Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ank. till Riksd. kansli den 14 mars 1905 kl. 2,3 o e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. JKaj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående personalen vid statens
järnvägar.

(R. A.)

l:o.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har inrättande af
Knngl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva ny.a tUnster
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar må pfrnväglT.
uppföras arfvoden till ytterligare två notarier, samt att den ena af dessa
tjänstemän må anställas redan under år 1905.

Af det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 januari 1905 inhämtas, att chefen för
civildepartementet vid föredragning af detta ärende anfört följande:

»I undeidanig skrifvelse den 28 november 1904 har järnvägsstyrelsen
gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af nådig proposition
rörande inrättande af nya tjänstebefattningar med fast arfvode vid statens
järnvägar.

I sådant hänseende hemställer styrelsen till en början om anställande
af en notarie å förrådsbyrån vid maskinafdelningen.

Innan jag öfvergå!'' till att redogöra för järnvägsstyrelsens förslag
härom, tillåter jag mig erinra därom, att enligt den af Eders Kungl.
Maj:t den 15 oktober 1897 för järnvägsstyrelsen med underlydande
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 24 Höft. (N:o 36.) " 1

1. Notariebefattning
å
förrådsbyrån.

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

distriktsförvaltningar utfärdade instruktion lydde under maskinafdelningen
två byråer, nämligen

maskinbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör, en bj-råingenjör,
en notarie, Indika tillika tjänstgjorde jämväl å förrådsbyrån,
ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje
år fastställdes, samt

förrådsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör och en
byråingenjör samt kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten
för hvarje år fastställdes.

De maskinbyrån tillkommande göromål voro: att tillhandagå öfverdirektören
vid beredning af ärenden, som rörde maskinväsendet och
verkstädernas enhetliga förvaltning; att utföra ritningar och beräkningar
för den rullande materielens konstruktion; att med afseende å protokollsföring
samt uppsättning och expediering af skrifvelser i maskinärenden
fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i
fråga om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar,
ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen skulle å
byrån förvaras; att kontrollera tillverkningen af all rullande materiel
för statens järnvägars räkning äfvensom enligt styrelsens bestämmande
närmast utöfva den tillsyn öfver de enskilda järnvägarnas rullande
materiel, som ålåge styrelsen; samt att granska alla till byrån inkommande
tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande
anmärkningar.

Förrådsbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som rörde förrådsväsendet; att med afseende å protokollsföring
samt uppsättning och expediering af skrifvelser i förrådsärenden
fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme banbyrån i fråga om
banärenden; att vårda alla kontrakt och andra handlingar, modeller,
och profver, som enligt arbetsordningen skulle å byrån förvaras; att
granska alla till byrån inkommande rapporter och hos öfverdirektören
anmäla därvid förekommande anmärkningar; att verkställa fördelningen
distrikten emellan af de förrådsartiklar, som af styrelsen upphandlades;
att enligt styrelsens bestämmande verkställa inventeringar af distriktens
såväl hufvud- som filialförråd; samt att hafva tillsyn öfver de i styrelsens
lokaler befintliga inventarier.

I enlighet med Eders Kungl. Maj:ts af 1900 års Riksdag godkända
förslag blef maskinbyrån med 1901 års ingång delad i två byråer,
nämligen:

maskinbyrån med samma tjänstemän som förut, med för den där

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

3

anställda notarien ökad skyldighet att tjänstgöra jämväl å maskininspektionsbyrån,
samt

maskininspektionsbyrån med följande tjänstemän: en byrådirektör
samt ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i arfvodesstaten för
hvarje år fastställdes.

Göromålen mellan dessa båda byråer fördelades sålunda, att

maskinbyrån ålåg: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som rörde maskinväsendet och verkstädernas enhetliga förvaltning
och icke tillhörde maskininspektionsbyrån; att utföra ritningar
och beräkningar för den rullande materielens konstruktion; att med afseende
å protokollsföring samt uppsättning och expediering af skrivelser
i maskinärenden fullgöra motsvarande funktioner, som tillkomme
banbyrån i fråga om banärenden; att vårda alla kontrakt och andra
handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen
skulle å byrån förvaras; samt att granska alla till byrån inkommande
tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande
anmärkningar, samt

maskininspektörsbyrån: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen
af ärenden, som rörde inspektionen af rullande materiel; att
kontrollera tillverkningen af sådan materiel för statens järnvägars räkning;
att enligt styrelsens bestämmande närmast utöfva den tillsyn
öfver de enskilda järnvägarnas rullande materiel, som ålåge styrelsen;
att med afseende å protokollsföring samt uppsättning och expediering
af skrifvelser i maskininspektionsärenden fullgöra motsvarande funktioner,
som tillkomme banbyrån i fråga om banärenden; samt att vårda
alla handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen
skulle å byrån förvaras.

Järnvägsstyrelsen har nu meddelat, att, ehuru den å maskinbyrån
anställda notarien jämväl skulle tjänstgöra å maskininspektions- och
förrådsbyråerna, den ökning af göromålen inom järnvägsstyrelsens
maskinafdelning, som under senare åren uppstått, föranleda att notariens
å maskinbyrån verksamhet uteslutande tagits i anspråk för maskinbyråns
och maskininspektionsbyråns räkning, under det att notariegöromålen
å förrådsbyrån måst uppdelas mellan därstädes anställda byråingenjören
och bokhållaren. Emellertid hade göromålen särskild! å
förrådsbyrån i högst väsentlig grad ökats, beroende på dels utvidgning
af statsbanenätet och dels en koncentrering till förrådsbyrån af alla
upphandlingar, som kräfde likformig behandling för alla distrikt och
alla afdelningar, hvilket haft till följd, att dessa upphandlingar ökats i
värde från fyra miljoner kronor år 1897 till nio miljoner kronor år

2. Notaricbejattning
ä en
s. 1c. militärbyrå.

4 Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1903. Dessutom hade med hvarje år antalet leverantörer och antalet
handlande och industriidkare, som önskade åtaga sig leveranser, blifvit
allt större, hvilket medfört en betydlig ökning i korrespondens, hvarförutom
tjänstemännens å förrådsbyrån tid därigenom alltmer tagits i
anspråk för mottagande åt besökande, som önskade upplysningar i upphandlingsfrågor.

Den stora ökning i förrådsbyråns göromål med protokollsföring,
skrifvelsers uppsättande o. d., som af sagda anledningar blifvit en följd,
Iramginge af det förhållandet, att antalet från förrådsbyrån expedierade
skrifvelse!'' och meddelanden år 1898 utgjort omkring 1,300 och år
1904 syntes komma att uppgå till 2,700. Antalet till förrådsbyrån ingående
handlingar och skrivelser, oberäknadt sedvanliga rapporter, anmälningar
och rekvisitioner från distrikten, syntes under år 1904 komma
att uppgå till öfver 3,000.

Men äfven på annat sätt, än hvad antalet expeditioner utvisade,
hade göromålen å förrådsbyrån ökats, i det att utredningar af viktiga
förrådsärenden måste företagas och sammanställningar göras af upphandlingsmängder
och priser till ledning vid framdeles ifrågakommande
beräkningar i och för inköp.

Då en ökning af arbetskrafterna å förrådsbyrån således nu måste
anses vara nödvändig, hade järnvägsstyrelsen ansett det vara af vikt,
att en sådan fördelning af arbetena å nämnda byrå gjordes, att de
göromål, som vore af bokföringsnatur, komme att skötas af den å
byrån anställda bokhållaren, under det att notariegöromålen anförtroddes
åt en notarie, som särskildt anställdes för arbetena å förrådsbyrån,
genom hvilken anordning äfven byråingenjörens tid icke behöfde tagas
i anspråk för göromål, som vore lör hans befattning främmande.

Denna af järnvägsstyrelsen gjorda framställning finner jag mig
kunna biträda. Genom de i styrelsens skrifvelse angifna sakförhållanden,
såsom den af statsbanenätets inridning föranledda ökningen af
iörrådsbyråns göromål, upphandlingarnas koncentrering till samma byrå,
utredningar af viktigare förrådsärenden in. m., anser jag ådagalagdt,
att den föreslagna nya befattningen är af behofvet påkallad.

Järnvägsstyrelsen har vidare hemställt om inrättande af en notariebefattning
å en ifrågasatt militärbyrå inom styrelsen.

I afseende härå tillåter jag mig erinra, hurusom järnvägsstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 4 mars 1904 framlagt förslag om anstå!-

Statsutskottets Utlåtande N:o 36. 5

laude, af militära biträden i distriktsförvaltningarna samt inrättande af
en militärbyrå inom styrelsen.

Enligt hvad styrelsen i denna och sin förberörda underdåniga
skrifvelse af den 28 november 1904 meddelat, blef, i syfte att åstadkomma
samarbete mellan järn vägsförvaltningen och generalstaben, den
24 december 1890 en officer beordrad att i enlighet med en af chefen
för generalstabens kommunikationsafdelning utarbetad plan tjänstgöra
vid statens järnvägar från början af år 1891. Sedan dess och intill år
1901 har hvarje år en officer beordrats till dylik tjänstgöring, och då
denna tjänstgöring vanligen räckt två år för hvarje officer, däri inräknad.
den tid de hafva att göra trupptjänst, hafva sålunda i regeln
tv.å officerare årligen tjänstgjort vid statens järnvägar. Med ingången
af åi 1901 har antalet af de beordrade officerarna ökats och numera
utgör det ar liga antalet samtidigt tjänstgörande officerare fyra. Dessutom
finnes för närvarande såsom e. o. tjänsteman hos styrelsen tills
vidare anställd en officer för handläggning af ärenden rörande militära
transporter, tidtabeller m. m. Tjänstgöringen består af dels s. k. allmän
järnvägstjänst, dels tjänstgöring vid statens järnvägsbyggnader, dels
handläggande af militära transportärenden inom styrelsen.

Den allmänna järnvägstjänsten, som i allmänhet plägar föregå
tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader, fullgöres vid distriktens
trafik-, ban- och maskinafdelningar samt omfattar i regeln en tid af
12 månader. Under denna tid skall officeren inhämta grunderna för
den praktiska linjetjänsten med särskild hänsyn till de militära transporternas
behof.

Tjänstgöringen vid statens järnvägsbyggnader omfattar i regeln
två månader samt afser att bibringa vederbörande kännedom om grunderna
för järnvägars anläggande med därtill hörande provisoriska anordningar
för tillfällig trafiks upprätthållande såsom uppförande af lastkajer,
utläggande af mötesspår, öfverbroande af vattendrag in. m.

Handläggningen af militära transportärenden inom styrelsen försiggår
å styrelsens trafikafdelning och omfattar en tid af minst fem
månader. Denna tjänstgöring afser såväl deltagande i de allmänna
tidtabells- m. fl. arbeten, hvilka förekomma inom trafikbyrån, som i
synnerhet biträde vid de militära transportärendenas handläggande å
trafikafdelningen. Till arbeten af sistnämnda slag hör ock biträde vid
förberedelserna för ifrågakommande större fälttjänstöfningar.

Erforderliga detaljbestämmelser för officerarnes tjänstgöring lämnas
dels af vederbörande järnvägsbefäl, dels af chefen för generalstabens
kommunikationsafdelning.

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Ersättning till sålunda kommenderad officer utgår, enligt från
arméförvaltningen lämnad uppgift, på följande sätt:

lön

A. Vid garnisonerade trupper:

7 . . från vederbörande truppförbands aflönings- och in iagaflomng

, kvarteringsmedei
inkvartering)

samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands förläggningsort
från anslaget till rese- ocli traktamentspenningar,

traktamente efter resereglemente under de första 8 dagarna samt
därefter

traktamente efter aflöningsreglementets tariff bil. A.

B. Vid icke garnisonerade trupper:

l°nir , n. . I från vederbörande truppförbänds aflönings- och
half dag aflöning '' - -

inkvartering

i inkvarteringsmed el

samt vid tjänstgöring utom eget truppförbands
tjänstgöringsområde från anslaget till rese- och
traktamentspenningar,

traktamente efter resereglementet under de första 8 dagarna

samt därefter

traktamente efter aflöningsreglementets tariff bil. A.

Enligt nämnda tariff utgör detta traktamente för löjtnant, hvarom
här är fråga, 3 kronor.

Dessutom har af järnvägsmedel utgått 3 kronor om dagen vid
tjänstgöring i styrelsen'' samt 2 kronor om dagen vid tjänstgöring å

linjen och vid byggnaderna.

Förutnämnda såsom e. o. tjänsteman anställda officer har därför,
likaledes af järnvägsmedel, uppburit ett årligt arfvode af 2,400 kronor.

Af den redogörelse, som järnvägsstyrelsen i sin imderdåniga
skrifvelse den 4 mars 1904 lämnat angående uppkomsten af det däri
framlagda förslaget om anställande af militära biträden i distriktsförvaltningarna
samt inrättande af en militärbyrå inom styrelsen, inhämtas

följande.

Efter framställning af chefen för generalstaben hade under tiden
6 februari—7 mars 1901 en af tjänstemän vid statens järnvägar och
generalstabsofficerare sammansatt kommitté sammanträdt för att granska

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

7

och uttala sig angående ett inom generalstabens kommunikationsafdelning
utarbetadt förslag, som, bland annat, åsyftat att, utöfver hvad
dittills ägt rum, utveckla samarbetet mellan järnvägsstyrelsen och generalstaben.
Kommitténs betänkande, som från chefen för generalstaben
öfverlämnats till chefen för järnvägsstyrelsen, hade innehållit, bland
annat, ett motiveradt uttalande till förmån för inrättande af en militärbyrå
inom järnvägsstyrelsen.

Kommitterade hade därvid framhållit nödvändigheten af en del
rent järnvägstekniska arbeten, som ej vore af den tillfälliga beskaffenhet
eller ringa omfattning, att utförandet kunde ske af en kommitté eller
lämpligen påläggas någon af de dåvarande byråerna inom järnvägsstyrelsen.
Då ifrågavarande arbeten fordrade noggrann sakkännedom
samt på grund af sin natur icke borde öfverlämnas åt andra än för
ändamålet särskildt lämpliga personer, hade kommitterade såsom ett af
de mest brännande och viktiga spörsmål, som underställts deras pröfning,
upptagit frågan om inrättande för ifrågavarande ändamål af ett
särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, i all synnerhet som ett sådant
organ vore en ovillkorlig förutsättning för genomförandet af flertalet
af kommitterade förordade organisationsåtgärder och arbeten. Kommitterade
uttalade därför på det kraftigaste såsom samtligas enhälliga och
bestämda åsikt,

att, därest mobilisering, strategisk uppmarsch och koncentrering
skulle, såsom sannolikt blefve fallet, komma att följa hastigt efter
hvarandra, järnvägarne icke vore tillräckligt förberedda för att på ett
tillfredsställande sätt kunna fylla de kraf, som i och för tillvaratagandet
af landets intressen af krigsledningen på dem måste ställas; samt

att de förberedelser, som för järnvägarna i berörda syfte erfordrades,
hufvudsakligen bestode i organisatorisk och systematiskt ordnande
verksamhet, hvars omfång och art med nödvändighet fordrade
inrättandet af ett särskildt organ inom järnvägsstyrelsen, förslagsvis
benämndt militärbyrå.

I skrifvelse den 28 maj 1902 hade järnvägsstyrelsens chef besvarat
generalstabschefens skrifvelse och därvid framhållit, att, ehuru han
för det dåvarande ansett sig icke kunna, i hvad på honom ankomme,
biträda förslaget om inrättande af en militärbyrå enligt kommitténs
förslag, han likväl vore villig att befrämja vidtagandet af andra anordningar,
som skulle kunna aflägsna de svårigheter, hvilka järnvägsförvaltningen
obestridligen hade att bekämpa i fråga om utförande af militära
transporter.

Sedermera upptog chefen för generalstaben i skrifvelse den 28

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

december 1903 ånyo frågan och anhöll, att järnvägsstyrelsen ville taga
under ompröfning ett i skrifvelsen framställe^ förslag till genomförande
af ett dylikt samarbete.

Detta förslag afsåg, att dels hvardera af de fem distriktsförvaltnin
garna skulle förses med en i fred anställd militärassistent, hvilken
skulle vara officer af subalternofficers grad och för handläggning af
militära transportärenden beordras till tjänstgöring i vederbörande förvaltning,
dels ock under järnvägsstyrelsens trafikafdelning skulle för
beredning och behandling af militära transportärenden inrättas en militärbyrå,
bestående af en första militärassistent med byrådirektörs befogenhet,
som skulle vara kapten vid generalstaben, en andra militärassistent,
en notarie eller aktuarie samt kontors skrifvare till erforderligt
antal.

I skrifvelse den 4 mars 1904 biträdde järnvägsstyrelsen i hufvudsak
detta förslag och åberopade därvid, bland annat, följande.

Då vissa delar af arbetet inom generalstabens kommunikationsafdelning
visat sig förutsätta den speciella kännedom om lokomotivens
användning och personalens tjänstgöringsförhållanden m. m., som endast
kunde förefinnas inom de lokala linjeförvaltningarna, hade under år
1903 hos järnvägsstyrelsen gjorts framställning under hand af chefen
för kommunikationsafdelningen om medgifvande, att vissa af de till
uppmarschtransporterna hörande handlingar i fråga om lokomotiv- och
personalturer finge utarbetas med biträde af distriktsförvaltningarna
vid andra, tredje, fjärde och femte distrikten. Denna framställning
hade bifallits, och arbetet utförts i Göteborg, Malmö, Östersund och
Luleå. Därvid hade konstaterats, ej mindre att ifrågavarande handlingar
vore af den art, att de med nödvändighet kräfde en på såväl personsom
lokalkännedom grundad teknisk bearbetning inom vederbörande
trafikdistrikt, än ock att distriktsförvaltningarna vore lämpliga för lämnande
af biträde vid dylikt arbete.

Likaledes hade vissa omständigheter inträffat, som vore af den
natur, att frågan om inrättande af ett särskildt organ inom statsbanornas
centralförvaltning för tillgodoseende af de militära transporternas
kraf syntes styrelsen böra ånyo tagas under ompröfning. Sålunda hade
Riksdagen beviljat anslag, som satte krigsstyrelsen i stånd att årligen
anordna större fälttjänstöfningar förutom de äfvenledes årligen inom
arméfördelningarna förekommande. Denna omständighet komme gifvetvis
att medföra en afsevärd ökning i de af styrelsen handlagda militära
transportärendena. Vidare hade från ingången af år 1903 börjat tilllämpas
en ny mobiliseringsplan med förkortade mobiliseringstider, på

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

9

grund hvaraf svårigheten att utföra transporterna såväl under mobiliserings-
som uppmarschtiden hlifvit skärpt och därigenom en fullständigare
och mera planmässig bearbetning af transportplanerna nödvändiggjorts.
Därtill komme slutligen, att större omarbetningar af transportplanerna
förestode under öfvergångsåren först 1905 och sedan 1907,
och syntes jämväl dessa arbeten påkalla inrättandet af en för ändamålet
med erforderligt antal sakkunniga arbetskrafter utrustad särskild byrå
inom styrelsen.

Beträffande de kostnader, som skulle drabba statens järnvägar på
grund af anställandet af militärassistenter vid distriktsförvaltningarna,
hade chefen för generalstaben beräknat dessa till 400 kronor om året
för hvarje dylik assistent eller sammanlagdt till 2,000 kronor om året
för fem assistenter.

Lön, dagaflöning och inkvartering skulle nämligen fortfarande till
officerarna i fråga utgå från fjärde hufvudtiteln, och nyssnämnda belopp
skulle utgöra den rese- och traktamentsersättning, som generalstabscbefen
ansett böra af järnvägen utbetalas för militärassistents resor
från Stockholm, hvarest hans tjänstgöringsområde skulle vara förlagdt,
till vederbörande distriktsförvaltnings hufvudort och åter till Stockholm.

Kostnaderna för den föreslagna militärbyrån hade af chefen för
generalstaben i genomsnitt för år beräknats sålunda:

första militärassistenten:

lön ............................................................................................... kr.

dagaflöning, i genomsnitt per år 310 dagar, å 4 kr...... „

inkvartering .............................................................................

rese- och traktamentsersättning, förslagsvis ............ ,,

andra militärassistenten:

lön .............................................................................................. kr.

half dagaflöning, i genomsnitt per år 260 dagar å kr. 1: 50 „
arfvode,, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar ,,

inkvartering ...... „

rese- och traktamentsersättning (arfvode), förslagsvis ..

notarie eller aktuarie, lön ..........................................

skrifbiträde och expenser ............................................ „

Summa kr. 13,860: —

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft.

3,400: —
1,240: —
500: —
600: —

1,500: —
390: —
390: —
400: —
600: —

3,000: —
1,840: -

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Beträffande dagaflöningen både beräknats, att första militärassistenten
skulle under sin treåriga kommendering som sådan beordras
till trupptjänst en gång för en tid af omkring fem månader, samt att
andra militärassistenten under sin likaledes treåriga kommendering
skulle beordras till trupptjänst två gånger, d. v. s. under sammanlagdt
omkring tio månader.

Af sammanlagda kostnaden för byrån skulle följande utgiftsposter
utgå af järnvägsmedel, nämligen:

rese- och traktamentsersättning för första militärassistenten kr. 600: —
arfvode, motsvarande half dagaflöning under 260 dagar

för andra militärassistenten .........................................

rese- och traktamentsersättning för densamma ..................

lön åt notarien eller aktuarie!) ...............................................

kostnad för skrifbiträde in.

it

m.

390

600

3,000

1,840

Summa kr. 6,430

Jag tillåter mig här påpeka, att beräkningen, hvad militärbyrån
beträffar, grundar sig på den förutsättningen, att andra militärassistenten
skulle innehafva löjtnants af första klassen grad och tillhöra icke
garnisonerad trupp. Skulle officer af annan grad beordras till dylik
tjänst, blefve lönen ändrad i förhållande därtill, likasom, ifall han tillhörde
garnisonerad trupp, liel dagaflöning komme att, i likhet med för
första militär assistenten, utgå från fjärde hufvudtitelns anslag.

Mot beräkningen och fördelningen af kostnaderna hade järnvägsstyrelsen
intet annat att erinra än att upptagna belopp i rese- och
traktamentsersättning samt arfvode, motsvarande half dagaflöning under
260 dagar, åt andra militärassistenten icke syntes komma att utgå
förrän i samband med upphörandet af den tjänstgöring, som för närvarande
förrättades af den vid trafikbyrån i egenskap af e. o. tjänsteman
anställda officer.

Enär den notarietjänst, som skulle inrättas å militärbyrån, vore
förenad med s. k. fast arfvode och dess upptagande på ordinarie stat
förty icke kunde ske, förrän Riksdagen därom beslutat, syntes befattningen,
intill dess detta kunde ske, kunna uppehållas på extra stat.

Öfriga omkostnader för statens järnvägar i fråga om såväl militärbyråns
anordnande som distriktsförvaitningarnas förseende med militärassistenter
vore af natur, att desamma kunde af Eders Kuugl. Maj:t
beviljas att utgå af järnvägsmedel.

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

11

På grund däraf hemställde styrelsen, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes förklara,

beträffande militära biträden i distriktsförvaltningarna:
att för handläggning af militära transportärenden vid de olika
distriktsförvaltningarna skulle, i den mån för ändamålet lämpliga officerare
vore att tillgå, anställas officerare af subalternofficers grad, i sin
egenskap af militära biträden i förvaltningarna benämnda militärassistenter,
en för hvarje förvaltning,

att militärassistent i distriktsförvaltning skulle tills vidare af Eders
Kungl. Maj:t beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för
generalstaben, afgåfves af styrelsen,

att dylik militärassistent, som emellertid endast vid tillfällen, då
hans biträde ansåges erforderligt, skulle tjänstgöra i förvaltningen,
skulle af styrelsen efter anmälan hos chefen för generalstaben inkallas
till dylik tjänstgöring, samt

att det ålåge militärassistent, som sålunda inkallats till tjänstgöring:
att biträda distriktschefen vid beredandet af de ärenden, som anginge
järnvägarnas inom distriktet trafikerande och användande för militära
ändamål såväl i fred som i krig; att biträda distriktschefen vid bearbetandet
af de militära transportplaner och öfriga militära transporthandlingar,
som från styrelsen öfverlämnades till distriktsförvaltningen;
samt att, enligt anvisning af distriktschefen, lämna tjänstemän vid distriktet
erforderliga upplysningar angående uppmarschtransporterna, samt
beträffande militärbyrå inom järnvägsstyrelsen:

att för handläggning af militära transportärenden inom järnvägsstyrelsen
skulle upprättas en militärbyrå, hvilken det skulle åligga:
att tillhandagå öfverdirektören vid trafikafdelningen vid beredningen
af ärenden, som anginge järnvägarnas trafikerande och användande för
militära ändamål såväl i fred som i krig; att förvara och vårda de militära
transportplaner och transporthandlingar, som från generalstaben
till styrelsen öfverlämnades eller inom byrån utarbetades; att underkasta
dessa planer erforderlig bearbetning; samt att årligen, enligt
styrelsens bestämmande, revidera de i distriktsförvaltningarna förvarade
mobiliserings- och öfriga militära transporthandlingar,
att vid militär byrån skulle tjänstgöra

en kapten vid generalstaben såsom första militärassistent med byrådirektörs
befogenhet,

en annan officer på stat såsom andra militärassistent och första
militärassistentens närmaste man,

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

att såväl första som andra militärassistenten skulle af Eders Kungl.
Maj:t tillsvidare beordras på förslag, som, efter samråd med chefen för
generalstaben, afgåfves af styrelsen,

att vid förfall för första militärassistenten andra militärassistenten
skulle, där ej styrelsen annorlunda förordnade, inträda såsom vikarie,
att militärassistent skulle åtnjuta semester såsom för officer på stat
vore stadgadt,

att vid militärbyrån skulle i öfrigt på extra stat anställas
en notarie och aktuarie samt
kontorsskrifvare till erforderligt antal,
att militärbyrån skulle träda i verksamhet den 1 maj 1904,
att med beordandet af andra militärassistent emellertid skulle anstå
intill utgången af förberörda såsom e. o. tjänsteman anställda officers
nuvarande tjänstgöring i styrelsen;

livarjämte styrelsen tillika anhållit om bemyndigande att af trafikmedel
få bestrida för ändamålet uppkommande kostnader.

Efter nådig remiss har chefen för generalstaben den 28 mars
1904 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och därvid, enär de af
järnvägsstyrelsen framställda förslagen såväl till anställande af militärassistenter
i distriktförvaltningarna som till inrättande af en militärbyrå
i styrelsen i sakligt hänseende till fullo öfverensstämde med af generalstabschefen
till styrelsen i skrifvelse den 28 december 1903 gjorda
framställningar jämte kostnadsberäkningar, tillstyrkt genomförandet af
de föreslagna organisationerna, hvilka syntes väl ägnade att åstadkomma
erforderligt samarbete mellan generalstaben och järnvägsmyndigheterna
samt sålunda tillmötesgå de stegrade klufven på härens krigsberedskap.

I sin nu föreliggande underdåniga skrifvelse den 28 november 1904
bär järnvägsstyrelsen framhållit, att, enär den föreslagna militärbyråns
verksamhet i afsevärd grad komme att omfatta utarbetande af förslag
till reglementen och andra författningar rörande militära transporter, den
blifvande notarien syntes böra vara af en för den formella bearbetningen
af dessa författningsförslag fullt kvalificerad, helst juridiskt bildad person.
Ehuru styrelsen emellertid icke ansåge sig böra uppställa besittandet
af juridisk bildning som ett formligt villkor för ifrågavarande befattnings
erhållande, komme styrelsen, att, därest befattningen i fråga blefve
inrättad, vid dess tillsättande taga vederbörlig hänsyn till de sökandes
kvalifikationer i nu förevarande afseende.

Vid beaktande af hvad sålunda förekommit synes det mig icke
kunna förnekas, att det samarbete mellan järnvägsstyrelsen och general -

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

13

staben, som erfordras för de militära transporternas planläggande och
utförande jämte därmed sammanhängande frågors behandling, behöfver
eu något fastare organisation än hvad de hittillsvarande förhållandena
innebära. Det förslag, hvarom nämnda båda myndigheter enat sig,
synes mig ej heller lämna anledning till några befogade anmärkningar.
Hvad särskild! angår den föreslagna byrån för handläggning af de militära
transportärendena inom styrelsen, synes inrättande af en sådan
byrå vara af ett för båda de med dessa ärenden sysselsatta myndigheterna
länge kändt behof påkalladt och därför böra med det snaraste
upprättas. Dess föreslagna sammansättning förefaller mig äfven vara
för ändamålet väl anpassad. De arbeten, som skulle komma att utföras
af denna byrå äfvensom af de föreslagna militärassistenterna i distriktsförvaltningarna,
äro uppenbarligen af största vikt ej blott för ett
ändamålsenligt ordnande af de numera ofta mycket stora pnilitärtransporterna
i fredstid utan än mer för att hålla järnvägarna beredda
för den utomordentligt betydelsefulla uppgift, som i händelse af krig
kommer att åligga dem.

De två militärassistentbefattningarna, liksom militär ässistentbefattningarna
i distriktsförvaltningarna, skulle emellertid icke uppföras å
järnvägsstyrelsens ordinarie stat. Af järn vägsmedlen skulle till dessa
befallningshafvande utgå ersättning allenast med dels rese- och traktamentsersättning
dels eventuellt arfvode, motsvarande half dagaflöning
under en del af året, för andra militärassistenten. Emot denna anordning
har jag icke heller något att erinra, och hvad Bom härför erfordras
lärer af Eders Kungl. Maj:t utanordnas af trafikmedlen. Af chefen
för landtförsvarsdepartementet, som förklarat sig benägen att understödja
järnvägsstyrelsens förslag, har jag inhämtat, att af de under
fjärde hufvudtiteln anvisade anslag medel finnas tillgängliga för bestridande
af de för ändamålet i öfrigt erforderliga kostnader.

Frågan om beredande af medel för bestridande af berörda uppdrag
torde således icke för närvarande och i detta sammanhang föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.

Detta är däremot förhållandet med den föreslagna notariebefattningen,
som skulle uppföras bland järnvägsstyrelsens öfriga ordinarie
tjänster. Den ifrågasatta militärbyråns verksamhet kommer, såsom
järnvägsstyrelsen älven angifvit, att i ganska afsevärd grad kräfva
biträde af en tjänsteman, som besitter nödiga egenskaper för ärendenas
formella bearbetning och behandling. Jag anser mig därför böra biträda
järnvägsstyrelsens nu ifrågavarande hemställan om inrättande af denna
befattning. Då det torde vara af vikt, att den föreslagna militärbyrån

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Beklädnad
material•
vakter.

får träda i verksamhet redan under innevarande år, lärer det böra föreslås,
att den notarie, som är afsedd för denna byrå, må anställas redan
samma år.»

Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning
till någon erinran från utskottets sida; och får utskottet därför hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, må medgifva, att i staten öfver fästa arfvoden
för personal vid statens järnvägar må irppföras arfvoden
till ytterligare två notarier, samt att den ena af dessa
tjänstemän må anställas redan under år 1905.

Kungl. Maj:t har vidare i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
medgifva,

att materialvakt må berättigas erhålla uniformspersedlar in natura
eller ock beklädningsersättning till visst årligt belopp, allt enligt reglemente,
som af styrelsen fastställes.

Af statsrådsprotokollet inhämtas, att järnvägsstyrelsen uti skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 28 november 1904 anmält, att de vid statsbanornas
förråd anställda materialvakter hos styrelsen gjort framställning
om erhållande af beklädnadsförmån, för hvilken framställning styrelsen
ansåge synnerligen giltiga skäl förefinnas. Det syntes nämligen
styrelsen vara af vikt, att dessa betjänte, hvilka utöfvade förmanskap
för de vid förråden anställda arbetare, genom uniform skulle kunna
åtskiljas från dessa såväl vid de tillfällen, då materialvakterna hade att
af varuleverantörer eller deras biträden mottaga varor till förråden,
som ock vid den beröring, hvari materialvakterna komme med andra
järnvägsbetjänte samt arbetare från lokomotivstall och reparationsverkstäder
vid utlämnande af förrådseffekter. Särskildt i sistnämnda fall
bidroge uniformen att åt deras tjänsteställning gifva den betydelse, som
vore nödvändig för upprätthållande af ordning och skick inom förrådets
lokaler.

Kostnaden för tillhandahållandet af uniform till materialvakterna
kunde beräknas till omkring 4,300 kronor om året.

Utskottet hemställer,

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

15

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

3:o.

Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar
må, med uteslutande ur samma stat af arfvoden till en stationsinspektor
och en underinspektör å första klassens station samt till två expeditionsföreståndare,
uppföras arfvode till en stationsinspektor å andra klassens
station.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen härigenom

anmäla.

4:o.

Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
medgifva,

att ett tillfälligt lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, må
under år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen anställda
kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars distrikt och ångfärja,
som åtnjuta en aflöning af 960 kronor eller därunder, med undantag
dock för den personal, som på grund af Kungl. Maj:ts bref den
22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning
i löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit från och
med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning, samt

att detta lönetillägg icke skall utgöra hinder för uppbärande af
vare sig särskildt tilläggsarfvode eller afiöningsförbättring, som enligt
gällande bestämmelser kan tillerkännas vissa tjänsthafvare, eller, därest
allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän och betjänte, sådant
dyrtidstillägg, hvilket dock icke får beräknas å förberörda lönetillägg.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 91) har herr F.
O. Berg i Göteborg hemställt, att Riksdagen, med ändring af hvad
Kungl. Maj:t i ärendet föreslagit, ville medgifva,

att ett tillfälligt lönetillägg af 120 kronor, för år räknadt, må under
år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen anställda
kontorsbiträden och de betjänte vid statens järnvägars distrikt och ångfärja,
som åtnjuta en aflöning af 960 kronor och därunder, med iakt -

Uteslutande
ur staten af
en stationsinspektor
d
första klassens
station m. m.

Tillfällig löneförbättring

för den lägst
aflönadc betjäningspersonal.

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 36,

tagande af att den personal, som på grund af Kungi. Maj:ts bref den
22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning
i löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit berättigad
till dylik .uppflyttning, endast erhålla 60 kronor; samt

att detta lönetillägg, på sätt. Kungl. Magt föreslagit, icke, skall
utgöra hinder för uppbärande af vare sig särskild! tilläggsarfvode eller
aflöningsförbättring, som enligt gällande bestämmelser kan tillerkännas
vissa tjänsthafvare, eller, därest allmänt dyrtidstillägg skulle tilldelas
statens tjänstemän och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke
får beräknas å förberörda lönetillägg.

Till statsrådsprotokollet i förevarande ärende har statsrådet och
chefen för civildepartementet till eu början erinrat, hurusom uti eu till
Kungl. Maj:t den 14 december 1903 inkommen skrift delegerade för
banvakterna, vagnsmörj ärna, lokomotiv- och vagnputsarna, kolvaktarna,
pumparna, station skarisförmännen, stationskarlarna och kontorsvaktarna
vid statens järnvägar anhållit, att enär nämnda järn vägspersonal tillkommande
aflöningsförmåner vore alldeles otillräckliga samt flertalet af
densamma, såsom innehafvande fri bostad, icke kunde komma i åtnjutande
af det utaf Riksdagen åt en del tjänstemän och betjänte beviljade
dyrtidstillägg, Kungl. Magt täcktes vidtaga åtgärder för att, intill
dess ny lönereglering genomförts, behöfligt tillfälligt lönetillägg blefve
dem tilldeladt eller, om detta icke kunde beviljas, dyrtidstillägg måtte
tilldelas jämväl dem af omförmälda grupper järnvägsbetjänte, hvilka
åtnjöte bostäder in natura.

Till följd af remiss hade järnvägsstyrelsen häröfver afgifvit utlåtande
af den 29 december 1903, som den 11 januari 1904 till civildepartementet
inkommit, därvid järnvägsstyrelsen, med öfverlämnande
af eu utaf banmästarna vid statens järnvägar gjord framställning om
löneförbättring, hemställt, att Kungl. Magt täcktes aflåta proposition
till 1904 års Riksdag om tilldelande af eu tillfällig löneförbättringunder
år 1904 af 60 kronor för hela året räknadt åt en hvar af de
betjänte vid statens järnvägar, Indika åtnjöte en aflöning af 960 kronor
eller därunder.

Enligt bref den 11 mars 1904 hade emellertid Kungl. Magt —
enär Kungl. Maj:t redan i den till 1904 års Riksdag aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof gjort framställning om beredande

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

17

åt ifrågavarande personal af dyrtidstillägg för år 1904 att utgå enligt
dittills följda grunder, och det icke syntes böra föreslås Riksdagen att
därutöfver för samma år anvisa ett särskildt lönetillägg att utgå efter
andra grunder — funnit omförmälda framställningar och styrelsens
därå grundade hemställan icke föranleda annan åtgärd, än att Kungl.
Maj:t anbefallde styrelsen att verkställa utredning och i god tid före
1905 års riksdag ankomma med yttrande, däri styrelsen hade att, med
angifvande för hvarje grupp af den ifrågavarande personalen af samtliga
de förmåner, af hvilka den enligt gällande lönestat vore i åtnjutande,
i ett sammanhang afgifva förslag, huruvida och i hvad mån extra tillägg
därutöfver borde tillkomma samma personal, hvarjämte Kungl. Maj:t
föreskref, att styrelsen vid afgifvande af detta yttrande skulle, med
särskild hänsyn till hvad i ärendet förekommit angående det olika värde,
hvartill den vissa af personalen tillkommande förmån af fri bostad och
vedbrand å olika orter borde uppskattas ej mindre i och för sig än
äfven i förhållande till det den öfriga personalen tillkommande inkvarteringsbidrag,
taga i öfvervägande, huruvida icke det lönetillägg,
som kunde ifrågakomma, borde sättas till olika belopp för olika orter.
Kungl. Maj:t hade äfven funnit godt förklara, att styrelsen ägde att,
i den mån så ansåges nödvändigt, för beredande redan under år 1904
af löneförbättring åt de svagast aflönade af den ifrågavarande personalen,
göra framställning om sådan personals uppflyttniug i högre
löneklass, såvidt sådan uppflyttning vore med de af Riksdagen godkända
aflöningsbestämmelser förenlig.

På grund af nämnda bemyndigande hade stj^relsen den 20 maj
1904 till Kungl. Maj:t ingått med framställning om uppflyttning i högre
löneklass af viss personal vid statens järnvägar; och hade Kungl. Maj:t,
med bifall till styrelsens sålunda gjorda framställning, genom bref
den 22 juni 1904 funnit godt medgifva sådan ändring i de för
år 1904 t fastställda arfvodes- och kostnadsstater vid statens järnvägar
och för Örebro—Svartå järnväg, att den personal vid dessa järnvägar,
som enligt nämnda stater eljest skolat under år 1904 åtnjuta arfvode
efter 17:de och 16:de klasserna, äfvensom de stationskarlar å I—III
klassens stationer och å öfriga stationer norr om Krylbo samt de i
Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom norr om Krylbo stationerade
banvakter, lokomotivputsare, vagnputsare, pumpare och kolvakter, hvilka
eljest skolat under år 1904 åtnjuta arfvode efter 15:de klassen, finge,
räknadt från och med den 1 januari 1904, uppflyttas i närmast högre
löneklass.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Raft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande N;o 36.

Till åtlydnad af Kungl. Maj:ts i brefvet den 11 mars 1904 meddelade
befallning hade järnvägsstyrelsen i skrifvelse den 28 november
1904 afgifvit utredning och förslag i fråga om tilldelande af extra
lönetillägg åt den i samma kungl. bref angifna personal.

Innan departementschefen redogjort för styrelsens hemställan
härutinnan, har han, beträffande den reglering af aflöningsförmånerna,
som för ifrågavarande grupper järnvägsbetjänte under den senaste tiden
förekommit, erinrat följande.

Jämlikt förnyade aflöningsreglementet för ämbets- och tjänstemän
samt betjänte vid statens järnvägstrafik den 23 oktober 1874 hade
aflöningen för år utgått till

vid styrelsen

vaktmästare.................................... med lägst 540 kr. och högst 900 kr.

samt vid distrikten

öfverkonduktör och konduktör

. med

lägst

720

kr.

och

högst 1,500

kr

stationsmästare ............................

:»

720

»

))

»

1,500

materialvakt..................................

»

»

600

»

»

900

»

vagnförman ..................................

»

»

600

y>

»

»

1,080

banmästare ..................................

»

»

600

»

»

»

900

»

eld are...........................................

»

720

»

))

>)

1,080

»

packmästare..................................

))

600

»

»

900

))

stationskarlsförman...................

»

»

240

»

900

»

portvakt vid hufvudstation .....

»

. »

600

»

»

»

960

»

vaktmästare ..................................

»

»

240

»

))

»

900

»

vagnsmörj are ..............................

»

240

»

»

»

660

»

lokomotivputsare ........................

»

»

240

»

»

y>

720

»

vagnputsare .................................

»

»

240

»

)>

»

720

pumpare ....................................

))

»

240

»

»

720

»

kolvakt........................................

»

2>

240

»

»

720

»

portvakt ......................................

»

))

240

»

y>

900

»

stationskarl .................................

»

))

240

»

))

»

660

»

ban-, bro- eller grindvakt ......

»

))

240

»

»

540

»

kontorsvakt .................................

»

))

240

»

»

600

Arfvodet till ban-, bro- eller grindvakt, hvilka samtliga benämningar
sedermera vid löneregleringen år 1897 sammanfattades i benämningen
banvakt, kunde för vakt vid rörliga broar under seglationstiden
ökas med ett tilläggsarfvode af högst 20 kronor i månaden.

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

19

Sedan Kungl. Maj:t genom bref den 31 december 1891, med
afseende å de förändrade förhållanden, som inträdt sedan gällande
aflöningsreglemente fastställts, anbefallt järnvägsstyrelsen att inkomma
med förslag till nytt aflöningsreglemente för personalen vid statens
järnvägar, hade styrelsen i skrifvelse den 26 november 1892 afgifvit
dylikt förslag, hvari styrelsen af uppgifna orsaker hemställt om vissa
förbättringar i förberörda gruppers aflöningsförhållanden äfvensom om
upptagande af några nya grupper.

Styrelsens hemställan hade jämväl till väsentligaste del vunnit
tillslutning från 1893 års järnvägskommittés sida, och i den af Kungl.
Maj:t till 1897 års Riksdag aflåtna proposition angående lönereglering
för personalen vid statens järnvägar hade kommitténs förslag beträffande
nu ifrågavarande betjäntes aflöningsbelopp upptagits oförändradt.

Enligt detta förslag hade de förutvarande tre lägsta arfvodesklasserna,
240—360 kronor, borttagits såsom omöjliga att dåmera
tillämpa. Vidare hade kontorsvakter, banvakter och stationskarlar ansetts
böra tilldelas ett begynnelsearfvode af 480 kronor d. v. s. näst lägsta
klassen. I likhet med kontorsvakterna hade banvakterna föreslagits
till erhållande af ett slutarfvode å 600 kronor, hvarjämte banvakt under
förut nämnd förutsättning skulle kunna erhålla ett tilläggsarfvode efter
60 å 120 kronor för år. Berörda slutarfvode å 600 kronor hade banvakt
redan förut fått i vissa fall uppbära. Med anledning af därom utaf
Kungl. Maj:t gjord framställning hade nämligen 1892 års Riksdag medgilvit,
att af järnvägstrafikmedlen ett belopp af högst 12,000 kronor
finge under det kommande året, efter trafikstyrelsens bepröfvande,
användas till förhöjning i vissa fall af de vid statens järnvägstrafik
anställda banvakters löneförmåner utöfver det då medgifna högsta
arfvodesbeloppet, med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som af förhöjningen
komme i åtnjutande. Detta Riksdagens medgifvande hade
sedermera förnyats hvarje år till och med 1896.

För kolvakter, pumpare, vagn- och lokomotivputsare äfvensom
vagnsmörjare hade såsom lägsta aflöning föreslagits 540 kronor, hvarjämte
vagnsmörjares maximiarfvode ansetts böra sättas till 780 kronor.

Minimiarfvodet för vaktmästare vid styrelsen hade föreslagits till
780 kronor och för vaktmästare vid distrikten till 600 kronor, hvarjämte
sistnämnda vaktmästares högsta arfvode ansetts böra utgå med
allenast 840 kronor. Dessutom hade upptagits en första vaktmästare
i styrelsen med fast arfvode, utgående med 800 kronor i lön och 300
kronor i tjänstgöringspenningar, därvid, liksom för öfriga vaktmästare

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

i styrelsen, för åtnjutande af fri bostad lönen skulle minskas med
150 kronor.

För portvakt, som vore anställd vid första klassens station eller
verkstad, hade högsta arfvodet satts till 960 kronor och lägsta arfvodet
till 660 kronor, hvaremot för öfriga portvakter arfvodet föreslagits till
lägst 540 och högst 720 kronor.

Hvad beträffade stationskarlsförmän hade lägsta arfvodet föreslagits
till 660 kronor och högsta arfvodet till 960 kronor. Därjämte hade
Kungl. Maj:t, i enlighet med hvad 1893 års järnvägskommitté förordat,
föreslagit, att stationskarlsförmän och stationskarlar skulle under vissa
förhållanden erhålla tilläggsarfvode, de förra efter 60 å 180 kronor och
de senare efter högst 60 kronor för år.

Packmästares arfvode hade ansetts böra höjas till lägst 720 och
högst 960 kronor för att ej blifva för lågt i förhållande till konduktörernas.

I eldarnas aflöningsförhållanden hade ingen förändring vidtagits,
hvaremot för hallmästare minimiarfvodet föreslagits till 780 kronor och
maximiarfvodet till 1,080 kronor.

För vagnförmän och materialvakter hade minimiarfvodet ansetts
böra höjas till 840 kronor, hvarjämte maximiarfvodet föreslagits för de
förra till 1,080 kronor och för de senare till 1,200 kronor.

Med materialvakt hade maskinister och trädgårdsmästare likställts.

I fråga om stationsmästarna hade föreslagits, att minimiarfvodet
skulle höjas för stationsmästare å sjunde klassens station till 780 kronor
och för stationsmästare å sjätte klassens station till 960 kronor, men
att däremot maximiarfvodet skulle sänkas för de förra till 960 kronor
och för de senare till 1,200 kronor.

Öfverkonduktörer och konduktörer hade ansetts böra, med bibehållande
af förut bestämd slutaflöning å 1,500 kronor, tilldelas ett begynnelsearfvode
af 840 kronor.

För öfverbanmästare, hvilken befattning, efter det Riksdagen bifallit
därom allåten proposition, inrättats genom kungl. bref den 1 juni
1877 med ett minimiarfvode af 720 kronor och ett maximiarfvode af
1,500 kronor hade aflöningen ansetts böra utgå med lägst 900 kronor
och högst 1,800 kronor.

Kontorsbiträdesbefattningarna, som utbrutits ur de lägre aflönade
stationsskrifvarnas klass, hade inrättats genom kungl. bref den 30 december
1885, då deras arfvoden bestämts till minst 600 och högst 1,080 kronor.
I fråga om arfvodena åt de manliga kontorsbiträdena hade föreslagits
den ändring, att desamma inom styrelsen, med bibehållande af begyn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

21

nelsearfvode af 600 kronor, skulle erhålla ett förhöj (It maximiarfvode
af 1,200 kronor. Därjämte hade i 1897 års förslag upptagits kvinnliga
kontorsbiträden med en aflöning af lägst 540 kronor och högst 840
kronor.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan om lönereglering för
personalen vid statens järnvägar hade i nu förevarande delar af Riksdagen
bifallits, dock med den ändring att Riksdagen, med anledning
af väckt motion i ämnet, bestämt banvakternas högsta arfvode till 660
kronor i stället för föreslagna 600 kronor, hvarvid Riksdagen dock
tillika bifallit förslaget om tilläggsarfvode åt banvakt.

Enligt det af Kungl. Maj:t sedermera den 15 oktober 1897 utfärdade
aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens
järnvägar hade alltså aflöningen utgått för år med belopp i öfverensstämmelse
med nu angifna bestämmelser.

Därjämte hade samtliga betjänte vid distrikten förklarats berättigade
att erhålla fri bostad jämte den därmed förenade förmånen af
fri vedbrand eller ock att uppbära hyresbidrag, utgörande tjugo procent
af arfvodet. Hvad vidkomme uppflyttningen i löneklass hade järnvägsstyrelsen,
på befallning af Kungl. Maj:t, fastställt allmänna grunder,
efter hvilka uppflyttningen af styrelsen hos Kungl. Maj:t föresloges och
hvilka grunder jämväl af Kungl. Maj:t i hvarje fall lämnats utan anmärkning.

Med anledning, bland annat, af förut omförmälda af Riksdagen
vidtagna förhöjning af högsta arfvodet för banvakter, hade sedermera
järnvägsstyrelsen föreslagit, att högsta arfvodet för stationskarl skulle
utgå med 720 kronor. Denna framställning hade bifallits af såväl
Kungl. Maj:t som 1898 års Riksdag.

Adel det förhållande att alltså, på sätt förut nämnts, de stora grupperna
af lägre ban- och trafikbetjäning erhållit förhöjning med en
löneklass utöfver hvad ursprungligen ifrågasatts, hade Kungl. Maj:t, på
framställning af järnvägsstyrelsen, föreslagit 1899 års Riksdag, att samma
förmån måtte beviljas äfven den lägre maskinbetjäningen, nämligen
lokomotiv- och vagnputsare, pumpare och kolvakter, så att maximiarfvodet
för dessa betjänte komme att utgå med 780 kronor; och hade
denna framställning vunnit Riksdagens bifall.

De för närvarande gällande bestämmelser angående ifrågavarande
med arfvode efter klass aflönade betjäning sgrupp ers löneförmåner funnes
upptagna i det af Kungl. Maj:t den 3 maj 1901 fastställda förnyade
aflöningsreglemente för tjänstemän och betjänte vid statens järnvägar.

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

1 sin. förberörda skrifvelse af den 28 november 1904 har järnvägsstyrelsen,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelats, anfört
följande.

Enligt det af styrelsen i skrifvelse den 23 november 1904 afgifna
förslag till arfvodesstat för statens järnvägar för år 1905 uppginge
antalet betjäningspersonal med arfvode af 960 kronor och därunder
till ett sammanlagdt antal af 7,782, fördeladt på de olika befattningskategorierna
och aflöningsklasserna, på sätt närmare utvisades af en i
statsrådsprotokollet å sid. 142—145 intagen tabell I. Därjämte lämnades
äfven uppgift å antalet af den personal, som på grund af kungl.
brefvet den 22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass och icke heller
för år 1905 varit, enligt eljest tillämpade grunder, berättigad till dylik
uppflyttning. Berörda antal utgjorde 1,390.

De förmåner, af hvilka nu ifrågavarande grupper af järnvägspersonalen
eller vissa af dem enligt gällande lönestat vore i åtnjutande,
utgjordes af arfvode, tilläggsarfvode, bostad in natura eller hyresbidrag,
beklädnad in natura eller beklädnadsersättning, felräkningspenningar,
milpenningar samt särskild aflöningsförbättring för personalen inom V
distriktet.

Därjämte syntes böra omnämnas, att utöfver nämnda, de väsentliga
aflöningsförmånerna, jämväl en del andra förmåner af tillfällig beskaffenhet
tillgodokomme personalen i fråga, såsom premier, enligt af Kungl.
Maj:t fastställda bestämmelser, till betjänte, till följd af hvilkas hushållning
med materialier afsevärda besparingar i utgifterna för trafiken
åstadkommits, hvilka premier emellertid belöpte sig till jämförelsevis
högst obetydliga belopp, kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter
enligt närmare af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, samt begrafningshjälp
vid dödsfall i följd af olyckshändelse under tjänsteutöfning.

Jämlikt bestämmelserna i förnyade aflöningsregl em entet för tjänstemän
och betjänte vid statens järnvägar den 3 maj 1901 åtnjötes arfvode
efter klass af följande betjänte enligt följande reglering:

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

23

■

■

Lägsta arfvode.

Högsta arfvode.

i

,. i 1

Anmärkningar.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

A) inom styrelsen:

manligt kontorsbiträde ....................

15

600

7

1,200

) .

Åtnjuter vaktmästare fri bo-

vaktmästare ...................................

12

780

10

900

/ stad, skall lönen minskas

kontorsvakt ...................................

17

480

15

600

1 med 150 kr.

B) vid distrikten:

öfverbanmästare .............................

10

900

5

1,800

konduktör ...................................

11

840

6

1,500

stationsmästare å 6:e kl. station.........

9

960

7

1,200

trädgårdsmästare .............................

)

maskinist .....................................

11

840

7

1,200

materialvakt ..................................

J

vagnförman ....................................

11

840

8

1,080

banmästare.....................................

12

780

8

1,080

eldare ... .................... .................

13

720

8

1,080

I

manligt kontorsbiträde .....................

15

600

8

1,080

1

stationsmästare å 7:o kl. station........

12

780

9

960

packmästare ..................................

13

720

9

960

1

stationskarlsförman...........................

j

-

portvakt vid l:a kl. station eller vid

14

660

9

960

... ■ ''!1'' i

verkstad......................................

1

vaktmästare ...................................

15

600

11

840

. . J

kvinnligt kontorsbiträde.....................

16

540

11

840

vagnsmörjare .................................

16

540

12

780

lokomotivputsare ........... ..................

vagnputsare .....................................

16

540

12

780

! pumpare........................................

| kolvakt .........................................

| portvakt.........................................

16

540

13

720

stationskarl ....................................

17

480

13

720

1 banvakt ........................ ...............

17

480

14

660

| kontorsvakt ..................................

17

480

15

600

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Uppflyttning i löneltlass ägde rum enligt af styrelsen, pa befallning
af Kungl. Maj:t, fastställda allmänna grunder. Hvad beträffar ifrågavarande
personal, ställde sig löneförhöjningarna på följande sätt:

Befattning.

Begyn-

nelse-

arf-

vode,

kronor.

Årligt

arf

V 0

d e

af k

ronor

Anmärkningar.

540 600 660 720 780 840 900 96(1

1 ! 1 1 1 1 1

1,080 1,200 1,5001,800

föreslås, efter det arfvode enligt närmast lägre
vederbörande innehafts i följande antal

klass

år.

af

A. Inom styrelsen:

, ''

• '' .

Manligt kontorsbiträde .

600

—

2

2

2

2

2

2

2

3

—

—

780

2

3

480

o

g

B. Vid distrikten:

Ofverbanmästare .........

900

—

—

—

—

—

2

2

3

3

5

Konduktör ..................

840

—

—

—

—

—

2

2

3

3

5

—

Stationsmästare å 6:e

■■

klassens station.........

960

3

3

—

—

Trädgårdsmästare .........

840

2

2

3

3

—

—

840

2

2

3

3

Materialvakt ...............

840

_

_

—

—

—

—

2

2

3

3

_

■

''

Vagnförman ...............

840

2

2

3

—

—

<S. k. nattbanmästare erhålla!

Banmästare..................

780

—

—

—

—

—

2

2

3

3

—

| ett maximiarfrode af 900;

Eldare ......................

720

—

—''

2

2

2

3

5

—

— .

—

l kr.

Manligt kontorsbiträde .

600

—

—

2

2

2

2

2

2

3

—

—

—

Stationsmästare å 7:e

2

Packmästare ...............

720

_

_

_

_

2

2

3

5

_

_

_

__

Stationskarlsförman ......

660

_

—

—

2

2

3

3

5

_

—

—

> Y! . i

Portvakt vid l:a klassens

.....

station eller vid verk-

stad .......................

660

—

—

—

2

2

3

3

5

—

—

—

—

Vaktmästare ...............

600

—

2

2

3

O

O

—

—

—

—

—

—

Kvinnligt kontorsbiträde

540

—

2

2

2

2

3

—

—

—

—

—

—

V agnsmör jare............

540

—

2

2

3

3

Portvakt .....................

540

—

2

3

5

—

—

_

—

—

—

—

—

J

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

25

Befattning

Begyn nelse'' arf vode,

Ärligt arfvode af kronor

540 600^660 720J780 840 900 960 1,080 1,200 1,500| 1,800 Anmärkningar.

föreslås, efter det arfvode enligt närmast lägre klass af
vederbörande innehafts i följande antal år.

Lokomotivputsare

Vagnputsare.......

Pumpare............

Kolvakt .............

Stationskarl.

Banvakt

540

540

540

540

480

480

Kontorsvakt..... ...........1 480

2 3

Lokomotivputsare, vaguputsare,
pumpare och kolvakt
i Stockholm, Göteborg och
Malmö, äfvensom å stationer
norr om Krylbo begynna
med 600 kr. och erhålla
660 kr. efter 3 år, 720 kr.
efter ytterligare 3 år samt
780 kr. efter ytterligare 4 år.

Stationskarlar å I—III kl.
stationer äfvensom å stationer
norr om Krylbo begynna
med 540 kr. och erhålla 600
kr. efter 2 år, 660 kr. efter
ytterligare 3 år och 720 kr.
efter ytterligare 5 år.

Banvakter vid Stockholm,
Göteborg och Malmö äfvensom
å linjerna norr om
Krylbo begynna med 540
kr. och erhålla 600 kr. efter
4 år samt 660 kr. efter
ytterligare 5 år.

Tilläggsarfvode utginge till nu förevarande betjäningspersonal enligt
följande grunder:

Stationskarlsförman, hvilken tjänstgjorde såsom växel- eller magasinsförman
vid större station, kunde erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å
180 kronor för år.

Stationskarlar å I—III klass stationer kunde erhålla tilläggsarfvode
efter högst 60 kronor per år efter särskildt förslag för hvarje år.

Banvakt, hvilken tjänstgjorde såsom vakt vid rörlig bro, kunde
under seglation stiden erhålla ett tilläggsarfvode efter 60 å 120 kronor
för år.

Förmånen af fri lostad uti järnvägens egna eller i närheten af
tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda lägenheter kunde,
enligt 9 § i aflöningsreglementet, där styrelsen funne sådant vara för
järnvägstrafiken behöfligt, tillkomma följande kategorier af nu ifrågaBih.
till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 24 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

varande betjente vid distrikten, nämligen stationsmästare, maskinist,
materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjente
af lägre grad än: vid banafdelningen banmästare, vid maskinafdelningen
eldare och vid trafikafdelningen kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden gjorde sådant nödigt eller lämpligt, kunde
emellertid fri bostad i järnvägens egna hus tillkomma jämväl nu ej
nämnda betjänte vid distrikten.

Med fri bostad vore alltid vid statens järnvägar förenad förmånen
af fri vedbrand, enligt af styrelsen fastställd stat.

Ifrågavarande betjänte, så vidt de åtnjöte bostad in natura, hade
i allmänhet ett rum och kök åt sig upplåtna. I gällande, af styrelsen
utfärdade bränslereglemente hade bestämts, att i utfärdad bränslestat
för vederbörande distrikt skulle upptagas bränsle till boställen samt
bestämmas med hänsyn till hvad erfarenheten visat vara i följd af olika
klimat och lägenheternas beskaffenhet erforderligt, dock ej till större

belopp än hvad här angåfves, nämligen:

för banvaktstuga, bestående af ett rum och

kök..................................................................................... 15,2 kub.-m. barrved

för hvarje annat boställe per kakelugn eller

kamin under mildare klimat....................................... 4,3 kub.-m. löfved

per kakelugn eller kamin under hårdare
klimat samt i nya eller otillräckligt försedda rum 5,7 kub.-m. löfved
per köksspisel, i lägenhet med högst 3 boningsrum
utom köket................................................. 11,4 kub.-m. barrved.

Vid vedens mätning beräknades en vanlig vedfamn innehålla 3,8
kubikmeter.

De betjänte, hvilka ej åtnjöte fri bostad, ägde uppbära: hyresbidrag,
utgörande tjugo procent af arfvodet (fast arfvode jämte ålderstillägg
eller ock arfvode efter klass).

Enligt 11 § i aflöningsreglementet erhölle eldare, konduktör, stationsmästare,
vagnförman, kontorsbiträde, packmästare, portvakt, första
vaktmästare, vaktmästare och kontorsvakt, äfvensom öfverbanmästare,
banmästare, banvakt, vagnsmörjare, station skår! sförman och stationskarl
uniformspersedlar in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt
belopp, allt enligt reglemente, som af styrelsen fastställts.

I gällande beklädnadsreglemente, i hvilket af styrelsen bestämts,
hvilka uniformspersedlar skulle af hvarje grupp tillgodonjutas, hade i
12 § föreskrifvits, att beklädnadsersättning skulle utgå till följande
betjänte, nämligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

27

till öfverbänmä&tare och hallmästare... med 12 kronor i månaden,

till banvakt .............................................J

,, stationskarlsförman och stationskarl> med 10 kronor i månaden.

,, vagnsmörjare.......................................J

Felrälcningspenninga.r tillkomme af den nu ifrågavarande personalen

endast stationsmästarna.

De närmare grunder, efter hvilka felräkningspenningarna skulle
beräknas och utgå, hade fastställts i 10 § af gällande aflöningsreglemente
och 1 § i tilläggsbestämmelserna till aflöningsreglementet.

För att emellertid angifva några belopp, hvartill felräkningspenningar
uppginge, omförmäldes, att de stationsmästare vid I distriktet,
hvilka år 1903 åtnjutit aflöning af 960 kronor eller därunder, uppburit
felräkningspenningar, allt efter trafikens omfattning å olika stationer,
till följande belopp, nämligen kronor 48,46, 31,45, 25,03, 11,73 och 9,77.

Milpenningar tillkomme tågpersonalen i förhållande till den våglängd,
eu hvar under tjänstgöring å tåg tillryggalagt, samt enligt de
grunder, Kung!. Magt fastställt i 3 § af tilläggsbestämmelserna till
aflöningsreglementet.

O O

I fråga om beloppet af milpenningar, som tillkomme en hvar af
den tågpersonal, hvarom nu vore fråga, hade järnvägsstyrelsen låtit å
styrelsens milkontor uppgöra en å sid. 152 i statsrådsprotokollet införd
tabell II, utvisande maximi- och medelbeloppet för månad beträffande
hvarje kategori. Tabellen vore uppgjord med ledning af inkomna uppgifter
för första halfåret 1904. I afseende å densamma påpekades, att
milpenningarna växlade med jämförelvis betydliga belopp. Exempelvis
för konduktörer uppginge maximum vid 13:e sektionen Luleå—Gfellivarebanan
till 31 kronor 65 öre för månad och vid bandelen Uddevalla—
Skee till 12 kronor 24 öre.

Medeltalet af milpenningar för hela året 1904 uppginge, med beräkning
af lika belopp för sista halfåret som för det första, hvilken
beräkningsgrund syntes i det närmaste visa riktigt resultat, till följande
belopp:

för konduktörer....................................... kronor 192: —

,, packmästare ..................................... „ 204: —

„ eldare.................................................. „ 276: —

,, vagnsmörjare .................................... ,, 264: —.

Hvad vidkomma den särskilda aflöning sförbättring en för personalen
inom V distriktet, hade Kungl. Maj:t genom bref den 26 juni 1903,
med godkännande af Riksdagens därom fattade beslut, förklarat, att

*

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

styrelsen ägde att från och med år 1903 bereda inom statens järnvägars
V distrikt stationerade tjänstehafvare särskild aflöningsförbättring med
belopp, som, efter styrelsens bepröfvande i hvarje fall, finge bestämmas
för tjänstehafvare å den nya bandelen Gellivare—Riksgränsen till högst
tjugo kronor, för tjänstehafvare å bandelarna i öfrigt norr om Jörn
till högst tio kronor och för tjänstehafvare å bandelarna från och med
Jörn till Långsele till högst fem kronor, allt för månad räknadt, äfvensom
att denna aflöningsförbättring, därest allmänt dyrtid stillägg skulle
tilldelas statens tjänstemän och betjänte, icke skulle utgöra hinder för
uppbärande af sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke finge beräknas å
förberörda särskilda aflöningsförbättring. Denna särskilda aflöningsförbättring
utginge inom de olika zonerna med maximibeloppet till all
personal.

Slutligen hade Kungl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens
därom fattade beslut, för den lägre personalen å den statens järnvägar
tillhöriga ångfärjan, utan att densamma inordnades bland den öfriga
statsbanepersonalen, fastställt följande stat att från och med år 1904
tillämpas:

Befattning.

Arfvode e

Lägsta arfvode.

fter klass.

Högsta arfvode.

Klass.

Kr.

Klass.

Kr.

Förhandseldare .................... .......................................

13

720

9

960

Rorgängare..................................................................

14

660

9

960 :

Timmerman .............................................................

1 ,

14

660

10

900

J Matros........................................................................

15

600

11

840

I likhet med öfriga tjänstemän och betjänte vid distrikten, hvilka
ej åtnjöte fri bostad, ägde en hvar af färjans ordinarie personal att
uppbära hyresbidrag.

Ifrågavarande personal åtnjöte fri kost i enlighet med den för
besättningar å svenska handelsfartyg fastställda spisordning.

Ifrågavarande betjänte erhölle uniformspersedlar in natura enligt
reglemente, som af styrelsen fastställts.

För ifrågavarande personal vore i öfrigt tillämpliga gällande aflöningsreglementes
bestämmelser för annan distriktspersonal.

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

29

Eu å sid. 154—164 i statsrådsprotokollet införd tabell III innefattade
uppgift om de olika lönevariationerna beträffande hvarje särskild
grupp af ifrågavarande personal enligt statförslaget för år 1905.

Under de senare åren hade, på grund af Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut, den del af ifrågavarande personal, som icke åtnjöte bostad
in natura, erhållit dyrtidstillägg, beräknadt efter 10 procent å
kontanta arfvodet samt hyresbidraget, där sådant förekommit.

Oafsedt de under senare tider allt mer och mer ökade bostadshyrorna,
för livilka dyrtidstillägget varit afsedt att utgöra ersättning,
hade jämväl lefnadsomkostnaderna i öfrigt betydligt fördyrats; och på
denna grund hade järnvägsstyrelsen i förberörda utlåtande af den 29
december 1903 såsom sin åsikt uttalat, att det vore med billighet förenligt,
att staten lämnade ifrågavarande grupper af järnvägsbetjänte
ett väl behöfligt lönetillskott, att utgå tills vidare och till dess deras
löner undergått reglering.

Styrelsen hade icke anledning att frångå den af styrelsen sålunda
uttalade åsikten. Visserligen framginge af tabellen III, att för eu del
af ifrågavarande personal, särskild! tågpersonalen, aflöningsförmånerna
kunde uppgå till jämförelsevis höga belopp, men styrelsen ville i detta
hänseende framhålla, dels att tågpersonalen oftast vore placerad å orter,
som utmärkte sig för särskildt dyra lefnadskostnader, och dels att i
de för tågpersonalen i nämnda tabell upptagna belopp jämväl inginge
milpenningar, hvilka egentligen vore att betrakta såsom traktamentsersättning,
då de hufvudsakligast vore afsedda att betäcka de extra
utgifter, omförmälda personal nödgades vidkännas, därigenom att den
under sina tjänstgöringsturer vore nödsakad intaga sina måltider utom
hemmet.

Beträffande den form, under hvilken berörda lönetillägg lämpligen
borde utgå, hade styrelsen i nyssnämnda utlåtande ifrågasatt, att detsamma
skulle bestämmas till viss procent af aflöningen. Styrelsen hade
emellertid funnit, att med eu dylik beräkningsgrund vore förenad den
oegentligheten, att de sämre aflönade, som ju i allmänhet kunde anses
vara i större behof af lönetillökning, skulle erhålla mindre sådan än
de bättre aflönade. Att emellertid, hade styrelsen vidare yttrat, bestämma
ett högre lönetillskott åt de lägre aflönade, blefve ej heller
fullt rättvist, då de betjänte, som efter längre tids arbete i statens
tjänst ernått högre aflöningsklass, ofta hade större familj att försörja
än den lägre aflönade och oftast yngre personalen, hvarförutom genom
ett dylikt förfaringssätt den tillbörliga skillnaden mellan de olika
aflöningsklasserna skulle förryckas. Med hänsyn till nu angifna för -

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

hållanden och vid öfvervägande jämväl i öfrig! af de på frågan inverkande
omständigheter, hade styrelsen i oftanämnda underdåniga utlåtande
stannat vid den åsikten, att det tillfälliga lönetillägget lämpligen
borde sättas till lika belopp för samtliga ifrågavarande betjänte.

Vid uttalande af denna åsikt hade styrelsen utgått från den förutsättningen,
att dyrtid stillägg fortfarande skulle efter dittills följda
grunder utgå. Visserligen hade styrelsen uppmärksammat de olika förhållanden
i fråga om bostadshyror och vedpris, som förefunnes inom
olika delar af landet och som hade till följd att, under det utgående
hyresbidrag jämte dyrtidstillägg å eu ort mer än väl försloge till
gäldande af hyra för ett rum och kök äfvensom till vedbrand, ett motsatt
förhållande ägde rum å en annan ort. Af den utredning, som styrelsen
i nyssnämnda utlåtande verkställt rörande bostads- och vedpris
å olika orter i riket och som grundat sig å »Meddelanden från Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik» hade styrelsen emellertid
funnit, att berörda pris i så hög grad växlade å olika orter, att det
icke synts möjligt att åstadkomma eu fullt rättvis fördelning af dyrtid
stillägget. Samma uppfattning hade äfven gjort sig gällande hos
statsmakterna vid fastställandet af de grunder, efter hvilka dyrtidstill1
ägget dittills utgått.

1 betraktande af det olika värde, hvartill, enligt hvad den af styrelsen
i utlåtandet den 29 december 1903 verkställda utredning gifvit
vid handen, den vissa af personalen tillkommande förmånen af fri bostad
och vedbrand å olika orter borde uppskattas ej mindre i och för
sig än äfven i förhållande till det den öfriga personalen tillkommande
inkvarteringsbidrag, hade emellertid Kungl. Maj:t, på sätt förut omförmälts,
anbefallt järnvägsstyrelsen att taga i öfvervägande, huruvida
icke det lönetillägg, som kunde ifrågakomma, borde sättas till olika
belopp för olika orter.

För bedömande af denna fråga hade styrelsen nu genom vederbörande
linjebefäl införskaffat upplysning beträffande hvarje ort där
statsbanestation vore belägen, af det pris, som i allmänhet betingades
dels för ett rum och kök för år dels ock för såväl björk- som barrved.
Resultatet af dessa undersökningar förelåge i tabellerna IV och V,
införda å sid. 167—177 i statsrådsprotokollet.

Järnvägsstyrelsen hade vidare låtit i tabell VI (sid. 180—191 i
statsrådsprotokollet) upprätta jämförelse beträffande hvarje särskild station
mellan, å ena sidan, det, på sätt förut nämnts, funna värdet af ett
rum och kök jämte vedbrand samt, å den andra särskildt för en hvar
af löneklasserna 9—17, det vill säga aflöning från och med 960 till

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

31

och med 480 kronor för år, ej mindre hyresbidraget än äfven detta
bidrag jämte dyrtidstillägg enligt för närvarande utgående grunder.
Därjämte lämnade styrelsen i tabell VII (sid. 192 —195) redogörelse för,
huru berörda värdesättning ställde sig beträffande stationerna vid gradationer
af 25, 50 och 100 kronor, utgående från jämnt hundratal. I
särskilda tabeller, Vill, IX och X (sid. 196—201) lämnades uppgift,
hvilka stationer tillhörde hvar särskild, i tabell VII upptagen grupp.

I detta sammanhang hade styrelsen, på grund af de i det för år
1904 senast utkomna tredje häftet af »Meddelanden från Kung!. Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik» förefintliga uppgifter rörande
lifsmedelspriser å olika orter i riket under juni månad 1904, låtit beträffande
de tio för ett mindre bushåll viktigaste af de angifna varuslagen
uppgöra eu jämförande tabell XI (sid. 202 i statsrådsprotokollet),
utvisande huru prisen å de skilda förnödenlietsartiklarna ställde sig å
de order, där statsbanestation vore belägen.

Den sålunda förebragta utredningen rörande bostadshyror samt
ved- och lifsmedelspris gåfve otvetydigt vid handen, att en betydande
olikhet i berörda hänseenden förefunnes å olika orter inom landet; och
då behofvet af ett extra lönetillägg otvifvelaktigt vore föranledt af de
ökade utgifter, vederbörande till följd af stegrade lefnadskostnader
måste vidkännas, borde, principiellt sedt, detta extra lönetillägg afpassas
efter å olika orter rådande prisförhållanden. Beträffande frågan, huruvida
eu sådan gradering vore praktiskt utförbar och huruvida därigenom
en fullt rättvis fördelning af det extra lönetillägget vore möjlig,
ville styrelsen till en början framhålla att, därest det dittills utgående
dyrtidstillägget ansåges böra för ifrågavarande personal afpassas efter
de å olika orter gällande bostads- och vedpris, häraf enligt styrelsens
mening måste blifva, en nödvändig följd, att samma grunder tillämpades
för dyrtidstilläggets utgående jämväl till den öfriga järn vägspersonalen,
ty det syntes icke vara lämpligt och skulle för visso föranleda berättigadt
missnöje, om å en jämförelsevis prisbillig ort dyrtidstillägget
skulle för ifrågavarande, det vill säga den lägst aflönade, personalen
reduceras i förhållande till ortsprisen, under det däremot för den öfriga
— den högst aflönade — personalen å samma ort dyrtidstillägget skulle,
oberoende häraf, utgå efter dittills följda grunder.

För en gradering af dyrtidstillägget efter bostads- och vedpris å
olika orter skulle järnvägsnätet indelas i olika zoner efter någon af de
i tabell VII gjorda grupperingar af stationerna. Såsom af den verkställda
utredningen framginge, skulle emellertid hvarje sådan zon icke

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

komma att utgöra någon geografisk enhet, utan till densamma höra
stationer, spridda å skilda ställen inom landet.

Vidare vore att märka att, om man ville åstadkomma full rättvisa
i fråga om dyrtidstillägget, det vill säga att en hvar finge uppbära
sådant tillägg endast i den mån och till det belopp, fyllnad erfordrades
i hyresbidraget för betäckande af bostadshyra och kostnaden för inköp
af ved, sådant icke syntes kunna vinnas endast genom indelning i zoner,
på sätt nyss vore nämndt, utan borde jämväl inom hvarje zon en
gradering ske för de olika löneklasserna.

Men äfven om en gradering, oaktadt de invecklade förhållanden,
som däraf blefve en följd, skäligen ansåges böra äga rum, hölle styrelsen
före, att en sådan gradering icke kunde blifva synnerligen
effektiv. Det kunde nämligen väl icke ifrågasättas, att hela det extra
tillägg, som borde tillkomma den personal, som icke åtnjöte bostad in
natura, utöfver de förmåner, af Indika densamma enligt gällande lönestat
vore i åtnjutande, bestämdes till ett lägre belopp än det dyrtidstillägg,
som dittills tilldelats samma personal, och hölle styrelsen därjämte
före, att den höjning af dyrtidstilläggets belopp, som skäligen
kunde tillerkännas samma personal, icke borde öfverstiga 60 kronor för
person. Såsom skäl för styrelsens sist uttalade mening ville styrelsen
åberopa, dels att det icke vore lämpligt att bestämma det extra lönetillägget
till så stort belopp, att vid en blifvande allmän lönereglering
svårighet kunde uppstå att fastställa arfvodet för personalen i fråga
till belopp, motsvarande hvad densamma förut uppburit, dels ock att,
därest den personal, som åtnjöte arfvode enligt 9:e arfvodesklassen eller
960 kronor, skulle tillerkännas en större ökning i densamma dittills
tillgodokomna löneförmåner än 60 kronor, den tillbörliga skillnaden
mellan nämnda klass och den närmast högre, 1,080 kronor, mer än
skäligt vore, förrycktes.

Vid dessa förhållanden vore det endast inom ett belopp af 60
kronor, som någon gradering af lönetillägget till nu omhandlade personal
kunde ifrågakomma, men då, därest en förbättring i ifrågavarande
personals nuvarande löneförmåner ansåges behöflig — något som styrelsen
såsom sin mening uttalat — ett lägre lönetillskott än 30 kronor
för person icke gärna kunde ifrågasättas, skulle latituden för lönetilläggets
gradering inskränkas till 30—60 kronor. Skillnaden mellan
lönetilläggets storlek å den, i fråga om bostadshyror och vedpris, dyraste
orten och den i samma hänseenden billigaste orten skulle alltså blifva
30 kronor, men, då af den verkställda utredningen framginge, att värdet
af ett rum och kök jämte vedbrand å den dyraste orten utgjorde 447

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

kronor och å den billigaste 99 kronor, kunde en skillnad af 30 kronor
i inkomster icke anses vara af synnerligen stor betydelse. Äfven om
det ansåges skäligt, att å de prisbilligaste orterna icke något extra
lönetillägg utöfver dyrtidstillägget ifrågakomme, blefve ändock latituden
för gradering endast 60 kronor, det vill säga, om man antoge en indelning
i åtta zoner — efter den å tabell VII gjorda 50-kronors-grupperingen
— en skillnad mellan två närliggande zoner af 7 kronor 50 öre för år.
Styrelsen kunde för öfrigt icke förorda, att personalen å vissa orter
icke skulle tillerkännas någon löneförbättring utöfver dyrtidstillägget,
ty däraf skulle blifva eu följd, att äfven den personal, hvilken å sådana
orter kunde blifva tillsatt med ett arfvode efter någon af de lägsta
löneklasserna, skulle gå miste om förmånen af en löneförbättring, något,
som näppeligen kunde ifrågasättas, sedan Kungl. Maj:t genom brefvet
den 22 juni 1904 medgifvit en extra uppflyttning i löneklass af all
den personal, hvilken enligt 1904 års stat åtnjöte arfvode efter någon
af de lägsta löneklasserna.

Hvad anginge den personal, som åtnjöte bostad in natura, syntes
den omständigheten, att bostadshyror och vedpris vore dyrare å ena
orten än å den andra samt värdet af berörda förmån förty olika å olika
orter, icke i och för sig innebära någon anledning att bestämma det
extra lönetillägget olika för boställshafvare å olika orter; och beträffande
det missförhållande, som kunde förefinn as därutinnan, att å sådana orter,
där. bostadshyror och vedpris vore jämförelsevis låga, den personal, som
åtnjöte hyresbidrag och såsom följd däraf under de senare åren jämväl
uppburit dyrtidstillägg, intoge eu bättre ställning i ekonomiskt hänseende
än den personal å samma ort, som hade förmånen af bostad in natura,
hvilket .missförhållande hufvudsakligast vore beroende på hyresbidragets
storlek i förhållande till värdet åt förmånen af bostad in natura och
vedbrand, syntes samma missförhållande icke kunna i sammanhang med
trågan om ett extra lönetillägg utjämnas.

Skulle man nämligen taga hänsyn till olika orters dyrhet, därvid
äfven lifsmedelsprisen, hvilkas växlingar i allmänhet följde växlingarna
af bostadshyror och vedpris, borde tagas i betraktande, måste boställshafvaren
å den prisbilliga orten äfven jämföras med boställshafvaren å
den dyrare. orten, och vore det då tydligt, att den senare borde hafva
större lönetillägg än den förre. En gradering mellan dessa måste följaktligen
ske, och gällde i det hänseendet hvad styrelsen förut anfört
rörande de små latituder, som vid en gradering stode till buds. I detta
fall skulle till och med latituderna blifva än mindre, ty boställshafvaren
å den dyrare orten måste i sin ordning jämföras med den, som å sådan
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 24 Höft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

ort uppbure hyresbidrag, och måste denna jämförelse utfalla så, att den
senare äfven borde hafva lönetillägg och ett större sådant än boställshafvaren.
Det skulle således först verkställas en gradering mellan de
olika kategorierna å den dyrare orten och sedermera mellan boställshafvarne
å de särskilda orterna.

Såsom en allmän olägenhet af gradering af det extra lönetillägget
ville styrelsen framhålla de svårigheter, som skulle uppstå vid personalens
förflyttning från en ort till en annan.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört ansåge sig styrelsen,
oaktadt det principiellt riktiga i en gradering af lönetillägget, icke kunna
förorda en sådan; och då, såsom af det föregående framginge, styrelsen
hyste den åsikt, att dyrtidstiliägget borde fortfarande utgå efter dittills
följda grunder, saknade styrelsen anledning tillstyrka någon sammanblandning
af berörda tillägg och det tillfälliga lönetillägg till ifrågavarande
personal, hvilket styrelsen ansåge vara af ett oafvisligt behof
påkalladt, hvadan styrelsen, i anslutning till hvad styrelsen hemställt i
utlåtandet den 29 december 1903, ansåge sig böra föreslå Kungl. Maj:t
att vidtaga åtgärder för att ett extra lönetillskott af 60 kronor för helt
år måtte, utan afseende å ett eventuellt dyrtidstillägg efter dittills
tillämpade grunder, för år 1905 tillerkännas enhvar af ifrågavarande
personal, vare sig han åtnjöte förmånen af bostad in natura eller uppbure
kontant hyresbidrag, dock med de undantag, som föranleddes af Kungl.
Maj:ts berörda beslut af den 22 juni 1904 rörande extra uppflyttning
af viss personal i högre löneklass.

På sätt styrelsen i sitt förenämnda utlåtande af den 20 maj 1904
framhållit, komme nämligen den personal, hvilken på grund af Kungl.
Maj:ts sistömförmälda beslut uppflyttats i högre löneklass och hvilken
icke heller under år 1905, enligt allmänt gällande grunder, varit berättigad
till en dylik uppflyttning, att på grund af den extra uppflyttningen i
högre löneklass, från hvilken någon nedflyttning naturligen icke kunde
ifrågasättas, jämväl under år 1905 åtnjuta ett extra lönetillägg af minst
60 kronor — skillnaden mellan den löneklass, efter hvilken han enligt
allmänna grunderna skulle för år 1905 uppburit arfvode, och den löneklass,
till hvilken han extra uppflyttats; och syntes det gifvetvis icke finnas
någon anledning, att nämnda personal därutöfver skulle för år 1905
tillerkännas något annat lönetillägg än ifrågakommande dyrtidstillägg.

Enligt här förut lämnat uppgift vore antalet af sistnämnda personal
1,390, och då, enligt tabell I, antalet af alla de betjänte, hvilka
enligt statsförslagets för år 1905 åtnjöte ett arfvode af 960 kronor och
därunder, utgjorde 7,782, skulle den personal, hvilken enligt styrelsens

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

35

nu framlagda förslag skulle tilldelas det extra lönetillägget af 60 kronor,
utgöra 6,392, hvadan kostnaden därför skulle belöpa sig till 383,520
kronor.

Därvid ville styreisen emellertid upprepa hvad styrelsen framhållit
i sitt utlåtande den 29 december 1903, att det sålunda angifna beloppet
icke kunde betraktas annat än som eu approximativ siffra. Genom
personals afgång och förflyttning med mera inträffade nämligen oupphörligt
fluktuationer i arfvodesstaten.

Slutligen ansåge sig styrelsen böra framhålla, att det dyrtidstillägg,
som Riksdagen kunde komma att bevilja för år 1905, icke borde,
enligt styrelsens mening, beräknas å en eventuell löneförbättring af
ifrågavarande slag.

Med stöd af hvad styrelsen alltså anfört, hade styrelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t aflåta proposition till 1905 års Riksdag om
tilldelande under år 1905 af en tillfällig löneförbättring af 60 kronor,
för helt år räknadt, att utgå af trafikmedel åt enhvar af de betjänte
vid statens järnvägar — de i det underdåniga förslaget till arfvodesstater
för år 1905 för Örebro—Svärta järnväg och för ångfärjan upptagna
betjänte däri inberäknade — hvilka åtnjöte fast arfvode eller
arfvode efter klass till belopp af 960 kronor eller därunder; med undantag
dock för den personal, hvilken på grund af Kungl. Majrts bref
den 22 juni 1904 uppflyttats i högre löneklass och hvilken icke, enligt
de för uppflyttning i löneklass gällande allmänna grunder, varit från
och med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning.

För egen del har föredragande departementschefen yttrat följande.

»Ehuru det i allmänhet icke är lämpligt att, under det en för alla
ämbetsverk ifrågasatt lönereglering ännu är föremål för utredande behandling,
bereda en viss del utaf den till ett ämbetsverk hörande personalen
ökade löneförmåner, synes mig dock i detta fall skäl tala för
att göra ett undantag. De betjänte, som nu äro i fråga, uppbära nämligen
för närvarande en aflöning, hvilken, jämväl inberäknadt det till
vissa af dem nu utgående eller, hvad afser innevarande år, föreslagna
dyrtidstillägg, svårligen kan anses motsvara de högt uppressade lefnadskostnaderna.
Härtill kommer, att den tjänstgöring, som af dessa betjänte
kräfves, i allmänhet är mer än vanligt slitande och på samma
gång i flera fall af den ansvarsfullaste art. Vid dessa förhållanden och
då dessa betjänte säkerligen icke utan svåra bekymmer kunna afvakta
den antagligen ej så snart infallande tidpunkt, då eu hela järnvägsförvaltningen
omfattande lönereglering hunnit genomföras, tror jag, att

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

man redan nu bör söka bereda de lägst aflönade järnvägsbetjänte någon
förbättring i deras löneförhållanden.

Eders Ivungl. Maj:t har äfven behjärtat denna personals i ekonomiskt
afseende bekymmersamma ställning genom det medgifvande af
uppflyttning i högre löneklass, som under förra året lämnades i afseende
på den svagast aflönade delen af samma personal. Den aflöningsförbättring,
som sålunda då icke befanns kunna uppskjutas, ansågs emellertid
icke böra gifvas större omfattning, förrän en så fullständig utredning
erhållits om personalens samtliga förmåner och det olika värde,
hvartill vissa af dem borde efter olika orter uppskattas, att med ledning
däraf kunde pröfvas, huruvida ett eventuellt lönetillägg borde
sättas till olika belopp för olika orter.

I sin nu förevarande underdåniga skrifvelse har järnvägsstyrelsen
framlagt en detaljerad utredning i berörda afseenden. Denna visar visserligen,
att en betydlig olikhet i bostadshyror samt ved- och lifsmedelspris
förefinnes å olika orter inom landet, men däraf framgår på
samma gång, att, äfven om eu med hänsyn därtill afpassad gradering
vore praktiskt utförbar, därigenom en fullt rättvis fördelning af ett
lönetillägg ändock knappast vore möjlig.

På samma grund synes ej heller i ett undantagsfall som detta det
principiellt oegentliga att, vid sidan af ett allmänt dyrtidstillägg enligt
vissa grunder, bereda några af de svagast aflönade statstjänarna ett tillfälligt
lönetillägg efter andra grunder böra utgöra hinder för ett bifall
till järnvägsstyrelsens hemställan.

Den gräns, hvartill enligt järnvägsstyrelsens förslag en löneförbättring
af 60 kronor om året skulle utgå, synes mig äfven lämpligt
vald, helst skillnaden mellan den högsta lönegränsen — 960 kronor —
och närmast högre löneklass — 1,080 kronor — skulle öfverskjuta
det lönetilläggsbelopp, som ifrågasatts, och således någon olägenhet
icke skulle uppkomma i fråga om den inbördes ställningen mellan de
olika löneklasserna.

Bland de befattningar, hvilka skulle tillerkännas löneförhöjning,
förekomma emellertid äfven vaktmästarbefattningarna hos styrelsen.
Första vaktmästaren är den enda af nu ifrågavarande j ärnvägsbetj änte,
hvilken aflönas med fast arfvode och fick vid 1897 års lönereglering
sina aflöningsförmåner bestämda i enlighet med dem, som tillkomma hans
vederlikar inom de öfriga centrala ämbetsverken. Då han således är helt
och hållet likställd med dessa, torde lönetillägg icke kunna i nu föreslagen
ordning beredas honom. De öfriga vaktmästarna i styrelsen
äro visserligen aflönade efter klass med ett minimiarfvode af 780 kro -

Statsutskottets Utlåtande N:o 36. •

37

nor och ett maximiarfvode af 900 kronor, men då denna aflöning- helt
obetydligt skiljer sig från vaktmästaraflöningarna i andra centrala ämbetsverk
eller 800 kronor med ett ålderstillägg af 100 kronor, synes
mig ett extra lönetillägg icke heller kunna för dessa vaktmästare
ifrågasättas annat än i sammanhang med dylik löneförbättring åt andra
vaktmästare vid centrala ämbetsverk, med bvil ka de i öfrigt äro jämnställda.
Med vaktmästare vid distrikten är däremot förhållandet annorlunda,
emedan deras arfvode utgår med lägst 600 och högst 840 kronor.

De af järnvägsstyrelsen föreslagna grunderna för den ifrågasatta
tillfälliga löneförbättringen synas mig alltså med nyssnämnda undantagkunna
godkännas.

I enlighet med dessa grunder bör naturligtvis lönetillägget icke
inverka på de tilläggsarfvoden, som kunna tillkomma särskilda befattningshafvare,
eller den aflöningsförbättring, som redan beviljats tjänsthafvare
inom femte distriktet, liksom det ej heller bör utgöra hinder
för uppbärande af allmänt dyrtidstillägg.))

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i lierr Bergs
motion gjorda yrkandet, tillåter sig utskottet att hänvisa till själfva
motionen.

Ehuru med hänsikt till de särskilda förmåner, som tillkomma här
ifrågavarande betjente, det med skäl kan ifrågasättas, huruvida det
föreslagna lönetilläggets beviljande är af förhållandena verkligen påkalladt,
anser sig dock utskottet, med stöd af hvad i statsrådsprotokollet
anförts, icke böra afstyrka bifall till hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.
Beträffande det ifrågasatta lönetilläggets belopp har järnvägsstyrelsen
framhållit, hurusom afsevärda olägenheter kunde befaras uppstå,
om detta tillfälliga lönetillägg komme att öfverstiga det af styrelsen
förordade beloppet af 60 kronor för person. Också utskottet finner
det vara utan tvifvel lämpligast, att detsamma bestämmes på sätt Kungl.
Maj:t efter förutgången utredning af de på frågan inverkande förhållanden
funnit skäl föreslå. Vid detta förhållande kan utskottet icke
finna tillrådligt att, på sätt med den af herr Berg väckta motionen
afses, i Kungl. Maj:ts framställning vidtaga ändring i syfte att lönetillägget
skulle utgå med högre belopp än det förutnämnda.

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning'' och afslag å den af herr Berg
i ämnet väckta motionen, må medgifva, att ett tillfälligt
lönetillägg af 60 kronor, för år räknadt, må
under år 1905 af trafikmedel tilldelas de inom järnvägsstyrelsen
anställda kontorsbiträden och de betjänte
vid statens järnvägars distrikt och ångfärja, som åtnjuta
en aflöning af 960 kronor eller därunder, med
undantag .dock lör den personal, som på grund af
Kungl. Maj:ts bref den 22 juni 1904 uppflyttats i
högre löneklass utan att, enligt de för uppflyttning i
löneklass gällande allmänna grunder, hafva varit från
och med år 1905 berättigad till dylik uppflyttning,
samt att detta lönetillägg icke skall utgöra hinder för
uppbärande af vare sig särskildt tilläggsarfvode eller
aflöningsförbättring, som enligt gällande bestämmelser
kan tillerkännas vissa tjänsthafvare, eller, därest allmänt
dyr tids tillägg skulle tilldelas statens tjänstemän
och betjänte, sådant dyrtidstillägg, hvilket dock icke
får beräknas å förberörda lönetillägg.

Stockholm den 14 mars 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Statsutskottets Utlåtande N:o 36.

39

Reservation

vid punkten 4:o, angående tillfällig- löneförbättring för den lägst aflönade
betjäningspersonalen:

af herrar D. Persson och O. Emthén mot viss del af utskottets
motivering.

Herr H. Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående ärendens behandling inom utskottet.