Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

1

%

M:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1905, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kung}. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning om anslag
för utarbetande af en redogörelse öfver ortnamn i Ålfsborgs
län m, m. (2:a U. A.)

I Kung!. Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition angående statsverkets
tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkten 132 under åttonde hufvudtiteln
föreslagit, att Riksdagen matte till fullbordande enligt uppgjord plan
af påbörjad utredning angående ortnamn i Älfsborgs län å extra stat för
år 1906 anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet för ecklesiastikärenden den 14 januari innevarande
år har föredragande departementschefen till stöd för berörda
framställning yttrat följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 2 december 1901 gjorde riksantikvarien
framställning om företagande genom sakkunniga personer af en systematisk
undersökning af svenska ortnamn. Han anförde därvid hufvudsakligen
följande.

Under en följd af årtionden hade det svenska folkets uppmärksamhet
allt mera riktats på betydelsen af de fornminnen, som vore de enda vittnesbörden
om de långa tider, öfver hvilka skrifna urkunder och med dem
historien icke sprede något ljus. Fornsakerna samlades och studerades, de
fasta fornlämningarna uppsöktes, afbildades och undersöktes. Man ifrade

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. (N:o 19). \

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

ock på ett berömvärdt sätt för bevarandet af de minnnesmärken från den
historiska tiden, soin vittnade om gångna århundradens människor, om
deras sträfvanden och deras odling. De handskrifter, som funnes bevarade
från den historiska tidens äldsta skeden, blefve allt mera studerade, allt
mera gjorda tillgängliga för forskarne och allmänheten. Detta vore ett
godt och vackert drag, som karakteriserade större delen af det senast
försvunna århundradet och som visade si» lifskraftigt ga in i det nya
århundradet, a hvilket det helt visst också skulle trycka sin prägel. Men
det funnes i vårt land en ytterligt stor och därjämte ytterst viktig grupp,
som ännu icke blifvit föremål för systematisk undersökning, nämligen
ortnamnen. Detta vore så mycket betänkligare, som dessa fornminnen
ingalunda stode inför våra granskande blickar lika orörda som de fornsak
er, som hittades i vår jord. En del ortnamn vore visserligen af nyare
och nyaste ursprung, men dessa vore dock få. Den stora massan af°ortnamn
vore uråldriga och därför vittnesbörd om förhållanden, som radde
i vårt land under långt aflägsna perioder. När namnen från början gåfvos,
tillhörde de det språk, som då talades. Men språket hade under tidernas
lopp varit underkastadt ändringar, och detsamma gällde ortnamnen; och
med afseende på ortnamnen hade förändringarna ofta varit i viss man
godtyckliga. Det vore därför mången gång betänkligt att af ett ortnamns
nuvarande form draga några vidt gående slutsatser. Det vore emellertid
icke fråga allenast om en undersökning af intresse för språkforskningen.
Våra ortnamn vore af den beskaffenhet, att de förmådde gifva mycket
långt gående historiska upplysningar, när namnen sammanställdes med
kartornas uppgifter om orternas lägen. För att vinna de historiska resultaten
fordrades dels urlcundsforsknirig, dels språklig undersökning. Men
det stannade icke därvid. Äfven de arkeologiska undersökningarna maste
påkallas för att kunna konstatera, till hvilken ålder gårdar hörande till
de olika namngrupperna borde hänföras.

I Sverige och Danmark hade enstaka ansatser gjorts för fastställande
af ortnamnens betydelse, men det hade varit endast ansatser, och de, soin
hade gjort dessa, hade i regeln lidit af att icke hafva tillräckligt och icke
nog sofradt material. Däremot hade Norge i detta afseende varit ett^förstegsland.
Där hade för en del år sedan tillsatts en kommitté af nagra
sakkunniga vetenskapsmän för att genomgå alla de norska ortnamnen och
leta sig fram till deras ursprungliga form och betydelse. Kommittén hade
afslutat sina undersökningar, och resultatet häraf hade framlagts i en
publikation med titel »Norske Gaardnavne, Oplysninger samlede til Brug
ved Matrikelens Revision, udgivne med tilföiede Forklaringer». Med anledning
af hvad riksantikvarien sålunda framhållit och med hänvisning

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

3

till det vackra, resultat, som i Norge vunnits, anhölle riksantikvarien, det
Eders Kung!. Maj:t ville utse en mindre kommitté af sakkunnige för att
för Sverige utföra ett motsvarande arbete, till båtnad för den svenska
vetenskapen och Sverige till heder. Den norska skriftens titel talade om
gårdsnamn. I Sverige syntes det böra heta by- och gårdsnamn. Dessutom
ansåge riksantikvarien, att till det svenska verket borde fogas en särskild
afdelning, upptagande namn å berg, större skogar, sjöar och landsträckor,
hvilka också hade namn, som tarfvade en utredning.

Efter nådig remiss afgaf vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
den 4 mars 1902 underdånigt utlåtande i “ärendet och åberopade därvid
eu bifogad, af riksantikvarien i ämnet afbiten promemoria, innehållande,
bland annat, följande.

Frågan om utgifvandet af det norska nationalverket »Norske Gaardnavne»
hade behandlats i två afdelningar. Först hade därstädes tillsatts
en kung!, kommission för revisionen af namnen i matrikeln, d. v. s. jordebok
en. Sedan denna kommissions arbete fullbordats, hade år 1894 flera
medlemmar af det norska stortinget gjort hemställan om en förberedande
penningbevillning för utgifvande af de utaf nyssnämnda kommission samlade
upplysningar om norska ortnamn, hvilket ansetts skola komma att
kosta omkring 25,000 kronor; och detta förslag hade enhälligt antagits af
stortinget. Vid tiden för affattande! af riksantikvariens promemoria hade
af det norska verket utgifvits förord och inledning (tryckta i 7,500 exemplar),
Smaalenenes, Akershus, Hedemarkens, Kristians (förra afdelningen)
och Söndre Trondhjems amf (amternas gårdsnamn i 750 exemplar). De
af stortinget intill den 31 mars 1902 anvisade medlen uppginge till 18,700
kronor. För tiden den 1 april 1902—den 31 mars 1903 hade beviljats
5,200 kronor. Det framginge häraf, att, då för så många amt ortnamnen
icke vore utgifna, kostnaderna komme att ganska betydligt öfverstiga de
ursprungligen beräknade omkring 25,000 kronor. Riksantikvarien hade
från Norge fått den upplysningen, att för tryckfärdig! manuskript, som
fyllde ett tryckark, betalades ett arfvode af 50 kronor och för korrekturläsning
och registreringsarbeten 13 kronor för ark.

Enligt meddelande från kammarkollegium skulle från och med år 1904
i anledning af grundskatternas afskrifning en omarbetning af jordeboken
företagas. Det torde vara för alla klart, att den reviderade jordeboken
borde vara, äfven hvad namnen anginge, fullt korrekt. Förr hade underordnade
tjänstemän i kammarkollegium, hvilka icke varit i besittning af
språkliga och lokalhistoriska kunskaper, erhållit uppdrag att rätta de i
jordeboken förekommande ortnamnen.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

Riksantikvarien hemställde, det akademien ville tillstyrka tillsättande af
en kommitté af tre personer, en språkforskare, en arkeolog, som därjämte
vore historiker, och en representant för kammarkollegium. Denna kommitté
skulle ordna arbetet, utse personer att utarbeta de olika afdelningarna —
landskap eller län — samt helt eller ur vissa synpunkter, språkliga eller
historiska, granska det inkomna materialet och sörja för dess tryckning.
För dem, som utförde det skriftliga arbetet, hemställde riksantikvarien om
samma, arfvode, som betalats i Norge, 50 kronor för författare af tryckt
ark och 13 kronor för dem, som läste korrektur och samtidigt registrerade.
En del alldeles speciella unflersökningar torde kunna kräfva mycken tid
och mycket arbete, hvilket ingalunda motsvarades af de rader, som resultatet
upptoge i tryck. Om sådana borde kommittén få träffa särskilda
aftal. Därest, såsom riksantikvarien hoppades, särskildt efter det exempel
Norge gifvit, Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen ville på dagordningen upptaga
detta ärende, såsom ett i hög grad viktigt ur fosterländsk synpunkt, måste
riksantikvarien naturligtvis framhålla, att en beräkning af arbetet och
kostnaderna för detsamma vore omöjlig. Riksantikvarien hemställde därför,
att akademien måtte tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att låta göra ett
förberedande försök, från hvilket man kunde hämta viktig erfarenhet, och
föreslog riksantikvarien af uppgifna skäl, det Eders Kung! Maj:t måtte
bevilja anslag för utgifvande af ett fullgiltig!, arbete öfver ortnamn i
Bohuslän. Stortinget hade år 1896 beviljat för ett försöksarbete 1,000
kronor, men då hade allt arbetet för jordeboken redan undangjorts, det
hade endast varit materialierna för det förra, som skulle utgifvas. Hos
oss måste arbetet för jordeboken och för utgifvandet af undersökningsmaterialet
gå samtidigt. Riksantikvarien hemställde därför, att hos Eders
Kungl. Maj:t måtte begäras anvisande af 2,500 kronor till utgifvande af
eu vetenskaplig, för kammarkollegium fullt användbar redogörelse för
Bohusläns ortnamn. Därest kostnaderna för detta arbete skulle öfverstiga
denna af riksantikvarien föreslagna summa, borde det vara den ifrågasatta
kommittén medgifvet att göra framställning om det som bruste.

Uti sitt förberörda utlåtande den 4 mars 1902, hvarmed vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien öfverlämnade riksantikvariens promemoria,
vitsordade akademien lifligt det ifrågasatta verkets särdeles stora betydelse
i såväl vetenskapligt som fosterländskt hänseende, och, med framhållande
af sin anslutning i hufvudsak till riksantikvariens framställning,
hemställde akademien om tillsättande af en kommitté, så sammansatt som
riksantikvarien föreslagit.

Kammarkollegium, som erhöll befallning att i ärendet sig yttra, anförde
i underdånigt utlåtande den 4 april 1902: Sedan med år 1904

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

5

grundskatterna till största delen afskrifvits samt rustnings- och roteringsböidan
i det hela aflyftats, maste kollegium vara betänkt på uppläggandet
efter förändradt formulär af nya jordeböcker, därvid kollegium särskildt
tänkt sig tryckande af förteckningar, upptagande för hvarje socken i alfabetisk
ordning samtliga hemman och lägenheter med namn, nummer och
mantal samt öfriga anteckningar, som kunde vara af särskild vikt. De
namn, som nu förekomme i jordeböckerna, hade i ett stort antal fall fått
mer eller mindre oriktiga former, liksom de ock ofta ej stämde öfverens
med de i orten brukliga. Det maste därför vara af största vikt, att desamma,
före utgifvandet i tryck af berörda förteckningar, underkastades
en noggrann och sakkunnig undersökning, och då kollegium för ett
dylikt arbete ej hade att tillgå tillräckliga krafter med erforderliga språkvetenskapliga
och historiska förutsättningar, ville kollegium på det kraftigaste
tillstyrka nådigt bifall till att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, efter förslag af
riksantikvarien, hemställt, Eders Kungl. Maj:t täcktes för ändamålet utse
en . kommitté af tre personer, nämligen en språkforskare, en arkeolog, som
tillika vore historiker, samt en representant för kammarkollegium, hvilken
senare särskildt skulle hafva att iakttaga hvad som kunde påkallas med
hänsyn till jordeboksarbetet, samt ställa till kommitténs förfogande för
utförande försöksvis af undersökningen beträffande ett län eller landskap
äfvensom för bestridande af de med uppdraget till en början i öfrigt förenade
utgifter ett belopp af 2,500 kronor, med åliggande för kommittén
att, sedan efter vunnen erfarenhet fullständig plan för arbetet i dess helhet
blifvit uppgjord, sa fort ske kunde underställa densamma Eders Kungl.
Maj:ts nådiga pröfning med beräkning tillika af de penningbelopp, som
för arbetets fullständiga utförande kunde antagas erforderliga.

När detta ärende under Eders Maj:ts frånvaro den 2 maj 1902 af
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet föredrogs inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, fann Kungl. Magt, som ansåg förberedande
undersökningar böra vidtagas för astadkommande för Sveriges del af ett
arbete, väsentligen motsvarande det i Norge med anslag af allmänna medel
utgrina samlingsverket »Norske Gaardnavne», godt uppdraga åt en kommitté,
bestående af riksantikvarien H. O. H. Hildebrand såsom ordförande
samt kammarrådet G. Thulin och professorn vid universitetet i Uppsala
A. G. Noreen såsom ledamöter, att i sådant syfte dels för ett län eller
landskap, låta verkställa undersökning af namnen å byar och gårdar äfvensom
å viktigare berg samt större skogar, sjöar och landsträckor, dels ock
efter vunnen erfarenhet uppgöra och, så snart ske kunde, underställa Eders
Kungl. Maj:ts pröfning plan för arbetet i dess helhet jämte beräkning af

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

de penningbelopp, som. för arbetets fullständiga utförande kunde antagas
vara erforderliga.

För kommitténs arbeten under åren 1902—1904. redogöres i Eders
Kungl. Maj:ts berättelser om livad i rikets styrelse då sig tilldragit.

I slutet af år 1903 fick kommittén från jordbruksdepartementet till sig
remitterad en till chefen för nämnda departement aflaten skrifvelse från
chefen för rikets allmänna kartverk, som däri, under framhållande att det
vid redigeringen af de frän kartverket utgrina kartor och kartbeskrifningar
ofta rådde ovisshet om huru ett svenskt, lappskt eller finskt namn a orter,
sjöar och fjäll m. in. rätteligen borde stafvas samt i hvilken man dei nya
stafningssättet i allmänhet borde tillämpas vid utgifning af nya kartblad,
och enär det för honom af denna anledning vore af synnerligen stort
värde att vid dylika frågors afgörande få rådgöra med sakkunniga personer,
hemställde, att i öfvervägande måtte tagas, om och i hvad mån
samarbete kunde anordnas mellan rikets allmänna kartverk och kommittén.
Med anledning häraf afgaf kommittén, sedan den tagit del af det för
rikets allmänna kartverk'' för år 1904 uppgjorda förslaget till arbetsplan
samt af vissa från kartverket erhållna karteskisser, utvisande^ kartarbetets
ställning i december 1903, den 10 i samma manad ett utlåtande, däii
anfördes, bland annat: De kartor, som utgåfves genom rikets allmänna
kartverk, vore att hänföra till tre grupper, ekonomiska, topografiska och
ekonomiskt-topografiska. De ekonomiska kartorna, som afsage bvea- och
Götaland med undantag af Kopparbergs län, utarbetades i skalan 1 : 20,000
och utgåfves för närvarande med färgtryck i skalan 1 : 50,000. Dessa kar
tor åtföljdes af tryckta beskrifningar efter fastställdt formulär, upptagande
sockenvis bland annat i alfabetisk ordning namn på i jordeboken införda
eller eljest för sig bestående hemman eller lägenheter med angifvande af
natur, nummer, mantal etc. De i beskrifningarna upptagna namnen återfunnes
i regel jämväl pa de ekonomiska kartorna, i den man plats för
dem kunnat beredas, men dessa kartor upptoge tillika ett-stort antal namn
på afsöndrade lägenheter, upplåtna för alltid eller viss tid, äfvensom s. k.
naturnamn. Hvad namnen pa de territoriella indelningarna, joideboks
enheterna och de fastställda afsöndringarna anginge, hade de i regel officiell
fastställelse. I fråga om dessa skulle man därför väntat, att kartorna
skulle upptagit de fastställda namnen. Men sa vore ej alltid fallet, utan
hade man, efter hvad kommitténs undersökningar för Alfsborgs län gåfve
vid handen, enligt bruket i orten förändrat saväl namnen pa berörda indelningar
som i stor utsträckning namnen på jordeboksenheterna och de
fastställda afsöndringarna. I många fall vore dessa förändringar gifvetvis
förbättringar, som kommittén vid sitt arbete jämväl torde komma att upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

7

taga, men ej alltid vore så händelsen, och syntes det i hvarje fall ej böra
tillkomma kartutgifvarne att utan vederbörlig pröfning å officiella kartor
företaga ändring af fastställda namn. I fråga om namnen på öfriga lägenheter
äfvensom naturnamnen saknades i regel officiell fastställelse. Där
dessa namn ej förekomma i skriftliga källor, såsom mantals- och taxeringslängder,
kyrkoböcker etc., vore kartograferna därför hänvisade till dialektuttalet
i orten. För att med ledning af detta kunna rätt uppteckna namnen
fordrades emellertid särskild språkvetenskaplig utbildning jämte kännedom
om ortens dialekt, och då kartograferna väl i regel torde sakna dylik
särskild utbildning och dialektkännedom, läge däri en tillräcklig förklaring
till att, trots de noggranna regler, som lämnats för namnuppteckningen,
på sätt framginge af de undersökningar, kommittén låtit verkställa för
Alfsborgs län, namnen i så många fall blifvit mer eller mindre felaktigt
angifna. Det syntes kommittén därför, som om, innan de ekonomiska
kartorna jämte beskrifningarna till desamma utgåfves i tryck, namnen
borde granskas från språkvetenskaplig synpunkt samt, beträffande de territoriella
indelningarna, jordeboksenheterna och de fastställda afsöndringarna
jämväl från kameral synpunkt för tillseende, att ej utan skälig anledning
ändring ägde rum i de fastställda namnen. Enligt utlåtandet bilagd plan,
som kommittén förslagsvis uppgjort för sitt arbete, vore det just en dylik
granskning, kommittén skulle hafva att verkställa för hela riket, och i sagda
plan inginge bland annat, att samtliga ortnamn undersöktes genom personer
fullt kunniga i dialektuttalet i orten. Det syntes därför vara lämpligt,
att förberörda granskning öfverlämnades till kommittén, så länge dess
arbete påginge, hvarvid kommittén då tillika, skulle äga i hvarje särskildt
fall afgöra, i hvad mån, på sätt chefen för rikets allmänna kartverk ifrågasatt,
det nya stafningssättet borde användas på ortnamnen. Ett sådant
uppdrag förutsatte emellertid, att kommittén i god tid före kartornas läggande
under gravyr erhölle kännedom om, för hvilka trakter ekonomiska
kartor under den närmaste tiden kunde ifrågakomma till utgifning, och
torde, efter hvad kommittén inhämtat, i regel den tid, som sedan fältmätningarna
afslutats förflöte, innan kartornas gravering påbörjades, vara
fullt tillräcklig för kommitténs granskningsarbete. Kommittén hade vid
sitt arbete börjat med Alfsborgs och Värmlands län, men hinder syntes
ej föreligga, att kommittén jämsides därmed läte bearbeta de andra län
eller delar däraf (Södermanlands och Stockholms), öfver hvilka kartor
vore under utarbetande. Hvad anginge de topografiska och ekonomisktopografiska
kartorna, som ej åtföljdes af tryckta beskrifningar, finge man
skilja emellan södra och norra Sverige, gränsen dragen vid breddgraden
61 Y2. För södra Sverige hade de topografiska kartorna uppmätts dels i

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

skalan 1:50,000, dels i skalan 1:100,000, men utgifvits i skalan 1:100,000.
För norra Sverige hade kartbladen likaledes utarbetats dels i skalan
1:50,000, dels i skalan 1:100,000, men utgifvits för öfre delen såsom topografisk-ekonomiska
kartor samt i öfrigt såsom topografiska kartor i regel
i skalan 1:200,000. A de kartor, som utgåfves i denna lilla skala
(1 : 200,000), kunde i regel ej medtagas ens alla namn på jordeboksenheterna
utan endast de viktigare samt af öfriga namn på lägenheter och
naturnamn allenast ett fåtal. Det oaktadt syntes äfven i fråga om de å
dessa kartor införda namnen, beträffande hvilka i hufvudsak gällde hvad
nyss anförts om namnen å de ekonomiska kartorna, före utgifningen en
granskning från språkvetenskaplig och kameral synpunkt vara erforderlig;
men torde för detta ändamål en sådan fullständig undersökning, som
kommittén ifrågasatt beträffande de ekonomiska kartorna, ej vara nödvändig,
utan syntes det vara tillräckligt, att kommittén genom personer,
som ägde full kännedom om dialektuttalet i orten, läte, i den mån kartorna
hunne utarbetas, å ort och ställe undersöka de å kartbladen upptagna
namnen, hvarefter kommittén, efter jämförelse med jordeboken och
de undersökningar’, som i öfrigt kunde erfordras beträffande särskilda af
dessa namn, skulle hafva att uttala sig om, i hvilken form och med hvilken
stafning de borde upptagas å kartbladet. A de topografiska kartorna
öfver Södra Sverige, som utgåfves i skalan 1 :100,000, både väl i regel ett
vida större antal ortnamn fått plats än å kartbladen för norra Sverige,
hvarför en omsorgsfullare granskning af namnen där torde påkallas. Någon
nyutgifning af dylika kartor förestode dock ej under år 1904, och torde
det i allt fall få bero på omständigheterna, om för dessa kartor en sådan
fullständig granskning, som kommittén ifrågasatt beträffande de ekonomiska
kartorna, skulle anses erforderlig. Ansåges det önskligt, att vid revidering
af äldre kartor jämväl namnen undersöktes, gällde därom hvad
förut anförts beträffande nyutgifning af de olika kartslagen. Skulle det
befinnas lämpligt, att kommittén finge i uppdrag att före utgifningen af
kartorna från rikets allmänna kartverk på angifvet sätt granska namnen,
torde de närmare reglerna för samarbetet med kartverket få bero på
öfverenskommelse mellan kommittén och chefen för sagda kartverk. Den
ifrågasatta utvidgningen af kommitténs uppdrag och de däraf orsakade
ändringar i dess arbetsplan komme gifvetvis att föranleda något ökade
anslagskraf från kommitténs sida.

Till åtlydnad af den i nådiga brefvet den 2 maj 1902 kommittén
gifna föreskrift beträffande däri omnämnda arbete angående svenska ortnamn
har kommittén uti underdånig skrifvelse den 9 september 1904 anfört,
att, sedan kommittén efter åtskilliga förberedande undersökningar

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

9

stan nät vid>det slut, att den för ett län eller landskap anbefallda ortnamnsundersökningen
lämpligast borde omfatta Ålfsborgs län, kommittén,
med särskild hänsyn till sagda län, utarbetat ett skrivelser! bifogad t förslag
till plan för arbetet i dess helhet.

.1 detta förslag redogöres under särskilda rubriker för ortnamnsundersökmagens
betydelse och uppgift, undersökningens källor, sättet för materialets
insamlande och den omfattning, i hvilken kommittén ansett uppgriter
böra hämtas ur de angifva källorna, samt sättet för materialets bearbetande.
billigt kommitténs förslag skulle ortnamnen fördelas på två
hufvudgrupper, den ena bestående af namn på territoriella indelningar
(landskap, län, härad, socknar o. s. v.) äfvensom på byar, hemman och
lägenheter samt verk och inrättningar, eller hvad man skulle kunna kalla
territoriella namn, och den andra utgörande benämningar på sjöar, vattendrag,
öar och holmar, höjder, dalar samt terränger, eller s. k. naturnamn,
\ samband hvarmed kommittén ansett böra behandlas jämväl eu del viktigare
namn på broar, led, vad och dylikt. Hvardera hufvudgruppen
skulle, pa sätt bilagda proftryck närmare utvisade, behandlas för sig, så
att hvarje läns beskrifning skulle komma att bestå af två delar, den förra
redogörande för de territoriella namnen, ordnade härads- och sockenvis,
den senare upptagande hela länets naturnamn i ett sammanhang. Hvarje
band skulle börja med en kort inledning, innehållande redogörelse för
länets allmänna namngifningsprinciper och förklaring på allmännare förekommande
ortnamnsbeståndsdelar, eventuellt med ett bihang, upptagande
utredning af mera invecklade namnförhållanden, äfvensom afslutas med
nödiga register. Sedan alla Sveriges län blifvit på detta sätt publicerade,
borde _ enligt _ kommitténs åsikt verket förses i sin helhet med en allmän
inledning, däri skulle redogöras för verkets tillkomst, publikationens historia
och de principer, som kommittén vid sitt arbete följt, samt lämnas en på
det publicerade materialet i dess helhet grundad utredning af Sveriges
namnskick, hvad ortnamnen beträffade.

Kommittén hemställde i underdånighet, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
anbefalla kommittén att lata med iakttagande af de i sagda plan angifna
grundsatser utarbeta och till trycket befordra [redogörelsen för ortnamnen
i Ålfsborgs län. 1 hufvudsak ansag kommittén nämnda plan äga tillämpning
äfven på det öfriga Sverige, men då skiljaktiga förhållanden förekornme
i eu del län, hvilka kunde antagas föranleda vissa ändringar i
planen, syntes det kommittén lämpligast, att, i den mån beslut komme
att fattas om arbetets vidare utsträckning’ till det öfriga Sverige, kommittén
finge i uppdrag att, innan tryckningen af redogörelsen för ett nytt
län vidtoge, underställa Eders Kungl. Maj:ts pröfning förslag till de än Bih.

till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Åfd. 16 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

dringar i berörda plan, som med hänsyn till förhållandena i sagda län
kunde finnas erforderliga.

Hvad kostnaderna för arbetet beträffade anförde kommittén, att dittills
af Eders Kungl. Maj:t anvisats för kommitténs arbeten 18,500 kronor,
hvarjämte statskontoret förskottsvis utanordnat 3,109 kronor 24 öre. Af
dessa belopp kunde emellertid omkring 6,500 kronor beräknas hafva användts
för sådana förberedande arbeten, som ej afsett särskildt Alfsborgs
län, eller jämte detta riket i dess helhet, såsom dels försöksvis utförda
undersökningar i Bohuslän och Värmland, dels excerpering af ortnamn
från urkunder, som rörde hela riket, in. m. Då nu för Alfsborgs län,
efter uppgjord beräkning, erfordrades ytterligare omkring 14,000 kronor,
däraf förslagsvis för år 1904 4,000 kronor och under år 1905 10,000
kronor, torde kostnaden för en efter förberörda plan verkställd ortnamnsundersökning
för Alfsborgs län kunna beräknas till omkring 29,000 kronor.

I detta län funnes 9,556 jordeboksenheter och i hela riket 146,517. för
att få fram kostnaden för eu hela riket omfattande ortnamnsundersökning
kunde man möjligen vilja lägga till grund hvad kostnaden inom Alfsborgs
län utgjort per jordeboksenhet. Att använda ett sådant beräkningssätt
skulle emellertid, efter den erfarenhet kommittén dittills vunnit, komma
att, visa en alltför hög slutsumma, då dels förhållandena i åtskilliga län
torde vara enklare än i Alfsborgs län, dels, allteftersom arbetet fortskrede
och medarbetarne vunne större vana vid detsamma, kommittén
torde kunna, på sätt redan visat sig beträffande Alfsborgs län, i väsentlig
mån nedbringa kostnaderna och införa förenklingar i arbetet. Att redan
nu uppgöra eu slutgiltig beräkning af kostnaderna för arbetet i dess helhet
torde därför vara hvarken möjligt eller lämpligt, utan syntes det kommittén
bäst, att, sedan primärundersökningarna för ett län blifvit till större
delen afslutade, kommittén finge till Eders Kungl. Maj:t inkomma med
förslag å det län, som, enligt kommitténs uppfattning, därefter ''lämpligast
borde blifva föremål för behandling, och efter undersökning af förhållandena
beträffande detta län uppgöra kostnadsberäkning för detsamma, För
Alfsborgs län syntes primärundersökningarna komma att med 1904 ars
utgång vara i hufvudsak afslutade, hvarför kommittén tänkt sig kunna
blifva i tillfälle att under loppet af år 1905 påbörja arbetena för ett nytt
län, och syntes det kommittén, med hänseende till de stora likheter, som
förekomme mellan Alfsborgs och Skaraborgs län, lämpligast, om sistnämnda
län blefve behandladt efter Alfsborgs län. Hvad kostnaderna för Skaraborgs
län anginge, hade kommittén, på sätt en bifogad uträkning utvisade,
ansett dem kunna uppskattas till 26,000 kronor, däraf — i händelse Eders
Kungl. Maj:t ej med hänsyn till sambandet med jordeboksarbetet eller af

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

11

andra anledningar funne arbetet böra bedrifvas hastigare, än hvad hittills
varit fallet — under år 1905 skulle erfordras 6,000 kronor. För så vidt
livad kommittén sålunda ifrågasatt vunne Eders Kung]. Majits nådiga
bifall, skulle för afsilande af undersökningarna beträffande Älfsborgs län
och påbörjande af sagda undersökningar för Skaraborgs län under år 1905
erfordras tillhopa 16,000 kronor. T kostnadsberäkningen både ej intagits
tryckningskostnad, dä sadant anbud till kommittén inkommit, hvarigenom
tryckningen torde kunna verkställas utan någon som helst kostnad för
statsverket.

Sedan jag hos norska regeringens kyrko- och undervisningsdepartement
begärt upplysning om huru mycket af samlingsverket »Norske Gaardnavne»
hunnit utgifvas och när verket i sin helhet kunde väntas blifva
färdigt, äfvensom huru stort anslag för verkets utgifvande redan beviljats
och kunde beräknas ytterligare erfordras, har nämnda departement uti
skrifvelse den 21 november 1904 meddelat, bland annat: att, så länge numera
aflidne professorn Rygh förestått utgifningen af berörda arbete, lian
utan ersättning tillhandahållit manuskript i tryckfärdigt skick; att för därefter
utgifna delar af arbetet fastställts eu godtgörelse af 50 kronor per
ark; att utgifterna för arbetets tryckning utgjort, för »förord och inledning»,
som tryckts i 7,500 exemplar, 169 kronor 50 öre per ark, papper
däld i oberäknad!, samt för de särskilda amtsbanden, som tryckts i 750
exemplar, för de första banden 59 kronor per ark, likaledes papper inbegripet.
Detta belopp hade emellertid senare stigit, så att de numera
utgjorde 67 kronor 63 öre per ark. Till berörda kostnadsbelopp komine
därjämte utgifter för korrekturläsning och registreringsarbete (tillsammans
13 kronor per ark) samt utgifter till extra korrektur, inbindning o. s. v.
Af arbetet hade hittills utkommit: Förord och inledning (94 sidor), Smaalenenes
amf (448 sidor), Akershus amt (479 sidor), Hedemarkens amf
(500 sidor) och Kristians amt, första hälften (278 sidor), alla dessa delar
efter manuskript af professor Ryghs hand, samt Kristians amt, andra
hälften (376 sidor), Söndre Trondhjems amt (449 sidor) och Nordre
Trondhjems amt (444 sidor). Förutom dessa band hade utgifvits ett band
»Norske elvenavne» (393 sidor). För närvarande vore under tryckning
»Nordlands amt», hvarjämte under innevarande och nästkommande budgetstermin
troligen skulle påbörjas och säkerligen i det närmaste afslutas
arbetena med »Nedenes amt» samt »Jarlsbergs og Larviks amt». Till
ifrågavarande arbete torde, när det för budgetsåret 1905 —1906 föreslagna
men ännu icke beviljade anslaget å 4,000 kronor medräknades, i sin helhet
blifva beviljade 35,500 kronor, hvaraf dock 1,000 kronor vore bestämda
till utarbetande af ett handskrifvet register till allt hvad som funnes af

12

S/atsutskottats Utlåtande. N:o 19.

professor Ryghs hand till förklaring al norska stadsnamn. Da i iNorge
funnes 18 amf, kunde man beräkna, att till beskrifning af de återstående
amten skulle erfordras ett lika stort belopp som det, som redan beviljats,
och då man därtill icke kunde påräkna mer än ett amtsband i medeltal
för hvarje år, skulle ännu återstå tio år, innan hela arbetet blefve fuli bordadt.

_ ^ r

Sedan ifrågavarande kommitté tillsattes, har dels Eders Kungl. Maj:t,
på särskilda framställningar, till bestridande af de med fullgörandet åt
kommitténs uppdrag förenade utgifter, hittills mot redovisningsskyldighet
anvisat sammanlagdt 25,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor genom beslut
den 16 december 1904 anvisats för fortsättande af kommitténs arbete
under år 1905, dels ock statskontoret förskottsvis till arfvoden jämte
resekostnads- och traktamentsersättning åt kommitténs ordförande och ledamöter
utanordnat tillhopa 3,109 kronor 24 öre. Om ersättande af dessa
belopp, såvidt desamma afse utgifter för kommittén intill utgången af är
1904, kommer jag att yttra mig senare i sammanhang med frågor om
andra förskott, som synas mig höra hos Riksdagen anmälas till godtgörande.

Beträffande kommitténs nu gjorda utredning och dess därå grundade
framställning finner jag mig i anledning däraf för närvarande ej ^böra
ifrågasätta anslag till högre belopp, än som enligt kommitténs utredning
erfordras för fullbordandet af arbetet beträffande Adfsborgs län enligt
kommitténs plan, och anser jag, att detta arbete bör föreligga tryckt,
innan beslut fattas om utförande af liknande arbete rörande något
annat län.»

På grund af det sålunda anförda hemställde departementschefen, att
Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen göra nu förevarande framställning, hvarjämte
departementschefen förklarade sig anse, att vid bifall härtill hinder
ej mötte för Kungl. Maj:t att af tillgängliga medel under år 1905 förskottera
erforderligt belopp.

Utskottet anser det ändamål, för hvars uppnående deri i statsrådsprotokollet
omförmälda kommitté blifvit tillsatt, vara förtjänt af intresse.
Emellertid har det icke undgått utskottets uppmärksamhet, att under fortgången
af kommitténs arbete planen för detsamma alltmera utvidgats och
kostnaderna långt öfverstigit hvad härför från början lär hafva beräknats.
Med hänsyn till de synnerligen stora kostnader, som skulle ^blifva en följd
af, att den af kommittén föreslagna arbetsplanen följdes^ i fråga om landets
samtliga län, anser sig utskottet icke kunna underlåta att uttala sina

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

13

betänkligheter mot ett sådant fortsättande af det påbegynna kommittéarbetet.
Efter de af kommittén gjorda förarbetena och gifna anvisningarna
synes också en fortsättning af den planlagda undersökningen kunna ske i
lämpligare form än genom kommittéarbete. Då emellertid Kung! Magt,
oaktadt kommittén därom gjort framställning, ej ifrågasatt beviljande af
anslag för arbetets fortsättning, anser sig utskottet icke böra göra något
vidare uttalande därom, huruvida eller i hvilken ordning ifrågavarande
undersökning bör fullföljas.

För afsilande af undersökningen rörande Älfsborgs län lärer det
äskade anslaget vara erforderligt; och hemställer därför utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kung!. Maj:ts därom
gjorda framställning, må till fullbordande af den
påbörjade utredningen angående ortnamn i Älfsborgs
län enligt plan, som uppgjorts af den i statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1905
omförmälda kommitté, på extra stat för år 1906 anvisa
ett förslagsanslag å 10,000 kronor.

Stockholm den 21 februari 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Riksd. Prof, 1905. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft.

3