Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
1
. N:o 5.
Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1905, kl. 3 e. in.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.-o 1,
i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kungl.
Maj.-t angående undervisning i hälsolära vid rikets
läro- och utbildning samfält er.
I anledning af eu inom Andra Kammaren af herr E. 0. V.
Wavrinsky afgifven motion har Andra Kammaren i enlighet med
sitt första tillfälliga utskotts hemställan beslutit att i skrifvelse till.
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i
syfte att undervisningen i hälsolära vid våra offentliga skolor måtte
blifva bättre tillgodosedd, än hittills varit fallet.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande
lydelse:
»I en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 3, hemställer herr E. O. V. Wavrinsky i Stockholm,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att en systematisk undervisning
i tillämpliga delar i ämnet hälsolära vid våra läro- och utbildningsanstalter
måtte meddelas med ledning af därför lämpade
läroböcker».
Motionen har af Andra Kammaren hänvisats till dess första
tillfälliga utskott. Utskottet, som i fråga om motionärens motiv
för nämnda hemställan hänvisar till motionen, får som sin mening
i ärendet anföra följande.
Bih. till Riksd. Prat. 1905. -8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Häft. (N:o 5.)
1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Alo 2) Utlåtande N:o 5.
Det är obestridligt, att hälsolärans viktigaste sanningar ut
göra ett kunskapsområde, med hvilket hvarje uppväxande samhällsmedlem
bör göras förtrogen. Kännedom om människokroppens
byggnad och lifsförrättningar samt om hufvudvillkoren för de kroppsliga
organens bevarande i tillfredsställande skick är en kunskap af
synnerligen stort praktiskt värde för hvarje människa. Ju tidigare
ifrågavarande kunskap meddelas — naturligtvis under förutsättning,
att lärjungarna nått den utveckling, som för dess verkliga uppfattande
är af nöden —- ju större utsikt finnes, att den skall komma
att bära frukt genom att motverka tillägnandet af för hälsan skadliga
vanor och främja ett sundt och naturenligt lefnadssätt. Har
människan eu gång kommit in på en oriktig väg i detta afseende
och tillägnat sig vanor, som från hälsovårdssynpunkt måste betecknas
såsom skadliga, men hvilkas tillfredsställande för henne blifvit ett
slags behof, så är det vida mindre sannolikt, att hon genom en senare
förvärfvad insikt skall kunna föranledas att återgå till efterlefnad
af hälsolärans bud. Det lider intet tvifvel, att mycken förvändhet
i människors lefnadssätt och mycken af sådan förvändhet vållad
ohälsa har sin rot i okunnighet samt genom en i rätt tid meddelad
undervisning om grundvillkoren för ett sundt lefnadssätt skulle
kunnat förekommas.
Insikten härom är ingalunda ny. Redan långt före detta
har man haft klart för sig, att hälsoläran är ett ämne, hvari ungdomen
borde erhålla undervisning, och man har äfven vidtagit
åtgärder för att bringa en sådan undervisning till stånd. Utskottet
finner sig med afseende härå böra erinra om följande förhållanden.
I den hittills gällande stadgan för rikets allmänna läroverk af den
1 november 1878 upptages i lärokursen för klasserna 6:2 och 7:1 under rubriken
naturvetenskap bland annat: »Människokroppens byggnad och förrättningar
äfvensom i sammanhang därmed det allmännaste af hälsoläran.» Ett lika lydande
moment återfinnes i den af senaste läroverkskommittén i dess betänkande den
8 december 1902 föreslagna lärokursen för såväl realskolans sjätte klass som
nedersta ringen i gymnasiet.
Enligt gällande normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor
skall redan i den egentliga folkskolan meddelas en »redogörelse för
människokroppens byggnad, förrättningar och vård». I samma normalplan upptages
bland läroämnena för folkskolans högre afdelning »Naturkunnighet med
hälsolära» samt angifves, att undervisningen i sistnämnda ämne på detta stadium
bör meddelas »i samband med förnyad och mera omfattande framställning af
människokroppens byggnad och förrättningar».
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Enligt stadgan för rikets folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier
den 29 januari 1886 skall naturkunnighetsundervisningen i lägsta klassen af
dessa läroanstalter omfatta äfven en »framställning af människokroppens byggnad,
förrättningar och vård».
Vidare må påpekas, att undervisning om de rusgifvande ämnenas natur
och verkningar, hvilken undervisning ju bör anses omfatta en speciell del af
hälsoläran, enligt kungl. cirkuläret den 4 november 1892 skall nieddelas i alla
offentliga skolor. Enligt nyss nämnda normalplan för undervisningen i folkskolor
och småskolor bör ifrågavarande undervisning i den egentliga folkskolan
utsträckas till att omfatta äfven de narkotiska ämnena.
Att nu angifna föreskrifter icke blifvit utan verkan, framgar af lärobokslitteraturen
å detta område. Åtskilliga nyare läroböcker i naturkunnighet
innehålla kortfattade framställningar i hälsolära. Så är förhållandet med läroböckerna
ej blott för allmänna läroverket (bland annat den af motionären omnämnda,
vid en mängd läroverk begagnade »Lärobok i naturkunnighet» af
S. Almquist och N. G. W. Lagerstedt) utan ock för folkskolan (exempelvis
den på detta område mycket allmänt använda »Lärobok i naturkunnighet» af
Hjalmar Berg och And. Lindén). Därjämte hafva utgifvits särskilda, för skolbruk
afsedda eller för sådant ändamål begagnade handledningar i hälsolära (t. ex.
»Hälsolära» af And. Lindén, »Hälsovårds- och sjukvårdslära» af J. Göransson in. fl.).
Af det nu anförda framgår, att beliofvet af undervisning i
hälsolära för det uppväxande släktet redan förut uppmärksammats,
och att hälsoläran såsom undervisningsämne redan har en viss plats
i våra allmänna skolor.
Å andra sidan måste emellertid erkännas, att undervisningen
i hälsolära ingalunda hittills blifvit i tillräcklig grad tillgodosedd.
Erfarenheten ådagalägger nogsamt, att denna undervisning vid våra
läroanstalter i allmänhet icke erhållit den ställning, som den med
hänsyn till sin betydelse hör innehafva. I de skolor, där vederbörande
lärare haft speciellt intresse för ämnet, kan väl eu tillfredsställande
undervisning i hälsolära hafva förekommit, men i flertalet
läroanstalter bär sådan undervisning icke i tillbörlig omfattning
meddelats.
Orsaken till detta förhållande ligger enligt utskottets förmenande
till någon del i den omständigheten, att ofvan anförda
bestämmelser, Indika meddelats rörande undervisning i hälsolära,
erhållit en alltför knapphändig affattning. Liksom i fråga om andra
läroämnen borde också beträffande hälsoläran till ledning för läraren
närmare anvisningar gifvits om hvad vid undervisningen företrädesvis
borde meddelas. Af en naken föreskrift, att undervisning i det
eller det ämnet skall meddelas, kan man i skälfva verket ej vänta
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:ö 2) Utlåtande N:o 5.
synnerligt resultat. Liksom beträffande öfriga grenar af naturkunnigheten
böra ock i fråga om hälsoläran bestämda läroplaner upprättas
för olika slag af undervisningsanstalter. Befintligheten af sådana
planer komme gifvetvis att inverka på läroböckernas beskaffenhet,
enär vederbörande läroboksförfattare måste finna sig föranlåtna att
taga hänsyn till desamma och söka att hvar för sig i bästa möjliga
form framställa det innehåll, som skall utgöra föremål för undervisningen.
En ännu viktigare orsak till det mindre tillfredsställande
skick, hvari undervisningen i hälsolära vid våra offentliga skolor
hittills i allmänhet befunnit sig, måste emellertid sökas i den omständigheten,
att alltför litet gjorts för att bereda de lärare, hvilka
haft till åliggande att meddela nämnda undervisning, tillfälle att erhålla
nödig utbildning i ämnet. Det är i detta afseende framför allt påfallande,
att våra folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier höra
till de läroanstalter, hvilkas läroplan erbjuder den minsta garantien
för att undervisningen i hälsolära skall komma att meddelas på ett
tillfredsställande sätt och i tillräckligt omfång. Å deras läroplan
förekommer ifrågavarande läroämne endast för så vidt det inbegripes
i den »redogörelse för människokroppens byggnad, förrättningar och
vård», som tillhör första klassens lärokurs, hvarförutom kungi.
cirkuläret den 4 november 1892 naturligtvis gäller äfven dessa
anstalter. I fråga om ämnets tillgodoseende på läroplanen stå seminarierna
sålunda på visst sätt efter till och med de allmänna folkskolornas
högre afdelning, för hvilken undervisning i hälsolära
finnes uttryckligen föreskrifven. Det bör under sådana omständigheter
icke väcka förvåning, att undervisningen i hälsolära i folkskolan
icke kommit till sin fulla rätt. Man kan icke vänta, att
denna undervisning skall i folkskolorna blifva tillbörligen tillgodosedd,
så länge hälsoläran icke i de anstalter, där folkskolornas lärare
och lärarinnor erhålla sin utbildning, blifvit föremål för eu ordnad
undervisning i ett mot ämnets vikt svarande omfång. Dä eu omgestaltning
af folkskoleseminarierna nyligen blifvit förebådad och
torde. få anses snart förestående, synes tidpunkten vara särdeles
lämplig för ett påpekande af den brist, som i berörda afseende
förefinnes i seminariernas undervisningsplan, på det att nämnda
brist vid en blifvande seminarier ef orm måtte uppmärksammas och
afhjälpas.
Liksom eu tillfredsställande undervisning i hälsolära inom
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
o
folkskolorna icke torde kunna åvägabringas, med mindre man drager
försorg därom, att en dylik undervisning kommer att meddelas de
blifvande folkskolelärare och folkskolelärarinnorna under deras
utbildningstid vid seminarierna, torde icke häller vid dessa senare
läroanstalter eller vid de allmänna läroverken behofvet af undervisning
i hälsolära kunna tillbörligen tillgodoses, därest icke åtgärder
vidtagas i syfte att bereda vederbörande lärare tillfälle att vid
universiteten eller annorledes förskaffa sig nödig kompetens för
ändamålet.
Då undervisning i hälsolära, såsom här ofvan visats, redan
i mer eller mindre uttryckliga ordalag är påbjuden beträffande flertalet
barndoms- och ungdomsskolor och dessutom med rätta kan
anses utgöra eu gren af den sedan lång tid tillbaka obligatoriska
undervisningen i naturkunnighet, kan den föreliggande motionen
icke sägas åsyfta införandet af hälsolära såsom ett nytt läroämne
i våra skolor. Dess innebörd sträcker sig icke längre än till framställande
af det önskemålet, att den redan påbjudna undervisningen
i hälsolära måtte hädanefter komma att blifva bättre tillgodosedd
än hittills. Utskottet kan för sin del med hänsyn till det obestridliga
behofvet och gagnet häraf, att kännedom om de viktigaste reglerna
för hälsans bevarande meddelas det uppväxande släktets medlemmar,
icke finna annat, än att detta önskemål är af beskaffenhet att böra
förverkligas. Men om sä är fallet, böra ock för sådant ändamål
lämpade åtgärder vidtagas. Föga utsikt lärer finnas, att de redan
befintliga bestämmelserna rörande ifrågavarande undervisning, kvilka
bestämmelser under rätt lång tid varit gällande och visat sig icke
göra till fyllest, hädanefter skulle komma att visa sig mer verksamma
samt utan ytterligare mått och steg leda till det åsyftade
målet. I synnerhet med hänsyn till den bebådade reformen af
folkskoleseminarierna och det särskildt framträdande behofvet af en
utvidgad och vill planlagd undervisning i hälsolära vid dessa anstalter
synes ett uttalande från Riksdagen i motionens syfte vara vill befogad!
Å andra sidan håller utskottet före, att de åtgärder, som
böra vidtagas för främjande af undervisningen i hälsolära vid de
offentliga skolorna, icke lämpligen böra sträckas längre, än hvad
här ofvan föreslagits. Utskottet förordar således icke, att hälsoläran
erhåller en alldeles särskild plats ä skolornas läsordningar med ettvisst
timantal för hvarje vecka. Fortfarande som hittills bör ifråga
-
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande N-.o 5.
varande undervisning betraktas såsom eu gren af undervisningen i
naturkunnighet och meddelas under de åt detta ämne anslagna lärotimmarna.
Visserligen kan det vid en sådan anordning i en del
skolor blifva svårt att erhålla tillräcklig tid för undervisningen i
hälsolära. Särskildt i folkskolor med s. k. halftidsläsning torde en
dylik svårighet icke kunna undvikas. Emellertid torde i våra skolor
i allmänhet naturkunnighetens ställning vara sådan, att en ökning
af timantalet för detta ämne äfven utan särskild hänsyn till hälsoläran
bör anses af behofvet påkallad och i sinom tid torde komma
att påyrkas. Om en sådan förändring framdeles skulle blifva bragt
till stånd, bör man kunna hoppas, att densamma kommer äfven
hälsoläran till godo.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att Andra Kammaren i anledning af förevarande motion ville för
sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller,
det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att undervisningen
i hälsolära vid våra offentliga skolor måtte blifva bättre tillgodosedd,
än hittills varit fallet.»
Enligt ett Första Kammaren delgifvet och till utskottet öfverlämnadt
protokollsutdrag har vid föredragning af ofvan intagna
utlåtande Andra Kammaren med afseende å utskottets motivering
beslutit, att de två sista meningame eller från och med »Emellertid
torde i våra skolor» till och med »hälsoläran till godo» skulle
utbytas mot följande:
»Emellertid har redan under 1904 års riksdag i afseende på
de allmänna läroverken af såväl det i denna fråga enhälliga särskilda
utskottet n:o 1 i dess utlåtande n:o 2 som af Andra Kammaren
uttalats den uppfattningen, att i samband med de naturvetenskapliga
ämnena undervisning i hälsolära bör meddelas samt
att därvid särskildt bör undervisas rörande missbruk af alkohol och
tobak. Härvid beslöt kammaren utan votering och i enlighet med
utskottets förslag att, äfven oafsedt krafvet på tillräcklig tid för
undervisningen i hälsolära, hemställa om utredning angående beredande
af ökadt utrymme åt naturvetenskaperna, och tydligen är
detta oundgängligt, om undervisningen i hälsolära verkligen skall
kunna blifva tillfredsställande. Utan tvifvel gäller detsamma i afseende
på våra folkskolor och seminarier.»
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 7
Utskottet erkänner för sin del behofvet och gagnet af att
kännedom om de viktigaste reglerna för hälsans bevarande meddelas
det uppväxande släktet. Detta behof har äfven vitsordats af
1902 års läroverkskommitté, hvilken såsom en af de hufvudsakligaste
anmärkningarne mot då gällande skolorganisation framhöll,
att vissa ämnen och ämnesdelar, som vore af mera väsentlig bety
delse för en tidigare afslutad bildningskurs — och bland dem hälsoläran
— blifvit alltför litet tillgodosedda, i det de antingen icke
förekomme alls eller ock så högt upp, att de i skolornas mellanstadium
afgående lärjungarne ej finge åtnjuta någon undervisning
däri. Kommittén upptog i anledning däraf i sitt förslag till kursplan
bestämmelser, som afsågo att införa liälsoläran såväl å nederstadiet
(realskolans 6:e klass) som å öfverstadiet (gymnasiets första ring).
Utskottet är med Andra Kammarens tillfälliga utskott ense
däruti, att det i motionen framhållna önskemålet om ett bättre tillgodoseende
för framtiden af den redan påbjudna undervisningen i
hälsolära är af beskaffenhet att böra förverkligas och att för sådant
ändamål lämpade åtgärder vidtagas. Beträffande undervisningen i
hälsolära vid de offentliga skolorna finner utskottet, i likhet med
Andra Kammarens tillfälliga utskott, densamma böra betraktas såsom
eu gren af undervisningen i naturkunnighet och meddelas under de
åt detta ämne anslagna lärotimmar. Men om äfven utskottet sålunda
uppskattar betydelsen af denna undervisning, kan utskottet icke dela
den af Andra Kammaren uttalade åsikt, att för att densamma skall
blifva fullt tillfredsställande, oundgängligen erfordras ökadt utrymme
åt naturvetenskaperna. Undervisningen i hälsolära synes utskottet
böra så anordnas, att i sammanhang med kunskapen om människokroppen
och dess förrättningar meddelas lärjungarne kännedom
jämväl rörande de hufvudsakligaste villkoren för bibehållandet af
ett godt hälsotillstånd, samt att därvid särskildt dels inskärpes vikten
af ett måttligt lefnadssätt, kroppsöfningar, bad och renlighet, dels
ock på lämpligt sätt motarbetas den nu så vidt utbredda och öfverdrifna
rädslan för smitta samt benägenheten att iakttaga pjunkig
försiktighet. Därest åt undervisningen härom gifves en för det
praktiska syftet lämplig form, synes svårighet ej böra möta för att
åt densamma vid såväl de allmänna läroverken som seminarier
och folkskolor bereda utrymme på den enligt nuvarande timplanen
åt naturläran anslagna undervisningstid.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att i den fråga,
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 5.
som föranledt det uttalande vid 1904 års riksdag, hvilket af Andra
Kammaren åberopats såsom stöd för kr af ve t på ökningen af antalet
lärotimmar i naturkunnighet för att nöjaktigt kunna bedrifva en
utsträckt undervisning i hälsolära, Första Kammaren intagit eu mot
Andra Kammaren motsatt ståndpunkt. Detta uttalande föranleddes
nämligen af en i anslutning till Kung! Maj:ts proposition till 1904
års Riksdag angående förändrad organisation af rikets allmänna läroverk
väckt motion rörande ändring i sättet för undervisningen på
de lägre stadierna och om beredande i samband därmed af ökadt
utrymme såväl och förnämligast inom realskolan som äfven inom
realgymnasiet åt naturvetenskaperna och särskilt åt fysik och kemi.
I anledning häraf hade vederbörande utskott hemställt, att Riksdagen
måtte på det sätt bifalla motionen, att Riksdagen i skrifvelse till
Kung!. Maj:t ville anhålla, det täcktes Kung! Maj:t låta utreda,
huruvida icke undervisningen särskilt inom realskolan kunde blifva
mindre abstrakt och formell samt mera syftande till eu på åskådning
och experiment stödd förståndsbildning och i samband därmed
ett ökadt utrymme såväl och förnämligast inom realskolan som
äfven inom realgymnasiet måtte kunna beredas åt naturvetenskaperna
och särskilt åt fysik och kemi. Denna utskottets hemställan blef
af Andra Kammaren bifallen, men afslogs af Första Kammaren.
Rörande de åtgärder, som synas erforderliga för att undervisningen
i hälsolära må kunna bättre än hittills varit fallet blifva
tillgodosedd, torde, enligt utskottets åsikt, mindre vikt ligga däruppå,
att åt naturkunnigheten beredes större antal lärotimmar, än att i
fråga om hälsoläran bestämda läroplaner upprättas för de olika
slagen af undervisningsanstalter.
Med åberopande af hvad sålunda anförts får utskottet, ehuru
det icke till fullo delar Andra Kammarens åsikt rörande sättet att
ernå det åsyftade ändamålet, hemställa,
att Första Kammaren måtte biträda Andra
Kammarens beslut.
Stockholm den 30 mars 1905.
På utskottets vägnar:
DUST. TAMM.
Stockholm, Oskar Eklunds boktr. 1905.