Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
17
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1905, kl. 3 e. in.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion om aflöningen till ämneslärare vid högre
folkskolor.
Till förberedande behandling har sammansatta stats- och lagutskottet
fått emottaga en inom Andra Kammaren af herr C. B. Johansson
i Jönköping väckt motion n:o 102, af följande lydelse:
»Vi hafva i vårt land en skolform, som är föga känd utom de
intresserade skolmannens krets och utom gränserna för de trakter, inom
hvilka den är representerad. Nämnda skolform finnes i de högre folkskolorna,
för hvilka jag härmed ber få taga Riksdagens uppmärksamhet
i anspråk.
De högre folkskolorna leda sitt upphof från ett beslut af Rikets
Ständer vid 1856—1858 års riksdag. I den underdåniga skrifvelse,
daterad den 2 mars 1858, hvilken om detta beslut afläts till Kungl.
Maj:t, heter det i fråga om syftet med dessa skolor sålunda:
»Ändamålet med dessa högre folkskolor måste i första rummet
vara att åt arbetsklassens, ej blott de mera förmögnas, utan jämväl de
fattigares barn, hvilka blifvit begåfvade med bättre fattningsförmåga
samt visa framstående lärolust, bereda tillfälle att inhämta för framtida
själfstudier behöfliga förkunskaper, äfvensom att genom goda lärares
handledning vinna allmän förståndsutveckling och sinneslyftning till
deltagande i fosterlandets och mänsklighetens högre angelägenheter,
och detta utan att de genom skolan ryckas utur deras vanliga lefnadsBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 2 Afd. 5 Höft. 3
18 Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 7.
förhållanden eller för mycket afhållas från en för framtida arbetsduglighet
nödvändig ihärdighet uti kroppsarbete.
Lätteligen inses den stora vikten utaf att på detta sätt åt samhället
tillgodogöra samt bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland det
O O
uppväxande släktet, som tydligen af naturen är danad att med det
förtroliga kamratskapets öfvertygande och bevekande inflytande verka
under lifvet såsom andligt och lekamligt välgörande föredömen bland
arbetsklassen, äfvensom att utgöra ett allt mer och mer utveckladt
kommunalväsendes säkraste stöd.»
I fråga om den kompetens, som ansågs böra fordras af lärare vid
de högre folkskolorna, yttras i samma skrifvelse följande: »Hvad sär
skilt
angår yrkandet, att lärarne vid dessa skolor höra äga akademisk
bildning, så, och om i allmänhet af hvarje duglig skollärare måste
fordras en klar genomskådning af undervisningsämnet, för att kunna
gifva åt dess meddelande en verkligt bildande kraft, torde denna egenskap
vara så mycket nödvändigare hos läraren vid den högre folkskolan,
i anseende till den omständighet, att flertalet af denna skolas lärjungar
fortfarande kommer att tillhöra den arbetande klassen. Detta förhållande
kräfver nämligen, att den till arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke
alltför lång tid af året vistas vid skolan, för att icke blifva för sitt
framtida lefnadsyrke mindre skicklig genom den förvekligande inverkan
af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller således för läraren att utur
hvarje läroämne kort och klart sammanfatta dess innehåll och detta
så, att det meddelade gifver lärjungen både lust och förmåga att under
skolundervisningens mellantider, äfvensom efter dess slut, på egen hand
småningom fullständiga den erhållna kunskapen.»
Rikets Ständers ifrågavarande beslut förauledde stadgandet i kung!,
kungörelsen den 23 april 1858, att där högre folkskolor med för studier
vid universitet väl vitsordade lärare blefve inrättade på landsbygden,
kunde hvarje sådan skola af statsmedel erhålla ett årligt understöd af
högst 1,000 r:dr rmt, under villkor, att vederbörande skoldistrikt för
samma ändamål tillsköte minst hälften så mycket som statsverket. —
Genom kungl. kungörelsen den 16 juni 1875 höjdes nämnda understöd
under samma villkor till 1,200 kronor för hvarje skola, och genom
kungl. kungörelsen den 28 maj 1897 medgafs, att högre folkskola må
kunna erhålla understöd med nyssnämnda belopp och under samma
villkor till hvardera af högst två årsklasser. Efter hand hafva därjämte
tillkommit föreskrifter, att till lärjungar i högre folkskola ej andra må
mottagas än sådana, som redan genomgått den egentliga folkskolans
lärokurs, att lärarne skola — jämte det de böra vara väl vitsordade för
19
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
studier idkade vid universitet — jämväl kafva med godt vitsord genomgått
den praktiska öfningskursen vid ett folkskolelärareseminarium, och
att högre folkskolor må kunna inrättas ej blott på landsbygden utan
jämväl i städer, som hafva hvarken allmänt läroverk eller pedagogi.
I anledning af kungl. kungörelsen den 23 april 1858 inrättades
under de därefter följande åren högre folkskolor i olika delar af landet,
de flesta i Skåne. Någon större utbredning erhöll skolformen emellertid
tills vidare icke. Den nödvändiga förutsättningen för densamma,
nämligen eu väl ordnad egentlig folkskola, hade ännu icke hunnit
komma till stånd. Församlingarnas bemödanden måste i främsta rummet
rikta sig på åstadkommandet af en sådan. Under dessa bemödanden
fick man att kämpa med ogynnsamma förhållanden af flera slag
och kom blott långsamt framåt. En kraftig utveckling erhöll folkskolan
till eu början nästan blott i de större städerna. Men där hade man
icke lof att inrätta högre folkskolor utan måste, när behofvet af denna
skolform där inträdde, nöja sig med det surrogat för dem, hvithet i de
flesta större städer kommit till stånd under namn af folkskolans högre
afdelning.
På senaste tiden hafva emellertid något förbättrade förhållanden
inträdt. Visseidigen finnes ännu i synnerhet på landsbygden en stor
mängd skoldistrikt, inom Indika den egentliga folkskolan icke hittills
erhållit en tillfredsställande anordning. Men andra åter finnas, där detta
åtminstone relativt kan sägas vara fallet. I jämbredd härmed har äfven
på landsbygden behofvet af eu öfverbyggnad på folkskolan gjort sig
starkare gällande. Under de senaste åren hafva därför åter högre folkskolor
börjat upprättas i landet. Sedan år 1900 hafva åtminstone 4
nya sådana skolor kommit till stånd, och inalles funnos under år 1904
20 högre folkskolor i verksamhet.
Men ändrade tidsförhållanden vålla nu eu annan svårighet för
dessa skolor. Då grundplanen för högre folkskolan vid 1856—1858
års riksdag eller för nära 50 år sedan utkastades, ansåg man ett belopp
af 1,200 till 1,500 kronor jämte bostad m. in. utgöra en lämplig lön
för läraren vid eu dylik skola. På den tiden var också utan tvifvel
eu sådan aflöning jämförelsevis tillräcklig. Tidsförhållandena voro då
sådana, att en dylik inkomst kunde anses lämna en någorlunda anständig
bärgning äfven för en lärare, som aflagt akademisk examen. Efter
dessa förhållanden bestämdes de belopp, med Indika såväl staten som
vederbörande skoldistrikt borde bidraga till kostnaden för en högre
folkskola, och ifrågavarande belopp hafva sedermera endast obetydligt
blifvit höjda. I följd häraf utgå också lönerna till lärarne vid de högre
20
Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.
folkskolorna fortfarande i allmänhet blott med belopp å 1,300 till 1,800
kronor jämte husrum och vedbrand. Det är uppenbart, att sådana löner
under nu rådande tidsförhållanden äro otillräckliga. En ung man i
våra dagar, hvilken idkat studier vid universitet och därtill aflagt folkskollärareexamen,
nöjer sig icke och kan icke i regeln nöja sig med
en dylik inkomst, såvidt det icke är fråga om eu anställning blott för
kortare tid.
De högre folkskolorna stå sålunda för närvarande i det läget, att
de hafva ytterst ringa utsikt att erhålla dugliga lärare. I synnerhet
efter det förbättrade löneförmåner beviljats allmänna läroverkens lärare,
torde ingen ung man, som idkat studier vid universitetet, utan af rent
nödtvång mottaga anställning vid eu högre folkskola, där icke blott
grundlönen är så lag, som nyss angifvits, utan där ålderstillägg därjämte
alldeles saknas. Endast personer, som af en eller annan anledning
ej kunnat fullborda sina akademiska studier, torde kunna påräknas
som aspiranter till högre folkskolans lärarebefattningar. Men en lärarekår
vid dessa skolor, hvilken skulle komma att utgöras väsentligen af
mer eller mindre afsigkomna studenter, kan icke vara skickad att på
detta område föra folkbildningen framåt.
Det synes uppenbart, att en ändring i det så uppkomna förhållandet
bör åvägabringas. Efter min mening äro tvenne åtgärder för sådant
ändamål nödiga. I första rummet är en förbättring af de ifrågavarande
lärarnes löner af behofvet påkallad. Den högre folkskolans lärare böra
åtminstone tillförsäkras löneförmåner, som motsvara hvad de bättre
aflönade folkskollärarne i landet åtnjuta. Som bekant, är i våra städer
för dessa senare lärare en grundlön af 1,400 till 1,600 kronor med
ökning medelst ålderstillägg till omkring 2,500 kronor numera snarare
regel än undantag. I dessa lönebelopp ingår visserligen äfven ersättning
för bostad och vedbrand, men äfven med fästadt afseende härvid
torde för högre folkskolans lärare en lagstadgad grundlön af 1,400
kronor förutom husrum med vedbrand eller ersättning därför snarare
böra anses för litet än för mycket. Jämte denna grundlön borde de
liksom lärarne vid de allmänna läroverken äga rätt att erhålla 4 ålderstillägg
efter resp. 5, 10, 15 och 20 års tjänstgöring som ordinarie.
För hvarje ålderstillägg synas 300 kronor vara ett lämpligt belopp.
Städernas folkskollärare åtnjuta i allmänhet ålderstillägg å 200 till
300 kronor, och för allmänna läroverkens lärare utgår hvarje .ålderstillägg
med 500 kronor. Genom en lönereglering enligt dessa grunder
skulle högsta lönebeloppet för eu lärare vid högre folkskola sålunda
komma att utgöra 2,600 kronor jämte husrum och vedbrand.
21
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
Emellertid är en dylik löneförbättring icke ensam till fyllest för
att tillförsäkra de högre folkskolorna ett godt lärarematerial. I täflan
med allmänna läroverken skulle dessa skolor fortfarande från universiteten
kunna draga till sig endast de allra svagast kvalificerade lärareämnena.
Därför synes mig äfven en annan åtgärd i förutnämnda syfte
vara af nöden. Man bör vidtaga sådana mått och steg, att den högre
folkskolans lärarekår kommer att rekryteras af eliterna ur folkskollärarekåren
och ej af de svagaste adepterna från universiteten. Men
detta bör icke ske genom att kompetensfordringarna sänkas, utan sådana
anordningar böra i stället vidtagas, att tillfälle beredes för mera
begåfvade och energiska folkskollärare att vid universitet aflägga eu
andra och högre lärareexamen. Genom en djdik åtgärd, som äfven
från andra synpunkter måste betecknas som synnerligen lämplig och
önskvärd, skulle erhållas ett förträffligt lärarematerial för den högre
folkskolan, och sådana lärare skulle dessutom finna en särdeles lämplig
användning som öfverlärare vid större folkskolor, som lärare i folkskolans
högre afdelning och som folkskoleinspektörer in. m. , Redan
under nuvarande förhållanden har man ju funnit sig föranlåten att i
åtskilliga fall taga folkskollärare till folkskoleinspektörer, liksom flera
sådana genom dispens erhållit rätt att söka lärarebefattningar vid högre
folkskolor. Detta pekar på en naturlig benägenhet hos utvecklingen
att slå in i denna riktning. Denna benägenhet bör icke stäf]as, men
man bör se till, att ifrågavarande lärare sättas i tillfälle att förvärfva
sig bästa möjliga kompetens för de befattningar, till hvilka de genom
förhållandenas makt i alla händelser synas komma att framdeles bli de
lämpligaste äspiranterna.
Den åtgärd, som jag här tillåtit mig förorda, torde icke lämpligen
kunna vidtagas utan i samband med en välbeliöflig reform af våra
folkskollärareseminarier eller efter det en sådan reform genomförts.
Men eu dylik reform är redan förebådad, och jag har därför haft så
mycket större anledning att erinra om nu berörda fråga, hvilken vid
en blifvande reform af folkskollärareseminarierna ej bör lämnas obeaktad,
och hvilken är af särskild vikt för högre folkskolan, enär för
denna skola endast en lönereglering, sådan en dylik för närvarande
kan tänkas möjlig att genomföra, icke är till fyllest, utan äfven åtgärder
kräfvas för åvägabringande af ett godt lärarematerial.
Om åtgärder i sistnämnda syfte emellertid icke äro af beskaffenhet
att kunna omedelbart vidtagas, så synes mig däremot en löneförbättringåt
lärarne vid de högre folkskolorna böra ju förr dess hellre beviljas.
En sådan löneförbättring påfordras särskildt såsom en gärd af rättvisa
22 Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.
och billighet gentemot dessa skolors nuvarande lärare. Flera af dessa
lärare hafva under lång tid tjänstgjort i sin nuvarande egenskap. Under
det andra tjänstemän, hvilka liksom de mottagit befattningar, förenade
med en liten, efter forna tidsförhållanden afpassad lön, efter hand erhållit
löneförbättringar och ålderstillägg i den män stegrade lefnadskostnader
gjort sådant behöfligt, hafva ifrågavarande lärare som regel
erhållit hvarken det ena eller det andra. Det vore i sanning hårdt
och orättvist, om icke samma humana uppfattning, hvilken gjort sig
gällande i detta afseende beträffande andra tjänsteinnehafvare, skulle i
någon mån vinna tillämpning äfven beträffande dessa lärare. Man kan
icke med fog invända, att det är skoldistrikten, som det i detta afseende
tillkommer att ingripa. De högre folkskolorna intaga samma ställning
som folkskolorna i allmänhet; de äro underkastade samma inspektion
och kontroll i öfrigt som dessa, och staten bidrager i minst samma,
men vanligen i afsevärdt högre proportion till deras utgifter. Då nu
den egentliga folkskolans lärare genom staten tillförsäkrats viss minimilön
och bestämda ålderstillägg, hvilka till viss del utgå från statsverket,
så böra i konsekvens härmed likartade förmåner beviljas äfven
högre folkskolans lärare. I själfva verket vore det önskligt, att ålderstilläggen
i detta fall kunde få helt och hållet utgå af statsmedel. Detta
önskemål har framhållits af liera utaf ifrågavarande lärare med påpekande
af att svårigheter i åtskilliga fall torde möta för anskaffande af medel
till bestridande af resp. skoldistrikts andel i ålders tilläggen. Då ett
förslag i sådan riktning emellertid utan tvifvel skulle befinnas alltför
mycket strida mot de grundsatser, som hittills tillämpats i liknande
fall, vågar jag ej föreslå annat, än att ålderstilläggen här liksom i fråga
om folkskollärarne skola med V3 utgå från vederbörande skoldistrikt
och med 2/3 från statsverket. Ålderstilläggen böra äfven i öfrigt utgå
enligt samma bestämmelser, som gälla beträffande folkskollärares rätt
till ålderstillägg. I fråga om minimilönen föreslår jag endast fixering
af dess belopp, men i öfrigt ingen ändring beträffande de grunder,
enligt hvilka bidrag från statsverket hittills utgått till de högre folkskolorna
och kunnat disponeras till hirarnes aflöning.
Då de högre folkskolorna äro jämförelsevis få till antalet och i
regeln b lott en lärare vid hvarje skola innehar ordinarie anställning,
skulle en sådan löneförbättring, som här omförmälts, ej komma att
medföra synnerligt dryga kostnader för statsverket. Såvidt jag vid en
hastig öfverblick, med ledning af uppgifterna i senast utkomna folkskolematrikel
af doktor C. Gustafsson, kunnat finna, skulle dessa kost
-
23
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
nader för den närmast följande tiden komma att uppgå till mellan 6
och 7 tusen kronor årligen, för 1906 ensamt till 6,200 kronor.
På grund af det nu anförda tillåter jag mig vördsamt föreslå,
det Riksdagen ville besluta:
att ämneslärare, som i behörig ordning vunnit anställning vid
högre folkskola, skall vara berättigad till en årlig lön af 1,400 kronor
jämte husrum och vedbrand samt därjämte till 4 ålderstillägg, hvartdera
å 300 kronor, hvilka ålderstillägg skola utgå det första efter 5, det
andra efter 10, det tredje efter 15 och det fjärde efter 20 års tjänstgöring
som ordinarie vid högre folkskola och i öfrigt enligt de bestämmelser,
-som gälla i afseende på ordinarie folkskolhtrares rätt till
ålderstillägg;
att till högre folkskola må, utöfver det anslag, som på grund af
hittills gällande författningar kan varda henne tilldeladt, af statsmedel
utgå ett årligt bidrag, motsvarande s|3 af sammanlagda beloppet af de
ålderstillägg, till hvilka vid skolan anställda ordinarie ämneslärare äro
berättigade.»
I motionens syfte hafva herrar Hugo Segerdahl, Nils Broander,
Frtdtjuf Berg, Emil Hammarlund och Jacob Larsson instämt.
Syftet med förevarande motion — att bereda ämneslärarne vid de
högre folkskolorna en ekonomiskt bättre ställning — synes utskottet
behjärtansvärdt. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att de till
dessa lärare utgående lönerna under nuvarande förhållanden i allmänhet
äro otillräckliga och ej motsvara de anspråk, som i fråga om utbildning
och kompetens måste ställas på ifrågavarande personer. Såsom
motionären framhållit, äro åtskilliga lärare vid den egentliga folkskolan
i ekonomiskt afseende bättre lottade än lärarne vid de högre
folkskolorna. En förbättring af sistnämnda lärares lönevillkor synes
utskottet därför vara af rättvisa och billighet påkallad, och delar utskottet
motionärens uppfattning om att den högre folkskolans lärare
böra komma i åtnjutande af åtminstone samma löneförmåner, som nu
tillkomma de bättre aflönade inom lärarekåren vid den egentliga folkskolan.
I likhet med dessa torde sålunda, såsom motionären föreslagit,
ifrågavarande lärare böra tillförsäkras en viss minimilön och vissa bestämda
ålderstillägg.
24
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
Emellertid anser sig utskottet icke enbart på den af motionären
i ämnet förebragta utredningen nu kunna uttala sig om befogenheten
af de föreslagna lönebeloppen. Beträffande särskildt de ifrågasatta
ålder stilläggen, vill utskottet erinra därom, att folkskollärarne, med
hvilka lärarne vid de högre folkskolorna, älven enligt motionärens
framställning, snarast är o att jämföra, icke åtnjuta mera än tre ålderstillägg.
Slutligen anser utskottet, att det bör tagas i särskildt öfvervägande,
i hvilken form det förhöjda bidrag, som för ifrågavarande
lönereglering af staten erfordras, .bör utgå.
Det synes utskottet sålunda lämpligast att öfverlämna åt Kung!.
Maj:t att i första hand utreda frågan om förbättrade lönevillkor för
lärarne vid de högre folkskolorna och i sammanhang därmed öfverväga,
i hvad mån staten skäligen bör bidraga till den sålunda ifrågasatta
löneregleringens genomförande.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen måtte i anledning af förevarande
motion i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, på hvad sätt och under hvilka
villkor lärarne vid högre folkskolor må kunna erhålla
eu efter nutida förhållanden lämpad aflöning, äfvensom
i hvad mån ytterligare bidrag från staten därtill
skäligen bör utgå, samt för Riksdagen framlägga det
förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 27 mars 1905.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.
STOCKHOLM, ISVÄG MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.