Statsutskottets Utlåtande H:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1905, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter änkan
Brita Maria Esaidotter Barka från Vitsaniemi.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 24) af den 2 december
1904 bär Ivungl. Maj:t meddelat följande:
»Bonden Ilenrik Johansson Barbas i Vitsaniemi änka Brita Maria
Esaidotter Barba afled den 21 januari 1892. I instrumentet öfver den
efter henne den 21 mars samma år förrättade bouppteckning finnes
antecknadt, bland annat, att hon icke efterlämnat bröstarfvingar; att boets
behållning utgjort 1,416 kronor 24 öre; att den af Öfver-Torneå tings*
lags häradsrätt förordnade gode mannen för änkan Barbas frånvarande
stärbhusdelägare, förre inspektören Tycko Burman, varit vid bouppteckningen
närvarande; att mellan makarna Barba upprättats inbördes
testamente, hvarigenom förordnats, att den af makarna, som öfverlefde
den andra, skulle äga all i boet befintlig egendom; samt att detta testamente,
som delgifvits mannen Barbas närmaste arfvingar, ej inom laga
tid klandrats.
Vid lagtima vintertinget med bemälda häradsrätt den 10 mars 1896
läto liemmansägarne Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per Heikinpieti, Abraham
Mäkipiha och Isak Lukkari — af hvilka de fyra förstnämnda voro
bröder och Lukkari svåger till Ilenrik Johansson Barba — till bestyrkande
af ett muntligt testamente, som änkan Barba i lifstiden skulle upprättat
till förmån för dem, inför häradsrätten såsom vittnen för dödsfalls skull
afköra nedannämnda personer, hvilka därvid berättade:
l:o) föregångsmannen Isak Pietilä: att då vittnet vid ett tillfälle i
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 18 Iläft. (N:o 21, 22).
2
Statsutskottets Utlåtande Ko 21.
början af år 1892, kort innan änkan Barba aflidit, varit på besök hos
änkan Barba, denna på tal om huru med hennes kvarlåtenskap skulle förfaras
efter hennes död yttrat, att, med undantag af två sängar med sängkläder,
all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla hennes aflidne mans närmaste
släktingar, åt hvilka hon, såsom orden fallit, ville af hela sitt
hjärta gifva sagda egendom; att vid omvittnade tillfället ej någon annan
än vittnet varit tillstädes; samt att änkan Barba, hvilken vittnet personligen
känt, vid berörda tillfälle varit vid fullt och sundt förstånd och
handlat af fri vilja, men icke uttryckligen förklarat, att hennes omförmälda
yttrande vore hennes sista vilja eller utgjorde hennes testamente;
och
2:o) pigan Kajsa Latin: att vittnet, som under de tre sista åren,
änkan Barba lefvat, varit i hennes tjänst, därunder vid flera tillfällen hört
henne yttra, att hennes aflidne mans släktingar skulle efter hennes död
få taga allt hvad hon ägde med undantag af en säng med sängkläder;
att, såvidt vittnet kunde minnas, ej någon annan än vittnet vid dessa
tillfällen varit närvarande; att därvid ej varit tal om något testamente;
samt att änkan Barba vid ifrågavarande tillfällen varit vid fullt och sundt
förstånd och handlat af fri vilja.
Ankan Barbas omförmälda yttranden blefvo sagda den 10 mars 1896
vid häradsrätten bevakade såsom muntligt testamente, i anledning hvaraf
häradsrätten utställde testamentet till delgifning med änkan Barbas
närmaste arfvingar, hvilka ägde att klandra detsamma efter däraf erhållen
del.
Därefter instämde förenämnda Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per
Ileikinpieti, Abraham Mäkipiha och Isak Lukkari till häradsrätten ofvan
omförmälde gode mannen i änkan Barbas bo Tycho Burman med yrkande,
att han, som omhändertagit boet, måtte förpliktas redovisa de
medel, han i sådan egenskap innehade, till stöd för hvilket yrkande
åberopades det muntliga testamentet. Sedan emellertid upplyst blifvit,
att testamentet icke delgifvits kronans ombudsman i orten, förklarades
målet kritande i afbidan på att testamentet skulle vinna laga kraft gentemot
kronan.
A sin sida instämde kammaradvokatfiskalsämbetet till vintertinget
med häradsrätten den 11 mars 1899 Isak Ruisniemi och hans fyra ofvanbemälda
medparter äfvensom gode mannen Burman med påstående, att,
som änkan Barbas förenämnda, af Isak Ruisniemi och hans medparter
vid häradsrätten såsom testamente bevakade yttranden, hvarigenom skulle
förordnats, att efter änkan Barbas död hennes kvarlåtenskap skulle till
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
3
falla hennes afiidne mans släktingar, hvarken åhörts af två på en gång
närvarande och särskild! anmodade vittnen eller ens af änkan Barka betecknats
såsom hennes yttersta vilja och testamente, i följd hvaraf desamma
icke vore att anse såsom ett lagligen giltigt testamente, samt, skridt
ämbetet hade sig bekant, någon laglig arfvinge till änkan Barba icke
vore känd, änkan Barbas kvarlåtenskap måtte, utan hinder af omförmälda
såsom testamente bevakade yttranden, förklaras skola såsom danaarf tillfalla
kronan, samt att Burman måtte förpliktas att till advokatfiskalsämbetet
redovisa danaarfsmedlen jämte ränta.
Häradsrätten yttrade i utslag den 13 juni 1900, att, enär de yttranden,
som af änkan Barba blifvit, såsom Isak Pietilä och Kajsa Latin
hade vittnat, fällda och af Isak Ruisniemi och hans medparter såsom
testamente till deras förmån bevakats, icke kunde såsom ett af änkan
Barba gjordt testamentarisk! förordnande anses, samt änkan Barba icke
efterlämnat arfsberättigade släktingar, förklarades kvarlåtenskapen efter
änkan Barba skola, utan hinder af berörda såsom testamente bevakade
yttranden, såsom danaarf tillfalla kronan, till följd hvaraf det ålåge Burman,
som enligt förordnande omhändertagit boet, att till kammaradvokatfiskalsämbetet
redovisa kvarlåtenskapen jämte afkomsten däraf. Detta
utslag har vunnit laga laga kraft.
I eu den 9 april 1903 till Eders Kung]. Maj:t ingifven skrift hafva
Isak Ruisniemi, Johan Hvari, Per Heikinpieti, Abraham Mäkipiha och
Isak Lukkari i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte efterskänkas till förmån för sökandena, till stöd för hvilken
ansökning hufvudsakligen anförts, att änkan Barba, enligt hvad sökandena
ansåge vara utredt, i lifstiden haft bestämd och tydlig afsikt samt
såsom sill önskan uttalat, att efter hennes död sökandena skulle komma
i besittning af hennes kvarlåtenskap. Äfven om änkan Barba, hvilken
varit i saknad af juridiskt biträde, icke kunnat gifva denna sin önskan
fullt laglig form af testamente, borde, enligt sökandenas förmenande, denna
omständighet ej förhindra, att hennes yttersta vilja i förevarande hänseende
blefve uppfylld.
Öfver ansökningen har Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i
Norrbottens län afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, däri meddelats,
att större delen af makarna Barbas egendom, hvilken endast till eu obetydligare
del i boet införts af mannen Barba, under mannens lifstid och
genom hans förvållande förfarits, hvarjämte Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
lämnat den upplysning, att sökandena Ruisniemi, Hvari
och Mäkipiha befunne sig i jämförelsevis goda ekonomiska omständig
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
heter, samt att sökandena Heikinpieti och Lukkari numera aflidit och
efterlämnat barn i betryckta omständigheter, hvadan skäl syntes Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreligga för efterskänkande af danaarf^
till förmån för nämnda barn.
Jämväl kammaradvokatfiskalsämbetet bär på grund af nådig befallning
i ärendet sig yttrat och därvid — jämte meddelande att danaarfsmedlen,
som redovisats för ämbetet och till statskontoret inlevererats, efter
afdrag af aktoratsprovision utgjorde 1,243 kronor 64 öre — beträffande
själfva saken anfört, att de skäl, som eljest skulle kunnat tala till förmån
för sökandena, enligt ämbetets uppfattning, förlorade i betydelse
därigenom, att sökandena icke inom den i lag stadgade tid utan först
efter förloppet af mer än fyra år efter änkan karbas frånfälle bevakat
meranämnda testamente och således själfva försummat hvad på dem ankommit
för bevarande af deras på testamentet grundade rätt; och ansåge
sig ämbetet på grund häraf och med hänsyn till hvad Eders Iiungl. Maj:ts
befallningshafvande anfört sakna anledning tillstyrka bifall till ansökningen
i vidare mån, än hvad anginge den del af danaarfsmedlen, som skolat
belöpa å numera aflidua sökandena Heikinpietis och Lukkaris barn.
Af ofvan omförmälda, af Isak Pietilä och Kajsa Latin afiagda vittnesberättelse!’
synes mig med full tydlighet framgå, att änkan Barbas önskan
varit, att efter hennes död hennes aflidne mans släktingar skulle komma
i åtnjutande af hennes kvarlåtenskap. Vid sådant förhållande och med
hänsyn jämväl till dsnaarfsmedlens skäligen obetydliga belopp, torde den
af kammaradvokatfiskalen anförda omständighet icke böra utgöra hinder
för bifall till ifrågavarande ansökning i dess helhet.»
Med anledning af förevarande framställning har Kung]. Maj:t nu
föreslagit Kiksdagen att medgifva, att kronans rätt till danaarf efter änkan
Brita Maria Esaidotter Barba måtte efterskänkas till förmån för Isak
Buisniemi, Johan Hvari och Abraham Mäkipiha samt Per Heikinpietis
och Isak Lukkaris barn.
Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
remitteradt, hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 mars 1905.
På statsutskottets vägnar.
HEGO TAMM.