22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 35.
*
N:o 85.
Kungi. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående försäljning
af förra hoj''stallängarna Gorsingeholm n.ris 1 och
2 samt Stubbängen n:o 1 i Södermanlands län; gifven
Stockholms slott den 11 november 1904.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att medgifva,
dels att förra hofstallängarna Gorsingeholm mris 1 och 2 samt
Stubbängen n:o 1 i Strängnäs socken och Åkers härad af Södermanlands
län må, sedan saluvärdering å egendomen i vanlig ordning ägt rum,
under de i kungl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda villkor å
offentlig auktion till den högstbjudande försäljas med tillträdesrätt för
köpare den 14 mars 1906,
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflyta,
må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
De till ärendet hörande handlingar och karta skola Riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
Theodor Odelberg.
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 35.
23
Utdrag af protokollet öfver jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
november 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
WestrinG,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen och
Virgin.
20:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg anförde vidare.
I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne maj har domänstyrelsen
gjort framställning i fråga om dispositionen af de för statsverkets
räkning genom styrelsens kontrakt den 24 april 1885 mot en arrendeafgift
af 1,600 kronor till den 14 mars 1906 utarrenderade förra
hofstallängarna Gorsingeholm n:ris 1 och 2 samt Stubbängen n:o 1 i
Strängnäs socken och Åkers härad af Södermanlands län, därvid styrelsen
tillika öfverlämnat instrument öfver å denna kronoegendom under år
1903 förrättad arrendeuppskattning- jämte en af förste landtmätaren
H. R. Linder år 1902 öfver egendomen upprättad karta med tillhörande
beskrifning äfvensom öfriga till ärendet hörande handlingar.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
Af omförmälda handlingar inhämtas:
att mangården å egendomen vore belägen nära Mälaren, 0,5 mil
från Strängnäs stad;
att å egendomen ej funnes annat laga hus än en år 1894 uppförd
logbyggnad, 38,5 meter lång, 14,9 meter bred och 6 meter hög, innehållande
två sädesgolf, frosk- och rensbottnar samt försedd med vandringshus
och två uppkörsbroar, hvarjämte vid Mälarens strand vore utbyggd
en kronan tillhörig lastbrygga, som dock på grund af sjöns uppgrundning
numera icke användes;
att arrendatorn ägde följande å egendomen uppförda hus, nämligen:
ett boningshus i två våningar, innehållande 5 rum med kök och
källare in. m., ett boningshus, innehållande 2 rum och kök, källare och
bod, ett stathus i två våningar, inredt till 2 större och 2 mindre rum
samt bod i två afdelningar, eu ladugårdsbyggnad, inrymmande fähus
för 49 större kreatur, stall för 7 hästar och foderlada, en byggnad,
innehållande brygghus och spannmålsbod i tre bottnar, ett svinhus i 8
afdelningar. får- och hönshus, vagn- och vedbod, reservstall med redskapslider
samt en större förfallen hölada vid lastbryggan, hvilka hus
blifvit försäkrade mot eldskada för sammanlagdt 9,800 kronor;
att det egendomen tillhörande ägoområde, enligt ofvanberörda
kart beskrifning omfattande en areal af 128,019 hektar, bestode af
79,410 hektar tomter och åker, 15,145 hektar äng, 3,601 hektar odlingsmark,
26,322 hektar backar, betes- och hagmark samt 3,535 hektar
impediment;
att jordmånen i åkern utgjordes af dels god lerjord, dels dyjord
och dels till eu mycket stor anpart af mer eller mindre ofullständigt
förmultnad mylla, som synbarligen lede brist på kalk;
att en mindre del af den odlade jorden läge för lågt i förhållande
till Mälarens vattenyta för att kunna fullständigt afdikas och eu annan
del däraf ej sällan besvärades af vatten därigenom, att hufvudafloppen
icke vore rymliga nog att hastigt afföra det vatten, som inkomme från
högre belägna främmande ägor;
att vid tiden för arrendeuppskattningen påginge eu år 1902 beslutad
afdikning, berörande ifrågavarande och åtskilliga andra egendomar.
hvilket företag beräknats kosta omkring 6,000 kronor, däraf
på kronoegendomen komme att belöpa 35,5 6 procent;
att dikningsföretaget, som sannolikt icke blefve fullbordadt under
den nu löpande arrendeperioden för egendomen, blott fortskridit genom
den fastare delen af åkern, hvadan utdikningsmöjligheten för den bortre,
lägre liggande jorden, som vid tiden för uppskattningsförrättningen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35. 25
varit till stor del förlagd till bete, ej kunnat vid förrättningen till fullo
bedömas;
att åkern, som i allmänhet hade en våt, lös och kall botten,
hvarigenom förmultningen af växtämnen ginge långsamt, och dessutom,
enligt uppgift, ofta vore utsatt för skadegörande frost både vår och
höst, i följd häraf lämpade sig endast för prodncering af midsommarråg;
att ängen bestode af jämna, men mycket vattensjuka marker, som
nog framdeles torde kunna odlas, sedan det visat sig, om den pågående
utdikningen gjorde tillfyllest, samt ej kräfde ett alltför dyrbart eller,
såsom kunde befaras, ofta behöfligt rensningsarbete;
att af den å kartan upptagna odlingsmarken endast två angifna
ägofigurer om tillsammans 1,24a hektar för närvarande syntes böra
ifrågakomma till odling, under det den öfriga odlingsmarken vida bättre
syntes lämpa sig att, såsom nu skedde, inhägnas tillika med betesmarken;
att betet, som förefunnes i tre med ek och annan löfskog bevuxna
hagar, varit endast hjälpligt för de kreatur, som hittills underhållits å
egendomen, samt, då bottenlagret i den kuperade marken utgjordes
nästan endast af grus och sten, näppeligen kunde äfven med tillägg af
den ängsmark, som ej för närvarande borde odlas, blifva tillräckligt
för de kreatur, som hädanefter borde kunna vid egendomen vinterfödas;
att skogen ej vore tillräcklig för husbehofvet, då densamma enligt
skriftligt utlåtande från jägmästaren i orten, som tillstädeskommit vid
arrendeuppskattningen, af denne beräknats under hela den arrendeperiod,
som började den 14 mars 1906, ej lämna större virkesafkastning än
1,000 kubikmeter, bestående af 550 vrakekar samt 77 kubikmeter torr
och vindfälld skog;
att den å egendomen anställda tjänarpersonalen bestode af 5
män och 1 hjon, hvarjämte i lega för arbete årligen åtginge omkring
1,500 kronor;
att egendomens taxeringsvärde utgjorde 38,000 kronor;
att. då egendomen icke vore försedd med annat laga hus än den
förut omförmälda logen och samtliga öfverloppshusen befunne sig i så
svagt skick, att det ej kunde blifva fråga om deras inlösande af staten
och antagligen ej heller af en blifvande arrendator, såvida det ej kunde
ske till ett mycket reduceradt pris, synemännen ansåge nödigt, att
kronan här företoge större nybyggnad;
att därvid i första rummet borde uppföras bostad åt arrendator^
hvarefter snart nog tillkomme byggandet af såväl ladugård och stall
som arbetarbostäder och spannmålsmagasin med redskapshus;
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o ~35.
att det emellertid vore olämpligt att på eu gång som kontraktsvillkor
stadga mer än eu större byggnad, helst öfverloppshusen kunde
vara användbara ännu en tid framåt för gårdens folk, för erforderlig
kreatursbesättning och för spannmålens inrymmande;
att uppskattningsmännen ansåge kostnaden för nytt boningshus,
uppfördt i enlighet med af dem uppgjordt, i instrumentet intaget förslag,
kunna stanna vid ett belopp af 9,500 kronor;
att en blifvande arrendator syntes uppskattningsmännen böra
genom arrendekontrakt tillförbindas att verkställa, förutom nyssberörda
^byggnad, omläggning af taket å logen, som bestode af sågad spån,
med tegel, för hvilket arbete erfordrades, enligt synemännens beräkning,
materialier till ett värde af 1,000 kronor, däri inberäknad kostnaden
för behöflig förstärkning af takresningen;
att enligt uppskattningsmännens åsikt arrendatorn borde för utförandet
af de föreslagna byggnadsarbetena tillerkännas ersättning genom
afräkning å arréndet med ett belopp, motsvarande de båda ofvan upptagna
summorna eller således med 10,500 kronor;
att uppskattningsmännen, som tillstyrkt, att nuvarande arrendatorn
af egendomen måtte vid den förnyade utarrenderingen af densamma
komma i åtnjutande af optionsrätt, föreslagit arrendevärdet för egendomen
till 1,500 kronor; samt
att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig icke
hafva något att erinra vare sig mot uppskattningen eller mot förrättningsmännens
yttrande i fråga om optionsrätten.
För egen del har domänstyrelsen anfört följande.
Af innehållet i instrumentet öfver arrendeuppskattningen å egendomen
i fråga framginge, att till denna hörande åker och äng i följd
af markens ringa höjd öfver Mälarens yta vore i hög grad vattensjuka
samt att med visshet ej kunde bedömas, om en fullständig afdikning
af någon väsentlig del af marken kunde ske, liksom ej heller, ifall
en sådan afdikning läte sig verkställa, huruvida kostnaden för densamma
kunde begränsas, så att företaget blefve lönande. Med afseende
härå och då å egendomen ej funnes annan kronan tillhörig byggnad
ån en loge, syntes styrelsen, i händelse af egendomens utbjudande på
nytt arrende och om därvid nuvarande arrendatorn, såsom uppskattningsmännen
hållit för sannolikt, ej begagnade sin optionsrätt, högeligen
tvifvelaktigt, huruvida ny arrendator skulle kunna erhållas på de
åt uppskattningsmännen föreslagna villkor, bland hvilka ej inginge bestämd
utfästelse från kronans sida att bekosta uppförandet vid egendomen
af annan byggnad än ett boningshus för arrendator!).
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35. 27
De byggnader, som, jämte boningshus, måste anses utöfver den
vid egendomen befintliga logen för eu arrendator nödiga, vore statbyggnad,
inredd till bostad för fyra familjer och ett rum för ogifta
arbetare, med erforderligt uthus, ladugård, stall, oxhus och vagnbod.
spannmåls- och visthusbod, svinhus och vedbod samt källare, hvilkas
uppförande enligt styrelsens beräkning skulle medföra minst följande
kostnader: för stafbyggnad med uthus 6,000 kronor, för ladugård 9,000
kronor, för stall, oxhus och vagnbod 4,000 kronor, för spannmåls- och
visthusbod 1,200 kronor, för svinhus och vedbod 500 kronor samt för
källare 200 kronor eller tillhopa 20,900 kronor. Då kostnaden för
boningshuset, såsom förut nämnts, upptagits till 9,500 kronor, skulle
utgifterna i sin helhet för egendomens fullständiga bebyggande, för
hvilkas bestridande styrelsen ej disponerade andra medel än arrendeafgifterna
för egendomen, i den mån de förfölle, uppgå till mer än den
totala arrendeinkomst, egendomen af uppskattningsmännen ansetts kunna
under den af dem föreslagna arrendetiden af 20 år lämna.
Med afseende å hvad sålunda anförts syntes styrelsen vidare
utarrendering af egendomen ej böra ifrågakomma, utan denna i stället
för statsverkets räkning böra försäljas.
I fall beslut fattades härom, kunde ifrågasättas, om ej egendomen
med afseende å dess närbelägenhet till stad borde efter styckning säljas
i delar, afpassade för mindre jordbruk. Häremot mötte emellertid för
närvarande hinder i inägornas vattensjuka beskaffenhet. Att kronan
för undanröjande af detta hinder skulle gå i författning om ägornas
afdikning på egen bekostnad, kunde styrelsen ej tillstyrka, då i följd
af de upplysningar, som i uppskattningsinstrumentet meddelats angående
den ifrågavarande markens höjdläge i förhållande till vattenytan
i Mälaren, det ej vore antagligt, att företaget skulle lämna ett fullt
tillfredsställande resultat, som tillika uppvägde kostnaden för utförandet.
På grund af hvad i ärendet anförts har styrelsen hemställt, att
egendomen måtte ostyckad försäljas å auktion enligt bestämmelserna i
nådiga brefvet den 29 maj 1874.
De skäl, hvilka af domänstyrelsen anförts för ifrågavarande egendoms
försäljning, synas mig fullt giltiga. Enligt hvad jag under hand
af domänintendenten i Södermanlands län inhämtat, voro äfven arrendeuppskattningsmännen
af den åsikt, att en sådan försäljning borde komma
till stånd, men funno de sig förhindrade att afgifva förslag därom, då
dylikt förslag författningsenligt kunde göras endast i det fall, att styckning
ifrågasattes, samt ansågo förevarande egendom vara för styckning
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 35.
särdeles olämplig. Med afseende å hvad af domänintendenten i sistnämnda
hänseende sålunda upplysts och på grund af hvad domänstyrelsen
anfört mot styckning af egendomen finner jag mig äga all
anledning biträda styrelsens förslag jämväl i fråga om sättet för egendomens
försäljning.
Åberopande hvad i ärendet förekommit, hemställer jag alltså i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå
Riksdagen att medgifva,
dels att förra hofstallängarna Gorsingeholm n:ris 1 och 2 samt
Stubbängen n:o 1 i Strängnäs socken och Åkers härad af Södermanlands
län må, sedan saluvärdering å egendomen i vanlig ordning ägt rum,
under de i nådiga brefvet den 29 maj 1874 omförmälda villkor å
offentlig auktion till den högstbjudande försäljas med tillträde srätt för
köpare den 14 mars 1906,
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflyta,
må, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre
kronoegendomar, användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsodling tjänlig mark.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
af den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
G. Zethelius.