Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

13

N:o 16.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
nedsättning af af giften för inrikes postpaket in. ro.;
gifven Stockholms slott den 20 januari 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag vill Kungl. Magt härmed föreslå Riksdagen
dels att det inrikes portot för paket må bestämmas enligt följande

grunder, nämligen för paket, som väger:

högst 1 kilogram....................................................................... 30 öre,

mer än 1, men ej öfver 3 kilogram ................................ 50 »

» » 3, » » )> 5 » ................................. 75 »

» »5 kilogram, 75 öre för de första 5 kilogrammen och där efter

15 öre för hvart Överskjutande V2 kilogram eller del däraf; samt
att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas
med 50 procent, och att, i fråga om hvad med skrymmande paket förstås,
skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt, gällande
internationella paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,
som kunna föranledas af särskilda, utaf Kungl. Maj:t till efterrättelse
inom svenska postverket gifna föreskrifter;

dels att det må stadgas, att postbehandlingsafgiften för inrikes
paket skall, med de undantag, som föranledas af särskilda utaf Eders
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, städse erläggas vid försändelsens
aflämnande till postbehandling;

dels ock att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1
juli 1905.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Hjälmar Westring.

14

Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 16.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
januari 1905.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolpe,
Statsråden: Odelberg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Berger,

Meyer,

von Friesen och
Virgin.

Departementschefen statsrådet Westring anförde härefter:

Förutom den framställning om nedsättning i rekommendationsafgiften
för postförsändelser, jag förut i dag fått underställa Eders
Kungl. Maj:ts bepröfvande, har, såsom jag därvid meddelade, generalpoststyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 6 juni 1904 jämväl gjort
hemställan om nedsättning i gällande postafgifter för paket, som genom
postverket befordras inom landet, i samband hvarmed styrelsen äfven
väckt förslag om inskränkning i frankeringsfriheten för dylika paket.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

15

Portot för inrikes postpaket utgår för närvarande med följande
belopp, nämligen:

för paket, som väga:

högst Va kilogram......................................................... kr. 0: 30

mer än Va, men ej öfver 1 kilogram..................... » 0: 50

» » 1, )) )) )) 17* » » 0:75

» » 1 V a, » ). » 3 » » 1: —

» » 3, » » »5 » » 1: 50

mer än 5 kilogram, 1 krona 50 öre för de första 5 kilogrammen och
därefter 15 öre för hvart öfver skjutande 7* kilogram eller del däraf.

För skrymmande paket ökas nämnda portosatser med 50 procent.
I fråga om hvad med skrymmande paket förstås tillämpas de bestämmelser,
som i sådant hänseende gälla vid utväxlingen af postpaket
enligt den i Wien den 4 juli 1891 afslutade internationella konvention,
dock med den eller de inskränkningar, som kunna föranledas af särskilda,
utaf Eders Kungl. Maj:t till efterrättelse inom svenska postverket
gifna föreskrifter.

För o frank era dt paket utgår ett särskildt tilläggsporto af 10 öre;
dock att från sådant porto befrias paket, hvilkas adressater på grund
af särskilda, utaf Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser äro
pliktiga att betala belöpande oguldet porto, samt att sistberörda tilläggsporto
icke i något fall utgår för återsändning af paket eller för pakets
eftersändande.

Portosatserna för paket intill 1 kilogram eller de så kallade småpaketen
äro fastställda genom nådiga kungörelsen den 12 november 1872
angående, bland annat, införande af medelporto för småpaketer med däri
genom nådiga kungörelsen den 2 maj 1879 angående, bland annat,
förändrad viktsatsberäkning för småpaket vidtagna ändringar. Bestämmelserna
angående skrymmande och ofrankerade småpaket hafva
meddelats genom nådiga kungörelsen den 24 april 1896 angående
portoförhöjning för skrymmande småpaket och tilläggsporto för ofrankerade
dylika paket. Dessa stadganden rörande småpaket hafva tillkommit
med Riksdagens medverkan. Portosatserna och öfriga nu
angifna bestämmelser i afseende å paket, som väga mer än 1 kilogram
eller s. k. vanliga paket, hafva meddelats af Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt bref nyssnämnda den 24 april 1896. Emellertid har
Riksdagen uti skrifvelse den 18 april 1896 angående porto förhöjning

Gällande

bestämmelser.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

för skrymmande småpaket och tilläggsporto för ofrankerade dylika
paket såsom sin åsikt uttalat, att bestämmandet af porto för alla slags
paket tillkommer Riksdagen.

I detta sammanhang torde med afseende å grunderna för postverkets
inrikes paketrörelse jämväl böra erinras, att enligt nådiga brefvet
den 22 juni 1892 högsta vikten för inrikes paketpostförsändelse utgör
50 kilogram, att rekommendation å postpaket icke meddelas i Sverige,
samt att jämlikt förordningen den 12 november 1872 angående postverkets
ansvarighet för försändelser, som till postbefordran aflämnats,
med däri genom nådiga kungörelsen den 16 april 1880 gjorda ändringar,
postverkets ersättningsskyldighet för oassnreradt paket, som gått förloradt,
innan detsamma utlämnats till adressaten, eller som skadats,
medan det stått under postverkets vård, blifvit bestämd till 2 kronor,
om paketets vikt uppgår till högst 1 kilogram, och om vikten utgör
mer än 1 kilogram, till 4 kronor, med tillägg därtill af 1 krona för
hvarje hälft kilogram, hvarmed vikten öfverstiger 2 kilogram.

Vidare torde jag böra erinra därom, att förenämnda portosatser för
paket till mer än 1 kilogram, hvilka trädde i tillämpning den 1 juli
1896, inneburo en väsentlig nedsättning i förut gällande porto för dylika
paket. Genom nådiga brefvet den 26 september 1879 hade nämligen

Bil. Å.

Land.

Å

r 18 9 2.

Antal

invånare.

Antal postbefordrade paket.

Antal

paket

. ?er
invånare.

Oassurorade
(incl. post-förskott).

Assurerade
(incl post-förskott).

Tillhopa.

Sverige ...........................................

4,806,865

412,684

42,367

455,051

0.09

Norge.............................................

2,022,000

184,800

13,600

197,900

O.io

Danmark.........................................

2,185,159

1,999,112

18,884

2,017,996

0.92

Tyskland.........................................

49,428,470

116,858,818

2,468,854

119,327,672

2.41

Nederländerna..................................

4,669,576

3,569,094

23,661

3,592,755

0.77

Frankrike (oeh Algeriet).....................

42,467,924

28,360,203

201,051

28,561,254

0.6 7

Sekweiz...........................................

2,917,754

9,682,780

1,678,866

11,361,646

3.89

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

17

detta bestämts att, oberoende af afståndet mellan försändelsens inlämnings-
och adressort, utgå med 30 öre för hvarje viktenhet af 500 gram
eller del däraf utaf försändelsens bruttovikt. Genom införandet af nu
gällande paketporto undergingo alltså befordringsafgifterna för paketpostförsändelser
om högre vikt än 1 kilogram följande sänkning, nämligen
för paket, vägande:

1—IV2 kilogram från 90 öre till 75 öre,

1 Va—3 » )) kr. 1: 20—kr. 1: 80 till kr. 1: —,

3—5 » » kr. 2: 10—kr. 3: — » kr. 1: 50.

I sin nu förevarande framställning har generalpoststyrelsen, för Afgifter för
att visa den utveckling, postpaketrörelsen i Sverige vunnit, särskildt i P°stPaketjämförelse
med postpaketrörelsen inom Norge, Danmark, Tyskland,
Nederländerna, Frankrike och Algeriet samt Schweiz, öfverlämnat följande
med ledning af den internationella postbyråns »statistique générale»
och de särskilda postförvaltningarnas årsberättelser utarbetade
öfversikt af den inrikes postpaketrörelsen i Sverige och i nämnda länder
åren 1892 och 1902, livilket senare år är det sista, för hvilket den
ifrågavarande statistiken föreligger fullt utarbetad:

i

r 1902.

Ökning i paketrörelsen
från år 1892 till 1902.

Antal

invånare.

Antal postbefordrade paket.

Antal

paket

per

invånare.

Oassurerade
(incl. postförskott).

Assurerade
(incl. postförskott).

Tillhopa.

Antal.

Procent.

5,198,752

983,668

69,605

1,053,273

0.20

598,222

131,5

2,263,010

334,500

27,700

362,200

0.16

164,300

83.o

2,449,540

3,161,247

31,266

3,192,513

1.30

1,174,517

58,2

56,367,178

183,994,828

2,972,571

186,967,399

3.32

67,639,727

56.7

5,347,180

4,500,897

36,245

4,537,142

0.85

944,387

26.3

43,701,276

44,883,462

2,222,556

47,106,018

1.08

18,544,764

64.9

3,315,443

18,045,172

1,455,601

19,500,773

5.ss

8,139,127

71.6

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 11 Käft.

3

18

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 16.

ningen

Efter att hafva i detta sammanhang framhållit, att under tillämpat
de förutnämnda lägre portosatserna postverkets paketrörelse
uppvisat en ej obetydlig tillväxt, hvilken sannolikt icke blott
finge tillskrifvas enahanda orsaker som den inträdda ökningen inom
poströrelsen öfver hufvud taget, utan äfven i någon mån föranledts af
den vidtagna nedsättningen i paketpostportot, anför styrelsen följande.

Såsom närmare framginge af nyssberörda öfversikt, hade antalet
genom svenska postverket befordrade inrikes paket enligt poststatistiken
vuxit från 455,051 år 1892 till 1,053,273 år 1902. Ökningen i paketantalet
under sagda period hade alltså för svenska, postverket uppgått
till icke mindre än 131,5 procent, hvilket utvisade en större tillväxt i
postverkets paketrörelse, än som förekommit inom något af öfriga i
tabellen upptagna länder. Men helt annorlunda tedde sig förhållandet,
om man ställde de olika ländernas paketpoströrelse i proportion till
hvarje lands folkmängd. Af uppgifterna i samma tabell framginge
nämligen med all tydlighet, att, näst efter Norge, Sverige vore det
land, hvars postverk företedde den minst utvecklade paketrörelsen, i
det att enligt de lämnade uppgifterna för år 1902 den genom vederbörande
postverk förmedlade inrikes pakettrafiken vore, sedd i förhållande
till folkmängden, i Danmark mer än 6, i Tyskland 16, i Nederländerna
4, i Frankrike 5 och i Schweiz nära 30 gånger så stor som
i Sverige.

Att i utlandet paketbef or dringen med posten hade en helt annan
betydelse än hos oss, syntes — fortsätter generalpoststyrelsen — äfven
bestyrkas däraf, att pakettrafiken från utlandet till Sverige under förenämnda
period vuxit åtskilligt snabbare än den inrikes paketpoströrelsen,
oaktadt i det utrikes paketportot icke inträdt någon så omfattande
nedsättning som i det inrikes portot. Medan nämligen antalet
inrikes paket något mer än fördubblats, hade däremot de från utlandet
till Sverige ankomna paketen ökats från 110,138 stycken år 1892 till
309,637 stycken år 1902, utvisande en tillväxt af öfver 181 procent.

Med framhållande, att det emellertid vore ej blott med afseende
å paketens antal, som en väsentlig skillnad förefunnes mellan den
svenska paketposttrafiken och motsvarande delar af postverksamheten
inom främmande länder, hänvisar styrelsen härefter till följande sammandrag
af en utaf styrelsen föranstaltad undersökning af svenska
postverkets paketrörelse år 1903:

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition No 16.

19

Bil B.

Vikt.

Antal V.

Pro-

cent.

Postbe-

fordrings-

afgifter2).

Befordringssätt.

Befordringsvägens längd
efter adressortens be-lägenhet i:

Ute-

slutande

med

järnväg.

Delvis
med
järnväg
delvis an-norledes.

Icke

med

järnväg.

afgångs-

ortens

län.

grann-

län.

annat

län.

Kronor. 1 ö.

Antal.

Antal.

Antal.

Antal.

Antal.

Antal.

Högst Va kg. • ■ •

665,353

52.9

199,605 90

460,122

186,251

18,980

121,589

134,355

409,409

V«-1 » ...

311,922

24.8

155,961 -

185,640

114,010

12,272

54,561

54,522

202,839

1—1 Vä » ...

104,351

8.3

78,263 25

47,931

51,025

5,395

18,005

14,781

71,565

IVä—2 » ...

46,293

3.7

46,293 —

16,705

26,949

2,639

8,372

6,058

31,863

2—3

56,238

4.5

56,238 -

13,260

39,832

3,146

8,593

6,760

40,885

3—4 » ...

22,022

1.7

33,033—

4,693

16,055

1,274

3,770

2,574

15,678

4—5 » ...

17,329

1.4

25,993 50

2,353

14,118

858

2,730

1,833

12,766

öfver 5 » ...

34,307

2.7

82.84575

4,641

28,236

1,430

4,498

3,198

26,611

Summa

1,257,815

100.o

678,233 40

735,345

476,476

45,994

222,118

224,081

811,616

V Innefattar både assurerade och var,liga paket (med och utan postförskott) äfvensom returpaket.
2) Tilläggsporto ej inberäknadt (likasom ej keller inrikes porto för tariffpaket).

Denna undersökning af postverkets paketrörelse år 1903 gåfve
nämligen — enligt hvad styrelsen vidare anför — vid handen, att af
samtliga med posten år 1903 befordrade inrikes paket nära 78 procent
haft en vikt ej öfverstigande 1 kilogram, samt att medelvikten per
inrikes paket samma år ej uppgått till mer än nära 1 kilogram. I jämförelse
med pakettrafiken före portonedsättningen år 1896 syntes visserligen
vikten af de genom postverket befordrade paketen hafva ökats.
Enligt verkställd undersökning hade nämligen år 1894 antalet inrikes paket
om högst 1 kilograms vikt uppgått till 82,3 procent af hela antalet inrikes
paket. Men äfven om tillväxten i pakettrafiken till följd af den gjorda
sänkningen af portot för de tyngre paketen varit relativt större beträffande
dessa paket än med afseende å de lättare paketförsändelserna,
så inskränkte sig ändock, såsom af det förut sagda syntes framgå, det
svenska postverkets paketrörelse fortfarande i vida öfvervägande grad
till allenast de s. k. småpaketen.

20

Klingl. Majds Nåd. Proposition Ko 16.

Helt annat vore förhållandet inom länder med mera utvecklad
paketposttrafik. I Tyskland t. ex. hade medelvikten per inrikes paket
år 1902 utgjort icke mindre än 4 kilogram, och i Nederländerna, där
postverket ej befordrade paket öfver 5 kilogram, hade samma år de inrikes
paketen inom olika viktgrupper fördelat sig procentvis på följande sätt,
nämligen högst 1 kilogram 37 procent, 1—3 kilogram 39,4 procent och
3—5 kilogram 23,6 procent. Det syntes ligga i öppen dag, att genom
en paketrörelse, sådan som den i sistnämnda båda länder, postverket
beredde handel och industri helt andra fördelar, än som med vår,
hufvudsakligen till småpaket inskränkta paketpoströrelse kunde äga rum.

Efter denna redogörelse för den inländska paketposttrafikens utveckling
och nuvarande ståndpunkt omnämner styrelsen, att framställningar
i syfte att postverket skulle kunna i högre grad än för närvarande
anlitas för befrämjande af handelsvarors afsättning inom landet blifvit
gjorda dels i eu till generalpoststyrelsen ingifven skrift af Stockholms
köpmannaförenings handelskammare och dels i särskilda af svenska
bokförläggareföreningen, nya bokförläggareföreningen och svenska sortimentsbokhandlareföreningen
till Eders Kungl. Magt ställda skrifter,
öfver hvilka styrelsen den 31 december 1903 afgifvit infordradt underdånigt
utlåtande, samt att i samtliga dessa framställningar uttalats, att
det hufvudsakliga hindret för utvecklingen af postverkets paketrörelse
läge i de härstädes gällande höga portosatser för de tyngre paketen,
i hvilket afseende handelskammaren särskildt framhållit, att det inrikes
portot för paket vägande högst 5 kilogram i Sverige öfverstege icke
blott motsvarande porto i åtskilliga andra länder utan äfven de befordringsafgifter,
som utginge för dylika paket i utväxlingen mellan Sverige
och utlandet.

1 anledning af dessa uttalanden har styrelsen åberopat följande
jämförande sammanställning mellan portosatserna för paket om högst
5 kilogram i Sverige och i förenämnda främmande länder:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

21

Bilaga C.

Viktsatser.

Sve rige.

Norge.

Dan mark.

Mellan

de

skandi naviska länderna.

Tyskland.

Neder länderna.

Frankrike.

Scliweiz.

Frankerade.

Ofranke rade -

Er.

Högst V» kilogram............

Öfver V3 t. o. m. 1 kilogram
» 1 » P/2 »

» H/j »

» 2 »

» 2*/a »

» 3 »

» 372 »

»4 »

» 41,/2 »

2

272 »

3 »

373 »

4

472 »

5

1

50

Er.

U

Öro.

15

20

30

Er.

120
[Norge
—Danmark

direkt:
90 öre]

a) Högst
10 geogr.
mil: 25pf.
(22,3 öre)

b) Större
afstånd

50 pf.
(44,5 öre)

Cents.

| 15

(22,5 öro)

20

(30 öre)

25

(37,5 öre)

a) vid afhämtning

åjärnvägsstation: 60

c.
(43,2 öre)

X b) vid
hombäring
eller
poste restante: 85

c.
(61,2 öre)

a) vid
afhämtning
å
järnvägsstation
:

80 c.
(57,6 öre)

b) vid
hembäring
eller
poste j

Centimes.

15

(10,8 öre)

25
(18 öre)

Centimes.

30

(21,6 öre)

40

(28,8 öre)

40
(28,8 öre)

60

(43,2 öre)

Efter att vidare hafva framhållit, hurusom af denna sammanställning
framginge, att det svenska portot vore icke blott betydligt högre än
det ifrågavarande utländska utan därjämte företedde flera olika afgiftssatser
än detta, anför styrelsen vidare.

Hvad anginge förhållandet mellan vårt inrikes paketporto och de
befordringsafgifter, som gällde i paketutväxlingen mellan Sverige och
utlandet, påpekades af handelskammaren, bland annat, hurusom portot
för paket om högst 5 kilogram utgjorde allenast 1 krona 20 öre mellan
Sverige och Norge eller Danmark och 1 krona 44 öre mellan Sverige
och Tyskland. Då det inrikes portot för paket mellan 3—5 kilogram
utginge med 1 krona 50 öre, ställde det sig följaktligen billigare att sända

22

Kungl. Maj.is Nåd. Proposition No 16.

dylika paket med posten mellan Sverige, å ena sidan, samt Norge,
Danmark och Tyskland, å andra sidan, än att få dem postbefordrade
mellan orter i Sverige. Ett dylikt förhållande syntes icke äga rum
inom något af de i bilaga C upptagna länder med en större paketrörelse.
I samtliga dessa länder vore nämligen det inrikes paketportot
satt så lågt, att det väsentligt understege det porto, som enligt gällande
internationella paketkonvention utginge för postpaket, som befordrades
mellan två grannländer.

Enligt nämnda konvention utginge portot för ett paket intill 5 kilograms
vikt med 50 centimes (36 öre) för hvarje postverk, som deltoge
i paketets befordring till lands, med tillägg, i förekommande fall,
af särskild sjöbefordringsafgift, hvarjämte vissa länder, bland hvilka
Sverige, såsom en öfvergångsanordning, uppbär en tilläggsafgift af
högst 75 centimes (54 öre) per paket. Med afseende å denna öfvergångsanordning
vore dock att märka, att förslag upprepade gånger,
och senast till den världspostkongress, som vore ansedd att hållas i
Rom under år 1905, framställts om upphäfvande eller åtminstone inskränkning
i rätten att belägga postpaketen med berörda tilläggsafgift.
Skulle denna tilläggsafgift för Sveriges del borttaga^, blefve följden,
att postpaket i utväxlingen mellan vårt land och Tyskland icke komme
att draga högre porto än 90 öre. Då man besinnade, att äfven med
det nuvarande höga portot Tysklands paketpostbefordran till Sverige
kunnat utvecklas till den grad, att antalet från Tyskland till Sverige
anlända postpaket år 1902 varit omkring 10 gånger så stort som antalet
paket i motsatt riktning, så läge det nära till hands att antaga, att
genom ofvan antydda sänkning af det internationella portot utan motsvarande
sänkning af det inrikes svenska paketportot införseln af varor
i postpaket från Tyskland skulle i väsentlig mån ökas till förfång för
den inrikes varuomsättningen.

Generalpoststyrelsen redogör härefter för de skäl, som föranledt
styrelsen att nu upptaga frågan om nedsättning af det inrikes paketportot,
och erinrar därvid att, då generalpoststyrelsen vid afgifvandet
af sitt underdåniga utlåtande i anledning af förenämnda framställningar
af svenska bokhandelns representanter haft att taga denna fråga i
öfvervägande, styrelsen ansett sig icke böra för det dåvarande påyrka
någon ändring i detta porto, hufvudsakligen emedan det synts betänkligt
att vidtaga någon mera genomgripande förändring af postbefordringsafgifterna
i allmänhet, så länge postverket nödgats - att på
den utan jämförelse mest omfattande af dess rörelsegrenar, tidnings -

Käng!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

23

rörelsen, räkna med en mycket betydande förhäst. Därtill hade kommit,
att vid den dåvarande tidpunkten en världspostkongress antagits vara
nära förestående, vid hvilken de internationella postbefordringsafgifterna
kunde komma att ändras, hvarjemte den undersökning af paketrörelsens
omfattning, hvilken föranledts af handelskammarens förenämnda framställning,
ännu ej afslutats.

Då nu — fortsätter styrelsen — jämlikt förordningen den 27 maj
1904 ändrade villkor för postbefordran af tidningar och andra periodiska
skrifter blifvit fastställda, genom hvilka postverket erhållit betydligt
ökade inkomster af tidningsrörelsen, hade styrelsen ansett sig så
mycket hellre böra, med stöd af den numera afsilande statistiska undersökningen
angående paketrörelsen, taga frågan om det inrikes paketportots
sänkning under förnyadt öfvervägande, som den omförmälda
världspostkongressen blifvit uppskjuten och, på sätt redan antydts, vore
afsedd att sammanträda först under loppet af år 1905, hvadan dess
eventuella beslut icke syntes komma att träda i kraft förr än två å tre
år härefter. Att i afvaktan på dessa beslut under en så lång tid undanhålla
vår inrikes handel och industri fördelarna af ett lägre paketpostporto
inom landet vore enligt generalpoststyrelsens mening icke lämpligt,
dä förhandenvarande omständigheter i öfrigt syntes tala för
genomförandet utan ett sådant dröjsmål af en nedsättning i berörda
porto.

Innan jag går vidare i redogörelsen af generalpoststyrelsens förevarande
skrifvelse, torde jag böra erinra därom, att Eders Kung!. Maj:t
den 26 februari 1904, vid underdånig föredragning af förenämnda från
den svenska bokhandelns sida gjorda framställningar, funnit desamma
icke till någon Eders Kung!. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.

För innehållet af det utaf Stockholms köpmannaförenings handelskammare
hos generalpoststyrelsen väckta förslaget om nedsättning af
det inrikes paketpostportot har styrelsen lämnat följande redogörelse.

Under framhållande att till följd af den konkurrens, som i fråga
om paketbefordringen ägde rum mellan posten och järnvägarna, postverket
syntes för närvarande mest anlitas för befordran af paket, som
vore bestämda för mera aflägsna orter inom landet eller för platser,
hvilka icke vore belägna vid järnvägs- eller ångbåtslinje, d. v. s. paket,
hvilkas befordran vore förenad med de drygaste utgifterna, uttalade
handelskammaren den uppfattning, att, för att möta den konkurrens,
som postverket i förevarande hänseende hade att utstå från järnvägarnas
sida, portosatserna för paketpostförsändelserna borde bestämmas till

24

Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 16.

belopp, som kunde jämföras med järnvägarnas tariffer för enahanda
gods; och ansåge handelskammaren, att ur berörda synpunkt det inrikes
paketpostportot icke skulle kunna sättas högre än till 30 öre för paket,
som ej vägde mer än 3 kilogram, och till 60 öre för paket, som vägde
mer än 3, men ej öfver 5 kilogram. Då emellertid så låga portosatser
svårligen kunde täcka kostnaderna för den paketbefordran, som till
större eller mindre del ägde rum å landsväg, hade handelskammaren
tänkt sig, att nyssnämnda afgifter skulle gälla endast för paket, som
befordrades mellan postanstalter, hvilka antingen vore belägna vid järnväg,
eller med hvilka ångbåtsförbindelse ägde rum. För paket, som
vore adresserade till eller afsändes från andra postanstalter i landet,
ville handelskammaren ej ifrågasätta lägre porto än följande, nämligen
för paket, vägande:

högst 1 kilogram................................................................... kr. 0: 30

mer än 1, men ej öfver 3 kilogram ............................. » 0: 65

)> » 3, )> " » 5 )) .............................. » 1: —.

Härefter yttrar generalpoststyrelsen för egen del följande.

Såsom framginge af bilaga B, hade den af generalpoststyrelsen föranstaltade
undersökning af paketrörelsen år 1903 afsett jämväl sättet
för paketens befordran äfvensom befordringsvägens längd, beräknad
efter läget af det län, inom hvilket adressorten varit belägen, i förhållande
till afgångsortens län. De i bilagan anförda uppgifterna ådagalade
i dessa båda afseenden, att paketpostförsändelserna till större
delen (58,4 procent) befordrats uteslutande på järnväg, samt att deras
postbefordran i öfvervägande grad (64,5 procent) sträckt sig öfver mer
än två län. Såsom man kunnat vänta, gjorde dock de paket, som icke
befordrats med järnväg, i sistberörda hänseende undantag, i det att af
dessa paket den allra största delen (82,5 procent) befordrats mellan
orter i samma län.

Undersökte man befordringssättet inom olika viktgrupper, befunnes
det, att antalet af de uteslutande med järnväg postbefordrade paketen
vore relativt större inom de lägre grupperna än inom de högre, medan
ett motsatt förhållande ägde rum beträffande de paket, som befordrats
både med järnväg och med annat kommunikationsmedel. Äfven beträffande
befordringsvägens längd visade det sig — i all synnerhet med
afseende å paket af sistnämnda slag —- att antalet paket, som postbefordrats
öfver mer än två län, vore relativt större bland de tyngre
paketen än bland de lättare. I allmänhet syntes alltså förhållandet

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 16.

25

hafva varit det, att ju tyngre paketen varit, i dess högre grad hade för
deras postbefordran anlitats äfven annat kommunikationsmedel än järnväg,
och dess längre vägsträckor hade paketen tillryggalagt.

Hvad anginge paketen inom de tyngre viktgrupperna, ville det sålunda
syna‘s, som om handelskammarens ofvannämnda antagande beträffande
paketposttrafikens omfattning vunne bekräftelse genom den gjorda undersökningen.
Förutom de s. k. småpaketen, för hvilkas befordran postverket
syntes af naturliga orsaker lämpa sig bättre än järnvägarna, syntes
nämligen postverkets nuvarande paketrörelse hufvudsakligen omfatta
försändelser till eller från orter, som saknade järnvägsförbindelse, äfvensom
till mera aflägsna delar af landet. Hvad man skulle kunna kalla
»närtrafiken» inom paketrörelsen syntes däremot, hvad anginge sådana
paket, som ej vore att räkna till småpaketen, i all hufvudsak ombesörjas
af järnvägarna. Detta förhållande ägde sin naturliga förklaring däri,
att järnvägarnas befordringsafgifter på de mindre utstånden så väsentligt
understege postportot. På statens järnvägar kunde t. ex. ett paket om
högst 5 kilograms vikt befordras ända till 300 kilometer för en afgift,
ej öfverstigande 50 öre, och äfven vid befordran öfver 1,000 kilometer
utgjorde afgiften för ett sådant paket på dessa järnvägar ej mer än 1
krona 5 öre. Vid järnvägsbefordran, som berörde flera banor, utginge
visserligen befordringsafgiften med högre belopp än de nyss nämnda,
men enligt gällande samtrafiktaxa kunde dock paket intill 5 kilograms
vikt i allmänhet befordras billigare med järnväg än med post, så vida
ej mer än 7 banor deltoge i befordringen.

Plvad anginge förslaget att för paketförsändelser till olika slag af
postanstalter fastställa olika paketportosatser, skulle ett dylikt tillvägagående
särskilt med hänsyn till däraf uppkommande svårigheter vid
taxeringen för posttjänsten komma att medföra väsentliga olägenheter,
hvadan generalpoststyrelsen ej kunde tillstyrka detsamma. Styrelsen
ansåge sig ej heller kunna tillstyrka, att det af handelskammaren för
postanstalter vid järnvägs- eller ångbåtslinje föreslagna porto redan nu
genomfördes för samtliga postanstalter. Med så låga portosatser skulle
säkerligen postverkets paketrörelse komma att inom kort visa en sådan
tillväxt, att hvarken transportmedel, lokaler eller personal skulle utan
mycket ökade utgifter räcka till för postbehandlingen af dessa jämförelsevis
både skrymmande och tunga försändelser. Det borde för öfrigt,
enligt generalpoststyrelsens mening, ingalunda eftersträfvas att genom
postportots sänkning öfverföra all paketbefordran från järnvägarna till
postverket. Oafsedt att postverket, såsom det sekundära befordringsmedlet,
naturligen icke kunde sätta sina befordringsafgifter så lågt, att
Bill. till lliksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 11 Raft. 4

26

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 16.

ej järnvägen, där den vore det omedelbara kommunikationsmedlet, kundegå
ännu lägre, syntes hvartdera af dessa kommunikations ver k böra i
fråga om transport af paketgods hafva sitt af förhållandena betingade
verksamhetsområde.

Hvad åter beträffade det af handelskammaren föreslagna högre
portot, syntes visserligen den ifrågasatta grupperingen, högst 1 kilogram,
1—3 kilogram och 3—5 kilogram, synnerligen lämplig, då, enligt
hvad statistiken utvisade, paketen redan nu fördelade sig i dylika grupper,
hvilka äfven ägde motsvarighet icke blott inom främmande länders posttjänst,
utan äfven i vissa delar af vår egen paketutväxling med utlandet.
Mot förslaget att utsträcka den portosats, 30 öre, som för närvarande
gällde för paket intill V2 kilogram, till jämväl paket, som vägde
mer än V2 men ej öfver 1 kilogram, hade generalpoststyrelsen ej heller
något att erinra. Paketen inom dessa båda viktgrupper bildade i fråga
om postbehandlingen i vissa afseenden en särskild grupp till åtskillnad
från tyngre paket; och då skillnaden i vikt vore jämförelsevis ringa,
funne styrelsen icke någon anledning att påyrka ett högre porto för
paketen mellan V2—1 kilogram än för de paket, som ej vägde mer än
1 / 2 kilogram.

Hvad däremot beträffade de för paket öfver 1 kilogram ifrågasatta
portosatserna, 65 öre för paket om 1—3 kilogram och 1 krona för
paket om 3—5 kilogram, ansåge styrelsen att, då det nu gällde att fastställa
portosatser, som icke skulle tillämpas blott för paketrörelsen vid
postanstalter utan järnvägs- eller ångbåtsförbindelse, dessa afgifter vore
väl höga. Med hänsyn särskild! därtill att, om det för internationella
postpaket gällande särskilda tilläggsportot skulle upphäfvas, paketen i
utväxlingen mellan Sverige och Tyskland skulle komma att draga ett
porto af allenast 90 öre per paket om 5 kilogram, syntes det inrikes
portot för paket om 3—5 kilogram icke böra sättas högre än till 75
öre; och syntes i sammanhang därmed portot för paket i viktgruppen
1—3 kilogram böra bestämmas till 50 öre.

Beträffande paket, hvilkas vikt öfverstege 5 kilogram, hade af handelskammaren
icke framställts något yrkande på nedsättning i portot,,
hvilket förhållande syntes bero däraf, att sådana paket i nu förevarande
afseende vore af mindre betydelse. Handelskammaren inskränkte sin
framställning till allenast paket, som ej öfverstege 5 kilograms vikt, i
det att med afseende å ^lessa anfördes, hurusom, enligt hvad erfarenheten
från åtskilliga främmande länder gåfve vid handen, det folie sig
för åtskilliga branscher af handel och industri synnerligen lämpligt att
uppdela afgående försändelser i postpaket om högst denna vikt. De

Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.

27

tyngre paketens befordran syntes också öfver hufvud mera lämpa sig
för järnvägen än för posten, hvarför äfven postverket i t. ex. Nederländerna
inskränkt sin paketbefordran till paket om högst 5 kilogram.

Emellertid syntes en nedsättning i portot för paket, som ej vägde
öfver 5 kilogram, böra för tyngre paket medföra den minskning i portot,
som föranleddes häraf, att afgiften för de första 5 kilogrammen
beräknades till 75 öre i stället för 1 krona 50 öre.

Efter meddelande, att styrelsen öfvertyga! sig om, att det paketporto,
som sålunda blifvit af styrelsen förordadt, skulle äga utsikt att
i sinom tid varda i hufvudsak genomfördt äfven i paketutväxlingen
mellan de tre skandinaviska länderna, hvarigenom det särskildt från
bokhandelns representanter framkomna yrkandet på enahanda postbefordringsafgifter
inom landet och i postutväxlingen mellan Sverige,
Norge och Danmark skulle uppfyllas, öfvergår styrelsen till att undersöka
de ekonomiska följderna för postverket af ifrågavarande portos
införande i den inrikes paketrörelsen och anför därvid följande.

Såsom af bilaga B inhämtades, beräknades inkomsterna af det nuvarande
inrikes paketportots tillämpning på paket, som inom landet vunnit
postbefordran år 1903, hafva uppgått till 678,233 kronor 40 öre. Detta
belopp skulle, därest det af generalpoststyrelsen föreslagna paketportot
tillämpats å samma paket, hafva minskats till 483,252 kronor 25 öre,
eller med 194,981 kronor 15 öre, fördelande sig denna minskning på
särskilda viktgrupper på följande sätt:

högst 1 kilogram

1—3 kilogram......

3—5 »

öfver 5 kilogram

kr. 62,384: 40
» 77,353: 25
» 29,513: 25
» 25,730: 25.

Till de beräknade inkomsterna af paketrörelsen 1903 borde emellertid,
då fråga vore om de finansiella verkningarna af det inrikes
paketportot, läggas dels det belopp, som motsvarade den för skrymmande
paket stadgade förhöjningen med 50 procent af eljest utgående
porto, dels ock — eftersom det inrikes portot med hela sitt belopp
inginge i den postbefordringsafgift, som erlades för s. k. »tariffpaket»
(till postpaket ej hänförliga utrikes paket) — de till följd däraf postverket
tillflvtande inkomster.

«/

Hvad först anginge afgiftsförhöjningen för skrymmande inrikes paket,
syntes sådana paket mycket sällan förekomma, då antalet för år 1903
beräknats till endast 299 stycken, motsvarande 0,02 procent af hela

28

Kung!. May.ts Nåd. Proposition N:o 16.

antalet inrikes paket. Inkomsten af den stadgade portoförhöjningen
för dessa paket beräknades hafva uppgått till 168 kronor 74 öre, hvilket
belopp med tillämpning af det nya portot skulle hafva nedgått till 93
kronor 73 öre.

Vidkommande därefter de till svenska postverket ingående afgifterna
för landväga postbefordran af tariffpaket hade för år 1903 sammanlagda
beloppet af dessa afgifter beräknats till 13,769 kronor 60 öre.
Med tillämpning af det här förut föreslagna paketportot skulle sistnämnda
belopp hafva minskats till 9,216 kronor 35 öre eller med 4,553
kronor 25 öre.

Sammanlagda beloppet af den minskning i postverkets inkomster,
som skulle varit en följd af det nu föreslagna paketportots tillämpning
år 1903, uppginge alltså till 199,609 kronor 41 öre.

Detta belopp vore visserligen ganska betydande. Men det vore ändock
icke i detta afseende, som frågan om nedsättning i paketportot hade
sin största betydelse för postverket, då det ej syntes dröja länge, förr
än genom rörelsens tillväxt i följd af det sänkta portot den beräknade
minskningen i bruttoinkomsten komme att blifva betäckt. Hvad som
i fråga om åvägabringande af en ökad paketpoströrelse borde tillmätas
vida större betydelse vore den tillväxt i postverkets utgifter, som utan
tvifvel måste följa af en mera väsentlig ökning i denna rörelse, i synnerhet
om i sammanhang därmed en förskjutning inom själfva försändelserna
ägde rum från lägre till högre viktgrupper. Paketpostförsändelserna
ställde både genom sin jämförelsevis skrymmande beskaffenhet
och genom sin tyngd stora anspråk på postverket, i synnerhet hvad
anginge transportmedel och lokalutrymme. Utgifterna i båda dessa afseenden
hade för postverkets finansiella ställning stor bet}Melse och utvisade
redan nu en afgjord tendens att ökas icke blott hvad anginge
själfva de utbetalade beloppen, utan äfven med hänsyn till de grunder,
efter hvilka utgifterna beräknades.

Generalpoststyrelsen hade följaktligen haft all anledning att taga
under allvarligt öfvervägande frågan, huruvida den af styrelsen förordade
nedsättning i paketportot kunde komma att förorsaka postverket en sådan
ökning i utgifter, som öfversköte den beräknade tillväxten i bruttoinkomst.
Enligt sakens natur vore detta särskilt att befara med afseende
å paketens befordran å postlinjer, där järnvägs- eller ångbåtsförbindelser
icke funnes att tillgå, och, såsom förut anförts, vore det ej lämpligt att
stadga olika portosatser för paketförsändelser å dessa linjer. Med
hänsyn såväl till de numera ändrade bestämmelserna angående postverkets
tidningsrörelse som ock till postverkets finansiella ställning

29

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

öfverhufvud samt med fästadt afseende å den betydelse för vår industri
och handel ett lågt paketporto innebure, hade emellertid generalpoststyrelsen
kommit till den uppfattning, att ofvan omförmälda nedsättning
i paketportot borde genomföras, utan afseende därå att det föreslagna
portot måhända icke vore tillräckligt för att täcka utgifterna för paketens
postbefordran å alla linjer.

Såsom jag förut nämnt, har generalpoststyrelsen i samband med
förslaget om sänkning af paketportot väckt förslag om inskränkning i
frankeringsfriheten för de paket, som sänkningen afser. För närvarande
gäller, enligt hvad jag redan förut framhållit, att paket kan i
den inrikes poströrelsen afsändas, utan att belöpande porto i förväg
erlägges; dock att för sådant paket utgår ett särskilt tilläggsporto af
10 öre.

Då generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 14 februari
1895 afgaf förslag till den portonedsättning, som sedermera trädde i
kraft den 1 juli 1896, och i sammanhang därmed föreslog införandet
af nyssnämnda tilläggsafgift, anförde styrelsen i afseende därå, bland
annat, att de ofrankerade paketen alltid vållade postverket ökadt arbete,
enär å desamma hvilande oguldna afgifter måste göras till föremål för särskild
lösenredovisning, hvilket arbete än ytterligare förökades, då lösen
ej kunde utbekommas hos adressaten, vare sig i följd af vägran eller
af annan anledning. Det syntes fördenskull generalpoststyrelsen önskvärd!,
om frankeringstvång kunde införas i den inrikes pakettrafiken,
såsom det redan funnes beträffande vissa paket till utlandet. Då emellertid
en så genomgripande åtgärd befarades skola väcka stort missnöje
hos många trafikanter, ansåg styrelsen, att man tillsvidare såsom
ett slags öfvergångsanordning borde stanna vid hvad som för det dåvarande
gällde i den skandinaviska mellanrikstrafiken eller stadgande
af ett särskild! tilläggsporto.

Efter att hafva erinrat om detta sitt uttalande, anför styrelsen
i sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse vidare.

Af den verkställda undersökningen angående paketrörelsen år 1903
visade sig, att cirka 30 procent af oassurerade och med postförskott ej
belagda inrikes paket varit ofrankerade eller blott delvis frankerade,
samt att tilläggsportot för dessa paket uppgått till sammanlagdt 25,161
kronor 24 öre.

Om nu frankeringstvång infördes, bortfölle visserligen denna inkomst
för postverket. Men generalpoststyrelsen hölle före, att förlusten
däraf skulle till fullo uppvägas därigenom, att postverket be -

Frankerings

frihet.

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

friades från de för posttjänsten betungande arbeten, som föranleddes af
de ofrankerade paketens lösenbeläggning- och däraf följande skriftväxling
mellan vederbörande postanstalter o. s. v. Och då dessa arbeten
helt säkert skulle ökas i samma mån, som paketrörelsen genom en
portonedsättning skulle tillväxa, ansåge styrelsen, att ifrågavarande öfvergångsanordning
borde upphöra i sammanhang med införandet af ett lägre
porto, därvid emellertid från frankeringstvång syntes böra undantagas
sådana paket, för livilka, såsom t. ex. försändelser till kungl. biblioteket
eller till universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund, på" grund af
särskilda nådiga föreskrifter frankeringsfrihet borde åtnjutas.

På grund af hvad sålunda anförts har generalpoststyrelsen i
underdånighet hemställt,

dels att det inrikes portot för paket måtte från den tidpunkt, som
af Eders Kungl. Maj:t föreskrefves, bestämmas enligt följande grunder,
nämligen för paket, som väger:

högst 1 kilogram...................................................................... 30 öre,

mer än 1, men ej öfver 3 kilogram ................................ 50 »

)) )> 3, » )> » 5 » ................................. 75 »

» » 5 kilogram, 75 öre för de första 5 kilogrammen och där efter

15 öre för hvart öfverskjutande hälft kilogram eller del däraf; samt

att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skulle ökas
med 50 procent, samt att, i fråga om hvad med skrymmande paket förstodes,
skulle tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande
internationella paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,
som kunde föranledas af särskilda, utaf Eders Ivungl. Maj:t till efterrättelse
inom svenska postverket gifna föreskrifter;

dels ock att för tillämpning från samma tidpunkt måtte stadgas, att
postbehandlingsafgiften för inrikes paket skulle, med de undantag, som
töranleddes af särskilda utaf Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,
städse erläggas vid försändelsens aflämnande till postbehandling.

Det af generalpoststyrelsen nu framlagda förslag till ny inrikes
postpakettaxa erbjuder onekligen såväl i afseende å afgiftsgrupperingen
som beträffande portoafgifterna högst beaktansvärda företräden framför
den nu gällande pakettaxan, hvilken, såsom generalpoststyrelsen visat, i
förhållande till motsvarande taxor i främmande länder och särskild! till
den internationella postpakettaxan innehåller en del oegentligheter.

31

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.

Hvad de för postverket befarade mindre fördelaktiga ekonomiska
verkningarna af förslagets antagande beträffar, synes den minskning i
postverkets bruttoinkomster, såsom af en efter all anledning snart öfvergående
beskaffenhet, vara af mindre betydelse än den betydande stegringen
af utgifterna, hvilka måste blifva en följd af en stark utveckling
af paketrörelsen. Men lika med generalpoststyrelsen anser jag den
omständigheten, att de ifrågasatta portosatserna måhända icke äro fullt
tillräckliga att täcka kostnaderna för paketens befordran å alla linjer,
icke böra med hänsyn till postverkets nu gynnsamma finansiella ställning
ställa hinder i vägen för den till fromma för landets industri och
handel ifrågasatta sänkningen af portot. Jag anser mig således kunna
biträda detta förslag.

Äfven hvad generalpoststyrelsen föreslagit i afseende å inskränkningen
af frankeringsfriheten för inrikes postpaket anser jag böra vinna
Eders Kungl. Maj:ts bifall.

Med anledning häraf tillstyrker jag i underdånighet, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

dels att det inrikes portot för paket må bestämmas enligt följande

grunder, nämligen för paket, som väger:

högst 1 kilogram ..................................................................... 30 öre,

mer än 1 men ej öfver 3 kilogram................................... 50 »

:<> )) 3, » » » 5 )> ................................... 75 »

» » 5 kilogram 75 öre för de första 5 kilogrammen och där efter

15 öre för hvart Överskjutande hälft kilogram eller del däraf; samt
att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas
med 50 procent och att, i fråga om hvad med skrymmande paket
förstås, skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande
internationella paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,
som kunna föranledas af särskilda, utaf Eders Kungl. Maj:t till
efterrättelse inom svenska postverket gifna föreskrifter;

dels att det må stadgas, att postbehandlingsafgiften för inrikes
paket skall, med de undantag, som föranledas af särskilda, utaf Eders
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, städse erläggas vid försändelsens
aflämnande till postbehandling;

dels ock att nu föreslagna bestämmelser må träda i kraft den 1
juli 1905.

32

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.

Hvad departementschefen sålunda tillstyrkt, däruti
statsrådets Övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Maj:t Konungen gilla och bifalla; och skulle nådi
proposition till Riksdagen aflåta^ af den lydelse, bilag
till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Carl G. Edman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.

P Cfc?