Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
15
JTso 27„
Ank. till Biksd. kansli den 3 mars 1905, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående
försäljning af förra hofstalläng ärna Gorsingeholm n.ris
1 och 2 samt Stubbängen n:o 1 i Södermanlands län.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 35) bär Kungl. Maj:t under åberopande af
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 11
november 1904 föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att förra hofstallängarna Gorsingeholm n:ris 1 och 2 samt Stubbängen
n:o 1 i Strängnäs socken och Åkers härad, af Södermanlands län
måtte, sedan saluvärdering å egendomen i vanlig ordning ägt rum, under
de i kungl. brefvet den 29 maj 1874 omförmälda villkor å offentlig
auktion till den högstbjudande försäljas med tillträdesrätt för köpare den
14 mars 1906,
dels och att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflöte,
måtte, på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller
till skogsodling tjänlig mark.
I detta ärende har departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll
anfört följande:
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
»I underdånig skrifvelse den 27 sistlidne maj har domänstyrelsen
gjort framställning i fråga om dispositionen af de för statsverkets räkning
genom styrelsens kontrakt den 24 april 1885 mot en arrendeafgift
af 1,600 kronor till den 14 mars 1906 utarrenderade förra hofstallängarna
Gorsingeholm n:is 1 och 2 samt Stubbängen n:o 1 i Strängnäs
socken och Åkers härad af Södermanlands län, därvid styrelsen tillika
öfverlämnat instrument öfver å denna kronoegendom under år 1903 förrättad
arrendeuppskattning jämte en af förste landtmätaren H. R. Linder
år 1902 öfver egendomen upprättad karta med tillhörande beskrifning
äfvensom öfriga till ärendet hörande handlingar.
Af omförmälda handlingar inhämtas:
att mangården å egendomen vore belägen nära Mälaren, 0,5 mil
från Strängnäs stad;
att å egendomen ej funnes annat laga hus än en år 1894 uppförd
logbyggnad, 38,6 meter lång, 14,9 meter bred och 6 meter hög, innehållande
två sädesgolf, trösk- och rensbottnar samt försedd med vandringshus
och två uppkörsbroar, hvarjämte vid Mälarens strand vore utbyggd
eu kronan tillhörig lastbrygga, som dock på grund af sjöns uppgrundning
numera icke användes;
att arrendatorn ägde följande å egendomen uppförda hus, nämligen:
ett boningshus i två våningar, innehållande 5 rum med kök och källare
m. m., ett boningshus, innehållande 2 rum och kök, källare och bod, ett
stathus i två våningar, inredt till 2 större och 2 mindre rum samt bod
i två afdelningar, en ladugårdsbyggnad, inrymmande fähus för 49 större
kreatur, stall för 7 hästar och foderlada, en byggnad, innehållande brygghus
och spannmålsbod i tre bottnar, ett svinhus i 8 afdelningar, får- och
hönshus, vagn- och vedbod, reservstall med redskapslider samt en större
förfallen hölada vid lastbryggan, hvilka hus blifvit försäkrade mot eldskada
för sammanlagdt 9,800 kronor;
att det egendomen tillhörande ägoområde, enligt ofvanberörda kartbeskrifning,
omfattande en areal af 128,019 hektar, bestode af 79,416
hektar tomter och åker, 15,145 hektar äng, 3,6 01 hektar odlingsmark,
26,3 2 2 hektar backar, betes- och hagmark samt 3,53 5 hektar impediment;
att
jordmånen i åkern utgjordes af dels god lerjord, dels dyjord och
dels till en mycket stor anpart af mer eller mindre ofullständigt förmultnad
mylla, som synbarligen lede brist på kalk;
att en mindre del af den odlade jorden läge för lågt i förhållande
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
17
till Mälarens vattenyta för att kunna fullständigt afdikas och en annan
del däraf ej sällan besvärades af vatten därigenom, att hufvudafloppen
icke voro rymliga nog att hastigt afföra det vatten, som inkomme från
högre belägna främmande ägor;
att vid tiden för arrendeuppskattningen påginge en år 1 902 beslutad
afdikning, berörande ifrågavarande och åtskilliga andra egendomar, hvilket
företag beräknats kosta omkring 6,000 kronor, däraf på kronoegendomen
komme att belöpa 35,5 6 procent;
att dikningsföretaget, som sannolikt icke blefve fullbordadt under
den nu löpande arrendeperioden för egendomen, blott fortskridit genom
den fastare delen af åkern, hvadan utdikningsmöjligheten för den bortre,
lägre liggande jorden, som vid tiden för uppskattningsförrättningen varit
till stor del förlagd till bete, ej kunnat vid förrättningen till fullo bedömas;
att
åkern, som i allmänhet hade en våt, lös och kall botten, hvarigenom
förmultningen af växtämnen ginge långsamt, och dessutom, enligt
uppgift, ofta vore utsatt för skadegörande frost både vår och höst, i följd
häraf lämpade sig endast för producering af midsommarråg;
att ängen bestode af jämna, men mycket vattensjuka marker, som
nog framdeles torde kunna odlas, sedan det visat sig, om den pågående
utdikningen gjorde tillfyllest, samt ej kräfde ett alltför dyrbart eller, såsom
kunde befaras, ofta behöfligt rensningsarbete;
att af den å kartan upptagna odlingsmarken endast två angifna
ägofigurer om tillsammans 1,248 hektar för närvarande syntes böra
ifrågakomma till odling, under det den öfriga odlingsmarken vida bättre
syntes lämpa sig att, såsom nu skedde, inhägnas tillika med betesmarken;
att betet, som förefunnes i tre med ek och annan löfskog bevuxna
hagar, varit endast hjälpligt för de kreatur, som hittills underhållits å
egendomen, samt, då bottenlagret i den kuperade marken utgjordes nästan
endast af grus och sten, näppeligen kunde äfven med tillägg af den
ängsmark, som ej för närvarande borde odlas, blifva tillräckligt för de
kreatur, som hädanefter borde kunna vid egendomen vinterfödas;
att skogen ej vore tillräcklig för husbehofvet, då densamma enligt
skriftligt utlåtande från jägmästaren i orten, som tillstädeskommit vid
arrendeuppskattningen, af denne beräknats under hela den arrendeperiod,
som började den 14 mars 1906, ej lämna större virkesafkastning än
1,000 kubikmeter, bestående af 550 vrakekar samt 77 kubikmeter torr
och vindfälld skog;
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 19 Saft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
att den å egendomen anställda tjänarepersonalen bestode af 5 män
och 1 hjon, hvarjämte i lega för arbete årligen åtginge omkring 1,500
kronor;
att egendomens taxeringsvärde utgjorde 38,000 kronor;
att, då egendomen icke vore försedd med annat laga hus än den
förut omförmälda logen och samtliga öfverloppshusen befunne sig i så
svagt skick, att det ej kunde blifva fråga om deras inlösande af staten
och antagligen ej heller af en blifvande arrendator, såvida det ej kunde
ske till ett mycket reduceradt pris, synemännen ansåge nödigt, att kronan
här företoge större nybyggnad;
att därvid i första rummet borde uppföras bostad åt arrendator^
hvarefter snart nog tillkomme byggandet af såväl ladugård och stall som
arbetarbostäder och spannmålsmagasin med redskapshus;
att det emellertid vore olämpligt att på en gång som kontraktsvillkor
stadga mer än en större byggnad, helst öfverloppshusen kunde vara användbara
ännu en tid framåt för gårdens folk, för erforderlig kreatursbesättning
och för spannmålens inrymmande;
att uppskattningsmännen ansåge kostnaden för nytt boningshus, uppfördt
i enlighet med af dem uppgjordt, i instrumentet intaget förslag,
kunna stanna vid ett belopp af 9,500 kronor;
att en blifvande arrendator syntes uppskattningsmännen böra genom
arrendekontrakt förbindas att verkställa, förutom nyssberörda nybyggnad,
omläggning af taket å logen, som bestode af sågad spån, med tegel, för
hvilket arbete erfordrades, enligt synemännens beräkning, materialier till
ett värde af 1,000 kronor, däri inberäknad kostnaden för behöflig förstärkning
af takresningen;
att enligt uppskattningsmännens åsikt arrendatorn borde för utförandet
af de föreslagna byggnadsarbetena tillerkännas ersättning genom afräkning
å arrendet med ett belopp, motsvarande de båda ofvan upptagna
summorna eller således med 10,500 kronor;
att uppskattningsmännen, som tillstyrkt, att nuvarande arrendatorn af
egendomen måtte vid den förnyade utarrenderingen af densamma komma
i åtnjutande af optionsrätt, föreslagit arrendevärdet för egendomen till
1,500 kronor; samt
att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande förklarat sig icke hafva
något att erinra vare sig mot uppskattningen eller mot förrättningsmännens
yttrande i fråga om optionsrätten.
För egen del har domänstyrelsen anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
19
Åt innehållet i instrumentet öfver arrendeuppskattningen å egendomen
i fråga framginge, att till denna hörande åker och äng i följd af markens
ringa höjd öfver Mälarens yta vore i hög grad vattensjuka samt att med
visshet ej kunde bedömas, om en fullständig afdikning af någon väsentlig
del af marken kunde ske, liksom ej heller, ifall en sådan afdikning läte
sig verkställa, huruvida kostnaden för densamma kunde begränsas, så att
företaget blefve lönande. Med afseende härå och då å egendomen ej funnes
annan kronan tillhörig byggnad än en loge, syntes styrelsen, i händelse af
egendomens utbjudande på nytt arrende och om därvid nuvarande arrendatorn,
såsom uppskattningsmännen hållit för sannolikt, ej begagnade sin
optionsrätt, högeligen tvifvelaktigt, huruvida ny arrendator skulle kunna
erhållas på de af uppskattningsmännen föreslagna villkor, bland hvilka ej
inginge bestämd utfästelse från kronans sida att bekosta uppförandet vid
egendomen af annan byggnad än ett boningshus för arrendatorn.
De byggnader, som, jämte boningshus, måste anses utöfver den vid
egendomen befintliga logen för en arrendator nödiga, vore statbyggnad,
inredd till bostad för fyra familjer och ett rum för ogifta arbetare, med
erforderligt uthus, ladugård, stall, oxhus och vagnbod, spannmåls- och
visthusbod, svinhus och vedbod samt källare, hvilkas uppförande enligt
styrelsens beräkning skulle medföra minst följande kostnader: för stafbyggnad
med uthus 6,000 kronor, för ladugård 9,000 kronor, för stall,
oxhus och vagnbod 4,000 kronor, för spannmåls- och visthusbod 1,200
kronor, för svinhus och vedbod 500 kronor samt för källare 200 kronor
eller tillhopa 20,900 kronor. Då kostnaden för boningshuset, såsom förut
nämnts, upptagits till 9,500 kronor, skulle utgifterna i sin helhet för egendomens
fullständiga bebyggande, för hvilkas bestridande styrelsen ej disponerade
andra medel än arrendeafgifterna för egendomen, i den mån de
förfölle, uppgå till mer än den totala arrendeinkomst, egendomen af uppskattningsmännen
ansetts kunna under den af dem föreslagna arrendetiden
af 20 år lämna.
Med afseende å hvad sålunda anförts, syntes styrelsen vidare utarrendering
af egendomen ej böra ifrågakomma, utan denna i stället för statsverkets
räkning böra försäljas.
I fall beslut fattades härom, kunde ifrågasättas, om ej egendomen
med afseende å dess närbelägenhet till stad borde efter styckning säljas i
delar, afpassade för mindre jordbruk. Häremot mötte emellertid för närvarande
hinder i inägornas vattensjuka beskaffenhet. Att kronan för undanröjande
af detta hinder skulle gå i författning om ägornas afdikning på
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
egen bekostnad, kunde styrelsen ej tillstyrka, då i följd af de upplysningar,
som i uppskattningsinstrumentet meddelats angående den ifrågavarande
markens höjdläge i förhållande till vattenytan i Mälaren, det ej vore antagligt,
att företaget skulle lämna ett fullt tillfredsställande resultat, som
tillika uppvägde kostnaden för utförandet.
På grund af hvad i ärendet anförts har styrelsen hemställt, att egendomen
måtte ostyckad försäljas å auktion enligt bestämmelserna i nådiga
brefvet den 29 maj 1874.
De skäl, Indika af domänstyrelsen anförts för ifrågavarande egendoms
försäljning, synas mig fullt giltiga. Enligt hvad jag under hand af domänintendenten
i Södermanlands län inhämtat, voro äfven arrendeuppskattningsmännen
af den åsikt, att en sådan försäljning borde komma till
stånd, men funno de sig förhindrade att afgifva förslag därom, då dylikt
förslag författningsenligt kunde göras endast i det fall, att styckning ifrågasattes,
samt ansågo förevarande egendom vara för styckning särdeles
olämplig. Med afseende å hvad af domänintendenten i sistnämnda hänseende
sålunda upplysts och på grund af hvad domänstyrelsen anfört mot
styckning af egendomen finner jag mig äga all anledning biträda styrelsens
förslag jämväl i fråga om sättet för egendomens försäljning.))
Utskottet, som icke haft något att mot framställningen erinra, hemställer
alltså,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 mars 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 19 05.