Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
1
N:o 34,
Ank. till Riksd, kansli den 14 mars 1905, kl. 2,30 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kung}. Majds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till vissa kanal- och
hamnarbeten.
(R. A.)
l:o.
I Propositionen angående statsverkets tillstånd ocli behof har
Kungl. Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att för
utvidgning och fördjupning af Ålbrektsunds kanal på extra stat för år IDOG
anvisa ett belopp af 91,000 kronor.
i -i Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
bär 1904 års Riksdag för utvidgning och fördjupning af Ålbrektsunds
kanal till minst de dimensioner, som afsåges med det i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 12 januari 1904 omförmälda, med
alternativ I a) betecknade förslag, beviljat ett anslag af 182,000 kronor
och däraf på extra stat för år 1905 anvisat 91,000 kronor, dock att
arbetet icke finge påbörjas förr, än staden Marstrand förbundit sio- att
eftei det arbetet blifvit fullbordadt och afsynadt, för framtiden utan
bidrag af statsmedel i fullgod^ skick och med bibehållande af de dimensioner,
till hvilka kanalen blifvit upprensad, underhålla densamma i
hela dess sträckning, deruti inberäknad jämväl den farled, som såsom
fortsättning till den egentliga kanalen framginge i mera öppet vatten.
Bih- tiU Prof. 1005. 4 Samt, 1 Afd. 23 Höft, (N:is 31, 35). l
Utvidgning
och fördjupning
af Alhrelctsunds
kanal.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
Ombyggnad
af Simrishamns
hamn
I sammanhang därmed uttalade Riksdagen, att det borde medgifvas
staden att upptaga kanalafgifter efter taxa, som borde af Kung!. Maj:ts
befallningshafvande i länet fastställas hvarje gång för eu tid af fem
år. Med denna rättighet borde naturligtvis vara förenad skyldighet
för staden att aflöna den kanalvakt, som måste anställas för afgifternas
upptagande och för besörjande af den med underhållsskyldigheten följande
tillsyn. Vidare borde det föreskrifvas, att öfver kanalens inkomster
och utgifter skulle föras särskilda räkenskaper utan sammanblandning
med statens förvaltning i öfrigt, att nettobehållningen af kanaltrafiken
skulle reserveras till en fond för kanalens underhåll och reparation,
samt att i den årliga granskningen af kanalräkenskaperna skulle
deltaga ett af Kungl. Maj:ts befallningshafvande utsedt ombud.
Af det vid statsverkspropositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 14 januari 1905 inhämtas, att stadsfullmäktige
i Marstrand genom beslut den 29 juni 1904 förbundit staden att uppfylla
af Kungl. Maj:t i enlighet med Riksdagens förenämnda beslut och
uttalande föreskrifna villkor, samt att Kungl. Maj:t den 11 november
1904 fastställt plan för arbetet och uppdragit åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att föranstalta om detsammas utförande.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, för utvidgning och fördjupning
af Älbrektsunds kanal, på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 91,000 kronor.
2:o.
Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att till ombyggnad af
Simrishamns hamn bevilja ett anslag al 253,500 kronor under villkor, att
de nu gällande allmänna villkor och bestämmelser för erhållande och
tillgodonjutande af statsbidrag från bro- och hamnbyggnadsfonden böra
i tillämpliga delar blifva gällande för det till berörda hamnombyggnad
nu ifrågasatta statsbidrag, samt däraf på extra stat för år 1906 anvisa
ett belopp af 53,500 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhämtas, att stadsfullmäktige.i Simrishamn
uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 31 juli 1902 anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till hamnbyggnad i Simrishamn bevilja
staden ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 253,500 kronor,
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
3
motsvarande hälften af för hamnbyggnaden beräknad kostnad, och därvid
anfört hufvudsakligen följande.
Redan i äldre tider och innan ännu hamnbyggnader påtänkts vare
sig i Ystad eller Malmö hade stranden invid Simrishamnsbukten tillvunnit
sig stor uppmärksamhet såväl ur handels- som ock då för tiden
ur militär synpunkt såsom lämplig för hamnanläggning genom dess form
och den rikliga tillgången på hamnbyggnadsmaterialier i dess omedelbara
närhet. Långt tillbaka i tiden hade med bidi-ag af allmänna medel
flera försök gjorts att där anskaffa eu ändamålsenlig hamn, men de
verkställda ai’betena hade icke utförts af tillräckligt stark beskaffenhet
för att kunna motstå den våldsamma sjö, för hvilken platsen vid ostliga
och nordostliga stormar vore utsatt. Trots dessa tidigare misslyckade
försök hade åren 1756 och 1770 nya förslag till hamnanläggning
å platsen uppgjorts, men hade icke bragts till verkställighet.
Efter att dock under årens lopp hafva hållits vid lif och varit föremål
för behandling vid olika riksmöten både frågan om hamnanläggning
vid Simrishamn , mot midten af förra århundradet tillvunnit sig den
uppmärksamhet, att Rikets Ständer år 1841 till utförande af den länge
projekterade hamnbyggnaden anvisat ett anslag utan återbetalningsskyldighet
af 15,000 riksdaler banko och lämnat ett samtidigt låneunderstöd
af 25,000 riksdaler banko, medan staden för ändamålet anslagit
10,000 riksdaler banko. Hamnbyggnadsarbetet, som mot slutet
af år 1845 hunnit nära sin fullbordan, hade emellertid då till stor
omfattning ånyo skadats af stormar och ej kunnat bringas till fullbordan
förr än år 1854, då kostnaden för detsamma uppgått till sammanlagdt
177.395 kronor, däraf staden bidragit med eller iklädt sig betalningsskyldighet
för sammanlagt 100,000 kronor, under det återstoden eller
77.395 kronor erhållits såsom anslag af staten. Efter det staden därpå
i hamnen låtit uppföra en större lastbrygga för en kostnad af 33,000
kronor, hade hamnen redan under åren 1860, 1861 och 1862 åter blifvit
svårt skadad af vinterstormarna. Efter det hamnen genom förnyade
ansträngningar från stadens sida äfvensom med ett år 1862 lämnadt
statsanslag blifvit ånyo iståndsatt, både den åter i november 1872 och
oktober 1875 härjats af svåra stormar, hvilket medfört stora kostnader
för de omfattande skadornas reparation. Därtill hade staten bidragit
med ett anslag å 50,000 kronor.
Ehuru de verkställda förstärkningsarbetena å vågbrytarna därefter
visat sig kunna motstå stormarna, hade emellertid för hvarje år allt
tydligare framgått, att det skydd, som genom vågbrytarna bereddes i
hamnen liggande fartyg, vid ostliga stormar voro ringa eller intet.
Riktigheten däraf hade på ett ödesdigert sätt blifvit till fullo ådagalagd
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 3i.
vid den våldsamma snöstorm, som den 14 och den 15 december 1901
rasat utmed Skånes ostkust, i det att vid denna storm — utom att såväl
lastbryggan som öfriga i hamnen uppförda mindre bryggor till större
delen sönderslagits — utaf de vid tillfället i hamnen liggande 13 fartyg
icke mindre än 5, om tillhopa omkring 300 ton och med inneliggande
last representerande ett värde af mera än 50,000 kronor, fullständigt
blifvit vrak, medan de öfriga mer eller mindre skadats.
Eu både sommar och vinter fullt trygg och säker hamn vore för
Simrishamns sjömansdistrikt ett berättigadt behof, då distriktet — till
hvilket hörde, förutom staden, bland andra orter de framåtgående rederisamhällena
Skillinge, Brantevik, Baskemölla, Vik, Kivik och Hvitemölla
— räknade 236 segelfartyg med ett sammanlagdt tontal af öfver
46,600 ton, hvilket vore ett större tontal i segelfartyg än något Jän
i Sverige med undantag af Malmöhus län hade att uppvisa.
Stadens och distriktets redare och fartygsbefälhafvare såväl som
stadens handlande, handtverkare och arbetare och den kringliggande
landsbygdens befolkning skulle äfven beredas stora fördelar, därest
Simrishamn kunde erbjuda distriktets fartyg ett tryggt vinterkvarter, däri
vinterliggare kunde af de på platsen bosatta redarna och befälhafvarna
ägnas behöflig tillsyn under vintern samt repareras och utrustas för
segelkampanjen. I brist på en säker hamn å distriktets kust måste
detta mestadels ske i aflägset belägna hamnar. Oaktadt hamnens stora
bristfälligheter, hade importen och exporten vid hamnen såväl som tontalet
afgiftspliktiga in- och utgående fartyg likvisst afsevärdt ökats, men
med en god hamn skulle ökningen varit större. Med rätta borde
kunna på hamnen ställas det kraf, att den kunde tillgodose ej blott
importen af handelsvaror för staden och den tätt befolkade, välmående
omnejden, utan ock importen och exporten för de icke få industriella
inrättningar, som nu funnes i staden och dess närhet, bland Indika
vore att nämna en läderfabrik, som med en årlig omsättning af omkring
850,000 kronor sannolikt vore den största i sitt slag i landet,
eu ångkvarn med 750,000 kronors årlig omsättning, ångtegelbruk,
bryggeri, ättiksfabrik, bränneri, större stenhuggeriföretag med hufvudsaklig
afsättning på Tyskland, större andelsmejerier och andelsstärkelsefabriker.
Karlshamns sockerfabrik erhölle äfven från trakten kring
Simrishamn och öfver dess hamn en stor del af sitt råmaterial. Den
stora risk, som fartyg löpte, när de lågo i stadens hamn, medförde
stora svårigheter för stadens affärsmän att utan tyngande fraktförhöjningar
erhålla lastrum, helst importen och exporten plägade ske mestadels
under oktober, november och december månader, då de ostliga
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
5
stormarna vore mest fruktansvärda. Vidare vore hafsfiske! utanför den
staden närbelägna delen af skånska kusten det största vid södra Sveriges
kuster, och Simrishamns hamn vore mötesplatsen för ett hundratal
större, däckade fiskebåtar, mestadels från Blekinge, Indika med utrustning
ägde ett värde per båt af 1,000 å 1,200 kronor, och hvilkas
ägare hade rätt att fordra, att den enda hamn, där de med fördel
kunde vara stationerade, erbjöde dem en trygg tillflyktsort. Därtill
komme, att det med den nuvarande hamnens begränsade utrymme ofta
nog vore. förenad! med stora svårigheter att bereda plats åt alla fiskebåtarna,
i synnerhet när lastbryggorna vore upptagna af andra fartyg.
Slutligen vore det af icke ringa betydelse för fartyg, som lede haveri
i närheten, att kunna taga sig in till Simrishamn, som, försedd med en
säker hamn, äfven kunde utgöra eu fördelaktig tillflykt för fartyg, som
af västliga stormar hindrades att på utgående ur Östersjön passera
Sandhammaren.
Hamnens förbättrande vore vidare af allmänt intresse särskild! af
den anledning, att den så godt som aldrig tillfröse, så att aldrig fartyg
i följd af is hindrades att angöra densamma. Sålunda hade vintern
1893 94, då samtliga östersjöhamnar, utom Hängd i Finland, Nexö å
Bornholm och Simrishamn, varit blockerade af is under flera månader,
en stor del af Finlands export gått öfver Simrishamn och därifrån per
järnväg till Göteborg eller andra platser. Under samma tid hade äfven
den dansk-bornhol raska betydande posttrafiken måst befordras öfver
Simrishamn.
Då en förbättring af Simrishamns hamn sålunda vore ett oafvisligt
lera!, som icke längre kunde åsidosättas, vore stadsfullmäktige, som med
säkerhet höile före, att genom eu trygg hamn stadens^handel och rörelse
skulle ökas och den industriella verksamhet, som inom staden och
oi ten under senare tid uppstått, afsevärdt förkofran, villiga och beredda
att för sådant ändamål ikläda staden de förpliktelser, som denna skäligen
kunna anses, mäkta bära, och hade stadsfullmäktige därför genom
beslut den 30 juni 1902 åtagit sig att till en hamnbyggnad, i enlighet
med ett af dåvarande tillförordnade distriktschefen i södra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet upprättadt förslag, alternativ A, för hvilket
kostnaden vore beräknad till 507,000 kronor, anskaffa halfva kostnadsbeloppet
eller 253,oOO kronor, därest staten bidroge med den andra
hälften af beräknade kostnaden.
Enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhämtas, har Kung],
Mapts befallningshafvande i Kristianstads län med skrifvelse den 6
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
september 1902 till Kungl. Maj:t öfverlämnat omförmälda framställning
och förslag samt därvid för egen del anfört följande.
Efter tillkomsten af Malmö—Simrishamns järnväg och de till densamma
ledande järnvägar hade staden Simrishamns betydelse för rörelsen
i orten högst väsentligt ökats. Därtill bidroge äfven den ganska
betydliga fabriksverksamhet, som a platsen idkades, äfvensom det förhållande,
att Karlshamns sockerfabrik öfver Simrishamn uppköpte eu
stor mängd sockerbetor från orten närmast däromkring. Uppgifter om
hamnens import och export under de senaste tio aren utvisade äfven
en mycket betydlig uppgång i rörelsen, och det vore allt skäl att antaga,
icke allenast att detta förhållande skulle fortfara, utan ock att rörelsen
skulle komma att ökas. Endast med hänsyn till handelsomsättningen
i orten måste det således anses i hög grad önskvärd!, om i Simrishamn
inrättades en fullt betryggande hamn af den storlek, som för rörelsen
på platsen kunde vara erforderlig. _ ....
En hamn därstädes, som kunde erbjuda tillräckligt skydd, skulle
äfven vara till stort gagn för det allmänna, i det den vid kiitiska tillfällen
skulle kunna tjäna till nödhamn för den mängd fartyg, som passerade
segelleden utanför denna kust. Den borde med stol sta fördel
kunna användas såsom vinterförläggningsort för flertalet^ segelfaityg
från Simrishamns sjömanshusdistrikt äfvensom utgöra en hållpunkt och
tillflyktsort för den talrika fiskarflotta, som årligen drefve fiske i liafvet
utanför Simrishamn och af hvilken det öfvervägande antalet icke voie
hemmahörande där eller i närmaste orten därintill.
Med fäst afseende dels å den stora nytta för det allmänna, som
inrättandet i Simrishamn af en god hamn otvifvelaktigt skulle medföra,
som ock å de betydliga uppoffringar, staden för sin hamnanläggning
redan haft och nu vore beredd att ytterligare göra, och då staden
utan bidrag från statens sida svårligen vore i stånd att utföra liamnbyggnaden
enligt det föreliggande förslaget, hvilket äfven enligt Kungl.
Maj:ts befallningshafvandes förmenande vore. att föredraga ^såsom det
lämpligaste, tillstyrkte Kungl. Maj:ts befallningshafvande på det allra
kraftigaste ansökningen.
Till följd af remiss har därefter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till Kungl. Maj:t afgifvit utlåtande af den 27 oktober 1904 och därvid
öfverlämnat af styrelsen infordrade yttranden af lotskaptenen i Malmö
och lotsstyrelsen. ... . ,
Lotskaptenen anförde däri, att Simrishamns hamn i dess nuvarande
skick ej kunde betraktas som eu säker tillflyktsort för fartyg under
stormar'' som blåste i andra riktningar än från land eller långs kusten,
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
7
hvarför ock under årens lopp timat åtskilliga skeppsbrott i själfva hamnen.
Olyckshändelserna den 14 och den 15 december 1901 vittnade
äfven om behofvet af bättre skj^dd. Det af stadsfullmäktige antagna förslaget,
alternativ A, vore, såsom erbjudande större utrymme och kajplats,
i det icke allenast inre bassängen vore betydligt rymligare än
enligt de andra alternativen, utan därjämte en särskild båthamn (fiskarhamn)
funnes anordnad, det för sjöfarten fördelaktigaste. Då förbättringen
ginge ut på att skydda de fartyg, som besökte hamnen, och
ett förbättradt skydd för dessa fartyg ansåges medföra ökad sjöfart, syntes
det, om någon egentlig fördel för Simrishamns samhälle och därmed
för sjöfarten skulle vinnas, vara nödvändigt att genast tillgripa alternativ
A. Ett viktigt intresse, som borde tillvaratagas vid hamnförbättringens
utförande, vore beredandet af lämplig plats åt fiskarbåtar.
Simrishamn vore nämligen den förnämsta afsättningsorten för den s. k.
bornholmssillen, som därifrån med bantåg försändes öfver hela Skåne.
Lämpliga anordningar för det stora antalet fiskarbåtar, förnämligast från
Blekinge, som under fisketiden besökte hamnen, vore därför af behofvet
påkallade och realiserades egentligen endast genom alternativ A. Ehuru
förslagen icke berörde den utanför skyddsarmarna befintliga hamnen
på annat sätt, än att en fördjupning till 5 meter inom ett visst område
närmast skyddsarmarna och norröfver föreslagits, borde denna bassäng,
som först skulle mottaga fartygen, ej alldeles lämnas ur räkningen.
Därvid vore att erinra, att den så kallade sugen i den nuvarande hamnen
genom de föreslagna anordningarna efter all sannolikhet komme att
ökas, såsom en följd däraf att den inrullande sjön ej längre finge tillfälle
att löpa upp på stranden i den så kallade Gåfvokroken och där
genom friktion mot stranden dämpas i sin rörelse utan i stället komme
att slå emot de yttre nära lodräta sidorna af skyddsarmarna för att
därifrån återstudsa. Den bräsch, som funnes i norra hamnarna nära
hamnöppningen, hade med stöd af erfarenheten från den tid, hamnarmen
ännu varit oskadad af de förutvarande äldre lotsarna, ansetts
verka förmildrande å sugen, och man vore däraf berättigad antaga, att
en öppning längre in i samma arm i någon mån borde kompensera den
förökade sug, som de föreslagna anordningarna kunde medföra. I alla
händelser borde åtminstone en öppning finnas i norra armen. Den yttre
hamnbassängens fördjupning till 5 meter något längre norröfver, än
föreslaget vore, skulle lämna ett välbehöfligt ökadt manöverutrymme
lör större fartyg och vore därför önskvärd. De kantiga hörnen å östra
skyddsarmens innerända och landarmens ytterända vid öppningen till
inre hamnen borde afrundas för att undvika skada å kajer och fartyg.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
Lotsstyrelsen yttrade, att, enligt livad den i ärendet verkställda utredningen
gåfve vid handen, Simrishamns hamn — hvarest tilloppet af
såväl större som mindre fartyg på grund af stadens utveckling och den
därstädes och i kringliggande ort rådande industriella verksamheten
syntes stadigt ökas — i dess nuvarande skick vore icke blott för liten
för rörelsen på platsen, utan lämnade ock under vissa förhållanden otillräckligt
skydd för där förankrade fartyg, något, som erfarenheten noggrant
visat. Med hänsyn särskildt till hamnens betydelse ej mindre
för det stora antalet dit inlöpande fiskarbåtar än äfven såsom nödhamn
vore det af vikt, att tryggande anstalter träffades för undanröjande af
förenämnda olägenheter, hvilket ändamål kunde vinnas genom utförande
af det utaf stadsfullmäktige gillade förslaget alternativ A. På grund
däraf hyste lotsstyrelsen den åsikt, att de ifrågasatta anordningarna
korum© att afsevärdt gagna den allmänna sjöfarten, men att den yttre
bassängen, något längre norröfver än det uppgjorda förslaget angåfve,
borde, på sätt lotskaptenen föreslagit, fördjupas till 5 meter för att
lämna ett välbehöfligt ökadt manöverutrymme för större fartyg, samt
att pirhufvudet till den östra skyddsarmen borde afrundas för underlättande
af manövreringen samt förstärkas och förses med grafva
pollare. Ehuru slutligen den ifrågavarande hamnförbättringen i Simrishamn
vore både behöflig och, väl utförd, blefve till stor nytta för sjöfarten,
kunde den dock icke anses vare sig för den stora eller lilla
sjöfarten vara af samma betydelse som jämväl ifrågasatt ombyggnad
af Skanörs hamn, och då båda dessa arbeten för utförandet kräfde
statsanslag, ansåge lotsstyrelsen, att, därest anslag1 ej kunde erhållas
för dem båda, hamnförbättringen i Skanör borde i första rummet ihågkommas
med anslag och den i Simrishamn först därefter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär i sitt ofvanberörda utlåtande
anfört hufvudsakligen följande.
Enligt det förslaget bifogade utlåtandet hade den nuvarande hamnen
i Simrishamn en vattenyta af omkring 73,000 kvadratmeter med
en längd af omkring 350 meter från gattet till motliggande land och
eu bredd, som föga öfverstege 200 meter. Med dessa relativt små
längd- och breddförhållanden å hamnbassängen uppkomme vid ostliga
stormar, då störa vattenmassor med hvarje våg rullade in i hamnen, en
stor höjning af vattenytan därstädes, och då vattnet mellan hvarje inrullande
våg sökte strömma ut igen, uppstode däraf eu våldsam sug
i hamnbassängen. Då för närvarande endast en tredjedel af denna vore
någorlunda djup, men med sträckning från gattet rakt i väster, så att
cfenna djupare del vore utsatt för de direkta sjöarna vid ostliga stor
-
Statsutskottets Utlåtande Ko 34. 9
mar, vore fartyg i hamnen vid dylika tillfällen utsatta för eu oupphörlig
slitning mellan de ingående svåra sjöarna och den återgående starka
SUS®”- „P?nna slitning hade vid hårda stormar antagit en sådan styrka
att förtöjningarna bruste och fartygen drefve på grund och gjorde
haveri, hörslaget afsåge, att å den nuvarande helt grunda sydvästra
delen åt det område, som inneslötes af de nuvaraude hamnarmarna
genom fördjupning och utbyggande af två skyddsarmar anordna en
innerbassäng, där fartygen icke blefve utsatta för sug och vågslag, utan
kunde vid ostliga stormar ligga förtöjda utan fara att slita förtöjningarna
och drif vas på grund. Så snart en ostlig storm stucke upp och oron
i yttre hamnen började blifva besvärande, skulle samtliga i hamnen
befintliga fartyg och båtar förhalas in i den lugna innerbassängen och
stormportarna stängas. Den ökning af sugen, som lotskaptenen befarat
kunna uppstå under de ostliga stormarna, skulle sålunda icke vara af
någon olägenhet eller betydelse för fartygen, enär de enligt själfva afsikten
med hela den nya hamnanordningen skulle, genom att redan vid
uppstickande ostlig storm ingå i den skyddade innerhamnen, alldeles
undandraga sig den nu så ödesdigra slitningen mellan den inrullande
sjon och den utgående sugen. I ifrigt skulle såväl det ökade djupet i
y re. hamnen som den i svag stigning 1: 3 föreslagna landsidan (sektmn
i—k), där vågen skulle löpa uppför utan att tvärt återstudsa från
en lodi ätt strandkaj, bidraga till att motverka en ökning af sugen, som
i hvarje fall aldrig kunde undgås i en hamn af så ringa areal och
öppen mot det vida biafvel, utan att vågorna brötes mot skär och
grund, innan de nådde hamnmynningen. Just den omständigheten, att
denna sug och därmed följande slitning icke kunde undvikas och
en tiygg och lugn bassäng icke erhållas på annat sätt än det föreslagna
såvida icke högst betydande kostnader skulle nedläggas på
åstadkommandet af en hamn med långt större vidd — hade gjort det
nödvändigt att grunda planläggningen för hela hamnförbättringen på
clen giundtanken, att fartygen i Simrishamns hamn vid ostlig storm
bolde sa att säga helt och hållet rymma fältet och i tid draga si»'' in
i en sluten och fullkomligt lugn inre bassäng för att där afvakta stormens
bedarrande.
Vid sådant förhållande vore det enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening, hvilken äfven syntes vara lotsstyrelsens, icke välbetänkt
att, såsom af. lotskaptenen föreslagits, upptaga en öppning i
den nuvarande norra vågbrytaren, då därigenom komme att framkallas
en ständig, mer eller mindre stark strömsättning genom den yttre hamnBih.
till llikscl. Prof. 1005. 4 Sami. 1 Afd. 23 Käft. 2
10 Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
bassängen till stor olägenhet för manövreringen i hamnen med dess
jämförelsevis tränga utrymme. .
Däremot skulle det utan tvifvel utgöra eu ytterligare förbättring
af hamnen, om den yttre bassängens fördjupning till 5 meter utsträcktes
än längre norröfver, än hvad förslaget afsåge, men då det område
af den nuvarande hamnbassängen, där fartyg af 4 meters ^djupgående
eller därutöfver kunnat framgå för att inkomma eller afgå från Störa
Skeppsbron, icke ägde mer än omkring hälften så stor bredd som det
område, som enligt förslaget nu skulle fördjupas till 5 meter, och då
detta senare äfven å den inre smalare delen norr om den nya skeppsbron
och västra delen'' af östra skyddsarmen blefve ungefär dubbelt bredare
än den motsvarande delen af det minst 4 meter djupa, nuvai ande
området, och sålunda manöverutrymmet vid angöring af den nya skeppsbron
eller vid ingång i innerhamnen i hvarje fall vore dubbelt större
än det, som dittills stått till buds vid angöring eller afgång från den
nuvarande skeppsbron, så hade den ökade kostnaden och. den därmed
ökade svårigheten att anskaffa de för. hamnförbättringen i dess helhet
erforderliga penningmedlen gjort det till en nödvändighet att inskränka
arbetena till endast den omfattning, som erfordrades för erhållande åt
eu säker innerhamn samt den fördjupning af ytterbassängen,. som voie
mest trängande, och att låta anstå med en ytterligare utvidgning nonut
af fördjupningen i yttre bassängen, till dess ökad rörelse kunde eitoidia
eu dylik förbättring och ökade hamninkomster kunde medgifva dess
gradvisa utförande utan särskild skuldsättning. En afrundning af östra
skyddsarmens pirhufvud för underlättande af manövreringen kunde, sasom
af lotsstyrelsen påyrkats, med fördel ske, hvaremot tillägg om pirhufvudets
förstärkning eller förseende med grofva pollare voio obehöt
ligt, enär arbetsplanen och tillhörande .kostnadsförslag redan förutsatte
och upptoge anbringandet af grofva frihultsföljare längs sidoina af hela
östra skyddsarmen och dess pirhufvud samt af grofva förtöjnings- och
förhalningspollare, inmurade i och a skyddsarmen och piihufvudet.
Efter de synnerligen svåra haverier, som inträffat i själfva hamnen
i Simrishamn, kunde det icke förnekas, att det för Simi ishamns sam
liälle vore en ren lifsfråga att utan uppskof försätta sin hamn i sådant
skick, att där inkomna fartyg och fiskebåtar icke längre skulle riskera
att gå under i själfva hamnen.
Då emellertid staden Simrishamns ekonomiska ställning icke gjorde
det möjligt för staden att utan hjälp af staten genomföra den föreslagna
hamnförbättringen och denna otvifvelaktigt vore. ett oafvis.ligt behof, då
staden utan denna måste icke blott afstanna i sin utveckling, utan med
Statsutsliottets Utlåtande N:o 34.
11
all säkerhet gå tillbaka i samma mån som dess handel och sjöfart aftynade
och dess industri droges bort till andra samhällen med tryggare
hamnar, och då vidare hamnens förbättring på föreslaget sätt skulle
lända till stort gagn för den allmänna sjöfarten och för landet i sin
helhet, enär det måste vara af stor allmän betydelse, att utvecklingen
icke afstannade eller ginge tillbaka inom ett förut lifskraftigt och framåtgående
samhälle, detta måtte nu vara jämförelsevis ringa eller ej \
förhållande till andra mera betydande, samt då anledning icke föreflinnés
att göra tillgodoseendet af det synnerligen trängande behofvet.
af understöd från statens sida för utförandet af hamnförbättringen i
Simrishamn beroende af, huruvida statens hjälp kunde erfordras äfven
för iståndsättandet af Skanörs hamn, hemställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att Kung]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja
staden Simrishamn ett anslag utan återbetalningsskyldighet af 253,500
kronor till förbättring af dess hamn i enlighet med ifrågavarande af
stadsfullmäktige antagna plan.
För egen del har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
yttrat följande:
»Till eu början ber jag få meddela, att till Eders Kungl. Maj:t
inkommit jämväl underdånig framställning om statsbidrag till förbättrande
af Skanörs hamn, men att samtliga vederbörande myndigheter
ännu icke yttrat sig i detta ärende.
Af hvad jag här förut anfört angående Simrishamns hamn inhämtas,
att iståndsättandet af densamma måste vara af stor betydelse
icke blott för rörelsen i staden med den däromkring belägna orten,
utan också för den stora mängd fiskare från såväl nämnda trakt som
andra håll, hvilka i hafvet utanför drifva sitt yrke. Äfven för det allmänna
skulle hamnen, om den vore i godt stånd, kunna vara till stort
gagn, då dess belägenhet hänvisar den att fylla en viktig post såsom
nödhamn vid en under den svårare årstiden synnerligen stormig segelled.
Stadsfullmäktiges framställning likasom de i ärendet hörda myndigheternas
yttranden gifva emellertid tydligt vid handen, att hamnen
i dess nuvarande tillstånd är alldeles otillräcklig samt icke ens heller
kan under alla förhållanden lämna nödigt skydd åt de fartyg, som där
måste söka sin tillflykt. Erfarenheten har äfven, senast på ett särskild!
oroväckande sätt i slutet af förra året, bekräftat faran af hamnens bibehållande
i dess nuvarande, högst bristfälliga skick. Efter hvad af
därifrån synliga meddelanden inhämtas, har nämligen en häftig ostlig
storm ånyo bragt förödelse inom dess anläggningar.
Af den redogörelse, som stadsfullmäktige lämnat angående ham -
12
Statsutskottets Utlåtande 2?:o 34.
nens upprepade iståndsättande efter densamma ågångna skador, framgår
vidare, hurusom staden fått alltemellanåt därför vidkännas för
dess ekonomiska förhållanden särdeles dryga kostnader, ehuru visserligen
äfven staten ansett sig böra vid flera tillfällen träda hjälpande
emellan. De anslagsbelopp, som i sådant afseende af statsmedel anvisats,
hafva utgjort tillsammans omkring 140,000 kronor.
Enligt det förslag till hamnbyggnad, för hvars utförande stadsfullmäktige
bestämt sig och, under förutsättning af statsbidrag med
halfva beloppet, äfven beslutit själfva anskaffa öfriga medel, skulle
kostnaderna för ombyggnaden uppgå till 507,000 kronor. Förslaget,
som är npprättadt af numera byråchefen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
öfverstlöjtnanten O. Z. Ekdahl och betecknadt med alternativ
A, afser erhållande af eu 5 meters djup bassäng af 19,300 kvadratmeters
areal med en invändig kajlängd af 571 meter och en 188 meter
lång utvändig kaj samt dessutom eu särskild bassäng för fiskarbåtar
af 2 meters djup. Förslagsställaren hade äfven uppgjort två andra
alternativ, af hvilka det ena, alternativ B, slutade på en kostnadssumma
af 436,000 kronor. Enligt detta förslag skulle skyddsarmarnas dimensioner
och konstruktion bibehållas lika med alternativ A, men bassängen
erhålla ett djup af 5 meter å en areal af blott 14,340 kvadratmeter samt
ett djup af endast 3 meter å eu areal af 3,360 kvadratmeter. Kajlängden
skulle blifva 376 meter invändig och 188 meter utvändig för 5
meters vattendjup samt 98 meter för 3 meters djup. Härigenom skulle
således, förutom minskningen af den inre kajlängden, saknas fördelen
af eu från den större bassängen afskild båthamn och ett djup af 5 meter
öfver bassängens hela areal. Enligt alternativ C, som betingade en
kostnad af 354,000 kronor, skulle den nödvändiga kajlängden ytterligare
minskas till 357 meter och den utvändiga kajen erhålla samma längd af
188 meter, men bassängen fördjupas endast öfver en areal af 12,570
kvadratmeter till 5 meter samt återstoden af hamnen lämnas ofördjupad.
Någon särskild båthamn ingår naturligtvis ej heller i detta alternativförslag.
För ärendet särskildt utsedda kommitterade äfvensom drätselkammaren
hade tillstyrkt, hvilket ock, såsom jag förut nämnt, blef stadsfullmäktiges
beslut, antagandet af alternativ A såsom det för erhållande
af eu fullt ändamålsenlig hamn lämpligaste förslaget.
Såsom framgår af det jag förut anfört, hafva äfven de myndigheter,
som yttrat sig i ärendet, uttalat sig för detta förslag, därvid särskildt
lotskaptenen framhållit vikten af att vid hamnförbättringen lämplig plats
bereddes för det störa antalet fiskarbåtar, som hade behof af hamnen.
Fördelen att, då eu större och kostbar ombyggnad af hamnen
Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
13
skall ske, gifva arbetet därmed en sådan omfattning, att ändamålet i
alla afseenden fullt vinnes, synes mig ock ligga i öppen dag.
Enligt införskaffade uppgifter utgjorde vid 1903 års bokslut staden
Simrishamns tillgångar i fastigheter, inventarier, räntebärande aktier,
fonder och kontanta tillgångar omkring 494,700 kronor, medan skulderna
belöpte sig till omkring 155,100 kronor. Stadens inkomster hade
uppgått till omkring 29,100 kronor, däraf omkring 14,300 kronor åtgått
till räntor och kapitalafbetalningar å dess skulder. Hamnens inkomster
hade under femårsperioden 1899—1903 i medeltal uppgått till omkring
14,600 kronor och dess utgifter till omkring 11,500 kronor. Dess kontanta
tillgångar vid 1904 års slut belöpte sig till omkring 80,000 kronor.
Att ett samhälle med sådana jämförelsevis begränsade ekonomiska
tillgångar, som här omnämnts, och hvilket samhälle tillförene fått vid
flera tillfällen vidkännas afsevärda uppoffringar med anledning af större
eller mindre skador å hamnen, icke skall kunna nu åtaga sig hela den
med hamnombyggnaden förenade kostnaden, torde vara uppenbart.
Vidare s}Tnes mig böra beaktas, att, såsom här påvisats, en fullt trygg
och rymlig hamn i Simrishamn är af den största vikt ej blott för staden
själf, utan ock för hela den skånska ostkusten äfvensom och icke minst
för de sjöfarande i allmänhet.
Med de synpunkter, jag här tillåtit mig framhålla, anser jag det
därför billigt, att staten jämväl denna gång lämnar sitt bidrag till den
ifrågasatta förbättringen af Simrishamns hamn, hvilket företag särskildt
efter den senaste olyckshändelsen icke synes kunna längre uppskjutas.
Emellertid torde hela statsbidraget, hvilket jag anser höra utgå
med det belopp, hvarom stadsfullmäktige hemställt och hvilket äfven
af samtliga myndigheter tillstyrkts, icke behöfva anvisas att utbetalas
på en gång, utan lämpligen kunna fördelas på tre år. För detsamma
bör lämpligen äfven stadgas de villkor, som pläga föreskrifvas för erhållande
af bidrag från hamn- och brobyggnadsfonden.))
Genom den utredning, som i detta ärende lämnats, synes det utskottet
vara ådagalagdt, att ett iståndsättande af Simrishamns hamn är af
stor betydelse icke blott för nämnda stad med dess omnejd, utan äfven
för det stora antal fiskarbåtar, såväl från skånska som ock från blekingska
fiskelägen, som under fisketiden uppehålla sig utanför den staden
närbelägna delen af den skånska kusten. Och jämväl för den allmänna
sjöfarten skulle eu god hamn å denna plats blifva till afsevärdt gagn.
Af de särskilda förslag till hamnens ombyggnad, som nu blifvit upprättade,
hafva såväl stadsfullmäktige i Simrishamn som de i ärendet
14 Statsutskottets Utlåtande N:o 34.
hörda myndigheterna ansett företräde böra gifvas åt det mest omfattande
förslaget, hvilket såväl genom den särskilda bassäng för fiskarbåtar,
som enligt detsamma skulle anläggas, som ock genom sina
anordningar i öfrigt synes vara bäst ägnadt att tillgodose behofvet.
De beräknade kostnaderna för detta ombyggnadsförelag, hvilket äfven
enligt utskottets mening bör komma till utförande, äro emellertid så
betydande, att staden Simrishamn icke lärer kunna ensam bära desamma,
och anser utskottet med afseende härå och i betraktande af det gagn
som, enligt hvad ofvan framhållits, skulle genom hamnens ombyggnad
beredas det allmänna, sig hafva skäl tillstyrka, att staten bidrager till
företaget med halfva den beräknade kostnaden eller sålunda 253,500
kronor. Då, på sätt af Kung]. Maj:t föreslagits, de allmänna villkoren
och bestämmelserna för statsbidrag från bro- och hamnbyggnadsfonden
böra i tillämpliga delar blifva gällande äfven i förevarande fall, skall
det åligga staden Simrishamn ej blott att bestrida öfriga kostnader för
arbetets utförande, utan äfven att för framtiden underhålla detsamma.
På grund af det anförda får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, må till ombyggnad af Simrishamns
hamn bevilja ett anslag af 253,500 kronor under villkor,
att de nu gällande allmänna villkor och bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag från
bro- och hamnbyggnadsfonden böra i tillämpliga delar
blifva gällande för det till berörda hamnombyggnad
beviljade statsbidrag, samt däraf på exti-a stat för år
1906 anvisa ett belopp af 53,500 kronor.
Stockholm den 14 mars 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.