Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

1

N:o 50.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
beredande af pension å allmänna indragning sstaten åt
fanjunkaren L. J. Gester; gifven Stockholms slott den
3 februari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva, att fanjunkaren vid Västernorrlands regemente Lars
Johan Gester må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
varder från fanjunkarebeställningen entledigad, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp af ett tusen kronor årligen.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Otta Virgin.

Bih,. Ull Itiksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd, 30 Haft. (No 50.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 februari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Virgin yttrade härefter:

»Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1904 har chefen för
Västernorrlands regemente anfört, att fanjunkaren vid regementet Lars
Johan. Gester, hvilken vore född den 22 augusti 1864 och kommit i
krigstjänst den 30 mars 1882, alltsedan augusti månad 1902 på grund
af lungtuberkulos varit oförmögen att förrätta någon tjänst vid regementets
öfningar och skolor, att Gester för denna sjukdom vårdats på
Österåsens sanatorium, utan att någon stadigvarande förbättring inträdt,
samt att han, enligt ett af öfverläkaren vid sanatoriet afgifvet, vid den
underdåniga skrifvelsen fogadt intyg, vore för all framtid oduglig till
krigstjänst. Då vid sådant förhållande Gesters kvarstående i tjänst till

3

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

uppnådd pensionsålder, med hänsyn till tjänstens kraf, icke vore önskvärdt,
ansåge sig regementschefen böra i underdånighet anmäla Gester,
som därom framställt begäran, till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten
med belopp, motsvarande pension och fyllnadspension
enligt de för pensioneringen vid armén gällande bestämmelser.

Framställningen tillstyrkes af chefen för Sjätte arméfördelningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har i infordradt yttrande
den 14 december 1904 anfört, att Gester, som med en lefnadsålder af
40 år 3 månader 22 dagar räknade en tjänstetid af 22 år 8 månader
14 dagar, däraf 20 år 3 månader 22 dagar efter tjugonde åldersåret,
icke uppnått den i 48 § af Kungl. reglementet för arméns pensionskassa
och Kungl. brefvet den 22 juni 1877 stadgade lefnadsålder af 50 år och
tjänstetid af 30 år efter tjugonde åldersåret för erhållande af pension
och fyllnadspension eller den tjänstetid af 25 år efter adertonde ålder såret,
som erfordrades för att mot erläggande af expektansafgifter
undfå pension å arméns pensionskassas stat vid uppnådda 50 lefnadsår.
Ej heller kunde med tillämpning af 6 punkten i Kungl. brefvet den 22
juni 1877 Gester af direktionen tilläggas pension, då det icke vore
styrkt, att han »i och för tjänsten» ådragit sig den obotliga sjukdom,
hvaraf han vore lidande. Vidare har direktionen framhållit, att stadgandet
i 8 punkten af nämnda nådiga bref, enligt hvilket löntagare,
som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan
att anledning förefunnes, att han kunde återvinna tjänstbarhet, finge
från tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af
pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension
jämte fyllnadspension, icke kunde ifråga om Gester äga tillämplighet,
enär något af dessa fall ej förelåge. Hade däremot så varit förhållandet,
skulle pensionen hafva utgått med 1,000 kronor.

Sedan medicinalstyrelsen förklarat, att Gester med all sannolikhet
komme att för framtiden vara oduglig till krigstjänst, har statskontoret
i afgifvet underdånigt utlåtande den 18 nästlidne januari, på grund af
hvad i ärendet förekommit och med afseende på grunderna för stadgandet
i 8 punkten af förenämnda nådiga bref den 22 juni 1877, i underdånighet
tillstyrkt, att framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljandet
åt Gester af en årlig pension å 1,000 kronor från allmänna
indragningsstaten.

Då det är af vikt, att den fanjunkaretjänst, som Gester innehar,
af tjänsteduglig person uppehälles, men utsikt ej förefinnes, att Gester
skall återvinna sin hälsa, anser jag i likhet med statskontoret, att Gester
genom att tillförsäkras pension bör beredas tillfälle att kunna afgå från

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 50.

sin beställning med därmed förenade aflöningsförmåner; och hemställer
jag fördenskull i underdånighet, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att fanjunkaren vid Västernorrlands regemente Lars
Johan Gester må från och med månaden näst efter den, i hvilken han
varder från fanjunkarebeställningen entledigad, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta pension till belopp af ett tusen kronor årligen.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
af statsrådets öfriga ledamöter, bifalla; och skulle nådig
proposition af den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Daniel Ström.

Stockholm, K. L. Bockmans Boktryckeri, 1905.