Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
1
N:o 20.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning
för telegrafera eller telefonering utan tråd; gifven
Stockholms slott den 20 januari 1905.
Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om utförande
och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller telefonering
utan tråd.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR.
Ossian Berger.
Bih. till Riksd. prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 13. Höft. (N:o 20.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
Förslag
till
Lag
om utförande cell nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller
telefonering utan tråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill någon här i riket utföra elektrisk anläggning för telegrafering
eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskildt bruk, söke Konungens
tillstånd till företaget.
2 §•
Å fartyg, som är afsedt till sjöfart, må utan särskildt tillstånd anbringas
inrättning för telegrafering eller telefonering utan träd; dock må
inrättning, som utan tillstånd anbringats, endast användas medan fartyget
är på resa och ej befinner sig inom hamnområde.
3 §•
Tillstånd, hvarom i 1 § sägs, må af Konungen meddelas endast för
viss tid. Vid tillstånds meddelande föreskrifver Konungen, under förbehåll
af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen
må utföras och nyttjas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
3
4 §•
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter utför eller nyttjar anläggning, som
i 1 § afses, eller nyttjar inrättning, som i 2 § sägs, annorledes ån där
är medgifvet, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett
tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
5 §•
Har anläggning, som i 1 § afses, blifvit utförd utan Konungens
tillstånd eller i strid mot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter,
eller har af Konungen meddeladt tillstånd till sådan anläggnings utförande
sedermera af Konungen förklarats förverkadt, eller har inrättning, som i
2 § sägs, blifvit nyttjad annorledes än där är medgifvet, ankomme på
Konungens befallningshafvande att vidtaga erforderlig åtgärd till förekommande
af anläggningens eller inrättningens nyttjande.
B §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
7 §-
Hvad i denna lag är stadgadt afser icke anläggning för kronans
räkning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1906.
4
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
Utdrag ur ‘protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 oktober 1904.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
VIRGIN.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anförde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger:
»I underdånig skrifvelse den 26 maj 1903 har telegrafstyrelsen anfört
följande:
Under senaste tid hade försöken att medelst telegrafering utan tråd
sända meddelanden mellan orter, belägna äfven på jämförelsevis längre afstånd
från hvarandra, alltmera krönts med framgång. Äfven om ännu
mycket återstode att fullborda, innan telegraferingen utan tråd uppnådde
samma säkerhet och tillförlitlighet som den nu brukliga telegraferingen
genom metallisk ledare och vunne samma användning i det praktiska lifvet
som denna, syntes dock den tid ej vara långt aflägsen, då telegraferingen
utan tråd komme att intaga ett viktigt rum i den allmänna samfärdseln.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
5
Såväl i Sverige, inom Eders Kungl. Maj:ts flotta, som än mer i utlandet
hade telegraferingen utan tråd redan börjat att icke obetydligt användas
för att åstadkomma förbindelse mellan fartyg ute på hafvet sinsemellan
och med fastlandet. Resultaten af de gjorda försöken hade i allmänhet
visat sig tillfredsställande, äfven om alltemellanåt utväxlingen af
telegrammer mellan de för telegraferingen upprättade stationerna hindrats
af störningar mellan dessa, och telegrammer, afsedda för en station, äfven
uppfångats af en annan.
Denna på grund af telegrafapparaternas ännu bristande fullkomlighet
rådande olägenhet gjorde det emellertid nödvändigt att vid inrättandet
af stationer för ombesörjande af telegrafering utan tråd noga tillse, att de
anlades så, att de icke störande kunde inverka på hvarandra. Detta syntes
icke kunna ske på annat sätt, än att staten, därest den icke för sig
förbehölle rätten att anlägga och betjäna dylika stationer, utöfvade en viss
kontroll öfver desamma.
Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1883, däruti förordnats, att
å kronans mark eller inom området för allmän landsväg, statens eller sådan
enskild järnväg, som åtnjöte förbindelse med statens telegrafnät, af
enskild person eller bolag icke finge upprättas telegraf-, telefon- eller likartad
förbindelse, såframt icke Eders Kungl. Maj:t därtill lämnat nådigt
tillstånd, hade staten erhållit kontroll öfver de anläggningar af ifrågavarande
slag, som vore af längre utsträckning, och därjämte möjlighet att
vid tillståndets medgifvande föreskrifva sådana villkor, som staten funne
för sig ändamålsenliga. Det syntes därför telegrafstyrelsen lämpligt, att
staten förbehölle sig liknande rättigheter beträffande de anläggningar, som
af enskilda kunde komma att anordnas för telegrafering utan tråd.
Därigenom kunde nämligen bland annat vinnas enhetlighet i det system,
som för telegrafering utan tråd komme till användning, hvilket åter
svårligen blefve fallet, om enskilda bolag utan vidare kunde bildas för
uppfinningens tillgodogörande, enär de säkerligen skulle betjäna sig af sådana
apparater och anläggningar, som bäst öfverensstämde med deras intresse.
Därjämte erhölle staten möjlighet att, när så vore erforderligt,
själf anordna de stationer för telegrafering utan tråd, hvilka af en eller
annan orsak icke lämpligen borde af enskilda upprättas och begagnas,
och kunde äfven, när så vore af nöden, i dessa förbindelser erhålla en
ersättning för den nu brukliga telegraferingen, då dennas ledningar eller
kablar af en eller annan anledning blifvit tillfälligtvis obrukbara.
Vid de förhandlingar, hvilka blifvit förda af telegrafstyrelsen med
representanter för Eders Kungl. Maj:ts flotta, hade dessa varit af samma
uppfattning som telegrafstyrelsen och därvid särskild! framhållit, huru
6
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
önskvärd!, för rikets försvar det vore, att staten utöfvade nödig kontroll
öfver berörda anläggningar, enär därigenom en samverkan skulle kunna
anordnas mellan telegrafstyrelsen å ena sidan och armén och flottan å den
andra vid bestämmande af lämpliga platser för de stationer, som hade att
ombesörja telegraferingen utan tråd.
Blefve i lag stadgadt, att Eders Kungl. Maj:ts tillstånd för dylika
anläggningars utförande erfordrades, och föreskrefves vid tillståndets medgifvande
vissa villkor för anläggningens anordnande och begagnande, erhölles
för rikets försvar viktiga fördelar. Dels kunde ett samarbete komma
till stånd vid skötseln af de till allmänhetens bruk upplåtna telegrafstationerna
och dem, som hufvudsakligen för försvarets räkning kom me att
upprättas, dels kunde äfven uti berörda villkor föreskrifvas, att den enskilda
anläggningen och dess personal skulle i händelse af krig ställas i
försvarets tjänst och därigenom vinnas såväl behöfliga stationer för försvaret
och ett antal i telegrafering utan tråd fullt öfvade telegrafister
som äfven tiygghet att för försvarets skötande afsedda telegrammer ej
uppfångades af obehöriga.
Då det kommit till telegrafstyrelsens kännedom, att enskilda personer
vore betänkta att upprätta stationer för telegrafering utan tråd, och
sådana anläggningar, om de en gång kommit till stånd, icke lätt torde
kunna förmås att upphöra med sin verksamhet eller inordna den under
framdeles meddelade allmänna föreskrifter, hade telegrafstyrelsen ansett
sig böra med stöd af hvad ofvan anförts, hvilket äfven syntes i allmänhet
äga tillämplighet beträffande den jämväl under utveckling varande
uppfinningen att Telefonera utan tråd, i underdånighet hemställt, att Eders
Kungl. Maj: t täcktes utfärda nådigt stadgande därom, att af enskild person
eller bolag icke finge inom riket upprättas eller begagnas station
för telegrafering eller telefonering utan tråd, såframt icke Eders Kungl.
Maj:t därtill lämnat tillstånd.
Efter nådig remiss hafva cheferna för generalstaben och flottans
stab i gemensamt underdånigt utlåtande af den 4 augusti 1903 förklarat
sig till fullo dela de åsikter, som i telegrafstyrelsens motivering funnes
angifna såsom stöd för den gjorda hemställan, och därför tillstyrkt stadgande
i enlighet med telegrafstyrelsens förslag.
Den fråga, som sålunda blifvit af telegrafstyrelsen väckt, synes mig
förtjäna det största beaktande. Det är endast några få år sedan försöken
att öfversända meddelanden genom elektricitetens medverkan utan användande
af ledningstråd kröntes med den framgång, att metoden kunde anses
vara praktiskt användbar. Men med stor snabbhet har sedermera det nya
samfärdsmedlet utvecklats. Ännu synes väl detsamma icke hafva någon
Kungl. Mctj:ts JSåd. Proposition N:o 20. 7
afsevärd betydelse för meddelanden mellan olika platser på land. Däremot
har den trådlösa telegraferingen eller, såsom den äfven kallas, gnisttelegraferingen
visat sig kunna med fördel användas för fortskaffande af meddelanden
öfver vattnet, särskildt mellan fartyg och land eller mellan
faidyg inbördes. För sådana meddelande^ har också den nya uppfinningen
redan i stor omfattning kommit i bruk. A eu mängd ställen vid kusterna
äro stationer för trådlös telegrafering inrättade, likasom apparater härför
finnas anbragta på många fartyg. Särskildt hafva de olika ländernas krigsflottor
skyndat sig att vidtaga anordningar för användningen af det nya
kommunikationsmedlet.
Inom vårt eget land har uppfinningen hittills kommit i bruk endast
inom flottan. Sålunda hafva alla våra pansarbåtar och torpedkryssare erhållit
gnistsignalmateriel, hvar jämte för flottans behof tre fasta signalstationer
upprättats. De försök, som sedan 1899 pågått inom flottan, hafva
visat lyckade resultat. Det kan emellertid med visshet förutses, att det ej
kommer att dröja länge, innan jämväl här i landet den enskilda företagsamheten
kommer att göra sig till godo denna uppfinning. Också lära,
enligt hvad telegrafstyrelsen erfarit, enskilda personer vara betänkta på
att här upprätta stationer för telegrafering utan tråd.
Lika med telegrafstyrelsen finner jag det vara välbetänkt, att det
nya kommunikationsmedlet icke lämnas att alldeles oberoende af statsmyndigheterna
fritt utveckla sig. Till de skäl, som telegrafstyrelsen härför
åberopat, komma yttermera hänsyn till den nya uppfinningens stora
betydelse i fråga om den internationella samfärdseln. Med anledning häraf
har redan under 1903 en konferens mellan åtskilliga af Europas stater ägt
rum för förhandling angående vissa bestämmelser, som borde meddelas för
gnisttelegraferingen. En ny konferens, till hvilken äfven Sverige mottagit
inbjudan, var afsedd att hållas under innevarande oktober månad, men
har blifvit uppskjuten till ännu ej bestämd dag under nästa år. Ett godkännande
från Sveriges sida af bestämmelser, som sålunda i den internationella
samfärdselns intresse kunna komma att föreslås, förutsätter emellertid
en viss inskränkning i friheten att göra anläggningar för trådlös
telegrafering.
Hvad innehållet af den ifrågasatta lagstiftningen angår, synes mig,
att det för närvarande är lämpligast att inskränka sig till ett förbud för
anläggningar af ifrågavarande art, med mindre Eders Kungl. Maj:t gifvit sitt
tillstånd därtill. Eders Kungl. Maj:t blir då i tillfälle att i hvarje särskildt
fall pröfva, huruvida från det allmännas synpunkt hinder för anläggningen
må anses förefinnas, äfvensom föreskrifva de särskilda villkor för anläggningens
inrättande, som ur sådan synpunkt må finnas nödiga. Tillstånd
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
bör lämpligen icke gifvas mera än på viss tid, och torde det vara lämpligast,
att det förbehålles Eders Kungl. Magt att bestämma dess längd.
Förbudet torde böra afse alla anläggningar inom riket. Dock synes
man böra tillåta fartyg, som äro afsedda för sjöfart, att utan särskild! tillstånd
förskaffa sig apparat för telegrafering och telefonering utan tråd
samt nyttja densamma, medan fartyget är å resa.
Förutom hvad nu är sagdt, torde den ifrågasatta lagstiftningen böra
innehålla stadgande om ansvar för öfverträdande af de meddelade föreskrifterna.
I öfverensstämmelse med hvad jag nu yttrat har jag låtit uppgöra
förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd.»
Sedan departementschefen härefter uppläst berörda lagförslag, af den
lydelse bilagan litt. C vid detta protokoll utvisar, hemställde han i underdånighet,
att högsta domstolens yttrande öfver förslaget måtte, jämlikt §
87 regeringsformen, genom note ur protokollet inhämtas.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
9
Bil. litt. C.
Förslag
till
Lag
om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning för telegrafering eller
telefonering utan tråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vill någon här i riket utföra elektrisk anläggning för telegrafering
eller telefonering utan tråd, till allmänt eller enskildt bruk, söke Konungens
tillstånd till företaget.
2 §•
o
A fartyg, som är afsedt till sjöfart, må utan särskildt tillstånd anbringas
inrättning för telegrafering eller telefonering utan tråd; dock må
inrättning, som utan tillstånd anbringats, endast användas medan fartyget
är på resa.
3 §.
Tillstånd, hvarom i 1 § sägs, må af Konungen meddelas endast för
viss tid. Vid tillstånds meddelande föreskrifver Konungen, under förbehåll
af enskild rätt, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen
må utföras och nyttjas.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 13 Håft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
4 §•
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande
af tillstånd gifna föreskrifter utför eller nyttjar anläggning, som i
1 § afses, eller nyttjar inrättning, som i 2 § sägs, annorledes än där är
medgifvet, straffes med böter från och med tjugufem till och med ett
tusen kronor, där ej å öfverträdelsen straff är i allmänna strafflagen utsatt.
5 §•
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.
6 §•
Hvad i denna lag är stadgadt afser icke anläggning för kronans
räkning.
Denna lag träder i kraft den
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
11
Utdrag af ''protokollet öfver lagärenden, hållet uti Kungl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 18 oktober 1904.
Tredje rummet.
Närvarande:
Justitieråden: ClaéSON,
Hellström,
Billing,
Bohman,
Quensel.
Tillförordnade byråchefen för lagärenden, konstituerade revisionssekreteraren
Hellner föredrog:
Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 7 oktober 1904, hvaraf inhämtades,
att Kungl. Maj:t förordnat, att högsta domstolens utlåtande skulle, jämlikt
§ 87 regeringsformen, genom note ur protokollet inhämtas öfver uppgjordt
förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk anläggning
för telegrafering eller telefonering utan tråd; varande förslaget under litt.
A bilagdt detta protokoll.
Emot förslaget framställdes följande anmärkningar:
2 §•
Då uttrycket »medan fartyget är på resa» torde kunna så tolkas, att
därmed afsåges hela den tid, fartyget använde mellan afgångs- och
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 20.
slutliga destinationsorten, hvarhelst än fartyget därunder uppehölle sig och
således exempelvis äfven under det fartyget för tillfället läge i hamn, men
sådant uppenbarligen icke öfverensstämde med förslagets syfte, hemställde
högsta domstolen, att ofvannämnda uttryck måtte mot lämpligare sådant
utbytas.
Enligt förslaget skulle den, som obehörigen utförde eller nyttjade
anläggning eller inrättning, hvarom här vore fråga, icke drabbas af annan
påföljd än straff, och anläggningen skulle alltså kunna bibehållas i oförändradt
skick. Då detta icke torde vara lämpligt, ansåg högsta domstolen,
att i förslaget borde inrymmas bestämmelse om åtgärd, hvarigenom
framtida bruk af sådan anläggning eller inrättning omöjliggjordes.
Ur protokollet
Carl Lundquist.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20.
13
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet infÖr
Hans Maf.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 20 januari 1905.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,
Husberg,
Palander,
Westring,
Ramstedt,
Berger,
Meyer,
von Friesen,
Virgin,
Justitieråden: Skarin,
Cassel.
Efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Berger i underdånighet:
Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 7 oktober 1904 inhämtade utlåtande öfver ett vid
protokollet fogadt förslag till lag om utförande och nyttjande af elektrisk
anläggning för telegrafering eller telefonering utan träd.
Efter att hafva redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredragande
departementschefen:
14
Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 20:
»På grund af den anmärkning, som gjorts mot affattningen af slutorden
i 2 §, har en redaktionell jämkning skett i nämnda §.
Vid 4 § bär högsta domstolen uttalat såsom sin åsikt, att i förslaget
borde inrymmas bestämmelse om åtgärd, hvarigenom framtida bruk
af obehörigen utförd eller nyttjad anläggning eller inrättning omöjliggjordes.
En bestämmelse i sådant syfte skulle säkerligen vara lämplig.
Det synes mig dock, att man svårligen kan i lagen bestämdt angifva,
hvilken åtgärd i hvarje särskiidt fall bör vidtagas såsom den tjänligaste
att förhindra framtida bruk af dylik anläggning eller inrättning. Det
torde därför vara mest ändamålsenligt att här ej stadga annat än att det
ankommer på Konungens befallningshafvande att vidtaga den åtgärd, som
må erfordras till förekommande af anläggningens eller inrättningens nyttjande.
I fråga om anläggning, som med Konungens tillstånd blifvit utförd,
torde emellertid, då Konungen äger föreskrifva, på hvilket sätt och
under hvilka villkor anläggningen må nyttjas och alltså äfven har befogenhet
att sätta tillståndets förverkande såsom påföljd af föreskrifternas
öfverträdande, Konungens befallningshafvandes ingripande ej vara behöfligt
för annat fall än då Konungen förklarat tillståndet förverkadt. Ett stadgande
af detta innehåll har blifvit infördt såsom 5 §, i följd hvaraf nummerföljden
för följande §§ blifvit ändrad.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslaget i
dess ändrade lydelse, hemställde han, att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom nådig proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle nådig proposition i ämnet af den lydelse,
bilagan litt. B. vid detta protokoll utvisar, till
Riksdagen afl ätas.
Ur protokollet
Aug. von Hartmansdorff.
Stockholm 1906. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.