Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

5

N:o 29.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till ''Riksdagen angående understöd
åt genom olyckshändelse under tjänsteutöfning omkomne
tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län
Per Erik Staffanssons änka och minderåriga barn; gifven
Stockholms slott den 20 januari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden
för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
medgifva, att till tillförordnade gränsridaren i Kopparbergs län Per Erik
Staffanssons änka Maria Josefina Staffansson, född Larsson, och makarnas
tre minderåriga barn, sonen Cingal samt döttrarna Svea Margareta och
Signe, ma af tullmedlen utbetalas årliga lifräntor, att från och med den
1 juli 1904 utgå, till änkan med trehundra kronor, så länge hon i sitt
nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen med
sjuttiofem kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ernst Meyer.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
januari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt, :*

Berger,

Meyer,
von Friesen,

Virgin.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Meyer anförde härefter:

Sedan tullkammaren i Falun med skrifvelse till generaltullstyrelsen
öfverlämnat dels i styrkt afskrift en af föreståndaren för tullstationen i
Svenska Lördalen afgifven rapport, utvisande att tillförordnade gränsridaren
i Kopparbergs län Per Erik Staffansson den 27 juni 1904 under
färd från sitt hem i Storbron för att till nämnda tullstation aflämna
tjänstehandlingar drunknat vid försök att ridande passera ett vadställe
öfver Lörälfven i närheten af Sätersmoen i Norge, dels äfven en till
generaltullstyrelsen ställd skrift, däri Staffa-nssons änka Maria Josefina
Staffansson, född Larsson, med framhållande att mannen Staffansson vid
olyckstillfället varit stadd i tjänsteutöfning samt att änkan och makarnes
tre minderåriga barn befunne sig i synnerligen bekymmersamma ekono -

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

miska omständigheter och ägde mycket ringa utsikt till att för framtiden
kunna försörja sig, anhållit, att något understöd måtte tilldelas
henne och barnen, i hvilken ansökning länsmannen Axel Nordström, i
egenskap af förmyndare för barnen, instämt, har generaltullstyrelsen i
underdånig skrifvelse den 20 sistlidne oktober gjort framställning om
beredande af något understöd af allmänna medel åt Staffanssons änka
och barn; och har statskontoret, efter nådig remiss, den 16 nästlidne
december afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, att Staffansson,
hvilken, född den 24 januari 1872, blifvit, efter att från den 1 november
1892 hafva tjänstgjort vid Första Göta artilleriregemente, den 17 juni 1895
antagen i tullverkets tjänst såsom extra ordinarie gränsridare i Kopparbergs
län, sedermera från den 30 september sistnämnda år, då han erhållit
entledigande från krigstjänsten, ägnat sig uteslutande åt tullverket
samt, efter åtskilliga kortare förordnanden såsom gränsridare, sedan den
1 november 1897 oafbrutet bestridt sådan tjänst, därvid Staffansson
åtnjutit dagtraktamente efter 3 kronor för dag och under senare åren
därjämte ett årligt anslag till resekostnader af 150 kronor; att Staffansson
efterlämnat, förutom änkan, född den 9 januari 1882, tre barn,
nämligen sonen Cingal, född den 10 juni 1901, samt döttrarna Svea
Margareta, född den 27 augusti 1902, och Signe, som efter faderns
död föddes den 25 juli 1904, samt att den efter Staffansson upprättade
bouppteckningen utvisade en behållning i boet af 834 kronor 41 öre.

I sin ofvanberörda skrifvelse har tullkammaren i Falun meddelat,
att enligt de upplysningar, vederbörande tullförvaltare under inspektionsresa
inhämtat, ifrågavarande olyckshändelse icke vore att i någon mån
tillskrifva vårdslöshet å Staffanssons sida utan att helt och hållet anse
såsom ett rent olycksfall under Staffanssons sträfvan att äfven under
ogynnsamma omständigheter fullgöra sin tjänsteplikt, samt att Staffansson
under hela sin tjänstetid med nit och mycken duglighet fullgjort
sina tjänsteåligganden och i öfrigt ådagalagt en hedrande vandel.

Med förmälan att, då Staffansson ej vunnit ordinarie anställning
vid tullverket, hans änka och barn ej vore berättigade till pension vare
sig från tullverket. eller från tullstatens enskilda pensionsinrättning, har
generaltullstyrelsen vidare anfört, att af hvad i ärendet förekommit syntes
styrelsen otvetydigt framgå, att dödsfallet förorsakats af olyckshändelse
och således utan Staffanssons eget förvållande, samt att Staffansson
under sin tjänstgöring städse ådagalagt nit och duglighet; och har
styrelsen, med afseende å de af styrelsen sålunda anförda omständigheter
och då ofvan omförmälda efter Staffansson upprättade bouppteck -

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

ning icke utvisade större behållning än 834 kronor 41 öre, hemställt,
att åt Staffanssons änka och barn måtte beredas något understöd, i
hvilket afseende styrelsen föreslagit, att till dem måtte få af tullmedlen
utbetalas årliga lifräntor, att från och med den 1 juli 1904 utgå, till
änkan med 300 kronor, så länge hon lefde ogift, samt till hvart och
ett af barnen med 75 kronor, till dess detsamma uppnått aderton
års ålder.

Statskontoret, som i sitt ofvanberörda utlåtande förklarat sig
icke hafva något att erinra mot hvad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit,
har tillstyrkt nådigt bifall till berörda förslag.

Då, enligt hvad i ärendet blifvit upplyst, Staffansson utan eget förvållande
ljutit döden under utöfningen af sin tjänsteplikt, synes mig
billigheten fordra, att från statens sida någon ersättning beredes hans
änka och minderåriga barn för den förlust i ekonomiskt afseende, som
genom olycksfallet drabbat dem; och har jag icke funnit något att erinra
vare sig beträffande de understödsbelopp, generaltullstyrelsen föreslagit,
eller i fråga om de villkor för deras åtnjutande, hvarom samma myndighet
hemställt. Jag anser mig därför böra i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att
medgifva, att till'' Staffanssons änka och makarnas ofvanbemälda tre
minderåriga barn må af tullmedlen utbetalas arliga lifräntor, att från
och med den 1 juli 1904 utgå, till änkan med 300 kronor, så länge hon
i sitt nuvarande änkestånd förblifver, samt till hvart och ett af barnen
med 75 kronor, till dess detsamma uppnått aderton års ålder.

Hvad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets öfriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
nådig proposition till Riksdagen aflåtas af den lydelse,
bilagan litt. — vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

A. W. Gygnceus.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.