Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

1

N:o 91.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,so e. m.

Utlåtande, angående väckt motion om afskrifning af återstående
köpeskillingen för hemman och lägenheter, som få till
skatte lösas.

(I. A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad motion (n:o 4) har herr Nils Andersson i Pettersborg
föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att den återstående skatteköpeskillingen
afskrifves för alla de hemman och lägenheter, som få till
»skatte» lösas.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»De hemman och lägenheter, till hvilka staten har äganderätt och
b vilka emot viss afgift få till »skatte» lösas, enligt Kungl. Maj:ts nådiga
förordningar af den 19 september 1723 och den 21 februari 1789 och
Kungl. Maj:ts nådiga bref af den 26 mars 1702, den 1 september 1741,
den 22 september 1756 och den 9 juli 1831 samt Kungl. Maj:ts nådiga
kungörelser af den 24 januari 1790 och den 15 december 1848, utgöras
numera till största delen af mindre lägenheter af ringa värde. Plera
gånger hafva förslag väckts därom, att mera enhetlighet i vår jord
beteckning, d. v. s. öfverförande från »krono» till »skatte», måtte åstadkommas,
men ej vunnit Riksdagens bifall.

Ku synes mig tiden vara inne för vidtagande af en sådan åtgärd
till afsevärd förenkling i jordeböckernas förande, då nya sådana böcker
Bill. till Riksd. Prat. 1905. i Samt. 1 Afd. 50 Raft. (N:o 91.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande, N;o 91,

skola uppläggas. Då den återstående beräknade skatteköpeskillingen
ej uppgår till mera än ungefär 30- ä 40,000 kronor, så bör från ekonomisk
synpunkt sedt ej något binder möta för omförande af ifrågavarande
hemman och lägenheter från »krono» till »skatte», i synnerhet som den
behjärtansvärda egnahems-frågan därigenom skulle i betydlig mån befordras
till lösning. Dessa smålägenheter, hvarom är fråga, kunna nämligen
icke såsom »krono» intecknas, men öfverförda till »skatte» kunna
de belånas genom intecknade skuldebref, och sålunda mindre bemedlade
personer öfvertaga dylika lägenheter och skaffa sig ett eget hem.

Därtill kommer ännu ett skäl för skatteköpeskillingens afskrifvande,
nämligen det, att denna afgift är att betrakta som ett slags grundskatt,
och då alla andra grundskatter äro afskrifna, så bör enligt min mening
äfven denna försvinna. I verkligheten blir en sådan afskrifning ingen
förlust för staten, ty i förhållande till lägenheternas obetydliga värde
äro besväret och kostnaderna så betydliga, att det är föga troligt, att
innehafvarne köpa »skatte» på dem. Ja de, som nu stå i jordeböckerna,
äro i de flesta fall redan döde, ty det är vanligen så, att vid åboombyte
den nye ägaren blott hos häradsskrifvaren anmäler sig som innehafvare
för att blifva införd i mantals- och skattskrifningslängderna. Dessutom
skulle staten återvinna genom stämpelskatten, hvad den förlorar genom
att nu afskrifva den återstående beräknade obetydliga skatteköpeskillingen.»

Frågan om kronohemmans samt åtskilliga andra kronolägenheters
upplåtande under skattemannarätt utan särskild köpeskillings erläggande
förelädes 1870 års Riksdag till pröfning genom en då i ämnet aflåten
kung!, proposition. Denna proposition blef emellertid afslagen af Riksdagen,
som i skrifvelse den 10 maj samma år anförde, bland annat, att
enligt de för behandling af« frågan om beskattningsväsendets samt uppbörds-
och redogörelseverkets förenkling utsedde kommitterades beräkning
uppgick antalet af de under stadgad åbo- och besittningsrätt upplåtna
kronohemman år 1844 till 2,176 hela mantal, lägenheterna oberäknade,
och att detta antal hade under de påföljande 22 åren, eller till och med
år 1866, enligt kammarkollegii utredning nedgått till 442 mantal, hvilken
senare siffra kollegiet på anförda skäl funnit vara något för hög. Då
skatteköpen under gällande lagstiftning visat sig ganska skyndsamt fortgå,
hade det synts Riksdagen icke vara af verkligt behof påkalladt att däri
vidtaga någon förändring, helst skatteköpen kunde i väsentlig mån påskyndas
genom att vederbörande på lämpligt sätt bringades kunskap om
sådana förteckningar öfver kronohemman och lägenheter, som omförmälas

Statsutskottets Utlåtande N:o 91.

3

i kungl. kungörelsen den 15 december 1848 angående ordningen och
sättet för vinnande af skattemannarätt till hemman och lägenheter af
krononatur.

I hvad mån dessa skatteköp sedermera fortgått är utskottet icke i
tillfälle att meddela, enär, enligt hvad upplyst blifvit, en utredning i
sådant afseende icke skulle kunna åstadkommas utan vidlyftiga undersökningar
och i öfrigt försvåras däraf, att en mängd i jordeböckerna
upptagna kronolägenheter i själfva verket äro obefintliga.

Då emellertid ifrågavarande skattemannarätt i regeln kan förvärfvas
utan föregången värdering eller annan omgång än erläggande af den efter
grundräntans krono värde bestämda köpeskillingen, h vilket krono värde alltjämt
bibehållits vid sitt ursprungliga belopp och således måste anses under
nuvarande förhållanden synnerligen ringa, samt alltså den af motionären
till afskrifning ifrågasatta köpeskillingen utan någon svårighet bör kunna
af kronoåborna erläggas och någon rättslig grund för dess efterskänkande
icke kan åberopas, får utskottet hemställa,

att herr N. Anderssons ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Reservation

af herrar tf. Andersson och N. Nilsson.