Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
1
N:o 47.
Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående understöd
åt folkbibliotek ro. ro.; Gifven Stockholms slott den
31 december 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att
dels antaga härvid fogade förslag till
l:o) lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862, samt
2:o) lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863;
dels medgifva:
att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor, för år
räknadt, ml, under de i statsrådsprotokollet angifna villkor och enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt meddela, utgå till
skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt till territoriell församling
i nämnda städer för upprättande och underhåll af församlingsbibliotek
äfvensom till lokala föreningar, hvilka af Kungl. Maj:t förklaras härutinnan
likställda med skoldistrikt, för upprättande och underhåll af föreningsbibliotek;
samt
att understöd af statsmedel må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande jämväl
tilldelas sådana centrala föreningar, som verka såsom förmedlingsanstalter
åt bibliotek af omförmälda slag eller upprätta vandringsbibliotek, med ett
belopp af högst 1,500 kronor, för år räknadt, till hvarje sådan förening för
hvardera af nämnda verksamhetsgrenar, dock till ett sammanlagdt belopp
af högst 10,000 kronor;
Bih. till Rihsd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 27 Haft. (N:o 47.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
dels, för att till nu angifna ändamål användas, på ordinarie stat under
riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag, med titel: »Understöd
åt folkbibliotek», å 60,000 kronor;
dels ock, till bestridande af kostnaderna för inspektion genom folkskoleinspektörerna
af folkbibliotek, höja anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning
åt folkskoleinspektörer med 5,000 kronor, eller från dess
nuvarande belopp 105,000 kronor till 110,000 kronor.
i De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR
Carl von Frusen.
Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 47.
3
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1882.
Härigenom förordnas, att §§ 2, 9, 10, 13, 19, 21, 22, 36, 38 och 39
i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2.
Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:
1) åtgärder till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten;
2) folkskoleundervisningen och dithörande anstalter jämte församlingsbibliotek,
samt uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn;
3) val af kyrkovärdar och öfriga ledamöter i kyrkoråd samt ledamöter
i skolråd, särskild biblioteksstyrelse och särskild barnavårdsnämnd,
äfvensom folkskolelärares, orgelnisters, klockares och annan kyrkobetjänings
tillsättande och afskedande, där ej annorlunda stadgadt är;
4) kyrkomedel användande samt granskning af kyrko- och skolråds
äfvensom särskild biblioteksstyrelses räkenskaper;
5) hushållning med och vård om kyrkans egendom;
6) byggnad och underhåll af kyrkan, med hvad därtill hörer, skolhus,
lokaler för församlingsbibliotek, samt boställen för präst, skollärare, klockare
och andra kyrkobot]änte;
7) bestämmande af afgifter till kyrka och folkskola jämte dithörande
anstalter, till församlingsbibliotek, samt för uppfostran åt vanartade och i
sedligt afseende försummade barn;
8) fördelning af bänkrum i kyrkan;
4
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
9) ordnande och fördelning af begrafningsplats»'', samt afgifter för
dem och för begagnande af kyrkklockor eller annan kyrkans egendom;
äfvensom
10) överenskommelser rörande prästerskaps, skollärares och kyrkobetjänings
löneförmåner.
§ 9.
Tre ordinarie kyrkostämmor skola årligen hållas: den första inom maj
månads utgång för besluts fattande om föregående årets räkenskaper och
förvaltning; den andra i oktober för bestämmande af utgifts- och inkomststat
för kyrka och skola, för församlingsbibliotek samt för uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn, enligt hvad i § 36 sägs;
och den tredje inom utgången af december för debiteringslängdens granskning
samt för anställande af val till de under kyrkostämma hörande befattningar,
hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val af revisorer.
Den, hvilken såsom ledamot af kyrkoråd eller skolråd eller eljest är
redovisningsskyldig till församlingen, må icke väljas till revisor af förvaltning,
för hvilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val af revisor
af sådan förvaltning eller i beslut i anledning af revisorernas granskning
af sagda förvaltning.
§ io.
Kyrkostämma hålles äfven, när Kungl. Maj:ts befallningshafvande, domkapitlet,
visitationsförrättare, magistraten, kyrko- eller skolrådet eller ock
särskild biblioteksstyrelse eller särskild barnavårdsnämnd, där sådan styrelse
eller nämnd finnes, det äskar, eller då ordföranden sådant nödigt finner.
Enskild man, som till talan i kyrkostämman berättigad är, äger ock
kyrkostämmas sammankallande för uppgifvet ärende begära. Finner ordföranden
ej skäl att sådan begäran bifalla, meddelar han, om så äskas, sitt
beslut skriftligen, jämte skälen därtill; och äger sökanden däröfver klagan
föra, på sätt i § 41 stadgas om besvär öfver kyrkostämmas beslut.
§ 13.
De ärenden, som skola å kyrkostämma till afgörande företagas, böra
förut vara vederbörligen beredda, antingen af kyrko- eller skolrådet eller
af särskild biblioteksstyrelse eller särskild barnavårdsnämnd, där sådan
styrelse eller nämnd finnes, eller ock af särskild! därtill utsedda personer,
då kyrkostämman, med afseende på ärendets beskaffenhet eller andra förhållanden,
finner sådant lämpligt eller nödigt.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
§ 19.
Ordföranden åligger tillse, att utdrag af kyrkostämmans protokoll tillställes
kyrlco- eller skolrådet eller särskild biblioteksstyrelse eller särskild
barnavårdsnämnd, där sådan styrelse eller nämnd finnes, eller de andra
personer, åt hvilka verkställighet af stämmans beslut uppdrages. För öfrigt
äger en hvar, som det åstundan att af protokollet taga afskrift och att
utan lösen få afskriftens riktighet af ordföranden bestyrkt.
Protokollen, med bilagor, skola bland kyrkans öfriga handlingar förvaras.
§ 21.
I hvarje kyrkoförsamling skall finnas ett kyrkoråd och ett skolråd.
Inom samma pastorat eller stad må dock flera församlingar kunna om
gemensamt kyrkoråd eller skolråd sig förena.
Kyrkoråd och skolråd må, där så lämpligen sig göra låter, kunna till
ett gemensamt kyrko- och skolråd förenas.
Där kyrkostämman finner sådant lämpligt, må för förvaltning och
vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. Sådan styrelse väljer
själf inom sig ordförande, men galle i öfrigt för biblioteksstyrelse i tilllämpliga
delar hvad om skolråd är stadgadt.
§ 22.
Kyrkorådet tillkommer
att, i afseende på hvad till religionens och sedernas vard hör, vaka
öfver efterlefnaden af därom gällande författningar;
att upptaga frågor om oordning och oskick vid samt försummelse
af gudstjänsten, om uteblifvande från läsförhör, om oenighet i äktenskap,
om olydnad mot föräldrar, samt om vårdslösad barnauppfostran;
att vaka där öfver, att spridande af vilseförande läror ma, sa vidt möjligt
är, förekommas, samt kyrklig tvedräkt och söndring förhindras; samt
att vårda kyrkans angelägenheter.
Skolrådet tillhör:
att utöfva vården om och befattningen med folkskolan; samt
att, därest särskild biblioteksstyrelse ej finnes, handhafva förvaltningen
och vården af församlingen tillhöriga bibliotek.
Om skolrådets befattning med ärenden angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn galle hvad därom särskild!
stadgas.
6
Kungl. Majrts Nåd. Proposition N:o 47.
Saväl kyrkorådet som skolrådet åligger, i hvad på hvartderas särskilda
befattning ankommer, därjämte:
oatt ombesörja verkställighet af kyrkostämmans beslut, i alla de fall, där
ej sådan verkställighet åt vissa därtill utsedda personer blifvit uppdragen;
att hafva öfverinseendet öfver de för särskilda verkställighetsbestyr af
kyrkostämman utsedda personers förvaltning;
att till kyrkostämman göra de framställningar och förslag, hvilfea omständigheterna
kunna påkalla; samt
att afgifva de förberedande utlåtanden, som af kyrkostämman infordras.
§ 36.
För hvarje år åligger det kyrkorådet att för kyrkan, samt skolrådet
att saväl för skolan som, där särskild biblioteksstyrelse och särskild barnavårdsnämnd
ej finnas, för församlingen tillhöriga bibliotek och för uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, uppgöra
utgifts- och inkomstförslag. Finnes särskild biblioteksstyrelse, åligger&det
denna att uppgöra utgifts- och inkomstförslag för församlingsbiblioteken.
I utgiftsförslaget höra upptagas de utgifter, som redan äro beslutade
att under det nästföljande året utgå, äfvensom de, hvilka kyrko- eller skolrådet
eller, där särskild biblioteksstyrelse finnes, denna styrelse därutöfver
anser af behofvet påkallade att under samma år utgå.
Uti inkomstförslaget böra de ''inkomster upptagas, som för det nästföljande
året äro eller anses vara att påräkna.
§ 38.
Hvad kyrkostämman till uttaxering beslutat skall, allt efter ändamålets
beskaffenhet, genom kyrkorådet eller skolrådet eller, där särskild biblioteksstyrelse
finnes, genom denna styrelse delgifvas, i kyrkoförsamling på landet,
vederbörande kommunalnämnd och, i stad, drätselkammaren, hvilka det,
hvar i sin ort, åligger att debitering och uppbörd af dessa afgifter verkställa,
samt medlen till kyrko- eller skolrådet eller biblioteksstyrelsen, där
särskild sådan finnes, aflämna.
Skulle, till följd af särskilda förhallanden, annan ordning för uppbördens
verkställande finnas vara lämplig eller nödig, må kyrkostämman
kunna därom besluta.
§ 39.
Kyrko- och skolrådens räkenskaper så ock, där särskild biblioteksstyrelse
finnes, denna styrelses räkenskaper skola afslutas med kalenderår
7
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
samt senast den 1 därpå följande mars aflämnas till de för deras granskning
utsedda revisorer.
Revisionsberättelsen skall senast den 1 april aflämnas till kyrkostämmans
ordförande, som öfver gjorda anmärkningar infordrar vederbörandes
förklaringar, hvarefter den kyrkostämma, som i maj månad sammanträder,
beslutar, huruvida anmärkning må förfalla, eller laglig åtgärd för bevarande
af församlingens rätt vidtagas skall.
Hvad nu om räkenskapernas granskning i kyrkostämma sagdt är, gör
icke någon ändring i hvad om särskild revision af kyrko- och skolräkenskaper
tinnes stadgadt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906, dock att dessförinnan
de åtgärder må vidtagas, som äro erforderliga för lagens trädande i kraft
vid nämnda tid.
8
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
Förslag
till
lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm
den 20 november 1863.
Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1, § 2, § 9 mom. 1, § 11, § 18
mom. 1, § 23, § 24 mom. 2, § 38 mom. 1 och 2 samt § 41 mom. 1 i förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den
20 november 1863 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 1 mom. 1.
Hvarje territoriell kyrkoförsamling äger att för handhafvande af kyrkans
samt vissa folkskolan och barnavården rörande angelägenheter äfvensom
frågor rörande församlingsbibliotek i kyrkostämma med kyrkoherden
sammanträda till öfverläggning och beslut, på sätt denna förordning stadgar.
Till kyrkostämmas handläggning höra frågor om:
1) åtgärder till vidmakthållande af ordning under gudstjänsten;
2) upprättande och underhåll af församlingsbibliotek;
3) uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
med undantag dock för det fall, att öfverstyrelsen för Stockholms stads
folkskolor är barnavårdsnämnd;
4) val af kyrkovärdar och öfriga ledamöter i kyrkoråd, ledamöter i
skolråd och särskild biblioteksstyrelse samt i de öfriga nämnder, styrelser
och andra myndigheter, hvilka församlingen enligt särskilda författningar
och stadganden antingen skall tillsätta eller i hvilka församlingen genom
deputerade skall deltaga, äfvensom af revisorer och andra ombud, dem
församlingen äger utse;
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
5) orgelnisters, kyrkosångares och klockares tillsättande och afskedande;
6) användande af kyrkans och andra till församlingens disposition
ställda medel samt granskning af räkenskaper angående sådana medel;
7) hushållning med och vård om kyrkans och annan församlingen tillhörig
egendom;
8) byggnad, underhåll eller förbättrande af kyrka, med hvad därtill
hörer, skolhus, som af församlingen upplåtes och underhålles, lokaler för
församlingsbibliotek, samt boställe för präst eller kyrkobetjänte;
9) bestämmande af afgift till kyrka och församlingsbibliotek samt
sådant skolhus, som i 8) sägs, och boställe;
10) fördelning af bänkrum i kyrkan;
11) bestämmande af afgifter för begagnande af kyrkklockor eller annan
kyrkans tillhörighet;
12) överenskommelser rörande prästerskaps och kyrkobetjänings löneförmåner.
Om vård och förvaltning af vissa kyrkogårdar genom kyrkogårdsnämnd
är särskildt stadgadt.
§ 9 mom. 1.
Kyrkostämma hålles äfven när öfverståthållareämbetet, konsistorium,
visitationsförrättare, kyrko- eller skolrådet eller ock särskild biblioteksstyrelse
eller särskild barnavårdsnämnd, därest sådan styrelse eller nämnd
linnes, det äskar eller när ordföranden sådant nödigt finner.
§ 11.
De ärenden, som skola å kyrkostämma till afgörande företagas, böra
förut vara vederbörligen beredda antingen af kyrko- eller skolrådet eller
af särskild bibliotek sstyrelse eller särskild barnavårdsnämnd, därest sådan
styrelse eller nämnd finnes, eller ock af därtill särskildt utsedda personer,
då kyrkostämman med afseende på ärendets beskaffenhet eller andra förhållanden
finner sådant lämpligt eller nödigt.
§ 18 mom. 1.
Ordföranden åligger tillse, att utdrag af kyrkostämmans protokoll tillställes
kyrko- eller skolråd eller särskild bibliotek sstyrelse eller särskild
barnavårdsnämnd, därest sådan styrelse eller nämnd finnes, eller de andra
personer, åt hvilka verkställighet af stämmans beslut uppdrages.
För öfrigt äger en hvar, som det åstundan att af protokollet taga afskrift
och att utan lösen få afskriftens riktighet af kyrkonotarien bestyrkt.
Bill. till Biksd. Prof. ISO,5. 1 Sami. 1 Afä. ‘21 Höft. 2
10
Kungl. Maj.•t» Nåd. Proposition N:o 47.
§ 23.
Mom. 1. I hvarje territoriell kyrkoförsamling skall finnas ett kyrkoråd
och ett skolråd.
Mom. 2. Kyrkoråd och skolråd må, där så lämpligen sig göra låter,
kunna till ett gemensamt kyrko- och skolråd förenas.
Mom. 3. Därest kyrkostämman finner sådant lämpligt, må för förvaltning
och vård af församlingsbibliotek utses särskild styrelse. Sådan
styrelse väljer själf inom sig ordförande, men galle i öfrigt för biblioteksstyrelse
i tillämpliga delar hvad om skolråd är stadgadt.
§ 24 inom. 2.
Skolrådet tillhör:
a) att utöfva den vård om och befattning med folkskolan, som enligt
gällande författningar är åt skolrådet uppdragen;
b) att, därest särskild biblioteksstyrelse ej finnes, handhafva förvaltningen
och vården af församlingen tillhöriga bibliotek; samt
c) att i öfrigt förvalta egendom och medel, som stå under skolrådets vård.
§ 38 mom. 1 och 2.
Mom. 1. För hvarje år åligger det kyrkorådet att för kyrkan, samt
skolrådet att saväl för skolan, såvidt. frågan församlingen enskildt angår,
som. därest särskild biblioteksstyrelse ej finnes, för församlingen tillhöriga
bibliotek, ° uppgöra utgifts- och inkomstförslag. Finnes särskild biblioteksstyrelse,
åligger det denna att uppgöra utgifts- och inkomstförslag för
församlingsbibliotek en.
Mom 2. I utgiftsförslaget böra upptagas de utgifter, som redan äro
beslutade att under det nästföljande året utgå, äfvensom de, Indika kyrkoeller
skolrådet eller, därest särskild biblioteksstyrelse finnes, denna styrelse
därutöfver anser af behofvet påkallade att utgå under samma år.
§ 41 mom. 1.
Räkenskaperna för såväl kyrkans medel som de medel, skolrådet och,
därest särskild biblioteksstyrelse finnes, denna styrelse hafva under sin förvaltning,
skola afslutas med kalenderår samt senast den 1 därpå följande
mars aflämnas till de för deras granskning utsedda revisorer.
oDenna lag träder i kraft den 1 januari 1906, dock att dessförinnan
de åtgärder må vidtagas, som äro erforderliga för lagens trädande i kraft
vid nämnda tid.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
11
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meter,
von Friesen,
Virgin.
Departementschefen, statsrådet von Friesen, yttrade härefter:
»Genom motion i Andra Kammaren vid 1902 års riksdag (n:o 90) väcktes ^MbibUotef
fråga om statsbidrag åt sockenbibliotek och med dem jämförliga boksam-J
lingar. Motionen, som innehöll redogörelse för hithörande boksamlingars uppkomst
och utveckling samt de ansatser, som dittills gjorts för deras upphjälpande
ur iråkadt förfall, föranledde underdånig skrifvelse den 8 maj 1902,
däri Riksdagen anförde: De skäl. som föranleda att föreläsningsföreningar och
arbetareinstitut sedan ganska lång tid åtnjöte statsunderstöd, syntes äfven
tala för, att ekonomiskt understöd från statens sida lämnades sockenbibliotek
och med dem jämförliga boksamlingar. Genom dessa anstalter
främjades själfstudiet och lämnades för många samhällsmedlemmar ett välbehöfligt
tillfälle att underhålla sin i barndomen förvärfvade folkskole
-
12
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
bildning''. Af särskild vikt vore att kunna bereda de unga möjlighet att
erhålla en god och sund läsning. I detta afseende skulle mycket kunna
uträttas genom statens bistånd till upprättandet och underhållandet af omförmälda
anstalter. Dä Riksdagen funne förslaget om statens understödjande
af sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar, under vissa
villkor och med nödig begränsning, väl förtjäna att tagas under ompröfning
och utredas, ville Riksdagen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om och på hvilka villkor statsbidrag skulle kunna
lämnas till sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar, samt
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Öfver denna skrifvelse hafva underdåniga, yttranden afgifvits af öfverbibliotekarien
vid kungl. biblioteket, bibliotekarierna vid Uppsala och Lunds
universitetsbibliotek, föreningen för nyttig folkläsnings spridande inom
Karlstads stift, föreningen för folkbibliotek och läsestugor, sällskapet för
nyttiga kunskapers spridande, föreningen Heimdal, föreningen Yerdandi
och patriotiska sällskapet.
Sedan dessa yttranden jämte åtskilliga skrifvelser och handlingar
rörande folkbibliotek i andra länder, som införskaffats genom utrikesdepartementet,
öfverlämnats till svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran,
det ar 18ot stiftade svenska nykterhetssällskapet, inkom detta
sällskap med underdånigt utlåtande, däri, bland annat, lämnas en jämförande
framställning åt hithörande förhållanden i andra länder och en
sammanfattning af de till sällskapet öfverlämnade yttrandena.
Efter det centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening
till mig aflatit en skrifvelse i ämnet, hafva slutligen infordrade underdåniga
yttranden inkommit från Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshafvande,
som hört vederbörande folkskoleinspektörer, från öfverståthållareämbetet,
som hört kyrkoråden i de territoriella församlingarna i Stockholm, från
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor äfvensom från samtliga
domkapitel.
. 1 sammanhang med detta ärende anhåller jag att få inför Eders Kungl.
Maj:t anmäla ett i visst samband därmed stående ärende, som jämväl varit
föremal för utredning, nämligen frågan om hvilken kommunal myndighet
det bör tillkomma att handlägga ärenden angående sockenbibliotek och
med dem jämförliga inrättningar.
iefogenhTråuf ? -^2 års folkskolestadga, där sockenbiblioteken upptogos såsom med
handlägga folkskoleväsendet nära förbundna anstalter, ålades prästerskapet att upp^/of/Xwo^emun^,
ra inrättande och begagnande af sådana bibliotek samt att föreslå
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 47.
därtill tjänliga böcker. Sedan genom 1882 års folkskolestadga denna skyldighet
öfverflyttats till skolråden, har i nu gällande folkskolestadga af
den 10 december 1897 föreskriften härom funnit uttryck i § 11, som
stadgar att »för vidmakthållande och utvidgning af i skolan förvärfvade
insikter och i allmänhet för väckande och underhållande af lusten för god
läsning bör skolrådet befrämja inrättandet och begagnandet af socken- och
skolbibliotek samt tillse, att lämpliga böcker därtill anskaffas».
Till följd af bestämmelserna, att sockenbiblioteken skulle lyda under
prästerskap och skolråd, och väl äfven af deras samhörighet med folkundervisningen
synas frågor rörande dessa bibliotek i allmänhet hafva
handlagts å kyrkostämma, ända till dess Kungl. Maj:t uti ett fullföljdt mål
genom resolution den 8 februari 1867 förklarat det tillkomma kommunalstämma
att handlägga dylika frågor. Sedan å särskilda kommunalstämmor
förrättats val af ledamöter i styrelserna för två sockenbibliotek, om hvars
inrättande beslut fattats, samt hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande yrkats,
att kommunalstämma inåtte förklaras obehörig att taga befattning med
dylika frågor och nämnda kommunalstämmobeslut i följd däraf förklaras
ogiltiga, yttrade nämligen Kungl. Maj:t i anledning af fullföljda besvär,
att, enär, "enligt § 7 i nådiga förordningen om kommunalstyrelse på landet
den 21 mars 1862, från de kommunala angelägenheter, hvilka skulle till
öfverläggning och beslut i kommunalstämma upptagas, endast vore undantagna
sådana, om hvilka särskilt stadgades, att de till behandling å kyrkostämma
skulle upptagas, samt bland de ärenden, hvilka uti §12 af nådiga
förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd uppräknades
såsom tillhörande kyrkostämmas handläggning, icke funnes nämnda frågor
om ordnande och förvaltning af sockenbibliotek, hvilka inrättningar icke heller
kunde betraktas såsom anstalter för den egentliga folkundervisningen, funne
Kungl. Maj:t ifrågavarande kommunalstämmobeslut icke hafva legat utom deras
befogenhet, som besluten fattat. Därjämte förklarade Kungl. Maj:t, att
vid denna målets utgång all vidare verkan komme att förfalla af ett i målet
jämväl öfverklagadt beslut på kyrkostämma, hvarigenom räkenskaperna
öfver utgifterna för det ena sockenbiblioteket godkänts.
Den genom nämnda kungl. resolution fastslagna grundsats, att biblioteksärenden
höra under kommunalstämma, har emellertid ej allestädes
vunnit tillämpning. I vissa landsdelar är det ännu regel, att kyrkostämman
beviljar de för biblioteken erforderliga anslagen. Den osäkerhet, som nu
råder, och den splittring af ansvaret, som uppkommit, därigenom att skol
biblioteken fortfarande måste räknas bland de till folkskoleundervisningen
hörande anstalter och förty lyda under kyrkostämman, har helt naturligt
verkat förlamande på hela bibliotekssaken. Det har därför ifrågasatts,
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
huruvida det vore lämpligt, att kommunalstämman har bestämmanderätten i
en angelägenhet, hvars närmaste omvårdnad enligt folkskolestadgan åtminstone
till viss del åligger skolrådet, en myndighet, som ej är kommunalstämman
underordnad. Då det ansågs vara af vikt att genom lagbestämmelser
bringa reda i hithörande förhållanden, anbefalldes för frågans utredningEders
Kungl. Majrts samtliga befallningshafvande, öfverståthållareämbetet,
samtliga domkapitel och öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor att —
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter vederbörande folkskoleinspektörers
hörande och öfverståthållareämbetet efter inhämtande af yttranden
från kyrkoråden i lmfvudstadens territoriella församlingar — afgifva underdåniga
utlåtanden, huruvida det kunde anses lämpligt att genom lag bestämma,
att frågor om sockenbibliotek och med dem jämförliga inrättningar
skulle tillhöra kyrkostämmas handläggning, jämte förslag till de bestämmelser,
som syntes böra i nämnda hänseenden meddelas. Dessa utlåtanden
hafva nu inkommit.
På grund af den sålunda förebragta utredningen har jag låtit inom
ecklesiastikdepartementet utarbeta förslag till de lagbestämmelser i ämnet,
som jag anser böra utfärdas. Då det förslag rörande statsunderstöd åt
folkbibliotek, som jag har för afsikt att nu framlägga för Eders Kungl.
Maj:t, i viss mån är byggdt på berörda lagbestämmelser, torde det vara
lämpligast, att jag först redogör för frågan om dessa bestämmelser.
Af de hörda myndigheterna hafva Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i femton län, samtliga domkapitel och de flesta folkskoleinspektörer
tillstyrkt lagbestämmelser, afseende biblioteksangelägenheternas förläggande
under kyrkostämman. Till stöd härför bär anförts hufvudsakligen,
att då skolbiblioteken oskiljaktigt sammanhörde med folkskolan, och
sockenbiblioteken, hvilka vore afsedda att bygga vidare på den grund, som
lagts i folkskolan, tjänade samma ändamål som denna eller folkupplysningen,
borde ock biblioteken sortera under den myndighet, som handhade
folkskolans angelägenheter. Kyrkostämman hade ock i sin ordförande en
ämbetsman med nödiga kvalifikationer för biblioteksärendenas beredning,
under det i sådant afseende fullt kompetent person ej alltid stode kommunalstämman
till buds. Det hade visat sig, att bibliotekssaken, som
företett en kraftig uppblomstring, så länge dess angelägenheter ansetts tillhöra
kyrkostämmans handläggning, sedermera efter meddelande af den
förut omnämnda resolutionen den 8 februari 1867 allt mera gått tillbaka.
Orsaken härtill hade varit den, att inom den kommunala representationen
ofta nog sparsamhetsintresset varit öfvervägande, och nödig insikt saknats
om vikten af biblioteks inrättande och vidmakthållande. Skolråden, som
15
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skulle befrämja inrättandet och begagnandet af biblioteken och tillse, att
tjänliga böcker anskaffades, kunde vid utöfvandet af denna verksamhet
allt för sällan påräkna villig medverkan af kommunalstämman, och folkskoleinspektörerna,
som allt från folkskoleinspektionens inrättande haft sig
uppdragen tillsynen öfver sockenbiblioteken, kunde icke med oförminskad
kraft och myndighet uppträda kontrollerande öfver den kommunala myndigheten,
hvarför ock med 1870-talets början inspektörernas förut kraftiga
initiativ i denna sak nästan försvunnit.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Älfsborgs, Västernorrlands
och Västerbottens län samt två folkskoleinspektörer anse bibliotekens förläggande
under kyrkostämman ej vara att tillråda, utan att kommunalstämman
fortfarande borde handlägga dylika ärenden, därvid jämväl föreslagits
uttrycklig bestämmelse i sådant syfte. Man har framhållit, att
genom bibliotekens förläggande under de kyrkliga myndigheterna bibliotekssaken
möjligen skulle kunna hämmas i sin utveckling, i det allt för stor
ensidighet vid bokurvalet skulle göra sig gällande, samt att den borgerliga
representationen vore mest kompetent att bedöma, hvilka böcker som kunde
för en större läskrets vara af intresse. Nödvändigt vore ej, att kommunalnämnden
skulle bereda biblioteksärendena, då ju kommunalstämman vore
oförhindrad att härför tillsätta en särskild biblioteksstyrelse, däri för biblioteken
nitälskande personer med erforderlig kompetens kunde beredas plats.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län, som håller
före, att sockenbiblioteken och med dem jämförliga boksamlingar böra
ställas under förvaltning af särskild styrelse, bestående af inom församlingen
boende, för uppdraget lämpliga personer, anser kommunalstämman
vara lika kompetent som kyrkostämman att anställa val af ledamöter i
biblioteksstyrelse samt besluta såväl i anslagsfrågor rörande folkbiblioteken
som ock i andra bibliotekens angelägenheter, hvadan denne Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande för sin del icke anser lämpligt, att genom lag
bestämmes, att hithörande frågor skola ankomma på kyrkostämmans handläggning.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands län anser likaledes,
att någon lagstiftning i syfte att till kyrkostämma öfverflytta ärenden
angående folkbibliotek icke för närvarande bör ifrågakomma, utan
att man bör afvakta, huru vederbörande kommunala myndigheter komma
att ställa sig till folkbiblioteksinstitutionen, sedan statens understödjande
af dessa bibliotek blifvit en verklighet. Ett öfverflyttande till
kyrkostämman af frågor om folkbibliotek bör i allt fall ske allenast beträffande
landsbygden. Sistnämnda åsikt har jämväl uttalats af en folkskoleinspektör.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande i Uppsala, Södermanlands,
Kopparbergs och Jämtlands län anse, att skolbiblioteken såsom hörande
till undervisningsväsendet böra sortera under kyrkostämman, men samma
myndigheter — utom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands
län — förmena, att öfriga bibliotek fortfarande böra sortera
under kommunalstämman, därvid Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kopparbergs län, med hänsyn till det uppsving föreläsningsverksamheten
på senare tiden tagit, ej hyser någon tvekan, att icke kommunalstämmorna
skola vara fullt lika kompetenta som den kyrkliga representationen att
handlägga ärenden rörande folkbibliotek. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län åter håller före, att något bestämdt stadgande
om hvilken representation, som skall handlägga frågor rörande de
egentliga sockenbiblioteken, ej bör gifvas, utan att därmed må förfaras, på
sätt å olika orter hittills varit brukligt.
Beträffande förhållandena i hufvudstaden hafva samtliga de hörda
kyrkoråden tillstyrkt lagstadgande därom, att de af församlingarna upprättade
biblioteken skola lyda under kyrkostämman. Öfverståthållareämbetet
anser, att, då kyrkostämman i Stockholm är den enda församlingsvis
anordnade kommunala representationen och kyrkostämmorna allmänt medverkat
till församlingsbibliotekens upprättande, de ock böra handhafva
dessa biblioteks angelägenheter. I fråga om skolbiblioteken däremot framhåller
öfverståthållareämbetet, att, sedan skolväsendet blifvit en för staden
i dess helhet gemensam angelägenhet, medel till dessa bibliotek liksom till
skolväsendet i öfrigt beviljas af stadsfullmäktige, hvarför ärenden rörande
skolbiblioteken fortfarande böra handläggas af den kommunala representationen.
Vid behandlingen af de bestämmelser, som borde angående biblioteken
meddelas, hafva de flesta hörda myndigheterna berört frågan om skolrådens
ställning. Några af dem, som föreslå biblioteksärendenas öfverflyttande
till kyrkostämman, anse, att skolråden böra genom lag tillförbindas
att handhafva vården af biblioteken. Andra af dessa myndigheter
föreslå en särskild biblioteksstyrelse, utsedd antingen af kyrkostämman eller
af skolrådet eller delvis af den kyrkliga och delvis af den kommunala representationen,
därvid angående styrelsens sammansättning framställts olika
meningar. Så vilja några, att pastor skall vara själfskrifven ordförande i
biblioteksstyrelsen, andra vilja där bereda plats åt medlem af kyrkoråd,
skolråd eller lärarepersonal. Af dem, som förorda bibehållandet af det
nuvarande tillståndet, hafva de flesta uttalat önskvärdheten af eu särskild
styrelse, utsedd af kommunalstämman.
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Vidare föreslå en del myndigheter detaljerade bestämmelser rörande
de skolråd eller biblioteksstyrelse åliggande skyldigheter, hvarom jag längre
fram skall lämna en utförlig redogörelse.
1 fråga om de nya lagbestämmelser, som skulle erfordras beträffande
biblioteksärendens handläggning, har endast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Uppsala län ifrågasatt dessa bestämmelsers sammanförande i
särskild författning. De flesta öfriga hafva menat, att erforderliga föreskrifter
böra gifvas genom vissa ändringar i och tillägg till förordningen
om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt i
motsvarande delar af samma förordning för Stockholm den 20 november
1863. Domkapitlet i Uppsala och två folkskoleinspektörer anse emellertid
några särskilda bestämmelser ej erforderliga.
De §§ i förordningen den 21 mars 1862, uti hvilka ändring ifrågasatts,
äro § 2, där biblioteksärendena skulle upptagas såsom hörande under
kyrkostämmans handläggning, § 9, däri skulle införas särskilt stadgande om
att å årets andra ordinarie kyrkostämma skulle bestämmas utgifts- och inkomststat
jämväl för biblioteken, § 10 för inrymmande af befogenhet för biblioteksstyrelse
att påkalla kyrkostämma, § 13 för bestämmelse att biblioteksärenden
skola beredas af skolråd eller särskild biblioteksstyrelse, § 19 för
verkställighet af kyrkostämmas beslut i biblioteksärende, § 22 för bestämmande
af skolråds eller biblioteksstyrelses åligganden i fråga om biblioteken,
§ 36, däri skulle stadgas om uppgörande af utgifts- och inkomstförslag
för biblioteken, samt § 39 för intagande af bestämmelser om granskning
af bibliotekens räkenskaper.
Lika med flertalet af de myndigheter, som yttrat sig i frågan, anser jag
det böra tillkomma kyrkostämma och icke kommunalstämma att handlägga
ärenden rörande folkbibliotek. Skolbiblioteken måste såsom ett led i folkskolans
verksamhet — utom i Stockholm och Göteborg, hvarest folkskoleväsendet
utgör en kommunens gemensamma angelägenhet, som handlägges af
stadsfullmäktige — lyda under kyrkostämman; och det torde icke kunna förnekas,
att, om också frågor rörande sockenbibliotek, strängt taget, icke äro
att hänföra till »frågor om folkskoleundervisningen och dithörande anstalter»,
dessa bibliotek, såsom verkande för samma ändamål som nämnda anstalter,
dock stå i det närmaste samband med dessa. Det synes mig därför
vara en naturlig följd, att, därest icke särskilda förhållanden kräfva
motsatsen, ärenden rörande skol- och sockenbibliotek böra vara föremål
för samma kommunala myndigheters bestämmanderätt och omvårdnad.
Denna åsikt har Eders Kungl. Maj:t jämväl uttalat i § 11 af gällande folkskolestadga,
där det föreskrifves, att för vidmakthållande och utvidgning af i
Bill. till Riksd. Prot. 190 J. 1 Sami. 1 Afd. 27 Häfc. 3
18
Kunjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
skolan förvärfvade insikter och i allmänhet för väckande och underhållande
åt lasten för god läsning skolrådet bör befrämja inrättandet och begagnandet
af socken- och skolbibliotek samt tillse, att lämpliga böcker därtill
anskaffas. Då enligt kyrkostämmoförordningen skolrådet har »att till
kyrkostämman göra de framställningar och förslag, hvilka omständigheterna
kunna påkalla», synes mig nyssnämnda bestämmelse i folkskolestadgan icke
stå väl tillsammans med en föreskrift därom, att ärenden rörande sockenbibliotek
skola tillhöra kommunalstämmas handläggning. Det bör därför
vara synnerligen starka skäl, som skola föranleda därtill, att man icke
tillerkänner kyrkostämman befogenheten att behandla dessa ärenden. Några
sådana hafva dock icke anförts. Ått kommunalstämman skulle vara mera
kompetent att handlägga biblioteksärenden än kyrkostämman, kan icke
med fog påstås, dä det i hufvudsak är samma personer, som äga rösträtt
ä kyrkostämma och å kommunalstämma. Det är ej heller en sådan åsikt,
som är grunden till obenägenheten på somliga håll att tillerkänna kyrkostämman
beslutanderätten rörande sockenbibliotek, utan denna torde, såsom
i en del af de afgifna utlåtandena i ärendet antydts, ligga i farhågor,
att skolrådet i sådant fall skulle hafva närmaste vården af biblioteken
och att detta,, särskild! på grund häraf att pastor i församlingen är
själfskrifven ordförande i skolrådet, komme att medföra en viss ensidighet
i valet af böcker, hvilket å sin sida skulle verka hämmande på bibliotekssakens
utveckling. Dessa farhågor äro, enligt hvad jag vågar tro, ogrundade.
Enligt min åsikt har man tvärtom skäl antaga, att man, åtminstone
i de allra flesta fall, uti skolrådets ordförande skall hafva en person, som
med erforderliga kvalifikationer förenar nit och intresse för bibliotekssakens
främjande. Erfarenheter från sockenbibliotekens första tid gifva
äfven stöd för ett sådant antagande. Men äfven om nyssnämnda farhågor
icke skulle vara utan grund, behöfva desamma icke föranleda därtill, att
ärenden rörande sockenbiblioteken förläggas under kommunalstämman.
Jag anser nämligen, att, ehuru vården jämväl af sockenbiblioteken med fullt
förtroende kan lämnas åt skolrådet, det dock icke bör i lag bestämmas, att
denna befogenhet alltid skall tillhöra skolrådet, utan jag anser fast hellre,
att i lagen bör uttryckligen utsägas, att församlingen äger att, där den
så finner lämpligt, utse en särskild styrelse för bibliotekens förvaltning;
och bör det öfverlärnnas åt församlingen att i denna styrelse invälja de
personer, som den anser vara för uppdraget mest lämpliga. Angående
styrelsens sammansättning anser jag i lagen böra stadgas, att styrelsen
själf inom sig väljer sin ordförande. Om bestämmelser af det innehåll,
jag nu antydt, varda meddelade, torde de förut omförmälda farhågorna
icke böra tillmätas någon betydelse. Såsom ett ytterligare skal, hvarför
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
såväl socken- som skolbiblioteken böra tillhöra kyrkostämmas handläggning,
karl anföras, att i mindre kommuner dessa bibliotek utgöra en gemensam
boksamling och att en utskiftning af denna skulle orsaka ökade
kostnader och säkerligen icke vara till fromma för biblioteksrörelsens utveckling
därstädes.
Enligt de bestämmelser, jag sålunda tänkt mig, skulle församlingen
eller, därest denna icke sammanfaller med skoldistriktet, detta senare vara
området för ifrågavarande biblioteks verksamhet. Församlingsbibliotek
synes mig därför vara den lämpligaste benämningen på dessa bibliotek;
och af dessa skulle sålunda — utom i Stockholm och Göteborg — skolbiblioteken
utgöra eu underafdelning.
Å förhållandena i en del städer, nämligen dem, i hvilka stadsfullmäktigeinstitutionen
är införd, äger hvad nyss anförts ej sin fulla tillämpning.
I flera af dessa städer hafva stadsfullmäktige med lifligt intresse
omfattat bibliotekssaken och inrättat s. k. stad sbibliotek, xasestugor med
flera liknande anstalter, Indika vunnit en hastig utveckling; och det kan
naturligtvis icke komma ifråga att beröfva stadsfullmäktige befogenheten
att äfven framdeles besluta om inrättande för staden af dylika folkbibliotek,
utan böra fullmäktige framdeles såsom hittills äga utan några särskilda
föreskrifter fritt bestämma om sitt biblioteksväsen, såsom de för
godt finna. Likaledes skola, naturligtvis i Stockholm och Göteborg, dår,
såsom jag förut nämnt, folkskoleväsendet utgör en kommunens gemensamma
angelägenhet, ärenden rörande skolbibliotek fortfarande behandlas
på samma sätt som öfriga ärenden rörande folkskoleundervisningen, hvaremot
frågor angående de inom de särskilda territoriella församlingarna inrättade
församiingsbiblioteken höra behandlas i enlighet med de af mig
förut antydda bestämmelserna.
Några ytterligare bestämmelser beträffande församiingsbiblioteken anser
jag ej lämpligen böra genom lag fastslås, då man genom allt för mycket
reglementerande torde äfventyra att hämma bibliotekssakens framgång.
Bättre synes mig vara att för statsbidrags erhållande föreskrifva de villkor,
som anses erforderliga till vinnande af garanti för, att statens medel komma
till rätt användning, och att biblioteksrörelsen utvecklar sig i en god
riktning.
1 fråga om formen för de ifrågasatta lagbestämmelserna är jag med
flertalet hörda myndigheter ense därom, att dessa lämpligen höra gifvas
genom ändringar i tillämpliga delar af gällande förordningar om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd.
I öfverensstämmelse med de af mig nu uttalade åsikter hafva, såsom
jag förut nämnt, inom ecklesiastikdepartementet uppgjorts förslag till
20
Folk
bibliotekens
gagn.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
lagar i det ämne, hvarom nu tär fråga. Jag torde angående desamma
höra framhålla, att, för undvikande af onödig upprepning, ansetts ändamålsenligt
att i sammanhang med stadgande om bibliofeksstyrelses utseende
intaga bestämmelse därom, att för sådan styrelse skall i tilllämpliga
delar gälla hvad om skolråd finnes i vederbörande förordningar
föreskrifvet.
Jag anhåller att härefter få öfvergå till det af mig först omförmälda
ärendet eller frågan, om och på hvilka villkor statsbidrag bör lämnas till
folkbibliotek.
Beträffande folkbibliotekens gagn hafva alla, som yttrat sig i ärendet,
enstämmigt framhållit deras stora betydelse för folkupplysningen. De skäl,
som härför anförts, äro af svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran
uttryckta sålunda:
Sällskapet hölle före, att i samma mån som fulla politiska rättigheter
öfverginge till allt bredare folklager, måste det för samhällets lugna och
jämna utveckling varda allt nödvändigare, att dessa genom tillräckliga kunskaper
vunne nödig politisk erfarenhet och mognad. Såsom ett godt medel
för detta syfte vore folkbiblioteken att betrakta, icke blott därför, att deras
böcker tillförde läsarne direkta kunskaper i hvarjehanda ämnen och därmed
ökad omdömesförmåga, utan äfven därigenom, att de kunde förädla
dem, stärka deras fosterlandskärlek och höja dem i sedligt hänseende. Icke
blott den särskild! härå riktade litteraturen utan äfven den historiska och
skönlitterära medverkade härtill. Ja, i viss mån kunde det sägas om all
god, intresseväckande litteratur. Ty all sådan vore ägnad att motarbeta
och undanröja frestelser till sysslolöshet och skadliga tidsfördrif, bland
hvilka i all synnerhet torde vara att bemärka värdshuslifvet med dess vanliga
följder: dryckenskap och osedlighet, dessa farliga fiender till ett
sundt och lyckligt familje- och samhällslif. Sådana böcker vore äfven de
bästa kämparne mot den myckna så väl till innehåll som form usla kolportagelitteratur,
som bland både de uppväxande och vuxna så lätt funne
sin kundkrets och som nog borde tagas med i räkningen, då man sökte
efter orsakerna till den ungdomens råhet och förvisning, som flerstädes
framträdde. Slutligen läge nog ock i öppen dag, att det för ett lands
näringslif hade den största betydelse, att de näringsidkande klasserna genom
studier blefve alltmera hemmastadda i sina fack. För att ett land
skulle kunna hålla ut i den skarpa konkurrensen med andra länder, läge
det synnerligen stor vikt därpå, att, jämte det fackstudierna därinom gjordes
djupare och mera omfattande, den allmänna bildningsnivån höjdes och
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
därmed äfven åstadkommes ett förstärkande af intresset bland fackmännen att
på det mest rationella sätt inom alla områden göra landets naturliga tillgångar
fruktbärande. Då genom folkbiblioteken en betydlig teknisk kunskap
genom tillhandahållande af hithörande litteratur kunde utbredas, torde de
alltså äfven för näringslifvet vara af stor betydelse. Dessa synpunkter
torde vara tillräckliga för att ådagalägga, att folkbibliotek ägde eu stor
betydelse för samhället. De kunde bidraga till ökandet af nationens välstånd,
af dess politiska erfarenhet, dess fosterlandskärlek och sedliga kraft.
De summor, som nedlades på folkskolor och andra bildningsanstalter liksom
på föreläsningsverksamhet för den stora allmänheten, torde först genom
goda folkbibliotek kunna blifva fullt fruktbärande. Den läskunnighet
och de kunskaper, som i skolan förvärfvades, erhölle endast då en
verklig betydelse för lifvet, om de utgjorde grunden för fortsatta studier
af undervisande och fostrande litteratur; och huru intresseväckande, uppryckande
och lärorik eu populär föreläsning än kunde vara, vore det dock
icke sagd!, att den gåfve samma behållning, som en väl och lättfattligt
skrifveri bok i samma ämne kunde bereda den vetgirige läsaren. Oemotsägligt
torde emellertid vara, att, jämte våra skolor, folkbiblioteken och
föreläsningarna måste anses vara de nödvändiga medlen för folkundervisningens
ändamålsenliga fullföljd.
Vid besvarande af spörsmålet, huruvida statsunderstöd bör lämnas åtbsj£^™9*ck
folkbiblioteken, har allenast Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skara- lämplighet^
borgs län ställt sig afvisande. Alla öfriga tillstyrka, att staten till befrämjande
af folkbibliotekens verksamhet lämna dessa ekonomiskt stöd.
De skäl, som härför anförts, äro i hufvudsak följande.
Oriktigt vore utan tvifvel att i de elementära kunskaper, som folkskolan
meddelade, se det mål, med hvars ernående staten uppfyllt sin plikt
såsom folkuppfostrans ledare. Så länge man ej satte den ungdom, som
nyss kommit ut i lifvet, liksom äfven de till mognare år komna i tillfälle
att på egen hand genom läsning underhålla och utveckla sina kunskaper
från skolan, vore de stora kostnader, som af stat och kommun nedlades
på barnens skolundervisning, ett till stor del ofruktbart kapital. Att göra
detta kapital fruktbärande vore en uppgift af den vikt, att dess lösning
borde ingå i hvarje plan för en folkuppfostran, och understödjandet af
folkbiblioteken, som borde innehålla för olika åldrar lämplig litteratur,
vore därför af statsintresset synnerligen påkalladt. Det förfall, hvari sockenbiblioteken
råkat, berodde dels på bristande medel för deras förseende
med lämplig litteratur dels på dålig ledning. Därest statsbidrag till folkbiblioteken
lämnades, skulle dessa kunna för framtiden bibehållas i ett
22
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
tidsenligt skick, och genom de villkor, som fästes vid statsanslaget, skulle
kunna öfvervakas, att folkbiblioteksrörelsen ej insloge på mindre riktiga
banor. Staten hade redan genom beviljande af anslag till fortsättningsskolor,
folkhögskolor och arbetareföreläsningar behjärtat sin skyldighet såsom
folkuppfostrare på ett högre stadium än folkskolans. Folkbibliotekens
uppgift vore i mycket likartad med arbetareföreläsningarnas. I fråga om
föreläsningarna gällde ,det i själfva verket i ännu högre grad än i fråga
om folkskolorna, att de på dem nedlagda penningarna först då blefve riktigt
fruktbärande, då möjlighet bereddes ähörarne att genom själfstudier
intränga i de ämnen och frågor, för Indika deras intresse genom någon
föreläsning blifvit väckt. Under nuvarande förhållanden hotade dessa
populära föreläsningar att nedsjunka från allvarliga bildningsmedel till endast
en förevisning af roande bilder med åtföljande förklaringar. Folkbiblioteken
vore ock ett lättare tillgängligt bildningsmedel än föreläsningarna,
hvilka endast med långa mellanrum återkomme, ocli hvilkas besökande
ofta genom långa afstånd försvårades. Vårt land vore i mycket ett
förgångsland på folkundervisningens område, men i afseende å folkbiblioteken
vore vi efterblifna, då i våra grannländer numera statsunderstöd för
ändamålet lämnades. Då emellertid det gagn, sådana boksamlingar kunde
göra samhället i dess helhet, berodde på det intresse, medborgarna visade
för saken, och hela folkbiblioteksväsendet måste uppbäras af ett allmänt
utbredt lefvande kunskapsbegär, vore cj lämpligt, att bibliotek upprättades
uteslutande på statens bekostnad, utan syntes statens intresse af folkbiblioteks
upprättande och vidmakthållande bäst befrämjas genom att understödja
enskildas, kommuners, föreningars med fleres företagsamhet på detta område.
För sitt afstyrkande har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i
Skaraborgs län såsom skäl anfört, att det bär gällde ett rent kommunalt
intresse, och att statens mellankomst skulle verka hindrande för en framgångsrik
kommunal självstyrelse. Genom statsanslag finge man endast åter
en redan erlagd skatt. Finge biblioteken vara en ren kommunalangelägenhet,
blefve visserligen kommunalskatten större, men skatten till staten
minskades i motsvarande grad, och en mängd af statsbidragets beviljande
framkallade förvaltnings bestyr och däraf föranledda kostnader skulle undvikas.
Statsutgifterna för ändamålet skulle säkerligen blifva alltför stora.
Siffran kunde knappast sättas lägre än 200,000 kronor årligen, om något
skulle uträttas på ett betydligare antal orter.
Jag är, lika med alla dem, som i ärendet yttrat sig, lifligt öfvertygad
om, att folkbiblioteksväsendet, rätt organiseradt, är af synnerligen stor betydelse
för folkbildningens befrämjande, och jag instämmer till fullo i de
23
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.
skal, som anförts för, att staten bör lämna bidrag till dessa biblioteks
upprätthållande. Intresset för desamma är för närvarande stort, och jag
anser synnerligen lyckligt, om staten genom bidrags beviljande kan gifva
fart åt den pågående rörelsen samt reglerande ^ingripa, på det denna må
hindras att komma på afvägar. Den uttalade åsikten, att folkbiblioteken
böra helt och hållet "lämnas att bero af kommunerna, kan jag sålunda icke
biträda. Erfarenheten af de gamla sockenbiblioteken har tillräckligt tydligt
ådagalagt, att statens ingripande är behöflig!, och, lika väl som staten
under vissa villkor lämnar bidrag till andra folkbildningsanstalter, kan
staten anses böra understödja folkbiblioteken, da ju dessa hafva till ändamål
att bereda tillfälle att genom själfstudier vidmakthålla och utvidga
kunskaper, som förvärfvats vid andra redan statsunderstödda anstalter.
Kostnadsfrågan torde nog ej heller, såsom jag anhåller framdeles få visa,
behöfva taga så stora proportioner, som förutsatts af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Skaraborgs län.
Angående hvilka slag af folkbibliotek, som borde komma i åtnjutande^*»^“/
af statsunderstöd, hafva de allra flesta förordat, att understöd lämnas el; afsutten.
de af kommunerna anordnade fasta biblioteken. Dit räknas skolbiblioteken, nnderstodjas.
hvilkas stora betydelse starkt betonats. Svenska nykterhetssällskapet har
beträffande dessa framhållit, att, om man ville söka höja läslusten och
kärleken till boklig bildning hos ett helt folk, vore det till dess ungdom,
man i första hand måste vånda sig, och målet blefve aldrig nådt, förrän
en vid unga år för bokläsning vunnen generation hunnit växa upp till
mogen ålder. Det vore ur donna synpunkt, som skolbibliotekens betydelse
blefve så oerhördt stor, och som anskaffandet af ett godt urval verkliga
ungdomsböcker ej nog kunde behjärtas. Till sann bildning hörde icke i
första rummet stora kunskaper. Dit hörde väsentligast sinnets ädelhet, en
god och upphöjd karaktär. Denna skulle grundas i ungdomen, och därvid
kunde goda ungdomsböcker gorå den allra största nytta. De kunde
genom sina lifsbilder gorå inbillningskratten rik utan att gifva den
herraväldet, viljan stark utan att den förhärdades, hjärtat varmt och friskt
utan att det sloge öfver till känslosamhet. De kunde öppna ögonen icke
blott för fosterlandets och hembygdens natur utan äfven väcka och
nära känslan af samhörighet med värt folks lif i gångna tider och i den
nuvarande, en känsla, som för sin näring behöfde mer än fosterländska
fester och skolans historieundervisning. Ju starkare denna känsla, vore,
desto starkare vore fosterlandskärleken. Goda ungdomsböcker bringade
barnen ljus, friskhet, glädje, allvar, intressen, bklroge därigenom till
24
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
deras harmoniska utveckling och därmed till att skydda dem från felsteg
och förvillelser.
Ett skolbibliotek borde emellertid ej uteslutande innehålla böcker, afsedda
för lärjungarna, utan äfven litteratur, som kunde vara lärarna till
gagn vid undervisningsarbetet. För ett par mansåldrar sedan sattes ganska
allmänt folkskolelärarens hufvudsaldiga uppgift däruti, att han skulle
vara läxförhörare samt på sin höjd därjämte äfven läxförberedare. Numera
ställde man på honom vida större kraf; man fordrade, att han skulle verka
utvecklande och uppfostrande på sina lärjungar, och för detta ändamål
begärde man, att han skulle meddela en åskådlig och intresseväckande
undervisning. Men härför kräfdes vid sidan af de korta och sammanträngda
läroböckerna äfven andra och rikare hjälpmedel; en lärare utan sådana
vore en soldat utan vapen, en arbetare utan redskap.
Vidare borde understöd naturligtvis lämnas till sockenbiblioteken, som
vore till antalet de flesta och äfven afsedda för den största delen af landets
befolkning, hvarjämte de redan af gammalt genom folkskoleinspektionen
varit föremål för uppmärksamhet från statens sida och i viss mån underkastade
statsmyndigheternas kontroll. Dessa bibliotek befunne sig ock i
stort sedt i ett tillstånd af bedröfligt och snar hjälp kräfvande förfall. Med
sockenbibliotek vore jämförliga stadsbibliotek och för samling sbibliotek.
De flesta af de hörda myndigheterna och sällskapen hafva tillstyrkt,
att statsunderstöd skulle lämnas äfven åt på enskildt initiativ tillkomna
fasta folkbibliotek såsom bruks-, fabriks-, arbetare- och förening sbibliotek,
hvilka liksom sockenbiblioteken afsåge den allmänna folkbildningens
höjande. Åtskilliga hafva dock yttrat betänkligheter häremot och därvid
särskildt framhållit svårigheten att öfver sådana bibliotek öfva nödig
kontroll. Svenska nykterhetssällskapet har framhållit, att sistnämnda
bibliotek närmast afsåge att tillgodose arbetareklassens allt starkare
framträdande bildningsbegär och bildningsbehof. Ingenting kunde vara
för eu ^ lugn och lycklig samhällsutveckling mera gynnsamt, än att
sagda sa manstarka klass, hvars inflytande i allt högre grad måste komma
att göra sig gällande, bereddes lätta tillfällen att öka sina insikter och
vidga sina vyer, och då arbetarne själfva, ej sällan härvid understödda af sina
arbetsgivare, utvecklat eu liflig verksamhet för att bereda sig de hjälpmedel
härför, som för dem afsedda bibliotek erbjöde, kunde det icke
ifragasättas, att ju icke ock staten borde känna sig uppfordrad att i deras
sträfvande räcka dem en hjälpande hand. Sällskapet ansåge därför, att
äfven svenska staten, liksom de utländska stater, som gåfve penning- eller
bokunderstöd till folkbiblioteken, borde i möjlig mån gifva äfven detta
slags bibliotek sitt understöd.
25
Iiungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 47.
I fråga om de så kallade v ändring sbiblioteken, som äro afsedda att
kringsändas från ort till annan, har styrelsen för svenska sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran, med hvilket Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kronobergs och Norrbottens län, domkapitlen i Uppsala och
Visby samt sex folkskoleinspektörer instämt, väl erkänt dessa biblioteks
störa betydelse och synnerliga lämplighet, särskildt för mera aflägset
liggande delar af vårt land, men då de enligt sällskapets asikt genom sin
säregna beskaffenhet näppeligen kunde hänföras under rubriken ^sockenbibliotek
och med dem jämförliga boksamlingar», har sällskapet icke kunnat
finna dem tillhöra de slag af sådana, om hvilkas understödjande Riksdagen
väckt fråga.
Två reservanter inom nämnda styrelse och de flesta öfriga, som yttrat
sig i ärendet, hafva emellertid uttalat en motsatt asikt. Nämnda reservanter
hafva härom anfört följande.
Ett hufvudsyfte vid fördelningen af ett eventuellt statsanslag för folkbiblioteken
borde vara, att bidrag lämnades ej blott till stora och lifskraftiga,
i jämförelsevis förmögnare kommuner redan förefintliga bibliotek,
från hvilka ansökningar val närmast kunde väntas inkomma, utan att
äfven fattigare och mera vid sidan åt de stora kulturvågarna belägna
kommuners behof af högre bildningsmedel tillgodosåges. För glest befolkade
skogsbygder — såsom större delen af Norrland och sönderskurna
skärgårdar erfordrades andra anordningar än annorstädes!. Kommunerna
hade ej alltid något gifvet centrum, någon plats, lämplig för ett
fast sockenbibliotek. Om man här ville främja annan bokläsning ån den
kringvandrande kolportageromanförsäljare medförde, måste man använda
vandringsbibliotek, d. v. s. små boksamlingar, förvarade i särskildt afpassade
lådor, hvilka på lämpliga mellantider flyttades från by till by.
De betänkligheter, som styrelsen för svenska sällskapet för nykterhet och
folkuppfostran hyste mot art räkna dylika småbibliotek till i riksdagsskrifvelsen
omnämnda »sockenbibliotek och med dem jämförliga boksamlingar»,
kunde reservanterna icke dela. Det utmärkande för ett. därtill
hänförligt bibliotek kunde ej vara, att det vore fast.; så hade ej heller
styrelsen direkt förklarat, hvilket gjorde, att ambulatoriska bibliotek inom
en och samma kommun möjligen skulle kunna inräknas bland de bibliotek,
som enligt dess mening borde komma i åtanke vid eventuella statsanslags
fördelning. Men man borde, syntes det reservanterna, gå längre och uttryckligen
medtaga vandringsbibliotek i allmänhet, alldenstund de hade
till uppgift att, där förhållandena så kräfde, supplera de fasta biblioteken.
Reservanternas uppfattning härutinnan bestyrktes för öfrigt af den erfarenhet,
som redan i vårt land vunnits om vandringsbibliotekens använd
Bih.
till Riksd. Prat. 1803. I Samt. 1 Åfd. 27 Haft. 4
26
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 47.
barhet och stora nytta. De syntes för öfrigt vara fullt ut lika »jämförliga»
med de fasta biblioteken som de arbetare- och fackföreningsbibliotek,
hvilka medtagits i förteckningen på de bibliotek, som vid statsanslags
fördelning borde kunna ifrågakomma.
Slutligen bär framhållits, att med folkbibliotek kunna i viss mån
likställas biblioteken i kaserner och ä lägerplatser, som hade en synnerligen
viktig uppgift att fylla, men att, då dessa boksamlingar sorterade under
landt- och sjöförsvarsdepartementen och deras upprättande och förkofran
vore en uteslutande statsangelägenhet, de icke syntes kunna räknas till de
»folkbibliotek», som Riksdagen i sin underdåniga skrifvelse åsyftat.
Till de . bibliotek, som enligt min tanke böra af staten understödjas,
räknar jag i främsta rummet församlingsbiblioteken, med hvilket namn
jag, såsom förut nämnts, afser sådana bibliotek, som inrättats eller ägas
af församlingarna, och. till hvilka jag — utom i Stockholm och Göteborg
äfven räknar skolbibliotek, såväl för lärare som lärjungar.
Betydelsen af lärjungebiblioteken anser jag ej kunna skattas nog högt.
De utgöra enligt min tanke ett nödvändigt supplement till folkskoleundervisningen
och lämna barnen under god ledning tillgång till en för
deras utvecklingsstandpunkt lämplig litteratur, hvarigenom läslusten hos
dem uppmuntras, de vänjas vid boklån och sporras till att, sedan de
lämnat skolan, genom anlitande af församlingsbiblioteken för de äldre
skaffa sig tillgång till böcker, som äro lämpliga för fortsatt själfstudium.
Skolbiblioteken anser jag desslikes böra innehålla litteratur, lämpad för
folkskolelärarne, då dessa genom att efter genomgången lärokurs kunna på
egen hand utvidga sitt vetande hindras att hemfalla åt slentrian, lättare
bibehålla . intresset för sitt viktiga kall och bättre sättas i stånd att gorå
undervisningen lefvande och intresseväckande.
Församlingsbiblioteken för de äldre synas mig böra innehålla ej allenast
böcker, lämpliga för en till mogen ålder kommen läsekrets, titan
äfven litteratur, afpassad efter smaken hos den uppväxande ungdom, som
redan lämnat skolan. Lusten för själfstudier torde, såsom erfarenheten
gifvit vid handen, vara störst i åldern omkring 20 år, och skulle församlingsbiblioteken
vara i saknad af för denna ålder lämpliga böcker, är fara
värdt, att de goda ansatser till anlitande af biblioteken, som bibragts
ungdomen under skolåldern, komme att i många fall för den mognare
åldern leda till jämförelsevis små resultat.
. De i vissa städer genom stadsfullmäktiges försorg inrättade folkbibliotek.
anser jag ej böra tilldelas understöd af allmänna medel. Dessa
stadsbibliotek äro af den omfattning och åtnjuta af kommunerna så stora an
-
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
slag, att det jämförelsevis obetydliga statsbidrag, som skulle kunna ifrågakomma,
icke för dem torde hafva någon betydelse.
Af de på enskildt initiativ tillkomna biblioteken anser jag vissa, hvilka
i fråga om omfattningen af sin verksamhet kunna anses vara likställda
med församlingsbiblioteken, böra af staten understödjas, dock endast under
villkor att desamma fylla de fordringar, som ställas på församlingsbiblioteken
och hvartill jag längre fram skall återkomma.
Hit räknar jag s. k. föreningsbibliotek, eller sådana, som inrättats och
handhafvas af någon förening, såsom arbetare-, fackförenings-, nykterhetsföreningsbibliotek
och andra dylika.
Däremot anser jag af enskilda personer eller industriella bolag
upprättade bibliotek icke böra komma i åtnjutande af statsunderstöd. De
förra äro synnerligen svåra att kontrollera och torde ofta nog äga karaktären
af s. k. lånbibliotek, hvilkas innehafvare drifva rörelse genom utlånande
af böcker mot betalning. Bolagens bibliotek sakna vanligen^ den
tillgänglighet för allmänheten, som måste uppställas såsom fordran på ett
statsunderstödt bibliotek, i det de gemenligen äro afsedda endast för den
i bolagens tjänst anställda personalen.
Hvad vandringsbiblioteken beträffar, anser jag dessa hafva sin stora
betydelse för orter, där på grund af gles befolkning eller svara kommunikationer
ett fast bibliotek ej skulle göra motsvarande nytta, hvarför jag, som
till fullo instämmer med dem, hvilka anse dessa bibliotek val kunna inbegripas
bland de med sockenbibliotek jämförliga boksamlingar, som i
Riksdagens af mig förut omförmälda skrifvelse afses, finner statsbidrag
böra kunna beviljas jämväl för sådana bibliotek, såvida desamma äro upprättade
af centrala föreningar. De af vissa landsting inrättade vandringsbiblioteken
torde däremot icke böra erhålla del åt clet ifrågasätta statsunderstödet.
Frågan om understöd åt biblioteken i kaserner och å lägerplatser torde
ej böra i detta sammanhang upptagas till bedömande, då dessa bibliotek
hufvudsakligen tillhöra staten.
Rörande den form, under hvilken statsunderstödet borde lämnas, har
annat än kontant bidrag ifrågasatts allenast af en folkskoleinspektör, som
anser, att understödet borde utgå antingen i penningar eller i form af
nedsatta bokpris.
För min del håller jag före, att statsunderstöd till ifrågavarande bibliotek
bör utgå allenast såsom kontanta bidrag. Öfriga förfaringssätt, såsom
t. ex. att gratis eller till nedsatt pris tillhandahålla lämpliga böcker, skulle
Statsunderstödets
form.
28
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
innebära betydlig omgång, föranleda stort arbete för den centrala myndighet,
som närmast skulle verkställa understödens utdelande, samt medföra
kostnader, som onödigtvis skulle tynga på det ifrågasatta statsanslaget.
^(fördelning* f fråga om statsbidragens fördelning och belopp har så godt som
och belopp, samstämmigt uttalats, att detta bör utgå för de särskilda biblioteken. Endast
Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Jönköpings län*och en folkskoleinspektör
framhålla lämpligheten af, att understöden tilldelas församlingarna,
oberoende af de därinom befintliga bibliotekens antal.
Alla hafva varit ense därom, att statsunderstödet bör stå i visst förhållande
till det belopp, som på annan väg står till ett biblioteks förfogande.
De flesta mena, ,att lika stort belopp som statsunderstödet skall
af kommun eller enskilda tillskjutas. Eu folkskoleinspektör anser, att staten
bör bidraga med två tredjedelar af kostnaden samt kommunen, som anskaffar
lokal och inredning äfvensom afiönar bibliotekarie, med en tredjedel.
Tre folkskoleinspektörer anse, att i fråga om skolbiblioteken staten bör bidraga
med dubbelt mot kommun. En annan folkskoleinspektör slutligen
anser, att staten bör tillsläppa allenast hälften mot kommun eller enskilda.
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Uppsala län och två folkskoleinspektörer
fordra för statsbidrags beviljande garanti för kommunens eller
enskildas bidrag under fem år. Eu annan inspektör förutsätter dylik garanti
för fem till tio år, om statsbidrag skulle beviljas för tre år åt gången.
De allra flesta hafva uttalat sig för årligen återkommande anslag. Sällskapet
för nyttig folkläsnings spridande inom Karlstads stift och en folkskoleinspektör
hafva förordat anslags beviljande för tre år i sänder, och en
annan dylik inspektör har som sin åsikt framhållit, att ett större anslagför
en gång vore till mera gagn än årligen återkommande mindre bidrag.
Utom de årliga anslagen har af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Hallands län och sju folkskoleinspektörer ifrågasatts särskildt anslag vid
biblioteks nyinrättande. Detta belopp har föreslagits till 100 eller 200
kronor.
Under det att sällskapet för nyttig folkläsnings spridande inom Karlstads
stift vill fixera det årliga statsunderstödet till 50 kronor, hafva öfriga
ansett, att beloppets storlek bör för hvarje särskildt fall bestämmas. Därvid
har emellertid nästan undantagslöst förordats, att ett maximum för
statsanslaget fastslås. Rörande dettas belopp hafva olika åsikter uttalats.
Flertalet bär förenat sig med svenska nykterhetssällskapet, att statsanslaget
bör till hvarje bibliotek utgå med högst 200 kronor. Andra hafva föreslagit
mindre belopp. Det lägsta, eller 50 kronor, ifrågasattes af Eders
29
Kungi. Maj:t$ Nåd. Proposition N:o 47.
Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län och en folkskoleinspektör.
Den inspektör, som föreslagit bidrags beviljande för tre år i sänder,
anser detta böra bestämmas till högst 50 kronor för hvarje år. Tre folkskoleinspektörer
föreslå olika maximibelopp för de olika biblioteken: för
skolbibliotek 50 kronor och för öfriga bibliotek 100 kronor. Två af dessa
inspektörer anse dock, att bibliotek vid större skolor äfven borde kunna
tilldelas 100 kronor. Bibliotekarien vid Lunds universitetsbibliotek, som
jämväl föreslagit 200 kronor, framhåller emellertid såsom lämpligt, att
regeringen icke blefve absolut bunden i fråga om maximibeloppets storlek,
utan berättigades att i undantagsfall öfverskrida detsamma, ty tillfällen
kunde helt visst inträffa, då sådant vore motiveradt, till exempel därest
det vore fråga om upprättande af bibliotek på ort, där sådant syntes särskilt
behöfligt. Häremot anför svenska nykterhetssällskapet, att. ett maximum
af 200 kronor måste anses så högt tilltaget, att det ej finge öfverskridas.
Då det motsvarades af en minst lika stor summa, som den sökande
anskaffat, och sålunda 400 kronor på en gång blefve disponibla för ifrågavarande
bibliotek samt anslaget dessutom efter ett eller annat år kunde
förnyas, måste sällskapet anse, att det vore väl sörjdt äfven för det af
bibliotekarien i Lund omnämnda fall.
Bestämmandet af ett minimibelopp för statsbidraget har af de flesta
antingen ej ifrågasatts eller direkt afstyrkts. Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande, bibliotekarien vid Lunds universitetsbibliotek och en
folkskoleinspektör föreslå emellertid, att statsbidraget ej skulle utgå med
mindre än 50 kronor. Föreningen Heimdal anser minimibeloppet böra vara
40 kronor, domkapitlet i Lund 30 kronor, tio folkskoleinspektörer 25 kronor
och en sådan inspektör 10 kronor. Fn inspektör förmenar detta sistnämnda
minimum böra. för skolbibliotek höjas till 20 kronor, en annan att det för
dylika bibliotek bör sänkas till 5 kronor. Föreningen Heimdal anser, att
en alltför långt drifven sönderstyckning af statsunderstödet skulle minska
dess effektivitet, i det att erfarenheten gåfve vid handen, att ett eller annat
tiotal af kronor — de periodiska anslag, som flertalet enbart kommunalunderstödda
sockenbibliotek i regeln fått nöja sig med — ej på långt när
varit tillräckligt för att trygga deras lifskraft och utvecklingsmöjligheter.
Svenska nykterhetssällskapet finner det olämpligt, att en minimigräns fastställes,
då detta kunde verka för syftet hämmande. Sattes minimisumman
af statsunderstöd till 40 kronor och en kommun, inom hvilken frågan vore
ny och intresset svagt, bestämde ett något mindre belopp, skulle den alltså
icke kunna bli delaktig af statsunderstöd. Och dock skulle den, om sådant
erhölles, kunna förskaffa sig åtskilliga värdefulla böcker. Dessa skulle kunna
30 Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 47.
öka läslusten och höja intresset, som därmed ock skulle kunna bli i stånd
att sporra den måhända fattiga kommunens ansträngningar för bibliotekets
utvidgande. Detta borde ock vara ett säkrare sätt för åstadkommande af
en vidsträcktare utbredning och en kraftigare utveckling af folkbibliotek
än att genom statsunderstödets fixerande till 40 kronor söka tvinga kommunerna
att höja sina årsanslag till åtminstone denna summa. Funnes icke
intresset att göra några nämnvärda uppoffringar för sockenbibliotek, torde
det ej kunna väckas af utsikten till statsunderstöd. Åtminstone lämnade
icke ett fixerande af minimibeloppet någon garanti för, att sockenbibliotekens
lifskraft och utvecklingsmöjligheter blefve tryggade.
Universitetsbibliotekarierna i Uppsala och Lund samt sällskapet för nyttiga
kunskapers spridande hafva uttalat sig för, att alla kommuner ej skulle
hafva lika rätt till statsbidrag, utan att detta företrädesvis skulle tilldelas
dem, som läge aflägset och vore behöfvande, under det större stadssamhällen
och förmögnare landskommuner, som kunde bekosta sina bibliotek
helt och hållet själfva, ej borde vid ett eventuellt anslags fördelning komma
i åtanke. De båda bibliotekarierna framhålla emellertid vanskligheten af
att bestämma, hvilka kommuner som borde betraktas såsom aflägsna eller
behöfvande. Bibliotekarien i Uppsala föreslår, att bestämmanderätten härom,
utan på förhand gifna föreskrifter, helt och hållet lägges i regeringens hand.
Gent emot det sålunda framställda förslaget till statsunderstödets begränsning
har centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening
framhållit, att enligt centralstyrelsens uppfattning ett sådant sätt vore i hög
grad olämpligt och opraktiskt. Statens befrämjande af biblioteksrörelsen
skulle därigenom få karaktären af ett slags fattigunderstöd och följaktligen
blifva alldeles olikartad med dess verksamhet för befordrande af andra
samhälleliga bildningsmedel: folkskolorna, folkhögskolorna, de populärvetenskapliga
föreläsningarna m. fl. Från understöds erhållande skulle dessutom
i så fall förmodligen blifva uteslutna alla bibliotek, som ej tillhörde kommuner,
och af kommunala bibliotek komme just de att lämnas utan uppmuntran,
hvilka — i händelse sådan kunde erhållas — ägde förutsättningar
att utveckla sig kraftigast och att tjäna såsom föredömen för andra.
Någon norm, efter hvilken de bidragssökande kommunernas medellöshet
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt bedömas, torde för (ifrigt icke
vara möjlig att utgrunda.
Beträffande biblioteksanslagets fördelning vill jag ansluta mig till den
mening, som uttalats af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län och en folkskoleinspektör, nämligen att understöd tillerkännes
de olika skoldistrikten eller församlingarna, oberoende af antalet inom de
-
31
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
samma befintliga bibliotek. Som skäl härtill vill jag anföra, förutom större
öfverskådlighet och större möjlighet att beräkna erforderliga kostnader, att
det synes mig, som om. de kommuner, hvilka förmå anslå medel till ett flertal
bibliotek, äro mindre i behof af statens hjälpande mellankomst samt att
en dylik föreskrift omöjliggör försök att genom upprättande af ett flertal
mindre bibliotek förskaffa sig större statsbidrag än om boksamlingarna, måhända
till fromma för sitt ändamål, äro sammanförda på ett enda ställe.
Däremot anser jag, att det bör vara vederbörande biblioteksstyrelse obetaget
att efter godtfinnande fördela erhållet statsbidrag mellan de olika biblioteken
inom skoldistriktet eller församlingen. På samma sätt som skoldistrikt
och församlingar anser jag i detta fall lokala föreningar böra betraktas.
Beträffande åter de af centrala föreningar upprättade vandringshiblioteken,
synes mig lämpligast, att hvarje dylik förening tillerkännes
statsbidrag beroende af omfånget af dess verksamhet i nu berörda afseende.
Ansökningar i sådant syfte hafva ock ingifvits af föreningarna
Folkbildningsförbundet, Västra Sveriges folkbildningsförbund och Sydöstra
Sveriges folkbildningsförbund.
Liksom de liesta, som i ärendet yttrat sig, anser jag, att statsbidraget
ej bör öfverstiga det belopp, som på annan väg står till vederbörandes
förfogande. XJppbäres ej biblioteksrörelsen af sådant intresse, att
man ikläder sig någon uppoffring för ändamålet, lärer ej statens mellankomst
kunna medföra varaktigt gagn, och den af mig nu uttalade principen
är redan i ett flertal fall tillämpad, särskildt med afseende å anslagen till
föreläsningar för arbetsklassen, hvilka ju tjäna samma ändamål som folkbiblioteken.
För hvarje år beviljade mindre bidrag anser jag vara att föredraga framför
en för en gång beviljad större summa. Det senare alternativet möjliggör
visserligen anskaffande omedelbart af ett större antal böcker, men innebär
ingen garanti för, att biblioteket framdeles genom nya bokförvärf hålles i
tidsenligt skick. Att vid ny upprättan de af bibliotek bevilja ett särskildt
understöd vid sidan af det årliga bidraget anser jag olämpligt såsom utgörande
en förmån, däraf de kommuner, som, måhända med stora uppoffringar,
redan inrättat tillräckligt antal bibliotek, ej skulle komma i åtnjutande.
För att ej summan af statsbidragen må stiga till för stort belopp,
torde vara nödvändigt att bestämma ett maximum för statsbidraget. I
fråga om storleken af detta maximum har jag varit något tveksam. En
hel del olika belopp hafva föreslagits. Det största, 200 kronor, synes mig
väl högt, och skulle för statsverket betyda eu afsevärd årlig utgift. Det
lägsta föreslagna, 50 kronor, är måhända väl lågt för att kunna medföra
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
nöjaktig verkan. Jag tror mig därför nu, innan någon erfarenhet föreligger
om, huru ett eventuellt statsanslag skulle komma att verka, ej böra föreslå
mer än 75 kronor. Om skoldistrikt eller förening på annat sätt åstadkommer
samma summa, blifver sålunda för ett är 150 kronor disponibla,
ett belopp, som jag anser någorlunda tillräckligt för ändamålet. Förslaget,
att faststålldt maximibelopp skulle kunna för vissa fall öfverskridas, anser
jag mig ej böra förorda.
I fråga om statsbidragets minimibelopp instämmer jag med dem, som
anse, att ett dylikt ej bör bestämmas. Fastmera torde utsikten till ett, om
, ock ringa, statsbidrag verka sporrande för de i ekonomiskt afseende mindre
lyckligt lottade kommunerna att förskaffa sig bibliotek, som, ehuru till
en början obetydliga, dock genom åtnjutande under ett flertal år af
bidrag från kommunen och staten skulle kunna komma att någorlunda
motsvara sitt ändamål.
Likaledes anser jag olämpligt att från statsunderstöd utesluta vissa
kommuner på grund af deras större ekonomiska bärkraft. Utom svårigheten
att bestämma, hvilka vore att räkna till dessa, skulle därigenom införas
en grundsats, som icke förut hlifvit för statens folkuppfostrande verksamhet
tillämpad. Om maximibeloppet sättes så lågt som till 75 kronor,
torde ej heller den föreslagna inskränkningen komma att få allt för stor
betydelse.
dill fragan om storleken af det statsbidrag, som bör tillerkännas centrala
föreningar för upprättande af vandringsbibliotek, torde jag framdeles
få återkomma vid behandlingen af en annan sida af dessa föreningars
verksamhet.
InjZTd/i} Angående villkoren för erhållande af statsbidrag för folkbibliotek hafva
statsbidrag, en hel del olika bestämmelser föreslagits. I några af de afgifna yttrandena har
ock framhållits, att ej för stränga villkor borde föreskrifvas, då biblioteken genom
alltför mycket reglementerande endast skulle hämmas i sin verksamhet.
De allra flesta äro ense därom, att biblioteken skola stå under en
styrelse, som handhar deras angelägenheter, sköter bokinköpen m. m. Angående
styrelsens sammansättning hafva uti de i detta ärende afgifna utlatandena
de mest olika åsikter uttalats. Dessa öfverensstämma i hufvudsak
med dem, som uttalats i yttrandena uti frågan, om kyrkostämma eller
kommunalstämma borde handlägga ärenden rörande folkbibliotek, för hvilka
uttalanden jag redan redogjort. Svenska nykterhetssällskapet, med hvilket
en del instämt, uppsätter tillvaron af biblioteksstyrelse som villkor för
statsunderstöd, men anser dock på samma gång, att intet bör bestämmas
om sättet för styrelsens väljande.
«
Kungl. Maj ds Nåd. proposition N:o 47. 33
En af styrelsen utsedd biblioteksföreståndare har jämväl föreslagits.
Denne skulle med styrelsen deltaga i bestämmandet af bokinköpen samt
under styrelsens öfverinseende sköta den löpande förvaltningen, hvartill
skulle höra hufvudsakligen bokförrådets ordnande och katalogisering samt
förande af lånejournal och räkenskaper. Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala säger sig i frågan om arfvode åt bibliotekarien, hvilken
väl kunde antagas tillsvidare nästan öfverallt blifva folkskoleläraren, vara
benägen att se ett af folkbibliotekens betänkligaste spörsmål. Det vore ej
sagd t, att, äfven där arbetet ställde sig jämförelsevis lättare, synnerligen
många skulle vara benägna att utan särskild ersättning förrätta det, och
i den mån man genom sträng reglementering ökade bibliotekariens börda,
och i Ofri g t, med bibliotekets stegrade användning, hans eget arbete för
detta växte, kunde han knappast och torde ej heller vara benägen att göra
det utan skälig ersättning. Och ersattes ej hans arbete såsom billigheten
kraf de, tröttnade han eller mottoge ej uppdraget. Skulle åter detta förhindras
genom stegrade kraf på kommunen, så hände, att denna å sin sida
sviktade och tröttnade. Det vore med ögat fäst på denna fara, som bibliotekarien
önskade varna för allt reglementerande af den art, att det, utan
att vara absolut nödvändigt, stegrade bibliotekariens arbete. Och i det
störa hela torde man få gifva noga akt uppå, att icke den ekonomiska
bördan för kommunen genom lön åt bibliotekarien, anskaffande af lokal
och medel till böckers inköpande blefve så tung, att man därigenom för
tvinsot utsatte den sak, som man velat förhjälpa till nytt lif. Svenska
nykterhetssällskapet finner det fullt befogade, att arfvode under vissa förhållanden
gifves, men ^påpekar, att ibland torde lämplig arbetskraft utan
ersättning vara att erhålla, och att på sina håll också arbetet torde blifva
för litet, för att något arfvode borde komma i fråga. Därför borde enligt
sällskapets förmenande intet nämnas om arfvode till bibliotekarien bland
villkoren för statsunderstöd.
Domkapitlet i Lund föreslår, att reglemente för bibliotek och instruktion
för bibliotekarie skola fastställas af domkapitlet.
Vidare har föreslagits, att en bestämd bibliotekslokal skall af kommunen
anskaffas på dess bekostnad och af den art, att böckerna kunna
där i god ordning uppställas och deras vårdare utan onödig svårighet
sköta sitt värf. Bristen på egen lokal hade säkerligen i hög grad medverkat
till bibliotekens vanvård och förfall. Det sade sig nästan själft, at.t
en boksamling, som förvarades i kyrkan eller undanskötes i en skräpvrå
eller påträngdes en trångbodd skollärare, hvarken kunde rätt vårdas eller
på lämpligt sätt tillgodogöras, ej heller tillvinna sig den hänsyn och det
Bill. till B ilcsd. Bro!, 190.5. 1 Sami. 1 Af cl. 27 Haft.
O
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
intresse, soin vore nödvändigt för dess fortbestånd och verksamma lif. Eget
hem vore dess första villkor.
Angående bibliotekens tillgänglighet har i allmänhet föreslagits, att
de borde under vissa bestämda tider hållas tillgängliga för allmänheten
antingen kostnadsfritt eller mot låg afgift. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län föreslår öppenhållande en dag i veckan och en
folkskoleinspektör föreslår en årsafgift af 50 öre. En del folkskoleinspekr
törel’ anse, att skolbiblioteken endast borde vara tillgängliga för skolungdomen,
men däremot kostnadsfritt. Bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala anför, att frågan om låneafgifters upptagande borde helt
och hållet öfverlämnas åt skolstyrelsen att afgöra. Ju mera utlåningen
lättades, dess bättre vore det för saken, och afgifter kunde i-många fall bli
till hinder. Å andra sidan läge däri något berättigad^ och det hade visat
sig, att en helt låg afgift stundom verkat som en eggelse, i det för mången
en sak ej finge något värde, därest den icke förde till någon uppoffring.
Rörande statsbidragets användning anse Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Uppsala län och domkapitlet i Lund, att detta endast skulle
användas till inköp af böcker och inbindning, under det åtskilliga andra
föreslagit, att till dessa ändamål skulle anslås statsbidraget jämte däremot
svarande, på annat sätt anskaffade medel. En folkskoleinspektör bär ansett
tre fjärdedelar af alla bidrag böra användas till bokinköp, eu annan att
därtill skulle användas tre fjärdedelar af statsanslaget och däremot svarande
belopp.
Man har framhållit, att böcker-, som undergräfva religion och sedlighet,
icke böra förefinnas i folkbiblioteken. Vidare har -man därifrån velat
utesluta alla agitationsskrifter i politiska och religiösa frågor. Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Hallands län och en folkskoleinspektör hafva
emellertid ansett det senare olämpligt, då det vore ytterst svårt att bestämma
skillnaden mellan agitationsskrifter och opartiska framställningar
af dagens frågor, hvilka ju icke borde undanhållas folkbibliotekens läsekrets.
Det har ifrågasatts, att endast sådana böcker skulle få inköpas, som
vore upptagna i en af staten auktoriserad katalog. Mot detta förslag har
emellertid framhållits, att hvarje sådant tvång skulle lägga en kraftig hämsko
på det enskilda intresset, som vore folkbibliotekens lifsnerv, att det
vore att beklaga, om icke folkbiblioteken satte däraf intresserade i stånd
att få religiösa, politiska och sociala frågor utredda och sedda från olika
synpunkter, att vid all censur ödesdigra misstag kunde begås, och att folkbiblioteken,
såsom de redan fritt utvecklat sig, alls icke gjort sig förtjänta
af något berättigadt klander med afseende på valet af inköpt litteratur.
Årlig redogörelse till ecklesiastikdepartementet för såväl medelförvalt -
Kung!» Maj;ts Nåd. Proposition No 47.
35
ningen som bibliotekens verksamhet, åtföljd af förteckning öfver inköpta
böcker, har föreslagits. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Värmlands
län anser, att redogörelsen bör insändas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som skulle hafva att, efter vederbörande folkskoleinspektörs
hörande, insända den till ecklesiastikdepartementet.
Bibliotekens försäkring emot brandskada har jämväl föreslagits som
villkor för statsbidrag. Svenska nykterhetssällskapet anser denna fråga
kunna utan risk öfverlämnas åt vederbörandes på eget intresse beroende
tillvägagående men påpekar, hurusom nog fall ändå kunna förekomma,
där ett dylikt villkor kunde verka gagneligt, då mångenstädes på landsbygden
försäkringsmöjligheten allt för litet beaktas.
Vidare hafva föreslagits bestämmelser, att, då enskild!, statsunderstödt
bibliotek upplöses, däri befintliga böcker skola tillfalla vederbörande kommuns
eller annat bibliotek.
I fråga om vandringsbiblioteken har framhållits af Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Jämtlands län, att dessa borde omfatta hvartdera ett
län eller del af sådant, samt af en folkskoleinspektör, att de, för att ej
kunna urarta till bokförläggarespekulationer, skulle understödjas endast, då
de afsåge viss kommun.
Slutligen hafva alla varit ense därom, att de statsunderstödda folkbiblioteken
böra vara underkastade verksam kontroll från statens sida.
Om sättet, hvarpå denna kontroll skulle utöfvas, hafva åsikterna varit stridiga.
De flesta anse, att denna funktion bör läggas i folkskoleinspektörernas
händer. Betänkligheter hafva emellertid uttalats, huruvida folkskoleinspektörerna
skulle medhinna jämväl biblioteksinspektionen. Svenska nykterhetssällskapet
samt Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvunde i Stockholms,
Alfsborgs och Värmlands län äfvensom två folkskoleinspektörer föreslå,
att inspektörerna utses af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bland
därtill kvalificerade personer. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Kristianstads län menar, att inspektionen kan utöfvas af folkskoleinspektörerna,
därest auktoriserad katalog följes vid inköpen, men att i annat
fall särskilda inspektörer böra utses antingen af en central biblioteksstyrelse
eller af stiftsstyrelsen, enär det för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
blefve förenad! med svårigheter att bedöma den lämplighet och
kompetens, som erfordrades hos inspektörerna. Några vilja under folkskoleinspektörerna
lägga alla kommunens bibliotek men öfriga under inspektörer,
utsedda af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Föreningen
Heimdal förordar ett antal af staten utsedda särskilda inspektörer. Föreningen
Verdandi och en folkskoleinspektör föreslå en särskildt utsedd folkbiblioteksinspektör
för hela riket. En annan folkskoleinspektör ifrågasätter
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
anställande af en öfverinspektor inom ecklesiastikdepartementet, som under
sig skulle hafva of Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedda underinspektörer.
För egen del vill jag till en början såsom min bestämda åsikt uttala,
att för erhållande af statsunderstöd åt folkbibliotek icke böra föreskrifvas
flera och strängare villkor, än som nödvändigt fordras för kontroll däröfver,
att statsunderstödet varder för det därmed afsedda ändamålet användt,
enär man, såsom i flera af de i ärendet afgifna yttrandena framhållits,
genom för mycket reglementerande löper fara att hämma den nu
lifliga biblioteksrörelsen i dess verksamhet.
Då beträffande de särskilda slag af folkbibliotek, som enligt min åsikt
böra blifva delaktiga af det ifrågasatta statsanslaget, icke kunna uppställas
samma villkor för understödets erhållande, skall jag först yttra mig endast
beträffande församlingsbiblioteken.
I annat sammanhang har jag redan angifvit ett af de villkor, som jag
anser böra stadgas, nämligen att för biblioteket af vederbörande skoldistrikt
eller församling eller på annat sätt tillskjutes minst lika stort belopp som
af staten.
Därest det förslag om ändringar i gällande kyrkostämmoförordningar,
för hvilka jag förut redogjort, vinner godkännande, erfordras i fråga om
församlingsbiblioteken inga ytterligare föreskrifter rörande området för deras
verksamhet eller sammansättningen af deras styrelse.
Däremot bör det stadgas, att biblioteksstyrelsen skall utse en föreståndare
eller bibliotekarie, som tillhandagå!’ allmänheten vid bibliotekets anlitande
samt utöfvar den närmaste vården öfver boksamlingen. Frågan om
arfvode åt denne torde kunna lämnas åt biblioteksmyndigheternas bedömande.
Biblioteket bör vara uppställdt i lämplig lokal antingen på ett ställe
eller ock på flera orter inom området. Hinder bör ej heller möta för,
att bibliotek inom sitt område stundom flyttas från ort till annan.
Af vikt synes mig vara, att vederbörande tillförbindas att hafva biblioteket
försäkradt mot eldskada.
Ett hufvudvillkor anser jag vara, att bibliotek regelbundet vissa tider
i veckan hålles tillgängligt för allmänheten inom biblioteksområdet, således
ej endast för vissa åldrar eller samhällsklasser. Om tiden för öppenhållandet
eller huruvida afgift skall erläggas för boklån anser jag ej bestämmelse
böra gifvas i annan mån, än att, om afgift bestämmes, densamma
sättes låg.
Några särskilda föreskrifter angående instruktion för bibliotekarien
Kutigl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47. 37
eller reglemente för biblioteket torde ej behöfva intagas bland villkoren
för statsunderstöd.
Bokinköpen anser jag böra beslutas af styrelsen, som har att tillse,
att ej böcker af osedligt innehåll införlifvas med biblioteken. Att föreskrifva,
det vissa skrifter i politiska och religiösa ämnen icke få inköpas,
anser jag mindre välbetänkt, då svårt är att bestämma, hvad häraf må
betraktas såsom agitationsskrifter eller såsom opartiska framställningar,
I statens inspektion och granskningen vid bidragens utdelande torde för
öfrigt ligga ett korrektiv mot, att statens medel lämnas till sådana bibliotek,
som” användas för att göra propaganda i ena eller andra riktningen. Ej
heller anser jag lämpligt intvinga bokanskaffningen inom ramen af en
auktoriserad katalog, då det torde vara svårt att i en sådan tillgodose alla
smakriktningar, och därigenom hämsko lägges på det enskilda initiativet.
Nödvändigheten af att katalog, tryckt eller skrifven, öfver boksamling
finnes för allmänheten tillgänglig, synes mig påtaglig. Sådan katalog bör
upprättas af bibliotekarien.
Redogörelse till ecklesiastikdepartementet anser jag ej erforderlig, då,
efter hvad jag framdeles kommer att föreslå, de vid ansökningen om statsbidrag
fogade uppgifterna kunna lämna tillräckligt material för bedömande
af ett biblioteks verksamhet.
I fråga om dispositionen öfver beviljadt statsbidrag anser jag, att vederbörande
icke bör lämnas full frihet. I enlighet med hvad flera myndigheter
föreslagit, torde det tvärtom höra stadgas, att statsbidraget endast
må användas till inköp och inbindning af böcker samt tryckning af katalog.
Allmänt, och med rätta, anses nämligen, att nyanskaffning och inbindning
äfvensom tillhandahållande af katalog äro bland de viktigaste betingelserna
för folkbibliotekens fortbestånd och utveckling. Erfarenheten beträffande
de gamla sockenbiblioteken bestyrker detta. Otillräcklig eller uraktlåten
nyanskaffning torde nämligen, jämte ensidighet i bokurvalet, hafva varit
hufvudsakliga orsaken till det förfall, hvari nämnda bibliotek råkat, Jag
anser emellertid, att icke endast hela statsbidraget skall användas för nyssnämnda
ändamål, utan att för samma ändamål äfven bör användas det
mot statsbidraget svarande belopp, hvars tillskjutande, såsom nyss nämnts,
skulle utgöra ett af villkoren. Beträffande de sålunda inköpta böckerna
bör vidare stadgas, att desamma icke fa afhändas biblioteket.
Det är uppenbart, att de statsunderstödda biblioteken böra vara underkastade
inspektion. Denna kan enligt min åsikt lämpligast anförtros åt
folkskoleinspektörerna. Att uteslutande för biblioteken anställa särskilda
inspektörer skulle medföra onödiga kostnader, och en dylik inspektör med
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
hela riket till verksamhetsområde skulle svårligen kunna utöfva en effektiv
kontroll. Att. såsom i fråga om föreläsningskurserna för arbetsklassen, Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle utse inspektörer, som utan ersättning
och ansvar utöfvade denna funktion, synes mig mindre lämpligt, då svårighet
måhända flerstädes skulle förefinnas att för uppdragen erhålla kvalificerade
personer, och, till följd däraf att biblioteken vore spridda på en mängd
platser äfvensom pa grund af de däraf föranledda resorna för inspektörerna,
dessa svårligen skulle kunna ägna biblioteken erforderlig tillsyn. Folkskoleinspektörerna
åter äro aflönade tjänstemän och för uppdraget väl kvalificerade.
De stå genom sin nuvarande verksamhet i liflig förbindelse med
just de myndigheter, som i de flesta fall komma att handhafva biblioteksverksamheten.
De kunna fördenskull på sina af folkskoleinspektionen föranledda
resor jämförelsevis lätt ägna tillsyn jämväl åt biblioteken. Härtill
kommer, att, om denna inspektion anförtros åt folkskoleinspektörerna,
statsverkets utgifter för densamma ej torde blifva afsevärda, utan endast
komma att utgöras af någon ökning i den af folkskoleinspektionen betingade
resekostnads- och traktamentsersättningen. Genom inspektionen öfver
biblioteken komme visserligen folkskoleinspektörernas arbete att något
ökas, men jag håller före, att, därest denna inspektion, såsom jag nyss
sagt, sammanställes med skolinspektionen, denna ökning ej bör blifva alltför
betungande. Något hinder att ålägga folkskoleinspektörerna en sådan
inspektion förefinnes icke, enär Eders Kung!. Maj:t vid utfärdandet af ny
instruktion för inspektionsperioden 1905—1910 gifvit, bestämmelsen om
den inspektörerna förut åliggande skyldighet att inspektera vissa bibliotek
härför erforderlig affattning.
livad härefter angår föreningsbiblioteken, så skulle, såsom jag förut nämnt,
för dessa kunna erhållas statsunderstöd endast, såvida de med afseende ä
omfattningen af sin verksamhet kunna anses likställda med församlingsbiblioteken.
De skola sålunda icke vara tillgängliga allenast för ett ringa antal
föreningsmedlemmar utan böra stå öppna för en större allmänhet. Att
uti villkoren för statsunderstöds erhållande närmare precisera detta torde
icke vara lämpligt, utan bör Eders Kungl. Maj:t beträffande hvarje särskilt
föreningsbibliotek, för hvilket statsbidrag ifrågasattes, pröfva, huruvida detsamma
uti ifrågavarande afseende kan anses vara att likställa med församlingsbiblioteken.
Jämväl beträffande föreningsbiblioteken skall, såsom förut anmärkts,
gälla, att förening, som vill gorå anspråk på statsbidrag till ett af densamma
inrättadt bibliotek, skall för detsamma anskaffa ett lika stort belopp
som statsbidraget.
För föreningsbiblioteken bör tydligtvis liksom för församlingsbiblioteken
39
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o
47.
finnas en styrelse. Om denna bör föreskrifvas, att densamma skall utgöras
af minst fem personer och utses af föreningsmedlemmarna. _ I ifrigt bör
beträffande dessa bibliotek gälla samma villkor, som föreslagits i fråga om
församlingsbib 1 io t eken, med det tillägg, att, därest föreningsbibliotek, för
hvilket åtnjutits statsunderstöd, upplöses, skola de böcker, som inköpts fin
sådant understöd och däremot svarande belopp, kostnausfritt öfveilämnas
till det skoldistrikt eller i Stockholm och Göteborg den territoriella församling,
hvarinom biblioteket närmast haft sin verksamhet, för att införlifvas
med vederbörande församlingsbibliotek. Att föreskrifva, att hela
det befintliga biblioteket i dylikt fall sålunda skall öfverlämnas, sj nes mig
obilligt. .
Statsunderstödet för upprättande af vandringsbibliotek skulle, enligt
hvad jag redan tidigare antydt, utgå till vissa centrala föreningar, i hvilkas
ändamål bland annat ingår tillhandahållande åt kommuner och enskilda af
dylika bibliotek. Några särskilda villkor för sadant understöds erhållande
anser jag lämpligen ej böra på förhand uppställas. På sätt jag strax skall
nämna, är det min mening, att till dessa centrala föreningar skulle kunna
beviljas statsbidrag äfven för en annan verksamhetsgren, som sammanhänger
med folkbiblioteken. Jag skall i nämnda sammanhang återkomma
till vandringsbibiioteken.
I sammannang lueu vmKurcu — “-----anordningar.
skilliga önskemål uttalats, afseende underlättande af bibliotekens verksamhet.
Så föreslå föreningen för folkbibliotek och läsestugor, föreningarna
Heimdal och Verdandi, Eders Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län och en folkskoleinspektör upprättandet i hufvudstaden af en
central organisation, bekostad af staten, med uppgift att pa begäran sta
folkbiblioteken till tjänst med bokförteckningar, råd och upplysningar, förmedling
af bokinköp, utgifvande af förteckning öfver nyutkomna böcker
jämte anmälningar om deras innehall samt att i allmänhet följa folkbiblioteksarbetet
i in- och utlandet. .
Svenska nykterhetssällskapet, centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskolelärareförening, Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, i Kopparbergs,
Gäfleborgs och Västernorrlands län samt tre folkskoleinspektörer
anse emellertid, att denna funktion skulle kunna fyllas af centrala för
eningar, som för sin verksamhet, i händelse af behof, tillerkändes understöd
af staten. .
Officiell förteckning å för folkbiblioteken lämpliga böcker till ledning
vid inköpen men utan tvång att följa densamma har af många föreslagits.
Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i Hallands, Göteborgs och Bohus
sammanhang med villkoren för statsbidrags erhållande hafva åt -
Centrala
40
Kung!. l\laj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
samt Västmanlands län äfvensom elfva folkskoleinspektörer mena, att dylik
förteckning bör årligen utgifvas af ecklesiastikdepartementet. Två folkskoleinspektörer
anse en dylik förteckning hvart tredje år tillräcklig.
Anställande inom ecklesiastikdepartementet af ett sakkunnigt biträde,
som skulle tillhandagå med råd och upplysningar, har föreslagits af Eders
Kung] Maj:ts befallningshafvande i Hallands län och sju folkskoleinspektörer.
... „ Ytligen bär en inspektör föreslagit, anordnande af pristäflinoar för
författare af ungdomslitteratur.
jJag torde här få nämna, att föreningarna Folkbildningsförbundet och
oydöstra Sveriges folkbildningsförbund, i sammanhang med förut omförmälda
ansökningar om statsbidrag till vandringsbibliotek, äfven gjort
framställning om beredande af understöd för föreningarnas verksamhet såsom
förmedlingsanstalter för folkbiblioteken.
I fråga härom har föreningen Folkbildningsförbundet anfört, att det
torde vara af största betydelse för folkbiblioteken, att en förmedling af
bokinköp ordnades på ett tillfredsställande sätt. Såväl vid upprättande af
f un- ®om vid sedermera skeende nyanskaffningar af böcker torde
biblioteksförestandarna endast i undantagsfall vara i tillfälle att själfva
göia inköpen, och ofta vore de ej nog bevandrade inom litteraturen för
att pa egen hand kunna göra ett lämpligt val. Därtill komme, att bokinköpet
folie sig väsentligt dyrare, om hvarje bibliotek för sig underhandlade
med förläggare eller bokhandlare, än när genom eu bokförmedlingsbyra
uppgörelse kunde träffas i större omfattning. Genom föreningens i
nufvudstaden förlagda centralbyrå för bokförmedling, som utan tidsutdrägt
kunde från därstädes befintliga förläggare, antikvariat och bokhandlare
anskaffa böckerna, underlättades rekvirenternas arbete högst betydligt
och en afsevärd rabatt erhölles. Ridare lämnade byrån på anmodan
förslag till bokinköp, tillhandahölle bokkataloger samt utgåfve en
särskild tidskrift, »holkbiblioteksbladet», som lämnade uppgift på nyutkommen,
för folkbibliotek lämplig litteratur och i öfrigt meddelade råd
angående handhafvande! af större eller mindre bibliotek. Slutligen vore
byran i tillfälle att lämna biblioteken anvisningar och råd angående katalogisenngs-
^ och utlåningssystem och tillhandahölle härför behöflig! material.
Att byråns verksamhet fyllde ett länge kändt behof, syntes framgå däraf,
att under ar 1903 densamma på rekvisition förmedlat bokinköp för ett
sammanlagdt belopp (bokhandelspris) af 13,000 kronor och under de första
sju manaderna af år 1904 för ett belopp af 10,550 kronor.
Såsom åt afgifna utlåtanden framgår har en ledande och stödjande
verksamhet af här antydt slag i någon mån utöfvats, hvad skolbiblioteken
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
41
angår, af centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskolelärareförening samt,
livad folkbiblioteken beträffar, af föreningarna Verdandi och Heimdal.
Af de önskemål, som framställts för underlättande af folkbibliotekens
verksamhet, anser jag mig ej kunna förorda annat än förslaget, att
statsunderstöd beviljas centrala föreningar för deras befattning med upprättande
af bokförteckningar, förmedling af inköp in. in. Öfriga förslag
skulle kräfva nya organisationer, som för statsverket skulle medföra betydligt
större utgifter. De af Folkbildningsförbundet anförda skäl för
nödvändigheten af förmedlingsbyråer för folkbiblioteken synas mig fullt
öfvertygande, och då, efter hvad jag trott mig finna, de föreningar, som
sysselsatt sig med dylik verksamhet, hittills tillfredsställande fyllt denna
sin uppgift, synes man ej behöfva befara, att dessa föreningar, understödda
af statsmedel, icke skola motsvara de kraf, som en ökad biblioteksverksamhet
på dem kommer att ställa.
Såsom förut anförts, anser jag, att centrala föreningar jämväl böra
tillerkännas understöd för upprättandet af vandringsbibliotek. Föreningen
Folkbildningsförbundet har uppgifvit, att densamma till uthyrning upprättat
ej mindre än 23 vandringsbibliotek för en kostnad, uppgående i
medeltal till 165 kronor för hvarje, samt att, då hyresafgiften måste sättas
lågt, endast 3 kronor i månaden, för att biblioteken skulle komma till
användning äfven på den fattigaste landsbygden, hyresinkomsterna kunde
räcka blott till underhåll af biblioteken. Västra Sveriges folkbildningsförbund
har i sin ansökning om statsunderstöd för upprättande af vandringsbibliotek,
hvilken ansökning är dagtecknad den 28 oktober 1904, anfört,
att förbundet då ägde 13 vandringsbibliotek, hvilka, sedan anslag af
landstingsmedel erhållits till belopp af 1,000 kronor, vore ämnade att
till början af år 1905 ökas med 3 eller 4 nya. Denna gren af förbundets
verksamhet hade rönt synnerligen stort beaktande. Från Hallands,
Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs och Jönköpings län hade
rekvisitioner ingått i sådan mängd, att biblioteken ständigt varit upptagna
och rekvirenterna i flera fall måst vänta ganska länge på de
önskade biblioteken. Äfven med den ökning i antal, biblioteken snart
skulle erhålla, kunde man af redan dittills ingångna rekvisitioner se, att
de komme att blifva till antalet otillräckliga, hvarför förbundet vore i
behof af ytterligare inkomster för att på ett tillfredsställande sätt sköta
ifrågavarande gren af sin verksamhet. Afgifterna för lån af bibliotek
vore satta så lågt som möjligt: i det län, hvars landsting lämnat anslag
till förbundets biblioteksverksamhet, 2 kronor i månaden, lika högt för
de föreläsningsanstalter, som erlade afgift till förbundets materiellkassa,
och i öfriga fall 3 kronor i månaden. Dessa afgifter vore afsedda till
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 27 Raft. 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition X:o 47.
betäckande af utgifter för bibliotekens underhåll och torde i bästa fall
förslå därtill, men till bibliotekariens aflöning och till nyanskaffning af
bibliotek försloge de ej.
Föreningen Folkbiblioteksförbundet har för sin verksamhet, som jämväl
omfattar anordnandet af föreläsningar, ifrågasatt statsbidrag för år 1906 af
4,000 kronor, Västra Sveriges folkbildningsförbund har för vandringsbiblioteks
upprättande, underhåll och vård i nyssberörda ansökning anhållit
om ett anslag för år 1905 af 1,000 kronor, och Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund,
som äfven förmedlar föreläsningar för arbetsklassen, har
begärt statsunderstöd för sin verksamhet med 1,000 kronor eller, därest
detta ej . kunde beviljas, det mindre belopp, Eders Kungl. Majit kunde
finna skäligt.
Jag föreställer mig, att de centrala föreningarna lämpligen skulle
kunna för hvarje år tillerkännas ett statsunderstöd, beroende på omfånget
af deras verksamhet för bibliotekssakens främjande å ena sidan genom
förmedling af bokinköp, upprättande af kataloger å lämpliga böcker, meddelande
af anvisningar och råd om katalogers och låneböckers uppställande
och skötande äfvensom bibliotekens ordnande och vård samt å andra
sidan genom upprättande af vandringsbibliotek. Jag anser emellertid, att
här liksom vid anslagen till församlings- och föreningsbiblioteken ett
maximum bör fastställas för understödet. I betraktande af de inkomna
ansökningarna och då ingen erfarenhet ännu föreligger om, huru många
föreningar kunna komma att göra anspråk på dylikt understöd, anser jag
mig nu ej kunna föreslå detta maximum till högre belopp än 1,500 kronor
för hvardera slaget af nyssnämnda båda verksamhetsgrenar.
sanct för Rörande sättet för statsbidragets fördelande hafva de allra flesta, som
utdelande, där om yttrat sig, föreslagit, att, liksom i fråga om understöden till anordnande
af föreläsningskurser för arbetsklassen, ansökningar, åtföljda af
erforderliga uppgifter, skulle inlämnas till Eders Kungl. Majits vederbörande
befallningshafvande, samt att Eders Kung]. Maj:t sedermera, efter mottagande
af ansökningarna och Eders Kungl. Majits befallningshafvandes däröfver
afgifna utlåtanden, skulle bestämma om anslagens fördelning. Endast
eu folkskoleinspektör har föreslagit, att ansökningarna skola afgöras af
Eders Kungl. Majits befallningshafvande i orterna.
I fråga om de fasta biblioteken är jag sinnad ansluta mig till den
af nämnde folkskoleinspektör uttalade åsikt. Med stöd af den erfarenhet,
som vunnits vid fördelningen af anslaget för arbetareföreläsningarna, nödgas
jag uttala, att arbetet med fördelning af ett eventuellt biblioteksanslag
skulle, om än till eu början möjligt, snart nog, då ansökningarna komma
Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
43
att ökas till tusental, blifva för ecklesiastikdepartementet allt för betungande
och omöjligt att med den nuvarande personalen utföra. Härtill
kommer, att Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande med sin närmare
kännedom om förhållandena på de olika orterna torde hafva lättare att bedöma
de olika omständigheter, som vid statsbidrags beviljande böra komma
under pröfning; och då statsbidragen till biblioteken skulle blifva jämförelsevis
små, torde pröfningen mycket väl kunna öfverlämnas åt de lokala
myndigheterna.
Jag har tänkt mig, att skoldistrikt eller — i Stockholm och Göteborg
— territoriell församling skulle äga att för hvarje år inom viss föreskrifven
tid ingå till Eders Kung!. Majrts vederbörande befallningshafvande med
ansökning om och, därest föreskrifna villkor blifvit uppfyllda, få sig beviljadt
statsbidrag till af skoldistriktet eller församlingen inrättadt församlingsbibliotek.
Öfver beslut om vägradt statsbidrag borde klagan kunna
hos Eders Kungl. Maj:t anföras på enahanda sätt som i fråga om vägradt
anslag till folkskoleväsendet.
Dylik rätt torde emellertid ej utan vidare böra medgifvas de lokala
föreningarna, utan torde sådan förening, som önskar erhålla statsunderstöd
för ett af föreningen inrättadt föreningsbibliotek, innan dylikt understöd
åt densamma får beviljas, böra af Eders Kungl. Maj:t, på särskild därom
gjord underdånig ansökning, få sig tillerkänd rätt att för viss tid med
afseende å understöd från biblioteksanslaget anses likställd med skoldistrikt.
Vid ansökning hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande om statsbidrag
för bibliotek böra enligt min mening fogas:
1) redogörelse, upprättad enligt fastställdt formulär, för bibliotekets
verksamhet under näst föregående år, utvisande, bland annat, antal af
under året inköpta volymer, antal volymer vid årets slut, antal boklån,
såväl hemlån som lån på stället, kostnader för bokinköp, inbindning, lokal
samt ved, ljus, renhållning in. m.,
2) tryckt katalog, om sådan finnes,
3) kvitterade räkningar i original eller styrkt afskrift, utvisande de
böcker, för hvilkas inköp statsbidrag begäres, kostnaden för bokinbindning
och kostnaden för tryckning af katalog, samt
4) vederbörande folkskoleinspektörs yttrande öfver ansökningen.
Lokala föreningar böra därjämte vid ansökning om statsbidrag foga
Eders Kungl. Maj:ts medgifvande att kunna erhålla understöd.
Understöden till de centrala föreningarna för deras verksamhet såsom
förmedlingsbyråer för folkbiblioteken och upprättandet af vandringsbibliotek
anser jag lämpligast böra af Eders Kungl. Maj:t bestämmas på därom
gjorda särskilda underdåniga ansökningar. Dylika ansökningar för visst
år synas mig böra göras mot slutet af det näst föregående året, därvid
44
Storleken
of det statsanslag
erfordras.
Vissa statistiska
uppgifter
rörande folkbiblioteken.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
föreningarna hafva att bifoga detaljerade uppgifter dels om sin föregående
verksamhet i berörda afseenden dels ock om det sätt, hvarpå föreningen
vill betjäna bibliotekssaken under det år, för hvilket understöd sökes, allt
för att tjäna som material vid bedömande af storleken af det statsunderstöd,
som bör eu hvar af dem tilldelas.
Beträffande slutligen det anslag, som bör af Riksdagen äskas för
folkbibliotekssakens understödjande i enlighet med de af mig nu föreslagna
grunder, torde bidragens utdelande genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nödvändiggöra, att detta anslag bestämmes såsom förslagsanslag.
Intet hinder möter emellertid för, att inom ramen af detta förslagsanslag
ett visst belopp ställes till Eders Kungl. Maj:ts disposition att
användas till understöd åt de centrala föreningarna, på sätt nyss sagts.
Vid beräkningen af det ungefärliga belopp, hvartill ifrågavarande förslagsanslag
bör sättas, erbjuda våra grannländer åtskilliga jämförelsepunkter.
I Korge, hvars folkmängd år 1900 var 2,239,880 invånare, beviljas årligen
30,000 kronor till folkbiblioteken, Indika åtnjuta statsbidrag, växlande
mellan 200 och 10 kronor. I Danmark, som år 1901 hade 2,464.770
invånare, offras årligen af staten 34,000 kronor för ändamålet. Då Sverige
äger ungefär dubbelt så många invånare som hvartdera af dessa länder,
synes jämförelsen påkalla ett understöd i Sverige af 60,000 kronor. Detta
är ock den summa, hvartill jag efter gjorda beräkningar kommit. Skoldistriktens
antal — undantagandes Stockholm och Göteborg — utgjorde
vid slutet af år 1903 2,401. Läggas därtill i nämnda två städer befintliga
15 territoriella församlingar, skulle antalet af de kommuner, som finge
rätt till statsunderstöd, bestiga sig till 2,416. Då man svårligen torde
kunna beräkna att, åtminstone till en början, flera än bortåt en tredjedel
af dessa komma att anhålla om dylikt understöd, samt de enskilda föreningar,
som blefve likställda med skoldistrikt, knappast torde kunna beräknas
till flera än 200, synas ungefär 1,000 särskilda statsbidrag komma
att genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utdelas. Beräknas ett
medeltal af 50 kronor för hvarje, skulle sålunda härför erfordras 50,000
kronor. Till understödjande af de centrala föreningarna enligt förut omförmälda
grunder synes mig ett belopp af 10,000 kronor tillräckligt.
Behofvet skulle sålunda kunna tillgodoses genom ett förslagsanslag af
60,000 kronor.
I sammanhang med denna kostnadsberäkning är jag i tillfälle att
.förete en statistik öfver de kostnader för biblioteksväsendet, som landsbygdens
kommuner åtagit sig under år 1901.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
45
Samtliga landskommuner,mantal och folkmängd; landskommuner, som
beviljat medel till socken- o. d. bibliotek, antal, folkmängd och
anslagsbelopp, år 1901. Länsvis.
Län. |
Samtliga kommuner. |
Anslagsgifvande kommuner. |
||||
Antal. |
Folkmängd, j |
Antal. |
Folkmängd. |
Anslagsbelopp. |
||
Kronor. |
öre. |
|||||
Stockholms län........................ |
109 |
160,530 |
36 |
58,793 |
2,362 |
46 |
Uppsala » ........................ |
85 |
96,902 |
26 |
33,489 |
1,187 |
36 |
Södermanlands län ............... |
92 |
140.707 |
47 |
70,053 |
1,904 |
06 |
Östergötlands » ............... |
149 |
216,795 |
25 |
49,183 |
1,580 |
33 |
Jönköpings » ............... |
127 |
172,507 |
15 |
23,507 |
474 |
72 |
Kronobergs » ............... |
85 |
150,835 |
7 |
18,562 |
450 |
00 |
Kalmar » ............... |
101 |
193,640 |
14 |
29,235 |
415 |
53 |
Gottlands » ............... |
92 |
44,446 |
35 |
19,513 |
1,175 |
76 |
Blekinge » ............... |
35 |
.1 09,855 |
9 |
43,267 |
410 |
78 |
Kristianstads » ............... |
143 |
203,663 |
55 |
89,490 |
3,473 |
95 |
Malmöhus » ............... |
241 |
278,321 |
71 |
93,925 |
3,958 |
69 |
Hallands » ................ |
86 |
114,303 |
7 |
9,838 |
605 |
36 |
Göteborgs och Bohus län ... |
86 |
189,684 |
2 |
7,719 |
200 |
00 |
Älfsborgs län........................... |
220 |
249,268 |
22 |
39,629 |
2,026 |
75 |
Skaraborgs » ........................... |
260 |
212,089 |
35 |
40,183 |
1,040 |
51 i |
Värmlands » ........................... |
87 |
227,297 |
27 |
80,731 |
1,519 |
39 |
Örebro » ........................... |
58 |
168,227 |
28 |
110,190 |
2,080 |
01 |
Västmanlands län .................. |
68 |
120,113 |
39 |
76,402 |
2,898 |
02 |
Kopparbergs » .................. |
47 |
206,330 |
27 |
117,993 |
2,8S6 |
23 |
Gäfleborgs » .................. |
47 |
194,912 |
25 |
111,590 |
2,809 |
42 |
V ästernorrlands » .................. |
63 |
209,122 |
13 |
58,898 |
2,190 |
97 |
Jämtlands » .................. |
59 |
105,756 |
8 |
16,972 |
465 |
19 |
Västerbottens » .................. |
24 |
140.549 |
6 |
47,945 |
350 |
00 |
Norrbottens » .................. |
21 |
124.957 |
t |
7,811 |
90 |
00! |
Rikets landsbygd |
2,385 |
4,028.808 |
580 |
1,254.918 |
36,555 |
49 |
46
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 47.
Landskommuner, som beviljat medel till socken- o. d. bibliotek, antal,
folkmängd och anslagsbelopp, år 1901. I grupper efter folkmängden.
Kommuner med en folkmängd af: |
Antal. |
Folkmängd. |
Anslagsbelopp. |
|
Kronor. |
öre. |
|||
T. o. in. 500 personel''....................................... |
52 |
18,630 |
978 |
86 |
Öfver 500 t. o. m. 1,000 personer ............... |
131 |
98,100 |
4,414 |
46 |
» 1,000 t. o. m. 2,000 personer ............ |
191 |
276.347 |
9,597 |
20 |
» 2,000 » 5,000 » ............ |
154 |
460,768 |
12,621 |
47 |
» 5,000 personer.......................................... |
52 |
401,073 |
8,943 |
50 |
Summa |
580 |
1,254,918 |
36,555 |
49 |
Anmärkningar.
Siffrorna rörande landskommunernas anslag till socken- o. d. bibliotek äro hämtade
ur de till kungl. statistiska centralbyrån insända primäruppgifterna till den officiella statistiken
angående kommunernas finanser. I formuläret till dessa uppgifter, för så vidt de
röra de å kommunalstämma granskade räkenskaperna, finnes en särskild rubrik för utgifter
till sockenbibliotek, hvadan man torde kunna antaga, att anslag till detta ändamål därunder
äro antecknade, i den händelse de författningsenligt beslutats å kommunalstämma.
I åtskilliga fall handläggas emellertid hithörande ärenden å kyrkostämma, och äro
därför de till statistiska centralbyrån inkomna sammandragen af å denna stämma granskade
räkenskaper äfvenledes genomgångna. Då likväl blanketten för sistnämnda sammandrag
icke innehåller en sådan särskild rubrik för utgifter till sockenbibliotek, är det sannolikt,
att dessa stundom ingå i någon där upptagen post för diverse utgifter (till »öfriga behof»
el. dyl.). De bär meddelade siffrorna äro därför att anse som något för låga, huru mycket
är ej möjligt att afgöra, men förmodligen ej i någon högre grad.
Då vidare sträng skillnad mellan socken- och skolbibliotek ofta nog icke göres i
uppgifterna och äfven torde vara onödig att genomföra, hafva anslagen till de senare, då
de särskildt redovisas (i sammandraget af kyrkostämmans räkenskaper), äfven här inräknats.
»Landskommun» är här taget i samma bemärkelse som i den officiella statistiken
öfver kommunernas finanser, d. v. s. de köpingar, som i afseende på beräkningsgrunden
för utdebitering af kommunala utskylder äro likställda, med städerna och hvilkas räkenskapssainmandrag
till sagda statistik liksom städernas sakna särskild rubrik för anslag till
sockenbibliotek, hafva här icke kunnat upptagas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
47
Medeltal anslagsbelopp i de landskommuner, som beviljat medel till sockeno.
d. bibliotek samt dessa kommuners antal och folkmängd i
förhållande til! samtliga landskommuners, år 1901. Länsvis.
L |
ä n. |
Medeltal anslagsbelopp |
Antal anslags-gifvande kom-muner i % |
Folkmängd |
|
pr anslags-gifvande Kronor. |
pr invånare |
||||
Stockholms län |
65-62 |
4*0 |
33*0 |
36*6 |
|
Uppsala » |
45*67 |
3-5 |
30-6 |
34*6 |
|
Södermanlands län......................... |
40''51 |
2*7 |
51*1 |
49*8 |
|
Östergötlands |
» |
63-21 |
3-2 |
16*8 |
22-7 |
Jönköpings |
» |
31*65 |
2*0 |
11*8 |
13-6 |
Kronobergs |
» |
64''29 |
2-4 |
8-2 |
12-3 |
Kalmar |
» |
29-68 |
1*4 |
13*9 |
15*1 |
Gottlands |
» |
33-59 |
6-0 |
38*0 |
43*9 |
Blekinge |
» |
45-64 |
0*9 |
253 |
39-4 |
Kristianstads |
» |
63*16 |
3-9 |
38-5 |
43*9 |
Malmöhus |
» |
55*76 |
4*2 |
29*5 |
34*0 |
Hallands |
» |
86-48 |
6*2 |
8-1 |
8-6 |
Göteborgs och |
Bohus län ............... |
100*00 |
2*6 |
2*3 |
4*1 |
Alfsborgs |
län............................. |
92-13 |
5*1 |
10*o |
15*9 |
Skaraborgs |
» |
29-73 |
2-6 |
13-5 |
18-9 |
V ärmlands |
» |
56"27 |
1*9 |
3ro |
35-5 |
Örebro |
» |
74-29 |
1*9 |
48-3 |
65*5 |
Västmanlands |
» .............................. |
74-31 |
3*8 |
57*4 |
63''6 |
Kopparbergs |
» |
106"90 |
2-4 |
573 |
57-2 |
| Gäfieborgs |
» |
112-38 |
2-5 |
53-2 |
57*3 |
| Västernorrlands |
» |
] 68*54 |
3-7 |
20*6 |
28-2 |
Jämtlands |
» |
58*15 |
2*7 |
13-6 |
* 16''o |
Västerbottens |
» |
58*33 |
0*7 |
25''0 |
34-1 |
Norrbottens |
» |
90-00 |
1-2 |
4*8 |
6*3 |
Rikets landsbygd |
63*03 |
2*9 |
24-3 , |
31*1 |
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Höjning af
anslaget till
folkskoleinspektörerna,
Medeltal ansiagsbelopp i de landskommuner, som beviljat medel till
socken- o. d. bibliotek, år 1901. Gruppvis efter folkmängden.
Kommuner med eu folkmängd af: |
Medeltal ansiagsbelopp |
|
pr anslags-gifvande kom-mun. Kronor. |
pr invånare i Öre. |
|
T. o. m. 500 personer...................................................... |
18*82 |
5*3 |
Öfver 500 t. o. m. 1,000 personer.......................... |
33*70 |
4*5 |
» 1,000 » » » 2,000 > ........................... |
50*25 |
3*5 |
:> 2,000 » » » 5,000 » ........................... |
81*90 |
2*7 |
2 5,000 personer .................................................... |
171*99 |
2*2 |
Samtliga |
63*03 |
2*9 |
Af denna statistik framgår, att år 1901 blott 580 landskommuner
för ändamålet beviljat tillsammans 36,555 kronor 49 öre. Den beräknade
anslagssumman torde, med hänsyn till att städernas församlingar ej
uppgå till mer än 105, följaktligen under den närmaste framtiden vara
fullt tillräcklig.
För den händelse de statsunderstödda biblioteken ställas under folkskoleinspektörernas
inspektion, torde, såsom förut påpekats, någon ökning
i de till dessa inspektörer utgående rese- och traktamentsersättningar vara
att förutse. Utom det att bibliotek ej alltid är beläget på samma ort som
folkskola, måste också själfva förrättningen taga någon tid. Beräknar man,
att biblioteken i medeltal inspekteras hvartannat är, skulle, med min
nyss gjorda uppskattning af deras antal, traktamentsersättning för biblioteksinspektionen
komma att utgå hvarje år för 500 förrättningsdagar. Efter
6 kronor för dag skulle således härför erfordras 3,000 kronor. Ökningen
i reseersättningarna synes mig ej behöfva beräknas högre än till
2,000 kronor om året. Biblioteksinspektionen skulle sålunda kräfva en
statsutgift af ungefär 5,000 kronor årligen.»
49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 47.
Departementschefen uppläste härefter omförmälda inom ecklesiastikdepartementet
uppgjorda två lagförslag, hvarefter departementschefen, under
åberopande af hvad han i ärendet yttrat, hemställde, det Kungi. Maj:t
täcktes förslå Riksdagen att
dels antaga de upplästa förslagen till
l:o) lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 samt
2:o) lag angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863;
dels medgifva,
att understöd af statsmedel till ett belopp af högst 75 kronor, för år
räknadt, må enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt meddela, utgå till skoldistrikt utom Stockholm och Göteborg samt
till territoriell församling i nämnda städer för upprättande och underhåll
af församlingsbibliotek äfvensom till lokala föreningar, hvilka af Kungl.
Maj:t förklaras härutinnan likställda med skoldistrikt, för upprättande och
underhåll af föreningsbibliotek, under följande villkor:
att föreningsbiblioteks angelägenheter vårdas af en styrelse, som utgöres
af fem af föreningen valda ledamöter;
att biblioteksstyrelse för hvarje bibliotek utser föreståndare eller bibliotekarie,
som handhafver den närmaste skötseln af boksamlingen och däröfver
upprättar katalog;
att bibliotek är uppställdt i lämplig lokal och regelbundet vissa tider
i veckan kostnadsfritt eller mot låg afgift hålles tillgängligt för allmänheten
inom bibliotekets verksamhetsområde;
att bibliotek hålles försäkradt mot eldskada;
att böcker af osedligt innehåll ej må med bibliotek införlifvas;
att beviljadt statsbidrag må användas endast till inköp och inbindning
af böcker samt tryckning af katalog;
att vederbörande skoldistrikt, församling eller förening för samma
ändamål anslagit eller annorledes anskaffat minst lika stort belopp som
statsbidraget;
att böcker, som inköpts för statsbidrag och nyssnämnda af skoldistrikt,
församling eller förening anskaffade medel, ej må afhändas biblioteket;
att,
då föreningsbibliotek, för hvilket åtnjutits statsunderstöd, upplöses,
till vederbörande skoldistrikt eller församling skola för införlifvande
med dess bibliotek öfverlämnas de böcker, som på nyssnämnda sätt förvärfvats;
och
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Smil. 1 Afd. 21 Höft.
V
50
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 47.
att biblioteken skola vara underkastade inspektion af vederbörande
folkskoleinspektörer;
samt att understöd af statsmedel må enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
jämväl tilldelas sådana centrala föreningar, som verka såsom förmedlingsanstalter
åt bibliotek af omförmälda slag eller upprätta vandringsbibliotek,
med ett belopp af högst 1,500 kronor, för år räknadt, till hvarje
sådan förening för hvardera af nämnda verksamhetsgrenar, dock till ett
sammanlagdt belopp af högst 10,000 kronor;
dels, för att till nu angifna ändamål användas, på ordinarie stat under
riksstatens åttonde hufvudtitel bevilja ett förslagsanslag, med titel: »TJndei''-stöd åt folkbibliotek», å 60,000 kronor;
dels ock till bestridande af kostnaderna för inspektion genom folkskoleinspektörerna
af folkbibliotek höja anslaget till arfvoden och resekostnadsersättning
åt folkskoleinspektörer med 5,000 kronor, eller från
dess nuvarande belopp, 105,000 kronor, till 110,000 kronor.
På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter behagade
Hans Magt Konungen i nåder gilla och bifalla
hvad departementschefen sålunda hemställt, och skulle
nådig preposition till Riksdagen afl åtas af den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Gustaf Norström.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A, B., 1905.