Kungi Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

1

N:o 97.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående
lindrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen; gifven
Kristiania slott den 10 mars 1905.

Under åberopande af närlagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen

att antaga en så lydande

Lag

om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 27, 34, 36 och 52 värnpliktslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

Äfven före det år, värnplikten inträder, må yngling anmäla sig
till inskrifning och därvid uppgifva det truppslag vid hären eller
den tjänst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill
fordras, att han är vapenför och i öfrigt lämplig till den tjänstgöring,
hvartill han anmäler sig; dock ma jämväl sådan till krigstjänst
duglig men icke vapenför yngling inskritvas, hvilken med visshet kan
förutses icke blifva vapenför till inträdet i värnpliktsåldern.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 52 Höft. (N:o 97.)

Inskrifning
före värnpliktsåldern.

1

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Sålunda inskrifven värnpliktig tillhör likväl första uppbådet, intill
dess antalet af hans tjänstår i beväringen uppgår till åtta, räknade från
och med det år, då han fyllde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpliktige gäller i tillämpliga
delai för de enligt denna § inskrifna, äfven innan de i värnplikts åldern
inträdt.

§ 27.

uttfiidnlngatid . L . Värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin

utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här nedan
angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästningsingenjörtrupperna
och trängen i sammanlagdt tvåhundrafyrtio dagar, hvilken
tjänstgöring, på sätt. Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med eu första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar
under andra året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
\ sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring, på
sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,
som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under
hvart och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagdt trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra
å sjömanshus inskrift^ värnpliktige till det antal Konungen bestämmer
i en följd med början under andra året,

_ af till fästningstjänst inskrifne värnpliktige med en första tjänstgöring
om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början underförstå
eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar
under fjärde året, samt

af flottans öfrige värnpliktige med en första tjänstgöring om tvåhundra
dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om etthundra
dagar under fjärde året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentligsjukvårdstjänst,
till stationstjänst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, -som för utbildning vid

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Gottlands infanteriregemente nttagits från annat regementes inskiifningsområde,
må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra
honom åliggande tjänstgöring i eu följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort
omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tjänstgöring vid
universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar
i en följd.

Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att tor

särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och
med den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af. de for sjotastningarne
afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med

den 9 september. _ _ ,

2. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hmdradt att återkomma
till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden föi
den tjänstgöring, till hvilken den värnpliktige inkallats, gått till ända,
är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen

ruin.

Ersättning för den öfverskjutande tjänstgöringstiden eihaller den
värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

3. Har värnpliktig under i mom. 1 föreskrifven tjänstgöring
blifvit'' fälld till straff för rymning, eller har hans tjänstgöring afbrutits
för verkställighet af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff,
skall den tid, under hvilken han var rymd eller hans tjänstgöring
sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar.. I hvad mån
den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen,
samt i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöiingsskyldighet,
bestämmer Konungen.

§ 34-

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller
vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall
efter afgången från sagda anställning, så länge han i följd af sin värnplikt
kvarstår i beväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpliktig
anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna första tjänstgöring,

Värnpliktig,
som tillhört
harens eller
flottans fast
anställda personal
m. m.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 07.

men är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsömmg.

Detsamma gäller ock den, som innehaft fast anställning vid liären
eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått
rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsöfningar.

“• Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid. universitet eller annan statens högskola eller aflagt examen vid
navigationsskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin tjänstetid
i beväringen.

§ 36.

“Sr rn L. För liemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande,
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar
däraf, som finnas behöfliga.

Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt i S 29 mom.
2 är föreskrifvet.

paktum • u‘ ^rnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i kritiiihöf’land-
mmahag för krigsmakten gifna bestämmelser såväl under afl tjänst underkastad

gÖTmg n°ch ™arsch eUer annan färd, ''då lian står under militärbefäl,
krigslag. <xy 1 Dåga om åtlydnad af inkallelse i enlighet med § 29 mom.

2 till tjänstgöring, som i mom. 1 här ofvan omförmäles.

Öfvergångsstadgauden.

Värnpliktigs
utbildning under
öfvergängstiden.

§ 52.

. 1; Under år 1902 skall värnpliktig, som tillhör andra klassen och
är inskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingenjörtrupperna eller trängen,
för sm utbildning tjänstgöra under tjugutvå dagar.

. beträffande värnpliktig, som inskrifves under något af åren

1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, skola, utom i det fall härnedan
sägs, föreskrifterna uti § 27 mom. 1 angående värnpliktigs tjänstgöimgsskyldigliet
under fredstid icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i
stället skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt
etthundrasjuttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, jo ositionsar tiller iet, fästning sartilleriet, fästninqsinqenjörtrupperna
och trängen:

5

Kungl Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

med en första tjänstgöring- (rekrytskola) om ettlmndratolf dagar
under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna: med

en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundratrettiosju
dagar under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under
andra året;

c) vid flottan:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra
å sjömanshus inskrifne värnpliktige, till det antal Konungen bestämmer,
i en följd med början under första eller andra året,

af till fästningstjänst inskrifne värnpliktige med en första tjänstgöring
om etthundratrettiosju dagar, som tager sin början under första
eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar
under tredje året, samt

af flottans öfrige värnpliktige med en första tjänstgöring om åttiosex
dagar under första året samt med en repetitionsöfning om åttiosex
dagar under andra året.

Yngling, som under åren 1906 och 1907 inskrifves på grund åt
§ 6 i denna lag, men först år 1908 eller därefter uppnår värnpliktsåldern,
är skyldig att, i den ordning Konungen bestämmer, tjänstgöra
under så lång tid, som i § 27 föreskrifves.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig
sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde,
må, på sätt Konungen tinner godt förordna, fullgöra
honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort
omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tjänstgöring vid
universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar
i en följd.

3. Värnpliktig, som fullgjort honom åliggande första tjänstgöringsenare
än den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra den
tjänstgöringsskyldighet, som åligger värnpliktig i den klass, med hvilken
han fullgör första tjänstgöringen.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Stadgandet i § 34 mom. 1, att värnpliktig, som afses i andra
stycket af samma moment, anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrift^
törsta tjänstgöring, skall vinna tillämpning genast efter utfärdandet af
denna lag.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Otto Virgin.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition K:o 97.

7

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Kristiania slott den 10 mars 1905.

Närvarande:

Hans exellens herr ministern för utrikes ärendena grefve G-yldenstolpe,
Statsråden Westring,

Ramstedt,

Virgin.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
anförde departementschefen, statsrådet Virgin.

»Enligt § 6 i gällande värnpliktslag må yngling äfven före det
år, värnplikten inträder, anmäla sig till inskrifning och därvid uppgifva lagen,
det truppslag vid hären eller den tjänst vid flottan, hvari han önskar
inskrifvas. För bifall härtill fordras, att han är till krigstjänst duglig
och i öfrigt lämplig till den tjänstgöring, hvartill han anmäler sig.

Han tillhör likväl första uppbådet, intill dess åtta år förflutit från och
med det år, då han fyllde tjuguett år.

Härigenom har lagstiftningen velat vid värnpliktens fullgörande
för den enskilde bereda en lättnad, som ansetts utan men för det allmänna
kunna lämnas. Redan i de första förslagen till svensk värnpliktslag
återfinnes motsvarande stadgande. 1874 års landtförsvarskommitté
anförde såsom motiv för detsamma, bland annat, att om en
värnpliktig, som blifvit tidignre utvecklad, skulle önska att före. uppnåendet
af den i allmänhet fastställda åldern genomgå de öfningar,
som fullgörandet af hans värnplikt alade honom, så borde detta medgifvas
honom, såvidt han vore till krigstjänst duglig, enär ett dylikt
medgifvande vore till fördel för mången, som till följd af den lefnads -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

bana, han valt, behöfde tidigt sluta den honom under freden åliggande
militärtjänstgöringen.

Emellertid har erfarenheten visat, att tillämpandet af ofvannämnda
bestämmelse medfört afsevärda olägenheter ur allmän synpunkt bland
annat därigenom, att den medgifna rättigheten till inskrifning i förtid
under olika år användts af betydligt olika antal ynglingar, hvarigenom
årskontingenterna af de värnpliktige i motsvarande mån till antalet
växlat vid truppförbanden. Såsom exempel härpå kan anföras, att under
nedannämnda år inskrifvits följande antal underårige, nämligen

Dessa olägenheter skulle visserligen kunna undanrödja^ genom meddelandet
af bestämmelser därom, att endast ett visst antal ynglingar
hvarje år finge före värnpliktsåldern inskrifvas, men dels blefve den
därigenom framtvungna gallringen bland dem, som anmälde sig, svår
att fullt rättvist utföra, dels skulle den nu i lagen principiellt medgifna
lindringen icke kunna af alla därtill berättigade erhållas. Andra utvägar
torde därför böra sökas.

Att år 1901 ynglingar i så stort antal som det nämnda begärde
att blifva inskrifna före värnpliktsåldern hade utan tvifvel sin orsak i
den väntade ökningen af tjänstgöringstiden. Då enahanda förhållande
vore att emotse under åren 1906 och 1907 eller de närmaste före år
1908, då tjänstgöringstiden skall ökas från 172 till minst 240 dagar,
anmodade jag genom skrifvelse den 19 november 1903 chefen för generalstaben
att inkomma med underdånigt förslag till sådan ändring i
värnpliktslagen, att värnpliktige under de år, som närmast föreginge
öfvergången till den slutligt bestämda värnpliktstjänstgöringen, icke
kunde genom inskrifning i förtid undandraga sig ett senare års längre
tjänstgöring. Chefen för generalstaben har den 30 december samma
år afgifvit dylikt förslag, hvaröfver yttranden infordrats från samtliga
arméfördelningschefer, militärbefälhafvaren på Gottland samt chefen för
flottans stab.

Chefen för generalstaben framhåller nödvändigheten däraf, att vissa
inskränkningar vidtagas i rätten att såsom värnpliktig inskrifvas före
inträdet i värnpliktsåldern, såväl för att i allmänhet förekomma de olägenheter,
som uppstå af tidigare inskrifning, som särskilt för att minska
det stora tillopp af underårige, som under de närmaste åren kan förväntas.

år 1901
» 1902
» 1903
» 1904

6,315

3,924

2,839

2,948

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

I förstnämnda afseende föreslår lian, bland annat, att de i § 6 af
värnpliktslagen uppställda villkor för tidigare inskrifning måtte skärpas.
För bifall till ansökning härom fordrades för närvarande allenast, att
sökande skulle vara till krigstjänst duglig och i ifrigt lämplig till den
tjänstgöring, hvartill han anmälde sig. Värnpliktslagens uttryck »till
krigstjänst duglig» omfattade emellertid- icke blott vapenföre utan äfven
icke vapenföre men för inskrifning till särskild befattning lämpliga ynglingar.
Man kunde därför icke förvägra en yngling att i förtid inskrifvas,
därest han uppfyllde de för sådan befattning i föreskrifterna om läkarbesiktningen
uppställda villkor, ätven om han kunde antagas till uppnådd
värnpliktsålder erhålla den utveckling, som kräfdes för duglighet
till vapentjänst. Till följd af värnpliktslagens medgifvande för alla »till
krigstjänst dugliga» ynglingar att i förtid inskrifvas, ginge alltså krigsmakten
miste om en del vapenföre värnpliktige. Chefen för generalstaben
föreslår med anledning häraf, att § 6 i värnpliktslagen måtte så ändras,
att endast till vapentjänst dugliga ynglingar måtte få i förtid inskrifvas.

I likhet med samtliga i ärendet hörda myndigheter anser jag mig
böra biträda syftet med detta förslag. Fn yngling, som före värnpliktsåldern
inskrifves såsom icke vapenför, men vid inträdet i nämnda
ålder skulle vara fullt duglig till vapentjänst, vinner icke blott den med
lagbestämmelsen åsyftade förmånen att i förtid afsluta sin tjänstgöring,
hvilken af honom får fullgöras i en följd, utan äfven den fördelen
att vid mobilisering ej behöfva inträda i de stridandes led, livilket —
utom att det utgör en förlust för försvaret — gent emot hans i ordinarie
tid inskrifna kamrater innebär en obillighet, som så vidt ske kan
bör undvikas. Värnpliktslagen bör ej lämna rum för en sådan tolkning,
som kan innebära en frestelse för den värnpliktiga ungdomen att
med tillhjälp däraf tillskansa sig en fördel, hvilken i lagen ej är afsedd,
och torde frestelsen i detta fall blifva större med inträdet af ökad
tjänstgöring, fördelad på flera år.

Det afsedda ändamålet torde dock kunna ernås med en mindre
genomgripande lagändring än den af chefen för generalstaben föreslagna.
Det synes mig nämligen innebära en onödigt sträng skärpning
af ifrågavarande föreskrift, om därigenom äfven ynglingar, hvilkas kroppsbeskaffenhet
är sådan, att de med visshet kunna antagas icke blilva
vapenföre vid inträdet i värnplilctsåldern, beröfvades den ofta nog för
dem i högre grad än för deras normalt utvecklade kamrater viktiga
förmånen att kunna få tidigare inskrifvas. Vissa lindrigare kroppsfel
och lyten af mera stadigvarande art, såsom förlust af ett öga, döfhet
å ettdera örat, frånvaro af en eller två fingrar in. m. utgöra nämligen

Bill. till Riks. Prot. 1905. 1 Sami, 1 Afd. 52 Käft. 2

Ändring af ;
52 mom. 2
värnpliktslagen.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

hinder för inskrifning i vapentjänst, men medföra ej befrielse från inskrifning
såsom icke vapenför i särskild befattning. Ingen anledning
torde finnas att förvägra en med sådant kroppsfel eller lyte behäftad
yngling att inskrifvas före värnpliktsåldern. Fördenskull torde en sådan
förändring af 6 § i värnpliktslagen vara tillfyllestgörande, att inskrifning^
före 21 års ålder må medgifvas utom vapenföre endast sådana
ynglingar, som med säkerhet kunna förutses icke blifva vapenföre vid
inträdet i värnpliktsåldern. Att en sådan ändring jämväl skulle bidraga
därtill, att den årliga inskrifningen af ynglingar, som ej uppnått
värnpliktsåldern, blefve jämnare med hänsyn till antalet är otvifvelaktigt.

Vidare föreslår generalstabschefen, att inskrifning före 21 års ålder
icke skulle medgifvas annan än den, som kunde visa, att tjänstgöringens
fullgörande i ordinarie tid skulle för honom själf eller hans nära
anhöriga medföra större olägenheter, än om den ägde rum tidigare.
Mot detta förslag har dock erinrats, att det blefve svårt och i vissa
fall omöjligt att pröfva de anförda skälen, då det i dessa fall gällde
förhållanden, som rörde framtiden. Instämmande häri anser jag mig
icke kunna förorda detta förslag.

Chefen för generalstaben ifrågasätter äfven, att inskrifning icke
skulle få äga rum före det år, under hvithet den sökande uppnår 19
års ålder. Mot detta förslag kan dock invändas, att den inskrifningssökandes
kroppsliga och andliga utveckling samt däraf beroende förmåga
att tillgodogöra sig den militära utbildningen böra framför hans
ålder vara bestämmande för bifall till eu dylik framställning. I anledning
häraf kan ej heller detta förslag af mig tillstyrkas.

Jämväl i andra stycket af denna paragraf är en mindre ändring
önskvärd för att bringa den däri meddelade bestämmelsen till fullständig
öfverensstämmelse med §§ 3 och 5.

För att minska antalet af de ansökningar om tidigare inskrifning,
hvilka af förut angifna skäl kunna förväntas under de närmaste
åren, skulle det enligt generalstabschefens uppfattning vara lämpligt,
att ynglingar, hvilka under loppet af år 1908 eller senare fyllde 21 år
men inskrefves före nämnda år, ej finge åtnjuta den minskning i tjänstgöringen,
som afsåges i § 52 värnpliktslagen, utan måste fullgöra den längre
tjänstgöring, som enligt § 27 i nämnda lag skulle följa med deras inskrifning
i ordinarie tid. En sådan ändring af värnpliktslagens ifrågavarande
bestämmelse vore säkerligen för ändamålet tillräcklig, och detta
utan att den med samma bestämmelse åsyftade lättnaden för den värn -

11

Kunrjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

pliktige träddes för nära. Härigenom skulle ej heller de här afsedda
underårige vinna sådana fördelar framför dem af sina kamrater i samma
åldersklass, som inskrefves i ordinarie tid, att de kunde anses obehörigen
gynnade framför de senare, eller försvaret lida däraf, att de
erhölle öfning under kortare tid än andra värnpliktige, tillhörande 1908
års eller senare åldersklass.

Under förutsättning att denna längre tjänstgöringsskyldighet blefve
lagstadgad för sådana underårige, har chefen för generalstaben afgifvit
förslag till ordnande af deras tjänstgöring.

Vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning smgenjortrupperna
och trängen, elär öfningstiden sammanlagdt skulle omfatta 240
dagar, kunde tjänstgöringen fullgöras med en rekrytskola om 150 dagai
under första året samt tre repetitionsöfningar, hvardera om 30 dagar,
den ena under första året och de öfriga under andra och tredje åren.

Vid rytteriet, fältartilleri samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna,
hvarest tjänstgöringen från och med år 1908 komme att utgöra 365
dagar, skulle, enligt generalstabschefens förslag, de underårige fullgöra
sina öfningar på enahanda sätt som i 27 § värnpliktslagen föreskrefves,
eller med en rekrytskola om 281 dagar, som toge sin början underförstå
året, samt med en repetitionsöfning under hvart och ett af andra
och tredje åren. De för ifrågavarande truppförband tillgängliga lokaler

både ej hinder i vägen härför. .

Jämväl vid flottan, där tjänstgöringstiden efter ingången åt ar 190»
komme att utgöra 300 dagar, kunde öfningarna för de underårige, som
dessförinnan inskrefves, ordnas etter samma grunder, som framdeles
skulle tillämpas.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig
sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller särskild befattning
vid hären eller flottan, äfvensom värnpliktig, som för utbildning vi
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskiifningsområde,
må, enligt § 27 värnpliktslagen, fullgöra honom åliggande
tjänstgöring i en följd, på sätt Konungen förordnar. Omjamval
de underårige, som tillhöra 1908 eller senare ars klasser, men före ai
1908 in skr ifvas till sådan tjänst, skulle fullgöra sin fredstjänstgöring
under lika lång tid, som deras jämnåriga, anser chefen för generalstaben
intet hinder möta för att äfven för dem ändamålsenligt ordna tjänst Generalstabschefens

förslag att ynglingar, livilka först år 1908 eller
senare inträda i värnpliktsåldern men före nämnda ar inskrifvas, skola

12

Ändring af §
27 och § 52"
värnpliktslagen.

Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

fullgöra hela den tjänstgöring, som ålegat dem, om de inskrifvits i
ordinarie tid, hafva af de myndigheter, som öfver förslaget yttrat sig,
— med ett undantag — förordats, och för egen del anser jag det böra
vinna bifall. På grund af föregående erfarenhet kan man under de
närmaste åren förvänta en betydlig tillströmning af ansökningar från ynglingar,
som ännu icke ingått i värn plikt såldern, att i förtid få fullgöra
sm fredstjänstgöring, och det synes mig därför vara nödvändigt att i
tid vidtaga åtgärder, ägnade att förminska denna tillströmning. För
försvaret vore det en stor olägenhet, om ynglingar i större antal kunde
undandraga sig en del af den i alla händelser knappt tilltagna tjänstgöring,
som efter ingången af år 1908 åligger dem för utbildning till
värnandet af fosterlandet. Det skulle ock förvisso väcka stor och berättigad
misstämning bland de värnpliktige, hvilka inskrifvas efter uppnådd
värnpliktsålder och därför från och med år 1908 måste underkasta
sig den längre öfningstiden, om deras jämnåriga lyckats komma
lindrigare ifrån sin värnplikt. Därest en bestämmelse sådan som den
nu föreslagna varder beslutad, finnes å ena sidan ingen anledning antaga,
att antalet underåriga värnpliktige åren 1906 och 1907 skall blifva
större än det normala, under det att, å andra sidan, de värnpliktige,
som hafva verkligt behof af att i förtid få fullgöra dem åliggande fredstjänstgöring,
kunna erhålla denna förmån.

Jag anser mig sålunda böra tillstyrka ifrågavarande förslag, hvilket
förutsätter en sådan ändring i § 52 mom. 2 af värnpliktslagen, att med
stöd af § 6 inskrifna ynglingar, som år 1908 eller senare uppnå värnpliktsåldern,
undantagas från dem, pa hvilka § 27 icke skall tillämpas. Angående
sättet för fullgörandet af den längre tjänstgöring, som vid bifall härtill
skulle komma att under de närmaste åren åligga ifrågavarande värnpliktige,
synes mig generalstabschefens förslag, hvilket ansluter sig till
föreskrifterna i § 27, fullt tillfredsställande, och torde jag, då det lärer
tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom, framdeles,
därest den föreslagna ändringen af värnpliktslagen varder beslutad,
ånyo få i underdånighet anmäla denna fråga.

I underdånig skrifvelse den 27 november 1902 har medicinska fakulteten
i Uppsala hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes i nåder förordna,
att värnpliktig, som efter fullgjord beväringsrekrytskola inför vederbörande
inskrifningsmyndigheter styrkte sig tillhöra medicinsk fakultet
och idka medicinska studier, skrtlle äga att på därom gjord anhållan
för ett år i sänder erhålla uppskof med repetitionsöfning, dock icke
längre än till det år, då han fyllde 27 lefnadsår, hvarefter han skulle

13

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

vara skyldig fullgöra återstående del af sin värnpliktstjänstgöring i den
ordning Kung!. Maj:t bestämde.

1 § 17 mom. 3 värnpliktslagen stadgas, att uppskof till nästföljande
år med i § 27 föreskrifven repetitionsöfning må beviljas i den ordning
Konungen bestämmer. Det torde visserligen kunna ifrågasättas, att detta
stadgande skulle så tolkas, att dylikt uppskof med samma repetitionsöfning
finge meddelas allenast en gång, men då fullt giltiga skäl för
en sådan tolkning icke torde kunna anföras, lärer Kungi. Maj:t vara
oförhindrad att genom behöflig ändring i inskrifningsförordningen meddela
de bestämmelser, som, i händelse af bifall till medicinska fakultetens
framställning, äro för frågan om uppskof med repetitionsöfningarna
behöfliga. Då det emellertid blifvit föreslaget, att ifrågavarande
värnpliktige skulle i en följd fullgöra den tjänstgöring, som eljest enligt
föreskrifterna i §§ 27 och 52 värnpliktslagen skulle beträffande dem,
som tillhöra armén, fördelas på repetitionsöfningar under olika år, erfordras
för bifall härtill ändring af sistnämnda lagrum.

Såsom motiv för sin anhållan anför fakulteten, att, då enligt värnpliktslagen
repetitionsöfningarna för större delen af de värnpliktige
torde infalla under september och oktober månader, de vid universitetet
studerande värnpliktige skulle komma att under 2 a 3 år hindras från
närvaro vid detsamma under en god del af höstterminen. Denna
olägenhet vore kännbar i synnerhet för de medicine studerande, beroende
icke blott på läkarkursens betydande omfång utan äfven och framför
allt på den omständigheten, att studiearbetet inom den medicinska
fakulteten till väsentlig del utgjordes af praktiska öfningar, hvilka för
att icke öfver höfvan förlänga studietiden måste vara anordnade i afgränsade
kurser och fördelade på hela det akademiska läsåret.

Under nuvarande förhållanden vore de värnpliktige medicine studerande
hindrade från deltagandet i vissa under höstterminen infallande
kurser. Medicinska fakulteten ansåge, att berörda olägenheter skulle
kunna undvikas därigenom, att de medicine studerande efter genomgången
beväringsrekrytskola erhölle uppskof med de återstående (repetitions-)
öfningarna, till dess de aflagt medicine kandidatexamen och afslutat den
omedelbart därefter följande, under 6 månader pågående propedeutiska
tjänstgöringen å universitetsklinikerna. Efter denna tid vore nämligen
de blifvande läkarna i regeln vida mindre beroende af terminsindelning
och dylikt. De kunde därefter mycket lättare disponera den för militärtjänstens
fullgörande nödiga tiden. Då nu medicine kandidatexamen
aflades vid i medeltal 25 års ålder, skulle medgifvande af uppskof med
repetitionsöfningarna till högst 27 års ålder för flertalet medicine stude -

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

rande möjliggöra ett tämligen obehindradt fortgående af deras studier.
Enligt medicinska fakultetens mening skulle, då ju de värnpliktiga
läkarkandidaterna vore afsedda att i händelse af mobilisering tjänstgöra
å militärläkarplatser, landets försvar bättre tillgodoses, därest dessa
erhölle speciel fackteknisk utbildning, vare sig denna bibragtes dem i
en särskild reservläkarkurs, eller därigenom att de tjänstgjorde vid de
årliga vapenöfningarna, än om de fullgjorde hela sin tjänstgöring i beväringen
under vapen. Men det vore först efter aflagd medicine kandidatexamen
och någon tids klinisk tjänstgöring, som de medicine studerande
ägde nödiga förutsättningar för att fullt kunna tillgodogöra sig
en speciellt militär-medicinsk utbildning.

I häröfver infordradt yttrande bar kommittén för afgifvande af
utlåtande och förslag angående undervisnings-, examens- och studieväsendet
vid rikets universitet och karolinska mediko-kirurgiska institutet
tillstyrkt den gjorda framställningen och i sammanhang därmed
anfört, att med afseende å de studerande, som tillhörde andra fakulteter
än den medicinska, anledning icke, såvidt komnnttén kunnat
finna, förelåge att medgifva uppskof med repetitionsöfningarnas fullgörande
i vidare mån, än inskrifningsförordningen nu tilläte.

Jämväl medicinalstyrelsen har i afgifvet underdånigt utlåtande tillstyrkt
ifrågavarande framställning under förutsättning, att de medicine studerandes
repetitionsöfningar kunde anordnas på ett sätt, som komme
den militära sjukvården till godo. Medicinalstyrelsen har i detta
afseende framhållit lämpligheten häraf, att dessa repetitionsöfningar finge
fullgöras i en följd, enär, därest tjänstgöringen skulle fördelas på två
eller tre år, vinsten med uppskofvet säkerligen blefve för den enskilde
studeranden liten eller kanske ingen, hvarjemte det från statens synpunkt
icke vore förmånligt, att dessa värnpliktige måhända först under
tjugunionde lefnadsåret komme att hafva fullgjort sin värnplikt.

Enligt medicinalstyrelsens åsikt skulle det hafva varit önskvärd!, att
de värnpliktige medicine kandidaternas repetitionsöfningar kunnat, såsom
medicinska fakulteten ifrågasatt, användas hufvudsakligen för deras speciella
utbildning såsom militärläkare, men, enär det vid 1903 års Riksdag
väckta förslaget om anordnande af aspirantkurser för blifvande
militärläkare, i sammanhang hvarmed berörda utbildning kunnat äga
rum, icke vunnit Riksdagens bifall, måste denna tanke öfvergifvas, och
det återstode enligt medicinalstyrelsens åsikt icke någon annan utväg,
för att dessa värnpliktiges repetitionsöfningar skulle komma den militära
sjukvården till godo, än att låta dem vid någon trängkårs sjukvårdskompani
genomgå en sjukvårdsunderofficersskola. Genom en

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

dylik kurs kunde de värnpliktige medicine kandidaterna tillägna sig den
äfven för militärläkare viktiga förmågan att instruera och leda mindre
truppstyrkor, hvarjämte de skulle erhålla kännedom om den reglementerade
sjukvårdsmaterielen, packningsplaner m. m. Äfven borde reglementet
för sjukvården i fält inläras samt åtminstone någon kunskap
inhämtas om sjuk vårdsformationernas taktiska användning.

I olikhet'' med medicinalstyrelsen har marinöfverläkaren i afgifvet
utlåtande uttalat önskvärdheten däraf, att ifrågavarande värnpliktiges
repetitionsöfningar anordnades såsom eu förberedande militärläkarkurs.
Då Kungl. Maj:ts förenämnda framställning om anordnande af en aspirantkurs
för militärläkare icke vunnit Riksdagens bifall, gåfve denna
utgång af frågan anledning till noggrann undersökning, huruvida icke
nu ifrågavarande repetitionsöfningar kunde användas såsom ersättningför
denna aspirantkurs. Några oöfvervinneliga praktiska svårigheter
härför borde icke finnas, ty hade man ansett sig kunna vid garnisonssjukhuset
i Stockholm anordna en aspirantkurs. för medicine kandidater,
som man hoppats skola frivilligt söka inträde i fältläkarkaien, sa torde
man ock kunna därstädes anordna en mindre omfattande utbildningskurs
för medicine studerande, som på grund af sin värnplikt maste
vid mobilisering inträda i nämnda kår.

Slutligen har yttrande i ämnet afgifvits af chefen för generalstaben,
hvilken tillstyrkt förslaget om rätt för medicine studerande att erhålla
uppskof med repetitionsöfning i vidsträcktare mån än nu är medgifvet.
Beträffande förslaget, att repetitionsöfningarna för dem, som sålunda
erhållit uppskof, skulle få fullgöras i en följd, har generalstabschefen
icke haft annat att erinra, än att denna förmån borde medgifvas endast
dem, som afiagt medicine kandidatexamen och genomgått föreskrifven
propedeutisk tjänstgöring å universitetsklinikerna.

I sammanhang härmed har emellertid chefen för generalstaben
föreslagit, att såsom vederlag för de afsevärda förmåner, nvilka härigenom
skulle medgifvas de medicine studerande, det måtte. åläggas
dem att tillhöra beväringens första uppbåd under hela deras tjänstetid
såsom värnpliktige. Behofvet af läkare vid mobilisering vore vida större
än tillgången, så att ett tillskott af läkarkrafter voie oundgängligen
nödvändigt.

Under förutsättning af bifall till de gjorda framställningarna har
chefen för generalstaben afgifvit förslag till ändrad lydelse af § ul
mom. 1 och § 52 mom. 2 äfvensom af § 34 mom. 2 värnpliktslagen.

För bedömande af den föreliggande frågan har det synts mig vara
af intresse att taga kännedom om de sätt, hvarpå de värnpliktige

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

medicine studerandes utbildning- är ordnad i några af Europas öfriga
arméer, och har jag därom inhämtat följande:

I Norge utskrifvas de medicine studerande till sanitetskåren. Under
första tjänstgöringsåret genomgå de först tillsammans med kårens
sjukbärare eu rekrytskola under 48 dagar samt därefter 24 dagars
regernent,söfning, hvarefter följer en korpralskurs om 24 dagar. Undervisningen
i denna kurs afser bibringande af kännedom om reglementen
och underofficerstjänst, praktisk instruktion och befälsföring
med exercis, hygien, anatomi, fysiologi, behandling af sjuka och sårade
samt biträde vid mindre kirurgiska operationer, bandagelära, sjuktransport
och sjukhusmateriel, improvisation af nödfallsmateriel samt kort
öfversikt öfver fältsanitetsväsendet, hvarjämte företagas utmarscher med
öfningar i terrängen. Under de följande åren tjänstgöra de såsom
samtetskorpraler i antingen 48 dagar under andra tjänstgöringsåret
eller 24 dagar under hvardera af andra och tredje tjanstgöringsåret
samt ytterligare i 24 dagar under sjunde tjänstgöringsåret (vid landvärnet),
och detta antingen vid truppförband, sanitetskompanier eller å
militära sjukhus, i hvarje fall alltid som instruktörer.

I Danmark kunna vid de årliga sessionerna värnpliktige, som antingen
äling t läkarexamen vid Köpenhamns universitet eller minst 2
år tjänstgjort vid ett af de större sjukhusen i nämnda stad, utskrifvas
till underläkare. De kunna inkallas till högst 6 månaders utbildning,
men i själfva verket räcker deras utbildningstid för närvarande endast
2 fa månader. Under denna tid erhålla de först under 16 dagar militärutbildning
vid ett infanteritruppförband. Denna militära utbildning
omfattar exercis, gymnastik, tjänsteförhållanden m. m. Efter denna utbildnings
slut kommenderas de till garnisonssjukhuset i Köpenhamn
under en tid af omkring 4 veckor för erhållande af fackutbildning.
Denna äger rum i en särskild skola under generalläkarens öfverledning
och med flera militärläkare såsom lärare. Undervisningen
omfattar den militära sjukvårdsmaterielen och dess användning, fältsanitetsreglementet,
militär hygien, tjänsten å sjukhus samt klinisk undervisning
med hänsyn till sjukdomarnas betydelse för militärtjänsten äfvensom
regler för bedömandet af militärisk tjänstduglighet. Dessutom
skall den officer, som ledt underläkarnas militära utbildning underkursen,
meddela dem undervisning i tjänsteförhållandena vid hären, härordning
och reglerna för förplägnaden. Undervisningen i denna kurs
afslutas med eu examen. Härefter kommenderas de sålunda utbildade
underläkarna ut på truppförbanden för att omkring en månads tid

17

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

under vederbörande truppläkares ledning deltaga i sanitetstjänstens
praktiska utöfvande.

Medicine studerande i Tyskland, hvilka såsom varande studenter
vid ett universitet äro berättigade till ettårig, frivillig tjänst, kunna pa
af dem själfva vald tidpunkt utbildas G månader under vapen vid
hvilket truppförband som helst; efter tjänstgöringens slut böra de från
sitt militärbefäl erhålla ett tjänsteintyg därom, att de genom uppförande,
lämplighet för tjänsten och karaktär visat sig passande samt efter graden
af förvärfvade kunskaper i tjänsten kvalificerade att bekläda befälsplats
inom sanitetskåren. De permitteras därefter såsom sanitetsunderofficerare
till reserven, under förbehåll att efter aflagd läkarexamen fullgöra återstoden
af den aktiva tjänstetiden, eller 6 månader. För detta, ändamål
anmäla de sig efter afslutad examen för generalläkaren vid den
armékår, vid hvilken de önska tjänstgöra, och fördelas af honom på
underlydande truppförband. Generalläkaren anordnar för dem undervisningskurser,
hvarvid de af en högre militärläkare erhålla undervisning
i de militära förhållanden, som angå dem, i det militära sanitetsväsendet
och i utöfvandet af sanitetstjänstens säiskilda gienai. \id
början af sista månaden anställes med dem i fördelningsläkarens närvaro
examen, och är godkännande i denna villkor för deras eventuella
anställning som assistentläkare i reserven. Under samma tid, som
denna undervisning pågår, äro dessa värnpliktige i regeln kommenderade
två månader såsom biträdande läkare till något militärsjukhus samt göia
under de fyra återstående månaderna trupptjänst. Efter afslutad sex
månaders tjänstgöring öfverföras de till reserven i egenskap af underläkare.

Äfven i andra europeiska arméer användes, på ett eller annat sätt,
en del af den värnpliktige medicine studerandens tjänstgöringstid för
hans utbildning till tjänstgöring såsom militärläkare.

I vårt land torde medicine studerandes tjänstgöring i beväringen
jämväl böra ordnas på ett sätt, som visserligen lämnar dem tillräcklig
"militärutbildning, men också bibringar dem insikter och färdigheter
i de speciella ämnen, som kunna vara erforderliga för den blifvande
militärläkaren. Den militära utbildningen bör, för att vara tillfyllest
och motsvara det med densamma afsedda ändamålet, gifvas dem i
ungefär samma utsträckning, som kommer öfriga värnpliktige till del
i rekrytskolan. Detta är af vikt särskildt därför, att den blifvande
militärläkaren bör under en tillräckligt lång tid hafva lefvat soldatens
lif för att rätt kunna bedöma hvad man af denna kan fordra i kraft Bili.

till Eilcscl. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 52 Höft. 3

18

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

ansträngning. ^ Tiden för repetitionsöfningarna bör däremot lämpligen
kunna anslås åt den särskilda fackutbildningen.

donna anledning kan jag icke annat än till fullo ansluta mig
till medicinska fakultetens i Uppsala förslag om framflyttandet af de
medicine studerandes repetitionsöfningar till tiden efter aflagd medicine
kandidatexamen och afslutad propedeutisk tjänstgöring vid universitetsklinikerna,
då de först torde vara i stånd att fullt tillgodogöra siodylik
fackutbildning. Ej heller hafva de myndigheter, som blifvit i
ärendet hörda, i detta hänseende haft något att erinra mot förslaget.

Beträffande åter sättet för den omförmälda fackutbildningens anordnande
hafva, såsom af det ofvan anförda framgår, olika meningar
gjort sig- gällande. Jag har fördenskull sökt att jämväl från annat
sakkunnigt håll erhålla ytterligare utredning'' härom, och anser jag- mig-,
på grund, af hvad därvid förekommit, böra i hufvudsak ansluta mig till
den mening, som af marinöfverläkaren uttalats, enligt hvilken ifrågavarande
utbildning borde anordnas såsom en aspirantkurs för militärläkare.
Härtill synes mig så mycket större skäl föreligga, som vid
behandlingen inom Riksdagen af det år 1903 framlagda förslaget om inrättandet
af en dylik kurs, hvars genomgående skulle utgöra kompetensvillkor
för anställning såsom militärläkare, den uppfattningen uttalades
och vann tillslutning, att större delen af sådan utbildning-, som genom
ifrågavarande kurs skulle bibringas militärläkaraspiranterna, med fördel
såväl för staten som för dessa aspiranter kunde meddelas dem under
deras tjänstgöring såsom värnpliktige. Den af mig nu förordade anordningen
skulle dessutom medföra den fördelen, att icke blott blifvande
militärläkare utan äfven alla öfriga värnpliktige läkare därigenom erhölle
någon fackutbildning.

.Enligt infordrade upplysningar från rikets samtliga inskrifningsomradesbefälkafvare
utgör antalet värnpliktige, hvilka, inskrifna såsom
medicine studerande, vapenöfvats under beväringsrekrytskolorna åren
1902 1904, i medeltal 17 per år. Om man finge antaga, att samtliga

till vapentjänst dugliga medicine studerande begagnade sig- af förmånen
att få sina repetitionsöfningar på föreslaget sätt uppskjutna, samt att
ungefär lika antal studerande först efter fullgjord beväringsrekrytskola
aflade examen för inskrifning i den medicinska fakulteten, torde man
kunna beräkna, att omkring SO medicine kandidater årligen skulle
komma att genomgå särskild utbildning i tjänstgöring såsom militärläkare.

I händelse af mobilisering komma de, som afslutat sina medicinska
examina, och i större eller mindre utsträckning äfven medicine kandi -

19

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

(later att tjänstgöra såsom läkare vid truppförband, sjukvårdskompanier
samt fält- eller fasta sjukhus. Den facktekniska utbildningen under
tjänstgöringstiden i beväringen bör således otvifvelaktigt ordnas med
fästadt afseende härå. Med antagande af ofvan nämnda antal medicine
kandidater, synes mig lämpligast vara att under den första tiden af repetitionsöfningarna
sammanföra dem till ett ställe, där undervisning skulle
meddelas i: 1) militär hälsovårdslära (äfven omfattande navalhygien

för de till flottan inskrifna), 2) metoderna för besiktning af volontärer
och värnpliktige, 3) kännedom om gällande reglementen angående
militärläkares tjänsteåligganden och de delar af strafflagen för krigsmakten
oqji af disciplinstadgan, som angå militärläkare, äfvensom uppsättning
af tjänsteskrifvelser samt afgifvande af rapporter och sjukbesked,
4) sanitätstjänst i hvad den afser kännedom om fältsjukvårdsreglementet
jämte vissa delar af några öfriga fältförvaltningsreglementen,
5) kirurgisk operationslära och 6) ridning; således med undantag
af kännedom om sanitätsmaterielen samma ämnen, som ingingo i det
för 1903 års Riksdag framlagda förslaget om eu aspirantkurs.

Enär den i Stockholm förlagda trängkåren inom den närmaste
tiden kommer att förflyttas till annan ort, kan den föreslagna mera
teoretiska delen af de värnpliktige medicine kandidaternas fackutbildning
icke förläggas till denna kar, utan torde den böra, såsom
äfven marinöfverläkaren ansett lämpligt, anordnas vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, hvarigenom äfven beredes tillfälle till sjukhustjänstgöring.

För de här ofvan angifna 5 första grupperna af undervisningsämnen
anses tillsammans 180 undervisning-stimmar erforderliga, hvilka
lämpligen kunde fördelas med 5 timmar i medeltal på 36 arbetsdagar.
Under denna tid borde undervisningen ordnas gemensam för härens
och flottans värnpliktige medicine kandidater, för hvilka senare undervisning
i ridning icke skulle meddelas, men i stället undervisning i
navalhygien tillkomme.

Sedan föreskrifven kurs å garnisonssjukhuset genomgåtts, borde de
vid flottan inskrifna medicine studerande öfvergå till fortsatt särskild
fackutbildning vid flottan. De vid hären inskrifne medicine studerandena
borde allt efter antalet kommenderas till en eller flera trängkårer, för
att under en tid af omkring 14 dagar dels erhålla kännedom om den
reglementerade sanitätsmaterielen, dels deltaga i sjukbärarnas öfningar
i bårexercis äfvensom i tillämpningsöfningar i form af upprättandet
af hufvudförbandsplatser och etablerandet af fältsjukhus. Därefter
skulle de vid hären inskrifna medicine kandidaterna kommenderas till
truppförband, att därstädes under regementsöfningarna biträda veder -

20

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

börande läkare såväl vid den egentliga sjukvården, med hvad därmed
stode i sammanhang, som vid sjukvårdsmanskapets undervisning in. m.
Möjligen borde slutligen såväl härens som flottans värnpliktige medicine
kandidater under 5—G dagar, i den mån det lämpligen kunde ske,
kommenderas till inskrifningsförrättningar att biträda de vid dessa
tjänstgörande läkarne.

Om^ de värnpliktige medicine kandidaternas repetitionsöfningar ordnades
på nu föreslaget sätt, skulle, såsom redan ofvan är antydt, ifrågavarande
värnpliktige erhålla en utbildning, som anses tillräcklig att i
händelse åt krigsutbrott göra dem användbara såsom militärläkare.

Kostnaderna för ifrågavarande kurs för värnpliktige medicine studerande
torde komma att uppgå till ungefär samma belopp, som beräknades
för den vid 1903 års Riksdag föreslagna aspirantkursen för blifvande
militärläkare, eller till omkring 2,700 kronor om året. Något
anslag för detta ändamål erfordras dock icke ännu. Då de nya uppskofsbestämmelserna
icke torde komma att tillämpas förrän under år
1906, kan någon kurs icke komma att anordnas förrän tidigast år 1907
och sannolikt ej heller då. Skulle emellertid en dvlik kurs behöfva
dessförinnan hållas, torde kostnaderna, med hänsyn bil det obetydliga
antal deltagare däri, som är att motse, ej blifva större, än att de
kunna bestridas af medel, som stå till Kungl. Majrts disposition.

Först sedan andra perioden af den för öfvergången till den nya
härordningen beräknade tiden inträdt, hvarefter repetitionsöfningarna
vid en del af arméns trupper komma att omfatta sammanlagdt 90 och vid
de _ öfriga 84 dagar, kunna ifrågavarande kurser anordnas fullständigt
enligt den angifna planen.

Beträffande chefens för generalstaben förslag om införande af
skyldighet för ifrågavarande studerande att under hela sin värnpliktstid
kvarstå i beväringens första uppbåd anser jag mig icke kunna tillstyrka
detsamma, enär därigenom större skyldigheter skulle åläggas
dem än andra vid universitet studerande värnpliktige. Enligt § 34
i värnpliktslagen skola nämligen alla de, hvilka minst två år varit inskrifna
såsom studerande vid universitet eller annan statens högskola,
tillhöra första uppbådet under hela deras tjänstetid i beväringen.
Att utsträcka detta stadgande så, att de medicine studerande skulle
tillhöra första uppbådet jämväl under den tid, de eljest skulle tillhöra
landstormen, torde icke tillräckligt motiveras af de för dem ifrågasatta
förmånerna, att under några år kunna erhålla uppskof med repetitionsöfningarna
och att sedermera fullgöra dem i eu följd.

21

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift liar Svenska tandläkarsällskapet
hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes förordna, att värnpliktig, som
efter fullgjord beväringsrekrytskola inför vederbörande inskrifningsmyndigheter
styrker sig tillhöra tandläkarinstitutet och där idka studier,
skulle äga, på därom gjord anhållan, för ett år i sänder erhålla^ uppskof
med repetitionsöfning, dock icke längre än till det år, då lian
fyller 25 lefnadsår, äfvensom att han därefter skulle vara skyldig fullgöra
återstående del af sin värnpliktstjänstgöring i den ordning Kungl.
Maj:t bestämde.

Till stöd för denna framställning har tandläkarsällskapet anfört,
att, enär repetitionsöfningarna för större delen af de värnpliktige infölle
under september och oktober månader, de värnpliktige studerande
vid tandläkarinstitutet tvingades att för en betydande del af höstterminen
afbryta tjänstgöring och studier vid institutets olika afdelningar.

Olägenheterna häraf" blefve så mycket mera kännbara för dessa
studerande, som undervisningen vid institutet under de två senare årskurserna
till största delen bestode i kliniska och laboratorieöfningai
enligt för hvarje särskild termin och årskurs fastställdt, planmässigt
arbetsschema, hvars fullföljande under den termin, då_ afbrott för repetitionsöfningarna
måste göras, mötte oöfverstigliga hinder, hvarigenom
den värnpliktige studeranden blefve nödsakad att för hvarje af repetitionsöfnings
fullgörande föranledt afbrott taga ytterligare en termin i
anspråk för fullgörande af de fordringar, som berättigade till admission
till tandläkarexamen.

Tandläkarsällskapet har vidare påpekat, att då den ena af årets
examensperioder, vare sig det gällde den förberedande s. k. kandidatexamen
eller den slutliga tandläkarexamen, infölle under september
månad, en värnpliktig studerande, som genomgått samtliga för anmälan
till examen föreskrifna kurser och öfningar, kunde, genom skyldigheten
att deltaga i repetitionsöfning, nödgas uppskjuta anmälan till undergående
af den stadgade pröfningen till näst därefter infallande examensperiod.

På grund af nämnda förhållanden komme ett afbrott i studierna
för repetitionsöfningarnas fullgörande att vålla de studerande vid tandläkarinstitutet
en tidsförlust, som kunde medföra studietidens utsträckande
med 1 å 11 /2 år utöfver den tidslängd, som i institutets
stadgar beräknades för tandläkarexamens afläggande. . Tandläkarsällskapet
kunde icke finna, att dessa för de vid institutet studerande
afsevärda olägenheter kunde undvikas på annat sätt, än att de
studerande efter genomgången beväringsrekrytskola kunde beviljas upp -

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

skof med de återstående vapenöfningarna, till dess de aflagt tandläkarexamen,
livilket i medeltal skedde under det tjugufemte lefnadsåret.
k/fter aflagd tandläkarexamen vore sådan värnpliktig lämplig att till
fördel för för svaret användas i sjukvårdstjänst såväl under öfningstiden
som vid arméns försättande på fältfot.

I häröfver afgifvet yttrande har medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall
till tandläkarsällskapets förslag och därvid åberopat ett från lärarerådet
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets tandläkarinstitut intordradt
utlåtande i ämnet. Lärareradet anser den gjorda framställningen
^ vara synnerligen beaktansvärd och anför bland annat, att undervisningen
vid tandläkarinstitutet, hvilken hvarje läsår toge sin
början med andra veckan af september, afslutades med maj månads
utgång. Efter första årskursen aflades vid närmast följande hösttermins
början, inom andra veckan af september, den teoretiska examen
och efter ytterligare tvenne årskurser, likaledes under september månad,
tandläkarexamen. Sommarmånaderna och julferierna upptoges af
undervisnings- och öfningskurser för dem, som under närmast5 föregående
läsetermin af eu eller annan anledning icke kunnat förvärfva
erforderligt kvalificerad! tjänstgöringsbetyg, men det oaktadt hade erfai
enheter! från de senaste åren visat, att endast undantagsvis manlig
lärjunge kunnat efter tre års studier undergå slutexamen. Utan tvifvel
vore förnämsta anledningen härtill att söka uti de afbrott i studierna,
som värnplikten vållade de studerande.

Lärarerådet ville^ jämväl, i likhet med tandläkarsällskapet, framhålla,
att den utexaminerade tandläkaren kunde göra försvaret väsentligen
stol re gagn än den studerande. Hans större fackkunskaper och
förvärfvade färdigheter i behandling af vissa sjukdomar och kroppsskador
kunde på olika sätt tillgodogöras i sjukvårdstjänst. I sammanhang
härmed har lärareradet framhållit vikten af regelbunden tandvård
för manskapet vid armen och flottan äfvensom af fackmässig teknisk
hjälp för fall af käkskador och dylikt under krig.

Likaledes har marinöfverläkaren i afgifvet underdånigt yttrande
förordat förslaget och framhållit den stora betydelsen däraf, att vid
armén och flottan finnes tillgång på utbildade militärtandläkare.

Såsom jag förut i fråga om förslaget, att medicine studerande
skulle kunna erhålla upprepadt uppskof med repetitionsöfningarna,
anfört, torde värnpliktslagen icke lägga hinder i vägen för Kungl.
Maj.t att utfärda bestämmelser i det syfte, som med tandläkarsällskapets
förenämnda skrifvelse afses. Skall emellertid försvaret

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

erhålla den fördel, som står att vinna genom de utexaminerade tandläkarnes
användande i sjukvårdstjänst, böra de fullgöra sina repetitionsöfningar
i en följd, där dessa eljest enligt värnpliktslagens föreskrift skolat
fördelas på två eller tre år. Att detta skulle innebära en fördel äfven
för dem själfva är naturligt. Men härför erfordras ändring i värnpliktslagen,
hvartill Riksdagens medgifvande måste begäras.

I 1885 års värnpliktslag stadgades, att den, som innehaft anställ- Ändring af §
ning vid härens eller flottans stam under minst två år, skulle anses 34 T“gnePhkts‘
hafva fullgjort sin beväringsöfning. Ifrågavarande stadgande, som år
1892 utsträcktes att gälla äfven den, hvilken i sammanlagdt två år
haft anställning vid härens eller flottans reserv, bibehölls i öfrigt oförändradt
till år 1901, då med hänsyn till den utsträckta tjänstgöringstiden
för de värnpliktige och dennas fördelning föreskrefs, att den,
som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller vid härens
eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skulle anses
hafva fullgjort allenast den i § 27 af värnpliktslagen föreskrifna första
tjänstgöring, men vara skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga
i repetitionsöfning. Skyldigheten för sådan värnpliktig att, så länge han
kvarstode i beväringen, tillhöra dess första uppbåd bibehölls oförändrad.

Enligt detta stadgande äro alltså allenast sådana f. d. fäst anställda,
hvilka tjänat vid krigsmakten i fulla två år, befriade från deltagande
i beväringsrekrytskolan. Det finnes emellertid vissa kategorier
af fast anställda vid hären, hvilka icke tjänat i två år, men ändock
hafva erhållit samma utbildning som de förstnämnda, och alltså med
samma skäl borde kunna erhålla befrielse från genomgående af beväringsrekrytskolan
efter afgång från fast anställning. Det stadgas nämligen
i nådiga brefvet den 20 december 1901, angående bestämmelser
i fråga om sättet för volontärs antagande och afskedande, att volontär
vid första anställningen visserligen i allmänhet skall antagas för en
tid, som efter vederbörande chefs bepröfvande bestämmes till minst
två år, räknadt från och med den 1 därpå följande november; men att
för värnpliktig, som under det år han genomgår sin första utbildning
antages till volontär under tiden mellan beväringsrekrytskolans början
och den 31 oktober, samt för den, som antages så kort tid efter den
1 november, att han anses kunna ingå i pågående rekrytskola, anställningstiden,
som i dessa fall må understiga 2 år, räknas från och med
den 1 i månaden näst efter den, under hvilken aftalet göres, och slutar
den 31 oktober det år tiden för aftalet utgår.

Värnpliktige, hvilka under sålunda angifven tid öfvergått till fast
anställning, samt andra ynglingar, som tagit fast anställning efter den

Ändring af §
36 värnpliktslagen.

24 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

1 november, men inom sådan tid, att de Kunna t ingå i då pågående
rekrytskola, kunna alltså afgå ur tjänst å samma tid och med samma utbildning
som de, hvilka haft fast anställning i fulla två år. De kunna
dock enligt nuvarande lydelsen af nämnda stadgande i värnpliktslagen
icke på grund af berörda tjänstgöring befrias från deltagande i
beväringsrekrytskola och äro ej heller skyldiga att under hela tjänstetiden
i beväringen tillhöra dess första uppbåd. Någon anledning att i
dessa hänseenden tillämpa olika bestämmelser å dem, som varit fast
anställda i fulla två år, och å dem, hvilka innehaft något kortare fast
anställning, men bibringats samma utbildning, finnes icke, och denna
skiljaktighet synes därför böra undanrödjas. Då erfarenheten därjämte
visat, att ganska stora svårigheter mött för rekryteringen af det fast
anställda manskapet, torde en lagändring i nu angifna syfte vara önskvärd
äfven med hänsyn till rekryteringens befrämjande genom den
lättnad i fullgörandet af värnplikten, som därigenom skulle beredas en
del af dem, som toge fast anställning.

Ifrågavarande volontärer skola under alla omständigheter antagas å sådan
tid under året, att de kunna genomgå eller såsom värnpliktige genomgått
rekrytskola, innan de deltaga i den första repetitionsöfningen. Efter
denna kommenderas de i allmänhet till korpralskola. Med hänsyn härtill
och då tjänstgöringen för dem, som erhållit fast anställning på allenast två
år eller kortare tid, under andra året afslutas med en andra repetitionsöfning,
torde den ifrågasatta lagändringen lämpligast kunna ske genom meddelande
af bestämmelse därom, att hvad som föreskrifves i mom. 1 af denna
paragraf äfven skall gälla den, som innehaft fast anställning vid hären
eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått
rekrytutbildning och deltagit i två repetitionsöfningar. Då det är i
hög grad önskvärd!, att de ynglingar, som redan nu fullgjort denna
tjänstgöring men innevarande år skola inställa sig till genomgående af
beväringsrekrytskolan, komma i åtnjutande af den afsedda förmånen,
har bland öfvergångsstadgandena i 52 § införts förslag till bestämmelse
i detta syfte.

Föreskrifterna angående fast anställning vid flottan gifva ej anledning
till sådan ändring af paragrafen, i hvad den rör denna del af krigsmakten,
som den nu beträffande armén föreslagna.

I anledning af den inom Sjätte arméfördelningen pågående organisationen
af landstormen, hvartill hörer, bland annat, upprättandet af
land stormsförråd, innehållande gevär, ammunition och intendenturutrustning
för landstormsmännen, har chefen för nämnda arméfördelning
i underdånig skrifvelse den 14 november 1904 framhållit nödvändig -

25

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 97.

heten däraf, att dessa förråd kunna i händelse af fientligt infall skyddas.
För detta ändamål borde landstormen närmast tagas i anspråk, men,
på grund af nuvarande lydelsen af § 36 mom. 1 yärnpliktslagen, kunde
landstormen ej i så god tid inkallas och. tråda i verksamhet, att den
förmådde trygga invid kusten eller gränsen belägna landstormsförråd.
Nämnda lagrum borde därför ändras i enlighet med det förslag, Kungl.

Makt framlagt för 1901 års Riksdag.

I nuvarande värnpliktslag har § 36 mom. 1 följande lydelse:

»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar
till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf,
må Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra
uppbåd i mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar
däraf, som finnas beliöfliga.»

8 28 mom. 2 lyder sålunda: _

»Därest i anseende till krig eller för afvärjande af befaradt eller
börjadt angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens
andra uppbåd eller någon del däraf i skilda orter eller vid olika truppslag
af hären eller vid flottan inkallas, må Konungen därom förordna,
sedan han statsrådet hört och, så vida Riksdagen ej är samlad eller
inom trettio dagar sammanträda skall, låtit riksdagskallelse utgå.»

Enligt Kungl. Maj:ts förslag till 1901 års Riksdag skulle § 36 mom.

1 värnpliktslagen erhållit följande lydelse:

»Till hemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande,
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar
däraf, som finnas behöfliga, Värnpliktig etc.».

I fråga om den föreslagna ändringen af ifrågavarande lagrum erinrade
dåvarande statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till statsrådsprotokollet för den 7 januari 1901, hurusom t. f. chefen
för generalstaben i underdånig skrifvelse den 11 februari 1896 framhållit,
att, om landstormen skulle kunna fullt tillgodogöras för kusteller
gränsförsvaret, föreskriften i § 36 mom. 1 värnpliktslagen borde
ändras därhän, att landstormen skulle kunna till hemortens försvar inkallas,
redan då fara för krig förefunnes. För en hastigt påkommande
fientlig brandskattning af viktigare orter utefter Sveriges vidsträckta
kuster under mobiliseringstiden eller för afvärjande af mindre, fientliga
företag mot kustbanor och telegraflinjer i afsikt att fördröja svenska
härens mobilisering och koncentrering eller ock till förmildrande åt
fiendens ostörda besittningstagande af för hans flotta lämpliga hamnplatser,
för alla sådana företag vore landstormen af ingen nytta, enär

Bih. till Rifod. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Åfd. 52 Höft. 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

kriget ofta utbröte först i och med dessa fientligheter, men Konungen,
enligt värnpliktslagens dåvarande lydelse, icke kunde förrän efter krigets
utbrott fatta beslut om landstormens inkallande. Någon tid för landstormens
organisation vore jämväl af nöden, innan densamma kunde träda
i verksamhet. Erfarenheten gåfve dessutom i afseende å tidpunkten för
krigsutbrott vid handen, att endast i ett fåtal fall krigsförklaring föregått
fientligheternas öppnande. Att landstormen icke kunde tagas i anspråk
under själfva mobiliseringen innebure så mycket större fara, som under
denna tidpunkt öfriga trupper — bundna som de då vore genom det
pågående mobiliseringsarbetet — omöjligen kunde påräknas för kustförsvaret.
Landstormens uppbådande samtidigt med mobiliseringsorderns
utgifvande kunde hafva stor betydelse särskild! för Gottland.
För försvaret af nämnda ö (häfdande af neutraliteten därstädes) vore
det emellertid icke nog med, att landstormen å densamma kunde i tid
inkallas till kustortens omedelbara försvar, utan borde beväringens båda
uppbåd under alla förhållanden genast vid krigsutbrott på Konungens
befallning efter statsrådets hörande vara till förfogande för att ingå i
de mobiliserade linjeafdelningarna och för detta ändamål borde § 28
uti värnpliktslagen undergå erforderlig ändring.

På grund af denna hemställan af t. f. chefen för generalstaben
hade den 4 februari 1898 till Riksdagen aflåtits nådig proposition, uti
hvilken föreslagits, bland annat, att beväringens andra uppbåd å Gottland
skulle kunna, i den mån det funnes erforderligt, inkallas samtidigt
med första uppbådet, samt att landstormen å Gottland skulle kunna
inkallas äfven vid fara för krig. Afstyrkt af lagutskottet — hufvudsakligen
på grund af betänkligheter mot skapandet af eu undantagslagstiftning
på Gottland — hade emellertid ifrågavarande proposition
icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Alltmer hade, enligt departementschefens uppfattning, betydelsen af
att redan vid fara för krig kunna taga landstormen i anspråk för hemortens
försvar trängt in uti vårt folks medvetande. Därom vittnade bland annat de
önskningsmål, som framburits, och de åtgärder, som framhållits vara behöfliga
för att mot fientliga öfverfall trygga vissa kuststäder, äfvensom, i sin
mån, den utveckling, som det frivilliga skytteväsendet erhållit. Ju mer
man sökte göra sig förtrogen med kust- och gränsförsvaret, dess mer framträdde
ock vikten af att uti de särskilda orterna redan under mobiliseringstiden,
ja, före densamma, vid behof kunna uppbåda landstormsmännen
för vidtagandet af de vid sådan tidpunkt erforderliga försvarsåtgärder,
såsom att hindra fientliga afdelningar uti deras företag mot
kuststäder och hamnplatser, mot järnvägs- och telegraflinjer, att uppehålla
framträngandet af sådana afdelningar, att skydda signalstationer

27

Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

och kabelfästen, m. m. dylikt, Det vore i betraktande häraf, som
departementschefen funne det synnerligen angeläget, att § 36 inom. 1
i värnpliktslagen erhölle den förändrade lydelse, som förverkligandet åt
nu antydda ändamål betingade.

I sin med anledning af Kungl. Maj:ts proposition om ny härordning
m. m. den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse förklarade sig Riksdagen
anse en ändring af ifrågavarande lagrum i det syfte, som åt chefen för
landtförsvarsdepartementet angifvits, vara af synnerlig vikt. Enligt det
framlagda förslaget skulle emellertid Kungl. Maj:t äga rätt att vid tala
för krig till hemortens försvar inkalla landstormen, oberoende däraf,
huruvida order om mobilisering af beväringens första och andra uppbåd
uto-ått eller beslut därom ens fattats samt utan att riksdagskallelse
behöfde& utfärdas. Då värn pliktslagens mening dittills uppenbarligen
varit, att landstorm eu i regeln skulle kunna för rikets försvar anlitas endast
i sista hand, sedan rikets försvarskrafter i öfrigt hufvudsakligen redan
tagits i anspråk, samt denna grundsats icke borde undergå rubbning i
annan mån, än som för vinnande af det med Kungl. Maj:ts förslag afsedda
ändamålet vore nödvändigt, ansage Riksdagen, att landstormens
inkallande icke borde ifrågakomma, förr än beslut om inkallande af
beväringens första uppbåd jämlikt § 28 mom. 1 värnpliktslagen i statsrådet
fattats. Att såsom villkor för landstormens uppbådande ovillkorligen
stadga, att förordnande om inkallelse jämväl af beväringens
andra uppbåd beslutats, hade däremot, med hänsyn därtill, att dess
hufvudsakliga uppgift vid mobilisering vore att bilda reserv- och
ersättningstrupper, icke ansetts lämpligt. _

Om än således enligt Riksdagens mening andra uppbådets inkallande
icke i lagen borde göras till uttryckligt villkor för landstormens
uppbådande, ansåge Riksdagen dock, att enahanda konstitutionella^ toimer,
som värnpliktslagen fordrade för inkallande af andra uppbådet,
borde stadgas för landstormens inkallande. Att i förut gällande lag så
icke skett, hade uppenbarligen berott däraf, att landstormen då endast
fått inkallas, sedan krig redan utbrutit, men då landstormens ställning
nu i viss mån blifvit en annan, ansåge Riksdagen en dylik bestämmelse

böra inflyta i lagen. .

I enlighet härmed erhöll detta lagrum den lydelse, jag förut angifvit.
På grund häraf får landstormen alltså icke uppbådas, förr än dels
beslut om inkallande af beväringens första uppbåd eller viss del däraf
blifvit fattadt, dels ock Konungen, efter det han hört statsrådet, låtit
utfärda riksdagskallelse, såvida Riksdagen ej är samlad eller skall sammanträda
inom trettio dagar.

28

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

Uti afgifvet yttrande öfver chefens för Sjätte arméfördelningen
omförmälda skrifvelse den 14 november 1904 har chefen för generalstaben
anfört, bland annat, att grundsatsen om landstormens inkallande
först efter beväringens första uppbåd syntes hafva varit stödd därpå,
att landstormen hittills saknat fredsorganisation, planer för mobilisering
samt decentraliserade utrustningsförråd, hvarigenom dess användbarhet
varit i hög grad begränsad, särslcildt om man afsett att draga nytta af
densamma före eller under fälthärens mobilisering. Sedan emellertid
landstormen numera komme att erhålla en fast organisation och förses
med utrustningspersedlar, hade frågan om landstormens användande
inträdt i ett nytt läge, som framför allt kräfde ändrade bestämmelser
om den ordning, i hvilken de olika kategorierna af värnpliktsklasser
borde tagas i anspråk för landets försvar. För att landstormen
skulle blifva till den nytta, som numera verkligen kunde påräknas af
densamma, måste inkallelsen kunna ske redan vid fara för krig och
innan det krigspolitiska läget nödvändiggjort fälthärens mobilisering
genom inkallande af första uppbådet. Ehuru § 36 mom. 1 af värnpliktslagen,
enligt dess nuvarande lydelse, gåfve Kungl. Maj:t någon
större frihet med afseende å landstormens inkallande än enligt förut
gällande lag, vore likväl det praktiska värdet af denna utvidgade rätt
väsentligen inskränkt till följd af de villkor, som vore förbundna med
dess utöfvande. Chefen för generalstaben delade därför chefens för
Sjätte arméfördelningen betänkligheter i fråga om nämnda bestämmelse
och ansåge en ändring i densamma uti den af arméfördelningschefen
antydda riktningen vara särdeles angelägen. Måhända kunde den invändningen
göras, att behofvet af skyddsåtgärders vidtagande strax före
ett befaradt krigsutbrott i viss mån öfverskattats, eller att, därest skyddsåtgärder
verkligen erfordrades före fälthärens mobilisering, de möjligen
kunde vidtagas utan inkallande af landstormen, t. ex. genom användande
af för tillfället i tjänst varande fast anställd personal, truppförbandens
skolor eller dylikt. Hvad den förstnämnda invändningen anginge,
ville generalstabschefen erinra, hurusom erfarenheterna från krigen
mellan Spanien och Nordamerikas förenta stater samt mellan Ryssland
och Japan jämväl gifvit vid handen, att fientligheter kunna komma att
taga sin början utan föregående krigsförklaring. Frankrike, som under
1870 1871 årens krig fått dyrt plikta för sin försummelse att i tid

ägna uppmärksamhet åt skyddet af sin gräns, hade sedan dess fullständigt
organiserat den vår landstorm motsvarande territorialarméns reserv,
som nu vid minsta fara för krig kunde inkallas. Inga omständigheter
förelåge, som gåfve stöd för den uppfattningen, att vi skulle hafva

29

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 97.

större anledning än andra folk att anse oss vara trygga för faran af
plötsliga fientliga öfverfall såsom inledning till ett allmänt krig. Helt säkert
läge det enda pålitliga skyddet för våra obefästade kuststäder, hamnplatser,
järnvägs- och telegraflinjer, kabelfästen, signalstationer, landstormsförråd

o. s. v. däruti, att land stormstrupper kunde vid första tecken till
krigsfara för sådant ändamål inkallas. Beträffande den invändningen,
att delar af arméns fast anställda personal — särskild! infanteriets och
kavalleriets skolor — kunde vid fara för krig användas till skydd för
hotade viktiga punkter, anför chefen för generalstaben, att rubbningar
och oreda uti hela gången af mobiliseringen för infanteriet och kavalleriet
skulle därigenom vållas, att eu ökad brist uti den redan nu svaga
kaderpersonalen vid de flesta af fälthärens infanteri- och kavalleriregementen
kunde uppstå, att eu stor del af det bästa underbefälet vid
nämnda truppslag komrne att förbrukas för sekundära ändamål, att
skolornas personal, nu centraliserad på ett fåtal orter, svårligen skulle
kunna komma fram i rätt tid till alla de hotade punkter, för hvilka de
olika kontingenterna kunde komma att afses, samt att den i förhållande
till landstormen fåtaliga personalen i alla fall icke kunde räcka till för
ändamålet, utan att sålunda många viktiga punkter måste förblifva blottade
på erforderligt skydd.

1 betraktande af dessa olägenheter kunde det med skäl ifrågasättas,
om icke ett sådant sönderdelande af våra infanteri- och kavalleriregementens
kaderstyrkor med däraf följande afsevärd nedgång i fälthärens
krigsvärde kunde medföra till och med större olyckor än om
viktiga punkter måste prisgifvas åt fiendens företag. På dessa och i
öfrig! anförda skäl har chefen för generalstaben tillstyrkt sådan ändring
af § 36 mom. 1 i värnpliktslagen, som chefen för Sjätte arméfördelningen
föreslagit. Jämväl chefen för flottans stab har förordat detta
förslag.

Utan tvifvel skulle genom den sålunda ifrågasatta ändringen af §
36 i värnpliktslagen landstormen kunna användas på ett för försvaret
afsevärdt mera praktiskt och fördelaktigt sätt än nu kan ske. I Riksdagens
omförmälda skrifvelse den 2 juni 1901 anföres väl, att värnpliktslagens
mening hittills uppenbarligen varit, att landstormen i regel
skulle kunna för rikets försvar anlitas endast i sista hand, sedan rikets
försvarskrafter i öfrigt hufvudsakligen redan tagits i anspråk, och
denna uppfattning har utan tvifvel sitt berättigande i flera afseenden,
särskild! om det gällde att i händelse af behof insätta en del
af landstonnen i fälthären, men då landstormens uppgift är att
försvara hemorten, synes mig, med de förändrade förhållanden, som

30

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

genom lanclstormens organiserande och förseende med särskild! befäl och
särskilda förråd af vapen och utrustning inträda föreskrifterna jämväl
böra undergå den ändring, att fullgörandet af denna skyldighet, som i
farans stund torde af de flesta komma att uppfattas såsom en rättighet,
må kunna under alla förhållanden leda till det åsyftade målet, hemortens
skydd, närhelst den hotas. Med nuvarande lagstiftning kan, sedan
beslut fattats om inkallande af beväringens första uppbåd helt eller delvis
samt riksdagskallelse, där sådan erfordras, blifvit utfärdad, d. v. s. i regel
sedan kriget kan anses utbrutit, landstormen användas i sådana orter, som
ligga utanför den egentliga krigsskådeplatsen, till skydd mot fientliga ströfkårer
eller mot fientliga landstigningsförsök, men, innan dessa förberedande
åtgärder ägt ruin, kan landstormen ej inkallas för att med anlitande af
de förråd, som i orterna komma att finnas, mot dylik fara försvara sin
hemort Detta är, såsom jämväl myndigheterna framhållit, så mycket
betänkligare, som under den kritiska period, då mobiliseringen pågår,
störaade anfall af fiendens förtrupper höra i möjligaste mån förekommas.
Fördelarna af den ifrågasatta lagändringen synas mig fördenskull
ligga i öppen dag. Kunna då olägenheterna häraf vara så öfvervägande,
att de böra få ställa sig hindrande i vägen därför? Så synes
mig ej vara förhållandet. I detta hänseende bör beaktas, att landstormen
icke kommer att betungas med någon tjänstgöring af ifrågavarande
slag vid andra tillfällen, än då verklig fara för krig eller för neutralitetens
brytande föreligger, och vid sådana tillfällen torde det fordrade
offret icke kunna anses för stort. I allmänhet måste ju landstormen i
allt fall, om än något senare, inkallas i de orter, där kriget utbryter, och
pa tiden för dess inkallande i andra orter torde den ifrågasatta ändringen
af föreskrifterna icke komma att utöfva något inflytande. Om emellertid
landstormen vid fara för krig blifvit i en eller flera orter inkallad,
men fredsbrott kunnat undvikas, finnes ju intet hinder för, att skälig
ersättning beredes de inkallade landstormsmännen för deras tjänstgöring.
Af dessa och öiriga af de militära myndigheterna anförda
skäl anser jag frågan om ändring af ifrågavarande paragraf af värnpliktslagen
böra ånyo underställas Riksdagens pröfning.

31

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 97.

På grund af livad jag sålunda anfört får jag i underdånighet
hemställa, det Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga en så
lydande

Lag om

ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen.

Härigenom förordnas, att §§ 6, 27, 34, 36 och 52 värnpliktslagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 6.

Äfven före det år, värnplikten inträder, må yngling anmäla sig
till inskrifning och därvid uppgifva det truppslag vid hären eller den
tjänst vid flottan, hvari han önskar inskrifvas. För bifall härtill fordras,
att han är vapenför och i öfrigt lämplig till den tjänstgöring, hvartill
han anmäler sig; dock må jämväl sådan till krigstjänst duglig men
icke vapenför yngling inskrifvas, hvilken med visshet kan förutses icke
blifva vapenför till inträdet i värnpliktsåldern.

Sålunda inskrifven värnpliktig tillhör likväl första uppbådet, intill
dess antalet af hans tjänstår i beväringen uppgår till åtta, räknade
från och med det år, då han fyllde tjuguett år.

Hvad i denna lag stadgas om värnpliktige gäller i tillämpliga
delar för de enligt denna § inskrifna, äfven innan de i värnpliktsåldern
inträdt.

§ 27.

1. Värnpliktig är, sedan han blifvit inskrifven, skyldig att för sin
utbildning tjänstgöra under fredstid i det antal dagar, som här nedan
angifves, nämligen:

a) vid fotfolket, p o sitionsar tilleriet, fästning sartilleriet, fästning singenjörtrupperna
och trängen i sammanlagdt tvahundrafyrtio dagar, hvilken
tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundrafemtio dagar
under andra året samt

med eu repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra, tredje och fjärde åren;

b) vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraj-trupperna
i sammanlagdt trehundrasextiofem dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

Inskrifning
före värnpliktsåldern.

Värnpliktigs

utbildnings tid.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om tvåhundraåttioen dagar,
som tager sin början under första året, samt

med en repetitions-(regements-)öfning om fyrtiotvå dagar under
hvart och ett af andra och tredje åren;

c) vid flottan i sammanlagd t trehundra dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras:

af de i § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra
å sjömanshus inskrifne värnpliktige till det antal Konungen bestämmer
i en följd med början under andra året,

af till fästningstjänst inskrifne värnpliktige med en första tjänstgöring
om tvåhundrafemtioåtta dagar, som tager sin början under
första eller andra året, och med en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar
under fjärde året, samt

af flottans öfrige värnpliktige med en första tjänstgöring om tvåhundra
dagar under andra året samt med en repetitionsöfning om etthundra
dagar under fjärde året.

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egentlig
sjukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som för utbildning vid
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes inskrifningsområde,
må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra
honom åliggande tjänstgöring i en följd.

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort
omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tjänstgöring vid
universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen,
må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar
i en följd.

Repetitionsöfning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna, äga rum

vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och
med den 11 juli till och med den 31 augusti samt

vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarne
afsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med
den 9 september.

2. Varder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindradt att återkomma
till station af flottan och blifva afmönstradt, innan tiden för
den tjänstgöring, till hvilken den värnpligtige inkallats, gått till ända,,
är denne likväl skyldig att tjänstgöra ombord, till dess afmönstringen
ägt rum.

33

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Ersättning för den Överskjutande tjänstgöringstiden erhåller den
värnpliktige enligt särskilda bestämmelser.

3. Har värnpliktig under i inom. 1 föreskrifven tjänstgöring
blifvit'' fälld till straff för rymning, eller har hans tjänstgöring afbrutits
för verkställighet af straffarbete eller omedelbart ådömdt fängelsestraff,
skall den tid, under hvilken han var rymd eller hans tjänstgöring
sålunda var afbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. _ I hvad mån
den värnpliktige må tillgodoräkna sig fullgjord del af tjänstgöringen,
samt i hvilken ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet,
bestämmer Konungen.

§ 34.

1. Den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan eller
vid härens eller flottans reserv under sammanlagdt minst två år, skall efter
afgången från sagda anställning, så länge han i^ följd af sin värnplikt
kvarstår i boväringen, tillhöra dess första uppbåd. Sådan värnpliktig
anses hafva fullgjort den i § 27 föreskrifna första tjänstgöring, men
är skyldig att med vederbörlig åldersklass deltaga i repetitionsöfning.

Detsamma gäller ock den, som innehaft fast anställning vid hären
eller dess reserv under kortare tid än två år, såframt han undergått
rekrytutbildning samt deltagit i två repetitionsöfningar.

2. Den, som under minst två år varit inskrifven såsom studerande
vid universitet eller annan statens högskola eller aflagt examen
vid navigationsskola, tillhör likaledes första uppbådet under hela sin
tjänstetid i beväringen.

§ 36.

1. För hemortens försvar må Konungen, efter statsrådets hörande,
till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar

däraf, som finnas behöfliga. _ _ „

Landstormens inkallande till tjänstgöring sker på sätt i § ^9 mom.

2 är föreskrifvet. , . .....

2. Värnpliktig, som tillhör landstormen, är underkastad de i kriminallag
för krigsmakten gifna bestämmelser såväl under afl tjänstgöring
och marsch eller annan färd, då han står under militärbefäl,
som ock i fråga om åtlydnad af inkallelse i enlighet med § 29 mom.
2 till tjänstgöring, som i mom. 1 här ofvan omförmäles.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 52 Häft. 5

Värnpliktig,
som tillhört
härens eller
flottans fast
anställda
personal
m. m.

Landstormens

inkallande.

När värnpliktig,
som
tillhör landstormen,
är
underkastad
krigslag.

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

Värnpliktigs
utbildning
under öfvergångstiden.

Öfrergåiigsstadgandeii.

§ 52.

... . 1- ,ynder " 1902 skall värnpliktig, som tillhör andra klassen och
ai mskrifven vid fotfolket, artilleriet, ingeniörtrupperna eller trängen
tor sm utbildning tjänstgöra under tjugutvå dagar.

i qa92‘ 10A?ra,fnA,de iy”5rnpliktig, som inskrifves under något af åren
1902, 1903, 1904, 1905, 1906 eller 1907, skola, utom i det fall här
nedan saga, föreskrifterna uti § 27 mom. 1 angående värnpliktigs tjänstgoringsskyldighet
under fredstid icke tillämpas. Sådan värnpliktig är i
stallet skyldig att för. sm utbildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt
etthundrasjuttiotvå dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

a) vid fotfolket, positionsartilleriet, fästning sartilleriet, fästning sina eniörtrupperna
och trängen:

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundratolf dagar
under törsta aret samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettio dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren;

pern^ Vid rytteriet'' fö^rtilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrup -

med en första tjänstgöring (rekrytskola) om etthundratrettiosju
dagar under första året samt

med en repetitions-(regements-)öfning om trettiofem dagar under
andra aret;

c) vid flottan:

„ . de * § 25 mom. 1 a) nämnde värnpliktige äfvensom af andra

a sjömanshus inskrift värnpliktige, till det antal Konungen bestämmer,
i en iöljd med början under första eller andra året,

. fästningstjänst inskrift^ värnpliktige med en första tjänst göring

om etthundratrettiosju dagar, som tager sin början under första
eller andra året, och med en repetitionsöfning om trettiofem dagar
under tredje året, samt

af flottans ö frige värnpliktige med en första tjänstgöring om åttiosex
dagar under första året samt med en repetitionsöfning om åttiosex
dagar under andra året.

Yngling, som under åren 1906 och 1907 inskrifves på grund af
§ i denna lag, men först år 1908 eller därefter uppnår värnplikts -

35

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 97.

åldern, är skyldig att, i den ordning Konungen bestämmer, tjänstgöra

under så lång tid, som i § 27 föreskrifves. .

Värnpliktig, uttagen till trängen i förvaltningstjänst eller egen ig
siukvårdstjänst, till stationstjänst vid flottan eller till särskild befattning
vid hären eller flottan, så ock värnpliktig, som for utbildning vid
Gottlands infanteriregemente uttagits från annat regementes mskrifningsområde,
må, på sätt Konungen finner godt förordna, fullgöra

honom åliggande tjänstgöring i en följd , u • t

Värnpliktig, som aflagt medicine kandidatexamen . och tullgjoit

omedelbart därefter följande föreskrifven propedeutisk tJan8tg™| ^1
universitetsklinikerna, äfvensom värnpliktig hvilken a^gt tandlak
examen, må, på sätt Konungen förordnar, fullgöra tva eller flera repeti

tionsofmngar i^^ Jgom fuiigjort honom åliggande första tjänstgöring

senare än den åldersklass, som han tillhör, är skyldig fullgöra den
tjänstgöringsskyldighet, som åligger värnpliktig i den klass, med hvil

ken han fullgör första tjänstgöringen.

Stadgandet i S 34 mom. 1, att värnpliktig, som afses i andra
stycket af samma iment, anses hafva fullgjort den i § föresena
första tjänstgöring, skall vinna tillämpning genast efter utfärdandet åt

denna lag.»

Hvad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets öfriga ledamöter instämde, behagade
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas åt
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:
J. V. Wallin.