Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

1

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1905, kl. 3,3 0 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1904 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning af
statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1903. (I. A.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda revisionsberättelse
jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifva
hänvisad, får efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhämtande
af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar
underställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda framställningar,
som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande, kommande utskottet
att därvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ i (Rev.

ber. pag. 70; uti. pag. 506—512.)

Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen meddelas, besökt Ansgeneralstabens
och flottans stabs äfvensom landt- och sjöförsvarsdeparte-S™''*£»£
mentens kommandoexpeditioners lokaler, hade därvid särskild t ägnat sin Ungar.
uppmärksamhet åt sättet för förvarande af de handlingar, som skola hållas
hemliga; och föreställde sig revisorerna, att i detta afseende åtskilliga
anordningar, mera lämpliga än de nuvarande, skulle kunna vidtagas.

Bih. till Biksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afl. 49 Höft. (N:o 90). ]

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Beträffande denna framställning bär arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
i häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande, under
anförande att det icke torde tillkomma arméförvaltningen att utfärda föreskrifter
angående ifrågavarande hemliga handlingars förvarande, liksom
det torde vara öfverintendentsämbetet och ej arméförvaltningen, till hvilket
vederbörande hade att vända sig för anordnandet af lämpliga lokaler
inom ofvannämnda byggnader för sådana handlingars förvar, meddelat, att
fortifikationsdepartementet förvarade sina egna hemliga handlingar i kassaskåp
af järn.

Chefen för generalstaben har i den 18 sistlidne januari öfver ifrågavarande
anmärkning afgifvet yttrande, med vitsordande af anmärkningen
i hvad den afsåge det knappa utrymme, som stode generalstaben till buds
inom dess nuvarande lokaler beträffande sättet för förvaring af hemliga
handlingar, anfört, hurusom man i brist på brand- och dyrkfria arkiv
inom generalstabens byggnad hade nödgats tillgripa den ingalunda tillfredsställande
utvägen att förvara de hemliga handlingarna uti vanliga
g. k. kassaskåp. Dessa rymde emellertid endast de allra ömtåligaste och
viktigaste bland nämnda handlingar, medan återstoden fortfarande måste
förvaras på annat, mindre betryggande sätt. Att skaffa kassaskåp för alla
de inom generalstaben befintliga handlingar, Indika antingen på grund
af sin natur borde undanhållas offentligheten eller till följd af sitt höga
värde borde skyddas för obehörig åtkomst, vore hvarken praktiskt eller
ens möjligt, då plats för så många skåp icke skulle kunna beredas inom
generalstabens lokaler.

Enligt chefens mening funnes intet annat på samma gång enkelt och
fullt betryggande sätt för beredandet af lämplig plats åt alla dessa handlingar,
Indika måste vara på samma gång lätt tillgängliga för behöriga
och väl skyddade för såväl eldfara som alla obehöriga, än att anordna
särskilda, brand- och dyrkfria arkiv för chefsexpeditionen samt för hvar
och en af generalstabens fyra afdelningar.

Detta torde emellertid uti generalstabens nuvarande byggnad icke
låta sig göra utan betydliga kostnader och olägenheter i andra afseenden.

I den af Riksdagens revisorer gjorda anmärkningen beträffande sättet
för de hemliga handlingarnas förvarande måste chefen således instämma,
men ansåge han sig samtidigt böra framhålla, att han icke ansåge någon
väsentlig förbättring uti ifrågavarande förhållanden kunna åstadkommas
annat än i samband med lösandet af frågan om beredandet af ändamålsenligare
lokaler åt generalstaben.

O o

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

O

O

Hvad revisorerna i förevarande afseende anfört anser utskottet vara
af den vikt, att Kungl. Maj-.ts särskilda uppmärksamhet synes böra fästas
därå; och får utskottet fördenskull hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
hvilka anordningar med anledning af det ofvannämnda,
af revisorerna anmärkta förhållandet lämpligen böra
vidtagas.

Marinförvaltningen.

§ 2.

(Rev. ber. pag. 105; uti. pag. 515 o. 533.)

Enligt hvad i revisionsberättelsen under marinförvaltningen erinras, Ang. åtgärder
äro för inskrifning af de värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, ochgan^a/Tostför
redovisning åt’ flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktige, enligt gäl- nadmjerväfilande
värnpliktslag, bestämda särskilda sjörullföringsområden, hvart och drifning
ett omfattande ett eller flera sjömanshus. För inskrifning af öfriga värn- vidflottan.
pliktige är riket indeladt uti inskrifningsområden och rullföringsområden.
Hvarje år förrättades inom de särskilda rullföringsområdena och
för de särskilda sjömanshusen inskrifning med de värnpliktige. Inskrifning
af värnpliktig, som vore inskrifven å sjömanshus, skedde vid inskrifningsförrättning
för det sjömanshus, han tillhör, eller i visst fall vid
dylik förrättning för annat sjömanshus. För rullföringsområde såväl som
för sjömanshus skulle finnas särskild inskrifningsnämnd, bestående af en
regementsofficer och fyra ledamöter, hvarjämte nämnden biträddes af en
läkare.

Enligt hvad revisorerna funnit, hade det stundom inträffat, att vid de
inskrifningsförrättningar, som ägde rum för de mindre sjömanshusen, endast
ett jämförelsevis obetydligt antal värnpliktige blefve föremål för inskrifning.
Sålunda hade under revisionsåret af vederbörande inskrifningsnämnder
för sjömanshusen i Lidköping, Vadstena och Haparanda inskrifvits respektive
6, 5 och 8 värnpliktige och vid 1904 års enahanda förrättningar
7, 4 och 1.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Gifvet vore, att dessa årligen återkommande förrättningar för statsverket
medförde ganska betydande utgifter. Det borde därför enligt revisorernas
mening ur sparsamhetssynpunkt tagas under ompröfning, huruvida
icke genom vidtagande af lämpliga åtgärder ifrågavarande utgifter
skulle kunna minskas. I allt fall borde tillses, att dessa utgifter icke
gjordes större, än som vore nödvändigt. Det hade nämligen ådragit sig
revisorernas uppmärksamhet, att vid 1903 års inskrifningsförrättning för
sjömanshusen inom Hernösands sjörullföringsområde, omfattande sjömanshusen
inom Gäfieborgs, Yästernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län,
till biträdande läkare beordrats en marinläkarestipendiat, bosatt å ort inom
södra delen af Alfsborgs län; och hade ersättning för berörda förrättning
utgått ensamt till läkaren med tillhopa 870 kronor 65 öre.

Då inskrifningsnämnd för rutlföringsområde hade sig ålagd t, bland
annat, att pröfva och yttra sig om värnpliktigs lämplighet för den ena
eller den andra tjänsten eller för särskild befattning vid hären eller flottan,
och då vidare det ofta nog inträffade, att förevarande båda inskrifningsnämnder
hölle sina sammanträden ungefär samtidigt, hade det synts revisorerna
med fog kunna ifrågasättas, att här ofvan omförmälda bestyr med
inskrifning af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige i vissa fall skulle
kunna öfverflyttas på inskrifningsnämnden för det rullföringsområde, inom
hvilket vederbörande sjömanshus vore beläget; och hade revisorerna ansett
sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet å omförmälda förhållanden.

Marin förvaltningen har i ett den 13 sistlidne januari till Kungl. Maj:t
afgifvet utlåtande angående revisorernas anmärkningar vid granskningen af
flottans räkenskaper för år 1903 afgifvet utlåtande beträffande denna fråga
hänvisat till ett från chefen för flottans stab i ärendet infordradt yttrande
af den 5 sistlidne januari, däri denne framhållit, att värnpliktslagens bestämmelser
rörande särskilda inskrifningsnämnder för sjömanshusen tillkommit
för att bringa ordning och reda vid inskrifningen af de sjöfarande
värnpliktige, och att det för detta ändamål vore af vikt, att nämnden
icke såsom rullföringsområdenas inskrifningsnämnder uteslutande bestode
af för sjömansyrket helt och hållet främmande personer, helst nämnden
icke blott hade att förrätta inskrifningar, utan äfven hade att pröfva framställningar,
som gjordes af redan inskrifna sjöfarande värnpliktige.

Vid utarbetandet af det förslag, som legat till grund för nu gällande
värnpliktslag, hade fråga redan blifvit väckt om indragning af en del sjömanshus,
dels belägna inuti landet, dels vid kusten, men af mindre betydelse
för sjöfarten. Enligt hvad chefen för flottans stab inhämtat, hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

5

på grund af pågående omarbetning af vissa sjöfarten berörande författningar
något beslut i sådan riktning ännu ej blifvit fattadt.

Da den af revisorerna i vissa fall ifrågasatta öfverflyttningen af bestyren
med inskrifningen af de å sjömanshus inskrifna värnpliktige på inskrifningsnämnd
för rullföringsområde därjämte skulle medföra en afsevärd
inveckling af såväl värnpliktslagens som särskildt inskrifningsförordningens
bestämmelser, ansåge chefen för flottans stab den önskvärda besparingen
böra åstadkommas genom indragning af de sjömanshus, hvilka utan olägenhet
för sjöfarten kunde undvaras.

Med bifall till lagutskottets i utlåtandet n:o 22 gjorda hemställan
har innevarande års Kiksdag aflåtit skrifvelse till Kung!. Maj:t med anhållan
det täcktes Kungl. Maj:t taga under ompröfning, under hvilka villkor
den i 32 § värnpliktslagen stadgade mönstring må kunna upphöra, och
för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som
däraf kunna påkallas.

I sammanhang med uttalande om att det icke synes välbetänkt eller
öfverensstämmande med grunderna för en god statshushållning att bibehålla
de nuvarande mönstringarna jämlikt 32 § värnpliktslagen, har Riksdagen
i nämnda skrifvelse omförmält, att vid granskningen af denna fråga
det icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, hurusom jämväl andra missförhållanden
å detta område gjort sig gällande, särskildt hvad anginge den
dryga kostnaden för inskrifning af värnpliktige å sjömanshus, något, hvarom
jämväl föregående års statsrevisorer erinrat.

Såsom revisorerna erinrat, har det sätt, hvarpå inskrifningen af de
värnpliktige, som äro å sjömanshus inskrifna, äger rum, medfört öfver höfvan
stora kostnader. Utskottet anser därför, dels att i sammanhang med
den af Riksdagen ifrågasatta ändring i värnpliktslagens 32 § i syfte att
den däri föreskrifna mönstring måtte upphöra borde tagas i öfvervägande,
huruvida icke ändrade bestämmelser till förenkling i förfaringssättet vid
förenämnda inskrifning borde i lagen införas, dels äfven att åtgärder i öfrigt
borde vidtagas till nedbringande af ofvanberörda inskrifningskostnader.

Utskottet får med anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes i ompröfning, hvilka
åtgärder lämpligen böra vidtagas till nedbringande af
kostnaderna för inskrifning af de värnpliktige, som
äro å sjömanshus inskrifna.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Postverket.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 135; uti. pag. 541—550.)

Angående kost- Vid granskning af postverkets räkenskaper hade revisorerna funnit,

postinspek- att rese- och traktamentskostnaderna för postinspektionen under revisionstörens
i västra året uppgått till nedannämnda belopp, nämligen:

jJOSTUrZSZVIKTGl

resor.

för postinspektionen i Södra distriktet

» » i Västra »

» » i Östra »

» » i Mellersta »

» » i Norra »

5,028: 62.
8,206: 53.
4,420: 75.
4,274: 53.
4,947: 33.

I västra distriktet, omfattande Göteborgs och Bohus, Ålfsborgs, Skaraborgs
och Värmlands län, hade alltså resekostnaderna för postinspektionen
betydligt öfverstiga hvad som i de öfriga distrikten för sådant ändamål
utgått.

Med anledning häraf hade revisorerna närmare granskat postinspektörens
i berörda distrikt reseräkningar och därvid trott sig finna, att vid
resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd sparsamhet. Sålunda
hade exempelvis särskilda resor företagits den 21 maj till Filipstad, den
25 maj till Uddevalla och den 28 maj till Vänersborg, hvarje gång med
återresa till Göteborg, oaktadt enligt revisorernas mening nämnda orter
syntes hafva lämpligen kunnat besökas under samma resa. Äfven syntes
enskilda järnvägar hafva i vidsträcktare mån, än nödigt varit, användts för
besök å orter, dit resa kunnat i sin helhet eller delvis företagas å statens
järnvägar. I detta afseende hade revisorerna funnit, att under år 1903
förekommit biljettkostnader för fyra resor mellan Stockholm och Göteborg
på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad revisorerna inhämtat,
vederbörande postinspektörer åtnjöte s. k. stående fribiljetter. Under samtliga
dessa resor hade postkontoret i Filipstad inspekterats. Vidare hade
ifrågavarande postinspektor under året från Kils järnvägsstation på nordvästra
stambanan företagit en resa å enskilda banor öfver Ludvika och
Tillberga till Stockholm.

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

7

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hade revisorerna velat
uttala den mening, att ändring borde vidtagas i gällande resereglemente i
syfte, att, då ämbets- och tjänsteman på grund af sin befattning i statens
tjänst tilldelats fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa
icke måtte äga rätt att uppbära ersättning för biljett.

Hvad särskildt vidkomme postinspektörernas tjänsteresor, hade revisorerna
velat ifrågasätta, huruvida icke generalpoststyrelsen borde träffa
öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande
af fribiljetter för dessa tjänstemän, hvilka biljetter då komme att
genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.

I häröfver afgifvet utlåtande den 14 sistlidne januari har generalpoststyrelsen,
med öfverlämnande af dels yttrande af postinspektören i västra
postdistriktet, dels ock memorial från den revisor i styrelsen, som det ålåge
att granska postinspektörernas räkenskaper, anfört, att generalpoststyrelsen
icke hade något att erinra mot den utaf statsrevisorerna ifrågasatta ändringen
i resereglementet, och icke heller, därest Ivungl. Maj:t skulle besluta
en sådan ändring, mot att söka träffa överenskommelser med de enskilda
järnvägarnas styrelser i den af statsrevisorerna angifna riktning.

Postinspektörens i västra postdistriktet of vanberörda, den 28 december
1904 afgifna yttrande är af följande lydelse:

»Till Kungl. Generalpoststyrelsen.

Genom resolution, tecknad å härhos återgående akt med dn:r

18554

3326’

[Revisionsbyrån, har Kungl. Styrelsen, som anmodats att till Kungl. Civildepartementet
inkomma med underdånigt utlåtande rörande herrar Statsrevisorers
anförande i fråga om postinspektionens i Yästra Postdistriktet
reseräkningar för år 1903, meddelat mig uppdrag att till Kungl. Styrelsen
»afgifva yttrande i anledning af de i nådiga remissakten ifrågaställda
förhållanden».

Innan jag går att afgifva det mig sålunda affordrade yttrande, anhåller
jag vördsammast att få framlägga följande på föreliggande frågas
bedömande inverkande, af Kungl. Styrelsen nogsamt kända sakförhållanden,
äfvensom vissa dithörande sifferuppgifter.

Postinspektor åligger, som bekant, bland annat,

att i egenskap af distriktschef utöfva tillsyn öfver postinrättningarna
och postsparbanksrörelsen inom det honom anförtrodda distrikt och därvid

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

noggrant öfvervaka att postbefordringen varder med ordning, säkerhet och
all möjlig skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vid postanstalterna
varda förrättade i enlighet med gifna föreskrifter och i öfrigt på ett sätt,
som öfverensstämmer med Postverkets och Postsparbankens uppgifter och
ändamål;

att utreda och förbereda vissa frågor, hvilka sedermera skola af Generalpoststyrelsen
eller Styrelsen för Postsparbanken handläggas;

att inom fastställda gränser själfständigt afgöra vissa ärenden;

att minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunna
därtill föranleda, verkställa inspektion och inventering af alla underlydande
postkontor;

att, därest särskilda förhållanden därtill gifva anledning, inspektera
och inventera till distriktet hörande poststationer och ångbåtspostexpeditioner; att

så ofta ske kan och nödigt befirmes inspektera distriktets järnvägspostkupéer;
samt

att beträffande järnvägsposten och dess personal fungera såsom förvaltande
myndighet.

Enligt min uppfattning i fråga om postinspektörs nyss relaterade, ar
efter år i mån af poströrelsens tillväxt och till distriktsförvaltningarna
öfverflyttade nya göromål allt mera fordrande tjänsteåligganden, måste
postinspektör för att kunna i möjligaste mån fullgöra alla sina mångskiftande
bestyr vistas på tjänsteresor så ofta sådant är honom möjligt utan
åsidosättande af göromål, hvilka han har att handlägga å postinspektionskontoret.

Ordalagen uti post- och telegrafkommitténs på sin tid gjorda och af
Kungl. Generalpoststyrelsen tillstyrkta förslag om anställande vid hvarje
postinspektion af ytterligare en kontrollör, hvilket förslag emellertid icke
vann Riksdagens godkännande, synas ock innebära ett vitsordande af ökadt
behof af tjänsteresor utöfver dem, som med nuvarande personal kunna
medhinnas.

Inom västra postdistriktet finnas för närvarande:

42 postkontor meden personal af 146 tjänstemän och 162 postbetjänte,

62 järnvägspostkupéer med en personal af 114 tjänstemän och 130
postbetjänte,

537 poststationer,

24 ångbåtspostexpeditioner,

277 landtbrefbäringslinjer samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

9

237 landsvägspostlinjer.

Antalet vid postinspektionen diarieförda ärenden utgjorde under år
1893 (första året för de nya distriktsförvaltningarnas verksamhet) 4,585.
Under 1904 uppgår antalet diarieförda ärenden redan till 10,328.

Efter att hafva i det föregående tillåtit mig antyda den omfattning
postinspektörens i västra postdistriktet verksamhet numera vunnit, tillåter
jag mig vördsammast öfvergå till hvad som synts herrar Statsrevisorer
beaktansvärdt beträffande samma postinspektions reseräkningar under år
1903, nämligen att resekostnaderna betydligt öfverstigit hvad som i de
öfriga distrikten för sådant ändamål utgått, äfvensom att herrar Revisorer
vid granskning af postinspektionens i västra postdistriktet räkenskaper
»trott sig finna att vid resornas anordnande icke alltid iakttagits önskvärd
sparsamhet»,

I sistberörda hänseende torde vara för Kungl. Styrelsen känd!, att
beträffande hvarje tjänsteresa eu plan i förväg uppgöres, äfvensom att i
tjänst varande postinspektör under dylik bortovaro från postinspektionskontoret
ständigt medelst telefon eller annorledes måste underhålla förbindelse
med postinspektionen. Postinspektor erfar på sådant sätt rätt
ofta att under hans bortovaro till postinspektionen inkommit framställning
eller anmälan, som påkallar hans närvaro på helt annat håll än han före
resans anträdande kunnat beräkna, hvilket i sin mån nödgar honom att
helt och hållet kullkasta uppgjcrd reseplan. Sålunda har det till och
med inträffat, att tjänsteresa, som på förhand beräknats vara verkställd på
en ä två dagar, måst, på grund af nyss antyda omständigheter och för
vinnande af tid, något som postinspektor särskildt måste synnerligen väl
taga vara på, företagas, så att säga, »kors och tvärs» och utsträckas i
väsentlig mån. När för en sådan resa redogörelse skall lämnas, är det
helt naturligt, att resan måste förefalla utomstående högst märkvärdigt
planerad.

Postinspektörerna hafva hittills, med iakttagande däraf att tjänsteresa,
som beräknas icke vara fullbordad inom 48 timmar, i förväg bör anmälas
hos herr Generalpostdirektören, af Kungl. Styrelsen lämnats fria händer att
anordna sina tjänsteresor efter eget godtfinnande, och utan ett sådant medgifvande
skulle distriktsförvaltningarna svårligen kunna nöjaktigt fungera.

Med hänsyn därtill att granskningen hos Kungl. Styrelsen af post Bih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 49 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

inspektörernas månadsrapporter, däri bland annat tjänsteresorna undan för
undan anmälas, mig veterligen aldrig i berörda hänseende föranledt vare
sig muntligt eller skriftligt uttalande från Kungl. Styrelsens sida, vågar
jag emellertid förutsätta, det Kungl. Styrelsen icke fått den uppfattningen,
att i västra postdistriktet företagits några onödiga dylika resor.

Att postinspektionens i västra postdistriktet reseräkningar för år 1903
uppgått till högre belopp än vid öfriga postinspektioner, torde kunna förklaras
redan af den omständigheten, att jag det året, i anledning af kommittéuppdrag
och semester, varit ersatt af vikarie under sammanlagdt 187
dagar, nämligen 27 Februari—23 Mars, 2 Juni—15 Juli, 5 Augusti—4
September, 21 September—1 Oktober samt 7 Oktober—21 December, och
att hvarje dylik frånvaro från distriktet efter återinträdet påkallat en och
annan extra tjänsteresa för behandling af sådana ärenden, beträffande hvilka
min vikarie ansett sig ej böra annat än i trängande fall ingripa. I detta
sammanhang torde jag emellertid böra vördsammast ock omförmäla, att
nämnde vikarie, som tillträdde kontrollörstjänsten vid postinspektionen i
västra postdistriktet i medlet af Januari 1903, efter att förut hafva innehaft
motsvarande befattning vid mellersta postdistriktet, af mig blifvit
ombedd att, i samband med påbjudna inspektioner af järnvägspostkupéer, i
fråga om de obligatoriska inventeringarna af postkontor under ifrågavarande
vikariat verkställa så många som möjligt, för att inom distriktet
erhålla sådan erforderlig kännedom beträffande personal och lokala förhållanden,
utan hvilken postinspektörs närmaste man och ställföreträdare
ej fullständigt kan vara till det gagn som afsedt är.

Uti postinspektionernas postmedelsredovisningar afföras under titel:
»rese- och traktamentsersättning för tjänsteresor i allmänhet» äfven vissa
belopp, som ej kunna hänföras till postinspektionernas resekostnader.

För att erhålla en korrekt siffra i fråga om sistberörda resekostnader
för år 1903, bör därföre från det af herrar Statsrevisorer angifna belopp
dragas kostnaden för dels järnvägspostpersonalens tjänsteresor, dels ock två
postmästares tjänsteresor.

Af återstoden belöper,

för undertecknad, 2,760 kronor 90 öre, däraf 453 kronor 50 öre för
resor utom distriktet.

för min vikarie i egenskap af t. f. postinspektor 2,636 kronor 4 öre,
däraf 46 kronor för resor utom distriktet, samt

för vederbörande^ vid postinspektionen anställde kontrollör och andra
biträdande tjänstemän därstädes 978 kronor 50 öre.

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

11

Med postinspektörs tjänsteresor till och från fasta postanstalter kombineras
i regel, ehuru sådan kombination, då den i allt fall är känd af
Kungl. Generalpoststyrelsens revisorer, ej plägat angifvas i reseräkningarna,
inspektion af järnvägspostkupéer. Några särskilda tjänsteresor för inspektion
af ambulanta postanstalter medhinnas nämligen under nuvarande förhållanden
sällan eller aldrig, så önskvärdt detta än är, särskildt under
vissa månader af året, då, i anledning af värneplikts fullgörande eller
semester, ett afsevärdt antal af den med postkupégöromål förtrogna, fast
anställda personalen måste ersättas af reservpersonal, som gifvetvis, på
grund af sin mindre vana vid göromålen, är i större behof af upplysningar
och råd i tjänsten.

Af distriktets järnvägspostkupéer framgå 20 å statens och 43 å enskilda
järnvägar.

Till distriktet hörande statens järnvägar uppgå i längd till 680 kilometer
och enskilda järnvägar till 1,694 kilometer.

Jag och min vikarie hafva under år 1908 under tjänsteresor med
järnväg färdats sammanlagdt 28,095 kilometer inom distriktet, däraf 9,939
på statens och 18,156 på enskilda järnvägar.

Åf distriktets postkontor kunna endast en tredjedel besökas med anlitande,
såsom uteslutande kommunikationsmedel, af statens järnvägar.

I fråga om anledningen därtill att särskilda resor under år 1903 af
mig företagits den 20 Maj till Filipstad, den 25 Maj till Uddevalla och
den 28 Maj till Vänersborg, hvilka resor synts herrar Statsrevisorer hafva
bort sammanslås till en enda resa, får jag vördsammast meddela:

att resan till Filipstad företogs från Stockholm efter föregående förrättning
hos Kungl. Generalpoststyrelsen;

att behof af inspektionsförrättning vid ifrågavarande tillfälle förelåg
dels i Filipstad, dels ock inom postkupéexpedition å linjen Filipstad—Göteborg,
hvarför jag från Stockholm tog omvägen öfver Värmland, i ändamål
att därigenom inbespara en särskild, för postverket dyrare resa från Göteborg
till Värmland och åter;

att, om behof af tjänsteresa till Uddevalla förelegat samtidigt med
resan från Filipstad till Göteborg, jag, jämväl för vinnande af tid, alldeles
gifvet besökt förstberörda ort på återvägen till Göteborg;

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

att ifrågavarande resa till Uddevalla emellertid påkallades af framställning
eller anmälan, som inkom till postinspektionen först efter det
resan från Stockholm öfver Filipstad till Göteborg var afslutad; samt

att resan till Vänersborg jämväl tillkom af anledning, som blef känd
först efter det Uddevallaresan afslutats.

Beträffande herrar Statsrevisorers uppfattning, att enskilda järnvägar
i vidsträcktare mån än nödigt användts för besök å orter, dit resa kunnat
i sin helhet eller delvis företagas å statens järnvägar, får jag vördsammast
förklara, att vid tillfällen, där för besök af fast postanstalt valfrihet funnits
att resa å statens eller enskild järnväg, det sistnämnda befordringsmedlet
användts endast då behof samtidigt förelegat att inspektera å enskild
järnväg framgående järnvägspostkupé, eller då tidsvinst därigenom
uppstått; tillåtande jag mig i öfrigt hänvisa till ofvan anförda siffror,
hvilka torde innefatta nöjaktig förklaring härutinnan med afseende å dels
det stora antalet järnvägspostkupéer, hvilka framgå å enskilda järnvägar,
dels och postinspektörs skyldighet att, så ofta ske kan och nödigt befinnes,
inspektera järnvägspostkupéer.

Genom att företaga en resa från Kil å enskilda banor öfver Lukvika
och Tillberga till Stockholm blef det mig möjligt att för första gången
efter åtskilliga år inspektera uppgående postkupéexpeditionen 96 (Åmål
—Filipstad) beträffande dess verksamhet norr om Kil, en förrättning, som
vid det tillfället särskild! var behöflig med hänsyn därtill, att vissa önskemål
i afseende å postutväxling med ifrågavarande kupé förelågo till
postinspektionens afgörande. Denna inspektion hade, på annat sätt anordnad,
vållat postverket större kostnad.

Med afseende slutligen å herrar Revisorers uttalande, att biljettkostnader
förekommit för fyra af mig företagna resor mellan Stockholm och
Göteborg på Bergslagernas järnväg, å hvilken, enligt hvad herrar Statsrevisorer
inhämtat, »vederbörande postinspektörer åtnjuta s. k. stående
fribiljetter», tillåter jag mig vördsammast, utöfver hvad jag, beträffande
två af dessa resor, i det föregående redan anfört, meddela, att jag visserligen
sedan lång tid tillbaka utan därom gjord framställning tilldelats
fribiljetter för resa icke allenast å Bergslagernas järnväg utan äfven å
flertalet andra enskilda järnvägar inom västra postdistriktet. Dessa biljetter
äro emellertid, enligt hvad jag erfarit, ej ämnade att bespara postverket
utgifter, utan äro fast hellre att betrakta såsom helt och hållet
personliga. Att denna min uppfattning delas af herrar Statsrevisorer

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

13

torde, att döma af de ordalag, i hvilka föreliggande af herrar Statsrevisorers
uttalande är affattadt, ock kunna förutsättas.

Beträffande ifrågavarande biljetter tillåter jag mig, såsom stöd för
min nyss uttalade uppfattning, ytterligare anföra,

att, då Post- och Telegrafkommittén hade att föreslå aflöning för
postinspektörerna, en af kommitténs ledamöter tillsport mig, huru stor inkomst
jag haft i behållning af mina tjänsteresor, samt därpå erhållit besked,
att samme ledamot en tid därefter å ett för posttjänstemän utlyst
möte i Stockholm meddelat de närvarande, att kommittén ansett postinspektörernas
aflöning böra bibehållas oförändrad »på grund af de särskilda
förmåner postinspektörerna åtnjöto», hvarmed ej kunde afses annat än ifrågavarande
biljetter,

att postinspektörernas reseräkningar, som bekant, granskas å Kungl.
Generalpoststyrelsens revisionsbyrå samt

att, då revisionsanmärkning i berörda hänseende icke afhörts, det
torde få anses ställdt utom hvarje tvifvel, att vederbörande postinspektor
i västra postdistriktet för resor å enskilda järnvägar under år 1903 icke
debiterat postverket högre belopp än det, hvartill han varit lagligen berättigad.

Under den förhoppning, att jag i det föregående lyckats nöjaktigt
förklara de västra postdistriktet berörande förhållanden, hvilka påkallat
herrar Statsrevisorers uppmärksamhet, tillåter jag mig slutligen vördsammast
uttala den åsikten, att, om på Kungl. Generalpoststyrelsens föranstaltande
biljetter för resa å enskilda järnvägar skola för postinspektörerna
anskaffas, besparingen för postverket torde blifva illusorisk, äfven för den
händelse att dylika kunna erhållas utan vederlag.

Därest — såsom jag, efter hvad Kungl. Styrelsen af det föregående
täcktes finna, har anledning antaga — postinspektörernas aflöning blifvit
föreslagen till nuvarande belopp på grund af Post- och Telegrafkommitténs
kännedom om nämnda tjänstemäns förmån i fråga om personliga fribiljetter
å vissa enskilda järnvägar, torde det nämligen befinnas skäligt
och rättvist att, i sammanhang med borttagandet af denna förmån, postinspektörernas
aflöning i motsvarande mån höjes.»

I ofvannämnda tjänstememorial af den 12 sistlidne januari har vederbörande
revisor i generalpoststyrelsen anfört, att enligt revisorns åsikt

14

Statsutskottets Utlåtande N;o 90.

postinspektören O. Schiitz, vid företagande af de resor och förrättningar,
hvilka afsåges i anmärkningen, icke handlat i strid mot Kungl. Majrts
nådiga bref till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892 angående inrättande
af postinspektioner, däri uttryckligen anbefalldes, att alla postkontor
skulle minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna
kunde därtill föranleda, inspekteras och inventeras samt att å järnvägar
inom distriktet framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer skulle,
så ofta ske kunde och nödigt befunnes, inspekteras.

Ehuru något öfvervakande från postrevisionens sida, huru postinspektörernas
tjänsteresor borde anordnas, icke lätteligen läte sig göra — enär
postinspektörernas göromål för tillfället och därvid särskildt förekommande
omständigheter oftast vore bestämmande i detta hänseende, men på afstånd
svåra att bedöma, samt det dessutom kunde dragas i tvifvelsmål, på grund
af vunnen erfarenhet, (t. ex. Ljusdal), huruvida det vore lämpligt och
gagneligt, att inventering och inspektion företoges i följd å närliggande
postkontor — så hade postrevisionen dock vid sitt granskningsarbete ständigt
haft uppmärksamheten riktad äfven på denna omständighet, men därvid
icke funnit skäl till anmärkning beträffande postinspektören Schtitz’s
sätt att anordna sina tjänsteresor.

Postinspektörernas skyldighet, att, så ofta ske kunde och nödigt befunnes,
inspektera postkupéerna, nödgade dem ofta att många gånger under
året befara en och samma banlinje, och då statsrevisorerna icke funnit
något anmärkningsvärdt däri, att statsbanorna ofta befarits och kupéerna
där ofta inspekterats, hade de icke heller bort finna det vara särskildt
anmärkningsvärdt, att postinspektören Schiitz fullgjort sin plikt i detta
hänseende äfven beträffande de enskilda banlinjerna inom västra postdistriktet.
Icke heller i detta hänseende hade postrevisionen vid sitt granskningsarbete
funnit anledning till befogad anmärkning.

Det läge i naturen af postinspektörs befattning, att innehafvaren skulle
hålla oaflåtlig vaksamhet öfver posttjänsten inom distriktet och i all synnerhet
inom de rörliga postanstalterna, hvilkas närmaste chef han vore.
Men resultatet af hans vaksamhet blefve långtifrån önskvärd!, därest hans
resor anordnades efter sådan plan, att han af sparsamhet besökte postanstalterna
i viss ordning efter deras inbördes läge och sålunda beredde
vederbörande tillfälle att göra nödiga förberedelser för inventeringar utan
anmärkning, eller att han af grannlagenhetsskäl undveke postkupéerna å
de enskilda banlinjerna.

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

15

Den af revisorerna uttalade mening, att ändring bör vidtagas i gällande
resereglemente i syfte att, då ämbets- och tjänsteman på grund af
sin befattning i statens tjänst tilldelas fribiljett för resa å enskild järnväg,
han vid sådan resa icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, mot
hvilken mening generalpoststyrelsen förklarat sig icke hafva något att erinra,
anser sig utskottet höra biträda.

Likaledes vill utskottet ansluta sig till revisorernas jämväl af generalpoststyrelsen
jämväl godkända förslag, att generalpoststyrelsen borde träffa
öfverenskommelse med de enskilda järnvägarnas styrelser om tillhandahållande
af fribiljetter för postinspektörerna, hvilka biljetter då komma
att genom generalpoststyrelsen tillställas vederbörande.

På grund häraf och under erinran, att, på sätt i det vid den till
nästlidet års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 12 januari 1904 meddelas, i koncessioner rörande enskilda
järnvägar numera intages föreskrift, att länsmän eller tillsyningsman för
allmänna ordningens upprätthållande äga att, hvar inom sitt tjänstgöringsområde,
åtnjuta fria resor å järnvägen, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
dels huruvida icke ändring borde vidtagas i gällande
resereglemente i syfte att, då ämbets- och tjänsteman
på grund af sin befattning i statens tjänst tilldelas
fribiljett för resa å enskild järnväg, han vid sådan resa
icke må äga rätt att uppbära ersättning för biljett, samt
dels huruvida icke generalpoststyrelsen må erhålla
uppdrag att träffa öfverenskommelse med de enskilda
järnvägarnas styrelser om tillhandahållande af fribiljetter
för postinspektörerna.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 136; uti. pag. 550).

Enligt hvad i revisionsberättelsen under postverket vidare förmäles Ang. disposihade
revisorerna, som besökt det gamla posthuset vid Rödbodtorget, funnit, ti°nen al
att denna byggnad för närvarande, med undantag af några till general- gamia poefhustabens
disposition för tillfället ställda rum, stode obegagnad. Det hadeset vidSödbod
visserligen blifvit upplyst, att under närmaste tiden några lokaler därstädes

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

skulle tills vidare upplåtas för utrikes postpaketexpeditionen. Då emellertid
i posthusets omedelbara närhet för postverkets räkning förhyrdes en lägenhet,
för hvilken erlades 5,500 kronor i årlig hyra, hade det ådragit sig
revisorernas uppmärksamhet, att ej i stället det obegagnade gamla posthuset
användes för ändamålet.

I häröfver den 28 december 1904 afgifvet utlåtande har generalpoststyrelsen
erinrat, hurusom styrelsen redan i sin skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 22 december 1896 i fråga om anskaffande af tomt till nytt posthus
i Stockholm ställt i utsikt behofvet af att vid centralpostkontorets förflyttning
från posthuset vid Rödbodtorget inrätta ett nytt filialpostkontor
för tillgodoseende af de korrespondenters intressen, hvilka för sin post
anlitade centralpostkontoret.

När så tiden för det nya posthusets tagande i bruk började att närma
sig, hade generalpoststyrelsen ingått med en skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 14 november 1902. Häri hade styrelsen framhållit önskvärdheten
däraf, att efter centralpostkontorets förflyttning till nya posthuset en postanstalt
fortfarande blefve förlagd ungefär på samma plats, där detta postkontor
då vore beläget, och att för sådant ändamål där inrättades ett filialpostkontor.
Och enär, såvidfc generalpoststyreisen hade sig bekant, beslut
då ännu icke fattats rörande det sätt, hvarpå posthuset vid Rödbodtorget
efter generalpoststyrelsens och centralpostkontorets förflyttning därifrån
komme att användas, hade generalpoststyrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes medgifva, att vid tiden, då centralpostkontoret förflyttades
till nya posthuset vid Vasagatan, ett filialpostkontor måtte få öppnas invid
Rödbodtorget, samt att såsom lokal för detta filialpostkontor måtte få
användas så stor del af de å nedre bottnen i posthusbyggnaden vid nämnda
torg befintliga lokaler, som visade sig af behofvet påkallad, med postverket
lämnad rätt att disponera dessa lokaler, så länge ej beslut fattats,
att desamma skulle för annat statens ändamål tagas i anspråk.

Enligt bref till generalpoststyrelsen den 12 december 1902 hade
Kungl. Maj:t funnit godt förklara, att hinder icke mötte för generalpoststyrelsen
att å tid, som styrelsen ägde bestämma, inrätta bland annat ett
filialpostkontor att förläggas i trakten af Rödbodtorget, hvaremot Kungl.
Maj:t lämnat framställningen om rätt för generalpoststyrelsen att till lokal
för sistnämnda postkontor använda lägenheter i posthuset vid Rödbodtorget
utan bifall.

Vid sådant förhållande hade generalpoststyrelsen den 29 juni 1908
besluta att för det blifvande filialpostkontoret förhyra en del af den då

17

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

till paketexpedition använda lokal a nedre bottnen af det akademien för
de fria konsterna tillhöriga huset vid Rödbodtorget samt i detta hänseende
upprättat hyreskontrakt gällande under fem års tid, räknadt från och med
den 1 oktober 1903.

Ehuruväl, med anledning af Kungl. Maj:ts till Riksdagen aflåtna
proposition om upplåtande till arméförvaltningen af förra posthuset vid
Rödbodtorget, beslut torde komma att fattas om denna fastighets disposition
för annat ändamål än postverkets, har utskottet dock, då det af revisorerna
framhållna förhållandet synes ägnadt . att ådraga sig uppmärksamhet,
velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen
omförmäla.

Öfverintendentsämbetet.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 210; uti. pag. 567).

I revisionsberättelsen under öfverintendentsämbetet meddelas, hurusom
genom kungl. bref den 11 december 1830, med anledning af att de^ underkungl.
personer, som vistades å Drottningholms och Haga lustslott, ofta^a
färdades å vägen mellan dessa slott, hlifvit förordnadt, att en viss del af Llottningdenna
väg, som vore i bristfälligt skick, skulle iståndsättas samt att kostnaden
därför och för vägdelens underhåll skulle utgå af anslaget för allmänna
byggnader i landsorterna; och skulle kammarkollegium i behörig
ordning om de nödiga förbättringarna å vägen göra anmälan för att i
det af''kollegiet årligen afgifvande generalsammandrag öfver dispositionen
af samma anslag upptagas.

Sedan förvaltningen af förenämnda anslag enligt kungl. brefvet den
6 mars 1849 öfverflyttats till öfverintendentsämbetet, utbetalades från
detta ämbetsverk underhållskostnaderna för ifrågavarande väg, hvilken,
enligt hvad revisorerna inhämtat, utgår från Bällsta bro och löper förbi
Kratsboda, torpet Rifvan och Ulfsunda samt utmynnar vid torpet Löfåsen
å vägen mellan Stockholm och Drottningholm; och hade de för omförmälda
ändamål under revisionsåret från anslaget till byggnader och reparationer
bestridda kostnader uppgått till sammanlagdt 2,348 kronor
79 öre.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 49 Haft.

8

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Ang. förslagsanslagens
öfverskridande.

. Dä sådan anledning, som år 1880 föranledt statsverkets öfvertagande
af ifrågavarande vägs underhåll, numera icke förelåge, men däremot, för
den händelse vägen fortfarande vore för landtrafiken behöflig, den borde
af de väghållningsskyldiga underhållas, hade revisorerna velat ifrågasätta,
huruvida icke den för berörda ändamål hittills utgående utgift borde för
framtiden statsverket besparas.

I häröfver den 10 sistlidne januari afgifvet utlåtande har öfverintendentsämbetet
förklarat, att ämbetet så mycket mindre hade något att
för sin del erinra mot att förändrade bestämmelser beträffande underhållet
af ifrågavarande vägstycke blefve i den riktning, revisorerna angifvit,
meddelade, som därigenom ett icke oafsevärdt belopp af det till ämbetets
förfogande ställda och ständigt strängt anlitade anslaget till byggnader
och reparationer kunde årligen blifva för de med samma anslag egentligen
afsedda ändamål tillgängligt.

Då utskottet delar den af revisorerna i föreliggande fråga uttalade
mening, hvilken äfven blifvit af öfverintendentsämbetet biträdd, får utskottet
för vinnande af det utaf revisorerna åsyftade ändamål hemställa,

Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kung!. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke den från det å sjunde hufvudtiteln uppförda
anslaget till byggnader och reparationer hittills
utgående utgift för underhåll af viss del af vägen
mellan Drottningholms och Haga lustslott må kunna
för framtiden besparas.

§ 6-

(Rev. ber. pag. 476—480.)

I anledning af de betydliga belopp, hvarmed förslagsanslagen under
senare aren öfverskridits, hafva revisorerna i berättelsen intagit en tabell,
utvisande nettobristen för förslagsanslagen under femårsperioden 1899_

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

19

Till närmare belysande af denna tabell har utskottet låtit uppgöra
bilagda sammandrag af de förslagsanslag, å hvilka brister uppkommit under
åren 1899—1908 och hvilka finnas i 1905 års riksstat uppförda.

Summan af de belopp, hvarmed förslagsanslagen öfverskridits under
år 1908, upptages i revisorernas ofvannämnda tabell till 8,512,386 kronor
2 öre. Om från denna summa dragés bristen i det från riksgäldskontoret
utgående anslaget till riksdags-, revisions- och kyrkomöteskostnader, 5,941
kronor 68, uppkommer ett belopp af 8,506,444 kronor 34 öre, som i det
närmaste öfverensstämmer med den i statsrådsprotokollet för finansärenden
den 14 januari 1905 angifna brist för nämnda år i samma anslag, eller
8,506,674 kronor 37 öre. Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas,
uade å dessa anslag uppkommit besparingar å 681,445 kronor 35 öre, så
att nettobristen å förslagsanslagen belöpte sig till 7,825,229 kronor 02 öre.

I pröfningen af statsverkets behof bör naturligtvis ingå att, i den
mån sådant låter sig verkställa, i trots af att riksstaten skall regleras tämligen
lång tid, innan den träder i tillämpning, bestämma anslag för vissa
löpande utgifter, hvilka dock utan hinder af därtill afsedda medels möjliga
otillräcklighet under finansåret måste bestridas, såvida statsförvaltningen
skall hafva sin jämna gång. För tillgodoseende af de kraf, som härutinnan
ställas på statsregleringen, hafva åtskilliga anslagsposter måst
erhålla naturen af förslagsanslag och de hafva också alltifrån upprättandet
af riksstaten för år 1841 varit äfven till namnet såsom sådana erkända.
Uppenbart är likväl, att ju närmare man vid uppgörandet af
statsregleringen kan komma den blifvande verkligheten i fråga om de
belopp, som kunna visa sig erforderliga, dess bättre skall riksstaten
ställa sig.

Visserligen torde en och annan härvid befara, att, om förslagsanslaget
sättes i någon mån högt, sådant skulle kunna menligt inverka på hushållningen
med de anvisade medlen, men då rättighet i alla händelser är
vederbörande medgifven att öfverskrida de vanliga förslagsanslagen — om
sådana med begränsningstillägget högst är här ej fråga — med mindre
eller större belopp, lär det, såsom ock erfarenheten visar, ligga mindre vikt
därpå, om själfva siffran fastställts låg eller bibehålies vid ett minimum.

Däremot förefinnes i det afseendet en annan fara, nämligen för uppkomsten
af brist i statsregleringen. Väl kan en dylik brist för tillfället
utan svårighet blifva täckt, men den inverkar tydligtvis alltid skadligt på
en kommande reglering, och olägenheterna häraf skola, såsom lätt inses,

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

tillväxa i samma män man vid statens fastställande håller sig till siffror,
som förr kunnat vara riktiga, men småningom förlorat egenskapen att
vara grundade på utrönta sakförhållanden och endast äro ett minne från
gångna tider, mera missledande än vägledande.

Förhållandet hos oss är i själfva verket så beskaffad^ att bristerna i
förslagsanslagen tillväxt år ifrån år. 1894 års statsreglering utvisade en
nettobrist å förslagsanslagen af 1,051,371 kronor 86 öre och för 1903 belöpte
sig bristen till 7,825,229 kronor 2 öre, d. v. s. hade blifvit mer än
sjudubbelt så stor. Förstnämnda år var förslagsanslagens totalbelopp i
staten upptaget till 26,263,854 kronor 48 öre, nettobristen således omkring
4 procent. Densamma uppgick för 1903 till omkring 20 procent af totalbeloppet
förslagsanslag, 38,639,926 kronor, och procenttalet i förhållande
till hela budgeten för de ifrågavarande åren var respektive något öfver 1
och omkring 4,5.

Också har statskontoret ej underlåtit att erinra om faran af förslagsanslagens
knapphet. I sitt den 11 december 1902 afgifna yttrande i fråga
om inkomstberäkningen för 1904 säger detta ämbetsverk, bland annat, följande:
»Därest vid sjunkande statsinkomster öfverskotten å de särskilda inkomsttitlarna
varda mindre, kommer nettobristen å förslagsanslagen att
hafva ett i hög grad menligt inflytande å statsregleringen, hvadan statskontoret
ansett sig böra å förhållandet fästa Eders Kung! Majrts synnerliga
uppmärksamhet.))

Statskontoret har härmed berört en annan sida af statsregleringen.
I själfva verket skulle stegringen af förslagsanslagens effektiva belopp långt
utöfver det beräknade hafva för länge sedan måst föranleda brist i statsbudgeten,
om ej de ökade utgifterna funnit motvikt i stegrade inkomster.
Härvid bör dock väl märkas, att det ena förekommit alldeles oberoende
af det andra, ehuru samtidigt. Vid sådant förhållande gifves det uppenbarligen
ingen säkerhet för att den brist, som, i händelse förslagsanslagen
bibehållas vid nuvarande, oaktadt vissa enstaka höjningar dock allt fortfarande
för låga belopp, måste uppkomma, och det för hvart år i högre
grad, kan blifva betäckt af motsvarande eller ännu större öfverskott å
vissa skattetitlar. Tillfälliga mindre gynnsamma konjunkturer kunna nämligen
vålla, att de verkliga inkomsterna understiga eller nätt och jämnt
motsvara de beräknade, och i sådan händelse måste en oundviklig brist i
förslagsanslagen leda till brist i statsregleringen.

Otvifvelaktigt är det visserligen, att en del förslagsanslag — såsom
särskild! de för underhållskostnader och dylikt afsedda — äro af den

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

21

natur, att verkligheten mycket lätt kan gäcka äfven de mest noggranna
beräkningar. Men detta är ett; ett annat är att med ledning af vunnen
erfarenhet från flera föregående år försöka att räkna så noga som möjligt
och bringa förslagskostnaderna intill den gräns, som ett klokt förutseende
kan och bör uppdraga. Och att beträffande förslagsanslagen en grundlig
undersökning i nu angifvet syfte bör företagas, framgår enligt utskottets
åsikt otvetydigt af här meddelade uppgifter. Denna undersökning lär dock
svårligen kunna verkställas på annat sätt än genom Kungl. Maj:ts försorg.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning,
i hvad mån de i riksstaten uppförda förslagsanslagen
böra, för att bereda statsregleringen önskvärd
stadga, höjas, samt därefter vid uppgörande af förslag
till statsreglering vidtaga de anslagshöjningar, till
hvilka undersökningen må gifva anledning.

(Rev. ber. pag. 481—485.)

Slutligen hafva revisorerna, under erinran att frågan om förstärkning fön<tär^

i revisionens arbetskrafter under den senaste tiden varit föremål för såväl nens arbetsstatsrevisorernas
som Riksdagens uppmärksamhet, meddelat följande redo- Safter.

görelse öfver hvad i sådant afseende förekommit.

Uti afgifven berättelse om den år 1886 af Riksdagens revisorer verkställda
granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885
hade revisorerna anfört, att de — som för fullgörande af berörda granskningsarbete
i likhet med hvad under de senast föregående åren ägt rum,
fördelat sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra
ledamöter, nämligen två bland de af Första Kammaren utsedda revisorerna
och två biand de af Andra Kammaren valda — i afseende å ärendenas
fördelning mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i afseende
å hvad som förut i detta hänseende iakttagits, att den förberedande granskningen
af samtliga statsverkets räkenskaper öfverlämnats åt den första
och andra af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid

22

Statsutskottets} Utlåtande N:o 90.

föregående revisionsförrättningar fått till granskning emottaga, förutom
banko- och riksgäldsverkets räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna
angående statsverket, erhållit uppdrag att uteslutande ägna sitt "arbete åt
den förberedande granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta
på den grund, att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta
tid, inom hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt
granska räkenskaperna för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i
anspråk äfven för andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven
under den sålunda vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens
revisorer kunde ägnas åt bedömande af ifrågavarande penningverks
styrelse och förvaltning, vore alltför knappt tillmätt för att kunna medgifva
en tillräckligt omfattande och genomgående granskning framgino-e,
enligt revisorernas åsikt, bland annat däraf, att, medan riksbankens förvaltning
i dess helhet underkastades revision af fyra personer, hvilka under
de två månader revisionsförrättningen påginge därjämte skulle ej allenast
ägna en förberedande granskning åt riksgäldskontorets förvaltning utan
äfven behandla de af statsrevisorernas öfriga afdelningar framställda förslag
i anledning af granskningen af statsverkets förvaltning, så vore ett
lika antal revisorer tillsatta för en förberedande granskning af hvart och
ett af riksbankens afdelningskontor i orterna, hvilka sistnämnda revisorer
ägde att för revisionsarbetet använda vid afdelningskontoret i Göteborg
en månad, vid afdelningskontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och
ett af de öfriga afdelningskontoren två veckor.

Den vid omförmälda revisionsförrättning gjorda fördelning af ärendena
hade emellertid medfört den olägenhet, att alltför många räkenskaper
hopats på hvardera af de två afdelningar, hvilka haft till uppdrag att förberedande
granska statsverkets styrelse och förvaltning. Oafsedt den fortgående
tillökningen i verksamheten inom Riksdagens verk, hade genom den
utveckling, som oafbrutet ägt rum inom administrationens olika grenar
och genom bildandet af nya institutioner, räkenskapernas omfång och antal
alltjämt tilltagit och natt en sådan vidlyftighet, att ej ens den ytligaste
granskning kunde ägnas dem alla. Särskild! hade revisorerna erinrat om
den under de senare årtiondena tillväxande järnvägsförvaltningen, hvilken
under flera år ansetts kräfva en särskild förberedande revision.

Pa grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade revisorerna ifrågasatt,
huruvida icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen
af stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer
af revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena med samma antal med -

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

28

lemmar som Riksdagens nuvarande revisorer för granskning af statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning och den andra med något mindre antal
ledamöter för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning.

Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning både
sedermera under hvardera af åren 1890, 1891, 1892 och 1893 hos Riksdagen
väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. De
två första åren hade emellertid denna fråga icke rönt någon framgång,
vare sig inom konstitutionsutskottet eller inom kamrarna. Då nämnda
utskott haft att vid 1892 års lagtima riksdag behandla en af herr M.
Andersson i Stigen i ämnet väckt motion, hade utskottet yttrat, att det
syntes helt naturligt, om i betraktande toges den betydliga utveckling
såväl statsförvaltningen som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet
vunnit under det fjärdedels sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings
tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer utöfvade
granskning af statsverkets samt riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse
och förvaltning icke längre kunde gifva ett fullt tillfredsställande resultat.
»Särskildt», hade utskottet vidare anfört, Dtorde det med revisionens nuvarande
sammansättning och den för granskningen tillmätta korta tid icke
vara möjligt för revisorerna att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva
en tillräckligt omfattande kontroll; och torde det därför vara nödigt att,
för så vidt icke revisorernas verksamhet skall blifva alltför ytlig, söka
tillföra revisionen större förmåga att behöringen fylla sitt ändamål än den
nu äger. Härvid har utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa
sin uppmärksamhet vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet, Till
befordrande af revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda
revisorerna pa afdelningar, som hvar för sig åt ärendena ägna en förberedande
behandling, men alla frågor om anmärkningar och anmälanden
skola alltid slutligen in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid
för bedömandet af riksbankens och riksgäldsverkets förvaltning fordras i
någon mån andra insikter än som i allmänhet kräfvas för granskning af
statsverkets tillstånd och förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke annat
än framstå såsom en oegentlighet, ty utom den onödiga omgång och tidsutdräkt
samt försvårande af revisionsarbetet i dess helhet, som härigenom
otvifvelaktigt alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet i de
flesta fall hafva till följd, att vid ärendenas behandling in pleno flertalet
revisorer komma att deltaga i anmärkningar eller framställningar om förhållanden,
hvarmed de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle att
göra sig förtrogna. Utskottet finner fördenskull inrättandet, på sätt 1886

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

års revisorer ifrågasatt och herr Andersson i sin förevarande motion föreslagit,
af en särskild revision för granskning af riksbanks- och riksgäldsverkens
styrelse och förvaltning vara både högst nödigt och nyttigt. Med
afseende å sistnämnda gransknings vikt och omfattning synes antalet af
dessa revisorer icke kunna sättas lägre än till sex.»

På det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild revision
af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga krafter
förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvaltning, hade
utskottet funnit att hela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas. I afseende
å vidden af denna ökning hade utskottet ansett att ledamöternas
antal i den revision, som skulle hafva till föremal att granska statsverkets
räkenskaper och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller sa stort antal
att revisorerna lämpligen kunde fördela sig pa tre afdelningar, och att
därutöfver, såsom ofvan nämnts, sex revisorer skulle tillkomma för riksbanken
och riksgäldskontoret. Genom en sådan tillökning i arbetskrafter
skulle, enligt utskottets åsikt, revisionen sättas i stånd att med större uppmärksamhet,
än dittills kunnat ske, följa förvaltningens gång äfvensom att
inom dess olika grenar gifva uppslag till förbättringar, allt till väsentligt
gagn för det allmänna.

I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer hade utskottet
ansett, att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna af
statsverket och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgäldsverken.

Det af utskottet i enlighet härmed framställda förslag hade emellertid
i Första Kammaren förkastats utan votering, under det att i Andra Kammarne
utskottets förslag utan diskussion antagits.

Alldeles enahanda förslag som det af konstitutionsutskottet ar 1892
tillstyrkta och af Andra Kammaren antagna hade framlagts vid 1893 års
riksdag af herr A. V. Ljungman i motion inom Andra Kammaren. Detta
förslag hade ånyo förordats af konstitutionsutskottet, men rönt inom Riksdagens
kamrar samma öde som år 1892.

Vid 1895 års riksdag hade herr Ljungman i motion inom Andra
Kammaren framlagt ett förslag, hvilket afsett att vinna det eftersträfvade
målet att åstadkomma en förstärkning af revisorernas granskningsförmaga
uteslutande genom en ökning af revisorernas antal.

Uti sitt utlåtande häröfver hade konstitutionsutskottet yttrat, att da,
enligt hvad utskottet funnit, en af de förnämsta orsakerna till den utgång
förevarande fråga fått, åtminstone vid riksdagarna 1892 och 1893,^torde
hafva varit det starka motstånd, som förslaget om inrättande af två från

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

25

hvarandra skilda revisioner städse mött inom Första Kammaren, föreställde
sig utskottet, att ett förslag af sådan beskaffenhet som det 1895 af herr
Ljungman i ämnet framställda skulle hafva större utsikt till framgång inom
Riksdagens båda kamrar än de förslag, som förut i frågan blifvit väckta;
och som utskottet funne det vara synnerligen önskvärdt, att Riksdagen
inom en snar framtid beredde sina revisorer möjlighet att kunna på ett
både för det allmänna och för dem själfva mera tillfredsställande sätt, än
som under nuvarande förhållanden kunde ske, fullgöra sitt ansvarsfulla
förtroendeuppdrag, tvekade utskottet icke att uttala sig till förmån för ett
förslag, hvilket utskottet ansåge vara ägnadt att i afsevärd grad för revisorerna
underlätta ett verksamt granskningsarbete. Motionären hade med
hänsyn till förhållandet under ståndsrepresentationens tid föreslagit, att
revisorernas antal skulle ökas till tjugufyra, men utskottet ansåg det vara
för det afsedda. ändamålet tillräckligt, att nämnda antal bestämdes till
aderton, eller så stort att vid de förberedande granskningsarbetena statsverkets
revisorer kunde fördela sig på tre afdelningar med fyra ledamöter
i hvarje samt de återstående sex revisorerna måtte kunna ägna sig åt den
viktiga och omfattande granskningen af riksbanks- och riksgäldsverkens
styrelse och förvaltning.

Antalet suppleanter för Riksdagens revisorer borde, enligt utskottets
åsikt, jämväl ökas; och hade utskottet ansett detta antal lämpligen kunna
bestämmas till åtta, såsom i herr Ljungmans motion föreslagits.

Utskottets i enlighet härmed framställda förslag hade af Första Kammaren
afslagits med 78 röster emot 39, hviika afgifvits för bifall till
detsamma, hvaremot Andra Kammaren utan diskussion bifallit förslaget.

Vid 1896 års riksdag hade detta förslag i oförändradt skick ånyo
framställts i en af herr S. Nordström inom Andra Kammaren väckt motion
och hade jämväl nu af konstitutionsutskottet tillstyrkts, men af Första
Kammaren afslagits med 67 röster mot 46, som afgifvits för bifall till
förslaget. Andra Kammaren hade bifallit detsamma efter diskussion.

Då, med hänsyn till den alltjämt fortgående tillökningen i verksamheten
inom statsverkets äldre administrativa verk samt tillkomsten af flera
nya med vidlyftiga arbetsfält, det i 1866 års riksdagsordning bestämda
antalet statsrevisorer under nuvarande förhållande utan tvifvel, såsom redan
1886 års statsrevisorer påpekat, måste anses alltför ringa för att revisorerna
skulle kunna på ett tillfredsställande sätt -granska den alltmer sig
utvidgande medelsredogörelsen, hade revisorerna ansett sig böra ånyo fästa
Riksdagens uppmärksamhet på ifrågavarande förhållande.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 49 Raft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N.-o 90.

I betraktande af statsverkets alltjämt vidgade medelsförvaltning synes
det utskottet angeläget, att den af revisorerna ånyo berörda frågan om
ökning af statsrevisionens arbetskrafter må tagas i öfvervägande, hvadan
utskottet, som det visserligen icke tillkommer att i detta ämne framlägga
förslag, velat förhållandet för Riksdagen

anmäla.

§ 3.

Hvad i öfrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt, har utskottet
funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
vid behandlingen af de utgiftsanslag revisorernas framställning berört, dels
hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes utlåtande nöjaktigt
förklarad^ dels ej vara af den vikt, att, oaktadt förklaringen icke
varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena
föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets
sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 11 april 1905.

På statsutskottets vägnar:

O

HUGO TAMM.

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 90,

Sammandrag af de förslagsanslag, å livilka

och livilka finnas i 1905

Ordinarie staten,

Andra hufvudtiteln.

År 1899

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande .................................

Fångvården:

6,000

—

Fångars vård och underhåll ....................................................................................

Alderstiliägg för eu del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda ämbets- och

1,042,375

tjänstemän......................................................................................................

höjdes 1904*) till 75,000.

65,000

i

Medikolegala besiktningar .............................................................................................

12,000

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

18,000

—

Ersättning åt domare, vittnen och parter ........................................................................

135,000

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

Fjärde hufvudtiteln.

64,262

Skrifmaterialier och expenser, ved m. ni. för departementet...................''.............................

5,985

—

Ökad aflöning för de till tjänsteåldern äldste bataljonsläkarne.............................................

höjning 1905 till 71,197; förslag 1906: 72,069.

41,911

Alderstiliägg ...............................................................................................................

höjdes 1905 till 39,700; förslag 1906: 40,700.

30,000

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

föreslagen höjning 1906 till 195,000.

164,376

Volontärskolor ............................................................................................................

föreslagen minskning 1906 till 130,000.

158,345

De värnpliktiges aflöning, inskrifning och redovisning m. in.............................................

höjning 1905 till 2,075,693.

Arméns mathållning....................................................................................................

höjdes 1905 till 5,651,221; förslag 1906: 5,605,445.

Furagering af arméns hästar..........................................................................................

höjdes 1905 till 2,061,852; förslag 3906 till 2,154,593.

Femte hufvudtiteln.

Naturaunderhåll åt personal vid flottan.......................................»....................................

höjdes 1905 till 757,155; förslag 1906 till 1,042,080.

419,870

—

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför....................................

350,000

—

Naturaunderhåll åt kustartilleriets manskap .....................................................................

höjdes 1904 till 249,397; förslag 1906 till 253,383.

*) Med de i texten förekommande årtalen 1904 och 1905 afses riksstaterna för nämnda år ecb med 1906
Kung!. Majds förslag i innevarande års statsverksproposition.

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

29

brister uppkommit under åren 1899—1903
års riksstat uppförda.

Anslag.

B

rister.

År 1900. År 1901. j År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901. | År 1902.

År 1903.

6,000

_

i

6,000

;

■

:

i

6,000

_

6,000

6931

75

856

1

251

:

1,175

I

1,562

5 01

1,668

75

1,042,375

—

1,042,375

—

1,039,1451

-

1,039,145

—

34,442

14

96,997

28

108,6821

Öl

124,2091

21 i

154,539

54

65,000

—

65,000

—

65,000

-

65,000

—

7,897!

59

11,567

041

12,088

96

13,374

69

12,061

7 2

12 000

12,000

12,000

12,000

_

8,685

83

9,620

61

8,555

—

5,955

84

5,167

46

18 000

18,000

_

18,000

—

18,000

—

6,141

77

486

45

4,337

60

5,826

87

Besp. —

—

135^000

135,000

_

135,000

—

135,000

—

31,111

84

17,979

56

17,503

70

37,371

48

37,566

37

64,262

64,262

—

64,262

—

64,307

30,410

16

50,263

27

42,262

51

65,034

28

47,597

61

6,037

6,015

9,042

9,032

3,341

79

3,018

3 4

3,904

21

2,706

17

3,078

97

41,911

—

43,176

—

51,865

—

68,592

__

—

—

23

—

•

Besp. —

30,000

_

30,000

—

32,600

37,500

—

5,583

34

4,658

32

3,066

68

766

61

Besp. —

—

164,376

164,376

-

164,376

164,376

—

13,424

45

29,514

66

15,732

17

51,212

39

53,494

36

158,345

158,345

158,345

158,345

—

235,709

52

220,113

26

193,59C

54

70,241

03

Besp. —

—

—

—

—

—

1,464,071

1,563,980

—

—

—

•-

-

—

—

956,306

7 5

254,840

89

—

—

3,966,143

! 4,242,600

—

—

—

—

—

I -

—

684,314

70

510,404

11

—

—

1,611,203

; 1,623,342

—

—

—

—

—

252,135

9 3

255,555

06

419,87C

483,000

1 —

537,286

j 596,065

—

156,303

40

150,416

71

281,345

91

287,954

63

415,125

18

350,OOC

—

350,000

—

350,000

1 780,OOC

—

213,091

67

360,014

95

! 514,848

26

224,037

97

679,891

18

1

1

!

226,621

226,621

!

| 16,276

42

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

1

'' År 1899.

Kustartilleriboväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning därför

„ höjdes 1904 till 290,000.

Älderstillägg ..............................

32,001

sänktes 1905 till 27,700.

Bese- och traktamentspenningar ..........

23,500

—

höjdes 1905 till 81,450; föreslagen höjning för 1906 till 84,100

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

46,944

—

. höjdes 1904 till 122,795 och 1905 till 132,096; 1906 förslag 14-1,517:50.

Älderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och föreståndaren vid

nautisk-meteoroiogiska byrån..........................................

13,000

Sjätte hufvudtiteln.

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande....

12.000

145.000

900.000

]_

Till bestridande af kostnader för allmän hälso- och sjukvård

!—

Hospitals underhåll ... .

_

„ höjdes 1905 till 1,450,000; förslag 1906 till 1,950,000.

Älderstillägg ........................

239,000

Rese- och traktamentspenningar ....

43,000

''■

höjdes 1905 till 50,000.

Postafgifter för tjänstebref och dylika försändelser

400 000

Skrifmaterialier och expenser, ved m m

219,712

höjdes 1905 till 285,751.

i Sjunde hufvudtiteln.

Stämpelkostnader...............

174,000

höjdes 1904 till 234,000.

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering

140,000

10,500

2,713,000

Omkostnader för kontrollverket....

Tullverket .........

höjdes 1905 till 3,849,000; förslag 1906 till 3,852,100.

Ersättning till städerna för mistad tolag

2,100,000

80,000

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm

Städers friheter...........

21 5901

Kontroll å tillverkningsafgifter .

450,000

höjdes 1904 till 760,000.

Bestitutioner ..........

75 000

Älderstillägg ......................

45,000

Rese- och traktamentspenningar ...............

20,000

föreslagen höjning 1906 till 22,269.

Skrifmaterialier och expenser, ved in. m...............................................

36,810

—

Åttonde hufvudtiteln.

Lappmarks ecklesiastikverk ............................ j

55,000

Universiteten.............;...........

1(52,100''

_

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar

45,0001

-I

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor .

4,570,000!

_|

höjning 1905 till 6,850,000.

Understöd åt folkhögskolor .............................................................

55,0001

1

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

31

A

usla.

tv

5 •

B

rist

e

r.

År 1900.

År 1901.

År 1902.

År 1903.

År 1899.

År 1900.

År 1901

År 1902.

År 1903.

--

—

—

—

220,000

—

_

—

_

—

—

58,305 84

37,000

37,000

—

37,000

37,000

—

6,880

92

7,514

2 7

7,783

21

5,208

24

8,074

87

23,500

23,500

—

23,500

—

26,150

—

22,700

16

24,380

38

26,851

69

38,339

00

27,981

91

47,019

47,104

—

97,513

—

106,919

—

110,070

78

123,829

52

150,591

95

185,366

90

168,599

56

i 13,000

1

—

13,000

—

13,000

13,000

—

—

—

—

—

3,000

—

1,583

3 6

333

3 3

.

1 12,000

12,000

12,000

12,000

36,025

42,464

52

41,962

50

43,991

60

51,093

46

! 145,000

—

145,000

—

145,000

—

145,000

—

—

—

7,654

7 2

19,500

—

35,621

50

46,975

10

| 900,000

900,000

—

900,000

—

900,000

—

547,793

5 5

716,598

3 0

626,137

68

692,053

71

690,978

89

239,000

—

233,576

_

233,576

233,576

_

14,077

81

18,958

27

28,982

3 8

33,636

36

31,747

25

43,000

—

13,294

—

13,294

—

13,294

—

54,360

90

60,731

25

18,994

09

15,271

45

24,731

92

400,000

—

400,000

400,000

_

400,000

_

97,921

Öl

264,302

69

49,126

06

206,327

70

109,396

54

219,757

-

185,526

185,572

185,657

74,791

78

106,444

87

88,645

20

114,859

64

159,027

89

174,000

_

174,000

—

174,000

—

174,000

_

95,511

69

65,358

7 2

77,646

33

71,289

39

81,195

1 3j

140,000

140,000

—

140,000

—

140,000

_

37,359

33

45,150

93

53,143

98

54,906

4,059

12

128,683

73j

10,500

10,500

—

10,500

—

10,500

—

4,000

80

4,420

94

4,828

—

84

22

4,343

1

0 4

2,804,200 —

2,982,200

—

2,982,000

—

2,982,000

—

79,745

67

410,877

20

—

60,798

3 0 ]

2,100,000

—

2,100,000

—

2,100,000

_

2,100,000

—

1,079,265

79

951,833

12

556,560

80

847,199

3 0

856,855

55

30,000

—

30,000

—

30,000

—

30,000

—

1,010

99

—

18,031

47

27,451

52

21,944

41

21,580

—

21,580

—

21,580

—

21,580

—

15,994

68

15,998

25

15,994

68

15,994

68

23,072

20

450,000

450,000

—

450,000

—

450,000

—

—

—

—

9,150

91

3,901

91

41,265

82

75,000

—

75,000

—

75,000

—

75,000

_

78,339

18

158,201

4 5

112,655

88

53,866

92

22,999

6 6

45,000

—

45,466

—

45,466

—

45,466

—

9,941

68

6,458

3 3

3,750

6 8

4,900

6 6

9,384

08

1 20,000

—

18,769

—

18,769

—

18,769

—

15,767

78

17,038

68

24,689

47

27,279

92

27,200

98

36,810

|

—

61,56C

—

61,556

61,580

—

6,052

42

10,147

62

19,894

6 2

16,796

49

44,000

13

55,000

—

55,000

55,000

55,000

17,841

7 5

23,869

26

33,053

Öl

32,301

14

44,751

97

162,700

162,700

162,700

—

162,700

—

1,956

57

-

—

—

_

15,167

03

45,000] —

45,000

45,000

—

45,000

—

802

89

36,493

Öl

19,734

22

48,989

89

35,951

04

4,570,000 —

5,250,000

5,250,000

—

5,250,000

444,455

32

557,465

96

721,258

71

852,730

27

987,281

12

55,000[—

120,000

—

120,000

-

120,000

|—

24,675

—

23,892

50

5,417

—

17,976

75

12,698

7 oj

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

År 1899. i

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan...................................................

50,000

_

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna.....................................................

110,000

—

För anordnande af kvinnlig slöjd i folkskola, mindre folkskola eller särskild slöjdskola.........

90,000

—

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola

40,000

—

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn ........................................................................

höjning 1904 till 160,000 och 1905 till 162,000.

150,000

—

Alderstillägg ...............................................................................................................

80,000

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

1,500

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

23,053

—

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda till befrämjande af döfstumundervisningen ...

200,000

—

Nionde hufvudtitéln,

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar .............................................

15,000

—

Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren ..................

30,000

—

Fattigvården i allmänhet................................................................................................

75,000

—

Alderstillägg ...............................................................................................................

—

—

Rese- och traktamentspenningar ....................................................................................

—

—

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.........................................................................

Tionde hufvudtitéln.

Flottans pensionskassa:

Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar .................................

270,000

—

Till pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap...............................................

höjning 1905 till 166,500.

66,500

~

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå .........................■.....

Allmänna indragningsstaten:

78,000

höjning 1904 till 1,990,752 och 1905 till 2,019,817; föreslagen höjning 1906 till 2,109,887

Extra ordinarie staten.

1,800,652

Åttonde hufvudtitéln.

Till bestridande af kostnaderna för viss utredning rörande ecklesiastika boställen..................

—

—

Nionde hufvudtitéln.

Till resekostnader vid domäuförvaltningen........................................................................

40,455

—

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar ....................................

50,000

Tionde hufvudtitéln.

För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner...

1,540,000

—

Anmärkning, Här ofvan hafva ej medtagits andra anslag än sådana, som i 1905 års riksstat finnas uppförda
hvarjämte ej heller ansetts nödigt meddela uppgifter om anslagen till dyrtidstillägg.

Bristbeloppen äro hämtade ur det från trycket utgifna »Kapitalkonto till rikshufvudboken» för de år,
perioden omfattar.

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

33

Anslag.

År 1900.

År 1901.

År 1902. År 1903.

|

50,000!—!

50,000! —

110,000

__

240,000

—

240,000*-

240,000

90,000

—

90,000

-''

90,000:-

90,000

40,000

—

75,000

—

75,000-

75,000

150,000

—

150,000

—

150,000;-

150,000

80,000

__

41,360

__

41,360 —

41,360

1,500

—

798

—

798!—

798

23,066

—

15,948

—

16,035 —

16,029

200,000

—

200,000

"

200,000! -

i

200,000

15,000

15,000

15,000! -

15,000

30,000

—

30,000

—

30,000|—

30,000

75,000

—

75,000

-

75,000i —

75,000

—

—

43,598

43,598!—

43,598

_

—

31,639

—

31,639 —

31,639

—

16,601

—

16,651 —

16,736

Brister.

270,000— 270,000

66,500] I 66,500

j %

78,000]- 78,000

! 1,800,6521—11,800,652

270,000
66,500

-] 78,000

-11,800,652

270,000

66,500

78,000

1,938,169

10,527

50,000|-

1,540,000! •

40,585

50,000

1,540,000

40,585

50,000

10,000 —

40,585-

50,000!-

1,540,000!—i 1,540,000!-

År 1899. j

År 1900

I

År 1901.

År 1902.

År 1903.

27,300

33,525]

_|

35,325

I

47,262

so

54,225

-

139,300

-1

150,212]

50

—

—

97,838

1 2 |

57,975

-!

7,770

—

15,840j

—

2,315

—

84,510

— i

88,314

30

4.111

40,

17,874!

3 5

•-

—

3,876

981

9,857,

96

42,975

--

—

—

—

88,825

—

25,062

50

49,905

58

53,352|9i

36,995

65

35,726

18

84,335

63

7,422

11

9,326

35

5,129

36

5,287

61

4,675

05

23,313

76

44,330

88

31,941

75

30,784

20

37,874

-:

19,800

11,750

8,150

"

2,750

1,625

8,880

10,520

18,045

18,855

24.440

—

11,294

81

—

—

_

—

3,396

45

56,475

97

—

160,089

0 5

—

—

196,923

0 5

—

—

—

—

3,518

64

660

3 3

4,231

14!

_

—

—

—

41.000

59

44,859

66

38,119

83

■

23,145

17

13,712

44

26,963

6 6 |

41,970

3 6

56,550

81

30,000

30,000

94,015

83

96,385

50

72,823

—

76,473

—

76,455

50

14,000

—

17,000

—

18,000

—

20,000

—

22,000

—

347,281

96

380,562

11

356,627

57

360,455

85

292,159

89

—

—

—

—

-

5,953

5 7

1,176

I17

8,224

66

8,582

,16

—

1

1

14,881

74

:

6,516

8 2

310,000

!—

334,654

13

389,560

! 71

348,300

62

537,991

18

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. Åfd. 49 Häft.