Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 81.
1
N:o 81.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning;
gifven Kristiania slott den 6 mars 1905.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om inskränkning i
rätten att erhålla ägostyckning.
Kungl. Maj:t, förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
Under hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:
GUSTAF.
Ossian Berger.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 40 Käft. (No 81).
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Förslag
till
Lag
om inskränkning'' i rätten att erhålla ägostyckning.
Härigenom förordnas som följer:
I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ej ägostyckning ske eller förordnande för landtmätare att
verkställa ägostyckning meddelas, utan att Konungens befallningshafvande
gifvit tillstånd till ägostyckningen.
Vill någon erhålla sådant tillstånd, ingifve till Konungens befallningshafvande
uppgift om sättet för den tillämnade styckningens verkställande.
Ej må tillstånd lämnas, med mindre hvarje lott, som komme
att erhålla inägor, skulle med hänsyn såväl till dessa ägors omfattning
som ock till den myckenhet husbehofsskog, odlings- och mulbetesmark,
som blefve lotten tilldelad, varda tjänlig för själfständigt jordbruk, eller
ock ägostyckningen erfordras för bildande af bostadslägenhet eller för
industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål.
Öf ver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu
är sagdt, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet
är stadgad.
Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.
Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens
ikraftträdande blifvit sökt, men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit
till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, eller afhandling,
på grund hvaraf ägostyckning sökes, är upprättad före nyssnämnda
dag, denna lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall tillämpas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
3
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 3 februari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger:
»Kommittén för utredande af frågan »huruledes den själfägande jordbrukande
befolkningens ställning i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas
och stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar
befrämjas» har i sitt afgifna betänkande bland annat föreslagit särskilda
bestämmelser i afseende å ägostyckning i de fem norrländska länen. Af
motiven till detta förslag framgår, att kommittén gjort den erfarenheten,
att ägostyckning i nämnda län i stor utsträckning användts på ett sätt,
som vore till men för jordbruket, i det att inägojord afstyckades, utan att
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
därmed följde erforderlig husbehofsskog, betes- och odlingsmark, hvilket
hade sin grund däri, att trävarubolagen på många platser vore villiga att
afhända sig den för bolagen ofta mera besvärliga än inbringande inägojorden,
men visade en afgjord och lätt förklarlig obenägenhet att låta
skogsmark medfölja.
I betänkandet framhålles vidare, att äfven om de af kommittén föreslagna
nya bestämmelserna om ägostyckning skulle blifva godkända, en
afsevärd tid likväl torde komma att förflyta, innan lag i ämnet kunde
blifva utfärdad. Under tiden kunde ägostyckningarna på trävaruindustriens
hemman utan tvifvel väntas komma att fortgå i en otillfredsställande
riktning. Det vore äfven att befara, att benägenheten för ägostyckning
under nämnda mellantid komrae att betydligt ökas. Om nämligen
sågverksbolagen och de enskilda skogsspekulanterna funne lagförslagets
bestämmelser för sig obekväma, skulle de utan tvifvel skynda sig att ägostycka
sina hemman och därigenom undandraga sig en eventuell ny lagstiftnings
inskränkningar i ägostyckningsfriheten. Härigenom kunde det
lätteligen komma att inträffa, att en antagen ny lag blefve så godt som
värdelös,. i det att det stora flertalet ägostyckningar, där det gällde att
afskilja jordbruksägorna från trävaruindustriens skogshemman, redan innan
lagen trädt i kraft blifvit undangjorda. Kommittén trodde sig därför böra
föreslå, att en provisorisk lag så skyndsamt som möjligt utfärdades, hvarigenom
rätten till ägostyckning i Norrland i viss mån inskränktes, till dess
ny lagstiftning om ägostyckning kunde blifva genomförd.
Den af kommittén i sådant syfte föreslagna bestämmelsen innehåller,
att i de fem norrländska länen ägostyckning tills vidare ej må äga rum i
annat fall än som omförmäles i 3 § af lagen om hemmansklyfning, ägostyckning
och jordafsöndring den 27 juni 1896.
Hvad kommittén vill hafva upphäfdt tills vidare är alltså den uti
2 § af nämnda lag medgifna rätt att få ägostyckning å hemman, som
tillhör en enda ägare eller ock flera delägare under samnad hand, hvaremot
ägostyckning fortfarande skulle få äga rum i det fall, att hemmanets
ägare till annan upplåtit viss till gränserna bestämd ägovidd att såsom
hemmansdel ägas. Kommitténs majoritet har ansett, att denna senare form
af ägostyckning borde bibehållas, emedan den vore ett institut, som ofta
kunde vara särskildt allmogen till afsevärd nytta såsom en snabb och
billig form för delning af ett hemmans jord, samt dessutom icke i någon
högre grad ägnade sig att användas i det syfte, man genom suspensionen
velat förekomma. En af kommitténs ledamöter har dock varit skiljaktig
och menat, att inskränkningen borde, för att blifva fullt verksam, omfatta
äfven sist omförmälda fall. A andra sidan framhåller denne leda
-
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
möt, att genom kommitténs förslag skulle förhindras, att ett stärbhus
kunde genom ägostyckning i stället för hemmansklyfning dela ett hemman
mellan de olika dekägarne, hvilket vid en tidigare ifrågasatt suspension
af ägostyckningslagen inom Riksdagen framhållits såsom en väsentlig olägenhet.
Omförmälde kommittéledamot har därför hemställt, att den provisoriska
inskränkningen i ägostyckningslagens tillämpning skall gälla alla
fall af ägostyckning med rätt för Konungens befallningshafvande att medgifva
ägostyckning, så snart den kan antagas ej komma att kränka något
verkligt jordbruksintresse. I denna hemställan har jämväl en annan kommittéledamot
instämt.
Öfver kommitténs förslag hafva utlåtanden infordrats dels från
landtmäteristyrelsen och dels från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i de fem norrländska länen. Af dessa myndigheter har Eders Kungl. Majrts
befallningshafvande i Västerbottens län anslutit sig till den skiljaktiga
mening, jag här ofvan berört.
Förutom de anmärkningar, som i berörda reservation gjorts mot
kommitténs förslag, framhåller nämnde befallningshafvande ytterligare, att
detta förslag skulle komma att verka hindrande på bildande"^ af egnahemssamhällen.
Kommittén har visserligen ej förbisett denna omständighet,
men ansett, att det vore en för norrländska förhållanden främmande angelägenhet.
Denna uppfattning säger sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västerbottens län ej kunna dela. Väl vore det sant, att
hittills ägostyckning till egnahemssamhällen ej tagit någon fart inom länet,
men det vore ej tillrådligt att för en obestämd tid framåt stänga eller
väsentligt försvåra möjligheten härtill. Tillika meddelas, att länets hushållningssällskap
för befrämjande af egnahemsrörelsen inom länet begärt
medel ur det för sådant ändamål till disposition ställda anslag.
Äfven landtmäteristyrelsen och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jämtlands län hafva framhållit faran, att den af kommittén föreslagna
bestämmelsen skulle verka till hinder för bildande af egna hem.
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Gäfleborgs och Norrbottens
län hafva beträffande kommitténs förslag framhållit behofvet af öfvergångsstadganden
till förekommande af, att alla ägostyckningar, hvilka icke
hunnit föras till slut före lagens promulgerande, skulle afbrytas och ej få
verkställas.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län har
ej haft något att erinra mot kommitténs förslag.
Utan att för närvarande vilja yttra mig angående de af kommittén
föreslagna särskilda bestämmelser beträffande ägostyckning i Norrland,
6
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 81.
anser jag, i likhet med de hörda myndigheterna, det vara önskvärd t, att
åtgärder vidtagas till förekommande af att en eventuell lagstiftning blifver
gagnlös. Det stadgande, som kommitténs majoritet i sådant syfte föreslagit,
synes mig emellertid vara alltför lätt att kringgå. Om ändamålet skall
vinnas, tror jag det vara nödvändigt att såsom regel upphäfva all rätt
till ägostyckning, men på samma gång hålla en utväg öppen att få ägostyckning
till stånd, ifall sådan, efter särskild pröfning, finnes icke stå i
strid med de intressen, som det gäller att skydda, eller ock erfordras för
ett ändamål, för hvilket jordbruksintresset får vika. Anledning af sistantydda
art synes mig vara för handen, om ägostyckning erfordras för
bildande af egna hem, för industriell anläggning eller för annat dylikt
ändamål. Den erforderliga särskilda pröfningen synes lämpligast böra
öfverlämnas åt vederbörande befallningshafvande med rätt att öfverklaga
dess beslut i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är stadgad.
Lagens giltighet torde böra begränsas till den tid, som högst kan anses
åtgå innan kommitténs hufvudsakliga förslag blifvit slutligen pröfvade och
de i följd däraf beslutade åtgärder genomförda, och jag föreslår i sådant
afseende den 1 januari 1910. Hvad angår lagens tillämpning å redan påbörjade
ägostyckningar anser jag, för ändamålets vinnande, erforderligt,
att lagen i regeln tillämpas på hvarje ägostyckning, som ej vid lagens ikraftträdande
blifvit fastställd; dock synes mig billigheten kräfva, att undantag
sker till förmån för ägostyckningar, som blifvit igångsatta på en tid,
då kommittéförslagen kunna antagas icke hafva varit för allmänheten kända,
t. ex. före den 1 januari 1905».
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i öfverensstämmelse
med hans nu afgifna yttrande affattadt förslag till lag om
inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, af den lydelse bilagan litt. A
till detta protokoll utvisar, hemställde han i underdånighet, att högsta
domstolens utlåtande öfver förslaget måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen
omförmäler, genom note ur protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet
Aug. von Hartmansdorff.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
7
Bil. litt. A.
Förslag
till
Lag
om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Härigenom förordnas som följer:
I Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län må ägostyckning ej ske, utan att Konungens befallningshafvande
därtill lämnat tillstånd. Sådant tillstånd må ej meddelas, med mindre de
särskilda lotter, som genom ägostyckningen skulle uppkomma, äro tjänliga
för jordbruk, eller ock ägostyckningen erfordras för bildande af egna hem,
eller för industriell anläggning eller för annat dylikt ändamål.
öfver Konungens befallningshafvandes beslut i ärende, hvarom nu är
sagd t, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet är
stadgad.
Denna lag träder genast i kraft och gäller till den 1 januari 1910.
Den äger tillämpning jämväl i afseende å ägostyckning, som före lagens
ikraftträdande blifvit sökt men ännu icke fastställd; dock att, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning inkommit
till Konungens befallningshafvande före den 1 januari 1905, denna
lag i afseende å sådan ägostyckning ej skall tillämpas.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 14 februari 1905.
Andra rummet.
Närvarande:
Justi tieråden
Skarin,
Cassel,
Quensel,
Silverstolpe,
friherre Marks
VON WURTEMBERG.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Hellner anmälde
note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3 innevarande februari, utvisande,
att Kungl. Maj:t i nåder förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, inhämtas öfver upprättadt
förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning;
och föredrog tillförordnade byråchefen Hellner berörda under litt. B vid
detta protokoll fogade förslag.
Vid granskning af förslaget anfördes af:
Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg: »Det af den så kallade
Norrlandskommittén afgifna förslag till särskilda bestämmelser om ägostyckning
i de norrländska länen torde såväl till sitt hufvudsyfte — att
på lagstiftningens väg motarbeta uppkomsten af skoglösa eller skogfattiga
hemmanslotter — som ock beträffande detaljerna komma att framkalla
meningsskiljaktighet. Men såframt man ej redan från början är beredd
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
att utan närmare undersökning afvisa förslaget, synes det uppenbart, att,
på sätt kommittén framhållit, provisoriska lagstiftningsåtgärder böra med
det snaraste vidtagas till förhindrande däraf, att fastighetsägare, just med
hänsyn till förslaget, skynda att i större omfattning påkalla ägostyckning
enligt nu gällande bestämmelser, något som tydligen skulle i väsentlig
grad omintetgöra verkningarna af de ifrågasatta nya föreskrifterna.
Här åsyftade provisoriska lagstiftning kunde enligt min tanke lämpligen
hafva gått ut på att under vissa år fullständigt inställa ägostyckningen
i Norrland. Att sålunda under en kortare tid låta jorddelningen
försiggå allenast i de två former — klyfning och afsöndring — som intill
helt nyligen voro de enda af lagen erkända, torde under här föreliggande
förhållanden näppeligen kunna anses innefatta någon hänsynslöshet
mot fastighetsägarne, och några praktiska svårigheter skulle, såvidt jag
förstår, ej hafva varit att befara af en dylik lagstiftningsåtgärd.
Det remitterade förslaget går emellertid eu annan väg. Enligt detsamma
skall det nämligen ankomma på administrativ myndighet att i
hvarje särskildt fall efter vissa i lagen angifna grunder pröfva, huruvida
ägostyckning må komma till stånd. Utan att förbise de fördelar denna
anordning innebär framför det ovillkorliga förbudet hyser jag dock någon
tvekan angående möjligheten att på den väg, som här afses,"få till stånd
en säker, följdriktig och enhetlig tillämpning af de regler, som innehålla
villkoren för ägostycknings tillåtande.
Då det emellertid, såsom nyss framhållits, ej kan anses innebära
någon rättskränkning, om en eller annan jordägare utan tillräcklig anledning
skulle under några år hindras att ägostycka. sin jord, samt någon
afsevärd olägenhet ej heller torde uppstå däraf, att tillstånd till ägostyckning
lämnas i ett eller annat enstaka fall, där sådan tillåtelse, strängt
taget, ej borde ifrågakomma, anser jag med hänsyn till angelägenheten af
att här åsyftade provisoriska lagstiftning snarast möjligt kommer till stånd
mig ej böra afstyrka förslagets framläggande för Riksdagen.
I afseende å vissa detaljer i förslaget nödgas jag emellertid framställa
erinringar.
Sålunda kan jag ej finna annat än att, då såsom villkor för ägostycknings
tillåtande uppställes, att de tillämnade ägolotterna skola hvar
för sig vara tjänliga för jordbruk, förslaget går längre än med dess allmänna
ståndpunkt är förenligt. Då man öfverger den rena förbudsståndpunkten
och anordnar pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall,
är det svårt att inse, hvarför, såsom enligt förslaget skulle blifva fallet,
tillstånd till ägostyckning skulle vägras, där det hemman eller den hemmansdel,
som skulle styckas, består uteslutande af skogsmark, eller där
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 40 Häft. 2
10
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
genom styckningen skulle uppkomma — jämte en eller flera lotter af inägor
med nödig skog, odlingsmark och mulbete — tillika någon lott, som
uteslutande eller hufvudsakligen bestode af skogsmark. I intetdera af
dessa fall torde något jordbruksintresse stå i vägen för ägostyckning, och
enligt de af kommittén föreslagna definitiva bestämmelserna skulle hinder
därför ej heller möta.
Hvad förslaget innehåller om tillåtande af ägostyckning, där densamma
erfordras för bildande af egna hem, synes jämväl gifva anledning
till erinran. Om, såsom väl får antagas, uttrycket »egna hem» här skall
äga den betydelse, som detsamma erhållit genom den under senare tid
framträdande så kallade egnahemsrörelsen, lära därunder innefattas ej
allenast bostadslägenheter på landsbygden utan ock smärre jordbrukslägenheter,
innehafda af själfägande brukare, som dock ej uteslutande lifnära
sig af sitt jordbruk. Skulle nu, så snart ägostyckning ifrågakomma
för bildande af en dylik jordbrukslägenhet, tillstånd till styckningen meddelas
utan hänsyn till befintligheten eller saknaden af nödig skogsmark,
blefve följden lätt den man velat undvika, nämligen att ägostyckningen
äfven framgent komme att i afsevärd omfattning användas till bildande
af jordbruksfastigheter med ringa eller ingen skog. Skall ej syftemålet
med den provisoriska lagstiftningen äfventyras, torde det alltså vara omöjligt
att däri taga hänsyn till andra »egna hem» än sådana, där bostaden
är det väsentliga, Någon egentlig olägenhet af att förslaget ändras i sådan
riktning lärer ej vara att befara, då egnahemsrörelsens syften i hufvudsaklig
grad kunna, åtminstone under de år provisoriet varar, tillgodoses
på jordafsöndringens väg. Orden »egna hem» torde alltså i förslaget böra
utbytas mot »bostadslägenhet».
Hvad slutligen angår den föreslagna öfvergångsbestämmelsen, så
innebär densamma att, med undantag allenast för de fall, där ansökning
om förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckning blifvit gjord
före den 1 januari 1905, de föreslagna nya stadgandena skola genast erhålla
tillämpning och detta äfven i afseende å ägostyckning, som redan
blifvit påbörjad. Om alltså någon för längre tid tillbaka genom aftal
förvärfvat ett område att ägas såsom hemmansdel men underlåtit att före
sistnämnda dag vidtaga åtgärd för ägostycknings åvägabringande, skulle
han jämlikt den nya lagstiftningen kunna förhindras att erhålla ägostyckning
och följaktligen gå miste om de fördelar, han afsett att genom aftalet
bereda sig. Att sålunda en rättighet, som någon förvärfvat under
hägnet af bestående lag och tilläfventyrs utan tanke på möjligheten af en
lagförändring, skulle kunna i lagstiftningsväg omintetgöras, är enligt min
tanke ej förenligt med de grundsatser, som hos oss såväl som annorstädes
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
gjort sig gällande i fråga om ikraftträdandet af privaträttsliga lagstadganden,
och en dylik retroaktiv tillämpning lärer ej heller låta sig försvara
med några som helst socialpolitiska eller praktiska grunder. Dylika grunder
torde, såvidt fråga är om ägostyckning på grund af föregående aftal, på
sin höjd böra föranleda en i så måtto tillbakaverkande tillämpning af
lagen att, om aftalet är tillkommet före lagens promulgerande, men efter
en viss dag, infallande någon kort tid efter förslagets framläggande för
Riksdagen, Konungens befallningshafvandes tillstånd till styckningen skall
erfordras.»
Justitierådet Silverstolpe: »Det föreliggande lagförslaget afser att
medelst en provisorisk inskränkning i rätten att inom de norrländska länen
erhålla ägostyckning söka förebygga, att genom fortsatt ägostyckning enligt
nu gällande bestämmelser en eventuell lagstiftning i ämnet i den riktning,
som af den så kallade Norrlandskommittén angifvits, skulle blifva
gagnlös. Jag finner väl på de af justitierådet friherre Marks von Wurtemberg
anförda skäl en dylik provisorisk lagstiftningsåtgärd vara af nöden,
men densamma lärer i hvarje fall icke böra sträckas längre, än omständigheterna
oundgängligen föranleda. De af kommittén föreslagna nya
stadgande^ om ägostyckning inom de norrländska länen hafva, såsom i
kommitténs betänkande särskilt framhållits, uteslutande till mål jordbrukets
bevarande därstädes. På sätt af justitierådet friherre Marks von
Wurtemberg närmare utvecklats, skulle emellertid enligt förslaget i vissa
af honom angifna fall ägostyckning blifva förbjuden, ehuru i dessa fall
icke något jordbruksintresse kan anses lägga hinder i vägen därför. Till
undvikande af denna fullkomligt onödiga inskränkning i rätten att erhålla
ägostyckning torde förslaget böra underkastas sådan omarbetning, att
ägostyckning i berörda fall må efter tillstånd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
kunna äga rum.
Vidare synes i lagen böra tydligt uttalas, att Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
tillstånd till ägostyckning, där sådan finnes kunna ske,
skall lämnas, innan förordnande för landtmätare att verkställa ägostyckningen
meddelas.
_ I fråga om den föreslagna öfvergångsbestämmelsen instämmer jag
med justitierådet friherre Marks von Wurtemberg.»
Justitierådet Quensel: »Jag anser förslaget böra omarbetas i de af
justitierådet friherre Marks von Wurtemberg anmärkta afseenden.
Tillika anser jag önskligt, att lagen med erforderlig tydlighet utmärker,
huruvida Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till ägostyckningen
skall inhämtas, innan landtmätare erhåller förordnande att
verkställa ägostyckningen.»
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Justitierådet Cassel, att han ansåg förslaget ej föranleda annan anmärkning
än såvidt anginge den föreslagna öfvergångsbestämmelsen, i
hvilket afseende justitierådet på de af justitierådet friherre Marks von Wiirtemberg
anförda skäl hemställde, att förslaget i denna del måtte till undvikande
af de utaf justitierådet friherre Marks von Wurtemberg påpekade
olägenheter undergå erforderlig jämkning.
Justitierådet Skärm: »Förslaget synes mig sakna erforderlig klarhet
och tydlighet beträffande det förfaringssätt, som för erhållande af ägostyckning
enligt förslaget bör iakttagas. Ägostyckning får uti de ifrågavarande
länen ej ske, heter det, utan Kungl. Maj-.ts befallningshafvandes
tillstånd, och sådant tillstånd får ej utom i vissa angifna fall meddelas,
med mindre de särskilda lotter, som skulle genom ägostyckningen uppkomma,
äro »tjänliga för jordbruk». För att Kungl. Maj:ts befallningshafvande
skulle kunna meddela den pröfning, en tillståndsansökan föranleder,
förutsattes således, att för Kungl. Maj:ts befallningshafvande framlägges
en fullständig plan för styckningen med så utförlig beskrifning på de
ägor, som skola tilldelas hvarje lott, att däraf lottens tjänlighet för jordbruk
kan bedömas, klar skifte nyligen ågått hemmanet, torde väl i allmänhet
skifteshandlingarna lämna erforderliga upplysningar om ägornas
beskaffenhet; men är hemmanet oskiftadt, eller hafva dess ägor efter ett
för längre tid sedan verkställdt skifte genom odling, skogsavverkning eller
annorledes kommit uti ett väsentligen förändradt skick, lärer särskild beskrifning
erfordras; och i alla händelser synes en karta, utvisande planen
för styckningen och för öfrigt inrättad såsom 16 § af ägostyckningslagen
föreskrift er, i de flesta fall böra för Kungl. Maj:ts befallningshafvande företes.
Då styckningen ej får verkställas annorlunda än Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillåter, och den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkända
planen följaktligen skall vid förrättningen lända till noggrann efterrättelse,
lära de preliminära åtgärder, som sålunda må erfordras för erhållande
af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd, väl ej kunna eller
böra vidtagas af annan än en af Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnad
landtmätare. Den, som önskar erhålla ägostyckning, kan emellertid
ej af förslaget vinna nödig upplysning hur han för sådant ändamål har
att lämpligast förfara.
Antingen kan han ju hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande söka
förordnande för landtmätare att verkställa styckningen. Kungl. Maj:ts befallningshafvande
meddelar kanske ett sådant förordnande under förutsättning
eller möjligen med uttrycklig föreskrift att landtmätaren, innan förrättningen
afslutas, förskaffar Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till
densamma. Men det kan ju också tänkas, att Kungl. Maj:ts befallnings
-
jKungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
13
hafvande vägrar meddela det begärda förordnandet, innan tillstånd sökts
och meddelats. I detta senare fall får väl sökanden ånyo vända sig till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande med anhållan om förordnande för landtmätare
att vidtaga på honom ankommande åtgärder, för att tillstånd må
kunna sökas och erhållas, och, sedan sådant tillstånd lämnats, begära nytt
förordnande för landtmätare att verkställa själfva förrättningen.
Eller också kan sökanden börja med ansökan om förordnande beträffande
preliminäråtgärderna och efter vunnet tillstånd söka förordnande
till styckningen.
Det synes mig vara att befara att utan bestämdare föreskrifter i
detta hänseende i olika län kommer att olika förfaras, därigenom onödiga
kostnader, tidsutdräkt och andra olägenheter kunna uppstå.
Jag instämmer i hvad friherre Marks von Wurtemberg anmärkt
mot förslaget, såvidt detsamma kan anses innefatta hinder mot styckning
af ett uteslutande af skogsmark bestående hemman, eller mot utläggande
af någon lott, som består uteslutande af skogsmark.
Uttrycket »tjänliga för jordbruk», som väl är tillämpligt äfven på
lägenhet, som saknar husbehofsskog, betes- och odlingsmark, återger väl ej
hvad här menas.
Hvad som bör förstås med »egna hem» torde ej vara i lag fastslaget.
Af Kung!, kungörelsen den 17 juni 1904 synes, att till egna hem hänföras
jämte bostadslägenheter, där bostaden är det väsentliga, äfven jordbrukslägenheter,
afsedda för idkande af jordbruk. Till sistnämnda slag af
egna hem kunna ju hänföras lägenheter af mycket ringa omfattning utan
all husbehofsskog, betes- eller odlingsmark och väl i allmänhet hvarje litet
område, där jordbruk kan idkas; men det är ju ej förslagets mening
att en dylik lägenhet eller ett dylikt område skall få utläggas såsom särskild
lott vid ägostyckning.
Uttrycken »tjänliga för jordbruk» och »egna hem» synas mig därför
kunna verka vilseledande och föranleda en lagtillämpning stridande mot
förslagets mening.
Innebörden af stadgandet i mellersta stycket om rätt till klagan är
väl den, att sökande, hvars begäran om tillstånd af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämnats utan bifall, må öfver sådant Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut föra klagan i den ordning, som för ekonomimål i
allmänhet är stadgad. Rätt till klagan öfver ett Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom tillstånd meddelats, är ej någon förbehållen.
Det synes mig, som om stadgandets mening skulle kunna tydligare och
riktigare uttryckas.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
Då emellertid behof af en skyndsam lagstiftningsåtgärd i förslagets
syfte uppenbart förefinnes, och vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande
utan allt tvifvel vid pröfning af tillståndsansökningar komma att
tillse det berörda syfte, såvidt möjligt, iakttages, synas mig de anmärkningar,
jag funnit kunna mot förslaget göras, icke vara af den vikt, att de
böra utgöra hinder för förslagets antagande eller föranleda annat afseende
än de jämkningar i redaktionen, som må kunna af dem påkallas.»
Ur protokollet
Aug. von Hartmansdorff.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
15
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet infor
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Kristiania slott måndagen den 6 mars 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikesärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Ramstedt,
Berger,
Meter.
Justitieråden: Lindbäck,
Claéson.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger
Högsta domstolens genom not ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 3 sistlidne februari inhämtade utlåtande öfver upprättadt^
förslag till lag om inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innebörd anförde föredragande
departementschefen:
»Med anledning af de inom högsta domstolen framställda anmärkningar
har förslaget undergått en omarbetning. För de ändringar, som
härvid företagits, torde jag i allmänhet få åberopa de inom högsta domstolen
anförda skål, och anhåller jag nu allenast att få uppehålla mig vid
hvad som angår öfvergångsbestämmelsen. Flertalet af högsta domstolens
ledamöter hafva framställt anmärkning mot denna, såvidt den rörer ägostyckning
på grund af föregående aftal. Det må gärna medgifvas, att
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 81.
det skalle vara önskvärd! att all retroaktiv tillämpning af de föreslagna
stadgandena kunde undvikas, men om lagen skall erhålla åsyftad verkan,
torde det vara nödvändigt att i detta fall göra en afvikelse från vanliga
regler. Detta erkännes ock af de ledamöter, som framställt ifrågavarande
anmärkning, men flertalet af dem hysa den uppfattning, att det för ändamålets
vinnande vore tillräckligt att gifva lagen en tillbakaverka,nde tilllämpning
i så måtto, att om aftalet tillkommit före lagens promulgerande,
men efter en viss dag, infallande någon kort tid efter förslagets framläggande
för Riksdagen, Konungens befallningshafvandes tillstånd skulle
erfordras. Jag befarar emellertid att, om denna anvisning följdes, en utväg
skulle öppnas att på förhand omintetgöra lagens verkan. Det är
ganska sannolikt, att äfven en kort tidrymd efter lagens framläggande för
Riksdagen skulle vara tillräcklig för dem, som ville undgå lagens verkningar,
att uppgöra försäljningsaftal, som sedermera kunde åberopas såsom
grund för ägostyckning. A andra sidan skulle man ej heller genom att
följa berörda anvisning kunna alldeles förebygga, att icke i fullkomligt god
tro försäljningsaftal komme att före lagens promulgerande träffas, hvilka
drabbades af lagens bestämmelser. Gifvet är emellertid, att dylika händelser
såvidt möjligt böra undvikas, och jag anser därför riktigt att i anledning
af den inom högsta domstolen gjorda anmärkningen jämka öfvergångsstadgandet
därhän, att aftal, som ingåtts t. ex. före den 1 januari
1905, må kunna föranleda ägostyckning äfven om förrättningen ej sökes
förrän efter nämnda dag.»
Sedan departementschefen härefter uppläst i enlighet med det nu
afgifna yttrandet affattadt förslag till lag om inskränkning i rätten att
erhålla ägostyckning, hemställde departementschefen i underdånighet, att
förslaget måtte, jämlikt 87 § regeringsformen, genom nådig proposition
för Riksdagen till antagande framläggas.
Justitierådet Claeson, med hvilken justitierådet Lindbäck förenade
sig, yttrade: »Enligt det nu framlagda lagförslaget skall förbud mot ägostyckning
gälla i fråga om hvarje afhandling, som uppgjorts efter innevarande
års början. Härigenom tillerkännes lagen tillbakaverkande kraft.
Men detta torde icke öfverensstämma med de grundsatser, hvilka hittills
i allmänhet följts på det civila lagstiftningsområdet. Aftal, som träffats
under skydd af gällande lag, synes böra i allo respekteras. Jag anser mig
fördenskull böra i underdånighet tillstyrka, att åt öfvergångsbestämmelsen
i lagförslaget gifves den förändrade affattning, att lagen ej må tillämpas
på afhandlingar om ägostyckning, hvilka upprättats innan lagen träder
i kraft.»
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 81.
17
Statsrådets
hemställan;
öfrige ledamöter tillstyrkte bifall till departementschefens
och täcktes med bifall till denna hemställan Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten förordna, att till
Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition i ämnet af
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Olander.
\
Bih. till Piksd. Prof. 1905. 1 Sand. 1 Afd. 40 Haft.