Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

1

N:o 133.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1905, kl. 4 e. ni.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
under andra hufvudtiteln gjorda framställning om höjning
af aflöningen till två amanuenser i nedre justitierevisionen.

(1 :a U. A.)

Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under punkten 3 af
andra hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva, att å nedre justitierevisionens
stat, i stället för nu uppförda 1,200 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor renskrifningspenningar åt hvardera af två
amanuenser, måtte upptagas för enhvar af dem arfvode 1,200 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och renskrifningspenningar 300
kronor, samt i följd där af öka anslaget till nedre justitierevisionen, nu
upptaget till 150,900 kronor, med 2,600 kronor till 153,500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 14 januari innevarande
år innehåller härom följande anförande af departementschefen.

»Därest den föreslagna Ökningen af antalet justitieråd genomföres,
blifver däraf en följd, att äfven nedre justitierevisionens arbetskrafter
måste förstärkas. Då emellertid, såsom förut nämnts, afsikten är att
efter någon tid åter nedbringa antalet justitieråd till det nuvarande och
Blh till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 74 Höft. (''Näs 133—136). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

behofvet af ökade arbetskrafter i nedre revisionen således endast skulle
blifva öfvergående, torde de därför erforderliga medlen böra uppföras
å extra stat och följaktligen häraf icke påkallas någon ändring i verkets
ordinarie stat. Däremot synes mig i ett annat afseende vara nödigt
att begära höjning i denna stat, nämligen i fråga om anslaget till de
två amanuenser, hvilka tjänstgöra såsom protokollssekreterare.

Detta anslag beviljades af 1897 års Riksdag i sammanhang med
då fattadt beslut om ökning af antalet justitieråd och revisionssekreterare.
Eders Kungl. Maj:t hade föreslagit sagda Riksdag, att till aflöning åt
två konstituerade protokollssekreterare bevilja 4,000 kronor för hvardera,
häraf arfvode 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och
renskrifningspenningar 300 kronor, eller samma a Ii ilning, som, ålderstillägg
oberäknad!, utgår till ordinarie protokollssekreterare. Riksdagen
biföll emellertid denna framställning endast i så måtto, att till hvardera
af två amanuenser, hvilka skulle uppehålla protokollsekreterares tjänstgöring,
anslogos 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar och 200
kronor såsom renskrifningspenningar.

Otillräckligheten af den sålunda beviljade aflöningen visade sig
genast och gång efter annan hafva klagomål däröfver försports sav al
från de två amanuenser, hvilka erhållit förordnanden att tjänstgöra såsom
protokollssekreterare, som ock från nedre revisionens sida, Af de båda
amanuenserna har i sådant afseende anförts, bland annat, att, då deras
utgifter för utskrift af expeditioner med mera visat sig öfverskrida de
anslagna renskrifningspenningarna med omkring 100 kronor om aret,
den aflöning de åtnjöte såsom tillförordnade protokollssekreterare i
verkligheten uppginge till allenast omkring 1,100 kronor, ett belopp,
som uppenbarligen vore för knappt tillmätt och icke kunde anses stå i
skäligt förhållande till det arbete, som de meddelade förordnandena,
kräfde. Därjämte hafva de erinrat, att någon utsikt till befordran till
ordinarie protokollssekreterarebefattningar på grund af uppnådd pensionsålder
hos förutvarande protokollssekreterare icke förefunnes förrän etter
lång tid. Nedre revisionen har framhållit, att, då den anslagna aflöningen
vore otillräcklig för tillgodoseende af äfven de anspråkslösaste Ielnadsbehof
och det vid sådant förhållande icke billigtvis kunde förvägras
innehafvarne af ifrågavarande förordnanden att för sin utkomst ägna
sig åt tjänstgöring äfven inom andra verk, följden häraf hade blifvit,
att de revisionssekreterare, å hvilkas rottal* protokollssekreteraretjänstgöringen
uppehölles af de båda tillförordnade protokollssekreterarne,
icke kunde af dem utkräfva samma arbetsmängd, ''som af ordinarie
protokollssekreterare presterades.

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

3

I statsverkspropositionen till 1902 års Riksdag- föreslog Eders
Knngl. Maj:t, att aflöningen för ifrågavarande,"såsom protokollssekreterare
tjänstgörande amanuenser måtte höjas till 3,000 kronor för dem hvar,
häraf arfvode 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och
renskrifningspenningar 300 kronor. Denna framställning blef emellertid
icke af Riksdagen bifallen.

Äfven efter 1902 hafva klagomål i ofvan angifna hänseenden alltjämt
framkommit; och då dessa klagomål synas mig befogade, har
jag ansett mig icke kunna underlåta att åter väcka på tal jfrågan om
löneförbättring för do omförmälda amanuenserna. Att den nu utgående
aflöningen är otillräcklig synes mig ligga i öppen dag. Om ock protokollssekreterarebefattningarne
icke äro att hänföra tillV de mera ansträngande
tjänsterna, lärer dock ingen,® som har någon kunskap om
förhållandena, kunna påstå, att det arbete, som bör utkräfvas af eu
protokollssekreterare, skäligen kan anses vara ersatt med en aflöning,
oj uppgående till 1,200 kronor. Att den otillräckliga aflöningen, på
sätt nedre revisionen framhållit, medför menliga följder för arbetet, är
helt naturligt.

Då jag således finner det oundgängligen nödigt att föreslå eu
höjning i aflöningen för ifrågavarande tjänstemän, har jag emellertid,
med hänsyn till den ställning Riksdagen två gånger intagit i frågan,
ansett det särskild! angeläget, att denna höjning begränsas till det
minsta, som rimligen kan ifrågakomma; cell syne» mig därför till en
hvar af dessa tjänstemän böra begäras endast ett arfvode af 1,200 kronor
utöfver tjänstgöringspénningarne samt en ökning af ronskrifningspenningarne
till 300 kronor.»

1 samband med det uti innevarande års statsverksproposition
framställda förslaget om inrättande af tre nya justitierådsämbeten har
Kungl. Maj-:t under punkten 10 af andra hufvudtiteln äskat anslag å
extra stat för år 1906 för aflönande af, förutom andra tjänstemän,
tre amanuenser i nedre justitierevisionen med tjänstgöringsskyldighet
såsom protokollssekreterare.

. Enligt hvad statsrådsprotokollet öfver justitieärenden den 14
januari innevarande år ger Aid handen, hade föredragande departementschefen
ansett, att enhvar af dessa amanuenser borde såsom aflöning
åtnjuta 2,700 kronor, häraf arfvode 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor och renskrifningspenningar 300 kronor.

Det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvars behandling
denna fråga bänskjutits, har i däröfver afgifvet utlåtande anfört, att,

Utskottets

yttrande.

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 133.

då enligt utskottets uppfattning den pr otokollssekreter arefj äns tgöring,
som komme att åligga nämnda tre amanuenser, icke kunde för närvarande
anses vara af den ansträngande och. trägna art, att densamma
borde kunna betinga den af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningen, en
jämkning syntes böra ske i berörda aflöning, samt att utskottet, som
icke funnit något att anmärka mot det föreslagna beloppet 300 kronor
såsom renskrifningspenningar, däremot ansett aflöningen i öfrig! till
omförmälda amanuenser lämpligen böra sättas till 1,500 kronor att,
såsom fallet nu vore med aflöningen till öfriga amanuenser inom ifrågavarande
ämbetsverk, utgå enbart såsom tjänstgöringspenningar.

Det förslag, som berörda utskott sålunda framställt beträffande
dessa tre amanuensers aflöning, bär vunnit Riksdagens bitall.

Statsutskottet anser, att nu ifrågavarande tjänstemäns aflöningsförmånor
böra bestämmas i enlighet med hvad Riksdagen beslutat beträffande
aflöningen åt förenämnda på extra stat uppförda amanuenser; och
skulle i öfverensstämmelse därmed dessa två amanuensers arfvoden
komma att höjas med 300 kronor samt deras renskrifningspenningar
att ökas med 100 kronor, i följd hvaraf den föreslagna ökningen af
anslaget till nedre justitiere visionen bör inskränkas till 800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen

a) medgifver, att å nedre justitiere visionens stat,
i stället för nu uppförda 1,200 kronor tjänstgöringspenningar
och 200 kronor renskrifningspenningar åt
hvardera af två amanuenser, må upptagas för enhvar
af dem tjänstgöringspenningar 1,500 kronor och renskrifningspenningar
300 kronor samt

b) i följd häraf okär anslaget till nedre justitierevisionen,
nu 150,900 kronor, med 800 kronor till
151,700 kronor.

Stockholm den 9 maj 1905.

På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.