Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 121.

1

N:0 121.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
öfverlåtelse af Ränna—Norrtälje järnväg; gifven Stockholms
slott den 7 april 1905.

Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
civilärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
bemyndiga fullmäktige i Riksgäldskontor

ej mindre att med Ränna—Norrtälje och Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
träffa öfverenskommelse, hvarigenom, i sammanhang
med det Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags koncession å järnvägen
mellan Ränna och Norrtälje jämte sagda järnväg med hvad därtill hör
öfverlåtas på Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, Ränna—Norrtälje
järnvägsaktiebolag befrias från sin skuld till staten på grund af det
bolaget beviljade lån för järnvägens anläggning samt Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag förbinder sig dels att senast vid tillträdet af järnvägen
kontant till Riksgäld skontoret inbetala 80,000 kronor samt afgifva
en med säkerhet af första inteckning i Ränna—Norrtälje järnväg försedd
skuldförbindelse å 500,000 kronor att jämte ränta betalas i enlighet
med af fullmäktige i Riksgäldskontoret föreslagna bestämmelser,
dels ock att enligt plan, som kan af Kungl. Maj:t varda fastställd,
verkställa ombyggnad af järnvägen på sådant sätt, att den kan trafikeras
med eu medelhastighet af 40 kilometer, samt anskaffa erforderlig
rullande materiel, äfvensom, därest ej af Kungl. Maj:t meddelas
annan bestämmelse, hafva ombyggnadsarbetet påbörjad t inom ett år efter
det järnvägen öfvertagits samt ombyggnaden fullbordad och materielen
anskaffad inom två år efter det arbetet påbörjats,

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. U Höft. (X:o 121.)

1

2

Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 121.

än äfven att, om sådan öfverenskommelse icke kan komma till
stånd samt fullmäktige i Riksgäldskontoret vid järnvägens försäljning
å exekutiv auktion för statens räkning förvärfva järnvägen, till Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag öfverlåta densamma emot nyss angifna

villkor.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Hjälmar Westring.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stockholms
slott den 7 april 1905.

Närvarande:

lians excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Gyldenstolre,
Statsråden: Ooelbeeg,

Husberg,

Palander,

Westring,

Ramstedt,

Heroer,

Meyer,

von Friesen och.

Virgin.

Departementschefen, statsrådet Westring anförde vidare:

Uti en till chefen för civildepartementet ingifven skrift har styrelsen
för Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, under förbehåll af bolagsstämmans
godkännande, afgifvit anbud att mot vissa villkor för en köpeskilling
af 580,000 kronor med äganderätt förvärfva Ränna—Norrtälje
järnväg ined alla dess tillgångar och tillhörigheter, men utan skyldighet
att öfvertaga järnvägen enligt tilläfventyrs befintliga aftal åliggande
förpliktelser.

Med anledning häraf tillåter jag mig erinra om följande.

4

Statslåns beviljande.

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 121.

Genom nådig resolution den 17 februari 1882 bär Kungl. Maj:t, under
vissa villkor och förbehåll, beviljat Känna—Norrtälje järnvägsaktiebolag
rättighet att, enligt då jämväl fastställd plan, anlägga och till allmänt
begagnande mot afgift upplåta järnväg af 0,89 meters (3 fots) spårvidd
från Länna station å Uppsala—Känna järnväg förbi Almunge, Stora
Väsby, Knutby, Rånäs och Finsta till Norrtälje.

Vidare har Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 6 oktober
1882 fastställt kostnadsförslag för ifrågavarande järnvägsanläggning att,
såvidt kostnaden skulle tagas till grund för beräknande af beloppet för
sökt statslån, sluta å 1,586,000 kronor, äfvensom beviljat Känna—Norrtälje
järnvägsaktiebolag för nämnda järnvägsanläggning ett lån af 750,000
kronor att af de medel till belopp af 5,000,000 kronor, som 1881 års
Riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för att till låneunderstöd för
nya, ännu ej påbörjade enskilda järnvägar anvisas, utgå med 200,000
kronor af 1882 års anslag, med 200,000 kronor af 1883 års anslag,
med 200,000 kronor af 1884 års anslag och med 150,000 kronor af
1885 års anslag.

För tillgodonjutande af den bolaget sålunda förunnade förmån stadgades,
bland annat, följande villkor.

Annuiteten för låneunderstödets återgäldande beräknades till fem
procent å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först
skulle godtgöras ränta efter fyra och en half procent å oguldet kapitalbelopp
och återstoden utgöra afbetalning därå. Anstånd med räntans
erläggande finge åtnjutas under tre år från lyftningsdagen, dock icke
utöfver ett år från den dag, den 1 januari 1886, då järnvägen skulle
vara färdig att för trafik öppnas; och skulle beloppet af den ränta, med
hvars erläggande anstånd sålunda medgifvits, till staten inbetalas, sedan
genom de stadgade annuitetslikviderna all öfrig ränta, med hvars erläggande
anstånd icke beviljats, blifvit gulden och kapitalet godtgjordt,
så att efter nämnda tids förlopp med annuitetens erläggande skulle
fortfaras så länge, till dess äfven beloppet af den ränta, med hvars
erläggande anstånd medgifvits, blifvit till staten inbetaldt. Kapitalafbetalningen
skulle vidtaga den 1 januari 1889 och i sammanhang därmed
godtgörelse ske af därförinnan upplupen obetald ränta, för såvidt uppskof
med densammas erläggande icke beviljats; och skulle annuiteten
sedermera samma dag hvarje år erläggas, till dess försträckningen och
all därå upplupen ränta blifvit till fullo gulden. Därest förfallet inbetalningsbelopp
icke blefve i föreskrifven ordning erlagdt, skulle bolaget
därå gälda sex procent årlig ränta, intill dess samma belopp blefve behörigen
inbetaldt. Järnvägsanläggningen med alla därtill hörande byggnader
och materiel äfvensom all bolagets öfriga egendom skulle utgöra

5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

säkerhet för förevarande låneunderstöd och staten till säkerhet för sin
fordrans utbekommande erhålla inteckning- med förmånsrätt framför
hvarje annan fordran i järnvägen. Till säkerhet för lånet har inteckning
med första förmånsrätt i järnvägen blifvit den 26 oktober 1885 fastställd
och den 4 maj 1903 senast förnyad.

I de för statslånets tillgodonjutande stadgade villkor hafva vissa
ändringar sedermera ägt rum.

Genom nådigt bref den 13 november 1885 har Kungl. Maj:t tillåtit
Lättna—Norrtälje järnvägsaktiebolag att, på sätt bolaget begärt, afhända
sig två lokomotiv under villkor, att af det bolaget den 6 oktober 1882
beviljade statslån skulle, till statens säkerhet, i riksgäldskontoret innestå
ett belopp af 6,000 kronor, intill dess bolaget styrkt sig hafva anskaffat
ytterligare materiel eller inventarier till det mot skillnaden mellan ifrågavarande
lokomotivs inköpspris 35,500 kronor och de af bolaget lör tillhopa
23,095 kronor 7 öre å järnvägsanläggningen nedlagda, i förslaget
för densamma ej beräknade kostnader svarande belopp af 12,404 kronor
93 öre, och att, därest sådant icke blifvit fullgjordt inom fem år därefter,
rätt till utbekommande af det sålunda innestående beloppet skulle
hafva förfallit. Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag har sedermera under
åberopande af särskilda utaf vederbörande kronofogde utfärdade intyg,
utvisande att bolaget å järnvägsanläggningen med därtill hörande byggnader
och erforderligt jordförvärv utöfver hvad i kostnadsförslaget varit
beräknadt, nedlagt ett belopp af 9,538 kronor 12 öre, hos fullmäktige i
riksgäldskontoret anhållit att utfå det belopp af nämnda statslån, som
fullmäktige funne bolaget berättigadt att utbekomma. Efter det ärendet
af fullmäktige underställts Kungl. Maj:ts pröfning, har Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 10 juli 1886 förklarat, att Länna—Norrtälje
järnvägsaktiebolag genom nedläggande af omförmälda kostnader a
järnvägens förbättring, 9,538 kronor 12 öre, finge anses hafva till
motsvarande belopp fullgjort ifrågavarande i nådiga brefvet den 13
november 1885 stadgade villkor.

Vidare har enligt 1897 års Riksdags beslut den s. k. öfverräntan a
uteblifna inbetalningsbelopp blifvit nedsatt, så att den från och med ar
1898 beräknats efter endast 5 procent om året.

Styrelsen för Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag bär i den ingifna
ansökningen, med förmälan att fråga till bolagets styrelse framställts
därom, huruvida bolaget vore villigt öfvertaga Ränna—Norrtälje
järnväg, anfört följande.

Vid beräkning af Länna—Norrtälje järnvägs kapitalvärde hade styrelsen
ansett sig kunna utgå från 1903 års trafikinkomst och drift -

Stockholm—
Rimbo järnvägsaktiebolags
köpeanbud
.

6

Yttrande af
fullmäktige i
riksgäld.sköntbret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 121.

kostnad såsom i det närmaste öfverensstämmande med medeltalet af sex
års sådan inkomst och kostnad. Därvid måste dock hänsyn taga» till
sådana mindre utvidgningar och anläggningar, som vore nödvändiga fölen
järnväg, huru ringa dess utveckling än vore. Kostnaderna därför
syntes böra beräknas till minst tio procent af årsvinsten, motsvarande
den för aktiebolag stadgade årliga afsättning till reservfonden. I följd
dåra! kunde högst ett belopp af 19,000 kronor anses tillgängligt för
annuitet. Som emellertid järnvägen befunne sig i så otillfredsställande
skick, att densamma med svårighet kunde trafikeras, ansåge styrelsen,
att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, därest det blefve ägare till
järnvägen, måste verkställa fullständig ombyggnad af densamma och
därför nedlägga ett efter värdering till 390,000 kronor beräknadt kapital,
hvartill komme kostnader för ökning af rullande materiel, beräknade
till 100,000 kronor. Tillika måste beaktas, att ökade utgifter för slipersutbyte,
byggnader, stängsel, skenor och ballastning m. m. för banans
underhåll skulle uppkomma. Ehuru till följd däraf järnvägens förmåga
att förränta det för dess iståndsättande erforderliga kapital icke kunde
uppskattas till angifna belopp, 19,000 kronor, ansåge sig likväl sökande
bolagsstyrelsen kunna för ifrågavarande järnväg erbjuda ett belopp af

580,000 kronor, dock under förutsättning att däraf 500,000 kronor finge
innestå såsom lån mot 4 Vs procent ränta och två års anståndsränta,
och att järnvägen finge tillträdas den 1 juli innevarande år. Styrelsen
anhölle därför att för Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, under förbehåll
af bolagsstämmans godkännande, få afgifva anbud att för en
köpeskilling af 580,000 kronor med äganderätt förvärfva Lämna—Norrtälje
järnväg med alla dess tillgångar och. tillhörigheter, men utan
skyldighet att öfvertaga järnvägen enligt tilläfventyrs befintliga aftal
åliggande förpliktelser, mot villkor, att järnvägen finge tillträdas den 1
nästkommande juli, samt att af köpeskillingen 80,000 kronor erlades
kontant och återstående 500,000 kronor finge af bolaget innehafvas såsom
lån mot 4 Va procent årlig ränta och två års anståndsränta samt villkor
i öfrigt, som för järnvägslån plägade föreskrifvas, hvaremot Stockholm—
Rimbo järnvägsaktiebolag förbunde sig att så snart som möjligt ombygga
järnvägen på sådant sätt, att hinder ej mötte för järnvägens trafikerande
med en hastighet af 40 kilometer i timmen.

Öfver ansökningen hafva fullmäktige i riksgäldskontoret lämnats
tillfälle att yttra sig och uti skrifvelse den 9 mars 1905 till en början, bland
annat, meddelat, att Lämna—Norrtälje järnvägs aktiebolag af lånebeloppet
under åren 1883—1886 lyfta! sammanlagdt 746,197 kronor 94 öre,
hvaremot bolaget ej fullgjort de enligt nådiga brefven den 13 november

7

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

1885 och den 10 juli 1886 stadgade villkor för utbekommande af återstoden
3,802 kronor 6 öre. .

A skulden för statslånet hade bolaget dittills verkställt endast följande
inbetalningar:

år 1893
» 1895
-» 1896
» 1897
b 1898
» 1899
» 1900

Kl’.

B

B

B

B

B

B

10,000

5,000

10,000

5,000

5,000

5,000

5,000

hvilka belopp, tillsammans frigörande.kr. 45,000:—
afförts å ränteskulden för året. Då bolaget sålunda endast i mycket
ringa män kunnat fullgöra sin betalningsskyldighet hade dess skuld till
staten '' år för år ökats, så att densamma vid 1904 års slut uppgått till
följande belopp:

förfallet kapital........................................ kr. 84,765: 68

icke förfallet kapital............................... b 661,432: 26 ]a. 197- 94

ränta ................................................................. » 556,805: 14

öfverränta..................................... b 292,747: 42

anståndsränta.................................................. b 79,808: 91

kr. 1,675,559: 41

Bolagets aktiekapital utgjorde enligt ett fullmäktige tillhandakommet
utdrag af bolagets registerbok 799,300 kronor, fördeladt på aktier å
100 kronor, af liviika 2,100 stycken innehades af Norrtälje stad, 955
stycken af 5 landskommuner, 150 stycken af Öppsala-Länna järnvägsaktiebolag
och återstående 4,788 stycken af enskilda.

Vidare hafva fullmäktige anfört:

Sedan det under år 1901 blifvit utrönt, att aktiekapitalet till två
tredjedelar gått förloradt, hade Länna-Norrtälje järnvägsaktiebolag, jämlikt
föreskriften i 54 § af lagen om aktiebolag, under nämnda år brådt
i likvidation, hvilken fortfarande påginge. Med skrifvelse af den 27 november
1902 hade bolagets likvidatorer till fullmäktige i riksgäldskontoret
insändt instrument öfver eu på grund af 59 § i samma lag verkställd
värdering af järnvägen med rullande materiel och inventarier. Af
detta värd er i ngsinstr un lent främginge, att värderingsmännen, t. f. öfverdirektören
V. Klemming och bandirektören A. Wiberg uppskattat järn -

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

vägens finansiella värde till 540,000 kronor men ansett att såsom förutsättning
för detta värde kräfdes rälsutbyte samt anskaffande af lokomotiv
oeli vagnar för ett sammanlagt belopp af 80,000 kronor, hvadan
alltså enligt värderingsmännens åsikt järnvägens finansiella värde i dess
dåvarande skick utgjorde allenast 460,000 kronor. Värderingsmännen
hade kommit till nämnda siffror under den förutsättning att järnvägsdriften
lämnade ett årligt öfverskott af 27,000 kronor, hvilket belopp utgjorde
ränteafkastningen efter 5 för 100 å ett kapital af 540,000 kronor.
Af ett utaf fullmäktige infordradt sammandrag öfver den behållning,
som under tioårsperioden 1895—1904 uppstått å järnvägsdriften
framginge emellertid, att öfverskottet af bruttoinkomsten öfver driftkostnaden
utgjort i medeltal för dessa tio År 20,460 kronor och för perioden
1900—1904 21,000 kronor årligen. I detta sammanhang syntes
böra nämnas, att skenvikten å bolagets järnväg utgjorde endast 15 kilogram
pr meter och att tåg å densamma icke finge framföras med större
hastighet än 30 kilometer i timmen.

Att staten skulle öfvertaga och för framtiden trafikera Länna-Norrtälje
järnväg syntes ej ens kunna ifrågasättas, då densamma vore smalspårig
och ej berörde statsbanenätet, utan borde i stället järnvägen försäljas
till högsta möjliga pris, äfven om, enligt hvad af det anförda
vore uppenbart, staten vid en blifvande realisation af densamma
icke kunde påräkna att på långt när få sin fordran jämte därå upplupna
räntor betäckt. Vid förhandlingar, som under hand blifvit förda i syfte
att utröna möjligheten af ett för staten antagligt anbuds erhållande,
hade det visat sig, att nu föreliggande af Stockholm — Rimbo järnvägsaktiebolag
afgifna anbud vore vida bättre än de, som från andra håll
ställts i utsikt. Utom det att den af nämnda bolag bjudna köpeskillingen
580,000 kronor med ej mindre än 120,000 kronor öfverstege
järnvägens uppskattade värde i det skick, hvari den befunne sig år
1902, erbjöde detta anbud åtskilliga andra beaktansvärda fördelar. Med
kännedom om Stockholm—liimbo järnvägsaktiebolags ekonomiska ställning
ansåge fullmäktige sålunda det med allt skäl kunna förväntas, att bolaget,
därest det blefve ägare till känna—Norrtälje järnväg, skulle kunna i
enlighet med de af bolaget angifna villkor förränta och amortera den
del af köpeskillingen, som icke redan vid tillträdet kontant erlades.
Vidare hade bolaget erbjudit sig att så snart som möjligt ombygga
järnvägen på sådant sätt, att hinder ej mötte för järnvägens trafikerande
med en hastighet af 40 km. i timmen. Därigenom komme ej allenast
den realsäkerhet, som staten på grund af inteckning redan innehade för

9

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

sill fordran, att betydligt ökas utan. äfven järnvägen att blifva till större
gagn för den ort, söm densamma genomlöpte.

Beträffande sättet för köpeskillingens gäldande både fullmäktige
ej något att erinra mot hvad bolaget i sådant afseende erbjudit. Enligt
detta erbjudande skulle bolaget kontant erlägga 80,000 kronor och inne-r
hafva återstoden 500,000 kronor såsom lån mot 41 s procent ränta men
med åtnjutande af två års anståndsränta, och skulle för lånets återbetalning
i (ifrigt gälla de villkor, som plägade föreskrifva» för statslån
till enskilda järnvägar. I öfverensstämmelse därmed skulle den ränta,
som under de två första åren upplöpte å lånet, inbetalas först efter det
skulden i öfrig! så till kapital som ränta blifvit till fullo gulden. Amorteringen
af lånet skulle ske genom erläggande årligen, med början tre
år efter tillträdesdagen, af en annuitet till belopp af 5 procent å ursprungliga
lönesumman, af hvilken annuitet först skulle beräknas ränta
efter 4Va procent å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgöra afbetalning
därå. Därjämte skulle det åligga bolaget att, därest till betalning
förfallet belopp icke i föreskrifven ordning erlades, därå gälda 5
procent årlig ränta intill dess samma belopp blifvit behörigen inbetaldt.

I sin ifrågavarande skrift hade Stockholm—Rimbo järnvägsaktie^
bolag uttryckligen framhållit, att bolaget icke skulle vara skyldigt att
öfvertaga de j ärnvägen enligt tilläfventyrs befintliga aftal åliggande förpliktelser,
och hade bolaget därjämte såsom villkor för det afgifna anbudet
uppställt, att järnvägen skulle få af bolaget tillträdas den 1 juli
1905. Det vore ock anledning antaga, att Ränna—Norrtälje jämvägsaktiebolag
skulle befinnas villigt att, mot befrielse ifrån sin skuld till
staten, utan vidare förbehåll afstå från sin järnväg mod tillhörigheter att
af nye ägaren tillträdas nämnda dag. Skulle emellertid detta antagande
visa sig ej gå i fullbordan, stode det alltid fullmäktige Öppet att med
anlitande af exekutiv försäljning förvärfva järnvägen fri från alla förpliktelser
för att sedan öfverlåta densamma till ny ägare. Detta förfarande
skulle emellertid föranleda så lång tidsutdräkt, att tillträdet af
järnvägen icke kunde ske inom förut angifna tid. Då råd sådant förhållande
Stockholm—Rim bo järnvägsaktiebolag icke vidare skulle vara
bundet af sitt nu gjorda anbud, syntes defi vara önskvärdt, att fullmäktige
erhölle bemyndigande att för träffande af uppgörelse med bolaget
om järnvägens öfverlåtande å detsamma medgifva de jämkningar
i öfverlåtelsevillkoren, som kunde befinnas vara af omständigheterna
påkallade.

: På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställde fullmäktig^ att,

Bih. till liilcsd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. lå Saft. 2

10

K.ungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

därest Kung]. Maj:t skulle finna skäl att i detta ärende till Riksdagen
aflåta proposition, Kungl. Maj:t täcktes däruti föreslå Riksdagen

att ej mindre bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att vidtaga
åtgärder, hvarigenom Länna—Norrtälje järnväg försåldes till Stockholm
—Rimbo järnvägsaktiebolag på sådana villkor, att staten för sin fordran
hos Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag godtgjordes med 580,000 kronor
på det sätt, att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag senast vid tillträdet
af järnvägen kontant till riksgäldskontoret inbetalade 80,000 kronor
samt afgåfve en med hypotek af första inteckning- i Länna—Norrtälje
järnväg försedd skuldförbindelse å 500,000 kronor att jämte ränta betalas
i enlighet med de bestämmelser, som af fullmäktige i det underdåniga
utlåtandet angifvits, än äfven, för den händelse att de af Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag för dess nu afgifna anbud uppställda
förbehåll icke skulle kunna uppfyllas, lämna fullmäktige bemyndigande
att för vinnande af uppgörelse med bolaget om öfverlåtande å detsamma
af ifrågavarande järnväg medgifva de jämkningar i öfver!åtelsevi 11 boren;
som kunde befinnas vara af omständigheterna påkallade.

Vid fullmäktiges utlåtande var i bestyrkt afskrift fogadt nämnda
värderingsinstrument, så lydande:

värdering af Undertecknade, som anmodats af likvidatorerna i Länna—Norrtälje
järnvägen, jämvägsaktiebolag att värdera bolagets järnväg och därtill hörande byggnader,
rullande materiel och öfriga inventarier, få, på grund af hvad vid
besiktning af järnvägen med dess utrustning iakttagits samt med ledning
af de uppgifter ur bolagets räkenskaper, som oss delgifvits, afgifva
följande utlåtande:

l:o) Rörande järnvägens tekniska värde sådant det framgår af räkenskapen
och underhållet.

Järnvägsbyggnadens bokförda värde den 31 december

1901 är enligt revisorernas berättelse .................... kr. 1,528,207: 53

hvilket värde under innevarande år ökats genom nybyggnader
med............................................................ » 687: 45

Den rullande materielens bokförda värde den 31 december
1901 är .............................................................. » 216,875:80

hvilket under innevarande år ökats genom inköp af

7 st. öppna godsvagnar med....................................... » 7,630: —

Inventariers bokförda värde den 31 december 1901,

som sedan dess ej ändrats, är ...................... » 22,121: 88

11

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.
Andel i det med Upsala—Länna järnväg gemensamma

materialförrådet uppskattas till .................................... kr. 5,000: —

Enligt räkenskapen är således det nuvarande bokförda
värdet af järnvägsanläggningen med rullande materiel,
inventarier och materialförråd............................ » 1,780,522:66

Delas denna kostnad med banans längd 60,6 kilometer, så erhålles
en anläggningskostnad per kilometer af 29,380 kronor, hvilket är 880
kronor högre än byggnadskostnaden i medeltal enligt 1900 års allmänna
svenska järn vägsstatistik för samtliga smalspåriga järnvägar i
landet. Järnvägens anläggningskostnad kan således, ehuru icke billig,
likväl icke sägas vara onaturligt hög och torde icke blifva mindre, om
densamma skulle nu utföras med likadant byggnadssätt.

Emellertid anse vi, att ur teknisk-ekonomisk synpunkt det bokförda
värdet bör underkastas en minskning. Icke så att vi anse järnvägen
med tillbehör vara illa underhållen; tvärtom hålla vi före, att den är
med hänsyn till den sparsamhet, som ålegat järnvägsförvaltningen, väl
underhållen och gäller detta i synnerhet sådana delar, som hafva inflytande
på trafiksäkerheten. Spårutökningar och nya byggnader hafva
visserligen under årens lopp företagits, men endast där sådana varit
högst nödvändiga, och representerar det bokförda värdet af sådana arbeten
endast en summa af 25,022: 81 kronor, hvilken förts på kapitalkontot.
Spåret, hvilket ursprungligen var lagd! med järnräler af delvis
rätt dålig beskaffenhet, har redan tidigt kraft större rälsutbyten än vid
andra järnvägar af likartad natur pläga förekomma, och därigenom vissa
år vållat betungande utgifter, men ännu återstå sammanlagda sträckor i
hufvudspåret af 33,6 kilometer belagda med de ursprungliga rälerna,
Indika enligt vår mening inom den närmaste tiden måste utbytas. Kostnaden,
som detta medför, beräkna vi till 40,000 kronor, då afdrag göres
för det belopp, som kan erhållas genom de gamla rälernas försäljning,
och anse vi, att, så länge detta utbyte icke har skett, järnvägens tekniska
värde bör nedskrifvas med samma belopp. Själfva banvallen med
brobyggnader, trummor, ballast, sliprar och hägnad får anses icke hafva
undergått någon försämring, som berättigar till en värdenedsättning.
Husbyggnaderna äro hållna i ett godt, brukbart skick, men vi anse, att
de hafva undergått en värdeminskning genom ålder af 20,000 kronor.
Den rullande materielen, som utgöres af 2 fyrkopplade och 2 sexkopplade
tanklokomotiv, 10 personvagnar, 19 täckta och 82 öppna godsvagnar,
har, hvad lokomotiven beträffar, underhållits med stor omsorg samt, hvad

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

person- och godsvagnar vidkommer, i hufvudsak tillfredsställande. Den
till förstärkning under åren 1895—1902 inköpta materielen har betingat
en kostnad af 50,249 kronor, som påförts kapitalkontot. Däremot har
afskrifning för slitning och föråldring af materielen endast skett sedan
år 1894 och med blott 2 procent å den ursprungligen inköpta materielens
bokförda värde, under det att vi anse att afskrifning bör ske med 3 procent
per år å hvarje fordons inköpspris, hvarigenom vi komma till en
total afskrifningssumma af 112,817 kronor. Invenfaldekontot är utan
afskrifning bokfördt till 22,128: 88 kronor, hvilket värde bör nedsättas
till 9,000 kronor. A materialförlagets uppskattade värde är ingen
ändring behöflig.

Utföras de sålunda af oss beräknade afskrifningarne, så erhållas
följande värden i afrundade tal:

Järnvägsbyggnaden med dess fasta tillbehör.

Rullande materiel ...................................................

Inventarier ................................................................

Materialförlaget .................i:................................:.

~~S

........... kronor 1,468,000: —

» 135,000: —

.......... » 9,000: —

........... :»_5,000: -

limma kronor 1,617,000: —-

hvilken summa, skulle angifva Länna—Norrtälje järnvägs nuvarande tekniska
värde..

. 2:ö) Rörande järnvägens finansiella värde, beräknadt efter det uppnådda
driftresultatet.

i

För att bestämma järnvägens värde med hänsyn till möjligheten,
att dess nettoafkastning skall lemna skälig ränta å företaget, har uppgjorts
nedanstående tablå öfver trafikinkomster, driftkostnaden,
öfverskott och driftkostnadsprocent från och med år 1885 — järnvägens
första hela trafikår — till och med innevarande år, hvarvid är att märka
att för det sistnämnda året införts inkomster och utgifter, som beräknats
genom proportionering för fullt kalenderår af de summor, som uppnåtts
till den 1 oktober.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121. 13

.

m o :v , - i-, b ■ • .-c

År

Trafik-

inkomster.

Drift-kostnader, V

Trafik-

öfverskott.

Drift-

kostnads-

proeont.

1885 ...............................................

78,992

56

59,689

32

19,303

24

75,5 ''

1886 ................................................

84,891

77

68,833

04

16,058

73

81,o''

1887 ................................................

76,959

38

57,871

84

19,087

54

72,6

1888 ................................................

94,049

66

69,407

43

24,642

23

73,6

1889 ......................................

99,425

03

80,592

78

18.832

25

81,o

1890 ..............................................

113,579

81

83,440

83

30,138

98

73,4

1891 ...............................................

96,621

74

83,549

67

13,07207

86,5

! 1892 ..............................................

94,982

99

85,697

59

9,285 40

90,2

| 1893 ................................................

92,655

60

82,363

58

10,29202

88,9

1 .1894 ................................................

84,171

51

72,588j28

11,583

23

86,2

1895 ................................................

90,405

65

78,925 11

11,480

54

87,3

1896 ...............................................

100,434

30

’ 75,495157

24,938

73

75,2

1897 ................................................

106,627

45

90,725

35

15,902

10

85,9

1898 ................................................

118,567

39

92,309

93

26,257

46

77,9

1899 ...............................................

127,229

80

106,161

17

21,068

63

83,4

1900 ................................................

135,700

70

124,269

39

11,431

31

91,6

1901 ...............................................

135,560 64

118,955

01

16,605

63

87,7

1902 ..............................................

144.200

115,300

—

28,900

—

80,o

! Summa

1,875,055 98

1,546,175j89

328,880 09

! 82,4*)

Af denna tablå framgår, att traf!kinkoiustema varit under denna
period i ständig tillväxt, om man bortser från en ringa tillbakagång
vid endast tre tillfällen, så att innevarande års trafikinkomster kunna
antagas blifva 82,5 procent högre än första trafikårets. Förhållandet
har dock varit alldeles likartad! med driftkostnaderna, som under samma
tid ökats med 73,1 procent. Driftkostnadsprocenten har visserligen än
stigit, än sjunkit, men i allmänhet varit hög: under den första 5-årsI
»er jod eu var den i medeltal 76,8, under de 18 år banan varit trafikerad
har den i medeltal varit 82,4 och under den sistförflutna 5-års perioden
i medeltal 84,2. Till jämförelse antecknas, att medeldriftskostnaden för
landets smalspåriga järnvägar varit 61 procent i medeltal för åren
1896—1900.

*) Medeldriftkostnadsprocenten för 18 år.

14

Kimgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Det af denna jemförelse för Länna—Norrtälje järnvägs framträdande
ogynnsamma förhållandet kan förklaras af två omständigheter: den ena
att rälsutbytet fick börja tidigt och måste fortgå i ovanligt hög grad,
beroende på det redan anförda sakförhållandet, att banan hade byggts
med järnskenor af delvis dålig kvalitet, och den andra att transportarbetet
är dyrbart, emedan det hufvudsakligaste godset är tungt. Samtidigt
är inkomsten af transportarbetet ringa, emedan det mesta godset
gifver låga frakter, enär det betalas efter de lägsta tarifferna och endast
transporteras korta sträckor, i medeltal 20 kilometer. Att resultatet
blir dåligt framgår häraf, att trafikinkomsten per bankilometer varit i
medeltal för åren 1896—1900 endast 1,960 kronor, under det att medeltalet
under samma period varit för samtliga smalspåriga banor 3,550
kronor. Såsom medverkande omständigheter kan äfven anföras: att antalet
lokomotiv varit för knappt och att godsvagnarnes utnyttjande varit
ofördelaktigt. Från början hade bolaget 5 lokomotiv, men måste redan
under de första åren för penningebrist sälja (med vederbörligt tillstånd)
och har sedermera i afräkningarne med Uppsala—Larma järnväg i regel
fått ett saldo i lokomotivhyra att betala. Det ogynnsamma resultatet
af godsvagnarnes användning beror därpå, att vagnarne efter en kort
färd på egen bana utgå på grannbanorna, där de blifva borta lång tid
mot eu obetydlig ersättning.

Möjligheten att nedbringa utgiftsprocenten är att söka i ett kapitalutlägg
för snart utbyte af hela det återstående partiet järnräler i hufvudspåret,
för inköp af ett starkt godstågslokomotiv och för iståndsättande
af vagnparken. Sker detta, så kan med säkerhet förväntas,
att utgiftsprocenten skall kunna nedbringas från 84,2 under senaste 5-årsperiod
till 80 och detta dess hellre, som slipersutbytet, underhållet af
husbyggnader och stängsel samt reparationer å lokomotiven nu kommit
in i ett utjämnadt läge, då de årliga utgiftsposterna blifva mera likformiga.

Utgå vi från antagandet, att eu afgiftsprocent af 80 är möjlig att
här fasthålla såsom maximum, och förutsätta vi såsom sannolikt, att
trafikinkomsterna, som under de sista 5 åren vuxit från 118,600 till
144,200 kronor och i medeltal utgjort 132,250 kronor, icke komma att
gå ned under 135,000 kronor, så skulle med utgiftsprocenten 80 järnvägen
lämna en årlig behållning af 27,000 kronor. Efter en räntefot
af 5 procent motsvarar denna behållning ett kapitalvärde hos järnvägen
af 540,000 kr.

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

Förutsättningarna för en lägre utgiftsprocent äro emellertid:
att rälsutbytet skall vara fullbordadt, hvilket betingar
ett utlägg af.............................................................. kr. 40,000: —

att ett starkt godstågslokomotiv inköpes, hvilket betingar

ett utlägg af ........................................................................ » 22,000: —

och att vagnparken iståndsättes, hvilket krafvel- .................. » 18,000: •—-

hvadan ett kapitalutlägg genast erfordras af....................... :>> 80,000: —

Dragés detta belopp från det efter afkastningen bestämda
värdet af den iståndsätta banan, så skulle följaktligen
banans finansiella värde i sitt nuvarande skick vara » 460,000: —

Ofvertager ett bolag järnvägen för sistnämnda summa och nedlägger
på de erforderliga förbättringarna 80,000 kronor, så kan på hela
kapitalet beräknas en afkastning af 5 procent, hvilken skulle möjliggöra
förräntning efter 4Vs procent af obligationslån och aktiekapital till belopp
af 540,000 kronor samt afskrifning med ''. ■> procent å kapitalvärdet.

Mot det af oss satta nuvarande värdet 460,000 kronor är att förvänta
uttalanden, såväl att det är för lågt som ock att det är för högt.
Mot ett uttalande i förstnämnda riktning få vi erinra, att en ökning i
trafikinkomsterna visserligen kan på goda skäl vara att förvänta, men
trafikinkomsten pr bankilometer kommer dock alltid att hålla sig, relativt
andra banor, låg och i följd däraf medföra en hög driftkostnadsprocent.
Denna senare kommer äfven att fortfarande vara hög i följd af
naturen af banans trafik och slutligen äfven i följd af material- och
arbetsprisens höjning under samtidigt oförändrade eller nedgående transportafgifter.
Utsikten, att nya järnvägslinier skola uppstå och borttaga
eller afleda trafik, manar äfven till att icke ställa förhoppningarne om
uppsving för känna—Norrtälje järnväg för högt.

Mot åsikten att värdet skulle vara för högt få vi uttala, att vi utgått
från den förutsättningen, att en rekonstruering af järnvägsbolaget
icke skall ske genom finansmän, som beräkna en hög och hastig vinst,
utan från de i banan redan intresserade kommuner, bolag och personer,
hvilka önska, att företaget, framdeles som hittills, må skötas så, att järnvägen
blir till möjligast stora gagn för de orter, hvilkas trafikbehof den
skall tillgodose.

Stockholm den 25 november 1902.

Viktor Klemming.

A. Wiberg.

16

Järnvägs styrelsens utlåtande.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 121.

Vidare både riksgäldsfuIlmäktiges utlåtande bifogats förberörda
räkenskaps s ainmandr ag öfver behållningen å järnvägsdriften under tioårsperioden
1895—1904, hvarur till fullständigande af värderingsniännens
tablå öfver'' trafikinkomster, driftkostnad och trafiköfverskott här meddelas
de senaste årens siffror: ■

_ * * " ~~

Trafik-

Drift-

Trafik-

Å r.

,.t. ;.,g i;:’- -

inkomster.

kostnader.''

öfverskott.

‘ ■ -O

1902.....................................................

142,696

66

|

113,108 ! 98

29,587

68

1903.......................................................

140,464

60

118.916 71

21,547

89 .

1904.........................................................

146,036

33

120,196 27

25,840

.06 j

Till följd af nådig remiss har järnvägsstyrelsen den 21 mars 1905
afgifvit underdånigt utlåtande, därvid järnvägsstyrelsen, som ansett sig
i förevarande ärende böra afgifva yttrande allenast beträffande frågan,
huruvida staten såsom enda betydande fordringsägaren kunde finna med
sin fördel förenligt att inköpa järnvägen samt själf förvalta och trafikera
densamma, hänvisat till hvad styrelsen anfört i sitt den 14 april 1904
afgifna yttrande i anledning af då föreliggande förslag om lämpligaste
utvägen för uppgörelse af statens mellanhafvande med Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag. I berörda yttrande hade styrelsen framhållit, hurusom
det läge i sakens natur, att en smalspårig bana icke kunde förvaltas
och trafikeras efter samma grunder, som vid statsbanornas skötsel
konmio till tillämpning. Svårigheter af hvarjehanda art skulle helt
naturligt uppstå. Så t. ex. skulle ytterligare rullande materiel, såväl vagnar
som lokomotiv, behöfva anskaffas, hvilken emellertid blefve af helt andra
typer än statens, järnvägars öfrig», rullande materiel och därför icke kunde
med full fördel utnyttjas. Reparationer af samma materiel skulle icke
heller lämpligen kunna äga rum vid statens järnvägars egna verkstäder,
hvar jämte andra olägenheter beträffande förvaltningen skulle uppstå.
Dessa af styrelsen anförda skäl ägde än mer sin giltighet i förevarande
fall, där den smalspåriga banan icke ens anslöte till statsbanenätet, utan
allenast genom annan smalspårig bana därmed stode i förbindelse. Helt
naturligt skulle i följd däraf uppstå än större svårigheter och olägenheter
för statsbaneförvaltningeu att. handhafva trafikskötseln å denna afskild»
bansträcka.

17

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 121.

På grund af det anförda har styrelsen för sin del uttalat, att ett
förvärfvande för statens räkning eller trafikerande genom Stats!)aneförvaltningens
försorg af ifrågavarande smalspåriga järnväg icke kunde
anses vara med statens järnvägars fördel förenligt.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 24 mars 1905 liar vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, som förmält sig på grund af ärendets brådskande
beskaffenhet icke hafva varit i tillfälle att närmare undersöka
Länna—Norrtälje järnvägs nuvarande värde och beskaffenhet i öfrigt,
anfört följande.

Då anbudsgifvaren, styrelsen för Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag,
bland annat, anförde, att Länna—Norrtälje järnväg befunne sig i
så otillfredsställande skick, att densamma med svårighet kunde trafikeras,
hvarför Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, därest det blefve
ägare till järnvägen, måste verkställa fullständig ombyggnad af densamma
och därför nedlägga ett efter värdering till 390,000 kronor beräknadt
kapital äfvensom öka rullande materielen för eu kostnad af
100,000 kronor, så öfverensstämde uppgiften om järnvägens tillstånd
hvarken med det uttalande, som därom gjorts i det i ärendet ingifna
besiktningsinstrument, där värderingsmännen framhölle, att järnvägen
med hänsyn till den sparsamhet, som ålegat järnvägsförvaltningen, vore
väl underhållen, och ej heller med de till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
från vederbörande distriktsclief inkommande berättelserna öfver de
årligen å järnvägen utförda inspektionerna, vid hvilka några mera betydande
anmärkningar icke gjorts mot järnvägens med tillhörande rullande
materiel beskaffenhet och underhåll. Bolagsstyrelsens uttalande
syntes därför afse, att Länna—Norrtälje järnväg, hvarå största tillåtna
tåghastigheten för närvarande vore 30 kilometer i timmen, icke vore
lämplig att trafikeras med en medelhastighet af 40 kilometer och att,
då bolagsstyrelsen ställde i utsikt att med järnvägens öfverlåtande till
Stockholm—Rimbo järnväg skulle följa en så betydligt ökad snabbhet
vid trafikeringen, så måste, för ernående al detta resultat, den nuvarande
järnvägen undergå en afsevärd ombyggnad.

I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret ansåge jämväl vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att den sålunda af Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag utlofvade förbättringen af Länna—Norrtälje järnväg
skulle för orten och det allmänna vara af så stort gagn, att ernåendet
däraf utgjorde ett tungt vägande skäl för bifall till den gjorda framställningen.
Vid öfverlåtelsen af järnvägen till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag
syntes därför böra i första hand fästas det villkor, att

Bill. till lliksd. Fiol 190f). 1 Sami. 1 Afl. 74 Käft. 3

Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens

utlåtande.

18

■Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

förberörda ombyggnad inom en ej alltför aflägsen framtid blefve genomförd
på sådant sätt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde blifva
i tillfälle att till den ifrågasatta ökade tåghastigheten å järnvägen i vanlig
ordning lämna sitt tillstånd.

Då här emellertid förelåge fråga om större ombyggnad af för allmän
trafik upplåten järnväg, syntes nödigt, att själfva ombyggnadsarbetet
utfördes på sådant sätt, att trafiken kunde obehindradt fortgå utan
att trafiksäkerheten å järnvägen i någon mån äfventyrades. Det mindre
tillfredsställande sätt, hvarpå Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag utförde
dubbelspårsanläggning å bolagets järnväg å sträckan Stockholm—
Osby, hade ådagalagt, att, då fråga vore om arbete, som berörde trafiksäkerheten
å för allmän trafik upplåten järnväg, arbetet borde från vägocli
vattenbyggnadsstyrelsens sida ställas under eu mer ingående kontroll
än den, som utöfvades vid. vanlig nybyggnad af järnväg, och syntes
därför bolaget, vid bifall till dess framställning om öfverlåtelse på
bolaget af Länna—Norrtälje järnväg, jämväl böra tillförbindas att dels
underkasta sig förbemälda särskilda kontroll och dels bestrida de med
anställandet af en af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnad arbetskontrollant
förenade kostnader.

Då vidare styrelsen för Stockholm—Rimbo järn vägsaktiebolag vid
sitt anbud fogat det förbehållet, att med öfverlåtelsen till bolaget af
Ränna—Norrtälje järnväg icke skulle följa skyldighet att öfvertaga järnvägen
enligt tilläfventyrs befintliga aftal åliggande förpliktelser, syntes
detta uttryck icke få anses innebära, att icke bolaget skulle vilja underkasta
sig hvarken de förpliktelser, som följde med inneliafvandet af
koncessionen för järnvägen, och ej heller de uppgörelser, Länna—Norrtälje
järnvägsaktiebolag träffat med den personal, som vore fast anställd
vid Ränna—Norrtälje järnväg och som vid en öfverlåtelse af ifrågavarande
slag icke borde efter en långvarig tjänstgöring göras beroende
uteslutande på den nye ägarens godtfinnande. På det att emellertid
icke missförstånd i berörda afseende skulle kunna uppstå, borde enligt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens mening fullt tydliga bestämmelser i
denna del fästas vid öfverlåtelsen.

Beträffande slutligen storleken af statens fordran hos järnvägsaktiebolaget
hade fullmäktige i riksgäldskontoret beräknat, att densamma
vid 1904 års slut uppgått till 1,675,000 kronor. I afseende på järnvägens
värdering hade de förbemälda, af likvidatorerna utsedda värderingsmännen
dels förklarat, att enligt bolagets räkenskaper vore bokförda
tekniska värdet å järnvägen med rullande materiel, inventarier och

19

Kutig!,. Maj :ts Nåd. Proposition N:o 121.

materialförråd i slutet af år 1902 1,780,522 kronor 66 öre, hvilket belopp
enligt förrättningsmännens mening borde minskas genom vissa afskrifningar
till 1,617,000 kronor, dels beräknat, att järnvägens dåvarande
finansiella värde, beräknadt efter det uppnådda driftresultatet, vore
allenast 460,000 kronor.

Då nu fullmäktige i riksgäldskontoret funnit skäl att godkänna de
ifrågasatta öfverlåtelsevillkoren och värdesättningen för känna—Norrtälje
järnväg med dess tillhörigheter, både väg- och vattenby ggnadsstyrelsen
icke funnit anledning till någon anmärkning däremot, och då
enligt styrelsens mening en sammanslagning af Stockholm—Rimbo och
känna—Norrtälje järnvägar, under förutsättning af den senare järnvägens
ombyggnad på föreslaget sätt, skulle för det allmänna medföra
snabbare och vid nuvarande samtrafiksafgifters bortfallande billigare
förbindelser mellan Stockholm och de af känna—Norrtälje järnväg berörda
orterna än under nu rådande förhållanden kunnat ernås, så hemställde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, därest Kungl. Maj:t funne
för godt att till Riksdagen aflåta proposition i detta ärende i öfverensstämmelse
med fullmäktiges i riksgäldskontoret omförmälda framställning,
Kungl. Maj:t därvid täcktes, som villkor för öfverlåtelsen af
känna—Norrtälje järnväg till Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag,
föreslå Riksdagen, utöfver hvad af fullmäktige i riksgäldskontoret framhållits,

att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag skulle åligga att inom ett
år efter öfverlåtelsen och i enlighet med en af Kungl. Maj:t fastställd
plan påbörja och på högst två år fullborda ombyggnad af känna—Norrtälje
järnväg på sådant sätt, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
tillstånd kunde erhållas att trafikera järnvägen med 40 kilometers medelhastighet,
äfvensom att underkasta sig och bekosta den särskilda, med
hänsyn till pågående trafik ordnade kontroll, som af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ansåges böra utöfvas öfver järnvägens ombyggnad,
att rullande materielen skulle ökas för ett belopp af minst 100,000
kronor,

att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag skulle på sig erhålla öfverlåtelse
af koncessionen för känna—Norrtälje järnväg,

att Stockholm—Rimbo och känna—Norrtälje järnvägar skulle i samtrafiksafseende
räknas som en järnväg, så att samtrafiksafgifter för trafik
mellan dessa järnvägar bortfölle,

samt att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag skulle vara skyldigt
öfvertaga de förpliktelser, känna—Norrtälje järnvägsaktiebolag på sin
tid åtagit sig mot den vid järnvägen fast anställda personalen.

20

Larma—Norrtälje
järnvägsaktiebolags

yttrande.

Kung1. Maj.ls Nåd. Proposition N:o 121.

Genom nådig- remiss den 18 mars 1905 har Kung''!. Majt:s befallningshafvande
i Stockholms län anbefallts lämna styrelsen för känna—
Norrtälje järnvägsaktiebolag i likvidation tillfälle att i ärendet yttra sig
samt med det yttrande, som sålunda kunde komma att afgifvas, äfvensom
eget underdånigt utlåtande till Kungi. Maj:t inkomma.

Till åtlydnad häraf har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande
inkommit med yttrande i ärendet af styrelsen för Länna—Norrtälje
järnvägsaktiebolag i likvidation äfvensom eget underdånigt utlåtande
af den 28 mars 1905, hvarjämte Kungl, Maj:ts befallningshafvande
öfverlämnat en af stadsfullmäktige i Norrtälje ingifven skrift i ämnet,

Bolagsstyrelsen har i det afgifna yttrandet till en början anhållit
få nedlägga en bestämd protest mot styrelsens för Rimbobanan i dess
köpeanbud framkastade påstående, att Länna—Norrtälje järnväg befunne
sig i så otillfredsställande skick, att densamma med svårighet kunde
trafikeras, och att Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, därest det
blefve ägare till järnvägen, måste verkställa fullständig ombyggnad af
densamma. I detta afseende tilläte sig styrelsen dels framhålla, att
hvarken från myndigheter eller från allmänheten något klander dittills
anförts mot järnvägens trafikerande, dels hänvisa till det omdöme om
järnvägens beskaffenhet, som lämnats uti det af t. f. öfverdircktören
V. Klemming och bandirektoren A. Wiberg upprättade värderingsinstrument,
hvarur särskildt anfördes värderingsmännens yttrande, att
järnvägen vore med hänsyn till den sparsamhet, som ålegat järnvägsförvaltningen,
väl underhållen, och gällde detta i synnerhet sådana
delar, som hade inflytande på trafiksäkerheten, samt i fråga om järm
vägsbyggnadens bokförda värde af kronor 1,528,894: 98, samt att själfva
banvallen med brobyggnader, trummor, ballast, sliprar och hägnad finge
anses icke hafva undergått någon försämring, som berättigade till en
värdenedsättning.

Likaledes önskade styrelsen anmärkningsvis framhålla, att den förbindelse
att ombygga järnvägen för större trafikhastighet, som af
Rimbobanans styrelse lämnats i köpeanbudet och hvilket för fullmäktige
i riksgäldskontoret tycktes utgöra ett skäl att förorda försäljningen,
vore ytterst sväfvande och utan alla garantier, ställd, som den vore på
en oviss framtid.

Därjämte har bolagsstyrelsen anfört. Hvad själfva saken beträffade,
så innehölle styrelsens för Rimbobanan anbud å järnvägen uttryckligt
förbehåll, att järnvägen skulle af bolaget öfvertagas utan skyldighet för
bolaget att jämväl öfvertaga järnvägen enligt tilläfventyrs befintliga
aftal åliggande förpliktelser, och fullmäktige i riksgäldskontoret om -

21

Kungi. Maj.is Nåd. Proposition N:o 121.

nämnde i sitt utlåtande inga andra villkor för öfverlåtelsen, än att
staten för sin fordran hos känna—Norrtälje j ärn vägs aktiebok g godt-i
gjordes med visst belopp, känna—Norrtälje järnvägsaktiebolag både
emellertid förpliktelser ej blott mot staten,'' och ansåge styrelsen sig
därför för sin del ingalunda kunna medgifva försäljning åt järnvägen
på nu föreslagna villkor, att bolagets affärer därvid ordnades endast i
förhållande till staten.

Skulle banan försäljas under hand, ansåge sig styrelsen därför böra
uppställa som villkor, först och främst att alla bolagets förpliktelser
öfvertoges af eu blifvande köpare. Bland dessa förpliktelser ansåge
sig styrelsen särskildt böra framhålla den skyldighet, som ålåge bolaget
enligt det underdåniga yttrandet närslutet reglemente för Uppsala—känna
och känna—Norrtälje järnvägsaktiebolags pensions- samt äuke- och pupillkassa
§§ 1 och 8.'' Till bildande af denna kassa, för närvarande uppgående
till omkring 80,000 kronor, hade järnvägens personal genom
afdrag å sin lön bidragit med halfva beloppet, och ansåge sig styrelsen
skyldig att så vidt möjligt vore tillse, att kassan bibehölles och stärktes,
så''att densamma blefve satt i tillfälle fortfarande bestrida, de pensioner,
till hvilka delägarna vore berättigade.

Styrelsen ansåge sig vidare böra uppställa den fordran, att i järnvägens
tjänst anställda personer, hvilka inom tre år etter järnvägens
öfvertagando af ny ägare vore berättigade till full pension, skulle
bibehållas vid nu innehafvande löneförmåner, intill dess pensionsålder åt
dem uppnåddes, samt att järnvägens personal fortfarande bibehölles vid
personalen nu tillförsäkrad uppsägningstid.

Dessutom borde alla de förbindelser, som i gällande koncession
för järnvägen föreskrefves, lända till efterrättelse jämväl för en blifvande
köpare.

Vid bedömande af förevarande fråga syntes för öfrigt billigt, att
någon hänsyn toges till anledningen till järnvägens ekonomiska betryck.
Detta både föranledts, bland annat, af öfver måttan höga expropriationskostnader,
sämre beskaffenhet af inköpt räls, hvars underhåll och
ersättande med ny sedermera vållat bolaget dryga omkostnader, bristande
tillgång till anskaffande af för järnvägsdriften erforderliga trafikinventarier
samt den minskning i beräknad godstrafik från Västmanlands
bergslag, som redan från början vållades bolaget genom fraktnedsättning
å annan bana,

Det otillfredsställande resultatet af järnvägsdriften syntes alltså till
hufvudsaklig del få fiUskrifvas omständigheter, på hvilka bolaget ej
kunnat inverka. Det syntes under sådana förhållanden väl hardt för

22

Yttrande af
stadsfullmäktige
i
Norrtälje.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

dem, som bidragit till järnvägens åstadkommande, att utan bestämda
garantier för framtiden se järnvägen öfverlämnad i andra händer och
de stora belopp, som af kommuner och enskilda nedlagts i företaget,
hjälplöst förlorade. Särskild! gällde detta det flertal af kommuner, som
ännu under många år nödgades fortsätta med inbetalningar för gäldande
af den skuld, de ådragit sig för aktieteckning i järnvägen. Och
då fråga nu vore om anläggning af två järnvägar norrut från Länna—
Norrtälje järnväg, genom hvilka bansträckor järnvägen skulle tillföras
betydligt ökad trafik och bolaget följaktligen komma i bättre ställning,
så syntes det ensidigt, att frågan om järnvägens försäljning icke omedelbart
måtte företagas till afgörande.

Styrelsen ansåge sig därför underdånigst böra hemställa, att bolaget
måtte komma i åtnjutande af samma förmåner, som Vislanda—Bolmens
järnvägsaktiebolag erhållit, för att möjligen kunna efter rekonstruerande
af det gamla bolaget lämna ett antagligt anbud å järnvägen.

Af bestämmelserna i förberörda, af Kung! Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län den 27 juni 1891 fastställda reglemente för Uppsala—
Länna och känna—Norrtälje järnvägsaktiebolags pensions- samt änkeoch
pupillkassa framgår, att kassans inkomster utgöras hufvudsakligen
af dels delägarnas bidrag, nämligen inträdesafgifter, årsafgifter och
ålderstillägg samt afgifter vid aflöningsförhöjningar, och dels järnvägsbolagens
kontanta bidrag, som utgår med lika stort belopp som delägarnas
årsafgifter tillhopa.

Stadsfullmäktige i Norrtälje hafva uti den af dem ingifna skriften
andragit. Då Norrtälje stad ägde aktier i Länna—Norrtälje järnväg för det
betydliga belopp af 210,000 kronor, vore det helt naturligt, att staden
med bekymmer motsåge det förhållande, att icke allenast detta kapital
skulle jämte därå tills dato utgifna räntor och amortering gå oåterkalleligen
förloradt, utan äfven att staden skulle mista allt inflytande
i afseende å järnvägens trafikerande. Tanke hade därför uppstått på
möjligheten för staden att antingen ensam eller i förening med andra
lika olyckligt lottade aktieägare förvärfva järnvägen. Men då därför
erfordrades så betydliga förberedelser, att anbud omöjligen lumde afgifvas
inom de närmaste månaderna, föranlätes stadsfullmäktige till den
underdåniga anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes, i hvad på Kungl. Maj:t
berodde, låta med försäljningen af järnvägen anstå åtminstone till början
af nästa års Riksdag, då, efter det nödig utredning och underhandling
ägt rum, ett eventuellt anbud från stadsfullmäktige kunde inkomma;
och hoppades stadsfullmäktige så mycket säkrare på bifall till denna

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

begäran, som, stadfullmäktige veterligt, icke något tillkommit, som gjorde,
att försäljningen borde vara så synnerligen brådskande.

Uti sitt förberörda utlåtande har Kungl. Maj:ts befallningshafvande Kungi. Maj-.ts
i Stockholms län anfört, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret ansåge det af Rimbobolaget utlåtande,
gjorda erbjudande om öfvertagande af Känna—Norrtäljehanan mot
580,000 kronor vara för staten så fördelaktigt som under förhandenvarande
förhållanden kunde påräknas. Visserligen hade såväl af
stadsfullmäktige i Norrtälje som af Känna—Norrtäljebolagets styrelse
framkastats, att planer vore å bane att söka genom en sammanslutning
mellan de största aktieägarna åvägabringa en rekonstruktion af
sistnämnda bolag för öfvertagande af Känna—Norrtäljebanan, hvarigenom
skulle för de gamla aktieägarna vinnas åtminstone den fördelen
i ersättning för .gjorda uppoffringar, att de finge bibehålla inflytande
öfver järnvägens drift och förvaltning, om de än icke — hvad ju ej
heller vore möjligt — kunde påräkna att rädda någon del af sitt i
järnvägen redan nedlagda aktiekapital. Men hvarken från stadsfullmäktiges
sida eller af bolagsstyrelsen hade lämnats någon antjMan om
det pris för banan, som skulle tagas till utgångspunkt vid den sålunda
tillämnade rekonstruktionen af det gamla bolaget, än mindre hade
någon som helst garanti lämnats, för att en sådan rekonstruktion vore
möjlig att genomföra på lika gynnsamma eller åtminstone ej afsevärdt
sämre betingelser för staten, än Rimbobolagets anbud erbjöde. Vid
sådant förhållande och då anstånd med åtgärderna för järnvägens
realiserande skulle föranleda, att Rimbobolaget blefve löst från sitt
köpeanbud, funne Kungl. Maj:ts befallningshafvande, huru önskvärd!
det än vore, att de gamla aktieägarna kunde på något sätt tillgodoses
för deras gjorda uppoffringar för järnvägens bringande till stånd, det
betänkligt att understödja den af stadsfullmäktige och Känna—Norrtäljebolagets
styrelse framställda begäran om sådant anstånd för erhållande
af tid till rekonstruktionsplanernas förberedande och utförande.

Däremot ansåge Kungl. Maj:ts befallningshafvande det riktigt, att
Rimbobolaget, på sätt Känna—Norrtäljebolagets styrelse fordrat, iklädde
sig den skyldighet, som ålåge sistnämnda bolag på grund af det för
bolaget och Uppsala—Känna järnvägsaktiebolag gemensamma reglemente
rörande pensions- samt änke- och pupillkassan för dessa bolags
befattningshafvande, äfvensom att Rimbobolaget tillmötesginge det af
Känna—Norrtäljebolaget framställda kraf i fråga om bibehållande i
järnvägens tjänst af vid järnvägens öfvertagande där anställda personer.

-Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställde därför, att Rimbo -

24

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 121.

bolagets styrelse måtte, innan ärendet afgjördes, höras öfver berörda, från
Lämna — Norrtäljebolagets sida framställda fordringar eller ock uppdraglämnas
fullmäktige i riksgäldskontoret, att förhandla med de båda bolagen
angående dessa frågor.

I öfrigt anslöte sig Kungl. Maj ds befallningshafvande till de af
fullmäktige i riksgäldskontoret i ärendet uttalade åsikter!

Ny skrift Sedermera har Kungl. Maj ds befallningshafvande till civildeparte frän«je

ment,et öfverlämnat eu till Kungl. Majd ställd skrift, däruti stadfullfuiimäkti-e.
mäktige i Norrtälje anfört, att vid förfrågan under hand hos större
aktieägare uti Lända—Nortälje järnvägsaktiebolag benägenhet att
deltaga i rekonstruerande af sagda bolag icke försports, samt att stadsfullmäktige
för öfrigt genom lämnad upplysning från vederbörande
kommit till insikt om, att det icke gåfves någon möjlighet att med de
inkomster från järnvägen, hvilka under närmaste'' åren kunde beräknas,
förränta och amortera ens köpesumman 580,000 kronor, ännu mindre
det belopp, som för järnvägens förbättrande och ny materiels anskaffande
därutöfver erfordrades. På grund däraf och då följaktligen
det uppskof med järnvägens försäljning, hvarom stadsfullmäktige hos
Kung]. Magt gjort underdånig framställning, syntes onödigt, återkallade
stadsfullmäktige denna uppskofsbegäran.
skrift åt Slutligen har styrelsen för Stockholm—Rimbo järn vägsaktiebolag

rimbo°-un eu till Kungl. Maj:t ingifven skrift anfört följande,
vägsaktie- Då styrelsen för Stockholm—llimbo järnvägsaktiebolag vid afgif b°iag.

vandet af sitt anbud att (öfvertaga Känna—Norrtälje järnväg gjorde det
förbehåll, att Rimbobolaget icke skulle åläggas skyldighet att öfvertaga
Länna—Norrtälje järnväg åliggande förbindelser, afsåge styrelsen, som
ej hade någon kännedom om de förbindelser, Länna—Norrtälj obolaget
kunde hafva iklädt sig, att genom nämnda förbehåll förekomma, ätt
sådana tilläfventyrs förekommande förbindelser, som icke medförde motsvarande
förmåner, skulle åläggas bolaget. Däremot hade styrelsen ej
för afsikt att icke i möjligaste mån tillgodose de rimliga anspråk, som
från den nu vid Länna—Norrtälje järnväg anställda personals sida kunde
framställas, ehuru styrelsen ansäge fråga därom såsom berörande alldeles
privata aftal icke kunna eller böra dragas inför Kungl. Maj:ts
afgörande. Hvad sätskildt an ginge omförmälda personals pensionsförhållanden,
vore styrelsen — som ansåge sig icke kunna därutinnan
ikläda sig några förbindelser under andra villkor, än att den samrätt,
som för närvarande ägde rum mellan Länna—Norrtälje och Uppsala—
Länna järnvägar, upphörde och att den andel i den gemensamma kassan,
som tilikomme Känna—Norrtälje järnväg eller dess personal, öfverläm -

25

Kungl. Maj:ts Nåd. ''Proposition N:o 121.

nades till förvaltning af Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, samt att
sakkunnig utredning verkställdes angående kassans ställning i förhållande
till densamma åliggande förbindelser och att, därest sådan utredning
gåfve vid handen, att brist i kassan förefunnes, denna brist blefve
Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag ersatt — villig att på anförda
villkor öfvertaga pensioneringsskjddiglieten, dock att, därest möjlig
brist i kassan icke kunde fyllas, Rimbobolaget ej ålades bestrida pensionering
i större omfattning än i förhållande till kassans tillgång. Vidkommande
personalförhållandena i öfrigt vore styrelsen, som ej, såsom
Ränna—Norrtäljebolaget ifrågasatt, kunde ikläda sig större skyldigheter
än detta bolag, villig att öfvertaga de rättigheter och skyldigheter,
som tillkomme Ränna—Norrtälje järnväg gent emot den personal,
som hade befattning allenast vid denna järnväg. Men ifråga om den
personal, som innehade förenad befattning vid Ränna—Norrtälje och
Uppsala—Ränna järnvägar, hvilka järnvägar hade gemensam trafik,
ansåge sig styrelsen icke för närvarande eller förr än delning af ifrågavarande
personal mellan nämnda järnvägar ägt rum kunna ikläda
sig några förbindelser; men sedan så skett, vore Rimbobolaget villigt
att gent emot den personal, som blefve tilldelad Ränna—Norrtälje järnväg,
öfvertaga Ränna—Norrtäljebolagets skyldigheter och rättigheter.

Hvad anginge öfriga af Ränna—Norrtäljebolaget möjligen ingångna
förbindelser, kunde naturligtvis Rimbobolaget icke, utan att
utredning om dessa förbindelsers art och beskaffenhet förelåge, ikläda
sig någon ansvarighet därför, så att den för järnvägen erbjudna köpesumman
ökades.

Vidkommande de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna
villkor, erinrade bolagsstyrelsen till en början, att bolagsstyrelsen i sitt
anbud förbundit sig att så snart som möjligt ombygga järnvägen på
sådant sätt, att hinder ej mötte för järnvägens trafikerande med en
hastighet af 40 kilometer i timmen. Under medgifvande att, såsom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt, påbörja järnvägsbyggnaden
inom ett år efter öfverlåtelsen och på tvä år hafva fullbordat arbetet,
ansåge sig bolagsstyrelsen, därest väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan kunde anses innebära strängare villkor än hvad
bolagsstyrelsen i anbudet och genom berörda medgifvande åtagit sig,
ej böra obetingadt ingå därpå, liksom bolagsstyrelsen ej kunde finna
skäl föreligga att i förevarande fall ikläda sig någon särskild kostnad
för kontroll utöfver hvad i sådant afseende vid andra järnvägsbyggnadsföretag
vore vanligt, hvaremot bolagsstyrelsen ej hade något att
erinra däremot, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utöfvade all den
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 1 Kami. 1 Ap!. 74 Haft. 4

Länna—Norrtälje
bolags
ställning.

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

kontroll, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kunde anse erforderlig.
Mot hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i öfrigt för sin del hemställt
hade bolagsstyrelsen icke något att erinra.

Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags ställning framgår af likvidatorernas
berättelse öfver bolagets förvaltning för år 1904, som är så
lydande:

Likvidatorernas berättelse till Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag.

Enligt bolagsordningens föreskrift få likvidatorerna härmed till
bolagsstämman afgifva berättelse öfver förvaltningen för 1904.

Bolagets ställning har under räkenskapsåret varit följande:

Balans från 1903:

Skuld vid 1904 års ingång ............................................... kr. 2,428,254: 78

Tillgångar vid årets början ........... kr. 1,842,571: 96

Skulder utöfver tillgångarna............ » 585,682: 82 y) 2 428 254’ 78

''1 ''raft kinlcomsier och driftkostnader:

Trafikinkomster .................................... kr. 145,292: 58

Diverse inkomster .............................. » 743: 75 kr. 146 036: 33

Motsvarande inkomster 1903............................................... » 140,464: 60

Driftkostnader för
byråafdelningen .. kr. 7,618: 91
Driftkostnader för

banafdelningen...... » 32,100: 01

Driftkostnader för
trafikafdelningen... » 39,285: 24
Driftkostnader för

maskinafdelningen

» 41,192: 11 kr

120,196: 27

Trafiköfverskott.........

........................ »

25,840: 06 kr

146,036: 33

Förlust- och

vinstkonto visar följande ställning:

Debet:

Balanserad brist från

föregående år kr.

585,682: 82

Afskrifningar..............

.......................... »

5,397: 58

Räntor..........................

.......................... B

61,222: 19 kr

652,302: 59

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

27

Kredit:

Trafiköfverskott.................................... kr. 25,840: 06

Balanserad brist från föregående år » 585,682: 82

Förlust år 1904.................................... » 40,779: 71

652,302: 59

Bolagets ställning vid 1904 års slut.

Skulder:

Aktieägarnas räkning ....................... kr. 801,200: —

Joh. Lundström & C:ni Stockholm » 17,700: 62

Riksgäldskontoret:

Kapital ............... kr. 746,197: 94

Ränta................ x> 556,805: 14

Anståndsränta... » 79,808: 91

öfverränta...... » 292,747:42 ^^075^59. 41 ^ g 494 460: 03

Tillgångar:

J ärnvägsanlägg ningen

........... kr. 1,561,505: 18

Rullande materiel
Diverse inven-

»

242,150:

—

tarier ..............

»

22,255:

67

Kasserade skenor
Uppsala1—Känna

»

8,903:

37

—Norrtälje
järnvägstrafik

)>

32,883:

28

Rimbo—Sunds

järnvägsbolag

»

300:

—

Skulder utöfver till g

ångarna......

kr. 1,867,997: 50

» 626,462: 53 kr 2,494,460: 03.

Till järnvägens underhåll har för påfyllning i ballasten användts
c:a 2,020 kubikmeter grus samt för rälsutbyte 150 ton 15 kg. räls
jämte skarfförbindelser sträckande sig öfver en banlängd af 5 kilometer.
Årets trafiköfverskott har användts på följande sätt:

Departementschefens
yttrande.

28

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 121.

o

Återstående afbetalning på af herrar Nyqvist

motiv.......................................................................

rälsinköp m. in.......................................................

rullande materiel.......................................................

diverse inventarier...................................................

& Holm levereradt. loko .

.................kr. 11,850: —

.................. » 12,374: 42

................. » 1,173: 10

.................. » 380: 21

Å likvidatorernas vägnar:

Carl Quénnerstedt.

Af den utredning'' som i ärendet förebragts framgår, att Länna—
Norrtälje järnvägsaktiebolags skuld till staten ständigt vuxit, i det att
endast några år inbetalningar till riksgäldskontor kunnat äga rum,
utan att dock någon gång hafva uppgått till stadgad ränta å bolagets
kapitalskuld. Bolagets ställning är för öfrigt sådan, att med hänsyn
till det belopp, hvartill nämnda skuld nu stigit, utsikt ej finnes, att
bolaget skall kunna återbetala densamma. Detta förhållande, som naturligtvis
icke kan fortfara, bör på något sätt ordnas.

Att staten skulle förvärfva järnvägen för att behålla och trafikera
densamma kan, på sätt riksgäldsfullmäktige och järnvägsstyrelsen äfven
framhållit, icke gärna sättas ifråga, då järnvägen ej är b}7ggd med
samma spårvidd som statens järnvägar och ej heller ens ansluter sig
till statsbanenätet utan endast genom annan smalspårig bana står i
förbindelse därmed.

Däremot framstår, enligt min uppfattning, det af Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag nu gjorda erbjudandet såsom antagligt. Jag förbiser
därvid icke den från Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag frarnhållna
synpunkten, att detta bolag skulle af billighetshänsyn lämnas
tillfälle att efter rekonstruerande af det gamla bolaget om möjligt lämna
ett antagligt anbud å järnvägen. Men, såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms län i sitt underdåniga utlåtande riktigt
anmärkt, har därvid icke någon som helst garanti företetts för att en
dylik rekonstruktion skulle vara genomförbar på villkor, som någorlunda
motsvarade Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolags anbud. Stadsfullmäktige
i Norrtälje, som i egenskap af stor aktieägare i Ränna—
Norrtälje järnvägsaktiebolag till en början- anhållit om anstånd med
järnvägens försäljning för att kunna inkomma med eventuellt anbud,
hafva också, såsom jag omnämnt, sedermera återkallat sin uppskofsbegäran,
enär benägenhet hos de större aktieägarna saknats att deltaga

29

Kung}. Maj ds Nåd, Proposition N:o 121.

i bolagets rekonstruktion och det för öfrigt icke syntes någon möjlighet
att med järnvägens inkomster förränta och amortera ens den åt
Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag erbjudna köpesumman 580,000
kronor.

Då således något annat antagligt anbud icke föreligger an det åt
sistnämnda bolag gjorda och detta bolags ekonomiska ställning är sådan,
att någon tvekan icke bör förefinnas därom, att detsamma äfven kan
fullgöra de förpliktelser, som dess anbud innehåller, anser jag, att
anbudet icke bör afvisas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hafva förutsatt, att, därest Länna
—-Norrtälje järnvägsaktiebolag går in på den ifrågasatta uppgörelsen,
bolaget skulle befrias från sin återstående skuld till statsverket. Med
hänsyn till hvad som blifvit upplyst om bolagets ställning finner jag
icke någon betänklighet möta häremot. Hvad beträffar de i Girigt dels
af sagda bolag och dels af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna
särskilda villkor för uppgörelsen, synes det uppenbart, att Stockholm
—Rimbo järnvägsaktiebolag icke kan åläggas en allmän ansvarighet
för Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags förbindelser utom statslånet.
I. fråga särskildt om detta bolags förpliktelser i afseende å den vid
järnvägen anställda personal och den för denna personal och Uppsala
—Länna järnvägs personal gemensamma pensionskassan har Stockholm
■—Rimbo järnvägsaktiebolag förklarat sig villigt tillmötesgå de framställda
anspråken under vissa villkor och med vissa restriktioner, ehuru
bolaget ville låta denna fråga blifva beroende pa privat aftal. Med afseende
å hvad i detta hänseende förekommit torde ej vara erforderligt,
likasom det knappast är möjligt att nu stadga något härom. I anledning
af hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört torde böra bestämmas
viss tid, inom hvilken bolaget har att verkställa den tilltänkta
ombyggnaden äf järnvägen och anskaffa erforderlig rörlig materiel.
Därest särskilda bestämmelser om bolagets skyldighet att underkasta
sig kontroll från det allmännas sida öfver arbetets utförande finnas
nödiga, synas de lämpligast böra meddelas först i sammanhang med
fastställelse af plan därför. Stadgandena i gällande samtrafiksaftal beträffande
de s. k. banafgifterna tolkas, enligt hvad jag inhämtat, sålunda,
att särskilda järnvägar, som tillhöra samma ägare, i förevarande
afseende betraktas såsom en järnväg, hvadan någon bestämmelse härom
nu ej lärer erfordras.

På grund af hvad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret

ej mindre att med Länna—Norrtälje och Stockholm—Rimbo järnflit.
till Riktd. Prat. 1005. 1 Sami. 1 Åfd. 74 Raft. 5

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 121.

vägsaktiebolag träffa öfverenskommelse, hvarigenom,'' i sammanhang med
det Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolags koncession å järnvägen mellan
Känna och Norrtälje jämte sagda järnväg med hvad därtill hör Öfverlåtes
på Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag, Länna—Norrtälje järnvägsaktiebolag
befrias från sin skuld till staten på grund af det bolaget
beviljade lån för järnvägens anläggning samt Stockholm—-Rimbo järnvägsaktiebolag
förbinder sig dels att senast vid tillträdet af järnvägen
kontant till Riksgäldskontorét inbetala 80,000 kronor samt afgifva eu
med säkerhet af forsta inteckning i Länna—Norrtälje järnväg försedd
skuldförbindelse å 500,000 kronor att jämte ränta betalas i enlighet
med de af fullmäktige i Riksgäldskontorét föreslagna bestämmelser,
dels ock att enligt plan, som kan af Kungl. Maj:t varda fastställd, verkställa
ombyggnad af järnvägen på sådant sätt, att den kan trafikeras
med en medelhastighet af 40 kilometer, samt anskaffa erforderlig rullande
materiel, äfvensom, därest ej af Kungl. Maj:t ineddelas annan
bestämmelse, hafva ombyggnadsarbetet påbörjadt inom ett år efter det
järnvägen öfvertagits samt ombyggnaden fullbordad och materiel®!! anskaffad
inom två år efter det arbetet påbörjats,

än äfven att, om sådan öfverenskommelse icke kan komma till
stånd samt fullmäktige i Riksgäldskontorét vid järnvägens försäljning
å exekutiv auktion för statens räkning förvärfva järnvägen, till Stockholm—Rimbo
järnvägsaktiebolag öfverlåta densamma emot nyss angifna
villkor. ;;''Hrn:=? :: sö. *

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnade, att proposition
* i ärendet skulle, af den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar, till Riksdagen aflåtas.

Ex protocollo:

Jo sias Montgömery ° •;

no

Btockholm, K. L. Beckmana Boktr., 1905,