
skönhetssinnets anspråk på fritt utrymme, omväxling och prydlighet.

Inom dessa allmänna gränser, hvilka delvis medgifva stor frihet vid tillämpandet,
kan naturligtvis en stadsplan tänkas ordnad på flera olika sätt.

Grunder för
uppgörande af
eu stadsplan.

60

Olika system
för en stadsplans
uppgörande.

Itätlinje systemet.

Kroklinje systemet.

Som bekant äro de åsikter, hvilka under det senare århundradet gjort sig gällande
i fråga om utarbetandet af planer för en stads bebyggande samt ordnandet af gator,
torg och andra öppna platser,'' ofta vidt skilda från dem, som i våra dagar allt mer
tränga sig fram. Att här ingå på en kritik af vare sig det ena eller det andra systemet
eller ens att närmare redogöra för deras olika detaljer kan naturligtvis icke komma i
fråga och tillhör ej heller kommitténs uppgift, men några af de synpunkter, som i
hvardera af dem göra sig särskild! märkbara, torde dock böra i korthet angifvas,
såsom i någon mån inverkande på de alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården,
kommittén ansett sig böra framlägga.

Det hittills förhärskande systemet kännetecknas hufvudsakligen af sträfvanden att
erhålla så vidt möjligt raka gator med långa perspektiv, jämna husrader och rätvinkliga
kvarter.

I sig själft är det naturligtvis fullkomligt riktigt att anordna raka gator, där terrängen
medgifver detta eller inbjuder därtill. Ur trafikens synpunkt erbjuder oftast eu
på lämpligt sätt i tjänlig terräng dragen rak gata den största bekvämligheten såväl
som tryggheten. Ett fullt ändamålsenligt och ekonomiskt bebyggande af tomterna har
också mestadels sin viktigaste förutsättning i raka gatulinjer och rätvinkliga kvarter.

Men genomförandet af en efter enhart dessa principer uppgjord stadsplan medför
i allmänhet, att icke någon eller åtminstone helt ringa hänsyn kan tagas till terrängens
naturliga beskaffenhet. Obestridligen föranleder detta, såvida ej kvarteren och gatulinjerna
här och hvar afbrytas af planteringar, parkanläggningar o. d., att staden eller
stadsdelen å skönhetssinne! verkar schematisk och stereotyp.

De nyare åsikterna i stadsbyggnadskonsten söka häfda, att åt staden visserligen
skall gifvas en ur trafikens, hygienens och brandsäkerhetens synpunkter bästa möjliga
uppdelning, men allt under villkor att största möjliga hänsyn tages till befintliga,
på planuppgörandet inverlcande förhållanden, alltså terrängens naturliga beskaffenhet,
redan använda trafikleder, de olika ändamålen med bebyggandet af särskilda
delar utaf det område, som skall planläggas o. s. v. En gata bör därför, enligt dessa
åsikter, hellre i kroklinje dragas kring en bergshöjd, än sprängas genom denna. I stället
kan höjden lämpligen användas till plats för en kyrka, en skola eller annat mera monumentalt
byggnadsverk. Ur estetisk synpunkt bör — enligt samma åsikter — erhållandet
af raka gator ingalunda eftersträfvas, utan tvärtom allt för stor enformighet i
deras sträckningar undvikas. I stället för det långt utsträckta gatuperspektivet bör alltså
träda ett mera begränsad! sådant, som på lämpligt sätt afslutas med en böjning af gata -

61

linjen, en arkitektoniskt framträdande byggnad, en plantering, en staty eller någon
annan lämplig fond.

För ernåendet af harmoni och enhetsverkan i en stadsplans detaljer, sådana de i
verkligheten utföras, fordras jämväl, bland annat, att hänsyn tages till de rätta proportionerna
mellan byggnaderna, synnerligast de mera monumentala, och de framför eller
vid sidan om dessa belägna friplatserna: gatorna eller torgen. Detta kan naturligtvis
icke vid uppgörandet af en stadsplan på papperet iakttagas, men däraf följer ock,
att en dylik plan — särskildt om dess tillämpande och utförande sträcker sig öfver en
längre tidrymd — icke får i detaljerna vara så fastslagen, att icke ändringar och modifikationer,
betingade af de vid stadens eller stadsdelens bebyggande uppkommande
verkliga förhållandena, må kunna ske. Hufvudlederna för samfärdseln, hufvuddragen
för planen måste naturligtvis definitivt fastställas, men det bör i den mån, som staden
utvidgas, tillkomma framtiden att besluta om fyllandet af mellanrummen och utarbetandet
af detaljerna.

Att alla dessa olika synpunkter komma att vid ett blifvande bebyggande af Norra
Djurgården vägas mot hvarandra och hvar för sig tillbörligen beaktas, är utom allt
tvifvel. Kommittén har för sin del vid uppgörandet af utkast till stadsplan för Norra
Djurgården sökt taga hänsyn såväl till den ena som den andra af dessa meningar och
därför utarbetat tvänne planer, enligt hvilka gator och kvarter utlagts i ungefärlig öfverensstämmelse
dels med det system som söker erhålla, såvidt möjligt, raka gator och
rätvinkliga kvarter (alternativ I), dels oclc med de åsikter, som häfda att gator och
kvarter böra anordnas uteslutande med hänsyn till terrängförhållandena (alternativ II).
Därjämte har kommittén utarbetat ett tredje utkast, hvaruti afseende blifvit fäst vid
båda dessa principer för stadsplaners uppgörande, och hvilket kommittén för egen del
anser äga vissa företräden framför de andra (alternativ III).

Ifrågavarande tre alternativa stadsplaneutkast hafva utarbetats i skalan 1 : 5,000.
Vid detta betänkande hafva desamma fogats i en till 1 : 20,000 reducerad skala *
(blad 2—4).

* Beträffande dessa betänkandet såsom bilagor åtföljande planer torde böra anmärkas, att desamma,
dels för att inskränka tryckningskostnaderna, dels ock för att åskådliggöra, huru de naturliga terräcgförhållandena,
åtminstone i alternativen II och III, inverkat på planernas utförande, blifvit tryckta å en äldre
af generalstabens litografiska anstalt öfver Stockholmstrakten utarbetad karta med tydliga höjdbeteckningar.
Då emellertid denna i liten skala upprättade karta gifvetvis icke kunnat vara i alla detaljer så noggrann
som de kartor i skalan 1 : 5,000, hvarå kommitténs originalutkast utarbetats, hafva mellan kartan och
själfva planerna smärre skiljaktigheter i fråga om gränslinjer, strandkonturer m. m. uppstått, hvilka naturligtvis
icke förefinnas å de större originalen.

Förändringar i
stadsplanen.

Alternativa

förslag.

62

Ändamålet med dessa planer har i första rummet varit att undersöka, huruvida
det ekonomiska utbytet af Norra Djurgårdens försäljning kan tänkas ställa sig olika
vid tillämpandet af det ena eller andra systemet för dess bebyggande. Resultaten af
dessa undersökningar komma längre fram i detta betänkande att visas.

Kommittén vill samtidigt uttryckligen framhålla, att den ingalunda afsett att med
de framlagda stadsplaneutkasten åstadkomma en slutgiltig lösning af den ur såväl ekonomisk
som estetisk synpunkt viktiga frågan om bästa sättet för anordnandet härstädes
af kvarter, gator och öppna platser. Denna fråga måste med nödvändighet föregås af
en noggrannare undersökning och uppmätning af terrängen och därefter blifva föremål för
en vida mera ingående och detaljerad behandling och utredning, än kommittén kunnat
eller ens ägt befogenhet att åt densamma ägna, och de framlagda utkasten få alltså
anses endast såsom ett projekt till stomme för en på ännu fullständigare mätningar och
terrängundersökningar grundad framtida stadsplan.

Stadsplanens

stomme.

Förberedande

åtgärder.

Större

trafikleder.

Hvad som i hvarje stadsplan måste blifva i stora drag gemensamt, äro de af terrängens
naturliga beskaffenhet, lutningsförhållandena, grundens beskaffenhet in. in. betingade
hufvudådrorna för trafik och samfärdsel samt dränering, eller med andra ord,
det skelett, kring hvilket stadsplanens detaljer sedermera på ena eller andra sättet anordnas.

Kommitténs första åtgärd för utförandet af denna del af dess uppgift var alltså att
låta utarbeta en skelettritning såsom grundval för en blifvande mera detaljerad stadsplan.
För åstadkommandet af en sådan hafva jämförelsevis ganska omfattande förarbeten
varit nödvändiga. Till kommitténs förfogande hade ställts en inom generalstabens
topografiska afdelning utarbetad karta öfver Norra Djurgården i skalan 1 : 5,000 med
höjdkurvor för hvarje meter, men denna karta har dock i vissa delar måst kompletteras
och justeras. För erhållande af fullt exakta fixpunkter å marken anmodade kommittén,
såsom förut är omförmäldt, lektorn vid tekniska högskolan m. m. E. Jäderin
att å en del af Ladugårdsgärdet verkställa triangelmätningar*

Vidare hafva afvägningar ägt rum inom trakterna närmast hufvudstadens bebyggda
område, hvarjämte, såsom ock förut omförmälts, åtskilliga djupborrningar företagits på
sänka ställen samt i Husar- och Laduvikarna.

Sedan sålunda en för utförande af kommitténs uppgift tillräckligt noggrann terrängkarta
erhållits, har kommittén å kartan utlagt de större trafiklederna, hvarvid särskild

* Kedogörelse härför har öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

63

hänsyn tagits till trafikens behof af gen oeh bekväm förbindelse med stadens nuvarande
delar.

Kommittén har tänkt sig Valhallavägens förlängning åt öster bilda den förnämsta
förbindelseleden från den nya till de gamla stadsdelarna. Med goda lutningsförhållanden
skulle denna esplanad, utlagd till omkring 60 meters bredd, således i nära
öfverensstämmelse med den nuvarande delen af Valhallavägen, förmedla samfärdseln
från närheten af Djurgårdsbrunnskanalens mynning i Lilla Värtan till Östermalm, hvarut
an trafiken komme att ledas dels genom Odengatan till Vasastaden, dels ock genom
Östermalms minst 13 meter breda gator till Stockholms centrum. Uti Valhallavägens
förlängning skulle utmynna andra större gator, förmedlande samfärdseln med de yttre
delarna af det nya stadsområdet. Från den nuvarande Värtahamnen skulle, såsom
hittills, trafiken till inre delar af staden ledas genom Sturevägen, och från hamnens
blifvande utvidgning åt sydost skulle andra större gator i hufvudsakligen raka sträckningar
föra samfärdseln till inre delar af staden.

Af särskild vikt och betydelse för den nya stadsdelen komme utan tvifvel eu förlängning
al Strandvägen att blifva. I ill följd af naturförhållandena och jämväl af estetisk
hänsyn bör denna från dess nuvarande ändpunkt dragas i eu kurva kring bergpartiet
vid skogsinstitutet, men kan sedermera i hufvudsakligen rät linje, dock svagt
böjd efter strandkonturerna vid Djurgårdsbrunnsviken, hvilka i stort sedt kunna bibehållas
oförändrade, dragas ända fram till Lilla Värtan. Någon mera afsevärd utfyllning
ar här föreslagen endast utanför Ilesslingeberg, hvarest viken redan nu är betydiigt
uppgrundad. I alternativen I och III har ifrågasatts, att här jämväl skulle kunna
anordnas ett halfcirkelformigt utsprång af gatulinjen, upptagande en anläggning med
planteringar och hviloplatser med synnerligen tilltalande utsikter öfver Djurgårdsbrunnsvikons
vattenyta och stränder.

Såväl genom det utmärkta läget för moderna bostadshus, som till följd af
den lifliga trafik, hvilken, i synnerhet därest den ifrågasatta nya flottstationen vid Lilla
Värtan blifver anlagd, här komme att ledas fram, skulle denna strandväg blifva en af
do förnämsta och vackraste af hufvudstadens gator.

Hvad beträffar stadsplaneförslagens gatubredder, hafva dessa naturligtvis ingenstädes
upptagits mindre än den i byggnadsstadgan i allmänhet föreskrifna af 18 meter.
Däremot hafva de gator, hvilka kunna tänkas komma att förmedla en lifligare trafik,
föreslagits erhålla en bredd af 25 å 30 meter. Till jämförelse må meddelas, att nedannämnda
gator i Stockholm hafva följande bredd, nämligen Strandvägen 70 meter, Valhallavägen
65 meter, Narvavägen 50 meter, Karlavägen 40 meter, Birger Jarlsgatan

Valhallavägens

förlängning.

Strandvägens

förlängning.

Gatubredder.

64

och Odengatan 30 meter, Vasagatan och Fleminggatan 25 meter, öfriga nyanlagda gator
t. ex. Linnégatan, Kungsgatan, Tegnérgatan och Upplandsgatan 18 meter, Drottninggatan
och Regeringsgatan 10 meter samt Vesterlånggatan 6—7 meter.

Valhallavägens föreslagna förlängning skulle, såsom nyss är nämndt, erhålla en
bredd af omkring GO meter. Denna sistnämnda gatubredd skulle visserligen kunna
anses onödigt stor, men nyttan af en genom den nya stadsdelen dragen bred och ljus
aveny med godt utrymme för planteringar och alléer kan knappast öfverskattas. Någon
ersättning för det förlorade tomtutrymmet torde ock kunna erhållas därigenom, att vid
denna gata utan olägenhet kunna uppföras sexvåningshus.

Den föreslagna gatubredden tillåter framdragandet i nästan hvilka gator som helst
af dubbla spårvägslinjer. Till de områden af den nya stadsdelen, hvilka företrädesvis
ägna sig till anläggningar för industriell verksamhet, äfvensom till den ifrågasatta flottstationen
vid Lilla Värtan torde järnvägsspår böra framdragas, och dylika hafva ock
å planerna utmärkts.

Gatuhtuingar. Hvad beträffar lutnings förhållandena å gatorna, äro dessa enligt alla tre alternativen
i allmänhet gynnsamma, och blott på kortare sträckor uppgå stigningarna till
1:30. Dock förekomma i särskildt kuperad terräng undantagsvis några brantare stigningar.
Till jämförelse kan nämnas, att den nya uppfartsvägen till Vasastaden genom
Dalagatan har eu lutning af 1 : 33—1 : 25, Sturegatan 1 : 32, Engelbrektsgatan 1 : 21,
Upplandsgatan vid Norra Bantorget 1 : 14, Ivungsbacken 1 : 12, Hamngatsbacken 1 : 11
och Götgatsbacken 1 : 10.

Ilufvudaflopps- I sammanhang med utmärkandet af de större trafiklederna hafva hufvudafloppsledinngar.
ledningarnas tilltänkta sträckningar å kartan utlagts och därvid hänsyn framför allt
tagits till önskvärdheten att leda största delen af afloppsvattnet till Lilla Värtan och
endast hvad som befunnits oundgängligen nödvändigt till Brunnsviken och Djurgårdsbrunnsviken.

Några nämnvärda svårigheter att med goda lutningsförhållanden draga kloakledningarna
till Lilla Värtan hafva egentligen endast förefunnits å sträckan från trakterna
kring Östra stationen samt utefter Ladu- och Husarvikarna. Vattnet i Ladu viken är
som bekant alldeles stillastående och på grund däraf redan nu förskämdt, hvadan det
icke varit tänkbart att under nuvarande förhållanden låta några kloakledningar där utmynna.
Varder emellertid en af kommittén ifrågasatt, å stadsplaneförslagen utmärkt samt
längre fram närmare omförmäld kanalanläggning från Brunnsviken till Lilla Värtan genom
Ladu- och Husarvikarna i framtiden förverkligad, kunna de anmärkta svårigheterna helt
och hållet undvikas, ty kloakvatten kan då utan olägenhet ledas dels till själfva kanalen:

65

dels oek till Brunnsviken, som genom såväl denna kanal som en likaledes ifrågasatt
utvidgning af kanalen vid Ålkistan komme att erhålla kraftigare vattenomsättning.

Detta senare förslag torde framför allt böra förverkligas, om nyssnämnda kanalprojekt
icke kan blifva realiseradt, men lärer, äfven om denna kanal kommer till stånd, böra
genomföras, enär stora fördelar såväl för trafiken som vattenomsättningen i Brunnsviken
därigenom skulle vinnas.

Såsom öppna platser hafva afsatts samt å utkasten med grön färg betecknats åt- öppna platser,
skilliga områden, som antingen med anledning af sin belägenhet å bergshöjder lämpligen
kunna reserveras för offentliga byggnader af mera monumental karaktär med omgifvande
fri mark för planteringar o. d., eller ock till följd af sitt sänka läge eller grundens
dåliga beskaffenhet icke lämpa sig för bebyggande, men däremot med stor fördel kunna
användas till parkanläggningar, lekplatser eller andra sådana allmänna ändamål.

Salutorg hafva icke å planerna särskildt utmärkts. Anledningen därtill är den,
att dylika böra anordnas i den mån stadsdelens utveckling och däraf följande behof
af vissa centra för handel med lifsförnödenheter o. d. det kräfver. Intet hindrar att,
där så kommer att anses behöfligt, utesluta ett eller annat kvarter från bebyggande och
i stället därstädes anlägga ett salutorg, naturligtvis med de smärre förändringar i stadsplanen
för närmast kringliggande områden, som däraf måste blifva en följd på grund
af såväl praktiska som estetiska hänsyn.

Kvarteren hafva å planerna utlagts så ändamålsenligt som omständigheterna det Kvartertillåtit.
Det är dock gifvet, att vid utarbetandet af de föreliggande stadsplaneutkasten ,udeIllIDSenhänsyn
framför allt måst tagas till erhållandet af ett efter terrängen lämpadt nät af
viktigare trafikleder, och att alltså understundom önskningarna att åstadkomma en fullt
tillfredsställande kvarterindelning i mindre grad fått göra sig gällande. Men, såsom
kommittén ofta framhållit, äga dessa planer icke anspråk på att i detaljerna komma
att lända till efterrättelse, enär en noggrann detaljmätning måste äga rum, innan de
olika områdena efter hand kunna på ett fullt tillfredsställande sätt indelas till kvarter
och tomter.

I alla de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan för Norra Kanalförslag.
Djurgården ingår det förut i korthet omförmälda projektet att emellan Lilla Värtan
och Brunnsviken genom Husar- och Laduvikarna anlägga en kanal.

En dylik anläggning skulle utan tvifvel medföra högst beaktansvärda fördelar. Dess
betydelse ur sanitär synpunkt såsom medförande ökad vattenomsättning i Brunnsvikens
redan nu af kloakledningar från staden icke obetydligt förorenade vatten har förut på 9 -

66

Järnvägs förbindelser.

pekats. Likaledes skulle genom en sådan kanal Ladu vikens stillastående ock förskämda
vattensamling erhålla aflopp och en eljest inom snaraste framtid nödvändig igenfyllning
af denna vik undgås. Dessa sanitära fördelar af kanalanläggningen skulle än ytterligare
ökas, om kanalen vid Ålkistan erhölle större bredd, en tanke, som jämväl varit föremål
för kommitténs uppmärksamhet, men, särskildt med hänsyn därtill att kronan icke äger
dispositionsrätten öfver kringliggande områden, icke föranledt något definitivt förslag,
ehuruväl denna kanalutvidgning blifvit å stadsplanerna antydd.

Det är uppenbart, att en kanalanläggning från Husarviken till Brunnsviken skulle
vidare medföra gynnsam inverkan på saluvärdet ej blott af de intill kanalen gränsande
kvarteren utan jämväl i eu framtid å hela det till omkring 9,000 meters längd uppgående
strandområdet rundt kring Brunnsviken, hvilket till största delen är i kronans
ägo.

Fördelen af att genom kanaler erhålla vattenkommunikationer till närheten af den
under anläggning varande stora godsstationen för statens järnvägar vid Norrtull får
icke heller förbises.

Kostnaderna för denna kanalanläggning hafva enligt ett på okularbesiktning samt
en del grundundersökningar stödt öfverslag ansetts komma att uppgå till omkring 5
millioner kronor. Skola emellertid kostnaderna kunna begränsas till detta belopp, måste
kanalen dragas i något böjd linje genom den gynnsammaste terrängen samt allenast
fasta järnvägs- och landsvägsbroar, dock på sådan höjd öfver vattenlinjen att mindre
farkoster, pråmar o. d. obehindradt kunde trafikera därunder, anordnas öfver kanalen.
I stället torde öfver den utvidgade kanalen vid Alkistan böra byggas svängbro.

Med all sannolikhet komma kostnaderna för ifrågavarande kanalanläggningar att
uppvägas af de ökade tomtpris, som i trakterna kring desamma och hela Brunnsviken
framdeles skulle ernås, men en fast och säker grundval för bedömandet af dessa frågor
kan emellertid åstadkommas endast genom en i detalj genomförd och för ändamålet
särskildt anordnad undersökning.

Utan nämnvärda svårigheter kan ett flertal järnvägsspår för industriens, handelns
och samfärdselns behof framdragas å Norra Djurgården. Den redan anlagda järnvägen
mellan Karlberg och Lilla Värtan bildar för dessa en naturlig och fördelaktig utgångslinje.
Förslagsvis hafva några äf dessa trafikleder antydts å utkasten, men de vid stadsplanens
genomförande uppstående verkliga behofven kunna naturligtvis föranleda många
förändringar och utvidgningar af dessa.

Jämväl de af 1901 års bangårdskommitté ifrågasatta stations- och statsbaneanlägg -

67

ningarna å Norra Djurgården, hvilka framdeles i detta betänkande komma att utförligare
omförmiilas, hafva å utkasten blifvit antydda.

Såsom af samtliga utkasten framgår har kommittén icke närmare inlåtit sig på Ordnandet af
Irågan om reglerandet af de delar af Norra Djurgården, hvilka sträcka sig norr om fn5°"

den tilltänkta kanalen genom Husar- och Laduvikarna till Brunnsviken. Flera viktiga dagna kanalen,
frågor måste först lösas, innan bebyggandet af dessa trakter kan ifrågasättas, bland
andra, en möjlig inskränkning af landtbruksakademiens experimentalfält samt ordnandet
af vetenskapsakademiens och Nobelstiftelsens nybyggnader. I beräkningarna af Norra
Djurgårdens värde hafva emellertid dessa områden i den mån de äro i statens ägo,
upptagits, då de ju alltid representera betydande tillgångar.

Sedan nyss omförmälda tre alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården
blifvit utarbetade, hafva med ledning af desamma beräkningar verkställts rörande den
areal, som med tillämpandet af den ena eller andra principen för stadsplanens uppgörande
skulle kunna upplåtas till bebyggande. Bil. 1 vid detta betänkande (sid. 119)
innehåller uppgifter å ifrågavarande beräkningars resultat. Till grund för dessa uppgifter
ligga detaljerade uträkningar af ytinnehållet af hvarje kvarter, gata och reserveradt
område, enligt de särskilda alternativen*.

Af ifrågavarande uppgifter inhämtas, att sammanlagda arealen af alla de tomter,
hvilka skulle kunna å Norra Djurgården försäljas antingen till bebyggande med vanliga
bostadshus eller för att begagnas till industriela anläggningar af ett eller annat
slag utgör

Häruti hafva icke inräknats öppna eller för särskilda ändamål reserverade områden,
ehuruväl några af dessa, hvilka lämpligen kunna användas till tomter för skolor,

Norra Djurgårdens försäljningsvärde.

enligt alternativ I

6,766,210 kv.-meter
6,804,950 »

6,753,350 >

» » II

» » III

Dessa detalj uträkningar hafva öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

68

kyrkor eller andra offentliga byggnader, torde kunna inbringa icke obetydliga försäljningssummor,
men å andra sidan har afdrag ej skett för områden, som framdeles böra
upplåtas till salutorg.

De områden, hvilka äro afsedda att utläggas till gator, öppna platser, kajer m. in.
innehålla en areal af

enligt alternativ 1 .......................................... 3,873,790 kv.-meter

» » II .......................................... 3,835,050

» a III .......................................... 3,886,650 »

Härvid torde böra anmärkas, att förhållandet mellan det för gator och öppna
platser afsedda ytområdet å ena sidan, och kvarterens areal å andra sidan — ungefär
1:2 —■ synnerligen väl tillgodoser hygienens kraf och samfärdselns bekvämlighet samt
att till och med någon minskning af gatuområdena och motsvarande ökning af tomtarealen
möjligen, åtminstone inom vissa trakter, kan ske vid stadsplanens genomförande.

Sedan den i det föregående omförmälda undersökningen gifvit vid handen, att nyss
angifna ytområden skulle kunna å Norra Djurgården upplåtas till försäljning, har kommittén
haft att undersöka, huru stor inkomst en dylik försäljning skulle kunna inbringa.
Kommittén har därvid utgått från den förutsättningen, att en för statsverket gynnsam
realisation af ifrågavarande områden måste ske successivt, kvarter efter kvarter, i den
mån gatorna ordnas och byggnadsverksamheten fortskrider. Det har nämligen icke
funnits någon anledning antaga, att en försäljning af Norra Djurgården i dess helhet
eller af vissa större delar skulle, om den ens vore möjlig, kunna lämna tillnärmelsevis
det ekonomiska utbyte, som en långsamt fortskridande afyttring erbjuder. Någon
uppskattning af Norra Djurgårdens värde i närvarande stund har kommittén alltså
icke ansett vara af nöden att söka åstadkomma.

Att beräkna inkomsten af Norra Djurgårdens försäljning under nyssnämnda förutsättning,
att försäljningen fortskrider i samband med byggnadsverksamheten, möter
emellertid den svårigheten, att icke någon bestämd tidrymd kan angifvas, inom hvilken
denna försäljning kan tänkas blifva afslutad. Då det dock i hvarje fall med visshet
kan antagas, att härför kräfves ett flertal decennier, kan för området i dess helhet icke
bestämmas något värde, som äger sannolikhet att motsvaras af det verkliga, ty att nu
uppgifva hvilka tomtpris, som i Stockholm blifva rådande tiotal år härefter, är uppenbarligen
omöjligt.

Kommittén har därför; ansett sig kunna lösa denna del af sin uppgift allenast på
det sätt, att den antoge ett visst medelvärde af marken, hvilket värde icke borde upp -

69

skattas högre, än att alla hittills kända omständigheter gåfve vid handen, att detsamma
skulle visa sig motsvara det belopp, som efter försäljningen och bestridandet af alla
med densamma och med stadsplanens genomförande förenade kostnader återstode för
kronan. Detta värde har kommittén ansett sig kunna anslå till minst 30 kronor per
kvadratmeter tomtyta. Kommittén har nämligen antagit, att utan svårighet skulle
kunna ernås ett så högt försäljningspris, att minst sagda belopp skulle återstå i behållning
för statsverket efter bestridandet af kostnaderna för planering, beläggning och dränering
af gatorna i den nya stadsdelen samt för utförandet af ofvan omförmälda kanaloch
järnvägsanläggningar, äfvensom kostnaderna för själfva försäljningen, ersättningar
till Djurgårdskassan och enskilda lägenhetsinnehafvare samt bidrag till skogsinstitutets
liyttning.

Ett nettopris af 30 kronor i medeltal per kvadratmeter tomtyta skulle inbringa eu
behållning af hela Norra Djurgårdens försäljning, som komme att uppgå

enligt alternativ I .................................... till 202,986,300 kronor

» »II .................................... » 204,148,500 »

» » III .................................... » 202,600,500 »

eller alltså i rundt tal omkring 200 millioner kronor*.

Det ingår jämväl i kommitténs uppdrag att angifva värdet å de delar af Norra
Djurgården, hvilka först kunna ifrågakomma till försäljning. Enär såsom i det föregående
är anfördt, denna försäljning måste så ordnas, att de områden, hvilka för truppernas
öfningar kunna undvaras, först försäljas, men däremot icke någon ytterligare
inskränkning af öfningsterrängen äger rum, förrän Norra Djurgårdens bebyggande så
fortskridit, att kasernerna måste förflyttas till annan ort, har kommittén ansett, att till
en början skulle kunna till bebyggande upplåtas dels områdena närmast norr och öster
om Östra stationen och dels trakterna mellan Yalhallavägens förlängning samt Djurgårdsbrunnsviken
och Djurgårdsbrunnskanalen, dock med undantag af de tre här belägna
kaserntomterna samt med Valhallavägen tillsvidare utlagd till endast 18 meters
bredd.

Arealen af dessa områden linnes närmare angifven å härvid fogade tabell, bilaga 2.

* I ofvan angifna areal af Norra Djurgårdens till försäljning föreslagna område ingår bland annat
den del af Djurgårdens mark, som för närvarande disponeras af veterinärinstitutet, och värdet af detta
område ingår sålunda jämväl i den beräknade nettobehållningen af försäljningen. Kommittén har dock
tänkt sig, att den del af ifrågavarande behållning, som belöper sig på veterinärinstitutets område, skulle
af institutet disponeras för nybyggnader m. m.

70

Däraf inhämtas, att dessa områden ansetts kunna lämpligen fördelas i fyra särskilda
grupper nämligen:

l:o) området vid Östra stationen, innehållande 303,350 kv.-meter byggnadstomter;

2:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgåräsbrunnsvilcen från
stadens östra gräns till Hesslingeberg, som omfattar eu till bebyggande afsedd yta
af 295,550 kv.-meter, oberäknadt veterinärinstitutets tomtområde;

3:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgåräsbrunnsvilcen från
Hesslingeberg till Djurgårdsbrunns värdshus, inom hvilket område finnas 180,050
kv.-meter byggnadstomter; samt

4:o) området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgurdsbrunnshanalen
från Djurgårdsbrunns värdshus till Lilla Värtan, omfattande 198,625 kv.-meter
tomter.

Sammanlagdt innehålla dessa områden alltså 977,575 kv.-meter byggnadstomter,
hvilka, enär de dels torde kunna försäljas inom en öfverskådlig tidrymd — enligt kommitténs
förut anförda beräkning omkring 15 år från försäljningens början — dels innefatta
delar af den för närvarande mest värdefulla marken å Norra Djurgården, torde
kunna antagas inbringa en behållning af eea 35 millioner kronor.

Åf härigenom inflytande inkomster böra visserligen bestridas kostnaderna för anskaffandet
af ett nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden äfvensom
för uppförandet af nytt ammunitionsförråd och laboratorium samt bidrag lämnas till
skogsinstitutets flyttning, hvarjämte ersättning af samma medel tordé böra beredas
Djurgårdskassan för mistade inkomster, äfvensom enskilda lägenhetsinnehafvare för dem
tillhöriga byggnader in. m., men äfven efter dessa kostnaders bestridande torde antagligen
25 å 30 millioner kronor återstå till disposition af statsverket.

Sedan kommittén sålunda redogjort för sin uppfattning rörande de värden, sold
genom en försäljning af Norra Djurgården och särskild! de delar däraf, hvilka först
böra afyttras, skulle kunna frigöras och tillgodolcomma statsverket, har kommittén trott
det vara af intresse samt ländande till ytterligare belysning af frågan att anföra åtskilliga
uppgifter, som kommittén inhämtat ej mindre rörande tomtprisen i Stockholm
under de senare åren, än äfven i fråga om kostnader för gaturegleringsai''beten m. m.
inom Stockholms stad. Kommittén har jämväl upprättat eu tablå öfver de kostnader,
som med tillämpning af dessa uppgifter, kunna antagas uppstå för gatureglering m. m.

71

ä Norra Djurgården. Ifrågavarande uppgifter och tablå hafva såsom bil. 3—7 bifogats
detta betänkande.

Bilagan 3 innehåller förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af
Stockholms stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpeskillingsbeloppen. Denna
förteckning har upprättats med ledning af stadsfullmäktiges handlingar för nämnda år
jämte därvid fogade bilagor, uti hvilka samtliga mellan staden och enskilda upprättade
köpeafhandlingar finnas intagna. Ur förteckningen hafva endast uteslutits ett fåtal
försäljningar, hvilka för åstadkommandet af tomtregleringar omfattat allenast smärre
gaturemsor af oftast blott några få kvadratmeters areal.

Till köpeskillingarna böra läggas de belopp, som af vederbörande köpare crlagts
såsom bidrag till stensättning af den vid tomten varande gatan. Kommittén har inhämtat,
att dessa bidrag debiteras efter ett grundpris af

50 kronor........................ vid 12 meter bred gata

SO » , 18 » »

no » » 24 » »

120 » ........................ » 30 » » > ,

allt per längdmeter af tomtens gatulinje.

Bilagan 4 innefattar uppgift å samtliga de områden, som af gardesregementenas
hirra kaserntomter styckats och försålts, äfvensom deras areal och köpeskillingsbeloppen.
Donna förteckning grundar sig å de utaf vederbörande försäljningsman till landtförsvarsdepartementet
ingifna officiella rapporter in. in. och upptaga samtliga de försålda tomterna
*.

från Stockholms stads byggnadskonst hafva inhämtats åtskilliga upplysningar
angående kostnader för gaturegleringsarbeten m. m. inom staden, och meddelas dessa
uppgifter i bilagan 5.

Härpå grundade beräkningar rörande de kostnader, som skulle uppstå för gatureglering
m. m. å Norra Djurgården innefattas i bilagan 6. Kommittén vill dock
härvid särskildt framhålla att, enär det torde vara ovisst, huruvida de kostnader,

För erhållande af ytterligare ledning vid bedömandet af Norra Djurgårdens försäljningsvärde, har
kommittén tagit kännedom om ett af stadsingenjören H. Ygberg den 7 februari innevarande år till direktionen
öfver veterinärinstitutet afgifvet utlåtande angående värdet af nämnda instituts tomtområde. Detta
område skulle enligt stadsingenjörens åsigt kunna uppdelas i kvarter och tomter om sammanlagdt 34,696.1
kv.-meters areal samt jämlikt en af honom verkställd, hvarje tomt för sig omfattande värdering kunna
betinga en köpesumma af 2,779,323 kronor 50 öre, motsvarande i medeltal något öfver 80 kronor per
k v.-meter. De särskilda tomternas värde växlar enligt denna beräkning mellan 40 och 180 kronor för
kv.-meter, beroende pa-grundens beskaffenhet och läget invid större eller mindre gata in. in.

72

som för dylika arbeten inom Stockholms stad uppkommit, ens för närvarande skulle
äga någon motsvarighet vid enahanda arbetens utförande å Norra Djurgården, samt
ännu tvifvelaktigare är, att under den långa tid, som försäljningen antages omfatta
och samtidigt gaturegleringsarbetena fortgå, de uppgiga grundprisen förblifva gällande,
någon fullt tillförlitlig slutsats rörande de verkliga kostnaderna för stadsplanens genomförande
å Norra Djurgården icke kan på dessa beräkningar grundas.

Bilagan 7 innehåller slutligen en sammanfattning af de kostnader, som böra bestridas
af bruttoinkomsten af Norra Djurgårdens försäljning.

73

D. Åtgärder i samband med försäljningen af
Norra Djurgården.

Under förutsättning att den af kommittén tillstyrkta försäljningen af Norra
Djurgården varder beslutad, torde till en början böra utarbetas och fastställas dels en
generalplan för det framtida bebyggandet af Norra Djurgården i allmänhet, dels ock en
definitiv och i alla detaljer utförd stadsplan för de områden, hvilka först skola afyttras.

Uppgörandet af dessa planer förutsätter underhandlingar med Stockholms stad om
villkoren för införlifvandet af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills
skedda utvidgningar af stadsplanen har i allmänhet den principen blifvit följd, att till
staden utan ersättning upplåtits all den mark, som erfordrats för nya gator och öppna
platser, samt att staden icke drabbats af några kostnader för dessa gators ordnande
med afloppsledningar och gatubeläggning m. m., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden
underhålla och belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga gasoch
vattenledningar. Då de forna gardestomterna upplätos till bebyggande, lades
jämväl dessa villkor till grund för aftalet mellan kronan och Stockholms stad om de
nya kvarterens och gatornas intagande i stadsplanen. Beträffande gatornas ordnande
åtog sig då staden att ombesörja alla härför erforderliga arbeten mot ersättning af försäljningsmedlen
för den verkliga kostnaden för arbetenas utförande.

Vid den reglering af Stockholms stads gräns mot Norra Djurgården, som åren
1884—1885 ägde rum, fick emellertid staden dels erlägga löseskilling, enligt expropriationsnämnds
bestämmande, för de delar af Valhallavägen, hvilka tillföllo staden med
äganderätt, dels ock förbinda sig att årligen utgifva på enahanda sätt bestämd ersättning
för de områden af Valhallavägen, till hvilka staden erhöll dispositionsrätt. De
förhållanden, hvarunder denna utvidgning af stadsplanen försiggick, voro dock olika de
nu föreliggande.

Öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet om upplåtande af den till försäljning
ifrågakommande marken måste ock träffas. Denna öfverenskommelse kan tänkas
grundad antingen därå, att ämbetet genast till den myndighet, hvilken kommer att taga
närmaste befattning med försäljningen, öfverlämnar hela det område, som under en viss

10

Underhandlingar
med
Stockholms
stad.

Underhandlingar
med
riksmarskalksämbetet.

74

Ersättning åt
enskilda
lägenhetsinnehafvare.

tidsperiod skall bebyggas, eller ock successivt i mån af skeende försäljning tillhandahåller
erforderlig mark, allt mot ersättning till Djurgårdskassan för de områden, som
frångå Djurgården, enligt grunder, som vid beslutet om försäljningen torde böra bestämmas.

Hänsyn bör därvid tagas dels till att genom Norra Djurgårdens försäljning ett flertal
åt Djurgårdens tjänstemän och betjänte upplåtna boställen, af hvilka några äro förenade
med löningsjord, gå förlorade, dels till att jämförelsevis rätt betydliga inkomster till
Djurgårdskassan, för upplåtna lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster
delvis torde hafva kommit underhållet jämväl af Södra Djurgården till godo, därefter
upphöra, dels och därtill att, sedan Djurgårdens område kommer att inskränkas till
trakterna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen, större anspråk
torde komma att ställas och större kostnader att nedläggas på detta områdes underhåll
och vård än hittills.

Kommittén har på dessa grunder ansett sig böra ifrågasätta, att en viss del af
den genom försäljningen uppkommande nettoinkomsten — exempelvis en procent —
afsättes till Djurgårdsfonden såsom ersättning för de områden, som frånhändas Djurgården,
hvarvid det torde vara lämpligt att, då något för Djurgården mera inkomstbringande
eller behöflig! område (t. ex. boställsjord o. d.) tages i anspråk, en proportionsvis
större ersättning lämnas, mot afräkning på framtida godtgörelse för i dessa
hänseenden mindre värderik mark.

I sammanhang härmed måste tagas under öfvervägande om och i hvad mån godtgörelse
må utgå till de enskilde, hvilka för närvarande disponera lägenheter å Norra
Djurgården. Innehafvarna af dessa lägenheter hafva visserligen icke någon juridisk
rätt att längre tid, än nu bestående upplåtelser afse, besitta desamma, men då det
hittills varit vanligt, att upplåtelser å Djurgårdens område vid skeende regentombyten
förnyats, om ock mot förhöjd afgäld, samt alltså lägenhetsinnehafvarna ansett sig äga
grundad förhoppning om besittningsrättens fortsatta bestånd, torde billighet fordra att
ersättning för denna rättighets förlust åtminstone i någon mån dem beredes, särskild! med
anledning däraf, att innehafvarna af ett flertal lägenheter tillåtits å dem uppföra byggnader,
samt att vid öfverlåtelser af dessa ofta nog köpeskillingar blifvit utfästa, som
sannolikt icke skulle kunnat betingas, därest man ej trott sig kunna påräkna besittningens
fortvaro efter hittills följda grunder.

Kommittén vill emellertid framhålla, hurusom dels för att underlätta aftal med de
lägenhetsinnehafvare, hvilka kunna vilja uppgifva sina rättigheter före besittningstidens
utgång, och dels för att till bestämd tidrymd begränsa de hinder för försäljning, hvilka
tilläfventyrs kunna uppställas af sådana, som icke vilja afstå från dem tillkommande

75

besittningsrätt, det torde vara nödvändigt, att vid nuvarande upplåtelsers tilländalöpande
nya dylika beviljas allenast på viss bestämd kortare tid, ej öfverstigande 10 år.

Bebyggandet af Norra Djurgården krafvel- ock i sinom tid att skogsinstitutets och
veterinärinstitutets byggnader äfvensom artilleriets laboratorium och ammunitionsförråd
förflyttas till andra platser.

I afseende å skogsinstitutets förflyttning har kommittén i skrifvelse till domänstyrelsen
den 17 maj sistlidet år anhållit, att styrelsen måtte utreda och till kommitténs
kännedom meddela, huruvida — under förutsättning att försäljning af det område, som
för närvarande disponerades af institutet, komme att äga rum — det befunnes önskvärd!,
att för institutet reserverades tomtplats å annat kronan tillhörigt område i Stockholms
omedelbara närhet, samt äfven hvilka ungefärliga kostnader i ett eller annat fall ansåges
uppstå för anskaffande af nya lokaler för institutet.

I anledning häraf har domänstyrelsen i skrifvelse den 28 oktober 1902 meddelat,
att om än nuvarande förhållanden inom skogsväsendet ej kunde anses omedelbart påkalla
någon förflyttning af skogsinstitutet, det likväl vore att förutse, att en sådan förflyttning
komme att af flera anledningar i en snar framtid framkallas. Men denna angelägenhet
vore beroende af vissa allmänna förutsättningar, hvilka ej ännu kunde öfverskådas,
såsom bland annat det ökade behof af skogstjänstemän en blifvande skogslagstiftning
kunde komma att kräfva m. m., hvarför domänstyrelsen ej ansåge sig för närvarande
kunna verkställa någon utredning eller göra något bestämdt uttalande vare sig i fråga
om orten för skogsinstitutets förläggande eller om de kostnader, som för nya lokalers
anskaffande eller för öfriga förändrade anordningars vidtagande i anledning af institutets
förflyttande till annan ort kunde erfordras.

Kommittén är alltså icke i tillfälle att yttra sig i denna fråga, men vill framhålla,
att skogsinstitutets bibehållande å dess nuvarande plats — området dock inskränkt till
hvad som är oundgängligen nödvändigt — icke utgör hinder för en tämligen långt
fortskridande försäljning och byggnadsverksamhet i dessa trakter.

Vidkommande veterinärinstitutet har kommittén likaledes i skrifvelse den 17
maj nästlidet år till direktionen öfver detta institut framställt förfrågan, huruvida och
i hvad mån hänsyn borde under kommitténs arbeten tagas till den rätt öfver viss del
af Ladugårdsgärdet institutet för närvarande innehade. Direktionen har uti skrifvelse
den 28 oktober samma år till svar härå anfört, att de senare årtiondenas raska
framsteg inom veterinärvetenskapen och de i hög grad ökade kraf på utrymme och ändrade
anordningar, som blifvit en följd däraf, nödvändiggjorde till- och ombyggnad af
institutet till sådan utsträckning, att direktionen måste se sig nödsakad hos Kungl.

Flyttning af
skogsinstitutet,

m. m.

76

Sättet för försäljningen.

Majrt göra framställning om anslag därför till högst afsevärda belopp. På den grund
hade tanke uppstått inom direktionen att, i betraktande af det höga värdet af institutets
nuvarande tomtområde, genom förflyttning af hela institutet till annan stadsdel
med lägre tomtvärden och försäljning af dess nuvarande område, förvärfva erforderliga
medel för den nödvändigvordna omgestaltningen af institutet, utan att därför behöfva,
åtminstone ii alltför väsentlig grad, betunga statsverket med utgifter. En sådan förflyttning
af institutet medförde i och för sig icke någon fördel för detsamma i annat afseende
än det ofvan angifna, men direktionen ansåge de ifrågasatta förändringarna vid institutet
vara af den vikt att för möjliggörande af dem en sådan åtgärd som den nämnda
måste anses tillrådlig.

På samma gång ville direktionen dock betona, att den icke ansåge någon afyttring
eller styckning af veterinärinstitutets nuvarande tomtområden för annat ändamål
än det ofvan omförmälda höra eller kunna ifrågasättas.

Kommittén har sedermera inhämtat, att direktionen för veterinärinstitutet inkommit
till Kungl. Maj:t med framställning rörande försäljning af det utaf institutet för
närvarande disponerade området och inköp af en tomtkomplex å Södermalm för uppförande
af nya byggnader åt institutet. Denna framställning är ännu beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.

Beträffande förflyttning af artilleriets laboratorium och ammunitionsförråd till
annan ort, har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, efter tygmästarens
i Stockholm hörande, till kommittén afgifvit yttrande och förslag. Då emellertid frågan
om ny plats för dessa byggnader och förråd står i nära sammanhang med spörsmålet
om förflyttning af de nuvarande kasernetablissementen, får kommittén längre fram i
detta betänkande närmare redogöra för ifrågavarande förslag.

I fråga om sättet för själfva försäljningen har kommittén icke ansett sig böra
framlägga någon plan. Vid de tomtförsäljningar i större omfattning, som för statsverkets
räkning under senare tider ägt rum — t. ex. af f. d. gardestomterna i Stockholm
och den s. k. Kommendantsängen i Göteborg — har så tillgått, att bestyret med tomternas
afyttrande uppdragits åt en försäljningsman, som därför åtnjutit viss provision å
erhållna köpeskillingar mot skyldighet att bestrida samtliga med försäljningen förenade
omkostnader. Kungl. Maj:t har dock alltid förbehållit sig att pröfva alla af försäljningsmannen
ingångna köpeaftal.

77

E. Ifrågasatta upplåtelser af mark från Norra Djurgården
till flottan, statens järnvägar, vetenskapsakademien
och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna

garnisonssjukhuset.

Innan kommittén lämnar den del af sin uppgift, som berör Norra Djurgårdens
eventuella försäljning, återstår att redogöra för vissa under senare tider väckta, men
ännu ej slutligen pröfvade förslag rörande upplåtelse därstädes af mark till flottan,
statens järnvägar, vetenskapsakademien och naturhistoriska riksmuseet samt allmänna
garnisonssjukhuset.

Hvad då först beträffar frågan om upplåtelse af mark till flottan har den af
Eders Kungl. Maj:t den 10 februari 1899 tillsatta kommitté för verkställande af utredning
och förslag rörande förflyttning af samtliga de till flottans station i Stockholm
hörande etablissement till annat lämpligt område i hufvudstadens närhet m. m.
uti underdånigt betänkande den 31 augusti 1900 anfört, hurusom kommittén med ledning
af vissa gifna allmänna förutsättningar i fråga om den nya flottstationens storlek
och läge undersökt åtskilliga platser i Stockholms närhet, hvilka kunnat tänkas såsom
förläggningsort för stationen, nämligen trakterna i närheten af Bogesund och Rydboholm
samt Lidingön m. fl. men, sedan dessa platser af flera skäl funnits olämpliga,
slutligen bestämt sig för att föreslå flottstationens förläggande till Norra Djurgården.
Därstädes hade tre särskilda områden befunnits kunna ifrågasättas, nämligen den af
Stockholms stad anlagda Värtahamnen, det område, som norr om Hjorthagen och hufvudstadens
gasverk sträckte sig från Husarviken öfver Stora och Lilla Skuggan till
macerationsanstalten inom landtbruksakademiens experimentalfälts område, samt Kaknässkogen
eller området från Loudden till Djurgårdsbrunnskanaleu.

Flottstations kommitténs förslag.

78

Samtliga dessa platser hade det gemensamt, att de så vidt möjligt vore skyddade
för fientliga angrepp, icke påkallade stora kostnader för järnvägsförbindelse och vore
belägna i hufvudstadens omedelbara närhet inom det till densamma börande område.

Bland nyssnämnda tre platser intoge, hvad markens höjdförhållande anginge, områdena
vid Värtahamnen främsta rummet, men kunde naturligtvis numera, sedan
hamnanläggningen och i samband med densamma anordnade upplagsplatser m. m. nått
en betydande omfattning, icke af vare sig Stockholms stad eller statens järnvägar
undvaras.

Däremot hade området norr om gasverket från Husarviken öfver Stora och Lilla
Skuggan till macerationsanstalten med den därutanför belägna Tranholmen varit inom
kommittén allvarligen ifrågasatt för ändamålet. Dock hade, sedan noggranna undersökningar
af terrängförhållandena m. m. ägt rum, kostnaderna för anläggandet af eu
flottstation därstädes befunnits allt för höga.

Med afseende härå och då af under tiden verkställda undersökningar af den tredje
af ifrågavarande platser eller området vid Kaknäs framgått, att detta område erbjöde
gynnsammare terrängförhållanden såväl på land som under vatten, hade kommittén
frångått planen om etablissementets förläggande till Husarviken och Skuggan samt i
stället enat sig om att såsom plats för den nya stationen förorda Kaknäs.

Läget af detta område i förhållande till hufvudstaden vore det gynnsammaste.
Järnvägsförbindelse kunde jämförelsevis lätt åvägabringas genom framdragande af spår
från Värtabanan, och för befordrande af persontrafiken mellan etablissementet och hufvudstaden
kunde spårväg utan svårighet anordnas. Stränderna utmed Lilla Yärtan
från Loudden till Djurgårdsbrunnskanalen erbjöde tillförlitlig grund och tillräckligt
utrymme för etablissementets behof af kajbyggnader. Vattendjupet vore tillfredsställande
och vattenområdets belägenhet i närheten af det strömmande vattnet i stora
segelleden medförde, med. hänsyn till nödvändigheten att för förflyttningar af fartyg
inom det nya hamnområdet hålla detsamma fritt från is, åtminstone under vissa tider
af vintern, väsentliga lättnader, hvilkas betydelse för besparing af tid och kostnader
icke borde underskattas.

Terrängen vore visserligen delvis starkt kuperad, så att kostbara sprängnings- och
terrasseringsarbeten blefve nödvändiga, men detta vore en olägenhet, hvarmed man
måste räkna öfverallt inom ifrågavarande skärgårdsområde, och förhållandet härutinnan
vore i afseende å denna plats icke särskilt ogynnsamt.

Hvad anginge områdets utsträckning ansåg kommittén detsamma höra för att bereda
tillräckligt utrymme omfatta all deja invid Lilla Värtan belägna mark, som begränsades

79

af Djurgårdsbrunnskanalen, Djurgårdsbrunnsviken till en punkt strax väster om Lido och
därifrån af en linje, dragen öster om kavallerietablissementet till vägen mot Borgen å
Ladugårdsgärdet, vidare af nämnda väg till närheten af Borgen, hvarifrån gränslinjen
ginge öfver Lindarängen mot Tegeludden till Lilla Värtan, eller sammanlagdt omkring
200 hektar.

I fråga om möjligheten att förvärfva detta sålunda för etablissementet föreslagna
område voie till en början att märka — anför kommittén vidare — att detsamma utgjorde
en del af den kronan tillhöriga, till Konungens enskilda disposition ställda
Djurgården, eu omständighet som vore åt synnerlig betydelse för frågan om möjligheten
att för flottans räkning förvärfva området. Det kunde nämligen enligt kommitténs
åsikt förutsättas att, då det här gällde en fråga af utomordentlig vikt för landets försvarsväsen,
upplåtelse af området utan svårighet skulle medgifvas. Så hade förut skett
beträffande exempelvis lifgardets till häst kasernområde, och om man än i förevarande
fall, däi fråga vore om ett vida större område, af hvilket Djurgårdskassan för närvarande
uppbure ganska afsevärda inkomster, icke kunde förutsätta att, såsom fallet
varit med förenämnda kaserntomter, upplåtelse af dispositionsrätten skulle kunna äga
rum utan ersättning till Djurgårdskassan, vore man dock berättigad att antaga, att
denna ersättning icke komme att ställa sig hög eller öfverstiga hvad som erfordrades
till vederlag för de nu till Djurgårdskassan inflytande eller under närmaste tiden förväntade
afgälder från de till enskilda personer upplåtna lägenheter inom området samt
godtgörelse för flyttning af hofjägarebostället Kaknäs och möjligen för värdet af å
området växande skog.

En mindre del af marken i fråga folie inom det område, hvartill Stockholms stad
efter år 1929 hade eventuell besittningsrätt för utvidgande af Värtahamnen. Flottstationskommitten
hade tänkt sig att, därest en öfverenskommelse med hufvudstaden
om uttryckligt frånträdande af dess rätt uti ifrågavarande hänseende skulle befinnas
erforderlig, en sådan utan svårighet skulle kunna åvägabringas i sammanhang med de
förhandlingar mellan kronan och staden, som blefve nödiga i händelse Skepps- och
Kastellholmarna komme att upplåtas till byggnadsplatser och till följd däraf ingå i
stadsplanen.

För den närmare innebörden af det utaf flottstationskorumittén upprättade förslaget,
dess särskilda detaljer och de skäl, som vid detsammas upprättande varit bestämmande,
är här naturligtvis ej platsen att redogöra. Däremot torde det vara nödvändigt
att i korthet angifva anledningen därtill, att så stort område som det ifrågasatta ansetts
behöfligt.

80

Detta område skulle enligt flottstationskommitténs förslag användas ej blott till
själfva varfvet med dockor, förrådshus, verkstäder, bana för profskjutning af artilleripjeser
m. m. äfvensom för kaserner, kanslihus, undervisningsanstalter, kyrka och kyrkogård
m. m. utan jämväl till tomter för bostäder åt alla vid varfvet och stationen tjänstgörande
officerare, underofficerare och gift gemenskap af stammen jämte deras vederlikar
samt åt den ständiga daglönarepersonalen.

Hvad underbefälet, gemenskapen och arbetarepersonalen anginge, hade en dylik
anordning synts vara oundgängligen nödvändig. Såge man till hur förhållandet för närvarande
gestaltade sig, funne man att bland det öfvervägande flertal af den vid Stockholms
station anställda personal af ifrågavarande art, som ej kunde erhålla bostad å
Skepps- och Kastellholmarna, eu stor mängd nödgades till följd af de uppdrifna hyrorna
inom hufvudstadens centrala delar söka sig bostad i de från stationen mest aflägsna
utkanterna å Södermalm, Kungsholmen och öfre Norrmalm, ofta äfven utanför tullarna.
Förflyttningen mellan hemmet och arbetsplatsen toge i sådana fall ensamt för sig i
anspråk hela timmar och därå konsumerades en arbetskraft, som långt bättre kunde tillgodogöras,
om vederbörande ägt bostad i närheten af stationen. Dessutom alstrades
häraf hos mången olust och missbelåtenhet med tjänsten, ett förhållande som i sin mån
menligt inverkade på arbetet och ingalunda vore ägnadt att stärka bandet mellan
flottan och dess beställningsmän. Med afseende härå och då ofvan påpekade olägenheter
tydligtvis komme att göra sig gällande i vida högre grad, om stationen förflyttades
till den af kommittén föreslagna, från stadens bebyggda delar betydligt mera aflägsna
platsen, hade kommittén ansett det såsom en nödvändig förutsättning för möjligheten
att anskaffa och vidmakthålla en duglig stampersonal samt rätt tillgodogöra
densammas arbetsförmåga och skicklighet-, att ändamålsenliga och billiga bostäder funnes
för denna personal tillgängliga vid etablissementet.

Hvad nu vore sagdt gällde visserligen icke i lika hög grad om befälspersonalen.
Men då eu del af denna personal af lätt insedda skäl nödvändigtvis måste vara bosatt
inom etablissementet, samt det under alla förhållanden finge betraktas, om ej såsom
nödvändigt, så dock såsom synnerligen fördelaktigt för tjänstgöringen att jämväl öfriga
å varfvet eller militärdepoten kommenderade officerare och vederlikar inom de civilmilitära
befattningarna — och om andra vore ej fråga — vore boende på platsen och
sålunda vid förefallande behof lätt tillgängliga, hade kommittén, hvad befälspersonalen
anginge, ansett enahanda grunder i detta hänseende böra följas, som tillämpats i afseende
å den till antalet vida öfvervägande öfriga personalen.

Till följd häraf hade flottstationskommittén ansett mark behöflig för 146 bostads -

81

byggnader af olika storlek och inredning, afsedda att inrymma sammanlagdt 1,972 vid
stationen anställda personer jämte deras familjer.

Af de till nämnda kommittés betänkande hörande planritningar m. m. inhämtas, att
kommittén tänkt sig anordnandet af ifrågavarande bostäder efter villasystem. Visserligen
hade ifrågasatts, att byggnaderna skalle sammanföras i stadskvarter, men efter utredning
af på denna fråga inverkande omständigheter hade kommittén — naturligtvis
utgående från att marken kostnadsfritt eller åtminstone utan betydande utgifter för
statsverket skulle stå till förfogande — kommit till det resultat, att en sådan anordning
af byggnaderna skulle företrädesvis med hänsyn till därigenom nödvändiggjorda, betydligt
ökade terrasseringsarbeten i den starkt kuperade terrängen, ställa sig dyrare i
tillämpningen än villasystemet, hvilket dessutom, jämte det att detsamma medgåfve en
enklare utstyrsel af byggnadernas fasader, finge anses vara ur sanitär synpunkt och
för trefnaden det mest önskvärda. Ett ytterligare skäl för denna stort utrymme kräfvande
anordning af bostadsbyggnaderna vore, att, i händelse själfva flottstationen i en
framtid skulle behöfva ökadt utrymme, detta skulle stå att erhålla genom sammanflyttande
af villorna eller uppförande i deras ställe af större byggnadskomplexer, hvarigenom
plats skulle vinnas till stationens utvidgning.

Slutligen torde böra anmärkas, att flottstationskommittén ansett den grundsatsen
böra fastslås, att alla i statens vid etablissementet uppförda bostäder inneboende skulle
tillförbindas att för bostaden erlägga en efter förhållandena afpassad skälig hyresersättning,
med rätt för innehafvare af sådana beställningar, med hvilka inkvarteringsbidrag
nu vore förenadt, att njuta motsvarande afdrag å hyressumman. Sammanlagda beloppet
af hyror och statsverket besparade inkvarteringsbidrag skulle enligt kommitténs förslag
uppgå till 3,6 5 procent af de för bostädernas uppförande erforderliga kostnaderna, —-markens värde naturligtvis oberäknadt.

Vid uppgörandet af de vid detta betänkande fogade utkasten till stadsplan för
Norra Djurgården har kommittén på det sätt tagit hänsyn till flottstationskommitténs
ifrågavarande förslag, att å alla alternativen särskildt utmärkts det område, som skulle
komma att upptagas af flottans varf samt af erforderliga kaserner därutanför. För att
åskådliggöra huru detta område skulle kunna disponeras, därest flottstationen icke
komme att dit förläggas, hafva i alternativen I och II marken indelats dels till vanliga
byggnadskvarter och dels till industritomter.

Kommittén bär emellertid icke ansett sig böra förutsätta, att för flottstationen skulle

11

82

komma att upplåtas annat område utanför det, som begränsades af varfsmuren,
än några kvarter, erforderliga till plats för kaserner m. m. De skäl, som af flottstationskommittén
anförts för upplåtelse af mark till byggnader för hela den vid
stationen tjänstgörande personalens inkvartering, torde nämligen delvis komma att
förlora sin giltighet, om Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården i öfrigt blifva bebyggda,
ty i dylikt fall kommer tillfälle icke att saknas för denna personal att själf
förskaffa sig bostäder på rimligt afstånd från stationen, eller för kronan att därstädes
för dem uppföra boningshus, hvilka i dylikt fall naturligtvis icke böra anordnas efter
villasystem, utan ingå i den allmänna byggnadsplanen.

Enligt flottstationskommitténs förslag skulle af Norra Djurgårdens mark följande
områden behöfva tagas i anspråk för flottans räkning, nämligen

för själfva varfvet................................................... 543,900 kv.-m.

» kaserner och bostäder .................................... 1,473,400 »

eller tillhopa 2,017,300 kv.-m.

Därest flottans station icke blefve dit förlagd, utan området i stället upplätes antingen
för bebyggande på vanligt sätt eller till industriella anläggningar — hvarvid
i hvarje fall omkring en tredjedel af arealen finge afsättas till gator, öppna platser,
järnvägsspår o. d. — skulle återstoden, efter ett nettovärde af 30 kronor per kv.-meter,
i sinom tid kunna inbringa en behållning af omkring 40 millioner kronor.

I kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården har såsom för flottstationen
erforderligt utmärkts ett område, innehållande

för själfva varfvet...................................................... 669,000 kv.-m.

» kaserntomter ...................................................... 60,000 »

eller tillhopa 729,000 kv.-m.

Detta område skulle, enligt samma grunder för dess värdering, representera en behållen
försäljningssumma af omkring 14 millioner kronor.

Då förslaget i fråga icke blifvit närmare pröfvadt och alltså dess genomförande
ännu är ovisst, har kommittén i sina beräkningar rörande de belopp, som kunna förväntas
inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning, icke frånräknat detta område.
Det torde dock böra framhållas, att ett förläggande till dessa trakter af flottans station
i Stockholm förvisso skulle medföra en lifiigare byggnadsverksamhet och antagligen
äfven ökade tomtpris i angränsande områden,- hvadan detta förslags genomförande
antagligen komme att befordra en hastig och gynnsam realisation af i närheten belägna
delar af Norra Djurgården.

83

Hvad beträffar ifrågasatta upplåtelser af mark till statens järnvägar, har järnvägsstyrelsen
uti en den 3 april 1902 till statsrådet och chefen för civildepartementet ingiften
skrilvelse, förklarat sig anse att, om afsevärd utvidgning österut af Stockholms
stad skulle komma att äga rum, eu särskild godsstation för östra delen af hufvudstaden
framdeles skulle blifva erforderlig, samt därför hemställt att, om försäljning af Ladugårdsgärdet
skulle ifrågasättas, järnvägsstyrelsen måtte beredas tillfälle yttra sig, huruvida
områden därstädes borde reserveras för en dylik godsstation.

Sedan denna skrifvelse blifvit den 25 i samma månad bos Kungl. Maj:t i underdånighet
anmäld, beslöt Kungl. Maj:t, att densamma skulle till kommittén öfverlämnas
för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det kommittén lämnade uppdrag.

Sedermera bar den af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén för afgifvande af yttrande
i anledning af väckt förslag till omgestaltning af bangårdsanordningarna i och invid
Stockholm samt af västra stambanans inledande till Stockholm (»1901 års bangdrdskommitté»)
uti en till Kungl. Maj:t ingiften skrifvelse den 30 oktober 1902 fäst uppmärksamheten
å nödvändigheten däraf, att innan förslag uppgjordes, beträffande b vi lira.
områden å Norra Djurgården skulle kunna föreslås till försäljning, för statens järnvägar
afsattes den mark, som skulle kunna erfordras för anläggandet uti ifrågavarande
trakt af en järnvägsstation äfvensom för vederbörande järnvägars inledande till en
sådan station.

Förrän ytterligare undersökningar och utredningar blifvit verkställda, vore bangårdskommittén
icke i tillfälle att med större bestämdhet angifva, vare sig storleken af den
mark, som kunde blifva för nämnda ändamål erforderlig, eller hvar densamma lämpligen
borde vara belägen, men funne sig redan då kunna meddela, att åt området i
fråga borde giftas den utsträckning, att detsamma, jämväl med hänsyn till hufvudstadens
blifvande utveckling, kunde antagas i en framtid vara fullt tillräckligt för en
fullständig personstation.

Jämväl denna skrifvelse har, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1902, till
kommittén öfverlämnats.

Slutligen bar kommittén den 27 mars innevarande år erhållit nådig remiss å en
från bangård skommittén till Kungl. Maj:t ingiften skrifvelse, hvaruti kommittén, med
öfverlämnande af en upprättad karta öfver det område, som vid eventuell försäljning
af Norra Djurgården föresloges att reserveras för järnvägsändamål, anfört följande.

Genom afsättandet för statens järnvägar af det å kartan utmärkta området — i areal
omfattande omkring 448,000 kv.-meter — skulle visserligen en ganska väsentlig del af
Norra Djurgården komma att undantagas från den ifrågasatta försäljningen, och an -

1901 års bungårdskommittés
förslag.

/

l

84

tågligt vore väl att, åtminstone för så vidt icke Stockholms hufvudpersonstation kunde
komma att förläggas till ifrågavarande område, detsamma icke komme i sin helhet
till användning för det afsedda ändamålet förrän i en mer aflägsen framtid, men då
den del däraf, som icke för ändamålet toges i anspråk, lätteligen kunde göras afkomstbringande
och det område, som möjligen framdeles kunde visa sig obehöfligt, alltid då
borde kunna med fördel försäljas, hade bangårdskommittén, med hänsyn till de synnerligen
dryga kostnader, som skulle föranledas af eu stations utvidgning, därest det
område, som blifvit afsatt, visade sig för litet, ansett sig böra hemställa att, om den
ifrågasatta försäljningen af Ladugårdsgärdet skulle komma till stånd, det å kartan utmärkta
området måtte i dess helhet från försäljningen undantagas och reserveras för
att vid framtida behof kunna användas till anläggandet af en järnvägsstation.

Med afseende å den ifrågasatta försäljningen af Norra Djurgården hade bangårdskommittén
tillika ansett, att därvid borde förutses, dels att Yärtabanan kunde komma
att i framtiden behöfva utläggas i dubbelspår, dels ock att det, med hänsyn till en
blifvande stor stadsdel å nuvarande Ladugårdsgärdet, kunde komma att erfordras, att
Värtabanan utdroges till Lindarängen och att en godsstation för den nya stadsdelens
behof därstädes anlades. Bangårdskommittén hade därför genom järnvägsstyrelsens
försorg låtit verkställa undersökning och utredning rörande den af staten ännu disponerade
mark, som för dessa ändamål skulle erfordras samt låtit upprätta ytterligare
två kartor, utvisande det område, som erfordrades för Värtabanans utläggning till
dubbelspår och för anläggande af godsstation å Lindarängen. Dessa områden, hvilka
likaledes borde, därest en försäljning af Norra Djurgården skulle komma till stånd,
afsättas och reserveras för angifna ändamålen, vore å kartorna särskildt utmärkta och
omfattade tillhopa en areal af 91,480 kv.-meter, däraf 74,500 kv.-meter utgjorde del af
Lindarängen.

Kommittén har å de vid detta betänkande fogade utkasten till stadsplan för Norra
Djurgården, blad. 2—4, med svarta begränsningslinjer angifvit de områden, som enligt
bangårdskommitténs förslag alltså skulle afsättas för järnvägsändamål. Beträffande den
del af Lindarängen, som skulle behöfva tagas i anspråk för den ifrågasatta godsstationen,
vill kommittén erinra, att större delen af denna äng enligt kommitténs förslag skulle
afsättas till öppen plats eller för annat ändamål reserveradt område, enär dess sänka
belägenhet icke gör den lämplig för bebyggande på vanligt sätt. Detta område ingår
alltså icke i kommitténs beräkningar af Norra Djurgårdens försäljningsvärde. Hvad

85

de öfriga delarna af ifrågavarande mark angå, tiar kommittén icke ansett sig böra
utesluta dessa från de till försäljning föreslagna områdena, då ju ovisst torde vara, om
dessa järnvägsplaner komma till utförande.

Med en sammanlagd areal af 464,980 kv.-meter — Lindarängen oberäknad — representera
dessa delar enligt kommitténs beräkningar ett nettovärde af öfver 9 millioner
kronor.

För egen del vill kommittén i fråga om bangårdskommitténs förslag anföra, att
anläggandet härstädes åt en stor person- och godsbangård utan tvifvel skulle i hög
grad befordra byggnadsverksamheten och öka tomtprisen i dessa trakter, men att, å
andra sidan, det torde böra tagas under noggrant öfvervägande, huruvida icke dessa
fördelar skulle kunna vinnas med något mindre uppoffring af mark än som ifrågasatts.

Då försäljningen af de områden, som kommittén föreslagit att före öfriga upplåtas
till bebyggande, icke röna någon inverkan af bangårdskommitténs planer, och sannolikt
liera tiotal år komma att förflyta, innan byggnadsverksamheten utbreder sig till
de trakter, som dåra! beröras, torde några särskilda åtgärder för reserverandet af något
bestämdt område för järnvägens behof icke för närvarande behöfva vidtagas.

Inom vetenskapsakademien, hvilken länge varit betänkt på att bereda ökadt
utrymme lör såväl sina egna institutioner som det under akademiens inseende
stående naturhistoriska riksmuseet, har förslag blifvit väckt att för ändamålet bereda
byggnadsplats å Norra Djurgården. En af akademien tillsatt kommitté har efter
undersökning af åtskilliga områden, som kunnat ifrågasättas till tomter för dessa
institutioner, slutligen funnit sig böra föreslå, att nya byggnader för akademien och
museet måtte förläggas i närheten af landtbruksakademiens experimentalfält å mark, som
delvis tillhör Bergianska stiftelsen och delvis ingår i den till Djurgården hörande
lägenheten Djurgårds-Frescati. Området är å kartorna, blad 1—4, närmare angifvet.

Den sålunda föreslagna byggnadsplats^!, dit jämväl ifrågasatts att förflytta anstalten
för Sveriges geologiska undersökning, hade befunnits innebära fördelar, hvilka
för de ifrågasatta ändamålen icke på något annat ställe, vare sig inom det egentliga
stadsområdet eller i dess närmare grannskap, stått att erhålla.

Hvad först anginge priset, för hvilket den behöfliga marken kunde förvärfvas, vore
det synnerligen billigt, enär Bergianska stiftelsen erbjudit sig att af sitt område till
akademien försälja 58,646 kv.-meter mot ett pris, växlande mellan 2 kronor 20 öre och

Vetenskapsakademiens

och naturhistoriska

riksmuseets
byggnadsplaner.

86

4 kronor per kv.-meter samt riksmarskalksämbetet värderat deri del af marken, som
skulle från Djurgården upplåtas, eller 46.690 kv.-meter, till allenast 4 kronor 50 öre.
Därjämte hade ställts i utsikt att med hänsyn till vikten af de behof, det gällde att
tillgodose, marken möjligen skulle för ännu billigare pris kunna förvärfvas. Visshet
hade därigenom vunnits, att ett för riksmuseet samt för Sveriges geologiska undersökning
afsedt tomtområde om 91,000 kv.-meter skulle kunna förvärfvas för ett pris
af högst 150,000 kronor, under det att det minsta område, som för samma ändamål
ansetts erforderligt, eller 30,000 kv.-meter, skulle inom staden, äfven i dess yttersta
utkanter, kraft eu köpeskilling af minst 900,000 kronor.

En knappast mindre beaktansvärd förmån af att förlägga ifrågavarande vetenskapliga
institutioner till den föreslagna platsen vore områdets stora utsträckning, som
medgåfve betydande utvidgningar af byggnaderna och uppförande af nya sådana
i omedelbar närhet till de förutvarande, i den mån institutionerna och anstalterna
tillväxte.

Härtill komme åtminstone under nuvarande förhållanden fördelarna af trygghet
mot eldfara, möjlighet att bereda skydd mot damm och rök från angränsande anläggningar
och trafikleder samt att undvika störande buller från dylika.

Den väsentligaste invändning, som mot den föreslagna platsen framställts, vore det
från stadens centralare delar afskilda läget, som särskildt skulle förminska samlingarnas
värde för den stora allmänheten. Häremot både åter anförts, att redan nu ingen plats
i Stockholms närhet erbjöde så goda kommunikationer som den föreslagna, hvilken
vore belägen helt nära Frescati station å Stockholm—Rimbobanan och medels ett
tjugutal elektriska tåg om dagen i hvardera riktningen stode i förbindelse med hufvudstaden,
äfvensom att i mån af stadens tillväxt den antydda olägenheten allt mer skulle
försvinna.

För det vetenskapliga arbetet vore det en ovärderlig förmån, att institutioner med
liknande uppgifter vore förlagda i hvarandras närhet. Om vetenskapsakademien och
riksmuseet erhölle byggnadsplats vid Frescati, så finge de där i sitt omedelbara grannskap
akademiens egen botaniska institution Bergielund med dess botaniska trädgård,
vidare hade museet ej långt därifrån sin macerationsanstalt för skelettering och
preparering af större djur, så komme statens entomologiska anstalt vid Brunnsviken
och slutligen landtbruksademiens experimentalfält, där till redan befintliga institutioner
för agrikulturkemi och växtfysiologi föreslagits att lägga ännu andra för landtbrukets
behof afsedda försöksanstalter, och där jämväl ett museum för landtbruk och fiskeri
kommer att uppföras. Förslag föreligger ock att till dessa trakter förlägga Nobel -

87

institutets afdelningar för kemi, fysikalisk kemi och fysik. Skulle nu omförmäkla
planer förverkligas, så komme på det nu ifrågavarande området i Stockholms närmaste
grannskap att uppstå en komplex af vetenskapliga anstalter, som i omfattning och
mångsidighet måhända ej skulle hafva sin like i Europa.

På grund af hvad i detta ärende förekommit har vetenskapsakademien den 18
april 1903 beslutat att hos Kungl. Maj:t göra framställning om åtgärders vidtagande
för förvärfvande åt akademien af ifrågavarande område å Norra Djurgården.

Omfattningen af den mark, som akademien sålunda för sin del beslutat förvärfva
utgör

af Bergielunds område.............................................................................. 58,646 kv.-m.

» Djurgårdens » ................................................................................ 46,690 »

eller tillsammans 105,336 kv.-m.

Därest omförmälda plan att till samma trakt förlägga Nobelinstitutets nyssnämnda
afdelningar komme till verkställighet, skulle ytterligare erfordras af Djurgårdens mark
dels vid Frescati 46,070 kv.-meter och dels vid Lilla Värtan, hvarest afdelningen för
fysik skulle blifva belägen, omkring 60,000 kv.-meter.

Kommittén, som icke ägt att närmare ingå på vetenskapsakademiens förslag,
hvilket det i sista hand torde tillkomma Kungl. Maj:t och Riksdagen att pröfva, hav
som förut är nämndt å utkasten till stadsplan för Norra Djurgården särskildt utmärkt
de områden, hvarå ifrågavarande institutioner skulle komma att förläggas samt tillika
utlagt gator och vägar å kringliggande mark med hänsyn till akademiens förslag.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 8 december 1899 uppdragit åt en kom- Förflyttning af
mission, bestående af chefen för fortifikationen, chefen för fjärde arméfördelningen och nisonssjuköfverfältläkaren
att verkställa utredning och afgifva förslag rörande anskaffande af huset''
plats för uppförande af nytt garnisonssjukhus i Stockholm in. in., har denna kommission
den 31 januari 1902 till Kungl. Maj:t inkommit med yttrande i ämnet.

Till en början anföres, hurusom den förutsättning legat till grund för uppdragets
verkställande, att platsen för det nya sjukhuset borde sökas å eller i närheten af Ladugårdsgärdet,
på ej för långt afstånd från de därstädes förlagda kasernetablissementen,
så att transporten af de sjuke så mycket som möjligt förkortades. Dock måste sam -

88

tidigt tillbörligt afseende fastas därå, att intrång ej gjordes å den mark, som vore erforderlig
för truppförbandens öfningar.

Efter verkställda undersökningar både valet först fallit å Stora Björnnäset, eller
den höjd, som ligger norr om Östra stationen och midt emot stadens epidemisjukhus.
Läget vore här högt och fritt, och tillräckligt utrymme funnes för anläggandet af ett
nytt sjukhusetablissement, som antoges komma att bestå af sex sjukpaviljonger, hvardera
för 50 sängar, två isoleringspaviljonger, hvardera för 40 sängar, samt erforderliga
administrations-, ekonomi- och bostadsbyggnader m. m.

Emellertid vidlådde denna- plats för närvarande en olägenhet, nämligen närheten
till Stockholms stads sopstation, hvarifrån osunda gaser spredes i trakten. Visserligen
kunde denna olägenhet undanrödjas genom sopstationens flyttning, men denna åtgärd
läge helt och hållet i Stockholms stads myndigheters händer, och något förslag därom
förelåge icke.

Därefter hade efter hvarandra ifrågasatts följande platser, nämligen Lilla Björnnäset,
Oxbergsbacken och Kampementsbachen, men alla funnits af ett eller annat skäl
olämpliga — de två sistnämnda hufvudsakligen därför, att genom sjukhusets förläggning
till någon af dem allt för stort intrång skulle göras i truppernas öfningsterräng.

Slutligen hade föreslagits lägenheten Katrineberg eller Kräftriket vid Brunnsviken.
Någon tvekan hade visserligen uppstått, huruvida icke Brunnsvikens vatten redan vore
så förorenadt genom kloakledningar från staden, att det kunde befinnas mindre lämpligt
att dit förlägga ett sjukhus, men verkställda undersökningar hade gifvit vid handen
att så ännu icke vore förhållandet, och anledning förefunnes antaga, att om byggnadsverksamheten
i närgränsande trakter komme att fortskrida, åtgärder måste vidtagas
för ledande af det därigenom ökade spillvattnet åt annat håll. Sjukhusets egen
afioppsledning borde helst dragas till Värtan.

Förläggning af sjukhuset till denna plats skulle antagligen blifva förenadt med
några kostnader för beredandet af ersättning åt nuvarande innehafvare af marken för
deras därå uppförda byggnader m. in., men å andra sidan skulle utgifterna för områdets
planering och ordnande, väganläggningar in. m. blifva betydligt mindre än t. ex.
vid Stora Björnnäset.. Möjligen kunde ock någon eller några af de å Kräftriket varande
byggnaderna bibehållas för sjukhusets behof.

Afståndet därifrån till fotgardesregementenas nuvarande kasern etablissement vore
visserligen icke mindre än 4 kilometer, men olägenheten häraf vore numera icke af den
betydelse, att den borde utgöra hinder för sjukhusets förläggning hit.

Af dessa skäl tillstyrkte kommissionens ledamöter sjukhusets förläggning till Kräft -

89

riket, hvarvid dock öfverfältläkaren Dunér för egen del anförde, att då fråga vore väckt
att till annan trakt i Stockholms närhet förflytta de nuvarande kasernetablissementen,
och i sådant fall Ladugårdsgärdet antagligen komme att försäljas och bebyggas, det
skulle kunna visa sig ekonomiskt fördelaktigt att tillsvidare förlägga garnisonssjukhuset
till en sådan plats, att detsamma — efter kasernernas förflyttning och sedan sjukhuset
i samband därmed ånyo måst förflyttas — blefve fullt användbart för Stockholms stads
behof och alltså kunde komma att af staden inlösas. Någon lämpligare plats för ett
stadens sjukhus i dessa trakter än Smedsbacken mellan Sturevägen och Ladugårdsgärdet
kunde knappast påvisas, och all utsikt förefunnes därför att om ett nytt tidsenligt
garnisonssjukhus där uppfördes, Stockholms stad framdeles, vid en eventuell försäljning
af Ladugårdsgärdet, skulle befinnas villig inköpa detsamma och att sålunda
utgifterna för dess uppförande blefve, åtminstone till största delen, betäckta.

Kommittén har den 9 juni 1902 genom nådig remiss anbefallts att i detta ärende
afgifva underdånigt utlåtande, men enär frågan med nödvändighet bör lösas i samband
med spörsmålet om kasernernas förläggning till annan plats, får kommittén, som vid
afgifvande af förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden
återkommer till ämnet, hemställa,

att förslaget om garnisonssjukhusets förflyttning till närheten
af de nuvarande kasernetablissementen vid Ladugårdsgärdet tillsvidare
icke må till någon åtgärd föranleda.

12

■'' "r.y, . ■

UTREDNING OCH FÖRSLAG

RÖRANDE NYTT ÖFNINGSFÄLT FÖR DE I STOCKHOLM
FÖRLAGDA TRUPPFÖRBANDEN.

!.hZ • ■ r K»Ii''r.J
.•. : r.i} ''iv,,)/.i./;■!('') rr/''/

. . • >'' S ■

93

A. Nyare utländska truppöfningsfält,

I det föregående liar redogjorts för de skäl, livilka föranleda, att Ladugårdsgärdet
numera måste anses otillräckligt såsom öfningsplats för de i Stockholm förlagda truppförbanden.
Kommittén anförde därvid, hurusom ett oafvisligt kraf förefunnes på ett
öfningsfält för dessa trupper, hvilket med betydligt större utsträckning ägde mera
omväxling i terrängens beskaffenhet än Ladugårdsgärdet samt medgåfve utförandet af
taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom anordnandet af tillräckligt antal
moderna skjutbanor för eldhandvapen samt af fältskjutningar för alla vapen.

Att tillgången till ett vidsträckt öfningsfält med lämplig terräng äger en afgörande
betydelse för truppernas fältmässiga utbildning, uppmärksammades först i Tyskland,
och kommittén bär därför sökt erhålla tillförlitliga uppgifter i fråga om detta lands
större truppöfningsplatser. Genom chefen för generalstaben har från millitärattachéen
vid de Förenade Rikenas beskickning i Berlin i detta afseende meddelats följande.

De tyska truppernas utbildning sker dels inom själfva garnisonsorten och på de därinvid
belägna exercisfälten samt dels å de så kallade truppöfningsplatserna. Kompanioch
bataljonsutbildningen försiggår i allmänhet på de i omedelbar närhet af hvarje garnison
befintliga excercisfälten, hvilka äro af mycket olika storlek och beskaffenhet, men
närmast kunna jämföras med våra mötesplatser. Utbildningen i regemente- och brigadförband
sker å truppöfningsplatserna, som numera i allmänhet finnas anordnade
för hvarje armékår.

Vid utväljandet af ett för dylikt ändamål lämpligt område tillses, att terrängens
beskaffenhet lämpar sig för öfningar med infanteri, kavalleri och fältartilleri i större
förband, äfvensom att såväl strids- som skjutöfningar där kunna företagas med nödig
omväxling. Fältets utsträckning måste vara så stor, att vid fältskjutning målens upp -

iska trupp
öfningsplatse

94

ställning kali ske på olika sätt, och att sålunda dessa öfningar icke behöfva vara
bundna vid någon viss riktning. De nuvarande skottvidderna anses kräfva, att fältets
såväl längd som bredd icke understiger 7,5 kilometer.

Vid fältskjutning med infanteri skall enligt den tyska skjutinstruktionen ett område
af 4000 meters längd i skottriktningen samt af eu bredd, som sträcker sig 650 meter
på båda sidor från de yttersta skyttarne, stå till truppens förfogande. Artillerifältskjutning
kräfver ett utrymme af 6500 meters längd och omkring 2500 meters bredd.

Enligt de för truppöfningsplatsernas användande utfärdade föreskrifter skola dessa,
som äro afsedda för alla vapen, företrädesvis tjäna till öfningar i terräng. Alla regements-
och brigadöfningar, för bvilka garnisons-exercisplatserna icke äro tillräckliga,
äfvensom alla skjut- och fälttjänstöfningar, hvilkas utförande i närheten af garnisonen
möter svårigheter, skola äga rum å truppöfningsplatserna. Vidare skola å dessa platser
företagas:

af infanteri och kavalleri fältmässiga skjutöfningar i pluton och högre förband,
äfvensom prisskjutningar i terräng, regements- och brigadexercis samt alla slag af
fälttjänstöfningar äfven i samband med andra vapen; och

af fältar tiller iet den fältmässiga exercisen och skarpskjutningen i terräng samt,
om icke någon särskild fältartilleriskjutplats står till förfogande, jämväl skolskjutning.

De mest betydande tyska truppöfningsplatserna äro:

Posen, för 5:te armékåren, om 60 kv.-kilometer;

Lokur g, för 4:de armékåren, om 50 kv.-kilometer;

Dolerit#, för gardeskåren, om 48 kv.-kilometer;

Miinster, för 10:de armékåren, om 47 kv.-kilometer;

Thorn, för 17:de armékåren, om 44 kv.-kilometer>

Munslingen, för 13:de (Wurtembergska) armékåren, om 37 kv.-kilometer;

Elsenkorn, för 8:de armékåren, om 35 kv.-kilometer;

Jiiterhogk, för 3:dje armékåren, om 33 kv.-kilometer;

Benne, för 7:de armékåren, om 33 kv.-kilometer; samt

Hammelburg, för 2:dra bayerska armékåren, om 30 kv.-kilometer.

Fortfarande anslås i Tyskland årligen högst betydande belopp (under de senaste
tio åren enligt uppgift sammanlagdt omkring 80,000,000 mark) till anskaffande af nya
och tidsenliga truppöfningsplatser samt till utvidgande af redan befintliga. För år 1903
har tyska regeringen till markinköp för utvidgande af redan befintliga och anordnande

åt nya truppöfningsplatser anslagit 4,705,000 mark. De ungefärliga kostnaderna för
inköp och ordnande af en vanlig truppöfningsplats hafva uppgått till 8 å 10y2 millioner
mark, häri inbegripna kostnaderna, i rundt tal 4 millioner mark, för uppförande af
barackläger, hvari samtidigt en infanteri- och en kavalleribrigad kunna vara förlagda.

Anledningen till dessa, sålunda med betydande utgifter förenade sträfvanden att
erhålla vidsträckta truppöfningsplatser är visserligen till stor del att söka i de nyare
eldvapnens stora skottvidd^’ och i den ökade vikt, som numera fästes vid skjutöfningarnas
bedrifvande under fältmässiga förhållanden, men i ännu högre grad torde andra
skäl härvid hafva varit bestämmande. Minskningen af de värnpliktiges tjänstetid från
tre till två år har nämligen gjort till en oafvislig nödvändighet, att utbildningen bedrifves
med ett strängt fasthållande af krigets fordringar såsom mål. Förmågan hos
så väl befäl som trupp att skickligt begagna terrängen är härvid ett af de allra viktigaste
krafvel!.

I Tyskland synes man vid närmare studerande af det s. k. boerkriget hafva liksom
hos oss kommit till den uppfattning att, om ock de däraf hämtade erfarenhetsrönen
icke utan väsentliga modifikationer låta sig tillämpa å europeiska förhållanden, så har
dock däraf påtagligen framgått, att allt större fordringar måste ställas på truppens
utbildning i terräng under fältmässiga förhållanden, äfvensom att den hittills följda
metoden för truppernas utbildning till strid och därvid använda formeringar äro i behof
af en genomgripande revision.

De anfallsformer, som under årens lopp utvecklats på de mestadels alldeles jämna
exercisfälten, hade nämligen stelnat i vissa schematiska former, hvilka icke med fördel
kunna lämpas efter olika terrängförhållanden. De trupper, hvilka utbildats efter
detta system, löpa helt naturligt fara att allt som oftast befinna sig inför stridslägen,
med hvilka de måste hafva svårt att finna sig till rätta.

Att förläggandet af öfningarna till de vidsträckta truppöfningsplatserna, där en
mångfald skiftande stridslägen med lätthet kan skapas, i detta hänseende måste medföra
högst betydliga fördelar, ligger i öppen dag och erkännes af alla militära auktoriteter.

I Frankrike har man vida senare än i Tyskland uppmärksammat vikten af vidsträckta
skjut- och öfningsplatser. Ända till för några få år sedan fanns i detta land
endast ett större öfningsfält för trupper af alla vapenslag, nämligen Chalons. Artilleriskjutplatserna,
af hvilka Sissonne med 25 kv.-kilometers areal är en af de mest betydande,
utgöras i allmänhet af smala jämna skottrännor, som icke medgifva ett fältmässigt
utförande af skjutningarna, och som utan betydande utvidgningar äro fullständigt
oanvändbara såsom öfningsplatser för större styrkor af olika vapenslag.

Franska

truppöfnings platser.

96

Skjutfältet
Hnrskann)
i Holland.

På sista tiden och särskilda sedan nödvändigheten att inskränka de värnpliktiges
tjänstgöring från tre till två år blifvit ådagalagd, har man emellertid i Frankrike
bestämt sig för att följa sin östra grannes exempel och börjat anskaffa nya stora
truppöfningsplatser.

För ett eller annat år sedan inköptes till truppöfningsplats för 16 armékåren
i Montpellier ett område i närheten af Larzac af omkring 40 kv.-kilometers yta,
hvarjämte Champ de Sissonne enligt uppgift utvidgats till 50 å 55 kv.-kilometer, och
under innevarande år har representationen för anskaffande af ytterligare truppöfningsplatser
anvisat ett belopp af 5,120,000 francs.

Behofvet af dylika stora skjut- och öfningsplatser har numera gjort sig gällande
icke allenast inom de stora arméerna. Äfven de mindre börja låta sig angeläget vara
att anskaffa sådana. Så har man t, ex. i Holland i närheten af Arnheim för några
år sedan inköpt ett skjutiält, Harskamp, med eu areal af omkring 48 kv.-kilometer.

97

B. Förslag till nytt öfningsfält för de till Stockholm
förlagda truppförbanden.

Vid de undersökningar, som kommittén verkställt för att kunna föreslå ett nytt
ötningsfält för de till Stockholm förlagda truppförhanden, har till en början uppställts
vissa fordringar, som eldigt kommitténs åsikt borde uppfyllas, för att ett område skulle
kunna anses lämpligt för dylikt ändamål.

Området borde vara så omfattande i areal, att fältskjutning med infanteri och
artilleri där skulle kunna företagas, helst i flera olika riktningar. Terrängen skulle
vara så beskaffad, att den gåfve en bild af förhållandena i allmänhet i vårt land och
jämväl så omväxlande, att den möjliggjorde utförandet af ett flertal taktiska uppgifter.
Läget borde icke vara längre aflägset från hufvudstaden, än att de till det nya öfningsfältet
småningom förflyttade kasernetablissementen skulle kunna förses med vatten och
belysning från Stockholm, äfvensom att officerarne kunde vara bosatta inom staden,
och att vakthållningen därstädes skulle utan allt för stora olägenheter kunna bestridas
af trupperna.

En stor fördel vore äfven, om det nya fältet vore så beläget, att det tillsvidare
kunde af trupperna användas, utan att kasernerna behöfde dit förflyttas, förr än den
fortskridande byggnadsverksamheten å Ladugårdsgärdet nödvändiggjorde detta.

Vidare borde området icke vara långt aflägset från järnvägsförbindelser eller åtminstone
så beläget, att järnvägsspår utan alltför stora kostnader kunde dit utläggas,
detta särskildt med hänsyn till förhållandena vid mobilisering.

Slutligen finge den mark, som för området måste förvärfvas, icke vara så dyrbar,
att kostnaderna för dess inköpande öfverstege rimliga gränser.

Fordringar
å en truppÖfning8p]at9.

13

98

B rom in afältet.

Allenast tre särskilda områden hafva befunnits i större eller mindre grad motsvara
dessa fordringar nämligen:

Bromma-fältet (å öfversiktskartan, blad 5, betecknadt med likt. A) eller trakten
mellan Mälaren och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt Tranebergsbro och
järnvägen Spånga—Riddersvik;

Enskede—Skarpneek-fältet (å nämnda karta utmärkt med litt. B) eller det
område, söder om Stockholm, som ungefär begränsas åt norr af Årstaviken, Hammarby-,
Lång- och Järlasjöarna, åt öster af eu linje ungefär 1,500 meter öster om Källtorps-,
Älta- och Flatsjöarna samt åt söder af Drefviken och åt väster af eu linje dragen från
Årstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak sydlig riktning till närheten
af sjön Malungen; samt slutligen

Järfva—Spånga—Järfalla-fältet (å kartan betecknadt med litt. C) eller trakten
nordväst om Haga, Stora Frösunda och Sundbyberg mellan norra stambanan och
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg till sjöarne Rafvaln och Öfresjön åt norr.

Bromma-fältet.

En närmare undersökning visar, att Bromma-fältets terräng i allmänhet är alltför
kuperad, särdeles i trakterna utmed Mälaren, för att vara fullt lämplig till öfningsplats.
Området mellan Bromma och Sundbyberg är visserligen något mera jämnt, men
arealen af detsamma är alltför liten för att samtliga trupper därstädes skulle kunna
utföra de öfningar, för hvilka erfordras öppen mark. Särskildt skulle artilleriet komma
att lida kännbar brist på gynnsam öfningsterräng och sakna tillfälle till öfningar med
skarpskjutning.

Svårigheter förefinnas jämväl att erhålla välbelägna platser för blifvande kasernbyggnader.
Mellan Bällsta och Sundbyberg samt i trakterna kring Krassboda utmed
Bällstaviken skulle visserligen de militära etablissementen kunna förläggas, och eu
militär bangård strax väster om Dufbo station anordnas, men afståndet från dessa

99

trakter till hufvudstaden — omkring 9 kilometer fågelvägen från Stortorget samt
omkring 5 kilometer från utkanten af stadens bebyggda område — är dock alltför
stort, äfven om en tätare tågtrafik eller elektrisk spårväg skulle underlätta förbindelsen,
för att de i det föregående angifna fordringarna å belägenbeten af en dylik plats
skulle kunna anses uppfyllda.

Ett annat ställe för anläggande af kasernetablissementen vore möjligen - stränderna
af Ulfsundasjön, dock endast under förutsättning, att den projekterade Mälaröbanan,
som bär skulle på en hög bro öfvergå Bällstaviken, kornme till stånd och sålunda
satte området i järnvägsförbindelse med Stockholm, eller ock att en särskild
bana eller elektrisk spårväg blefve anlagd till kasernerna förbi Karlberg och Hufvudsta.
Afståndet från Ulfsunda till Stortorget utgör omkring 6 kilometer och till gränsen för
Stockholms bebyggda område omkring 4 kilometer. Stora svårigheter skulle dock
möta för framdragande af stadens vattenledning till denna trakt, och betydliga kostnader
däraf förorsakas.

Skjutbanor för eldhandvapen skulle kunna anläggas i trakten af Norrby med skottriktning
åt väster.

Bromma-fältet omfattar i areal omkring 3,600 hektar. De inom området för närvarande
belägna egendomarna, af hvilka de största äro Ulfsunda, Bällsta, Åkeshof,
Hesselby och Värsta, äga ett taxeringsvärde af omkring 1,500,000 kronor, men hafva
utan tvifvel ett betydligt större saluvärde. Allenast egendomen Ulfsunda med underlydande,
taxeringsvärderad till 274,100 kronor, betingade vid senaste försäljning en köpeskilling
af 600,000 kronor. Ett förvärfvande för statens räkning af detta fält skulle
alltså med säkerhet kräfva mycket stora kostnader.

Då i öfrigt detta område, såsom nyss är anfördt, icke tillfredsställer fordringarna
på en modern truppöfningsplats, anser sig kommittén icke kunna förorda dess inköpande,
och har under sådana förhållanden ej heller trott sig böra därstädes låta utföra
några noggrannare, kostnader medförande undersökningar.

100

Enskede—
Skarpneckfältet.

Enskede—Skarpneck-fältet.

De i det föregående ungefärligen angifva och å kartorna blad 5 och 6 närmare
betecknade gränserna för detta fält hafva utlagts med hänsyn till önskvärdheten att
från inköp undantaga de tätt bebyggda och alltså dyrbara trakterna vid Årsta och
Östberga, stränderna af Magelungen och Drefviken äfvensom stranden af Hammarbyoch
Långsjöarna, hvithet senare område, i händelse dessa sjöar öppnas för trafik, och
en hamnanläggning där kommer till stånd, representerar ett betydligt värde och redan
nu torde hållas högt i pris.

Området inom dessa gränser genomskäres från norr till söder af eu från Skanstull
till Tallkrogen fortlöpande, skarpt markerad sandås. Väster om denna ås sträcker sig
i nordvästlig riktning två med hvarandra parallella dalgångar, en bredare förbi Enskede
och en mera hopträngd förbi Svinmyran, skilda åt genom ett bergigt skogsbälte, öster
om åsen sträcker sig i sydostlig riktning den ganska breda Skarpneckdalgången.

Östra och sydvästra delarna af området bestå af oländiga och svårtillgängliga
samt starkt kuperade skogsmarker.

De nyssnämnda tre dalgångarna äro till ytan synnerligen jämna och erbjuda alltså
i och för sig icke någon särdeles fördelaktig öfningsterräng, men om den skogbevuxna
sandåsen dem emellan här och hvar afröjdes, skulle detta fält blifva ganska användbart
såsom öfningsplats för infanteri och kavalleri.

Fördelaktigt belägna skjutbanor för infanteri kunna anordnas vid Nytorp och
Sandsborg, och för fältskjutning med eldhandvapen lämpar sig synnerligen väl fältet
vid Skarpneck. — Skjutbanorna äro å kartorna markerade.

För artilleriet saknas emellertid någon lämplig öfningsterräng. De få artilleripositioner,
som kunna beredas å detta område, erhållas, om kanonerna uppställas å
den förut omförmälda sandåsen och skjutningen sker i östlig riktning mot Halfvarstorp,
men skjutningen kan i allt fall icke äga rum på längre distanser än 2,000 meter.

Sunda och högt belägna bygge adsplatser för samtliga militära etablissement finnas
å den kronan tillhöriga platån vid Kvarnängen söder om Skanstull. Inga nämnvärda
svårigheter möta för framdragandet dit af gas-, vatten- och afioppsledningar. Från
Liljeholmen torde utan alltför afsevärda kostnader kunna ledas järnvägsspår till eu
militärbangård i närheten af kasernerna, och en dylik anläggning är ock å kartorna
antydd. Indententurförrådet, som har behof af vattenkommunikationer samt kaj, skulle

101

kunna förläggas vid Arstavikens södra strand, längs hvilken ett annat järnvägsspår från
Liljeholmens station i dylikt fall torde framdragas. "Vid Årstaviken borde ock förläggas
etablissementet för Svea ingenjörkår, hvilken för sina broslagningsöfningar måste vara
förlagd nära ett vattendrag.

Ammunitionsförrådet, som jämväl är i behof af kajutrymme, torde också böra förläggas
invid denna vik. Krutförråd skulle möjligen kunna anordnas å Årsta holmar.

Afståndet från Stortorget till den ifrågasatta platsen för kasernetablissementen
utgör omkring 3,5 kilometer och förbindelsen med staden skulle kunna förmedlas
genom elektrisk spårväg, som sannolikt i alla händelser kommer att i en ej aflägsen
framtid dit framdragas. Den hittills branta och mindre goda landsvägen från Skanstull
söderut är för närvarande under ombyggnad och kommer att i fullbordadt skick
betydligt underlätta samfärdseln med hufvudstaden.

Förutom den nyss framhållna olägenheten med ifrågavarande fält, att artilleriet
komme att sakna gynnsam öfningsterräng, talar mot detta områdes användande till
öfningsplats dels att Stockholms södra begrafningsplats — hvars förflyttning icke gärna
kan ifrågasättas — är, till afsevärdt hinder för öfningarna, belägen midt å området,
dels ock att kasernerna måste, till följd af afståndet från de nuvarande, dit förflyttas
vida tidigare än om det nya öfningsfältet vore beläget norr om Stockholm.

Arealen af Enskede-Skarpneck-fältet utgör omirring 4,300 hektar. Inom området
äro belägna helt eller delvis följande egendomar*, nämligen:

inom Nacka socken Hammarby, Lilla Sickla, Nacka, Älta samt utgårdar under
Erstavik; och

inom Brännkyrka socken Enskede med underlydande, Herrängen, Gubbängen,
Lilla Östberga eller Mossen, Lilla och Stora Tallkrogen, Svedmyran, Skarpneck med
underlydande, Orhem, Sköndal och Skönstavik, förutom ett flertal mindre lägenheter.

Af det område, som anses erforderligt för detta öfningsfält, äger kronan endast
lägenheterna Johannishof och Kvarnängen, taxeringsvärderade till 25,000 kronor, hvaremot
återstoden, som är åsatt ett taxeringsvärde för såväl jordbruks- som annan
fastighet af 1,525,900 kronor, tillhör eller disponeras af enskilda.

Med anledning af framställning, som från kommittén hos ägarne af dessa fastigheter
gjorts om ingifvande af försäljningsanbud, gällande dels till den 1 juli 1903 dels ock
till den 1 oktober 1904, hafva sådana anbud inkommit för fastigheter med ett sammanlagdt
taxeringsvärde af 545,400 kronor, däraf 445,000 kronor för jordbruksfastighet och

Beträffande dessa egendomar, se närmare bilagan 8.

102

Järfva —
Spanga—
Järfälla-fälle t.

100,400 kronor för annan fastighet. Summan af dessa försäljningsanbud, Indika nästan
uteslutande gälla allenast till den 1 juli 1903, uppgår till 1,949,350 kronor eller 3,5 7
gånger taxeringsvärdet.

Med iakttagande af samma proportion mellan taxerings- och saluvärdet skulle kostnaden
för inköpet af alla de för det nu ifrågavarande öfningsfältet erforderliga fastigheterna
i enskild ägo, hvilka, såsom ofvan nämnts, äro taxeringsvärderade till 1,525,900
kronor, uppgå till ett belopp af 5,447,463 kronor. Lägges härtill värdet af kronans mark,

25,000 kronor, äfvensom ersättning till arrendator]] af sistnämnda mark för därå uppförda,
honom tillhöriga byggnader med dessas taxeringsvärde eller 17,000 kronor, skulle
förvärfvandet af mark till öfningsfältet efter nämnda beräkningsgrund medföra en
kostnad af 5,489,463 kronor.

På grund af de nyss anmärkta, med fältet förenade olägenheterna anser sig kommittén
emellertid icke kunna förorda detta områdes inköpande under annan förutsättning,
än att det visar sig omöjligt att erhålla något annat, bättre och i alla hänseenden
tillfredsställande öfningsfält.

Ett sådant tror sig kommittén hafva funnit i Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

Järfva—Spånga—Järfälla-fältet.

Om man följer stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm förbi Hagaparken
och nya kyrkogården, samt passerar infartsvägarne till Stora och Lilla Frösunda,
kommer man strax därefter till eu ganska vidsträckt slätt, som utbreder
sin af allenast några få enstaka höjder afbrutna jämna yta till vänster om landsvägen,
hvilken här på ett par hundra meters afstånd följer Brunnsvikens strand.
Slätten, som sträcker sig omkring 2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen
Råstas åbyggnader, begränsas i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp och
Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid EUenhill. Den genomskäres
af norra stambanan, hvars närmaste stationer äro Hagalund åt söder och Järfva
åt norr.

Denna slätt utgör början af det område, som kommittén anser företrädesvis
bör komma i fråga vid utseende af ett nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda
trupperna.

Vid denna slätt har kommittén tänkt sig samtliga kasernetablissement i en fram -

103

tid förlagda: Svea och Göta lifgardens samt fälti ngenj ör- ocli fälttelegrafkårernas åt
öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands åt norr på höjder mellan
Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle användas dels för dagliga öfningar i mindre
förband och i formell exercis, dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första
utbildningen i skjutning med handvapen.

Följer man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där tager af på Spångavägen
samt passerar Ritorp, Agnesberg och Råsta, så kommer man genom eu dalgång
med småbruten, skogbeväxt terräng å ömse sidor till Lilla och Stora Ursvik, hvarefter
ånyo ett vidsträckt, öppet område, slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbreder sig.
På ett afstånd af omkring 2 kilometer västerut från Stora Ursvik begränsas slätten
af skogarna vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby och Spånga
kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby äro belägna å denna slätt, hvilken
med kringliggande kuperade områden företrädesvis torde komma att användas för
infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnar sig åter en slättmark, den vidsträcktaste
å hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen Akalla-slätten, med gårdarne
Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarby, Kyrkbyn, Hägerstalund m. fl. Denna slätt, hvarpå
ligga kringströdda många smärre med småskog bevuxna bergbackar, sträcker sig ända
fram till Säbysjön och omfattar eu areal af 10 å 12 kv.-kilometer samt är särskildt
lämpad för artilleriets öfningar och för större truppöfningar med alla vapen.

Återstående delen af området, den nordligaste, består mestadels af skogsmark,
afbruten af Säbysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor samt här och hvar genomskuren
af smärre, odlade dalgångar. Dessa trakter, hvilka behöfva tagas i anspråk
hufvudsakligen för erhållande af en tillräckligt djup skyddsskärm för artilleriets fältskjutningar,
tillhöra egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarne Väsby,
Bög och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina skogklädda
höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgör ett ganska typiskt exempel
på svensk natur och terräng och kan med allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt
för tillämpningsöfningar med trupper af alla vapen, äfven i stora förband.

För infanteriet erbjuda de skogiga och kuperade markerna utmed större delen
af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i framträngande genom svårtillgängliga
trakter, och de öppna fälten vid Kymlinge och Åkalla medgifva utbildning
i framryckande mot fienden med skickligt begagnande af det skydd, som enstaka
höjder eller andra växlingar i terrängen kunna lämna.

Iufanteriels

öfnings terräng.

Skjntbanor.

104

Till plats för anläggande af banor för skolskjutningsöfningar har kommittén efter
noggrann undersökning af de ställen, som kunnat ifrågakomma, velat föreslå det område
i närheten af Råstasjön, som å kartorna, blad 5 och 7, särskild! utmärkts. Detta
område är icke beläget på längre afstånd från de föreslagna kasernetablissementen än
att marschen dit och därifrån kan ske utan nämnvärd tidsuppoffring. En tillräckligt
djup skyddsskärm erhålles genom skogen väster om Råsta, och skottlinjerna komma
att erhålla sådan riktning, att någon fara för trafiken å den närbelägna landsvägen
mellan Järfva och Spånga icke kan uppstå, framför allt om vissa säkerhetsanordningar
vid själfva banorna företagas. Banornas riktning från öster till väster är lämplig.

Härstädes bör, enligt kommitténs mening, anordnas fyra mindre, 60 meter breda
skjutbanor för skolskjutning intill 300 meters afstånd, hvardera med 14 skottaflor med
blindering, af hvilka två böra vara afsedda för omskjutning, inskjutning in. m. Kommittén
har tänkt sig dessa banors fördelning på truppförbanden sålunda, att Svea och
Göta lifgarden skulle disponera hvar sin bana, Lifgarde! till häst och Lifregementets
dragoner gemensamt disponera eu samt artilleri- och ingenjörtrupperna tillsammans
förfoga öfver den fjärde.

Om behofvet så kräfver, kunna ytterligare fyra tafior uppsättas å hvarje bana,
hvarigenom taflornas sammanlagda antal skulle ökas till 72.

För att skjutningarna å de olika banorna skola kunna utföras oberoende åt hvarandra,
samt största möjliga skydd beredas för såväl de i öfningarna deltagande som
kringliggande trakt, synes det vara nödvändigt att begränsa banorna genom jordvallar,
exempelvis med den anordning, ett af löjtnanten vid Första lifgrenadjärregementet O.
Sjögreen till kommittén afgifvet förslag* utvisar. Kostnaderna för anläggandet af dessa
banor och utförandet af nyssberörda skyddsanordningar beräknas i rundt tal till

110,000 kronor.

Då emellertid dessa banor icke kunna till följd af deras läge i närheten af bebyggda
trakter och trafikerade vägar användas till skjutningar på längre afstånd än 300 meter,
har kommittén till plats för skjutöfning^ på afstånd af 800 till 1000 meter utsett ett
område omkring l1/,, kilometer nordväst om Järfva station och strax söder om Killingtorp
(se kartorna blad 5 och 7). Terrängens beskaffenhet är här synnerligen gynnsam
och lämpar sig väl för skolskjutning, målskjutningsöfningar i trupp samt tillämpningsöfningar
af olika slag, såväl enskilda som i trupp.

Öfverlämnadt till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

KS

■gliawasy»

Perspektivskiss från punkten »p» å kartan, blad 7.

o

Ox

Igelbäcksh öjden,

jgpE

;4~-4as

lillill

SÉiilliiilli

^8:1

Perspektivskiss från punkten »g» å kartan, blad 7.

C£>

O

Åkalla,

107

Enär detta skjutfält antagligen får sin största användning under repetitionsöfningarna,
då så många afdelningar som möjligt böra öfvas på en gång, torde här böra
anordnas två, 100 meter breda, skjutbanor, hvardera för 24 skottaflor. Till följd af
fältets afskilda läge, behöfva skyddsanordningarna härstädes icke göras så omfattande
som vid Råstabanorna, och kostnaderna för anläggningen torde därför icke öfverstiga

40,000 kronor.

Fältskjutningar med infanteri äfven i stora förband kunna företagas i snart sagdt
hvilken riktning som helst och på de största ifrågakomma!)de afstånd.

Kavalleriet har vid Öfver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna eu lämplig
plats för dagliga mindre öfningar och äger dessutom tillgång till öppna fält för den
formella exercisen och slutna attacker äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser,
från hvilka det hastigt kan utveckla sig till anfall, samt saknar ej heller
lämpliga och tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst.

För artilleriet finnas många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar i växlande
terräng samt ett stort antal goda eldställningar med långa skottlinjer.

För åskådliggörande af öfningsplatsens användbarhet för skarpskjutning med fältartilleri
hafva å kartan, blad 7, utmärkts vissa karaktäristiska eldställningar, å linjen
Ursvik—Säbysjön betecknade med streckade röda cirklar och å linjen Spånga—Rafvaln
med fulldragna sådana. De från dessa punkter markerade syftlinjerna, likaledes streckade
i förstnämnda riktning och fulldragna i den senare, angifva redan förefintliga
eller efter smärre röjningar uppkommande skottriktningar af omkring 3000 meter eller
längre distans. Teckningarna å sid. 105 och 106 utgöra perspektivskisser, tagna den förra
från punkten p, omkring 500 meter söder om Kymlinge och den andra från höjden
g, omkring 1000 meter västnordväst om Spånga kyrka.

Det förstnämnda artilleriskjutfältet mellan Ursvik och trakterna däromkring till
Säbysjön delas, såsom af kartan framgår, genom Husbyskogen samt de med litt. b
och c å kartan betecknade höjderna i två skilda delar, och alla skott, som från den
östra delen skjutas mot terrängen vid eller bakom Hästa, måste gå fram genom den
mycket trånga porten mellan nyssnämnda båda höjder. På andra sidan dessa har
däremot skjutfältet visserligen en ansenlig bredd med flera goda uppställningsplatser,
men -skottlinjerna blifva här väl korta. Skjutfältet Ursvik—Säbysjön lämnar därför
åtskilligt öfrigt att önska.

Af sådan anledning har kommittén sett sig nödsakad att föreslå intagande i
öfningsområdet jämväl af trakterna öster och norr om Säbysjön, hvarigenom erhålles
det ur alla synpunkter synnerligen fördelaktiga skjutfältet Spånga—Rafvaln, hvarest i

Kavalleriets

öfnings terräng.

Artilleriets

öfuings terräng.

108

Kasernplatser
m. m.

trakterna Spånga—Järfälla, Hasta—Järfälla samt Igelbäcken—Säby förefinnas ett antal
goda artilleriställningar. Härstädes kunna såväl enstaka batterier afgifva eld, som
ock större artilleristyrkor taktiskt samverka antingen med hvarandra eller med i förterrängen
uppträdande infanteri. Vidare äro vid skjutning i nämnda riktning en
mängd lämpliga taktiska måluppställningsplatser att tillgå inom området Åkalla—skogsbryn!
nordost om Hägerstalund—Öfversten—Alsta.

De längsta skottlinjerna uppgå här i det närmaste till 4000 meter, och elden kan
från de flesta batteriplatserna hållas ganska rörlig åt sidorna.

En ytterligare fördel, som är förenad med artilleriskjutningens utförande på öfningsplatsens
västra del i riktningen Spånga—Rafvaln är, att dessa skjutöfningar icke utgöra
hinder för Kymlingeslättens samtidiga användande för andra truppöfningar.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunna på den föreslagna öfningsplatsen
komma till utförande i stor utsträckning. Så kunna t. ex. i riktningen Ursvik
—Säbysjön två kombinerade brigader operera mot hvarandra, och i linjen Ursvik—Järfälla
finnes utrymme för on hel arméfördelning att verkställa sin uppmarsch till strid.

Såsom förut omförmälts, har kommittén tänkt sig, att de nya Itasernerna lämpligast
skulle kunna förläggas invid det fält, som sträcker sig från Lilla Frösunda till
Järfva.

Vid valet af denna plats har kommittén tagit särskild hänsyn därtill, att afståndet
mellan kasernerna och hufvudstaden blefve det minsta möjliga, att vid platsen funnes
riklig tillgång på vatten samt en fast och god byggnadsgrund, att lämplig plats för
truppernas dagliga öfningar i mindre förband kunde beredas i närheten af kasernerna,
samt att kasernområdet ändock icke blefve för långt aflägset från det egentliga öfningsfältet.

Dessa villkor uppfyllas ganska väl af det föreslagna området. Afståndet därifrån
till Stortorget utgör omkring 61f2 kilometer, och till utkanten af stadens bebyggda område
(Norrtull) föga mer än 3 kilometer. Genom Järfva och Hagalunds stationer står
trakten redan nu medels många dagliga tåg å norra stambanan i förbindelse med
hufvudstaden, och kommunikationerna kunna än ytterligare underlättas dels genom
spårvägsnätets utsträckning från dess nuvarande norra ändpunkt, Haga grindar, dels
ock genom anläggandet af den planerade Kapellskärsbanan, som skulle komma att
genomskära hela området.

109

Inga svårigheter möta att hit utdraga stadens belysnings- och vattenledningar.
Afloppet kan med lätthet ledas till Brunnsviken.

För att undersöka terrängens och grundens lämplighet för större byggnadsföretag
har kommittén låtit verkställa afvägningar och borrningar å området *) och funnit detsamma
väl lämpa sig för ändamålet.

Från Frösundavik till Nedre Annelund sträcker sig utmed Brunnsvikens strand eu
grusås, på hvilken fyra etablissement skulle kunna förläggas, nämligen dels de
mindre omfattande kasernetablissementen för Svea ingenjörhår — som för sina öfningar
måste vara förlagd i närheten af vatten — och för Fälttelegraf kär en, hvilka
truppförband kunna erhålla tillräcklig plats å det jämförelsevis trängre området vid
Frösundavik, samt dels Svea och Göta lifgardens kaserner, för hvilka erforderligt
utrymme finnes vid Öfre och Nedre Annelund. Visserligen komma här att kräfvas icke
obetydliga terrasseringsarbeten, men då åsen består af utmärkt grus och sand, som i stor
mängd kommer att behöfvas både till kaserngårdarnas samt nyanlagda vägars grusning
och till utfyllning å den sänka marken på ömse sidor om kanalen från Råstasjön
till Brunnsviken äfvensom till planering af skjutbanorna och slutligen till beredande
af murbruk för de omfattande byggnadsarbetena, torde utgräfningskostnaderna i icke
oväsentlig grad uppvägas af fördelarna att äga riklig tillgång å dessa material.

På området emellan Herr-Järfva och norra stambanan kunna två kasernetablissement
inrymmas. Västra delen af detta område utgöres af en afrundad bergshöjd, hvars
högsta punkt ligger 28 meter öfver Brunnsvikens vattenyta; den östra delen utgöres af
en lägre platå, hvars höjd vid Herr-Järfva uppgår till 10 meter, men norr därom sänker
sig till blott 1 meter öfver Brunnsviken. — Närmast järnvägen torde etablissementet
för Första Svea artilleriregemente lämpligast böra förläggas, och vid Herr-Järfva Lifgardets
till häst kasern. Äfven för dessa byggnaders utförande kräfvas stora terrasseringsarbeten,
och den nämnda bergshöjden måste till stor del bortsprängas. Emellertid
uppvägas också här i viss mån terrasseringskostnaderna af fördelen att få riklig tillgång
på grundmurs- och sockelsten, som i stor mängd erfordras vid alla etablissementen.
Affallet vid bergsprängningen åtgår att utfylla sänkan norr om Herr-Järfva,
där på några ställen djupet till fast botten uppgår till 13 meter. Eljest torde läget
för dessa etablissement vara tillfredsställande.

På andra sidan om norra stambanan, omkring Agnesberg, erbjuder en jämn, på
G å 8 meters höjd öfver Brunnsviken belägen platå en fördelaktig och god byggnads -

j Afvägningskarta liar öfverlämnats till statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet.

no

plats för ett par kasernetablissement. Närmast järnvägen kan Positionsartilleriets och
väster därom Lifregementets dragoners etablissement förläggas.

Hvad beträffar förläggningen af artilleriets laboratorium och ammunitions förr ad,
bär generalfälttygmästare!! och inspektören för artilleriet, efter tygmästarens i Stockholm
hörande, i skrifvelse till kommittén den 25 oktober 1902 meddelat, att lämpliga
platser skulle kunna erhållas för allmänna förrådet och laboratoriegården vid ÖfverJärfva
samt för kruthus på den norr om Ulriksdal i Edsviken belägna Kaninkolmen,
hvilken utan betydande kostnader skulle kunna genom eu bro förenas med Ulriksdalsstranden,
hvarifrån redan nu en körväg leder upp till Öfver-Järfva.

Fördelaktig plats för ett intendenturetablissement, inrymmande verkstadsbyggnad,
persedelförråd, bageri och tvättinrättning samt behöfliga bostadshus, crhålles å den
öster om Herr-Järfva belägna s. k. Polska udden, dit vattenförbindelse finnes och dit
ett järnvägsspår från norra stambanan utan allt för stora svårigheter kan ledas. Skulle
den föreslagna Kapellskärsbanan komma till stånd, blefve ett sådant spår obehöfligt
och kostnaden härför, approximativt beräknad till 75,000 kronor, inbesparad.

För anordnandet af eu militär bangård har kommittén tänkt sig såsom en lämplig
plats den i förhållande till alla kasernerna centralt belägna vinkeln mellan norra
stambanan och den föreslagna Kapellskärsbanan. Äfven för ifrågavarande anläggning
vore det till fördel, om denna bana blefve förverkligad, enär därigenom kostnaderna för
militärbangården blefve icke obetydligt nedbringade.

För underlättandet af de föreslagna båda artilleriregementenas järnvägstransporter,
äfvensom för att vid hastiga förflyttningar undvika hopandet af trupper, hästar och
fordon på eu enda bangård torde ock Järfva station böra utvidgas.

För garnisonssjukhuset står en mycket välbelägen plats till buds vid Lilla Frösunda.
Grunden är här utmärkt och platsen ganska jämn; läget är sundt och vackert;
den bredvid liggande skogklädda höjden kan ordnas till park, och ett järnvägsspår
kan, om så anses nödigt, utan större svårighet ledas in till etablissementet.

Såsom lämplig plats för en garnisonskyrka får kommittén förorda den skogklädda
höjden väster om Nedre Annelund, där kyrkan skulle få ett både centralt och tilltalande
läge.

Begrafningsplats för garnisonen torde lämpligast kunna beredas genom inköpandet
af ett tillräckligt område å den närbelägna Nya kyrkogården, hvarom förberedande
underhandlingar redan blifvit af chefen för fjärde arméfördelningen inledda.

in

1 samband med frågan om förläggandet till det föreslagna nya öfuingsfältet af
Stockholms garnison, har kommittén ansett sig böra taga under öfvervägande jämväl
huru vakthållningen i hufvudstaden framdeles efter de nuvarande kasernernas flyttning
skulle kunna bestridas. Kommittén bar därvid tänkt sig, att det i allmänhet icke
skulle möta afsevärda svårigheter att från de nya kasernerna såsom hittills dagligen
fora den nödiga vaktstyrkan in till staden, eller ock kan en större styrka, som ombesörjer
vaktgöringen för flera dagar i sänder, turvis inrymmas i någon för ändamålet
bibehållen kasern, hvarest de dagliga öfningarna kunde fortgå.

Arealen af Järfva—Spånga—Järfälla-fältet utgör omkring 4,700 hektar. Inom detta
område upptaga Råstasjöns, Säbysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor tillhopa 180
hektar, hvadan själfva öfningsfältet omfattar cirka 4,500 hektar.

Inom fältet äro följande egendomar ") belägna, nämligen:

i Solna socken:

Nedre Frösunda, Frösundavik, Nedre och Öfre Annelund och Järfva f. d. krog
äfvensom åtskilliga smärre lägenheter, allt i enskild ägo, samt kronoegendomarna Agnesberg,
Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva och Ritorp;

i Spånga socken:

Åkalla, Eggeby, Erfvinge, Hägerstalund, Hästa, Julsta, Kista, Kymlinge, Rinkeby,
Spånga by, Tensta och Ursvik jämte ett flertal lägenheter, i enskild ägo, samt kronoegendomarna
Erfvinge, Gumsarboda, Kymlinge, Långlöt, Rissna, Råsta, Ursvik och Öhr
äfvensom kyrkoherdebostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället
Ursvik;

i Järfälla socken:

Håga, Råcksta, Sten och Yttersten under Hägerstalund i Spånga socken, Säby med
underlydande Kalfshälla och Alsta, äfvensom Barkarbyn, Kyrkbyn och Klockaregården;
samt

i Sollentuna socken:

Bög, Knista och Väsby.

Naturligtvis kan det icke behöfva ifrågakomma, att hela detta betydande område
helt och hållet afröjes från byggningar och igenlägges till manöverfält. Utan tvifvel
kunna ganska betydande områden fortfarande odlas, och jämväl ett flertal byggnader
kunna där förblifva, om blott de, hvilkas nuvarande läge skulle utgöra hinder för öf -

Vakthållningen

i Stockholm

Fältets areal

!) Beträffande dessa egendomar, se närmare bilagan 9.

112

ningarna, Hyttas till lämpligare plats. Dessa byggnader torde behöfva tagas i anspråk,
förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan upplåtas till brukning, jämväl af
personal, som erfordras för vård och bevakning af fältet, samt möjligen äfven till bostäder
för någon del af befäls- och underbefälspersonalen.

De hemman och lägenheter, som skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet,
äro åsätta följande taxeringsvärden:

kronoegendomar, utarrenderade.................

» anslagna till boställen ..

enskilde tillhöriga jordbruksfastigheter.....

» » andra »

» » byggnader å kronojord

eller tillsammans........................................

Kr. 349,100

» 42,000 391,100

Kr. 1,083,400

> 163,400 1,246,800

...................... 137,600

......... Kronor 1,775,500

Försäljningsanbud å fastigheter, tillhörande enskilde, hafva för nedannämnda taxeringsvärden
afgifvits till följande belopp nämligen:

i Solna socken
i Spånga »
i Järlälla »
i Sollentuna »

Taxeringsvärde. Anbud.

............ 178,400 kr. 1,022,000 kr.

............ 445,000 > 1,304,000 »

............ 173,000 » 300,000 »

............ 100,000 » 636,900 »

Summa 896,400 kr. 3,262,900 kr.

Om de ingifna försäljningsanbuden läggas till grund för värderingen af alla de
i enskildas ägo varande fastigheter, som för fältet erfordras, samt proportionen mellan
taxeringsvärdet och anbudssumman beräknas särskildt inom hvarje socken för sig,
skulle inköpssumman komma att uppgå

för egendomarna i Solna socken till .................................................. 1,260,688 kr.

» »i Spånga » » 1,776,752 »

» »i Järfälla » » 543,600 »

» » i Sollentuna » » ..................................................... 636,900 »

eller sammanlagdt till.................................................................................... 4,217,940 kr.

113

Lägges härtill värdet af
utarrenderade kronoegendomar ..

boställen ......................................

enskildes byggnader å kronojord
skulle hela fältets värde uppgå..

Transport 4,217,940 kr.

................ 349,100 »

................ 42,000 i

................ 137,600 ■■)

................ 4,746,640 kr.

Do till kommittén ingifna för säljningsanbuden för egendomar ej blott inom Järfva—
Spånga—Järfälla-fältet utan äfven inom Enskede—Skarpneck-fältet hafva med få undantag
uppenbarligen varit allt för höga och icke stått i rimligt förhållande till egendomarnas
verkliga värde eller de köpesummor, som vid fastighetsförsäljningar i trakten
kunnat betingas. Det torde därför blifva nödvändigt, att, om vare sig det ena eller
det andra af dessa fält kommer att till truppöfuingsplats utses, marken genom expropriation
förvärfvas. Säkerligen kommer äfven i dylikt fall området att kosta kronan
betydligt mera i inlösen än taxeringsvärdena gifva vid handen, men en fast och
säker grundval för köpeskillingarnas bestämmande varder dock då gifven, och hvarje
anledning till godtycke eller insinuation om godtycke vid försäljningsanbudens antagande
eller förkastande undanrödjes.

Kommittén har sökt att med ledning af den kännedom om i orten gängse egendomspris,
hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare tiden skedda
försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden, bilda sig en uppfattning
om det ungefärliga verkliga värdet af Järfva—Spånga—Järfälla-fältet. Denna undersökning
har gifvit vid handen, att under närvarande förhållanden och om fältet med
det snaraste inköpes, de i enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna
kronoegendomar, som för ifrågavarande ändamål behöfva tagas i besittning,
icke kunna anses äga högre värden än sammanlagdt........................... Kr. 2,615,000: —•

Lägges härtill taxeringsvärdet af utarrenderade kronoegendomar » 349,100: —

samt enskildes därstädes uppförda byggnader....................................... » 137,600: —

så skulle värdet af hela den till inköp föreslagna marken uppgå till Kr. 3,101,700: —

Beträffande de till intagande i öfningsfältet ifrågasatta utarrenderade kronoegendomarna,
vill kommittén framhålla, att ehuruväl möjligen dessa egendomar till en
början torde kunna till landtlorsvaret upplåtas utan särskild ersättning, likväl framdeles
i den mån Norra Djurgårdens försäljning därtill lämnar tillgångar hör till inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark afsättas det belopp, som motsvarar dessa
egendomars taxeringsvärden.

lo

114

Beträffande kostnaderna för de nya kasernetablissementen och öfriga anläggningar,
bär kommittén utarbetat approximativa beräkningar, som återfinnas i härvid fogade
bil. 10.

Om man antager, att kostnaderna för Positionsartilleriregementets, Svea ingenjörkårs,
Fälttelegraf kårens och intendenturens nya etablissement samt för ett nytt garnisonssjukhus
till fullo kunde betäckas af de summor, som komme att inflyta vid försäljningen
af Lifgardets till häst gamla kasern tomt, Jaktvarfvet, Fredrikshof samt det nuvarande
garnisonssjukhusets tomt, hvilka försäljningars beslutande redan torde stå på
dagordningen, skulle de kostnader för nya kasernetablissement och anläggningar, som
behöfde bestridas af medel, hvilka inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning, uppgå
till i rundt tal 10,000,000 kronor.

Läggas härtill kostnaderna för inköp, dränering och ordnandet i öfrig! af det nya
öfningsfältet äfvensom för skjutbanornas anläggning, hvilka kostnader approximativt
beräknats till 4,000,000 kronor, uppgå samtliga utgifter för det nya öfningsfältet med
därtill hörande militära byggnader och anläggningar till omkring 14,000,000 kronor,
hvilket belopp dock naturligtvis först efter en längre tidrymd behöfver till fullo tagas
i anspråk.

På grund af hvad sålunda anförts får kommittén hemställa

att därest försäljning af Norra Djurgården varder beslutad,
såsom nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden
måtte utses det ofvan till sina gränser närmare bestämda
Järfva—Spånga—tJärf älta-fältet, äfvensom att till bestridande
af kostnaderna för inköp af detta fält och uppförandet därstädes
af nya byggnader och anläggningar för militära ändamål
måtte få, i den män andra tillgångar icke därtill finnas tillgängliga,
användas medel, som inflyta genom Norra Djurgårdens
försäljning.

115

Sammanfattning af kommitténs betänkande

och förslag.

På grund af livad i det föregående anförts, får kommittén — under förutsättning
att Hans Maj:t Konungen nådigst afstår från den honom jämlikt Rikets Ständers den 1
december 1809 fattade beslut tillkommande enskilda dispositionsrätt öfver Norra Djurgården
— i underdånighet hemställa,

att Norra Djurgården måtte, så snart ske kan, till försäljning upplåtas;
att försäljningen måtte ske successivt, i den mån gatorna ordnas och byggnadsverksamheten
fortskrider;

att de områden, hvilka kunna för truppernas öfningar undvaras, eller trakterna
närmast norr och öster om Östra stationen äfvensom mellan Yalhallavägens förlängning
och Djurgårdsbrunnsviken samt Djurgårdsbrunnskanalen, först måtte upplåtas till bebyggande; att

— därest Norra Djurgårdens försäljning varder beslutad — såsom nytt öfningsfält
för de i Stockholm förlagda truppförbanden måtte utses det ofvan till sina gränser
närmare bestämda Järfva—Spånga—Järfälla-fältet;

att kostnaderna för inköp af detta fält och för uppförandet därstädes af nya
byggnader för militära ändamål måtte, i den mån andra tillgångar icke därtill finnas
tillgängliga, bestridas af medel, som inflyta genom Norra Djurgårdens försäljning; samt
att det till kommitténs yttrande remitterade förslaget angående flyttning af
allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm tillsvidare, och intill dess beslut fattats i
fråga om försäljning af Norra Djurgården och förflyttning af de nuvarande kasernerna,
icke måtte till någon åtgärd föranleda.

:y

BIL A a O R

* ''• 1 /

119

Bil. 1.

Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 1.

	Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i stadsplanen föreslagna område.		Gatulängd.
	Till bebyggande afsedt område.	Gator,	vägar och öppna platser.	Summa	Inom bygg- nads- om- rådet	Inom indu- stri- om- rådet.
Områdets användning.	Bygg- nads- tomter	Industri- tomter	Summa	Inom bygg- nads-o mrådet.	Inom industri- området.	Summa.	areal.	Summa.
	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Längd- m.	Längd in.	Längd-
Byggnadstomter inom reg-leradt område ............	4,365,000		4,365,000				4,365,000
Oregleradt område.........	78,000	—	78,000	—	_	_	78,000
Industriområde ............	—	2,323,210	2,323,210	—	—	_	2,323,210	_
Öppna platser...............	—	—	—	493,000	_	493,000	493,000
Gata af 65 m. bredd (Val-halla vägens förlängning)				269,750		269,750	269,750	4,150		4,150
Gator af 30 m. bredd ...	—	—	—	579,300	—	579,300	579,300	19,310	_	19,310
Vägar af 25 m. bredd ...	—	—	—	—	105,000	105,000	105,000	4,200	4,200
Vägar af 20 m. bredd ...	—	—	—	—	232,880	232,880	232,880	_	11,644	11,644
Gator af 18 m. bredd ...	—	—	—	1,588,860	—	1,588,860	1,588,860	88,270	_	88,270
Kaj af 50 m. bredd (längs Djurgårdsbrunnsviken, Djurgårdskanalen och Lilla Värtan) ............				335,000		335,000	335,000	6,700		6,700
Kaj af 30 m. bredd (längs stranden vid Albano och södra stranden af föreslagen kanal genom Laduviken) ...............				75,000		75,000	75,000	2,500		2,500
Strandväg af 30 meters bredd (längs norra stran-den af föreslagen kanal genom Laduviken)......					75,000	75,000	75,000		2,500	2,500
Strandväg af 20 m. bredd (längs kronan tillhörig strand'' af Brunnsviken och Lilla Värtan) ......					120,000	120,000	120,000		6,000!	6,000
Summa	4,443,000	2,323,210	6,766,210	3,340,910	532,880 3,873,790	10,640,000	120,930	24,344	145,274

120

Uppgift å storleken af tomter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 2.

	Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i stadsplanen föreslagna område.		Gatulängd
	Till bebyggande afsedt område.	Gator,	vägar och platser.	öppna	Summa	Inom bygg- nads- om- rådet.	Inom in-
Områdets användning.	Bygg- nads- tomter	Industri- tomter	Summa	Inom bygg- nads- området	Inom industri- området	Summa	areal	dustri- orn- rådet	Summa
	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Längd- Längd-ni. | m,	Längd- m.
Byggnadstomter inom reg-	3,844,000 78,000		3,844,000				3,844,000 78,000
Oregleradt område.........	—	'' 78j000	—	—	—	—	—	—
Industritomter i nordli-gaste området............	2,322,900	2,322,900	_	_	__	2,322,900	—	—	—
Industritomter i sydöstra området.....................		560,050	560,050			_	560,050	_	—	—
Öppna platser...............	—	—	—	472,000	—	472,000	472,000	—	—	—
Gator af 40 m. bredd ...	■__	—	—	838,000	—	838,000	838,000	20,950	. -	20,950
;> » 30 m. »	_	_	_	312,000	_	312,000	312,000	10,400	—	10,400
» » 18 m. »	_	—	—	1,235,770	—	1,235,770	1,235,770	68,654	—	68,654
Kaj af 40 m. bredd (längs Djurgårdsbrunnsviken o. Djurgårdskanalen samt vid Kräftriket) .........				148,000		148,000	148,000	3,700		3,700
Kaj af 30 m. bredd (längs 1 södra stranden af före- slagen kanal genom La-dnviken) ..................				57,000		57,000	57,000	1,900		1,900
Vägar af 25 m. bredd (inom nordligaste indu-striområdet ...............					105,000	105,000	105,000		4,200	4,200
Vägar af 20 m. bredd (inom nordligaste indu-striområdet) ...............					232,880	232,880	232,880		11,644	11,644
Strandväg af 30 m. bredd (i nordligaste området och längs norra stranden afföreslagen kanal genom Laduviken) ...............					75,000	75,000	75,000		2,500	2,500
Strandväg af 20 m. bredd (i nordligaste industri-området, längs kronan tillhörig strand af brunns-viken och Lilla Värtan)					120,000	120,000	120,000		6,000	6,000
Vägar af 30 m. bredd (i syd-östra industriområdet] Vägar af 18 m. bredd (i syd-östra industriområdet)	_	__	_	_	39,000	39,000	39,000	—	1,300	1,300
_	_	_	_	95,400	95,400	95,400	—	5,300	5,300
Strandväg af 30 m. bredd (i sydöstra industriom-rådet)........................	!				105,000	105,000	105,000		3,500	3,500
Summa )3,922,000	2,882,950|6,804,950(3,062,770	772,280	3,835,050	10,640,000| 105,604	34,444	140,048

I2i

Uppgift å storleken af tomter, gator och öppna platser m. m. enligt

kommitténs olika utkast till stadsplan för Norra Djurgården.

Alternativ N:o 3.

	Arealen af Norra Djurgårdens till intagande i stadsplanen föreslagna område.		Gatulängd.
	Till bebyggande afsedt område.	Gator,	vägar och öppna platser.	Summa	Inom bygg- nads- om- rådet.	Inom indu- stri- Olll- rådet.
Områdets användning.	bygg- nads- tomter.	Industri- tomter.	Summa.	Inom kygg- nads- området.	Inom industri- området.	Summa.	areal.	Summa.
	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Kvm.	Längd- m.	Längd- m.	Längd- m.
Byggnadstomter inom reg-leradt område ............	4,352,100		4,352,100				4,352,100
Oregleradt område.........	78,000	—	78,000	—	—	—	78,000	—	—	_
Industritomter...............	—	2,323,250	2,323,250	—	—	—	2,323,250	—	—	—
Öppna platser...............	—	—	—	500,000	—	500,000	500,000	—	—	_
Gata af 65 m. bredd (Val-hallavägens förlängning)				269,750		269,750	269,750	4,150		4,150
Gator af 30 in. bredd ...	—	—	—	620,200	—	620,200	620,200	20,673	—	20,673
Vägar af 25 m. bredd ...	—	—	—	—	105,000	105,000	105,000	—	4,200	4,200
» » 20 m. bredd ...	—	—	—	—	232,880	232,880	232,880	—	11,644	11,644
Gator af 18 m. bredd ...	—	—	—	1,553,820	—	1,553,820	1,553,820	86,323	—	86,323
Kaj af 50 m. bredd (längs Djurgårdsbrunnsviken, Djurgårdskanalen och Lilla Värtan) ............				335,000		335,000	335,000	6,700		6,700
Kaj af 30 in. bredd (längs stranden vid Kräftriket och södra stranden af föreslagen kanal genom Laduviken) ...............				75,000		75,000	75,000	2,500		2,500
Strandväg af 30 m. bredd (längs norra stranden af föreslagen kanal genom Laduviken) ...............					75,090	75,000	75,000		2,500	2,500
Strandväg af 20 m. bredd (längs kronan tillhörig strand af Brunnsviken och Lilla Värtan) ......					120,000	120,000	120,000		6,000	6,000
Summa	4,430,100	2,323,250	6,753,350	3,353,770	532,880	3,886,650	10,640,000	120,346	24,344	144,690
									16

122

Bil. 2.

Uppgift å storleken af kvarter, gator och öppna platser m, in.
inom de delar af Norra Djurgården, hvilka först kunna
upplåtas till bebyggande.

(Uträkningarna grunda sig å kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativet 3.)

.....	Kvarter att försälja.	Gator, öppna platser och reserverade
		områden.		Summa	Gata-
	Gator.	Öppna platser.	Reserv. områden.	Summa.	areal.	längd.
I. Området närmast norr och öster	Kv.-meter	Kv.-meter	Kv.-meter	Kv.-meter	Kv.-meter	Kv.-meter	Meter
om Ostra stationen.
Kvarter .........................................	303,350	—	—	—	—	303,350	—
Gator af 18 meters bredd ..................	—	191,160	—	—	191,160	—	10,620
Öppna platser .................................	—	64,300	—	64,300	255,460	—
II. Området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken
från stadens östra gräns till
Hesslingeberg.						295,550
Kvarter ..........................................	295,550	—	—	—	—	—
Gator af 18 meters bredd .................	_	198,360	—	—	198,360	—	11,020
» » 30 » » ..................	_.	6,750	—	—	6,750	—	225
» » 50 » » ..................	_	33,000	—	—	33,000	—	660
Nuvarande kasernområde ..................	_	—	—	112,100	112,100	—	—
Öppna platser .................................	—	—	3,847	—	3,847	354,057	—
III. Området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnsviken
från Hesslingeberg till Djurgårds-
brunns värdshus.						180,050
Kvarter ..........................................	180,050	—	—	—	—	—
Gator af 18 meters bredd ..................	—	130,500	—	—	130,500	—	7,250
» » 30 » » ..................	_	9,900	—	—	9,900	—	330
» »50 » » ..................	—	68,500	—	—	68,500	—	1,370
Kavallerietablissementets område.........	—	—	—	82,925	—	—	—
Öppna platser .................................	—	—	31,100	—	—	322,925	—
IY. Området mellan Valhallavägens förlängning och Djurgårdsbrunnskana-len mellan Djurgårdsbrunns värdshus
och Lilla Värtan.						198,625
Kvarter ..........................................	198,625	—	—	—	—	5,610
Gator af 18 meters bredd ..................	102,980	—	—	102,980	—
» » 30 » » ..................	_	9,900	—	—	■ 9,900	—	330
	_	75,500	—	—	75,500	—	1,510
Öppna platser ................................	—	38,300	—	38,300	226,680	—
Summa	977,575	826,550	137,547	195,025	1,159,122	2,136,697	38,925
Sammandrag.
Området I ....................................	303,350	191,160	64,300	—	255,460	558,810	10,620
» II ....................................	29o,550	238,110	3,847	112,100	354,057	649,607	11,905
» in....................................	180,050	208,900	31,100	82,925	322,925	502,975	8,950
» IV ....................................	198,625	188,380	38,300	—	226,680	425,305	7,450
	977,575	826,550	137,547	195,025	1,159,122	2,136,697	38,925

128

Bil. 3.

Förteckning å tomter, som under åren 1880—1901 blifvit af Stockholms
stad försålda, jämte uppgift å deras areal samt köpe skillingarne,

1 ^ O: CG	Försåld egenc	o m.			Pris pr
sao.E-i i* 3			Areal.	kvadrat-	Köpeskilling.
a	Kvarter.	N:r.			enhet.
1880	Edelman större............	3	27,035	kv.-fot	5: 55	150,000: -	Styrmansg.
1881	Nebulosan.....................	1, 2, 3	19,770	»	1: 50	30,000: —	Observatoricg. 16, 18 a, 20.
	Sågen...........................	1—15	97,670	»	0: 50	48,835: —	f Brännkyrkag. 171—185. j Hornsg. 174—186.
	Släggan........................	—	8,585	»	0: 75	6,438: 75	Hornsg. 172.
	Svanen (del af)............	18	9,300	»	10: 75	100,000: —	Yasag,
	Bryggaren.....................	9	91	»	3: —	271: —
	Sperlingens backe (del af)	12	2,060	»	3: —	6,180: —	Stureg.
1882	Planeten .....................	1	9,000	»	1: 75	15,750: -	j Västmannag. 27,
				\ Observatorieg. 19.
	Filen ...........................	—	10,685	»	1: —	10,685: -	Långholmsg.
	Sperlingens backe.........	33	24,000	»	4: 50	108,000: —
	D:0 .........	33	13,580	»	6: 50	88,270: —
	Carlavagnen..................	18	6,375	»	2: —	12,750: —	Yegag. 3.
	Ilo ..................	3	6,375	»	2: —	12,750: —	Upplandsg. 42.
	Rudan större...............	4	3,375	»	4: —	13,500: —	Greftureg., Kommendörsg.
	Ibo ...............	4	4,345	»	4: 50	19,552: 50	» »
	Carlavagnen..................	4	5,950	»	2: 25	13,387: 50	Upplandsg. 44.
	Jägaren ........................	7, 8	6,139	»	3: 30	20,258: 70	Döbelnsg.
	Planeten .....................	3	9,000	»	1: 75	15,750: -	V ästmannag.23, Kungstensg.58
	Carlavagnen..................	i	9,425	»	3: —	28,275: —	Yegag. 1, Observatorieg. 6.
	1 bo ..................	2	9,380	»	3: —	28,140: -	Upplandsg. 40, Observatorieg.8.
	IbO ..................	5	5,440	»	2: 25	12,240: —	Upplandsg. 46.
	Ibo ..................	16	5,440		2: —	10,880: ~	Yegag. 7.

124

**1 O: ►i CO p:	Försåld egendom.	Areal.		Pris pr kvadrat-	Köpeskilling.
B* CTQ c»	Kvarter.	N:r.			enhet.
1882	Carlavagnen..................	8	5,950 kv.-fot	2: 25	13,387: 50	Upplandsg. 52.
	Sirius ...........................	8, 9	20,138	»	2:	—	40,276: —	Upplandsg. 31—33.
	Skotten ........................	3	1,287	»	20: 25	26,000: —	Drottningg., Kungsg.
	Bryggaren.....................	11	3,300	»	8:	—	26,400: —	Kungsg.
	1):0 .....................	11	2,050	»	8:	—	16,400: -	Kungsg.
1883	1 >:0 .....................	10	8,530	»	9:	25	78,902: 50	Kungsg. 13.
	Skotten........................	—	1,287	»	20:	70	26,643: 50	Kungsg.
	Tjädern ........................	1	8,965	»	4:	—	35,860: -	Karlavägen 41, Sibylleg. 36.
	Rapphönan ..................	1	8,240	»	4:	—	32,960: —	Karlavägen 45 A, B, C.
	Ro ..................	2	8,190	»	4:	—	32,760: -	Artillerig. 41, Jungfrug. 36.
	Tjädern ........................	2	8,910	»	4:	—	35,640: -	Karlavägen 43, Jungfrug. 29.
	Svanen (del af)............	18	9,150	»	10:	92	100,000: —	Vasag.
	Lagerbärsträdet............ Boken...........................	16 1	j 3,100	»	12:	90	40,000: —	Vasag. 44.
	Sjökatten.....................	1	1,700	»	5:	—	8,500: —	Rådmansg.
	Carlavagnen..................	9	6,375	»	2:	25	14,343: 75	Upplandsg. 54.
	Sperlingens backe (del af)	12	2,876	»	12:	—	34,512: —	Stureg.
	Carlavagnen..................	6	5,100	»	2:	25	11,475: —	Upplandsg. 48.
	Bryggaren.....................	12	2,864	»	12:	26	35,112: 64	Kungsg., Målareg.
	Brännaren ..................	7	9,298	»	5:	—	46,490: —	Karlavägen 26, Jungfrug. 32.
	Ro ..................	8	9,303	»	5:	—	46,515: -	Karlavägen 28, Artillerig. 39.
	Rapphönan ..................	3	8,140	»	3:	—	24,420: —	Artillerig. 43, Tyskbagareg. 14.
	Ro ..................	4	8,190	»	3:	—	24,570: —	Jungfrug. 38, Tyskbagareg. 12.
	Tjädern ........................	3	8,825	»	3-	—	26,475: -	Jungfrug. 31, Tyskbagareg. 10.
	Vintervägen större ......	13	7,280	»	3-	50	25,480: —	Tegnérsg., Tuleg.
	Svanen (de! af)............	18	9,170	»	16	35	150,000: —	Vasag.
	Carlavagnen..................	16	5,440	»	2-	—	10,880: -	Vegag. 7.
	Sirius...........................	13	10,290	»	2-	—■	20,580: —	Upplandsg. 37.
	Ro ...........................	16	10,277	»	2-	—	20,554: -	Upplandsg. 39.
	Carlavagnen..................	12	6,375	»	2	—■	12,750: --	Vegag. 15.

125

g	——-----		—			—		■
a	Försåld egend	o m.			Pris pr
? B			Areal.	kvadrat-	Köpeskilling.
a* CTQ 03	Kvarter.	N:r.			enhet.
1883	Sirius...........................	17	10,265	kv.-fot	2		20,530: —	Upplandsg. 41.
1884	D.o ...........................	7	10,075	»	2	—	20,150: —	Yästmannag. 32.
	D:0 ...........................	10	10,063		2	—	20,126: —	Västmannag. 34.
	D:0 ...........................	11	10,302	»	2	—	20,604: —	Yästmannag. 36.
	D:() ...........................	12	10,302	»	2	—	20,604: —	Upplandsg. 35.
	Ilo ...........................	14	10,290	».	2	—	20,580: —	Yästmannag. 38.
	Carlavagnen..................	15	5,100	»	2	—	10,200: —	Vegag. 9.
	Nebulosan.....................	—•	9,000	»	3	—	27,000: —	Dalag., Observatorieg.
	Planeten .....................	5	9,000	»	3	—	27,000: —	Dalag. 24, Kungstensg. 62.
	Ilo .....................	6	5,160	»	2	25	11,610: —	Dalag. 26.
	Kikaren........................	2	7,546	»	2	—	15,092: —	Kungstensg. 33.
	Nebulosan.....................	5	9,137	»	2	25	20,558: 25	Västmannag. 31.
	Ilo .....................	11	9,123	»	1	75	15,965: 25	Yästmannag. 41.
	Ilo .....................	9	9,123	»	2	25	20,526: 75	Yästmannag. 39.
	Ilo .....................	8	9,123	»	1	75	15,965: 25	Yästmannag. 37.
	Ilo .....................	7	9,137	»	2	25	20,558: 25	Västmannag. 35.
	D:o .....................	6	9,137	»	1	75	16,210: 25	Västmannag. 33.
	Sirius...........................	15	10,277	»	2	—	20,554: —	Västmannag. 40.
	ilo ...........................	18	10,265	»	2	—	20,530: —	Yästmannag. 42.
	Röda berget..................	50	3,250	»	2	—	6,500: —	Rörstrandsg.
	Nebulosan.....................	18	9,116	»	1	75	15,953: —	Dalag. 46.
	Ilo .....................	13	9,123	»	1	75	15,965: 25	Västmannag. 45.
	D:0 .....................	23	9,131	»	2	25	20,544: 75	Dalag. 36.
	Jordstycke invid n:r 10
	i kv. Italien större...	—	3,100	»	5	48	16,988: —
	Planeten .....................	7	8,998	»	3	—	27,000: —	Dalag. 28, Observatorieg. 23.
	Nebulosan.....................	24	9,131	»	1	75	15,979: 25	Dalag. 34.
	Kikaren ........................	3	7,686	»	2	—	15,372: —	Kungstensg.
	Nebulosan.....................	20	9,116	»	1	75	15,953: —	Dalag. 42.
	Ilo .....................	21	9,116	»	2	25	20,511: —	Dalag. 40.

Försäljnings -

126

Försåld egend Kvarter.	o in. N:r.	Areal.	Pris pr kvadrat-enhet.	Köpeskilling.
Nebulosan.....................	22	9,116	kv.-fot	1: 75	15,953: —
J):0 .....................	25	9,131	»	2: 25	20,544: 75
Ilo .....................	12	9,123	»	2: 25	20,526: 75
D:o .....................	19	9,116		2; 25	20,511: —
Delar af k v. Djurgårds-
backen invid rnr 2 i
kv. Elgen..................	—	3,550	»	2: —	7,100: —
Orion...........................	5	6,630		2: 50	16,575: -
D:0 ...........................	6	6,727	»	2: 50	16,817: 50
Blåklinten.....................	4	5,208	»	1: 50	7,812: —
Ilo .....................	5	11,228	»	1:50	16,842: -.....
Ilo .....................	6	11,214	»	i: 50	16,821: —
D.o .....................	7	11,204	»	1: 50	16,806: —
Ilo .....................	8	11,194	»	1: 50	16,791: -
Ilo .....................	9	11,184	>	1: 50	16,776: —
D:0 .....................	10	7,740	»	2: 50	19,350: —
D:0 .....................	11	5,727		2; _	11,454: —
D:0 .....................	12	7,740		2: 50	19,350: —
D.O .....................	13	5,668	»	1:50	8,502: —
Ilo .....................	14	5,668		1: 50	8,502: —
Ilo .....................	15	5,668	»	1: 50	8,502: —
Ilo .....................	16	5,668	:>	1: 50	8,502: —
D:0 .....................	17	5,668	»	1: 50	8,502: —
Gnllvifvan.....................	6	5,321	»	2: —	10,642: —
Ilo .....................	11	5,740	»	2: —	11,480: —
D:o .....................	13	12,682	»	1: 50	19,023: —
D.o .....................	14	12,682	»	1; 50	19,023: --
Ilo .....................	16	5,525	»	2: —	11,050: —
Ilo .....................	8	5,321		2: —	10,642: —
Ilo .....................	9	8,064		2: 50	20,160: -

Dalag. 38.

Dalag. 32.

Västmannag. 43.

Dalag. 44.

Braheg.

Surbrunnsg. 55.

Surbrunnsg. 51.

Upplåning. 49.

Upplandsg. 51.

Upplandsg. 53.

Upplandsg. 55.

Upplandsg. 57.

Upplandsg. 59.

Upplandsg. 61, Frejg. 59.
Frejg. 61.

Västmannag. 60, Frejg. 63.
Västmannag. 58.
Västmannag. 56.
Västmannag. 54.
Västmannag. 52.
Västmannag. 50.

Dalag. 60.

Frejg. 67.

Västmannag. 63.
Västmannag. 61.
Västmannag. 57.

Dalag. 64.

Dalag. 66, Frejg. 71.

Försäljnings -

127

Försåld egendom.	Areal.	Pris pr kvadrat-enhet.	Köpeskilling.
Kvarter.	N:r.
Gullvifvan.....................	10	5,740	kv.-fot	2: —	11,480: —
Ilo .....................	12	8,064	»	2: 50	20.160: -
Ilo .....................	15	12,682	»	1: 50	19,023: —
ilo .....................	7	5,321	»	2: —	10,642: -
Jägaren (del af)............	Oi GO	3,758	»	3: 50	13,153: —
Sleipner........................	l	7,727		3: —	23,181: —
Ilo ........................	2	5,719	»	2: 25	12,867: 75
Ilo ........................	3	7,740	»	3: —	23,220: —
D:0 ........................	4	5,851	»	2: 25	13,164: 75
D:0 ........................	5	5,851	»	2: 25	13,164: 75
Snöklockan ..................	10	10,846	»	3: —	32,538: —
Orion...........................	7	8,487	2>	3: —	25,461: —
Sleipner........................	6	5,851	»	2: 25	13,164: 75
Ilo ........................	7	5,851	»	2: 25	13,164: 75
D:0 ........................	8	5,851	»	2: 25	13,164: 75
Ilo ........................	9	5,843	»	2: 25	13,146: 75
Ilo ........................	10	7,740	»	3: —	23,220: —
Ilo ........................	11	5,539	»	2:25	12,462: 75
Ilo ........................	12	7,763	»	3: —	23,289: —
Ilo ........................	13	11,397		1: 75	19,944: 75
Ilo ........................	14	11,431	»	1: 75	20,004: 25
D:0 ........................	15	11,449	»	1: 75	20,035: 75
Ilo ........................	16	11,463	»	1: 75	20,060: 25
Ilo ........................	17	11,477	»	1: 75	20,084: 75
Ilo ........................	18	11,495		1: 75	20,116: 25
Ankaret (del)...............	8	2,126	»	1: —	2,126: —
Midgård........................	9	9,663	»	2: —	19,326: —
Ilo ........................	10	9,648	»	2: —	19,296: —
Ilo ........................	11	9,663	»	2: —	19,326: —
Ilo ........................	12	9,648		2: —	19,296:

Frejg. 69.

Frejg. 65, Västmannag. 65.
Västmannag. 61.

Dalag. 62.

Döbelnsg.

Frejg. 42.

Västmannag. 66.
Västmannag. 64.
Västmannag. 68.

Dalag. 52.

Surbrunnsg. 49.

Västmannag. 68.
Västmannag. 70.
Västmannag. 72.
Västmannag. 74.
Västmannag. 76.
Vanadisvägen 25.
Vanadisvägen 23.

Upplandsg. 75.

Upplandsg. 73.

Upplandsg. 71.

Upplandsg. 67.

Upplandsg. 69.

Upplandsg. 65.

Flemingg.

Västmannag.

Västmannag.

Västmannag.

Vanadisvägen 31.

128

*1 o: 3 »og	Försåld egendom.	Areal.		Pris pr kvadrat-	Köpeskilling.
5* <§	• Kvarter.	N:r.			enhet.
1884	Midgård........................	13	8,064 kv.-fot	3: —	24,192: —	Västmannag. 81.
	Ilo ........................	14	5,740	»	2: 25	12,915: —	Västmannag. 79.
	Ilo ........................	15	5,740	»	2: 25	12,915: —	Västmannag. 77.
	Ilo ........................	IG	8,064	»	3: —	24,192: —	Västmannag. 75.
	Ilo ........................	17	9,648	»	2: —	19,296: —	Västmannag. 73.
	Ilo ........................	18	9,663	»	2: —	19,326: —	Västmannag. 71.
	Ilo ........................	19	9,648	»	2: —	19,296: —	Frejg. 48.
	Ilo ........................	20	9,663		2: —	19,326: -	Dalag. 68, Frejg. 50.
1885	Valkyrian.....................	2	8,160	»	3: 50	28,560: —	Dalag. 29, Frejg. 52.
	I lo .....................	3	6,144	»	2: 75	16,896: —	Frejg.
	Ilo .....................	4	6,144	»	2: 75	16,896: —	Frejg.
	Ilo .....................	5	8,160	»	3: 50	28,560: —	Helsingeg.
	Ilo .....................	6	10,117	»	2: 50	25,292: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	7	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	8	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	9	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	10	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	11	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo .....................	12	8,160	»	3: 50	28,560: —	Vanadisvägen 43, Helsingeg.
	11:0 .....................	13	6,144	»	2: 75	16,896: —	Vanadisvägen 41.
	Ilo .....................	15	8,160		3: 50	28,560: —	Vanadisvägen 37, Dalag. 43.
	Ilo .....................	16	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Dalag. 31.
	Ilo .....................	17	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Dalag. 33.
	11:0 .....................	18	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Dalag. 35.
	Ilo .....................	19	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Dalag. 37.
	Ilo .....................	20	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Dalag. 39.
	Ilo .....................	21	10,117	»	2: 50	25,292: 50	Dalag. 41.
	Saga ...........................	6	10,117	»	2: 75	27,821: 75	Sigtunag.
	Ilo ...........................	7	9,983	»	2: 75	27,453: 25	Sigtunag.
	Ilo ...........................	20	9,983	»	2: 75	27,453: 25	Sigtunag.

129

3	Försåld egend	o m.			Pris pr
»soS * o*			Areal.	kvadrat-	Köpeskilling.
B* aq 05	Kvarter.	N:r.			enhet.
1885	Saga ...........................	21	10,117	kv.-fot	2: 75	27,821: 75	Sigtunag.
	Midgård........................	3	11,920		3: —	35,760: -	Västmannag.
	Ilo ........................	4	7,160	»	2: —	14,320: —	Västmannag. 69.
	Ilo ........................	18	10,468	»	2: 50	26,170: -	Västmannag.
	Sjökatten .....................	12	4,000	»	6: —	24,000: —	Stora Badstuga Rådmansg.
	Saga ...........................	2	8,160	»	3: 75	30,600: —	Sigtunag.
	Ilo ...........................	3	6,144	»	3: 25	19,968: —	Sigtunag.
	Ilo ...........................	13	6,144	»	3: —	18,432: —	Sigtunag.
	Ilo ...........................	14	6,144	»	3: —	18,432: —	Sigtunag.
	Ilo ...........................	15	8,169	»	3: 50	28,591: 50	Sigtunag.
	Ilo ...........................	16	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Sigtunag.
	Ilo ...........................	18	9,983		2: 50	24,957: 50	Helsingeg.
	Ilo ...........................	19	9,983	»	2: 75	27,453: 25	Sigtunag.
	Ilo ...........................	9	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Sigtunag.
	Ilo ...........................	17	9,983	»	2: 50	24,957: 50	Sigtunag.
	Bergsklippan större......	29	3,400	»	3: —	10,200: —	Bergsg.
	Tomtdel i kv. Skotten...	—	1,697		23: 57	40,000: -	Kungsg.
	Snöklockan ..................	5	13,600	5>	2: —	27,200: —	Västmannag. 51.
	ilo ..................	4	6,986	*	6: —	41,916: —	Karlbergsv. 7, Västmannag. 53.
	Del af kv. Djurgårds-
	backen .....................	—	3,600	»	4: —	14,400: —	Greftureg.
	D:0 d:0...............	—	550		4: —	2,200: —	Florag.
	D:0 d:0...............	__	1,750	»	4: —	7,000: —	Stureg.
	D:0 d:0...............	—	2,600	>	4: —	10,400: —	Greftureg.
	Mark invid n:r 1 i kv.
	Granen.....................	—	3,450		5: —	17,250: —	Florag.
1886	Del af kv. Djurgårds-
	backen .....................	—	2,400		4: —	9,600: —
	Haren mindre...............	5, 9	87,000	»	1: —	87,000: -	Brännkyrkag.
1887	Del af kv. Djurgårds-
	backen .....................	—	1,300	»	4: —	5,200: —

17

130

O: i-S CD »=£	Försåld egendom.	Areal.		Pris pr kvadrat-
B'' CfQ CD	Kvarter.	N:r.			enhet.
1887	Knoppen .....................		152.900 kv.-fot	2: 65
	Kikaren........................	2	7,546		2: 19
	Gaturemsor vid n:r 17— 21 i kv. Mullvaden första........................		1,770		0: 56
	Brännare!! ..................	2,4,11 28	9,410	»	6: —
	Del af Yttersta Tvär-gatan och Mullvaden andra........................	8,150 1	»	2: 75
1888	Del af Bäfvern ............	16
Del af kv. Djurgårds-backen .....................	{19-211 i 26 / 12	10,600	»	4: —
	Bränn aren ..................	1 9,478	»	6: —
	Skotten........................	9	1,697		22: 39
	Ekorren........................	4	7,890	»	6: —
	D:o ........................	5	5,167 4,640	»	4: —
	D:0 ........................	11	»	4: —
	D:0 ........................	10	7,913	»	5: 50
1889	Adlern (del af)............	450.6 3	kv.-m.	45: —
Lyran...........................	6	647.4 6	»	49: 42
	Hägerberget..................	Lit. A	582.8		54: 23
	D:o ..................	» I)	431.7	Tf	58: 08
	D:0 ..................	» E	864.4	»	75:21
	Tallkotten.....................	1	1,262.4	»	57: 06
	Område vid n:r 1 i kv. Kattfoten mindre......		280	i»	30: —
	Kikaren........................	Lit. A	430	»	40: -
	Tomtdel i kv. Adlern mindre .....................	535.2	»	68: —
	Ekorren........................	0	698.0	»	54: 39

Köpeskilling.

100,000: -16,500: —

1,000: —
56,460: —

22,412: 50

42,400: —
56,868	—
38,000	—
47,340	—
20,668	—
18,560	—
43,521	50
20,278	35
32,000	—
31,605	24
25,073	14
65,011	52
72,032	54

8,400: —
17,200: —

36,432: —
38,000: —

{Arbetare^, Fridhemsg.
{Kungsholmsg.,. Flemingg.

Kungstensg. 33..

Krukmakareg.

Jungfrug.

Hornsg.

(Kommendörsg. 27.
{Jungfrug. 28.

Kungsg. 9, Målareg. 4.
Nybrog. 58.

Nybrog. 60.

Sibylleg. 67.
{Östermalmsg. 17.
{Sibylleg. 69.

Vegag.

Styrmansg. 51.

Tegnérg.

Tegnérg.

Tegnérg., Roslagstorg.
Rådmansg., Östermalmg.

{Timmermansg. 2.
{Badstug. 38.

Kungstensg.

{Nybrog. 62.
{Östermalmsg. 21.

131

Försäljnings- år.	Försåld egendom.	Areal.	Pris pr kvadrat-enhet.	Köpeskilling.
Kvarter.	N:r.
1889	Del af n:r 1 och 4 i k v.
	Brandmästaren.........	—	980 kv.-m.	79: 41	77,821: 80	Kormnendörsg., Artillig.
1890	Krejaren (del af).........	4	136 »	136	13	18,513: 68	Linnég.
						1 39,110: 37	1
	Hägerberget..................	50, 51	564 »	168: 73	} 56,052: 30	> Tegnérgatan 7, 5.
	Släggan ........................	—	900 »	11	35	10,215: —	Brännkyrkag.
	Kikaren........................	12	719.5 »	55: 60	40,000: —	Kungstensg. 37, Dalag. 22.
	Taktäckaren..................	8	913.2 »	39: 70	36,254: 04	Kungstensg. 18.
	Däfven ........................	—	756 »	48: 21	36,446: 76	Östermalmsg., Sibylieg.
	TaktäckareD..................	4	489.2 »	48- 20	23,587- 50
	Eäfven ........................	Lit. H	576 »	36: 68	21,127: 68	Sihylleg.
	Del af Artillerigatan och
	delar af n:r 6 och 7
	i kv. Hafsfrun .........	—	374 »	102	—	38,148	—
1891	Skrafvelberget mindre...	Lit. D	937 »	249: 57	233,847	09	Birger Jarlsg., Hamng.
	Del af Storken ............	1	1,220 »	45	36	55,339	20	Sibylieg., Jungfrug.
1892	Uret ...........................	—	7,500 »	11	34	85,050	—
1893	Skrafvelberget mindre...	11	1,125 »	170: 16	191,430	—	Hamng. 4.
	Kaninen minsta Idel af)	1	9.6 »	12	—	115	20	Svarfvaregränd 3.
1894	Mark från n:r 1 kv.
	Italien mindre, rnr 1
	och 2 kv. Italien
	större, Stora Träsk-
	gatan och Smala grän-
	den...........................	—	1,266 »	9	—	102,502: 33	Brännkyrkag.
	Tomt i kv. Släggan......	—	562 »	12	—	6,744	—	Valhallavägen.
	Granen ........................	Lit. A	431 »	52	18	22,489: 58	Valhallavägen, Yillag.
	D:o ........................	» B	970 »	68	06	66,018	20	Agneg.
	Delar af Tegelslagare^..	4, 10	745 »	34	—	25,330	—
1895	Sleipner........................	4	515.7 »	20	—	10,239: 25	Västmannag. 64.

132

Försäljnings- år.	Försåld egendom.	Areal.	Pris pr kvadrat-enhet.	Köpeskilling.
Kvarter.	N:r.
1895	Skrafvelberget större ...	Lit. B	560 kv.-m.	219: —	122,640: —
	Vakteln........................	2	499	»	46: —	22,954: —
	Skrafvelberget större ...	Lit. A	473	»	160: —	76,000: —
	Sperlingens backe.........	45	895.6	»	227: —	203,000: —
	Räfven ........................	13	684.5		55: 50	37,989: 75
	Taktäckaren..................	7	957.5	»	57: —	54,577: 50
	Skrafvelberget mindre...	15	355.1	»	124: 78	44,309: 38
	Del af dito dito ...	14	21.4	»	205: —	4,387: —
	Del af Storken ............	7	1,461.6	»	45: 36	66,298: 18
	Skrafvelberget mindre...	13	529.5	»	170: -	90,015: —
	D.O d:0 ...	14	442.4		205: —	90,692: -
	Tomtdel i Pumpstocken	—	515	»	170: —	87,550: —
	Tomtdel invid Adlern
	mindre.....................	4	311.1	$	35: 35	11,000: —
1896	Rännilen .....................	Lit, A	634	»	170: —	107,780: —
	Del af Grefturegatan ...	—•	85	»	170: —	14,450: —
	Härolden .....................	33	660.2	»	56: 70	37,435: —
	Del af Kurland............	2	478	-	115: 11	55,025: —
	Sparfven .....................	Lit. E	865		227: —	196,355: —
	Trumman.....................	1	12,950	»	6: 80	88,146: -
	Sperlingens backe.........	Lit. C	485	»	170: —	82,450: —
	Delar af Styrmannen ...	13, 14	383	»	68: —	26,044: -
	Drabanten.....................	7	1,164		56: 70	65,998: 80
	Delar af Tegelslagare!!...	6, 10	17,295	»	17: —	295,800: —
	Sparfven .....................	Lit, F	675	»	227: —	153,225: —
	Taktäckaren..................	6	716.1	»	46: —	32,940: 60
	D:0 ..................	5	956.6	»	57: —	54,526: 20
	Släggan, mellantomt......	—	1,100	»	15: —	16,500: —
	Räfven ........................	11	755.6		55: —	41,558: —
	D:o ........................	12	625.8	»	36: 80	23,029: 44

Birger Jarlsg., Smålandsg.
Danderydsg. 4.

Birjer Jarlsg.

Stareplan 6, Birgerjarlsg. 20.
Östermalmsg. 22, Nybrog. 64.
Kungstensg. 16.

Smålandsg. 7.

Birgerjarlsg. 3.

Birger Jarlsg., Smålandsg.
Birger Jarlsg., Jakobsbergsg.

Yegag.

Birger Jarlsg., Mäster Samuelsg.

ICungsg. 48.

Tegnérsg. Holländareg.

I Birger Jarlsg., Luttersg.
(Norrlandsg.

Storg. 37.

Birger Jarlsg.

Styrmansg.

Kungsholmsg. 4.

Agneg., Pipersg., Flemingg.
Birger Jarlsg., Norrlandsg.
Tuleg. 17.

Rensg. 7.

Brännkyrkog.

Sibylleg.71,73,Östermalmsg.l8.
Östermalmsg. 20.

133

^3 O: 3	Försåld egend	o m.			Pris pr
po.H-r1 r> b''			Areal.	kvadrat-	Köpeskilling.
3 CfQ ep	Kvarter.	N:r.			enhet.
1896	Vaktoln........................	1	1,210	kv.-m.	68: —	82,280: —	Rådmansg. 10, Östermalmsg. 64.
	Delar af Styrmannen ...	1, 23	980	»	86: —	84,280: —	Styrmansg., Riddareg.
	Hafveri ........................	10	584	»	36: 80	21,491: 20	Sibylleg. 75.
			j 221	»	37: 44	8,274: 24
	Tomt invid Fanan ......	25	i 109	»	35: 17	3,833: 53	Narvavägen 26, 28.
1897	Härolden .....................	34	510	»	56: 72	28,930: —	Kungsg. 50.
	Kronkvarncn ...............	Lit. A	870	»	102: 09	88,818: 30	Artillerig., Komuiendörsg.
	D:0 ...............	» B	810	»	70	: 90	57,429: —	Artillerig., Nybergsgränd.
	D:0 ...............	» C	770	»	70	: 90	54,593: —	Artillerig., Nybergsgränd.
	D:0 ...............	» D	870		87	92	76,490: 40	Skeppareg., Kommendörsg.
	D:0 ...............	» E	830	»	70: 90	58,847: —	Skeppareg., Nybergsgränd.
	Ekorren........................	» A	708.9	»	69: 20	49,055: 88	Sibylleg., Östermalmsg.
	D:0 ........................	» B	454.4	»	48: 21	21,906: 62	Sibylleg.
	D:o ........................	» C	700.9	»	69: 20	48,502: 28	Sibylleg., Tyskbagareg.
	Gatudelar inv.Yindrufvan	3	88		34: —	2,992- —	f Handtverkareg., Bergsg.
								\Scheeleg.
	Gatumark invid Kilen...	4	279	»			8,000: —	Välling. 32, Kammakarg. 51.
	Dykaren .....................	4	2,203.7	»	20	—	26,444: 40	Flemingg. 70.
	Del af Rudan större......	16	590	»	no	17	65,000: —	Kommerdörsg., Greftureg.
	Sperlingens backe.........	48	576.4	»	238	54	137,500: —	Biblioteksg. 23.
	Del af Balten...............	2	2,331		12	—	27,972: —	Långholmsg.
	Tomt i Kumlet ............	—	393	»	97	—	38,121: —	Linnég., Grefg.
	Sirius ...........................	21	769.3	»	73	75	56,732: —	Upplandsg. 43.
	Tomt i Veterinären......	—	743	»	79	41	59,001: 63	Skeppareg., Karlavägen.
	Delar af Väktaren ......	6, 7	2,445		12	—	29,340: —	Drottningholmsv., Fridhemsg.
	Räfven ........................	9	584	»	35	—	20,440: —	Sibylleg. 77.
	Snöklockan ..................	6	737.3	>	85	—	62,670: 50	Odensg. 68, Västmanneg. 49.
	D:0 ..................	7	523.1	»	60	—	31,386: —	Odong. 70.
	Ilo ..................	8	517.3	»	60	—	31,038: —	Odeng. 72.
	D:0 ..................	9	724.3	»	90	—	65,187: —	Odeng. 74, Dalag. 50.
	Taktäckaren ...............	3	1,003.8	»	57	—	57,216: 60	Rensg. 11.

j Försäljnings -

134

Försåld egendom.			Pris pr
		Areal.		kvadrat-	Köpeskilling.
				enhet.
Kvarter.	N:r.
Delar af Dykaren.........	5, 6	1,763 kv.-m.	18: —	31,700: —	Flemingg. 70.
Del af Snickaren .........	5	733	»	57: 30	42,000: —	Roslagsg. 27.
Orion...........................	10	770.5	2>	57: —	43,918: 50	Odeng. 56.
D:0 ...........................	11	1,056.9	»	57: -	60,243: 30	Odeng. 58.
Sirius...........................	20	491.1	»	57: —	27,992: 70	Västmannag. 44.
Tomtdelar invid Höjden	3	298	»	47: —	14,006: —	Johannesg. 26.
Orion...........................	9	945.8		85: —	80,393: —	Odeng. 54.
Sleipner........................	3	682.2	»	41: —	27,970: 20	Västmannag. 66.
Tomtdel invid Pamp-
stocken.....................	3	690		200: -	138,000: —	Biblioteksg. 6.
Nebulosan.....................	15	500		57: —	28,500: —	Västmannag. 47, Dalag. 48.
D:0 .....................	16	502	»	57: —	28,614: —	Västmannag. 47, Dalag. 48.
Tomt invid n:r 2 i kv.
Höjden.....................	—	261	»	47: —	12,267: —	Johannesg. 24.
Styrmannen..................	35	352.9	»	127: 50	45,000: —	Styrmansg. 12.
Gullvifvan.....................	10	505.9	»	35: —	17,706: 50	Frejg. 69.
Snöklockan..................	5	1,198.8	»	50: —	59,940: —	Västmannag.
Gullvifvan.....................	2	828		80: —	66,240: —	Karlbergsvägen 26.
Dol af Fikonträdet ......	4	468		60: —	28,080: -	Handtverkareg. 20 B.
Grundläggaren ............	Lit. B	642	»	57: —	36,594: —	Odeng.
D:0 ............	» C	633		57: —	36,081: —	Odeng.
D:0 ............	» F	763	2>	57: —	43,491: —	Markvardsg., Tuleg.
D:0	» I	763		57: —	43,491: —	Markvardsg., Döbelnsg.
D:0 ............	» D	864	»	80: —	69,120: —	Odeng., Tuleg.
D:0 ............	» E	809	»	40: —	32,360: —	Tuleg.
D:0 ............	» G	540	»	40: —	21,600: —	Markmardsg.
D.o ............	» II	540		40: —	21,600: —	Markvardsg.
D:0 ............	» K	809	»	40: —	32,360: —	Döbelnsg.
Del af Vedbäraren ......	14	2,217	»	72: 10	159,845: 70	Skeppareg.
Del af Bulteu...............	6	3,000	2-	15: —	45,000: —	L&ngholmsg. 9.

135

”3

O:

J boS ^

b;

5‘

Otl

1898

1899

1900

Försåld egendom.			Pris pr
		Areal.		kvadrat-	Köpeskilling.
Kvarter.	N:r.			enhet.
Nebulosan.....................	14	695.5 kv.-m.	80: -	55,640: —	Västmannag. 47, Dalag. 48.
D:0 .....................	17	711		85: —	60,435: —	Västmannag. 47, Dalag. 48.
Sirius...........................	19	784	»	80: —	62,720: —	Västmannag. 44.
Grundläggaren ............	Lit. A	905		80: —	72,400: —	Döbelnsg., Odeng.
Sleipner........................	16	O O 4-		34: —	34,353: 60	Upplandsg. 79.
D.o ........................	17	1,011.6	»	34: —	34,394: 40	Upplandsg. 77.
Tomtdel i Provisorn m.m.	—	3,280	»	57: —	187,000: —	Eoslagsg. 13.
Del af Döda berget......	50	530	»	45: —	23,850: —	Tegnérg.
Del af Kejsarkronan ...	5	1,100		45: —	49,500: —	Uplandsg.
Sleipner........................	5	515.7	»	43: —	22,175: 10	Västmannag. 78.
Ilo ........................	6	515.7	»	43: —	22,175: 10	Västmannag. 80.
Karlavagnen ...............	10	799.8	»	80: —	63,984: —	Upplandsg. 56, Odeng. 57.
D:0 ...............	11	785.9	»	80: —	62,872: —	Vegag. 17, Odeng. 55.
Ekorren........................	9	678.1	»	55: —	37,295: 50	Östermalmsg. 19.
Knoppen .....................	7-10	3,093.3	»	J 53: 70 \ 35: 80	J 125,000: —	Arbetareg. (Kungsholmen).
Sleipner........................	18	1,013.2	»	34: -	34,448: 80	Upplandsg. 75.
Granen ........................	19	1,219	»	79:41	96,798: 31	Villag. 22.
Del af Eöda berget......	50	71		45: —	3,195: —	Tegnérg.
Blåklinten.....................	8	988.5	»	40: —	39,540: —	Upplandsg. 67.
D:0 .....................	9	987.3	»	85: —	34,555: 50	Upplandsg. 69.
Sleipner........................	14	1,007.6	$	34: —	34,258: 40	Upplandsg. 83.
Mark invid Krejaren ...	3	268	»	113:44	30,401: 92	Linnég. 24, 26.
Tomtdel invid Höjden...	4	361.7		70: —	25,319: —	Johannesg. 28.
Ankaret .....................j	8 del af 10	2,330		12: —	27,960: —	Arbetareg. (Kungsholmen).
Bodarna .....................	hela kv.	3,070		241: 70	738,000: —	Strandvägen 1—3.
Midgård........................	18	922,7		35: —	32,294: 50	Västmannag. 71.
Bjälken........................	17	861	»	35: —	30,135: -	Brännkyrkag. 94.
Ilo ........................	20	443,9	2	50: —	22,195: —	Lundag. 31.

Försäljnings -

136

Försåld egendom.			Pris pr
		Areal.		kvadrat-	Köpeskilling.
				enhet.
Kvarter.	N:r.
Surbrunn.....................	12	682.9 kv.-m.	70: —	47,803: —	Odeng. 38.
1):0 .....................	13	685.7		70: —	47,999: —	Odeng. 36.
Storken ........................	9	876.6	»	58: 52	51,298: —	Sibylleg. 50 A, Jungfrug. 41 A.
Tomtområde i kv. Pennan	—	4,425		19: —	84,075: —	Asög.
Gullvifvan.....................	14	1,117.9	»	35: —	39,126: 50	Västmannag. 59.
D:0 .....................	15	1,117.9	»	35: —	39,126: 50	Västmannag. 61.
Surbrunn.....................	11	993.9		100: —	99,390: —	Döbelnsg. 46, Odeng. 40.
Stenbrottet ..................	5	603.5		80: —	48,280: —	Inedalsg. 1, Kronob.-parken 16.
I >:o ..................	6	848.7	»	70: —	59,409: —	Kronobergsparken 18.
Sleipner........................	1	681.1	»	65: —	44,271: 50	Upplandsg. 73, Frejg. 40.
Blåklinten.....................	2	685.2	»	70: -	47,964: —	Karlbergsvägen 20.
Orion...........................	8	928.3	»	70: —	64,981: —	Surbrunnsg. 47, Hagag. 3.
Snöklockan ..................	11	447.3		65: —	29,074: 50	Dalag. 54.
Blåklinten.....................	1	829.2	»	100: —	82,920: —	Karlb.-vägen 18, Upplandsg. 57
Midgård........................	3	1,050.7	»	57: —	59,892: 75	Västmannag. 67, Frejg. 46.
Sleipner........................	9	515		43: —	22,145: —	Västmannag. 86.
Del af Midgård............	4	63Li	»	35: -	22,088: 50	Västmannag. 69.
Sleipner........................	7	515	»	46: 60	24,000- —	Västmannag. 82.
D:0 ........................	8	515	»	46: 60	24,000: —	Västmannag. 84.

13?

Sammandrag1.

Försäljningsår.	Sammanlagda arealen af försålda tomter. .	Pris per ytenhet i medeltal.	Sammanlagda köpeskillingar för försålda tomter.
1880 .........................................................	27,035 kv.-fot	5: 55	150,000: —
1881 .........................................................	137,476 »	1: 39	191,724: 75
1882 .........................................................	161,234 »	3: 30	532,652: 20
1883 .........................................................	178,140 »	5: 14	915,953: 39
1884 .......................................................	767,348 »	2: 08	1,599,902: 25
1885 ........................................................	367,193 »	2: 97	1,089,760: 75
1886 .........................................................	89,400 »	1:08	96,600: —
1887 ........................................................	181,076 »	1: 11	201,572: 50
1888 ........................................................	47,385 >>	5: 64	267,357: 50
1880-1888	1,956,287 kv.-fot	2: 58	5,045,523: 34
1880-1888 ............................................	172,446,7 kv.-m.	29:25	5,045,523: 34
1889 .......................................................	7,163,19 »	59: 17	423,854: 59
1890 ........................................................	5,427,90 »	58: 85	319,455: 33
1891 ........................................................	2,157 »	134: 07	289,186:29
1892 .........................................................	7,500 »	11: 34	85,050: —
1893 .........................................................	1,134,60 >	168: 82	191,545: 20
1894 ..........................................................	3,974 »	56: 14	223,084:11
1895 ......................................................	8,221,4 »	112: 10	921,652: 06
1896 .....................................................	42,932,3 »	34: 74	1,491,422: Öl
1897 ........................................................	29,464,9 »	58: 61	1,726,951: 31
1898 .........................................................	37,165,2 »	52: 68	1,957,768: 83
1899 ......................................................	5,761,7 »	137: 33	791,279: —
1900 .......................................................	13,579,7 »	44: 27	601,131: 5
1901 ........................................................	6,797,9 '' »	61: 98	421,337: 25
1880- 1901	342,726,4 9 kv.-m.	42: 16	14,489,240: 82

18

Förteckning å de s. k. fotgardestomterna i Stockholm, hviika under
åren 1886—1895 blifvit af Kungl. Maj:t och kronan försålda jämte
uppgift å deras areal, köpeskillingsbeloppen samt af köparne erlagda

bidrag till gatureglering.

År.	Kvarter.	N:r.	Areal i kv.-fot.	Pris pr kv.-fot.	Köpesumma.	Bidrag till gaturegl.	Gata och adressnummer.
1886	Korpralen...............	1	10,505	8: 90	93,494	50	2,600	—	Strandv. 29, Gref Magnig. 2.
	D:0 ...............	6	13,393	8: —	107,767	70	2,200	—	Strandv. 31.
	1):0 ...............	7	5,715	6: 90	39,433	50			Strandv. 33.
1889	Fanan ..................	1	8,690	4: —	34,761	08	840		Karlav. 40, Nar vav. 34.
	Korpralen...............	2	7,678	6:-	47,000	—	3,700	—	Gref Magnig. 4.
	Kasernen ...............	1	12,668	5: 50	70,000		7,150	—	Gref Magnig. 6, Riddareg. 41.
	I):0 ...............	8	5,715	4: 50	25,720	—	1,221	—	Storg. 36.
	I):0 ...............	9	5,715	4: 50	25,720	—	1,221	—	Storg. 38.
	D:0 ...............	10	9,782	5: 50	52,972	—	6,181	—	Storg. 40, Torstensonsg. 15.
	Sergeanten ............	1	11,269	8: —	90,152	—	3,800	—	Strandv. 35.
	1):0 ............	6	8,531	8: —	68,248	—	1,583	—	Strandv. 41, Banérg. 1.
	l):o ............	7	6,156	8: —	49,248	—			Strandv. 39.
	D:0 ............	8	7,848	8: —	62,784	—			Strandv. 37.
	Lägret ..................	4	8,998	5: 50	48,700	—	6,091	—	Storg. 42, Torstensonsg. 12.
	1):(» ..................	5	8,098	4: 50	36,500	—	1,782	—	Storg. 44.
	ILO ..................	7	9,098	6: —	54,588	—	4,862	—	Storg. 48, Banérg. 9.
	Spelet.....................	1	7,760	5: 50	42,680	—	5,896	—	Riddareg. 55, Banérg. 6.
	Beväringen ............	1	12,165	9: —	109,485	—	2,750	—	Strandv. 43.
	ILO ............	5	11,938	9: —	107,442	—	•-		Narvav. 1, Strandv. 47.
	D:o ...........	6	7,101	7: —	49,707	_			Strandv. 45.
	Spelet.....................	2	10,770	7: —	75,390	—	4,594	—	Banérg. 8, Narvav. 7.
	Lägret ..................	8	7,096	5: —	35,480	—	1,716	—	Banérg. 7.
	Transp.	—	196,689	—	1,327,272	78	58,187	—

139

År.	Kvarter.	N:r.	Areal i kv.-fot.	Pris pr kv.-fot.	Köpesumma.	Bidrag till gaturegl.	Gata och adressnummer.
	Transp.	_	196,689		1,327,272: 78	58,187: -
1889	Korpralen...............	5	10,505	6: —	63,030: —	7,814	—	Riddareg. 64, Torstensonsg. 3.
	11:0 ...............	3	5,715	5: —	28,575: —	1,397	—	Riddareg. 60.
	D:0 ...............	4	5,715	5: —	28,575: -	1,397	—	Riddareg. 62.
	Kasernen ...............	15	9,742	6:-	58,452: —	4,740	—	Riddareg. 45.
	I):0 ...............	2	8,134	4: 50	36,603: —	1,564	—	Gref Magnig. 8.
	Lägret ..................	6	12,790	3:50	44,765: —	1,804	—■	Storg. 46.
	11:0 ..................	9	8,968	6: —	53,808: —	3,894	—	Banérg. 5, Riddareg. 53.
	11:0 ..................	i	14,512	5: —	72,560: —	9,338	—	Riddareg. 47, Torstensonsg. 6.
	Kasernen ...............	16	10,981	4: —	43,924: —	1,936	—	Riddareg. 43.
	Lägret ..................	11	7,528	5: —	37,640: —	1,760	—	Riddareg. 49.
	Kasernen ...............	7	9,782	5: —	48,910: —	5,016		Gref Magnig. 18, Storg. 34.
1890	Spelet.....................	3	8,540	8: —	68,320: —	2,310	—	Riddareg. 57, Narvav. 5.
	Bajonetten ............	7	19,030	5: —	95,150: —	3,520	—	Storg. 60.
	Beväringen ............	3	6,300	5: —	31,500: —	1,540	—	Riddareg. 76.
	Ilo ............	2	8,531	7: —	59,717: —	3,960		Banérg. 4.
	Kasernen ...............	11	10,533	4: —	42,132: —	1,820	—	Torstensonsg. 13.
	Ilo ...............	12	10,533	4: —	42,132: —	1,820	—	Torstensonsg. 11.
	Stallmästaren .........	6	8,098	6: —	48,588: —	4,620:	—	Linnég. 76, Banérg. 12.
	Beväringen ............	4	9,445	8: —	75,560: —-	2,002:	—	Narvav. 3.
	Sergeanten ............	3	6,156	5:-	30,780: —	1,505-	—	Riddareg. 68.
	Kasernen ...............	14	10,533	4: —	42,132: —	1,820:	—	Torstensonsg. 7.
	Ilo ...............	3	10,533	4: —	42,132: —	1,540:	—	Gref Magnig. 10.
	I lo ...............	13	10,533	4: —	42,132: —	1,820:	—	Torstensonsg. 9.
1894	Bajonetten ............	i	10,139	7: —	70,973: —			Strandv. 49, Narvav. 2.
	Ilo ............	2	11,480	6: —	68,880: —	990:	—	Narvav. 4.
	Ilo ............	9	7,080	5: —	35,400: —			Strandv. 53.
	11:0 ............	10	8,151	5: —	40,755: —			Strandv. 51.
	Kasernen ...............	4	10,533	4: —	42,132: —	1,540:	-	Gref Magnig. 12.
	Transp.		467,209	—	2,722,529: 78	129,654:	—

140

År.	Kvarter.	N:r.	Areal i kv.-fot.	Pris pr kv.-fot.	Köpesumma.	Bidrag till gaturegl.	Gata och adressnummer.
	Transp.	—	467,209			2,722,529: 78	129,654: —
1894	Kasernen .........	6	10,533	4:	---	42,132: —	1,540: —	Gref Magnig. 16.
	Ilo .........	5	10,533	4:	--	42,132: —	1,540: —	Gref Magnig. 14.
	Bajonetten ...... Lägret ............	6 3	6,013 13,336	3: 4:	50	21,045: 50 53,344: —	1,540: — 2,028: --	Stranda. 55. Torstensonsg. 10.
1895	Fanan ............	17	6,278	3:	—	18,834: —	1,375: —	Banérg. 15.
	Ilo ............	16	7,609	2:	75	20,924: 75	1,375: —	Banérg. 17.
	Lägret ............	2	13,336	4:	—	53,344: —	2,028: —	Torstensonsg. 8.
	Fanan ............	20	7,609	5:	—	38,045: —		Narvav. 16.
	Ilo ............	19	6,278	6:	—	37,668: —		Narvav. 14.
	Ilo ............	18	13,247	7:	—	92,729: —	5,434: —	(Banérg. 13, Narvav. 12, [Linnég. 85.
	Ilo ............	15	8,559	2:	50	21,397: 50	1,320: —	Banérg. 19.
	Ilo ............	21	8,559	5:	—	42,795: —		Narvav. 18.
	Sergeanten ......	4	7,848	5:	—	39,240: —	1,918: —	Riddareg. 70.
	Stallmästaren ...	(1,2, 3,1 \ 12, 13 j	45,659	5:	45	249,146: 50	5,289: —	jNarvav. 6, Storg. 35, (Fredrikshofsg. 1—5.
	D:0	4	11,354	6:	—	68,124: —		Narvav. 8.
	D:0	11	10,148	3:	—	30,444: —	1,540: —	Fredrikshofsg. 7.
	Bajonetten ......	5	7,080	3:	50	24,780: —	1,540: —	Storg. 56.
	Stallmästaren ...	5	9,181	7:	—	64,267: —	1,584: —	Narvav. 10, Banérg. 10.
	Fanan ............	14	9,786	2:	50	24,465: —	1,320: —	Banérg. 21.
	Ilo ............	22	9,786	5:	—	48,930: —		Narvav. 20.
	Bajonetten ......	4	8,151	3:	50	28,528: 50	1,540: -	Storg. 54.
	Sergeanten ......	2	8,531	7	50	63,982: 50	4,696: —	Torstensonsg. 4.
	Fanan ............	8	9,060	4	—	36,248: —	5,460: —	Karlav. 54, Banérg. 33.
	Ilo ............	7	6,635	3	75	21,563: 75	1,882: —	Karlav. 52.
	Ilo ............	9	11,206	2	50	28,015: —	1,430: —	Banérg. 31.
	Ilo ...........	10	11,206	2	50	28,015: —	1,430: —	Banérg. 29.
	Ilo ...........	13	11,412	2	50	28,530: —	1,456: —	Banérg. 23.
	Ilo ...........	11	11,206	2	50	28,015: —	1,430: —	Banérg. 27.
	Transp	—	767,348	| -		4,019,214: 78	180,349: -

141

År.	Kvarter.	N:r.	Areal i kv.-fot.	Pris pr kv.-fot	Köpesumma.	Bidrag till gaturegl.	Gata och adressnummer.
	Transp.	—	767,348		—	4,019,214: 78	180,349: —
1895	Fanan ............	4	11,280	3	—	33,840: —	1,742: —	Karlav. 46.
	Ilo ............	2	8,151	3	75	30,566: 25	1,820: —	Karlav. 42.
	Stallmästaren ...	9	8,098	4: 50	36,441	—	4,620: —	(Linnég. 82, [Fredrikshofsg. 11.
	D:o, delar af	7 & 8	1,487.5	3: —	4,464	—	—
	D:0, » »	8 & 10	2,175	3	31	7,200	—
	D:0	7	11,562.2	3	—	34,687	—	1,696: —	Linnég. 78.
	D:0	8	11,562.2	3	—	34,687	—	1,696: —	Linnég. 80.
	D:0	10	5,398	3	50	18,893	—	1,336: —	Fredrikshofsg. 9.
	Fanan ............	3	9,835	3	50	34,422	50	1,820: —	Karlav. 44.
	Bajonetten ......	3	10,664	6	—	63,984	—	5,324: —	Storg. 52.
	Sergeanten ......	5	11,269	7	-	78,883	—	7,436: —	Banérg. 3.
	Fanan ............	23	10,344	5	—	51,720	—		Narra v. 22.
	Ilo ............	24	10,507	5	—	52,535	—		Nar vav. 24.
	Ilo ............	5	11,550 12,652	3		34,650 35,169		1,742: — 1,742: —	Karlav. 48. Karlav. 50.
	D:o ............	6	3	—	—
	Lägret ............	10	11,723	4	50	56,934	—	1,672: —	Biddareg. 51.
	Fanan ............	12	24,060	2	—	48,120	—	1,320: —	Banérg. 25.
1896	Harpan............	30	7,383	5	—	36,915	—	1,500: —	Linnég. 79.
	Ilo ............	29	7,383	5	—	36,915	—	1,500: —	Linnég. 79.
	D:o ............	31	7,076	4	50	31,842	—	1,500: -	Linnég. 77.
	Ilo ............	33	5,886	5	—	29,430	—	—	Linnég. 81.
	D:o ............	28	11,293	8	—	90,344	—	8,100: —	(Linnég. 83. [Narvav. 21.
	11:0 ............	32	8,652	4	50	38,034	—		Narvav. 23.
	Summa	—	987,338.0			4,939,890	53 226,915: —

Anm. Köpeskillingarne uppgå alltså till i medeltal 5 kronor per kvadratfot eller Öb'' kronor 72 ''öre per
kvadratmeter.

For planering, beläggning och dränering af de till ifrågavarande områden hörande gator hade till och med år 1900
utbetalats 262,238 kr. och enligt beräkning komme dessa kostnader att efter fullbordad reglering uppgå till kr. 400,000: —
Härtill komma kostnaderna för själfva försäljningen, omkring......................................................... » 75,000: _

Dragés detta belopp ............................................................................................;......... kr- 475 000: _

från bruttoinkomsten af försäljningen med tillägg af bidragen till gatureglering, tillhopa kr. 5,1(56,805: 53, återstår en
nettobehallning af c:a 4,700,000 kronor, motsvarande ungefär 54 kronor pr. kv.-meter.

142

Bilaga 5

Uppgift å kostnader för gaturegleringar m. m, inom Stockholms
stad, meddelade från stadens byggnadskontor,

På framställd begäran får undertecknad meddela nedanstående uppgifter å kostnaden
i Stockholm för gators planering och beläggning samt deras förseende med underjordiska
afloppsledningar.

Planeringskostnad. Af de gaturegleringar, som utförts från och med^l874 till
slutet af år 1901 hafva de, för hvilka den sammanräknade kostnaden, jämförd med
motsvarande gatuareal, kan anses gifva ett uttryck för terrängens beskaffenhet inomjde
olika stadsdelarne, blifvit sammanfattade i följande tabell.

Stadsdel	Gatuareal i kvadr.-met.	P 1 a	n e r i n g	s k 0 s t n a	d
Summa	I medeltal pr kvadr.-met.	Maximum pr kvadr.-met.	Minium Pr kvadr.-met.
Kungsholmen ........................	99,219	523,347	5,27	24,8 0)	0,47
Öfre Norrmalm .....................	244,929	1,458,348	5,9 5	15,5 22)	1,77
Östermalm..............................	319,961	888,257	2,773)	12,5 l4)	0,47
Södermalm..............................	103,563	2,702,021	26,0 95)	81,376)	0,53
Summa	767,672	5,571,973	7,2 5

Anmärkningar:

p S:t Eriksgatan norr om Fleminggatan.

3) Dalagatan norrut från Kammakaregatan.

8) Karl XV:s port ej upptagen i tabellen, emedan dess genomsprängning till största delen blef verkställd
genom enskilds försorg och utan kostnad för staden. Den stora gatuareal, som upptages~af Birger
Jarlsgata, Karla-, Valhalla- och Narvavägarne, hvilka trafikleder erfordrat jämförelsevis obetydliga planeringsarbeten,
hafva, jämte nyss påpekade förhållande med Karl XV:s port, bidragit till den för Östermalm
relativt låga medeltalssiffran.

4) Sibyllegatan norrut från Karlavägen.

5) Frånräknas de säregna och dyrbara regleringarne i Stadsgården samt uppfartsvägen från Söder
Mälarstrand till Hornsgatan, hvilka arbeten ensamt för sig hafva betingat en planeringskostnad af i medeltal
77,84 kr. pr kv.-m., så skulle för de öfriga i tabellen inbegripna arbetena å Södermalm medeltalssiffran
nedgå till 14,40 kr.

6) Stadsgården från Lokattens trappor österut.

113

Kostnad för g''atornas beläggning’ beräknas för närvarande till följande medelpris
:

luktad sten i körbana ................................. 11: — kr. för kv.-m.

Makadam i körbana....................................... 2: 50 » s> »

Tuktad sten i gångbana .............................. 6: — » » »

Huggen kant- och rännsten ........................ 12: — » » l.-m.

Kostnaden för afloppssystemets utsträckning, genom såväl nyare som äldre
stadsdelar, bar vid slutet af 1901 uppgått till 5,254,143 kronor, bvilket för löpande
metertrumma eller hufvudledning motsvarar ett medelpris af 45 kr. 21 öre. I detta
pris är inbegripet kostnaden för alla till systemet hörande detaljer, såsom biledningar
från tomterna och afloppsbrunnar i rännstenarne.

Stockholm den 12 maj 1903.

Otto Fröman■

144

Bil 6.

Tablå öfver de kostnader, som, under antagande att de i
bilagan 5 angifna pris blefve gällande, skulle uppstå för
gatureglering m. m. å Norra Djurgården,

(Uträkningarna grunda sig å kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården,

alternativet III.)

Kostnader för ‘planering: 3,886,650 kv.-meter gator och öppna platser å 7 kr. 25 öre för kv.-meter..................................................................	Kronor.	Kronor.
—	28,078,000: —J)
Kostnader för gatubeläggning:
3,386,650 kv.-meter gator, å 11 kr. för kv.-meter körbana med tuktad sten, 2 kr. 50 öre för kv.-meter körbana med makadam och 6 kr. för kv.-meter gångbana med tuktad sten..................................................................... 271,680 längdmeter huggen kant- och rännsten ...............	20,948,000: — 3,260,000: —	24,208,000: —2)
Kostnader för dränering:
144,690 längdmeter afloppsledningar å 45 kr. 21 öre för meter..............................................................................		6,542,000: —
Summa kronor		58,828,000: —

Anm. '') I dessa kostnader ingå utgifter för planering af öppna platser eller för särskilda ändamål
reserverade områden efter samma beräkningsgrund, som för planering af gatumarken, med 3,625,000
kronor, ehuru nämnda kostnader efter all sannolikhet icke komma att uppgå till sa högt belopp.

Anm. 2) Enligt hittills vid tomtförsäljningar såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade
grundsatser böra köparne af tomter själfva vidkännas kostnaderna för gatornas stensättning. I dylikt fall

skulle från de beräknade kostnaderna afgå ...................................................... kronor 21,260,000: —

hvadan skulle återstå................................................................................... » 37,568,000:

S:a kronor 58,828,000: —

145

Bil. 7.

Sammanfattning af de kostnader, som böra bestridas af
bruttoinkomsten af Norra Djurgårdens försäljning.

Kostnaderna för planering, gatubeläggning och dränering (se bil. 6) kr. 58,828,000: —
Kostnaderna för anläggningen af den i betänkandet omförmälda

kanal................................................................................................ » 4,000,000: —

Kostnaderna för anläggning af c:a 10 kilometer järnvägslinjer ä 100,000

kronor per kilometer ..................................................................... » 1,000,000: —

Ersättning till Djurgårdskassan och enskilda lägenhetsinnehafvare,
bidrag till skogsinstitutets flyttning, omkostnader för själfva försäljningen
samt oförutsedda utgifter ............................................. » 4,172,000: —

Summa kronor 68,000,000: —

Anm. Dessa kostnader, fördelade på hvarje kvadratmeter af den till försäljning ifrågasatta tomtarealen,
uppgå alltså till omkring 10 kronor per kv.-meter. För erhållande af den utaf kommittén anantagna
nettobehållningen af 30 kronor per kv.-meter erfordras alltså, att en köpeskilling af i medeltal
40 kronor per kv.-meter kan betingas.

19

146

Bil 8.

Förteckning'' å fastigheter inom Enskede—Skarpneck-fältet.

		Taxeringsvärde.
Fastighetens namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Inom Brännkyrka socken.
A. Kronan tillhöriga fastigheter: Lägenheterna Gustafslust, Johannishof, Lång-gården och Kvarnängen ...........................		25,000		25,000
Summa	—	25,000	—	25,000
B. Enskilda tillhöriga fastigheter:
Enskede med underlydande........................... Anm. Taxeringsvärdet af hela Enskede egendom med underlydande har här upptagits, ehuru endast blott omkring hälften däraf torde för öfningsfältet erfordras.	2%	341,400	72,600	414,000
Byggnader å ofri grund. Lilla Gröndal.......................................... Fredriksrlal .........................	—	—	9,700 12,500	9,700 12,500
D:o ..................			13,000	13,000
D:o ..................			2,300	2,300
Gröndalstorp .......................................... Dianelund ........................	—	—	30,900 5,000	30,900 5,000
Ersta eller Herrängen.................................... Ersta eller Gubbängen ...............................	14/ t>4	45.000 42.000	—	45.000 42.000
Orhem............................................................	i / / 4	38,000	—	38,000
Transport		466,400	146,000	612,400

147

		Taxeringsvärde.
Fastighetens namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Transport	_	466,400	146,000	612,400
1 Skarpneck med ...........................................	2V / 2	218,000	■—	218,000
Ekstubben...............................................	—		6,000	6,000
Listudden......................................	—-	3,000	2,000	5,000
Torfmossen........................................	—	—	5,700	5,700
Afsöndring.
Ekudden ...............................................	—	—	45,000	45,000
Sköndal, lilla ................................................	1/ / 4	24,000	—	24,000
Sköndal, stora................................................	3/ / 4	75,000	—	75,000
Afsöndring.
Skönstavik .............................................	—	24,000	—	24,000
Östberga eller Mossen....................................	17/ 61	29,000	—	29,000
Af söndringar.
Malmen...................................................	—	1,000	—	1,000
Lilla Tallkrogen ....................................	—	10,000	6,000	16,000
Sofieberg ..............................................	—	—	6,000	6,000
Karlsro ...................................................	—	—	2,000	2,000
Torsholm................................................	—	—	10,000	10,000
Fridhem...................................................	—	—	11,500	11,500
Karlsborg................................................	—	—	1,500	1,500
Ellensborg .............................................	—	—	7,500	7,500
Carl Johans ro.......................................	—	—	4,000	4,000
Lyckeby ................................................	—	—	2,000	2,000
Stensborg ................................................	—	■—	1,500	1,500
Sanddalen................................................	—	—-	1,500	1,500
Östberga eller Smedmyran ...........................	15/ / 64	40,000	—	40,000
D:o d:o ...........................	1 / 4	22,000		22,000
Transport	__	912,400	258,200	1,170,600

148

		Taxeringsvärde. .
Fastighetens namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Transport	_	912,400	258,200	1,170,600
Af söndringar.
Rosendal ................................................	—	—	3,500	3,500
Mariedal ................................................	—	—	2,900	2,900
Skogalund................................................	—	—	3,800	3,800
Summa	—	912,400	268,400	1,180,800
Enskildes byggnader å kronojord.
Johanneshof och Kvarnängen .....................	—	—	17,000	17,000
Summa	—	—■	17,000	17,000
Inom Nacka socken. Enskilda tillhöriga fastigheter:
Hammarby......................................................	1	132,000	--	132,000
Nacka ............................................................	7 / / 8	80,000	35,000	115,000
Sickla, lilla ...................................................	—	5,000	10,000	15,000
Älta ...............................................................		66,100	—	66,100
Summa		283,100	45,000	328,100
Sammandrag. Inom Brännkyrka socken:
Kronan tillhöriga fastigheter ........................	—	25,000	—	25,000
Enskilda tillhöriga » ........................	—	912,400	268,400	1,180,800
Enskildes byggnader å kronojord ...............	—	—	17,000	17,000
Inom Nacka socken:
Enskilda tillhöriga fastigheter .....................	—	283,100	45,000	328,100
Summa	—	1,220,500	330,400	1,550,900

149

Bil. 9.

Förteckning å fastigheter inom Järfva—Spånga—

Järfälla-fältet.

			Taxeringsvärde.
Fastigherernas namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Inom Solna socken. A. Kronan tillhöriga fastigheter: Agnesberg, lägenhet..........................................		3,500		3,500
Bagartorp, lägenhet..........................................	—	8,800	—	8,800
Järfva, Nedre n:o 1 .......................................	7/ / 8	20,700	—	20,700
D:0 d:0 n:0 2 .......................................	7/ / 8	20,900	—	20,900
Ro Öfre......................................................	1 1 L In	85,000	—	85,000
Bitorp ............................................................	i / / 8	9,700	—	9,700
Summa	—	148,600	—	148,600
B. Enskilda tillhöriga fastigheter: Annelund, Öfre................................................	1 / 1 \2	7,000	10,000	17,000
Af söndringar. Lings grafkulle .......................................			12,000	12,000
Annelund, Nedre.......................................	—	0,700	11,500	18,200
Linnéeholm .............................................	—	—-	27,000	27,000
Frösunda, Nedre .............................................	17.	51,200	10,000	61,200
Frösundavik ...................................................	1 / ■ 4	10,000	45,000	55,000
Järfva f. d. krog .............................................	1 U)	20,000	10,000	30,000
Summa		94,900	125,500	220,400

150

		Taxeringsvärde.
Fastigheternas namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Enskildas byggnader å kronojord.
Matleda! .........................................................	—	—	28,300	28,300
Gunnarbo.........................................................	—	—	10,000	10,000
Qvisisana .........................................................	—	—	12,300	12,300
Fridensborg......................................................	—	—	5,000	5,000
Fridhem .........................................................	—	—	5,100	5,100
Schweitzeribyggnad ..........................................	—	—	1,500	1,500
Svaludden.........................................................	—	—	30,000	30,000
Ritorp ............................................................	—	—	20,400	20,400
Karlslund.........................................................	—	—	25,000	25,000
Summa		—	137,600	137,600
Inom Spånga socken. A. Kronan tillhöriga fastigheter: 1. Utarrenderade kronoegendomar.
Erfvinge mo 3 ................................................	174	27,000	—	27,000
Gunnarsboda, lägenhet ....................•...............	—	5,000	—	5,000
Kymlinge mris 2 och 3....................................	1 ’ 4	33,500	—	33,500
Långlöt mo 1...................................................	1 / 4	6,000	—	6,000
Hissna mris 1—3.............................................	374	54,000	—	54,000
Rasta mris 1 och 2 .......................................	l°/4	45,000	—	45,000
Ursvik, stora, mo 3..........................................	i	18,000	—	18,000
Ohr..................................................................	■i/ / 8	12,000	—	12,000
Summa	—	200,500	—	200,500
2. Till boställen anslagna kronoegendomar.
Kyrkoherdebostället Stridsberga........................	13/ 1 4	25,000	—	25,000
Komministerbostället Granby ...........................	1/ 4	9,000	—	9,000
Länsmansbostället Ursvik, Lilla........................	3/ / 8	8,000	—- :	8,000
Summa	_	42,000	—	42,000

151

		Taxeringsvärde.
Fastigheternas namn.	Mantal.	För	För
		jordbruks- fastighet.	annan fastighet.	Summa.
B. Enskilda tillhöriga fastigheter:
Åkalla mo 1 ...................................................	1	39,000	—	39,000
D:o mo 2 ...................................................	1	25,000	—	25,000
D:0 0:0 3 ...................................................	1	34,500	—	34,500
D:o väderkvarn ..........................................	—	—	500	500
Eggeby n:o 1...................................................	3/ i 4	28,000	—	28,000
Granberg n:o 2................................................	lu	9,000	—	9,000
Hägerstalund ...................................................	17*	55,000	2,000	57,000
Hasta n:ris 1 och 2 .......................................	17,	47,000	—	47,000
Julsta 11:0 1 ...................................................	l	20,500	—	20,500
I):0 n:0 2 ...................................................	i	19,000	—	19,000
Afsöndring. Elinsberg ................................................			4,000	4,000
Kista n:o 1 med ............................................. Erfvinge mris 1—6 ....................................	1 / I''l 274	83,500	2,000	85,500
Kolkärr mo 1 ................................................	]/ i 4	5,000	—	5,000
Kymlinge, Öfre ................................................		29,000	—	29,000
Afsöndring. Margreteborg.............................................			8,000	8,000
Rinkeby mo 1 ................................................	2	73,400	—	73,400
Af söndringar. Andersberg................................................			1,000	1,000
Eredriksberg.............................................	—	1,000	—	1,000
Marieberg ................................................	—	4,000	—	4,000
Nyängsbacken ..........................................	—	—	2,000	2,000
Rinkeby hage .........................................	—	2,500	—	2,500
1 lägenhet................................................	—	—	1,000	1,000
Transport	—	475,400	20,500	495,900

152

Fastigheternas namn.	Mantal.	i För jordbruks- fastighet.	axeringsvärde För annan fastighet.	Summa.
Transport	—	475,400	20,500	495,900
1 lägenhet................................................	—	—	600	600
1 d:0 ................................................	—	—	800	800
1 bostadshus.............................................	—	—	2,000	2,000
1 kvarn ...................................................	—	—	1,500	1,500
1 holländsk kvarn....................................	—	—	3,000	3,000
Spånga by, n:o 1.............................................	1/ / 2	16,000	—	16,000
D:0 n:0 2.............................................	1	26,400	—	26,400
Tensta n:o 1 ...................................................	1	18,500	—	18,500
D:0 n:0 2 ...................................................	1/ / 2	16,700	—	16,700
Ursvik n:o 4 ...................................................	V4	25,000	—	25,000
Summa	—	578,000	28,400	606,400
Inom Järfälla socken.
Enskilda tillhöriga fastigheter:
Under Hägerstalund i Spånga socken:
Ilåga.........................................................	i3/*	46,000	—	46,000
Rocksta ...................................................	1/ !\	7,000	—	7,000
Sten.........................................................	i	30,000	—	30,000
Yttersten...................................................	3/ / 8	14,000	—	14,000
Säby med ......................................................	2
Kalfshälla ....................................	i
			173,000	—	173,000
lista.........................................................	1 Vs
lista utjord .............................................	—
lista såg och kvarn.................................	—	—	2,000	2,000
Barkarby .........................................................	—	20,000	—	20,000
Af söndringar.
Anneberg ................................................	—	—	1,500	1,500
Fransborg ................................................	—	—	6,000	6,000
Transport	. —	290,000	9,500	j 299,500

153

			Taxeringsvärde.
Fastigheternas namn.	Mantal.	För jordbruks- fastighet.	För annan fastighet.	Summa.
Transport	—	290,000	9,500	299,500
Kyrkbyn .........................................................	1	16,000	—	16,000
Åkerby utjord ................................................	—	3,000	—	3,000
Klockaregården ................................................	—	1,500	—	1,500
Summa	—	310,500	9,500	320,000
Inom Sollentuna socken. Enskilda tillhöriga fastigheter;
Belg..................................................................	i	20,000	—	20,000
Knista ............................................................	2	40,000	—	40,000
Väsby ............................................................	2	40,000	—	40,000
Summa	—	100,000	—	100,000
Sammandrag*. Inom Solna socken:
Kronan tillhöriga fastigheter ...........................	—	148,600	—	148,600
Enskilda » » ...........................	—	94.900	125,500	220,400
Enskildas byggnader å kronojord.....................	—	--	137,600	137,600
Inom Spånga socken:
Utarrenderade kronoegendomar ........................	—	200,500	—	200,500
Till boställen anslagna d:o ........................	—	42,000	—	42,000
Enskilda tillhöriga fastigheter...........................	—	578,000	28,400	606,400
Inom Järfälla socken:
Enskilda tillhöriga fastigheter...........................	—	310,500	9,500	320,000
Inom Sollentuna socken:
Enskilda tillhöriga fastigheter...........................	—	100,000	—	100,000
Summa	—	1,474,500	301,000	1,775,500 20

154

Bil. 10.

Approximativ beräkning af kostnaderna för inköp af nytt
öfningsfält för de i Stockholm förlagda truppförbanden
äfvensom för uppförande vid detsamma af kaserner
och andra militära etablissement m. m.

	Kronor	Kronor
I. Anskaffande af nytt öfningsfält m. m.
Inköp af Järfva—Spånga—Järfälla-fältet (se sid. 112)......	3,101,700: —
Anläggande af skjutbanor (se sid. 104 och 107)...............	150,000: —
Öfningsfältets dränering och ordnande i öfrigt, förslagsvis	748,300: —	4,000,000: —

II. Uppförande af Icasernetablisement in. m.
(Se sid. 107—110).

Svea lifgardets kasern ......................................................

Göta » » ......................................................

Lifgardets till häst kasern ................................................

Lifregementets dragoners kasern .......................................

Första Svea artilleriregementes kasern..............................

Ammunitionsförrådet och laboratoriet.................................

Garnisonskyrka och kyrkogård..........................................

Militärbangårdens ordnande .............................................

Att bestridas af medel, som inflyta genom försäljning af
Lifgardets till häst gamla kasernområde, Jaktvarfvet, Fredrikshof
och garnisonssjukhusets nuvarande tomt:

Positionsartilleriregementets kasern......... kr. 1,200,000: —

Svea ingenjörkårs » ......... » 1,000,000: —

Fälttelegrafkårens » ......... » 600,000: —

Intendenturetablisementet ..................... » 900,000: —

Garnisonssjukhuset................................. » 1,000,000: —

S:a kr. inom

linjen 4,700,000

1,600,000: —
1,800,000: —
1,600.000: —
1,500,000: —
2,300,000: —
600,000: —
200,000: —
400,000: —

10,000,000: —

14,000,000: —

Summa kronor

Till kommitténs betänkande hörande kartor.

Blad 1.
» 2.
» 8.
» 4.

» 5.

» 6.
» 7.

Öfversiktskarta öfver Norra Djurgården.

Utkast till stadsplan för Norra Djurgården, alternativ 1.

» » » » » » » II,

» » » » » » » III.

Öfversiktskarta öfver de områden, som kunna ifrågasättas till öfningsfält för
de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Karta öfver Enskede—Skarpneck-fältet.

» » Järfva—Spånga—Järfålla-fåltet.

~B lad. 1

Öfve rs i kts karta

crfver

MW":

H

Tbndanskqg

JsStesm

''vtfftholmen

WSMm

August*

spfil

Skt>$*hv<

ä£SSs3

gäg*

Ilfyden

Grcaibi

Tyrihcpf

Tra*thy/(nieti?

>ckholrne*i\

B girsb o\

Co ris t an do.

.rpha.,-%.

Mbceratzonsanstall

Vinterbi

Is lin ge Kolforädtingi

B ep g iåns ka

pM

:z .

Skugg art

ur-th\

2:i0i

Sonvmarbo)

Gustafs

''jPizhpt

Gustafsber*.

Jrottninqcna

.holme X

alpsi

iksjoaf^

Thorsndy

Herserxu

XV <\aw Å V,

ystert

mm

jJArasvét,

mm

TanJutllcd

Kraft!''

4vÄ

iujthiis1

tV - •>*■ o -

7ältridkh ibbens''
" ridit ana .y**

v\\»M\\in:

''Mai :>V

/Av

XtctIuIIs

/!®S

•sben

‘‘ege.hp&den < t

OJ.owl.len

ggsggé*.

it. Jg

Lindar

artten

: •> " '' ~~
Wji;\"i é

■

%j$ctbcUstt

l/v

«>J V?

iäRVit«&

''ifjéif HéssUngebera .

v ArdktT> ^wv ^ ocv ^ vwyvw sv:

Framnas /^Säk©®?**

Lida

teb.ru>

v *.

/Hundudden

^sVoc^

Uit v orten

\idsb

rddoTTUl

Heloewidsi
Ström sjpff*gjf\

frieri

y-rr*

''\i>

nedre Mardlla. Tolka udden

"viston?

BloZkh l IS udde? t

MarrilictO

Ri d dar ho lm er c

1 ■ - ■

''^nv^

1 .Biskop sudderi,

KartelIh crimen

)Beckholmen

Waldemar sudderi

Crusta/kbi

tf ^

Skeppsdockor''

t Tur lots

Iriksberg

do/ slip

1)anvikeifcf ^ $

Byssbadkern

jjHvilan

L —v2^//,.

fergsuiyd -

i>''"«|i,na

liiljelioliiiö\ flt

Barnungen

Lugnet

,»Cs V

’ikl« ftf"

holmar

} 0 ^

W ö\

Sundstc

"’V r.

r*w

■

“v 5>.

Mg®

s®„«3

r?__P''

>

■t

L I

''TV

.s-sSä

I

.v

•AXxSsö»

:>:''

mxi

Norra Djurgården.

Sicaia i: ^uwu

Förklaring.

^__+__ Stockholms stads ägogräns.

_____Gränser för Stockholms stads områden vid

Lilla Värtan.

____Områden, som Stockholms stad på grund åt

Kung), bref den 31 maj 1878 och den 18
okt. 1889 berättigats att i mån af behof
erhålla.

^_____f.... Gräns för Bergielunds ägor.

x—-x—• Gräns för Bergshamra ägor.

............ Område, som af Kungl. Vetenskapsakademiens

byggnadskommitté föreslagits till plats för
akademiens nya byggnader.

.o-—o—- Gräns för Kungl. Flottans varf enligt 1900 års
flottstationskommittés förslag.

_Gräns för områden, som enligt 1901 års ban gårdskommittés

förslag ifrågasättas för nya
person- och godsstationer.

Värdshus

\

>-M\Kcikruis

1l|iair4^v-s

* ltaaen

Störa.

j?-X 2£ansborff

5XX.-Ö----0

äO\oAsV VV.5.VV.

Ä l

Ä Onnudden

''a/amshof

^ v ä. A. a

is Udde

z,''

Ja t

^ T V a

n,.yl''ui''//■•''It.,1''

f'' >. .. C Inl. T ill \ .. it J .. I i-T.

dOOOm,

500

0

3 Km.

W7WK

mm

JYordanskqg

mm

Stekfat

Ww?.

mm

*S»B ?*- -it » *.<• T •

■ymssk

''■sB-W

9g&&

tqhholmm.

mmå

itikofiM''Jiyät

mm

. 3@//fen

(r7‘anb

0i

Tran/bt/imr-ni''

\{Bfty^hnrttr-ti

gQjfSgf;

\ockholme*t,

3ä$$8i

f o n ståndet

^nvheuf ■ jjt

•usanstalt

ut/an

SofUhau

Vin ter bi

k tf me

Is lin cfc Kolid rådtings''

B t-fgitt.

tr ti dåds

**%■ *

Somwuxrbo-.

Gturtitftyi

Gustafs

Gustafsbei''

"IjStUUÄ

■ holme

Tsksjoam)

Thor* me

Uersevu,

K-yc-e-k

rC* dö\ty

ly^SPT

Bop sten

iJrGasxérb

''^allhdllcd

Kraft i''

rS

ge»

N kv V A\\A\\\A\e\\

mal^V

''sb er

VféOiulden

leds hus

\ K aknäs

|Ä\>

ISlai

•eberet

KUL

Äip

Smm

:U*t \V\W''~<>Wy Jk %V vwvwvs\ vViw

Kx t/ »itens uddefi

mm

Siris/iot

**ÄötoJc«r Öl-sV0^''

Fn mula s

orten

>M><>

8>.X

HeUf&wids
. Vtro ni s falhstd

''nen

/ Nedre Marulta Tacka uddeh

Man,illa 0

ha, s''a ( liten

_Ä{berg''

v«iviK

r»

Kastellhelmen

Beckholmen

Mfaldemarsudderi

fru stats hi

‘dockor

Ldnaho 7ms
rarhet

’/Åsberg

nhbda slip

‘f 1> anvikeiv^f

''J^Hvi/an

fitfjgsUl .jgjr

MM

■

OKac.

jeholmo^ st®

amang en *

Tjuanet

Fann\

r&i« si

I

holmar

^j^Pa^brir/f «i.V Va/''ds hit.

A ■'','' r

*> WY - ä»s

i»

galge

»i

gmu£"dHér

7m,

\/ v

,^''U .rf»1

V^v \

adiFJ$vim£

'' 5-1
rLs--rS5r3*r

s-d

—•

IMS

Hife

'',;!i

ä:,7?V

.. :a

®38

L-1 Av

äÉsäS*

''•T

.".''X A

Utkast

till

Stadsplan öfver Norra Djurgården.

Blad 2

Alternativ

Skala 1:20 000

Förklaring.

Kvarter afsedda till bostadshus.

Öppna platser och områden reserverade för
kyrkor, skolor o. d.

+ _ + _ Stockholms stads ägogräns.

_____Gränser för Stockholms stads områden vid

Lilla Värtan.

____Områden, som Stockholms stad på grund åt

Kungl. bref den 31 maj 1878 och den 18
okt. 1889 berättigats att i mån af behof
erhålla.

_l_____j.... Gräns för Bergielunds ägor.

X-.-X-— Gräns för Bergshamra ägor.

............ Område, som af Kungl. Vetenskapsakademiens

byggnadskommitté föreslagits till plats för
akademiens nya byggnader.

.O-..-0-— Gräns för Kungl. Flottans varf enligt 1900 års
flottstationskommittés förslag.

_ Gräns för områden, som enligt 1901 års ban gårdskommittés

förslag ifrågasättas för nya
person- och godsstationer.

\Teoe

■•liv *■ ✓ h

illa Hund,
udden

nord

J/. iris bor

AsvvWtw

Ormudden

SI

älamshof

\ A A

Ri ditarholm en

^ S ä. r "Öl e tv

w Udde

.Bishops udden

V

i TV.

-1000m,

500

0

•l Km.

Utkast

till

Blad 3

Tordartsfeop

Stacks i

mmm},

Förklaring.

:&M.

IMU»

Kvarter afsedda til! bostadshus.

Öppna platser och områden reserverade för
kyrkor, skolor o. d.

Stockholms stads ägogräns.

Gränser för Stockholms stads områden vid
Lilla Värtan.

Områden, som Stockholms stad på grund åt
Kungl. bref den 31 maj 1878 och den 18
okt. 1889 berättigats att i mån af behof
erhålla.

Gräns för Bergielunds ägor.

Gräns för Bergshamra ägor.

Område, som af Kungl. Vetenskapsakademiens
byggnadskommitté föreslagits till plats för
akademiens nya byggnader.

Gräns för Kungl. Flottans varf enligt 1900 års
flottstationskommitfés förslag.

Gräns för områden, som enligt 1901 års bangårdskommittés
förslag ifrågasättas för nya
person- och godsstationer.

GrcvnbtteJu

1, lirrg.thaeKru

Trcuihfiimerv

''ocklu>lmrri>-.

L gir sb o:

-''B

lön stånda

Manerations anstå It

WW:¥

mmm

rttufan

Tlnten

B region,
trädgård

Is Unge Ko Ifiäridling;

Sornmarbi

^\dins Gustafs
éwlme \ \ /

b \ SJ P ****£_.

(rustafsbem

''ttninqcns

''holme

^ryqhr

Ijoärto

sna,

msm -

i

agnet

Hers emu

wmgiu

Pungsten

dm

Basvdki

MM

fåra

7aUhaZlcdx

\ Kraftig

\nnsfcuk\

IrMi

W%k#WÅ

fSärtZ%Y

Graföl ii

''egeli^lden 3 f

Qfjoudderv

ut en

[Värdshus

SSIK

\Kaknäs

\J>CLhaIsl

WÉM:

.illa Hund,
udden

■3HP®

-

Mes stingeb

tratn

å Stom
Handled den

diet AVKYLT C\ OlY & YVCWWSN v\\ t,\\

0g$gs2Q\

Kéipitensialden

Sirishof

■Mansboro

lYanmas

Xltijjorten

å^\öAsV\\v4,\Y

Onnudden

Melg&a/tdshg&tieti
.5broms fafegjfår

rddorrux

\alamshof

Medre.

Tacka udden

ftiddcir ho Irn en

Manilla 0

Km

usudden

jtfberget^

\

18 Udde

e tv

''JBiskops udden

KcustellhoZmen

Beckholmen

Waldemar sudderi

Gxtstafeh

''keppsdoet

l&Snf*

t halms

(In slip

/1) anvilcen^^^i

SftJfi

L ~s''2t,,„äFr?%

wrjpSUtptfe

backen

WpHvilan

|v3® l%s£

*

j-i

jeho]nie>\i sf;

Barnängen *

Lugnet

Kfgrrii

holmar

tJffl %

■>geTbo ^

^ T\

^aekmxäsVaj''ds hiu

AV v>s

*VRÄw.

^ Grwndsbw

burtdsta

HSBI

Ifw

..''BAa

> <>&

sam

ÖSS3ÄS

ra

sG^es

''iSK^

>Ä.r

ii".....""I''’- . -

V WÄ

U ■

JSwv-a

yr:- :

f®sf4.

ÉHäi

i3~BV

^4

i 4

iv5^

rf: ••1ks*.v

Mv

■ ,r< .

Stadsplan öfver Norra Djurgården.

Alternativ 2

i.

■iOOOrrb
I--

500

0

3 Km..

Utkast

till

Stadsplan öfver Norra Djurgården.

Blad 4.

Alternativ. 3

mm.

r . \

ockholrnerb.

EfcbactkfTyi.
Bepgianj&tvl MziSfUx..
träd.

Gustaf dbo,

Förklaring.

Kvarter afsedda till bostadshus.

Öppna platser och områden reserverade för
kyrkor, skolor o. d.

_i__,+_ Stockholms stads ägogräns.

_____Gränser för Stockholms stads områden vid

Lilla Värtan.

____Områden, som Stockholms stad på grund af

Kung!, bref den 31 maj 1878 och den 18
okt. 1889 berättigats att i mån af behof
erhålla.

4_____j.... Gräns för Bergielunds ägor.

Gräns för Bergshamra ägor.

............ Område, som af Kungl. Vetenskapsakademiens

byggnadskommitté föreslagits till plats för
akademiens nya byggnader.

.o—-o—• Gräns för Kungl. Flottans varf enligt 1900 års
flottstationskommittés förslag.

_ Gräns för områden, som enligt 1901 års ban gårdskommittés

förslag ifrågasättas för nya
person- och godsstationer.

HvOftiholmen

Mari
Orörd? c

27 Tyrinye

mm

Tranfy/tmeni (

Egrr.ibo

Constanczct

Vinter
IsUngc Kolforädlings

salto
Sommarro

Gustaf.ib er

Rep sten.

x*Krdftr

H,rs

\ A llvN-den. A* j

OTjOUilderv

Värdshus

Hesstinpebetra

Sirishot

\Vw\

Strö/nsl

Riddctr holmen

''aletmshof

''nen

, illa Hund,
udden

Uttdudden

Mansbora

ö:--*o

Kcistellholmen

sf

).Beckholmen/

wNr

''ddorrva

Bio

rit liden

Waldemarsudderi 57

4

■''eCt.y y\V i/

m

nrtbodo slip

anv licent

ar nona en

Gustafshih

”iSsbery

Garfvt

ds hus

Gen.. Stab- l.ft-An.st- SjookTt^

Skala 1:20 000

i

ä000rrv
1-

500

0

3 Km,.

wmm

JDqlem

''dal ««

wew

mmi

fTi):Oi-Ääliei-.y,/V0/;,

ES|wÄli)S$imO

>rur.,io

lIllllA .yp*til:-f&''Å

ävfe"*—''"''y

•"" 1 ■-

loM/r

WM

''lofmhge.d.il''''.

%2r 1
WwBR2ä

wVT 41 Sfi

*<

Xkagfr-rgt

>rs*.

K1X .

utan

JK

r''//t/,V‘f

’■•''(’ *l/l,l/.fjnifal}.

''^SÖtcsrvk *xv \|

ntn1

•foirrtlggen

\äker

Högnät grund

$7 Ct ö y H-ä\AV

W .. /

.euar tellus

fideltrrn>

Av 4,-rtv.y

olivin

xj. turné IviJr *

utholme*! ,^a

(JPranf*

Sä*

S^3^ab7^fäxt«ucL %.

JU

idtwhnen

Klinthohru

i«Et

■^raggen*
iholmume „ ,

ISanifaddtté,

|Ng5§s8j

iwpj-'' >S

ggffi j

jjutlsta

"Aghorq

d\Hgd\

fkhobntn

tigndvu

a V ef'' i i \

a. ........it''—*

ii Ä e\v

£"»a\!«

ruYsiidd

perma

Hända''

||''H.f a

//// ^jdvangrundet-A''

^yfiangarttf^i

Ml

Eol/udde^

Österby

BassclitdiH

J&gjssfatÅet -

Idhohu»

«

l,9‘hyygim j

Såsa?

''rritn.

.HUsseU -

sudderi

i.teUy hal

"AfT.hl

JCungsfyitn/i

-*.vi wAtfa för'' h-rto^

jshobnsp''

Toh/tru

\w^7rw [

)loekhudir,te
ddetv *

rskopsuddeg^

a..ffiSj.%„*

teis

(örby si.

''i''"-!-

1 ^''Tr>«?nT1l

''antfer^

|l^"1- ’ /anta

3

ife^fpKS

ihpHneu

jffivinle/u

''W&sm

J£nHe7>,

Km

allhala/

.ullehaf..

''Vrfe.!''.

fe, €*!

3sa«.

Skäyhqh

Iw3i9

•i\\''torfi

&mw -

mm

FJsrfir

lo Sandu*

Vollnujeä -

itags tnholmtn

7''anthobnen

tpwKtira7

^iindalh

trängta''

*i0

falhm

i -

74

lamm

''mkwHpJ

sjyv.t"[\0

,äeji d<

Éllllll

^ Öv\,5l\v^«v

''pÄ

vVt;

%ulertiiltJlet£

i.. ■■ .. ...I..''.

SSSnk;

i1^ La*

inte

2£isr«

mm

£*gm

H

ÄfpfiSi

ÖÖL^i*

loooo jUetnv

Eiad. 5.

Öfversiktskarta

öfver

områden, som kunna ifrågasättas till öfningsfält
för de i Stockholm förlagda truppförbanden.

Förklaring:

Det ifrågasatta öfningsfältet kring Bromma.

» » . Enskede—Skarpneck.

» j » Järfva—Spånga—Järfälla.

Läge för nya kaserner, m.m.

infanteriskjutbanor.

Af kommittén föreslagna järnvägsspår.

Kapellskärsbanans föreslagna riktning.

Generalstabens Litosrafiska Anstalt

Blad. 6

v* 1

!—siarn Mimmi.

Uhjiii Mull

jHundar holma)''

Marulla O

JJ loZklius udden

Afl» ev t)

\\ a

’ailg ål

r»

^•env

Smedens Udde

P§§

feber q

Bis/copftudelen

7lSJ‘

Kastell ko bnen

Karta

öfver

det ifrågasätta öfningsfältet

Enskede—Skarpneck

''■tltvseb,

Beckholmen

Waldemarsudderi

(rusta/khi

Skeppsdockor

U.Lyy;toJ.Xi!js.\

Mlo/:

Ltingliolni
värre et

■£s & Sxy.

’y

aBSM

•driks hrr.

i&,iris/,di/

v"Xi^£,Mv/„ ./,„V

^dqen‘%

j ETgpi i

»gips!

!Xnnboda> slip

''in then
r^FrifcSb,

Danvikej^^TK

aiti

4 Wdei/eh ike/p.

{itp 7feudal1
jBtévkvikrÅ

p/fS

/B/qshytffiaé

a v’’ ''ii..

Skala 1:20000.

llergsu/i it.

2 Km

Byssb arken

ydviZan

"ti/m,

wqjj&äp

■étämmå

"dgXt -

Gröndal.

MdrtehäU,

« >fv.

bnen

^ds^SrKa thrfnei

icke mittel

.Från!

rt>rnon\

Mf^arlottlncia<

Förklaring:

Gräns för det ifrågasatta öfningsfältet.

Kronan tillhörig mark.

Ifrågasatta lägen för nya militäretablissementInfanteriskjutbanor.

Af kommittén föreslagna järnvägsspår.

•hohua^ «t

V, cvnvV. o. xv

l

J) utrutsh o /fri /\

rurnangen *

Ziiu/nét

Ladugolf:

HnpM

nierurberg

ufaas

l ifcla »<3P

rsta

Jarl er

»m\

holmar

■tubbsntnU^fX

mi0Z,

a xv

udrillJStdL

''P^tfackanäs Vt it t ir/ui.

■\V ^

Orundsi
b u/fdxttU

»i

i«gg||

**iss

;r,y/.

^SÄ'' vy»ur ut

Ms$m

i&o

{/''filt

mw^Å

MpW

Snndxhfh

Wretrnsho,

’-■ . -n

S^H. 4'' ^;

wm

ijt-Vj-JlEjwS

/''''ii

iKö/l/orfi

0M:

% ^

Kr sta

3SJf,*®S

nstori

|fe v*-*•*«»v

iSiHi

SSEysi

•*''-«

ä^5é,

^el

Sfi

regim.

S^ä.&SÄSTÄSr.'':»! Ätete

WTvs,

mim

''^wwmi m/l

’Yt«\vov\vvxv^w\?

bbvioi/p

Beg ra/rt ingsplats -

,5^M5

fleej&tYizoM

''.3 %''

ÉfWils

i-S- ''/''i

JSMUT

• >.•''

Voihrroi -

S''"T:v

a^K^i

ETtuldiKfi,.

IvS

L(iiu i

fal t m

£»J,?r,

«SiS.

IKiM

rp.^r/w''»^

<

ill

^/A

#‘v,y’

IS

Sk/dgrundet/

^wriTiiiilllll

it ad fi

wM§<

J)ehjhknt*r.

p«5

g#:

PiSsM;

Stråle/bndp.

ykm

M&M

pvJseehtA

w^m

^NWWxwwwWWW^

rN

aA*1

.....

''J&rtäiu/,

... #

5r% ^-:

v is • ''■

tida tv 01

lund T

-^M\V

iJi/W

P®§2ä

Shöntor)

g**Mr**+

4 °» *

Eldsken

^s''NV-n\v^

Plym

•arrndt T.

mmm

SPciterbi

fMJ

’’. - ■ * . -

Jlokitvdntjfi

rfofyMygi

5V|».#5F

Vise

Pi

«?i«:

af.^8^

isas

Skrubba"

å.'' w

.

borgerv

Generalstabens Litografiska Anstalt

PSS

i ^

mssi''-

rjc

Hi

''•> .11

,u *

l*rn?

jM1 f"

.,y<5

i^Wwliaa

p5Pi

i ''HsypSS

SST£ä

•?v ; Ä,

Ili

»i

Mi

iTrfcS^t

mm

Sfitmi

■.wsSs

:|i Wftfi

i-^ v/

mmm

pjmgi&t

ife^ ''^É

Ļte

m?-.

m&.

ywBS/^i

wm

''rV''rksr.-r

im

vS&r-ISkPi
dör- ö>''"

.-J -

-;

mm

mmm.

u-!«.''

''

U:/-- ii

plpi

v. 1

^3

. /A\

Em

■Ifc.:.;;7/

fSsaB&lfe

Bi

SwT

1,

V-^'':*V-.Ä.v^

aSSHi

wmåmåmmm

SlM

11.T2

awtoiBfl

L#^4''

Aj-r.v

M

- X»,.

Ä

»SR

»*«

a

v»

in

mR

tSÄ

ÉÉ

imS

''

mm

■mm

ta

.,r

ms.

ft»W

. ''v: ''

ms&å

mm

''_• -p\.'' T.t<

iiäÉiÉi

^ ''■''j

MM

Wm&M

■

■msgnm..

. .1 .

Ci

■''.; -''

Äil®

mmå

kikj£z&i

mmm

mm

mm.

mms

wmå

wm

wjsm

:S ''

■WM

:. ■ '' / •

mmmm

HB

Blad. 7.

*s-wm.

risa

WåW JMP"''fÄ

8*% afafeg88^^

^NllUNI^g

"i*V^

.■sTv *3^ »ctj ». ->«=•, <^s

~WsM*L 7

Karta

öfver

det ifrågasatta öfningsfältet

Järfva—Spånga—Järfälla

Skala 1:20000.

‘‘liv* It''/

glam

■* ... "

SS>äf

Pém

pss»

m&m

*** **-**- *■*** ¥r^T \

i yl***.** ‘v^fi‘5

Wdmrrtv

ie.

mm m£W.&z
IwiS........

B. -i ''•»*«''" *** % ^iL.

wM^wm

7åfwi

/III lira

#*• * * ''kV*

lss

feGfeg

WMM

Bå*m

■%äf»

^S»iJ

iW..........

»v • "v-''

g«#å''

^IfPHS*

IS *„■

M»j

i. ** /4*TA.***

Förklari

Mtl#

\=^:

plgiP

sagsag

Gräns för det ifrågasatta öfningsfältet
Kronan tillhörig mark.

Ifrågasatta lagen för nya militäretabli
lnfanteriskjutbanor.

Några olika artilleristäilningar.

Af kommittén föreslaget järnvägsspår
Kapellskärsbånans föreslagna riktning.

HM

»''VÄ-''

mmmå

mmmå

C»

Ȁll

Ä

*«

s§j§fe§iöj$fö -

SSW?

km

Whetit

JCnistm

W$mm

:l*w.

l»f

^W4lp

W&M

gEfJgä

*#jr

g> -

!v73r

»JPÄI

SÄ

Jun tf ''ruAv/rnm

i£m),

MÄ

Tä''<£

vil?

i^%^ureberg

IPPSfM

35$®

Zipcy

* * tv.

p %^\|P

r ^Songb,

wm-w1

* u * -K. *U *J .

W&t*,

4^<£r 4k

i

’>«»*

wS

ss^b

. ■ V X F *''

^t. Härs by

k«

ibsberg

»so 8^

••

bc;ji*g »tJ

Jakob»1

PVUZ7Z. T

#♦

yHät/rrs,

SJöstuf/anS

É-M

siS&®KS?

Mktf,

Öl*®

yg&

««;•«!

Hl

K3S3S

iiS.-''f *.-.M^,

ts&mm

Yyt*égiiÄ4SSiSMÄnf -

"SAtjOo^ o,%V/

KlocktJn

fåssF

''ååWi

*

lyiR

v«

yjf;

äffifV

tSora

urnm

£Y*-

p»

WygtL

''^rrmitw

i»!

MSI

»c*

ä*ä53

:>i^ IS

gg*

#k>''S''

iss-tS

lignit

tmStK

SM»

,4-:

Caninh/ohnsn

>Kr u Hans

iflurut

*Zj&Vf}T7

'' j

7Ä22

v*».

:''t;vlar''i

l^p^**^*

5*1^^

.<4ÄNi

gULRIKSDAL

Emmy,

Mai

_:• Av,,/v,

Älli/4

Ominne

Marie,

mmm

Mm®;

-$mä

Mt#

gg®gl

J KaS ■.,’

MM

."kVv^^

^kuiéibi

WmM

-Hgjderv

''ackeh

''Itervbcrcj

WMiii/m

5f.v

«

i^ÄV

tockhoimefis

lii n i s berg

foder Jer fras

^rofnsteny,

Wm

W&m

Svalt!,

filt/att

iWwvl

(aceration sans ta It

» JTJzbackt ’/t)o

B ep glanska * \

tnädefdenrJ méjte

varshdrr T

V/ernbot

s^Tmdder.^vilc

yww

''^7 V''

110''pni

m m

(rits ta/^borgS
\ \fyins

iÄi

flösen/:

wundäy

**/*£».

i|Bjd|B^

f^4

ittnuufcns

.holme

.ThiitipwI

Charlottmih

r:.>,-^:

flagaluiäp^

mm

rO. Ä.-W.V \WlU

-JCkhykiti*

Spetsbery^^y

lystoft

iUnhdtte&

Kraftr

fe^G5i5>?i

•W''"!''

m-®

•fe&ä

LVS/V

SM

w

X-J J.

•;:?r

''V ■''il.

SSÄ»

SB

wm -

mim

~.‘m; 4

{mm

l *■’ ''V ‘ii

KSS

’“v\, - : 3

II

vm

■&£&4l

■ .

teB&Xi

:'' ''"''.''n

»:7- ''.«:*

iiilK

mmm,

:fe.j

jmimc»m>’ y’

wsmxk

Wm

Stiii?.

aeÄMg

;v» v;''. ■''

-

.Kr:

sans

»

sia

HÉÉ

saiiig

staf

£ > . "4^

mmt

r^m

mm

BWlB| n;:

Mm

Generalstabens''! <''r^".RAFisKA Anstalt