Statsutskottets Utlåtande N:o 95.

1

\:o 95.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1905, kl. 3,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner i fråga om utredning
och förslag angående inlösen af de frälseräntor, hvilkas
inlösande ej åligger statsverket.

(I. A.)

I två inom Andra Kammaren väckta, till statsutskottet remitterade
motioner kafva herr J. Bengtsson i Bjärnalt (motion n:o 18) och herr
C. Sandquist (motion n:o 33) sammanstämmande hemställt, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes
låta verkställa utredning, om och på hvilka villkor de frälseräntor, hvilka
det jämlikt gällande författningar för närvarande icke ålåge statsverket
att inlösa eller ersätta, måtte kunna blifva delaktiga af denna förmån,
samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Redan länge har önskvärdheten af »jordäganderättens konsolidering»
genom förenande af jord och ränta i samma hand varit i svensk
lagstiftning erkänd. Först tillädes ränteägaren lösningsrätt till jorden,
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 53 Käft. (N:o 95).

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 95.

när denna gick i köp. Därefter tillädes jordens ägare samma rätt med
afseende å ränian, när denna föryttrades. Lagkommittén och lagberedningen
upptogo i förslagen till jordabalk stadganden i syfte, att så beskaffade
splittringar i äganderätten skulle komma att småningom upphöra.

I skrifvelse till Konungen den 5 maj 1893 bar Riksdagen, under
erinran att syftet med den ömsesidiga lösningsrätt, som tillkommer
räntetagare och jordägare, icke kunde vinnas, så länge det stode vederbörande
fritt att åter upplösa den förening af jordäganderätten och
frälseräntan, som med begagnande af lösningsrätt eller på annat sätt
blifvit vunnen, anhållit om utarbetande af lagbestämmelse, som förbj öde
ett dylikt skiljande när ränta och jordeganderätt kommit i samma hand.
Detta ärende har, sedan lagförslag i ämnet utarbetats men efter högsta
domstolens hörande funnits ej kunna godkännas, af Ivungl. Maj:t öfverlämnats
till lagberedningen.

Ett steg i syfte af dessa räntors bortfallande under vissa förhållanden
är sålunda af Riksdagen taget; och då nu af innevarande
års Riksdag blifvit i afseende å afgäld från afsöndrad lägenhet beslutadt
att anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, under hvilka villkor
innehafvare af afsöndrad lägenhet må berättigas att lösa sig från sådan
de! af afgäld, som förklarats öfverskjuta å afsöndringen belöpande andel
i stamhemmanets utskylder, samt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
det lagförslag, hvartill berörda utredning kunde gifva anledning,
finner utskottet, att med lika skäl må kunna ifrågasättas, att för dem,
hvilka utgöra sådana frälseräntor, som det icke åligger staten att inlösa
eller ersätta, beredes möjlighet att lösa dessa räntor.

Utskottet vidhåller visserligen den inom Riksdagen vid flera föregående
tillfällen uttalade mening, att, då uppkomsten af ifrågavarande
räntor, särskildt hvad frälseskatteräntorna beträffar, grundar sig på aftal
af privaträttslig natur mellan enskilde, staten icke kan anses förpligtad
att genom uppoffring från det allmännes sida vidtaga åtgärder för att
åstadkomma inlösen af dessa utskylder. Det vore emellertid önskvärdt,
att de olägenheter, som tillvaron af dessa å jorden hvilande räntor
medför, komme att upphöra; och då Riksdagen genom en utredning
i det syfte, motionärerna föreslagit, blefve satt i tillfälle att närmare
pröfva de åtgärder, som lämpligen skulle kunna vidtagas för vinnande
af rättelse i ofvanberörda förhållanden, har utskottet ansett sig böra
förorda en sådan utredning.

Utskottet hemställer alltså,

Statsutskottets Utlåtande N;o 95.

o

att Riksdagen, med anledning af herrar J. Bengtssons
och C. Sandquists ifrågavarande motioner, må i
skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utreda, på hvad sätt och under hvilka
villkor de, som utgöra sådana frälseräntor, som enligt
gällande författningar icke af statsverket inlösas, må
sättas i tillfälle att lösa sig från dessa räntor, och för
Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen
må gifva anledning.

Stockholm den 28 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar J. A. Sjö och L. Eriksson, hvilka ansett, att utskottet
bort hemställa, att den i ämnet väckta motionen måtte af Riksdagen
bifallas.