Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

1

N:o 48.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
upplåtelse till Örebro stad af mark för utvidgning af
högre allmänna läroverkets i Örebro gårdstomt; gifven
Stockholms slott den 3 februari 1905.

Med åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
medgifva,

att den till landshöfdingbostället i Örebro hörande tomt n:r 23 vid
Olaigatan därstädes om 38,103 ar med därå uppförda byggnader må till
staden Örebro med full äganderätt upplåtas, mot det att staden till boställshafvaren
årligen betalar ett belopp, motsvarande 5 procent å det
värde, som i den ordning, förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgar, på stadens
bekostnad åsättes jordområdet med åbyggnader.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hjälmar Westring.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 28 Käft. (N:o 48.)

1

2

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 3
februari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Eamstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde:

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift har drätselkammaren i
Örebro gjort framställning om upplåtelse till Örebro stad af dispositionsrätten
till en till landshöfdingbostället i nämnda stad hörande tomt
n:o 23 vid Olaigatan, kallad landshöfdingens stalltomt.

Af handlingarna i ärendet inhämtas följande.

Hos magistraten i Örebro hade rektorn vid högre allmänna läroverket
därstädes framhållit, att den nuvarande låga och smala, af läroverket,
tekniska elementarskolan och stadens båda flickskolor använda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48. 3

samt utaf läroverkets läkare, gymnastiklärare och läroverkskollegiet enstämmigt
utdömda gymnastiklokalen icke i något, allra minst i hygieniskt,
afseende uppfyllde nutidens fordringar på en gymnastiklokal.
Skolans gårdstomt, hvarest utrymme för en välbelägen ny gymnastikinrättning
ej funnes, vore äfven otillräcklig för de talrika lärjungarnas
lekar och rörelser samt i öfrigt därför olämplig. Då den närliggande
tomten, eller landshöfdingens stalltomt, ansåges kunna förvärfvas, anhölle
rektorn, att magistraten ville snarast möjligt öfverlämna till kommunalstyrelsens
afgörande frågan om läroverkstomtens utvidgning på
sätt antydts.

Sedan magistraten öfverlämnat framställningen till drätselkammaren
i Örebro, anhöll denna myndighet af tomtens dåvarande innehafvare
landshöfdingen A. G. J. Svedelius om yttrande, huruvida från hans sida
hinder mötte för afstående till staden af tomten på villkor, som kunde
af vederbörande varda bestämda.

Uti sitt häröfver afgifna yttrande meddelade landshöfdingen Svedelius
till en början, att å tomten funnes uppförda en stallbyggnad,
innehållande spiltor för tio hästar, samt vagnbod med höskulle öfver
hela byggnaden, ett mindre boningshus och eu större bodbyggnad
med foderskulle, hvilka lägenheter jämte tomten i öfrigt vore åt
landshöfdingen på lön anslagna. Vidare anförde landshöfdingen Svedelius.
Då det syntes uppenbart, att läroverket väl behöfde utvidgadt
område och sådant endast genom förvärfvande af den
nu omförmälda tomten kunde åstadkommas, samt ingen svårighet
syntes förefinnas för landshöfdingen i länet att på annat fullt tillfredsställande
sätt ordna för fyllande af sitt behof i fråga om
hästar och åkdon, vare sig genom förhyrande af stall och vagnshus
på annat håll eller genom aftal med befintligt hyrkuskverk, samt då
man syntes kunna antaga, att ett afträdande af ifrågavarande område
till staden af vederbörande medgåfves endast under enahanda villkor,
som bestämts vid medgifvandet om upplåtelse till Örebro stad af det
äfvenledes till landshöfdingbostället anslagna trädgårdsområde, hvilket
numera användes dels till hamnplats dels till salutorg, hvarvid bestämts,
att Örebro stad skulle till landshöfdingen i länet årligen såsom ersättning
för det afstådda området erlägga 5 procent å det belopp, hvartill
värdet å jordområdet genom vederbörlig expropriation bestämts, så mötte
under sistnämnda förutsättning från landshöfdingens sida intet hinder för
den ifrågasatta öfverlåtelsen.

I skrifvelse till stadsfullmäktige anförde därefter drätselkammaren
att, enär ifrågavarande stalltomt genom sin rymlighet och belägenhet

4

Kling!.. Maj.is Nåd. Proposition N:o 48.

intill skoltomten syntes bäst lämpad för den ifrågasatta utvidgningen
samt staden ej hade egna tomter, som för ändamålet kunde användas,
på närmare håll än å Alnängarna, å Väster och Rådmansjorden å Söder,
drätselkammaren tillstyrkte förvärfvande af stalltomten på de af
landshöfdingen Svedelius föreslagna villkor. Vid sammanträde den 11
november 1903 beslöto stadsfullmäktige, bland annat, att gilla och
godkänna drätselkammarens hemställan samt att uppdraga åt drätselkammaren
att å stadens vägnar vidtaga de för beslutets bringande till
verkställighet erforderliga åtgärder.

I enlighet med det sålunda lämnade uppdraget har drätselkammaren
uti förberörda skrift i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes i nåder upplåta till Örebro stad dispositionsrätten till ifrågavarande
stalltomt med byggnader, mot ersättning för tomten af visst
årligt belopp till nuvarande och blifvande innehafvare af landshöfdingbeställningen
i Örebro län och mot lösen för byggnaderna.

Vid ansökningen fanns fogad dels karta öfver Örebro stad, å hvilken
karta stalltomten var betecknad med röd färg och enligt påskrift af
stadslandtmätaren Karl Davidson betygades innehålla i areal 38,103 ar
eller 24,7 kappland, dels ock utdrag af taxeringslängd öfver fast egendom
i Örebro stad för år 1903, enligt hvilken taxeringsvärdet för
samma egendom, som i längden uppgafs tillhöra kronan, utgjorde för
tomten 8,000 kronor och för husen likaledes 8,000 kronor eller för hela
fastigheten 16,000 kronor.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som med underdånig
skrifvelse den 31 december 1903 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat
drätselkammarens ifrågavarande ansökning jämte däröfver af magistraten
afgifvet tillstyrkande yttrande, har, med vitsordande att en behöflig
utvidgning af läroverkets gårdstomt endast genom förvärfvande
af nu ifrågavarande stalltomt kunde åstadkommas, tillstyrkt, det Eders
Kungl. Magt täcktes lämna nådigt bifall till ansökningen på enahanda
villkor, som bestämdes vid medgifvande af upplåtelse till Örebro stad
af förutnämnda till landshöfdingbostället anslagna trädgårdsområde.

Öfver ansökningen har öfverintendentsämbetet den 9 februari 1904
afgifvit infordrad t underdånigt utlåtande och därvid anmält, att ämbetet
icke funnit något att för sin del erinra mot bifall till ansökningen,
sådan den blifvit af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt.

Efter nådig remiss har statskontoret uti underdånigt utlåtande den
18 april 1904, alldenstund den ifrågasatta tomtupplåtelsen syntes vara
behöflig för beredande af ökadt utrymme åt allmänna läroverket och
jämväl kunde äga rum utan någon afsevärd olägenhet för kronan, hem -

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

ställt om aflåtande af nådig- proposition till Riksdagen att medgifva upplåtelse
åt Örebro stad af berörda tomtområde mot ersättning- såväl för
sj kifva tomten som för de därå uppförda byggnader med belopp, livilket
på stadens bekostnad skulle bestämmas i den ordning, förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof stadgade; därvid statskontoret, då Eders Kungl. Maj:t, i fråga om
den år 1885 af Riksdagen medgifna jordupplåtelsen, genom nådigt bref
den 21 april 1886 anbefallt Eders Kung-!. Maj:ts befallningshafvande
tillse, att ersättningen bestämdes att utgå med visst årligt belopp till
dåvarande och blifvande innehafvare af landshöfdingbeställningen, föreställde
sig att jämväl beträffande den nu ifrågakomna upplåtelsen en
liknande föreskrift kunde i sinom tid meddelas.

I afseende å den i ärendet åberopade jordupplåtelsen af år 1885
tillåter jag mig erinra om följande. För att komma i tillfälle att
enligt därför uppgjord plan verkställa reglering och kanalisering ai
Svartån på sträckan mellan Storbron i staden och stadens östra gräns
vid Skebäck, anhöll Örebro stad om upplåtelse till staden af, bland
annat, viss del af den till landshöfdingbostället i Örebro län hörande
s. k. slottsträdgården. Vid underdånig föredragning af detta ärende
yttrade dåvarande föredragande departementschefen, att han ansåge sig
kunna tillstyrka upplåtelsen, mot det staden iakttoge vissa villkor, hvarjämte
till dåvarande och blifvande innehafvare af landshöfdingbeställningen
i länet borde utgå årlig ersättning för den mistade delen af
trädgården, och hemställde förty, att Eders Kungl. Maj:t måtte i
proposition föreslå Riksdagen medgifva, att till staden Örebro med full
äganderätt upplätes, bland annat, mot lösen till Eders Kungl. Maj:t och
Kronan samt ersättning, jämväl till vederbörande indelningshafvare, för
skada och intrång, med belopp, som skulle bestämmas i den ordning,
förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behoRstadgade, den så kallade Slottsträdgården med undantag af
viss del däraf, mot skyldighet därjämte för staden att med belopp, som
i nyssnämnda ordning bestämdes, ersätta skada och intrång, som äfven
för andra än Eders Kungl. Maj:t och kronan samt indelningshafvare
kunde uppstå genom nämnda upplåtelse, samt att i öfrigt ställa sig till
efterrättelse de närmare villkor, förbehåll och bestämmelser, Eders
Kungl. Maj:t kunde finna af omständigheterna erfordras. I öfverensstämmelse
härmed afläts proposition till Riksdagen.

Sedan Riksdagen bifallit Eders Kungl. Maj:ts framställning, blef,
jämlikt nådigt bref den 21 april 1886, ifrågavarande område till Örebro
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 2

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 48.

stad upplåtet, därvid Eders Kungl. Maj:t jämväl lämnade den _ af
statskontoret nu omförmälda föreskriften, att Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skulle tillse, att ersättningen bestämdes att utgå
med visst belopp till dåvarande och blifvande innehafvare af landshöfdingbeställningen.

Vid sedermera hållen expropriationsförrättning bestämdes, att årliga
afgiften för den del af slottsträdgården, som skulle åt staden med full
äganderätt öfverlåtas, jämte därå befintliga träd och buskar, som icke
enligt särskildt aftal redan vore lösta, skulle af staden utgå med 5
procent å jordens af nämnden uppskattade värde, 26,322 kronor, eller
med 1,316 kronor 10 öre, att af staden till landshöfdingen i länet utbetalas
med bh-del den 15 februari, 15 maj, 15 augusti och 15 november
hvarje år; samt att värdet af den kronan tillhöriga i slottsträdgården
befintliga byggnad, som utgjorde bostad för trädgårdsmästaren,
skulle till Kungl. Maj:t och kronan vid tillträdet gäldas med 2,000
kronor.

På grund af hvad i ärendet förekommit anser jag hinder icke
möta mot ifrågavarande områdes upplåtande till Örebro stad mot årlig
ersättning att utgå till boställshafvaren, och lår jag därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen

medgifva, _ „

att ifrågavarande till landshöfdingbostället i Örebro hörande tomt
n:r 23 vid Olaigatan därstädes om 38,103 ar med därå uppförda
byggnader må till staden Örebro med full äganderätt upplåtas, mot
det att staden till boställshafvaren årligen betalar ett belopp, motsvarande
5 procent å det värde, som i den ordning, förordningen den 14
april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgar, på stadens bekostnad åsättes jordområdet med åbyggnader.

Till denna, af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna nådigt
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet af den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till
Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

J. V. Wallin.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.