14
Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6.
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1905, kl. 3 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets ■utlåtande n:o 4, i anledning
af väckt motion om statsbidrag till aflönande afl
fjärdingsman.
Sammansatta stats- ock lagutskottet har till förberedande behandling
fått emottaga en af herr P. Zimdahl inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 104, så lydande:
»Oaktadt de motioner, jag vid de två nästföregående åren tagit
mig friheten framlägga för Riksdagen, nämligen angående förändradt
sätt för fjärdingsmännens aflöning, ej vunnit Riksdagens bifall, har
min öfvertygelse om befogenheten af och det rättvisa uti att ifrågavarande
aflöning till någon viss del utginge af statens medel icke rubbats.
Ostridigt är ju, att fjärdingsmanstjänsten är af den beskaffenhet, att
dess innehafvare i öfvervägande grad är att betrakta som en statens
tjänsteman. Visserligen har kommunalstämman att tillsätta fjärdingsman,
men dennes lämplighet skall emellertid pröfvas af en kronans tjänsteman:
kronofogden, hvilken äfven äger att utfärda behörigt antagningsbevis.
Därjämte äger kronofogde rättighet att vid uppkommen ledighet af fjärdingsmansbefattning
förordna lämplig person att uppehålla befattningen,
till dess att fjärdingsman varder af kommunen i behörig ordning tillsatt.
Vidare är att märka, att fjärdingsman, enligt Kungl. Maj:ts nådiga
instruktion för fjärdingsmän af den 29 september 1899, lyder under
Konungens befallningshafvande, kronofogde och länsman, äfvensom att
fjärdingsman har att fullgöra hvad dessa kronans tjänstemän enligt
gällande instruktion anbefalla honom. Redan häraf framgår, att fjärdingsmannabestyret
till sin ai''t mera är att betrakta som en kronans än
en kommunens angelägenhet. Detta blir än mera tydligt, då man
tager i betraktande de göromål, som enligt gällande instruktion åligga
fjärdingsman.
15
Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 6.
Sådana äro som kandi, bland annat:
att, då gröfre brott begåtts, inberätta detta till länsmannen eller
kronofogden samt att lämna den laga handräckning, som påkallas;
att efter vederbörande kronofogdes eller länsmans föreskrift vara
närvarande vid inom distriktet förekommande uppbörder, äfven af kronoutskylder;
att
vid värnpliktiges inskrifning och mönstring samt vid beväringskontingents
samling för afgång till öfningsort, äfvensom då sådan kontingent
efter slutad öfning upplöses, vid truppers tåg och inkvartering
samt vid utgörande af kungs- och kronoskjuts lämna det biträde, som
af kronofogde och länsman påkallas;
att, när fjärdingsman därom af kronofogde eller länsman anlitas,
dels förrätta utmätning af lösegendom för indrifning af obetalta kronouppbördsmedel
och dels lämna enahanda biträde vid indrifning af expeditionslösen
m. m.;
att enligt föreskrift af kronofogde eller länsman biträda vid indrifning
af böter och vid personers häktning samt i egenskap af extra
fånggevaldiger fortskaffa fångar enligt därför af kronobetjäningen utfärdad
förpassning;
att enligt förmäns uppdrag delgifva stämningar i brottmål, kalla
nämnd till urtima ting m. 11. allmänna förrättningar samt verkställa
andra det allmännas tjänst rörande kallelser och kommunikationer;
att å utsatt tid och ställe tillhandahålla de skattskyldige debetsedlar
på de allmänna utskylderna o. s. v.
Ingen lär väl kunna förneka, att de här uppräknade tjänsteåligganden,
hvilka tillhöra fjärdingsmannabefattningen, i öfvervägande
grad äro att hänföra till funktioner i statens tjänst. Under sådant förhållande
synes det vara en fullkomlig obillighet, att aflöningen till
fjärdingsmännen skall uteslutande utgå af kommunen.
Tvärtom skulle det knappast kunna anses obilligt, att fjärdingsmännens
aflöning helt och hållet öfvertoges af staten. Men så länge
fjärdingsmanstjänsten anses såsom ett menighetsbestyr och det tillkommer
kommunalstämman att utse fjärdingsman, torde det vara med
rättvisa och billighet bäst öfverensstämmande, att ifrågavarande aflöning
utginge dels af statsmedel och dels af komnrunerna.
På grund af de skäl, jag sålunda anfört, vågar jag föreslå, att
Riksdagen må besluta, att fjärdingsmanslönen hädanefter skall utgå till
hälften af statens medel och till hälften af kommunen.))
16 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.
Såsom i motionen omnämnts, var frågan om skyldighet för staten
att bidraga till fjärdingsmans aflöning på grund af framställning af
samme motionär föremål för nästlidet års Riksdags pröfning. Det
sammansatta stats- och lagutskott, som då hade att behandla frågan,
fann icke skäl föreligga, som talade för en förändring uti fjärdingsmannabefattningens
genom sekler liäfdvunna karaktär af kommunal instution
— ett menighetsbestyr, och erinrade utskottet, hurusom af den
för fjärd in gam ämnen nu gällande instruktion, utfärdad af Kungl. Maj:t
den 29 september 1899, syntes framgå, att fjärdingsmännens åligganden
hufvudsakligen afsåge att verka för uppehållande af ordning och säkerhet,
hvar och eu inom den eller de kommuner, inom hvilka han blifvit
till fjärdingsman utsedd. Att fjärdingsmannen för detta sitt arbete
afiönades af kommunen syntes utskottet icke innebära någon obillighet,
särskild! som staten numera årligen bidroge med betydliga belopp till
aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet. Till detta
ändamål hade för år 1905 anslagits ett belopp af 110,000 kronor.
Hufvudsakligen på dessa skäl hemställde utskottet om afslag å motionen,
och blef också detta Riksdagens beslut.
Nuvarande sammansatta stats- och lagutskott hyser i frågan samma
uppfattning och kan sålunda ej förorda bifall till nu förevarande motion.
Sedan förra året, då Riksdagen senast fattade beslut i ämnet, hafva
icke heller några ändrade förhållanden på detta område inträdt, som
skulle kunna föranleda till ett frånträdande af samma beslut. Formellt
sedt torde också ett beslut från Riksdagens sida i den af motionären
föreslagna riktningen icke lämpligen böra ifrågakomma, då motionären
icke hemställt om något visst anslagsbelopp för det afsedda ändamålet.
Utskottet får alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 mars 1905.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.