Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
1
N:o 8.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående en
väganläggning inom Norrbottens län mellan Karesuando
by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken
med biväg till Idivuoma gästgifvar gård; gifven Stockholms
slott den 31 december 1904.
Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,
att till anläggning af väg inom Norrbottens län mellan Karesuando
by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg
till Idivuoma gästgifvargård anslag må, under i statsrådsprotokollet
angifna villkor och förutsättning, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader
beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens
anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget
icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen
beräknade kostnaden.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCÅE.
Hjälmar Westring.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 6 Höft. (N:ris 8—10.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer och
Virgin.
Departementschefen statsrådet Westring yttrade:
Uti underdånig skrifvelse den 7 november 1903 har Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, med anledning af hos
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande af befullmäktigade ombud från
Enontekis kommun gjord framställning, hemställt om beviljande af
statsanslag till anläggning af väg mellan Karesuando by i Enontekis
socken och gränsen mot Juckasjärvi socken.
Vid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse äro fogade
dels en af distriktsingenjören Erik Wedberg efter förut af dåvarande
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
öfverstelöjtnanten A. F. 0. Cederberg och majoren Tli. Hälleberg uppgångna
linjer den 17 maj 1900 upprättad och reviderad samt af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen granskad plan för det ifrågavarande vägbyggnadsföretaget
jämte kostnadsförslag, enligt hvilket företaget beräknats
kosta 205,900 kronor, dels ock bestyrkt afskrift af protokoll
vid kommunalstämma med Enontekis kommun den 20 september 1903,
utvisande, bland annat, att socknemännen förklarat sig villiga att, därest
den ifrågasatta vägen komme till stånd, lagligen underhålla densamma.
Till stöd för berörda framställning har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anfört hufvudsakligen följande.
Enontekis socken, rikets nordligaste kommun, befunne sig i den
vanlottade undantagsställning, att densamma saknade hvarje tillstymmelse
till bruten väg. Nödtorftig förbindelse med den yttre världen
uppehölles fortfarande, såsom i hundratals år varit fallet, sommartiden
antingen genom båtfart utefter den grunda och forsuppfyllda gränsälfven
Muonio älf, ett fortkomstsätt, som vore förenadt med stora kostnader,
mödor och faror, på samma gång som detsamma endast i ringa
mån kunde anlitas för varutransporter, eller, då fråga varit att från
handelsplatserna vid Lyngenfjord i Norge till socknens nordligare delar
afhämta mjöl och andra lifsförnödenheter, förmedelst klöfjerenar och på
enahanda sätt lastade hästar. Vintertiden, då frosten slagit broar öfver
vattendrag och myrar, gestaltade sig förhållandena något bättre, och hade
invånarne varit hänvisade hufvudsakligen till denna tid för afyttrande af
sina produkter och hemförskaffande af sina förnödenheter. Men äfven
vintertrafiken vore genom saknaden af bruten väg förenad med mycken
möda, kostnad och tidsutdräkt. Under höst och vår, då isarna och
myrarna hvarken bure eller bruste, vore kommunen helt och hållet
isolerad och lämnad åt sig själf, och skulle brödförrådet då vara slut,
funnes ej någon möjlighet att taga sig fram till grannsocknarna för
att fylla behofvet. Någon spannmål kunde ej odlas i Enontekis på
grund af dess nordliga läge ofvanom den egentliga skogsgränsen, utan
vore den bofasta befolkningen, som uppginge till ett antal af endast
omkring 500 personer, under det den vida öfvervägande delen eller
omkring 800 personer utgjordes af nomadlappar, för sin ytterst nödtorftiga
utkomst hänvisad till boskapsskötsel med något fiske och ripfångst
såsom binäringar. Äfven boskapsskötseln stode emellertid på
en mycket primitiv ståndpunkt, ehuru för dess utveckling naturliga
förutsättningar förefunnes. Någon utveckling därutinnan vore dock ej
att förvänta, så länge kommunikationer saknades. Åtgärder, åsyftande att
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
af hjälpa denna brist, hade äfven blifvit vidtagna. Sålunda verkställdes i
början af 1890-talet undersökning och upprättades plan och kostnadsförslag
för allmän väg emellan Karesuando kyrkoby i Enontekis socken
och Juckasjärvi sockens kyrkoby Vittangi, hvarifrån väg funnes såväl
till Gellivare som till kusten vid Haparanda stad; och det vore detta
förslag som sedermera år 1900 blifvit, beträffande den inom Enontekis
socken fallande delen af vägen, af distriktsingenjören Wedberg reviderad!,
hvarvid kostnaden för ifrågavarande vägdel beräknats till
205,900 kronor. Den inom Juckasjärvi socken fallande delen af förstnämnda
väg vore under arbete och till öfvervägande del fullbordad.
År 1894 hade Enontekis socknemän till Eders Kungl. Maj:t ingått med
ansökan om sedvanligt anslag för vägens fortsättande inom Enontekis.
Då emellertid socknemännen snart intagits af farhågor att icke kunna
bära de med utförandet af ifrågavarande vägföretag och dess underhåll
förenade kostnader, blef något anslag därtill ej af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förordadt.
Sedan numera järnvägen framdragits från Gellivare öfver Kiruna
till Narvik, hade bekofvet af vägförbindelse för Enontekis socknemän
framträdt alltmera trängande. I afseende å socknemännens fattigdom
och oförmåga att kunna bidraga till utgörande af ens någon del af
vägbyggnadskostnaden meddelades, att enligt senast uppgjorda taxeringslängder
sammanlagda taxeringsvärdet å jordbruksfastighet inom socknen,
hvarför bevillning erlades, utgjorde allenast 67,800 kronor och å annan
fastighet 1,300 kronor, under det sammanlagda beskattningsbara inkomsten
uppginge till allenast 11,720 kronor och inkomstskatten till 72 kronor.
Dessa siffror, som icke skulle ådraga sig någon uppmärksamhet, ifall
de hänförde sig till beskattningen af en enskild individ i hvilken annan
del af riket som helst, syntes, såsom exponenten för en hel sockens
skatteförmåga, onekligen egendomliga.
Det vore att hoppas, att ifrågavarande väganläggning skulle mer
än någon annan åtgärd vara ägnad att väcka den genom århundradens
isolering efterblifna befolkningens energi och befordra utvecklingen af
denna rikets nordligaste och mest vanlottade landsdel.
Beträffande kostnaden för det ifrågasatta vägbyggnadsföretaget
kunde en väsentlig besparing vinnas genom minskning af den föreslagna
vägbredden 4,2 meter till 3,6 meter och tilläfventyrs andra inskränkningar
samt genom arbetets fördelning på en längre tid, hvarigenom
arbetet kunde utföras utan anlitande af andra arbetskrafter
från främmande håll, än som måste anskaffas för utförande af erforderliga
stenarbeten, hvari ortsbefolkningen saknade färdighet.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då den fattiga och
fåtaliga befolkningen vore ur stånd att med egna medel bekosta den
tredjedel af vägarbetet, som i regel förutsattes såsom villkor för statsbidrags
erhållande, har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att
till anläggning af väg mellan Karesuando by och gränsen mot Juckasjärvi
socken anslag måtte, under villkor dels att all för anläggningen
behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad mark utan kostnad
för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i
behörig ordning tillkommet beslut blefve vederbörande väghållningsskyldige
ålagdt, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade
medel anvisas, utan iakttagande af det för anlitandet af vägbyggnadsfonden
i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke finge utgå
med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade
kostnaden.
Uti en till chefen för civildepartementet ställd skrifvelse af den 18
november 1903 har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande därefter
förmält, att, enligt hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande inhämtat,
anslag till hela beräknade kostnaden, 380,000 finska mark, af finska statsmedel
beviljats till väganläggning från hufvudorten i finska Enontekis
till Muonioniska, en omständighet, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
föreställt sig kunna inverka på uppfattningen om det begärda
anslagets behöflighet och billigheten af dess beviljande, enär förhållandena
inom ifrågavarande båda gränssocknar vore tämligen likartade.
Till följd af erhållna nådiga remisser har väg- och vatten byggnadsstyrelsen
den 3 maj 1904 afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och
däruti anfört.
Den ifrågavarande vägen utgjorde den inom Enontekis socken
belägna delen af vägföretaget Karesuando—Yittangi, för hvars inom
Juckasjärvi socken belägna sträckning Eders Kungl. Maj:t under åren
1895—1899 beviljat statsbidrag. Däraf vore delen mellan Vittangi och
Tunturijokki färdigbyggd, under det att arbetet å den återstående sträckan
påginge.
Det nu föreliggande förslaget upptoge utom liufvudvägen äfven en
kort biväg till Idivuoma gästgifvargård. Hufvudlinjens längd utgjorde
40,460 meter och'' bivägens till Idivuoma gästgifvargård 610 meter,
hvarigenom totala våglängden uppginge till 41,070 meter. Som grof
furuskog totalt saknades inom den del af Enontekis socken, som komme
att genomskäras af denna våglinje, hade föreslagits, att samtliga broar
skulle utföras af sten, ehuru detta blefve ganska dyrbart, på grund af
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
att st entillgången vore mycket knapp och den tillgängliga stenen svår
att bearbeta. Våglinjen framginge öfver mycket omväxlande terräng,
å vissa sträckor öfver endast sandmoar utan tillgång på vare sig sten
eller pinnmo och å andra öfver endast stenskrafvel, slyland och berg.
De kostsammaste vägdelarna beträffande brytningen vore delarna närmast
Karesuando på grund af Muonioälfvens boga vattenstånd vid vårflod,
samt delarna å ömse sidor om Kallokajokki, där marken hufvudsakligen
bestode af berg och stenskrafvel i skarp sidolutning. Godt
väggrus hade påträffats endast mycket sparsamt. På grund af dels den
knappa sten- och grustillgången samt markens oländiga beskaffenhet,
dels ock svårigheten att till dessa obygder erhålla arbetskrafter, lifsförnödenheter,
fourage, materialier med mera, ställde sig den beräknade
kostnaden för väganläggningen tämligen hög. Vägbredden vore föreslagen
till 4,2 meter; och då Eders Kungl. Maj:t vid fastställelse af
arbetsplanen för vägens sträckning inom Juckasjärvi socken bestämt
densamma till 4,2 meter, syntes det, särskildt äfven med hänsyn till
vägens militära betydelse, ej vara lämpligt att, på sätt Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, göra vägens fortsättning smalare.
På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till hvad Eders
Kungl. Majds befallningshafvande upplyst om socknens fattigdom och
bebofvet af den föreslagna vägen, har styrelsen därför i underdånighet
hemställt, att Eders Kungl. Majd täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen besluta, att af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore anslagna,
dels under närmaste framtiden kunde varda ställda till Eders
Kungl. Maj:ts nådiga disposition, finge utan fordran på tillskott från
intressenternas sida, men under villkor dels att all för anläggningen
behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad mark utan kostnad
för statsverket upplätes, dels att vägens framtida underhåll genom i
behörig ordning tillkommet beslut blefve de väghållningsskyldige ålagdt,
användas för anläggning af väg mellan Karesuando by till gränsen mot
Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård i Norrbottens
län ett belopp af 205,900 kronor eller hela den beräknade byggnadskostnaden.
Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 17 september 1904
har chefen för generalstaben, under framhållande att vägbanans bredd
med hänsyn till den ifrågasatta vägens betydelse och dess anknytning
till den under byggnad varande vägen mellan Vittangi och Enontekis
sockengräns ej borde göras mindre än 4,2 meter, tillstyrkt bifall till
den af Eders Kungl. Maj ds befallningshafvande i Norrbottens län gjorda
framställningen.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
I afseende på den föregående behandlingen af frågan om åstadkommande
af väg mellan Karesuando och Vittangi har jag från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen införskaffat närmare upplysningar, och
har styrelsen meddelat följande.
Sedan dåvarande löjtnanten Th. Helleberg år 1891 uppgjort förslag
till anläggning af väg från Vittangi i Juckasjärvi socken till Karesuando
i Enontekis socken och Enontekis röstberättigade medlemmar
på kommunalstämma den 30 april 1893 åtagit sig att i enlighet med
det uppgjorda förslaget bygga den inom socknen belägna vägdelen samt
densamma för framtiden underhålla, hade den därefter tillsatta arbetsdirektionen
den 10 augusti 1894 ingått till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
med underdånig framställning, att anslag till två tredjedelar
af den beräknade kostnaden måtte i nåder beviljas till ifrågavarande
väg. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hade därefter
insändt den underdåniga ansökningen —jämte en från Juckasjärvi socknemän
inkommen liknande ansökan om anslag till den inom sistnämnda
socken belägna delen af vägen Vittangi—Karesuando — med eget
underdånigt förord den 21 september 1894 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som redan samma år hos Eders Kungl. Maj:t gjort
underdånig framställning om anslag till den närmast Vittangi belägna
delen. Äfven under de därpå följande åren hade styrelsen ingått till
Eders Kungl. Maj:t med liknande ansökningar, så att år 1899 Eders
Kungl. Maj:t beviljat anslag till den sista femtedelen af vägdelen inom
Juckasjärvi socken. Styrelsen hade vid denna tidpunkt stått i begrepp
att hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om anslag
till vägdelen inom Enontekis socken, hvilket lämpligen förut icke kunnat
göras, enär vägarbetet i den svårframkomliga terrängen måst fortlöpa
successivt, då Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande den 7 januari
1899 inkommit till styrelsen med de vägbyggnadsskyldiges af Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordade ansökan af den 16 december
1898 om dels revision till följd af de mycket ökade lifsmedels- och
arbetsprisen sedan år 1890, då vägförslaget uppgjorts, af det för delen
inom Enontekis socken upprättade kostnadsförslag, dels ock undersökning
för en mindre ändring i planen för vägen närmast Karesuando.
På grund af förordnande från styrelsen hade följande år af distriktsingenjören,
löjtnanten E. Wedberg upprättats revideradt förslag för
delen inom Enontekis socken, hvaraf framgått, att vägen jämte en kort
väg till Idivuoma gästgifvargård skulle få en längd af 41,070 meter
samt kosta 205,900 kronor. Då kostnaden, enligt hvad det senare förslaget
efter delvis förändrad sträckning utvisat, skulle komma att drabba
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
de väghållningsskyldige i Enontekis väsentligt kännbarare än först beräknats,
hade styrelsen ansett sig icke kunna hos Eders Kung Maj:t
med det sista förslaget till grund hemställa om anslag till vägen ifråga,
förr än socknemännen yttrat sig öfver detsamma — som den 13 juni
1900 efter vederbörlig granskning blifvit till förslagsställaren återsänd
t — samt ny ansökan om anslag till styrelsen inkommit. Någon
sådan ansökan hade emellertid icke kommit styrelsen till hända, då
styrelsen anbefallts afgifva underdånigt yttrande öfver af Enontekis
kommun gjord underdånig ansökan om anslag till hela den beräknade
kostnaden för ifrågavarande väganläggning; på grund hvaraf styrelsen
afgifvit sitt underdåniga utlåtande den 3 maj 1904 med hemställan, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om anslags
beviljande till hela den beräknade kostnaden.
Såsom redan af Eders Kungl. Majds befallningshafvande framhållits,
skulle här ifrågasatta väganläggning mellan Karesuando by och
gränsen mot Juckasjärvi socken afse att bereda en utfartsväg för Sveriges
nordligaste kommun, Enontekis socken, hvilken befinner sig i fullständig
saknad af kommunikationer. Vägens anläggning synes därför vara
påbjuden af ett verkligt behof, hvarförutom möjlighet skulle beredas
till utveckling af det nästan enda medel till utkomst, som står socknens
under synnerligen svåra förhållanden lefvande befolkning till buds,
eller boskapsskötseln.
Af den lämnade redogörelsen framgår jämväl, att den ifrågasatta
väganläggningen skulle utgöra den slutliga länken i det redan under
år 1890 planlagda och numera med statsmedel till större delen fullbordade
vägbyggnads företag, hvilket är afsedt att förbinda Karesuando
kyrkoby i Enontekis socken med Vittangi kyrkoby inom Juckasjärvi
socken, hvarifrån väg finnes såväl till Gellivare som till kusten.
Då emellertid Enontekis socken, om vanligt anslag till endast två
tredjedelar af den för vägen beräknade kostnaden blefve anvisadt,
saknar förmåga att själf bekosta den återstående tredjedelen därutaf,
anser jag i detta fall skäl förefinnas för statens mellankomst för möjliggörande
af vägföretaget ifråga. Jag anser mig därför ock böra
förorda framställning till Riksdagen i syfte att — på sätt vid några
föregående tillfällen skett — till anläggning af väg från Karesuando
by till gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg till Idivuoma gästgifvargård
anslag från vägbyggnadsfonden må kunna beviljas utan
iakttagande af villkoret, att statsbidraget ej må öfverstiga två tredjedelar
af kostnaden.
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 8.
I enlighet med hvad socknemännen äfven åtagit sig, bör emellertid
vid beslut om ifrågavarande vägs byggande uteslutande af statsmedel
göras förbehåll därom, att vederbörande väghållningsskyldige, i detta
fall de väghållningsskyldige inom Enontekis kommun, ikläda sig ansvar
för vägens framtida underhåll.
I öfrigt torde såsom villkor för det af mig förordade medgifvandet
böra, i öfverensstämmelse med hvad förut i liknande fall stadgats och
jämväl af såväl Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande som väg- och
vatten byggnadsstyrelsen föreslagits, föreskrifvas, att all för väganläggningen
behöflig, enskilde tillhörig eller af enskilde brukad jord skall
utan ersättning upplåtas.
I händelse hvad jag sålunda ämnar föreslå vinner bifall, torde jag
framdeles få underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om fastställelse
af plan för företaget samt om de närmare bestämmelser, som
böra i afseende å arbetets utförande meddelas.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva,
att till anläggning af väg inom Norrbottens län mellan Karesuando
by i Enontekis socken och gränsen mot Juckasjärvi socken med biväg
till Idivuoma gästgifvargård anslag må, under ofvan angifna villkor
om kostnadsfri upplåtelse af mark samt under förutsättning därjämte
att vederbörande väghållningsskyldige förbinda sig att för framtiden
underhålla nämnda väg, kunna från af Riksdagen till vägbyggnader
beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens
anlitande i allmänhet stadgade villkor, att statsbidraget icke
må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen
beräknade kostnaden.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
E. K. Almqvist.
Bih. till lliksd. Prat. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 6‘ Haft.
2