Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

9

N:o 3.

Kungl. Majits nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om tillägg till 9 § i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863; gifven Stockholms
slott den 16 december 1904.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillägg till 9 § i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863.

Härigenom förordnas såsom tillägg till hvad i 9 § i förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863 är stadgadt:

Fråga, hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, af någon kyrkomötets
ledamot väckes, må för mötet framläggas inom åtta dagar efter deri,
till hvilken mötet blifvit af Konungen sammankalladt; sedermera må
sådan fråga ej kunna af ledamot väckas, utan såvida den af redan
inom kyrkomötet fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under
mötet inträffad händelse omedelbarligen föranledes.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

i

Ossian Berger.

Bill. Ull Riksd. Prat. 1905. 1 Samt,. 1 Afl. 2 Höft.

2

10

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o. 3.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartements är en den, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 oktober 1904.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena LaGERHEIM,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Bamstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i
underdånighet:

Kyrkomötets underdåniga skrifvelse den 9 oktober 1903, däri
kyrkomötet anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderlig åtgärd
för att till 9 § af nådiga förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863 må fogas ett tillägg af följande, utaf
kyrkomötet för dess del godkända lydelse:

»Fråga, hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, af någon kyrkomötets
ledamot väckes, må för mötet framläggas inom åtta dagar efter
den, till hvilken mötet blifvit af Konungen sammankallad t; sedermera

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

må sådan fråga ej kunna af ledamot väckas, utan såvida den af redan
inom kyrkomötet fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under
mötet inträffad händelse omedelbarligen föranledes.»

På statsrådets tillstyrkan täcktes Hans Maj:t
Konungen i nåder förordna, att högsta domstolens
yttrande öfver förslaget skulle för det ändamål, § 87
regeringsformen omförmäler, genom note ur protokollet
inhämtas.

Ur protokollet
Carl Lundquist.

12

Ktmgk Maj ds Nåd. Proposition N:o 3.

Till Konungen.

Uti eu vid kyrkomötet afgifven motion har väclds förslag om bestämmande
af viss tid för motioners väckande vid allmänt kyrkomöte.
Motionären har i detta afseende anfört följande.

Redan 1868 års allmänna kyrkomöte hade uttryckt den åsikten,
att i kyrkomötesförordningen eu viss tid efter mötets sammankallande
borde utsättas, efter hvilken ny fråga, som af kyrkomötesledamot väcktes,
icke finge till behandling företagas. I 1873 års kyrkolagsförslag hade
i följd häraf vid första punkten af § 9 i kyrkomötesförordningen gjorts
ett så lydande tillägg: »Ny fråga, som af kyrkomötets ledamot väckes
senare än å åttonde dagen efter den, till hvilken mötet blifvit af
Konungen sammankalladt, må ej till behandling företagas.»

Vid detta lagförslags granskning anmärktes i högsta domstolen,
att om rätten att väcka motion inskränkes till en begränsad tid af åtta
dagar, torde i första stycket böra införas motsvarande stadgande mot
det, som förekommer i riksdagsordningen § 55 om rätt att i bestämda
fall väcka motion äfven efter den stadgade motionstidens utgång.

Ehuru det redan vid första allmänna kyrkomötet befunnits nödigt
att begränsa motionstiden, hade något stadgande därom ännu icke
blifvit i kyrkomötesförordningen infördt. Bohofvet af ett sådant stadgande
hade dock alltfort gjoid sig gällande, icke minst vid innevarande
kyrkomöte. På grund däraf hemställde motionären, att kyrkomötet
måtte hos Eders Kungl. Maj:t underdånigst anhålla, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t vidtaga erforderlig åtgärd, att vid första punkten af § 9
i nådiga förordningen om allmänt kyrkomöte den 16 november 1863
göres ett så lydande tillägg:

»Ny fråga, som af kyrkomötets ledamot väckes senare än å åttonde
dagen efter den, till hvilken mötet blifvit af Konungen sammankalladt,
må ej till behandling företagas, utan såvida den af redan inom kyrkomötet
fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under kyrkomötet
inträffad händelse omedelbarligen föranledes.»

Den för närvarande obegränsade rätten för kyrkomötets medlemmar
att under hela den tid kyrkomötet är samladt väcka motion i
hvilken fråga som helst af beskaffenhet att tillhöra mötet är oförnekligen
ägnad att medföra vissa olägenheter med hänsyn till ärendenas
behandling. Särskild! kan det, såsom erfarenheten äfven visat, lätt

13

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

hända, antingen att ärenden, hvilka stå i så nära samband med hvarandra,
att de borde handläggas på en gång, icke blifva föremål för
gemensam behandling, därför att framställning i det ena ärendet göres,
sedan det andra redan varit före, eller ock att ett ärendes behandling i
utskott måste uppskjutas eller afbrytas, därför att någon ytterligare
framställning i ärendet förväntas. En begränsning af motionstiden vore
därför on fördel och är för öfrigt att förorda redan ur synpunkten af
god ordning.

Mot det förslag motionären i sådant syfte framställt har kyrkomötet
i sakligt hänseende icke haft något att erinra. Däremot har
kyrkomötet ansett, att den ifrågasatta lagändringen i formellt afseende
lämpligare genomföres därigenom, att, på sätt kyrkomötets förslag här
nedan utvisar, till den nuvarande 9 § kyrkomötesförordningen fogas eu
bestämmelse, affattad i närmare anslutning till motsvarande föreskrift
i 55 § riksdagsordningen.

Kyrkomötet får alltså i underdånighet anhålla, att Eders Kungl.
Magt täcktes vidtaga erforderlig åtgärd för att till 9 § af nådiga förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863 må
fogas ett tillägg af följande, utaf kyrkomötet för dess del godkända,
lydelse:

»Fråga, hvilken, enligt hvad ofvan är sagdt, af någon kyrkomötets
ledamot väckes, må för mötet framläggas inom åtta dagar efter den,
till hvilket mötet blifvit af Konungen sammankalladt; sedermera må
sådan fråga ej kunna af ledamot väckas, utan såvida den af redan
inom kyrkomötet fattadt beslut eller upptaget ärende eller annan under
mötet inträffad händelse omedelbarligen förani eden.»

Underdånigst:

J. A. EKMAN.

A. v. Krusenstjerna.

Stockholm den 9 oktober 1903.

Kyrkomötet, i anledning af väckt motion om bestämmande af
viss tid för motioners väckande vid allmänt kyrkomöte. (Kyrkolagsutskottets
betänkande n:o 20.)

Vidimeras

ex officio
Otto Booth.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 3.

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:Is
högsta domstol tisdagen den 18 oktober 1904.

Tredje rummet.

Närvarande: f

Justitieråden Claeson,

Hellström,

Benling,

Bohman,

Quensel.

Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Hellner föredrog:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 oktober 1904, utvisande,
att Kungl. Maj:t förordna!, att Högsta domstolens utlåtande skulle
för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur
protokollet inhämtas öfver ett af kyrkomötet i underdånig skrifvelse
den 9 oktober 1908 för dess del godkändt tillägg till 9 § af förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863; varande
förslaget af den lydelse, bilagan litt. D vid detta protokoll utvisar.

Högsta domstolen lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet
Carl Lundquist.

Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

15

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 16 december 1904.

N ä r varande:

Hans excellens lierr statsministern Boström,
Statsråden: ODELBERG,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin,

Justitieråden: Petersson,

Hellström.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i
underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 7 sistlidne oktober inhämtade utlåtande öfver ett
af kyrkomötet för dess del godkändt förslag till lag om tillägg till 9 §
i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863;
och hemställde föredragande departementschefen, att ifrågavarande förslag,
som af högsta domstolen lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt
§ 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 3.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan, täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig
proposition af den lydelse, bilagan litt. B vid detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet
Aug. von Hartmansdorff.

STOCKHOLM, I§AAC. MÄRCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905