JUSTITIEOMBUDSMANNENS
Ä M BETSBERÄTTELSE,
afgifven vid lagtima riksmötet år 1905;
samt,
Tryckfrihetskommitterades berättelse.
-«<3S£>c---
STOCKHOLM
IVAR HJ5GGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1905.
INNEHÅLL.
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse.
Sid.
Inledning....................................................................................................................I
Redogörelse för åtal, anställda mot:
1) kyrkoherden Andreas Theodor Moström, för obehöriga anteckningar i prästbetyg 2
2) t. f. stadsfogden J. Näsmark, för felaktigt förfarande vid utmätning (forts,
från ämbetsber. till 1903 års Riksdag, sid. 21—28) ....................................... 11
3) prosten H. V. Lindeberg, för lagstridigt aflysande af eu redan utlyst kyrkostämma
(forts, från iimbetsber. till 1904 års Riksdag, sid. 79—93) ........ 13
4) länsmannen Carl Sigfrid Lindstedt, för det han å tjänstehjons orlofssedel
obehörigen
tecknat bevis om verkställd vräkning (forts, från ämbetsber. till
1904 års Riksdag, sid. 72—78) ........................................................................ 14
5) e. o. notarien A. Nordlöf, för det han såsom expeditionshafvande vid Stock
holms
rådstufvurätt vägrat tillhandahålla afskrift af rådstufvurättens konkursdiarium.
.............................................................................................................. 15
Oj kyrkoherden N. J. Ihrén, i fråga om felaktigt förhållande såsom ordförande i
kyrkostämma (forts, från ämbetsber. till 1902 års Riksdag, sid. 68—81) ...... 10
7) kommissionslandtmätaren Nils Rudolf Appelgren, för underlåtenhet att för
justering af protokoll öfver vägdelningsförrättning hålla särskilda sammanträden
med de väghållningsskyldige .......................17
8) häradshöfdingen P. G. Timelin, dels för tagande af obehörig sportel, dels
ock för obehöriga expeditionsåtgärder och oriktig debitering af lösen (forts,
från ämbetsber. till 1904 års Riksdag, sid. 23—33) ....................................... 20
9) landssekreteraren Matths Falk och landskamreraren Carl August Wahlgren,
för ett af dem å landshöfdingeämbetets i Stockholms län vägnar meddeladt
beslut, hvarigenom tillstånd till brännvinstillverkning lämnats åt kommanditbolag,
oaktadt i tjänst varande läkare varit delägare i bolaget........................ 22
10) borgmästaren John Otto Karlsson m. fl., för oriktig tillämpning af stadgandena
i 20 kapitlet 8 och 12 §§ strafflagen ............................................................... 29
11) häradshöfdingen F. Gustafson, för onödiga uppskof i ett lagfartsärende äfvensom
underlåtenhet att inom föreskrifven tid stämpelbelägga fångeshandlingen
m. m. (forts, från ämbetsber. till 1904 års Riksdag, sid. 45 72) .................. 36
12) kronofogden Gottfrid Lindeberg, för olaga häktning ....................................... 38
13) e. o. notarien G. A. Åkerman, för det han såsom ordförande i häradsrätt till
ett vittne fällt obehöriga yttranden .................................................................. 45
14) rektorn Petrus Kerfstedt, för brottsliga åtgärder i afseende å penningar och
annat, som han i kraft af sin tjänst haft om händer (forts, från ämbetsber.
till 1902 års Riksdag, sid. 100—111)............................................................... 60
15) häradshöfdingen Axel Hagander, för det han under tingssammanträde obehörigen
utvisat ett rättegångsbiträde ur sammanträdesrummet, m. m............. 71
16) justitieborgmästaren F. M. Colliander m. fl., för felaktiga beslut i lagfarts
ärenden
(forts, från ämbetsber. till 1903 års Riksdag, sid. 16—20)............... 79
Sid.
17) konteramiralen C. A. M. Hjulhamrnar och kommendörkaptenen af första
graden N. E. Anckers, för underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna
handlingar ........................ 79
18) landshöfdingen friherre G. Lagerbring och länsnotarien Ernst Thorin, i fråga
om behörigheten af förordnande för särskild åklagare i stad, m. m............. 89
Tolkning af 34 § i brännvinsförsäljningsförordningen................................................... 140
Om kontroll däröfver, att underrätts utslag, hvarigenom icke häktade personer dömts
till frihetsstraff, varda behörigen expedierade........................................................ 142
Angående tillgodoräknande af häktningstid .................................................................. 144
Redogörelse för utgången af en under år 1901 gjord framställning om afslag å stationssamhälles
ansökning om stadsrättigheter, i hvad därmed afsågcs förvärfvande
af egen jurisdiktion .......... 147
Redogörelse för utgången af en hos Kung! Mäjit under år 1903 gjord framställning
om förändrad indelning af tingslag ........................................................................ 148
Redogörelse för utgången af en under år 1903 hos Kungl. Maj:t gjord framställning
angående frihet från lösen i vissa fattigvårdsmål................................................... 148
Framställningar till Kungl. Maj:t angående förening af tingslag ................................. 149
Framställning till Riksdagen angående förändrad lagstiftning rörande verkställighet af
icke laga kraft ägande utslag i brottmål ............................................................... 153
Framställning till Riksdagen om dyrtidstillägg åt tjänstemännen i justitieombudsmans
expeditionen
..............;..u.......!.......Ö.ö............v....''..''......... 166
Ämbetsresor och inspektioner under år 1904 ............................................................... 166
Handlagda klagomål och anställda åtal ........................................................................ 167
Angående lagförklaring enligt 19 § regeringsformen ................................................... 168
Angående 19 § i justitieombudsmannens instruktion...................................................... 168
Angående i bilagan intagna förteckningar öfver Riksdagens skrivelser till Kungl. Maj:t 169
Berättelse af kommitterade för tryckfrihetens vård .................................... 170
Bilaga till justitieombudsmannens ämbetsberättelse. Sid.
i bil.
I. Förteckning på de af Riksdagen år 1904 till Kungl. Maj:t aflåtna skrivelser,
jämte anteckningar om de åtgärder, som i anledning af samma skrivelser blifvit
under nämnda år vidtagna.................................................................................. 3
II. Särskild förteckning på de i förteckningen under I upptagna ärenden, hvilka
vid utgången af år 1904 i sin helhet eller till någon del icke hos Kungl. Maj:t
förevarit till slutligt afgörande..........................................................,.....,.......... 37
III. Förteckning på de genom skrivelser, som vid Riksdagar före år 1904 till
Kungl. Maj:t aflåtits, anhängiggjorda ärenden, hvilka vid 1903 års slut voro
i sin helhet eller till någon del hos Kungl. Maj:t oafgjorda, jämte uppgifter
om den behandling, samma ärenden under år 1904 undergått ......................... 41
Tabell, upptagande de af Riksdagen år 1904 till Kung]. Maj:t aflåtna skrivelser...... 68
Till RIKSDAGEN.
Till åtlydnad af föreskriften i 14 § af den för Riksdagens justitieombudsman
gällande instruktion får jag härmed vördsamt aflämna berättelse
angående min förvaltning af justitieombudsmansämbetet under
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 1
2
den tid, som förflutit efter afgifvandet af senaste ämbetsberättelse. Enligt
vedertagen ordning har jag att därvid till en början redogöra för sådana
mot ämbets- eller tjänstemän för fel eller försummelse i ämbete
eller tjänst anställda åtal, som under den tid berättelsen afser blifvit
slutligen afgjorda eller åtminstone i en instans pröfvade.
Obehöriga anteckningar i prästbetyg.
I en hit ingifven klagoskrift påkallade Anna Maria Larsson från
Håtuna församling af ärkestiftet min ämbetsåtgärd i anledning däraf, att
kyrkoherden i nämnda församling Andreas Theodor Moström försett
två af honom för klaganden utfärdade prästbevis med obehöriga tillägg.
Af de med klagomålen åsyftade bevisen, hvilka i original fogats vid
klagoskriften, hade det eua följande lydelse:
»Att barnmorskedottern Anna Maria Larsson å Råby ägor, Håtuna
församling, Uppsala län, är född härstädes den 9 januari 1877 (sjuttiosju),
är vaccinerad, döpt och konfirmerad, äger försvarlig kristendomskunskap,
är välfrejdad samt hittills försörjt sig med klädessömnad, men
är baptist och ifrigt verksam medlem i baptistsamfundet, hvadan undertecknad
på det allvarligaste afråder hennes tilltänkta inträde i barnbördsanstalten
i Stockholm för undervisning till barnmorska, en tjänst, som
hon på grund af sina baptistiska åsikter icke kan och äfven förklarar
sig ej ämna fullgöra enligt Kungl. Maj:ts nådiga reglemente, varder
härmed intygadt, Håtuna i Uppsala län den 12 januari 1903. A. Th.
Moström, kyrkoherde.»
Det andra i klagoskriften omförmälta beviset, hvilket af Moström
utfärdats den 21 april 1903, var — med undantag däraf, att det innehöll
en uppgift, att en klagandens ansökan om inträde såsom lärlingvid
barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm blifvit afslagen —
ord för ord lika lydande med ofvan intagna, den 12 januari 1903 dagtecknade
prästbevis.
Till stöd för sin framställning anförde klaganden hufvudsakligen
följande:
I början af januari 1903 hade klaganden för ansökan om lärlingsplats
vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm hos kyrkoherden
Moström anhållit om vederbörligt prästbetj^g samt den 12
januari erhållit det af Moström samma dag utfärdade prästbeviset.
Såsom varit att vänta, hade klagandens med åberopande af detta bevis
gjorda ansökning om inträde i barnmorskeundervisningsanstalten blifvit
- 1905 -
afslagen. Klaganden liade då vänd! sig till Moström för att erhålla
nytt betyg utan anteckning om Moströms privata mening om klagandens
person och uteslutande grundadt, på anteckningar i kyrkoböckerna,
men erhöll därefter det af Moström den 21 april utfärdade prästbeviset.
Vid förhör, som Moström anställt med klaganden, då hon anhållit om
dessa betyg, hade Moström bestämdt förklarat, att han för ifrågavarande
ändamål ej lämnade klaganden betyg af annan beskaffenhet, och att
Moström, därest klaganden mot hans förmodan skulle vinna inträde vid
barnmorskeundervisningsanstalten, skulle, på sätt han kunde finna lämpligt,
beifra ett dylikt beslut. Då klaganden sålunda icke hade något hopp
om att af Moström erhålla sådant betyg, som hon lagligen ägde rätt
att bekomma, och då Moström, i bestämd afsikt att hindra klaganden
att ägna sig åt de studier, som vore nödvändiga för utöfvande af barnmorskeyrket,
vägrade att lämna klaganden betyg, som uteslutande vore
grundadt på anteckningar i kyrkoböckerna, funne klaganden ingen annan
utväg öfrig, huru motbjudande den än vore, än att anmäla det Moström
med full afsikt kränkt klaganden i hennes enskilda rätt och sålunda
gjort sig skyldig till sådant ämbetsfel, som omförmäles i 4 och 5 §§ i
lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana
mål den 8 mars 1889.
Erinras borde, att, på sätt ock framginge af betygen, klaganden
vore både döpt och konfirmerad inom den svenska evangeliskt luterska
kyrkan, att klaganden ägde försvarlig kristendomskunskap, att klaganden
aldrig stått under någon kyrkotukt, samt att hon aldrig anmält sig till
utträde ur samma kyrka, hvadan icke någon af de rättigheter, som tillkomme
en medlem af denna kyrka, borde kunna afhändas klaganden
af pastorsämbete genom felaktigt prästbetyg.
Det af kyrkoherden Moström i prästbevisen upprepade uttalandet,
att klaganden skulle hafva förklarat sig ej ämna fullgöra barnmorsketjänst,
vore, såsom lätt insåges, fullkomligt vilseledande. Det vore just
för att blifva barnmorska och för att fullgöra de till denna tjänst hörande
åligganden, klaganden sökt att vinna inträde uti omförmälta undervisningsanstalt.
Hvad anginge frågan om förrättande af nöddop, hvarpå
Moström syftade, borde anmärkas, att ingenstädes i lag föreskrefves,
att barnmorska vore skyldig att förrätta dylik handling, men väl att
hon vore berättigad därtill. Att nöddop ej finge såsom tjänsteplikt
åläggas barnmorska, framginge också af den utredning härom, som
förekomme i Andra kammai-ens tillfälliga utskotts utlåtande n:r 36 vid
1903 års riksdag, hvilket utlåtande utan reservation vore undertecknadt
af en bland svenska kyrkans biskopar.
- 1905 -
4
Kyrkoherden Moströms ämbetsfel syntes klaganden så mycket svårare,
som han utan ringaste stöd af lagliga anteckningar i kyrkoböckerna
i ett officiellt betyg tillåtit sig att hos medicinalstyrelsen på det
bestämdaste afråda klagandens intagande såsom lärling vid barnmorskeundervisningsanstalten
i Stockholm. Om en statskyrkans präst skulle
äga rätt eller tillåtas att i officiella prästbetj^g införa subjektiva omdömen
om personer, utöfver hvad kyrkoböckerna angåfve, skulle detta
leda till ett den enskildes beroende i det borgerliga lifvet af prästens
gunst eller ogunst, hvilket kunde medföra ej ringa men och skada.
På grund af hvad klaganden sålunda anfört anhöll hon, att kyrkoherden
Moström måtte varda åtalad, för det han två gånger lämnat klaganden
olagligt betyg i afsikt att hindra henne från att vinna inträde
uti barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, samt förpliktad att åt
henne utfärda nytt betyg, uteslutande grundadt på anteckningar i kyrkoböckerna.
Sedan jag i anledning af klagoskriften lämnat kyrkoherden Moström
tillfälle att inkomma med yttrande, genmälte Moström i afgifven förklaring
hufvudsakligen följande:
Den 10 januari 1903 hade klaganden infunnit sig hos kyrkoherden
och begärt betyg för sökande af inträde såsom barnmorskelärling i barnmorskeundervisningsanstalten
i Stockholm. Då klaganden på tillfrågan
förklarat sig icke känna innehållet i reglementet för barnmorskor af
den 28 november 1856, hade Moström uppläst detsamma för henne och
därvid, enär Moström visste, att hon vore den egentlige stödjepelaren
bland baptisterna i församlingen, särskild! för henne påvisat, att det
enligt reglementet, jämfördt med kyrkolagen, vore en barnmorskas plikt
att förrätta nöddop, och att omständigheterna kunde komma att foga
det så, att hon omöjligen utan ansvar kunde undandraga sig denna
plikt. På Moströms fråga, huru hon såsom barnmorska skulle komma
att ställa sig till denna föreskrift, hade hon svarat, att hon aldrig skulle
fullgöra reglementet i det hänseendet. Moström hade då yttrat, att
klaganden under sådana omständigheter icke kunde erhålla betyg, och
att hans samvete och ämbetsed bjöde honom att på det bestämdaste
afråda hennes tilltänkta inträde i barnmorslceundervisningsanstalten, och
hade därför bedt henne att betänka sig några dagar och antingen afstå
från att söka inträde eller besluta sig för att åtlyda reglementet. På
aftonen den 12 januari hade klaganden kommit tillbaka och sagt sig af
en riksdagsman hafva inhämtat det råd, att hon skulle yrka att få äfven
ett sådant betyg, som afrådde hennes intagande vid anstalten, emedan
hon fortfarande vidhölle sin vägran att i fråga om de små barnens dop
— 1905 —
5
fullgöra reglementet och ville visa, att medicinalstyrelsen icke skulle
fästa sig vid Moströms afrådan. Därför hade klaganden fått det betyg
hon begärt.
Moström hade väl förstått, att detta hennes yrkande varit ett listigt
försök att söka komma Moström på fall, och han hade förstått det ännu
bättre, då klaganden den 21 april återkom och begärde ett liknande
betyg för att, som hon sade, fönrpa sin ansökan, ehuru afsikten i stället
varit den att få bättre stöd för en anmälan emot Moström.
Enligt 3 kapitlet 2 § kyrkolagen skulle inom den svenska evangeliskt
luterska kyrkan alla fullkomligen till världen födda lefvande barn
döpas, och enligt 4 kapitlet 2 § samma lag ägde hvarje gudfruktig,
till laga ålder kommen man eller kvinna rättighet att i nödfall döpa.
Af 4 § i sistnämnda kapitel framginge alldeles ovedersägligt, att vår
kyrka ålade barnmorska att gifva nöddop. Uti de sedermera utfärdade
reglementena för barnmorskor af den 25 augusti 1819, deri 2 november
1840 och den 28 november 1856, hvilket sistnämnda ännu vore gällande,
hade influtit den föreskriften: »År detta» (barnet) »svagt, må barnmorskan
det nöddop gifva». Att påstå, att denna föreskrift endast vore
ett uttryck för att barnmorskan hade rättighet att förrätta nöddop eller
finge begagna denna rättighet efter behag, och att den icke angåfve
en hennes plikt, det vore omöjligt för den, som ville begripa lagens
— kyrkolagens och barnmorskereglementets — både bokstaf och anda.
Det vore nämligen i reglementets 3 kapitel, hvilket hade till öfverskrift:
»om barnmorskors skjddigheter», som den anförda föreskriften funnes
intagen. Genom 21 § i samma kapitel ålades barnmorskan att för präst
ofördröjligen anmäla hemlig förlossning, »så att lefvande barn blifver
till dopet befordradt», och enligt 34 § kunde hon åläggas vite för pliktförsummelse
både i förra och i senare fallet. Betänkligt vore det i sanning,
om detta icke vore barnmorskans plikt, ty dels inträffade många
förlossningar, där ingen annan än barnmorskan vore tillstädes och lagligen
kunde gifva nöddop, och dels kunde eu vägran af barnmorskan
att uppfylla denna plikt medföra stor fara för barnaföderskans hälsa
och lif. Från sin tjänstetid såsom präst kunde Moström anföra flera
exempel på att barnaföderska fått en lång och svår barnsäng, just därför
att hennes barn dött utan dop eller vägrats dop. Dessa fall skulle
blifva många flera, därest barnmorskan vore baptist. En sådan fara
för barnaföderska borde väl pastor hafva både rättighet och plikt att
söka förekomma. Reglementet föreskrefve ock i 21 §, att, där ingen
annan kunde gorå det, barnmorskan skulle draga försorg om, att barnet
ofördröjligen blefve döpt af präst. Hon finge således ej motarbeta de
— 1905 —
6
små barnens dop. Men pastor visste ju, att en baptistiskt sinnad barnmorska,
långt ifrån att vilja befordra de små till dopet, svårligen kunde
undgå att göra propaganda för baptismen; och, gynnad af sin ställning,
skulle en sådan barnmorska med all säkerhet komma många familjer
att i fråga om barnens dop öfverträda kyrkans lag och ordning till
skada för sig själfva och för de små. Sådant vore det ju Moströms
plikt att söka afstyra, så sant han vore den svenska kyrkans edsvurne
präst.
Klagandens påstående, att ett prästbetyg för ifrågavarande ändamål
icke finge innehålla annat än hvad anteckningarna i kyrkoboken (församlingsboken)
gåfve vid handen, grundade sig tydligen på okunnighet
och öfverensstämde icke med 3 § i barnmorskereglementet. Där upptoges
åtskilligt, som enligt lag icke funnes antecknadt i församlingsboken.
Klaganden undveke att erkänna, att hon vore baptist, men hölle
på, att hon tillhörde den svenska evangeliskt luterska kyrkan. Det vore
sant, att klaganden såsom baptist ej begagnat sig af sin rättighet att
utträda ur statskyrkan, utan kvarstode därinom; och klaganden ville nu
såsom blifvande barnmorska få tillfälle att mera verksamt arbeta för
baptismen inom den svenska kyrkan. Men då klaganden inför församlingsläraren
förklarade sig icke ämna fullgöra vissa förpliktelser, så torde
hon därmed själf inskränka sina rättigheter. Det borde vara ostridigt,
att klaganden själf beröfvade sig rättigheten att blifva barnmorska, då
hon på förhand nekade att fullgöra eu barnmorskas skyldigheter.
Att eu präst med risk att eljest begå ämbetsfel aldrig i ett betyg
finge uppgifva annat än hvad som funnes antecknadt i kyrkoböckerna,
vore ju uppenbarligen ett falskt antagande. Vitsord måste af präst gifvas
för många olika ändamål. Det hade redan visats, att anteckningarna i
kyrkoböckerna ej vore tillräckliga för att lämna betyg för inträde i barnmorskeundervisningsanstalten.
Men Moströms afrådan grundade sig ej
heller på Moströms subjektiva omdöme, utan denna hade sin objektiva
grund i klagandens egna ord till Moström.
Kyrkoherden Moström hemställde på grund af hvad han sålunda
andragit, att jag måtte lämna klagomålen utan vidare afseende.
Till bemötande af hvad kyrkoherden Moström i förklaringen yttrat
erinrade klaganden i afgifna påminnelser, bland annat:
Såvidt klaganden kunnat inhämta, funnes ej i gällande lagar eller
förordningar någon bestämmelse, som gåfve präst rätt att i ett officiellt
betyg till ämbetsmyndighet införa, förutom hvad som stode antecknadt
i kyrkoböckerna, uttalanden, som afsåge att hindra en enskild person
— 1905 —
7
att komma i åtnjutande af de borgerliga rättigheter och förmåner, som
eljest skulle tillkomma honom. Eu dylik befogenhet kunde näppeligen
finnas, emedan densamma, om den funnes, skulle göra den enskilde
medborgaren fullkomligt beroende af hvad pastor, utöfver hvad anteckningar
i kyrkoböckerna gåfve vid handen, funne lämpligt att tillråda
eller afråda. Ett sådant sakernas tillstånd skulle föra därhän, att den
enskilde medborgaren för en del borgerliga rättigheter vore hänvisad
till pastors gunst eller ogunst, eller ock att prästbetygen skulle förlora
sin betydelse såsom officiella intyg. Därför måste anteckningar i kyrkoböckerna
uteslutande ligga till grund för de anteckningar, som gjordes
i prästbetygen. Då kyrkoherden Moström, utan att därtill gåfves ringaste
anledning af de anteckningar, som funnes i kyrkoböckerna rörande
klaganden, tillåtit sig att två gånger i prästbetyg på det bestämdaste
afråda klagandens intagande i barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm,
ansåge klaganden, att Moström gjort sig skyldig till sådan förseelse,
som omförmäles i 4 och 5 §§ i lagen om straff för ämbetsbrott
af präst med mera den 8 mars 1889.
Hvarken enligt barnmorskereglementet eller andra lagar och författningar,
som af kyrkoherden Moström åberopades, tillkomme det präst
att, innan han utfärdade sådant prästbetyg, som erfordrades för att vinna
inträde uti barnmorskeundervisningsanstalt, anställa förhör med den,
som ville blifva barnmorska, för att utröna, huruvida hon i framtiden
kunde befinnas villig att förrätta nöddop, samt därom sedermera göra
anteckningar i prästbetyget. Pastor torde i dylikt fall hvarken kunna
eller få vara rådgifvande myndighet inför medicinalstyrelsen, då sådant
åliggande enligt lag ej tillkomme pastor. Infördes dylika råd i prästbetyg,
måste de anses olagliga.
Hvad anginge spörsmålet därom, huruvida barnmorska måste förrätta
nöddop, hänvisade klaganden till det af henne omförmälta utskottsbetänkandet
under framhållande af, att den tolkning af barnmorskereglementet,
betänkandet i denna fråga uttalade, ej motsagts vid betänkandets
behandling i Riksdagens Andra kammare, hvadan samma tolkning
torde kunna anses såsom ett uttryck af denna kammares mening
i ämnet.
* , *
Enligt 3 § i förnyade reglementet för barnmorskor af den 28 november
1856, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den
5 november 1880, skall den, som vill varda antagen till lärling vid
någon af barnmorskeundervisningsanstalterna i riket, gorå ansökning
- 1905 -
8
därom hos medicinalstyrelsen samt vid ansökningen, om afseende därå
skall kunna fästas, foga, bland andra handlingar, intyg af vederbörande
pastorsämbete, bestyrkande att sökanden vid lärotidens början uppnått
en lefnadsålder af åtminstone 22 år, men icke öfverskridit 35 år, samt
att hon är välfräjdad och äger kristendomskunskap, med uppgift därjämte
om hennes födelseort och hemvist samt huru hon dittills försörjt sig.
Det prästbevis, som i nämnda lagrum afses, skall sålunda innehålla,
förutom uppgifter om sökandens ålder, födelseort, hemvist, kristendomskunskap
och sätt att försörja sig, uppgift om hennes frejd. Sådant
bevis är följaktligen att anse såsom ett frejdbetyg, hvilket ''utöfver det
i lag för sådana betyg föreskrift^ innehåll skall lämna uppgifter angående
den ifrågavarande personen uti vissa särskilda afseenden. Med
frejdbetyg i de fall, då det enligt särskilda författningar är prästerskapet
anbefalldt att meddela betyg om personers frejd, förstås, enligt hvad
förordningen angående förändrade stadgande!! i afseende å frejdbetyg,
som af prästerskapet meddelas, den 20 januari 1865 stadgar, intyg allenast
därom, huruvida den ifrågavarande personen vid den tid, frejdmeddelas,
är i följd af domstols utslag, däri ändring ej skett,
förlustig medborgerligt förtroende för alltid eller för viss tid, i hvilket
fall betyget skall innehålla uppgift såväl om dagen, då utslaget blifvit
gifvet, som äfven, där detsamma icke meddelats af Kungl. Maj:t, om
tiden, hvarinom besvär däremot skolat anföras. Hvad denna förordning
med afseende å kyrkotukten föreskrifver om prästbevis, som för flyttning
från en församling till annan meddelas, ägde i det fall, hvarom
fråga var, ingen tillämpning.
De af klaganden i förevarande ärende företedda, för henne af kyrkoherden
Moström utfärdade prästbevis innehöllo, jämte de i barnmörskereglementet
föreskrift^ uppgifter om klagandens ålder, födelseort, hemvist,
kristendomskunskap, sätt att försörja sig samt frejd, tillika det
tillägg, att klaganden vore »baptist och ifrigt verksam medlem i baptistsamfundet»,
af hvilka omständigheter Moström funnit sig föranlåten att
i betygen förklara, att han »på det allvarligaste afråder hennes tilltänkta
inträde i barnbördsanstalten i Stockholm för undervisning till barnmorska,
en tjänst, som hon på grund af sina baptistiska åsikter icke kan
och äfven förklarar sig ej ämna fullgöra enligt Kungl. Maj:ts nådiga
reglemente».
Då emellertid af omförmälta förordning af den 20 januari 1865
uppenbarligen framgår, att frejdbetyg, som enligt särskilda författningar
skola af prästerskapet meddelas, icke må innehålla annat rörande den
i betyget afsedda personens uppförande och vandel än sådant, som enligt
— 1905 -
9
samma förordning skall i betyget intagas, samt barnmorskereglementets
3 § ej innehåller föreskrift om, att det däri omnämnda prästbevis skall
innehålla någon uppgift i det hänseende, uti hvilket omförmälta tillägg
afsett att meddela upplysning, så hade kyrkoherden Moström genom
införande af samma tillägg uti de för klaganden utfärdade prästbevisen
handlat lagstridigt.
Kyrkoherden Moström hade till försvar för sitt förfarande anfört
hufvudsakligen, att enligt barnmorskereglementet barnmorska vore skyldig
att i visst fall förrätta nöddop, att klaganden, som, enligt hvad kyrkoherden
hade sig bekant, vore ifrig baptist, under samtal med kyrkoherden
upprepade gånger förklarat, att hon ej tänkte ställa sig denna reglementets
föreskrift till efterrättelse, samt att kyrkoherden förty ansett
sig på grund af sin ämbetsplikt skyldig att, i hvad på honom berodde,
hindra klagandens inträde vid barnmorskeundervisningsanstalt och därför
i de för henne utfärdade prästbetygen infört ifrågavarande tillägg.
Riktigheten af kyrkoherden Moströms tolkning af barnmorskereglementet
i nyssberörda afseende fann jag emellertid med skäl kunna dragas
i tvifvelsmål. Det af kyrkoherden åberopade stadgandet, som återfinnes
i reglementets 15 §, lyder sålunda: »År detta senare» (barnet) »svagt,
må barnmorskan det nöddop gifva». Redan de ordalag, i hvilka stadgandet
blifvit formuleradt, synas gifva vid handen, att detsamma endast
afser att gifva barnmorskan en uppmaning att i det i stadgandet omförmälta
fall förrätta nöddop Därtill kommer, att barnmorskas underlåtenhet
att efterkomma detta stadgande ej i reglementet blifvit belagdt
med ansvar, under det att ett åsidosättande å barnmorskas sida
af åtskilliga andra i reglementet henne ålagda förpliktelser enligt bestämmelserna
i reglementets sista kapitel medför ansvar för barnmorskan.
För öfrigt, om också reglementets ursprungliga mening varit att förplikta
barnmorska att i visst fall förrätta nöddop, så torde dock i närvarande
tid under nu rådande åsikter med afseende å religions- och
samvetsfrihet det ej komma i fråga att af en barnmorska fordra såsom
en tjänsteplikt, att hon skall förrätta nöddop, utan torde i sådant fall
stadgandet få anses vara antikveradt.
Det må dock med denna fråga förhålla sig huru som helst, kyrkoherden
Moström hade, såsom jag ofvan utvecklat, i allt fall ej varit befogad
att, på sätt som skett, söka förekomma öfverträdelse!’ af barnmorskereglementet.
På grund af hvad jag anfört ansåg jag, att kyrkoherden Moström,
genom att han i de för klaganden utfärdade prästbevisen infört ifrågavarande
tillägg, i sin ämbetsutöfning begått fel, vittnande om oförståndigt
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 2
10
tjänstenit; och då jag fann hans ämbetsfel vara af den beskaffenhet, att
han ej borde undgå att därför stånda ansvar, ställde jag honom under
tilltal inför domkapitlet i Uppsala, med yrkande att domkapitlet, jämlikt
5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst och om laga domstol i
sådana mål den 8 mars 1889, måtte döma Moström till det ansvar, som
i nämnda lagrum bestämmes och som domkapitlet funne hans fel förskylla.
Tillika yrkade jag, att domkapitlet måtte ålägga Moström att
för klaganden utfärda nytt prästbevis, inrättadt såsom gällande lag och
författningar föreskrefve.
På detta åtal meddelade domkapitlet den 20 januari 1904 utslag,
däri domkapitlet utlät sig:
Ehuru kyrkoherden Moström uti ifrågavarande af Anna Maria Larsson
för ansökan om lärlingsplats vid barnmorskeundervisningsanstalt begärda
intyg meddelat, förutom de enligt 3 § i förnyade reglementet för barnmorskor
af den 28 november 1856, sådan denna paragraf lyder enligt
kung], kungörelsen den 5 november 1880, för sådana intyg föreskrifna
uppgifter, äfven ett tillägg rörande hennes åsikter i religiöst hänseende
och hennes häraf följande förhållande till en bestämmelse i barnmorskereglementet
angående en religiös handling, nämligen förrättande af
nöddop; likväl och som Moström, på grund af det angående barnmorskas
skyldigheter i 15 § i barnmorskereglementet förekommande uttryck:
»År detta senare» (barnet) »svagt, må barnmorskan det nöddop gifva»,
hvilket onekligen kunde uppfattas såsom innebärande en förpliktelse för
barnmorska att i sådant fäll gifva nöddop, icke, vid det förhållande
att det i nämnda reglemente icke vore uttryckligen förbjudet att i intyg
af ifrågavarande slag meddela upplysningar utöfver de i samma reglemente
angifna, saknat anledning att anse sig skyldig att, såsom genom
berörda tillägg skett, lämna upplysning därom, att klaganden icke kunde
fullgöra den på grund af nyssnämnda stadgande enligt hans uppfattning
en barnmorska åliggande förpliktelse; alltså och då ifrågavarande tilllägg
icke rörde klagandens frejd, och Moström sålunda icke kunde anses
hafva gjort sig skyldig till öfverträdande af förordningen angående förändrade
stadgande!! i afseende å frejdbetyg, som af prästerskapet meddelas,
den 20 januari 1865, funne domkapitlet Moström genom åtalade
förfarandet icke hafva gjort sig skyldig till sådant fel i ämbetet, att
han därför kunde till ansvar enligt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott
af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889
dömas, hvadan den mot honom väckta ansvarstalan icke kunde af domkapitlet
bifallas.
I utslaget yttrade domkapitlet vidare, att som domkapitlet emeller
—
1905 —
11
tid ansåge klaganden berättigad att bekomma det af henne begärda
intyg med uteslutande af andra upplysningar än de i barnm orskereglementet
uttryckligen omförmälta, blefve kyrkoherden Moström genom
utslaget förständigad att, på begäran, för klaganden utfärda nytt betyg,
inrättadt i öfverensstämmelse därmed.
Mot domkapitlets utslag fann jag talan böra fullföljas, och uppdrog
jag därför åt advokatfiskal vid Svea hofrätt att hos hofrätten
anföra besvär i målet, med yrkande att domkapitlets utslag, i hvad detsamma
gått mig emot, måtte varda ändradt samt den af mig i målet
förda talan i allo bifallen.
På de besvär, advokatfiskalen i enlighet härmed anfört, har hofrätten
den 29 november 1904 meddelat utslag, däri hofrätten utlåtit sig:
Hofrätten ansåge väl, att kyrkoherden Moström förfarit oriktigt därutinnan,
att han uti ifrågakomna två intyg meddelat yttrande utöfver hvad
intygen jämlikt 3 § i gällande reglemente för barnmorskor bort innehålla,
men då, med afseende å hvad Moström i målet anfört, hans berörda
förfarande icke vore af beskaffenhet att böra till ansvar för honom
föranleda, funne hofrätten ej skäl att göra ändring i domkapitlets utslag,
i hvad det blifvit öfverklagadt.
I målets afgörande af hofrätten deltogo fyra dess ledamöter, af
hvilka en ledamot yttrade följande särskilda mening: »Enär hvad i målet
lagts kyrkoherden Moström till last, enligt min åsikt, innefattar, att han
i afseende å meddelande af ämbetsbevis angående borgerliga förhållanden
skulle gjort sig skyldig till fel, som kunde medföra kränkning af enskild
rätt, samt vid sådant förhållande domkapitlet — oafsedt att herr justitieombudsmannen
till stöd för åtalet åberopat 5 § i lagen om straff för
ämbetsbrott af präst och om laga domstol i sådana mål den 8 mars
1889 — icke, mot 4 § och 13 § 3 mom. i samma lag, varit behörigt att
upptaga åtalet till bedömande, pröfva!-jag lagligt undanröja öfverklagade
utslaget. Öfverröstad härutinnan, instämmer jag med kungl. hofrättens
öfrige herrar ledamöter.»
Hofrättens ifrågavarande utslag har vunnit laga kraft.
Felaktigt förfarande af utmätningsman.
I min ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag (sid. 21—28) redogöres
för ett efter angifvelse af luftseglaren Francesco Cetti mot tillförordnade
stadsfogden i Sala J. Näsmark vid rådstufvurätten i nämnda stad anställdt
åtal, däri lagts Näsmark till last, att han dels — sedan Svea
- 1905 -
12
hofrätt genom dom den 31 december 1900 förpliktat Christian Olsen i
Sala att till Cetti utgifva vissa belopp — hos Olsen obehörigen verkställt
utmätning för uttagande af en Cettis skuld till annan person, därvid
af Cettis på hofrättens dom grundade fordran skrifvits i mät och
uttagits 500 kronor 90 öre, dels ock vid handläggning af ifrågavarande
utmätningsärende förfarit felaktigt jämväl i andra afseenden. Af redogörelsen
för åtalet inhämtas, att, sedan rådstufvurätten enligt utslag den
27 oktober 1902 funnit åtalet icke kunna bifallas samt ogillat ersättningsanspråk,
som i målet framställts af Cetti och änkan Alma Lundqvist, till
hvilken sistnämnda Cetti öfverlåtit en del af sin omförmälta fordran hos
Olsen, hade öfver rådstufvurättens utslag besvär, efter uppdrag af mig,
hos Svea hofrätt anförts af advokatfiskalen vid hofrätten. I målet hade
besvär öfver rådstufvurättens utslag anförts jämväl af Cetti och änkan
Lundqvist.
Omförmälta besvär äro numera pröfvade af hofrätten, som genom
utslag den 3 februari 1904 yttrat: »Enär vid tiden för ifrågavarande
utmätnings företagande Cetti ej varit bosatt i Sala eller där haft utmätningsbar
egendom, samt någon utredning därom att Cetti saknat
stadigt hemvist i riket icke, såvidt handlingarna utmärkte, blifvit hos
Näsmark förebragt, utan fasthellre på grund af hvad i målet förekommit
måste antagas, att Näsmark haft anledning förmoda, att, på sätt sedermera
ock visat sig vara fallet, Cetti haft hemvist i Stockholm; ty och
som Näsmark följaktligen varit obehörig att med ifrågavarande utmätningsärende
taga befattning, men han det oaktadt verkställt utmätningen,
funne hofrätten Näsmark hafva vid handläggningen af ifrågavarande
utmätningsärende visat oförstånd i tjänsten och pröfvade förty rättvist
sålunda ändra öfverklagade utslaget, att Näsmark, jämlikt 25 kapitlet
17 och 22 §§ strafflagen, dömdes att härför bota 50 kronor och förpliktades
att ersätta dels Cetti för utgifterna i anledning af hans anmälan
hos justitieombudsmannen med 48 kronor 50 öre, dels änkan
Lundqvist det belopp, 500 kronor 90 öre, som af den henne efter öfverlåtelse
från Cetti tillkommande fordran vid ifrågavarande utmätning obehörigen
utmätts, efter afdrag dock af hvad henne i Olsens konkurs,
däri enligt hvad upplyst blifvit utdelning till borgenärerna utgått med
36 procent af bevakade fordringar, å berörda 500 kronor 90 öre i utdelning
tillkommit, 180 kronor 32 öre, eller sålunda med 320 kronor
58 öre jämte 5 procent ränta därå från den 25 februari 1901 — då
änkan Lundqvist, som hos Näsmark begärt verkställighet af hofrättens
i målet ifrågakomna dom, ägt att, därest ofvannämnda belopp, 500 kronor
90 öre, då varit hos Olsen tillgängligt, för sin fordran å motsvarande
- 1905
13
belopp uppbära likvid — tills betalning skedde, dels ock Cetti och
änkan Lundqvist gemensamt, för utgifterna å målet vid rådstufvurätten
med 50 kronor, men som Näsmark lagligen icke kunde åläggas att
återgälda statsverket kostnaden för åklagarens vid rådstufvurätten inställelse
i målet, funne hofrätten ej skäl att göra ändring i rådstufvurättens
utslag, såvidt det mot Näsmark i sådant hänseende framställda
ersättningsanspråk lämnats utan bifall; och kunde godtgörelse för kostnaderna
å målet i hofrätten, därå Cetti och änkan Lundqvist gjort anspråk,
dem icke tillerkännas.
Den mening, hofrättens utslag innehåller, omfattades af tre utaf
hofrättens i beslutet deltagande ledamöter, hvaremot en ledamot yttrade:
»Enär Näsmark, på grund af hvad i målet förekommit, ej kan anses
hafva saknat skäl för sitt antagande, att Cetti icke haft stadigt hemvist
här i riket; samt Näsmark med hänsyn härtill och med afseende å beskaffenheten
af Cettis ifrågakomna fordran hos Christian Olsen jämväl
haft fog för sin åsikt, att nämnda fordran vore att anse såsom en i
Sala befintlig tillgång; ty och då vid nu anförda förhållanden Näsmark
icke gjort sig skyldig till tjänstefel därigenom, att han såsom utmätningsman
tagit befattning med ifrågavarande utmätningsärende och
verkställt förrättningen utan att vare sig vidtaga åtgärd för Cettis underrättande
om den sökta utmätningen eller förvissa sig om att annan
Cetti tillhörig egendom ej funnes att tillgå, pröfvar jag rättvist gilla
rådstufvurättens domslut; skolande Cetti och änkan Lundqvist, som
fordrat ersättning för sina utgifter å saken härstädes, samma utgifter
själfva vidkännas.»
Öfver hofrättens utslag har Näsmark anfört klagomål genom besvär,
som äro på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
Lagstridigt aflysande af en redan utlyst kyrkostämma.
Min till 1904 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse innehåller
(sid. 79—93) redogörelse för ett af mig, efter klagomål af direktören
G. Danielson med flere medlemmar af Fässbergs församling och kommun,
mot kyrkoherden i Fässbergs församlings pastorat prosten H.
V. Lindeberg af den anledning anställdt åtal, att Lindeberg obehörigen
aflyst en af vederbörande vice pastor i församlingen till den
16 juli 1903 utlyst kyrkostämma, därvid skolat behandlas, jämte andra
ärenden, frågan om ordningen för uppbörden af prästerskapets inom
församlingen löneförmåner och om beloppet af den provision, som borde
— 1905 —
14
för uppbörden utgå. På sätt af nämnda ämbetsberättelse framgår, företog
domkapitlet i Göteborg, där åtalet anhängiggjorts, detsamma till
afgörande den 16 december 1903 samt beslöt därvid utslag, af innehåll
att domkapitlet funne hvad i målet lagts Lindeberg till last icke vara
af beskaffenhet, att han därför kunde till ansvar dömas, vid hvilken
utgång af målet domkapitlet icke hade att yttra sig om den af klagandena
yrkade ersättningen för häfda kostnader.
Med det sålunda beslutade utslaget, hvilket af domkapitlet expedierades
den 3 februari 1904, fann jag mig icke kunna åtnöjas, utan
uppdrog jag åt advokatfiskal vid Göta hofrätt att däröfver hos hofrätten
anföra besvär. I anledning af besvären har hofrätten den 30
juni 1904 meddelat utslag samt däruti yttrat: Hofrätten funne väl Lindeberg
hafva genom den af honom vidtagna åtgärden att inställa ifrågavarande
till den 16 juli 1903 utlysta kyrkostämma visat oförstånd i sitt
ämbete och förty, jämlikt 5 § i lagen om straff för ämbetsbrott af präst
och om laga domstol i sådana mål den 8 mars 1889, gjort sig skyldigtill
varning, men enär Lindeberg, enligt hvad i hofrätten
dåmera erhållit afsked från prästämbetet, och vid sådant förhållande
varning ej vidare finge honom tilldelas, pröfvade hofrätten lagligt förklara
annat yttrande i målet ej vara erforderligt än att, då klagandena
ej förtecknat sina i målet häfda kostnader, deras anspråk på ersättning
härför af hofrätten lämnades utan bifall.
Idofrättens utslag har vunnit laga kraft.
Bevis om verkställd vräkning: obehörigen tecknade å tjänstehjons
orlofssedlar.
Enligt hvad min senast afgifna ämbetsberättelse (sid. 72—78) närmare
utvisar, anhängiggjordes på mitt förordnande vid Åkerbo häradsrätt
åtal mot länsmannen i Kungsörs distrikt Carl Sigfrid Lindstedt, för det
han i sammanhang därmed, att han på begäran af G. V. Borgman vräkt
förre statdrängen Oskar Eriksson Norén ur tjänst, som Norén hos Borgman
innehaft, försett tre för Norén af hans föregående husbönder utfärdade
orlofssedlar med anteckningar om nämnda vräkningsåtgärd. På
detta åtal meddelade häradsrätten utslag den 12 december 1903, hvarigenom
Lindstedt ådömdes ansvar och ersättningsskyldighet. Öfver detta
utslag anförde Lindstedt besvär hos Svea hofrätt.
På dessa besvär har hofrätten den 8 mars 1904 meddelat utslag,
— 1905 —
15
hvarigenom hofrätten förklarat sig ej finna skäl vara anfordt, som
kunde föranleda ändring i häradsrättens utslag.
Jämväl öfver hofrättens utslag har länsmannen Lindstedt anfört
besvär, och äro dessa besvär på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
Vägran af expeditionshafvande vid Stockholms rådstufvurätt
att tillhandahålla afskrift af rådstufvurättens konkursdiarium.
Uti en hit ingifven klagoskrift anhöll vice häradshöfdingen O. J.
Hultgren om anställande af åtal emot extra ordinarie notarien A. Nordlöf,
för det denne vägrat att meddela klaganden ett af honom begärdt
diarieutdrag. Af hvad klaganden till stöd för denna anhållan i klagoskriften
anfört framgick, att klaganden den 16 juni 1903 infunnit sig å
Stockholms rådstufvurätts andx*a afdelnings expeditionslokal samt till
Nordlöf, hvilken i egenskap af tillförordnad stadsnotarie förestod expeditionen,
aflämnat en skriftlig handling, utgörande en rekvisition å utdrag
af rådstufvurättens diarium i konkursmål för 1901 upptagande allt,
som^diariet innehöll angående grosshandlaren'' Carl Lindmarks konkursmål,
men af Nordlöf erhållit det besked, att det begärda utdraget ej
meddelades, och att klaganden för erhållande af erforderligt intyg kunde
vända sig till rättens ombudsman i konkursen eller själf göra afskrift
ur diariet.
Vid klagoskriften fanns fogad omförmälta skriftliga rekvisition.
Uti förklaring, som med anledning af denna angifvelse infordrades
från extra ordinarie notarien Nordlöf, och hvilken förklaring var dagtecknad
den 29 augusti 1903, anförde Nordlöf hufvudsakligen följande:
Nordlöf kände ej klaganden personligen och kunde ej påminna sig,
huruvida den vid klagoskriften fogade rekvisitionen blifvit för honom
uppvisad. Nordlöf, som allt sedan den 16 juni 1903 innehaft förordnande
att bestrida stadsnotarietjänsten å rådstufvurättens andra afdelning,
ville dock erinra sig, att någon af de första dagarne af tiden för
förordnandet en person, som Nordlöf antoge hafva varit klaganden, af
Nordlöf begärt afskrift af de i rådstufvurättens konkursdiarium verkställda
anteckningar rörande ett visst konkursmål. Under förmodan
att personen i fråga på grund af bristande kännedom om beskaffenheten
af diariets innehåll begärde afskrift däraf i stället för bevis enligt
diariet, hade Nordlöf underrättat honom, att de i diariet verkställda
anteckningar vore af den kortfattade beskaffenhet, att en afskrift däraf
icke gärna kunde tjäna till bevis om de förhållanden anteckningarna
— 1905 —
16
afsåge, och att han därför lämpligen borde i stället begära bevis enligt
diariet om de däri angifna förhållanden, hvarom upplysning önskades.
Då personen i fråga fortfarande vidhållit sin begäran om afskrift af
diariet, hade Nordlöf meddelat honom, att den begärda afskriften ej
lagligen kunde af Nordlöf expedieras.
o o
De förteckningar öfver konkurser, hvilka jämlikt 127 § konkurslagen
skola föras vid alla underrätter, eller de så kallade konkursdiarierna,
äro uppenbarligen att hänföra till sådana handlingar, af hvilka
enligt 2 § 4 momentet tryckfrihetsförordningen afskrift bör genast och
utan tidsutdräkt emot lösen utlämnas åt hvem som det äskar, antingen
han har i saken del eller ej. Genom sin vägran att åt klaganden meddela
det begärda diarieutdraget, för hvilken vägran ej kunnat anföras
någon laglig ursäkt, hade extra ordinarie notarien Nordlöf brutit emot
nämnda lagrum och följaktligen enligt samma stadgande gjort sig förfallen
till ansvar såsom för tjänstens försummelse. Jag uppdrog fördenskull
åt advokatfiskal vid Svea hofrätt att för berörda ämbetsfel
ställa Nordlöf under tilltal inför hofrätten, och skulle advokatfiskalen
därvid å Nordlöf yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet.
På det åtal, som i enlighet härmed af advokatfiskalen anställdes,
meddelade hofrätten utslag den 12 april 1904. Hofrätten utlät sig däri:
Enär i målet vore utredt, att Nordlöf den 16 juni 1903, då han i egenskap
af tillförordnad stadsnotarie å Stockholms rådstufvurätts andra afdelning
förestått expeditionen därstädes, på begäran af Hultgren att erhålla
utdrag af rådstufvurättens diarium i konkursmål för år 1901, upptagande
allt hvad diariet iunehölle angående ofvanberörda konkurs, afgifva
det svar, att den begärda afskriften icke lagligen kunde expedieras;
förty och då Nordlöf måste, oafsedt hvad han till sitt fredande
anfört, anses hafva genom sin vägran att meddela sådant utdrag handlat
i strid emot föreskrifterna i 2 § 4 momentet tryckfrihetsförordningen
samt således gjort sig skyldig till försummelse i tjänsten, pröfvade hofrätten
lagligt att, jämlikt 25 kapitlet 17 och 22 §§ strafflagen, döma
Nordlöf att härför höta 25 kronor.
Detta utslag har icke blifvit öfverklagadt.
Fråga om felaktigt förhållande af kyrkostämmas ordförande,
Af den utaf min företrädare i justitieombudsmansämbetet till 1902
års Riksdag afgifna ämbetsberättelsen (sid. 68—81) inhämtas, att min
— 1905 —
17
företrädare, efter angifvelse af landtbrukaren G. A. Bengtsson, inför domkapitlet
i Lund anställt åtal mot kyrkoherden i S:t Ibbs församling på
ön Hven N. J. Ihrén, för det denne vid en med nämnda församlinghållen
kyrkostämma skulle hafva obehörigen förvägrat Bengtsson rösträtt
samt tillika åt det vid stämman förda protokollet gifvit en oriktig
affattning. Den i ofvannämnda ämbetsberättelse lämnade redogörelsen
för berörda åtal utvisar, att, sedan domkapitlet af anförda skäl ogillat
åtalet, samt hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvarest bemälte Bengtsson
anfört besvär öfver domkapitlets utslag, genom utslag den 25 oktober
1901 förklarat sig finna skäl icke hafva förekommit ledande till ändring
i öfverklagade utslaget, hade Bengtsson hos Kungl. Maj:t anfört besvär
i målet.
Den 23 juni 1904 har Kungl. Maj:t pröfvat Bengtssons besvär, och
har Kungl. Ma.j:t därvid ej funnit skäl att göra ändring i hofrättens
utslag.
Den mening, Kungl. Maj:ts utslag innehåller, omfattades af fem
justitieråd, hvaremot två justitieråd voro från beslutet skiljäktige. Sålunda
yttrade ett justitieråd, med hvilken ett annat justitieråd instämde:
»Enär den omständighet, att Bengtsson hos Riksdagens justitieombudsman
till åtal angifvit Ihrén, icke i och för sig föranleder till berättigande
för Bengtsson att hos Kungl. Maj:t yrka ändring i hofrättens
utslag; samt Ihréns åtalade förfarande att vägra Bengtsson att för annan
utöfva rösträtt och att åt protokollet i denna fråga gifva .oriktig affattning
icke är af beskaffenhet, att Bengtssons rätt kan anses däraf
berörd; hvadan Bengtsson ej heller på sådan grund äger behörighet
att i målet fullfölja underdånig talan, finner jag Bengtssons ändringsyrkande
icke kunna till pröfning upptagas. Härutinnan öfverröstad, instämmer
jag vid pröfning af besvären med högsta domstolens fleste
ledamöter.»
Underlåtenhet att inför väghållningsskyldige justera protokoll
öfver vägdelningsföiTättning.
Den 13 mars 1893 förordnade Konungens befallningshafvande i
Malmöhus län dåvarande kommissionslandtmätaren i länet Jonas Ahnfelt
att i enlighet med föreskrifterna i lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 förrätta vägdelning i Färs
Justitieombjidsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 3
18
härads väghållningsdistrikt, och sedan bemälte Ahnfelt befordrats till
förste landtmätare i Hallands län, uppdrog Konungens befallningshafvande
den 6 juli 1897 åt dåvarande vice kommissionslandtmätaren, numera
kommissionslandtmätaren Nils Rudolf Appelgren att fortsätta och afsluta
samma vägdelningsförrättning. I anledning häraf höll Appelgren för vägdelningsärendets
fortsatta handläggning sammanträden den 28 juni och den
8 september 1898 samt den 27 mars, den 26 april och den 30 juli 1900.
I en den 30 mars 1901 till Konungens befallningshafvande aflåten skrifvelse
anmälde Appelgren, att vägdelningen då blifvit af honom afslutad.
Besvär öfver ifrågavarande förrättning anfördes hos Konungens befallningshafvande,
som emellertid genom utslag den 29 april 1902 lämnade
besvären utan bifall. Öfver Konungens befallningshafvandes utslaganfördes
besvär hos kammarkollegium af Anders Nilsson i Skogsdala.
Innan kammarkollegium slutligen pröfvat sistberörda besvär, framställde
Anders Nilsson i en hit insänd klagoskrift anmärkningar, som
afsågo, bland annat, kommissionslandtmätaren Appelgrens åtgörande vid
verkställandet af ifrågavarande vägdelning, därvid enligt klagandens
förmenande de väghållningsskyldiges inom Vanstads socken rätt skulle
hafva i särskilda hänseenden kränkts. Klaganden åberopade i klagoskriften
den utredning, som innehölles i handlingarna till det genom
klagandens besvär hos kammarkollegium anhängiggjorda målet. I särskilda
sedermera hit insända klagoskrifter framställde klaganden ytterligare
påståenden angående förmenta i sammanhang med vägdelningen
förekomna olagligheter.
Sedan kammarkollegium meddelat utslag i omförmälta vägmål den
26 november 1903, fann jag efter tagen del af handlingarna i målet
de härstädes anförda klagomålen vara af beskaffenhet att till någon min
åtgärd föranleda, allenast i hvad de afsåge af klaganden framställd anmärkning,
att de af kommissionslandtmätaren Appelgren vid sammanträdena
med de väghållningsskyldige förda protokoll icke blifvit behörigen
justerade. Enligt hvad handlingarna utvisade, hade nämligen dessa
protokoll, som voro underskrifna af förrättningsmannen och de båda
biträdande gode männen, icke undergått någon särskild justering införde
väghållningsskyldige.
I anledning af denna anmärkning anförde kommissionslandtmätaren
Appelgren i afgifven förklaring hufvudsakligen följande:
Enligt 38 § i väglagen skulle landtmätare eller annan lämplig
person förordnas att förrätta vägdelning. Förordnades till sådan förrättning
annan än landtmätare, finge i fråga om den formella behandlingen
af vägdelningsärendet föreskrifterna såväl i skiftesstadgan som
— 1905 —
19
i landtmäteristyrelsens cirkulär af den 18 mars 1893 betraktas såsom
föga effektiva gent emot den sålunda förordnade förrättningsmannen.
Då besluten vid sammanträdena ej vore bindande för frånvarande väghållare,
och då vid sammanträdena under ifrågavarande vägdelningsförrättning
endast ett fåtal varit tillstädes — knappt en eller två från
hvarje socken — och besluten således varit af imaginärt värde, om
förrättningen i öfrigt ej varit utförd lagenligt, ville det synas, som om
dessa beslut varit tillräckligt justerade, då de varit försedda med förrättningsmannens
och gode männens underskrifter. Att inom åtta dagar
efter hvarje sammanträde hålla nytt sammanträde för justering af det
föregåendes protokoll vore mindre lämpligt, synnerligast som väglagen
därom ingenting nämnde. Sålunda hade jämväl förste landtmätaren
Ahnfelt, som påbörjat förrättningen, uraktlåtit att låta justera det vid
sammanträdena däröfver förda protokollet af andra än gode männen.
Att denna uppfattning gjort sig gällande äfven på andra håll syntes
däraf, att förrättningen bestått profvet i första hand, i det att de däröfver
anförda klagomålen af Konungens befallningshafvande lämnats
utan afseende.
I 114 § af skiftesstadgan den 9 november 1866 föreskrifves, att
vid alla under landtmäteriförrättning förefallande sammanträden skall
af landtmätaren föras protokoll, däruti han redigt och fullständigt samt
under sina rätta dagar och i särskilda, hela förrättningen igenom löpande
paragrafer antecknar allt hvad i hvart och ett ämne anföres, afhandlas
och beslutes. Enligt hvad i samma paragraf vidare stadgas,
bör sådant protokoll, inom åtta dagar efter hvarje hållet sammanträde,
uppläsas och med landtmätarens, gode männens samt närvarande delägares
påskrifter förses. Samma stadga innehåller i 116 §, bland annat,
att skulle landtmätare, hvilken är ålagdt att för delägare justera protokoll,
sådant försumma, ansvarar han såsom för tjänstefel.
Genom ett af landtmäteristvrelsen den 18 mars 1893 till tjänstemännen
vid 1 andtmäteristaten utfärdadt cirkulär med åtskilliga föreskrifter att
tjäna till efterrättelse vid allmän vägs delning har landtmäteristyrelsen,
angående dylika ärendens formella behandling, i de delar, uti hvilka
väglagen icke annorlunda bestämmer, hänvisat till gällande skiftesstadga
och särskildt vissa uppräknade paragrafer däri, bland andra § 114.
I förevarande ärende var upplyst, att kommissionslandtmätaren
Appelgren underlåtit att i enlighet med föreskrifterna i 114 § skiftesstadgan
och landtmäteristyrelsens cirkulär af den 18 mars 1893 anställa
— 1905 —
20
särskild justering af protokollen vid de sammanträden, som Appelgren
i vägdelningsärendet hållit med de väghållningsskyldige, och hvad
Appelgren anfört till ursäkt för sin ifrågavarande underlåtenhet fann
jag icke förtjäna afseende. I en till Konungens befallningshafvande i
Malmöhus län aflåten skrifvelse hemställde jag fördenskull, att Konungens
befallningshafvande måtte förordna en åklagare att emot Appelgren anställa
åtal för omförmäla tjänstefel, och i en för åklagaren utfärdad
instruktion uppdrog jag åt denne att i målet yrka ansvar å Appelgren
för hvad han i förevarande hänseende låtit komma sig till last i fråga
om protokollen vid de sammanträden med de väghållningsskyldige, som
infallit under de fem närmast före åtalets anställande förflutna åren, eller
alltså protokollen vid sammanträdena den 27 mars, den 26 april och
den 30 juli 1900.
I enlighet härmed blef emot kommissionslandtmätaren Appelgren
åtal anställdt. inför Färs häradsrätt, som meddelade utslag i målet den
14 juli 1904. Häradsrätten yttrade däri: Som utredt vore, att Appelgren,
hvilken efter förordnande af Konungens befallningshafvande i
Malmöhus län förrättat vägdelning inom Färs härads väghållningsdistrikt,
därvid försummat att iakttaga hvad landtmäteristyrelsen uti cirkulär
till tjänstemännen vid landtmäteri staten den 18 mars 1893 föreskrifvit
till efterrättelse vid allmän vägdelning, i det att Appelgren icke i den
ordning, 114 § i skiftesstadgan angåfve, för de väghållningsskyldige
justerat de vid sammanträden med dem den 27 mars, den 26 april och
den 30 juli 1900 af Appelgren förda protokoll, dömde häradsrätten
Appelgren att för det han sålunda i tre särskilda fall visat försummelse
i sin tjänst, jämlikt 25 kapitlet 17 §, jämförd med 4 kapitlet 2 § strafflagen,
bota för hvartdera fallet 10 kronor eller tillhopa 30 kronor.
Detta utslag fann jag icke skäl att öfverklaga, och har icke heller
kommissionslandtmätaren Appelgren anfört besvär i målet.
Åtal mot häradshöfding dels för tagande af obehörig sportel,
dels ock för obehöriga expeditionsåtgärder och oriktig
debitering af lösen.
Sedan häradshöfdingen i Västerbottens västra domsaga F. G. Timelin,
på sätt af min ämbetsberättelse till 1904 års Riksdag (sid. 23—33)
inhämtas, hos Kungi. Maj:t anfört besvär öfver ett af Svea hofrätt den
28 april 1903 meddeladt utslag, hvarigenom Timelin, efter åtal af min
- 1905 —
21
företrädare i justitieombudsmansämbetet, dömts att bota dels för det
han för ämbetsåtgärd tagit sportel, därtill han ej varit berättigad, 400
kronor, dels ock för det han i afseende å af honom utfärdade bevis
rörande förmynderskap visat oförstånd och oskicklighet i sitt ämbete
400 kionor, eller tillhopa 800 kronor, har Kungl. Maj:t genom utslag''
den 6 oktober 1904 förklarat sig ej finna skäl att i hofrättens utslag
göra ändring.
Om detta utslag voro fem af högsta domstolens i beslutet deltagande
sju ledamöter ense, hvaremot två justitieråd uttalade skiljaktiga
meningar.
Ett justitieråd fann sålunda ej skäl att göra annan ändring i hofrättens
utslag, än att Timelin af justitierådet dömdes att bota allenast
100 kronor för kvartdera af de af Timelin begångna ämbetsfel, eller''
tillhopa 200 kronor.
Vidare yttrade ett justitieråd:
»Enär den forskning i domsagans arkiv, Timelin må hafva på rättssökandes
begäran i och för sökt lagfart verkställt, icke är att hänföra
till ämbetsåtgärd, och därför af Timelin beräknad godtgörelse alltså ej
är att anse såsom obehörig belöning eller sportel för dylik åtgärd,
o men Timelin oriktigt förfarit därutinnan, att han å expeditionen,
därå endast i lag och _författningar grundade afgifter må påföras,
debiterat för arkivforskning 2 kronor 50 öre; pröfvar jag för min del
lagligt att, med ändring af hofrättens utslag i denna del, endast i så
måtto bifalla den mot Timelin härutinnan förda talan, att Timelin för
det oförstånd i ämbetet, han genom sagda debitering visat, af mig
dömes, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, att bota 25 kronor till
kronan;
och enär, beträffande åtalet i öfrigt, utredt är, att under tiden efter
1896 Timelin i flera fall utan vederbörandes begäran och utan annan
giltig anledning utfärdat bevis, att viss person innehade visst förmynderskap,
och för sådant bevis uppburit lösen med det i förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883 för Bevis förmynderskaps-’
stadgade belopp 2 kronor 50 öre;
alltså och då utfärdandet mot lösen af omförmälda bevis varit olagligt,
men beräknandet af lösen efter ofvan angifna grund, ehuru oriktigt,
dock med afseende å ordalydelsen af nämnda förordning icke må
anses vara af beskaffenhet att böra för Timelin medföra ansvar,
pröfvar jag rättvist att, med ändring af hofrättens utslag äfven i
denna de], allenast på det sätt bifalla åtalet härutinnan, att Timelin för
det oförstånd i ämbetet, han genom utfärdandet af sagda bevis ådaga
-
1905 —
22
lågt, af mig dömes, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, att bota 100
kronor till kronan.»
Tillstånd till brännvinstillverkning lämnadt åt kommanditbolag,
oaktadt i tjänst varande läkare varit delägare i bolaget.
I en hit ingifven klagoskrift anmälde extra ordinarie notarien W.
O. Löwenadler till laga beifran, att Konungens befallningshafvande i
Stockholms län på ansökning af Barthel Kock och A. F. Westerberg
den 15 maj 1903 utfärdat tillståndsbevis för kommanditbolaget Kock,
Westerberg & C:o att tillverka brännvin, ehuru flere af delägande i detta
bolag, såsom professorerna K. O. Medin, J. G. Edgren och K J. E.
Westermark, vore i tjänst varande läkare och förty enligt lag förbjudna
att befatta sig med dylik handtering. I klagoskriften anfördes härom,
bland annat: _
Enligt 4 § i förordningen angående villkoren för tillverkning åt
brännvin den 13 juli 1887 ålåge det Konungens befallningshafvande
att före utfärdandet af tillståndsbevis för sådan handtering tillse, att
vederbörande sökande vore behörig att utöfva brännvinstillveikning,
•och för detta ändamål hade i samma lagrum föreskrifvits, att när tillståndsbevis
söktes för bolag, vid ansökningen skulle lämnas uppgift
om samtlige delägande i bolaget. I förevarande fall hade Konungens
befallningshafvande icke infordrat uppgift om samtlige delägande i bolaget,
ehuru sådan uppgift oj funnits bifogad ansökningshandlingarna.
Att sökandena Kock och Westerberg oriktigt uppgifva sig såsom innehafvare
af kommanditbolaget och därigenom möjligen varit vållande till
■den rättskränkning, som skett genom att tillstånd till brännvinstillverkning
lämnats åt obehöriga personer, syntes desto mindre kunna fi itaga
Konungens befallningshafvande från ansvar, som af bolagskontraktet,
hvilket vid ärendets afgörande varit för Konungens befallningshafvande
tillgängligt, framginge, att i bolaget funnes flere delägare, bland dem
professoren Edgren.
Vid klagoskriften hade fogats ett exemplar af tidningen »Stockholms
dagblad» för den 31 december 1902, däri fanns intagen en af
öfverståthållareämbetet den 24 december 1902 utfärdad kungörelse därom,
att i handelsregistret för Stockholms stad sistnämnde dag införts
anmälan, att Johan Barthel Emanuel Kock och Axel Ferdinand Westerberg,
jämte ett flertal andra personer, bland dem Frans Johan Eugen
- 1905 -
23
Westermark, Johan Gustaf Edgren och Karl Oskar Medin, ärnade här
i staden idka tillverkning och försäljning af jäst, foderämnen och sprit
i bolag under firma kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o. Af
kungörelsen framgick tillika, bland annat, att af ofvan uppräknade personer
följande, i egenskap af kommanditdelägare, utfäst insatser till
nedan angifna belopp, nämligen Westermark 1,000 kronor, Edgren 5,000
kronor och Medin 6,000 kronor.
Sedan jag i anledning af klagoskriften infordrat vederbörandes yttrande,
afgafs förklaring af landssekreteraren Matths Falk och landskamreraren
Carl August Wahlgren, livilka å landshöfdingeämbetets
vägnar utfärdat ifrågakomma tillståndsbevis.
Vid berörda förklaring hade fogats bestyrkt afskrift af en så lydande
ansökning:
»Till Konungens befallningshafvande i Stockholms län.
Med bifogande af närslutna protokoll öfver vår anmälan om fabriksrörelse
å lägenheterna Loviseberg och Svea, afsöndrade från Bällsta i
Bromma socken, få vi härmed vördsamt anhålla om tillstånd att i vår
fabrikslokal därstädes få från och med den 1 instundande juli månad
tillverka brännvin, och anhålla vi att öfver denna vår begäran få lösa
tillståndsbevis. Stockholm den 5 maj 1903.
Barthel Kock. A F. Westerberg.
Innehafvare af kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o, Stockholm.»
Vidare hade bilagts bestyrkt afskrift af en så tydande handling:
»Utdrag af protokollet, hållet inför Konungens befallningshafvande
i Stockholms län å landskansli den 20 april 1903.
S. D. Ingafs följande skrift:
''Till Konungens befallningshafvande i Stockholms län.
Undertecknade, som under firma kommanditbolaget Kock, Westerberg
& C:o idka fabriksrörelse med säte i Stockholm, få med bifogande
af registreringsbevis samt bevis därom, att vi äga god fréjd, härmed
vördsamt anmäla, att vi, å lägenheterna Loviseberg och Svea, afsöndrade
från 1 mantal Bällsta i Bromma socken, livilka lägenheter ligga
bredvid hvarandra, idka fabriksrörelse för tillverkning och försäljning
af pressjäst, foderämnen och sprit, samt att denna vår fabrik därstädes
kommer att benämnas ''jästfabriken Svea’ med adress Sundbyberg;
anhållande vi att öfver denna vår anmälan erhålla protokollsutdragv
Stockholm den 20 april 1903.
Johan Barthel Emanuel Kock Axel Ferdinand Westerberg’;
— 1905 —
24
varande härvid fogade dels bevis därom, att grosshandlandena Johan
Bartliel Emanuel Kock och Axel Ferdinand Westerberg ägde god frejd,
dels en bolagsordning för kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o,
hvaraf bland annat inhämtades, att bemälde Kock och Westerberg ägde
rätt att hvar för sig teckna bolagets firma, samt att desamma voro
firmans innehafvare, dels slutligen och följande intyg:
''Att firman kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o tecknas
endast af Johan Barthel Emanuel Kock och Axel Ferdinand Westerberg,
hvilka teckna firman hvar för sig; det varder i enlighet med det
härstädes förda handelsregister härmed till bevis meddeladt. Stockholm
i öfverståthållareämbetets kansli den 17 april 1903.
Ex officio:
B. J. Schönmeyr.’
Bevis öfver denna anmälan skulle genom utdrag af protokollet på
begäran meddelas. År och dag som ofvan.
In fidem:
Matths Falk.»
I sin förklaring anförde landssekreteraren och landskamreraren,
bland annat, följande:
Efter det Konungens befallningshafvande genom nådigt bref den
13 mars 1903 bemyndigats att utan hinder af föreskriften i 51 § af
ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna i riket medgifva kommanditbolaget
Kock, Westerberg & C:o att under tiden emellan den 1 maj
och den 1 oktober 1903 vid bolagets fabrik i Sundbybergs köping idka
brännvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning, under
villkor att bolaget, innan tillverkning börjades, iakttoge hvad i 4 § af
förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin den 13
juli 1887 stadgas för vinnande af rättighet att idka tillverkning af
brännvin, inkommo Barthel Kock och A. F. Westerberg till Konungens
befallningshafvande med ofvan intagna ansökning och protokollsutdrag.
Då firman kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o, enligt hvad
berörda protokollsutdrag utvisade, innehades af bemälte Kock och Westerberg,
samt bolagets verksamhet alltså måste anses utöfvas af nämnda
personer, hvilka ägde god frejd samt rådde öfver sig själfva och sin
egendom och således vore till utöfvande af fabriksverksamhet berättigade,
och då vidare någon anmärkning mot samma personers behörighet
att idka brännvinsbränning veterligen icke förefanns, utfärdades den 15
maj 1903 tillståndsbevis för kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o
att i dess fabrik i Sundbyberg under tiden från den 1 juli till den 1
— 1905 -
25
-oktober 1903 idka brännvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning.
Äfven om vid tillståndsbevisets utfärdande varit kändt, att bland
kommanditdelägarne uti ifrågavarande bolag funnes personer, som enligt
gällande författning icke finge med brännvinstillverkning taga befattning,
syntes det högst tvifvelaktigt, huruvida detta förhållande bort föranleda
därtill, att bolaget förvägrats det äskade tillståndet.
Kommanditdelägare vore ju nämligen i själfva verket endast förlagsgifvare
åt firmainnehafvarne och torde, uteslutna som de vore från
befogenhet att företräda firman eller bolaget, svårligen kunna sägas
med bolagets verksamhet taga befattning. Huruvida bestämmelserna i
4 § af 1887 års förordning om brännvinstillverkning skulle äga tillämpning
på kommanditdelägare, torde därför få anses synnerligen tveksamt.
Då dessa förlagsgifvares rättsliga ställning fixerats först genom lagen
om handelsbolag och enkla bolag den 28 juni 1895, däruti bestämdes,
att de skulle benämnas kommanditdelägare, syntes i hvarje fall vara
visst, att hvarken i nyssnämnda förordning af år 1887 eller i förut
gällande stadganden om brännvinstillverkning kunnat afses dylika förlagsgifvare,
hvilka vid tiden för förordningarnas utfärdande ej ens hade
namn af delägare.
Emellertid vore något vidare tillståndsbevis ej utfärdadt för kommanditbolaget,
utan hade ofvanbemälte Kock och Westerberg på därom
gjord ansökan erhållit sådant tillstånd för tiden från den 1 oktober 1903
till den 1 maj 1904.
Till belysande af bolagets verksamhet, som i fråga om brännvinstillverkning
och pressjästberedning tagit sin början först den 4 augusti
1903, ville förklarandena hänvisa till eu förklaringen bilagd tablå öfver
de tre inom länet befintliga brännvinsbränneriernas tillverkning under
tiden från och med den 5 augusti till den 1 oktober 1903, af hvilken
tablå framginge, att kommanditbolaget med sin tillverkning främst och
hufvudsakligen afsett ett rikt utbyte af pressjäst.
Den i förklaringen åberopade tablån utvisade, bland annat, att vid
bränneriet å Loviseberg under den med tablån afsedda tid tillverkats
74 kilogram 8 hektogram jäst för hvarje tillverkad hektoliter brännvin,
under det att motsvarande mängd jäst uppgått vid bränneriet å Tallbacken
till 70 kilogram 8 hektogram och vid bränneriet å Jästängen
till 56 kilogram 3 hektogram.
Till bemötande af hvad i förklaringen andragits inkom klaganden
med påminnelser, därvid klaganden erinrade, bland annat:
att bolags firma icke kunde innehafvas af annan än bolaget själft;
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 4
26
att det icke kunde hafva varit för Konungens befallningshafvande
okändt, att bolaget bestode af andra delägare än Kock och Westerberg,
och att bland dessa äfven funnits personer, som icke enligt lag ägt att
taga befattning med brännvinsbränning, då bland andi-a professoren
Edgren undertecknat bolagskontrakt;
att kommanditbolag enligt lagen den 28 juni 1895 icke vore något
annat än ett handelsbolag, dock med begränsad ansvarighet för en eller
flere af bolagsmännen;
att kommanditdelägare följaktligen icke kunde betraktas såsom blott
förlagsgifvare;
att kommanditdelägarne uti här ifrågavarande bolag vore icke allenast
berättigade att deltaga i dess .förvaltning, utan, när de ville begagna
sig af denna rätt, vore de allena rådande, så att bolagets solidariske
delägare i sådant fall ej hade något att säga;
att någon anledning icke funnes, hvarför regeln i 4 § af förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin icke skulle gälla
angående kommanditbolag;
att med den tolkning, Konungens befallningshafvande sökt göra
gällande, hinder icke skulle möta för landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, öfverkontrollör och kontrollör att bilda kommanditbolag
för brännvinstillverkning;
samt att Konungens befallningshafvande syntes själf ej vara fullt
säker på sin lagtolkning, då Konungens befallningshafvande förklarat,
att något vidare tillståndsbevis ej utfärdats för kommanditbolaget, utan
Kock och Westerberg på därom gjord anmälan erhållit sådant för tiden
från den 1 oktober 1903 till den 1 maj 1904.
Under ärendets handläggning härstädes ingaf klaganden ett tryckt
exemplar af bolagsordning för ifrågavarande kommanditbolag, antagen
å konstituerande bolagsstämma den 22 september 1902. Af innehållet,
i berörda bolagsordning, hvilken var undertecknad af J. G. Edgren,
åberopade klaganden i påminnelseskriften §§ 8 och 13, hvilka paragrafer
i hithörande delar voro af följande lydelse:
»§ 8. Kommanditdelägares rätt att deltaga i handhafvande! af bolagets
angelägenheter utöfvas å bolagsstämma, och åligger det firmans
innehafvare att ställa sig därvid meddelade föreskrifter till efterrättelse ...
§ 13. I öfrigt gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i ''lag om
handelsbolag och enkla bolag den 28 juni 1895’.»
I ett i ärendet senare afgifvet yttrande anförde landssekreteraren
och landskamreraren hufvudsakligen: Vid ansökningen om tillstånd till
den ifrågasatta tillverkningen af brännvin hade icke företetts eller åbe
—
1905 —
27
ropats andra handlingar än de vid den af'' landssekreteraren och landskamreraren
i ärendet förut afgifna förklaringen fogade. Äfven om vid
Kocks och Westerbergs den 20 april 1903 hos Konungens befallningshafvande
å landskanslist gjorda anmälan om drifvande af fabriksrörelse
i Bromma socken fogade bolagsordning eller bolagskontrakt förelegat
vid pröfningen af ansökningen om tillstånd till brännvinstillverkning,
hade denna bolagsordning icke på frågans dåvarande ståndpunkt lämnat
sådana upplysningar om delägarne i bolaget, som klaganden velat göra
sannolikt. Klagandens påstående, att Konungens befallningshafvande
vid tillståndsbevisets utfärdande haft sig bekant, att bland delägarne
funnes personer, som enligt lag icke ägt att med brännvinstillverkning
taga befattning, saknade därför all grund.
Vid berörda yttrande fanns fogadt ett exemplar af den för kommanditbolaget
fastställda bolagsordning, och hänförde sig förklarandena
till följande bestämmelser i densamma:
»§ 2. För bolagets förbindelser äro Johan Barthel Emanuel Kock
och Axel Ferdinand Westerberg ensamma ansvariga, och äro allenast
de hvar för sig berättigade att teckna bolagets firma.
§ 5. Kock och Westerberg äga i egenskap af firmans innehafvare
att hvar för sig såsom lön årligen uttaga sextusen (6,000) kronor ... .»
Gällande förordning angående villkoren för tillverkning af brännvin
den 13 juli 1887 innehåller i 1 § 1 momentet den allmänna regel,
att brännvin må tillverkas ej mindre af en hvar välfrejdad person,
hvilken äger eller innehar i mantal satt eller särskildt skattlagd jord,
än äfven af den, som är behörig att idka fabriksrörelse. Från denna
regel göres i paragrafens 2 moment det undantag, att vissa uppräknade
ämbets- och tjänstemän, bland dem i tjänst varande läkare, icke må
befatta sig med brännvinstillverkning.
I 4 § af samma förordning stadgas:
»Den, som vill idka brännvinstillverkning, skall minst fjorton dagar
före den, då tillverkningen är afsedd att begynna, skriftligen anmäla
sådant hos Konungens befallningshafvande, med uppgift å såväl stället
för tillverkningens bedrifvande som ock dagen, då den skall taga sin
början, samt därvid aflämna bevis, att han är behörig att utöfva brännvinstillverkning.
Af bolag tillämnad brännvinstillverkning skall anmälas
af den, som enligt gällande lag äger för bolaget föra talan, och skall
— 1905 -
28
därvid lämnas uppgift om samtlige delägare i bolaget. Finner Konungens
befallningshafvande binder icke möta för handteringens utöfvande, varde
tillståndsbevis utfärdadt.»
Omförmälta föreskrift, att, då bolag anmäler sig ämna idka brännvinstillverkning,
därvid skall lämnas uppgift om samtlige bolagets delägare,
har uppenbarligen tillkommit i ändamål att för Konungens befallningshafvande
möjliggöra tillsyn öfver att stadgandet i förordningens
1 § 2 moment ej varder öfverträdt.
Uti förevarande ärende hade blifvit upplyst, att, sedan å kommanditbolaget
Kock, Westerberg & (hos vägnar anmälan om tillämnad brännvinstillverkning
blifvit gjord hos Konungens befallningshafvande i Stockholms
län, utan att vid anmälandet lämnats uppgift om delägarne i
bolaget, Konungens befallningshafvande det oaktadt den 15 maj 1903
för bolaget utfärdat tillståndsbevis till brännvinstillverkning. Det hade
ej i ärendet uppgifvits, att Konungens befallningshafvande före tillståndsbevisets
utfärdande sökt att på annan väg erhålla kunskap om delägarne
i bolaget till förekommande af öfverträdelse af 1 § 2 momentet i förordningen
om tillverkning af brännvin. Då i ärendet tillika blifvit upplyst,
att bland kommanditdelägarne i kommanditbolaget Kock, Westerberg
& (ko förekommo flere i tjänst varande läkare, samt desse i sin
egenskap af kommanditdelägare i detta bolag måste anses hafva befattat
sig med brännvinstillverkning, så syntes Konungens befallningshafvande
genom utfärdandet af omförmälta tillståndsbevis hafva gjort det möjligt,
att bestämmelsen i sist omförmälta lagrum blifvit uti förevarande fall
öfverträdd.
Å hvad förklarandena anfört till^ försvar för Konungens befailningshafvandes
åtgärd att utfärda ifrågavarande tillståndsbevis fann jag mig
ej kunna fästa afseende. Väl är det sant, att vid den tid, då gällande
förordning angående tillverkning af brännvin utfärdades, lagstiftningen
saknade bestämmelser angående kommanditbolag, och att sådana tillkommit
först genom lagen om handelsbolag med mera den 28 juni
1895, men denna omständighet kan enligt min uppfattning ej leda
därhän, att stadgandena i 4 § i förordningen om tillverkning af brännvin,
i hvad desamma afse bolag, icke skulle äga tillämpning å kommanditbolag.
Kommanditdelägare äro ingalunda, såsom förklarandena velat
göra gällande, att anse såsom blott förlagsgifvare. Lagen den 28 juni
1895 kallar dem bolagsmän. Hvad särskild! kommanditdelägarne i
kommanditbolaget Kock, Westerberg & (ko angår, så ägde de enligt
den i ärendet företedda bolagsordningen rätt att deltaga i handhafvande!
af bolagets angelägenheter, och det ålåg de solidariska bolagsmännen
— 1905 —
29
att ställa sig- till efterrättelse kommanditdelägarnes härutinnan meddelade
föreskrifter.
På grund af det anförda ansåg jag, att Konungens befallningshafvande
handlat i strid med 4 § i förordningen angående tillverkning
af brännvin den 13 juli 1887, då Konungens befallningshafvande den
15 maj 1903 för kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o utfärdat
tillståndsbevis till brännvinstillverkning, oaktadt vid anmälandet af den
tillämnade tillverkningen uppgift ej lämnats om samtlige delägare i
bolaget. För detta olagliga förfarande voro landssekreteraren Falk och
landskamreraren Wahlgren ansvariga, och jag uppdrog därför åt advokatfiskalen
vid Svea hofrätt att för det fel i ämbetet, som meddelandet af
ifrågavarande tillståndsbevis innefattat, inför hofrätten anställa åtal mot
landssekreteraren och landskamreraren, därvid advokatfiskal borde å
dem yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet.
På det åtal, som på grund häraf af advokatfiskalen väcktes, meddelade
hofrätten, efter föregången skriftväxling, utslag den 12 oktober
1904, därvid hofrätten utlät sig: Emedan uti 4 § i ofvannämnda förordning
för meddelande af tillstånd för bolag att utöfva brännvinstillverkning
blifvit, med hänsyn till den Konungens befallningshafvande
åliggande kontroll å vederbörande bolagsdelägares behörighet att befatta
sig med dylik handtering, stadgadt såsom villkor, att till Konungens
befallningshafvande lämnats uppgift om samtlige delägare i bolaget,
samt landssekreteraren Falk och landskamreraren Wahlgren, hvilka, på
sätt i målet anmärkts, å landshöfdingeämbetets vägnar i anledning af
ansökning meddelat kommanditbolaget Kock, Westerberg & C:o tillståndsbevis
för brännvinstillverkning, oaktadt uppgift om kommanditdelägarne
i bolaget vid ansökningens pröfning saknats, följaktligen härutinnan
förfarit felaktigt i sin ämbetsutöfning; förty pröfvade hofrätten lagligt
att, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, döma landssekreteraren och
landskamreraren att för berörda ämbetsfel bota hvardera 50 kronor.
Hofrättens ifrågavarande utslag har vunnit laga kraft.
Oriktig tillämpning af stadgandena i 20 kapitlet 8 och 12 §§
strafflagen.
Sedan jag af förekommen anledning infordrat afskrift af ett utaf
rådstufvurätten i Västerås den 6 juli 1903 meddeladt utslag angående
för olofligt tillgrepp och delaktighet däri häktade förre gardisten Frans
— 1905 —
30
Gustaf Leonard Johansson-Örn-Åkerblom och arbetaren Karl Oskar Kock,
inhämtade jag af berörda afskrift,
att Åkerblom enligt en i rådstufvurättens protokoll i målet intagen,
af stadsfiskalen i Västerås Erliard Kumlin den 3 juli 1903 till rådstufvurätten
aflåten skrifvelse, däri rannsakning med de häktade påkallats, vid
förhör inför stadsfiskalen erkänt, att Åkerblom, efter att hafva den 30
juni 1903 i en gård i Västerås tillgripit dels eu kavaj dels ock en
''kostym kläder jämte en plånbok, låtit samma dag genom annan
person belåna kavajen för ett belopp af 5 kronor, af hvilka penningar
en del användts till inköp af Öl, som den dag stölden föröfvades blifvit
förtärdt af de båda häktade och andra personer, med hvilka de sammanträffat;
att
Åkerblom vid anhållandet innehaft 2 kronor 10 öre i penningar,
hvilka han medgifva vara återstoden utaf det belopp af 5 kronor, han
bekommit genom belåningen ^af den af honom tillgripna kavajen;
att Kock, som enligt Åkerbloms uppgift, innan det åt den sistnämnde
inköpta ölet förtärts, af Åkerblom erhållit kunskap om det sätt,
hvarpå denne åtkommit de penningar, för hvilka ölet inköpts, vid polisförhöret
erkänt, att han, på sätt Åkerblom uppgifvit, varit delaktig i
dennes brott;
att Folkare häradsrätt enligt till rådstufvurätten öfverlämnadt domboksutdrag
genom utslag den 15 juni 1903 dömt Kock, för ett af honom
den 26 nästförutgångne maj inom häradsrättens domvärjo föröfvadt
olofligt tillgrepp af ett cylinderur, värdt 10 kronor, att för första resan
snatteri hållas i fängelse en månad;
att de tilltalade vid rannsakningen inför rådstufvurätten vidhållit
sina inför stadsfiskalen afgifna bekännelser, hvarefter såsom ostridigt
emellan parterna antecknats, att ifrågavarande kavaj varit värd 15 kronor,
kostymen 50 kronor och plånboken 75 öre;
samt att rådstufvurätten genom utslag den 6 juli 1903 dels dömt
Åkerblom, för det han olofligen tillgripit omförmälta kostym kläder,
kavaj och plånbok, att för andra resan stöld af gods till sammanlagdt
värde af 65 kronor 75 öre undergå straffarbete fem månader samt under
viss i utslaget angifven tid vara förlustig medborgerligt förtroende;
dels ock, enär Kock erkänt, att han med vetskap om den olofliga åtkomsten
af nyssnämnda kavaj samt densammas pantsättning mottagit
och tillgodogjort sig en del af de därvid bekomna penningarna, förklarat
Kock, hvilken icke, rådstufvurätten veterligen, undergått bestraffning
för tjufnadsbrott, jämlikt 20 kapitlet 1 och 12 §§ strafflagen, saker
till ansvar för delaktighet i olofligt tillgrepp af gods till värde af 15
— 1905 —
31
kronor, hvarefter rådstufvurätten i utslaget vidare utlåtit sig, att som
Kock genom Folkare häradsrätts ostridigt laga kraftvunna utslag den
15 juni 1903 blifvit dömd att för första resan snatteri af gods till värde
af i0 kronor hållas i fängelse en månad, hvilket straff Kock ej aftjänat,
dömdes Kock i en bot, jämlikt 20 kapitlet 1, 8, 12 och 14 §§ strafflagen,
att för första resan å särskilda ställen och tider föröfvad stöld
af gods till sammanlagdt värde af 25 kronor undergå straffarbete i tre
månader samt vara förlustig medborgerligt förtroende, intill dess ett år
förflutit från det han efter utståndet straff frigifvits.
Rådstufvurättens berörda utslag vann laga kraft, och sedan Kock
utstått det honom'' i utslaget ådömda straffarbete, blef han frigifven den
17 september 1903.
Ifrågavarande utslag fann jag vara anmärkningsvärdt i följande
hänseenden.
Enligt den i utslaget åberopade 12 § i 20 kapitlet strafflagen skall
den, som med vetskap om den olofliga åtkomsten mottagit något af
hvad stulet är, med afseende å värdet af det, hvarmed han dylik
brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri etter 1 § i
samma kapitel. Som emellertid Kock i förevarande fall allenast emottagit
Öl, inköpt för en del af det belopp, 5 kronor, som genom pantsättning
af den utaf Åkerblom .stulna kavajen erhållits, kunde Kock
svårligen anses hafva tagit brottslig befattning med annat än en del
af de genom pantsättningen åtkomna penningarna. Enligt denna uppfattning
borde Kock för sin delaktighet i Åkerbloms tillgrepp hafva
dömts till ansvar för snatteri af penningar till lägre belopp än 5 kronor.
Jämlikt 8 § i 20 kapitlet strafflagen skall den, som under en lagföring
varder förvunnen att hafva å särskilda ställen eller tider föröfvat
snatteri, straffas för stöld, därest det tillgripnas sammanlagda värde
öfverstiger 15 riksdaler. Med uttrycket »eu lagföring» lärer i detta
lagrum endast kunna förstås de fall, då en person antingen samtidigt
lagföres för två eller flera snatteribrott, af hvilka intet ännu varit föremål
för domstols pröfning, eller också enligt bestämmelserna i 4 kapitlet
8 § strafflagen får sitt straff bestämdt på samma sätt, som om han varit
på en gång lagförd för två eller flera dylika brott, föröfvade innan
någotdera af dem varit föremål för dom. Då i förevarande fall det
brott, hvartill Kock gjort sig förfallen inom staden Västerås, föröfvats,
efter det att han af Folkare häradsrätt dömts till ansvar för första resan
snatteri, borde Kock alltså hafva af rådstufvurätten dömts till ansvar
för första resan snatteri.
I enlighet härmed hade Kock i förevarande fall obehörigen för
— 1905 —
32
första resan stöld ådömts straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende
i följd af två särskilda vid beslutets meddelande förelupna felaktigheter,
hvilka till hvarandra stått i sådant förhållande, att det lagstridiga
ådömandet af stöldstraff uteblifvit, om blott ettdera af de båda
felen undvikits.
Hvad jag emot rådstufvurättens utslag sålunda anmärkt delgaf jag
rådstufvurätten med anmodan till densamma att till mig inkomma med
yttrande af de rådstufvurättens ledamöter, som deltagit i beslutet. I
anledning häraf anförde borgmästaren John Otto Karlsson samt rådmännen,
vice häradshöfdingen Eric Gustaf Flodin och Johan Wilhelm
Odman i afgifven förklaring, bland annat, följande:
Beträffande först anmärkningen, att Kock icke ''skulle kunna anses
hafva tagit brottslig befattning med annat än en del af de penningar, 5
kronor, som erhållits genom pantsättningen utaf den af Åkerblom tillgripna
och till 15 kronor värderade kavajen, hade rådstufvurätten vid öfverläggningen
till utslag tagit denna fråga under ompröfning; och då,
enligt hvad polisrapporten gåfve vid handen och Kock själf medgifvit,
Kock, som vid det förhållande, att Åkerblom ej själf velat besöka pantlånekontoret
för kavajens belånande, bort misstänka, att Åkerblom olofligen
åtkommit densamma, och, under det belåningen för Åkerbloms
räkning af kavajen pågick, erhållit full visshet om den oärliga åtkomsten
däraf, det oaktadt icke företagit någon åtgärd för att hindra belåningen
eller ens aflägsnat sig från Åkerblom, utan i stället af denne mottagit
Öl, inköpt för en del af de genom pantsättningen erhållna penningar,
och därefter i uppenbar afsikt att begå tillgrepp åtföljt Åkerblom till
det ställe, där tillgreppet af kavajen förut skett, hade rådstufvurätten
ansett, att Kock borde dömas för delaktighet i själfva pantsättningen
eller föryttrandet af den tillgripna kavajen och ej allenast för det han
tagit brottslig befattning med en del af de genom pantsättningen åtkomna
penningarna.
Vidkommande därefter anmärkningen, att 20 kapitlet 8 § strafflagen
icke bort i förevarande fall tillämpas, hade rådstufvurättens ledamöter
redan vid afsändande till justitiedepartementet af föreskrifven straffuppgift
angående Kock funnit, att de i förevarande fall icke rätteligen efter
lagens ordalydelse förfarit.
Vid öfverläggningen till utslaget hade dock af borgmästaren Karlsson
yttrats den mening, som sedan blifvit rättens beslut, att den omständigheten,
att det af Kock begångna tjufnadsbrott inom Folkare häradsrätts
domvärjo blifvit föremål för ännu ej verkställd dom, då Kock
i Västerås lagfördes, icke med lagens mening borde föranleda därtill,
— 1905 —
33
att Kock skulle erhålla lindrigare straff, än om han för både det inom
Folkare häradsrätts domvärjo och det i Västerås begångna brottet blifvit
på eu gång lagförd.
Att Kock i förevarande fall blifvit ådömd straffarbete och förlust
af medborgerligt förtroende hade gifvetvis berott ej allenast på den
mening, rådstufvurätten haft om Kocks delaktighet uti det af Åkerblom
begångna tjufnadsbrott, utan äfven på den missuppfattning, rådstufvurätten
i förevarande fall haft om tillämpningen af 20 kapitlet 8 § strafflagen.
O
Genom att rådstufvurätten vid ifrågavarande utslags meddelande
oriktigt tillämpat stadgandena i 20 kapitlet 8 och 12 §§ strafflagen
hade Kock i målet ådömts ansvar för första resan stöld i stället för
straff för första resan snatteri. Af'' det föregående framgår, att Kock,
sedan han undergått det af rådstufvurätten honom ådörnda straffarbete,
på grund af utslaget skulle vara förlustig medborgerligt förtroende intill
den 17 september 1904.
Jag ansåg fördenskull det vara min ämbetsplikt att dels biträda
Kock, i ändamål att han måtte i laga ordning vinna befrielse
från den honom genom rådstufvurättens felaktiga utslag obehörigen
ålagda vanfrejden, dels ock beifra rådstufvurättens ifrågavarande fel
och i sammanhang därmed söka bereda Kock ersättning för den skada,
som genom felet tillskyndats honom.
På grund häraf aflät jag den 27 februari 1904 till _ Konungens befallningshafvande
i Västmanlands län en skrifvelse, däri jag anhöll, att
Konungens befallningshafvande måtte, därest hinder därför ej mötte,
låta meddela Kock underrättelse, att jag ansåge anledning förefinnas
•för honom att hos Kungl. Maj:t anhålla, antingen att Kungl. Maj:t
täcktes bevilja resning i det genom rådstufvurättens utslag afbörda
mål, eller ock att Kungl. Maj:t måtte af nåd förklara det brott, hvarför
Kock blifvit dömd till ansvar, icke vidare böra för honom medföra förlust
af medborgerligt förtroende. I samma skrifvelse anmodade jag
Konungens befallningshafvande att jämväl låta meddela Kock, att, därest
han ansåge sig för sådan ansöknings ingifvande behöfva särskilt biträde,
ägde han för ändamålet skriftligen hänvända sig till mig i ämnet.
Till svar härå öfversände emellertid Konungens befallningshafvande
sedermera med skrifvelse af den 22 mars 1904 bevis, att Kock af
kronobetjäningen eftersökts i sin hemort utan att likväl kunna där anträffas,
samt att Kocks vistelseort vore okänd äfven för hans vid Fager
Justitieombuclsmannens
ämbetsberättelse till ISO5 års Riksdag. * 5
34
sta i Västanfors socken bosatta föräldrar. Ett jämväl bilagdt bevis af
pastor i Västanfors socken utvisade tillika, att Kocks vistelseort var
okänd för pastorsämbetet.
Vidare uppdrog jag åt advokatfiskalen vid Svea hofrätt att för
ofvan omförmälta felaktiga beslut ställa borgmästaren Karlsson samt
rådmännen Flodin och Ödman under åtal inför hofrätten, därvid advokatfiskalen
borde ej mindre å dem yrka ansvar efter lag och sakens
beskaffenhet än äfven i mån af befogenhet understödja de ersättningsanspråk,
som Kock, i målet hörd, kunde komma att däri framställa.
Under handläggningen af det åtal, som i enlighet härmed af advokatfiskal
anställdes emot borgmästaren Karlsson samt rådmännen
Flodin och Ödman, yrkade advokatfiskalen, att de för de anmärkta felaktigheterna
måtte dömas till ansvar jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen.
Vid det förhållande att Kock icke kunnat i hemorten anträffas samt
hans vistelseort vore okänd, anhöll advokatfiskalen tillika att framdeles,
innan utslag i anledning af åtalet meddelats, eller i särskild! mål få
föra den talan om ersättning åt Kock, hvartill advokatfiskalen på framställning
af Kock kunde finna sig befogad.
På detta åtal meddelade hofrätten utslag den 17 oktober 1904, därvid
hofrätten yttrade: Hofrätten ansåge väl, vid det förhållande att
Kock icke i det emot honom och Åkerblom anhängiggjorda mål blifvit
förvunnen om annan brottslighet än att, med vetskap om kavajens olofliga
åtkomst samt densammas pantsättning, hafva mottagit och förtärt
något Öl, som af Åkerblom inköpts för en del af de vid pantsättningen
bekomna penningar, rådstufvurättens förfarande att förklara Kock saker
till ansvar för delaktighet i olofligt tillgrepp af kavajens hela värde, 15
kronor, vara oriktigt, men på grund af hvad i berörda mål förekommit
funne hofrätten nämnda förfarande icke skäligen böra för rådstufvurätten
till ansvar såsom för tjänstefel föranleda, i följd hvaraf åtalet U
denna del icke kunde af hofrätten bifallas; men enär rådstufvurättens
åtgärd att, ehuru Kock begått omförmälta delaktighetsbrott först efter
det han blifvit af Folkare häradsrätt dömd till ansvar för snatteri, likväl
döma honom såsom om han blifvit under en lagföring förvunnen till
ifrågavarande båda brott uppenbarligen vore mot lag stridande, pröfvade
hofrätten, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist döma borgmästaren
Karlsson samt rådmännen Flodin och Ödman, som i beslutet deltagit,
att för berörda felaktighet i domareämbetets utöfning hvar för sig bota
25 kronor, och skulle advokatfiskalen äga att efter befogenhet emot rådstufvurättens
bemälte ledamöter särskild! föra den ersättningstalan, hvartill
advokatfiskalen på framställning af Kock kunde finna sig befogad.
— 1905 -
35
Den mening, hofrättens utslag innehåller, omfattades af tre utaf
hofrättens i beslutet deltagande ledamöter, hvaremot en adjungerad ledamot
och hofrättens president yttrade skiljaktiga meningar. Adjungerade
ledamoten extra ordinarie notarien 0. von Sydow anförde sålunda: »Som
rådstufvurättens ifrågavarande utslag uppenbarligen är emot lag stridande
i de af advokatfiskal! anmärkta hänseenden, och den felaktiga
lagtillämpning, hvartill rådstufvurätten sålunda gjort sig skyldig, haft
till följd att en allvarlig rättskränkning tillfogats Kock, alltså pröfvar
jag, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist döma borgmästaren
Karlsson samt rådmännen Flodin och Ödman, hvilka beslutit omförmälda
utslå", att för det oförstånd i domareämbetets utöfning, de härigenom
låtit komma sig till last, hvar för sig bota 50 kronor, hvilka
böter tillfalla kronan; ägande advokatfiskalsämbetet att efter befogenhet
emot rådstufvurättens bemälde ledamöter särskildt föra den ersättningstalan,
hvartill ämbetet på framställning af Kock kan finna sig befogadt.»
Presidenten yttrade: »Emedan Kock under rannsakningen vid rådstufvurätten
icke blifvit förvunnen att hafva tagit befattning med ifrågakomma
af Åkerblom tillgripna, till 15 kronor värderade kavaj, och ej
heller annat under berörda rannsakning mot Kock ^förekommit än att han,
enligt hvad han erkänt, med vetskap därom, att Åkerblom olofligen tillgripit
kavajen och därefter låtit pantsätta densamma mot ett belopp af
5 kronor, på inbjudning af Åkerblom förtärt Öl, som denne inköpt fölen
del af de genom pantsättningen erhållna penningarna; samt rådstufvurätten,
som ansett Kock brottslig enligt 20 kapitlet 12 § strafflagen,
vid tillämpning af denna sin åsikt uppenbarligen förfarit felaktigt
därutinnan, att rådstufvurätten, oaktadt värdet af det, hvarmed Kock
tagit befattning, sålunda understigit 5 kronor, förklarat Kock saker till
ansvar för delaktighet i olofligt tillgrepp af gods till värde af 15 kronor;
ty och som rådstufvurättens utslag jämväl är uti det af advokatfiskalen
i öfrigt anmärkta hänseende stridande mot lag; alltså och då genom de
förelupna båda felaktigheterna orsakats skada af allvarlig beskaffenhet,
instämmer jag i det slut, som extra ordinarie notarien von Sydows yttrande
innehåller.»
Vid hofrättens utslag fann jag mig icke böra låta förblifva, utan
uppdrog jag åt advokatfiskalen att hos Kungl. Maj:t anföra besvär i
målet, därvid advokatfiskalen skulle hemställa, att Kungl. Maj:t — med
förklarande att rådstufvurättens anmärkta beslut, i hvad detsamma innehölle,
att Kock gjort sig skyldig till ansvar för delaktighet i olofligt
tillgrepp af gods till värde af 15 kronor, borde läggas rådstufvurättens
— 1905 —
36
ordförande och ledamöter till last såsom ämbetsfel — måtte döma dem
till högre straff än det af hofrätten bestämda.
De af advokatfiskalen i enlighet härmed anförda besvären äro på
Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
Onödiga uppskof i ett lagfartsärende äfvensom underlåtenhet
att inom föreskrifven tid stämpelbelägga fångeshandlingen
m. m.
I min ämbetsberättelse till 1904 års Riksdag lämnas (sid. 45—72)
redogörelse för ett åtal, som efter uppdrag af mig inför Göta hofrätt
af advokatfiskalen därstädes utförts emot häradshöfdingen F. Gustafson
för onödiga uppskof i ett vid Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds häradsrätt
handlagdt ärende rörande lagfart å det s. k. Adelswärdska baroniet
och fideikommisset äfvensom för underlåtenhet, att inom föreskrifven tid
stämpelbelägga den i berörda ärende åberopade fångeshandlingen in. m.
Af redogörelsen för åtalet inhämtas, att hofrätten genom den 11 december
1903 i målet meddeladt utslag dels, under åberopande af 25 kapitlet
17 § strafflagen, dömt häradshöfdingen Gustafson för det häradsrätten
vid två tillfällen, då Gustafson fört ordet i rätten, obehörigen meddelat
uppskof med ifrågavarande lagfartsärende att bota 500 kronor, och
för det Gustafson underlåtit att inom i lag föreskrifven tid stämpelbelägga
fideikommissbrefvet att bota 250 kronor, dels ock förklarat af
advokatfiskalen i målet framställdt yrkande om ansvar å Gustafson,
för det han försummat att inom stadgad tid till Östergötlands läns
landtränteri inleverera de för stämpelbeläggning af fideikommissbrefvet
honom af lagfartssökanden tillställda medlen, icke förtjäna bifall; i följd
hvaraf advokatfiskalens i sammanhang med berörda yrkande framställda
påstående, att Gustafson måtte åläggas att godtgöra statsverket ränta
å ifrågavarande medel för den tid han obehörigen innehaft desamma,
af hofrätten lämnats utan afseende.
På sätt nämnda redogörelse vidare utvisar, uppdrog jag åt advokatfiskalen
att hos Kungl. Maj: t anföra besvär i målet och därvid, med
yrkande om ansvar å häradshöfdingen Gustafson jämväl för hans
underlåtenhet att inom föreskrifven tid till landtränteriet inleverera de
i lagfartsärendet till honom inbetalta stämpelmedlen, hemställa, att
Gustafson för de fel i ämbetet, för hvilka hofrätten dömt honom till
ansvar, måtte ådömas högre straff än hofrätten stadgat.
— 1905 —
37
De i anledning'' häraf anförda besvären äro numera pröfvade af
Kungl. Maj:t, som i utslag den 26 oktober 1904 utlåtit sig:
Kungf. Maj:t funne lika med hofrätten Gustafson hafva genom besluten
den 13 januari och den 15 juli 1902 visat oförstånd i handläggningen af
ifrågavarande lagfartsärende äfvensom, på sätt hofrätten yttrat, ådagalagt
försummelse i fråga om fideikommissbrefvets stämpelbeläggning, och enär
omständigheterna därvid måste anses vara försvårande, pröfvade Kungl.
Maj:t, som funne ansvar icke kunna Gustafson ådömas för underlåtenhet att
inom föreskrifven tid till landtränteri inleverera stämpelmedlen, lagligt
på det sätt ändra hofrättens utslag i ansvarsfrågan, att Gustafson, jämlikt
25 kapitlet 17 § och 4 kapitlet 3 § strafflagen, dömdes att för hvad
han sålunda låtit komma sig till last vara i mistning af häradshöfdingeämbetet
uuder sex månader.
Beträffande yrkandet om skyldighet för Gustafson att utgifva ränta
å stämpelmedlen, så enär desamma bort af Gustafson aflämnas senast
den 8 april 1902, men stämpelmedlen först i därpå följande oktober af1
ämnats, och Gustafson vore pliktig att ersätta statsverket härigenom
orsakad skada, pröfvade Kungl. Maj:t lagligt att,, med ändring af hofrättens
utslag i denna del, ålägga Gustafson att till statsverket erlägga
sex procent ränta å uppburna 43,424 kronor 60 öre från berörda den
8 april till den 1 därpå följande oktober.
I målets afgörande af Kungl. Maj:t deltogo sex justitieråd, af hvilka
två förenade sig om den mening Kungl. Maj:ts utslag innehåller, under
det att fyra justitieråd yttrade särskilda meningar. Sålunda pröfvade
ett justitieråd, med hvilken ett annat justitieråd instämde, rättvist allenast
på det sätt ändra hofrättens utslag, att Gustafson för de af hofrätten
honom till last lagda förseelser, hvilka vore att anse såsom fortsättning
af ett och samma brott, jämlikt 2o kapitlet 17 § och 4 kapitlet
3 § strafflagen dömdes till mistning af sitt ämbete under sex månader.
Slutligen anförde ett justitieråd, med hvilken ett annat justitieråd
var ense:
»Enär Gustafson gjort sig skjddig till fel i ämbetet dels, såsom
hofrätten funnit, genom häradsrättens beslut i lagfartsärendet den 13
januari och den 15 juli 1902, dels ock därigenom att Gustafson, oaktadt
han haft skyldighet att, sedan ifrågavarande stämpelafgift erlagts och
lagfart å fideikommisset blifvit sökt, utan oskäligt dröjsmål och i hvarje
fall före tingssammanträdet den 10 februari anskaffa stämplar och med
dessa belägga fideikommissbrefvet, samt att, om stämplarne erhållits
från ränteriet utan kontant betalning, senast den 8 april inleverera betalningen,
uppskjutit med anskaffande af stämplarne och med stämpel
—
1905 —
38
beläggningen till oktober månad och sålunda undanhållit statsverket
stämpelafgiften åtminstone från den 8 april till den 1 oktober;
alltså och med hänsyn till de försvårande omständigheter, som vid
dessa ämbetsfel förekommit, pröfva!- jag, som lika med hofrätten finner
Gustafson icke hafva gjort sig förfallen till ansvar därigenom, att han
icke senast den 8 januari till ränteriet inlevererat stämpelafgiften, lagligt
pa det sätt bifalla advokatnskalens fullföljda talan i öfrigt, att, med
ändring af hofrättens utslag, Gustafson för de ämbetsfel, som sålunda
ligga honom till last, dömes, jämlikt 25 kapitlet 17 § och 4 kapitlet
3 § strafflagen, till mistning af häradshöfdingeämbetet under sex månader
samt förpliktas att till statsverket utgifva ränta å stämpelafgiften
43,424 kronor 60 öre efter sex procent från den 8 april 1902 till den
1 oktober samma år.»
Olaga häktning.
Sedan jag af förekommen anledning infordrat afskrift af Medelsta
häradsrätts protokoll för den 22 juli 1904 vid rannsakning med garfveriarbetareförbundets
förtroendeman, förre garfveriarbetaren Carl Elof Sandberg
från Stockholm och garfveriarbetaren Gustaf Adolf Nilsson från
Nättraby, tilltalade för brott emot annans frihet, inhämtade jag af berörda
afskrift hufvudsakligen följande.
Den 6 juli 1904 anmälde en af delägarne i Nättraby läderfabrik,
fabrikören P. J. Petersson skriftligen hos kronofogden i Blekinge läns
östra fögderi Gottfrid Lindeberg, att bemälte Sandberg, hvilken uppträda
såsom arbetarnes ledare under en vid fabriken uppkommen arbetskonflikt,
skulle hafva nästföregående dag till några nyanställde arbetare
fällt hotfulla yttranden, för den händelse de vågade arbeta vid fabriken.
I anledning häraf höll Lindeberg samma den 6 juli förhör å fabrikens
kontor. Vid Lindebergs ankomst till fabriken anmäldes vidare af därstädes
anställde arbetarne Gustaf Nilsson och E. F. Liljander, att ofvanbemälte
Gustaf Adolf Nilsson till dem uttalat hotelser för att de fortfarande
arbetade vid fabriken; och blef i anledning häraf Gustaf Adolf
Nilsson hämtad till förhöret.
Angående hvad sålunda lagts Sandberg till last hördes vid förhöret
nedannämnda personer.
Peter Carlsson i Bredasjö — hvilken jämte Håkan Håkansson i
Gnetteryd, Isak Petersson i Guttamåla samt Nils Petersson och Sven
- 1005 —
39
Andersson i Boasjö den 4 juli varit sysselsatta med slåtterarbete å en
åker, tillhörig en af delägarne i Nättraby läderfabrik, fabrikören P.
Palén — berättade, att vid berörda tillfälle Sandberg, särskilt vänd
emot Peter Carlsson, tillfrågat de i slåtterarbetet deltagande, om de efter
nämnda arbetes afsilande skulle börja i fabriken, samt att Sandberg,
efter det Peter Carlsson svarat, att de icke tänkt på den saken, vidare
yttrat: »Gör inte det, för om de skola gå ut, som gå dit, så få de ta’
polisvakt med sig då». Peter Carlsson tilläde på särskild tillfrågan, att
enligt hans uppfattning Sandbergs yttrande innebure ett hot emot hans
personliga säkerhet, och att meningen vore, att om Peter Carlsson och
öfrige i slåtterarbetet deltagande toge anställning vid fabriken, skulle
de blifva utsatte för misshandel. Slutligen berättade Peter Carlsson,
att han den 2 juli öfverenskommit med Palén om arbete vid fabriken,
och denna uppgift vitsordades af Palén, hvilken närvar vid förhöret.
Håkan Håkansson omtalade, dels att han hört Sandbergs af Peter
Carlsson omförmälta yttrande, dels ock att Sandberg, då han vid afresa
den 5 juli på aftonen af strejkande arbetare följdes till Nättraby hamn,
utanför fabriken skrikit: »Ned med sträjkbryturné och blodsugarne».
Hvad Peter Carlsson och Håkan Håkansson berättat angående
Sandbergs yttranden vitsordades i hufvudsak af de öfrige i slåtterarbetet
deltagande.
Angående hvad som ägt rum vid Sandbergs afresa berättade Hjalmar
Gustafsson från Nättraby, att Sandberg, då arbetarne gingo förbi
fabriken, skrek och slog ut med handen mot fabriken och arbetarne
därstädes, hvarvid alla, som åtföljde honom, hurrade. Johan Fagerström
från Nättraby sade sig hafva hört ropet: »Ned med sträjkbry
tarne
och blodsugarne».
Angående hvad som förevitats Gustaf Adolf Nilsson uppgaf bemälte
Fagerström, att Gustaf Adolf Nilsson på eftermiddagen den 5
juli hotande yttrat, att, om någon ginge i fabriken, skulle »stränga
åtgärder» vidtagas emot honom.
Hustrun Anna Norrman från Nättraby, hvilken vid tolftiden på
middagen den 5 juli arbetat i ett potatisland invid läderfabriken, under
det att Liljander och Gustaf Nilsson arbetat i fabriken, berättade, att
Gustaf Adolf Nilsson då sagt till henne, att hon borde upphöra med
nämnda arbete, hvarefter han hotfullt yttrat: »För resten hjälper det
inte, utan vi skola taga i med våld och list. Helt sonligt skall vi ta’
dem, som gå därnere och arbeta, och hysta dem ut i ån. Yi ska’ gå
i era rum och ta’ er med våld och list. Storma villan med minst 5,000
man, vi skola storma fabriken. Eu söndag blir här 5,000 man, och då
— 1905 —
40
gå vi in i rummen och ta’ arbetarne med oss, och se’n helt sonligt
storma vi villan och fabriken. Var så god och säg till dem det här
nere.» Anna Norrmans berättelse vitsordades till alla delar af ynglingen
Gunnar Svanberg.
Gustaf Adolf Nilsson förnekade, att han fällt några som helst hotfulla
yttranden vare sig emot fabriken eller dess ägare eller där anställde
arbetare.
På grund af hvad i ärendet blifvit upplyst blef emellertid Gustaf
Adolf Nilsson af kronofogden Lindeberg häktad och införpassad till
länsfängelset i Karlskrona för undergående af rannsakning för brott
emot annans frihet. Angående Sandberg anmärkte Lindeberg i förhörsprotokollet,
att med Sandberg, som då vistades i Karlskrona, skulle, för
hvad honom enligt förhörsprotokollet lagts till last, lagligen förfaras.
På begäran af Lindeberg blef Sandberg sedermera häktad af stadsfiskalen
i Karlskrona Olof Coos.
Målet emot de båda häktade företogs till handläggning å urtima
ting med Medelsta härad den 22 juli 1904, därvid, jämte det att kronofogden
Lindeberg uppträdde såsom allmän åklagare, ofvanbemälte Peter
Carlsson tillstädeskom i egenskap af målsägare. Åklagaren tillkännagaf,
att han ville föra talan emot Sandberg, för det denne medelst hot sökt
tvinga Peter Carlsson till arbetsinställelse, samt emot Gustaf Adolf
Nilsson för enahanda brott emot Liljander och Gustaf Nilsson.
Peter Carlsson vidhöll inför häradsrätten sin vid polisförhöret afgifna
berättelse, med den förändring att Peter Carlsson, som förmälte
sig vid polisförhöret ej hafva känt Sandberg personligen utan litat på
hvad en arbetare yttrat, nämligen att den person, som talat med Peter
Carlsson vid det af denne omtalade tillfället, varit Sandberg, vid häradsrätten
förklarade, att han ej förr än vid rannsakningstillfället sett
Sandberg.
I målet bestred Sandberg, att han yttrat hotelser till någon, och
Gustaf Adolf Nilsson förnekade likaledes, att han med våld eller hot
sökt tvinga Liljander eller Gustaf Nilsson till arbetsinställelse.
Vid företaget vittnesförhör förklarade Håkan Håkansson sig icke
kunna säga, huruvida Sandberg närvarit vid det tillfälle, då fråga framställts,
om Peter Carlsson och öfrige i slåtterarbetet deltagande komme
att stanna kvar vid läderfabriken, hvarförutom Håkan Håkansson berättade,
att vid det i polisförhörsprotokollet omförmälta arbetaretåget
den person, som gått i spetsen för tåget, uppmanat de öfrige att hurra
och sedan yttrat något om »sträjkbrytare och blodsugare». I anledning
1905 —
41
af detta vittnesmål förklarade Sandberg, att det varit han, som gått i
spetsen för det af Håkan Håkansson omnämnda tåg af arbetare.
Isak Petersson berättade lika med Håkan Håkansson angående
arbetaretåget, men förklarade sig ej hafva hört hvad däri yttrades.
Isak Petersson uppgaf tillika, att han sett en person tala med Peter
Carlsson, utan att Isak Petersson likväl kunde säga, om nämnda person
varit Sandberg.
Sven Andersson, som förmälte sig hafva sett flera personer tala
med Peter Carlsson vid det tillfälle, då slåtterarbetet pågått, förklarade
emellertid, att Sandberg icke varit bland dem.
Fagerström förklarade sig icke hafva märkt, att Sandberg sökt
medelst hot eller på annat sätt förmå någon till arbetsinställelse, och
berättade vidare, att då arbetarne den 5 juli på aftonen gått ned till
hamnen, den som gått i spetsen för tåget ropat: »Ned med sträjkbrytare
och blodsugare; lefve organisationen!»
Hjalmar Gustafsson uppgaf sig hafva deltagit i arbetaretåget samt
förmälte, att Sandberg, som varit i spetsen för tåget, sträckt ut handen
för att angifva takten, då det hurrades; och då tåget passerade förbi
läderfabriken, därvid alla vänd!, sig mot densamma, hade Sandberg utropat:
»Ned med förtryckare och sträjkbrytare!» Arbetaren N. Dahlqvist
uppgaf, att Sandberg i spetsen för arbetaretåget ej yttrat annat än:
»Lefve föreningsrätten och socialdemokratien såsom sådan!» samt »Ned
med sträjkbrytare!»
Vidkommande Gustaf Adolf Nilsson förekom vid vittnesförhöret,
att Fagerström intygade, att Gustaf Adolf Nilsson den 5 juli frågat,
om Fagerström tänkte arbeta vid läderfabriken, och då Fagerström
svarat nekande yttrat: »Gå icke dit, ty då blir det svåra följder».
Anna Norrman berättade, att Gustaf Adolf Nilsson sökt förmå henne
att afstå från det arbete med rensning af potatis, hvarmed hon varit
sysselsatt, och därvid yttrat, att »de som arbeta där nere», hvarmed
han syftat på fabriken, »komma vi att kasta i ån. Eu söndag komma
vi 5,000 man, storma fabriken och villan, gå in i deras bostäder och
taga dem med våld och list». I målet upplysningsvis hörde ynglingen
Gunnar Svanberg berättade lika med Anna Norrman, med tillägg att
Gustaf Adolf Nilsson yttrat till henne, att hon icke skulle gå där och
arbeta utan »göra sitt».
Gustaf Adolf Nilsson uppgaf, att han vid de af Fagerström och
Anna Norrman omvittnade tillfällen varit drucken. I anledning häraf
förklarade Fagerström, att han icke märkt detta, men Anna Norrman
Justitieombudsmannens ämletsberättelse till 1905 års Riksdag. 6
42
bekräftade, att Gustaf Adolf Nilsson vid det af henne omtalade tillfället
varit mycket drucken.
Åkla garen anhöll om uppskof för åstadkommande af vidare utredning,
hvaremot svarandena anhöllo att varda ställde på fri fot.
I målet blef upplyst dels angående Gustaf Adolf Nilsson, att denne
bebodde med sin familj en lägenhet på Paléns grund, därifrån Nilsson
icke blifvit uppsagd till afflyttning, dels ock beträffande Sandberg, att
denne var anställd hos svenska läderarbetareförbundet såsom förtroendeman
och i sådan egenskap åtnjöt en årslön af 1,400 kronor samt vid
resor, utöfver själfva resekostnaden, dagtraktamente af 4 kronor. Enligt
företedt hyreskontrakt för tiden från den 1 april till den 1 oktober 1904
hade Sandberg förhyrt en lägenhet i Stockholm, för hvilken hyran utgjorde
650 kronor.
Åklagaren bestred svarandenas yrkande att varda ställde på fri fot,
och anmärkte i afseende å Sandberg, att anledning vore att antaga, att
denne skulle hämma utredningen i målet.
Sandberg å sin sida yrkade ansvar å åklagaren för obefogadt åtal,
för olaga häktning och vårdslöshet i tjänstens utöfning, hvarförutom
Sandberg fordrade skadestånd med belopp, som han framdeles skulle
uppgifva.
Häradsrätten biföll svarandenas anhållan att varda ställde på fri fot
samt utsatte målet att åter förekomma å andra rättegångsdagen af påföljande
höstetings första sammanträde den 6 september 1904, då svarandena
vid äfventyr af hämtning skulle infinna sig å tinget.
I förevarande fall syntes åklagaren för sitt tillvägagående mot
Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson hafva velat hämta stöd från stadgandena
i 15 kapitlet 22 § strafflagen, hvilket lagrum genom lagen
den 10 juli 1899 har fått följande lydelse:
»Tvingar någon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt,
genom våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta, straffes
högst med straffarbete i två år, i de fall, där gärningen ej med svårare
straff särskild! belagd är.
Lag samma vare, där man, på sätt nu är sagdt, försöker tvinga
någon till deltagande i arbetsinställelse eller hindra någon att återgå
till arbete eller att öfvertaga erbjudet arbete.»
Angående häktning för brott innehålla 5 och 6 punkterna af 19 §
i förordningen om strafflagens införande den 16 februari 1864 följande
stadgandeu:
— 1905
43
»5. Den, som misstankes att hafva begått brott, hvarå dödsstraff
eller straffarbete, dock ej under två år, efter lag följa kan, skall i
häkte tagas.
6. Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i
5 punkten sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kan; den
må i häkte tagas. Häfver han ämbete eller tjänst eller fast egendom
eller eljest stadigt hemvist eller yrke, och kan det ej skäligen befaras,
att han afviker, eller att han genom undanrödjande af bevis
eller egendom sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall han på fri
fot lämnas.
Varder den, som ej häfver stadigt hemvist, misstänkt för brott,
som ringare är än förut sägs, men hvarå dock fängelse efter lag följa
kan, och förekommer emot honom skälig anledning att han afviker;
han må ock i häkte tagas.))
Då det brott, kronofogden Lindeberg i förevarande fall lagt Sandberg
och Gustaf Adolf Nilsson till last, icke är i lag belagdt med högre
straff än straffarbete i två år, hade i följd af stadgandena i den anförda
6 punkten af 19 § i förordningen om strafflagens införande det ålegat
Lindeberg att, innan någon åtgärd, åsyftande Sandbergs och Gustaf Adolf
Nilssons inmanande i häkte, af honom vidtagits, ingå i undersökning
därom, huruvida Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson ägde stadigt
hemvist eller yrke. Enligt hvad af protokollet öfver det af Lindeberg
den 6 juli 1904 hållna förhör syntes framgå, hade emellertid dylik
undersökning då icke förekommit, och, såvidt handlingarna i förevarande
ärende utvisade, hade Lindeberg icke heller därefter föranstaltat
om någon undersökning uti berörda afseende. Därest Lindeberg fullgjort
den honom härutinnan åliggande skyldighet, hade det otvifvelaktigt
blifvit utredt, att, på sätt ock inför häradsrätten blifvit ådagalagdt,
såväl Sandberg som Gustaf Adolf Nilsson varit i besittning
af stadigt hemvist. Vidare hade, såvidt af handlingarna kunde inhämtas,
hvarken vid ofvannämnda förhör eller eljest sådana omständigheter
förekommit, att det kunnat skäligen befai''as, att Sandberg eller
Gustaf Adolf Nilsson komme att afvika eller genom undanrödjande
af bevis eller egendom hindra sakens behöriga utredning, och att alltså
något af de undantagsfall förelegat, i hvilka enligt bestämmelserna i 6
punkten af 19 § i förordningen om strafflagens införande misstänkt
person kan häktas, oaktadt han har stadigt hemvist eller yrke.
Jag ansåg följaktligen det vara utom tvifvel, att kronofogden Lindeberg
i förevarande fall utan laga skäl häktat Gustaf Adolf Nilsson och
hos stadsnskalen i Karlskrona påkallat Sandbergs inmanande i häkte.
— 1905 —
44
Ifrågavarande åtgärder fann jag med fog kunna betecknas såsom ett
om oförstånd och vårdslöshet i tjänsten vittnande Övergrepp, hvilket,
åtminstone i hvad Sandberg angick, föreföll så mycket betänkligare,
som det syntes vara i hög grad tvifvelaktigt, huruvida Sandberg verkligen
gjort sig skyldig till brott, som kunde för honom medföra ansvar
enligt 15 kapitlet 22 § strafflagen.
På grund af omständigheterna i förevarande fall fann jag min
ämbetsplikt kräfva, att jag, utan hinder af de ansvarsyrkanden, som i
målet redan blifvit af Sandberg framställda, vidtoge åtgärder, för att
kronofogden Lindebergs ifrågavarande tjänstefel måtte varda behörigen
beifradt.
Jag aflät fördenskull till Konungens befallningshafvande i Blekinge
län en skrifvelse, däri jag anhöll, att Konungens befallningshafvande
måtte förordna en åklagare att emot kronofogden Lindeberg anställa
åtal för hans åtgörande i förevarande hänseende. I en för åklagaren
utfärdad instruktion för åtalets utförande uppdrog jag åt åklagaren att
ej mindre vid handläggningen af målet emot Sandberg och Gustaf
Adolf Nilsson den 6 september 1904 å Lindeberg i laga ordning yrka
ansvar, för hvad han, i enlighet med hvad jag ofvan utvecklat, i denna
sak låtit komma sig till last, än äfven sedermera behörigen utföra
samma åtal; och borde åklagaren tillika i mån af befogenhet understödja
de ersättningsanspråk, som Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson
kunde komma att i åtalet framställa.
Det åtal, som i enlighet härmed anställdes emot kronofogden Lindeberg,
blef af häradsrätten afdömdt den 31 oktober 1904, i sammanhang
därmed att häradsrätten meddelade utslag i anledning af den talan,
som Lindeberg i målet utfört emot Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson,
och som under målets fortgång utsträckts till att omfatta jämväl arbetaren
J. Hafström i Nättraby. I berörda utslag yttrade häradsrätten till
en början beträffande Lindebergs talan och de i anledning af samma
talan emot Lindeberg framställda påståenden: Enär Sandberg, Gustaf
Adolf Nilsson och Hafström icke genom hvad i målet förekommit vore
mot sitt nekande öfvertygade om brott emot annans frihet, blefve det
härför väckta åtalet ogilladt; men då Lindeberg icke kunde anses hafva
saknat skäl till anställande af åtal, kunde hvarken Sandbergs, Gustaf
Adolf Nilssons och Hafströms yrkande om ansvar å Lindeberg och ersättning
af honom, för det han emot dem fört talan, eller deras yrkande
om ersättning för kostnaderna i målet af häradsrätten bifallas; likasom
häradsrätten ej heller funne skäl bifalla Sandbergs och Gustaf Adolf
Nilssons yrkande om ansvar å angifvaren i målet, fabrikören P. Palén,
— 1905 —
45
för falsk angifvelse eller dennes anspråk på ersättning för skada genom
ifrågakomma arbetsinställelse.
Vidkommande därefter den på grund af mitt förordnande i målet
förda talan emot kronofogden Lindeberg äfvensom den talan, Sandberg och
Gustaf Adolf Nilsson i öfrigt fört emot honom, utlät sig häradsrätten:
Emedan Lindeberg, med afseende å beskaffenheten af det brott, för
hvilket Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson varit misstänkta, saknat
laga skäl att förordna om Sandbergs häktande och att häkta Gustaf
Adolf Nilsson, då desse, enligt hvad i målet blifvit ådagalagdt, ägde
stadigt hemvist och i öfrigt icke sådana omständigheter varit för handen,
som berättigade till sådana åtgärder; ty och som dessa åtgärder
haft till följd, att Sandberg och Gustaf Adolf Nilsson hållits i fängsligt
förvar från och med den 6 juli 1904 till och med den 21 i samma
månad, pröfvade häradsrätten, jämlikt 4 kapitlet 2 §, 15 kapitlet 10 §
samt 25 kapitlet 17 och 18 §§ strafflagen, rättvist döma Lindeberg att
bota,, för det han olagligen häktat Sandberg, 100 kronor och, för det han
olagligen häktat Gustaf Adolf Nilsson, enahanda belopp, äfvensom att
för det oförstånd han visat i tjänsten bota för en hvar af dessa åtgärder
100 kronor, eller alltså tillhopa 400 kronor; och skulle Lindeberg därjämte
i .skadestånd utgifva till Sandberg 300 kronor och till Gustaf
Adolf Nilsson 160 kronor; hvaremot häradsrätten vidkommande af
Svenska läderarbetareförbundet framställdt anspråk på skadestånd, för
det Sandberg blifvit olagligen häktad, hvilket anspråk på Sandberg
öfverlåtits, lämnade samma anspråk såsom obestyrkt utan vidare afseende.
I utslaget stadgade häradsrätten slutligen, att i målet af allmänna
medel förskjutna vittneslöner skulle stanna å statsverket.
Öfver häradsrättens utslag anfördes besvär hos hofrätten öfver
Skåne och Blekinge dels af kronofogden Lindeberg dels ock af Sandberg,
men bär hofrätten genom utslag den 30 december 1904 fastställt
öfverklagade utslaget.
Obehöriga yttranden af häradsrätts ordförande.
Lektorn P. Waldenström fäste i en hit ingifven skrift min uppmärksamhet
å innehållet af tre vid skriften fogade tidningsurklipp, hvarjemte
han uttalade den uppfattningen, att, därest de i urklippen förekommande
uppgifter vore sanna, saken påkallade mitt ingripande mot
vederbörande domare.
- 1905 —
46
Omförmälta urklipp voro följande: .
l:o) ett urklipp ur »Avesta tidning» för den 14 november 1903,
upptagande en notis af följande lydelse:
»Domare, som snäser vittnen. Vid Norbergs häradsrätt tilldrog sig
vid senaste tingssammanträde en händelse, som har väckt berättigadt
uppseende i orten. På anmälan af Norbergs gemensamma nykterhetskommitté
hade allmänna åklagaren nödgats upptaga ett mål mot gästgifvaren
S. F. O. Lehtenström i Norberg för olaga utskänkumg af Öl
under den s. k. marknadsdagen den 25 april 1903. Då målet påropades,
anmäldes fyra inkallade vittnen, af hvilka målaremästaren L. E. Palmoförst
fick inför rättens ordförande, en ung e. o. notarie vid namn G. A. Åkerman,
aflägga ungefär följande vittnesmål.
Domaren: Hvad har vittnet att andraga i denna sak?
Vittnet: På grund af hvad jag hört och med stöd af länsstyrelsens
resolution, att ingen utskänkning skulle äga rum under den dagen, och
när jag såg, huru folk strömmade in oafbrutet som vanligt, gick jag
in för att se, huru det förhöll sig.
Domaren, afbryter vittnet i indignerad ton: Ja, det är också höjden
att gå in så där och spionera för att komma sin nästa på fall. Nå
hvad såg Ni?
Vittnet: När jag kom in, stod där strax vid dörren ett bord, omkring
hvilket fyra karlar sutto och drucko Öl utan mat..
Domaren: Kan vittnet vara säker på, att det ej varit mat på bordet,
innan Ni kom in? .
Vittnet: Ja, min uppfattning var, att ej någon .mat förekommit där.
Domaren: Nå, varnade Ni innehafvaren af rättigheterna?
Då vittnet härpå svarade nej, enär det ej hörde till hans skyldigheter,
utbrast domaren: Hade det icke varit hederligare att varna den
skyldige på en gång, så att öfverträdelserna ej behöfde upprepas, utan
gå och tjurhålla på det för att bringa en människa i ofärd. — Nå, såg
vittnet något mera?
Vittnet fortsatte att omtala, att vid ett bord sutto tre personer, åt
hvilka två drucko och en sof. I ett annat rum stod en brödkorg på
bordet med litet bröd uti och, rundtomkring, de som drucko. Härefter
fick hr Palm afträda, och tvänne andra vittnen intygade, att de köpt Öl
u tan i förening med mat.
Att en uppenbar olaglighet sålunda förekommit, är obestridligt.
Huru skall man då kunna förklara, att eu af vårt lands annars så aktade
domarekår har kunnat glömma sin ställning därhän, att han snäser
af på detta sätt en icke allenast till mogen ålder kommen aktad person
— 1905 —
47
utan en, som till och med har fått förtroendet att vara ledamot i kommunalnämnden.
I egenskap däraf har hr Palm endast följt sin plikt att
öfvervaka ordningen på dylika ställen. Det skedda kommer med all
sannolikhet att få sitt efterspel vid högre forum.»;
2:6) ett urklipp ur »Bergslagsbladet», n:r 129 för den 9 november
1903, upptagande denna notis:
»Gamla Norbergs bergslags och Vagnsbro häradsrätt.
Ben 3 och 4 nov.
För olaga iskänkning af maltdrycker var gästgifvare S. F. O.
Lethenström i Norberg instämd. Förseelsen daterade sig från marknadsdagen
den 25 april 1903 och hade bestått uti, att Öl försålts utan samband
med mat. Fyra vittnen hördes.
Målaremästaren L. E. Palm hade ifrågavarande dag varit inne på
gästgifvaregården och då vid ett bord sett fyra personer förtärande Öl,
som det tycktes utan samband med mat; vid ett annat bord, å hvilket
ej kunde upptäckas något annat än ölflaskor, trenne män, af hvilka två
söpo och den tredje sof. Liknande scener hade vittnet iakttagit i ett
angränsande rum.
Sedan rättens ordförande, en ung e. o. notarie vid namn Åkerman,
fått nekande svar på sin fråga, om vittnet hade något mera att meddela,
vänder han sig mot detta och yttrar i högeligen indignerad ton
följande: ''Tycker ni det är bra att gå på det där viset och spionera
och sedan tjurhålla på det för att komma människor på fall? Hade det
inte varit hederligare att påpeka det orätta på en gång, så hade det
sluppit att upprepas? Hvad är det för ett sätt — låtsas vara inspektör!’
Härpå bad svarandens ombud, hr C. Lundgren, att till vittnet få
framställa följande fråga: ''Har ni själf köpt eller förtärt något Öl på
gästgifvaregården nämnda dag?’ ’Jag dricker icke sådana saker,’ genmälte
vittnet kort och fick därefter afträda.
A. G. Pettersson hade gått in på gästgifvaregården för att få Öl.
Men som han hade sig bekant, att där icke skulle få äga rum någon
iskänkning annat än i samband med mat, vände han sig till en, som
hade ätit, och anmodade denne att skaffa sig en ölflaska, något som
han också gjorde. Då emellertid sedan en annan person anmodade
vittnet om att köpa åt sig, hade vittnet gjort så, utan att det gjordes
några svårigheter.
Hjalmar Pettersson hade själf köpt två halfvor Öl, utan att det
varit fråga om någon mat till, och sett flere göra på liknande vis.
— 1905 —
48
Soldaten Nordqvist hade varit inne på gästgifvaregården i samma
syfte som hr Palm och hans vittnesmål öfverensstämde i allt väsentligt
med Palms.
Svarandeombudet framhöll, att det omvittnade, om det skett, skett
utan Lethenströms vilja och vetskap, hvarpå hr Palm upplyste, att han
mött Lethenström i själfva dörren, då han gick in.
Domaren: ''Jaså, tack så mycket! Det vill säga, att han inte var
där då’.
Målet öfverlämnades»;
samt 3:o) ett urklipp ur »Bergslagsbladet», n:r 130 för den 1 november
1903, uti hvilket förekom en i hithörande delar så lydande
artikel:
»Vittne eller anklagad? Ett Övergrepp af domare. Som af referat i
måndagens tidning synes, tog sig rättens ordförande vid senaste novembertinget
vid behandlingen af ett mål mot gästgifvare S. F. O.
Lethenström i Norbergs by anledning att gent emot ett af vittnena utfara
i starka förebråelser för de åtgöranden, genom hvilka vittnet inhämtat
de upplysningar, som det hade att meddela till målets utredning.
Men att den unge domaren i ofvan angifna fall trängt in på ett
område, som låg utanför hans snäserätt, det torde i sinom tid bli klart
t. o. m. för honom själf. Ty endera dagen utgår anmälan om förhållandet
till justitieombudsmannen.
Det är sålunda inte gent emot honom vi uppta till granskning de
anmärkningar, som framställts rörande hr Palms åtgöranden — ty
honom kommer det icke vid — utan med tanke på den allmänhet, som
möjligen kan ha tagit intryck af de fällda yttrandena. Det är visserligen
obestridligt, att obetänksamme nykterhetsvänner på ett eller annat
ställe i vårt land sökt utröna rymligheten af misstänkte kroginnehafvares
samveten genom att låtsa sig vara kunder och begära att bli betjänade
såsom sådana för att, om det lyckas, gå och anmäla förhållandet
och inställa sig som vittnen. Detta sätt att beifra lagöfverträdelser är
icke ridderligt, och vi tveka ej att med eftertryck utdöma det. Måhända
var det detta den unge domaren for efter.
Men hr Palms beteende skiljer sig vidt ifrån detta. Utskänkningsrättigheternas
vara eller icke vara är en kommunens angelägenhet och
behandlas ju också på kommunalstämma såsom sådan. Där ordas för
och emot, där talas om innehafvarens lämplighet, där vitsordas eller
bestrides, att det å utskänkningsstället gått lojalt till under sista perioden
o. s. v.
— 1905
49
När sa, under pågående marknad, man ser skaror af ynglingar
strömma ut och in, och när det då ljuder i hvarje mans mun: ’Se hur
det går till på gästgifvaregården, där är ju all utskänkning till icke
spisande gäster förbjuden i dag, men ölet flyter ju i strömmar, lika
strida som någonsin!’ — skulle icke då en röstberättigad sockenbo ha
rätt att på ort och ställe öfvertyga sig om, huruvida de restriktioner,
han själf varit med om att påyrka, efterlefvas eller icke? Vi mena, att
det icke blott är hans rätt utan också hans skyldighet, om han är medveten
om ansvaret af sitt votum vid blifvande stämma.
Men det är icke nog härmed. Det var till en medlem af Norbergs
sockens kommunalnämnd som grälet adresserats. Och själfva den kungliga
förordningen ålägger kommunalnämnd att öfvervara ordningen på
sådana ställen.
Härtill kommer, att hr Palm, då frågan huruvida nämnden icke
skulle uttala sig för totalt förbud af ölförsäljning (äfven i fråga om
spisande gäster sålunda) förevar, uttalade farhågor för, att det skulle
ske, som nu bevisats ha skett på gästgifvaregården.
Talet om att ''bringa i ofärd’ är ju för löjligt för att i ett fall
sådant som detta ha kommit öfver en domares läppar. År det månne
brottets begående eller brottets konstaterande som är ett ''bringande i
ofärd ? År det senare fallet, så har domstolen och dess ordförande
mångas ''ofärd’ på sitt samvete.
Som en egendomlig skickelse må påpekas, att lika visst som det
är för fullgörandet af en på en kung!, förordning fotad skyldighet
domaren förebrådde hr Palm, lika obestridligt är det, att det varit en
olaglighet, om hr Palm gjort det, som domaren lade honom till last
att han icke gjort. Endast en person med utöfvande makt, d. v. s. här
platsens kronolänsman, hade haft laglig rätt att hindra den olagliga
utskänkningen vare sig med ord eller handling. Hade hr Palm gjort
så, kunde han ha blifvit åtalad för ''egenmäktigt förfarande’ utan vidare.
Särdeles löjligt är talet om att brottet icke skulle behöft upprepas.
Det är oss veterligt ingen som påstått, att det upprepats. Stämningen
afsåg blott den 25 april 1903. Men kanske rättens unge ordförande
vet mer än någon annan?»
Jag anmodade extra ordinarie notarien G. A. Åkerman att i anledning
af lektorn Waldenströms skrift afgifva yttrande, och inkom
Åkerman i följd häraf med förklaring, vid hvilken voro bilagda dels
utdrag af domboken å lagtima höstetinget med Gamla Norbergs och
Vagnsbro härads tingslag den 3 november 1903 och dels ett intyg.
Justitieombudsmannens ämbetsberåttelse till 1905 års Riksdag. 7
50
Af berörda domboksutdrag framgick, att, sedan nämnde den 3 november
till fortsatt handläggning företagits ett mål emellan länsmannen Gustaf
Bernhard Kekonius, å tjänstens vägnar, å ena, samt gästgifvaren Sigfrid
Frans Oskar Lethenström i Norbergs by, å andra sidan, angående olaga
utskänkning af Öl, på åklagarens begäran såsom vittne i målet afhörts
målaremästaren Lars Erik Palm i Tägten, hvilken därvid berättat, att
han den i målet ifrågakomna dagen den 25 april 1903 begilvit sig till
gästgifvaregården i Norbergs by för att blifva i tillfälle att iakttaga,
huruvida någon utskänkning af spirituösa drycker till icke spisande
gäster nämnde dag ägde rum därstädes, och vid inträdet uti en af
gästgifvaregårdens serveringslokaler sett fyra personer vid ett bord och
två personer vid ett annat sitta och dricka Öl, utan att vare sig förtära
mat därtill eller hafva någon sådan framsatt å sina bord, samt att Palm
jämväl iakttagit, huru i ett annat rum flera personer, drickande Öl, suttit
omkring ett bord, å hvilket några matvaror icke funnits, hvarjämte
Palm på därtill gifven anledning tillagt, att han ej själ!’ vid tillfället i
fråga låtit servera sig något Öl.
Af domboksutdraget framgick vidare, att, efter det ytterligare vittnen
blifvit hörda i målet, Lethenströms tillstädesvarande ombud framhållit,
att utskänkningen af Öl omstämda dagen uti gästgifvaregården i Norbergs
by skett utan hans hufvudmans vetskap, och i anledning däraf
anhållit, att Palm måtte tillfrågas, om han kände till något i detta afseende,
hvarpå Palm fått ånyo företräda inför rätten, därvid han uppgifva,
att han ej hade sig något därom bekant, men att Palm vid inträdet
uti gästgifvaregården mött Lethenström i dörren.
Uti sin ofvannämnda förklaring anförde extra ordinarie notarien
Åkerman hufvudsakligen följande:
Sedan Palm afgifvit sitt vittnesmål i enlighet med affattningen i
det förklaringen åtföljande domboksutdraget, och Åkerman därefter
frågat honom, huruvida han själf vid det ifrågavarande tillfället druckit
något Öl å gästgifvaregården, och om han hade något vidare att upplysa
till målets utredning, samt å dessa frågor erhållit nekande svar,
hade Åkerman tillagt några ord, hvilkas lydelse Åkerman ej exakt
erinrade sig, men hvilkas innehåll i hufvudsak öfverensstämde med
det af »Bergslagsbladet» n:r 129 uppgiga, eller att Åkerman yttrat till
vittnet, det »Åkerman ville kalla hans tillvägagångssätt i förevarande
fall att tjurhålla på en sak» i stället för att vid sitt besök i gästgifvaregården
»genast vända sig till de serverande personerna och göra dem
uppmärksamma på det orätta, så att det ej vidare skulle upprepas».
Beträffande den ton, med hvilken Åkerman uttalat dessa ord, ville Åker
—
1905 —
51
man åberopa det vid förklaringen fogade intyg, kvilket utfärdats af en
vid tillfället närvarande person, kronofogden i orten, samt ansåge sig i
detta sammanhang endast böra framhålla, att Åkerman väl ej gärna
kunde beskyllas hafva varit i upphetsad sinnesstämning mot Palm, enär
Åkerman något senare vid samma tillfälle, såsom ock framginge af
nyssnämnda referat, tackat vittnet för eu upplysning med orden: »Jaså,
tack så mycket» och därpå dikterat till protokollet, enligt hvad detsamma
utvisade, att Palm vid inträdet i gästgifvaregården mött dess
innehafvare Lethenström i dörren, i anledning hvaraf Åkerman förklarande
yttrat ungefär följande: »Ja, det vill säga, att Lethenström ej fanns
där, då vittnet var inne».
Som emellertid till Åkermans kännedom kommit, att dessa ord blifvit
misstolkade i den fula riktning, att Åkerman genom desamma skulle
visat sig partisk för den tilltalade, nödgades Åkerman omförmäla, huru
det förhölle sig med denna sak. Efter det öfriga vittnen hörts och
vittnesersättningarna i målet blifvit bestämda, hade Lethenströms ombud
anhållit att få Palm ytterligare tillfrågad, om denne hade sig bekant,
huruvida utskänkningen ägt rum med Lethenströms vetskap. Med anledning
häraf reste sig omedelbart den i tingssalen fortfarande närvarande
och å eu af dess bakre bänkar sittande Palm samt började
besvara frågan, då Åkerman anmodade honom att komma fram till dombordet.
Sedan Palm lämnat den äskade upplysningen, hade Åkerman
yttrat förut angifna ord i rent tacksamhetssyfte, till följd af att Palm
åter förekallats.
Hvad anginge samma tidnings referat i n:r 130, så utgjorde detta
blott en vidare utläggning af Åkermans ifrågavarande ord. Däremot ville
Åkerman, som under år 1903 haft åtskilliga förordnanden, blott genmäla,
att Palm icke på något sätt angifvit, det han varit ledamot af
Norbergs sockens kommunalnämnd eller i öfrigt haft särskild anledning
till sitt berörda förfaringssätt; att Åkerman för Palm ej på något sätt
framhållit en honom tillkommande »laglig rätt att hindra den olagliga
utskänkningen vare sig med ord eller handling» utan allenast den
hvarje nämnda lokal besökande person ej förmenade rättighet att för de
uppassande eller deras husbonde påvisa, om någon olaglighet där beginges,
samt att tidningens tal om »att brottet icke skulle behöft upprepas»,
måtte bero på en fullständig missuppfattning af hvad Åkerman
yttrat, då naturligtvis ordet »upprepas» afsett ett och samma ifrågakomma
tillfälle, vid hvilket nya kunder efter hand infunno sig.
Vidkommande referatet i »Avesta tidning» n:r 130 inskränkte Åkerman
sig till att anmärka, att däri förekommande uppgifter och dialoger
- 1905 —
52
från målets handläggning icke i ringaste män vore med sanna förhållandet
öfverensstämmande.
Med anledning af hvad Åkerman sålunda anfört hemställde han, att
den gjorda anmälan ej måtte föranleda till någon min vidare åtgärd.
Det i förklaringen åberopade intyget var af följande lydelse:
»På begäran af e. o. notarien Gunnar Åkerman att afgifva yttrande
rörande min uppfattning af handläggningen utaf ett inför Gamla Norbergs
häradsrätt den 3 sistlidne november förekommande mål mot gästgifvaren
Lethenström i Norberg angående ansvar för olaga ölutskänkning
får jag, som vid nämnda tillfälle var vid tinget närvarande, meddela
följande:
att notarien Åkerman vid tillfället i fråga i ordalag, som jag nu
icke närmare minnes eller kan återgifva, förehöll vittnet Palm det
mindre ridderliga i hans sätt att gå till väga i saken. Denna förebråelse
— som varit i viss mån berättigad, därest Palm icke varit medlem af
socknens kommunalnämnd, ett förhållande hvarom han dock icke lämnade
någon upplysning — gafs emellertid efter mitt förmenande icke
i sådan ton eller på sådant sätt i öfrigt, att jag anser, det Åkerman
därigenom på minsta vis förgick sig emot bemälta vittne, än mindre
så, att däraf i ringaste mån framgick, att domaren skulle hysa sympatier
för den tilltalade;
att denna min uppfattning delats af de flere omdömesgilla personer,
med hvilka jag samtalat om saken, efter det ett par af ortens tidningar
därom innehållit notiser; af dessa personer voro flere jämväl personligen
närvarande vid tillfället;
att jag icke kan minnas, att notarien Åkerman yttrat orden: ''tack
så mycket’, efter det vittnet Palm på fråga upplyst, att honom veterligt
tilltalade Lethenström icke haft kännedom om den olaga ölförsäljningen,
men att, om dessa ord yttrats, desamma säkerligen utgjort en helt
vanlig afslutning på vittnesmålet och icke alls haft den innebörd, som
tidningsmeddelaren vill däri inlägga, ty jag är förvissad om, att hade
orden haft sådan mening, skulle jag ovillkorligen hafva bemärkt detta;
samt att jag, som närvarit vid, som jag tror, alla de ordinarie tingssammanträden,
hvilka vid Gamla Norbergs häradsrätt hållits under notarien
Åkermans ordförandeskap, funnit, att Åkerman städse på ett juste
och opartiskt sätt ledt rättens förhandlingar utan att därvid visa sig
häftig eller snäsa parter eller vittnen.
Hvithet allt jag härmed till bevis meddelar.
Engelsberg den 9 december 1903.
— 1905 —
John Lange,
Kronofogde.»
53
Efter det denna förklaring inkommit, öfversände lektorn Waldenström
en af Palm till Waldenström aflåten skrifvelse, däri Palm med
anledning af Åkermans förklaring gjorde följande påminnelser:
Åkermans framställning om att han till Palm skulle hafva gifvit
den uppmaningen, att Palm vid sitt besök å gästgifvaregården skulle
hafva vändt sig till de serverande personerna, vore en förvrängning af
sanningen, hvilken folie på sin egen orimlighet. Ty icke kunde det
vara Åkermans mening, att Palm •skulle gått ikring ‘i ölutskänkningslokalerna
— flera större rum användes vid tillfället — och utöfvat en
husbondes plikter gent emot alla dem, som voro upptagna med servering.
Palms bestämda öfvertygelse vore, att Åkerman menat, att
varningen skulle gälla utskänkningens innehafvare, en uppgift, som ju
naturligtvis ej hörde till Palms befogenhet.
Beträffande den ton, hvarmed Palm blef bemött, ville Palm ej med
bestämdhet, påstå, att den var dikterad af eu uppretad sinnesstämning.
Däremot ville Palm så mycket kraftigare understryka, att han under
hela sitt vittnesmål blef bemött med en hånfull och föraktlig ton, hvarigenom
Palm kände sig så mycket mera förolämpad och smärtsamt
berörd. Ty att inför en hel tingsmenighet genom domarens beteende
blifva föremål för åtlöje och hån, vore enligt Palms förmenande det
svåraste man i den vägen kunde utsättas för.
Det tack, hvarmed Åkerman till slut affärdade Palm, framställdes
uti förklaringen i en oriktig belysning. Den tilltalades ombud begärde
ej alls någon upplysning af Palm i egenskap af vittne utan bad att
få fördt till protokollet, att den bevisade öfverträdelsen skett utan
den tilltalades vilja och vetskap. Då denna begäran syntes beviljad,
hade Palm gått fram för att förekomma detta och bedt att få upplysa,
att Palm mött Lethenström i^dörren, när Palm gick in. Sedan Palm
fått fullgöra sin önskan, hade Åkerman affärdat Palm med orden: »Jaså,
tack så mycket; det vill säga, att Lethenström ej fanns där, då vittnet
var inne.»
Åkermans instämmande i referaten ur »Bergslagsbladet» men förnekande
af sannfärdigheten af referatet i »Avesta tidning» syntes Palm vara
mycket underligt, då ju de båda tidningsmeddelandena i alla väsentliga
delar öfverensstämde med hvarandra. För egen del gåfve Palm obetingadt
företrädet åt »Avesta tidnings» referat såsom varande det omständligaste
och med rätta förhållandet närmast öfverensstämmande, såsom
ock ett vid Palms skrifvelse fogadt intyg utvisade.
Beträffande kronofogden Langes yttrande torde ej allt för stor
vikt behöfva fästas vid hans subjektiva förmenande, att Åkerman icke
- 1905 —
54
vare sig genom ton eller sätt i ringaste mån förgått sig mot Palm.
Hade kronofogden själf stått i Palms ställe och blifvit förolämpad
som Palm, hade helt säkert hans yttrande fått ett annat innehåll. 1
fråga om Langes meddelande, att flere omdömesgilla personer delat
hans uppfattning, kunde Palm ej underlåta att omtala, att de, som
vore af alldeles motsatt uppfattning, räknades i hundratal, och att åt
dem flera äfven varit närvarande vid tillfället. En storm af harm och
ovilja bröt lös bland ortens befolkning, då domarens beteende blef bekant.
På kontor och i handelsaffärer, i verkstad och på väg ar var detta
det stående samtalsämnet. Norbergs nykterhetsvänner samlades på ett
talrikt möte och beslöto enhälligt att anmäla rättens ordförande hos
justitieombudsmannen.
Vid Palms skrifvelse var fogad följande attest:
»På begäran få undertecknade härmed under edlig förpliktelse afgifva
följande redogörelse för målaremästare L. E. Palms vittnesmål
inför e. ''o. hofrättsnotarien G. A. Åkerman vid tingssammanträde den
3 sistlidne november, vid hvilket tillfälle vi personligen voro närvarande.
Efter den öfliga vittneseden fick hr Palm först aflägga sitt vittnesmål.
Han framhöll, att, då Konungens befallningshafvande utfärdat förbud
mot utskänkning under de så kallade marknadsdagarne, och då
folk strömmade oafbrutet in och ut, gick han in på gästgifvaregården
för att se, huru lag och förordning efterlefdes. Inkommen såg vittnet
strax! innanför dörren fyra karlar sitta omkring ett bord och dricka Öl
utan mat.
Domaren, afbryter: Men vittnet kan väl ej vara säker på, att de
ej kunnat haft mat på bordet, innan vittnet kom in.
Vittnet: Min uppfattning var, att ej någon mat förekommit där.
Domaren: Ja, det var er uppfattning. Såg vittnet något mera?
Vittnet: Vid ett annat bord, å hvilket ej kunde upptäckas annat
än ölflaskor, sutto tre män, af hvilka två drucko och en sof. I ett angränsande
rum stod en brödkorg på ett af borden med litet bröd uti
och, rundtomkring, de som drucko Öl.
Domaren: Nå, varnade vittnet innehafvaren af rättigheterna?
Vittnet: Nej, det gjorde jag inte.
Domaren, i hånfull ton: Ja, det är också höjden, att gå så där
och spionera på folk och sedan tjurhålla på det för att bringa sin nästa
på fall. Hade det ej varit hederligare att varna den skyldige på en
gång, så att öfverträdelserna ej behöfde upprepas.
Härpå bad svarandens ombud att till vittnet få framställa följande
- 1905 —
55
fråga: Har ni själf köpt eller förtärt något Öl på gästgifvaregården
nämnda dag?
Vittnet: Jag dricker ej sådana saker.
Härefter fick hr Palm afträda och tre andra vittnen hördes i målet.
Då deras vittnesmål voro aflagda, begärde svarandens ombud att, då
han ej kunde bestrida vittnesmålen, få till protokolls fördt, att öfverträdelsen
skett utan den tilltalades vilja och vetskap. Då vittnet Palm
hörde detta, gick han fram och bad att få upplysa om att han mött
utskänkningsrättigheternas innehafvare i dörren, då han gick in.
Domaren: Jaså, tack så mycket. Det vill säga, att han inte valbar,
då vittnet var inne.
Norberg den 16 december 1903.
Johan Nordqvist, J. Törnkvist,
F. d. soldat. Byggmästare.»
(Vittnen.)
Öfver Palms berörda skrifvelse lämnadejag extra ordinarie notarien
Åkerman tillfälle att yttra sig, och inkom Åkerman i anledning däraf
till mig med en skrift, däri han anförde, att, då de uttalanden, hvilka
dels Åkerman själf erkänt sig hafva fällt vid ifrågavarande tillfälle dels
återgifvits af andra personer, val ej i och för sig torde få anses hafva
inneburit någon beskyllning för underlåtenhet utan blott ett uppmärksammande
på hvad Åkerman ansåge hafva varit ett lämpligare tillvägagångssätt
å Palms sida, samt således den förmenta förolämpningen
rättast,o torde få bedömas af den ton, med hvilken orden framsades,
ville Åkerman såväl därom som ock rörande sin ton gent emot Palm
under hela vittnesmålet framhålla de intyg af vid tillfället närvarande
trovärdiga personer, som Åkerman dels redan företett dels nu bifogade,
samt hemställde på grund häraf och då frågan gällde en förment personlig
förolämpning, hvilken Palm själf dock ej tycktes hafva ansett
stor nog för att därom i eget namn göra anmälan, att den emot Åkerman
gjorda angifvelse!! måtte lämnas utan afseende.
Vid denna skrift funnos fogade följande intyg:
a) »Undertecknad, som vid sammanträdet af uästlidet års lagtima
hösteting med Gamla Norbergs och Vagnsbro härads tingslag förde
memorialprotokollet, får härmed på begäran intyga: att rättens ordförande,
hofrätts e. o. notarien G. A. Åkerman vid handläggning af
ett mål mellan allmänna åklagaren, å ena, samt gästgifvaren S. F. O.
Lethenström i Norbergs by, å andra sidan, angående ansvar för olaga
utskänkning af maltdrycker till ett därvid afhördt vittne, målarmästaren
Palm, efter det denne aflagt sitt vittnesmål, yttrat, att det riktigaste
- 1905 —
56
tillvägagångssättet från hans sida väl varit att för Lethenström eller
hans underlydande påpeka det olagliga i den uti hans lokaler pågående
ölutskänkningen, men att rättens ordförande därvid ej använde någon
som helst kränkande ton,
samt att Palm under afläggande af sitt vittnesmål rönt samma bemötande
som vittnen i allmänhet.
Carl Gustaf Ihrfors,
Hofrätts e. o. notarie.»
b) »Undertecknad får härmed på begäran meddela, att, då ett mål
mellan undertecknad såsom åklagare och gästgifvaren S. F. O. Lethenström
handlades vid Norbergs häradsrätt den 3 sistl. november, enl.
min åsikt t. f. domhafvande!! e. o. hofrättsnotarien Gunnar Åkerman
ej därunder bemötte såsom vittne hörde målaren L. E. Palm vare sig
snäsigt eller hånfullt, utan fick Palm oförkränkt förmäla allt hvad han
i saken hade sig bekant, hvarefter notarien Åkerman för vittnet Palm
framhöll, det denne enl. hans åsikt såsom nykterhetsvän bort tillhålla
vederbörande om det orätta vid serveringen af maltdrycker. Af detta
t. f. domhafvandens yttrande anser jag således ej, att Palm bort känna
sig förhånad eller på något vis kränkt.
Skulle denna episod sedermera ej dryftats så pass mycket i tidningarna
som den dock märkvärdigt nog blifvit, är jag ock öfvertygad
om att den ej blifvit så pass omordad som den nu varit. Något större
uppseende här i orten har saken i och för sig absolut icke väckt, enl.
allt hvad jag kunnat uppfatta. Till sist ber jag få nämna, att notarien
Åkerman genom sitt mot alla här, med hvilka han kommit i beröring,
visade tillmötesgående vunnit ett godt anseende och erkännande, betygar.
Norberg den 9 jan. 1904.
G. B. Kekonius,
Kronolänsman.»
c) »Undertecknad, som var närvarande i Gamla Norbergs bergslags
häradsrätts tingssal den 3 sistlidne november, då därstädes handlades
mål mot gästgifvaren S. F. O. Lethenström angående olaga ölförsäljning,
får på begäran af e. o. hofrättsnotarien Gunnar Åkerman härmed
intyga:
att enligt min uppfattning den tillsägelse, notarien Åkerman efter
vittnet Palms berättelse riktade till denne angående hans sätt att gå
till väga i saken, ej gafs i mer än vanligt högljudd ej heller i sådan
ton, att vittnet däraf skäligen kan anses nedsatt eller förhånad, samt
— 1905 -
57
att hvarken af berörda tillsägelse ej heller af handläggningen i
öfrigt framgick, att Åkerman på ringaste sätt visade sig partisk i målet
eller hyste agg mot parter eller vittnen.
Norberg 31 dec. 1903.
A. G. Behmer
Bankkamrer.»
d) »Undertecknad får härmed påo begäran meddela, att enl. min
uppfattning hofrättsnotarien Gunnar Åkerman vid behandling af ett
mål mellan allmänna åklagaren, å ena, samt gästgifvaren Lethenström,
å andra sidan, angående oloflig maltdrycksförsäljning ej bemötte såsom
vittne hörde målaren L. E. Palm härstädes vare sig hånfullt eller på
något vis anstötligt, ehuruväl hr Åkerman för Palm framhöll, att han
vid omvittnade tillfället kunnat uppträda på ett annat sätt än han gjort,
ej heller har händelsen, enl. hvad mig såsom polisman är bekant, väckt
någon större uppmärksamhet här i orten och skulle troligen ej ens
blifvit vidare nämnd, om den ej framhållits i tidningarna så, som den
blifvit gjord, betygar, äfvensom att jag alltid funnit herr Åkerman såväl
i domstolen som eljes på ett humant och välvilligt sätt bemöta de rättssökande.
Norberg den 10 jan. 1904.
G. R. Bergvall
Tingsvaktmästare & polisman.»
e) »Då de artiklar, som stått att läsa i tidningen ''Bergslagsbladet’,
föranledt lektor Waldenström i Gäfle att anmäla notarien Åkerman, för
det han i sittande rätt till ett vittne Palm fällt nedsättande ord; få vi
undertecknade ledamöter af Gamla Norbergs bergslags häradsrätt, som
voro närvarande då detta — enligt ''Bergslagsbladets’ förmenande -— för
Palm så kränkande och förnärmande yttrande fälldes, inlägga vår gensaga
emot de beskyllningar, som i sagda tidning emot notarien Åkerman
anförts.
Det nu omnämnda och enligt klagandens åsikt så förnärmande och
otillbörliga yttrandet af notarien Åkerman fälldes ej med hetta och
stränghet utan med lugn och saktmod efter vittnesberättelsens slut.
Att ett uttalande af sin personliga mening om hvad vittnet Palm borde
hafva gjort, och som ålåge honom som ledamot af kommunalnämnden
i Norberg anse vi vara en sak, hvarför vittnet Palm borde hafva varit
tacksam. Hvad som vidare lägges notarien Åkerman till last, att han
under vittnesberättelsen bemött Palm på ett hånfullt och förargligt sätt,
Justitieombudsmannens ämbetsberHotelse till 1905 års Riksdag. 8
58
få vi på det bestämdaste bestrida, emedan han blef bemött med samma
lugna och humana sätt som alla andra bemötas med inför domstolen.
Äfvenså få vi på det bestämdaste protestera; tvärtemot ''Bergslagsbladet’
hafva vi och alla i orten, som kommit i beröring med notarien
Åkerman fått den uppfattningen om honom, att han både som domare
och privat är ovanligt tillmötesgående och human. Hvad i anmälan
talas om att notarien Åkermans förfarande emot Palm varit ett allmänt
samtalsämne i bygden få vi intyga, att den storm, som tidningen ''Bergslagsbladet’
sökt åstadkomma, endast varit ett irrbloss, och de få personer,
som talat vid oss om saken, dem hafva vi upplyst om sanna
förhållandet.
För hvar och en, som känner den anda som besjälar tidningen
''Bergslagsbladet’, dess redaktion och härvarande platsreferent, ligger
det nära till hands att antaga, att orsaken till anmälan varit ett nykterhetskotteris
kränkta ära och deras begär att trakassera personer, som
ej stå i deras leder, hvilket tydligen synes framgå, då de anmält ortens
kronolänsman angående det sätt, hvarpå han uppfattat tillämpningen af
utskänkningsrätten i Norbergs hotell och gästgifvaregård. Hade notarien
Åkerman uttalat en liknande mening emot svaranden eller hans
ombud vid tinget, då hade förvisso tidningen kommit med hans lof
lika mycket som han nu klandrats.
För öfrigt få vi upplysa, att innehållet af ''Bergslagsbladets’ artiklar
ej äro öfverensstämmande med sanna förhållandet då de allt som
oftast återtagas och rättas — utan omskapas efter redaktionens eller
referentens förgodtfinnande för att få dem så mycket mera begärligt
lästa af en okritisk och hänsynslös hop.
J. G. Ringström. Erik Andersson. A. G. Holmberg. Ax. Lundkvist.
H. E. Hedlund. E. Ersson. Gust. Joll. Timra.»
Slutligen ingaf lektorn Waldenström hit ytterligare en af Palm till
Waldenström aflåten skrifvelse, däri Palm under uppgift, att han satts
i tillfälle att taga del af Åkermans senaste skrift, gjorde följande
erinringar: 0
Sedan Åkerman omsider ^erkände de yttranden, som han fällt vid
ifrågavarande tillfälle, sökte Åkerman att gifva hela sitt uppträdande
sken af ett uppmärksammande för ett mera lämpligt tillvägagångssätt
för Palm vid dennes besök å gästgifvaregården. Detta vore eu uppenbar
förvrängning af sanna förhållandet, ty Åkermans beteende mot Palm
var rätt och slätt en kränkande förebråelse för att Palm gjorde sitt
besök å gästgifvaregården. Detta bestyrktes ytterligare genom domarens
— 1905 —
59
yttrande vid slutet af Palms vittnesmål: »också ett sätt, gå och låtsas
vara inspektör!»
I fråga om Palms underlåtenhet att i eget namn göra direkt anmälan
till justitieombudsmannen ville Palm förklara, att detta just varit Palms
mening, om ej saken förts fram på annat sätt.
Vidkommande det af extra ordinarie notarien Ihrfors utgifna intyget,
så vore ju påståendet, att de af Åkerman fällda yttrandena skedde efter
vittnesberättelsens slut, tillräckligt för att bedöma värdet och betydelsen
af detta intyg, enär, såsom förut blifvit påpekadt, sanna förhållandet vore,
att Åkerman upprepade gånger afbröt Palms vittnesmål med förnärmande
och hånfulla yttranden.
Angående »Bergslagsbladets» hållning i denna fråga så hade den ej
kastat annat ljus öfver denna sak än hvad som varit tillbörligt, men ville
man bortse från hvad den tidningen sagt, så kunde ju »Avesta tidnings«
referat mycket gärna få läggas till grund för bedömande af saken. Endast
en af Norbergs fyra nämndemän hade undertecknad det af J. G. Ringström
med flere undertecknade intyget, under det att de öfrige som undertecknat
intyget, vore boende mer eller mindre aflägset från Norberg; att
desses ordande om stämningen bland folket i Norberg således ej kunde
tillmätas någon betydelse, vore öfverflödigt att påpeka.
Hvad åter beträffade öfriga bilagor, som fogats vid Åkermans senare
skrift, innehölle de ej något nämnvärdt nytt, och ville Palm blott påpeka,
att de ej berörde själfva förloppet vid rättegången. För öfrigt vore ingen
af dessa bilagor afgifven under edlig förpliktelse, hvarför Palm anhöll, att
de ej skulle tillmätas någon vidare betydelse, och hänvisade Palm till den
af honom förut ingifna bilagan, som vore under edlig förpliktelse undertecknad
af två vid tillfället närvarande personer.
* , *
*
o
Extra ordinarie notarien Åkerman hade således i ärendet medgifvit,.
att, sedan målaremästaren Palm blifvit hörd såsom vittne uti ofvan omförm
älta mål rörande oloflig utskärning af maltdrycker, Åkerman till
Palm riktat några ord, hvilkas lydelse Åkerman ej exakt erinrade sig, men
hvilkas innehåll i hufvudsak öfverensstämt med det i »Bergslagsbladet» n:r
129 uppgiga, då Åkerman yttrade till Palm, att Åkerman ville kalla
Palms tillvägagångssätt uti förevarande fall att tjurhålla på en sak i stället
för att vid besöket i gästgifvaregården genast vända sig till de serverande
personerna och göra dem uppmärksamma på det orätta, så att det ej vidare
skulle upprepas.
Omförinälta Åkermans yttrande kunde enligt min mening ej upp
—
1905 —
60
fattas annorlunda än såsom en af Åkerman till Palm riktad förebråelse
eller tillrättavisning, för det Palm vid det af honom omvittnade tillfället
skulle gått tillväga på ett otillbörligt sätt.
Denna tillrättavisning fann jag vara i sig själf opåkallad, och jag ansåg
Åkermans uttalande så mycket mindre hafva varit på sin plats, som Åkermans
ställning såsom ordförande i häradsrätten på intet sätt för honom
medfört befogenhet att tilldela Palm en tillrättavisning af ifrågavarande
beskaffenhet. Härtill kom, att tillrättavisningen gifvits i ordalag, som föga
öfverensstämt med den värdighet och den grannlagenhet i förhållande till
parter och vittnen, som bör iakttagas af en domstolsordförande.
Oafsedt den ton, i hvilken tillrättavisningen kunde hafva meddelats,
måste tillrättavisningen, hvilken gifvits i sittande rätt och inför samlad
tingsmenighet, hafva för Palm känts kränkande. Särskildt obefogad och
sårande måste tillrättavisningen hafva förefallit Palm vid det förhållande,
att Palm vid tillfället varit ledamot af ortens kommunalnämnd och sålunda
jämlikt 21 § i förordningen angående försäljning af vin, maltdrycker
med mera den 24 oktober 1885 pliktig att ägna sin uppmärksamhet däråt,
att förseelser emot samma förordning blefve åtalade.
På grund af hvad jag anfört fann jag extra ordinarie notarien Åkerman
hafva genom ifrågavarande yttrande visat oförstånd i utöfningen af
domareämbete, och uppdrog därför åt advokatfiskal^! vid Svea hofrätt att,
för hvad Åkerman härutinnan låtit komma sig till last, ställa honom under
åtal inför hofrätten med yrkande om ansvar å honom efter lag och sakens
beskaffenhet.
På det åtal, som i enlighet med mitt berörda uppdrag af advokatfiskalen
anställdes emot extra ordinarie notarien Åkerman, meddelade hofrätten
efter slutad skriftväxling den 15 november 1904 utslag, däri hofrätten,
enär Åkerman genom ofvannämnda yttrande visat oförstånd i
domareämbetet, jämlikt 25 kapitlet 17 och 22 §§ strafflagen, dömde honom
att härför bota 30 kronor.
Hofrättens utslag har vunnit laga kraft.
Åtal mot föreståndaren vid institutet för blinda för brottsliga
åtgärder i afseende å penningar och annat, som han i kraft af
sin tjänst haft om händer.
Af justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1902 års Riksdag
(sid. 100—111) inhämtas, att min företrädare i justitieombudsmansämbetet
— 1905 —
61
låtit emot föreståndaren vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
rektorn Petrus Kerfstedt, anställa åtal för åtskilliga förseelser i afseende
å handhafvandet af penningar och annat, som han i kraft af sin
tjänst fått om händer. På berörda åtal hade Danderyds skeppslags tingsrätt
den 21 oktober 1901 meddelat utslag, hvarigenom tingsrätten af anförda
skäl dels, i förmågo af 25 kapitlet 17 och 16 §§ strafflagen, pröfvat
rättvist förklara Kerfstedt afsatt från den af honom såsom rektor för institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda innehafda befattning och
jämväl, i anseende till de i målet förekomna omständigheter, ovärdig att
i rikets tjänst vidare nyttjas; dels förpliktat Kerfstedt att till institutet
och den under förvaltning af institutets direktion ställda s. k. Nybergska
fonden utgifva särskilda belopp, dels ock ålagt Kerfstedt att till fyra målsägare
utgifva ersättning med af tingsrätten stadgade belopp; hvaremot
andra i målet framställda ansvars- och ersättningsyrkanden af tingsrätten
ogillats. Af den för åtalet i ofvannämnda ämbetsberättelse lämnade redogörelsen
inhämtas jämväl, att öfver tingsrättens utslag besvär anförts hos
Svea hofrätt dels af åklagaren i målet, kronofogden E. Fries, efter uppdrag
af justitieombudsmannen och såsom ombud för enskilde målsägare,
dels af målsägare, som genom annat ombud fört talan i målet, dels ock
af Kerfstedt.
Af de redogörelser, som för ifrågavarande åtals vidare behandling
lämnats i min till 1903 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse (sid. 28
o. f.) samt i min ämbetsberättelse till 1904 års Riksdag (sid. 93 o. f.)
framgår tillika, att, sedan Svea hofrätt vid pröfning af de hos hofrätten
anförda besvären genom utslag den 22 december 1902 ej mindre, under
åberopande af 1 § 1 och 2 momenten af den för kammarrätten den 14
november 1879 utfärdade instruktion, förklarat tingsrätten icke hafva varit
behörig att ingå i pröfning af den emot Kerfstedt förda talan, såvidt
densamma afsåge Kerfstedts åtgärder beträffande blindinstitutet tillhöriga
medel och persedlar, som af Kerfstedt omhänderhafts, samt förty undanröjt
tingsrättens utslag, i hvad Kerfstedt därigenom i nu omförmälta hänseenden
ådömts ansvar och skyldighet att ersätta blindinstitutet, än äfven
beträffande tingsrättens utslag i öfrigt, jämlikt grunderna för 10 kapitlet
21 § rättegångsbalken, förklarat de i berörda hänseenden anförda besvär
öfver tingsrättens utslag icke föranleda till annan åtgärd, än att det Kerfstedt
ådömda straffet undanröjdes, hvarjämte hofrätten förordnat, att handlingarna
i målet skulle öfverlämnas till kammarrätten för den åtgärd, som
kunde på kammarrätten ankomma; så hade Kungl. Maj:t, i anledning af
besvär, som åklagaren i målet enligt mitt uppdrag anfört, genom utslag
den 3 juni 1903 återförvisat målet till hofrätten.
- 1905 -
62
I målets på grund häraf vidtagna förnyade pröfning af hofrätten deltogo
hofrättsråden C. G. Selling och W. Blom samt adjungerade ledamöterna
fiskalen P. C. Ahlgren, vice häradshöfdingen E. Alinder och extra
ordinarie notarien S. Stenberg. Sedan handlingarna i målet cirkulerat
emellan hofrättens bemälte ledamöter, meddelade hofrätten den 31 mars
1.904 utslag, däri hofrätten, med förklarande att hofrätten ej funne skäl
att i anledning af åklagarens besvär göra ändring i tingsrättens utslag,
vidare utlät sig:
Som hvad i målet blifvit Kerfstedt till last lagdt i fråga därom, att
han skulle underlåtit tillgodoföra elever vid blindinstitutet arbetslön, äfvensom
tillse, att en viss arbetslärare uträknade arbetslön å en del arbeten,
såvidt nämnda underlåtenhet skulle hafva skett, innan institutet
flyttats till Tomteboda, ej ägt rum inom tingsrättens domvärjo, och följaktligen
den mot Kerfstedt därutinnan förda ansvarstalan icke bort af
tingsrätten upptagas till bedömande, blefve öfverklagade utslaget, i hvad
det innefattade pröfning af samma talan, af hofrätten undanröjdt.
Enär de i målet anmärkta, af Kerfstedt före nämnda flyttning verkställda
uttag ur sparbank af elever tillhöriga medel lagts Kerfstedt till
last såsom ingående i jämväl efter samma flyttning fortsatt vårdslöshet
och försumlighet vid handhafvande af elevernas medel, funne hofrätten
hvad Kerfstedt anfört därom, att den emot honom i fråga om berörda
uttag förda talan icke bort vid tingsrätten upptagas till pröfning, ej förtjäna
afseende.
Hvad anginge af Kerfstedt framställd invändning därom, att tingsrätten
ej skulle vara behörig domstol beträffande i målet förd talan därom,
att Kerfstedt skulle under år 1888, medan institutet ännu varit förlagdt
till Stockholm, tillgripit och förskingrat medel, som han uppburit för från
institutets förråd till utgående elever utlämnade persedlar, samt att Kerfstedt
skulle genom falska räkenskaper sökt dölja sitt tillgrepp, så emedan
Kerfstedt i den af honom förda räkenskap öfver för institutets räkning
inköpta materialier samt sålda materialier och arbeten icke förr än i slutet
af nämnda år, vid hvilken tidpunkt flyttningen till Tomteboda skett, infört
de poster, som afsett under året verkställda inköp och försäljningar,
lämnade hofrätten jämväl ifrågavarande invändning utan afseende.
Enär såväl de från Nybergska fonden till Kerfstedt utanordnade penningar
som ock öfriga åt honom anförtrodda eller af honom uppburna
medel, hvarom nu vore fråga, måste med hänsyn till hvad i målet förekommit
anses hafva blifvit af Kerfstedt i hans egenskap af föreståndare och
förste lärare vid blindinstitutet till förvaltning och redovisning emottagna,
ansåge hofrätten Iverfstedts invändningar, att justitieombudsmannen be
—
1905 —
63
träffande Kerfstedts handhafvande af dessa medel skulle saknat behörighet
att förordna om åtal mot Kerfstedt, icke kunna bifallas.
Enär det icke mot Kerfstedts bestridande och hvad till stöd därför
förekommit blifvit styrkt, att Kerfstedt för vid institutet under åren 1889,
1890 och 1891 försålda varor uppburit mera, än han i de af honom förda
räkenskaper godtskrifvit institutet, ty och som — ehuru i målet blifvit upplyst,
att Kerfstedt under tiden från och med år 1888 till och med år
1893 dels för arbetsmateriel och verktyg, som uttagits från institutets
förråd och tilldelats utgående elever för deras utrustning, dels ock för
vide, som från förrådet sålts till förutvarande elever, uppburit de i tingsrättens
utslag i sådant hänseende angifna belopp, äfvensom att Kerfstedt
underlåtit att i sina räkenskaper upptaga nämnda af honom uppburna
medel, och ehuru synnerligen bindande omständigheter och liknelser förekommit
därom, att Kerfstedt tillgripit och förskingrat nyssnämnda belopp
— det likväl, på grund af hvad i målet förekommit, ej kunde med full visshet
antagas, att Kerfstedts uppgift därom, att han med ifrågavarande
medel för institutets räkning bestridt utgifter till motsvarande belopp,
vore osann; alltså och då — ehuru Kerfstedt icke med behöriga verifikationer
kunnat styrka, att de medel, som till honom under den tid åtalet
i denna del omfattade från Nybergska fonden utanordnats, blifvit för de
med desamma afsedda ändamål i sin helhet använda, samt Kerfstedt ej
heller eljest kunnat för hvad af dessa medel icke sålunda åtgått göra nöjaktig
redo — det likväl icke mot Kerfstedts bestridande och hvad härutinnan
i målet blifvit upplyst kunde anses lagligen styrkt, att Kerfstedt
tillgripit och förskingrat någon del af samma medel, funne hofrätten, med
ändring af tingsrättens utslag i dessa delar, den mot Kerfstedt därutinnan
torda ansvarstalan äfvensom därå grundade ersättningsyrkanden icke kunna
bifallas.
Emedan i målet vore upplyst, att Kerfstedt beträffande elever tillhöriga
medel, som han uttagit från sparbank eller annorledes uppburit
och behållit i eget förvar, underlåtit att föra räkenskaper, hvaraf blifvit
en följd, att utredning angående elevernas tillgodohafvande hos Kerfstedt
i hög grad försvårats, och Kerfstedt sålunda i fråga om berörda medels
förvaltning gjort sig skyldig till vårdslöshet, men beträffande Kerfstedts
underlåtenhet att tillgodoföra elever arbetsförtjänst, i hvad samma underlåtenhet
ägt rum, efter det institutet flyttats till Tomteboda, straff för
försummelse, hvartill Kerfstedt härutinnan kunde hafva gjort sig skyldig,
jämlikt 5 kapitlet 18 § strafflagen, vore förfallet, och hvad i öfrigt rörande
förvaltningen af elevernas medel blifvit Kerfstedt till last lagdt ej
vore af beskaffenhet att för honom medföra ansvar; ty och med afseende
- 1905 -
64
därå, att genom den vårdslöshet, hvartill Kerfstedt, på sätt förut förmälts,
gjort sig skyldig, elevernas rätt i hög grad äfventyrats, samt omständigheterna
i målet jämväl i öfrigt måste anses synnerligen försvårande,
pröfvade hofrätten, jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen, rättvist att i denna
del af målet sålunda fastställa det slut, öfverklagade utslaget i ansvarsfrågan
innehölle, att Kerfstedt skulle för det brottsliga förfarande, som,
enligt hvad nyss nämnts, i målet läge honom till last, varda afsatt från
sin befattning såsom rektor vid institutet för blinda.
Enär det tjänstefel, hvartill Kerfstedt beträffande elevernas medel
gjort sig skyldig, icke utgjorde laglig grund för bifall till de af förutvarande
elever i hofrätten fullföljda fordringsanspråk, blefve tingsrättens
utslag, såvidt därigenom nämnda elevers i målet mot Kerfstedt förda talan
lämnats utan bifall, af hofrätten fastställdt.
I fråga om kostnaderna i målet ålade hofrätten, lika med tingsrätten,
Kerfstedt att godtgöra Maria Eriksson och Karolina Löfgren deras kostnader
hos justitieombudsmannen, i hvilket afseende dem tillerkändes 25
kronor hvar, men pröfvade hofrätten rättvist att med ändring af tingsrättens
utslag befria Kerfstedt från skyldighet att utgifva ersättning för
på åklagarens begäran i målet hörda vittnens inställelse vid tingsrätten,
utom hvad anginge Kerfstedt ålagd förpliktelse att godtgöra statsverket
hvad af allmänna medel kunde hafva utgifvits till rektorn G. A. Lyberg
och tjänstemannen i Stockholms stads sparbank Gottfrid Wallberg för
deras inställelse vid tingsrätten såsom vittnen, hvarutinnan öfverklagade
utslaget af hofrätten fastställdes, och skulle kostnaden för öfriga af åklagaren
åberopade vittnens inställelse stanna å statsverket.
Som Kerfstedt lagligen ej kunde förpliktas vare sig att utöfver den
ersättning för berörda inställelse, Lyberg berättigats att af allmänna medel
utfå, till Lyberg utgifva ytterligare godtgörelse för nämnda inställelse,
eller att ersätta de kostnader, åklagaren kunde hafva haft för renskrifning
och vissa undersökningar rörande målet, samt, vid det förhållande att den
särskilda talan, Maria Eriksson och Karolina Löfgren vid tingsrätten fört
mot Kerfstedt, ogillats, Kerfstedt ej heller vore skyldig att ersätta Maria
Eriksson och Karolina Löfgren deras utgifter å målet vid tingsrätten,
alltså blefve, med ändring af öfverklagade utslaget i dessa delar, Kerfstedt
befriad från honom derutinnan ålagd ersättningsskyldighet.
Hofrättens berörda utslag är affattadt i enlighet med den mening,
som uttalades af vice häradshöfdingen Alinder, med hvilken hofrättsrådet
Selling instämde. Skiljaktiga meningar framställdes af hofrättens öfrige
i målets afgörande deltagande ledamöter. Sålunda yttrade extra ordinarie
notarien Stenberg:
- 1905 -
65
»Som hvad i målet lagts Kerfstedt till last i fråga därom, att han
skulle underlåtit tillgodoföra elever vid blindinstitutet arbetslön äfvensom
tillse, att en viss arbetslärare uträknade arbetslön å en del arbeten, såvidt
nämnda underlåtenhet skulle hafva skett innan institutet flyttats till Tomteboda,
ej ägt rum inom tingsrättens domvärjo, och följaktligen den mot
Kerfstedt därutinnan förda talan icke bort af tingsrätten upptagas till
bedömande, varder öfverklagade utslaget, i hvad det innefattar pröfning
af samma talan, af mig undanröjdt;
men enär de i målet anmärkta, af Kerfstedt före nämnda flyttning
verkställda uttag ur sparbank af elever tillhöriga medel lagts Kerfstedt
till last såsom ingående i jämväl efter samma flyttning fortsatt vårdslöshet
och försumlighet vid handhafvande af elevernas medel, finner jag hvad
Kerfstedt anfört därom, att den mot honom i fråga om berörda uttag
förda talan icke bort vid tingsrätten upptagas till pröfning, ej förtjäna
afseende,
och hvad angår af Kerfstedt framställd invändning, att tingsrätten ej
vore behörig domstol beträffande i målet förd talan om att Kerfstedt
skulle under år 1888, medan institutet ännu varit förlagdt till Stockholm,
tillgripit och förskingrat medel, som han uppburit för från institutets förråd
till utgående elever inlämnade persedlar, samt att Kerfstedt skulle
genom falska räkenskaper sökt dölja sitt tillgrepp, så emedan Kerfstedt i
den af honom förda räkenskap öfver för institutets räkning inköpta materialier
samt sålda materialier och arbeten icke förr än i slutet af nämnda
år, då flyttningen till Tomteboda skett, infört de poster, som afsett under
året verkställda inköp och försäljningar, lämnar jag jämväl ifrågavarande
invändning utan afseende.
Enär med hänsyn till lydelsen af det utaf Erica Carolina Nyberg rörande
Nybergska fonden utfärdade gåfvobref Kerfstedt icke kan anses
hafva i kraft af sin tjänst mottagit till honom från nämnda fond utanordnade
medel, samt till följd häraf herr justitieombudsmannen icke varit
behörig att förordna om åtal mot Kerfstedt beträffande handhafvandet af
samma medel, varder tingsrättens utslag, såvidt Kerfstedt därigenom i afseende
å sådana medel dömts till ansvar och ersättningsskyldighet, af mig
undanröjdt;
men som öfriga åt Kerfstedt anförtrodda medel, hvarom nu är fråga,
med hänsyn till hvad i målet förekommit, måste anses hafva blifvit af
Kerfstedt i egenskap af föreståndare och förste lärare vid blindinstitutet
till förvaltning och redovisning mottagna, anser jag af Kerfstedt gjord
invändning, att herr justitieombudsmannen jämväl beträffande Kerfstedts
Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1905 års Riksdag. 9
66
handhafvande af dessa medel skulle saknat behörighet att förordna om
åtal mot Kerfstedt, ej kunna bifallas.
Vidkommande det mot filosofie doktorn G. F. Östberg anförda jäf
finner jag ej skäl att göra ändring i öfverklagade utslaget.
Hvad härefter angår den mot Kerfstedt förda ansvarstalan, i den mån
densamma kan i målet blifva föremål för pröfning, så enär utredt blifvit,
att Kerfstedt uppburit dels för korgformar, mattbågar, knytkafiar och vide,
som från institutets förråd tilldelats utgående elever för deras utrustning,
under åren 1888—1891 923 kronor 25 öre, samt under åren 1892 och
1893 117 kronor 98 öre, dels ock för vide, som under åren 1888—1890
från förrådet sålts till förutvarande elever, 235 kronor 65 öre eller tillhopa
1,276 kronor 88 öre, äfvensom att Kerfstedt underlåtit att upptaga
berörda belopp 923 kronor 25 öre och 235 kronor 65 öre i ofvannämnda
af honom till och med 1891 förda räkenskaper, enligt hvilka Kerfstedt
redovisat till institutets kamrerare, som fört institutets hufvudbok;
enär Kerfstedt, hvilken i målet uppgifvit, att han med ifrågavarande
af honom mottagna medel för institutets räkning bestridt utgifter till
motsvarande belopp och öfver medlens förvaltning afgifvit särskild redovisning
till två numera aflidna ledamöter af institutets direktion, icke
förmått göra nämnda uppgift ens sannolik, och densamma så mycket
mindre förtjänar tilltro, som, efter det i en år 1894 till herr justitieombudsmannen
ingifven klagoskrift anmärkts, att Kerfstedt icke i sin
räkenskap upptagit försäljningssumman för från institutet försåldt vide,
Kerfstedt i äfgifna förklaringar icke åberopat berörda, af honom nu till
sitt försvar anförda omständighet, utan bestridt, att under ifrågakomma
år något vide blifvit för institutets räkning försåldt;
enär på grund af hvad sålunda och i öfrigt i målet förekommit
Kerfstedt måste anses vara öfvertygad att hafva tillgripit och förskingrat
nämnda af honom i kraft af hans tjänst till förvaltning och redovisning
mottagna medel samt att hafva genom falska räkenskaper sökt dölja sitt
tillgrepp af de under åren 1888—1891 influtna beloppen;
enär det däremot icke blifvit mot Kerfstedts bestridande styrkt, att
han i vidare mån än ofvan förmälts uppburit penningar för institutets
räkning utan att hafva därför redovisat; samt
enär, beträffande Kerfstedts handhafvande af elever tillhöriga medel,
upplyst är, att Kerfstedt underlåtit föra räkenskap öfver sådana medel,
som han uttagit ur sparbank eller annorledes uppburit och behållit i eget
förvar, hvaraf blifvit en följd att utredning angående elevernas tillgodohafvande
hos Kerfstedt i hög grad försvårats och deras rätt äfventyrats;
samt Kerfstedt sålunda i tjänsten visat vårdslöshet, som med afseende å
- 1905 —
67
hvad i målet förekommit måste anses hafva ägt rum under synnerligen
försvårande omständigheter,
men, hvad angår Kerfstedts försummelse att tillgodoföra elever
arbetslön och tillse, att sådan uträknades, i hvad denna försummelse skett
efter det institutet flyttats till Tomteboda, straff för underlåtenhet, hvartill
Kerfstedt härutinnan må hafva gjort sig skyldig, jämlikt 5 kapitlet
18 § strafflagen är förfallet, och hvad i öfrigt rörande förvaltningen af
elevernas medel lagts Kerfstedt till last ej är af beskaffenhet att för
honom medföra ansvar,
pröfvar jag rättvist på det sätt ändra tingsrättens utslag i förevarande
delar, att Kerfstedt af mig dömes dels, jämlikt 25 kapitlet 11 och
12 §§ strafflagen, för det han tillgripit och förskingrat i tjänsten mottagna
medel och i fråga om större delen af desamma sökt genom falska
räkenskaper dölja tillgreppet, att varda från tjänsten afsatt, hållas till
straffarbete fyra år, vara ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas samt
vara förlustig medborgerligt förtroende, intill dess tre år förflutit från
det han efter utståndet straffarbete frigifvits, dels ock, jämlikt 25 kapitlet
17 § strafflagen, för vårdslöshet i tjänsten under synnerligen försvårande
omständigheter till afsättning, eller i en bot att varda afsatt från sin befattning
såsom rektor vid kung! institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda, undergå straffarbete fyra år, vara ovärdig att vidare nyttjas
i rikets tjänst och vara medborgerligt förtroende förlustig, intill dess tre
år förflutit från det han efter utståndet straffarbete blifvit frigifven.
Vidkommande de mot Kerfstedt framställda anspråk på ersättning
för blindinstitutet tillhöriga medel, som Kerfstedt skulle hafva uppburit
men ej redovisat, varder öfverklagade utslaget af mig sålunda ändradt,
att det belopp, Kerfstedt i detta afseende har att till direktionen öfver
institutet utgifva, bestämmes till allenast ofvannämnda belopp 1,276 kronor
88 öre;
och enär det tjänstefel, hvartill Kerfstedt beträffande elevernas medel
gjort sig skyldig, icke utgör laglig grund för bifall till af förutvarande
elever härstädes fullföljda fordringsanspråk, finner jag skäligt fastställa
tingsrättens utslag, såvidt därigenom samma anspråk i detta mål lämnats
utan bifall.
I fråga om kostnaderna å målet ålägger jag, lika med tingsrätten,
Kerfstedt att till statsverket återgälda hvad af allmänna medel är eller
kan blifva utgifvet till på kronofogden Fries'' begäran hörda vittnen äfvensom
att godtgöra Maria Eriksson och Karolina Löfgren deras kostnader
hos herr justitieombudsmannen, i hvithet afseende dem tillerkännas 25
kronor hvar;
— 1905 —
68
men som Kerfstedt lagligen icke kan förpliktas vare sig att till vissa
vittnen gälda ersättning för deras inställelse vid tingsrätten, utöfver hvad
de berättigats att därför af allmänna medel uppbära, eller att utgifva
godtgörelse för de kostnader, kronofogden Fries må hafva haft för renskrifning
och undersökningar rörande målet,
samt vid det förhållande att den särskilda talan, Maria Eriksson och
Karolina Löfgren vid tingsrätten fört mot Kerfstedt, ogillats, Kerfstedt
ej heller är skyldig att ersätta Maria Eriksson och Karolina Löfgren deras
utgifter å målet vid tingsrätten,
alltså varder, med ändring af öfverklagade utslaget i dessa delar,
Kerfstedt af mig befriad från honom härutinnan ålagd ersättningsskyldighet.
Slutligen förordnar jag med stöd af 19 § 5 mom. i kungl. förordningen
den 16 februari 1864 om strafflagens införande och hvad i afseende
därå iakttagas skall, att Kerfstedt skall i häkte tagas.»
Fiskalen Ahlgren utlät sig:
»Enär med afseende å lydelsen af det utaf Erika Karolina Nyberg
rörande den Nybergska fonden utfärdade gåfvobref herr justitieombudsmannen
enligt min åsikt ej varit behörig att förordna om åtal i fråga
om Kerfstedts förvaltning af de till honom från nämnda fond utanordnade
medel, varder tingsrättens utslag, såvidt Kerfstedt därigenom i afseende
å sådana medel dömts till ansvar och ersättningsskyldighet, af mig undanröj
dt.
I öfrigt är jag ense med vice häradshöfdingen Alinder.»
Hofrättsrådet Blom anförde:
»Vidkommande Kerfstedts invändning, att herr justitieombudsmannen
skulle sakna behörighet att förordna om åtal mot Kerfstedt för tillgrepp
och förskingring af medel från Nybergska fonden, biträder jag den af
vice häradshöfdingen Alinder uttalade mening.
Hvad angår den mot Kerfstedt förda talan om ansvar och ersättningför
tillgrepp och förskingring af medel, som från Nybergska fonden till
honom utanordnats, så ehuru omständigheter och liknelser i målet förekommit
därom, att Kerfstedt i fråga om en del af dessa medel gjort sig
skyldig till tillgrepp och förskingring, likväl och som bevisningen därom
ej är fullständig, finner jag, med ändring af tingsrättens utslag härutinnan,
den mot Kerfstedt i denna del af målet förda talan om ansvar och
ersättning icke kunna bifallas.
I allt öfrigt instämmer jag med extra ordinarie notarien Stenberg.»
Förevarande mål fann jag vara af beskaffenhet att böra dragas under
- 1905 -
69
Kung!. Maj:ts pröfning; och uppdrog jag därför åt åklagaren i målet,
kronofogden Fries, att hos Kung!. Maj:t anföra besvär öfver hofrättens
den 31 mars 1904 däri meddelade utslag. Hos Kung]. Maj:t skulle åklagaren
därvid i mån af befogenhet fullfölja den talan, som af honom inför
hofrätt en utförts. Besvär i målet anfördes vidare dels af följande förutvarande
blindelever, nämligen Viktor Hjalmar Andersson, Johan Valfrid
Björkman, (Jarl Oskar Melin, Karl Magnus Pettersson, Anna Göransson,
August Sahlqvist, Nils Anders Lidblom, Axel Boman, Anna Jönsson,
Hedda Maria Pettersson, Emanuel Jansson, Magnus Wilhelm Mattsson och
Johan Aberg, dels af direktionen öfver institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda, dels och af rektorn Kerfstedt.
På de sålunda anförda besvären bär Kung!. Maj:t meddelat utslag
deri 14 november 1904, därvid Kung!. Maj:t till en början förklarat sig
ej finna skal att göra ändring i hofrättens utslag beträffande åtalet mot
Kerfstedt för tillgrepp och förskingring af penningar från blindinstitutet
och Nybergska fonden eller i fråga om den af direktionen i målet fullföljda
talan.
Genom ifrågavarande utslag har Kungl. Maj:t vidare utlåtit sig:
Vidkommande den emot Kerfstedt förda talan för underlåtenhet att
tillgodoföra eleverna arbetsförtjänst och tillse, att sådan blefve uträknad,
funne Kungl. Maj:t, på sätt hofrätten angående det i nämnda afseende
framställda ansvarsyrkande förklarat, att sagda talan, såvidt den afsåge
tiden före blindinstitutets flyttning till Tomteboda, ej bort af tingsrätten
upptagas till pröfning, samt att för det tjänstefel, hvartill Kerfstedt i
öfrigt härutinnan kunde hafva gjort sig skyldig, straff jämlikt o kapitlet
18 § strafflagen vore förfallet.
Beträffande den emot Kerfstedt i öfrigt förda talan om ansvar för
vårdslöshet och försummelse i tjänsten, så emedan utredt vore, att Kerfstedt,
efter att med åberopande af sin befattning vid institutet Kafva från
Stockholms stads sparbank uttagit medel, som för åtskilliga förutvarande
elever vid Manilla eller vid blindinstitutet varit i banken innestående,
hopblandat dem med egna medel och under en följd af år behållit dem,
hvilket förfarande med hänsyn till Kerfstedts förmögenhetsställning måste
anses ägnadt att sätta elevernas rätt i fara och därjämte i fråga om medel,
som af elever vid Manilla förvärfvats under vistelsen därstädes, stått i
strid med bestämd föreskrift, på grund hvaraf dessa medel skolat i sparbanken
innestå, till dess de för elevernas räkning uttoges;
ty och som Kerfstedt jämväl i fråga om medel, hvilka såsom arbetsförtjänst
eller gåfvor från institutet tillfallit elever och af Kerfstedt
- 1905 -
I
70
omedelbart omhändertagits, gjort sig skyldig till liknande förfarande, i ty
att han, i stället för att föranstalta därom, att medlen insattes i betryggande
förvar, behållit och med egna tillgångar hopblandat desamma;
samt härtill komme, att Kerfstedt i åtskilliga fall, där elever hos
honom väckt fråga om medels utfående, först efter upprepade kraf kunnat
förmås att utlämna medlen, äfvensom att Kerfstedt, på sätt hofrätten
yttrat, vid förvaltningen af ifrågavarande medel gjort sig skyldig till
vårdslöshet i tjänsten jämväl därutinnan, att han underlåtit att öfver
medlen föra räkenskap, hvaraf blifvit en följd, att utredning angående
elevernas tillgodohafvande hos Kerfstedt i hög grad försvårats;
men på grund af 5 kapitlet 18 § strafflagen Kerfstedts förfarande i
nu angifna hänseenden endast för såvidt det folie inom de fem sista
åren före åtalets anhängiggörande numera kunde medföra straff;
samt hvad i andra afseenden än de nu berörda förekommit emot
Kerfstedt icke kunde föranleda ansvar för tjänstefel,
funne Kungl. Maj:t, som med hänsyn till beskaffenheten af Kerfstedts
tjänstebefattning och hvad i öfrigt förekommit ansåge det brottsliga förfärande,
för hvilket Kerfstedt sålunda gjort sig förfallen till ansvar, vara
begånget under synnerligen försvårande omständigheter, skäligt fastställa
hofrättens utslag, såvidt Kerfstedt jämlikt 25 kapitlet 17 § strafflagen
blifvit dömd till afsättning från sin befattning såsom rektor vid institutet.
Hvad anginge den af förutvarande elever mot Kerfstedt fullföljda
talan, utom för såvidt den, efter ty förut blifvit sagd!, ej tillkommit tingsrättens
upptagande, funne Kungl. Maj:t: att, enär Kerfstedt, hvilken i sin
den 31 december 1897 afgifna redovisning upptagit åtskilliga belopp såsom
kontant utbetalta till vissa af eleverna, icke medelst kvitton eller
annorledes styrkt, att sagda belopp kommit dem tillhanda, Kerfstedt icke
vore berättigad att tillgodoräkna sig sagda belopp i vidare män, än sådant
vore medgifvet; att Kerfstedt icke mot bestridande visat, att utställningspris,
som han mottagit för att tillställa två af ifrågavarande elever, kommit
dessa tillhanda; att vissa målsägare icke ägde tillgodoräkna sig hvad dem
i redovisningen godtskrifvits såsom ränta och tillägg af Kerfstedt; samt
att å de belopp, som Kerfstedt kunde förpliktas att till eleverna utgifva,
ränta icke lagligen kunde ifrågakomma för längre tid än från den dag
Kerfstedt i laga ordning erhållit del af yrkandet om beloppets utfående;
och blefve med tillämpning af nu angifna grunder samt med hänsyn
till den utredning, som angående de särskilda fordringsanspråken förekommit,
domstolarnes beslut sålunda ändradt, att Kerfstedt förpliktades
att mot kvitto utgifva: till Andersson 6 kronor 14- öre jämte 5 procent
årlig ränta därå från den 31 maj 1899 till dess betalning skedde, till
— 1905 —
71
Björkman 17 kronor 77 öre jämte 5 procent årlig ränta därå från den
31 maj 1899 till dess betalning skedde, till Melin 12 kronor 3 öre jämte
5 procent årlig ränta därå från den 31 maj 1899 till dess betalning skedde,
till Karl Magnus Petterson, utöfver honom af tingsrätten tillerkända 8
kronor, 22 kronor 10 öre jämte 5 procent årlig ränta därå från den 29
september 1899 till dess betalning skedde, till Anna Göransson 15 kronor
jämte 5 procent årlig ränta därå från den 29 september 1899 till dess
betalning skedde, till Sahlqvist 1 krona 38 öre jämte 5 procent årlig
ränta därå från den 29 september 1899 till dess betalning skedde, till
Anna Jönsson. 18 kronor 53 öre jämte 5 procent årlig ränta därå från
den 31 januari 1900 till dess betalning skedde, till Hedda Maria Pettersson
.23 kronor 41 öre jämte 5 procent årlig ränta därå från den 31 januari
1900 till dess betalning skedde, samt till Jansson 2 kronor 70 öre
jämte 5 procent årlig ränta därå från den 31 januari 1900 till dess betalning
skedde;
hvaremot, enär sådan utredning ej blifvit förebragt, att ersättning
kunde tillerkännas Lidblom, Boman, Mattsson eller Aberg, domstolarnes
beslut, i hvad det innefattade ogillande af nyssbemälte målsägandes ifrågavarande
talan, fastställdes.
I fråga om Kerfstedt ålagd skyldighet att godtgöra Maria Eriksson
och Karolina Löfgren deras kostnader hos justitieombudsmannen äfvensom
beträffande kostnaderna å målet i öfrig! blef hofrättens utslag fa-stställdt;
och skulle Kerfstedt godtgöra Maria Eriksson och Karolina Löfgren
deras förklaringskostnad hos Kungi. Maj:t och i sådant afseende utgifva
25. kronor till dem hvardera samt till dem gemensamt hvad som
åtginge till lösen för ett exemplar af Kung]. Maj:ts utslag.
Obehörigt afvisande af rättegångsbiträde.
Sedan landtbrukaren Nils Persson i n:r 17 Raflunda till Gärds och
Albo häradsrätt instämt styrelsen för Ystad—Brösarps järnvägsaktiebolag
med yrkande om ersättning för skada å en käranden tillhörig äng, blef
ifrågavarande mål af häradsrätten genom beslut den 2 november 1903 på
begäran af. kärandens ombud vice häradshöfdingen G. Hintze i Kristianstad
uppskjutet till den 18 januari 1904, i sammanhang hvarmed häradsrätten
föreskref, att käranden vid vite af 25 kronor skulle personligen
komma tillstädes å den för målets fortsatta handläggning sålunda utsatta
dagen; och skulle käranden då vara beredd att andraga och styrka allt
hvad han i målet aktade nödigt, vid äfventyr att vidare uppskof för dylikt
— 1905 —
72
ändamål icke komme att honom beviljas. Vid målets företagande till
förnyad handläggning berörde den 18 januari, därvid häradshöfdingen i
Gärds och Albo härads domsaga Axel Hagander förde ordet i häradsrätten,
inställde sig Nils Persson personligen, i rättegången biträdd af
vice häradshöfdingen Hintze.
1 en hit ingifven skrift anförde vice häradshöfdingen Hintze klagomål
däröfver, att häradshöfdingen Hagander vid sistberörda rättegångstillfälle,
oaktadt Nils Persson varit oförmögen att själf föra sin talan,
icke tillåtit Hintze att yttra sig i målet, utan ej mindre på ett brutalt
sätt af brutit Hintze, då denne vid särskilda tillfällen under målets handläggning
velat begära ordet, än äfven sedermera skymfligen utvisat Hintze
ur tingslokalen. I en särskild klagoskrift yrkade Nils Persson för sin
del, att Haganders omförmälta förhållande måtte göras till föremål för
laga beifran.
Häradsrättens protokoll i omförmälta mål för den 18 januari 1904, hvaraf
utdrag af häradshöfdingen Hagander tillsändes mig, innehöll, bland annat,
att vice häradshöfdingen Hintze vid målets handläggning genom att
falla såväl käranden — då denne af rättens ordförande anmodats att
redogöra för af honom i ett tidigare inför häradsrätten handlagdt ärende
framställda ersättningsyrkanden — som ordföranden i talet störande ingripit
i rättens förhandlingar samt med anledning häraf af ordföranden
två särskilda gånger erhållit tillsägelse att icke afbryta målets handläggning
utan förhålla sig tyst, till dess ordföranden lämnade honom ordet,
hvarjämte ordföranden sista gången tillagt, att om Hintze icke åtlydde
tillsägelsen, Ange han lämna sessionsrummet;
att då vice häradshöfdingen Hintze i trots häraf under vittnesförhör
ånyo af brutit ordföranden för att anföra något, Hintze erhållit tillsägelse
att genast lämna tingssalen;
att som vice häradshöfdingen Hintze oaktadt tillsägelsen en stund
kvarstått vid domarebordet, under förklaring att han ej gjort sig skyldig
till något förfarande, för hvilket han ej kunde ansvara eller som kunde
berättiga rättens ordförande att tillgripa en dylik åtgärd, tingsvaktmästaren
ålagts att utföra Hintze ur rummet, hvarefter Hintze själfmant gått
ur tingssalen;
att då käranden sedermera af rättens ordförande tillsports hvad han
fordrade i ersättning för rättegångskostnad, vice häradshöfdingen Hintze
— nu stående nere i tingssalen, dit han åter inkommit genom en annan
dörr än den, genom hvilken han gått ut — ånyo afbrutit förhandlingarna,
dock utan att hvad Hintze därvid yttrat kunnat af rättens ordförande
uppfattas;
- 1905 -
73
samt att vakthafvande åklagaren då af ordföranden anbefallts att
genast utföra vice häradshöfdingen Hintze ur rummet, hvarifrån Hintze
dock själfmant aflägsnat sig.
Sedan jag lämnat häradshöfdingen Hagander tillfälle att yttra sig
öfver de i förevarande ärende anförda klagomålen, åberopade Hagander
innehållet af häradsrättens protokoll i ofvannämnda rättegång, hvarförutom
Hagander, som vid förklaringen fogade åtskilliga intyg, utöfver hvad af
häradsrättens protokoll framginge, sökte göra gällande, bland annat, att
Hintzes sinnestillstånd vid ifrågavarande tillfälle icke skulle hafva varit
i full jämvikt, samt att det för öfrigt icke vore första gången Hintze
betett sig otillbörligt, då han vid Gärds och Albo häradsrätt uppträdt
såsom ombud för eller biträde åt part, enär nästan hvarje gång Hintze
i sådan egenskap uppträdt, Hagander eller dennes ställföreträdare haft
giltig anledning att antingen tillhålla Hintze att ej falla ordförande, part
eller vittnen i talet eller ock eljest tillrättavisa honom.
Angående förloppet vid ifrågavarande tillfälle påstod vice häradshöfdingen
Hintze å sin sida dels i klagoskriften dels ock i sedermera ingifna
påminnelser, bland annat:
att ofvanbemälte Nils Persson på grund af höggradig melankoli, för
hvilken sjukdom han vårdats å lasarett, befunne sig i ett tillstånd af djup
nedslagenhet och andlig slöhet, samt att han behöfde mycket lång tid för
att besvara till och med de enklaste frågor;
att Nils Persson, då han under målets handläggning märkt sin fullständiga
hjälplöshet, upprepade gånger hänvisat till Hintze, därvid han
yttrat »jag vet ingenting», eller »jag förstår inte saken», eller »jag kan
ingenting säga, men jag får be, att mitt rättegångsombud får svara»;
att Hintze, då han sökt erhålla ordet för att lämna en upplysning
eller bidraga till målets utredning, alldeles icke fallit domaren i talet
eller störande ingripit i rättens förhandlingar utan begagnat sig af de
pauser, som uppstått under förhandlingarna;
att Hintze, då han velat begära ordet, af häradshöfdingen Hagander
på ett synnerligen brutalt sätt tillsagts att tiga, utan att Hagander därvid
nämnt, att påföljden af ett yttrande skulle blifva utvisning, eller att Hintze
skulle få tala, först sedan Hagander därtill lämnat sitt medgifvande;
att då Nils Persson ej kunnat besvara en fråga angående en i målet
företedd karta, och Hintze under den paus, som därvid uppstått, för
tredje gången sökt att begära ordet, häradshöfdingen Hagander ropat till
tingsvaktmästaren att utföra Hintze;
att Hintze då genast tagit sina handlingar och börjat aflägsna sig,
därvid Hintze, kommen midt för dombordet, vändt sig till häradshöfdingen
Justitieombudsmannens ämbetsberältelse till 1.905 års Riksdag. . * 10
74
Hagander och, under yttrande att Hintze ansåge sig icke hafva gjort annat
än hvad han kunde svara för, anhållit att få i protokollet antecknadt, att
Hintze blifvit af Hagander utvisad;
att då häradshöfdingen Hagander till Nils Persson framställt fråga
angående hans anspråk på ersättning för rättegångskostnaden, samt den
sistnämnde åter hänvisat till sitt rättegångsbiträde, Hintze, som i sin portfölj
innehade just den kostnadsräkning frågan gällde, velat framlämna
samma räkning, därvid Hagander emellertid beordrat vakthafvande länsmannen
att utföra Hintze;
samt att häradshöfdingen Hagander, med hvilken Hintze under sin
studenttid varit bekant, sedan år 1880, då Hagander på grund af missnöje
med vissa i en rättegång vidtagna åtgärder, som Hagander tillskrifvit
Hintzes initiativ, af bni tit bekantskapen med Hintze, vid hvarje sammanträffande
inför domstol behandlat Hintze på ett sådant sätt, att Hintze
icke utan tvingande nödvändighet velat uppträda inför domstol, där
Hagander förde ordet.
Vice häradshöfdingen Hintze, som till bestyrkande af sina uppgifters
riktighet åberopade åtskilliga intyg, hemställde tillika — under anförande
af en del omständigheter, som han förmenade kunna förringa giltigheten
af de intyg, häradshöfdingen Hagander i ärendet företett — att, därest
åtal komme att emot Hagander anställas för hans ifrågavarande åtgörande,
ett flertal uppgifna personer måtte däri höras såsom vittnen.
Vid granskning af handlingarna i förevarande ärende trodde jag mig
finna, att, ehuru visserligen icke samtliga i det fall, hvarom fråga är,
förekomna omständigheter blifvit behörigen utredda och styrkta, häradshöfdingen
Hagander dock måste anses därvid hafva gjort sig skyldig till
ämbetsfel af beskaffenhet att icke kunna lämnas utan laga beifran. Om
än en häradsrätts ordförande, hvilken enligt förordningen om offentlighet
vid underdomstolarne den 22 april 1881 äger att till ordningens upprätthållande
meddela nödiga föreskrifter och särskildt kan från sammanträdesrummet
afvisa åhörare, som ej skickar sig tyst och anständigt, också
måste anses befogad att för ordningens upprätthållande på enahanda sätt
inskrida mot parter eller deras biträden, så måste man å andra sidan
bestämdt fordra, att en dylik åtgärd vidtages allenast om sådant är nödvändigt,
och att i hvarje fall åtgärden icke får äga rum under annan
form eller åt utestängandet från förhandlingarna gifvas längre varaktighet,
än som för det åsyftade ändamålets vinnande är behöfligt. Det bör så
—
1905 —
75
ledes vara klart, att den person, som afvisas, uppträd! inför domstolen
på ett sätt, som stört ordningen vid rättens förhandlingar, samt att denna
oordning icke kunnat på annat sätt afstyra^, och det ligger i sakens natur,
att efter afslutandet af den förhandling, hvars ostörda fortgång afvisningsåtgärden
afsett att betrygga, den afvisade, där särskilt hinder icke möter,
bör lämnas tillfälle att andraga hvad han aktar nödigt.
I förevarande fall hade afvisningsåtgärden af häradshöfdingen Hagander
motiverats därmed, att vice häradshöfdingen Hintze genom att falla
såväl käranden som rättens ordförande i talet skulle hafva störande ingripit
i rättens förhandlingar. Då det emellertid syntes, som om Hintze
allenast sökt att tre gånger begära ordet, saknade jag anledning att antaga,
att häradshöfdingen Hagander för ordningens upprätthållande vid
rätten varit nödsakad att på det uppseendeväckande sätt, som användts,
afvisa Hintze ur sammanträdesrummet. Hintze hade tillika bestämdt
påstått, att hans framställningar att få yttra sig gjorts under pauser i
förhandlingarna, och för bestyrkande af detta sitt påståendes riktighet
hade Hintze åberopat vittnen.
Att vice häradshöfdingen Hintze, genom att söka få ordet, skulle
hafva visat ringaktning emot domstolen och dess ordförande eller trots
emot en uttrycklig tillsägelse, syntes icke utan vidare kunna antagas.
Enligt häradsrättens protokoll och särskilda af Hagander åberopade intyg
skulle Hagander vid en tillsägelse åt Hintze att iakttaga tystnad hafva
tillagt, att Hintze i annat fall komme att utvisas, men å andra sidan
hade några af de närvarande nämndemännen förklarat sig icke kunna intyga,
att ett dylikt förständigande gifvits Hintze. Det tycktes därför
väl vara möjligt, att, om Hagander fällt ett yttrande af nu ifrågavarande
beskaffenhet, detta icke uppfattats af Hintze.
Om det i enlighet med hvad jag anfört med allt skäl kunde ifrågasättas,
att häradshöfdingen Hagander, då han första gången lät afvisa
vice häradshöfdingen Hintze ur sammanträdesrummet, saknat giltig anledning
till en sådan åtgärd, var det å andra sidan uppenbart, att Hagander,
innan målets behandling vid rätten afslutats, bort lämna Hintze
tillfälle att däri yttra sig. Så hade emellertid icke skett. Långt ifrån
att af egen drift ånyo förekalla Hintze, i ändamål att låta denne å
sin hufvudmans vägnar anföra hvad lian för målets utredning ansett vara
af betydelse, lät Hagander på ett för Hintze synnerligen sårande sätt
ännu en gång afvisa Hintze, då denne ville framlämna en kostnadsräkning.
Att Hagander, såsom han uppgifvit, ej uppfattat hvad Hintze vid sistberörda
tillfälle yttrat, syntes mig sakna betydelse, då Hagander, som
omedelbart förut till käranden framställt frågor angående dennes anspråk
- 1905 —
76
på ersättning för rättegångskostnaden, lätteligen kunnat inse, att det just
varit härom som Hintze velat yttra sig.
Genom sitt ifrågavarande åtgörande syntes häradshöfdingen Hagander
tillika hafva föranledt ett uppskof med omförmälta rättegång. Sedan
häradsrätten den 18 januari 1904 förklarat, att utslag i målet skulle meddelas
den 15 påföljande februari, fann sig nämligen häradsrätten sistnämnde
dag, på grund af hvad berörde den 18 januari i målet förekommit,
föranlåten att lämna käranden tillfälle att däri ytterligare andraga hvad
han kunde anse nödigt; och blef målet därför uppskjutet till den 15 mars.
På grund af det ofvan anförda ansåg jag det vara otvifvelaktigt, att
häradshöfdingen Hagander genom sitt ifrågavarande förfarande gjort sig
skyldig till fel i ämbetet, men för att ställa Haganders handlingssätt
i dess rätta belysning syntes det vara erforderligt att anskaffa närmare
utredning genom hörande af vittnen. Haganders fel måste nämligen
bedömas mildare eller strängare, allt efter som de af Hagander i förevarande
ärende lämnade uppgifter eller Hintzes påståenden kunde vara
med sanna förhållandet öfverensstämmande.
Jag uppdrog fördenskull åt advokatfiskalen vid hofrätten öfver Skåne
och Blekinge att inför hofrätten anställa åtal mot häradshöfdingen Hagander,
för hvad han i förevarande hänseende låtit komma sig till last.
Därvid skulle advokatfiskalen hemställa, att hofrätten måtte angående
förloppet vid omförmälta rättegångstillfälle medgifva vittnesförhör inför
hofrätten med de personer, Hintze i sina hit ingifna skrifter åberopat till
vittnen eller framdeles kunde i sådan egenskap uppgifva. Med ledning
af den utredning, som sålunda kunde vinnas, skulle advokatfiskalen å
Hagander yrka ansvar efter lag och sakens beskaffenhet, därvid jämväl,
för den händelse att genom vittnesförhöret skulle ådagaläggas, att, såsom
Hintze syntes hafva velat göra gällande, Haganders tillsägelser åt Hintze
att iakttaga tystnad gifvits på ett sätt, som varit för Hintze kränkande
och med den värdighet en domare i sin ämbetsutöfning bör iakttaga föga
öfverensstämmande, behörig hänsyn borde tagas till denna omständighet.
De ersättningsanspråk, som Hintze och klaganden Nils Persson, i målet
hörde, kunde komma att däri framställa, borde tillika i mån af befogenhet
af advokatfiskalen understödjas.
På grund häraf anställde advokatfiskalen åtal mot häradshöfdingen
Hagander och anmärkte därvid, att Hagander vid handläggningen af omförmälta
mål icke tillåtit vice häradshöfdingen Hintze att yttra sig å sin
hufvudmans vägnar, oaktadt hufvudmannen därom upprepade gånger gjort
anhållan, och därigenom föranledt ett uppskof med rättegången; att Hagander,
då Hintze hofsamt sökt begära ordet, på ett för Hintze kränkande
- 1905 -
77
sätt tillsagt honom att iakttaga tystnad; att Hagander vidare två gånger
från tingssalen utvisat Hintze, utan att därtill, särskild! hvad andra gången
beträffade, funnits giltig anledning; att utvisningen skett i vredesmod på
ett för Hintze synnerligen sårande sätt och därigenom väckt särskildt
uppseende; och att Hagander förty i utöfningen af sitt domareämbete vid
ifrågavarande tillfälle icke visat det lugn och den själfbehärskning, han
bort iakttaga. Advokatfiskal yrkade fördenskull, att Hagander, för hvad
han sålunda låtit komma sig till last, måtte fällas till ansvar jämlikt 25
kapitlet 17 § strafflagen.
Under åtalets fortgång framställde vice häradshöfdingen Hintze och
Nils Persson särskilda ersättningsanspråk, hvilka af advokatfiskal understöddes,
och yrkade Nils Persson tillika ansvar å häradshöfdingen Hagander,
för att denne skulle hafva i en till hofrätten ingifven skrift missfirmat
Nils Persson.
Sedan vittnesförhör inför hofrätten hållits den 27 oktober 1904, meddelade
hofrätten utslag i målet den 29 november 1904, därvid hofrätten
utlät sig:
Hofrätten funne tillräcklig utredning icke vara förebragt till stöd
för advokatfiskalens påstående om ansvar å häradshöfdingen Hagander för
felaktigt förfarande vid handläggningen af ifrågakomna mål, före det lian
utvisade Hintze ur tingssalen; och som det biifvit i åtalet utredt, att
Hintze, efter det han två gånger af Hagander erhållit tillsägelse att icke
afbryta förhandlingarna i målet, därvid Hagander andra gången tillagt,
att Hintze eljest finge lämna sessionsrummet, det oaktadt under pågående
förhandlingar begärt att få yttra sig, samt vid sådant förhållande Hagander,
genom att därvid på sätt som skett utvisa Hintze ur tingssalen, icke så
förbrutit sig i ämbetet, att ansvar därför borde Hagander ådörnas, men
Hagander, sedan Hintze ånyo inkommit i tingssalen, i stället för att lämna
Hintze tillfälle att yttra sig å sin hufvudmans vägnar, för andra gången
utvisat honom, utan att Hintze därtill gifvit giltig anledning, samt Hagander
härvid talat i häftig ton och på ett för Hintze kränkande sätt
befallt vakthafvande åklagaren att föra ut Hintze, pröfvade hofrätten rättvist
i så måtto bifalla advokatfiskalens ansvarstalan, att Hagander, jämlikt
25 kapitlet 17 § strafflagen, för det ämbetsfel, hvartill han sålunda gjort
sig förfallen, dömdes att bota 100 kronor.
Häradshöfdingen Hagander förpliktades tillika att i skadestånd till
Hintze utgifva 500 kronor och att ersätta Nils Perssons och Hintzes utgifter
härstädes och i åtalet inför hofrätten med 50 kronor åt Nils Persson
samt 250 kronor åt Hintze jämte hvad Hintze visade sig hafva ut
-
— 1905 -
78
gifvit till lösen för hofrättens protokoll och utslag i åtalet; och skulle
Hagander jämväl återgälda af statsverket utbetalta vittnesersättningar.
Det af Nils Persson mot Hagander väckta ansvarspåstående lämnade
hofrätten utan afseende.
Den mening, hofrättens utslag innehåller, omfattades af referenten
och två andra af hofrättens i beslutet deltagande ledamöter. En ledamot,
med hvilken hofrättens tillförordnade president instämde, yttrade emellertid
följande från beslutet skiljaktiga mening:
»Enär det icke blifvit ådagalagdt, att då Hagander under handläggningen
af omförmälta mål tillsade Hintze att iakttaga tystnad, detta skett
på ett för Hintze kränkande sätt;
samt enär, vid det förhållande att, enligt hvad utredt blifvit, Hagander
två särskilda gånger tillsagt Hintze att iakttaga tystnad och andra gången
tillagt, att Hintze eljest finge gå ut, Haganders åtgärd att, då hans tillsägelse
ej åtlyddes, utvisa Hintze ur tingssalen icke i och för sig bör för
Hagander föranleda ansvar,
ogillar jag åtalet i dessa delar;
men då nämnda utvisning företagits på ett för Hintze kränkande sätt,
och Hagander underlåtit att, såsom han bort, innan målets handläggning
afslutades, inkalla Hintze och lämna honom tillfälle att yttra sig i målet
— genom hvilken underlåtenhet Hagander dock, enligt hvad handlingarna
utvisa, ej vållat, att målet uppskjutits — utan i stället, då Hintze, som
åter gått in i tingssalen, ville framlämna eu kostnadsräkning, i häftig ton
och på ett för Hintze synnerligen sårande sätt befallt allmänne åklagaren
att föra ut honom,
dömer jag Hagander, jämlikt 25 kap. 17 § strafflagen, att för det
ämbetsfel, hvartill han härigenom gjort sig förfallen, höta 100 kronor
till kronan.
Då det enligt min mening ej får antagas, att Hintze till följd af
hvad Hagander låtit komma sig till last lidit eller kommer att lida någon
skada genom nedsättning i sin advokatverksamhet, ogillar jag Hintzes
endast i sådant afseende framställda anspråk på skadestånd.
Beträffande öfriga ersättningsfrågor äfvensom Nils Perssons ansvarsyrkande
är jag ense med referenten.»
Med hofrättens utslag fann jag mig ej böra åtnöjas. Af den utredning,
som i åtalet vunnits, syntes det mig framgå, dels att häradshöfdingen
Hagander, jämväl då han första gången utvisade vice häradshöfdingen
Hintze ur tingssalen, saknat giltig anledning till en sådan åtgärd, och dels
att äfven denna utvisning ägt rum på ett för Hintze kränkande sätt. Jagansåg
följaktligen Hagander hafva bort ådömas ansvar, för hvad han i detta
— 1905 —
79
afseende förbrutit sig. Fördenskull och då jag tillika fann det straff,
hofrätten ådömt Hagander, ej stå i riktigt förhållande till det ämbetsfel,
hofrätten lagt Hagander till last, uppdrog jag åt advokatfiskal att hos
Kungl. Maj:t söka ändring i hofrättens utslag, därvid advokatfiskal borde
yrka, att Kungl. Maj:t med ändring af utslaget måtte ej mindre ådöma
Hagander ansvar, för hvad han i nyss omförmälta afseende låtit komma
sig till last, än äfven i den del af målet, däruti hofrätten funnit Hagander
hafva gjort sig förfallen till ansvar för ämbetsfel, ådöma honom högre
straff än det af hofrätten bestämda.
De af advokatfiskalen i enlighet härmed anförda besvären äro på
Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
Felaktiga beslut i lagfartsärenden.
Af min till 1903 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse (sid. 16—20)
inhämtas, att sedan min företrädare i justitieombudsmansämbetet låtit inför
Göta hofrätt åtala dels justitieborgmästaren F. M. Colliander och justitierådmannen
Erik Trana, såsom ansvarige för ett af rådstufvurätten i Göteborg
den 9 april 1901 meddeladt beslut, hvarigenom eu ansökning om
lagfart obehörigen afslagits, dels ock justitieborgmästaren Colliander, justitierådmannen
Trana och magistratssekreteraren G. J. Åkermark, såsom ansvarige
för ett den 15 april 1901 meddeladt beslut, hvarigenom rådstufvurätten
utan laga skäl vägrat att till pröfning upptaga en förnyad ansökning
om lagfart å samma fastighet, samt hofrätten på detta åtal meddelat
utslag den 3 oktober 1902, hade besvär i målet anförts af rådstufvurättens
bemälte ledamöter.
Dessa besvär äro numera pröfvade af Kungl. Maj:t, som genom utslag
den 30 november 1904 förklarat sig ej finna skäl att göra ändring i hofrättens
utslag.
Underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna handlingar.
Uti den i Karlskrona utkommande tidningen »Blekinge läns tidning»
för måndagen den 1 februari 1904 fanns under rubriken »en örfil åt
grundlagen» intagen en artikel, däri förekom bland annat följande:
»Då det i fredags kom till vår kunskap, att amiralitetspastorn Hussénius
till stationsbefälhafvaren ingifvit sin förklaring i anledning af chefens
för skeppsgossekåren förut och äfven annorstädes i dagens nummer
— 1905 -
80
omnämnda anmälan emot amiralitetspastorn, infunno vi oss genast på
militärexpeditionen och anhöllo att få taga del af amiralitetspastorns förklaring.
Härtill svarades, att skrifvelsen ännu icke vore diarieförd och
således icke tillhörde offentligheten’. Att skrifvelsen ännu icke var diarieförd,
funno vi rimligt, då den ju alldeles nyss var inkommen. Men större
blef vår öfverraskning, då den diarieförande adjutanten samtidigt upplyste,
att icke heller kårchefens anmälan, hvilken dock inkommit för omkring
en vecka sedan, var diarieföi’d och således icke heller, enligt adjutantens
mening, vore offentlig. På vår fråga, när skrifvelserna kunde väntas
blifva diarieförda, svarades, att därom kunde ingen upplysning lämnas.»
I skrifvelse till stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona
anmodade jag stationsbefälhafvaren att till mig inkomma med vederbörandes
yttrande öfver hvad i berörda tidningsartikel anmärkts dels beträffande
till stationsbefälhafvaren i tjänsten inkomna handlingars antecknande i det
vid stationsbefälhafvarens expedition förda diarium öfver ankomna och
afgångna skrivelser i militära och kommandomål, dels ock rörande
dylika handlingars tillhandahållande åt allmänheten. Med skrifvelse
af den 9 februari 1904 öfversände konteramiralen Carl Adam Magnus
Hjulhammar i egenskap af tjänstförrättande stationsbefälhafvare ett af
stationsbefälhafvarens adjutant, kommendörkaptenen af första graden Nils
Elias Anckers, afgifvet yttrande, däri anfördes: att alla handlingar i regel
antecknades i diarium och diarieregister, så fort ske kunde efter deras
ankomst till expeditionen, och icke föredroges för stationsbefälhafvaren,
innan detta verkställts; att undantag ägde rum endast vid särskild brådska;
att den i »Blekinge läns tidning» omnämnda rapporten från chefen för
skeppsgossekåren, hvilken rapport anlände den 21 januari, icke genast
diariefördes, utan af kommendörkaptenen behölls på bordet för att kunna
vid stationsbefälhafvarens ankomst till expeditionen utan tidsutdrägt föredragas;
att rapporten efter föredragningen af stationsbefälhafvaren personligen
öfversändes till amiralitetspastorn, från hvilken den, åtföljd af amiralitetspastorns
förklaring, återkom till expeditionen först den 29 januari,
ungefär en kvarts timme före redaktörens i tidningen omnämnda besök;
att handlingarna af kommendörkaptenen omedelbart efter deras återkomst
öfversändes till stationsbefälhafvaren, som vid tillfället befann sig å varfschefsexpeditionen;
att till följd häraf handlingarna icke funnits å expeditionen
vid tiden för redaktörens besök, hvarom kommendörkaptenen upplyste
honom i närvaro af kommendörkaptenen af första graden W. Lannerstierna
och kaptenen J. Grafström, hvilka vid tillfället befunnit sig i
expeditionsrummet; att handlingarna medfördes af stationsbefälhafvaren
vid hans ankomst till expeditionen senare på dagen, då de diariefördes,
- 1905 —
81
samt att enligt för expeditionen gällande arbetsordning adjutanten, skulle
för handlingars utlämnande inhämta stationskef;! 1 hafvarens tillåtelse.
Sedan Blekinge läns tidnings» redaktör och ansvarige utgifvare Göte
Bjurman, under uppgift att han vore den person, som å tidningens vägnar
å stationsbefälhafvarens militärexpedition gjort framställning om delfående
af amiralitetspastorn Hussénius’ förklaring, uti en den 13 februari 1904
hit anländ skrifvelse anhållit att få inkomma med belysning af kommendörkaptenen
Anckers’ berörda yttrande, fick jag den 1 mars 1904 från Bj urman
emottaga ett skriftligt anförande, hvilket var af hufvudsakligen följande
innehåll:
Det vore alldeles själfklart, att hvad som utgjorde den ifrågavarande
tidningsartikelns ledmotiv, och hvarförutom uppsatsen i sin helhet lika
litet kunde tänkas hafva tillkommit som en diskussion utan diskussionsämne,
vore det uppgifna förhållandet, att adjutanten vid Bj urmans besök
å stationsbefälhafvarens militärexpedition den 29 januari såsom skäl för
sin vägran att låta Bj urman taga del af chefens för skeppsgossekåren
rapport emot amiralitetspastorn Hussénius och dennes förklaring i anledning
af rapporten anfört, att ingendera skrifvelsen diarieförts och således
icke heller tillhörde offentligheten.
Då kommendörkaptenen Anckers näppeligen bort kunna vara blind
för att en förklaring, som icke till bestridande eller något slags bemötande
upptoge just detta fundamentala motiv, måste blifva så haltande, att den
knappast kunde förtjäna namn af förklaring, så vore det i högsta grad
påfallande, att han i sitt yttrande omsorgsfullt undvikit att med ett enda
ord tangera denna kardinalpunkt.
I stället missminde sig kommendörkaptenen Anckers i fråga om det
korta och fåordiga samtalet därhän, att han sagt sig i två namngifna
personers närvaro hafva upplyst Bj urman, att handlingarna vid tiden för
Bj urmans besök ej funnits å expeditionen tillgängliga.
Bj urman vidhölle emellertid på det bestämdaste sin uppgift, att,
alldeles oafsedt huruvida handlingarna vid tiden för Bjurmans besök å
militärexpeditionen faktiskt varit där befintliga eller icke, något hvarom
Bj urman alls ingenting kände, kommendörkaptenen Anckers för Bjur man
såsom orsak till att Bj urman ej kunde få taga del af dem uppgifvit
endast och allenast det, att de icke voro diarieförda och därför enligt
Anckers’ mening ej heller offentliga.
Med hänsyn till att kommendörkaptenen Anckers’ förklaring just i
själfva kardinalpunkten iakttoge tystnad och med hänsyn ytterligare till
den synnerligen stora principiella betydelsen af, huruvida afslaget gifvits
Bj urman af grundlagsbrytande skäl eller icke, hemställde Bj urman, huru
Juslitieomludsmannens
ämbetsheråttelse till 1905 års Ililesdag. 11
82
vida jag ej skulle finna skäligt att föranstalta om vittnesförhör med de
båda personer, som enligt kommendörkaptenen Anckers’ utsago varit närvarande
vid tillfället.
Beträffande kommendörkaptenen Anckers’ yttrande ville Bj urman för
öfrigt endast konstatera, att kommendörkaptenen icke bestrida Bj urmans
utsago i tidningsartikeln, att kommendörkaptenen på Bjurmans fråga, när
skrifvelserna kunde väntas blifva diarieförda, svarat, att därom kunde
ingen upplysning lämnas, samt att det i detta fall gifvetvis ej varit tal
om något utlämnande af handlingar från lokalen, för hvilket enligt kommendörkaptenens
uppgift stationsbefälhafvarens samtycke erfordrats, utan
blott om ett delfående inne på expeditionen; för detta måste stationsbefälhafvarens
samtycke vara öfverflödigt, då det gällde sådana handlingar,
som omförmältes i tryckfrihetsförordningens 2 § 4 moment, och af hvilka
allmänheten enligt nämnda lagrum ägde rättighet att genast och utan
tidsutdräkt få taga del.
Efter det jag uti skrifvelse af den 2 mars 1904 anmodat stationsbefälhafvaren
att ej mindre infordra och till mig öfverlämna kommendörkaptenen
Anckers’ yttrande öfver Bj urmans skriftliga anförande än äfven
för egen del afgifva förklaring i ärendet äfvensom att tillhandahålla mig
afskrift af den utaf kommendörkaptenen Anckers i hans redan afgifna
yttrande omförmälta för stationsbefälhafvarens expedition gällande arbetsordning,
inkom konteramiralen Hjulhammar till mig dels med nytt yttrande
af kommendörkaptenen Anckers och dels med egen förklaring,
hvilken sistnämnda var åtföljd af afskrift af den ifrågavarande arbetsordningen.
I det af kommendörkaptenen Anckers afgifna förnyade yttrandet anförde
denne:
Bj urman syntes grunda sina framställningar hufvudsakligen på den
förutsättningen, att kommendörkaptenen skulle missminna sig, då han
påstått sig i två namngifna personers närvaro hafva upplyst, att handlingarna
vid Bj urmans besök ej funnits å expeditionen. Äf vid yttrandet
fogade intyg styrktes emellertid kommendörkaptenens nämnda påstående,
hvilket jämväl vidhölles.
Ehuru härmed det väsentligaste af skriftens innehåll vore bemött,
ansåge sig kommendörkaptenen böra tillägga följande:
Då kommendörkaptenen meddelade Bj urman, att handlingarna i fråga
ej vore diarieförda och sålunda — enligt kommendörkaptenens mening —
på denna grund ej heller offentliga, så syftade kommendörkaptenen på
bestämmelserna i stationsbefälhafvarens note den 11 september 1896 angående
kommendörkaptenens rättighet att från expeditionen utlämna hand
—
1905 —
83
lingar. Skälet hvarför kommendörkaptenen i sitt första yttrande ej berört
detta vore, att han ansett det härvidlag icke vara fråga om kommendörkaptenens
mening, utan endast om det skal, som verkligen föranledde,
att handlingarna då icke kunde delgifvas Bjurman, nämligen att desamma
vid tillfället icke funnits tillgängliga å expeditionen. Att kommendörkaptenen
Anckers på Bjurinans fråga sagt sig icke veta, när handlingarna
kunde blifva diarieförda, vore riktigt, och orsaken härtill hade varit, att
kommendörkaptenen icke vetat, när stationsbefälhafvaren, till hvilken handlingarna,
enligt hans order, omedelbart efter deras ankomst afsändts, kunde
komma att öfverlämna dem till kommendörkaptenen Anckers.
De i detta yttrande åberopade intygen voro så lydande:
»Att jag, som vid redaktör G. Bj urmans besök å stationsbefälhafvarens
militärexpedition den 29 sistlidne januari äfven befann mig i expeditionsrummet,
under samtalet mellan kommendörkaptenen N. E. Anckers och
herr Bj urman hört kommendörkaptenen Anckers underrätta herr Bj urman
om att de af honom begärda handlingarna ej då funnos på expeditionen,
intygas härmed på begäran. Karlskrona den 8 mars 1904. V. Lanners
ti erna, kommendörkapten»;
»På begäran får jag härmed intyga, att jag den 29 sistförflutne januari
vid redaktör Bj urmans besök å stationsbefälhafvarens expeditionsrum
befann mig i bemälta rum, men vid redaktörens inträde genast aflägsnade
mig därifrån för anteckningars införande i den anmälningslista, som är
placerad i rummet närmast intill och alldeles invid dörren, hvilken under
hela tiden var lämnad öppen, samt att jag hört kommendörkapten
Anckers upplysa herr Bj urman om att vissa af honom begärda handlingar
då icke funnos å expeditionen. Karlskrona den 10 mars 1904. J. Grafström,
kapten.»
Med tillkännagifvande att han ej hade något att erinra emot hvad
kommendörkaptenen Anckers’ senare yttrande i själfva saken innehölle,
anförde konteramiralen Hjulhammar i sin förklaring hufvudsakligen följande:
Någon
bestämmelse funnes icke meddelad om tiden, inom hvilken
de till stationsbefälhafvaren inkomna handlingar skulle diarieföras, utan
innehölle reglementet för flottan I delen 208 § beträffande de till stationsbefälhafvarens
militärexpedition hörande handlingar endast åliggande för
adjutanten »att föra diarium med register öfver alla såväl ankomna som
afgångna skrivelser i militära och kommandomål». Såsom regel iakttoges,
att handlingarna genast intoges i diariet, så att stationsbefälhafvaren icke
handlade mål och ärenden, förrän sådan diarieföring ägt rum, såvidt icke
i särskildt fall på grund af förekommande omständigheter ett motsatt
— 1905 —
84
förfarande funnes lämpligt. Anledningarna därtill kunde vara flerahanda,
och rätten att i sådant afseende bestämma torde icke utan olägenhet kunna
betagas stationsbefälhafvaren.
Hvad nu förevarande ärende beträffade hade den fördröjda diarieföringen
berott därpå, att konteramiralen mottagit handlingarna för att,
innan vidare åtgärd af honom vidtoges, med deras öfversändande till
amiralitetspastorn lämna denne ett af konteramiralen önskadt tillfälle att
i ärendet afgifva yttrande för visst ändamål. Det af konteramiralen åsyftade
ändamålet hade emellertid icke vunnits genom berörda remiss till
amiralitetspastorn, hvarefter intet annat återstått än att behandla ärendet
i vanlig ordning, hvilket också omedelbart ägde rum, så snart handlingarna
återkommit till konteramiralen från amiralitetspastorn.
Den för stationsbefälhafvarens expedition gällande arbetsordning
lydde enligt den af konteramiralen Hjulhammar insända afskriften på
följande sätt:
»Af förekommen anledning har stationsbefälhafvaren härigenom velat
erinra, att det skall vara den i stationsbefälhafvarens expedition biträdande
personal förbjudet ej mindre att låta hvem det vara må från berörda
expeditioner utlåna koncept eller andra handlingar, som i nämnda
expeditioner förvaras, utan med vederbörligt tillstånd af stationsbefälhafvaren,
än äfven att å annan tid än expeditionstider bereda enskild person
tillfälle att afskrifva eller eljest taga kännedom om innehållet i ofvan
omförmälda koncept och handlingar.»
Sedermera inkom Bj urman med påminnelser, däruti han bland annat
androg följande:
Kommendörkaptenen Anckers ansåge sig hafva i det väsentligaste bemött
Bj urmans föregående yttrande i ärendet därmed, att han presterade
intyg från kommendörkaptenen Lannerstierna och kaptenen Grafström af
innehåll, att dessa personer hört honom upplysa Bj urman, att de handlingar,
Bjurman efterfrågade, ej funnes inne på expeditionen. Då emellertid
Bj urmans eget medvetande, att eu dylik upplysning icke gifvits
honom, vore ytterst lifligt, då det syntes Bjurman fullkomligt otänkbart,
att Bjurman, som hela tiden under det fåordiga och korta samtalet hade
uppmärksamheten spänd, skulle kunnat undgå att uppfatta ett så väsentligt
yttrande, då Bjurman omedelbart före utgåendet från expeditionen
sammanfattade och preciserade sin förfrågan därhän: »alltså var hvarken
den ena eller den andra skrifvelsen diarieförd och således icke heller
offentlig — det var ju så, herr kommendörkapten?», hvartill kommendörkaptenen
svarade: ja!, och då hela den inre sannolikheten och hela det
inre sammanhanget talade mot, att kommendörkaptenens uppgift i denna
— 1905 —
85
punkt skulle kunna vara med det verkliga förhållandet öfverensstämmande,,
kunde Bjurman icke böja sig för något annat intyg än ett edfäst sådant.
För ett dylikt måste Bj urman naturligtvis göra det.
Som likväl intygen naturligtvis måste vara afgifna i god tro, och
alltså stark sannolikhet förefunnes för, att de vid eventuellt vittnesförhör
blefve edfästa, samt Bjurmans uppgift således intet torde hafva att vinna
genom ett dylikt förhör, afstode Bjur man från sin härutinnan gjorda
hemställan, detta så mycket hellre som hvad Bj urman genom förhöret
skulle önskat få utrönt varit, såsom Bj urman i sitt första anförande framhållit,
den frågan, huruvida kommendörkaptenen Anckers’ afslag på Bj urmans
begäran gifvits »af grundlagsbrytande skäl eller icke», och det nu
genom kommendörkaptenens senare yttrande och konteramiralens förklaring
stode fast, att med den uppfattning, dessa personer hyste om sättet
för tjänsteexpeditionens skötande och helgd en af tryckfrihetsförordningens
2 § 4 moment, det med visshet kunde sägas, att, äfven om handlingarna
funnits inne på expeditionen, det skulle hafva grundlagsstridig! förvägrats
Bjurman att få taga del af dem, då de icke varit diarieförda, liksom det
vore tydligt, att Bjurman och för öfrigt hvem som helst riskerade att,
så länge denna konteramiralens och kommendörkaptenens uppfattningkvarstode,
i morgon dag förvägras att taga del af till sin natur offentliga,
men »på grund af förekommande omständigheter» icke diarieförda
handlingar, äfven om dessa funnes å tjänsterummet tillgängliga.
Då konteramiral en Hjulhammar sade sig icke hafva något att erinra,
mot hvad kommendörkaptenen Anckers’ senare yttrande i själfva saken
innehölle, måste detta tolkas så, att han själf i sak hyste och vore. beredd
att tillämpa samma uppfattning som kommendörkaptenen Anckers.
Dessa personers mening tedde sig i realiteten sålunda: en handling,
som icke vore diarieförd, vore ej offentlig; på grund af förekommande
omständigheter kunde diarieföringen när som helst uppskjutas på fullkomligt
obestämd tid i strid med all god ordning och själfva begreppet
diarieföring, som med nödvändighet betydde ett antecknande i tidsföljd;
en handling kunde alltså blott genom att ej diarieföras obegränsad t längeundanhållas
offentligheten.
Att denna bestämdt och tydligt uttalade uppfattning, då den tilllämpades,
måste göra grundlagens uttryckliga och stränga bud om handlingars
tillhandahållande åt allmänheten fullkomligt illusoriskt och bereda
en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter, vore uppenbart.
, *
— 1905 —
86
Gällande reglemente för flottan innehåller i I delen 208 §, att enligt
de order, stationsbefälhafvaren meddelar, hafva stationsbefälhafvarens adjutanter
till åliggande, bland annat, att föra diarium med register öfver
alla såväl ankomna som afgångna skrifvelse!’ i militära och kommandomål.
Enligt detta stadgande skola således rörande alla till stationsbefälhafvaren
ankommande eller från honom utgående skrifvelse]’ i militära
och kommandomål anteckningfar göras i ett diarium, och verkställandet
af dessa anteckningar åligger de hos stationsbefälhafvaren anställde adjutanter.
Uppenbarligen är äfven stadgandets mening, likasom det ock
ligger i sakens natur, att ankomna skrifvelse!’ skola, omedelbart efter
deras ankomst och innan någon åtgärd i anledning af skrifvelserna vidtages,
antecknas i diariet, och att anteckning om afgångna skrifvelse!’ bör
ske därstädes omedelbart efter deras expedierande.
Uti förevarande ärende syntes följande vara upplyst.
Till stationsbefälhafvarens vid kungl. flottans station i Karlskrona
militärexpedition ankom den 21 januari 1904 uti den tjänstförrättande
stationsbefälhafvarens konteramiralen Hjulhammars frånvaro en rapport
från chefen för skeppsgossekåren. Rapporten mottogs af kommendörkaptenen
An ekers i egenskap af diarieförande adjutant, men någon anteckning
om rapporten verkställdes ej i diariet, utan behölls densamma
af Anckers på bordet för att kunna vid den tjänstförrättande stationsbefälhafvarens
ankomst till expeditionen utan tidsutdräkt föredragas.
Efter det konteramiralen Hjulhammar ankommit till expeditionen, blef
rapporten af kommendörkaptenen Anckers inför konteramiralen föredragen
samt därpå till konteramiralen öfverlämnad, utan att rapporten dessförinnan
blifvit i diariet antecknad, hvarpå konteramiralen Hjulhammar med
fullt medvetande om detta förhållande personligen öfversände rapporten
till amiralitetspastorn Hussénius. Från denne återkom rapporten till
militärexpeditionen den 29 i nyssnämnda månad tillika med en af amiralitetspastorn
i anledning af rapporten afgifven förklaring, och först sistnämnde
dag blef rapporten i diariet antecknad.
Genom hvad sålunda förekommit vore kommendörkaptenen Anckers
och konteramiralen Hjulhammar förvunne att hafva handlat i strid med
det anförda stadgandet i reglementet för flottan, den förre så till vida
som han, utan att dessförinnan hafva i det å militärexpeditionen förda
diariet gjort vederbörliga anteckningar om chefens för skeppsgossekåren
rapport, föredragit densamma inför konteramiralen Hjulhammar och till
denne öfverlämnat rapporten, samt konteramiralen Hjulhammar så till
vida som han, med vetskap om att rapporten ej blifvit i diariet antecknad,
öfversändt rapporten till amiralitetspastorn Hussénius. Till följd af
— 1905 —
87
konteramiralens och kommendörkaptenens berörda tillvägagåenden hade
antecknandet i diariet af ifrågavarande rapport blifvit obehörigen fördröj dt
under mer än en vecka.
Den af kommendörkaptenen Anckers uppgifna anledningen till hans
reglementsstridiga förfarande kunde jag ej finna utgöra någon tillfredsställande
ursäkt. Kommendörkaptenen hade uppgifvit, att rapporten ej
genast efter ankomsten diariefördes utan af honom behölls på bordet för
att kunna vid konteramiralen Hjulhammars ankomst till militärexpeditionen
utan tidsutdräkt föredragas. Men utom det att det varit öfverensstämmande
med god ordning, att rapporten antecknats i diariet, innan
den för tjänstförrättande stationsbefälhafvaren föredragits, så syntes de
anteckningar, som skulle föranledts af rapportens införande i diariet, ej
hafva varit af den vidlyftighet, att de ej kunnat verkställas före den
tjänstförrättande stationsbefälhafvarens ankomst till expeditionen, och, om
så varit fallet, att anteckningarna ej kunnat medhinnas innan stationsbefälhafvarens
ankomst, torde de alltför väl hafva kunnat afbrytas för att
efter rapportens föredragande åter fortsättas och afslutas. Uti alla händelser
hade det varit kommendörkaptenens plikt att i diariet anteckna rapporten,
innan densamma af honom, öfverlämnades till konteramiralen Hjulhammar.
Konteramiralen Hjulhammars försvar för sitt åtgörande i saken kunde
af mig ännu mindre godkännas.
Såsom af det föregående framgår, hade konteramiralen till en början
anfört, att någon bestämmelse ej funnes meddelad om tiden, inom hvilken
de till stationsbefälhafvaren inkomna handlingar skola diarieföras, utan
reglementet för flottan I delen 208 § innehölle beträffande de till stationsbetälhafvarens
militärexpedition hörande handlingar endast åliggande för
adjutanten att föra diarium med register öfver alla såväl ankomna som
afgångna skrivelser i militära och kommandomål; att såsom regel iakttoges,
att handlingarna genast blefve i diariet intagna, så att stationsbefälhafvaren
icke handlade mål och ärenden, förrän sådan diarieföring
ägt rum, så vidt icke i särskildt fall på grund af förekommande omständigheter
ett motsatt förfarande funnes lämpligt; att anledningarna
därtill kunde vara flerahanda; samt att rätten att i sådant afseende bestämma
icke torde utan olägenhet kunna betagas stationsbefälhafvaren.
Enligt hvad jag förut anfört, måste emellertid det åberopade stadgandets
mening anses vara den, att ankomna skrivelser skola, genast
efter deras ankomst och innan någon åtgärd i anledning af skrifvelserna
vidtages, antecknas i diariet, och någon rätt för stationsbefälhafvaren att,
då han möjligen kan finna sådant lämpligt, afvika från denna regel kan
därför enligt min uppfattning icke tillerkännas honom.
- 1905 —
88
Konteramiralen Hjulhammar hade vidare anfört, att diarieföringen af
chefens för skeppsgossekåren rapport fördröjts därigenom, att konteramiralen
mottagit handlingarna för att, innan vidare åtgärd af honom
vidtoges, med deras öfversändande till amiralitetspastorn lämna denne ett
af konteramiralen önskadt tillfälle att- afgifva yttrande i ärendet för visst
ändamål, men att det åsyftade ändamålet icke genom berörda remiss
vunnits.
Hvad konteramiralen Hjulhammar sålunda yttrat lämnade emellertid
icke tillräcklig upplysning rörande anledningen till, att konteramiralen i
förevarande fall åsidosatt reglementets föreskrift uti ifrågavarande hänseende.
Jag var därför ej i tillfälle att bedöma, huruvida anledningen
varit sådan, att den skulle kunnat i någon mån för konteramiralen utgöra
en ursäkt.
Jag fann följaktligen konteramiralen Hjulhammar och kommendörkaptenen
Anckers hafva i ofvan angifna afseenden förfarit felaktigt i tjänsten.
Betydelsen af de utaf dem begångna felaktigheterna kunde dock
ingalunda anses uttömd därmed, att desamma betecknades såsom ett öfverträdande
af en gällande ordningsföreskrift. Felaktigheterna voro nämligen
af den beskaffenhet, att de kunde sätta i fara de rättigheter, som i tryckfrihetsförordningens
2 § 4 moment tillförsäkras allmänheten. Väl äro
handlingars egenskap af att vara offentliga beroende på deras egen beskaffenhet
och ej på den omständigheten, huruvida de blifvit diarieförda
eller icke, så att i detta afseende saknar ett dröjsmål med en handlings
diarieförande betydelse; men ett fördröjdt eller helt och hållet underlätet
diarieförande af en handling, som i sig är offentlig, torde vara ägnadt
att för allmänheten göra det svårare om ej rent af omöjligt att begagna
sig af den i nyssnämnda lagrum en hvar tillagda rätt att erhålla del af
offentliga handlingar.
Jag ansåg därför berörda förseelser vara af beskaffenhet att påkalla
laga beifran och uppdrog fördenskull åt krigsfiskalen att inför krigshofrätten
tilltala konteramiralen Hjtilhammar och kommendörkaptenen Anckers
för ifrågavarande af dem begångna tjänstefel med yrkande om ansvar å
dem efter lag och sakens beskaffenhet.
På det åtal, som af krigsfiskalen i enlighet härmed anställdes, meddelade
krigshofrätten, efter föregången skriftväxling, utslag den 17 december
1904. Krigshofrätten utlät sig däri:
Ehuru kommendörkaptenen Anckers, då han den 21 januari 1904 i
egenskap af diarieförande adjutant å stationsbefälhafvarens militärexpedition
för stationsbefälhafvaren anmält och till denne öfverlämnat ifrågavarande,
till expeditionen samma dag inkomna tjänsterapport utan att
- 1905 —
89
dessförinnan om rapporten göra vederbörlig anteckning i diariet, icke
kunde anses hafva förfarit i öfverensstämmelse med grunderna för ofvan
omförmälta bestämmelse i gällande reglemente för flottan del I § 208,
likväl och då hvad sålunda emot kommendörkaptenen förekommit med
hänsyn till konteramiralen Hjulhammars vid tillfället i ärendet vidtagna
åtgärder icke vore af beskaffenhet att böra för kommendörkaptenen medföra
ansvarspåföljd, alltså blefve kommendörkaptenen från ansvar därutinnan
befriad; men enär i målet vore upplyst, att kommendörkaptenen, sedan
rapporten den 29 januari 1904 återkommit till militärexpeditionen, då
åtföljd af amiralitetspastorn Hussénius’ däröfver afgifna förklaring, i stället
för att begagna sig af det tillfälle, som för kommendörkaptenen då erbjudit
sig att omedelbart i diariet verkställa de anteckningar om ärendet,
hvilka reglementsenligt skolat där inflyta, öfversändt de båda handlingarna
till konteramiralen Hjulhammar, hvilken vid tillfället befunnit sig å varfsexpeditionen,
samt kommendörkaptenen, då han så förfarit, visat försummelse
i en honom i hans omförmälta egenskap enligt reglementet åliggande
tjänsteplikt, pröfvade krigshofrätten, i förmågo af 144 § strafflagen
för krigsmakten, lagligt döma kommendörkaptenen för hvad honom sålunda
läge till last att undergå disciplinstraff af arrest utan bevakning i en dag.
Hvad därefter vidkomme den mot konteramiralen Hjulhammar i målet
förda talan, så enär i målet vore utredt, att konteramiralen, ehuru han
ägt kännedom om att ofvanberörda den 21 januari 1904 af adjutanten
hos honom anmälda tjänsterapport icke blifvit diarieförd, dock innan diarieföring
af ärendet verkställts öfversändt rapporten till amiralitetspastorn
Hussénius, samt konteramiralen härigenom, på sätt i målet anmärkts,
förfarit felaktigt i sitt ämbete, alltså blefve konteramiralen jämlikt 144 §
strafflagen för krigsmakten dömd att för sitt berörda förfarande undergå
arrest utan bevakning i två dagar.
Fråga om behörigheten af förordnande för särskild åklagare
i stad m. m.
Handlingarna i ett genom klagomål af ledamöterna utaf Sveriges
advokatsamfund vice häradshöfdingen Bernt Erik Drakenberg, auditören
John Greiffe och extra ordinarie notarien N. A. T. von Sneidern härstädes
anhängiggj or dt ärende äfvensom öfriga för mig i ärendet tillgängliga
upplysningar utvisade följande.
I eu under år 1902 hit insänd skrift påkallade kollegan vid västra
femklassiga allmänna läroverket i Göteborg Alfred Fridell min ämbets-i
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1906 års Riksdag. 12
Åtal mot
rektorn
!. E. Möller.
90
Förordnanden
för t. f. landsfiskalen
C. F.
Köhler,
åtgärd i anledning däraf, att rektorn vid samma läroverk C. E. Möller
skulle hafva obehörigen påfört läroverkets ljus- och vedkassa kostnad för
bränsle, som Möller för egen räkning förbrukat. Efter föregången skriftväxling
och sedan Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län på min begäran låtit anställa polisundersökning rörande hvad i ärendet
lagts Möller till last, uppdrog jag i skrifvelse af den 26 februari 1903
åt advokatfiskalen vid kammarrätten att inför bemälta domstol ställa
Möller under åtal, för det han, enligt hvad den i ärendet åstadkomna utredningen
syntes gifva vid handen, vid särskilda tillfällen tillgripit och
förskingrat medel, tillhörande läroverkets ljus- och vedkassa, samt genom
veterligen oriktiga räkenskaper och verifikationer sökt dölja samma tillgrepp.
Sedan advokatfiskalen i enlighet härmed anhängiggjort åtal mot
Möller, företogs efter kammarrättens förordnande undersökning i målet
inför rådstufvurätten i Göteborg, därunder såsom vittnen efter aflagd ed
hördes, bland andra, vaktmästaren vid ofvannämnda läroverk Carl Börjesson,
vedhandlaren Carl Ludvig Dahlgren och den sistnämndes förutvarande
biträde Sigrid Ottilia Anderson. Undersökningen vid rådstufvurätten alslutades
den 20 juni 1903.
Den 30 i samma månad utfärdade Konungens befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län för tillförordnade landsfiskalen i Stockholms läns
södra distrikt Carl Fredrik Kölder ett förordnande af följande lydelse:
»Till t. f. landsfiskalen C. F. Köhler.
Sedan hit anmälts, att skälig anledning förefinnes till misstanke, att
vaktmästaren Carl Börjesson vid västra femklassiga läroverket i Göteborg
i samförstånd med en del leverantörer till läroverket i fråga gjort sig
skyldig till bedrägeri och möjligen äfven andra brott inom Göteborgs
stad och trakten däromkring, har Konungens befallningshafvande på därom
gjord framställning härigenom velat förordna eder att i egenskap af
särskild allmän åklagare i Göteborgs och Bohus län vid vederbörliga, domstolar
inom länet mot bemälde Börjesson eller i saken delaktige anhängiggöra
och utföra ansvarstalan. Göteborg i landskanslist den 30 juni 1903.
Gnat. Lagerbring.
Ernst Thorit).»
Deri 22 juli 1903 aflat Köhler till poliskammaren i Göteborg en så
lydande skrifvelse:
»Till poliskammaren i Göteboi’g.
Enär skälig anledning till misstanke förefinnes, att vaktmästaren vid
västra allmänna läroverket för gossar Carl Börjesson, vedhandlanden Carl
Ludvig Dahlgren och ogifta Sigrid Anderson, alla boende bär i staden,
— 1905 -
91
dels inför Göteborgs rådstufvurätt emot bättre vetande burit falskt vittnesbörd
dels äfven skäligen misstänkas för att inom Göteborgs stad gjort
sig skyldiga till bedrägligt förfarande emot västra femklassiga läroverket
för gossar, får jag, på grund af härhos i afskrift bifogade förordnande,
hvaraf inhämtas, att jag i förevarande sak äger befogenhet att anhängiggöra
och utföra ansvarstalan emot förbemälde Börjesson och hans medskyldige,
ödmjukast anhålla, det poliskammaren på mitt ansvar måtte i
häkte taga och till länsfängelset införpassa ofvanbemälde Carl Börjesson,
Carl Ludvig Dahlgren och Sigrid Anderson i afbidan på vidare utredning
inför Göteborgs rådstufvurätt. Göteborg den 22 juli 1903.
Carl F. Kölder.»
1 anledning af denna skrifvelse meddelade poliskammaren följande
resolution:
»Poliskammaren kommer att i anledning af denna skrifvelse föranstalta
om undersökning rörande hvad i skrifvelsen förts nedannämnde
Carl Börjesson, Carl Ludvig Dahlgren och Sigrid Anderson till last och,
sedan utredning i saken vunnits, fatta beslut beträffande nämnda personers
häktande.
Göteborg i poliskammaren den 22 juli 1903.
Ex ofiicio:
Gust. Hamberg.»
Den 23 juli 1903 ingaf Kölder till Konungens befallningshafvande
följ ande skrifvelse:
»Till Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län.
Af Konungens befallningshafvande har jag den 30 sistlidne juni
månad erhållit förordnande att i egenskap af särskild åklagare vid vederbörliga
domstolar inom länet anhängiggöra och utföra ansvarstalan mot
vaktmästaren vid västra femklassiga läroverket i Göteborg Carl Börjesson,
mot hvilken skälig anledning till misstanke då förefunnits, att han i samförstånd
med en del leverantörer till läroverket i fråga gjort sig skyldig
till bedrägeri och möjligen äfven andra brott inom Göteborgs stad och
trakten däromkring, äfvensom att mot öfriga i saken delaktige anhängiggöra
och utföra enahanda ansvarstalan.
Då emellertid med de undersökningar, som af mig företagits, anledning
till skälig misstanke uppstått, att bemälde Börjesson, vedhandlanden
Carl Ludvig Dahlgren och dennes förra handelsbiträde ogifta Sigrid Anderson,
alla boende i Göteborg, dels emot bättre vetande burit falskt
vittnesbörd inför Göteborgs rådstufvurätt, dels äfven på sannolika skäl
- 1905 -
v*.
92
Klagoskrift.
misstänkas för bedrägligt förfarande mot ifrågavarande läroverk, vände
jag mig förliden gårdag till poliskammaren i Göteborg med begäran om
förbemälda personers häktande. Poliskammaren, som synes icke vilja tillmäta
Konungens befallningshafvandes åberopade förordnande tillräckligt
stor betydelse eller rätt uppfatta innebörden af detsamma, afslog denna
min framställning.
Med öfverklagande af poliskammarens förberörda beslut får jag, under
hänvisning till kungl. förordningen den 16 februari 1864 § 19 mom. 5,
vördsammast hemställa, att Konungens befallningshafvande behagade antingen
förständiga poliskammaren i Göteborg att ofördröjligen i häkte
taga och till länsfängelset införpassa ofvannämnde Carl Börjesson, Carl
Ludvig Dahlgren och Sigrid Anderson eller ock på annat sätt meddela
handräckning för deras häktande.
Göteborg den 28 juli 1908.
Carl F. Köhler,
t. f. landsfiskal.»
utfärdade Konungens befallnirigshaf -
Samma dag, den 23 juli 1903,
vande för Köhler ett nytt, så lydande förordnande:
»Till t. f. landsfiskalen C. F. Köhler.
Sedan härstädes blifvit anmäldt, att
förefunnes, att vaktmästaren vid västra femklassiga läroverket
Carl Börjesson samt vedhandlaren Carl Ludvig- Dahlgren i
dennes
gjort
förra handelsbiträde
ogifta
skälig anledning till misstanke
0.„ ________ * Göteborg
Carl Ludvig Dahlgren i Göteborg och
Sigrid Anderson inom nämnda stad
sig
skyldiga till brott, har
Konungens befallningshafvande på där -
om gjord framställning härigenom velat förordna eder att i egenskap af
särskild allmän åklagare i
Göteborgs stad efter
sig företeende omständig -
heter i saken ej mindre verkställa polisundersökning än äfven laga häktning
samt vid vederbörliga domstolar mot omiormälda personer eller i
Ö vivi haivii
saken delaktige anhängiggöra och utföra talan; åliggande det länets polismyndigheter
att härvid lämna eder nödig handräckning.
Det för eder den 30 sistlidne juni af Konungens befallningshafvande
meddelade förordnande varder härigenom återkalladt.
Göteborg i landskansli^. den 23 juli 1908.
G list. Lagerbring.
Ernst Thorit).»
Emot omförmälta förordnanden framställde klagandena anmärkningar
i en den 19 augusti 1903 bil inkommen skrift, däri af klagandena anfördes,
bland annat, följande.
Redan någon tid innan undersökningen i målet emot rektor Möller
— 1905 —
93
afslutacles vid rådstufvurätten, hade Möller åt Kölder uppdragit att för
Möllers räkning utöfva enskild spanaretjänst angående hvad emot Möller
förekommit i ofvannämnda mål. Efter det dessa spaningar någon .tid pågått,
utverkades Konungens befallningshafvandes ofvan intagna förordnande
af den 30 juni 1903. 1 anledning af berörda förordnande anställde
polismyndigheten i Göteborg på Kölders begäran undersökning, därunder
vaktmästaren Börjesson den 18 juli 1903 togs i förvar hos polisen. Undersökningen
afslutades den 22 juli, utan att leda till häktningsåtgärder
mot vittnena i målet emot Möller.
Sedan Kölder i ofvan intagna skrifvelse till poliskammaren anhållit,
att poliskammaren på Kölders ansvar måtte häkta och till länsfängelset
införpassa ofvannämnde Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson
såsom misstänkta för att hafva dels inför rådstufvurätten mot bättre vetande
burit falskt vittnesbörd och dels gjort sig skyldiga till bedrägligt
förfarande mot västra femklassiga läroverket, lät poliskammaren i anledning
häraf genast igångsätta undersökning rörande hvad i skrifvelsen
lagts bemälte personer till last. Men då poliskammaren förklarade sig
icke kunna, innan utredning i saken vunnits, fatta beslut öfver häktningsyrkandet,
förmälte Kölder, att han hos landshöfdingen i länet genast
ämnade utverka förordnande för sig själf att efter eget bepröfvande besluta
och verkställa häktningarna. Dagen därpå uppsökte Köhler i Trollhättan
landshöfdingen, hvarefter förordnandet af den 23 juli 1903 genast
för Köhler utfärdades.
Den i detta förordnande omförmälta angifvelsen syntes utgöras af den
till Konungens befallningshafvande den 23 juli af Köhler ingifna skrifvelse,
däri Köhler påpekade, att poliskammaren genom afslag å hans omförmälta
framställning om häktning visat sig icke vilja tillmäta Konungens
befallningshafvandes tidigare förordnande tillräckligt stor betydelse eller
rätt uppfatta dess innebörd, samt fördenskull hemställde, att Konungens
befallningshafvande behagade antingen förständiga poliskammaren att verkställa^
häktningen eller ock på annat sätt därtill meddela handräckning.
Öfver denna framställning fann Konungens befallningshafvande icke
eris nödigt höra poliskammaren, innan det nya förordnandet meddelades.
Med stöd af förordnandet af den 23 juli lät Köhler samma natt
häkta Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson, hvilka påföljande
dag införpassades till länsfängelset i Göteborg, där de ännu vid klagoskriftens
afsändande kvarsutte, afvaktande den tid, då Köhler kunde finna
lämpligt att låta häktningsåtgärden komma under domstolens pröfning.
Mot Konungens befallningshafvandes ifrågavarande två förordnanden
ville klagandena till en början anmärka, att intetdera förordnandet inne
—
1905 -
94
hölle uppgift om hvem, som anmält misstankarna för brottsligt förfarande
och sålunda uppträda såsom angifvare i saken, eller om hvem, som hos
Konungens befallningshafvande gjort framställning om berörda förordnandens
utfärdande.
I det tidigare förordnandet hette det, att Börjesson vore skäligen
misstänkt att i samförstånd med eu del leverantörer — hvilka dock icke
blifvit namngifna — hafva gjort sig skyldig till bedrägeri och möjligen
äfven andra brott''. 1 det senare förordnandet hette det, att Börjesson,
Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson skäligen misstänktes att hafva i
Göteborg gjort sig skyldiga till »brott».
Konungens befallningshafvande hade sålunda uraktlåtit att uppgifva
såväl angifvaren som den, på hvars framställning förordnandena utfärdats;
förordnandena begränsade icke åtgärderna till några vissa personer, ej
heller bestämde de, hvilka brott eller ens hvilka slags brott som afsåges.
En stor mängd personer utsattes härigenom för den fara, som alltid måste
ligga däruti, att saken blefve undan de ordinarie myndigheternas vård
dragen till behandling af tillfälliga tillförordnade, hvilka ej kunde påräknas
besitta den vederhäftighet och ansvarskänsla, som man med skäl väntade
sig finna hos de i vanlig ordning tillsatte. Hvad man kände om
Kölders personlighet och föregående verksamhet vore ingalunda ägnadt
att förringa dylika farhågor och än mindre att försvara en så utomordentlig
åtgärd som den af Konungens befallningshafvande vidtagna, nämligen
att från hans ämbetsbefattning med denna sak utestänga stadens
efter medborgarnes val då nyligen af Kung!. Maj:t utnämnde polismästare,
hvilken genom Konungens befallningshafvandes ingripande degraderats
till en underordnad verkställare af beslut och befallningar från en såväl
juridiskt som humanitärt obildad person, uppenbarligen icke vuxen en
sådan öfverordnad ställning.
Genom Konungens befallningshafvandes ifrågavarande åtgärd hade
stadens ordinarie polismyndighet blifvit, utan skäl, utsatt för ett förödmjukande
intrång i ämbetet, hvilket intrång genom sin uppseendeväckande
beskaffenhet måste vara ägnadt att hos allmänheten nedsätta den ordinarie
polismyndighetens auktoritet — något som Konungens befallningshafvande
såsom »högsta polismyndighet i länet» icke utan synnerliga skäl bort medvetet
förorsaka.
Konungens befallningshafvande syntes icke heller ägt ens laglig befogenhet
att utfärda de ifrågavarande förordnandena för Köhler.
Beträffande rätten att, på sätt som skett, förordna Köhler till särskild
allmän åklagare syntes det framgå af instruktionen för stadsfiskaler
den 12 oktober 1891-, 2 §, jämförd med instruktionen för justitiekanslers
—
1905 -
95
ämbetet den 29 november 1878, särskild! § 3 inom. 5, att sådan rätt vore
förbehållen justitiekansler^ Stöd för eu motsatt uppfattning torde icke
kunna hämtas ur instruktionen för landshöfdingarne i rikets län samt de
vid länsstyrelserna anställde tjänstemän den 10 november 1855.
I fråga om rätten att besluta om häktning stadgades i förordningen
om strafflagens införande 19 § mom. 9, att sådan rättighet tillkomme,
bland andra myndigheter, Konungens befallningshafvande, men däraf följde
uppenbarligen icke någon rättighet att, såsom här skett, åt annan upplåta
dylik befogenhet att efter dennes eget bepröfvande användas. Ty
det vore eu allmänt erkänd grundsats, att ämbetsman endast själ!'' kan
utöfva sitt ämbetes myndighet och under inga förhållanden äger att åt
annan uppdraga dess utöfvande.
Äfven om Konungens befallningshafvande icke skulle saknat formell
befogenhet till sitt berörda förfarande, så måste det dock anses ådagalägga
synnerligt oförstånd eller oskicklighet i ämbetet att, på ofvan anmärkta.
brådstörtade sätt, med nästan oinskränkt åklagaremyndighet och
häktniriksrätt bekläda eu person, som af en enskild för groft brott tilltalad
part antagits, till privatdetektiv och biträde för att söka åvägabringa
hufvudmannens friande. Att Kölder verkligen haft dylikt uppdrag i
Möllers intresse, hade upprepade gånger offentligt framhållits och icke veterligen
blifvit motsagdt. Förhållandet bestyrktes för öfrigt af ett klagoskriften
bifogadt intyg äfvensom af det sätt, hvarpå den åt Kölder förlänade
maktfullkomligheten brukats till att medelst upprepade förhör eller
till och med häktning antasta angifvaren i målet emot Möller samt flertalet,
af just de personer, som i rannsakningen med Möller mot honom
haft, besvärande vittnesmål.
Äfven om man (inge hoppas, att Konungens befallningshafvande vid
förordnandenas utfärdande handlat af förhastande utan kännedom om
Kölders förbindelse med Möller, så syntes det dock varit en oafvislig
skyldighet att före vidtagandet af eu så utomordentlig och uppseendeväckande
åtgärd göra sig underrättad om Kölders personlighet samt förvissa
sig om, att Kölder, som enligt egna annonser i tidningarna tillsammans
med stadsfiskalen i Eskilstuna H. Sundius yrkesmässigt mot
betalning drefve spanaretjänst åt enskilde, i förevarande fall stått oberörd
af enskilda intressen.
För att, såvidt klagandena förmådde, söka förebygga, att ofvan oinförmälta
förfaringssätt vunne efterföljd och utbredning, till oberäknelig
fara. för den medborgerliga rättssäkerheten, hade klagandena velat göra
denna anmälan, under hemställan att jag, i den omfattning jag funne
— 1905 —
96
Bilagor.
sådant böra ske, måtte ställa Konungens befallningshafvande under åtal
för hvad i saken läge Konungens befallningshafvande till last.
Vid klagoskriften hade fogats ett exemplar af Göteborgs handels -och sjöfartstidning för den 20 maj 1903, hvari fanns intagen en så lyd -ande annons: »Landsfiskalen Carl F. Köhler, stadsfiskalen, e. o. hofrättsnotarien
H. Sundius, Eskilstuna, åtaga sig utredningar i mordbrands- och
andra brottmålssaker samt privata detektivuppdrag äfvensom anskaffande
af bevisningsmateriel i civila mål. Aftal om uppdrag efter korrespondens
med Sundius. Eskilstuna i maj 1903. Rikstelefon. Post- och telegrafadress
: Eskilstuna.»
Därjämte hade bilagts två intyg af följande lydelse:
l:o) »Då undertecknad en dag omkring den 21 juli promenerade å
skolgården vid Majornas läroverk tillsamman med kollega A. W. Lindgren,
kom rektor Möller fram till oss, och i detsamma kom äfven extra lärare
Anderberg. Samtalet mellan oss fyra kom snart att beröra Börjessons
häktning, hvilken Möller då framställde såsom frukt af sina ansträngningar,
yttrande bland annat: ''Om jag än skall bli så fattig, att jag skall gå barfota,
så skall sanningen fram’. 1 anledning af rektor M:s framställning
yttrade då kollega Lindgren: Det är således du, som satt det bär’ (spaningarna)
’i gång?’ hvartill Möller med en viss själfkänsla svarade: ’Ja,
hvem skulle det annars vara?’
Möller förklarade vidare, att omkostnaderna i målet för honom redan
uppgått till 7,000 kr., samt påstod, att han haft personer, som sprungit
natt och dag’, att de af honom föranstaltade spaningarna börjat den 18
maj, sedan fortgått i jämt 2 månader och ledt till Börjessons häktande
den 18 juli. På tal om Börjesson yttrade Möller, att denne ej komme
fri och helt visst fick ''hvila sig’ 7 å 8 år.
Göteborg d. 14 au g. 1903.
Nils Timme,
adjunkt vid liögr. allm. lärov. i Härnösand»; Och
2:o) »Undertecknad intygar härmed under edsplikt:
att jag den 18 sist!, juli, i sällskap med redaktör Carl Ramberg härstädes,
hade ett samtal med t. f. landsfiskalen C. F. Köhler å härvarande
polisverks detektiva afdelningslokal;
att vid detta samtal, hvari t. f. föreståndaren för nämnda afdelning,
poliskommissarien P. Wahlin, stundtals deltog, äfven frågan om under åtal
stående rektor C. E. Möllers skuld eller oskuld kom på tal; samt
- 1905 -
97
att t. f. landsfiskalen Köhler därvid yttrade, att om rektor Möller
varit skyldig, han väl icke låtit tillkalla honom, Köhler, och sätta i gång
dessa nya undersökningar.
Göteborg den 15 augusti 1903.
Sigurd Hansson,
fil. doktor, medarbetare i Göteborgs handels- och sjöfartstidning.»
Sedan jag i anledning af klagomålen från Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län infordrat vederbörandes yttrande,
afgafs den 5 september 1903 förklaring i ärendet af landshöfdingen friherre
Gustaf Otto Robert Lagerbring och länsnotarien Ernst Gabriel Thorin
rörande de Köhler den 30 juni och den 23 juli meddelade förordnandena.
I förklaringen anfördes hufvudsakligen:
att af gällande instruktion för landshöfdingarne i rikets län samt de
vid länsstyrelserna anställde tjänstemän, jämförd med instruktionen för
justitiekanslersämbetet af den 29 november 1878 och den förut för samma
ämbete gällande instruktionen af den 3 augusti 1809 äfvensom instruktionen
för stadsfiskaler den 12 oktober 1894, torde framgå, att Konungens
befallningshafvande ägde befogenhet för visst fall förordna särskild allmän
åklagare att i stället för ordinarie åklagare föra ansvarstalan, utan att
någon inskränkning i detta afseende beträffande stad funnes meddelad;
att af landshöfdingeinstruktionens stadganden äfven måste anses följa,
att Konungens befallningshafvande ägde bemyndiga särskild, för visst fall
förordnad åklagare att hålla polisundersökning i det föreliggande fallet,
utan att. någon åtskillnad gjorts för stad, där poliskammare finnes;
att i sakens natur läge, att dylik särskild åklagare bör hafva i sin
makt att, där laga skäl anses förefinnas, häkta personer, som äro i det
särskilda fallet såsom brottslingar invecklade;
att då sådan rätt genom § 19 af promulgationslagen till strafflagen
tillerkänts stadsfiskal, hvilken i stad är ordinarie allmän åklagare, däraf
torde följa, att sådan rätt också tillkommer i stad förordnad särskild
åklagare, hvilken måste anses vara i stadsfiskalens ställe satt;
att i allt fall Konungens befallningshafvande med stöd af landshöfdingeinstruktionen
måste anses hafva befogenhet att förläna särskild
åklagare häktningsrätt;
att Konungens befallningshafvande, då det utfärdade förordnandet af
den 23 juli 1903 hänförde sig till vissa mål, i förevarande fall således
icke öfverskridit sin befogenhet;
att något stadgande icke funnes, som bestämde, när och under hvilka
omständigheter Konungens befallningshafvande ägde rätt eller vore skyldig
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 13
Förklaring.
98
Påminnelser.
att begagna sig af rätten att förordna särskild åklagare vare sig med eller
utan befogenhet att hålla polisundersökningar och verkställa häktning,
utan vore detta öfverlämnadt åt Konungens befallningshafvandes eget hopropande
;
att landshöfdingen och länsnotarien till stöd för sina sålunda uttalade
åsikter ville påpeka, att rikets länsstyrelser i särskilda fall upprepade
gånger handlat på liknande sätt, äfvensom att, hvad särskilt åtalsrätten
vidkomme, lagligheten af ett förordnande såsom det föreliggande blifvit
pröfvad af såväl under- som öfverdomstolar och icke underkänts;
att hvad förklarandena härmed icke särskildt bemött af klagoskriftens
mot dem riktade innehåll icke af dem ansåges förtjäna något bemötande;
samt
att förklarandena på grund af hvad sålunda anförts ansåge sig böra
hemställa, att klagoskriften, i hvad den anginge dem, måtte lämnas utan
allt afseende.
I sammanhang med det sålunda afgifna yttrandet ville landshöfdingen
och länsnotarien framhålla, att om också skiftande meningar rörande tolkningen
af den ena eller den andra lagparagrafen kunde uppstå, endast en
mening torde finnas därom, att alla medel borde uppbjudas, för att sanningen
måtte blifva utredd och rättvisa skipad, så att den verkligt skyldige
blefve fälld och den oskyldige frikänd.
Det vore Konungens befallningshafvandes plikt att beakta den synpunkten,
äfven om andra ansåge sig kunna förbise densamma, och det
hade uteslutande varit i känslan af sitt ansvar i detta afseende, som
Konungens befallningshafvande vidtagit den anmärkta åtgärden.
I anledning af denna förklaring anförde klagandena i afgifna påminnelser
hufvudsakligen följande.
Klagandena vidhölle, att Konungens befallningshafvande icke torde
äga befogenhet att i stad, där stadsfiskal finnes och är i utöfningen af
sin tjänst, förordna särskild allmän åklagare i stadsfiskaiens ställe.
instruktionen för stadsfiskaler af den 12 oktober 1894 föreskrefve i
2 §, att stadsfiskal vore allmän åklagare i stad i alla de fall, där icke
åtalsrätten på grund af gällande stadganden tillkomme annan allmän
åklagare, eller sådan för visst mål blifvit af vederbörande myndighet förordnad.
Utom i förenämnda två undantagsfall vore alltså utöfvandet af
allmän åklagarebefattning i stad förbehållet stadsfiskalen.
Med uttrycket »vederbörande myndighet» syntes här icke kunna
åsyftas Konungens befallningshafvande; därtill gåfve instruktionens stadganden
i öfrigt ingen anledning. Stadsfiskal skulle enligt 1 § tillsättas
af justitiekanslersämbetet samt stode under tillsyn och inseende af detta
— 1905 —
99
ämbete, som jämväl ägde för viss tid eller för alltid skilja honom från
tjänsten. Stadsfiskal vore enligt 3 § pliktig efterkomma justitiekansler!^
ämbetsbefallningar.
Samma resultat lämnade också en granskning af instruktionen för
justitiekanslersämbetet af den 29 november 1878. Där stadgades (3 §
mom. 4 och 5), att justitiekanslern tillsätter stadsfiskaler och äger på viss
tid eller för alltid skilja dem från tjänsten; att han äger till landsfiskalstjänsternas
bestridande förordna lämpliga personer och dem från förordnandet
skilja äfvensom, där någon extra fiskals tillsättande finnes nödigt,
sådan förordna.
Häremot hade åberopats den tidigare instruktionen för justitiekanslern
af den 3 augusti 1809, af hvilken författning man särskildt torde velat
framhålla stadgandet i 7 § sista punkten: »Ej må någon förordnas till
särskilde aktioners utförande utan justitiekanslerns samtycke». Man syntes
vilja mena, att, då detta stadgande icke blifvit i den nu gällande instruktionen
upprepadt, häraf skulle följa, att förordnanden till särskilda aktioners
utförande genom extra fiskaler numera skulle kunna utfärdas utan
justitiekanslerns samtycke. Det vore mycket möjligt, att bestämmelsen
blifvit utelämnad ur den nu gällande instruktionen, för att tillfälle skulle
vara beredt att genom särskilda författningar lämna föreskrifter om förordnande
inom administrationens olika grenar af fiskaler, med hvilkas
tillsättande justitiekanslern icke skulle hafva befattning. Men i förevarande
händelse, som uppenbarligen icke folie under någon sådan särskild
författning, måste man hafva att rätta sig efter den nu gällande instruktionens
föreskrift, att förordnandet af extra fiskal tillkommer justitiekanslern.
Och under inga förhållanden hade det anmärkta utelämnandet
kunnat medföra någon ny befogenhet för Konungens befallningshafvande
att förordna extra fiskal; ty instruktionen för landshöfdingarne, som bestämde
Konungens befallningshafvandes befattning med rättsväsendet, vore
utfärdad den 10 november 1855, sålunda medan den äldre instruktionen
för justitiekanslern ännu var i kraft och uttryckligen stadgade, att ingen
finge till särskilda aktioners utförande förordnas utan justitiekanslerns
samtycke.
Man finge stundom höra påstås, att Konungens befallningshafvande
skulle äga befogenhet att förordna särskild allmän åklagare i stadsfiskals
ställe på grund af stadgandet i landshöfdingeinstruktionens 10 §. Där
hette det, att Konungens befallningshafvande »utöfvar högsta polismyndigheten
i länet och bör därföre hafva omsorgsfull vårdnad därå, att allmän
ordning och säkerhet upprätthållas, samt, i händelse häremot brytes, vid
-
— 1905 —
100
taga erforderliga åtgärder äfvensom i öfrigt tillse, att begångna brott
blifva i laga ordning beifrade».
Men polismyndighet kunde endast inbegripa åliggande att vaka öfver
allmän ordning och säkerhet samt undanröja anledning till fara och oordning
och att, i fråga om brott, verkställa undersökning om brottets verklighet,
söka uppspåra brottslingen samt, där utredningen därtill föranledde, hos
behörig allmän åklagare anmäla brottslingen till åtal äfvensom, i fall
sådant ansåges erforderligt, taga den misstänkte i förvar samt vidtaga
andra dylika åtgärder. I en poliskonstapels, poliskommissaries eller landtpolis’
befattning inginge sålunda icke uppdrag att själfständigt besluta om
anställande af allmänt åtal.
Den i åberopade 10 § omnämnda skyldigheten att »tillse, att begångna
brott blifva i laga ordning beifrade», kunde endast innebära
åliggande att tillhålla möjligtvis försumlige tjänstemän att i detta afseende
fullgöra deras tjänsteplikt.
Vore Konungens befallningshafvande »vederbörlig myndighet» att för
särskilda mål förordna extra fiskaler vid sidan af stadsfiskalen, så vore
därmed öppnad utväg att genom upprepadt meddelande af sådana förordnanden
helt eller delvis utestänga den af justitiekanslersämbetet tillsatte
stadsfiskalen från dennes ordinarie tjenstegöromål; såvida man ej
ville antaga, att i en och samma sak två af olika myndigheter tillsatte
tjänstemän, den af justi tf ekaiislern tillsatte stadsfiskalen och den af
Konungens befallningshafvande förordnade extra fiskalen, vore berättigade,
men då också pliktige, att uppträda såsom åklagare.
Ofvannämnda stadgande, att Konungens befallningshafvande utöfvar
högsta polismyndigheten i länet, hade icke ens ansetts tillräckligt, för att
Konungens befallningshafvande på grund däraf skulle äga att för ordningens
upprätthållande vid allmänna arbeten förordna polisbiträde, enär
Kungl. Maj:t eljest icke skulle behöft genom särskildt cirkulär af den 23
april 1858 meddela Konungens befallningshafvande sådan befogenhet.
Det vore väl sant, att behofvet här och hvar på landsbygden framkallat
förordnanden af särskilda allmänna åklagare; men för att söka i
någon mån uppfylla lagens bokstaf syntes Konungens befallningshafvande
i sådana fall vanligtvis hafva låtit den ordinarie åklagaren i distriktet
anmäla, att han själf vore förhindrad utöfva de åklagareuppdrag, som
man ämnade anförtro åt den särskildt tillförordnade åklagaren.
Ett ingripande från Konungens befallningshafvandes sida i länsmännens
åklagareverksamhet på landsbygden skulle ock ligga närmare till
hands än ett liknande förfarande med afseende på stadsfiskalerna, då ju
länsmännen men icke stadsfiskalerna förordnades af Konungens befallnings
—
1905 —
101
hafvande, och de förra men icke de senare i landshöfdingeinstruktionens
7 § funnes omnämnda bland de myndigheter och tjänstemän, hvilka lyda
under Konungens befallningshafvande.
Konungens befallningshafvande måste alltså anses hafva öfverskrida
sin befogenhet genom att förordna Köhler att utföra ett till ordinarie
stadsfiskalens tjänstebefattning hörande åtal; och denna felaktiga åtgärd
borde väcka så mycket allvarligare betänklighet, som förordnandena, såsom
klagandena redan framhållit, blifvit utfärdade utan uppgift om angifvelsernas
och framställningarnas ursprung och utan klara och tydliga
begränsningar af uppdragets omfattning.
Alla gällande stadganden i fråga om hvilka myndigheter häktningsrätt
tillkomme vore klart och otvetydigt gifna i förordningen om strafflagens
införande. Konungens befallningshafvande ägde väl, enligt 19 §
9 mom. i nämnda förordning, befogenhet att på sitt eget ansvar själf förordna
om häkte å viss person; men, såsom klagandena redan i anmälningsskriften
framhållit, vore det uppenbart, att Konungens befallningshafvande
icke ägt att, såsom här skett, upplåta sin berörda ämbetsinyndighet åt
annan, att af denne efter eget omdöme och på eget ansvar utöfvas.
Förklarandena hade väl helt lösligt framkastat, att landshöfdingeinstruktionen
skulle innefatta bestämmelse om befogenhet för Konungens
befallningshafvande att sålunda åt annan meddela häktningsrätt; men oafsedd
att detta påstående vore fullständigt gripet ur luften, skulle den
tidigare och i administrativ ordning tillkomna landshöfdingeinstruktionen
naturligtvis icke kunna verka någon rubbning i hvad Konung och Riksdag
genom allmän lag fastställt.
Äfven om, tvärt emot hvad klagandena trodde sig hafva uppvisat,
Konungens befallningshafvande skulle äga rätt att i stad förordna särskild
allmän åklagare samt bekläda honom med befogenhet att hålla polisundersökning,
så följde däraf ingalunda, att sådan särskild tillförordnad
åklagare skulle utan vidare äga någon rätt att besluta om häktning.
Ty sådan behörighet tillkomme endast vissa i promulgationslagens
19 § 9 mom. uttryckligt uppräknade åklagare, bland hvilka dock icke
återfunnes t. ex. tullfiskal, advokatfiskal, landsfiskal eller sådan särskildt
tillförordnad extra fiskal, som Köhler enligt förordnandena skulle vara.
Att, såsom förklarandena försökt, häremot åberopa »sakens natur» till
förment stöd för en vidsträcktare maktfullkomlighet än den sålunda lagbestämda
visade endast oförmåga att underordna egna hugskott och önskningar
under lagens bud.
Genom förordnandena hade Konungens befallningshafvande visserligen
åt Köhler uppdragit handläggningen af vissa under stadsfiskalens tjänste
-
1905 -
102
befattning rätteligen hörande göromål, men ett sådant intrång kunde så
mycket mindre innebära, att Köhler varit satt i stadsfiskalens ställe, som
denne alltjämt varit i utöfningen af sin tjänst och hvarken begärt eller
erhållit någon befrielse eller inskränkning i sina tjänsteåligganden.
I de anmärkta förordnandena vore Köhler icke heller betecknad såsom
den där vore satt i stadsfiskalens ställe utan såsom »särskild allmän
åklagare».
Icke heller kunde det ifrågasättas, att Köhler skulle kunna inbegripas
under stadgandet i 12 mom. af promulgationslagens 19 §, som tillerkänner
häktningsrätt åt »polisämbetsman, där sådan för viss stad eller ort särskild!
förordnad finnes». Ty om Köhler också kunde på grund af förordnandena
räknas såsom extra polisbetjänt eller på sin höjd extra polistjänstemän,
så vore han dock åtminstone icke någon för Göteborgs stad
särskilt förordnad polisämbetsman, ehuruväl genom förordnandena ett
olagligt intrång skett äfven i polismästarens ämbete.
Så betänkliga och farliga för den allmänna rättssäkerheten de lagöfverträdelser
än vore, till hviska Konungens befallningshafvande enligt
klagandenas mening gjort sig skyldig, skulle dock omdömet onekligen
utfallit betydligt mildare, i fall bär förelegat något trängande behof, som
kunnat framkalla och i någon mån urskulda nödfallsåtgärder vid sidan
af lagen.
Något sådant nödfall hade alls icke förelegat.
Med stora kostnader underhölle staden ett väl organiseradt polisväsen,
med poliskammare under ledning af polismästare. Den tjänstgörande
stadsfiskalen vore en juridiskt bildad man med mångårig erfarenhet såsom
åklagare. Någon grundad anledning hade icke funnits att antaga, att
dessa myndigheter, som dagligen sysslade med brottmålssaker, mycket ofta
af vida mera invecklad art än de till Köhler öfverlämnade, icke skulle
förmått på fullt tillfredsställande sätt utföra jämväl de ifrågavarande undersökningarna
och åtalen. När nu stadens ordinarie myndigheter blifvit
af Konungens befallningshafvande skjutna åt sidan, hade man åtminstone
haft rätt att vänta, att den i deras ställe tillkallade skulle varit alldeles
öfverlägset utrustad med kvalifikationer för att bättre än de fullgöra uppdraget.
Men om ock Köhler kunnat vinna eu än så afsevärd vana vid.
polistjänst under de spanaresysslor, hvilka han vid några föregående tillfällen
på andra orter utöfvat, hade han dock påtagligen icke härigenom
i samma grad som polismyndigheterna i eu stor stad kunnat förvärfva
erforderlig insikt och urskilning. Köhler, som helt och hållet saknade
juridisk utbildning, hade icke heller genom sin föregående verksamhet kunnat
förskaffa sig den noggranna lagkunskap, som behöfdes för att på tillfreds
-
1905 -
103
ställande sätt utföra åtal vid domstol. Och för det grannlaga värfvet att
med förstånd handhafva häktnings myndigheten, så att förbrytaren icke
undkomme rättvisan, men den oskyldige icke heller onödigtvis beröfvades
sin frihet, hade Köhler uppenbarligen varit långt sämre rustad än stadens
poliskammare.
Någon rimlig anledning till Konungens befallningshafvandes utomordentliga
ingripande funne man således hvarken i sakens egen beskaffenhet
eller i några märkliga företräden hos den tillkallade personen framför
de ordinarie myndigheterna. Då man erinrade sig, att det senare förordnandet
gifvits midt under det poliskammaren varit sysselsatt med undersökning
af saken, så syntes kraftåtgärden ej kunna förklaras annorlunda,
ån att Konungens befallningshafvande, missnöjd öfver poliskammarens
strax förut tillkännagifna vägran att, innan nödig utredning vunnits,
bifalla Köhlers begäran om häktning, velat främja de af Köhler åstundade
häktningarna och därför gifvit honom fria händer.
_ Detta syntes också vara hvad som åsyftades, när det i förklaringsskriften
hette, att, Konungens befallningshafvande, som förmenat, att alla
medel borde uppbjudas, för att sanningen måtte varda utredd och rättvisa
skipad, funnit plikten att tillgodose detta syfte hvila på Konungens
befallningshafvande, då andra ansett sig kunna förbise denna synpunkt.
När klagandena gjort gällande, att Konungens befallningshafvande,
genom att utfärda de anmärkta förordnandena, visat oförstånd i ämbetet,
till och med om de klandrade åtgärderna hade legat inom gränsen för
Konungens befallningshafvandes formella befogenhet, så hade förklarandena
invändt, att i saknad af stadgande, när och under hvilka omständigheter
förordnanden af ifrågavarande slag finge af Konungens befallningshafvande
utfärdas, sådant vore öfverlämnadt åt Konungens befallningshafvandes
eget bepröfvande. Det ägde nog sin riktighet, att man ingenstädes
i lagen påträffade någon bestämmelse, som ålade Konungens befallningshafvande
att utöfva sitt förtroendeämbete med urskillning och
förstånd; men lagen stadgade däremot straff för den ämbetsman, som i
ämbetet visar oskicklighet eller oförstånd.
Naturligtvis ägde man ingen rätt att betvifla, att Konungens befallningshafvande
varit uppfylld af en liflig öfvertygelse om att sanningen
och rättvisan legat helt och hållet på den sida, hvars seger Konungens
befallningshafvande velat genom sitt ingripande befrämja. De af Köhler
häktade vittnena hade redan vid första rannsakningstillfället blifvit försatta
på fri fot af domstolen, som icke heller sedermera funnit skäl
frångå detta beslut. Denna omständighet likasom hela den hittills förebragta
utredningen syntes ådagalägga, att Konungens befallningshafvande
— 1905 -
104
Rapport
Köhler.
misstagit sig. Detta misstag vore klagandena icke nog orättvisa att vilja
lägga Konungens befallningshafvande till last. Men huru liflig Konungens
befallningshafvandes öfvertygelse än kunde hafva varit om rektor Möllers
oskuld och vittnenas brottslighet, så hade Konungens befallningshafvande
dock, när bemälta myndighet i ovislig nitälskan med administrativa maktmedel
ingrep för att leda undersökningarna mot vittnena och därigenom
också det Möllerska målet i den af Konungens befallningshafvande åstundade
riktningen, gjort sig förtjänt af det strängaste klander.
Allmänhetens tilltro till de ordinarie myndigheternas goda vilja och
förmåga att behörigen fullgöra sina värf utgjorde en viktig förutsättning
för framgången af deras verksamhet. I denna tilltro måste Konungens
befallningshafvande genom sitt ingripande hafva vållat en alldeles oförtjänt
och därför beklaglig rubbning.
Härtill komme det för rättskänslan upprörande i att det uppdrag,
som fråntagits de ordinarie myndigheterna, lämnats i händerna på en af
enskild parts intresse bunden privatdetektiv, hvilken således icke ens kunde
fylla anspråket på oväld, den första fordran, som eljest ställdes på hvarje
offentlighetens tjänare.
Hos ämbetsmännen här i landet hade man sedan gammalt vant sig
att för lag och laga former städse kunna påräkna en orubblig aktning,
för hvilken den enskilde ämbetsmannens personliga tycken och meningar
fått vika. Man syntes icke kunna fritaga Konungens befallningshafvande
från att i det nu föreliggande fallet hafva på ett lättsinnigt sätt brutit
mot denna tradition. Men därigenom hade Konungens befallningshafvande
i själfva verket upprest sig mot vår lagbundna samhällsordning, grunden
för allas vår trygghet.
I en den 20 augusti 1903 till Konungens befallningshafvande inkommen
skrifvelse anmälde Köhler, att han häktat Börjesson, Dahlgren och
Sigrid Ottilia Anderson, i sammanhang hvarmed Köhler till Konungens
befallningshafvande ingaf polisrapport angående den med de häktade hållna
undersökningen. Med skrifvelse af den 21 augusti 1903 öfverlämnade
Konungens befallningshafvande till rådstufvurätten i Göteborg berörda
polisrapport, med anhållan att rådstufvurätten måtte i laga ordning företaga
rannsakning angående de inom rättens domvärjo begångna brott,
hvilka i polisrapporten lades de häktade till last. Med särskild skrifvelse
jämväl af den 21 augusti 1903 öfverlämnade Konungens befallningshafvande
till rådstufvurätten afskrift af ett för Köhler utfärdadt förordnande
af följande lydelse:
1905 —
105
»Till t. f. landsfiskalen C. F. Köhler.
Med vidhållande af det för Eder den 23 sistlidne juli utfärdade förordnande
att beträffande brott, som vaktmästaren Carl Börjesson, vedhandlaren
Carl Ludvig Dahlgren och förra handelsbiträdet Sigrid Anderson
misstänktes hafva i Göteborgs stad begått, såsom särskild allmän åklagare
verkställa polisundersökning och laga häktning samt vid vederbörliga
domstolar mot ofvan omförmälta personer eller i saken delaktige anhängiggöra
och utföra talan vill Konungens befallningshafvande härigenom hafva
fullständigat samma förordnande i så måtto, att I bemyndigens att såsom
särskild allmän åklagare föra talan mot bemälta personel’ angående de
meneds- och bedrägeribrott, som i den af Eder sistlidne gårdag hit aflämnade
polisrapporten af samma dag närmare omförmälas, och hvilka genom skrifvelse
denna dag hänskjutits till rådhusrätten i Göteborg för rannsakning.
Göteborg i landskansliet den 21 augusti 1903.
Nytt förordnande.
Gust. Lagerbring.
Ernst Thorit!.»
Med de häktade företogs den 25 augusti 1903 inför rådstufvurätten Rannsakning
rannsakning, därunder Köhler yrkade ansvar å samtliga de häktade, förTnP''oa n,*0g.es
det de skulle hafva i ofvannämnda mot rektor Möller anställda åtal burit
falskt vittnesbörd, samt därjämte å Dahlgren och Börjesson för bedrägligt
förfarande i fråga om vedleveranser till läroverket, hvarförutom Möller
såsom målsägare förde talan emot de häktade. Genom beslut sistnämnde
dag förklarade rådstufvurätten sig finna sådana omständigheter icke hafva
emot de tilltalade förekommit, att de vidare borde i häkte kvarhållas, .
i följd hvaraf rådstufvurätten förordnade om deras frigifvande. Målet
handlades därefter af rådstufvurätten den 14 september, den 12 oktober
och den 23 november 1903, å hvilken sistnämnda dag rådstufvurätten,
sedan samtliga parter öfverlämnat målet till rättens pröfning, tillkännagaf
sig vilja däri meddela utlåtande den 15 januari 1904. Af anledning att
stadsnotarien P. Lamberg, hvilken förordnats att, såvidt anginge handläggningen
af ifrågavarande mål, förvalta rådmansämbete i ordinarie rådmans
ställe, på grund af styrkt sjukdom den 8 januari 1904 anmält sig förhindrad
att den 15 i samma månad deltaga i målets handläggning och
afdömande och erhållit ledighet från samma förordnande från och med
den 11 till och med den 23 januari 1904, samt den i stadsnotarien Lambergs
ställe för ordnade bisittaren i målet förklarat sig med hänsyn till
målets vidlyftighet icke kunna däri den 15 januari afgifva votum till dom,
beslöt rådstufvurätten, att med slutligt utlåtande i målet skulle anstå till
den 12 februari 1904.
Justitieombudsmannens änibetsberätte!se till 1905 års Riksdag.
14
106
utslag af Genom utslag berörde den 12 februari pröfvade rådstufvurätten af
”rätten™" anförda skäl rättvist ogilla de mot Dahlgren, Sigrid Ottilia Anderson och
Börjesson framställda ansvar syrkanden för mened, vid hvilket förhållande
af rektor Möller på sagda yrkanden grundadt påstående om ersättning för
lidande och skada förklarades icke kunna af rätten bifallas. Angående
vidare åklagarens emot Dahlgren och Börjesson framställda yrkande om
ansvar för bedrägligt förfarande förklarade rådstufvurätten, att, som någon
brottslighet hos de tilltalade i sådant afseende icke blifvit i någon mån
lagligen styrkt, blefve Dahlgren och Börjesson från allt ansvar härutinnan
frikände.
Vidkommande därefter af de tilltalade framställda ansvarsyrkanden
emot åklagaren för olaga häktning och falskt åtal samt emot Möller för
falskt åtal yttrade rådstufvurätten, att rådstufvurätten funne skäl icke
hafva saknats, hvilka kunnat gifva sken af sannolikhet för det antagande,
att Dahlgren vid afgifvandet af sitt vittnesmål burit falskt vittnesbörd,
äfvensom att han vid leverans af ved till läroverket förfarit bedrägligt, i
följd hvaraf Dahlgrens med anledning af hans häktande och åtalet emot
honom framställda ansvars- och ersättningstalan emot åklagaren och Möller
icke kunde af rådstufvurätten bifallas; hvaremot och då de till stöd för
åtalet mot Sigrid Ottilia Anderson åberopade omständigheter icke innefattade
sannolika skäl för antagandet, att hon gjort sig förvunnen till
menedsbrott enligt 13 kapitlet 1 § strafflagen;
då vidare sannolika skäl icke visats för antagandet, att Börjesson
lämnat medvetet oriktig uppgift rörande det år han första gången erhållit
• tillsägelse af Möller att hos Dahlgren begära, det till Möller levererad ved
måtte uppföras å läroverkets räkning;
då dessutom hvarken åklagaren eller målsägaren ens gittat uppgifva,
i hvilka »flera andra hänseenden» Börjesson burit falskt vittnesbörd, än
mindre anfört skäl för sitt härpå grundade ansvarsyrkande;
då det förhållande, att Börjesson vid med honom i målet mot Möller
anställda upprepade förhör afgifvit sväfvande och sins emellan stridiga
uppgifter, icke kunde anses i och för sig hafva utgjort sannolikt skäl för
hans häktande och åtalande för menedsbrott enligt 13 kapitlet 1 § strafflagen,
och detta så mycket mindre som, enligt hvad af handlingarna i
målet framginge, såväl åklagaren som målsägaren hyst den uppfattningen,
att Börjesson vid tiden för vittnesmålens afgifvande saknat förståndets
fulla bruk;
samt åklagaren för sitt mot Börjesson gjorda påstående om ansvar
för bedrägligt förfarande ej heller gittat förete sannolika skäl,
rådstufvurätten funne åklagaren och målsägaren, hvilka, då annat
- 1905 -
107
ej visats, måste antagas hafva handlat af obetänksamhet och utan argt
uppsåt, icke kunna undgå att, för hvad de vid sådant förhållande låtit
komma sig till last, ådömas laga ansvar.
I följd häraf pröfvade rådstufvurätten rättvist döma åklagaren i målet,
tillförordnade landsfiskalen Köhler,
dels jämlikt 15 kapitlet 10 § strafflagen samt med afseende å den
långa tid, Sigrid Ottilia Anderson och Börjesson hållits häktade, för det
han dem utan laga skäl, dock utan argt uppsåt häktat, att undergå fängelse,
för häktningen af Sigrid Ottilia Anderson i en månad och för häktningen
af Börjesson likaledes i en månad,
dels i förmågo af 16 kapitlet 4 § sagde lag, jämfördt med grunderna
för 5 § i samma kapitel, för det han utan sannolika skäl, af obetänksamhet
och utan argt uppsåt, vid domstol åtalat Sigrid Ottilia Anderson och
Börjesson för brott, som omförmäles i 13 kapitlet 1 § samma lag, att
för hvartdera åtalet hållas i fängelse i en månad,
dels jämlikt 16 kapitlet 4 § strafflagen, för det han likaledes utan
sannolika skäl, af obetänksamhet och utan argt uppsåt, vid domstol åtalat
Börjesson för bedrägeri, att höta 200 kronor,
dels ock, jämlikt 25 kapitlet 17, 18 och 22 §§ nämnda lag, för det
lian, som varit förordnad att förrätta tjänst såsom allmän åklagare, härvid
visat groft oförstånd i ämbetet, att bota 300 kronor;
samt målsägaren, rektorn Möller, jämlikt 16 kapitlet 4 § strafflagen,
att hållas i fängelse, för åtalet emot Sigrid Ottilia Anderson under en
månad och för åtalet emot Börjesson likaledes under en månad.
Härjämte förpliktade rådstufvurätten ej mindre åklagaren och målsägaren,
en för båda och båda för en, att till en hvar af Sigrid Ottilia
Anderson och Börjesson för deras lidande till följd af åtalet för mened
utgifva ersättning med 500 kronor, än äfven åklagaren ensam såväl att
ersätta Sigrid Ottilia Anderson och Börjesson för dem genom häktningen
förorsakadt lidande med 1,000 kronor till dem hvar, som ock att godtgöra
Börjesson honom genom åtalet för bedrägeri tillskyndad skada med
200 kronor.
Den af landshöfdingen friherre Lagerbring och länsnotarien Thorin i
förevarande ärende afgifna förklaringen fann jag icke lämna erforderliga
upplysningar i vissa hänseenden, utan ansåg jag det vara nödigt att söka
få närmare utredt:
dels hvem som hos Konungens befallningshafvande anmält de misstankar
om begångna brott, som gifvit anledning till att förordnandena af
den 30 juni och den 23 juli 1903 utfärdades;
— 1905 —
Förnyade
yttranden.
108
dels hvilken utredning, som i sammanhang med en dylik anmälan
kunde hafva företetts;
dels af hvilken anledning polismyndigheten i Göteborg ansetts icke
kunna besörja undersökningen rörande det eller de brott, som hos Konungens
befallningshafvande anmälts, och hvarför den ordinarie åklagaren
därstädes funnits icke böra utföra samma åtal;
dels af hvilka grunder Kölder ansetts lämplig för dessa åtgärders
vidtagande;
dels huruvida landshöfdingen friherre Lagerbring och länsnotarien
Thorin vid ofvan omförmälta förordnandens meddelande haft kunskap om
eller anledning att misstänka, att Kölder eller Sundius varit af Möller
direkt eller indirekt anlitad att anställa undersökningar angående de hos
Konungens befallningshafvande anmälda brotten, och att de af Möller för
sin verksamhet i detta afseende varit tillförsäkrade ersättning;
dels ock beloppet af den ersättning, som för det af Konungens befallningshafvande
Köhler lämnade uppdrag kunde hafva blifvit Kölder af
Konungens befallningshafvande utlefvad.
På grund häraf aflat jag till Konungens befallningshafvande en ämbetsskrifvelse,
däri jag anmodade Konungens befallningshafvande att så
snart ske kunde till mig inkomma med landshöfdingens och länsnotariens
yttrande öfver här ofvan upptagna frågor.
T anledning häraf anförde landshöfdingen friherre Lagerbring i ett
den 2 april 1904 afgifvet yttrande:
i afseende på första och andra frågorna: att då Konungens befallningshafvandes
åtgärder beträffande ifrågavarande åtal icke föranledts af någon
så beskaffad anmälan, att den varit att hänföra till angifvelse, landshöfdingen
i dessa delar icke funne sig kunna afgifva annat yttrande, än att de vid
tiden för nämnda åtgärders vidtagande för Konungens befallningshafvande
tillgängliga upplysningar syntes innefatta fullgiltigt skäl till misstanke
mot de åtalade om brottsligt förhållande i åtalade hänseendet;
i afseende på tredje frågan: att »fullmakten» af den SO juni 1903 utfärdades,
efter det landshöfdingen meddelat sig med polismyndigheten i
Göteborg, och i en ordalydelse, mot hvilken nämnda myndighet, efter att
däraf hafva erhållit del, icke haft något att invända, samt att »fullmakten»
af den 23 juli 1903 utfärdades, sedan den genom förstnämnda fullmakt
förordnade särskilde åklagaren inkommit till Konungens befallningshafvande
med sin skrifvelse af sistnämnde dag, och emedan Konungens befallningshafvande,
efter att hafva tagit del af den utaf särskilde åklagaren
verkställda undersökningen i frågan, funnit det ifrågavarande målet vara
af den svåra och invecklade beskaffenhet, att särskilda åtgärder borde för
- 1905 —
109
sanningens fullständiga utredande vidtagas, likasom ock att för ändamålet
erfordrades att anlita andra krafter än dem, som ombesörjt den första
efter Konungens befallningshafvandes uppfattning i flere afseenden ofullständiga
undersökningen, hvilken åtgärds berättigande syntes svårligen
kunna mera tillförlitligt bedömas af någon annan än af Konungens befallningshafvande,
länets högsta polismyndighet;
i afseende på fjärde frågan: att uppdraget lämnats åt t. f. landsfiskalen
Kölder på den grund, att han om sin skicklighet såsom polisman
erhållit synnerligen utmärkta vitsord såväl från länsstyrelser som från
domare i orter, där han förut haft enahanda uppdrag, hvarförutom
Kölder så kort förut som den 3 juni 1903 af länsstyrelsen i Göteborg på
skriftlig framställning af styrelsen för Bergslagernas järnvägsaktiebolag
bemyndigats att vara särskild åklagare i ett mål mot förre banmästaren
Löfdahl, mot hvilket förordnande den ordinarie åklagaren i Göteborg uppgifvit
sig icke hafva någonting att invända, och icke heller anmärkning
från något annat håll riktats, lika litet som sedermera mot det sätt,
hvarpå Köhler inför rådstufvurätten i Göteborg utfört samma uppdrag,
såvidt Konungens befallningshafvande hade sig bekant, förekommit anledning
till anmärkning;
i afseende på femte frågan: att, ehuru landshöfdingen i det i förevarande
ärende den 5 september 1903 afgifna yttrandet förklarat sig därmed
hafva bemött allt hvad i den härstädes gjorda anmälan anförts, som
af landshöfdingen ansetts vara förtjänt af bemötande, landshöfdingen likväl
med anledning af den i förevarande punkt innefattade fråga ville
afgifva den uttryckliga förklaring, att det inbördes förhållandet mellan
Möller, Köhler och Sundius ■— med hvilken sistnämnda person landshöfdingen
för öfrigt aldrig haft någonting att skaffa, och hvilken Konungens
befallningshafvande icke heller meddelat något som helst förordnande
— varit vid fullmakternas utfärdande för landshöfdingen fullständigt
obekant; samt
i afseende på sjätte frågan: att då Konungens befallningshafvande icke
till sitt förfogande hade några medel för att ersätta t. f. landsfiskalen
Köhler för de honom lämnade uppdragen, utan Konungens befallningshafvande,
jämlikt Kungl. Maj:ts årliga cirkulär angående anslag till särskild
polisstyrka på landet samt till åtgärder för gröfre brotts upptäckande
m. m., måste i hvarje särskildt fall härutinnan göra framställning
hos Kungl. Maj:t, något belopp gifvetvis icke kunnat såsom ersättning
åt bemälte Köhler af Konungens befallningshafvande utlofvas, men
att Konungens befallningshafvande i sinom tid komme att taga denna
fråga under ompröfning.
— 1905 —
no
Ytterligare
påminnelser.
Länsnotarie!! Thorin åberopade såsom eget yttrande livad landshöfdingen
friherre Lagerbring i yttrandet af den 2 april anfört, därutöfver
Thorin förmälte sig icke hafva något att tillägga.
I anledning af innehållet utaf landshöfdingen friherre Lagerbrings
yttrande af den 2 april 1904 anförde klagandena i en hit insänd ytterligare
skrift hufvudsakligen följande:
På de båda första frågorna, om angifvelsens ursprung och om den
därvid företedda utredningen, hade landshöfdingen svarat, att den hos
Konungens befallningshafvande gjorda anmälan icke varit att betrakta
såsom någon angifvelse, men att de för honom tillgängliga upplysningarna
synts innefatta fullgiltiga skäl till misstanke mot de åtalade. Konungens
befallningshafvandes förordnande den 30 juni 1903 innehölle uttryckligen,
att till nämnda myndighet skett anmälan därom, att skälig anledning
förefunnes till misstanke mot vaktmästaren Börjesson för att hafva gjort
sig skyldig till bedrägeri »och möjligen äfven andra brott». I förordnandet
af den 23 juli sades likaledes uttryckligen, att hos Konungens
befallningshafvande blifvit anmäldt, att skälig anledning funnes att misstänka,
att Börjesson samt vedhandlaren Dahlgren och förra handelsbiträdet
Sigrid Anderson gjort sig skyldiga till »brott». Bägge förordnandena
upplyste, att uppdragen blifvit gifna åt t. f. landsfiskalen Köhler »på
därom gjord framställning».
Förordnandenas egen lydelse utmärkte sålunda otvetydigt, att de däruti
åberopade anmälningarna utgjort angifvelser för brott och ingalunda
kunde betecknas såsom förtroliga privatmeddelanden emellan fyra ögon;
anmälningarna voro riktade till högsta polismyndigheten i länet, som
hade till åliggande att tillse, att begångna brott varda i laga ordning
beifrade; anmälningarna innefattade dessutom uppgift om, att skälig anledning
till misstanke för brott förefunnes mot vissa uppgifna personer,
hvarjämte framställning gjorts om förordnande för särskild åklagare mot
de misstänkte; hvilken framställning också efterkommits. Här saknades
således intet enda af de för en formlig angifvelse utmärkande kännetecknen.
Landshöfdingens svar på den framställda frågan om hvem som varit
angifvare i saken kunde således icke betecknas annorlunda än såsom en
oberättigad vägran att härom gifva besked. Ty någon rättighet att få
förblifva okänd och därigenom tillförsäkras frihet från att lagligen ansvara
för sin gärning åtnjöte en angifvare icke, åtminstone. enligt svensk
rättssed.
Man hade knappast kunnat vänta, att landshöfdingen friherre Lager
—
1905 =
in
bring, som i sin tidigare förklaring gifvit tillkänna, att han kände sig
framför alla andra uppkallad att uppbjuda alla medel, för att sanningen
måtte blifva utredd och rättvisa skipad, velat göra sig till en beskyddare
af det hemliga angifvareskapet, som för vår rättsåskådning vore så vidrig
och främmande.
Den af Köhler den 23 juli 1903 till Konungens befallningshafvande
ingifna skriften innefattade uppenbarligen en angifvelse mot de sedermera
häktade personerna. A själfva denna skrift hade hos Konungens befallningshafvande
antecknats, att för Köhler samma dag utfärdats förordnande,
hvithet uppenbarligen icke kunde vara något annat än det senare
af de två ifrågavarande förordnandena, något som också till fullo bestyrktes
af förordnandets egen lydelse.
När nu därtill landshöfdingen i sin senaste förklaring åberopade
Köhlers nyssnämnda angifvelseskrift och samtidigt förnekade, att någon
annan angifvelse ägt ruin, vore det alltså bragt utom allt tvifvel, att det
sålunda varit åt angifvaren själf, som landshöfdingen anförtrott det
grannlaga uppdraget att såsom allmän åklagare åtala de angifne, med
bemyndigande att jämväl häkta dem, hvilket också omedelbart skedde.
I fråga om förordnandet af den 30 juni lämnade handlingarna icke
någon ledning för uppdagande af angifvaren, ehuruväl förhållandena syntes
utmärka, att denne varit Köhler eller kanske sannolikare någon annan
af dem, som gått rektor Möllers ärenden.
De »upplysningar», hvilka landshöfdingen sade hafva varit för honom
tillgängliga, och hvilka syntes honom innefatta »fullgiltiga» skäl till misstanke
mot de angifne, finge val icke antagas vara, äfven de, så hemlighetsfulla,
att hinder ännu alltjämt skulle möta mot deras yppande. I
målet mot de tilltalade hade några sådana upplysningar alls icke kommit
till synes. De skäl, som sedermera af den genom förordnandena tillsatte
åklagaren åberopades i målet och där kommo under rättens bedömande,
befunnos icke allenast otillräckliga för de tilltalades fällande utan till och
med så underhaltiga, att samme åklagare icke kunde undgå att för den
olaga häktningen och det falska åtalet dömas till urbota straff.
På den tredje frågan, angående anledningen till, att stadens ordinarie
polismyndighet ansetts icke kunna besörja undersökningen rörande de
anmälda brotten, anförde landshöfdingen beträffande det första förordnandet
endast, att han därom förut meddelat sig med stadens polismyndighet,
som ej skulle haft något att invända mot förordnandets ordalydelse.
Mäl borde det väcka förvåning, att »högsta polismyndigheten i länet»
på detta sätt sökte skydda sig bakom ett uppgifvet godkännande af samma
— 1905 —
112
underordnade polismyndighet, som af landshöfdingen några rader längre
fram i förklaringen betecknades såsom så oförmögen att fullgöra, hvad
som uppenbarligen ingick i dess tjänsteplikt, att landshöfdingen funnit
sig nödsakad härför anlita främmande krafter.
Men det kunde vara förklarligt nog, om stadens polismyndighet för
sin del icke funnit sig behöfva sträcka sina anmärkningar till den ointalta
ordalydelsen af ifrågavarande förordnande, eftersom förordnandet ju
alls icke innefattade uppdrag för Kölder att befatta sig med någon polisundersökning
i saken utan endast att vid vederbörlig domstol utföra
ansvarstalan såsom åklagare, hvadan detta förordnande sålunda väl gjorde
intrång i ordinarie stadsfiskalens tjänsteutöfning, men icke i polismyndighetens
egen.
Ty såsom bekant rådde i Göteborg det särskilda förhållande, som i
nästan alla öfriga svenska städer ännu vore endast ett önskemål, att
åklagare- och polismyndigheterna vore från hvarandra alldeles åtskilda.
Det senare förordnandet — eller, såsom landshöfdingen uttryckte sig,
»fullmakten» —- af den 23 juli ingrepe uppenbarligen jämväl i ordinarie
polismyndighetens tjänsteutöfning; och landshöfdingen hade icke ens påstått,
att polismyndigheten skulle förklarat sig sakna anledning till invändning
mot berörda ingrepp. Såsom skäl för denna åtgärd angåfve landshöfdingen
tvärtom, att han, som ansett den af polismyndigheten redan
verkställda första undersökningen vittna om samma myndighets bristande
förmåga att utreda saken, funnit målet vara af den »svåra och invecklade
beskaffenhet», att han för »sanningens fullständiga utredande» måste
anlita — Köhler.
Med den sålunda klandrade första undersökningen syntes endast kunna
menas den undersökning, som på begäran af Köhler såsom redan särskilt
förordnad åklagare och under dennes medverkan hade blifvit verkställd,
och hvarom rapport den 22 juli afgafs till poliskammaren. Genom nämnda
ganska omfattande undersökning. uppnåddes likvisst det resultat, att de
misstankar, som föranledt densamma, därigenom undanröjdes så fullständigt,
att hvarken Köhler eller någon annan sedermera ansett sig kunna
väcka åtal om de undersökta förmenta förbrytelserna.
Men om också Konungens befallningshafvande verkligen trott sig
finna, att stadens polismyndighet genom omförmälta polisundersökning
ådagalagt oförmåga vid utförandet af sådana värf, borde väl däraf på sin
höjd kunnat hämtas anledning till att fråntaga polisens detektiva afdelning
undersökningen rörande de af Köhler den 23 juli angifna förbrytelserna.
Det af landshöfdingen uppgifna skälet kunde däremot icke förklara,
hvarför den betrodde privatdetektiven jämväl bekläddes med rätten
— 1905 —
113
att verkställa häktning, en befogenhet, som polisens detektiva afdelning
icke ägde.
Verkliga anledningen till ifrågavarande förordnandes utfärdande hade
uppenbarligen varit landshöfdingens missnöje öfver, att poliskammaren
den 22 juli vägrat att, förrän utredning i saken vunnes, efterkomma
Köhlers yrkande, att poliskammaren måtte »på hans ansvar» låta häkta
de af honom angifna personerna. I den ofvan omförmälta angifvelseskriften
af den 23 juli klagade också Köhler öfver poliskammarens nyssnämnda
vägran och hemställde, att Konungens befallningshafvande måtte
antingen förständiga poliskammaren att ofördröjligen vidtaga häktning eller
ock på annat sätt därtill meddela handräckning. Denna hemställan hade
landshöfdingen villfarit genom att utrusta Köhler själf med makt att
sätta den åstundade häktningsåtgärden i verket.
När förordnandet den 23 juli utfärdades af landshöfdingen, som den
dagen vistats i Trollhättan och därifrån återkommit vid sjutiden på aftonen,
hade han uppenbarligen icke varit i tillfälle att granska den af honom
så omildt bedömda polisundersökningen, hvarom rapport den 22 juli afgifvits
till poliskammaren, än mindre att taga del af de undersökningar,
som därefter påbörjats i anledning af Köhlers anmälan till poliskammaren
samma dag om de förmenta inenedsbrotten. De för landshöfdingen tillgängliga
upplysningar, på hvilka han nu förmälte sig hafva grundat de
klandrade förordnandena, kunde endast hafva utgjorts af Köhlers muntliga
meddelanden. Andra och tillförlitligare källor till upplysning hade landshöfdingen
försmått eller i sin Kriga brådska icke gifvit sig tid att begagna.
På frågan om skälet, hvarför landshöfdingen med förbigående af ordinarie
åklagaren uppdragit åtalen åt Köhler, hade landshöfdingen undvikit
att gifva något svar.
Ty såsom något skäl kunde icke anses, att, sedan Konungens befallningshafvande
i annat mål också olagligen förordnat Köhler till åklagare
vid råd st ufvur ätten i Göteborg, stadens ordinarie åklagare skulle uppgifvit
sig icke hafva något att däremot invända.
I det åsyftade målet, mot förre banmästaren Löfdahl, hade — sedan
ordinarie åklagaren i orten anmält förhinder — Köhler efter förordnande
af Konungens befallningshafvande i Alfsborgs län verkställt polisundersökning
rörande Löfdahls förbrytelser och vid Vane häradsrätt utfört talan
såsom särskild åklagare. Där fanns således dock ett praktiskt skäl för
Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län att låta samme
åklagare, som vid annan rätt påbörjat åtalet, också vid rådstufvurätten i
Göteborg föra saken till slut.
Såsom af klagandena påpekats, hade landshöfdingen uraktlåtit att
Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1905 års Riksdag. 15
114
uppgifva de skäl, som föranledt honom att genom de för Köhler den 30
juni och den 23 juli utfärdade förordnandena skjuta undan stadens ordinarie
myndigheter. Men i stället sökte landshöfdingen i sin förklaring
med desto större eftertryck göra gällande, att Konungens befallningshafvande,
länets högsta polismyndighet, vore den, som tillförlitligare än hvarje
annan vore i stånd att bedöma de klandrade åtgärdernas berättigande
samt behöfligheten af att för ändamålet anlita andra och bättre krafter.
Det oerhörda anspråk på ofelbarhet, som landshöfdingen sålunda åt
sig sökte häfda, måste väcka den största förundran särskildt i detta fall,
där alla och väl äfven landshöfdingen åtminstone numera borde inse, huru
svårt han tagit miste. Man hade snarare haft rätt att vänta att i landshöfdingens
förklaring återfinna, om ock blott ett enda ord af beklagande
öfver de svåra rättskränkningar, som blifvit möjliggjorda genom* hans
missgrepp.
Landshöfdingen friherre Lagerbring kunde lika litet som öfriga svenska
ämbetsmän gorå kraf på, att hans åtgärder i ämbetet skulle vara från
åtal fredade. Han hade därför i hvarje fall saknat fog för att undandraga
sig att på den framställda frågan gifva fullständigt besked om skälen
för sina klandrade åtgärder.
I klagandenas föregående skrifvelse!’ i ärendet hade klagandena redan
tillräckligt utvecklat, att Köhler icke, i jämförelse med stadens ordinarie
myndigheter, kunde anses lämplig för de af landshöfdingen åt honom
anförtrodda uppdragen såsom polisman och åklagare med häktningsrätt.
Hvad klagandena sålunda yttrat hade sedermera endast vunnit bekräftelse
och förlorade ingenting af sin betydelse genom de vitsord, Köhler från
några andra håll kunde hafva erhållit om »skicklighet som polisman».
Då landshöfdingen trott sig böra anföra, att mot det sätt, hvarpå
Köhler vid Göteborgs rådstufvurätt utförde åtalet mot ofvannämnde banmästaren
Löfdahl, icke skulle förekommit anledning till anmärkning, ville
klagandena endast tillägga, att Köhlers förfarande i samma mål ingalunda
skulle af en sakkunnig granskare kunna framhållas såsom éfterfölj ansvar dt.
På fråga om den ersättning af allmänna medel, som kunde hafva
blifvit åt Köhler utlefvad, hade landshöfdingen förklarat, att, då statsmedel
för detta ändamål icke funnits till förfogande, något sådant löfte
icke blifvit gifvet, men att Konungens befallningshafvande i sinom tid
komme att taga saken under ompröfning.
Landshöfdingen måste vetat, att anslag af allmänna medel icke kunde
erhållas för att lämna godtgörelse åt Köhler för hans befattning med
undersökning och beifran af brott, Indika skulle begåtts inom Göteborgs
stad, som själf bekostade sitt polis- och rättsväsen. Vid förordnandenas
— 1905 —
115
utfärdande hade landshöfdingen sålunda icke ens kunnat gifva Köhler
någon förhoppning om godtgörelse af allmänna medel. Det måste för
landshöfdingen likaledes varit tydligt, att Köhler, som hämtade sin utkomst
af sysslande såsom privatdetektiv, omöjligen kunde tänkas vilja
ägna sig åt ett så tidsödande och kostsamt uppdrag utan någon betalning,
hvilken Köhler därför måste tillförsäkrat sig af annan. Då nu rektor
Möller var den ende, som kunde vänta någon fördel af Köhlers angrepp
mot de personer, hvilka i rannsakningsmälet mot Möller aflagt för denne
besvärande vittnesmål, vore det uppenbarligen otänkbart, att landshöfdingen
skulle kunnat undgå inse, att Köhler var af Möller redan vidtalad
och besoldad.
De af klagandena framställda påminnelserna hade klagandena med afsikt
riktat endast mot landshöfdingen friherre Lagerbring, emedan åtminstone
det moraliska ansvaret för de af klagandena klandrade åtgärderna företrädesvis
hvilade på honom, hvilken uppenbarligen varit den, som i dessa
åtgärder genomdrifvit sin vilja. Länsnotarien Thorin, hvilken kontrasignerat
besluten såsom tillfälligt förordnad landssekreterare, hade uppenbarligen
saknat den sj anständighet i ställningen, som skulle erfordrats
för att gent emot landshöfdingen kunna gorå någon särskild mening gällande.
Denna omständighet hade klagandena icke velat underlåta att "påpeka,
då densamma syntes vara ägnad att för Thorin medföra ett lindrigare
bedömande.
Uppenbart är, att fall kunna förekomma, då det är olämpligt, att
den ordinarie allmänna åklagaren eller den ordinarie polisämbetsmannen
tager befattning med ett brott, hvars efterforskande eller åtalande eljest
tillhör området för hans ämbetsbefogenhet. Sålunda kan brottets utredning
vara af den vidlyftiga beskaffenhet, att utredningen skulle för mycket
inkräkta på åklagarens eller polisämbetsmannens tid till hinder och skada
för öfriga tjänstegöromål. Brottet kan vara sådant, att en tillfredsställande
utredning af detsamma hos den, som skall verkställa utredningen,
förutsätter ägandet af vissa särskilda insikter, af hvilka de ordinarie åklagarne
och polisämbetsmännen ej alltid kunna påräknas vara i besittning.
Den ordinarie åklagaren eller polisämbetsmannen kan stå, i sådant förhållande
antingen till den för brottet misstänkte eller till den brottsliga
handlingen eller dess följder, att tillräcklig säkerhet ej föreligger för att
åklagaren eller polisämbetsmannen skall i sina åtgärder iakttaga opartiskhet
och ej låta sina handlingar bestämmas af något enskildt intresse.
Uti dylika fall bör brottets efterforskande och åtalande undandragas den
— 1905 —
116
ordinarie polisämbetsmannens eller åklagarens handläggning samt öfverlämnas
åt en särskild!, utsedd polisman eller allmän åklagare.
Befogenheten att afgöra, när ett fall af ifrågavarande art föreligger,
samt att förordna särskild allmän åklagare eller särskild polisman bör
naturligen tillkomma den de ordinarie åklagarne eller polisämbetsmännen
öfverordnade myndigheten.
Genom här ofvan omförmälta förordnande af den 30 juni 1903 hade
Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län — under åberopande
häraf, att det blifvit anmäldt, att skälig anledning till misstanke
förefunnes, att vaktmästaren vid västra allmänna femklassiga läroverket i
Göteborg Carl Börjesson i samförstånd med en del leverantörer till nämnda
läroverk gjort sig skyldig till bedrägeri och möjligen äfven andra brott
inom Göteborgs stad och trakten däromkring — uppdragit åt tillförordnade
landsfiskalen C. F. Köhler att i egenskap af särskild allmän åklagare i
Göteborgs och Bohus län vid vederbörande domstolar inom länet mot
Börjesson eller i saken delaktige anhängiggöra och utföra ansvarstalan.
Genom förordnandet af den 23 juli 1903 hade Konungens befallningshafvande
med återkallande af förordnandet af den 30 juni samt under
åberopande häraf, att anmäldt blifvit, det skälig anledning till misstanke
förefunnes, att bemälte Börjesson samt vedhandlaren Carl Ludvig Dahlgren
och Sigrid Ottilia Anderson gjort sig skyldiga till brott inom Göteborgs
stad, uppdragit åt Köhler, bland annat, att i egenskap af särskild allmän
åklagare i Göteborgs stad efter sig företeende omständigheter i saken vid
vederbörliga domstolar mot nämnda personer eller i saken delaktige anhängiggöra
och utföra talan.
Slutligen hade Konungens befallningshafvande uti förordnandet af
den 21 augusti 1903 under vidhållande af förordnandet af den 23 juli i
så måtto fullständiga! sistnämnda förordnande, att Köhler bemyndigats
att såsom särskild allmän åklagare föra talan mot Börjesson, Dahlgren
och Sigrid Ottilia Anderson angående de meneds- och bedrägeribrott,
som i den utaf Köhler den 20 augusti 1903 till Konungens befallningshafvande
aflämnade polisrapporten omförmältes och hvilka genom skrifvelse
berörde den 21 augusti af Konungens befallningshafvande hänskjutits
till rådstufvurätten i Göteborg för rannsakning.
Emot förordnandena af den 30 juni och den 23 juli 1903 hade
klagandena uti förevarande ärende bland andra anmärkningar riktat jämväl
den, att, då det enligt gällande författningar ej tillkommer Konungens
befallningshafvande utan justitieka,nslem att vid förefallande behof förordna
särskild allmän åklagare i stad, Konungens befallningshafvande vid
meddelandet af berörda förordnanden gått utöfver sin ämbetsbefogenhet,
— 1905 —
117
såvidt genom samma förordnanden Köhler erhållit uppdrag att såsom
särskild allmän åklagare i Göteborg anhängiggöra och utföra talan. Klart
är, att enahanda anmärkning kunnat med samma fog riktas mot Konungens
befallningshafvandes åtgärd att meddela förordnandet af den 21
augusti 1903.
Gällande instruktion för stadsfiskaler af den 12 oktober 1894, hvilken
dock icke äger tillämpning å stadsfiskalerna i Stockholm, innehåller i 2 §,
att stadsfiskal är allmän åklagare i stad i alla de fall, där icke åtalsrätten
på grund af gällande stadganden tillkommer annan allmän åklagare eller
sådan för visst mål blifvit af vederbörande myndighet förordnad, och i
1 §, att stadsfiskal tillsättes medelst förordnande af justitiekanslersämbetet
samt står under tillsyn och inseende af detta ämbete, som jämväl äger
att för viss tid eller för alltid från tjänsten skilja den, som finnes hafva
gjort sig därtill skyldig.
I fråga om ansökningar till stadsfiskalstjänst samt tjänstledighet eller
afsked för stadsfiskal och vikaries förordnande hänvisar instruktionen till
landshöfdingeinstruktionen.
Instruktionen för justitiekanslersämbetet af den 29 november 1878
stadgar i 3 § 4 punkten, att justitiekansler!! tillsätter stadsfiskaler och
äger rättighet att på viss tid eller för alltid från tjänsten skilja den, som
finnes hafva gjort sig därtill skyldig, därifrån undantagne stadsfiskalerna
i Stockholm, samt i 3 § 5 punkten, att j ustitiekanslern äger att till landsfiskalstjänsternas
bestridande förordna lämpliga personer och dem från
förordnandet skilja, när sådant pröfvas skäligt, äfvensom att, där någon
extra fiskals tillsättande finnes nödigt, sådan förordna. Samma paragrafs
tredje punkt stadgar, att alla fiskaler samt ombudsmän, som med dem i
ett eller annat afseende hafva lika befattning, åligger det att efterkomma
och lyda hvad j ustitiekanslern dem å ämbetets vägnar befaller.
Angående stadsfiskaler förekomma uti instruktionen för landshöfdingarne
i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän den
10 november 1855 följande bestämmelser. Enligt 35 § 4 momentet tillkommer
det Konungens befallningshafvande att vid ledighet af stadsfiskalsbefattning,
sedan . den blifvit af magistraten kungj ord och ansökningar dit ingifna,
dessa senare från magistraten emottaga, hvarefter ansökningshandlingarna
med Konungens befallningshafvandes yttrande till justitiekanslersämbetet
insändas. Enligt 38 § 5 momentet kan stadsfiskal på högst en månads
tid af Konungens befallningshafvande lämnas ledighet, dock att justitiekanslersämbetet
därom genast underrättas, men då fråga är om längre
tjänstledighet, bör Konungens befallningshafvande med sitt utlåtande insända
ansökningen till justitiekanslersämbetet. Enligt 39 § äger Konungens
- 1905 -
118
befallningshafvande därjämte, då Konungens befallningshafvande beviljar
stadsfiskal tjänstledighet, förordna lämplig och behörig person att under
tiden förestå tjänsten, hvarom anmälan skall göras till justitdekanslersämbetet;
men blifver stadsfiskalstjänst vakant eller sökes ledighet för längre
tid, än Konungens befallningshafvande kan medgifva, skall dylikt förordnande
endast meddelas, intill dess justitiekansler sämbetet hinner att i frågan
besluta. Uti instruktionen finnes för öfrigt icke något stadgande,
som ställer stadsfiskalerna i deras egenskap af allmänna åklagare i underordnadt
förhållande till Konungens befallningshafvande i länet.
Genom stadgandet, att, där någon extra fiskals tillsättande finnes
nödigt, justitiekanslern äger sådan förordna, har enligt min uppfattning
instruktionen för j ustitiekanslersämbetet förbehållit j ustitiekanslern befogenheten
att, då giltig anledning därtill förekommer, för visst fall förordna
särskild allmän åklagare i stad och sålunda fråntaga den ordinarie allmänna
åklagaren eller stadsfiskalen befattningen med det ifrågakomna fallet.
I själfva verket är ju en sådan särskild allmän åklagare att anse såsom en
extra stadsfiskal, och Kölder har också på grund af de honom af Konungens
befallningshafvande meddelade förordnandena faktiskt tjänstgjort såsom extra
stadsfiskal.
Skulle möjligen anses, att med uttrycket extra fiskal i sistnämnda,
instruktion åsyftas allenast en sådan fiskal, som tillfälligtvis förordnas för
någon viss ort eller för att öfvertaga en del af eu ordinarie fiskals tjänstegöromål,
och således ej eu särskild allmän åklagare, som förordnas att i
den ordinarie åklagarens ställe taga befattning med något visst mål, så
torde ändock, särskildt vid det förhållande, att i gällande författningar
saknas stadgande, som tillägger annan myndighet befogenhet att förordna
en i sådan allmän åklagare i stad, af ofvan anförda stadganden angående
dels stadsfiskals tillsättande och afskedande, dels sättet, hvarpå tjänstledighet
meddelas stadsfiskal och vikarie för honom förordnas, och dels det
underordnade förhållande, i hvilket han är ställd till justitiekanslern, framgå,
att denna befogenhet tillkommer justitiekanslern, åtminstone så vidt angår
städerna utom Stockholm.
Till stöd för att ifrågavarande befogenhet skulle tillkomma Konungens
befallningshafvande hade förklarandena helt allmänt åberopat instruktionen
för stadsfiskaler, landshöfdingeinstruktionen, instruktionen för j ustitiekanslersämbetet
af den 29 november 1878 samt den före sistnämnda instruktion
gällande instruktionen för justitiekanslern af den 3 augusti 1809.
Förklarandena hade icke uppgifvit hviika delar af dessa författningar de
ansåge tillerkänna Konungens befallningshafvande denna befogenhet.
— 1905 —
119
Hvad landshöfdingeinstruktionen angår, så syntes förklarandena, då
de åberopat densamma, hafva tänkt på dess tionde paragraf. Enligt denna
paragraf utöfvar Konungens befallningshafvande högsta polismyndigheten i
länet och bör därför hafva omsorgsfull vårdnad därå, att allmän ordning
och säkerhet upprätthållas, samt, i händelse häremot brytes, vidtaga erforderliga
åtgärder, äfvensom i öfrigt tillse, att begångna brott blifva i laga
ordning beifrade. Genom detta stadgande har åt Konungens befallningshafvande
uppdragits att öfvervaka upprätthållandet af rättstillståndet inom
länet; och har tillika genom stadgandet åt Konungens befallningshafvande
i ändamål att för denna myndighet möjliggöra uppfyllandet af dess förpliktelser
i detta afseende förlänats eu ganska vidsträckt befogenhet. Men
äfven om man bortser från den i instruktionen för justitiekanslersämbetet
förekommande bestämmelsen om förordnande af extra fiskal, så kan dock
icke enligt min uppfattning uti de allmänna ordalag, däruti nyssnämnda
befogenhet blifvit Konungens befallningshafvande tillagd, särskildt med
hänsyn därtill, att åklagaremyndigheterna i städerna utom Stockholm äro
underordnade j ustitiekanslern och icke Konungens befallningshafvande i
länet, anses vara inrymd befogenhet för sistnämnda myndighet att i stad
förordna särskilda allmänna åklagare och därmed i visst afseende suspendera
de ordinarie åklagarnes verksamhet.
Instruktionen för justitiekanslern af den 3 augusti 1809 innehåller
samma bestämmelse om tillsättande af extra fiskaler som 1878 års instruktion;
och äfven enligt den förra instruktionen tillsatte j ustitiekanslern
stadsfiskaler och ägde rätt att på viss tid eller för alltid från tjänsten
skilja den, som fanns hafva gjort sig därtill skyldig; stadsfiskalema i
Stockholm därifrån dock undantagna. Likaledes innehåller 1809 års instruktion,
att alla fiskaler samt ombudsmän, som med dem i ett eller
annat afseende hafva lika befattning, åligger att efterkomma och lyda allt
hvad j ustitiekanslern dem å ämbetets vägnar befaller. Sålunda intogo
stadsfiskalema samma ställning till justitiekanslern enligt 1809 års instruktion
som enligt nu gällande.
Stadsfiskalsinstruktionen kan enligt mitt förmenande ej heller lämna
något stöd för förklarandenas uppfattning uti det nu ifrågavarande ämnet.
Pa grund af det nu anförda fann jag, att Konungens befallningshafvande,
såvidt denna myndighet genom förordnandena af den 30 juni, den 23 juli
samt den 21 augusti 1903 uppdragit åt Köhler att vara särskild allmän
åklagare i Göteborg, öfverskridit sin ämbetsbefogenhet och gripit Konungens
justitiekansler i ämbetet.
— 1905 -
120
Uti det den 23 juli 1903 för Köhler utfärdade förordnandet hade
Konungens befallningshafvande uppdragit åt Köhler att i egenskap af allmän
åklagare i Göteborg »efter sig företeende omständigheter i saken»
verkställa laga häktning. Konungens befallningshafvande syntes därvid
hafva gått ut från den uppfattningen, att Köhler ej endast på grund af
det honom gifna uppdraget att vara särskild allmän åklagare ägde rätt
att häkta, och denna uppfattning torde ock vara riktig. Förordningen
angående nya strafflagens införande den 16 februari 1864 innehåller i 19 §
9 och 12 mom bestämmelser om, indika myndigheter häktningsrätt tillkommer,
och till ingen af de i dessa lagrum uppräknade myndigheter
kunde Köhler hänföras på grund af det honom lämnade uppdraget att
vara särskild allmän åklagare i Göteborg. Genom dessa lagrum tillerkännes
icke häktningsrätt allmänna åklagare öfver hufvud utan blott vissa
sådana och bland dem stadsfiskal i stad. Men då sålunda Köhler icke i
sin egenskap af allmän åklagare haft rätt att häkta, hade Konungens befallningshafvande
misstagit sig, då Konungens befallningshafvande ansett
Köhler kunna erhålla laglig befogenhet att häkta, därigenom att Konungens
befallningshafvande meddelat honom särskildt bemyndigande i detta afseende.
Väl äger Konungens befallningshafvande enligt 19 §9 mom. i
nyssnämnda förordning rätt att förordna om häktning, men däraf följer ingalunda
rätt för Konungens befallningshafvande att å annan öfverflytta denna
befogenhet. Någon bestämmelse i gällande författningar, som skulle berättiga
Konungens befallningshafvande härtill, finnes icke; och, såsom
klagandena påpekat, torde det vara en erkänd grundsats inom vår rätt,
att en myndighet ej äger, utan att bestämd föreskrift därom finnes, öfverflytta
någon del af sin befogenhet å annan.
Till försvar för Konungens befallningshafvandes ifrågavarande åtgärd
hade förklarandena anfört, att det läge i sakens natur, att särskild för
visst fall förordnad allmän åklagare bör hafva i sin makt att, där laga
skäl anses förefinnas, häkta personer, som äro i det särskilda fallet såsom
brottslingar invecklade, att då sådan rätt är i 19 § uti förordningen angående
införande af nya strafflagen tillerkänd stadsfiskal, hvilken i stad
är ordinarie allmän åklagare, däraf torde följa, att sådan rätt tillkommer
i stad förordnad särskild åklagare, hvilken måste anses vara satt i stadsfiskalens
ställe, samt att i allt fall Konungens befallningshafvande med
stöd af landshöfdingeinstruktionen måste anses hafva befogenhet att förläna
särskild åklagare häktningsrätt.
Hvad förklarandena sålunda yttrat ansåg jag ej förtjäna något afseende.
Det ligger ingalunda i sakens natur, att en särskild allmän åklagare bör
äga befogenhet att häkta, ty såsom nämnts tillägger lagen allenast vissa
— 1905 —
121
allmänna åklagare dylik befogenhet. Köhler hade väl, då han af Konungens
befallningshafvande förordnats till särskild allmän åklagare i Göteborg,
erhållit uppdrag att taga befattning med något, som enligt stadsfiskalsinstruktionen
tillhörde stadsfiskalens i Göteborg ämbetsåligganden, men
Köhler kunde ingalunda anses hafva af Konungens befallningshafvande
blifvit förordnad till tjänstförrättande eller extra stadsfiskal; ty att förordna
extra stadsfiskal eller vikarie för stadsfiskal tillkommer justitiekanslern
och ej Konungens befallningshafvande utom i visst fall, som här
ej varit för handen. Förklarandena hade ej uppgifvit, hvilka särskilda
bestämmelser i landshöfdingeinstruktionen de ansett gifva Konungens befallningshafvande
befogenhet att förläna särskild åklagare häktningsrätt,
och jag kunde ej finna någon bestämmelse däri, som lämnade stöd för
förklarandenas uppfattning i detta hänseende.
Jag ansåg följaktligen Konungens befallningshafvande hafva öfverskridit
sin ämbetsbefogenhet jämväl därutinnan, att Konungens befallningshafvande
i förordnandet af den 23 juli 1903 åt Köhler uppdragit att verkställa
häktning. ''■
Förordnandet af den 23 juli 1903 uppdrog åt Köhler jämväl att verkställa
polisundersökning rörande brott, som, enligt hvad i förordnandet uppgifvits,
skulle hafva begåtts inom Göteborgs stad. Enligt instruktionen för
polismästaren i Göteborg af den 12 oktober 1883 åligger det val polismästaren,
bland annat, att själf eller genom honom underordnade polistjänstemän
anställa polisundersökning angående inom staden begångna
brott, men genom denna författning bär efter min uppfattning ingalunda
gjorts någon inskränkning i de befogenheter, som enligt 10 § i landshöfdingeinstruktionen
tillkomma Konungens befallningshafvande, till hvilka befogenheter
äfven måste räknas den att i fall, där giltig: anledning föreligger,
förordna särskild person att angående visst brott verkställa polisundersökning.
Jag kunde följaktligen icke finna, att Konungens befallningshafvande i
detta afseende gått utöfver de formella gränserna för sin ämbetsbefogenhet.
Ett sådant suspenderande af de ordinarie åklagare- och polismyndigheterna,
som ägt rum genom Konungens befallningshafvandes i Göteborgs
och Bohus län förordnanden af den 30 juni, den 23 juli och den 21 augusti
1903, bör tydligen icke vidtagas, utan att därtill föreligger fullgiltig och
trängande anledning. I annat fall utgör densamma ett obehörigt ingrepp
i de ordinarie myndigheternas ämbetsbefogenhet. Åtgärden bör, såvidt
möjligt är, undvikas, ty äfven i sådana fall, där åtgärden är befogad, kan
den med lätthet erhålla utseende af att vara framkallad af godtycke, hvar
Justitieombudsmannens
ämbetsberättelse till W05 års Riksdag. 16
122
igenom den blifver förhatlig samt ägnad att i allmänhetens omdöme
nedsätta de ordinarie åklagare- och polismyndigheterna.
På af mig till förklarandena ställd fråga, af hvilken anledning polismyndigheten
i Göteborg ansetts icke kunna besörja undersökningen rörande
det eller de brott, hvilka, enligt hvad förordnandena af den 30 juni
och den 23 juli gifva vid handen, blifvit hos Konungens befallningshafvande
anmälda, och hvarför den ordinarie åklagaren i nämnda stad funnits
icke böra utföra samma åtal, hade förklarandena anfört, att förordnandet
af den 30 juni utfärdades, efter det landshöfdingen friherre Lagerbring
meddelat sig med polismyndigheten i Göteborg och i en ordalydelse, mot
hvilken nämnda myndighet, efter att däraf hafva erhållit del, ej haft något
att invända, att förordnandet af den 23 juli utfärdades, sedan den genom
förordnandet af den 30 juni tillsatte särskilde åklagaren inkommit till
Konungens befallningshafvande med sin skrifvelse af samma den 23 juli,
och emedan Konungens befallningshafvande, efter tagen del af den utaf
den särskilde åklagaren verkställda undersökningen i frågan, fann det
ifrågavarande målet vara af den svåra och invecklade beskaffenhet, att
särskilda åtgärder borde för sanningens fullständiga utredande vidtagas,
likasom ock att för ändamålet erfordrades att anlita andra krafter än dem,
som ombesörjt den första, efter Konungens befällningshafvandes uppfattning
i flere afseenden ofullständiga, undersökningen, samt att denna sistnämnda
åtgärds berättigande svårligen torde kunna mera tillförlitligt bedömas af
någon annan än af Konungens befallningshafvande, länets högsta polismyndighet.
Genom hvad förklarandena i ifrågavarande afseende anfört hade de
påtagligen icke anfört något skäl för meddelandet af förordnandet af den
30 juni.
Hvad den uppgifna anledningen till förordnandet af den 23 juli angick,
så kunde de af Kölder i hans samma dag till Konungens befallningshafvande
aflåtna skrifvelse omförmälta brott ingalunda anses hafva varit
af den svåra och invecklade beskaffenhet, att ej den ordinarie polismyndigheten
och åklagaren i Göteborg mäktat att på nöjaktigt sätt lägga hand
vid dem. Med all säkerhet hafva dessa myndigheter på fullt tillfredsställande
sätt utredt och handlagt mål, som varit vida mera invecklade och
vida svårare att utreda än de i Köhlers skrift åsyftade, hvilket syntes mig
tydligen framgå af rådstufvurättens i Göteborg protokoll i målet emellan
tillförordnade landsfiskalen C. F. Köhler och rektorn C. E. Möller, å ena.,
samt vaktmästaren C. Börjesson med flera, å andra sidan, angående mened
med mera. Med den af förklarandena omförmälta första undersökningen
hade förklarandena antagligen åsyftat en af poliskammaren i Göteborg på
— 1905 —
123
Kolli ers föranledande den 18 juli 1903 påbörjad och den 22 i samma
månad afslutad, mot Börjesson riktad polisundersökning, hvilken ej ledde
till något åtal. Förklarandena hade emellertid ej uppgifvit, i hvilka afseenden
den af dem omförmälta undersökningen varit ofullständig. Ej
heller hade de kunnat uppgifva, att undersökningens bristfällighet berott
på bristande förmåga eller nit hos dem, som utfört densamma. Hade
undersökningen varit ofullständig, så kunde denna omständighet för Konungens
befallningshafvande hafva utgjort en anledning att anmoda poliskammaren
att söka att i de ofullständiga delarne komplettera undersökningen;
men ingalunda hade berörda omständighet kunnat för Konungens
befallningshafvande utgöra giltig anledning att, på sätt i förordnandet af
den 23 juli ägt rum, förordna särskild person att företaga polis undersökning
rörande de i Köhlers skrifvelse den 23 juli omförmälta brott och
naturligtvis än mindre att fråntaga den ordinarie åklagaren i Göteborg,
hvilken ej har till ämbetsplikt att anställa polis undersökningar, befogenheten
att angående de brott, som i berörda skrifvelse åsyftades, anhängiggöra
och utföra talan.
Det af Konungens befallningshafvande den 23 juli åt Ivöhler gifna uppdraget
att föra ansvarstalan upprepades i förordnandet af den 21 augusti.
Uti detta inskränktes Köhlers åtalsrätt till de i den af Köhler afgifna polisrapporten
omförmälta brott. Ej heller till detta förordnande hade någon
giltig anledning uppgifvits.
Affattningen af förordnandena af den 30 juni och den 23 juli 1903
gaf anledning till ytterligare anmärkningar.
Ett förordnande att såsom särskild åklagare föra ansvarstalan måste
äga en viss begränsning. Detta följer af ett dylikt förordnandes egenskap
af att vara en undantagsåtgärd och däraf, att förordnandet för sitt berättigande
förutsätter särskilda för handen varande omständigheter. Affattas
förordnandet för vidsträckt, så att detsamma får större omfång än de till
grund för förordnandets meddelande liggande omständigheter kräfva, sker
ett obehörigt intrång i den ordinarie åklagaremyndighetens ämbetsbefogenhet.
Affattas förordnandet så, att gränserna för detsamma blifva obestämda
och sväfvande, kan förordnandet därjämte gifva anledning till slitningar
emellan den ordinarie allmänna åklagaren och den särskilda. Ett förordnande
af nu ifrågavarande beskaffenhet bör därför vara begränsadt till
vissa bestämda brottsliga handlingar och helst därjämte till vissa bestämda
personer såsom subjekt för dessa handlingar. Instruktionen för stadsfiskaler
synes också förutsätta en sådan begränsning, då det i 2 § heter: »Stadsfiskal
är allmän åklagare i stad i alla de fall, där icke åtalsrätten på grund
- 1905 -
124
af gällande stadgande!! tillkommer annan allmän åklagare, eller sådan för
visst mål blifvit af vederbörande myndighet förordnad».
Vidkommande de båda nu ifrågavarande förordnandena så hade Konungens
befallningshafvande ej behörigen begränsat den åt Ivöhler däri
uppdragna åtalsrätt. Förordnandet af den 30 juni uppdrog åt Köhler. att
tilltala Börjesson ej allenast för bedrägeribrott, som Börjesson skulle hafva
besrått inom Göteborgs stad och trakten däromkring i samförstånd med en
del leverantörer till det läroverk, där Börjesson var anställd, utan äfven
för andra brott, begångna inom Göteborgs stad och trakten däromkring,
äfvensom att föra ansvarstalan jämväl mot »de i saken delaktig^», och förordnandet
af den 23 juli förlänade Köhler befogenhet att tilltala Börjesson,
Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson »för brott», till hvilka de skulle
gjort sig skyldiga inom Göteborgs stad, äfvensom att föra ansvarstalan mot
»de i saken delaktige».
Förordnandet af den 23 juli 1903 tilläde därjämte Köhler befogenhet
att verkställa polisundersökning.
De skäl, som gälla för att ett uppdrag att i egenskap af särskild
åklagare föra ansvarstalan bör vara behörigen begränsad!, betinga jämväl
en begränsning af ett uppdrag att hålla polisundersökning. Ett uppdrag
af sistnämnda beskaffenhet torde böra i följd häraf begränsas till undersökning
och utredning af vissa bostämda brott. Uti förordnandet af den
23 juli hade Konungens befallningshafvande ej på sådant sätt begränsat det
åt Köhler uti nu ifrågavarande afseende gifna uppdraget. Förordnandet
innehöll att, sedan anmäldt blifvit, att skälig anledning till misstanke
föreflinnés, att Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson inom
Göteborg gjort sig skyldiga till brott, så förordnades Köhler att i egenskap
af allmän åklagare i Göteborg efter sig företeende omständigheter i
saken verkställa polisundersökning. På grund af förordnandets ordalydelse
hade Köhler sålunda varit befogad att hålla polisundersökning rörande
hvad brott som helst, som kunnat af dessa tre personer hafva begåtts i
Göteborg före förordnandets datum.
Jag fann följaktligen Konungens befallningshafvande hafva förfarit
felaktigt därutinnan, att Konungens befallningshafvande i förordnandena
af den 30 juni och den 23 juli ej behörigen begränsat de åt Köhler däri
lämnade uppdragen att anhängiggöra och utföra ansvarstalan samt att
verkställa polis undersökning.
Statens organ i allmänhet få ej i sin ämbetsutöfning låta sig ledas
af något enskildt intresse. Särskild! viktigt är, att denna grundsats iakt
-
— 1905
125
tages af de statsmyndigheter, som hafva till uppgift att efterforska och
åtala brott. Därest dessa myndigheter åsidosätta denna grundsats, kunna
svåra rättskränkningar uppstå i form af obefogade häktningar, förhastade
eller rent af orättfärdiga atal med mera dylikt.
Det åligger nämligen, såsom redan anförts, åklagare- och polismyndigheter
att vid efterforskande och åtalande af brott iakttaga opartiskhet.
Det tillkommer därvid dessa myndigheter ej allenast att uppsöka och framdraga
allt, som kan vara den misstänkte till skada, utan äfven att efterforska
allt, som kan tjäna till upplysning om den misstänktes oskuld
eller till förringande af hans brottslighet. Det är sålunda uppenbart, att
en polisman eller en allmän åklagare, hvars förmåga att i tjänsten handla
i enlighet med dessa grundsatser är underkastad tvifvelsmål, vare sig på
den grund att han i utgången af en polisundersökning eller af ett åtal
äger ett enskildt intresse, nog mäktigt att kunna tänkas inverka på hans
åtgöranden i tjänsten, eller på grund af någon annan omständighet är
olämplig att med polisundersökningen eller åtalet taga befattning.
Att tillförordnade landsfiskalen Köhler ur denna synpunkt icke varit
lämplig för de honom af Konungens befallningshafvande uti nu ifrågavarande
förordnanden meddelade uppdrag, ansåg jag framgå af hvad som
förekommit i det af Köhler vid rådstufvurätten i Göteborg mot Börjesson,
Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson väckta åtal för mened med mera.
Uti detta mål hade i berörda afseende förekommit följande.
Vid rannsakningen den 14 september 1903 ingaf Sigrid Ottilia Andersons
rättegångsbiträde, klaganden i detta ärende vice häradshöfdingen
Drakenberg, bestyrkt afskrift af den i Göteborgs handels- och sjöfartstidning
för den 20 maj 1903 införda, förut här ofvan (sid. 96) återgifna
annons, genom hvilken Köhler och stadsfiskalen, e. o. hofrättsnotarien H.
Sundius tillkännagifvit, att de åtoge sig utredningar i mordbrands- och
andra brottmålssaker samt privata detektivuppdrag äfvensom anskaffande
af bevisningsmateriei i civila mål.
På därom framställd fråga förklarade Köhler, att han icke låtit i någon
tidning införa denna annons, men att densamma blifvit med hans vetskap
och medgifvande i tidningarna införd af stadsfiskalen H. Sundius. Därjämte
förnekade Köhler bestämdt, att han »i denna sak» varit biträde åt
Möller.
Vid samma rannsakningstillfälle företedde Drakenberg vidare i styrkta
afskrifter ofvan intagna intyg af adjunkten vid högre allmänna läroverket
i Härnösand Nils Thomé och af filosofie doktorn Sigurd Hansson. Med
anledning af dessa båda intyg förklarade Köhler äfvensom Möllers i målet
- 1905 —
126
använda ombud, att de först vid ett senare rättegångstfllfälle ville yttra
sig om intygen.
Vid rannsakningen den 14 september 1903 hördes bland andra såsom
vittne poliskommissarien Pontus Wahlin, hvilken till en början berättade,
att han under tiden emellan den 18 och den 22 juli 1903 med Börjesson
hållit åtskilliga förhör å detektiva polisens i Göteborg station. Wahlin
uppgaf vidare, att det varit och fortfarande vore Wahlins uppfattning,
att Kölder varit af Möller antingen direkt eller indirekt anlitad att mot
ersättning verkställa undersökning rörande ifrågavarande mai. Vittnet
anförde till stöd härför, att, då vid något tillfälle, kort efter det Köhler
erhållit sitt första förordnande af Konungens befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus län, Köhler och vittnet jämte Sigurd Hansson och redaktören
C. Ramberg befunnit sig å detektiva afdelningens lokal samt fråga
uppstått, om Möller vore skyldig eller oskyldig lör hvad han åtalats,
Köhler yttrat såsom orden ungefärligen fallit: »Möller måtte val vara
oskyldig, då han engagerat mig, enär Möller eljest kunde riskera, att sådana
omständigheter komme i dagen, som förvärrade hans ställning». Vid
tillfället hade Köhler ej yttrat något om, att han af Möller betingat sig
ersättning för undersökningen.
Vittnet uppgaf vidare: Vid ett föregående tillfälle, innan vittnet ännu
afvetat, att ny undersökning till förmån för Möller inledts, hade Köhler i
telefon anmodat vittnet om ett besök, i följd hvaraf vittnet på eftermiddagen
samma dag sammanträffat med Köhler och hans hustru å Trädgårdsföreningens
restaurant i Göteborg, därvid Köhler för vittnet uppgifvit, att
han allt sedan den 16 maj 1903 vidtagit undersökning rörande det »Möllerska
målet», samt föreslagit vittnet att därvid biträda honom, hvarefter
Köhler vidare yttrat, att vid den undersökningen kunde vittnet »tjäna
sig sporrar», samt dessutom på ett eller annat sätt förespeglat vittnet ekonomisk
ersättning. Köhler hade icke uppgifvit, hvem som skulle utgifva
dylik ersättning, men vittnet fick den uppfattningen, att Möller därvid
afsetts. Vittnet hade tillbakavisat anbudet under hänvisning till, att vittnet
såsom tjänsteman vore hindrad att i tjänsten mottaga någon ersättning,
men däremot erbjudit sig biträda Köhler för sanningens uppdagande.
Under den närmast därefter följande tiden hade vittnet i närvaro af Köhler
en eller två gånger besökt Möller och allt mera styrkts i sin uppfattning,
att Köhler varit anställd hos honom.
På fråga af Köhler, huruvida det vid omvittnade tillfället å Trädgårdsföreningens
restaurant mellan vittnet och Köhler varit tal om målet
emot Möller eller om vedleveranserna till läroverket, vidhöll vittnet, att det
varit fråga om det »Möllerska målet», men tilläde, att det icke vore omöj
-
1905 —
127
ligt, att jämväl de nu åtalade bedrägeribrotten varit på tal; och på frågor
tilläde vittnet ytterligare, att Köhlers hustru vid samma tillfälle på tal
om ekonomisk ersättning yttrat till vittnet, att »penningar vore alltid bra
att hafva», att vittnet haft om hand en undersökning om Börjessons och
Dahlgrens förhållande i fråga om åtskilliga leveranser till läroverket och
därom aflämnat rapport till poliskammaren, men emellertid härvid ansett
det »Möllerska målet» vara hufvudsaken; att vittnet biträdt Köhler vid
dennes undersökning till den 23 juli 1903, då Köhler erhållit ett nytt förordnande
af Konungens befallningshafvande, samt att den möjligheten ej
vore utesluten, att Möller anmodat stadsfiskalen Sundius, som vittnet aldrig
sett, att verkställa undersökningen, och att Köhler vore anställd hos honom.
Köhler, som hördes öfver detta vittnesmål, förnekade, att han, på sätt
vittnet uppgifvit, förespeglat vittnet ersättning för biträde vid Köhlers
undersökning, samt påpekade därvid, att ett sådant erbjudande inneburit
en ©grannlagenhet mot vittnet såsom tjänsteman, hvarför vittnets uppgift
härutinnan måste bero på missuppfattning. Köhler förklarade vidare, att
han ej lagt hand vid någon undersökning rörande det »Möllerska målet»
eller vedleveranserna till läroverket före den 30 juni 1903, då han blifvit
af Konungens befallningshafvande i länet därtill förordnad. Ytterligare
förnekade Köhler, att han af Möller haft uppdrag att verkställa någon
som helst undersökning, men vidgick, att han hade anledning antaga, att
Sundius på anmodan af Möller och för dennes räkning verkställt undersökningen
i fråga. Köhler bestred förty allt afseende å vittnesmålet.
Vidare hördes vid nämnda rannsakningstillfälle likaledes såsom vittne
filosofie doktorn Sigurd Hansson.
Efter det Hansson fått taga del af här ofvan omförmälta och med hans
namn undertecknade intyg, erkände Hansson sitt namn å detsamma och
förklarade, att vittnet å vittneseden to ge intygets innehåll med det förbehåll
likväl, att vittnet ej kunde med bestämdhet uppgifva, huruvida
Köhlers yttrande vid omvittnade tillfället blifvit i intyget ordagrant återgifvet.
Med anledning af vittnesmålet yttrade Köhler, att han ej kunde erinra
sig, att han fällt ett sådant yttrande, som det af Hansson utgifna intyget
upptog.
På en i sammanhang härmed af ordföranden i rådstufvurätten framställd
fråga förklarade Möllers ombud i målet, att ombudet ej visste, om
Möller påkallat Köhlers biträde för en undersökning i målet, samt tilläde,
att ombudet under samtal med Möller fatt den uppfattningen, att Möller
väl samtalat med Köhler angående det emot Börjesson, Dahlgren och Sigrid
Ottilia Anderson anställda åtalet, men ej påkallat Köhlers biträde.
— 1905 —
128
Köhler uppgaf därpå, att Möller uppsökt Köhler i Trollhättan och
påkallat hans biträde för en undersökning i målet, men att Köhler, som
då haft om hand en utredning rörande mordbrand, till följd däraf förklarat
sig ej kunna gå Möllers anhållan till mötes, samt tilläde på fråga
af Börjessons biträde i målet, klaganden von Sneidern, att Köhler ej kunde
bestämdt erinra sig tiden för Möllers besök hos honom, men trodde, att
det ägt rum under maj månad 1903.
Under rannsakningen den 14 september 1903 förekom vid då anställdt
vittnesförhör, bland annat, följande.
Kontorsbiträdet Sigfrid Stjernström berättade:
Under år 1900 hade vittnet varit skrifbiträde hos nuvarande stadsfiskalen
i Eskilstuna Sundius, som då bott i Ljusdal, och i november 1902
hade Stjernström medföljt Sundius till Eskilstuna, där Sundius, hos hvilken
vittnet fortfarande vore biträde, alltsedan åtagit sig uppdrag såsom
enskild detektiv. Under denna sin anställning hade vittnet biträdt vid
undersökningar rörande mordbrand med flera brott. Vittnet hade aldrig
varit anställd hos Köhler, men vittnet antoge, att Sundius och Köhler
gemensamt bedrefve nämnda detektivverksamhet. Den 4 juli 1903 hade
vittnet af Sundius beordrats att resa till Göteborg för att biträda Köhler
vid polis undersökningen rörande det sedermera anställda åtalet mot Börjesson,
Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson. Vittnet hade företagit undersökning
angående ett mordbrandsbrott i närheten af Trollhättan från slutet
af mars 1903 till den 25 påföljande april, då Köhler ditkommit och med
biträde af vittnet fortsatt samma undersökning till en af de sista dagarne
i juni. Under nämnda tid hade Köhler vistats å platsen för undersökningen
med undantag af två eller tre dagar, då han varit bortrest dels
till trakten af Uppsala och dels till Göteborg, hvarest emellertid hans
vistelse enligt vittnets uppfattning orsakats af utredning i och för mordbrandsundersökningen.
Vittnet visste ej, om Köhler under denna tid haft
uppdrag af Möller att anställa undersökning angående nu förevarande mål.
Förre handlanden Sven August Olofsson uppgaf, att han den 13
juni 1903 sammanträffat med en poliskonstapel vid namn Bergström och
Börjesson, därvid samtalet fallit på målet mot Möller, och hade vittnet,
som af Sundius anmodats att meddela honom »hvad Olofsson finge veta»,
omedelbart efter samtalet däröfver uppsatt en skriftlig attest, hvilken
Olofsson sedermera vid förhör inför Köhler ingifvit till honom och som
därefter intagits uti den af Köhler afgifna polisrapporten.
Innan Olofsson aflade vittneseden, uppgaf Olofsson på gifven anledning,
att han i midten af juli månad 1903 lärt känna Köhler och varit
inkallad inför polisens detektiva afdelning i förhör angående de brott, för
— 1905 —
129
Indika Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson sedermera tilltalats.
Han hade aldrig af Köhler mottagit uppdrag att anskaffa upplysningar
rörande ifrågavarande brott, men däremot af Sundius, som vore anställd
hos Köhler, anmodats att, om han finge veta något, meddela det åt Köhler
hvilket Olofsson också gjort vid två, kanske tre tillfällen.
V edutkör aren Svvn Johcin Karlsson, hvilken enligt polisrapporten
vid af Köhler med Karlsson anställdt förhör till Köhler öfverlämnat ett
af Karlsson undertecknädt intyg, berättade på fråga om tillkomsten af
detta intyg, att en person vid namn J. Eriksson vid upprepade tillfällen
190d besökt vittnet och därvid, efter hvad han uppgifvit, på anmodan af
Köhler utfrågat vittnet om förhållanden rörande åtalet mot Börjesson,
Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson; att Eriksson vid sitt sista besök
hos vittnet, hvithet besök ägt rum en söndag sommaren 1903, anmodat
vittnet att skriftligen affatta allt hvad vittnet förut för Eriksson uppgifvit;
samt att i. anledning häraf vittnet efter Erikssons diktamen uppsatt och
underskrifvit intyget, som sedermera aflämnats till Köhler.
På därom till Köhler ställd fråga upplyste han, att attesten tillkommit
på sått vittnet berättat, och att Eriksson var anställd hos Sundius.
Vid nästföljande rannsakningstillfälle den 12 oktober 1903 anförde
klaganden . Drakenberg i egenskap af Sigrid Ottilia Andersons rättegångsbiträde
uti en ingifven skrift följande:
»Det är redan visadt, att Köhler enligt egna annonser i tidningarna
tillsammans med Sundius yrkesmässigt mot betalning drifver spanäretiänst
åt enskilde.
Köhler vidgick själf vid andra rannsakningstillfälle t, att Möller uppsökt
honom i Trollhättan och anmodat honom åtaga sig hans sak, hvilket
erbjudande Köhler dock säger sig den gången hafva af böjt af brist på tid.
Då Köhler sedermera ändock funnit ganska rundlig tid att sysselsätta si«-med saken, och det uppgifna hindret således öfvervunnits, vill det synas\
att Möller vid förnyadt besök haft bättre framgång vare sig nu uppdraget
gifvits närmast åt Köhler själf eller åt kompanjonen Sundius, såsom Köhlers
vittne Stjernsten! synes antaga, eller möjligtvis åt någon af desses medhj
älpare.
När Köhler för Öar! Ramberg och Sigurd Hansson omtalade, att det
vant Möller själf, som föranledt hans ingripande i saken, så tillfogade han
ingen anmärkning om, att Möllers uppdrag skulle blifvit afböjdt.
_ * ontus Wahlins berättelse upplyser, att engagemang vare sig det
gifvits åt Köhler själf eller åt Sundius innefattat penningegodtgörelse.
Och Möller själf har inför tre lärare berömt sig af att vara upphofsmannen
till de af Köhler ledda — spaningar, som haft till resultat
Justitieombudsmannens embetsberättelse till 1905 års Riksdag. 17
130
Börjessons anhållande, därvid Möller omtalade, att lian för ändamålet fått
vidkännas dryga utgifter. Det lär också få anses otänkbart, att Köhler
vare sig af allmänna medel eller af sina enskilda tillgångar skulle hafva
bekostat de spaningar, som åt honom bedrifvits i saken af en Stjernström,
Hedin, Olofsson, Albin Andersson, J. Eriksson med flera dylika. Det ligger
då närmast att taga för gifvet, att kostnaderna burits af Möller, i hvars
intresse åtgärderna från början till slut vidtagits.
Äfven utan alla yttre bevis borde dock hvem som helst kunna i Köhlers
hela uppträdande, i undersökningarnas ensidiga riktning och i den långa
polisrapportens underhaltiga beskaffenhet finna tillräcklig grund för den
öfvertygelsen, att Köhler i denna sak står såsom den af en enskild parts
intresse bundne privatdetektiven, icke såsom den af alla enskilda intressen
obundne offentlige tjänstemannen. Och denna öfvertygelse är ägnad att
gifva ledning icke allenast vid pröfningen af åtalet emot svarandena utan
äfven vid pröfningen af svarandenas ansvarstalan mot Möller så ock vid
domen öfver arten af Köhlers eget uppsåt.»
Köhler bestred afseende å hvad i skriften anförts samt förbehöll sig
att vid ett blifvande rannsakningstillfälle få utförligare bemöta detsamma,,
därvid han emellertid redan nu förklarade, att han icke ville bestrida, att
han vid det af Hansson omvittnade tillfället fällt något sådant yttrande,
som Hanssons attest innefattade, men icke kunde vidgå, att han därvid
skulle yttrat, att han satt i gång några undersökningar till förmån för
Möller eller att denne tillkallat Köhler. Möjligen hade Köhler vid tillfället
yttrat, att Möller velat tillkalla honom.
Med anledning af detta Köhlers yttrande fick Hansson, som var tillstädes
vid rätten, företräda; och uppgå!’ Hansson, att han, som vid det
omvittnade tillfället anländt till polisens detektiva afdelnings lokal under
samtalets gång, icke ville bestrida riktigheten af Köhlers nu afgifna förklaring
af hans därvid fällda yttrande, men att Hansson för egen del af
Köhlers yttrande fått den uppfattning, som den af Hansson utfärdade
attesten innehöll.
Något utförligare bemötande af Drakenbergs nyss omförmäla anförande
ägde emellertid icke från Köhlers sida rum i målet.
Vid sistnämnda rannsakningstillfälle hördes såsom vittne redaktören
Carl Ramberg, hvilken därvid uppgå!’: Han hade varit tillstädes vid det
af Hansson omvittnade samtalet å polisens detektiva afdelnings lokal,
hvilket samtal ägt rum den lördag, då Börjesson första gången anhållits.
Vittnet, som nu fick höra ur domboken uppläsas det af Hansson utfärdade
intyget, förklarade, att vittnet ej kunde minnas ordalydelsen af Köhlers
därvid fällda yttrande, men att innebörden däri varit, att, om Möller varit
— 1905 —
131
skyldig, lian väl ej vågat påkalla Kölders undersökning. Köliler hade därvid
tillagt, att i sådant fall Möller kunnat frukta, att något för honom
ofördelaktigt komme i dagen. Köhler hade vid tillfället icke direkt yttrat
något om hvad undersökningen skulle omfatta, men vittnet hade fått den
uppfattningen, att Köhler åsyftat de då redan igångsatta undersökningarna.
Vittnet tilläde, att vittnet ej kunde erinra sig något yttrande af Köhler
därom, att han vid något sammanträffande med Möller af böj t att biträda
denne.
Med anledning af detta vittnesmål yttrade Köhler, att han ej ville
bestrida, att han vid tillfället fällt omvittnade yttrandet eller något dylikt,
men förklarade, att han därvid åsyftat det besök, Möller gjort honom i
Trollhättan.
Vidare hördes vid detta rannsakningstillfälle såsom'' vittnen kontorsbiträdet
Johan Olof Hedin, läroverkskollegan Axel Vilhelm Lindgren och
extra läraren Otto Anderberg.
Hedin uppgaf: Vittnet, som bodde i Eskilstuna, hade i maj 1903 biträdt
Köhler vid dennes undersökningar angående mordbrandsbrott i trakten
af Trollhättan, hvarefter vittnet, sedan Sundius anländt till Trollhättan och
där haft ett sammanträffande med Möller, af Sundius beordrats resa till
Göteborg och företaga undersökningar med anledning af målet emot Möller.
Efter att för nämnda undersökningar hafva vistats i Göteborg under en
del af maj och hela juni månader, hade vittnet afrest från staden och
först den 10 augusti 1903 dit återkommit. Vittnet hade då uppsökt
Köhler, som för vittnet uppgifvit, att han var sysselsatt med att hålla
polisförhör med Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson, och anmodat
vittnet att vara tillstädes vid förhören. På särskilda frågor uppgaf
vittnet vidare, att vittnet, som af Sundius beordrats att företaga undersökningarna
med anledning af målet emot Möller, hade bedrifvit dem med
biträde af en person vid namn J. A. Eriksson och icke vid något tillfälle,
vare sig muntligen eller skriftligen, för Köhler redogjort för undersökningarnas
fortgång.
Lindgren yttrade: Såvidt vittnet kunde erinra sig, hade det af Thomé
uti det af honom utfärdade intyget omnämnda samtal ägt rum den 20
juli 1903, och förklarade vittnet nu, att vittnet på vittneseden toge innehållet
uti första stycket af intyget med den inskränkning, att vittnet ej
kunde påminna sig ordalydelsen af de Möller däri tillagda yttranden, men
att innebörden i dessa varit den i intyget angifna. Vittnet kunde ej med
bestämdhet minnas, att Möller angifvit ett visst belopp för sina utgifter å
saken, men väl att han yttrat, att han fått vidkännas mycket stora kostnader
därå. Ej heller kunde vittnet erinra sig något yttrande af Möller
- 1905 —
132
därom, att »lian haft personer, som sprungit dag och natt». Däremot kom
vittnet ihåg, att Möller yttrat, att spaningarna pågått i två månader och
ledt till Börjessons anhållande.
Anderberg berättade: Måndagen efter det att Börjesson blifvit anhållen
hade, på sätt det af Thomé utgrina intyget innefattade, Möller och Thomé
jämte Anderberg och Lindgren sammanträffat å skolgården utanför läroverket
i Majorna, därvid Möller fällt yttranden af den innebörd, som funnes
angifven uti intygets förra stycke, ehuru vittnet nu icke kunde påminna
sig ordalydelsen i yttrandena. Vittnet erinrade sig, att Möller på fråga
af någon i sällskapet svarat, att det varit han, som satt i gång undersökningarna,
äfvensom att Möller vidare uppgifvit, att hans kostnader
därför uppgått till 7,000 kronor, och att han haft tre eller fyra personer
att under två mftnaders tid på hans bekostnad verkställa undersökningar..
Möller hade därjämte tillagt, att han icke yvunnit klarhet genom Göteborgs
polis, men att det »klarats genom Köhlers sträfvande», och af detta yttrande
hade vittnet fått den uppfattning, att det varit Köhler, som mot
betalning arbetat för Möller.
Hvad nu blifvit anfördt syntes mig utgöra fullgiltig anledning att
antaga, att Köhler, innan det första af de honom af Konungens befallningshafvande
meddelade förordnandena utfärdades, af Möller emottagit
uppdrag att anställa efterforskningar angående de brott, hvilka afsetts i
samma förordnande, samt att Köhler jämväl under en tid af flere veckor
före förordnandets meddelande i följd af detta uppdrag anställt eller låtit
anställa dylika efterforskningar. Möjligtvis hade Köhler därvid blott haft
om hand ledningen af efterforskningarna, därvid stadsfiskalen Sundius,
hvilken syntes vid denna tid hafva befunnit sig i ett slags kompaniskap
med Köhler för yrkesmässigt idkande af verksamhet såsom privatdetektiver,
biträdt Köhler vid det närmare utförandet af efterforskningarna. Att Köhler
för uppdraget af Möller erhållit godtgörelse, torde vidare framgå af det
anförda och syntes för öfrigt ligga i sakens natur.
Möllers afsikt med igångsättande af dessa spaningar var klar. Uti
det emot honom vid kammarrätten anhängiggjorda åtalet hade under rannsakningen
inför rådstufvurätten i Göteborg af Börjesson, Dahlgren och
Sigrid Ottilia Anderson aflagts för Möller synnerligen graverande vittnesberättelse!’,
och spaningarna hade af Möller satts i gång för att söka utröna,
huruvida icke dessa personer gjort sig skyldiga till brott, särskild!
falskt vittnesbörd i förenämnda åtal. Därest så skulle befunnits vara händelsen,
skulle ju värdet af vittnesmålen i väsentlig mån förringats, om
icke rent af tillintetgjorts.
- 1905 -
133
Förklarandena hade af förekommen anledning i ärendet uppgifvit, att,
da Konungens befallningshafvande icke till sitt förfogande ägt några medel
att ersätta Köhler för de honom lämnade uppdragen, utan Konungen»
befallningshafvande jämlikt Kungl. Maj:ts årligen utfärdade cirkulär angående
anslag till särskild polisstyrka å landet samt till åtgärder för gröfre
brotts upptäckande med mera maste i hvarje särskild! fall härutinnan göra
framställning hos Kungl. Maj:t, något belopp gifvetvis icke kunnat såsom
ersättning åt Köhler af Konungens befallningshafvande utlofvas, men att
Konungens befallningshafvande i sinom tid komine att taga denna fråga
under ompröfning.
Köhler hane följaktligen hvarken under den tid, han på grund af
Konungens befallningshafvandes förordnanden af den 30 juni och den 23
juli vant sysselsatt med utredning af brott, eller under den tid, han varit
upptagen af åtalet mot Börjesson, Dahlgren och Sigrid Ottilia Anderson,
uppburit någon ersättning af allmänna medel.
Jag fann det ej vara att förmoda, särskild! med hänsyn till Köhlers
yrke > såsom privatdetektiv, att Köhler åtagit sig att ägna tid och krafter
åt ifrågavarande utredning och åtal, utan att han på förhand vant förvissad
om, att han för sitt arbete och sina kostnader skulle bekomma godtgöielse
och därjämte en godtgörelse, som enligt Köhlers uppfattning kunde
anses skälig; och intet annat syntes därför vara att antaga, än att Köhler
fortfarande under tiden för berörda utredning och åtal uppburit godtgörelse
af Möller eller måhända från något för Möller intresseradt håll.
Köhler hade följaktligen ej gatt till utförande af de honom af Konungens
befallningshafvande lämnade uppdragen med den frihet från enskild!
intresse med afseende å samma uppdrag, som bör finnas hos eu
allmän åklagare och en polisman, samt hade således varit för uppdragen
olämplig.
Köhler både, såsom förut anförts, i det af honom emot Börjesson och
andra personer anställda åtalet förklarat, att han icke lagt hand vid någon
undersökning rörande det »Möllerska målet» eller vedleveranserna till läroverket
före den 30 juni 1903, samt förnekat, att han af Möller haft uppuiag
att verkställa någon som helst undersökning; hvarjämte han uppgifvit,
att han både. anledning antaga, att Sundius på anmodan af Möller
och för dennes räkning verkställt undersökningen i fråga.
Hvad Köhler sålunda påstått ansåg jag visserligen vara till fullo vederlagd!
af hvad uti ifrågavarande afseende i berörda, åtal för öfrigt förekommit;
men skulle verkligen förhållandet härutinnan hafva varit sådant,
som^ Köhler antydt, ansåg jag Köhler ändock hafva varit för de honom
af Konungens befallningshafvande lämnade uppdragen olämplig. Sundius
— 1905 —
134
både naturligen för det af Möller lämnade och för dennes räkning utförda
uppdraget betingat sig och erhållit godtgörelse; men såsom af det föregående
° framgår idkade Sundius och Köhler vid den tid, Sundius skulle
erhållit uppdraget, i kompaniskap verksamhet såsom privatdetektiver. Vid
sådant förhållande måste Köhler, äfven under nu antagna förutsättning
anses hafva stått i sådant förhållande till de för Möllers räkning före den
SO juni 1903 verkställda spaningarna,. att han ej kunde väntas att med
opartiskhet utföra de honom af Konungens befallningshafvande lämnade
uppdragen.
På af mig till förklarandena framställd anhållan om upplysning angående
hvem, som hos Konungens befallningshafvande anmält de misstankar
om begångna brott, som gifvit anledning till att förordnandena af
den SO juni och den 23 juli 1903 utfärdades, samt hvilken utredning,
som i sammanhang med en dylik anmälan kunde hafva föietetts, hade
förklarandena svarat, att då Konungens befallningshafvandes åtgärder ej
föranledts af någon så beskaffad anmälan, att den varit att hänföra till
angifvelse, förklarandena ej funne sig kunna afgifva, annat utlåtande, än
att de vid tiden för dessa åtgärders vidtagande tillgängliga upplysningar
syntes innefatta fullgiltigt skäl till misstanke mot de åtalade om brottsligt
förhållande i åtalade hänseendet.
Såsom klagandena anmärkt, kunde de i förordnandena af den 30 juni
och den 23 juli omförmälta anmälningarna med hänsyn till de uppgifter
om deras beskaffenhet, som förekommo i förordnandena, icke anses annorlunda
än såsom formliga angifvelser. Anmälningarna innehöllo ju uppgift
om att skälig anledning till misstanke förefunnes, att vissa uppgifva personer
gjort sig skyldiga till brott, anmälningarna voro ju ställda till Konungens
befallningshafvande, som utöfvar högsta polismyndigheten i lånet,
och som i denna egenskap äger tillse, att begångna brott varda i laga
ordning beifrade; och framställning hade i sammanhang med anmälningarna
blifvit gjord om förordnande af särskild allmän åklagare.
Vidare hade jag anmodat förklarandena att lämna upplysning om
huruvida de vid meddelandet af förordnandena af den 30 juni och den
23 juli haft kunskap om eller anledning att misstänka, att Köhler eller
Sundius varit af Möller direkt eller indirekt anlitad att anställa undei -sökningar angående do hos Konungens befallningshafvande anmälda biotten,
och att Köhler för sin verksamhet i detta afseende varit tillförsäkrad ersättning;
och hade de med anledning häraf förklarat, att det inböides
förhållandet emellan Möller, Köhler och Sundius varit vid förordnandenas
utfärdande för förklarandena fullständigt obekant.
Förklarandena hade undandragit sig att uppgifva, hvem det varit som
— i905 —
135
hos Konungens befallningshafvande gjort de angifvelser, som föranledt
utfärdandet af förordnandena af den 30 juni och den 23 juli, samt sålunda
i viss mån hindrat utredningen i förevarande ärende.
Emellertid var det påtagligt, att den i förordnandet af den 30 juni
omförmälta angifvelsen samt den i sammanhang därmed gjorda framställningen
om Köhlers förordnande till särskild allmän åklagare kommit från
Möller själf eller från något för Möller intresserad t håll. För Konungens
befallningshafvande, som icke lärer saknat kunskap om hvad som förekommit
under rannsakningen vid rådstufvurätten i Göteborg uti det emot
Möller anhängig^ orda åtalet, torde i samma stund, angifvelsen ägde rum,
det varit uppenbart, att densamma haft till ändamål att till Möllers gagn
förringa eller tillintetgöra den bevisning, som emot Möller förekommit i
berörda åtal. Denna omständighet syntes mig hafva bort för Konungens
befallningshafvande framstå såsom ett synnerligen manande skäl att vid
pröfningen af de åtgärder, som i anledning af angifvelsen och den i sammanhang
därmed gjorda framställningen om Köhlers förordnande till särskild
allmän åklagare borde vidtagas, iakttaga den största försiktighet och
varsamhet. Konungens befallningshafvande hade all möjlig anledning att
ej allenast sorgfälligt undersöka beskaffenheten af de anledningar till misstanke
om brott, som blifvit hos Konungens befallningshafvande anmälda,
utan äfven ingå i noggrann efterforskning, huruvida icke till äfventyrs
den person, om hvars förordnande till allmän åklagare framställning blifvit
gjord, på grund af något sitt förhållande till Möller eller till på dennes
initiativ företagna spaningar angående de brott, hvarom misstanke skulle
hafva uppstått, vore olämplig för det grannlaga uppdrag, som man föreslagit
att lämna personen i fråga. Men redan den mera ovanliga omständigheten,
att angifvaren anhållit om förordnande af viss af honom uppgifven
person till särskild allmän åklagare, hade i och för sig bort mana
Konungens befallningshafvande att ingå i en dylik efterforskning. Ytterligare
anledningar till efterforskning uti ifrågavarande afseende hade Konungens
befallningshafvande uti den för denna myndighet säkerligen bekanta
omständigheten, att den föreslagne åklagaren yrkesmässigt idkade
verksamhet såsom privatdetektiv, äfvensom uti det förhållandet, att, då
för Konungens befallningshafvande ej funnos medel tillgängliga att därmed
under tiden för utredningen och det möjligen blifvande åtalet godtgöra
den särskilde allmänna åklagaren för hans arbete och kostnader, men
Köhlcr det oaktadt befanns villig att åtaga sig uppdragen, Konungens
befallningshafvande måste antaga, att godtgörelse komme Köhler till godo
från annat håll. Närmast hade därvid varit att tänka på den i saken mest
intresserade eller Möller själf.
- 1905 -
136
Allt detta oaktadt hade Konungens befallningshafvande, skridt af
skriftväxlingen i förevarande ärende framgick, ej ingått i efterforskningar
uti nu omförmälta afseende. Hade dylika af Konungens befallningshafvande
med tillbörlig noggrannhet företagits, skulle Kölders olämplighet
för det ifrågavarande uppdraget otvifvelaktigt genast trädt i dagen.
Den angifvelse, som omförmältes uti förordnandet af den 23 juli 1903,
äfvensom den i sammanhang därmed gjorda framställningen om förordnande
af Kölder till särskild allmän åklagare hade naturligen äfven de
härrört från Möller själf eller något för honom intresseradt håll. Vid
pröfning af de åtgärder, hvartill denna- angifvelse och framställning borde
föranleda, hade Konungens befallningshafvande samma anledningar till efterforskningar
angående Kölders lämplighet för det ifrågasatta uppdraget som
vid utfärdandet af förordnandet af den 30 juni. Sådan efterforskning
syntes emellertid ej heller hafva föregått meddelandet af förordnandet af
den 23 juli.
Klagandena hade uttalat den mening, att den i förordnandet af den
23 juli afsedda angifvelsen varit ofvan omförmälta, af Köld er till Konungens
befallningshafvande ställda skrifvelse af den 23 juli 1903. Förhållandet
syntes dock ej hafva varit sådant, ty dels skulle förklarandena i dylikt
fall efter all sannolikhet ej hafva undandragit sig att besvara den till dem
riktade frågan, om hvem som hos Konungens befallningshafvande anmält
de misstankar om brott, som föranledt utfärdandet af förordnandet af den
23 juli, utan hänvisat till Kölders berörda skrifvelse, och dels innehöll
skrifvelsen icke den i förordnandet af den 23 juli omförmälta framställningen
om Köhlers förordnande till särskild allmän åklagare. Men äfven
om förhållandet skulle hafva varit det af klagandena uppgifna, så hade i
allt fall för Konungens befallningshafvande förefunnits samma anledningar
att företaga de af mig omförmälta efterforskningar.
Konungens befallningshafvandes sista förordnande utfärdades den 21
augusti 1903 eller dagen efter det Kölder afl ämnat sin polisrapport.
Samma anledningar, som bort förmå Konungens befallningshafvande att,
innan de båda föregående förordnandena meddelades, anställa efterforskningar
angående Köhlers lämplighet för åklagarekallet, förelago äfven då
för Konungens befallningshafvande att företaga dylik efterforskning; men
till dessa anledningar hade kommit ytterligare en annan. I Göteborgs
handels- och sjöfartstidning under tiden strax efter det förordnandet af
den 23 juli meddelades förekomma nämligen artiklar, däri framställdes
det påståendet, att Köhler under någon tid före förordnandet af den 30
juni på uppdrag af Möller eller personer, som varit för Möller intresserade,
käft uppdrag att utföra spaningar angående de brott, rörande Indika an
—
1905 —
137
i mlian sedermera ägde rum
åsyftades i förordnandet af
bort utgöra
ställa
Konungens
omförmälta afseende; men sådana syntes
hafva anställt lika litet efter den 23 juli
hos Konungens befallningshafvande, oeli som
deri 30 juni. Jag ansåg, att dessa artiklar
,en kraftig maning för Konungens befallningshafvande att anefterforskningar
i förut
befallningshafvande
som före denna dag.
Pa grund af det nu anförda kunde jag
personer, Indika å Konungens befälIningshafvandes
ordnandena af den JO juni, den 23 juli och den 21 augusti, därvid icke
gatt till väga med den omtänksamhet, försiktighet och varsamhet, som
ärendenas vikt och beskaffenhet fordrat, och som, enligt hvad man ä«t
rätt att vänta, bort iakttagas af dem, Indika erhållit det viktiga förakt
utöfva en Konungens befallningshafvandes makt och myn
-
oj annat än finna, att de
vägnar beslutat för
-
troendet
et.
Det
dighet
våning,
fiskalen
syntes mig för öfrig t'' ej kunna annat än väcka den största förakt
Konungens befallningshafvande ansett tillförordnade landsKöhler
vara bättre skickad akt anhängiggöra och utföra åtal rörande
de i Konungens befallningshafvande,1? förordnanden åsyftade brott
äfvensom att verkställa den åt Köhler i förordnandet den 23 juli uppdragna
polisundersökning än de ordinarie åklagare- och polismyndigheterna
i Göteborg. Man år ju eljest benägen akt anse, akt dessa myndigheter
med afseende å sättet för deras organisation samt den erfarenhet och utbildning,
som miste förutsättas hos dessa myndigheters organer, ägt vida
bättre förutsättningar för att kunna på ett tillfredsställande sätt utreda
(In brott, hvarom fråga varit, äfvensom att åtala dem vid domstol, än
Köhler, huru stora _ loford denne, enligt hvad förkl a randena uppgifvit, än
kunde hafva erhållit åt länsstyrelser och domare för skicklighet såsom
polisman. . Det är dessutom att märka, att ådagalagd skicklighet såsom
polisman ingalunda innebär någon garanti för skicklighet såsom åklagare.
Förldarandena hade framhållit, att de Konungens befallningshafvande!?
anmärkningar
nu
blifvit af mig framställda, ute -
ätgärder, mot hvilka
slutande haft till syfte, att sanningen måtte varda utredd och rättvisa
skipad, sa att den verkligt skyldige blefve fälld och den oskyldige frikänd.
Jag är ock fullt öfvertygad om att sådant varit det motiv, som bestämt
Konungens befallningshafvändes handlingssätt uti ifrågavarande fåll. Motivet
far dock ej utgöra ursäkt för åtgärdernas klandervärda beskaffenhet.
Justitieombudsmannens ämbetsbérättelse Ull 1905 års Riksdag.
18
488
I enlighet med hvad jag anfört ansåg jag Konungens befallningshafvande
hafva gjort sig skyldig till fel i ämbetet uti följande afseende!!.
Konungens befallningshafvande hade vid utfärdandet utaf förordnandena
af den 30 juni, den 28 juli och den 21 augusti 1908 öfverskridit
sin ämbetsbefogenhet, såvidt Kölder genom samma förordnanden bemyndigats
att i egenskap af särskild allmän åklagare i Göteborg anhängiggöra
pcb utföra talan.
Likaledes hade Konungens befallningshafvande öfverskridit sin ämbetsbefogenhet
därutinnam, att Kölder uti förordnandet af den 23 juli bemyndigats
att verkställa häktning.
Vidare hade Konungens befallningshafvande visat oförstånd i sin ämbetsutöfning
därutinnan,
att Konungens befallningshafvande genom ifrågavarande förordnanden
tillsatt eu särskild allmän åklagare samt i förordnandet af den 23 juli
därjämte åt honom uppdragit att verkställa polisundersökning, utan att
giltig anledning till dylika åtgärders vidtagande förefunnits;
att Konungens befallningshafvande ej behörigen begränsat de uti förordnandena
af den 30 juni och den 23 juli åt Köhler lämnade uppdragen
att i egenskap af särskild allmän åklagare anhängiggöra och utföra talan
samt verkställa polisundersökning; och
att Konungens befallningshafvande för Köhler utfärdat in erberörda
tre förordnanden utan att före förordnandenas utfärdande hafva företagit
efterforskningar uti af mig här ofvan omförmälta afseende.
För dessa af Konungens befallningshafvande begångna ämbetsfel voro
landshöfdingen friherre Lagerbring och länsnotarie!! Tliorin ansvarige, den
sistnämnde såsom vid tillfällena för de särskilda förordnandenas utfärdande
tjänstförrättande landssekreterare; och då jag ansåg ämbetsfelen vara af
den beskaffenhet, att de ej borde undgå laga beifran, uppdrog jag åt
advokatfiskal»! vid Göta hofrätt att inför hofrätt eu ställa landshöfdingen
friherre Lagerbring och länsnotarie!! Tliorin under åtal för samma ämbetsfel,
därvid advokatfiskal»! borde å dem yrka ansvar efter lag och sakens
beskaffenhet.
Efter föregången skriftväxling har hofrätt»! på det åtal, som i enlighet
med mitt berörda uppdrag blifvit af advokatfiskal»! anställdt, meddelat
utslag den 31 december 1304. Hofrätt»! har däruti utlåtit sig, att,
soin landshöfdingen friherre Lagerbring och länsnotarie!! Tliorin icke genom
utfärdandet af ifrågakomma förordnanden gjort sig skyldiga till ansvar för
fel i ämbetet, funne hofrätt»! advokatfiskalens i målet förda talan icke
kunna bifallas.
Den mening, hofrättens utslag innehåller, omfattades af tre utaf hof
—
1905 —
139
rättens i beslutet deltagande ledamöter, under det att två ledamöter äfvensom
hofrättens president uttalade skiljaktiga meningar. En ledamot, hvars
mening delades af presidenten, yttrade sålunda: »Som Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län genom det åt landsfiskalen
Kölder den 23 juli 1903 meddelade förordnande öfverskridit sin befogenhet,
såvidt genom förordnandet Kölder bemyndigats att på eget ansvar
verkställa häktning, prof var jag, i förmågo af 25 kap. 17 § strafflagen,
lagligt döma herr landshöfdingen friherre Lagerbring och länsnotarie!!
Thorin, hvilka äro för ifrågavarande åtgärd ansvarige, att för felaktighet i
tjänsten bota hvardera 50 kronor, som tillfalla statsverket.
Hvad angår åtalet i återstående delar, så enär enligt gällande bestämmelser
länsstyrelse ej kan anses sakna befogenhet att, jämväl beträffande
stad, för visst fall förordna särskild person icke blott att verkställa
polisundersökning, utan äfven att i egenskap af allmän åklagare anhängiggöra
och utföra åtal; alltså och då hvad, med afseende å det sätt, hvarpå
Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus lita genom ifrågakomma
åtgärder utöfvat nämnda befogenhet, blifvit lagdt friherre Lagerbring
och Thorin till last icke är af beskaffenhet att till laga ansvar föranleda,
varder advokatfiskalsämbetets talan af mig i dessa delar lämnad
utan bifall.»
Eu ledamot utlät sig: »Ehuru, enligt min uppfattning, det icke tillkommer
länsstyrelse att, på sätt i förevarande fall skett, förordna särskild
åklagare att i stadsfiskals ställe anhängiggöra och utföra åtal mot för brott
misstänkt person; likväl och då länsstyrelsen genom vidtagande af anmärkta
åtgärderna — genom h vilka icke, såsom advokatfiskal en synes antaga,
å Kölder öfverflyttats länsstyrelsens rätt att split'' häkta utan endast
åt honom öfverlämnats att, på eget ansvar, utöfva den häktningsrätt, som
enligt lag tillkommer jämväl för visst fall förordnad stadsfiskal — icke
kan anses hafva visat oförstånd i sin ämbetsutöfning; samt hvad för
öfrigt i målet lagts länsstyrelsen till last icke förtjänar afseende, varder
åtalet af mie oeilladt.»
O O
Med den utgång, ifrågavarande åtal genom hofrättens utslag erhållit,
har jag ansett mig icke kunna ålnöjas, utan har jag uppdragit åt advokatfisk
alen att hos Kungl. Maj:t anföra besvär i målet och därvid yrka, att
lvungl. Magt måtte med ändring af hofrättens utslag bifalla den af advokatfiskalen
vid hofrätten förda talan.
140
Tolkning'' af 34 § i brännvinsförsäljningsförordningen,
84 § i förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin
och andra brända eller destillerade spirituösa drycker den 24 maj 1895
bär följande lydelse:
»1. Ej vare någon berättigad att söka betalning för brännvin, som
blifvit vid iskänkning utborgadt.
2. La°* samma vare, då brännvin blifvit vid minuthandel till mindre
O 7
belopp än femtio liter utborgadt.»
Vid flera tillfällen bär jag iakttagit, hurusom domstolar i strid med
detta stadgande ålagt personer betalningsskyldighet för borgade spritvaror.
Stundom har ett dylikt förhållande berott på förbiseende af det anförda
stadgandet, men stundom äfven på en oriktig uppfattning af stadgandets
grund och verkliga innehåll. Så har man till exempel velat göra gällande,
att stadgandets tillämplighet skulle vara utesluten i sådana fall som då
den, mot hvilken ett kraf af det i stadgandet afsedda slaget framställe»,
medgifver krafvets befogenhet, eller att för tillämpningen af samma stadgande
skulle vara erforderligt, att den kräfde till sitt skydd under rättegången
åberopade detsamma. Att emellertid en dylik uppfattning är
oriktig framgår uppenbarligen af stadgandets affattning samt af den grund,
på hvilken detsamma hvila!*.
Något åtal har jag i de af mig anmärkta fallen ej ansett mig höra
anhängiggöra, då vederbörande, sedan de blifvit om stadgandets grund
och mening upplyste, vidgått det oriktiga i sin uppfattning, samt genom
de oriktiga utslagen skada ej blifvit någon tillskyndad.
Till belysning af nu vidrörda förhållanden anser jag mig böra bär
redogöra för ett hos mig under året förekommet ärende.
Under förmälan att lian på grund af nu omförmälta stadgande i
gällande brännvinsförsäljningsförordning blifvit olagligen ålagd betalningsskyldighet,
insände en person till mig protokollet och utslaget uti ett vid
en häradsrätt hand lagd t. mål emellan eu firma i Stockholm, kärande, och
klaganden, svarande, angående fordringsanspråk, hvarjemte klaganden anhöll,
att, därest jag skulle finna utslaget böra till någon åtgärd föranleda,
klaganden måtte få inkomma med ersäftningsyrkanden för häfda rättegångskostnader.
Af det insända protokollet inhämtade jag, att omförmälta firma uti
en till den 18 april 1904 uttagen stämning, hvilken blifvit klaganden delgifven
den 27 nästförutgångne mars, yrkat, att enligt en af firman ut
—
1905 -
141
färdad räkning, hvilken blifvit med stämningen delgifven klaganden och
uti hvilken klaganden påförts under den 10 september 1900 för en låda
1 krona och för femton liter 2 kronor 25 öre samt under don 12 april
1902 för tio liter punsch 15 kronor, för fem liter konjak 12 kronor 50
öre, för en låda 75 öre och för femton liter 2 kronor 25 öre, af klaganden
utbekomma 33 kronor 75 öre jämte ränta, att käromålet blifvit berörda den
18 april uti klagandens utevaro af häradsrätten handlagdt, därvid firman
fordrat ersättning för rättegångskostnaden, samt att häradsrätten genom
samma dag meddeladt utslag förpliktat klaganden att mot kvitto till firman
utgifva räkningens belopp, 33 kronor 75 öre, jämte fem procent ränta
därå från stämningsdagen till dess betalning skedde och ersätta firmans
kostnader å målet med 32 kronor.
Sedan jag lämnat vederbörande domhafvande tillfälle att öfver klagomålen
inkomma med yttrande, afgaf denne , i ärendet förklaring af följande
innehåll:
Det medgåfves, att vid första påseendet det kunde förefalla olagligt,
att klaganden blifvit dömd att betala en räkning, oaktadt det af räkningen
framginge, att den upptoge varor, som vore. att hänföra till brännvin
enligt förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin med
mera, till sådant mindre belopp, hvarför ej någon vore berättigad att söka
betalning enligt det af klaganden åberopade stadgande i nämnda förordning;
men vid närmare öfvervägande torde det medgifvas, att det ej
gärna kunde vara afsedt, att. vid häradstingen, där det vanligen förekomine
eu stor myckenhet af mål angående kraf på grund af räkning och
däraf eu betydlig del, som de kraf de- själfve ej alls vårdade sig om, rätten
skulle i hvarje fall granska räkningarna och i tvifvelaktiga fall hålla förhör
för att söka finna de poster, som kom me under berörda stadgande i brännvinsförsäljningsförordningen,
och tillse, att icke någon sådan post blefve
utdömd. Det måste därför vid tillämpningen af ifrågavarande stadgande
ställa sig så, att, om ej svaranden gjorde invändning om, att den räkning,
hvarå han kräfdes, upptoge varor, som vore att hänföra till brännvin i
poster, hvarå stadgandet vore tillämpligt, frågan därom ej komine upp
vid rätten.
Efter det jag lämnat klagande,n tillfälle att i ärendet inkomma med
påminnelser, utan att klaganden af detta tillfälle begagnat sig, aflat jag
till domhafvande!! eu skrifvelse, däri jag anförde följande:
Genom ifrågavarande stadgande hade den, som vid utskänkning af
spirituösa drycker sålt sådana drycker på kredit, äfvensom den, som vid
minuthandel med spirituösa drycker på kredit sålt dylika, drycker tilljmindré
belopp än femtio liter, betagits rättigheten att, för den händelse den,, till
- 1905 -
142
hvilken försäljningen ägt ram, icke godvilligt erlade betalning, anlita
domstol eller öfverexekutor för utbekommande af sin fordran. I följd
häraf torde det också åligga domstolarne och öfverexekutorerna att, då
ett kraf af dylik beskaffenhet hos dem anhängiggöres, vägra sin medverkan
till anspråkets realiserande och afvisa detsamma.
Grunden till stadgandet vore uppenbarligen att söka i statens intresse
i att konsumtionen af starka drycker inom samhället hölles inom måttliga
gränser. Det vore klart, att tillfället att kunna på kredit inköpa smärre
kvantiteter spirituösa drycker för en mängd samhällsmedlemmar utgjorde
en stark frestelse till ökad konsumtion af dylika drycker, och det vore för
att minska tillfällena därtill ifrågavarande stadgande tillkommit.
Med denna uppfattning af stadgandets innehåll och grund öfverensstämde
ingalunda att låta dess tillämplighet bero på, huruvida den, mot
hvilken ett kraf af den i stadgandet åsyftade beskaffenhet framställdes,
till sitt försvar åberopade samma stadgande; och jag kunde därför ej gilla
hvad förklarande!! uti detta afseende anfört.
Uti det nu förevarande fallet hade sålunda enligt min uppfattning
häradsrätten på grund af 34 § i gällande förordning angående villkoren
för försäljning af brännvin med mera bort förklara sig förhindrad att
till pröfning upptaga stämningspäståendet, i hvad detsamma afsåge utbekommande
af betalning för de uti den i stämningsansökningen åberopade
räkningen upptagna tio liter punsch och fem liter konjak.
Jag anmodade i skrifvelse!! domhafvande!! att meddela mig, huruvida
lian, efter tagen del af de utaf mig utvecklade skälen för min uppfattning
uti ifrågakomna afseende, vore villig att i till äfventyra i framtiden inträffande
fall af likartad beskaffenhet med det nu förekomna förfara i
enlighet med nämnda uppfattning.
Sedan domhafvande!! därefter i skrifvelse förklarat, att lian, efter tagen
del af de uti min skrifvelse utvecklade skälen för min uppfattning, skulle
förfara i enlighet med densamma, lät jag därvid bero.
Om kontroll däröfver, att underrätts utslag, hvarigenom icke
häktade personer dömts till frihetsstraff, varda behörigen
expedierade.
Kungl. kungörelsen den 12 februari 18(19 stadgar, att, då någon icke
häktad person blifvit af allmän underdomstol till urbota bestraffning dömd,
åligger domaren på landet eller rätten i stad att, inom eu månad efter
— 1905 —
148
det utslaget
Konungens befallningsverkställighet
befordras.
meddelades, insända detsamma till
hafvande för att i laga ordning till
Sedan en min företrädare i j ustitieombudsinansämbetet uti skrifvelse
till Kung!. Maj:t framhållit, hurusom tillfredsställande kontroll saknades
dära, att utslag, hvarigenom på fri fot varande personer ådömts urbota
straff, och som blifvit i stadgad ordning till Konungens befallningshafvande
verkställighet
för
samt föreslagit,
utfärdades de:
6 _ _ _
insända, verkligen blefve till verkställighet befordrade,
att vissa föreskrifter måtte varda i sådant syfte meddelade,
n 5 juli 1895 en kungl. kungörelse af innehåll, att öfver
ärenden angående verkställighet af domstols utslag, hvarigenom någon,
som ej hölles häktad, blifvit till frihetsstraff dömd, skulle från 1896 års
början hos Konungens befallningshafvande föras särskild årlig förteckning,
sa uppställd som ett kungörelsen bifogadt formulär utvisade, att efter utgången
af hvarje ar anteckningarna rörande de ärenden, som ej under
aret slutbehandlats, skulle till nästkommande års förteckning öfverföra^,
samt att afskrift af hvad sålunda till den nya förteckningen öfverförts
skulle inom februari månads utgång insändas till j ustitiekanslersämbetet.
Genom sistberörda författnings bestämmelser synes sålunda tillräcklig
kontroll förefinna^ däröfver, att utslag åt ifrågavarande beskaffenhet, sedan
de eu gång kommit vederbörande Konungens befallningshafvande för verkställighet
tillhanda, varda, så vidt möjligt är, till verkställighet befordrade.
Däremot saknas vid underdomstolarne i allmänhet kontroll däröfver, att
dylika utslag blifva till Konungens befallningshafvande insända. Särskild!
torde detta vara förhållandet -s id häradsrätter och rådstufvurätter i mindre
städer. Ansvaret för protokollsföringen och expedierandet af rättens beslut
ligger där uteslutande på en enda person. Därest denne underlåter att
till Konungens befallningshafvande insända ett utslag, hvarigenom en å
fri fot varande person ådörnes urbota bestraffning, kan det allt för väl
inträffa, att felet icke upptäckes.
För att undersöka, huruvida bestämmelserna i 1869
iakttagas, har jag under mina, ämbetsresor
ars
noggrant
kungörelse
g»», j
hos Konungens befallningshafvande förda förteckningar öfver utslag, hvarigenom
frihetsstraff ådömts icke häktade personer, förskaffat mi g
å de utslag1 af berörda egenskap, Indika från domstolarne
P --------‘“''c''
*6 uppgift
i länet blifvit
för verkställighet till Konungens befallningshafvande insända under ett
visst år, och därpå vid besöken hos domstolarne jämfört denna uppgift
med domboken för samma år, eller ock har
,lag>
därest besöken hos dom -
stolarne föregått besöket hos Konungens befallningshafvande i länet, låtit
ur domboken för ett visst år anteckna de utslag, som jämlikt 1869 års
kungörelse bort till Konungens befallningshafvande i länet insändas, samt
— 1905 —
144
därefter vid besöket hos denna myndighet jämfört berörda anteckningar
med de därstädes enligt 1895 ars kungörelse förda förteckningar. Vid
dessa undersökningar hafva påträffats fall, där utslag, som enligt 1869 års
kungörelse skolat till Konungens befallningshafvande insändas, ej blifvit
afsända inom den föreskrifna tiden, utan först senare, hvithet berott på
förbiseende af vederbörande expeditionshafvande. Därjämte hafva iakttagits
ett par fall, där dylika utslag ej blifvit till Konungens befallningshafvande
insända-. Sistnämnda fall hafva ej berott på glömska eller förbiseende;
utan vederbörande hafva såsom skäl för sin uraktlåtenhet att iakttaga
sistnämnda kungörelses föreskrifter åberopat i ena fallet, att besvär
öfver det meddelade utslaget varit anförda, i följd hvaraf någon verkställighet
af utslaget ej kunnat komma i fråga, och i det andra-, att den
dömde, före det utslaget vunnit laga kraft, afrest till Amerika, där lian
fortfarande vistades, sä att verkställighet af utslaget ej kunnat äga rum.
Med förständigande till vederbörande att ofördröjligen insända utslaget
till vederbörande Konungens befallningshafvande bär jag erinrat dem om
nödvändigheten att noggrant iakttaga bestämmelserna i kungörelsen af
den 12 februari 1869. Något åtal för försummelse af ifrågavarande slag
bär jag hittills ej funnit lämpligt att anställa.
lin mera ingående kontroll i detta hänseende kall justitieombudsmannen
naturligen icke utöfva Under sina ämbetsresor utan att försumma
annat granskningsarbete, som torde vara lika angeläget. De af mig omnämnda
felen synas mig ej hafva varit af den betydenhet, att någon särskild
kontroll synes böra uti nu ifrågakomma hänseendet anordnas, i synnerhet
som en sådan kontroll, hvilken, därest den skulle blifva effektiv,
borde bestå i eu granskning af underdomstolarnes domböcker med ty åtföljande
jämförelse med ofvan omförmälta hos Konungens befallningshafvande
förda- förteckningar, torde komma att medföra rätt ansenliga,
kostnader.
Jag har emellertid funnit de af mig omförmälta förhållanden vara af
den vikt, att desamma böra af mig i denna berättelse beröras.
Angående tillgodoräknande af häktningstid.
I skrifvelse af den 8 maj 1900 anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
i gällande strafflagstiftning,- att den tid, hvarunder en till ansvar
för brott förvunnen person suttit häktad, kunde, efter domstolens pröfning
i hvarje särskild! fall, till större eller mindre del honom tillgodoräknas.
Sedan i anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning justitie
-
1905 -
145
kanslersåmbetet till Kungl. Maj:t afgifvit infordradt yttrande, utarbetades
förslag till lag om tillgodoräknande af häktningstid, hvaröfver högsta domstolens
yttrande inhämtades.
Med anledning af de anmärkningar, som emot det sålunda remitterade
lagförslaget inom högsta domstolen framställdes, utarbetades i ämnet nytt
lagförslag, i enlighet hvarmed af Kungl. Maj:t aflåta proposition till 1903
års Riksdag. I berörda proposition föreslogs sådan ändring af 4 kapitlet
strafflagen, ^ att dåvarande 8 och 9 §§ i samma kapitel sammanfördes till
en paragraf och bestämmelser angående tillgodoräknande af häktningstid
intogos såsom 9 § i samma kapitel.
Kungl. Maj:ts proposition bifölls af Riksdagen utan annan förändring
än en mindre jämkning i fråga om stadgandenas affattning. Sedan högsta
domstolen blifvit hörd öfver den af Riksdagen sålunda för dess del antågna
lag i ämnet, utfärdade Kungl. Majrt den 24 juli 1903 lag om ändrad
lydelse af 4 kapitlet 8 och 9 §§ strafflagen.
Den genom berörda lag tillkomna 9 § i 4 kapitlet strafflagen har
följande lydelse:
»Har den, som är för brott tilltalad, varit för något brott, hvarom i
målet rannsakats, i häkte hållen, och dömes han i det mål till frihetsstraff
på viss tid eller till böter, må domstolen, om med hänsyn till omständigheterna
sa, pröfvas skäligt, förordna, att straffet skall anses till viss del
eller helt och hållet verkställdt genom den dömdes hållande i häkte. Ej
må dock frihetsstraff, som omedelbart ådömes, anses verkställdt till större
del än som mot häktningstiden svarar, då en dags häkte räknas lika med
en dags fängelse samt i öfrigt de grunder tillämpas, hvilka för en straffarts
förvandling till annan äro stadgade.
Föres i högre rätt klagan angående ådömdt straff, vare den rätt ej
bunden af den lägre domstolens beslut i fråga om tillgodoräknande af
häktningstid, ändå att talan emot beslutet ej fullföljes.»
, Vid den granskning af fångförteckningar, som verkställes i justitieombudsmansexpeditionen,
har iakttagits, att vid tillämpningen af ofvan
införda lagrum i vissa afseenden förekommit mindre riktiga uppfattningar.
I många fall har sålunda anmärkts, att förhållandet emellan å ”ena,
sidan afdraget för häktningstiden och å andra sidan det afdrag från en
ådömd straffarbetstid, som jämlikt lagen angående straffarbetes och fän^elsestraffs
verkställande i enrum den 29 juli 1892 skall komma fången till
godo, icke klart uppfattats. I min ämbetsberättelse till 1904 års Riksdag
(sid. 94 o. f.), har jag utvecklat, huru vid straffverkställighet bör förfaras,
då från en ådömd straffarbetstid skall göras afräkning för redan utståndet
fängelsestraff; och har jag därvid påpekat, hurusom enligt min mening
Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1.905 års Riksdag. 19
146
det afgörande för frågan, om från en viss straff arbetstid skall göras det
i lagen den 29 juli 1892 medgifva afdrag, måste anses vara, att fången
under den tid, frågan gäller, faktiskt hållits till straffarbete i enrum. Detta
är emellertid lika litet förhållandet med en i straffarbete uttryckt häktningstid
som med den straffarbetstid, som beräknas motsvara ett redan
utståndet fängelsestraff. När afdrag motsvarande häktningstid skall göras
från en ådömd straffarbetstid, bör följaktligen iakttagas, att från nämnda
straff arbetstid till en början afräknas så mycket straffarbete, som enligt
domstolens förordnande skall för häktningstiden tillgodoräknas fången, och
att därefter den sålunda återstående straffarbetstiden reduceras i enlighet
med reglerna om afdrag för straffarbetes verkställande i enrum.
Från denna i sakens natur grundade ordningsföljd för de särskilda
afräkningarna hafva vederbörande verkställande myndigheter i många fall
afvikit, hvilket gifvit mig anledning att i aflåtna ämbetsskrifvelser framställa
min uppfattning i frågan.
Af de öfriga anmärkningar, som i afseende å tillämpningen af ifrågavarande
lagrum härstädes förekommit vid granskningen af fångförteckningar,
har jag funnit följande böra här omförmälas.
När det gäller att från en ådömd straffarbetstid göra afräkning för
häktningstid eller redan utståndet straff, bör denna afräkning i regeln
utföras af den myndighet, som har att förordna om bestraffningens verkställande.
Emellertid har härstädes iakttagits, att i ett fall en domstol
från en ådömd straffarbetstid på en gång afräknat både ett visst mått
straffarbete, som motsvarat häktningstiden, och vissa dagars straffarbete,
som faktiskt aftjänats i enrum på grund af ett tidigare meddeladt, sedermera
undanröjdt utslag. Genom detta förfarande kom domstolen att åsidosätta
en regel, som enligt sakens natur bör vid dylika afdrag tillämpas,
nämligen att den tid, hvarunder en fånge faktiskt i enrum undergått
straffarbete, icke bör afräknas från en af domstol utmätt strafftid, utan
först från den genom afdragande af en fjärdedel reducerade strafftiden.
Ordalagen i 9 § i 4 kapitlet strafflagen torde enligt min mening
oförtydbart gifva vid handen, att i det fall, då en person dömes till särskilda
straff för två eller flera brott och domstolen finner, att häktningstiden
bör vid straffets verkställande komma den dömde till godo, domstolen
bör först i vanlig ordning sammanlägga de särskilda straffen och
därefter förordna, att det sålunda sammanlagda straffet skall anses till
viss del eller helt och hållet verkställdt genom den dömdes hållande i
häkte.
Emellertid har härstädes iakttagits, hurusom fall förekommit, då eu
domstol, som dömt en tilltalad till straffarbete och fängelse, förordna!, att
— 1905 -
147
från det ådömda fängelsestraffet skulle för häktningstiden göras visst afdrag,
cell därefter förvandlat återstående fängelsestraffet till straffarbete,
som förenats med det omedelbart ådömda straffarbetet. Ett dylikt förfaringssätt
kan — jämte det att det, såsom ofvan framhållits, strider mot
lagens ordalag — tillika, om det konsekvent tillämpas, leda därhän, att
ett af domstol meddeladt förordnande om afdrag för häktningstiden i
själfva verket kommer att sakna all betydelse. Om till exempel någon
dömes för ett brott till straffarbete i tre år, för ett annat brott till dylikt
arbete i t va år och för ett tredje till fängelse i ett år samt domstolen
pröfvar skäligt, att den tid, under hvilken den dömde hållits häktad,
exempelvis sex månader, bör vid straffverkställigheten komma den dömde
till godo, så skulle med tillämpningen af det utaf mig här ofvan såsom
oriktigt betecknade tillvägagångssättet domstolen från det ådömda fängelsestraffet
afdraga sex månader samt därefter förena återstoden af fängelsestraffet,
sex månaders fängelse, med tre års straffarbete och två års straffarbete,
då en straffsumma af fem års straffarbete erhålles. Men enahanda
straffsumma erhålles genom sammanläggning af de utaf domstolen ådömda
särskilda straffen, tre års straffarbete, två års straffarbete och ett års fängelse,
och således äfven i det fall att domstolen ej förordnat, att någon
del af det ådömda fängelsestraffet skulle anses verkställdt genom den
dömdes hållande i häkte.
Redogörelse för utgången af en under år 1901 gjord framställning
om afslag å stationssamhälles ansökning om stadsrättigheter,
i hvad därmed afsåges förvärfvande af
egen jurisdiktion.
1 en till Kungl. Maj: t under år 1899 ingifven ansökning hemställde
Nässjö stationssamhälle, att Kungl. Maj:t med hänsyn till den utveckling,
samhället numera vunnit i fråga om folkmängd, handel, industri och
affärsverksamhet i öfrigt, måtte bevilja samhället stadsprivilegier och i
sammanhang därmed medgifva detsamma egen jurisdiktion.
På sätt inhämtas af den berättelse, min företrädare i justitieombudsmansämbetet
afgifvit till 1902 års Riksdag (se nämnda ämbetsberättelse
sid. 114 o. f.), aflat min företrädare till Kungl. Maj:t den 16 september
1901 en skrifvelse, däld min företrädare af anförda skäl hemställde, att
ifrågavarande ansökning, i hvad densamma afsåge att åt samhället förvärfva
egen jurisdiktion, icke måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.
- 1905 -
148
Vid föredragning af ärendet den 27 maj 1904 har Kung!. Maj:t, då
Nässjö stationssamhälle icke kunde anses hafva nått den utveckling, att
stadsprivilegier lämpligen borde beviljas detsamma, ej funnit skäl bifalla
ansökningen.
Redogörelse för utgången af en under år 1903 gjord framställning
om förändrad indelning af tingslag.
På sätt af min till 1904 års Riksdag afgifna ämbetsberättelse (sid. 100
o. f.) framgår, hemställde jag i en till Kungi. Maj:t den 3 december 1903
afbiten skrifvelse, att Kungl. Maj :t täcktes taga i öfvervägande, huruvida Refsunds,
Brnnflo samt Hackås och Näs tingslag, hvilka jämte Ragunda tingslag
utgöra Jämtlands östra domsaga, kunde varda förenade till ett tingslag
med tingsställe vid någon af de inom Refsunds och Brunflo tingslag belägna
stationer vid järnvägen emellan Bräcke och Östersund. I anledning
af denna framställning inkom Svea hofrätt, på grund af Kungl. Maj:ts
befallning, med yttranden från vederbörande häradsbor, häradsrätter och
domhafvande samt från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län,
hvarförutom hofrätten för egen del afgaf utlåtande.
Vid föredragning häraf den 14 oktober 1904 har Kungl. Maj:t förordnat,
att Jämtlands östra domsaga skall indelas i två tingslag, sålunda
att Ragunda tingslag bibehålies såsom särskilt tingslag, men Refsunds,
Brunflo samt Hackås och Näs tingslag förenas till ett tingslag under benämning
Refsunds, Brunflo och Näs tingslag med tingsställe vid Gällö
järnvägsstation; hvarjämte Kungl. Maj:t anbefallt Kungl. Maj:ts ofvanbemälte
befallningshafvande att, sedan nödiga förberedande åtgärder blifvit
vidtagna, till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande i fråga om tiden, då
den beslutade regleringen kan träda i verket.
Redogörelse för utgången af en under år 1903 hos Kungl. Maj:t
gjord framställning angående frihet från lösen i vissa
fattigvårdsmål.
1 min ämbetsberättelse till 1904 års Riksdag finnes återgifven (sid.
102 o. f.) en af mig den 21 december 1903 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse,
däruti jag hemställt, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,
- 1905 -
149
huruvida ändring i gällande bestämmelser borde vidtagas, i syfte att frihet
från erläggande af lösen för expeditioner i fattigvårdsmål, som handläggas
hos öfverståthållareämbetet, må äga rum i de fall, då sådan frihet åtnjutes
med afseende å expeditioner i dylika mål, som anhängiggöras hos Konungens
befallningshafvande i länen.
Sedan i anledning af berörda framställning öfverståthållareämbetet och
statskontoret afgifvit infordrade utlåtanden, har Kungl. Maj:t vid föredragning
af ärendet den 29 april 1904, med afseende å hvad däri förekommit,
funnit den af mig gjorda framställningen icke till vidare åtgärd
föranleda.
Framställningar till Kungl. Maj:t angående förening af tingslag.
I särskilda skrivelser af den 26 november 1904 har jag hos Kungl.
Maj:t gjort följande framställningar om förening af tingslagen i nedan
angifna domsagor:
Angående Nordals, Sundals och Valbo härads domsaga:
»Nordals med flera härads domsaga inom Älfsborgs län består af tre
härad, hvilka hvar för sig utgöra ett tingslag, nämligen: Nordals härad
med tingsställe i Mellerud, Sundals härad med tingsställe i Östebyn och
Valbo härad med tingsställe i Tangelanda. I följd häraf tillämpas fortfarande
inom denna domsaga de i 2 kapitlet 1 § rättegångsbalken förekommande
stadgandena om häradsting, och domsagans invånare hafva hittills
ej kommit i åtnjutande af den snabbare rättsskipning, tillämpningen
af förordningen angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting den 17 maj 1872 medför.
Med afseende å den utveckling, järnvägskommunikationerna inom
orten på senare tider vunnit, synes mig emellertid den frågan vara väl
förtjänt att tagas under öfvervägande, huruvida ej förhållandena numera
medgifva en inskränkning af antalet tingslag i domsagan, så att förordningen
af den 17 maj 1872 kan inom densamma komma till tillämpning.
Nordals och Sundals båda härad, hvilka innefatta domsagans tätast
befolkade bygd och hvilka tillsammans innesluta mera än hälften af domsagans
hela befolkning, äro belägna invid Vänern samt äro genomdragna
af Bergslagernas järnväg, hvilken inom häradena har flera järnvägsstationer.
Intill dessa båda härad gränsar i väster det långsträckta Valbo härad.
Af naturen intager väl detta härad i förhållande till Nordals och Sundals
- 1905 -
150
härad ett mera afskildt läge, men medelst järnvägen emellan Uddevalla
och Bengtsfors, hvilken genomlöper Valbo härad i hela dess utsträckning,
samt Dalslands järnväg står häradet i bekväm förbindelse med den inom
Nordals härad belägna Melleruds järnvägsstation å Bergslagernas järnväg.
Genom omförmälta järnväg emellan Uddevalla och Bengtsfors samt genom
järnvägen emellan Uddevalla och Herrljunga befinner sig Valbo härad
därjämte i järnvägsförbindelse med det invid Sundals härads sydöstra hörn
belägna Vänersborg. Med denna stad stå därjämte Nordals och Sundals
härad i kommunikation medelst Bergslagernas järnväg.
I följd af dessa förhållanden torde enligt min uppfattning något afsevärdt
hinder icke förefinnas för en förening af ifrågavarande tre härad
till ett tingslag. Vid en sådan förening synes mig tingsstaden för det
nya tingslaget lämpligen böra förläggas till någon af de inom Nordals
eller Sundals härad belägna järnvägsstationerna å Bergslagernas järnväg,
och af dessa tillåter jag mig särskildt framhålla Melleruds järnvägsstation
såsom ägande den för invånarne i Valbo härad fördelaktigaste belägenheten.
Möjligen skulle ock vid en utredning af frågan om lämpligaste
platsen för tingsstaden i det nya tingslaget det visa sig, att Vänersborg
vore i detta afseende eu passande ort. För befolkningen i Valbo härads
centralare delar synes en järnvägsresa till Vänersborg ej blifva afsevärdt
längre än till Mellerud, och åtminstone för en del af befolkningen inom
Sundals härad lärer denna stad i ekonomiskt hänseende utgöra en centralpunkt.
Jag tillåter mig att här erinra om, att redan nya lagberedningen i
sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit ifrågavarande
tre härads förening till ett tingslag och därvid ansett tingsstaden
i det nya tingslaget böra förläggas till Östebyn, den nuvarande tingsstaden
för Sundals härad. Denna plats är belägen i närheten af Brålanda
järnvägsstation å Bergslagernas järnväg.
Den af mig ifrågasatta förändringen skulle väl för befolkningen i
Valbo härad medföra ökad väglängd till tingsstället, men denna olägenhet,
hvilken för de fleste af häradets invånare komme att bestå endast däri,
att de vid tingsresor blefve nödsakade att färdas ett längre stycke väg å
järnväg än förut, uppväges enligt mitt förmenande till fullo af de fördelar
i afseende å snabbare rättsskipning, invånarne såväl i detta härad som i
de båda öfriga skulle beredas genom förändringen.
Hvad angår invånarne i Nordals och Sundals härad synas mig dessa
ej höra röna någon olägenhet af en förening af de nu ifrågavarande tre
häradena till ett tingslag.
Skulle emellertid en dylik förening befinnas för befolkningen i Valbo
— 1905 —
151
härad medföra alltför stora olägenheter och förty anses ej böra äga rum,
torde dock efter min uppfattning en förening af Nordals och Sundals härad
till ett tingslag i allt fall böra genomföras, då äfven med en sådan anordning
förordningen af den 17 maj 1872 komme att inom domsagan vinna
tillämpning. Jämväl i detta fall synes mig tingsstaden för det nya tingslaget
böra förläggas till någon af de inom Nordals eller Sundals härad
belägna järnvägsstationer å Bergslagernas järnväg eller till Vänersborg,
därest vid en blifvande utredning af ärendet tingsstadens förläggande till
denna ort skulle visa sig lämpligt.
I enlighet med hvad jag anfört får jag därför hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida Nordals, Sundals
och Valbo härad må förenas till ett tingslag, och, därest en sådan förening
ej skulle befinnas lämplig, huruvida förstnämnda två härad må förenas
till ett tingslag.»
Angående Vartofta och Frökinds härads domsaga:
»Till antalet af de domsagor i riket, inom hvilka förordningen angående
ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den
17 maj 1872 ännu ej vunnit tillämpning och hvilkas invånare sålunda ej
kommit i åtnjutande af den snabbare rättsskipning, eu tillämpning af denna
förordning medför, hör Vartofta och Frökinds härads domsaga inom Skaraborgs
län. Denna domsaga består af Dimbo tingslag af Vartofta härad
med tingsställe i Dimbo, Frökinds härads och A liebergs fjärdings af Vartofta
härad tingslag med tingsställe i Leaby samt Slättängs tingslag med
tingsställe i Slättäng.
Något afsevärdt hinder synes mig emellertid icke förefinnas för en
förening af dessa tre tingslag till ett enda, genom hvilken åtgärd nämnda
förordning skulle inom domsagan komma till tillämpning.
Enligt statistiska centralbyråns senast afgifna berättelse angående folkmängden
i riket ägde Dimbo tingslag vid utgången af år 1901 en folkmängd,
som öfversteg sammanlagda folkmängden uti domsagans båda öfriga
tingslag, och enligt chefens för justitiedepartementet ämbetsberättelse för
år 1902 öfversteg antalet af de under detta år vid häradsrätten i Dimbo
tingslag handlagda mål och ärenden i afsevärd mån antalet af de under
samma tid vid häradsrätten i Slättängs tingslag förekommande, under det
att antalet af de vid häradsrätten i Frökinds härads och Ållebergs fjärdings
tingslag under nämnda år handlagda mål och ärenden i förhållande
till antalet af dem, som under samma tid förekommo vid häradsrätten i
Dimbo tingslag, utgjorde allenast ett fåtal.
— 1905 —
152
Efter hvad jag varit i tillfälle att inhämta har nyligen för Dimbo
tingslag uppförts ett tingshus af sten i Tidaholms köping, hvaremot tingshusen
i de båda öfriga tingslagen äro uppförda af trä och befinna sig i
ett högligen förfallet skick.
Anförda omständigheter föranleda enligt min uppfattning därtill, att,
vid en förening af tingslagen till ett enda, tingsstaden för det nya tingslaget
bör förläggas till den inom Dimbo tingslag belägna köpingen Tidaholm.
En sammanläggning af ifrågavarande tre tingslag till ett enda med
gemensam tingsstad i Tidaholm torde ej kunna medföra någon afsevärd
olägenhet för befolkningen inom Frökinds härads och Ållebergs fjärdings
tingslag. Detta tingslag är till omfånget ganska ringa, och genom den
af Eders Kungl. Maj:t koncessionerade och antagligen inom en kort framtid
färdigbyggda järnvägen emellan Vartofta och Tidaholm kommer befolkningen
i tingslaget att erhålla eu bekväm förbindelse med Tidaholm.
Is Såsom rättsstatistiken utvisar äro för öfrigt de vid häradsrätten i
detta tingslag förekommande mål och ärenden till antalet så obetydande,
att det med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att
för desamma uppehålla en särskild jurisdiktion.
För en del af invånarne uti Slättängs tingslag torde den af mig nu
ifrågasatta I förändringen komma att medföra olägenheten af en ganska
lång väg till tingsstället, hvilken väglängd dock endast i några få fall
kan antagas komma att öfverskjuta fyra mil; men dels komma dessa tingslagets
invånare i tillfälle att vid sina tingsfärder använda den genom tingslaget
dragna stambanan emellan Jönköping och Falköping samt den blifvande
järnvägen emellan Yartofta och Tidaholm, och dels torde denna
olägenhet, som, på sätt blifvit nämndt, kommer att drabba allenast en del
af befolkningen inom Slättängs tingslag, ej böra tillmätas sådan betydelse,
att densamma må utgöra hinder ej allenast för öfriga invånare i tingslaget
utan äfven för invånarne i domsagan i dess helhet att komma i åtnjutande
af de förmåner, en snabbare rättsskipning skulle medföra för dem.
Jag tillåter mig erinra därom, att redan nya lagberedningen i sitt
betänkande ''angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit ifrågavarande
tre tingslags sammanläggning till ett enda.
Skulle emellertid en sådan förändring till äfventyrs befinnas medföra
allt för stora olägenheter för befolkningen inom Slättängs tingslag och
förty anses ej böra äga ruin, torde dock intet hinder förefinnas för att
med bibehållande af Slättängs tingslag såsom särskild! tingslag förena
Dimbo tingslag samt Frökinds härads och Ållebergs fjärdings tingslag till
ett enda med förläggande af den gemensamma tingsstaden jämväl i detta
- 1905 -
153
fall till Tidaholm. Äfven med en dylik anordning kommer 1872 års
förordning att inom domsagan vinna tillämpning, ehuru fördelame af förordningens
tillämpning blifva väsentligen mindre än om densamma kommer
till tillämpning vid en förening af domsagans samtliga tingslag till ett enda.
På grund af hvad jag anfört får jag hemställa, det Eders Kung!.
Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida tingslagen i Vartofta och
Frökinds härads domsaga må förenas till ett tingslag med tingsstad i Tidaholm,
och, därest en dylik förening ej skulle befinnas lämplig, huruvida
Dimbo tingslag samt Frökinds härads och Ållebergs fjärdings tingslag
må förenas till ett tingslag med tingsstad i Tidaholm.»
Framställning'' till riksdagen angående förändrad lagstiftning
rörande verkställighet af icke laga kraft ägande utslag
i brottmål.
Uti proposition af den 24 januari 1902 föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen
att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till lag angående
verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande
utslag.
Berörda förslag, med hvilket var afsedt att upphäfva nu gällande förordning
angående verkställighet i vissa fall af straff, ådömdt genom icke
laga kraft ägande utslag, den 30 maj 1873, innehöll hufvudsakligen, att,
därest den, som blifvit dömd till straffarbete på viss tid eller till fängelse
eller arrest, icke besvärat sig öfver utslaget inom den för ändringssökande
föreskrifna tid, eller han före besvärstidens utgång i den ordning, förslaget
bestämde, förklarat sig nöjd med utslaget och villig att undergå
den ådömda bestraffningen, då skulle straffet genast gå i verkställighet
utan hinder af åklagares eller målsägandeS besvär, dock att för den händelse
utslaget af domstolen blifvit underställdt högre rätts pröfning, hvad
nu sagts ej ägde tillämpning; att därest någon, som hölles häktad, ville
afgifva dylik förklaring, det skulle ske: om den dömde förvarades i länsfängelse,
inför Konungens befallningshafvande; om den dömde hölles i
militärhäkte, i vittnens närvaro inför den befälhafvare, som öfver häktet
ägde uppsikt, och i öfriga fall inför tillsyningsmannen eller föreståndaren
vid häktet i vittnens närvaro; att förklaringen ej skulle gälla, där ej utslaget
vid tiden för förklaringens afgifvande kommit den myndighet tillhanda,
hvarom nu vore sagdt, samt den dömde från den dag, då förklaringen
afgåfves, och efter den dag, då utslaget för honom vid rätten
Justitieombudsmannens ämbetslerättelse till 1005 års Riksdag. 20
154
afkunnades, eller, om det ej sålunda afkunnats, tdifvit honom annorledes
delgifvet, haft två dagars betänketid inom fängelset; att, därest den dömde
ej vore häktad, han ägde med afkunnande af utslaget äfvensom af prästbetyg
afgifva sin nöjdförklaring, där straffet skulle af militärbefälhafvare
befordras till verkställighet, i vittnens närvaro inför denne och i annat
fall inför Konungens befallningshafvande, samt att den myndighet, inför
hvilken förklaring af nu omförmälta slag afgifvits, skulle ofördröjligen
afsända underrättelse därom till den domstol, som ägt att upptaga besvär
öfver utslaget.
Förslaget innehöll vidare i likhet med förordningen af den SO maj
1873 dels stadganden om, att en i föreskrifven ordning afgifven nöjdförklaring
ej fick återtagas, och att, därest straff, hvars verkställighet börjat,
af öfverrätt skärptes, bestraffningen ändock skulle fortgå enligt underrättens
utslag, till dess den dömde förklarat sig nöjd med öfverrättens
utslag eller detta eljest mot honom vunnit laga kraft, dels ock bestämmelser
rörande förfaringssättet, då straff, som den dömde undergått, skulle
afräknas å annat frihetsstraff.
Vid det tillfälle, då Kungl. Maj:t beslöt att öfver berörda lagförslaginhämta
högsta domstolens yttrande, anförde dåvarande statsrådet och
chefen för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet, bland annat,
följande:
Af åtskilliga myndigheter hade uti till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden
förordats införande af bestämmelse därom, att jämväl icke häktad person
finge, sedan han förklarat sig nöjd med utslag, hvarigenom frihetsstraff
honom ådömts, börja undergå straffet utan afvaktande af besvärstidens
utgång. Såsom skål därför, att åt icke häktad person sålunda borde beredas
samma förmån, som redan genom förordningen den 30 maj 1873
tillförsäkrats häktad, hade anförts, förutom hänsynen till den dömde,
hufvudsakligen, att vidkommande de talrika brottslingar, som saknade
stadig bostad, det vore med stora svårigheter förenadt att verkställa domar,
då de dömde vore på fri fot och med verkställigheten måste dröjas, tills
besvärstiden förlupit, samt att särskildt de personer, som intill domen
hållits häktade, men i följd af densammas innehåll lösgifvits, lätteligen
blefve nödsakade att under besvärstiden antingen för sitt uppehälle återvända
till hemorten eller ock genom löst arbete under förhållanden, som
gåfve anledning till nya förbrytelser, uppehålla sig på platsen.
Redan i det inom lagbyrån utarbetade förslag, som läge till grund
för förordningen af den 30* maj 1873, hade funnits upptagen en föreskrift
därom, att bestraffning, som ådömts icke häktad person, finge utan
afbidan på besvärstidens utgång gå i verkställighet, därest såväl den dömde
— 1905 —
155
som åklagare och målsägande förklarat sig nöjda med utslaget. Den sålunda
ifrågasatta föreskriften hade emellertid afstyrkts af högsta domstolen,
som fann giltig grund för ett medgifvande att verkställa icke laga kraft
ägande straffdom föreligga endast, när därigenom bereddes möjlighet för
den dömde att undgå en långvarigare förlust af friheten och för staten
att vinna minskning i kostnaden för fångars underhåll. På grund af denna
anmärkning hade förslaget i denna del fått förfalla. .
Under de senaste årtiondena hade emellertid de nyss anförda olägenheterna
däraf, att straffdomar öfver icke häktade personer ej kunde verkställas
före besvärstidens utgång, framträdt allt skarpare och till och med
på ett och annat ställe föranledt försök att, på sidan om lagen, införa en
praxis, enligt hvilken straff verkställdes, så snart parterna förklarat sig
nöjda med utslaget. Icke minst kännbara hade ifrågavarande olägenheter
visat sig i fråga om straff, ådömda af krigsdomstolarne.
På grund af hvad sålunda anförts syntes den nu medgifna möjligheten
att verkställa icke laga kraft ägande brottmålsdomar böra utvidgas,
så att en s. k. nöjdförklaring måtte kunna med full verkan afgifvas äfven
när den dömde ej hölles häktad. Då en sådan lagstiftning vore påkallad
ej blott af det allmännas omedelbara intresse i aflägsnande! af hinder,
uppehåll och svårigheter vid straffverkställigheten utan äfven af hänsyn
därtill, att den dömde borde erhålla tillfälle att så snart som möjligt få
affjälla det af honom förskyllda straffet, torde det icke vara lämpligt att,
såsom enligt föregående förslag varit händelsen, för nöjdförklaringens
giltighet uppställa det villkor, att jämväl åklagare och målsägande förklarat
sig nöjda. Af samma skäl borde, när nöjdförklaring ej afgifvits,
men den dömde underlåtit att inom föreskrifven tid söka ändring i utslaget,
utslaget gå i verkställighet utan hinder af åklagares eller målsågandes
besvär. De svårigheter, som kunde uppstå, om, på talan af åklagare
eller målsägande, straffet skärptes eller målet återförvisades, vore
icke andra, än som kunde förekomma äfven då den dömde vore häktad.
Äfven i ett annat hänseende syntes möjligheten att med laga verkan
afgifva nöjdförklaring böra utsträckas. För det närvarande funnes sådan
möjlighet allenast, när det ådömda straffet utgjordes af straffarbete på
viss tid eller af fängelse.
Redan enligt ett af den kommitté, som den 20 december 1895 förordnades
för revision af den militära rättegångsordningen, utarbetadt förslag
till lag om verkställighet i vissa fall af krigsdomstols icke laga kraft
ägande utslag skulle nöjdförklaring kunna af icke häktad person afgifvas
med afseende å ett af krigsdomstol ådömdt frihetsstraff, hvarunder jämväl
innefattades arreststraff. Uti underdånigt utlåtande öfver detta förslag
- 1905 -
156
hade krigshofrätten, med anslutning till en vid kommitténs betänkande
fogad reservation, förordat, att jämväl bestämmelserna i 1873 ars förordning
om verkställighet af straffarbete och fängelsestraff måtte erhålla
tillämpning i fråga om disciplinstraff. Krigshofrätten hade sedermera i
en till chefen för justitiedepartementet ställd skrifvelse ytterligare fäst
uppmärksamheten därpå, att äfven beträffande häktade personer behof
funnes af möjlighet att verkställa ådömdt arreststraff utan afbidan på
besvärstidens utgång. Den i 60 § af den militära rättegångsordningen
upptagna föreskrift att till manskapet hörande rymmare, som ertappades,
skulle i häkte tagas, tillämpades nämligen oftast så, att den, som dömdes
till ansvar för rymning, hölles i häkte i afbidan på straffets verkställande,
äfven om ansvaret bestämts allenast till disciplinstraff. Vanligen behandlades
väl, då ett rymningsbrott ej skulle medföra strängare påföljd än
disciplinstraff, målet såsom disciplinmål, hvarvid straffet ålades af befälhafvaren
och omedelbart verkställdes. Men omständigheterna kunde lätteligen
vara sådana, att befälhafvaren föranleddes att öfverlämna målet till
krigsdomstol. Till följd häraf kunde, såsom krigshofrätten med exempel
från den senaste tidens erfarenhet bestyrkt, inträffa, att en rymmare måste
i häkte afvakta besvärstidens utgång, innan ett honom ådömdt kortvarigt
arreststraff kunde verkställas, och att han sålunda beröfvades sin frihet
under längre tid än nödigt varit, om han förskyllt det strängare straffet
fängelse.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, ocli då de missförhållanden,
som kunde föranledas af nödvändigheten att uppskjuta ådömd bestraffnings
verkställande, måste anses vara i fråga om ådömda arreststraff särskildt
stötande, torde, i afseende på möjligheten att verkställa icke laga kraft
ägande utslag, af domstol ålagdt disciplinstraff böra likställas med fängelsestraff
och viss tids straffarbete, ehvad den dömde hölles häktad eller icke.
Emot lagförslaget framställdes inom högsta domstolen följande anmärkning:
Enligt
gällande stadganden behöfde allmän underrätts och i vissa fall
krigsrätts slutliga utslag angående häktad person icke expedieras till vederbörande
myndighet för verkställighet förr än fyra eller sex dagar efter
utslagets afkunnande. Därest, såsom förslaget innehölle, den häktade icke
förr än utslaget ankommit finge förklara sig nöjd med detsamma och börja
undergå straffet, kunde han följaktligen blifva nödsakad att utöfver den
stadgade betänketiden af två dagar tillbringa ytterligare några dagar i
rannsakningsfängelse, utan att dessa finge afräknas å strafftiden.
Wi En person, som blifvit genom allmän underrätts eller krigsrätts utslag
dömd till urbota bestraffning, men icke hölles häktad, vore i vissa fall
— 1905 —
157
icke berättigad att bekomma utslaget förr än sex eller fjorton dagar efter
detsammas afkunnande. Om den dömdes rätt att förklara sig nöjd med
utslaget och undergå straffet gjordes beroende däraf, att han aflämnade
utslaget, komme i följd af nämnda förhållande syftemålet med denna
lagändring att väsentligen förfelas. Särskild! gällde detta i det fall, att
den dömde hållits häktad, men enligt utslaget skulle ur häktet frigifvas.
Om den dömde i sådant fall vore nöjd med utslaget, hvarigenom honom
ådömts frihetsstraff, vore det i alla afseenden lämpligt, att han finge
omedelbart undergå straffet. Måste han däremot lämna häktet och uppehålla
sig på fri fot eu eller två veckor, vore det i allmänhet utan betydelse,
om han finge vänta på straffets verkställande ytterligare någon
tid. Nu påpekade brister i förslaget syntes kunna afhjälpas på det sätt,
att den, som genom allmän underrätts eller krigsrätts utslag blifvit dömd
till straffarbete på viss tid, fängelse eller arrest, vare sig han vore häktad
eller ej, berättigades att förklara sig nöjd med utslaget, äfven om hos
vederbörande myndighet ej vore tillgängligt ett fullständigt exemplar af
utslaget utan allenast ett bevis från domaren eller domstolen om det straff,
som blifvit ådömdt, och den utgång, målet i öfrig! genom utslaget erhållit,
samt därom, att utslaget icke blifvit högre domstols pröfning underställdt.
Ett sådant bevis borde, om den dömde skulle hållas häktad, åtfölj a förpassningen
och i annat fall till honom på begäran genast aflämnas.
Naturligtvis borde i sammanhang härmed villkoret, att den dömde,
om han icke vore häktad, skulle medhafva prästbetyg, bortfalla. Att sådant
betyg först efter strafftidens början på rekvisition komme myndigheten
tillhanda torde ej vålla afsevärd olägenhet.
Då högsta domstolens utlåtande öfver lagförslaget anmältes inför
Kungl. Maj:t, yttrade dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet
följande:
Högsta domstolen hade förordat en sådan ändring i förslaget, att den
dömde skulle berättigas att förklara sig nöjd med utslaget, äfven om hos
vederbörande myndighet ej vore tillgängligt ett fullständigt exemplar af
utslaget utan allenast ett bevis från domaren eller domstolen om det straff,
som blifvit ådömdt, och den utgång, målet i öfrigt genom utslaget erhållit,
samt därom, att utslaget icke blifvit högre domstols pröfning underställdt.
Införandet af en dylik bestämmelse skulle otvifvelaktigt under vissa
förutsättningar kunna blifva till väsentlig förmån för de dömda, i synnerhet
för de icke häktade, men å andra sidan syntes i flera hänseenden betänkligheter
möta mot den föreslagna anordningen.
Den dömde borde uppenbarligen, innan det kunde tillåtas honom att
— 1905 -
158
afgifva nöjdförklaring, hafva tillfälle att om utslagets innebörd taga närmare
kännedom, än som vore möjligt vid utslagets muntliga afkunnande.
Det ifrågasatta beviset kunde därför tydligen ej inskränkas till en blott
uppgift om det ådömda straffet utan måste, såsom högsta domstolen förordat,
äfven innehålla uppgift om den utgång, målet i öfrig! genom utslaget
erhållit. Utfärdandet af ett bevis af sådan omfattning torde emellertid
i många fall komma att kräfva föga mindre ai’bete än det, som
erfordrades för tillhandahållande af ett fullständigt exemplar af utslaget.
Det syntes därför tvifvelaktigt om det läte sig göra att, såsom högsta
domstolen förutsatt, ålägga domaren eller domstolen en ovillkorlig skyldighet
att genast utfärda dylikt bevis. Kunde en sådan skyldighet icke föreskrifvas,
torde gagnet af det föreslagna stadgandet ej blifva afsevärdt.
Vidare borde det icke förbises att, därest två samma sak afseende
handlingar, sådana som utslaget och det ifrågasatta beviset, skulle å olika
tider utfärdas, det icke torde kunna förebyggas, att skiljaktighet dem
emellan någon gång skulle visa sig. I händelse af sådan skiljaktighet
skulle tydligen ofta praktiska svårigheter uppstå.
Beträffande den räckvidd, som den föreslagna anordningen skulle komma
att erhålla, vore för öfrig! att märka, att häradsrätterna i fråga om mål,
som ej afsåge häktad person, i allmänhet icke meddelade utslag samma
dag målet handlades, utan först vid nästa sammanträde eller vid tingets
afsilande, och att i sådan händelse utslaget regelmässigt hölles tillgängligt
omedelbart efter dess afkunnande. I alla dylika fall skulle således
den ifrågasatta bestämmelsen komma att sakna all betydelse.
I betraktande af hvad som blifvit anförd! och då ostridigt torde vara,
att redan genom de bestämmelser, som det remitterade förslaget innehölle,
afsevärda fördelar skulle vinnas, hade departementschefen ansett hvad
högsta domstolen uti ifrågavarande hänseende erinrat icke böra föranleda
någon ändring i förslaget.
Lagutskottet, till hvilket den kung!, propositionen af Riksdagen öfverlämnades,
yttrade i afgifvet utlåtande, att utskottet ej hade någon erinran
att framställa mot förslaget att af domstol ålagdt frihetsstraff af disciplinär
natur skulle beträffande verkställighet före besvärstidens utgång likställas
med fängelsestraff och viss tids straffarbete, att beträffande förslaget att
nöjdförklaring skulle kunna med laga verkan afgifvas, äfven när den
dömde icke hölles häktad, de af chefen för justitiedepartementet till stöd
för detta förslag anförda skäl syntes utskottet mycket afsevärda, och att,
långt ifrån det utskottet skulle hysa några betänkligheter mot att biträda
den genom propositionen föreslagna utsträckning af rätten att efter nöjdförklaring
få börja undergå straff före besvärstidens utgång, utskottet
— 1905 -
159
tvärtom funnit det kunna ifrågasättas, huruvida förslaget i tillräckligt
hög grad tillgodosåge behofvet af vidgade bestämmelser härutinnan, eller
om icke åt en afgifven Höjd förklar ing borde beredas sådan verkan äfven
under andra förhållanden än de i propositionen angifna.
Sedan utskottet därefter i utlåtandet redogjort för ofvan omförmälta,
inom högsta domstolen mot lagförslaget framställda anmärkning samt
erinrat, hurusom chefen för justitiedepartementet på anförda grunder
funnit hvad högsta domstolen anmärkt icke böra föranleda någon ändring
i förslaget, yttrade utskottet vidare:
Såsom jämväl departementschefen medgifvit, skulle emellertid införandet
af en bestämmelse, att den dömde vore berättigad att med laga
verkan förklara sig nöjd med utslaget, äfven om hos vederbörande myndighet
icke vore tillgängligt ett fullständigt exemplar af utslaget utan
allenast ett bevis om målets utgång, otvifvelaktigt under vissa förutsättningar
kunna blifva till väsentlig förmån för de dömde och i synnerhet
för de icke häktade. Lika obestridligt torde äfven vara, att ett sådant
stadgande skulle i fråga om den senare kategorien af dömde mången gång
underlätta myndigheternas befattning med straffets utkräfvande. Ju längre
tid som förflöte, innan verkställigheten af straffet finge påbörjas, desto
mindre sannolikhet förefunnes, att den dömde skulle själfmant anmäla sig
till detsammas undergående, och ofta torde påföljden af dröjsmålet blifva,
att han lämnade orten, samt att det sedermera blefve förenadt med betydligt
ökad svårighet och kostnad att befordra honom till straff.
Utskottet, som af sålunda angifna skäl ansåge högsta domstolens berörda
uttalande synnerligen beaktansvärdt, hade ej heller kunnat finna,
att några afgörande betänkligheter mötte mot meddelande af den ifrågavarande
bestämmelsen. Visserligen borde den dömde, innan det kunde
tillåtas honom att afgifva nöjdförklaring, hafva tillfälle att om utslagets
innebörd taga närmare och säkrare kännedom, än som vore möjligt vid
detsammas muntliga afkunnande, och borde han därför erhålla skriftlig
uppgift om det ådömda straffet och hvad i öfrigt genom utslaget blifvit
honom ålagdt. Däremot vore det enligt utskottets mening att gå allt för
långt, om såsom förutsättning för nöjdförklarings upptagande kraf des, att
den dömde genom tillgång till fullständigt utslag skulle hafva haft möjlighet
att få kunskap om den bevisning, som legat till grund för utslaget,
och de skäl, som i öfrigt varit bestämmande för domstolens beslut. Bortsedt
ifrån att äfven utslaget härutinnan mången gång icke kunde lämna
full klarhet, utan konsekvensen af en sådan uppfattning måhända skulle
vara, att den dömde före nöjdförklaringen borde beredas tillfälle att taga
del jämväl af protokollen, kunde det nämligen antagas, att den dömdes
- 1905 -
160
kännedom i dessa senare hänseenden i regel icke ägde någon vidare betydelse
för hans beslut att afgifva eller icke afgifva nöjdförklaring. Medvetandet
af skuld eller oskuld samt omdömet angående det ådömda straffets
billighet i förhållande till förseelsen torde härvid vara de afgörande
momenten. Det skulle ju dessutom alltid stå den dömde fritt att afvakta
ankomsten af utslaget, innan han beslöte sig i fråga om nöjdförklaringen;
och om han ansåge fullständigare upplysning önskvärd eller eljest funne
anledning till tvekan, skulle han säkerligen icke underlåta att begagna sig
häraf. Äfven om nöjdförklaring finge grundas på ett bevis af det innehåll,
som ofvan angifvits, syntes det alltså icke behöfva befaras, att dylik
förklaring skulle afgifvas i förhastande och utan verkligt skäl. Ej heller
borde det för domaren eller domstolen medföra allt för stora svårigheter
att omedelbart meddela sådana bevis, då den redogörelse för domskälen,
hvilken vid uppsättande af fullständigt utslag väl i allmänhet kräfde det
svåraste och mest tidsödande arbetet, icke skulle ingå i bevisen, utan desamma
endast behöfde innehålla faktiska uppgifter, affattade med största
möjliga korthet. Sannolikt skulle ock besväret härmed kunna underlättas
genom utfärdande af blanketter, å Indika erforderliga uppgifter finge efter
fastställda formulär ifyllas.
Ett sådant tillvägagångssätt som det af högsta domstolen förordade
vore för öfrigt redan nu icke främmande för rättstillämpningen och torde,
hvad häktade personer anginge, ej heller vara uteslutet af gällande bestämmelser.
Att nöjdförklaring icke skulle kunna med laga verkan afgifvas,
innan utslaget kommit den myndighet till hända, som skulle verkställa
det ådömda straffet, hade nämligen hittills icke varit uttryckligen
föreskrifvet och, äfven om nuvarande stadganden i allmänhet så tolkats,
hade dock äfven en motsatt tillämpning på åtskilliga orter förekommit,
utan att, såvidt utskottet hade sig bekant, några olägenheter däraf försports.
Mot förevarande förslag hade vidare anförts, att, därest två samma
sak afseende handlingar, sådana som utslaget och det ifrågasatta beviset,
skulle å olika tider utfärdas, det icke torde kunna förebyggas, att skiljaktighet
dem emellan någon gång skulle visa sig. Det syntes dock ej
böra ifrågasättas, att en myndighets å tjänstens vägnar afgifna expeditioner
om samma sak behöfde blifva olika. Erfarenheten från öfverståthållareämbetet,
där ett sådant förfarande som det föreslagna länge tillämpats,
hade ej heller gifvit stöd åt en sådan farhåga. Lika litet syntes något
viktigare skäl mot införande af berörda bestämmelse ligga däri, att densamma
vid landtdomstolarna i fråga om häktade personer oftast skulle
komma att sakna betydelse. Såsom departementschefen erinrat, meddelade
- 1905 —
161
nämligen häradsrätterna i mål, som ej afsåge häktad person, i allmänhet
icke utslag samma dag målet handlades, utan först vid nästa sammanträde
eller vid tingets afslutande; och hölles i sådan händelse utslaget regelmässigt
tillgängligt omedelbart efter dess afkunnande. Härmed torde emellertid
förfaras olika vid olika domstolar; och i alla händelser återstode ett
stort antal fall, i Indika bestämmelsen skulle äga tillämpning.
Då utskottet alltså ansett öfvervägande skäl tala för en bestämmelse
i ofvan angifvet syfte, hade utskottet af sådan anledning underkastat förslaget
omarbetning i vissa hänseenden.
På grund af livad utskottet sålunda anfört och med hänsyn till anmärkningar,
som i andra afseenden blifvit af utskottet framställda emot
förslaget, hemställde utskottet att Riksdagen, med förklarande att ifrågavarande
proposition icke kunde i oförändradt skick antagas, måtte för
sin del antaga ett af utskottet i enlighet med dess i utlåtandet uttalade
uppfattning upprättadt förslag till lag angående verkställighet i vissa fall
af straff, ådömdt genom icke laga kraft ägande utslag.
Utskottets hemställan bifölls af Första kammaren, hvaremot Andra
kammaren afslog såväl utskottets förslag som Kungl. Maj:ts i ärendet
gjorda framställning. Frågan hade sålunda för den riksdagen förfallit.
Under den diskussion, som i Andra kammaren föregick fattandet af
nämnda beslut, gjordes ej någon invändning mot den af Kungl. Maj:t och
lagutskottet föreslagna utsträckningen af rätten för till viss tids frihetsstraff
dömda personer att få börja affjälla detsamma, innan utslaget vunnit
laga kraft. De anmärkningar, som framställdes, gällde samtliga vissa detaljbestämmelser
i den kungl. propositionen och i utskottets förslag. Det
beslut, hvarigenom Andra kammaren afslog 1 § i lagutskottets förslag och
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, fattades med knapp majoritet,
94 röster mot 90.
Förestående redogörelse torde utvisa, att vid ifrågavarande ärendes
behandling å alla håll rådt eu enhällig mening därom, att den för närvarande
i. förordningen af den 30 maj 1873 åt personer, som blifvit dömda
till. straffarbete pa viss tid eller till fängelse samt skola hållas häktade i
afbidan på att det öfver dem fällda utslag vinner laga kraft,, medgifna
rättighet att efter afgifven nöjdförklaring få, innan utslaget vunnit
laga kraft, börja aftjäna det ådömda straffet, bör, på sätt i den af Kungl.
Maj:t till 1902 års Riksdag aflåtna proposition föreslagits, utsträckas ej
mindre till dem, som af domstol dömts till arreststraff, än äfven till dem,
förn dömts till straffarbete på viss tid eller till fängelse, utan att de skola
i afbidan på att utslaget vinner laga kraft hållas häktade. Vikten af de
till stöd för denna reform anförda grunder har jämte nyss berörda för
Justitieombudsmannens
umbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 21
162
hållande för mig utgjort anledning till att söka få frågan ånyo upp på
dagordningen, under förhoppning om att, då nu någon tid förflutit från
det ämnet senast var föremål för statsmakternas pröfning och uppfattning
________
o 4--k -c7++™*li ryimvriQ rm rn Altiri
ärna
af frågan sålunda haft tillfälle att ytterligare mogna,
de menings
skilj
aktigheter, som hittills varit rådande med afseende å vissa detaljer af
ämnet, skola kunna förlikas.
Dock torde det härvid enligt min mening böra tagas under öfver -
an
vägande, huruvida icke åt reformen må gifvas än större omfattning
som vid 1902 års riksdag varit af Kungl. Maj:t föreslaget. Öfvervägande
skäl synas mig tala för den uppfattningen, att ett bötesstraff bör utan
hinder däraf att det utslag, hvarigenom straffet blifvit ådömdt, ej vunnit
laga kraft, kunna verkställas under samma villkor och förutsättningar som
ett ådömdt frihetsstraff på viss tid.
Donna fråga var ock vid sakens föregående behandling föremål för
uppmärksamhet. Då det af Kungl. Maj:t vid 1902 års riksdag framlagda
förslaget granskades af högsta domstolen, yttrade nämligen en af domstolens
ledamöter i detta afseende följande:
»Dessä skäl» (de skäl, som för den föreslagna lagstiftningsåtgärden framhållits)
»synas mig leda längre än förslaget velat gå och tala för eu snabbare
verkställighet äfven af de till antalet ojämförligt öfvervägande straffen,
nämligen bötesstraffen. Såsom af chefen för justitiedepartementet erinrats,
fanns i det inom lagbyrån utarbetade förslag, som ligger till grund för
1873 års förordning, upptagen en föreskrift därom, att bestraffning således
äfven bötesstraff — som ådömts icke häktad person, finge utan afbidan
på besvärstidens utgång gå i verkställighet, därest såväl den dömde
som åklagare och målsägande förklarat sig nöjda med utslaget. Sedan
förslaget granskats af högsta domstolen, blef nämnda stadgande ur förslaget
uteslutet såsom saknande stöd af den grund, hvarpå förslaget i
öfrigt hvilade, nämligen omsorgen att såvidt möjligt förkorta fångars
håktningstid och därigenom äfven minska statens kostnad för deras underhåll.
Då emellertid saken i nu föreliggande förslag setts ur eu vidare
synpunkt, borde, enligt min åsikt, uppmärksamheten riktats jämväl på
bötesstraffen. Det är ett kändt och mycket öfverklagadt förhållande, att
en stor mängd af dessa straff aldrig komma till verkställighet till följd
af omöjligheten att anträffa de dömde. Detta gäller i all synnerhet böter
för förseelser mot polisföreskrifter i städerna med deras rörliga befolkning.
Den af chefen för justitiedepartementet omförmälta, ganska utbredda praxis
att vid sidan af eller rättare mot lagen verkställa icke laga kraft ägande
utslag i brottmål torde äfven få anses visa, att ett verkligt behof af ändrad
lagstiftning härutinnan förefinnes.
På grund häraf tillstyrker jag, att i
- 1905
163
förslaget intagas bestämmelser därom, att äfven bötesstraff må få gå i
verkställighet efter nöjdförklaring af den dömde, oberoende af åklagares
eller målsägandes besvär, eller åtminstone att dessa straff få verkställas,
så snart den dömde samt åklagare och målsägande förklarat sig med
utslaget nöjde.»
Denna hemställan vann icke beaktande i Kungl. Maj:ts proposition.
Såsom skäl härför anförde chefen för justitiedepartementet, att frågan om
skyndsamt verkställande af bötesstraff uppenbarligen vore af betydelse
endast för det fall, att den dömde i brist af tillgång till böternas fulla
gäldande skulle undergå det däremot svarande förvandlingsstraff; att detta
emellertid tydligen icke kunde ske med mindre i behörig ordning blifvit
utrönt, att den dömde ej vore i stånd att betala böterna, samt att med
hänsyn härtill ett stadgande, som inedgåfve böters aftj anande, innan utslaget
vunnit laga kraft, i de flesta fall torde komma att sakna tillämpning.
Lagutskottet vid 1902 års riksdag synes jämväl hafva delat den uppfattning,
som af den nyss omförmälte ledamoten af högsta domstolen uttalats.
Uti ofvan berörda utlåtande yttrade nämligen utskottet, att den
uppfattningen icke varit för utskottet främmande, att den föreslagna lagstiftningen
sannolikt skulle ganska väsentligt vinna i betydelse, om, såsom
vid förslagets behandling i högsta domstolen af en ledamot därstädes förordats,
det medgåfves, att äfven fängelsestraff, som utgjorde förvandlingsstraff
för ådömda böter, finge efter nöjdförklaring omedelbart gå i verkställighet;
nyttan och lämpligheten af en sådan bestämmelse vore emellertid
ej oomtvistade, och, oafsedt huru därmed förhölle sig, torde i allt fall skälig
anledning icke finnas att ställa de nu föreslagna lagändringarna i beroende
häraf, att en dylik ytterligare utvidgning af gällande föreskrifter samtidigt
blefve genomförd.
Samma skäl, som blifvit anförda för tillerkännande åt icke häktade,
till frihetsstraff på viss tid dömda personer af den rättighet 1873 års förordning
tillägger häktade, till sådant straff dömda personer synas mig
äfven kunna åberopas till stöd för berörda rättighets utsträckande till dem,
som blifvit dömda till bötesstraff. Äfven här torde det gälla, att det allmänna
äger omedelbart intresse i aflägsenhet af hinder, uppehåll och
svårigheter vid straffverkställigheten, och att den dömde bör erhålla tillfälle
att så snart som möjligt få aftjäna det af honom förskyllda straffet.
Icke minst med afseende å de till bötesstraff dömda torde kunna åberopas
det skälet, att vidkommande de talrika brottslingar, som sakna stadig bostad,
det är med störa svårigheter förenadt att verkställa straffdomar, då
de dömda äro på fri fot och med verkställigheten dröjes, tills besvärs
—
1905 —
164
tiden förlupit, och att särskild! de personer, som intill domen hållits häktade,
men i följd af densammas innehåll lösgifvits, lätteligen blifva nödsakade
att under besvärstiden antingen för sitt uppehälle återvända till
hemorten eller ock genom löst arbete under förhållanden, som gifva anledning
till nya förbrytelser, uppehålla sig å platsen. Man torde härvid i
all synnerhet hafva att tänka på den stora mängd vid underrätterna i
städerna årligen förekommande mål, däri lösa personer fällas till böter för
mindre förbrytelser mot allmänna strafflagen eller för förseelser mot polisförfattningarna
ocli af hvilka mål allenast en högst obetydlig del fullföljas
till högre rätt.
Klagomål hafva jämväl blifvit hos mig anförda öfver de svårigheter,
som i många fall äro förenade med att bringa utslag i dylika mål till
verkställighet. Synnerligen ofta inträffar det nämligen, att den dömde vid
den tid, då utslaget vunnit laga kraft, lämnat orten, där förbrytelsen af
honom begåtts, och det gäller då att genom korrespondens med olika, myndigheter
söka utröna hans vistelseort. I särdeles många fall kan denna
korrespondens blifva högst besvärlig och tidsödande, och esomoftast inträffar
det, att densamma ändock ej leder till målet, den dömdes anträffande.
Dessa besvärligheter och vidlyftigheter jämte intresset för att ådömda
straff också blifva befordrade till verkställighet hafva å några orter inom
landet föranledt myndigheterna att införa den praxis att, då en till böter
dömd person förklarat sig icke ämna anföra besvär emot utslaget samt
jämväl åklagaren förklarat sig därmed åtnöja®, låta utslaget gå i verkställighet
utan afvaktan på besvärstidens utgång.
En af fördelarne med den af mig nu förordade lagändringen skulle
således blifva att berörda praxis, hvilken måste anses såsom stridande emot
nu gällande lag, blefve legaliserad.
Vidkommande den mycket omtvistade frågan, huruvida för eu nöjdförklarings
laga verkan bör fordras, att myndigheten, inför hvilken förklaringen
afgifves, är i besittning af det utslag, hvarigenom bestraffningen
ådömts, eller huruvida för sådan verkan det bör vara tillräckligt, att allenast
ett bevis från domstolen eller domaren om utslagets innehåll kommit
myndigheten till hända, så torde det vara. obestridligt, att, så länge man
ej anser sig kunna förplikta underrätterna att hålla sina utslag, skriftligen
affattade, tillgängliga för parterna samtidigt med deras afkunnande, den
nu ifrågasatta lagändringen alltid kommer att uti en mängd fall ej medföra
de därmed afsedda fördelarne, för så vidt som det förra alternativet
vinner godkännande. Ur denna synpunkt vore det därför högst önskvärdt,
att såsom villkor för en nöjdförklarings laga verkan stadgades, att den
myndighet, som upptager förklaringen, ej behöfver vara i besittning af
— 1905 —
165
mera än ett bevis af nyss antydda beskaffenhet. Och det torde ej möta
hinder, att såsom lagutskottet vid 1902 års riksdag också ifrågasatt, ålägga
domstolarne eller domarne att omedelbart efter utslagens afkunnande meddela
dylika bevis.
För min del är jag ock af den öfvertygelsen, att de betänkligheter
man å åtskilliga håll hyst mot ett stadgande af senast omförmälta art böra
kunna öfvervinnas.
För bevis af ifrågavarande beskaffenhet kunna formulär fastställas och
sålunda föreskrifter meddelas om Indika uppgifter böra i bevisen lämnas.
Härigenom kunna ju garantier vinnas för att bevisen erhålla nödig fullständighet,
och på detta sätt torde, enligt min tanke, kunna häfvas de
betänkligheter, som grunda sig på farhåga för, att den dömde vid nöjdförklaringens
afgifvande skulle sakna tillräckligt material för bedömande
af, huruvida han bör vara med utslaget nöjd, och sålunda förledas att i
förhastande afgifva en dylik förklaring.
De betänkligheter uti ifrågavarande afseende, som man hämtat från
möjligheten, att bevisen skola kunna blifva felaktiga, kan jag på intet vis
dela. Det synes mig ej förefinnas någon giltig anledning att antaga, att
bevisen skola löpa större fara att blifva oriktigt affattade än själfva utslagen.
Vederbörande bevisutgifvare komma att vid bevisens affattande
vara medvetna af bevisens vikt och betydelse, och detta förhållande kommer
otvifvelaktigt att för vederbörande utgöra en särskild anmaning att vid
utfärdandet af bevisen gå till väga med den största omsorg och noggrannhet.
Beträffande frågan om hvilka myndigheter må äga behörighet att upptaga
en nöjdförklaring anser jag, i likhet med hvad i förut omförmälta
lagutskottsbetänkande blifvit yttradt, det vara önskvärdt, att kompetensen
till dylika förklaringars mottagande af ej häktade personer göres något
vidsträcktare än som af Kungi. Maj:t blifvit föreslaget. Något hinder för
att eu nöjdförklaring af en icke häktad person skulle kunna upptagas t. ex.
af en tillsyningsman för ett kronohäkte synes mig ej förefinnas.
På grund af det anförda hemställer jag vördsamt,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta samt för
Riksdagen framlägga förslag till lag, enligt hvilken utslag,
därigenom någon blifvit dömd till frihetsstraff på
viss tid eller till bötesstraff, och hvilket ej underställts
högre rätts pröfning, må kunna, efter det den dömde i
behörig ordning förklarat sig med utslaget nöjd eller
underlåtit att inom stadgad tid mot utslaget föra klagan,
- 1905 —
166
befordras till verkställighet utan hinder af åklagares eller
målsägandes besvär.
Framställning till Riksdagen om dyrtidstillägg åt tjänstemännen
i justitieombudsmansexpeditionen,
Med anledning af särskilda af Kungl. Maj:t gjorda framställningar
bär Riksdagen åren 1901, 1902, 1903 och 1904 beviljat dyrtidstillägg att
till statens ämbete- och tjänstemän med vissa undantag och under vissa
förbehåll för samma år utgå med tio procent af deras aflöningsförmåner.
På särskilda framställningar har Riksdagen åren 1902, 1903 och 1904 anvisat
medel till erforderligt belopp för beredande af samma förbättrade
löneförmåner åt tjänstemännen i justitieombudsmansexpeditionen.
Då, några afsevärda förändringar i levnadskostnaderna icke synas hafva
inträdt under den tid, som förflutit efter det Riksdagen senast beviljade
dyrtidstillägg, och Riksdagen följaktligen torde komma att äfven under
innevarande år pröfva, huruvida medel för sådant ändamål ma anvisas,
får jag härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen, under förutsättning att dyrtidstillägg
innevarande år beviljas statens ämbets- och tjänstemän,
måtte tillerkänna enahanda förmån jämväl åt tjänstemännen
i justitieombudsmansexpeditionen.
Jag anhåller, att denna berättelse, i hvad angår förevarande framställning,
måtte hänvisas till statsutskottet.
Ämbetsresor och inspektioner under år 1904.
Mina ämbetsresor under året hafva omfattat Göteborgs och Bohus län,
Hallands län, Kalmar län samt Gottlands län. Under dessa resor hafva
besök gjorts hos Konungens befallningshafvande, domkapitel, rådstufvurätter
och häradshöfdingar samt å sådana tingsställen, där häradsarkiv
förvarats. Jag har jämväl åhört förhandlingar vid domstolar, där sådant
kunnat ske utan att resorna däraf väsentligen uppehållits. Under resorna
har jag äfvenledes besökt länsfängelser och kronohäkten, hvarjämte jag
inspekterat centralfängelset för kvinnor i Göteborg och centralfängelset å,
Nya vai‘fvet invid samma stad.
1905 -
167
Uti hufvudstaden har jag under året förrättat inspektion i Svea hofrätt
samt i nedre justitierevisionen.
Redogörelse för de under resorna och inspektionerna gjorda iakttagelserna
finnes i de förda resediarierna och protokollen, hvilka tillika
med justitieombudsmansexpcditionens diarium och registratur komma att
för granskning öfverlämnas till Riksdagens lagutskott.
Handlagda klagomål och anställda åtal.
Vid 1904 års början voro af förut inkomna klagomål fortfarande
under handläggning härstädes........................................................................... 15
Under året hafva inkommit klagoskrifter till ett antal af............... 106
Summa 121
Af dessa ärenden hafva
till annan myndighet öfverlämnats .................................................................. 1
efter vederbörandes hörande fått förfalla .......................................... 42
» annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd afskrifvits...... 50
till åtal hänvisats ................................................................................................... 10
föranledt annan åtgärd än åtal........................................................................... 3
vid årets slut varit hvilande i afbidan på förklaring eller påminnelser 12
» » » » beroende på åtgärd eller yttrande af annan myndighet
................... 2
» » » » på pröfning beroende.................... 1
Summa 121
Under år 1904 hafva 12 åtal emot ämbets- eller tjänstemän anställts,
nämligen:
på grund af förd klagan ....................................................................................... 10
af annan anledning................................................................................................. 2
Summa 12
Sålunda har af mig, för nedan angifna fel eller försummelser i ämbete
eller tjänst, förordnats om åtal mot:
1) landtmätare, för underlåtenhet att inför väghållningsskyldige j ustera
protokoll öfver vägdelningsförrättning;
2) landshöfding och tillförordnad landssekreterare, i fråga om behörigheten
af förordnande för särskild åklagare i stad in. in.;
— 1905 —
168
3) landssekreterare och landskamrerare, för ett å landshöfdingeämbetets
vägnar meddeladt beslut, hvarigenom tillstånd till brännvinstillverkning
lämnats åt kommanditbolag, oaktadt i tjänst varande läkare varit delägare
i bolaget;
4) en tillförordnad ordförande i häradsrätt, för obehöriga yttranden
till ett vittne;
5) rådstufvurätt, för oriktig tillämpning af stadgande^ i 20 kapitlet
8 och 12 §§ strafflagen;
6) stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona och dennes
adjutant, för underlåtenhet att i diarium anteckna inkomna handlingar;
7) häradshöfding, för det han under tingssammanträde obehörigen
utvisat ett rättegångsbiträde ur sammanträdesrummet in. in.;
8) häradshöfding, för det han obeliörigen låtit utskrifva expedition i
ett lagfartsärende och för samma expedition uttaga lösen;
9) landtmätare, för felaktigt förfarande i sammanhang med hemmansklyfning
;
10) borgmästare, för vägran att emottaga en postförsändelse, därå
afsändaren begärt mottagningsbevis;
11) polismästaren i Stockholm, för vägran att tillhandahålla en handling;
och
12) kronofogde, för olaga häktning.
Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet har på förfrågan
tillkannagifvit, att sedan början af senaste lagtima riksmöte någon förklaring
af lag, i den ordning 19 § regeringsformen bestämmer, icke blifvit
af Kungl. Maj:t meddelad.
Lagutskottet vid sistlidet års riksdag har uti sitt med anledning af
verkställd granskning af justitieombudsmannens ämbetsförvaltning afgifna
utlåtande uttalat önskvärdheten af att justitieombudsmannen, med begagnande
af den befogenhet § 19 i den för justitieombudsmannen gällande
instruktion åt honom anvisar, måtte ägna sin uppmärksamhet jämväl åt
de administrativa verkens och myndigheternas ämbetsförvaltning, i hvilken
händelse goda uppslag till nödiga och nyttiga reformer i densamma kunde
förväntas.
Under det gångna året har, särskild! med anledning af detta lagutskottets
uttalande, min uppmärksamhet varit riktad jämväl åt omför
—
1905 -
109
målta ämbetsförvaltning, men omständigheterna hafva icke lämnat mig
tillfälle att uti det af utskottet åsyftade hänseendet begagna mig af det
justitieombudsmannen i nyss berörda paragraf af hans instruktion tillerkända
initiativ.
För fullgörande af den i 14 § af instruktionen för justitieombudsmannen
lämnade föreskrift om afgifvande af redogörelse för behandlingen
af Riksdagens hos Kungl. Maj:t anmälda beslut och gjorda framställningar
bär jag från de särskilda statsdepartementen förskaffat mig uppgifter, ej
mindre om hvilka åtgärder blifvit vidtagna i anledning af de utaf Riksdagen
år 1904 aflåtna skrivelser, än äfven — beträffande sådana genom
föregående Riksdagars skrivelser hos Kungl. Maj:t anhängiggjorda ärenden,
hvilka vid 1903 års slut voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda —
om hvilka åtgärder blifvit med samma ärenden vidtagna under nästlidna år.
De sålunda vunna upplysningarna, som angifva samtliga ifrågavarande
ärendens ställning vid utgången af år 1904, innefattas i tre särskilda, i
bilagan till denna berättelse intagna förteckningar; innehållande bilagan
däijämte en tabell öfver de skrivelser, Riksdagen år 1904 till Kungl.
Maj:t aflåtit.
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i januari 1905.
CARL LEIJONMARCK.
Knut von Matern.
justitieombudsmannens åmhetshercittelsé till 1905 ärs Riksdag,
22
170
Berättelse af kommitterade för tryckfrihetens vård;
afgifven år 1905.
Till RIKSDAGEN.
Sedan början af sistförflutna års riksdag har något annat ärende icke
varit föremål för kommitterades åtgärd, än att, efter det före detta borgmästaren
Frans Krook aflidit, kommitterade i enlighet med föreskriften i
70 § af riksdagsordningen kallat undertecknad Lindhagen att det bland
kommitterade efter före detta borgmästaren Krook lediga rum intaga;
hvilket kommitterade härmed få hos Riksdagen anmäla.
Stockholm i januari 1905.
OSCAR MONTELIUS.
H. WIESELGREN.
CARL LEIJONMARCK.
J. JOHANSSON.
HANS HILDEBRAND.
C. F. SVEDELIUS.
CARL LINDHAGEN.
Knut von Matern.
BILAGA
till
JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÄMBETSBERÅTTELSE
till 1905 års Riksdag.
Bil. till justitieombudsmannens dmbetsberättelse till 1005 års Riksdag.
1
i
i
V«Å ''w
I.
Förteckning på de af Riksdagen år 1904 till Kungl. Maj:t aflåtna
skrifvelser, jämte anteckningar om de åtgärder, som i anledning af samma
skrifvelser blifvit under nämnda år vidtagna*).
l:o. Justitiedepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 19 februari 1904, angående val af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare. (2.)
1904 den 4 mars i kungl. regeringen anmäld och lagd till handlingarna.
2:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse af 60 och 144 §§ konkurslagen. (5.)
Lag i ämnet utfärdad den 8 april 1904.
3:o af den 24 februari, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till tvångsuppfostringsanstalten
å Bona. (12.)
1904 den 26 februari i statsrådet anmäld; och föreskrifter i ämnet vederbörande meddelade.
4:o af den 22 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister,
firma och prokura. (23.)
Lag i ämnet utfärdad den 8 april 1904.
5:o af samma dag, i anledning af väckt motion med förslag till ändrad lydelse
af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)
Kommerskollegium har anbefallts afgifva utlåtande öfver Riksdagens ifrågavarande framställning.
Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
*) Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i tionde samlingen
af bihanget till Biksdagens protokoll.
— 1905 —
4
6:o Riksdagens skrifvelse af den 22 mars, i anledning af Kungl. Matris proposition
med förslag till lag angående tillämpning'' med afseende å elektrisk järnväg
af bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för skada
i följd af järnvägs drift. (27.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd, är lag i ämnet utfärdad den 22 juni 1904.
7:o af den 7 april, i anledning af väckt motion angående tillägg till § 21 i grufstadgan.
(33.)
Kommerskollegium har anbefallts afgifva utlåtande öfver Riksdagens förevarande framställning.
Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
8:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af § 136 i skiftesstadgan
m. m. (34.)
Vid anmälan häraf den 27 maj 1904 har Kungl. Maj:t förordnat, att Riksdagens
förevarande skrifvelse skulle öfverlämnas till lagberedningen för att komma under öfvervägande
vid fullgörande af dess uppdrag rörande bearbetning af jordabalken med därtill
hörande författningar.
9:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående dels ändring af 6 §
i lagen den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet,
dels ock tillägg till 9 § i lagen den 13 juli 1887 angående handelsregister,
firma och prokura. (35.)
Efter högsta domstolens hörande har Kungl. Maj:t den 30 september 1904 utfärdat
lagar i dessa ämnen.
10:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i mindre
bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och uppfostran.
(37.)
Ärendet beror på Kungl. Maj ris pröfning.
ll:o af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45 §
strafflagen. (38.)
Ärendet är på Kung]. Majris pröfning beroende.
12:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder
i syfte att område, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att emotse, må
kunna regleras redan innan detsamma erhållit större sammanträngd befolkning.
(39.)
Ärendet är på Kungl. Majris pröfning beroende.
13:o af den 9 april, i anledning af dels Kungl. Majris proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1 kap. 3 § och 2 kap. 14 § i lagen den
10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift, dels ock två med föranledande
af propositionen väckta motioner. (42.)
— 1905 —
Kungl. Maj:t har utfärdat dels den 29 april 1904 lag om ändrad lydelse af 1 kap.
3 § och 2 kap. 14 § i lagen den 10 augusti 1877 angående äganderätt till skrift,
dels ock den 8 juli 1904 kungörelse med anledning af Sveriges tillträde till Bernerunionen
för skydd af litterära och konstnärliga arbeten.
14:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af dels justitieombudsmannens
framställning om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om förbrott
häktade personers inställande för domstol, dels ock två i liknande syfte
afgifna motioner. (65.)
Kung], Maj:t har anbefallt öfverståthållareämbetet och Konungens befallningshafvande
i länen att afgifva utlåtanden öfver Riksdagens ifrågavarande framställning. Dessa
utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.
15ro af samma dag, i anledning af väckt motion angående rätt att medelst expropriation
förvärfva mark för linbaneanläggningar i vissa fall. (66.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
16:o af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lidelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd af järnvägs drift och till lag om ändrad lydelse
af 25 § i lagen den 1 juli 1898 om de svenska lapparnes rätt till renbete
i Sverige, dels ock en med föranledande af nämnda proposition väckt
motion. (67.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd öfver den af Riksdagen för dess del antagna
lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen den 12 mars 1886 angående ansvarighet för
skada i följd af järnvägs drift, har Kungl. Maj:t den 8 juli 1904 utfärdat lagar i
ofvanberörda två ämnen.
17:o af den 15 april, i anledning af väckt motion angående formen för äktenskaps
ingående. (74.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
18:o af samma dag, i anledning af Kungl. Haj:ts proposition med förslag till lag
om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
samt till lag om äktenskaps afsilande inför svensk diplomatisk eller konsulär
ämbetsman i utlandet. (75.)
Lagar i dessa ämnen utfärdade den 8 juli 1904.
19:o af den 6 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen.
(94.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd, har Kung]. Maj:t den 8 juli 1904 utfärdat
lag i ämnet.
— 1905 —
6
20:o Riksdagens skrifvelse af den 10 maj, i anledning af väckta motioner angående
ändringar i gällande vattenrättslagstiftning. (97.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått någon behandling.
21:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse af 8 kap. 25 § strafflagen. (98.)
Lag i ämnet utfärdad den 27 maj 1904.
22:o af den 11 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande
inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt. (99.)
Lag i ämnet utfärdad den 13 maj 1904.
23:o af den 13 maj, om ändring i gällande föreskrifter rörande fångars sysselsättning.
(103.)
Efter det fångvårdsstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande öfver Riksdagens förevarande
framställning, har Kungl. Maj:t den 4 november 1904 anbefallt fångvårdsstyrelsen
tillse, att fångarbetet i den mån omständigheterna medgifva varder så anordnad!, att
i fängelserna icke idkas tillverkning för försäljning i allmänna marknaden af sådana
borstbinderi-, korgmakeri- och andra arbeten, hvilka äro af beskaffenhet att särskild!
lämpa sig att utföras af blinda, vanföra eller lyfta.
24:o af den 17 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (130.)
1904 den 27 maj i statsrådet anmäld; och föreskrifter i ämnet vederbörande meddelade.
25:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om samäganderätt, till lag om ändrad lydelse af 94 § skiftesstadgan
samt till lag om ändrad lydelse af 29 § i lagen den 27 juni 1896 om
hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring. (154.)
Efter det högsta domstolen blifvit hörd öfver den af Riksdagen för dess del antagna
lag om samäganderätt, har Kungl. Maj:t den 30 september 1904 utfärdat lagar i
samtliga ofvanberörda ämnen.
26:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande
sjöfartslägstiftning. (155.)
Kommerskollegium har anbefallts afgifva utlåtande öfver Riksdagens ifrågavarande framställning.
Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
27:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen den 6 juni
1883 rörande de lappar, som med renar flytta emellan de förenade konungarikena
Sverige och Norge, skall vara gällande. (156.)
Lag i ämnet utfärdad den 31 december 1904.
— 1905 -
28:o Kiksdagens skrifvelse af den 19 maj, i anledning af dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad, dels ock Kungl. Maj:ts proposition angående användande för visst
ändamål af det å andra hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ersättning
åt domare, vittnen och parter. (163.)
1904 den 27 maj i statsrådet anmäld och lagd till handlingarna.
29:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl. Maj :t
dels med begäran om framläggande af förslag till lag angående gemensamhetsskogar
för kommuner, korporationer och enskilde, dels ock i fråga om
viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24 juli 1903.
(166.)
Kungl. Maj:t har anbefallt landtmäteristyrelsen att afgifva utlåtande öfver Kiksdagens
ifrågavarande framställning. Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
30:o af den 20 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§10 till och med
25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen. (175.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
31 :o af den 19 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 39 och 41 regeringsformen. (176.)
1904 den 27 maj i statsrådet anmäld och lagd till handlingarna.
2;o. Utrikesdepartementet.
32:o Kiksdagens skrifvelse af den 9 maj 1904, i anledning af Kungl. Majrts
proposition angående inköp af beskickningshus i Madrid. (95.)
1904 den 13 maj föredragen, hvarvid Kungl. Maj:t bemyndigat ministern för utrikes
ärendena dels att åt ministern i Madrid envoyén baron F. Medel Jarlsberg uppdraga
att underteckna köpekontrakt med nuvarande ägaren af fastigheten n:r 25 vid
Galle Zurbano i Madrid om förvärfvande af densamma för svenska statens räkning
för ett belopp af 385,000 pesetas för själfva fastigheten, fri från inteckningar, förutom
köpekostnader, dels att för en kostnad, ej öfverstigande återstoden af det för
ändamålet anslagna belopp af 228,000 kronor, sedan köpeskillingen och köpekostnaderna
blifvit guldna, låta verkställa nödiga ändrings- och reparationsarbeten inom huset
samt inlösa sådana i huset befintliga effekter, hvilka, om än icke oskiljaktiga från
väggarna, dock vore för husets fullständighet af så väsentlig vikt, att de icke kunde
anses för egentliga lösören, dels ock att af Sveriges andel i konsulskassans behållning
utanordna de till bestridande af ofvannämnda utgifter erforderliga belopp intill högst
228,000 kronor.
1905 —
33:o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tredje hufvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
(131.)
1904 den 10 juni föredragen, hvarvid Kung!. Maj:t godkänt det i punkt 6 af förevarande
skrifvelse omförmäla, af Riksdagen fattade beslut att, med anledning af inom
Riksdagen väckta förslag, dels "såsom bidrag till kostnaderna för Sveriges deltagande
i den interparlamentariska unionens konferens i S:t Louis år 1904 och dels såsom
resekostnader under samma år åt de svenska medlemmarne i det interparlamentariska
rådet på extra stat för år 1905 bevilja ett anslag af 1,500 kronor att användas i
enlighet med de föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna godt meddela, samt förordnat,
att Riksdagens i punkterna 1—6 af förevarande skrifvelse anmälda beslut skulle meddelas
statskontoret till kännedom och efterrättelse, i hvad på beinälta ämbetsverk ankomme.
Hvad beträffar besluten under punkterna 7 och 8 har ingen vidare åtgärd varit
erforderlig.
3:o. Landtförsvarsdepartementet.
34:o Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtelse till landtförsvaret af ett Visborgs kungsladugård
tillhörande område. (80.)
Anmäldes den 13 maj inför Kungl. Maj:t, som förordnade, att ifrågavarande område
skulle den 14 mars 1905 för utvidgning af Gottlands infanteriregementes mötesplats
till landtförsvaret öfverlämnas, hvarjämte Kungl. Maj:t meddelat öfriga härför nödiga
föreskrifter.
35:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens fjärde
hufvudtitel, omfattande anslagen till landtförsvaret. (132.)
Anmäldes inför Kungl. Maj:t dels den 3 juni beträffande punkten 41, enligt hvilken
Riksdagen beviljat ett förslagsanslag å 8,000 kronor, att användas till understöd åt
obemedlade på Gottland på grund af värnpliktiges inkallande till extra tjänstgöring,
därvid Kungl. Maj:t meddelat de särskilda föreskrifter, som för verkställande af Riksdagens
beslut erfordrades, och dels den 10 juni beträffande öfriga punkter, då Kungl.
Maj:t med godkännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under fjärde hufvudtiteln,
i hvad besluten skilde sig från Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet, förordnat,
att skrifvelsen skulle meddelas arméförvaltningen och statskontoret till kännedom och
efterrättelse, i hvad på dessa ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet af samma
skrifvelse i de delar, som rörde andra ämbetsverk och myndigheter, skulle dessa delgifvas;
hvarjämte Kungl. Maj:t meddelat de särskilda föreskrifter, som för verkställande
af de fattade besluten erfordrats.
— 1905 —
9
36:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under
riksstatens tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(138.)
Skrifvelsen anmäldes inför Kung!. Maj:t i de till landtförsvarsdepartementets föredragning
hörande delar den 1 juli, då Kung!. Maj:t förordnade, att innehållet af skrifvelsen
skulle vederbörande till kännedom och efterrättelse delgifvas.
37:o af den 13 maj, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
Föredrogs den 25 november, i hvad skrifvelsen angick frågan om större kompetensfordringar
för dem, som kommenderades till vikarier för militärläkare, och fann
Kungl. Maj:t Riksdagens framställning i denna del ej föranleda annan åtgärd än de
föreskrifter, som kunde komma att i kommandoväg meddelas.
38:o af den 20 maj, angående statsregleringen för år 1905 och sättet för anvisande
af vissa anslagsbelopp. (178.)
Skrifvelsen, i hvad den innefattade anmälan om Riksdagens beslut, att vid statsregleringen
för år 1905 de i »Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841 angifna grunder
i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne fortfarande skola blifva
gällande, dock att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå,
innan dessa första gången tillsättas, skola till ett följande års statsreglering reserveras»,
föredrogs den 16 december 1904 inför Kungl. Maj:t, som därvid meddelade
erforderliga bestämmelser i ämnet, i hvad på landtförsvarsdepartementet ankomme.
39:o af den 19 maj, angående uttagningen till tjänstgöring af icke vapenföra
värnpliktige. (164.)
Sedan från chefen för generalstaben, samtliga arméfördelningschefer och militärbefälhafvaren
på Gottland i ärendet infordrade yttranden numera till Kungl. Maj:t inkommit,
är detsamma beroende på ytterligare åtgärders vidtagande.
4:0. Sjöförsvarsdepartementet.
40:o Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1904, i anledning af Riksdagens år
1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1902. (108.)
Kungl. Maj:t har den 1 sistlidne juli rörande den del af skrifvelsen, som tillhörde
sjöförsvarsdepartementets handläggning, infordrat utlåtande från marinförvaltningen,
men sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag.
2
10
41 :o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och
nionde liufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag till beredande af
dyrtidstillägg för år 1904 åt en del tjänstemän och betjänte m. in. (139.)
Sedan skrifvelsen den 20 maj genom finansdepartementet anmälts för Kungl. Maj:t,
som därvid bland annat förordnade, att protokollsutdrag skulle till sjöförsvarsdepartementet
expedieras för den handläggning af frågan beträffande dyrtidstillägg till ämbetsoch
tjänstemän samt betjänte vid lotsverket, som på sistnämnda departement ankomme,
har Kungl. Maj:t den 12 augusti meddelat föreskrifter angående dyrtidstillägg åt ämbets-
och tjänstemän m. fl. vid lotsstyrelsen och lotsverket.
42:o af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(138.)
Sedan skrifvelsen den 10 juni genom finansdepartementet anmälts inför Kungl. Maj:t,
och ett tryckt exemplar tillika med protokollsutdrag öfverlämnats till sjöförsvarsdepartementet,
har Kungl. Maj:t i den på sistnämnda departements föredragning beroende del
af ärendet den 1 juli beslutit godkänna de af Riksdagen antagna grunder för pensionering
af de vid flottans militärdepåer och varfsstater anställda förmän bland daglönare,
sjukvaktare och öfriga daglönare äfvensom den 2 december utfärdat kungörelse
i ämnet.
43:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet. (133.)
Den 3 juni föredragen inför Kungl. Maj:t; och innehållet af skrifvelsen delgifvet vederbörande
till kännedom och efterrättelse äfvensom föreskrifter meddelade om verkställighet
af i ämnet fattade beslut.
44 :o af samma dag, angående statsregleringen för år 1905 och sättet för anvisande
af vissa anslagsbelopp. (178.)
Sedan skrifvelsen den 3 juni genom finansdepartementet anmälts inför Kungl. Maj:t,
och ett tryckt exemplar tillika med protokollsutdrag öfverlämnats till sjöförsvarsdepartementet,
har Kungl. Maj:t den 28 augusti rörande den del af skrifvelsen, som tillhörde
sjöförsvarsdepartementets handläggning, infordrat utlåtande från marinförvaltningen,
som med sådant utlåtande inkommit; och har Kungl. Maj:t den 21 december fattat
beslut i omförmälta del af ärendet.
5:o. Civildepartementet.
45:o Riksdagens skrifvelse af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning om inrättande af nya tjänster
vid statens järnvägar. (13.)
- 1905 -
11
Anmäldes den 8 april, därvid dels beslöts, att, med ändring af 3 § i Kungl. Maj:ts
förnyade aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar den
3 maj 1901, skulle, med uteslutande ur staten öfver fasta arfvoden för personalen
vid statens järnvägar, från och med ingången af år 1905 i samma stat uppföras arfvoden
till vissa nya tjänstemän vid distrikten, dels ock järnvägsstyrelsen anbefalldes
att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande, huruvida den till första klassen hänförda
Stockholms södra station borde nedflyttas till station af lägre klass. Dylikt
yttrande har den 1 december inkommit, hvarefter ärendet i denna del är beroende
på Kungl. Majrts pröfning.
46:o Riksdagens skrifvelse af den 9 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för anordnande af inspektion
å enskilda järnvägars rullande materiel. (14.)
Anmäldes den 8 april, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen
anbefalldes att inkomma med förslag till ordnande tills vidare af kontrollen
öfver de enskilda järnvägarnes rullande materiel samt till användande hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen af det utaf Riksdagen för ifrågavarande ändamål för år 1905
anvisade belopp.
Sedan omförmälta styrelser den 19 november inkommit med det infordrade utlåtandet,
anmäldes ärendet ånyo den 81 december, därvid dels utfärdades kungörelse
angående kontroll öfver enskilda järnvägars rullande materiel, innehållande bestämmelser
i berörda hänseende att tills vidare lända till efterrättelse, dels uppdrogs åt
en kommitté att uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag ej mindre till
bestämmelser angående de fordringar, som för tillgodoseende af trafiksäkerheten eller
eljest borde från statens sida ställas på de enskilda järnvägarne i afseende å såväl
banans och materielens beskaffenhet som driftens anordning, än äfven till anordnande
af nödig kontroll därå, att berörda bestämmelser behörigen iakttagas.
47:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag för statens järnvägstrafik. (15.)
Anmäldes den 8 april, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
48:o af den 11 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående be
viljande
af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar. (16.)
Anmäldes den 8 april, därvid förordnades, att styrkt afskrift af skrifvelsen skulle
öfverlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
49:o af den 22 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lagar angående ändring i vissa delar af förordningarna om kommunalstyrelse
på landet och om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 samt
af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862. (28.)
Anmäldes den .15 april, därvid förordnades, att lag angående ändrad lydelse af §§
17 och 32 i förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, lag
- 1905 -
12
angående ändrad lydelse af §§ 16, 33 och 40 i förordningen om kommunalstyrelse
i stad den 21 mars 1862 samt lag angående ändrad lydelse af § 26 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 skulle utfärdas.
50:o Riksdagens skrifvelse af den 28 mars, angående anslag till upprätthållande
af verksamheten vid folksanatorierna. (32.)
Anmäldes den 8 april, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att, efter öfverstyrelsens
för Konung Oscar II:s jubileumsfond hörande, yttra sig i anledning af skrifvelsen
samt afgifva förslag till användande af det utaf Riksdagen beviljade anslaget och till de
bestämmelser, som med afseende därpå kunde anses lämpliga. Sedan det infordrade
yttrandet inkommit, beslötos vid ärendets förnyade anmälan den 8 juli erforderliga
åtgärder.
51:o af den 7 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i vissa delar af förordningeu om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862. (36.)
Anmäldes den 29 april, därvid förordnades, att lag angående ändring i vissa delar af
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm skulle utfärdas.
52:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder
i syfte att område, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att emotse, må
kunna regleras redan innan detsamma erhållit större sammanträngd befolkning.
(39.)
Skrifvelsen har öfverlämnats till justitiedepartementet.
53:o af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till Södermanlands läns landsting af visst, Gripsholms slott tillhörande
område. (60.)
Anmäldes den 13 maj, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i
ärendet beslutit skulle meddelas Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län till kännedom och efterrättelse samt för vederbörandes förständigande, livarjämte
Kungl. Maj:ts bemälte befallningshafvande bemyndigades att, sedan köpeskillingen för
ifrågavarande område blifvit till Gripsholms slottskassa inlevererad, å området utfärda
köpebref.
54:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till handlanden J. Lundström af två jordområden utaf den staten
tillhöriga Landskrona—Ängelholms järnväg. (61.)
Anmäldes den 6 maj, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
55:o af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående jordutbyte
vid Gnesta järnvägsstation. (62.)
Anmäldes den 6 maj, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
- 1905 —
13
56:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående vissa åtgärder mot utbredning af
lungsot. (68.)
Anmäldes den 13 maj, därvid dels lag angående vissa åtgärder mot utbredning af
lungsot utfärdades, dels ock medicinalstyrelsen anbefalldes att före den 1 november
1904 utarbeta och i behörig ordning kungöra anvisningar rörande verkställandet af
de i nämnda lag omförmälta renings- och desinfektionsåtgärder.
57:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee. (73.)
Anmäldes den 6 maj, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
58:o af den 27 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af kronojord för framdragande af vissa elektriska ledningar. (79.)
Anmäldes den 13 maj, därvid förordnades, att bestyrkt afskrift af Kiksdagens skrifvelse
skulle öfverlämnas till kommerskollegium.
59:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af 47 och 48
§§ landstingsförordningen. (82.)
Anmäldes den 8 juli, därvid samtlige Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen anbefalldes
att öfver Kiksdagens ifrågavarande skrifvelse inhämta vederbörande landstings
yttranden samt därmed äfvensom meS egna utlåtanden inkomma. Efter det
dessa inkommit, anbefalldes domänstyrelsen, vid förnyad anmälan af ärendet den 25
november, att före den 1 januari 1905 däri afgifva utlåtande. Sedan detta utlåtande
den 21 december inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
60:o af den 4 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för utvidgning och fördjupning af Albrektsunds
kanal. (90.)
Anmäldes den 13 maj, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län anbefalldes att inhämta och till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande från
Marstrands kommun, huruvida kommunen, under förutsättning att Albrektsunds kanal
blefve på statsverkets bekostnad utvidgad och fördjupad i enlighet med det af Riksdagen,
på sätt skrifvelsen utvisade, godkända förslag, ville förbinda sig att, efter det
arbetet blifvit fullbordadt och afsynadt, för framtiden utan bidrag af statsmedel i fullgod!
skick och med bibehållande af de dimensioner, till hvilka kanalen blifvit upprensad,
underhålla densamma i hela dess sträckning, däruti inberäknad jämväl den
farled, som såsom fortsättning till den egentliga kanalen framginge i mera öppet
vatten, med rätt för staden att upptaga kanalafgifter enligt vederbörligen fastställd
taxa, men med därmed förenad skyldighet att aflöna kanalvakt för afgifternas upptagande
och för besörjande af den med underhållsskyldigheten följande tillsyn äfven
—
1905 -
14
som att underkasta sig, att öfver kanalens inkomster och utgifter fördes särskilda
räkenskaper utan sammanblandning med stadens förvaltning i öfrigt, att nettobeliållningen
af kanaltrafiken reserverades till en fond för kanalens underhåll och reparation,
samt att allmänt ombud deltoge i den årliga granskningen af kanalräkenskaperna.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande inkommit med, jämte eget utlåtande,
stadsfullmäktiges i Marstrand skrifvelse den 29 juni, innefattande stadsfullmäktiges
samma dag fattade beslut att förbinda Marstrands stad att fullgöra det af Riksdagen
stadgade villkor beträffande framtida underhållet af kanalen jämte dess ofvanberörda
fortsättning, anbefalldes vid förnyad anmälan den 2 september väg- och vattenbjfggnadsstyrelsen
att inkomma med yttrande och förslag i anledning af Riksdagens beslut
i ärendet. Efter det utlåtande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inkommit,
anmäldes ärendet änyo den 11 november, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
61:o Riksdagens skrifvelse af den 4 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående beredande af lånemedel för utförande af vissa interurbana
telefonledningar samt för fortsatt utveckling af statens telefonväsende i afseende
å lokala telefonnät med förbindelseledningar. (91.)
Anmäldes den 20 maj, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
62:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om godkännande
af ett köpe- och bytesaftal rörande telefonnäten i Stockholm och dess omnejd.
(93.)
Anmäldes den 20 maj, därvid förordnades, att innehållet af ifrågavarande skrifvelse
skulle meddelas telegrafstyrelsen till kännedom samt för Stockholms allmänna telefonaktiebolags
och Stockholms belltelefonaktiebolags underrättande.
63:o af den 11 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning angående aflöningsstat för
läkare och syssloman vid Vänersborgs hospital och asyl. (100.)
Anmäldes den lo maj, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
64:o af den 13 maj, angående undersökning rörande antalet vanföra och lyfta
i Sverige. (102.)
Öfverlämnades den 27 maj till finansdepartementet.
65:o af samma dag, angående vidtagande af åtgärder mot rusdryckers försändande
med allmänna posten. (105.)
Anmäldes den 27 maj, då generalpoststyrelsen anbefalldes att i ärendet afgifna utlåtande.
Efter det detta utlåtande inkommit, anmäldes ärendet ånyo den 21 december,
därvid förordnades, att- kungörelse angående förbud mot postbefordran af paket, innehållande
brännvin eller andra brända eller destillerade spirituösa drycker, skulle utfärdas.
— 1905 —
15
66:o Riksdagens skrifvelse af den 13 maj, angående åtgärder till förekommande
af att järnvägsanläggning må kunna förhindra eller försvåra jords
afdikning. (106.)
Anmäldes den 10 juni, därvid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
anbefalldes att häröfver afgifva utlåtande. Detta utlåtande har ännu ej inkommit.
67:o af samma dag, angående utredning af emigrationsfrågan m. m. (107.)
Anmäldes den 8 juli, därvid dels förordnades, att kungörelse angående förändrad
lydelse af 57 § i förordningen den 4 juni 1884 om hvad med afseende å utvandrares
fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör skulle utfärdas, dels statistiska
centralbyrån anbefalldes afgifva utlåtande och förslag, i hvad mån emigrantstatistiken
kunde utvecklas på sätt Riksdagen i skrifvelsen antydt, dels kommerskollegium
anbefalldes afgifva utlåtande angående den åtgärd, som kunde föranledas af Riksdagens
i skrifvelsen gjorda hemställan i fråga om undersökning i Amerika af någon
näringsgren ur synpunkten att främja det inhemska näringslifvet, dels ock öfriga af
skrifvelsen föranledda åtgärder beslötos.
De infordrade utlåtandena hafva ännu ej inkommit.
68:o af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
Anmäldes den 8 juli i den del, som tillhörde civildepartementets föredragning; och
anbefalldes därvid generalpoststyrelsen att afgifva utlåtande och förslag i anledning
af uti skrifvelsen gjord framställning under rubrik postverket.
Sedan berörda utlåtande den 29 december inkommit, är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts pröfning.
69:o af den 14 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till de väghållningsskyldige i Rumla härads väghållningsdistrikt i
Örebro län af länsmansbostället Rumla n:r 4 i Rumla socken och härad
af nämnda län tillkommande andel i Rumla bys gemensamma grustag.
(110.)
Anmäldes den 1 juli, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
70:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (134.)
Anmäldes den 17 juni, därvid dels medicinalstyrelsen anbefalldes inkomma med förslag
till bestämmelser i fråga om villkoren för erhållande af bidrag från de under
punkt 6 till understöd åt anstalter för obildbara sinnesslöa anvisade medel, dels beträffande
punkt 11 kommerskollegium anbefalldes inkomma med förslag rörande det
framtida ordnandet af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken, dels medicinalstyrelsen an
—
1905 -
16
befalldes att inkomma med förslag till de närmare bestämmelser, som erfordrades
rörande det för bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden af medellösa
lupuspatienter under punkt 20 beviljade anslags förvaltning och utbetalande af bidrag
därifrån, dels ock beslötos öfriga af skrifvelsen föranledda åtgärder.
Den 8 december inkom medicinalstyrelsen med förslag till bestämmelser för tillgodonjutande
af statsbidrag åt anstalter för obildbara sinnesslöa. Den 31 december
utfärdades kungörelse angående understöd af statsmedel åt anstalter för obildbara
sinnesslöa.
På framställning af kommerskollegium ställdes flen 26 augusti medel till kommerskollegii
förfogande för utarbetande af förslag till det framtida ordnandet af sjukkasse-
och olycksfallsstatistiken. Förslaget har ännu icke inkommit.
Sedan medicinalstyrelsen den 21 oktober inkommit med förslag till bestämmelser
rörande förvaltningen af de till bekostande af behandling enligt den s. k. ljusmetoden
af medellösa lupuspatienter för år 1905 anvisade medel in. in., utfärdades
den 11 november kungörelse med bestämmelser i fråga om tilldelande af understöd
från omförmälta anslag, hvarjämte öfriga erforderliga åtgärder i ärendet beslötos.
71 :o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufvudtitel. (138.)
Anmäldes den 1 juli i delar, som tillhörde handläggning af civildepartementet, därvid
dels förordnades, att transsumt af skrifvelsen skulle meddelas statskontoret till
kännedom och efterrättelse, i hvad på detta ämbetsverk berodde, äfvensom att innehållet
däraf skulle delgifvas öfriga vederbörande ämbetsmyndigheter, dels ock, beträffande
den under punkt 4 i skrifvelsen omförmälta frågan om inrättande af en
anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor, styrelsen för postsparbanken
samt riksförsäkringsanstalten anbefalldes att afgifva utlåtande och förslag beträffande
de förvaltningsföreskrifter, som med tillämpning af de af Kungl. Maj:t föreslagna
och af Riksdagen godkända hufvudgrunder för eu dylik anstalt kunde för densamma
finnas erforderliga.
Sedan det från styrelsen för postsparbanken och riksförsäkringsanstalten infordrade
utlåtande och förslag inkommit, anmäldes ärendet ånyo i denna del den 31.
december, därvid reglemente för barnmorskornas pensionsanstalt utfärdades, och erforderliga
bestämmelser i öfrigt meddelades.
72:o af den 17 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående en väganläggning
från Tallsjön förbi Bredträsk till Bönälfven eller Bönkroken,
från Tall]ärv till Bredträsk och från Kölmjärv till Tallsjön inom Norrbottens
län. (141.)
Anmäldes den 3 juni, därvid beslöts, att vederbörande skulle underrättas om Riksdagens
beslut i ärendet.
— 1905 —
17
78:o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande
vid Växjö hospital för Kronobergs och Blekinge läns räkning af
en vårdanstalt för sinnessjuka. (142.)
Anmäldes den 3 juni, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
74:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bestämmande
af sträckningen af viss del af sjögränsen mellan Sverige och
Norge. (144.)
Anmäldes den 17 juni, därvid förordnades, att Riksdagens förevarande skrifvelse skulle
norska regeringens departement för utrikes saker, handel, sjöfart och industri till
kännedom meddelas.
75:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående villkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska
skrifter. (147.)
Anmäldes den 27 maj, därvid beslöts, att förordning i ämnet skulle utfärdas.
76:o af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om fortsättning af norra stambanan till riksgränsen
mot Finland. (157.)
Anmäldes den 17 juni, därvid ej mindre järnvägsstyrelsen anbefalldes att afgifva utlåtande
samt förslag till användning af de för ifrågavarande järnvägs- och landsvägsanläggningar
för år 1905 anvisade 500,000 kronor, än äfven Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län anbefalldes att skyndsamt vidtaga åtgärder för utrönande,
huruvida det för anläggningen af ifrågavarande statsbana och landsväg uppställda
villkor blefve uppfylldt. Sedan såväl järnvägsstyrelsen inkommit med utlåtande#
och förslag som ock Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat yttrande af
Norrbottens läns landsting, anmäldes ärendet ånyo den 21 december, därvid erforderliga
åtgärder beslötos.
77:o af samma dag, angående bidrag af statsmedel till åstadkommande af en
järnväg från Borgholm till Böda på Öland. (158.)
Anmäldes den 10 juni, därvid Kungl. Maj:t godkände Riksdagens beslut, i hvad det
skilde sig från hvad Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, och skulle Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar län underrättas härom för järnvägsaktiebolagets Borgholm—Böda
förständigande.
78:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj :ts proposition om anvisande af anslag för
påbörjande af undersökningar rörande den så kallade inlandsbanan m. m. (159.)
Anmäldes den 3 juni, därvid Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens beslut,
i hvad det skilde sig från hvad Kungl. Maj:t föreslagit, anbefallde järnvägsstyrelsen
att inkomma med förslag till plan för ifrågavarande undersökningar, hvilka borde omfatta
ej blott den ifrågasatta järnvägens sträckning och kostnaden för densammas an
Bil.
till justitieombudsmannens embetsberättelse till 1905 års Rilesdag. 3
18
läggning utan äfven en noggrann utredning i afseende på de förhållanden, som kunde
vara af betydelse för bedömande af företagets ekonomiska bärighet.
Sedan järnvägsstyrelsen den 2 juli afgifvit förslag till plan för verkställande af
ifrågavarande undersökningar, beslötos dels den 5 augusti, dels ock, efter det järnvägsstyrelsen
den 22 december inkommit med ytterligare utredning, den 31 december
erforderliga åtgärder.
79:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om
vidtagande af åtgärder för försäljning af Yislanda—Bolmens järnväg. (160.)
Anmäldes den 3 juni, därvid beslöts, att skrifvelsen, såsom icke föranledande någon
åtgärd, skulle läggas till handlingarna.
80:o af den 19 maj, i anledning af Iiungl. Maj:ts proposition angående förvärfvande
för statsverkets räkning af Trollhätte kanalverk m. m. (161.)
Anmäldes den 27 maj, därvid chefen för civildepartementet bemyndigades att å Kung].
Maj:ts och kronans vägnar underteckna kontrakt angående förvärfvande för Kung!.
Maj:ts och kronans räkning af Trollhätte kanalverk och viss annan Nya Trollhätte
kanalbolags egendom. Sedan kontraktet den 31 maj undertecknats, anmäldes
ärendet ånyo den 17 juni, därvid dels Kung! Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs
län anmodades föranstalta, att lagfart å de förvärfvade fastigheterna blefve i vederbörlig
ordning sökt, dels uppdrogs åt en kommitté att uppgöra och till Kung! Maj:t
inkomma med förslag till bestämmelser rörande förvaltningen genom en för ändamålet
tillsatt styrelse af såväl kanalverket med den för detsammas drift erforderliga
fasta och lösa egendom som ock de i köpet ingående delar af det till stadsplan indelade
området vid Trollhättan samt det öster därom belägna, till stadsplanens utvidgning
afsedda området, dels ock uppdrogs åt en kommitté att verkställa utredning
i fråga om villkoren för upplåtelse till enskilda af de från Nya Trollhätte kanaljbolag
förvärfvade, till tomter indelade eller afsedda områden samt därefter till Kung!. Maj:t
inkomma med förslag till bestämmelser i ämnet.
Sedan den förra af de den 17 juni förordnade kommittéer den 8 november afgifvit
utlåtande, har, till följd af Kungl. Maj:ts remiss, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 14 december däröfver yttrat sig. Den 22 november inkom den senare af de den
17 juni tillsatta kommittéerna med utlåtande. Den 21 december meddelades bestämmelser
rörande förvaltningen tills vidare under år 1905 af Trollhätte kanalverk
och därtill hörande egendom.
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
81 :o af samma dag, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående ändrad lydelse af 23 § i lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete, dels ock Kung!.
Maj:ts proposition angående kostnaderna, för utvidgning af riksförsäkringsanstaltens
och postsparbankens verksamhet. (165.)
— 1905 —
19
Anmäldes den 3 juni, därvid dels förordnades, att lag om ändrad lydelse af 23 §
i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning'' för skada till följd af olycksfall i arbete
skulle utfärdas, dels ock beslötos andra af skrifvelsen föranledda åtgärder.
82:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj, angående statsregleringen för år 1905
och sättet för anvisande af vissa anslagsbelopp. (178.)
Anmäldes den 22 juni, i hvad skrifvelsen innehölle Riksdagens beslut rörande dispositionen
af behållningar å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar äfvensom afsättning
af medel till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsersättning och
sjukkassors bildande, till arbetareförsäkringsfonden, till anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade järnvägar och till låneunderstöd för enskilda järnvägar.
6:o. Finansdepartementet.
83:o Riksdagens skrifvelse af den 23 februari 1904, angående utredning i fråga
om användning af den för statsverkets räkning inköpta fastigheten n:r 1
i kvarteret Lejonet i Stockholm. (7.)
Ärendet är på Kung!. Maj:ts pröfning beroende.
84:o af den 24 februari, i anledning af justitieombudsmannens framställning
angående stämpelfrihet för expeditioner i ärenden rörande utbetalning af
rese- och traktamentsersättning. (11.)
Den 1 juli har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående vissa ändringar i
gällande förordning angående stämpelafgiften.
85:o af den 12 mars, angående val af två fullmäktige i riksbanken och af tre
suppleanter för Riksdagens samtlige fullmäktige i nämnda verk. (17.)
86:o af samma dag, angående val af ordförande och två fullmäktige i riksgäldskontor
jämte tre suppleanter för samtliga fullmäktige i nämnda verk. (18.)
Den 24 mars äro båda dessa skrivelser för Kungl. Maj:t anmälda och, såsom icke
påkallande åtgärd, lagda till handlingarna.
87:o af den 15 mars, angående vissa ändringar i gällande tulltaxa. (25.)
Den 26 mars har Kungl. Maj:t i anledning af denna Riksdagens skrifvelse låtit utfärda
kungörelse angående tilläggsafgifter till nu gällande tullsatser å vissa varor.
88:o af den 19 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphäfvande
af kungl. kungörelsen om belöningar för dem, som upptäcka efterapare
eller förfalska^ af bankens eller riksgäldskontorets sedlar eller de falska
sedlarnes utprångla^ den 8 juli 1818. (31.)
- 1905 -
20
Den 15 april 1904 har Kung!. Maj:t utfärdat kungörelse angående upphäfvande af
den i Riksdagens förevarande skrifvelse omförmälta kungörelse.
89:o Riksdagens skrifvelse af den 9 april, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning angående
anordnande af nya ämbetslokaler åt länsstyrelsen i Uppsala län ni. m. (40.)
Vid föredragning den 15 april af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
beslutit, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i detta ärende förordnat skulle meddelas
vederbörande till kännedom.
90:o af samma dag, angående ändring i tullen för vissa slag af elektriska maskiner.
(41.)
Den 22 april har Kungl. Maj:t i anledning af denna skrifvelse låtit utfärda kungörelse
angående förhöjning i nu gällande tullsats för vissa slag af elektriska maskiner.
91:o af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning angående iståndsättande af
de åt landshöfdingen i Kalmar län anslagna boställslägenheter m. m. (43.)
Vid föredragning den 22 april af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
bemyndigat öfverintendentsämbetet att gå i författning om utförande af de i skrifvelsen
afsedda arbeten.
92:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts särskilda propositioner angående
efterskänkande af kronans rätt till fyra danaarf. (64.)
Vid föredragning den 29 april af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
förordnat, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden beslutit skulle meddelas
vederbörande till kännedom och efterrättelse.
93:o af den 22 april, rörande vissa ändringar i förordningen angående stämpelafgiften.
(76.)
Den 1 juli har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående vissa ändringar
i gällande förordning angående stämpelafgiften.
94:o af den 27 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inlösningspriset
å till statsverket hembjudna frälseränta!’. (81.)
Den 6 maj har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse i ämnet.
95:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående handel med konstgjorda gödselmedel. (83.)
Vid anmälan den 27 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse har densamma, såsom
icke påkallande åtgärd, blifvit lagd till handlingarna.
96:o af samma dag, angående förbud mot all iskänkning af Öl å arméns lägerplatser
äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets kasernområden.
(84.)
- 1905 —
21
Sedan vid föredragning den 3 juni af denna skrifvelse Kungl. Maj:t anbefallt arméfördelningscheferna,
militärbefälhafvaren å Gottland, befälhafvaren vid flottans stationer
i Karlskrona och Stockholm samt chefen för kustartilleriet att i anledning af skrifvelse]!
afgifva utlåtande, samt sådant utlåtande till Kungl. Maj:t inkommit, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
97:o Riksdagens skrifvelse af den 27 april, i anledning af väckt motion om viss
ändring i bevillningsförordningen i fråga om gift kvinnas beskattning. (85.)
Sedan chefen för finansdepartementet, jämlikt honom den 27 maj lämnadt bemyndigande,
för biträde inom departementet med utarbetande af förslag till de förändrade
bestämmelser i gällande förordningar angående dels bevillning af fast egendom samt
af inkomst dels ock om inkomstskatt, som kunde af förhållandena påkallas, tillkallat
tre personer, hafva dessa till departementschefen aflämnat förslag till förordning om
skatt af inkomst och förmögenhet samt om inkomstskatt å aktiebolag och andra
juridiska personer samt till ändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om
bevillning af fast egendom samt af inkomst med flere författningar. Öfver detta
förslag har kammarrätten anbefallts afgifva utlåtande. Sådant utlåtande har ännu
icke inkommit.
98:o af den 29 april, med reglemente för riksbankens styrelse och förvaltning.
(86.)
Ben 20 maj har Kungl. Maj:t i anledning af Riksdagens i denna skrifvelse gjorda
anhållan låtit utfärda kungörelse i ämnet.
99:o af den 3 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående restitution
till Kockums mekaniska verkstads aktiebolag af erlagd tull för vissa från
utlandet införda, vid byggandet af pansarbåten Tapperheten använda materialier.
(88.)
Vid föredragning den 13 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
anbefallt generaltullstyrelsen att till bolaget mot kvitto utbetala ett ifrågavarande
tullafgifter motsvarande belopp.
100:o af den 4 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under sjunde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag till handelsstipendier.
(89.)
Vid föredragning den 13 maj af Riksdagens berörda skrifvelse har Kungl. Maj:t,
med godkännande af Riksdagens beslut, i hvad detsamma skilde sig från Kungl. Majtts
framställning i ämnet, förordnat, att skrifvelsen skulle meddelas statskontoret till
kännedom.
101 ro af samma dag, angående de i 63 § regeringsformen föreskrifna kreditivsummor.
(92.)
Vid föredragning den 13 maj af denna Riksdagens skrifvelse har Kungl. Maj:t för
—
1905 -
ordnat, att Riksdagens i skrifvelsen anmälda beslut skulle meddelas statskontoret till
kännedom.
102:o Riksdagens skrifvelse af den 10 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge. (96.)
Den 13 maj har Kung!. Maj:t låtit utfärda förordning i ämnet.
103:o af den 11 maj, i anledning af Kungh Maj:ts proposition angående anslagtill
reseunderstöd åt tekniker för att besöka 1904 års världsutställning i
S:t Louis. (101.)
Den 13 maj har Kungh Maj:t utfärdat bestämmelser angående villkoren för åtnjutande
af ifrågavarande reseunderstöd m. m.
104:o af den 13 maj, angående undersökning rörande antalet vanföra och lyfta
i Sverige. (102.)
Vid anmälan den 10 juni af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kung! Maj:t
anbefallt medicinalstyrelsen att i anledning af samma skrifvelse afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kungh Maj:t inkommit.
105:o af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
Vid föredragning den 10 juni af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse har Kungh Maj:t
förordnat, dels, med anledning af hvad i skrifvelsen under rubriken öfverintendentsämbetet
anförts, att den behållna hyresinkomsten från statens fastighet n:r 1 efter
1810 års nummerordning i kvarteret Lejonet i Stockholm skulle från och med år
1904, intill dess annorlunda kunde varda bestämdt, af öfverintendentsämbetet efter
hvarje års slut inlevereras till statskontoret för att tilläggas fonden för anordnande
af lokaler för statens ämbetsverk i hufvudstaden, dels äfven att ett tryckt exemplar
af Riksdagens skrifvelse skulle, jämte utdrag af protokollet öfverlämnas till landtförsvars-,
sjöförsvars-, civil- och jordbruksdepartementen för vidtagande af åtgärder,
som på hvart och ett af nämnda departement ankomme.
106:o af den 14 maj, i anledning af Kungh Maj:ts proposition angående upphörande
af den till kronan utgående afgift af flottbron öfver Dalälfven
vid Grådö i Hedemora socken m. in. (115.)
Vid föredragning den 27 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungh Maj:t
förordnat, att hvad Ivungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omnämnda ärende
besluta skulle meddelas vederbörande till kännedom.
107:o af samma dag, i anledning af Kungh Maj:ts proposition angående upphörande
af den till kronan utgående så kallade strömsafrad af flottbron
öfver Dalälfven vid Uppbo i Stora Skedvi socken in. m. (116.)
— 1905 —
23
Vid föredragning den 27 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
förordnat, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omnämnda ärende
beslutit skulle meddelas vederbörande till kännedom.
108:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående ett af hofmarskalken friherre R. von Krsemer den 17
maj 1901 till förmån för svenska staten upprättadt testamente. (123.)
Vid föredragning den 27 maj af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutit i det i skrifvelsen omförmälta ärende skulle
meddelas vederbörande till kännedom, hvarjämte handlingarna i ärendet jämte utdrag
af protokollet öfverlämnats till jordbruksdepartementet för den vidare åtgärd, som
kunde ankomma på detta departement.
109:o af samma dag, i anledning af Kungl. Majrts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter lägenhetsägaren Erik Eriksson
från Södertälje. (127.)
Vid föredragning den 27 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
förordnat, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta ärende
beslutit skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.
110:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående stämpelafgiften
för friherre Thure Gustaf Elof Gyllenkroks fång af fideikomissegendomen
Svenstorp. (128.)
Vid föredragning den 27 maj af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, att
hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta ärende beslutit skulle
meddelas vederbörande till kännedom.
111 :o af den 17 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
första hufvudtitel, innefattande anslagen till kungl. Imf- och slotts staterna.
(129.)
Vid föredragning den 3 juni af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, att
innehållet af skrifvelsen skulle meddelas riksmarskalksämbetet och statskontoret till
kännedom och efterrättelse.
112:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet. (135.)
Vid föredragning den 10 juni af Riksdagens berörda skrifvelse har Kungl. Maj:t, med
godkännande af Riksdagens beslut rörande anslagen under sjunde hufvudtiteln, i hvad
besluten skilde sig från Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet, förordnat, att Riksdagens
ifrågavarande skrifvelse skulle delgifvas statskontoret till kännedom och efterrättelse,
i hvad på detta ämbetsverk ankomme, äfvensom att innehållet af skrifvelsen
i de delar, som rörde andra ämbetsverk och myndigheter, skulle dessa meddelas.
— 1905 —
24
113:o Riksdagens skrifvelse af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens tionde hufv.udtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indragningsstaterna. (138.)
Vid föredragning den 10 juni af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, dels
att skrifvelsen i de delar, som tillhörde handläggning af annat departement än finansdepartementet,
skulle för sådant ändamål till vederbörande departement öfverlämnas,
och dels att innehållet af skrifvelsen i öfrigt skulle till kännedom och efterrättelse
meddelas statskontoret.
Därjämte har Kungl. Maj:t nämnda dag, med, föranledande af Riksdagens i berörda
skrifvelse gjorda anmälan, att Riksdagen åt vaktmästaren i Riksdagens andra
kammare Anders Gustaf Malmberg beviljat eu årlig pension af 400 kronor att utgå
på allmän indragningsstat under Malmbergs återstående lifstid från och med 1905
års början, besluta, att pensionsresolutionen för Malmberg skulle i vanlig ordning
utfärdas.
114:o af den 17 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde
hufvudtitlarne gjorda framställningar om anslag för beredande af dyrtidstillägg
för år 1904 åt en del tjänstemän och betjänte in. m. (139.)
Vid föredragning den 20 maj af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse har Kungl. Maj:t
dels låtit utfärda kungörelse angående dyrtidstillägg för år 1904 åt en del tjänstemän
och betjänte dels ock förordnat, att utdrag af protokollet skulle till sjöförsvarsdepartementet
expedieras för den handläggning af frågan beträffande dyrtidstillägg till
ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid lotsverket, som på detta departement ankomma.
115:o af den 14 maj, med begäran om utredning och förslag till af hjälpande
af vissa missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast
egendom m. in. (146.)
Den 3 juni har Kungl. Maj:t anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i rikets samtliga län att i anledning af Riksdagens förevarande
framställning afgifva utlåtande. Sådant utlåtande har ännu icke inkommit från samtliga
vederbörande.
116:o af den 17 maj, angående ändring af dels § 8 tulltaxeunderrättelserna
dels ock gällande taratariff. (148.)
Den 1 juli har Kung]. Maj:t utfärdat ny tulltaxa jämte tariff å taran för inkommande
utländska varor att lända till efterrättelse från och med den 1 januari 190j.
117:o af samma dag, angående en inkomstskatt för år 1905. (149.)
Den 27 maj har Kung]. Maj:t låtit utfärda förordning angående inkomstskatt för år
1905.
- 1905
25
118:o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj, angående ändringar i gällande
brännvinsförsäljningsförordning. (150.)
Den 3 juni har Kungl. Maj;t anbefallt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets
samtliga län att i anledning af Riksdagens förevarande skrifvelse afgifva utlåtanden.
De sålunda infordrade utlåtandena hafva icke ännu till Kungl. Maj:t fullständigt inkommit.
Emellertid har hvad i skrifvelsen anförts varit föremål för öfvervägande vid
utarbetande af ett i anledning af Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1902, angående
beskattningen af brännvin, uppgjordt förslag till förordning angående
försäljning af brännvin, hvarom under 19:o i förteckningen öfver äldre skrivelser
♦förmäles.
119:o af samma dag, angående bestämmelserna rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge. (151.)
Sedan Kungl. Maj:t den 3 juni anbefallt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bohus, Älfsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län att i anledning af denna Riksdagens skrifvelse afgifva utlåtanden,
samt nämnda utlåtanden till Kungl. Maj:t inkommit, är ärendet beroende på Kungl.
Majrts pröfning.
120:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående viss
ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften. (152.)
Den 1 juli har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående vissa ändringar i gällande
förordning angående stämpelafgiften, hvarjämte Kungl. Maj:t — med föranledande
af ett utaf Riksdagen i berörda skrifvelse gjordt uttalande, att som genom
Riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet stämpelafgiften å utländska
försäkringspoliser komme att bortfalla, Riksdagen föreställde sig, att Kungl. Maj:t
icke komme att underlåta att i de länder, där svenska försäkringsbolag drefve rörelse,
söka åt dessa bolag utverka motsvarande förmåner i den mån bolagen icke redan
kunde vara i åtnjutande häraf — förordnat, att förevarande skrifvelse skulle, i hvad
den afsåge utverkande för svenska försäkringsbolag af dylika förmåner, för vidare
behandling öfverlämnas till utrikesdepartementet.
121:o af samma dag, angående dels förändrad lydelse af 33 § bevillningsförordningen
dels ock ändrade föreskrifter rörande bevillning för inkomst af
kanalanläggning och järnvägsdrift. (153.)
Vid föredragning den 30 september ej mindre af Riksdagens nedan omförmälta, den
20 maj aflåtna skrifvelse, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, än
äfven i sammanhang därmed af Riksdagens ifrågavarande skrifvelse, i hvad den innefattade
anmälan, att Riksdagen beslutit viss ändrad lydelse af nämnda paragraf i
Bil. Ull junuieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års riksdag. 4
26
bevillningsförordningen, har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående den vid
1904 års Riksdag åtagna bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Därjämte har Kungl. Maj:t vid föredragning den 31 december af ifrågavarande
skrifvelse, för såvidt den afsåge utfärdande af bestämmelser rörande beskattningsort
för inkomst af kanal- och järnvägsdrift, anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län att i anledning af denna framställning
afgifva utlåtande.
122:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj, angående beräkning af statsverkets
inkomster. (167.)
Vid föredragning den 3 juni af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat, att skråf-^
velsen skulle meddelas statskontoret till kännedom och efterrättelse.
123:o af den 19 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter sadelmakaren Johan Fredrik
Biländer från Skärstad i Östergötlands län. (168.)
Vid föredragning den 27 maj af denna Riksdagens skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i det i skrifvelsen omförmälta ärende
besluta skulle meddelas vederbörande till kännedom och efterrättelse.
124:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående beredande
af förbättrad aflöning under år 1904 åt den vid tullkammaren i
Riksgränsen anställda personal. (170.)
Vid föredragning den 27 maj af Riksdagens förevarande skrifvelse bär Kungl. Maj:t
bemyndigat generaltullstyrelsen att till förbättrande under nämnda år af aflöningen
till personalen vid tullkammaren i Riksgränsen af tullmedlen använda ett belopp af
1,000 kronor att utgå med 400 kronor till tillförordnade kontrollören vid sagda
tullkammare och med 300 kronor till hvardera af de bägge vid tullbevakningen därstädes
på förordnanden anställda vaktmästare, dock med iakttagande att dyrtidstillägg
icke finge åtnjutas af bemälte kontrollör och vaktmästare.
125:o af den 20 maj, angående bevillning af fast egendom samt af inkomst.
(177.)
Den 30 september har Kungl. Maj:t låtit utfärda kungörelse angående den vid 1904
års Riksdag åtagna bevillning af fast egendom samt af inkomst.
126:o af samma dag, angående statsregleringen för år 1905 och sättet för anvisande
af vissa anslagsbelopp. (178.)
Vid anmälan den 3 juni af Riksdagens förevarande skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att hvad Riksdagen i ämnet besluta skulle meddelas statskontoret till kännedom
och efterrättelse.
Därjämte har Kungl. Maj:t förordnat, att ett tryckt exemplar af skrifvelsen — i
hvad den rörde Riksdagens i skrifvelsen meddelade beslut, att vid statsregleringen för
- 1905 —
27
år 1905 de i Rikets Ständers skrifvelse den 12 maj 1841 angifna grunder
i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarna fortfarande skulle blifva
gällande, dock att behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstode,
innan dessa första gången tillsattes, skulle till ett följande års statsreglering
reserveras — skulle jämte utdrag åt protokollet öfverlämnas till hvart och ett af
justitie-, utrikes-, landtförsvars-, sjöförsvars-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen
samt till civildepartementet, i hvad skrifvelsen rörde ej mindre nämnda beslut än
äfven afsättning af medel till arbetareförsäkringsfonden, till underlättande af åtgärder
för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande, till anskaffande af ny
rörlig materiel vid statens redan trafikerade järnvägar, till fortsättande af statsbanan
från Göteborg till Skee samt till låneunderstöd för enskilda järnvägar.
127:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj, angående upprättadt nytt reglemente
för riksgäld skontoret. (179.)
Den 27 maj har denna skrifvelse blifvit för Kungl. Maj:t anmäld och, såsom icke
påkallande åtgärd, lagd till handlingarna.
128:o af samma dag, med öfverlämnande af ny riksstat. (180.)
Vid anmälan den 3 juni af denna Riksdagens skrifvelse har Kungl. Maj:t förordnat,
att, jämte meddelande af Riksdagens i samma skrifvelse omförmälta beslut, berörda
riksstat skulle till kännedom och efterrättelse öfverlämnas till statskontoret.
7:o. Ecklesiastikdepartementet.
129:o Riksdagens skrifvelse af den 19 februari 1904, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående sättet för organistlöns utgående. (6.)
Kungl. Maj:t har den 15 april utfärdat lag i ämnet.
130:o af den 22 mars, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lagar angående ändring af § 9 i förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, § 8 i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863
samt §§ 13 och 21 i förordningen angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd
i Göteborg den 5 maj 1882. (29.)
Kungl. Maj:t har den 15 april utfärdat lagar i dessa ämnen.
, 131:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående löneregleringar
för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i Stockholm.
(30.)
Skrifvelsen anmäldes den 15 april, därvid ärendet om de nya församlingarnas bildande
af Kungl. Maj:t afgjordes.
— 1905 -
28
132:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående jordafsöndring från indragna militiebostället x/2 mantal
G-illstad n:r 4 Bondgård i Skaraborgs län. (63.)
Skrifvelsen anmäldes den 29 april, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
133:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående omarbetning i vissa
hänseenden af gällande bestämmelser om tillsättning af prästerliga
tjänster. (69.)
Skrifvelsen anmäldes den 13 maj, därvid samtliga domkapitel och Stockholms stads
konsistorium anbefalldes att i ärendet afgifva utlåtanden. Alla dessa utlåtanden
hafva ännu ej inkommit.
134:o af den 27 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af mark från kronohemmanet Mörby n:r 1 i Stockholms län. (78.)
Skrifvelsen anmäldes den 6 maj, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
135:o af den 13 maj, angående skydd för växt lands natur och naturminnesmärken.
(104.)
Skrifvelsen anmäldes den 3 juni, därvid vetenskapsakademien anbefalldes att i ärendet
afgifva utlåtande. Detta utlåtande har ännu ej inkommit.
136:o af den 14 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp
af ny tomt åt veterinärinstitutet i Stockholm m. m. (109.)
Efter det direktionen för veterinärinstitutet i Stockholm afgifvit infordradt utlåtande
med anledning af hvad Riksdagen i denna skrifvelse anfört, hafva kammarkollegium,
riksmarskalksämbetet, medicinalstyrelsen och öfverintendentsämbetet anbefallts yttra
sig i ärendet. Sedan dessa yttranden inkommit och direktionen afgifvit infordradt
förnyadt utlåtande, beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.
137:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om anskaffande
af mark till nya byggnader för vetenskapsakademien och naturhistoriska
riksmuseet m. m. (113.)
Skrifvelsen anmäldes den 10 juni, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
138:o af samma dag, i anledning af Kungl» Maj:ts proposition angående jordafsöndring
från Leckö kungsgård i Skaraborgs län. (117.)
Skrifvelsen anmäldes den 27 maj, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
139:o af den 17 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående öfverförande
af medel från de ecklesiastika boställenas skogsfond till prästerskapets
löneregleringsfond. (140.)
— 1905 -
29
Skrifvelse!! anmäldes den 27 maj, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
140:o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition
angående flyttning af det s. k. Zetterströmska biblioteket å Frösön
till Östersund m. m. (143.)
Skrifvelse!! anmäldes den 27 maj, därvid Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län anbefalldes att, efter inhämtande från landstinget i samma län af yttrande i vissa
hänseenden, afgifva utlåtande i ärendet. Detta utlåtande har ännu ej inkommit.
141 :o af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(138.)
Kungl. Maj:t har den 10 juni, den 1 juli och den 2 september utfärdat kungörelser
och meddelat andra föreskrifter i enlighet med Riksdagens beslut i de på ecklesiastikdepartementets
föredragning beroende delar af skrifvelsen.
142:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upphörande
af Öfver-Selö pastorats i Strängnäs stift prebendeegenskap. (171.)
Skrifvelsen anmäldes den 3 juni, därvid vederbörande meddelades erforderliga föreskrifter.
143:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem
anställda lärare. (172.)
Skrifvelsen anmäldes i olika delar den 3 juni, den 27 augusti, den 23 september
och den 28 oktober, därvid ärendet af Kungl. Maj:t afgjordes med undantag beträffande
afdelning II punkt 3 och 4 samt viss del af punkt 5. Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande anbefalldes den 27 augusti att från kommunalstyrelserna
i de uti dessa delar af Riksdagens skrifvelse omförmälta städer infordra och till
ecklesiastikdepartementet inkomma med uppgifter, huruvida städerna vore villiga ikläda
sig de kostnader, som af Riksdagens beslut härutinnan påkallades och ej skulle af
statsmedel gäldas. Samtliga dessa uppgifter hafva ännu ej inkommit.
144:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för folkskoleseminarierna samt stat för folkskoleseminariet i
Strängnäs m. m. (173.)
Skrifvelsen anmäldes den 27 augusti, därvid utfärdades af Riksdagens beslut på
kallade
kungörelser och meddelades öfriga däraf betingade föreskrifter.
145:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för lärarinneseminariet. (174.)
Skrifvelsen anmäldes den 27 augusti, därvid utfärdades kungörelse i ämnet samt
meddelades öfriga af Riksdagens beslut påkallade föreskrifter.
- 1905 —
30
146:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning i fråga
om löneförhöjning för småskolelärarinnor in. m. (162.)
Skrifvelsen anmäldes den 10 juni, därvid utfärdades erforderliga kungörelser i ämnet.
147:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (136.)
Kungl. Maj:t har den 10 juni, den 7 och den 21 oktober samt den 8, den 21 och
den 31 december slutligen afgjort olika delar af ärendet, dock äro punkterna 54,
64, 84 och 101 ännu icke slutbehandlade.
Punkten 54 anmäldes den 10 juni, därvid densamma beträffande klinik vid
kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn slutbehandlades, hvarjämte i fråga
om poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm öfverståthållareämbetet anbefalldes att
från Stockholms stadsfullmäktige infordra yttrande, huruvida de vore villiga att för
polikliniken tillskjuta 2,800 kronor för år 1905. Detta yttrande har ännu ej inkommit.
Punkten 64, angående öfverlåtande å Härnösands stad af folkskoleseminariets
i Härnösand tomt med därå befintliga byggnader mot utbyte af annan mark m. m.
Ärendet anmäldes den 10 juni, därvid dels åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västernorrlands län uppdrogs att verkställa bytet dels ock statskontoret anbefalldes
att af tillgängliga medel till Kungl. Maj:ts befallningshafvande förskottsvis utbetala
det för bytets verkställande af Riksdagen anvisade belopp, 26,000 kronor. Rörande
dispositionen af återstående 54,000 kronor af det utaf Riksdagen för år 1905 beviljade
anslag har Kungl. Maj:t ännu ej meddelat föreskrifter.
Punkten 84, angående bidrag till restaurering af gråbrödraklostret i Ystad, anmäldes
jämväl den 10 juni, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus
län anbefalldes inhämta yttrande från stadsfullmäktige i Ystad, huruvida staden åtoge
sig att uppfylla det vid ifrågavarande anslag fästa villkor. Detta yttrande har ännu
ej inkommit.
Punkten 101, angående kostnader för viss utredning rörande ecklesiastika boställen,
beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
8:o. Jordbruksdepartementet.
148:o Riksdagens skrifvelse af den 13 februari 1904, i anledning af Kungl.
Maj:ts proposition angående upplåtelse till Rödöns församling af viss del
af förra kårchefsbostället lY3 mantal Rödögården n:r 1 i Jämtlands
län. (1.)
Anmäldes den 26 februari, därvid Kungl. Maj:t godkände Riksdagens beslut, i hvad
— 1905 —
31
detsamma skilde sig från hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit, samt bemyndigade
domänstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder i ärendet.
149:o Riksdagens skrifvelse af den 22 mars, i anledning af väckt motion om
ändring af § 5 i förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket den 26 januari 1894. (26.)
Anmäldes den 15 april, därvid Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga
län anbefalldes att lämna korporationer och enskilde, hvilka kunde vara i ämnet intresserade,
tillfälle att i detta ärende sig yttra samt därefter till Kungl. Maj:t in
komma
med de yttranden, som till följd däraf kunde komma att afgifvas, äfvensom
med egna utlåtanden. Dessa utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.
150:o af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af kronolägenheten Sätra n:r 2 i Östergötlands län. (44.)
151:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till förra kornettsbostället 1 mantal Åckelsta n:r 3 i Stockholms
län hörande lägenhet. (45.)
152:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af en till förra kaptensbostället Böttestad n:r 2 i Östergötlands
län hörande lägenhet. (46.)
153:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af ett till förra kronofogdebostället 5/s mantal Bårstad n:r 5 i
Östergötlands län hörande område. (47.)
154:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af två till förra kompanichefshostället Melby n:r 1, 1 mantal,
jämte håtsmanstorpet n:r 1, ett torp, i Östergötlands län hörande lägenheter.
(48.)
155:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af en till förra fältväbelsbostället 1/2 mantal Juresta n:r 4 i
Södermanlands län hörande lägenhet. (49.)
156:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af tre till förra mönsterskrifvarbostället 3/4 mantal Törnvik n:r 2
i Östergötlands län hörande lägenheter. (50.)
157:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af vissa delar af förra militiebostället 1 mantal Bondesätter
n:r 1 jämte Lämmenäs n:r 2, en utjord, i Östergötlands län. (51.)
158:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af ett till förra häradsskrifvarebostället 1/2 mantal Ärja n:r 3 i
Södermanlands län hörande torp. (52.)
- 1905 -
32
Sistberörda nio skrivelser anmäldes den 29 april, därvid Kungl. Maj:t förordnade,
att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen i dessa ärenden beslutat skulle meddelas domänstyrelsen
till kännedom och efterrättelse.
159:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående bidrag till lindrande af förlust, som arrendator^ af förra
öfverstebostället Kastellgården n:r 1 med underlydande i Göteborgs och
Bohus län lidit till följd af olyckshändelse. (53.)
Anmäldes den 29 april, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
160:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upp■
låtelse af rätt till bearbetning af marmorfyndigheter å kronojord. (54.)
Anmäldes den 29 april, därvid förordnades, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen
i ärendet beslutat skulle meddelas kammarkollegium och kommerskollegium till
kännedom.
161 :o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af en till förra sergeantsbostället 1 mantal Björka n:r 1 i Södermanlands
län hörande lägenhet. (55.)
Anmäldes den 29 april, därvid Kungl. Maj:t förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och
Riksdagen i ärendet beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.
162:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af en till förra rustmästarebostället 1/i mantal Frängsbo n:r 2 i
Östergötlands län hörande lägenhet. (56.)
163:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
till staden Ystad af en inom dess område belägen förutvarande
hospitalsjord. (57.)
164:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för
säljning
af ett till förra sergeantsbostället n:r 13, 15 och 17 Eslöf i
Malmöhus län hörande område. (58.)
Sist omförmälta tre skrifvelser anmäldes den 29 april, därvid Kungl. Maj:t, med
godkännande af Riksdagens beslut i hvad desamma afveke från hvad Kungl. Maj:t
i dessa ämnen föreslagit, förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda
beslutat skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.
165:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af torp under förra kaptensbostället Helgesta n:r 1 och 2 i
Södermanlands län. (59.)
Anmäldes den 29 april, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
166:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
— 1905 —
33
under nionde hufvudtiteln gjorda framställningar angående åtgärder till
fiskerinäringens befrämjande. (70.)
Anmäldes den 17 juni, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
167:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under nionde bufvudtiteln gjorda framställning angående
anställande af torfingenjörer och torfassistenter samt åtgärder för
att befrämja tillgodogörandet af den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång.
(71.)
Anmäldes den 22 april, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
168:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde hufvudtiteln gjorda, framställning angående anskaffande af
ett fartyg för liydrografisk-biologiska hafsundersökningar m. m. samt
underhålls- och driftkostnad för samma fartyg. (72.)
Anmäldes den 22 april, därvid erforderliga åtgärder beslötos. ,
169:o af den 22 april, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser i
syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola hafva viss fastställd bredd. (77.)
Anmäldes den 20 maj, därvid Kungl. Maj:t anbefallde Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande
att lämna vägstyrelser och andra vederbörande inom länen tillfälle
att inom viss tid i ärendet sig yttra, samt därefter med de yttranden, som kunde
varda afgifna, äfvensom med egna utlåtanden före utgången af år 1904 till Kungl.
Maj:t inkomma. Sålunda infordrade utlåtanden hafva dock ännu ej inkommit från
samtliga vederbörande.
170:o af den 13 maj, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902.
(108.)
Öfverlämnad från finansdepartementet för vidtagande af de åtgärder, som på jordbruksdepartementet
kunde ankomma i anledning af hvad Riksdagen i förevarande skrifvelse
anfört under rubriken stuteriöfverstyrelsen och stuteristaten. Anmäldes i denna
del den 22 juli, därvid stuteriöfverstyrelsen anbefalldes att till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till erforderliga bestämmelser, i syfte att den på grund af Kungl. Maj:ts
reglemente den 11 augusti 1812 cheferna och redogörarne vid Strömsholms och,
Klyinge hingstdepåer tillkommande rätt till lösen af kronan för behållen afskrifningsprocent
måtte upphöra. Sådant förslag har ännu icke inkommit.
171 :o af den 14 maj, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning till aktiebolaget Nautanens kopparfält af kronan tillhörig mark
i Gellivare socken af Norrbottens län m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner, (l 11.)
Bil. till justitieombudsmannens ämbelsberättelse till 1905 års Riksdag. 5
34
Anmäldes den 27 maj, därvid Kungl. Haj:t, med godkännande af Kiksdagens
beslut, i hvad detsamma afveke från Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,
förordnade, att hvad Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutit skulle meddelas vederbörande
till kännedom och efterrättelse, samt beslöt i öfrigt af skrifvelsen föranledda
åtgärder.
172:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående upplåtelse af den kronan tillkommande jordägareandel
i grufva. (112.)
Anmäldes den 27 maj, därvid kungörelse i ämnet utfärdades.
173:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af en till förra militiebostället Reslöf n:r 1, 2 och 29 i
Malmöhus län hörande lägenhet. (114.)
174:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående för*
säljning af en till förra militiebostället Litzäng n:r 1 i Östergötlands län
hörande utäga. (118.)
175:o af samma dag, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af kronolägenheten Kungsängen å Västerås stadsområde.
(119.)
176:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af vissa delar af förra majorsbostället 1 mantal Söre n:r 5 i
Lits socken af Jämtlands län. (120.)
177:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af den under förra militiebostället 2 mantal Tillinge by n:r 1
och 2 i Kalmar län lydande lägenheten Djupsjöryd n:r 1. (121.)
178:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af indragna knonofogdebostället Flämmestad n:r 1 i Östergötlands
län. (122.)
Sistberörda sex skrivelser anmäldes den 27 maj, därvid erforderliga åtgärder
beslötos.
179:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ett af
hofmarskalken friherre R. von Krsemer den 17 maj 1901 till förmån
för svenska staten upprättadt testamente. (123.) -Sedan skrifvelsen den 27 maj genom finansdepartementet anmälts inför Kungl. Maj:t,
därvid förordnats, att Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut i ärendet skulle meddelas
vederbörande till kännedom samt handlingarna i ärendet öfverlänmas till jordbruksdepartementet
för den åtgärd, som kunde ankomma på detta departement, anmäldes
ärendet ånyo den 8 juli, därvid öfriga af skrifvelsen föranledda åtgärder beslötos.
— 1905 —
35
180:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition
angående disposition af indragna militiebostället Furuby n:r 2
och 3 i Uppsala län. (124.)
181 ro af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
af åtskilliga lägenheter under förra militiebostället Tollarp n:r
5 och 8 om V2 mantal i Kristianstads län. (125.)
Sistomförmälta två skrivelser anmäldes den 27 maj, därvid erforderliga åtgärder
beslötos.
182:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande
af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens
län. (126.)
Anmäldes den 27 maj, därvid kungörelse i ämnet utfärdades samt i öfrigt erforderliga
åtgärder beslötos.
183:o af den 17 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (137.)
Anmäldes den 17 juni, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
184:o af den 18 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
tionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(138.)
Öfverlämnades från finansdepartementet i de delar, som tillhörde jordbruksdepartementets
handläggning, och anmäldes i dessa delar den 8 juli, därvid beslöts, att
vederbörande ämbetsmjmdigheter skulle behörigen delgifvas skrifvelsen.
185:o af den 14 maj, angående lån af statsmedel för beredande af tillfälle för
arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem. (145.)
Anmäldes den 17 juni, därvid Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens i förevarande
skrifvelse anmälda beslut, i hvad desamma skilde sig från hvad Kungl. Maj:t
i ämnet föreslagit, utfärdade kungörelser dels angående allmänna villkor och bestämmelser
för den af Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelsen,
dels ock med särskilda föreskrifter till iakttagande af hushållningssällskap, aktiebolag
eller föreningar, hvilka vilja erhålla statslån från egnahemslånefonden; hvarjämte öfriga
erforderliga åtgärder beslötos.
186:o af den 19 maj, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kungl.
Maj:t dels med begäran om framläggande af förslag till lag angående
gemensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilde, dels ock
i fråga om viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den
24 juli 1903. (166.)
Skrifvelsen har den 30 juni öfverlämnats till justitiedepartementet.
1905 -
36
187:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition
angående medgifvande för under bildning varande Luleå järnverksaktiebolag
att för visst fall erhålla malm från grufvor i Gellivare socken
af Norrbottens län. (169.)
Anmäldes den 3 juni, därvid erforderlig åtgärd beslöts.
- 1905 —
II.
Särskild förteckning på de i förteckningen under 1 här ofvan upptagna
ärenden, livilka vid utgången af är 1904 i sin helhet eller till någon del
icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt afgörande.
Justitiedepartementet.
5:o Riksdagens skrifvelse af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion
med förslag till ändrad lydelse af 17 kap. 7 § handelsbalken. (24.)
7:o af den 7 april, i anledning af väckt motion angående tillägg till § 21 i
grufstadgan. (33.)
8:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring af § 136 i skiftesstadgan
m. m. (34.)
10:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående undanskiftande i
mindre bemedlade dödsbon af medel till minderårigt barns underhåll och
uppfostran. (37.)
11 ro af samma dag, i anledning af väckt motion om tillägg till 14 kap. 45 §
strafflagen. (38.)
12:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående lagstiftningsåtgärder
i syfte att område, hvarå lifligare byggnadsverksamhet är att emotse, må
kunna regleras redan innan detsamma erhållit större sammanträngd befolkning.
(39.)
14:o af den 13 april, i anledning af dels justitieombudsmannens framställning
om åtgärder för större skyndsamhet i fråga om för brott häktade personers
inställande för domstol, dels ock två i liknande syfte afgifna motioner.
(65.)
- 1905 -
15:o Riksdagens skrifvelse af den 13 april, i anledning af väckt motion angående
rätt att medelst expropriation förvärfva mark för linbaneanläggningar
i vissa fall. (66.)
17:o af den 15 april, i anledning af väckt motion angående formen för äktenskaps
ingående. (74.)
20:o af den 10 maj, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande
vattenrättslagstiftning. (97.)
26:o af den 17 maj, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande
sjöfartslagstiftning. (155.)
29:o af den 19 maj, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kung!.
Maj:t dels med begäran om framläggande af förslag till lag angående
gemensamhetsskogar för kommuner, korporationer och enskilde, dels ock i
fråga om viss ändring i förordningen angående skogsvårdsstyrelser den 24
juli 1903. (166.)
30:o af den 20 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§10 till och med
25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen. (175.)
Landtförsvarsdepartementet.
39:o Riksdagens skrifvelse af den 19 maj 1904, angående uttagningen till tjänstgöring
af icke vapenföra värnpliktige. (164.)
Sjöförsvarsdepartementet.
40:o Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1904, i anledning af Riksdagens år
1903 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1902. (108.)
Civildepartementet.
45:o Riksdagens skrifvelse af den 9 mars 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning om inrättande af nya tjänster
vid statens järnvägar. (13.)
— 1905 —
39
46:o Riksdagens skrifvelse af den 9 mars, i anledning af Kungl. Majrts i
statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anordnande af
inspektion å enskilda järnvägars rullande materiel. (14.)
59:o af den 27 april, i anledning af väckt motion om ändring af 47 och 48
§§ landstingsförordningen. (82.)
66:o af den 13 maj, angående åtgärder till förekommande af att järnvägsanläggning
må kunna förhindra eller försvåra jords afdikning. (106.)
67:o af samma dag, angående utredning af emigrationsfrågan m. m. (107.)
68:o af samma dag, i anledning af Riksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
70:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjätte
hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (134.)
80:o af den 19 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förvärfvande
för statsverkets räkning af Trollhätte kanalverk m. m. (161.)
Finansdepartementet.
83:o Riksdagens skrifvelse af den 23 februari 1904, angående utredning i
fråga om användning af den för statsverkets räkning inköpta fastigheten
n:r 1 i kvarteret Lejonet i Stockholm. (7.)
96:o af den 27 april, angående förhud mot all iskänkning af Öl å arméns
lägerplatser äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets kasernområden.
(84.)
97:o af samma dag, i anledning af väckt motion om viss ändring i bevillningsförordningen
i fråga om gift kvinnas beskattning. (85.)
104:o af den 13 maj, angående undersökning rörande antalet vanföra och lyfta
i Sverige. (102.)
115:o af den 14 maj, med begäran om utredning och förslag till afhjälpande
af vissa missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af köp af fast
egendom m. m. (146.)
118:o af den 17 maj, angående ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning.
(150.)
119:o af samma dag, angående bestämmelserna rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge. (151.)
- 1905 -
40
121 :o Biksdagens skrifvelse af den 17 maj, angående dels förändrad lydelse af
33 § bevillningsförordningen, dels ock ändrade föreskrifter rörande bevillning
för inkomst af kanalanläggning och järnvägsdrift. (153.)
Ecklesiastikdepartementet.
133:o Biksdagens skrifvelse» af den 13 april 1904, i anledning af väckt motion
angående omarbetning i vissa hänseenden af gällande bestämmelser om
tillsättning af prästerliga tjänster. (69.)
135:o af den 13 maj, angående skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken.
(104.)
136:o af den 14 maj, i anledning af Kung! Maj:ts proposition angående inköp
af ny tomt åt veterinärinstitutet i Stockholm m. m. (109.)
140:o af den 17 maj, i anledning af Kung!. Maj:ts proposition angående flyttning
af det s. k. Zetterströmska biblioteket å Frösön till Östersund
m. m. (143.)
143:o af den 18 maj, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem
anställda lärare. (172.)
147:o af den 20 maj, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(136.)
J or dbruksdepartementet.
149:o Biksdagens skrifvelse af den 22 mars 1904, i anledning af väckt motion
om ändring af § 5 i förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogarna i riket den 26 januari 1894. (26.)
169:o af den 22 april, i anledning af väckt motion angående lagbestämmelser
i syfte att hjulringar å arbetsåkdon skola hafva viss fastställd bredd. (77.)
170:o af den 13 maj, i anledning af Biksdagens år 1903 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1902. (108.)
■1905 —
III.
Förteckning på de genom skrivelser, som vid Riksdagar före år 1904
till Kungi. Maj:t aflåtits, anhängig gjorda ärenden, hvilka vid 1903 års slut
voro i sin helhet eller till någon del oafgjorda, jämte uppgifter om den behandling,
samma ärenden under år 1904 undergått*).
Justitiedepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 3 mars 1893, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af 105 § i skiftesstadgan. (7.)
Kung! Maj:t har den 5 februari 1904 uppdragit åt tillkallade sakkunnige att verkställa
utredning i detta och vissa andra skiffceslagstifningen berörande ämnen samt att utarbeta
de författningsförslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning. Desse sakkunnige hafva
den 8 juni 1904 afgifvit förslag till lag angående ändrad lydelse af 3, 6, 53, 66, 67,
101, 105, 110 och 117 §§ i skiftesstadgan jämte annat författningsförslag, hvarefter
Kung! Maj:t beslutit inhämta högsta domstolens utlåtande öfver förslagen.
2:o af den 5 maj 1893, om åtgärder till motverkande af osedlighet. (90.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått vidare behandling.
3:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående förbud emot frälseräntas
skiljande från hemman, hvarmed den förenats. (99.)
Lagberedningen, till hvilken, såsom i senast afgifna förteckningen meddelades, handlingarna
i detta ämne öfverlämnats för att komma under öfvervägande vid fullgörande af dess uppdrag
rörande bearbetning af jordabalken med därtill hörande författningar, har ännu icke
inkommit med förslag i ämnet.
4:o af den 10 maj 1894, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till föreskrifter, i syfte att vid verkställande af frihetsstraff tillämpa
s. k. villkorlig frigifning. (98.)
*) Det vid slutet af hvarje rubrik utsatta siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i tionde samlingen
af bihanget till vederbörande Biksdags protokoll.
Bil. till justitieombudsmannens embetsberättelse till 1905 års Riksdag. 6
42
Efter det de utlåtanden, som enligt senast afgifna förteckningar infordrats öfver de i detta
och vissa andra strafflagstiftningen rörande ämnen upprättade lagförslag, fullständigt inkommit,
har Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle inhämtas öfver
vissa af förslagen.
5:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1894, om utredning rörande bolags förvärf
af jordegendom i vissa delar af landet m. m. (119.)
Den i ärendet tillsatta kommitté har den 27 oktober 1904 afgifvit betänkande med förslag
i ämnet, hvilka på jordbruksdepartementets föredragning remitterats till särskilda
myndigheter.
6:o af den 13 maj 1896, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser
angående förlust af medborgerligt förtroende.. (105.)
1904 den 7 oktober i statsrådet anmäld, därvid Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens
utlåtande skulle inhämtas öfver upprättade förslag till lag om ändring i vissa
strafflagens bestämmelser angående förlust af medborgerligt förtroende samt till lag om
ändrad lydelse af 58 och 122 §§ i strafflagen för krigsmakten. Sedan högsta domstolens
utlåtande inkommit, har Kungl. Maj:t den 16 december 1904 besluta att till Riksdagen
aflåta proposition i ämnet.
7:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser
rörande afgäld från jordafsöndringar. (111.)
Ärendet öfverlämnadt från jordbruksdepartementet under år 1904.
Efter det högsta domstolen blifvit hörd öfver ett inom justitiedepartementet uppgjordt
förslag till lag, innefattande ändrade bestämmelser rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,
har Kungl. Maj:t den 31 december 1904 beslutit att till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.
8:o af den 8 maj 1897, angående beredande af ordnade förhållanden med afseende
å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarne. (80.)
Ärendet är fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
9:o af samma dag, angående vidtagande af åtgärder för kontroll öfver vården och
förvaltningen af fromma stiftelser inom landet. (82.)
Kungl. Maj:t har anbefallt dels Konungens samtliga befallningshafvande att afgifva utlåtanden
öfver de i senast afgifna förteckning omförmälta förslag, dels ock samtliga domkapitlen
i riket och konsistorierna äfvensom, efter vissa vederbörandes hörande, kanslersämbetet
för universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet att inkomma med
utlåtanden öfver förslaget till lag om offentligen erkända stiftelser.
Sådana utlåtanden hafva ännu icke fullständigt inkommit.
10:o af den 11 maj 1897, i anledning af väckt motion angående ändring i lagarne
om aktiebolag och om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den
28 juni 1895. (88.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
- 1905 -
43
11 :o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af väckt motion angående
åtgärder mot missbruk af vissa äldre aktiebolags rätt att inlösa egna
aktier. (101.)
Ärendet är fortfarande på Kung!. Maj:ts pröfning beroende.
12:o af samma dag, med begäran om utarbetande af förslag till ny legostadga. (102.)
Ärendet beror fortfarande på Kung!. Maj:ts pröfning.
13:o af den 13 maj 1898, i anledning af väckta motioner angående ändring i vissa
delar af gällande strafflagstiftning. (133.)
I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 4:o blifvit meddeladt.
14:o af den 19 april 1899, i anledning af väckt motion angående utarbetande af
förslag till lag om samäganderätt till fast och lös egendom. (49.)
Proposition i ämnet afläts till Riksdagen den 26 februari 1904. (Se förteckningen I: 25.)
15:o af samma dag, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser till skydd för
det fria arbetsaftalet. (52.)
Kungl. Maj:t har den 26 mars 1904 beslutit, att högsta domstolens utlåtande skulle inhämtas
öfver ett af den i föregående förteckningar omnämnda kommitté upprättadt förslag
till lag om ändring i 19 och 25 kap. strafflagen.
Högsta domstolens utlåtande har numera inkommit; och är ärendet på Kungl. Maj:ts
pröfning beroende.
16:o af den 10 maj 1899, i anledning af väckta motioner angående ändrad lagstiftning
om skillnad i trolofning och äktenskap. (90.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
17:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändrade straffbestämmelser för
brott, som omförmälas i 18 kap. 6 och 13 §§ strafflagen. (91.)
Sedan det enligt sist afgifna förteckning från högsta domstolen infordrade utlåtande inkommit,
kar Kungl. Maj:t den 31 december 1904 beslutit att till Riksdagen aflåta proposition
i ämnet.
18:o af samma dag, angående ordnandet af rättsförhållandena mellan kommuner och
enskilde vid genomförande af stadsplaner m. in. (93.)
De personer, hvilka enligt hvad i sist afgifna förteckning förmäles tillkallats för att inom
justitiedepartementet utarbeta de författningsförslag, hvartill Riksdagens ifrågavarande
framställning kunde föranleda, hafva afgifvit betänkande med förslag till lag angående
stadsplan och tomtindelning jämte andra författningsförslag; och har Kungl. Maj:t den 8
april 1904 förordnat, att Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande skulle efter vederbörandes
hörande inkomma med utlåtande öfver förslagen. Dessa utlåtanden hafva ännu icke
fullständigt inkommit.
19:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående registrering af jämväl
— 1905 -
44
andra föreningar än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.
(101.)
I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 9:o blifvit meddeladt.
20:o Riksdagens skrifvelse af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion angående
ändrad lydelse af 2, 20 och 21 §§ i lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring samt 6 § i lagfartslagen. (127.)
Beträffande denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 5:o meddelats.
21 :o af den 27 februari 1900, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om åtgärder för åstadkommande af en förbättrad lagskipning i vissa skuldfordringsmål.
(9.)
Kung!. Maj:t har den 2 december 1904 besluta att inhämta högsta domstolens utlåtande
öfver ett i anledning af Riksdagens framställning inom justitiedepartementet utarbetadt
förslag till lag om ändrad lydelse af 12 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken.
22:o af den 8 maj 1900, i anledning af väckt motion angående tillägg till 11
kapitlet strafflagen. (65.)
Beträffande denna skrifvelse hänvisas till hvad under 9:o här ofvan blifvit meddeladt.
23:o af samma dag, i anledning af väckta motioner angående åtgärder till befrämjande
af frånstyckad hemmansdels eller afsöndrad jordlägenhets frigörande från
viss intecknad gäld. (66.)
Vid förnyad anmälan af ärendet den 26 mars 1904 har Kungl. Maj:t förordnat, att samtliga
handlingarna däri skulle öfverlämnas till lagberedningen för att komma under öfvervägande
vid fullgörande af dess uppdrag rörande bearbetning af jordabalken med därtill
hörande författningar.
24:o af den 9 maj 1900, i anledning af Riksdagens år 1899 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1898. (81.)
Skrifvelsen, som såvidt här afses, angår frågan om utfärdande af föreskrifter beträffande
hvad som bör iakttagas i fråga om förvarande af s. k. kriminaldårar in. m., beror i denna
del fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
25:o af den 14 maj 1900, i anledning af väckt motion om åtgärder för åstadkommande
af nya, så vidt ske kan, öfverensstämmande civillagar för de tre
skandinaviska länderna. (116.)
Sedan det enligt sist afgifna förteckning från högsta domstolen infordrade utlåtande öfver
bland annat förslag till lag om köp och byte af lös egendom inkommit, har Kungl. Maj:t,
med anledning däraf att vissa af de utaf högsta domstolen framställda anmärkningar och
erinringar syntes påkalla ändringar i förslaget, den 18 november 1904 uppdragit åt
särskilda delegerade att med utsedde norske delegerade samt de delegerade, som kunde
blifva från dansk sida utsedde, sammanträda till öfverläggning i syfte att söka åväga
—
1905 —
45
bringa samförstånd i fråga om de förslag, som uti förevarande ämne skola framläggas för
representationerna i de tre länderna.
26:o Riksdagens skrifvelse af den 20 mars 1901, i anledning af väckt motion angående
ändring af 117 § i Kungl. Maj:ts förnyade stadga om skiftesverket i
riket den 9 november 1866. (27.)
Beträffande denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under l:o blifvit meddeladt.
27:o af samma dag, i anledning af Vackt motion angående ändring af 26 kap. 4 §
byggningabalken i syfte att åstadkomma tillräckliga och lämpliga lokaler för
häradsrätternas sammanträden. (28.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
28:o af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 35 §
i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875. (37.)
I fråga om denna skrifvelse hänvisas till hvad här ofvan under 23:o blifvit meddeladt.
29:o af den 3 maj 1901, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser angående häradsnärand. (72.)
Sedan de, enligt hvad förut uppgifvits, infordrade utlåtandena numera inkommit, är ärendet
på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
30:o af den 13 maj 1901, angående ändring i sättet för verkställande af dödsstraff.
(81.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
31:o af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående revision af de
s. k. krigslagarne. (121.)
Den i ärendet tillsatta kommitté har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.
32:o af den 11 mars 1902, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11
kap. 15 § och 18 kap. 15 § strafflagen. (10.)
Sedan det enligt sist afgifna förteckning från högsta domstolen infordrade utlåtande inkommit,
afläts proposition i ämnet till Riksdagen den 29 februari 1904. (Se ofvan
I: 19.)
33:o af samma dag, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap. 3 §
strafflagen. (11.)
Efter det de i ärendet infordrade utlåtanden numera inkommit, är detsamma på Kungl.
Maj:ts pröfning beroende.
34:o af den 15 april 1902, i anledning af väckta motioner om åstadkommande af
förbättrade bestämmelser till skydd för omyndiges egendom. (41.)
Ärendet är fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
35:o af den 29 april 1902, i anledning af väckt motion angående bestämmelser i
- 1905 —
46
fråga om revisionen af aktiebolags och registrerade föreningars för ekonomisk
verksamhet räkenskaper och förvaltning. (52.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
36:o Riksdagens skrifvelse af den 7 maj 1902, i anledning af väckt motion om
meddelande af lagbestämmelser beträffande rätt att inför domstolar och andra
myndigheter företräda bolag ocli vissa föreningar. (61.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått vidare behandling.
37:o af samma dag, i anledning af väckt motion om ändring i vissa delar af lagen
om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring den 27 juni 1896. (62.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått vidare behandling.
38:o af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900. (80.)
Skrifvelsen afser i den del, hvarom här är fråga, vidtagande af åtgärder för upphörande
af den till personer, menigheter och allmänna inrättningar utgående ersättning för dem
genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar.
Det, enligt hvad förut uppgifvits, från statskontoret infordrade utlåtande har ännu
icke inkommit.
39:o af den 11 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, och till
lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20 § och 20 kap. 3 § strafflagen. (87.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
40:o af den 13 maj 1902, i anledning af Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar af rättegångsbalken m. m., så vidt angår den
vid behandlingen af propositionen inom Riksdagen väckta frågan om ett vidsträcktare
användande af fyllnadsed. (94.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått någon behandling.
41 :o af den 20 maj 1902, i anledning af väckt motion med förslag dels till lag,
innefattande särskilda bestämmelser i afseende a vissa bolag, dels till lag angående
ändring af vissa paragrafer i lagen om aktiebolag den 28 juni 1895.
(135.)
Ärendet beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
42:o af samma dag, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad
lydelse af § 57 regeringsformen samt af §§ 13, 14, 16, 17, 19 och 25 riksdagsordningen.
(138.)
Sedan den enligt sist afgifna förteckning från statistiska centralbyrån infordrade statistiska
utredning inkommit, blef förslag i ämnet förelagdt Riksdagen genom proposition den 5
februari 1904. (Se ofvan I: 30.)
— 1905 —
47
43:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1902, angående tryckfrihetsförordningens
föreskrifter om boktryckerier och om tillsynen öfver tryckta skrifters offentliggörande.
(139.)
Ärendet har remitterats till justitiekanslersämbetet för utlåtandes afgifvande.
44:o af den 4 mars 1903, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 6 § i lagen angående jordfästning den 25 maj
1894. (17.)
Genom skrifvelse den 22 januari 1904 meddelades Riksdagen underrättelse, att lagförslaget
icke blifvit af kyrkomötet godkändt och således förfallit.
45:o af samma dag, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående
ändrade bestämmelser rörande bokföringsskyldighet. (20.)
Ärendet har under år 1904 ej undergått vidare behandling.
46:o af den 18 mars 1903, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kung].
Maj:t angående oäkta barns arfsrätt. (31.)
Sedan högsta domstolen afgifvit infordradt utlåtande öfver uppgjordt förslag till lag om
oäkta barns arfsrätt efter moder och mödernefränder, är ärendet på Kungl. Majrts pröfning
beroende.
47:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om ändringar i lagstiftningen
angående aktiebolag. (32.)
Ärendet beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
48:o af samma dag, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 9 kap. 1 §
giftermålsbalken. (33.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
49:o af den 28 mars 1903, i anledning af väckt motion i fråga om lagfart å fångtill
tomt i municipalsamhälle eller köping. (41.)
Efter det de enligt sist afgifna förteckning från Konungens samtlige befallningshafvande
infordrade utlåtanden inkommit, har ärendet ånyo anmälts den 22 januari 1904, därvid
Kungl. Maj:t förordnat, att handlingarna i ärendet skulle öfverlämnas till lagberedningen
för att komma under öfvervägande i sammanhang med fullgörandet af dess uppdrag rörande
bearbetning af jordabalken med därtill hörande författningar.
50:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
Fångvårdsstyrelsen har anbefallts att afgifva utlåtande öfver Riksdagens förevarande framställning.
51:o af den 22 april 1903, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser
om exekutiv försäljning af fastighet. (55.)
- 1905 -
48
Lagberedningen, till hvilken, enligt hvad i senast afgifna förteckning blifvit meddeladt,
Riksdagens förevarande skrifvelse öfverlämnats, har ännu icke inkommit med förslag i ämnet.
52:o Riksdagens skrifvelse af den 22 april 1903, i anledning af väckta motioner
om ändringar i vissa delar af inteckningslagstiftningen. (56.)
Sedan det enligt sista förteckningen från högsta domstolen infordrade utlåtande inkommit,
beror ärendet på Kung!. Maj:ts pröfning.
53:o af samma dag, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser
om sammanträffande af brott in. in. (58.)
Ärendet beror fortfarande på Kung!. Maj:ts pröfning.
54:o af den 28 april 1903, i fråga om inrättande af en administrativ högsta domstol.
(75.)
Den, enligt hvad senaste förteckningen upplyser, anbefallda utredning i ämnet har ännu
icke inkommit.
55:o af den 15 maj 1903, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande förekommande och släckning af skogseld. (107.)
De enligt senaste förteckningen infordrade utlåtanden hafva inkommit; och är ärendet på
Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
56:o af den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet. (109.)
Efter det de enligt sist afgifna förteckning infordrade utlåtanden inkommit, har ärendet,
som afser frågan om ersättning till nämndemän för biträde vid vägsyner, ånyo anmälts
den 26 augusti 1904, därvid Kung]. Maj:t anbefallt kammarkollegium och statskontoret
att i ärendet gemensamt afgifva utlåtande.
57:o af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i samband stående
ämnen. (136.)
Sedan på jordbruksdepartementets föredragning utlåtande inhämtats från domänstyrelsen,
liar skrifvelsen, såvidt densamma afser bestämmelser rörande de till fideikommissegendomar
hörande skogar, öfverlämnats till justitiedepartementet; och är ärendet på Kungl. Maj:ts
pröfning beroende.
Åf dessa ärenden äro således de under 6:o, 7:o, 14:o, 17:o, 32:o, 42:o och 44:o
upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, de under l:o, 4:o, 13:o, 21 :o och 26:o upptagna
föremål för granskning i högsta domstolen, de under 3:o, 5:o, 9:o, 18:o, 19:o, 20:o,
22:o, 23:o, 25:o, 28:o, 31:o, 38:o, 43:o, 49:o, 50:o, 51:o, 54:o och 56:o omförmälta
föremål för behandling af annan myndighet eller särskilda kommitterade och de öfriga på
pröfning beroende.
1905 —
49
Landtförsvarsdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år 1897
församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1896. (84.)
Ärendet, som angår sättet för utdelningen af underhållsmedel från Vadstena krigsmanshuskassa,
beror på Kungl. Maj:ts pröfning.
2:o af den 14 maj 1899, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
fjärde hufvudtitel, innefattande anslagen till landtförsvaret. (63.)
Sedan yttranden i ärendet, som afser ersättning för inkvartering af tågande trupper, numera
till Kungl. Maj:t af vederbörande myndigheter afgifvits, beror ärendet på Kungl.
Maj:ts pröfning.
3:o af den 14 maj 1900, angående regeringen af utgifterna under riksstatens
nionde (tionde) hufvudtitel, innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
(80.)
Sedan arméns fullmäktige afgifvit förslag till förändrade bestämmelser angående pensionsrätt
för sådan delägare i arméns pensionskassa, som utan att ådömas förlust af med
borgerligt
förtroende blifvit afsatt eller för tjänstefel afskedad eller efter erhållet afsked
ådömd straff jämlikt 2 kap. 17 § strafflagen, anmäldes ärendet den 26 februari 1904
inför Kungl. Maj:t, som ej funnit skäl föreligga för bifall till fullmäktiges förslag till förändrade
bestämmelser i ämnet.
4:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
Från arméförvaltningen å artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen infordradt
yttrande och förslag i ämnet, har ännu icke till Kung]. Maj:t inkommit.
Af dessa ärenden är alltså det under 3:o upptagna slutligen afgjordt samt det under
4:o på särskild! yttrandes afgifvande och de under l:o och 2:o upptagna på Kungl. Maj:ts
pröfning beroende.
Sj öförs varsdepartementet.
1:° Riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af
den svenska sjöfartsnäringen och till främjande af svenska alsters afsättning i
utlandet. (120.)
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag.
7
50
De i embetsberättelse!! till 1903 års Riksdag omförmälta sakkunniga, hvilka på
grund af Kung!. Maj:ts beslut den 17 oktober 1902 af chefen för sjöförsvarsdepartementet
tillkallats för att inom departementet biträda vid en revision af gällande skeppsrnätningsförfattningar,
hafva ännu icke afslutat sitt arbete. Likväl har ett af dem (ten
17 februari 1904 afgifvet förslag till föreskrifter angående mätning för bestämmande af
svenska ångfartygs afgiftspliktiga dräktighet enligt den engelska regeln rörande afdrag för
maskinrum föredragits den 13 maj 1904 inför Kung!. Maj:t, som då beslöt utfärdande af
kungörelse i ämnet. Kung! Maj:t har likaledes, sedau de sakkunniga inkommit med utredning
och förslag i fråga om lämpligaste sättet för genomförande af förhöjning i fyroch
båkafgiften i syfte att bereda lotsverket ökade tillgångar, den 30 september 1904
förehaft denna fråga til! pröfning och funnit densamma ej för närvarande föranleda vidare
åtgärd. Ärendet i öfrig! samt därmed sammanhängande frågor, hvilka enligt uppgift i
min ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag under år 1902 öfverlämnats till sjöförsvarsdepartementets
handläggning, bero fortfarande på Kung!. Maj:ts pröfning.
2:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens nionde (tionde) hufvudtitel. (80.)
Det i senaste ämbetsberättelsen omförmälta, den 19 december 1902 från fullmäktige i
flottans pensionskassa infordrade yttrande har den 11 sistlidne november afgifvits, och
har i ärendet utlåtande infordrats den 13 december 1904 från direktionen öfver flottans
pensionskassa.
3:o af den 13 maj 1901, angående åtgärder med hänsyn till transport af timmer
sjöledes m. m. (80.)
Det i ärendet den 24 maj 1901 från lotsstyrelsen infordrade utlåtande har numera inkommit;
och är detta ärende, hvaruti kommerskollegium äfven afgifvit infordradt utlåtande,
beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.
4:o af den 16 maj 1903, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1901.
(101.)
Sedau Kung!. Maj:t rörande den del af skrifvelsen, som tillhörde sjöförsvarsdepartementets
handläggning, anmodat marinförvaltningen att efter vederbörandes hörande afgifva utlåtande,
samt sådant utlåtande inkommit, har Kuugl. Maj:t den 12 januari 1904 förehaft detta
ärende i nämnda del till pröfning i sammanhang med statsreglering^ för år 1905.
Af dessa ärenden är alltså det under 4:o upptagna slutligen afgjordt, de under l:o
och 3:o antecknade beroende på Kungl. Maj:ts pröfning och det under 2:o upptagna föremål
för behandling af annan myndighet.
— 1905 —
51
Civildepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 9 maj 1893, i fråga om nedsättning i afgifterua
för persontrafiken å statens järnvägar. (116.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kung! Maj:ts pröfning.
2:o åt den 16 maj 1895, angående omarbetning utaf gällande resereglemente af
den 11 februari 1881 i syfte att åstadkomma större sparsamhet med statens
medel. (87.)
Sedan det från arméförvaltningen infordrade utlåtande den 15 september 1904 inkommit,
är ärendet nu beroende på Kung!. Maj:ts pröfning.
3:o af den 29 april 1899, angående ändring af gällande bestämmelser i fråga om
prenumeration å tidningar. (57.)
Anmäldes ånyo den 11 mars 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition
i ämnet.
4:o af den 8 maj 1899, angående utredning och förslag till förbättrad vård åt
sådana sinnesslöa, hvilka icke intagas i uppfostringsanstalter och arbetshem.
(87.)
Anmäldes den 12 januari 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition i
ämnet.
5:o af den 10 maj 1899, i anledning af Riksdagens år 1898 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1897. (103.)
Järnvägsstyrelsen har ännu icke inkommit med det från styrelsen infordrade utlåtande
öfver skrifvelse!!, i hvad den rör frågan om ersättning till tullverkets personal i Hälsingborg
för visst öfvertidsarbete.
6:° af den 14 maj 1900, angående regleringen af utgifterna under nionde hufvudtiteln,
omfattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna, hvilken hufvudtitel
i riksstaten för år 1901 upptages såsom den tionde. (80.)
Ärendet anmäldes, såvidt auginge ändring af Kung]. Maj:ts förnyade reglemente för statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning af den 3 november 1882, den 15 april 1904, därvid förordnades,
att kungörelse angående ändring i berörda reglemente skulle utfärdas. Vidkommande
frågan om ändring i reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning anmäldes
ärendet i denna del den 13 maj 1904, därvid telegrafstyrelsen anbefalldes, att, efter
direktionens för telegrafverkets pensionsinrättning hörande, till fullmäktiges för delägarne
i pensionsinrättningen nästinstundande lagtima möte framlägga förslag till ändring af
reglementet för inrättningen i det syfte Riksdagens skrifvelse angåfve, äfvensom till sådana
ändringar i berörda reglemente och i reglementet för telegrafverkets änke- och pupillkassa,
som till äfventyr ansåges böla i sammanhang därmed vidtagas, med skyldighet för full
-
1905 -
52
mäktige att i vederbörlig ordning till Kungl. Maj;ts pröfning hemställa de beslut, som af
dem blefve i sagda hänseenden fattade.
Det infordrade utlåtandet har ännu ej inkommit.
7:o Riksdagens skrifvelse af den 27 april 1901, angående utsträckt sabbatsbvila
åt vissa statstjänstemän och betjänte. (48.)
Ärendet anmäldes, såvidt detsamma anginge statens järnvägar, den 8 december 1904,
därvid beslötos af skrifvelsen föranledda åtgärder beträffande detta verk.
8:o af den 15 maj 1901, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition i anledning af
en ansökning om koncession å anläggning af järnväg från Kiruna station vid
statsbanan mellan Gellivare och Riksgränsen till Svappavaara i Norrbottens
län. (85.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
9:o af den 29 maj 1901, med anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
beredande af ålderdomsunderstöd åt barnmorskor. (109.)
Anmäldes den 11 mars 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition i
ämnet.
10:o af den 26 april 1902, angående allmänna bestämmelser, afseende skydd för
djur vid deras transporterande. (48.)
Sedan de den 30 oktober 1903 infordrade utlåtanden fullständigt inkommit, är ärendet nu
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
11 :o af den 14 mars 1903, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till
Konungen angående ändring i vissa delar af landstingsförordhingen. (29.)
Sedan de från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen den 24 juli 1903 infordrade, i
senaste förteckning omförmälta utlåtanden nu fullständigt inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.
12:o af den 3 april 1903, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.
(42.)
Anmäldes ånyo den 22 januari 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition
i ämnet.
13:o af den 18 april 1903, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för utvidgning och fördjupning af Albrektsunds
kanal. (49.)
Anmäldes ånyo den 12 januari 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition
i ämnet.
14:o af den 11 april 1903, angående upphörande af den vissa städer åliggande
skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation. (51.)
Sedan det från telegrafstyrelsen den 1 maj 1903 infordrade utlåtande den 13 januari
— 1905 -
53
1904 inkommit, anmäldes ärendet ånyo den 11 mars 1904, därvid beslut fattades angående
upphörande af ifrågavarande skyldighet.
15:o Riksdagens skrifvelse af den 6 maj 1903, angående kompetensvillkoren för
lokomotivpersonalen vid järnvägarna m. m. (80.)
Det från järnvägsstyrelsen den 10 juni 1903 infordrade utlåtande har ännu ej till Kungl.
Maj:t inkommit.
16:o af den 11 maj 1903, angående åtgärder mot smittosamma könssjukdomars
spridning. (87.)
Den i senaste förteckning omförmäla, den 6 november 1903 tillsatta kommitté bar ännu
ej inkommit med infordradt förslag.
17:o af den 16 maj 1903, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1901. (101.)
Sedan det från järnvägsstyrelsen den 7 augusti 1903 infordrade utlåtande den 9 februari
1904 inkommit, är ärendet, hvad beträffar Riksdagens framställning om utdelandet af
fribiljetter för resor å statens järnvägar, beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
18:o af den 22 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjätte hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet. (113.)
Sedan det från medicinalstyrelsen den 10 juni 1903 infordrade utlåtande i den under
punkt 21 omförmälta fråga den 16 januari 1904 inkommit, anmäldes ärendet i denna
del den 11 mars 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen af proposition i ämnet.
1 9:o af den 18 maj 1903, angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt.
(132.)
Sedan det från medicinalstyrelsen infordrade utlåtande den 18 mars 1904 inkommit, anmäldes
äienhet ånyo den 17 juni 1904, därvid åt eu kommitté uppdrogs att verkställa
utredning, huruvida genom omreglering af indelningen i läkaredistrikt eller ändrade bestämmelser
i afseende å läkarnes anställning och åligganden hälso- och sjukvården å landsbygden
skulle kunna bättre än hittills främjas, samt att därefter till Kungl. Maj:t inkomma
med de förslag, hvartill samma utredning kunde föranleda.
20:o af den 20 maj 1903, i anledning af dels Kung]. Maj:ts proposition med förslag
till lag om försäkringsbolag samt till lag om utländsk försäkringsanstalts
rätt att drifva försäkringsrörelse här i riket dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse af 11 kap. 15 § rättegångsbalken, till lag
om ändrad lydelse af 22 kap. 12 § och 23 kap. 4 § strafflagen, till lag om
ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsbod^
och handelsräkningar samt till lag om ändrad lydelse af 8 § i lagen den 13
juli 1887 angående handelsregister, firma och prokura. (134.)
Den i senaste förteckning omförmälta utredning har ännu ej afslutats,
- 1905 -
54
21 :o Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1903, i anledning af väckt motion om
skrifvelse till Konungen angående förvärfvande åt statsverket af Trollhätte nya
kaualbolags fasta egendom m. m. (143.)
Sedan den i föregående berättelse omförmälta, den 3 oktober 1903 anbefallda utredning
inkommit, anmäldes ärendet den 15 april 1904, därvid beslöts aflåtande till Riksdagen
af proposition i ämuet.
22:o af den 20 maj 1903, i anledning af väckt motion angående lösen för byggnader,
som afhysts från det för statens järnvägar aftagna området i Malmberget.
(145.)
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har ännu ej inkommit med den af Kung!, Maj:t den
3 juli 1903 infordrade utredningen.
Af dessa ärenden äro således de under 3:o, 4:o, 7:o, 9:o, 12:o, 13:o, 14:o, 18:o
och 21:o upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjorda, de under 5:o, 6:o, 15:o, 16:o,
19:o, 20:o och 22:o omförmälta föremål för behandling af annan myndighet eller för särskild
utredning och de öfriga på pröfning beroende.
Finansdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel. (49.)
De i min ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag omförmälta kommitterade för afgifvande
af förslag till ändringar i reglementena för sjömanshusen i riket hafva ännu icke inkommit
med förslag i ämnet.
Sedan den i samma ämbetsberättelse omnämnda kommitté för utredning af frågan
om förbättradt pensioneringssätt för sjömän till Kungl. Maj:t aflänmat betänkande med
förslag, bar Kungl. Maj:t den 16 december 1904 anbefallt dels kommerskollegium att
efter vederbörandes hörande dels äfven direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt att
i ärendet afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
2:o af den 5 maj 1888, angående omarbetning af förordningen den 12 februari
1864 om hvad i afseende å passagerareångfartygs byggnad, utrustning och
begagnande iakttagas bör. (46.)
Det från kommerskollegium infordrade utlåtandet har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
3:o af den 7 maj 1894, i anledning af Riksdagens år 1893 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1892. (76.)
Sedan direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning samt öfverståthållareämbetet och
- 1905 -
55
Kutig!. Maj.ts befallningshafvande i likets samtliga län äfvensom fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
generaltullstyrelsen, medicinalstyrelsen och domänstyrelsen afgifvit infordrade
utlåtanden öfver det af kommittén för verkställande af utredning angående förbättradt
ordnande af det civila pensionsväsendet afgifna betänkande, har statskontoret erhållit befallning-
att öfver samma betänkande afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
4:o Riksdagens skrifvelse af den IG maj 1895, om utarbetande och framläggande
af förslag till lärlingslag. (91.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
5:o af den SO april 1897, i anledning af justitieombudsmannens framställning om
det i statens tjänst använda papper. (46.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
6:o af den 5 maj 1897, i anledning af väckt motion angående ändrade grunder
för den kommunala beskattningen. (65.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
7:o af den 15 maj 1897, angående ändring i gällande bestämmelser i fråga om
handeln med vin och maltdrycker i stad. (112.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
8.0 åt den 13 maj 1898, angående åtgärder till höjande af den svenska sjöfartsnäringen
och till främjande af svenska alsters afsättning i utlandet. (120.)
Mter det den af Kungl. Maj:t i ärendet tillsatta kommitté under år 1901 inkommit med
betänkande och förslag angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande och utrikeshandelns
främjande, hafva vederbörande myndigheter anbefallts att i anledning af såväl
dessa som under år 1900 från kommittén till Kungl. Maj:t inkomna förslag afgifva utlåtanden,
hvilka utlåtanden ännu icke af samtliga vederbörande afgifvits.
_ Den 1 juli 1904 har nämnda kommittés betänkande, i hvad detsamma afser förslag
i flaga om lättnader vid tullbehandlingen, inför Kungl. Maj:t föredragits i sammanhang
med ett af generaltullstyrelsen afgifvet förslag till ny tullstadga; och har sådan stadga
sistnämnda dag utfärdats.
9:o af den 10 maj 1899, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående civile tjänstinnehafvares rätt till pension af staten m. m. (121.)
Sedan direktionen öfver civilstatens pensionsiurättning samt öfverståthållareämbetet och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län äfvensom fångvårdsstyrelsen, generalpoststyrelsen,
generaltullstyrelsen, medicinalstyrelsen och domänstyrelsen afgifvit infordrade
utlåtanden öfver det af kommittén för verkställande af utredning angående förbättradt
ordnande af det civila pensionsväsendet afgifna betänkande, bär, på sätt ofvan blifvit omförmält,
statskontoret anbefallts att öfver samma betänkande afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande liar ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
— 1905 -
56
10:o Riksdagens skrifvelse af den 14 maj 1899, angående rätt för jordägare att
inlösa till statsverket indragna hospitalsräntor in. in. (140.)
Det från kammarkollegium i anledning af denna Riksdagens skrifvelse infordrade utlåtande
liar ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
1 l:o af den 11 maj 1900, angående förbättradt sätt för sjöfolks pensionering. (96.)
Sedan den med anledning af den i Riksdagens förevarande skrifvelse tillsatta kommitté
till Kungl. Maj:t inkommit med betänkande och förslag, bär, såsom ofvan omförmälts,
Kung]. Maj:t den 16 december 1904 anbefallt dels kommerskollegium att efter vederbörandes
hörande dels äfven direktionen öfver handelsflottans pensionsanstalt att i ärendet
afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande bär ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
1 2:o af den 27 februari 1901, med anhållan om förslag till bestämmelser om arfsskatts
utgörande i vissa fall. (22.)
Ärendet är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
l3:o af den 1 maj 1901, i anledning af Riksdagens år 1900 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill börande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1899. (64.)
Sedan förevarande skrifvelse öfverlämnats till den af Kungl. Maj:fc den 29 november 1901
tillsatta kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till lagbestämmelser dels angående
den rättsliga ställning, som kan pröfvas böra tillkomma annan förening än sådan, som
har ekonomisk verksamhet till sin uppgift, dels ock beträffande kontroll öfver vården och
förvaltningen af så kallade fromma stiftelser för att vid utförande af kommitténs uppdrag
tagas i öfvervägande, samt kommittén afgifvit betänkande jämte åtskilliga förslag till författningar,
bar Kungl. Maj:t den 26 februari 1904 anbefallt dels Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i rikets samtliga län att öfver berörda förslag afgifva utlåtande dels ock
samtliga domkapitlen i riket, hofkonsistorium och Stockholms stads konsistorium äfvensom,
efter hörande af de akademiska konsistorierna och lärarekollegiet vid karolinska medikokirurgiska
institutet, kanslersämbetet för universiteten och nämnda institut att inkomma
med utlåtanden öfver af kommittén afgifvet förslag till lag om offentligen erkända stiftelser.
Sådant utlåtande har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
14:o af den 1 juni 1901, angående utredning rörande åstadkommande af förbättrade
uppgifter om rikets in- och utförsel af varor in. m. (119.)
Riksdagens i denna skrifvelse gjorda framställning är på Kungl. Maj:ts pröfning beroende
utom i den del, angående hvilken Kungl. Maj:t, på sätt af min äarbetsberättelse till 1903
års Riksdag framgår, den 25 april 1902 meddelat beslut.
15:o af den 8 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 1 5 § i lagen
angående sparbanker den 29 juli 1892. (26.)
- 1905 -
57
Sedan med anledning af Riksdagens förevarande skrifvelse inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om ändrad lydelse af 15 § i lagen angående sparbanker den 29
juni 1892, har Kungl. Maj:t den 25 november 1904 förordnat, att öfver berörda förslag
högsta domstolens yttrande skulle inhämtas.
Högsta domstolens yttrande liar ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
16:o Kiksdagens skrifvelse af den 2 maj 1902, i anledning af justitieombudsmannens
framställning rörande provision vid försäljning af stämplar. (57.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
17:o af den 8 maj 1902, angående offentliga revisorer. (83.)
Sedan det från kommerskollegium infordrade yttrande numera inkommit, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.
18:o af den 12 maj 1902, angående förändring af bestämmelserna om beräkning
af hvitbetssockertillverkningsskatten. (96.)
Sedan den af Kungl. Maj:t i ärendet tillsatta kommitté den 19 maj 1904 inkommit med
betänkande och förslag samt vederbörande däröfver afgifvit infordrade yttranden, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
19:o af samma dag, angående beskattningen af brännvin. (97.)
Sedan med anledning af denna skrifvelse inom finansdepartementet utarbetats »förslag till
förordning angående försäljning af brännvin», hafva öfverståthållareämbetet och Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län anbefallts att öfver berörda förslag afgifva
utlåtanden.
Sådana utlåtanden hafva ännu icke inkommit från samtliga vederbörande.
20:o af samma dag, angående beskattningen af tobak och tobaksfabrikat. (98.)
Sedan de i senaste ämbetsberättelsen omförmälta sakkunnige personer afgifvit betänkande
och förslag, har Kungl. Maj:t anbefallt åtskilliga myndigheter att öfver sagda betänkande
och förslag afgifva yttrande.
Sådant yttrande har ännu icke från samtliga vederbörande inkommit.
21:o af den 13 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande
af en ny byggnad för Kungl. Maj:ts kansli m. in. (93.)
Riksdagens i denna skrifvelse gjorda framställning är fortfarande beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.
22:o af den 20 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående handel med konstgjorda gödselmedel. (136.)
Den 29 januari 1904 har Kungl. Maj:t aflåtit proposition till Riksdagen med förslag
till lag angående handel med konstgjorda gödselmedel. (Se ofvan 1: 95.)
23:o af samma dag, angående kvinnors anställande vid yrkesinspektionen. (141.)
Sedan från kommerskollegium infordradt utlåtande i ärendet till Kungl. Maj:t inkommit,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1905 års Riksdag. 8
58
24:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1902, angående åtgärder i fråga om
importen af och rörelsen med artificiella sötämnen. (143.)
Sedan från kommerskollegium infordradt utlåtande med förslag i ämnet till Kungl. Maj:t
inkommit, samt medicinalstyrelsen afgifvit infordradt yttrande i ärendet, är detsamma beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.
25:o af den 20 februari 1903, i anledning af justitieombudsmannens framställning
om kontrollen öfver stämpeluppbörden. (10.)
Sedan Kung], Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län afgifvit utlåtande i anledning
af Riksdagens förevarande skrifvelse, har Kung]. Maj:t anbefallt statskontoret att
i ärendet afgifva utlåtande.
Sådant utlåtande har ännu icke inkommit.
26:o af den 28 februari 1903, i anledning af väckta motioner i fråga om åtgärder,
som kunde föranledas af beslutade tullförhöjningar i främmande länder. (16.)
De för biträde inom finansdepartementet för verkställande af utredning och afgifvande af
förslag i fråga om åtgärder, som kunde föranledas af beslutade tullförhöjningar i främmande
länder, tillkallade sakkunnige personer hafva ännu icke afslutat sina arbeten.
27:o af den 14 mars 1903, i anledning af väckta motioner om revision af lagen
angående skydd mot yrkesfara m. in. (27.)
Sedan kommerskollegium i anledning af denna skrifvelse afgifvit infordradt utlåtande, är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
28:o af den 11 april 1903, angående åtgärder mot de olägenheter, som förorsakas
genom vissa slag af fabriksdrift. (52.)
De från öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga
län infordrade yttranden hafva ännu icke från samtliga vederbörande till Kungl. Maj:t
inkommit.
29:o af samma dag, angående användning af torf till eldning vid statens järnvägar
och öfriga verk. (53.)
De med anledning af förevarande skrifvelse från vederbörande myndigheter infordrade
yttranden hafva ännu icke inkommit från samtliga vederbörande.
30:o af den 22 april 1903, i anledning af väckta motioner angående beskattning
af utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar. (59.)
Sedan öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län
i anledning af Riksdagens förevarande skrifvelse afgifvit utlåtande, är ärendet beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning.
31:o af den 16 maj 1903, i anledning af Riksdagens år 1902 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning år 1901. (101.)
— 1905 —
59
Sedan justitiekanslersämbetet till Kungl. Maj:t inkommit med infordradt utlåtande i anledning
af Riksdagens förevarande skrifvelse, i hvad den innefattade framställning om verkställande
af utredning, om och i hvad mån vederbörande tjänstemäns i statskontoret försummelse
att iakttaga gällande föreskrifter kunde hafva möjliggjort de af räntmästaren
.Fahle Fougberg i statskontoret föröfvade förfalskningar, i hvilket utlåtande justitiekanslersämbetet
förmält, bland annat, att ämbetet af anförda orsaker anställt eller förordnat om
åtal mot vissa uppgifna ämbets- och tjänstemän i statskontoret äfvensom mot två tjänstemän
i kammarrätten, med yrkande om deras dömande till ansvar eller ersättning eller
bådadera för den försummelse, hvartill de i ofvanberörda hänseende kunde hafva gjort sig
skyldiga, har Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning den 23 september 1904 förklarat
Riksdagens berörda framställning icke till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
Det från statskontoret och kammarrätten infordrade yttrandet öfver ifrågavarande
skrifvelse, för såvidt däld gjorts framställning om utfärdande af föreskrifter i fråga om
inventering hos redogörare af allmänna medel, bär ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
32:o Riksdagens skrifvelse af den 16 maj 1903, angående förändrad organisation
i fråga om rikets officiella statistik. (130.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kung]. Maj:ts pröfning.
Af dessa ärenden äro alltså det under 22:o upptagna af Kungl. Maj:t slutligen afgjordt
och det under 15:o antecknade föremål för granskning i högsta domstolen; och
äro de under l:o, 2:o, 3:o, 8:o, 9:o, 10:o, ll:o, 12:o, 13:o, 19:o, 20:o, 25:o, 26:o, 28:o,
29:o och 3 Do föremål för behandling af annan myndighet eller särskild utredning samt
de öfriga beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
Ecklesiastikdepartementet.
Do Riksdagens skrifvelse af den 7 juni 1887, angående undervisning-, examensoch
studieväsendet vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet.
(75.)
Ärendet beror delvis på Kungl. Maj:ts pröfning. (Jämför uppgifterna under 13:o
här nedan.)
2:o af den 5 maj 1897, i anledning af väckta motioner angående ändring i
prästerskapets aflöningsförhållanden. (62.)
Prästlöneregleringskommitténs betänkande och förslag angående reglering af prästerskapets
aflöning och därmed sammanhängande frågor anmäldes den 12 februari 1904,
därvid kammarkollegium och statskontoret anbefalldes att, efter vederbörande myndigheters
hörande, afgifva utlåtanden i olika delar af ärendet. Dessa utlåtanden hafva
ännu ej inkommit.
- 1905 —
60
3:o Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1898, i anledning af Riksdagens år
1897 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1896. (84.)
Sedan infordrade yttranden öfver berörda skrifvelse, i hvad den afser Uppsala universitet,
inkommit, anmäldes ärendet i denna del den 20 maj 1904, därvid åt förste
revisorn i statskontoret F. M. Rystedt uppdrogs att, med vederbörlig hänsyn tagen
till de af myndigheterna i ärendet afgifna yttranden, uppgöra förslag till nytt formulär
för universitetets hufvudbok. Detta förslag har ännu ej inkommit.
Beträffande den till institutet för blinda å Tomteboda donerade Nybergska
fondens förvaltning under åren 1887—1893 har det från direktionen öfver institutet
infordrade utlåtandet ännu ej till Kung]. Maj:t inkommit.
4:o af den 13 maj 1899, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde liufvudtitel, punkten 117, rörande bidrag till restaurering af Mariakyrkan
i Sigtuna. (67.)
Sedan infordrade yttranden afgifvits, anmäldes ärendet den 8 april 1904, därvid
Kungl. Maj:t förordnade om utbetalande af det beviljade statsbidraget och meddelade
öfriga erforderliga föreskrifter.
5:o af den 14 maj 1899, i fråga om upphörande af det från viss jord i
Skåne, Halland och Blekinge utgående landgillet, äfven kalladt smörränta.
(139.)
Det från kammarkollegium infordrade utlåtandet har ännu ej inkommit.
6:o af den 8 maj 1900. angående undervisning i teknisk hygien m. m. vid
rikets, tekniska läroverk. (61.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
7:o af den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde liufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet, punkten
8 angående föranstaltande af undersökning af vissa i hufvudstaden befintliga
statsmyndigheters arkiv in. in. (102.)
Ärendet anmäldes den 3 juni 1904, därvid öfverintendentsämbetet anbefalldes att i
samråd med riksarkivarien uppgöra förslag rörande lokaler för en blifvande administrativ
arkivdepå. Dylikt förslag har inkommit beträffande tilltänkt reservdepå i
Uppsala slott, men i öfrigt beror ärendet på öfverintendentsämbetets åtgärd.
8:o af samma dag, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde
liufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. (103.)
Punkten 111, angående meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga
telegram från Fseröarna och Island, beror fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
— 1905 —
61
9:o Riksdagens skrifvelse af den 3 juni 1901, om utredning rörande vissa
ecklesiastika boställen. (130.)
Kammarrådet G. Thulin har under år 1904 afgifvit utredning rörande de ecklesiastika
boställena i Gäfleborgs län. Utredningen rörande öfriga län fortgår.
10:o af den 26 april 1902, angående ändring i folkskolestadgan. (49.)
Ärendet beror fortfarande på Iiungl. Maj:ts pröfning.
11:0 af samma dag, angående tryggad besittningsrätt åt innehafvare af vissa å
de åt prästerskapet anslagna annex-, mensal- och stomhemman befintliga
lägenheter. (50.)
Sedan infordrade yttranden inkommit, anmäldes ärendet den 15 april 1904, därvid
kungörelse i ämnet utfärdades.
12:o af den 10 maj 1902, i anledning af Riksdagens år 1901 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte
därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900
(SO.)
Det från kammarkollegium infordrade yttrande har ännu ej inkommit.
13:o af den 8 maj 1902, angående undervisnings-, examens- och studieväsendet
vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet. (82.)
Sedan kanslern för rikets universitet afgifvit infordradt utlåtande öfver universitetsexamenskommitténs
betänkande angående examina samt undervisnings- och studieväsendet
inom de juridiska fakulteterna, äfvensom nämnda kommitté dels afgifvit betänkande
angående examina samt undervisnings- och studieväsendet inom universitetens
medicinska fakulteter och vid karolinska mediko-kirurgiska institutet dels ock i aflåten
skrifvelse hemställt om utredning i fråga om förbättring af läkareutbildningen i vissa
afseenden, anmäldes ärendet i dessa delar den 29 april 1904, därvid utfärdades
stadga angående juridiska examina samt anbefalldes kanslern för rikets universitet
att afgifva utlåtande öfver sistnämnda betänkande och den i skrifvelsen gjorda framställning.
Dessa utlåtanden hafva ännu ej inkommit.
14.o af samma dag, angående statsbidrag åt sockenbibliotek och med dem jämförliga
boksamlingar. (84.)
Sedan infordrade yttranden inkommit, föredrogs ärendet den 31 december 1904,
därvid beslöts aflåtande af proposition till Riksdagen i ämnet.
15:o af den 15 maj 1902, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(117.)
Pimsten 22, angående ändrade bestämmelser rörande statsbidrag för undervisning
i slöjd.
— 1905 —
62
Ärendet beror i denna del fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning.
Punkten 81, angående statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor,
högre folkskolor och folkhögskolor.
Yttranden i denna del af ärendet hafva infordrats från Kung]. Maj:ts samtliga
befallningshafvande, domkapitlen och öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.
Större delen af dessa yttranden har ännu ej inkommit.
Punkten 100, angående meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga
telegram från Fseröarna och Island. Ärendet beror härutinnan fortfarande på Kungl.
Maj:ts pröfning.
16:o Riksdagens skrifvelse af den 11 april 1903, angående användning af torf
till eldning vid statens järnvägar och öfriga verk. (53.)
Samtliga de från myndigheter, lydande under ecklesiastikdepartementet, infordrade
redogörelser hafva ännu ej inkommit.
17:o af samma dag, i fråga om ändring i sättet för utdelning af vinet i nattvarden.
(54.)
Sedan infordrade yttranden afgifvits, anmäldes ärendet den 31 december 1904, därvid
utfärdades cirkulär i ämnet.
18:o af den 22 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.
(115.)
I fråga om punkten 26, angående anslag till anordnande af lokal för förvaring af
äldre arkivalier från Gottlands län samt till arkivlokalens förseende med erforderlig
inredning och möbler m. m., har Kungl. Maj:t den 31 december 1904 ställt till
vederbörandes förfogande återstående 500 kronor af det för ändamålet beviljade
anslag.
Punkten 51, senare delen, angående en poliklinik för barnsjukdomar i
Stockholm.
Efter det stadsfullmäktige i Stockholm afgifva infordradt yttrande, liar Kungl.
Maj:t den 22 januari 1904 anvisat det af Riksdagen beviljade anslaget.
Punkten 103, angående kostnader för viss utredning rörande ecklesiastika
boställen.
Kungl. Maj:t har under år 1904 anvisat de för ändamålet erforderliga belopp.
19:o af den 22 maj 1903, angående en ny katekesutveckling för folkskolans
behof. (158.)
Ärendet anmäldes den 10 juni 1904, därvid åt professorn vid universitetet i Lund
Frans August Johansson uppdrogs att utarbeta förslag till plan och lärobok för
kristendomsundervisningen. Dessa förslag hafva ännu ej afgifvits.
- 1905 —
63
20:o Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1903, angående antecknande i prästbetyg
af vitsord om kristendomskunskap. (160.)
Sedan infordrade utlåtanden afgifvits af de ecklesiastika konsistorierna och statistiska
centralbyrån, beror ärendet på Kungl. Maj:ts pröfning.
Af dessa ärenden äro alltså de under 4:o, ll:o, 14:o, 17:o och 18:o upptagna
slutligen afgjorda, de under 2:o, 3:o, 5:o, 7:o, 9:o, 12:o, 13:o, 16:o och 19:o antecknade
föremål för behandling af annan myndighet eller särskild utredning samt
de öfriga på pröfning beroende.
Jordbruksdepartementet.
l:o Riksdagens skrifvelse af den 17 mars 1885, om ändrade stadganden angående
den s. k. allmänna strömrensningen. (20).
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
2:o af den 19 maj 1892, angående utfärdande af eu särskild ordningsstadga för
hafsfiske! vid rikets västkust. (85.)
Detta ärende är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
3:o af den 2 maj 1894, i anledning af väckta motioner om lagstiftning rörande
byggande och underhåll af utfarts- och byvägar. (55.)
Sedan inom jordbruksdepartementet uppgjorts ett utkast till lag om byggande och underhåll
af vissa enskilda vägar, har nämnda utkast till lag varit föremål för granskning och
bearbetning af utaf chefen för sagda departement jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
särskild! tillkallade sakkunniga personer, och är detsamma för närvarande under vidare
behandling inom departementet.
4:o af den 11 maj 1896, angående utredning rörande fiskeribefolkningens i Göteborgs
och Bohus län nuvarande bostadsförhållanden. (66.)
Det i min äm betsberättelse till 1903 års Riksdag omförm älta från statskontoret infordrade
utlåtandet i ärendet har ännu icke till "Kung], Maj:t inkommit.
5:o af den 13 maj 1896, i anledning af väckta motioner angående ändrade bestämmelser
rörande afgäld från jordafsöndringar. (111.)
Öfverlämnad till justitiedepartementet.
6:o af den 2 maj 1898, angående utredning i fluga om vissa af landets vattenfall
in. m. (67.)
De enligt senast afgifna ämbetsberättelse från åtskilliga ämbetsverk och myndigheter infordrade
utlåtanden i anledning af i den s. k. vattenfallskommitténs betänkande framställdt
förslag om inrättande af ett centralorgan för utredning af frågor rörande utarrendering af
statens vattenfall hafva ännu icke fullständigt inkommit. Af de anbefallda myndigheterna
— 1905 -
64
hafva nämligen endast kammarkollegium, domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen afgifvit
dylika utlåtanden.
7:o Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1899, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående disposition af kronolägenheten Halmstads slofctsjord. (118.)
Sedan det från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län infordrade utlåtandet i
ämnet till Kungl. Maj:t inkommit, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
8:o af den 12 maj 1899, i anledning af väckt motion om ändringar i gällande lagstiftning
rörande fattigvården. (126.)
Ärendet är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
9:o af samma dag, angående lindring i fraktkostnaderna vid järnvägstransport af
kalk m. m.'' (130.)
Det från landtbruksstyrelsen i ärendet infordrade utlåtandet har ännu icke till Kungl.
Maj:t inkommit.
10:o af den 13 maj 1899, i anledning af väckta motioner i fråga om åtgärder för
beredande af möjlighet för mindre bemedlade att förvärfva sig egna hem. (135.)
Ärendet anmäldes den 29 februari 1904, därvid proposition till Riksdagen i ämnet afläts.
(Se ofvan I: 185.)
ll:o af den 11 maj 1900, angående nedsättning af järnvägsfrakten för bränntorf
m. m. samt om tillgodogörande af bränsletillgången i landets torfmossar. (97.)
Det i min ämbetsberättelse till 1903 års Riksdag omförmälta från kommerskollegium
och landtbruksstyrelsen infordrade utlåtande har ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
12:o af den 14 maj 1900, i anledning af väckta motioner angående ändringar i
gällande lagstiftning om väghållningsbesvärets utgörande. (115.)
Sedan det i nästföregående ämbetsberättelse omförmälta från högsta domstolen infordrade
utlåtande öfver ett inom jordbruksdepartementet uppgjordt förslag till ändrad lydelse af
åtskilliga §§ i väglagen till Kungl. Maj:t inkommit, har domänstyrelsen den 28 december
1904 anbefallts att skyndsamt inkomma med utlåtande i fråga om föreslagen rätt för
väghåilningsskyldig att hämta väglagningsämnen från kronans jordbruksdomäner. Sådant
utlåtande har ännu icke inkommit.
13:o af samma dag, i fråga om ändring af gällande föreskrifter angående hvad iakttagas
bör till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland
husdjuren. (120.)
Det från medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen infordrade utlåtandet i ärendet har,
utom hvad angår den del, beträffande hvilken Kungl. Maj:t, på sätt af senaste ämbetsberättelsen
framgår, fattat beslut den 1 maj 1903, ännu icke till Kungl. Maj:t inkommit.
14:o af den 19 april 1901, i anledning af väckt motion om utarbetande af skärpta
— 1905 -
65
lagbestämmelser för uraktlåtenhet att utgifva bidrag till underhåll af oäkta
barn. (38.)
Detta ärende år fortfarande på Kungl. Maj:ts pröfning beroende.
15:o Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1901, i anledning åt väckt motion om
ändring i förordningen angående fattigvården deri 9 juni 1871 i syfte att
undanröja vissa med densamma förenade olägenheter för gränskommuner. (88.)
Ärendet år fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
16:o af den 29 maj 1901, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, i hvad den afser statsbidrag till åtgärder för tillgodogörande
af den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång. (102.)
Ärendet anmäldes den 22 januari och den 31 december, därvid detsamma delvis afgjordes.
Ärendet är i öfrig! beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.
17:o af den 1 juni 1901, i anledning af väckta motioner angående lagstiftningsåtgärder
för vidmakthållande af jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland
och Dalarne. (128.)
Ärende!, sa vidt angår fråga om förändrade grunder för afvittring och nybyggesanläggniugai
inom lappmarken samt bildande af skogsallmänning^'' vid afvittring'' i viss del af
Västerbottens län, hvarom i nästföregående ämbetsberättelse omförmäles, är fortfarande
på Kungl. Majits pröfning beroende.
^ Sedan den i anledning af förevarande skrifvelse tillsatta kommitté den 22 november
afgifvit betänkande, anmäldes detsamma den 21 december, därvid Kung]. Maj:t anbefallde
ej mindre landtmäteristyrelsen samt Kung]. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs, Västernonlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att före den 15 januari 1905
afgifva utlåtanden öfver det af kommittén afgifna förslag till lag angående inskränkning
i vissa fall af rätten att verkställa ägostyckning, än äfven Kungl. Majits befallningshafvande
i nyss nämnda fem län att öfver kommitténs förslag och framställningar i öfrig!
samt dels Kung]. Majits befallningshafvande i rikets öfriga län, dels landtmäteristyrelsen,
dels landtbruksstyrelsen, dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen,
dels kammarkollegium, dels kammarkollegium samt domänstyrelsen, dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
dels ock kammarrätten att angående vissa af kommitténs förslag och
framställningar före den 1 september 1905 afgifva utlåtanden.
18:o af den 12 april 1902, i anledning af väckt motion om ändring af 15 § i
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871. (32.)
Ärendet är beroende på Kling!. Majits pröfning.
19:o af den 10 maj 1902, angående vissa förhållanden vid Malmberget och Kiruna
(85.)
Det i nästföregående ämbetsberättelse omfönnälta från järnvägsstyrelsen infordrade yttrandet
bär ännu ej till Kungl. Maj it inkommit.
Bil. till justitieombudsmannens ämbetsberätteke till 1905 års Riksdag. g
66
20:o Riksdagens skrifvelse af den 20 maj 1902, angående åtgärder för åstadkommande
af en bättre fiskevård för östersjö- ocli sötvattensfisket. (142.)
Ärendet anmäldes den 12 januari, hvarvid proposition i ämnet afläts till Riksdagen.
21:o af den 21 maj 1902, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående tillgodogörande
af kronan tillhörig vattenkraft i Göta älf vid Trollhättan. (148.)
Det i nästföregående ämbetsberättelse omförmälta, från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
infordrade utlåtandet har ännu ej inkommit till Kungl. Maj:t.
22:o af den 11 april 1903, angående användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och öfriga verk. (53.)
De i senast afgifna ämbetsberättelsen omförmälta infordrade redogörelserna hafva ännu
icke fullständigt inkommit.
23:o af den 6 maj 1903, angående åtgärder för tillvaratagande af de inhemska
häststammarne. (79.)
Det från stuteriöfverstyrelsen i anledning af denna Riksdagens skrifvelse infordrade utlåtande
har ännu icke inkommit till Kungl. Maj:t.
24:o af den 20 maj 1903, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. (116.)
Sedan det i nästföregående ämbetsberättelse omförmälta, från landtmäteristyrelsen infordrade
utlåtandet rörande ifrågasatt ändring i beräkningsgrunderna för lämnande af utflyttningsbidrag
af allmänna medel vid laga skifte till Kungl. Maj:t inkommit den 31 december,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts pröfning,
25:o af samma dag, i anledning af väckt motion i fråga om ändrade bestämmelser
angående deltagande i vattenatledningsföretag för boställen eller annan staten
tillhörig jord. (148.)
Sedan det från domänstyrelsen infordrade yttrandet till Kungl. Maj:t inkommit, anmäldes
ärendet den 12 februari, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
26:o af den 22 maj 1903, angående skogslagstiftning och därmed i samband
stående ämnen. (136.)
Såsom af senaste ämbetsberättelsen framgår, anbefalldes domänstyrelsen den 5 juni 1903
att verkställa utredning samt till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag i anledning
af Riksdagens framställningar i fråga om lagstiftning angående upprättande åt
hushållningsplaner för sockenallmänningarna och besparingsskogarna i Kopparbergs och
Gäfleborgs län, angående vård af enskilda skogar i Yästernorrlands och Jämtlands län
samt af de till fideikommissegendomar hörande skogar.
Sedan domänstyrelsen på grund häraf den 15 april inkommit med yttrande angående
ifrågasatt lagstiftning om vård af enskilda skogar i Västernorrlands och Jämtlands län,
anmäldes ärendet i denna del den 20 maj, hvarvid Kungl. Maj:t fann Riksdagens fram
—
1905 -
67
ställning i berörda afseende icke till någon Kungl; Maj:ts vidare åtgärd föranleda. Därjämte
har domänstyrelsen den 26 mars afgifvit utlåtande med förslag till lagstiftning
angående vård af de till fideikommissegendomar hörande skogar, och har Riksdagens
skrifvelse i denna del jämte domänstyrelsens utlåtande den 19 november öfverlämnats till
justitiedepartementet för vidare behandling. Det från nämnda styrelse infordrade yttrandet
i anledning af ifrågasatt lagstiftning angående hushållningsplaner för skogsallmänningarna
och besparingsskogarna i Kopparbergs och Gäfleborgs län har däremot ännu ej
inkommit.
Sedan generaltullstyrelsen pa grund af erhållen befallning, som i nästföregående
embetsberättelse omförmäles, den 18 april till Kungl. Maj:t afgifvit förslag beträffande
kontrollföreskrifter rörande uppbörd af skogsvårdsafgifter m. m., samt järnvägsstyrelsen
äfvensom statskontoret och domänstyrelsen blifvit i ärendet hörda, och styrelsen för Dalslands
jäinvägsaktiebolag lämnats tillfälle att sig yttra, anmäldes ärendet den 8 december,
hvarvid Kungl. Maj:t utfärdade kungörelse angående uppbörd af skogsvårdsafgifter in. m.
2''7:o Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1903, i anledning af Kungl. Maj:ts
proposition angående tillgodogörandet af vissa magnesitfyndigheter å kronojord
inom Kvickjocks kapellförsamling af Norrbottens län. (151.)
Ärendet anmäldes ånyo den 26 mars, därvid erforderliga åtgärder beslötos.
, Åt dessa ärenden äro således de under 10:o, 20:o, 25:o och 27:o upptagna af Kungl.
NIaj:t slutligen afgjorda, det under 5:o antecknade öfverlämnadt till annat departement, de
under 4:o, 6:o, 9:o, ll:o, 12:o, 13:o, 19:o, 21 :o, 22:o, 23:o och 26:o föremål för behandling
af annan myndighet eller särskilda yttrandens afgifvande och de öfriga på pröfning
beroende.
Tillägg.
Riksdagens skrifvelse af den 17 maj 1904, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition
angående viss ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften. (152.)
Sedan Kungl. Maj:t, på sätt denna bilaga sid. 25 här ofvan utvisar, den l juli 1904
förordnat, att förevarande skrifvelse, i hvad den afsåge utverkande för svenska försäkringsbolag
af vissa förmåner i utlandet, skulle öfverlämnas till utrikesdepartementet, hafva,
enligt i nämnda departement inhämtade upplysningar, förberedande underhandlingar i ämnet
inledts med främmande makter.
Detta ärende är sålunda icke i sin helhet af Kungl. Maj:t slutligen afgjordt.
1905 —
68
Tabell,
utvisande under hvilka nummer åtgärderna i anledning af de vid Riksdagen är 1904
afiåtna. i tionde samlingen af bihanget till Riksdagens protokoll för samma år införda
skrivelser finnas upptagna i den under I här ofvan införda förteckning.
(Första siffertalet utvisar skrifvelsens nummer i ofvanberörda samling och det senare talet numret
i förenämnda förteckning.)
1 |
148 |
37 |
10 |
73 |
57 |
109 |
136 |
145 |
185 |
O |
1 |
38 |
11 |
74 |
17 |
no |
69 |
146 |
115 |
‘3 |
*) |
39 |
12, 52 |
75 |
18 |
in |
171 |
147 |
75 |
4 |
*) |
40 |
89 |
76 |
93 |
112 |
172 |
148 |
116 |
5 |
2 |
41 |
90 |
77 |
169 |
113 |
137 |
149 |
117 |
6 |
129 |
42 |
13 |
7S |
134 |
114 |
173 |
150 |
118 |
7 |
83 |
43 |
91 |
79 |
58 |
115 |
106 |
151 |
119 |
8 |
**) |
44 |
150 |
SO |
34 |
116 |
107 |
152 |
120 |
9 |
45 |
151 |
81 |
94 |
117 |
138 |
153 |
121 |
|
10 |
84 |
46 |
152 |
82 |
59 |
118 |
174 |
154 |
25 |
11 |
47 |
153 |
83 |
95 |
119 |
175 |
155 |
26 |
|
12 |
3 |
48 |
154 |
84 |
96 |
120 |
176 |
156 |
27 |
13 |
45 |
49 |
155 |
85 |
97 |
121 |
177 |
157 |
76 |
14 |
46 |
50 |
156 |
86 |
98 |
122 |
178 |
158 |
77 |
15 |
47 |
51 |
157 |
87 |
***) |
123 |
108, 179 |
159 |
78 |
16 |
48 |
52 |
158 |
88 |
99 |
124 |
180 |
160 |
79 |
17 |
85 |
53 |
159 |
89 |
100 |
125 |
181 |
161 |
SO |
18 |
86 |
54 |
160 |
90 |
60 |
126 |
182 |
162 |
146 |
19 |
■*) *) *) 4 |
55 |
1.61 |
91 |
61 |
127 |
109 |
163 |
28 |
20 |
56 |
162 |
92 |
101 |
128 |
no |
164 |
39 |
|
21 |
57 |
163 |
93 |
62 |
129 |
in |
165 |
81 |
|
22 |
58 |
164 |
94 |
19 |
130 |
24 |
166 |
29, 186 |
|
23 |
59 |
165 |
95 |
32 |
131 |
O O oo |
167 |
122 |
|
24 |
5 |
60 |
53 |
96 |
102 |
132 |
35 |
168 |
123 |
25 |
87 |
61 |
54 |
97 |
20 |
133 |
43 |
169 |
187 |
26 |
149 |
62 |
55 |
98 |
21 |
134 |
70 |
170 |
124 |
27 |
6 |
63 |
132 |
99 |
22 |
135 |
112 |
171 |
142 |
28 |
49 |
64 |
92 |
100 |
63 |
136 |
147 |
172 |
143 |
m |
130 |
65 |
14 |
101 |
103 |
137 |
188 |
173 |
144 |
30 |
131 |
66 |
15 |
102 |
64, 104 |
138 |
36,42,71,113,141,184 |
174 |
145 |
31 |
88 |
67 |
16 |
103 |
23 |
139 |
41, 114 |
175 |
30 |
32 |
50 |
68 |
56 |
104 |
135 |
no |
139 |
176 |
31 |
33 |
7 |
69 |
133 |
105 |
65 |
141 |
72 |
177 |
125 |
34 |
8 |
70 |
166 |
106 |
66 |
142 |
73 |
178 |
38,44,82,126 |
35 |
9 |
71 |
167 |
107 |
67 |
143 |
140 |
179 |
127 |
36 |
51 |
72 |
168 |
108 |
37,40,68,105,170 |
144 |
74 |
180 |
128 |
*) Utfärdade förordnanden. — **) Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. — ***) Skrifvelse
till fullmäktige i riksbanken.