I

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

1

N:o 131.

Ank. till Biksd. kansli den 9 maj 1905, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående nytt
öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda
trupper samt försäljning af två områden af Norra
Djurgården. (1 U. A. och I. A).

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 7 sistlidne april har Kungl. Maj:t i en samma dag
till Riksdagen allåten, till statsutskottets förberedande behandling öfverlämnad
proposition (n:o 114) föreslagit Riksdagen medgifva

att de kronan tillhöriga egendomarna YJ6 mantal n:o 1 Agnesberg,
Yi28 mantal n:o 1 Bagartorp, 7/s mantal n:o 1 Neder-Järfva, 31/64 mantal
n:o 2 Neder-Järfva, 147/64 mantal nds 1 och 2 Öfver-Järfva. och x/8
mantal n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o 1 Gunsarboda,
lx/4 mantal n:is 2 och 3 Kymlinge, x/4 mantal n:o 1 Långlöt, 3/8
mantal n:o 1 Ör, lägenheterna n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp,
1 mantal n:o 3 Ursvik, 3x/4 mantal nds 1, 2 och 3 Rissne, l3/4 mantal
nds 1 och 2 Råsta, 13/4 mantal n:o 3 Erfvinge och länsmansbostället 3/8
mantal n:o 5 Ursvik, alla i Spånga socken, måtte till landtförsvaret upplåtas
för att användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid åberopade statsi''ådsprotokollet fogade karta med
Bih. till Biksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Haft. (N:o 131). 1

I

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

ljusröd och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården, belägna
det ena söder om Valb alla vägens förlängning åt öster och det andra norr
om Djurgårdsbrunnsviken, med undantag af omkring 3,000 kvadratmeter
utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på det sätt kronan afhändes, att däraf
till Stockholms stad måtte kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar,
som enligt *en blifvande stadsplan för dessa områden erfordrades till gator,
torg, allmänna platser och tomter till byggnader för allmänt behof, äfvensom
angränsande vattenområde, samt att de återstående delarna måtte
försäljas i den ordning, Kung! Maj:t komme att bestämma;

att af de genom försäljningen inflytande medel måtte användas högst
4,000,000 kronor till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöriga egendomar af Kungi. Maj:t ansåges böra ingå i öfningsfältet,
till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra personer
för inistad besittningsrätt till jord, som för detta ändamål afstodes in. m.
samt till anläggande af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrigt,
i den man medel härtill kunde af nämnda summa erhållas;

att af försäljningsmedlen måtte gäldas ersättningar, enligt Kung!.
Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen för bostället Djursborg
m. m. dels ock åt enskilda personer m. fl. för intrång i nyttjanderätt
till vissa delar af ifrågavarande områden af Norra Djurgården, äfvensom
kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser enligt den
öfverenskommelse, som härom kunde med Stockholms stad träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp, som däraf kunde
framdeles beviljas af Riksdagen till nya byggnader för skogsinstitutet,
måtte tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål;
samt

att, i mån af behof, de medel, som i första hand erfordrades för
inköp af mark till öfningsfältet rn. in., till ersättningar åt enskilde och till
bestridande af kostnaderna för ordnandet af gator och allmänna platser,
måtte efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

Departementschefen har i detta ärende till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»I en vid 1901 års riksdag inom Andra Kammaren väckt motion
föreslogs, under erinran om de stora utgifter, som vore förenade med
den nya härordningens införande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke större eller mindre
delar af det s. k. Ladugårdsgärdet och Djurgården m. m. skulle kunna
afyttras till byggaadsändamål, och i sådant fall hvilka belopp som kunde
väntas härigenom inflyta. Vid förberedande behandling af detta ärende
erinrade statsutskottet om dess i annat sammanhang vid 1901 års riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

3

dag gjorda uttalande därom, att köpeskillingar, som inflöte vid försäljning
af fastigheter, hvilka förut varit för försvarsverket disponerade, borde
för dettas räkning användas; och ville utskottet ansluta sig till den i
motionen uttalade meningen, att frågan, huruvida försäljning af de angifna
kronoegendomarne skulle äga rum, borde göras till föremål för utredning
och ompröfning; men i denna och dithörande frågors dåvarande läge ansåge
utskottet någon åtgärd i det föreslagna syftet icke böra företagas,
helst utskottet vore förvissadt, att Kung! Maj:t ägnade berörda angelägenhet
allvarlig uppmärksamhet. Utskottet hemställde därför, att det väckta
förslaget icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut utföll i enlighet med
denna hemställan.

I sin till Konungen den 2 juni 1901 aflåtna skrifvelse i fråga om ny
härordning yttrade emellertid Riksdagen, att det kunde ifrågasättas, huruvida
icke för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda utgifterna
för nya kasernetablissemang det skulle vara lämpligt att afyttra
annan staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke vore för
sitt dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig, men för hvilken
med hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas. Sålunda
borde, enligt Riksdagens åsikt, exempelvis vissa delar af det kronan
tillhöriga, norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen belägna,
vidsträckta området kunna med fördel för staten försäljas.

Med anledning af den sålunda väckta frågan täcktes Kungi. Magt
den 8 april 1902 uppdraga åt en kommitté

att, efter föregången utredning, afgifva yttrande, huruvida några och,
i sådant fall, hvilka af de kronan tillhöriga områden inom den s. k. Norra
Djurgården med Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade
till tomter, försäljas, samt angifva, hvilka af dessa områden borde till
försäljning i första rummet ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar
af den inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket
uppstå;

att tillika afgifva förslag å sådan i Stockholms närhet belägen plats,
som, under förutsättning att Ladugårdsgärdet i framtiden icke komme att
användas såsom öfningsområde för de i Stockholm förlagda truppförband,
kunde anses lämplig såsom öfningsfält för dessa trupper;

att genom infordrande från vederbörande jordägare af försäljningsanbud,
gällande under viss tid, och vidtagande af öfriga erforderliga åtgärder
verkställa utredning om kostnaderna för anskaffande af nytt öfningsfält;
samt

att i sammanhang härmed afgifva utlåtande huruvida, i anledning af
det sålunda ifrågasatta utbytet af öfningsfält, de nuvarande kasernetablisse -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Nytt öfningsfält
för de i
Stockholm förlagda
trupperna
erforderligt

mangen lämpligen borde fortfarande bibehållas, eller om de eller några
af dem borde till andra ställen förläggas, och i sådan händelse verkställa
erforderlig utredning i afseende å lämpliga platser för denna förläggning
samt de därmed förenade kostnader.

Kommittén afgaf sitt underdåniga betänkande den 19 maj 1903 och
yttranden öfver detsamma hafva sedermera infordrats från chefen för
generalstaben, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen
för fortifikationen, Hans Kungl. Höghet Hertigen af Västergötland i egenskap
af inspektör för kavalleriet, cheferna för Fjärde och Femte arméfördelningarna,
riksmarskalksämbetet, kammarkollegium, domänstyrelsen och
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län äfvensom från Stockholms
stadsfullmäktige.

Af den erhållna utredningen har i första hand framgått, att Ladu-gårdsgärdet
numera är otillräckligt och äfven i öfrigt olämpligt såsom
"öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna, och att det därför
måste, oafsedt andra på frågan inverkande omständigheter, ersättas med
ett nytt.

Med hänsyn till de fordringar, som ännu för några tiotal år sedan
ställdes på en truppöfningsplats, kunde — anför kommittén — de i Stockholm
förlagda truppförbanden med allt skäl anses vara synnerligen lyckligt
lottade. Det till exercisfält för dem begagnade Ladugårdsgärdet
erbjöde nämligen en efter dåvarande förhållanden mycket ändamålsenlig
öfningsterräng af omkring 200 hektars ytvidd med obetydlig kuperad
mark, fri från trädgrupper och andra för utbildning i rent formell exercis
hindrande föremål. I norr och öster gränsade intill fältet kuperade och
skogbevuxna områden, som obehindradt fingo af trupperna användas,
och som voro fullt tillräckliga för då såsom erforderliga ansedda öfningar
i terräng. Och för mera utsträckta öfningar stod då hela Norra Djurgården
med undantag af de jämförelsevis obetydliga områden, som åt
enskilda upplåtits, till förfogande åt trupperna. Utan tidsödande marscher
från kasernerna, af hvilka alla utom ingenjörstruppernas och trängens
voro belägna i Ladugårdsgärdets omedelbara närhet, kunde alltså trupperna
sättas i tillfälle att erhålla omväxlande utbildning i det fria. Exercisfältet
var fullt tillräckligt för öfningarnas utförande i det omfång, som
då ansågs erforderligt, nämligen i kompani- och bataljonsförband. Jämväl
med hänsyn till eldhandvapnens då ännu relativt ringa skottvidder
kunde Ladugårdsgärdet anses ganska väl motsvara de förhållanden, hvarunder
en verklig strid kunde tänkas komma att utkämpas.

Uppfattningen om Ladugårdsgärdets lämplighet såsom truppöfningsplats
måste emellertid numera blifva en helt annan. Den truppstyrka,

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

5

som under månaderna maj—september vapenöfvades i Stockholm, hade
högst betydligt ökats, och under repetitionsöfningarna vore den ungefär
dubbelt så stor som den, hvilken för blott ett tiotal år sedan bär utbildades.
Samtidigt hade behofvet af öfhingar i större förband och med
trupper af olika vapenslag gjort sig allt mera kännbart. Den ständigt
sig utvecklande vapentekniken samt eldens ökade verkan kräfde ock allt
större utrymme för uppmarsch och anfall. Särskild! hade det sydafrikanska
kriget med den därunder i vida högre grad än någonsin tillförene
vunna erfarenheten om de moderna eldvapnens under vissa förhållanden
rent af förintande verkan åstadkommit, att man börjat fästa allt mindre
vikt vid formell exercis i sluten ordning — hvartill Ladugårdsgärdet så
val. lämpat sig — men i stället lagt hufvud vikten af utbildningen vid
öfningar i att med skickligt begagnande af det skydd, terrängen kunde
erbjuda, föra fram stridsformationer äfven med långa, glesa skyttelinjer
till afstånd för verksam eld. Under det att alltså förr den bästa öfningsplatsen
varit den, hvilken erbjöde den jämnaste och friaste ytan, vore
numera eftersträfvansvärdt att äga tillgång till ett område, som erbjöde
sa stor omväxling i terrängen som möjligt och därigenom lämnade tillfälle
till en mångfald olikartade taktiska uppgifter.

Emellertid ansage kommittén, att Ladugårdsgärdet väl fortfarande
kunnat i någon mån motsvara de fordringar, som numera borde ställas
på en truppöfningsplats, om därmed fortfarande fått förenas öfriga till truppernas
disposition förr upplatna områden af Norra Djurgården. Men i stället
hade det förhållandet inträffat, att trupperna, långt ifrån att fortfarande äga
tillträde till nyss nämnda områden, tvärtom allt mera afstängdes från de
trakter af Djurgarden, som läge utanför det egentliga Ladugårdsgärdet
och skjutbanorna vid Kaknäs. Detta hade delvis sin naturliga grund i de
nya anläggningar af olika slag, hvartill delar af Norra Djurgården upplåtits.
Värtahamnen intoge redan nu en betydlig del äf sådan mark,
som förut fått till truppöfningar disponeras, och Stockholms stad ägde
rätt att än ytterligare utsträcka hamnområdet därstädes, så att slutligen
stora delar af öfningsfältet skulle gå förlorade. Järnvägen till Värtan
hade ock borttagit icke obetydligt område och framför allt försvårat förbindelsen
° mellan de delar af Norra Djurgården, den åtskilde. Ett i
någon man liknande förhållande hade Sturevägens anläggande medfört.
Hjorthagen, Ropsten och Lugnet hade öfverlämnats till Stockholms stad,
och den utvecklingsmöjligheten för öfningsfältet, som i dessa trakter förefunnits,
vore alltså omintetgjord. Bergianska trädgården hade numera
anlagts a ett område, där trupper förr tämligen obehindradt fått utveckla
sig. Slutligen hade kavallerietablissemanget samt Svea artilleri -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

regementes och Lifgardet.s till häst kaserntomter upptagit besy dliga delar
af sådan terräng, som för vissa kombinerade öfningar varit särskildt
gynnsam.

Hvad som återstode för truppernas öfningar utgjordes hufvudsakligast,
förutom af skjutbanorna vid Kaknäs, af det egentliga Ladugårdsgärdet,
d. v. s. den öppna platsen mellan Djurgårdsbrunnsviken och
stadens område vid Värtahamnen.

Det frontutrymme, som här erbjödes infanteriet för utveckling, uppginge
till allenast omkring 1,000 meter och måste — med hänsyn till
de olika förhållanden, hvarunder ett infanteriregemente kunde komma
att uppträda, och hvari utbildning måste ske — anses otillräckligt till
och med för ett regemente. Och äfven om detta område på vissa ställen
erbjöde möjligheter för ett skyddadt framförande af trupper, vore
det dock vida mera öfverskådligt och jämnt än terrängen i allmänhet i
vårt land, och vore alltså icke ägnadt att återgifva de förhållanden, under
hvilka verkliga strider numera sannolikt komme att utkämpas.

Såsom terräng för kavalleriets utbildning i spaning och fälttjänst
vore Ladugårdsgärdet och Norra Djurgården alldeles otillräckliga, hvarjämte
markens hårda beskaffenhet utöfvade en mycket ogynnsam inverkan
på hästarnas ben och hofvar.

För artilleri vore visserligen Ladugårdsgärdet i många hänseenden
en lämplig öfningsplats, erbjudande ett icke ringa antal i och för sig
goda eldställningar. Dock vore skott-vidderna alldeles för små samt därför
vilseledande vid utbildningen i artilleritaktik. Dessutom kunde fältmässiga
öfningar där icke företagas i större förband än en division, en olägenhet,
som med ökad styrka komme att göra sig gällande, da ett fältartilleriregemente
på grund af den nya härordningen fördelades på fyra i stället
för två divisioner.

Då icke mindre än två infanteriregementen, två kavalleriregementen,
ett fältartilleriregemente samt positionsartilleriregementet vore hänvisade
att såsom sin dagliga öfningsplats gemensamt använda Ladugårdsgärdet,
hvilket redan för hvart och ett af dessa truppförband för sig vore otillräckligt,
insåges lätt i huru hög grad ett större öfningsområde för Stockholms
trupper numera vore af behofvet påkalladt.

Beträffande de för truppförbandens skjutöfningar upplåtna skjutbanorna
vid Kaknäs anför kommittén, att deras antal vore alldeles otillräckligt.
Såsom bevis härför meddelades, att under repetitionsöfningarna
år 1905 ett. fotgardesregemente kunde för sina skjutöfningar fa disponera
allenast 24 af de vid Kaknäs befintliga 40 skottafiorna och detta under
sammanlagdt endast 48 öfningstimmar. Denna brist komme naturligtvis

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

7

att än kännbarare göra sig gällande i samma mån, som härordningens
genomförande framskrede samt allt större vikt komme att läggas vid de
värnpliktiges utbildning i skjutning. Dess värre vore denna brist omöjlig
att af hjälpa, ty utrymme saknades fullständigt att därstädes anlägga flera
skjutbanor eller å de nu befintliga uppställa flera taflor.

Skyddsskärmen för skottlinjerna, den s. k. Kaknäshagen, vore med hänsyn
till den stora skottvidden och genomträngningsförmågan hos arméns
nya gevär af otillräckligt djup, något som naturligtvis ej heller stode att
af hjälpa. Förhäpna kulor hade därför stundom slagit ned i närheten af
batar a Lilla Värtan, till och med någon gång å Fjäderholmarne. På
grund häraf kunde vissa i skjutinstruktionen föreskrifna skolskjutningar ej
utföras a dessa skjutbanor, utan annan mark hade för särskild kostnad
måst förhyras på större afstånd från hufvudstaden.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl funne kommittén framgå, att alldeles
oberoende af andra på frågan om Norra Djurgårdens försäljning inverkande
omständigheter, tidpunkten nu vore inne, då med nödvändighet
åtgärder maste vidtagas för anskaffande af annat, större öfningsfält för de
i Stockholm förlagda truppförbanden. Ett oafvisligt kraf förefunnes på
en öfningsplats för dessa trupper, hvilken med betydligt större utsträckning
ägde mera omväxling i terrängens beskaffenhet samt medgåfve utförande
af taktiska tillämpningsöfningar i större skala äfvensom anordnande
af tillräckligt antal moderna skjutbanor för eldhandvapen samt af
fältskjutningar för alla vapen.

De i ärendet hörda militära myndigheterna hafva alla biträdt kom- De militära
mittens uppfattning om Ladugårdsgärdets otillräcklighet såsom öfnings-n“ryttramien
plats för de i Stockholm förlagda truppförbanden. omLadugårds Sålunda

yttrar chefen för generalstaben, att de fördelar, som Norra gardet''
Djurgarden ännu för några tiotal år sedan erbjöd såsom truppöfningsplats,
numera i väsentlig mån försvunnit. För en mångfald olika ändamål
hade stora inskränkningar gjorts i truppernas rätt att beträda och
för sina öfningar använda hithörande mark, hvarigenom Norra Djurgården
i verkligheten redan förlorat karaktären af truppöfningsplats och numera
vore användbar egentligen blott för den formella utbildningen (exercisen).

För detta ändamål vore Norra Djurgården särdeles lämplig och hvad utrymmet
anginge ännu tillräcklig. Men då det gällde att anordna öfningar
utom exercisfältet och utföra de i våra dagar allt viktigare tillämpningsöfningarna,
särskildt i större förband, ställde sig årligen ökade svårigheter
i vägen. Den tätt bebyggda terrängen närmast hufvudstaden, de
öfverallt därstädes befintliga inhägnaderna och befolkningens helt na -

8

StatssutsJcottets Utlåtande N:o 131.

turliga obenägenhet att till militära öfningar upplåta sin mark snart sagdt
omöjliggjorde hvarje försök att gifva dessa tillämpningsöfningar den fältmässighet,
som erfordrades vid utbildning äfven af jämförelsevis små förband.
Härtill komme, att med det öfningsomräde, som för närvarande
stode de i Stockholm förlagda trupperna till buds, dessas utbildning^ i
skjutning, på grund af skjutbanornas otillräcklighet, hvilken för hvarje ar
gjort sig allt mera gällande, och markens olämplighet för anordnande af
fältmässiga skjutningar, ej kunde bedrifvas så, som denna viktiga utbildningsgren
fordrade.

Till följd häraf syntes det chefen för generalstaben vara en angelägenhet
af största betydelse, att de i Stockholm förlagda truppförbanden
snarast möjligt erhölle en öfningsterräng, som kunde ersätta hvad de genom
Norra Djurgårdens förändrade karaktär förlorat. Denna fråga trädde
i förgrunden och kräfde en omedelbar lösning, vare sig de nuvarande
kasern etablissemangen skulle flyttas eller, åtminstone tillsvidare, bibehålla
innehafvande platser.

Enahanda uppfattning om Norra Djurgården såsom truppöfningsplats
uttalas af cheferna, för fjärde och femte arméfördelningarna.

Inspektören för kavalleriet anför, att för intet af de trenne vapenslagen
vore Ladugårdsgärdet så ogynnsamt såsom öfningsplats som för de
till detsamma hänvisade kavalleritruppförbanden. Dels ägde det allt för
ringa utrymme i förhållande till det stora antal trupper, som där skulle
öfvas, och därigenom inskränktes i hög grad den rörelsefrihet, som äfven
för de formella öfningarnas rätta bedrifvande vore för kavalleriet nödvändig,
dels vore markens beskaffenhet sådan, att den vid torr väderlek
blefve i det närmaste stenhård och redan vid ringaste nederbörd åter hal
och slipprig, till följd hvaraf hästarne blefve skadade eller obrukbara vida
oftare, än hvad förhållandet vore vid truppförband, som kunde förfoga
öfver gynnsammare öfningsterräng.

Beträffande skjutbanorna vid Kaknäs yttrar kavalleriinspektören, att
dessa, otillräckliga redan för infanteriet enbart, kunde endast under kortare
och ofta med hänsyn till utbildningen olämpliga tider fa af kavalleriet
disponeras, hvaraf den naturliga följden blefve mindre tillfredsställande
öfningsresultat. Detta missförhållande komme att ökas, da Lifregementets
dragoners rekryt- och underbefälsskolor komme att omfatta
en 4 å 5 gånger större numerär än hvad för närvarande vore fallet. Den
betydligt ökade vikt, som numera måste läggas vid kavalleriets utbildning
i eldstrid, kräfde vida talrikare och omsorgsfullare skjutöfningar än för
ett fåtal år sedan, men dylika vore icke möjligt att under nuvarande förhållanden
åstadkomma.

Statsutskottets Utlåtande jS7:o 131.

9

Mot Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter har invändts,FragaI1 om de
att de invid öfningsfältet för närvarande belägna fem jämförelsevis nyar^ernfsflyukasernerna
lomme att såsom sadana blifva obrukbara. Gent emot denna n''nsinvändning
har kommittén framhållit, att försäljningen af Ladugårdsgärdet
kunde och måste af naturliga skäl så ordnas, att endast vissa, för truppöfningarna
mindre viktiga delar däraf först upplätes till bebyggande,
hvadan själfva exercisfältet alltså under en följd af år kunde användas
för truppernas dagliga öfningar lika väl som nu. För öfningarnas utförande
på ett mera framskridet stadium måste i alla händelser snarast
möjligt anskaffas ett större öfningsfält i Stockholms närhet, och man
kunde med visshet antaga, att detta ej blefve beläget på längre afstånd
från staden, än att äfven infanteritrupperna utan allt för stor tidsutdräkt
kunde dit förflytta sig från de nuvarande kasernerna.

Med stöd af åtskilliga beräkningar rörande den tidrymd, som en
eventuell försäljning af Ladugårdsgärdet skulle komma att omfatta, har
kommittén antagit, att, äfven om försäljningen oafbrutet fortginge, minst
15 år skulle förflyta, innan fotgardesregementenas kaserner behöfde flyttas,
samt att äfven därefter de öfriga kasernerna kunde för sitt ändamål bibehållas
i längre tid, så att troligen först ett femtiotal år härefter den
kasern, hvars förflyttning senast behöfde ifrågasättas, nämligen Lifgarclets
till häst, måste förläggas till annan plats.

Såsom förut nämnts, ingick i kommitténs uppgift att afgifva förslag nFt5trs^intil91
a lämpligt nytt öfningsfält i Stockholms närhet för de i hufvudstadenfält för stockförlagda
trupperna. Tre särskilda områden hafva af kommittén ansettsholms tlupiJe1''-kunna ifrågasättas för sådant ändamål, nämligen dels trakten mellan Mälaren
och Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg samt Tranebergsbro
och järnvägen Spånga—Riddersvik, hvilket område af kommittén benämnts
Bromma/ältet, dels ett område söder om Stockholm, hvilket ungefär begränsas
åt norr af Arstaviken samt Hammarby-, Lång- och Järlasjöarna,
åt öster af en linje ungefär 1,500 meter öster om Källtorps-, Älta- och
Flatsjöarna, åt söder af Drefviken samt åt väster af en linje, dragen från
Arstaviken öster om Enskede herrgård och vidare i rak sydlig riktning
till närheten af sjön Magelungen, hvilket område benämnes Enskede—
Skarpneckfältet; dels slutligen trakten nordväst om Haga, Stora Frösunda
och Sundbyberg mellan norra stambanan och Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnväg till sjöarna Rafvaln och Öfresjön åt norr: Järf va—Spänna—

JärfälXafältet.

De tva förstnämnda af dessa områden har kommittén själf ansett
mindre tillfredsställande för ifrågavarande ändamål på grund af terrängens
beskaffenhet, hvarjämte deras förvärfvande sannolikt komme att medföra

Bill. till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 72 Raft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

mycket höga kostnader. Sedan kommitténs betänkande afgafs, hafva
andra omständigheter föranleda att de nu ännu mindre än förr kunna
ifrågasättas såsom truppöfningsfält. Stockholms stad har nämligen numera
förvärfvat, inom Brommafältet, egendomarna Ulfsunda, Åkeshof m. fl.
samt, inom Enskede—Skarpneckfältet, egendomen Enskede med underlydande,
och torde därför dessa egendomars förvärfvande för landtförsvarets
ändamål icke längre böra sättas i fråga.

Hvad däremot angår Järfva—Spånga—Järfällafältet synes detta erbjuda
många fördelar såsom truppöfningsplats och tillika kunna åtminstone
till betydliga delar utan alltför störa kostnader till landtförsvaret
upplåtas.

Kommittén redogör för detta fälts allmänna beskaffenhet samt dess
lämplighet såsom öfningsplats för Stockholms trupper på följande sätt.

Om man följde stora landsvägen norrut från Norrtull i Stockholm
förbi Hagaparken och Nya kyrkogården samt passerade infartsvägarna till
Stora och Lilla Frösunda, komme man strax därefter till en ganska vidsträckt
slätt, som utbredde sin af endast några få enstaka höjder af brutna
jämna yta till vänster om landsvägen, hvilken här på ett par hundra
meters afstånd följde Brunnsvikens strand. Slätten, som sträckte sig omkring
2,7 kilometer i västlig riktning till kronoegendomen Råstas åbyggnader,
begränsades i norr af höjderna bakom Neder-Järfva, Ritorp och
Agnesberg samt i söder af Råstasjön och skogsbackarna vid Ellenhill.
Den genomskures af norra stambanan, hvars närmaste stationer vore Hagalund
åt söder och Järfva åt norr.

Vid denna slätt hade kommittén tänkt sig samtliga kasernetahlisseinang
förlagda: Svea och Göta lifgardens samt fältingenjör- och fälttelegrafkårernas
åt öster utmed Brunnsvikens strand och öfriga truppförbands
åt norr på höjder mellan Neder-Järfva och Agnesberg. Slätten skulle
användas dels för dagliga öfningar i mindre förband och i formell exercis
dels ock till plats för skjutbanor, afsedda för den första utbildningen i
skjutning med handvapen.

Följde man vidare stora landsvägen till Neder-Järfva och där toge
af på Spångavägen samt passerade Ritorp, Agnesberg och Råsta, så
komme man genom en dalgång med småbruten, skogbeväxt terräng till
Lilla och Stora Ursvik, hvarefter ånyo ett vidsträckt öppet område,
slätten vid Rinkeby och Kymlinge, utbredde sig. På ett afstånd af omkring
2 kilometer västerut från Stora Ursvik begränsades slätten af skogarna
vid Kista och Husby samt af höjderna vid Granby, Eggeby och
Spånga kyrka. Gårdarna Kymlinge, Erfvinge och Rinkeby vore belägna

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

11

å denna slätt, hvilken med kringliggande kuperade områden företrädesvis
kunde användas för infanteriets öfningar i större förband.

Bortom de nyss angifna höjderna öppnade sig åter eu slättmark, den
vidsträcktaste af hela det till öfningsfält ifrågasatta området, nämligen
Akalla-slätten, med gardarna Åkalla, Hästa, Julsta, Barkarbyn, Kyrkbyn,
Hågerstalund in. fi. Denna slätt, hvarpå läge kringströdda många smärre
med småskog bevuxna bergbackar, sträckte sig ända fram till Säbysjön
och omfattade en areal af 10 å 12 kvadratkilometer samt vore särskildt
lämplig för artilleriets öfningar och för större truppöfningar med
alla vapen.

Återstående delen af området, den nordligaste, bestode mestadels af
skogsmark, afbruten af Sä,bysjöns, Öfresjöns och Rafvalns vattenytor,
samt här och hvar genomskuren af smärre, odlade dalgångar. Dessa
trakter, hvilka behöfde tagas i anspråk hufvudsakligen för erhållande af
en tillräckligt djup skyddsskärm för artilleriets fältskjutningar, tillhörde
egendomen Säby samt de under Edsberg lydande gårdarna Väsby, Bög
och Knista.

Hela detta område med sina synranden begränsande skogsbryn, sina
skogklädda höjder och odlade fält samt enstaka liggande gårdar utgjorde
ett ganska typiskt exempel på svensk natur och terräng och kunde med
allt skäl anses som synnerligen väl ägnadt för tillämpningsöfningar.

För infanteriet erbjöde de skogiga och kuperade markerna utmed
större delen af öfningsfältets östra gräns goda tillfällen till öfningar i
framträngande genom svårtillgängliga trakter, och de öppna fälten vid
Kymlinge och Åkalla medgåfve utbildning i framryckande mot en fiende
med begagnande af det skydd, som enstaka höjder eller andra växlingar
i terrängen kunde lämna,

Kavalleriet hade vid Öfver-Järfva ej långt från de tilltänkta kasernerna
eu. lämplig plats för dagliga mindre öfningar och ägde dessutom
tillgång till öppna fält för den formella exercisen och slutna attacker
äfvensom till en mängd skyddade uppställningsplatser, från hvilka det
hastigt kunde utveckla sig till anfall, samt saknade ej heller lämpliga och
tillräckligt stora områden för öfning i spaning och fälttjänst,

För artilleriet funnes många lämpliga öfningsplatser, tillfälle till köröfningar
i växlande terräng och ett stort antal goda eld ställningar med
långa skottlinjer.

Stridsöfningar med trupper af alla vapenslag kunde på den föreslagna
öfningsplatsen komma till utförande i stor utsträckning. Så kunde t. ex.
i riktningen Ursvik—Säbysjön två brigader operera mot hvarandra, och i

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

linjen Ursvik—Järfälla funnes utrymme för en hel arméfördelning att
verkställa sin uppmarsch till strid.

Lämpliga platser för infanteriskjutbanor, afsedda dels för skolskjutningsöfningar
och dels för tillämpningsöfningar, hafva ock af kommittén
utsetts.

Kommittén har vidare redogjort för, huru den tänkt sig förläggningen
å det nya öfningsfältet af de särskilda truppförbandens kasernetablissemang,
ett nytt intendenturetablissemang, garnisonssjukhus och garnisonskyrka,
äfvensom för de med uppförandet af dessa byggnader förenade
kostnaderna, men då ännu många år torde komma att förflyta, innan
dessa frågor, som hvar för sig torde kräfva sin lösning, behöfva afgöras,
lärer anledning för närvarande icke föreligga att ingå på en närmare
redogörelse för hvad kommittén i detta hänseende föreslagit.

De militära De j ärendet hörda militära myndigheterna hafva utan undantag för“arJttrhandénOrdat
kommitténs förslag till nytt öfningsfält för de i Stockholm förlagda
om det före-truppförbanden. Chefen för fjärde arméfördelningen uttalar sålunda
öftTingsfäitet. såsom sitt omdöme, att Stockholmstrakten näppeligen torde hafva att
uppvisa gynnsammare öfningsmarker än omkring Spånga—Järfälla, och
inspektören för kavalleriet anför, att lämpligare lösning af frågan om
öfningsfält och förläggningsplats än genom inköp och ordnande af Järfva—
Spånga—Järfällafältet under nuvarande förhållanden icke vore möjlig att
vinna.

Beträffande den ifrågasatta förflyttningen af de nuvarande kasernetablissemangen
framhåller chefen för generalstaben, att detta blefve eu
framtida angelägenhet, som ur militär synpunkt icke kräfde en omedelbar
lösning. Afståndet från dessa etablissemang till det föreslagna nya öfningsfältet
vore nämligen ej så stort, att truppförbandens utbildning häraf i
nämnvärd mån kunde röna någon ofördelaktig inverkan.

I sammanhang härmed torde jag få fästa uppmärksamheten vid
hvad chefen för fortifikationen i sitt yttrande öfver kommitténs förslag
anfört beträffande förbindelseleden mellan de nuvarande kasernetablissemangen
och den nya öfningsplatsen. Den nuvarande kortaste vägen
från fotgardesregementenas kaserner till öfningsfältets gräns ginge utefter
Valhallavägen öfver Bellevue och Stallmästaregården samt vidare
utefter stora landsvägen Norrtull-Järfva och vore 6,4 kilometer lång.
Med undantag af krökarna vid Bellevue och Stallmästaregarden framginge
den i nästan rak linje mot Järfva. När en gång, antagligen inom
kort, Sveaplanen med angränsande del af Solnavägen blefve ordnad, kunde
kröken och backarna vid Bellevue undvikas, och genom en föga dyrbar
omläggning af vägen från Stallmästaregården upp till stora landsvägen

Statsutskottets Utlåtande 1Sko 131.

13

kunde äfven den där nu befintliga kröken försvinna. Något nämnvärdt
hinder för den allmänna samfärdseln på dessa vägar genom frammarsclierande
trupper behöfde icke befaras. Valhallav agens stora körbana vore
åtminstone för närvarande ytterst obetydligt trafikerad, och landsvägen
Norrtull-Järfva vore så bred, att en truppkolonn mycket väl kunde där
passera utan att störa den för öfrig! här ganska lifliga trafiken. Skulle
emellertid i en framtid sådant visa sig behöflig!, kunde landsvägens bredd
utan svårighet eller särdeles stora kostnader ökas.

Järfva-Spånga-Järfällafältet, till den omfattning det af kommittén Kronoföreslagits,
utgör ett sammanhängande område af omkring 4,700 hektars e8.endo“a1''
areal, och upptager inom sina gränser delar af fyra särskilda socknar,jätfT-Spån“a
nämligen Solna, Spånga, Järfälla och Sollentuna, samtliga hörande tilh~J“rfällafältet
Södra Roslags domsaga, men i administrativt hänseende lydande, de tre
sistnämnda socknarna under Svartsjö fögderi och Sollentuna härads länsmansdistrikt,
samt Solna socken under Vaxholms fögderi och Danderyds
skeppslags länsmansdistrikt. En icke obetydlig del af ifrågavarande område
är redan nu i kronans ägo. Denna del, å den vid kommitténs
betänkande fogade kartan, blad 7, betecknad med ljusröd färg, omfattar
hufvudsakligen de i vidstående tabell upptagna, under domänstyrelsens
förvaltning ställda kronoegendomar, för hvilka gällande taxeringsvärden
och nu inflytande arrendeafgifter uppgå till däri angifna belopp.

I fråga om dessa egendomars upplåtande till öfningsfält för de i
Stockholm nu förlagda truppförbanden har domänstyrelsen i afgifvet
underdånigt utlåtande till eu början erinrat, hurusom Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 15 maj 1903 på hemställan af förenämnda kommitté och
efter domänstyrelsens tillstyrkan förordna!, att, bland andra, egendomarne
Agnesberg, Bagartorp, Neder-Järfva, Öfver-Järfva, Gunsarboda, Kymlinge,

Långlöt, ör, Killingtorp och Linväfvartorp, om hvilkas styckning för försäljning
i smärre lotter till egna hem, träd gård sianläggningar och dylikt
ett på grund af föreskrift i nådigt bref den 23 mars 1900 upprättadt förslag
läge till behandling hos domänstyrelsen, skulle i afvaktan på utgången
af kommitténs framställning om deras användning till öfningsfält
utarrenderas allenast för tiden till den 14 mars 1906.

Redan genom tillstyrkandet af denna inskränkning i arrendetiden
ansåge sig domänstyrelsen hafva framhållit, att hinder för dessa egendomars
användning på det af kommittén föreslagna sätt icke förefunnes
Irån styrelsens sida. Att deras bibehållande i statsverket ägo för annat
statens ändamål icke synts styrelsen önskvärdt, framginge af den behandling
styrelsen ägnat frågan om deras styckning till försäljning. Icke heller hade
styrelsen något att invända mot att öfriga förenämnda kronoegendomar,

14 Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

fe!

g

P

P

Härad.

Socken.

Egendomens namn.

<T>

Åker och tomter

hektar.

ar.

kv.-m.

Danderyds skeppslag

Solna

Agnesberg ..........................................

1

1/

/ 16

7

61

90

»

»

1

''/,*

8

50

50

»

»

Neder-Järfva.....................................7.

1

V 8

24

81

10

»

»

D:o .......................................

2

31/

/ 64

24

5

8

»

»

Öfver-Järfva ......................................

b 2

14Vc4

82

76

60

Sollentuna

»

Spånga

»

1

_

19

94

20

Kymlinge .,........................................

2, a

V''4

34

37

60

»

»

Långlöt .............................................

i

i;

.''4

11

45

95

»

»

Ör ...................................................

i

3/

/ 8

24

82

4

i

>,

Killingstorp .......................................

i

—

7

66

40

!

»

Linväfvartorp.....................................

i

-

10

39

70

Danderyds skeppslag

Solna

Ritorp................................................

i

1/

/ 8

12

19

9

Sollentuna

Spånga

Ursvik................................................

3

1

28

63

80

»

»

Rissne................................................

1—8

3‘/4

no

28

10

»

»

Råsta ................................................

1, 2

Er

70

64

50

»

»

Erfvinge.............................................

3

1''k

36

13

10

Summa

—

- 514

29

66

Ritorp, Urs vik, Rissne, Råsta och Erfvinge, utlades till det föreslagna
öfningsfältet, men erinrade att, enär dessa egendomar vore utarrenderade
på längre tid, Ritorp till den 14 mars 1908, Ursvik till den 14 mars
1914, Rissne till den 14 mars 1916 samt Rasta och Erfvinge till den 14
mars 1920, vederbörande arrendatorer borde tillerkännas ersättning för
afstående! af sina arrenden, om egendomarne toges i anspråk före nu
löpande arrendeperiods utgång. Visserligen innehölle arrendekontrakten
den bestämmelsen, att, då sådant för allmännyttigt ändamål å kronans
vägnar fordrades, arrendator]! skulle vara skyldig afstå egendomen tillhörande
mark äfvensom inkomstbringande lägenhet mot åtnjutande af
minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust, som honom tillskyndades,
men denna bestämmelse kunde svårligen tolkas så, att arrendator!
skulle vara skyldig att, utan annan ersättning än befrielse från
arrendeafgiftens erläggande, afstå hela den till honom på arrende upplåtna
egendomen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

15

A

—

r -

— e

—

a —

1

1 Årligt
arrende.

Taxerings-

värde.

Äng

Afrösningsjord

Impedimenta

Summa

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

hektar.

ar.

kv.-m.

! Kronor.

Kronor.

—

—

—

3

i

90

_

29

50

10

93

so

400

3,500

—

17

50

5

27

80

—

35

80

14

31

60

450

8,S00

—

56

SO

11

61

—

i

52

20

38

51

10

1,400

20,700

—

—

—

11

61

79

—

15

43

35

82

30

1,300

20,900

i

57

20

93

18

60

10

60

90

188

13

30

2,000

99,000

i

55

80

8

44

20

—

36

50

30

30

70

700

5,000

i

37

70

45

56

30

5

16

90

86

48

50

800

30,000

—

46

43

5

74

34

6

30

48

23

97

20

430

6,000

2

22

61

27

86

99

1

19

6

56

10

70

1,105

12,000

—

46

—

6

66

40

—

6

80

14

85

60

450

2,000

—

57

60

16

33

80

1

19

30

28

50

40

330

1,500

—

12

3

—

—

—

—

54

31

12

85

43

480

9,700

—

20

40

44

25

—

1

28

10

74

37

30

900

18,000

4

4

20

138

SO

50

21

74

—

274

86

80

2,700

54,000

1

56

40

65

93

20

3

21

30

141

35

40

2,000

45,000

—

52

60

51

82

—

1

43

—

8:1

90

70

800 |

27,000

15

43

27

536

13

82

55

43

58

1,121

30

33

16,245

363,100

Att kronan, därest planen med öfningsfältet komme till stånd, billigtvis
icke kunde undandraga sig att inlösa enskilda tillhöriga, å egendomarna
befintliga hus ansåge styrelsen uppenbart.

_ Slutligen har domänstyrelsen, i likhet med hvad kommittén framhållit
såsom önskvärdt, tillstyrkt, att ifrågavarande egendomar, därest
kommitténs förslag bragtes till utförande, till en början upplätes till landtförsvaret
utan särskild ersättning, men att framdeles, i den mån Norra
Djurgårdens försäljning därtill lämnade tillgång, ett belopp, motsvarande
egendomarnes värden, afsattes till inköp af skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark.

Vidkommande den ersättning, som kan anses böra tillkomma arrendatorerna
för dem enskild! tillhöriga byggnader, har kommittén med
ledning af taxeringsnämnderna uppskattat denna till sammanlagdt 137,600
kronor. Sedermera har emellertid upplysts, att åtskilliga arrendatorer
ägde byggnader, för hvilka icke något värde blifvit i taxeringslängderna

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 131

upptaget, men hvilka dock borde lösas enligt samma grunder, som andra
dem tillhöriga byggnader å dessa egendomar.

Värdet af samtliga dessa hus, beräknadt efter taxeringslängderna eller,
i de fall där de icke äro i dessa längder upptagna, efter de belopp, till
hvilka de enligt uppgift äro brandförsäkrade i Stockholms läns brandstodsbolag,
framgår af vidstående tabell, uppgjord enligt kommitténs utlåtande
och domänstyrelsens yttrande.

Agnesberg .................................................................

Bagartorp....................................................................

Erfvinge.....................................................................

Gunsarboda...............................................................

Killin gstorp................................................................

Långlöt ......................................................................

Neder-Järfva n:o 1 .................................................

Mariedal, lägenhet å Neder-Järfva n:o 1
Gunnarbo » » » »

Qvisisana » » » »

Fridensberg » » » n:o 2

Fridhem » » » *

Schweizeribyggnaden vid Brunnsviken .
Svaludden, lägenhet » »

Rissne .......................................................................

Ritorp .........................................................................

Rasta..........................................................................

Öfver-Järfva med Damtorp och Brotorp ......

Karslund, lägenhet å Öfver-Järfva .........

Ör ..............................................................................

Kronor

20,000

37.000

3.500
2,800
8,750
2,200

18.000

10.300
10,000

12.300

5.000
5,100

1.500

30.000
4,700 !

20,400

28,750

23.000

2.000
13,100

Summa kronor

258,400

Boställen, Det af kommittén till truppöfningsplats föreslagna området innefattar,

Järfva-Spångautom förenämnda kronoegendomar, jämväl trenne boställen: kyrkoherde-järfäiiatäitet.
bostället Stridsberga, komministersbostället Granby och länsmansbostället
Ursvik samt ett stort antal enskilda tillhöriga hemman och lägenheter.

I fråga om nämnda boställens eventuella öfverlåtande till landtförsvaret
har kammarkollegium, enligt dess i ärendet afgifna utlåtande, latit
höra vederbörande indelningshafvare samt infordrat underdåniga yttranden

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

17

från tjenstförrättande kronofogden i orten, domkapitlet i Uppsala samt
Kung! Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län. Därvid hade anförts,
bland annat,

af innehafvaren af kyrkoherdebostället Stridsberga i Spånga socken,
att lämpligt hemman ej funnes, som kunde utbytas mot kyrkoherdebostället,
på hvars mark Spånga församlings kyrka jämte skolhus och klockarebol
vore belägna; att emellertid, för den händelse boställets nuvarande
bostadstomt med därå uppförda byggnader samt trädgården och om möjligt
fem eller sex hektar åkerjord undantoges för kyrkoherdens räkning, boställets
öfriga ägor kunde afstås mot ersättning och under vissa andra
närmare angifna villkor, däribland att på statens bekostnad skulle uppföras
ej mindre lämpligt stängsel omkring boställstointen än äfven stall
för två hästar och två kor samt vagnbod; att hvad anginge komministersbostället
Granby detta boställe borde helt och hållet af staten inlösas och
nytt boställe anskaffas i närheten af Järfälla församlings kyrka, dock att
komministern borde hållas skadeslös för den minskning i inkomst, som
genom utbyte af boställen kunde honom tillskyndas; att klockarebostället,
innehållande i areal omkring 6 tunnland jord, jämväl borde för ändamålet
afstas emot ersättning, med rätt för indelningshafvare att uppbära den å
ersättningsmedlen uppkommande årliga räntebehållningen; men att däremot
kyrkskolan med bostadshuset ej torde behöfva flyttas;

af kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt, att han,
sorn för bebyggande enligt synerätts beslut af bostället Ursvik fått vidkännas
kostnader, för hvilka han endast genom boställets fortsatta innehafvande
under en följd af år kunde blifva godtgjord, ej vore villig afstå
bostället, med mindre full ersättning erhölles för dessa kostnader;

af domkapitlet i Uppsala, att domkapitlet, instämmande i det af innehafvaren
af kyrkoherdebostället afgifna yttrandet, ville till nådigt afseende
förorda de af honom föreslagna villkor för afstående af boställe orden vid
Stridsberga och Granby jämte Spånga församlings klockareboställe; samt
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län, som antoge,
att^ hinder icke skulle möta för att den nuvarande kyrkoherdebostaden i
Spånga jämte lämpligt område däromkring äfven efter den ifrågasatta förläggningen
af öfningsfältet disponerades af pastor i Spånga, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansåge sig böra, i hvad anginge ofvannämnda
ecklesiastika boställen, instämma i det yttrande, domkapitlet i ärendet afgifvit;
samt att i fråga om länsmansbostället Ursvik Kungl. Maj:ts befallningshafvande
icke hade något att erinra emot, att detta boställe, som
med hänsyn till rådande kommunikations- och andra förhållanden inom
distriktet numera vore till boningsplats för länsmannen föga lämpligt,
Bill. till Rilesd. Brok 1905. 4 Sand. 1 Afd. 72 Haft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

finge för nu angifva ändamål afträdas till statsverket, hvarvid dock innehafvaren,
jämte det hans kontanta lön borde höjas med det för bostället
beräknade belopp, syntes böra beredas skälig ersättning för den förlust,
han, såsom af honom framhållits, skulle lida, om han inom den närmare
tiden nödgades afträda bostället.

För egen del har kammarkollegium i ärendet meddelat: att jämlikt
kollegii beslut den 7 april 1879 länsmansbostället Ursvik i aflöningsstaten
upptagits till en behållen årlig afkomst af 320 kronor att å länsmannens
kontanta aflöning afräknas; att enligt den för prästerskapet i Spånga och
Järfälla pastorat den 24 mars 1868 utfärdade löneregleringsresolution,
hvilken skulle upphöra att äga tillämplighet den 1 maj 1918, kyrkoherden
i pastoratet ägde innehafva såsom boställe l3/4 mantal Stridsberga samt
komministern därsammastädes omförmälta bostället Granby; att nu nämnda
boställen jämte Spånga församlings klockare- och skollärareboställen i senast
fastställda jordebok för länet upptoges bland kronoegendomar under allmän
disposition, länsmansbostället såsom s/s mantal Ursvik n:o 5, kyrkoherdebostället
såsom 1''*/4 mantal Prästebord n:o 1, komministersbostället
såsom 1/i mantal Granby n:o 1 samt klockare- och skollärareboställena
såsom två särskilda oskattlagda lägenheter, Klockarbord n:o 1 och Skolmästarebord
n:o 1, med anteckning för skollärarebostället att detsamma
vore beläget å Julsta frälsehemmans ägor; samt att enligt uppgifter, inkomna
till prästlöneregleringskommittén, kyrkoherde- och komministersboställena
i Spånga och Järfälla församlingars pastorat ansetts kunna vid
utarrendering i angifven ordning på 20 år betinga i årliga arrenden,
kyrkoherdebostället 1,200 kronor samt komministersbostället 500 kronor,
hvarvid dock i senare fallet borde afgå 75 kronor för den boställshafvaren
åliggande byggnads- och underhållsskyldighet å hus, afsedda till bostad.

Vidkommande sjulfva saken har kammarkollegium i underdånighet
anfört, att kollegium för sin del ej hade något att erinra däremot, att
länsmansbostället Ursvik jämte omförmälda eckletiastikstaten anslagna
egendomar med det undantag beträffande kyrkoherdebostället Stridsberga,
som i boställshafvarens förberörda yttrande funnes angifvet, toges i anspråk
till öfningsfält för de till Stockholm förlagda truppförbanden.

De kostnader, som enligt de infordrade yttrandena skulle för statsverket
uppkomma genom ifrågavarande områdens införlifvande med det
föreslagna öfningsfältet, skulle alltså utgöra:

Do) ersättning för den del af hyrkoherdebostället Stridsberga, som
för ändamålet behöfde tagas i anspråk, samt utgifterna för nödigt stängsel
kring den återstående boställsjorden äfvensom för uppförande af stall och
vagnbod åt pastor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 131. 19

2:o) ersättning för komministersbostället Granby eller ock kostnaden
för anskaffande, på sätt föreslaget blifvit, af ett nytt boställe i närheten
af Järfälla kyrka åt komministern;

3:o) ersättning för klockare- osh skollärareboställena i Spånga;

4:o) ersättning åt kronolänsmannen i Sollentuna härads länsroansdistrikt
för den förlust, han kan anses komma att lida genom att afträda
bostället Ursvik; samt

5:o) en årlig tillökning med 320 kronor i den för honom nu utgående
kontanta lönen, hvilket belopp, efter det bostället frångått honom,
lärer böra utgå från sjätte hufvudtitelns ordinarie anslag till landstaterna
i länen.

De hemman och lägenheter i enskild ägo, som enligt kommitténs Enskildes
förslag skulle tagas i anspråk för det ifrågasatta öfningsfältet, hafva ett belägg fnok
taxeringsvärde af tillhopa 1,246,800 kronor. I enlighet med dess upp-J&rfva-Spånga
drag har kommittén sökt att från vederbörande jordägare erhålla försälj-“JarfalIafaltet''
ningsanbud beträffande dessa hemman och lägenheter, och hafva de bekomna
anbuden sedermera öfverlämnats till statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet. Då det visade sig möta stora svårigheter att
förmå jordägarne afgifva dylika anbud, gällande för någon längre tid
framåt, kunde tiden för tilländalöpandet af deras giltighet icke sättas
senare än den 1 oktober 1904, och de hafva alltså nu icke annan betydelse
än att tjäna till ledning för bedömandet af de sannolika kostnaderna för
egendomarnas förvärfvande.

Försäljningsanbud hafva för hemman och lägenheter med nedannämnda
taxeringsvärden afgifvits till följande belopp:

Taxeringsvärde. Anbud.

kr. 178,400:— kr. 1,022,000: —

» 445,000:— » 1,304,000: —

» 173,000:— » 300,000: —

> 100,000: — » 636,900: —

Summa kr. 896,400:— kr. 3,262,900: —

Om beträffande de fastigheter, för hvilka försäljningsanbud icke erhållits,
inköpspriset beräknas med iakttagande inom hvarje socken för
sig af samma förhållande mellan detsamma och taxeringsvärdet å dessa
fastigheter som mellan de nu angifna försäljningsanbuden och motsvarande,
likaledes angifna taxeringsvärden, skulle inköpssumman i sin helhet komma
att uppgå

i Solna socken
i Spånga »
i Järfälla »
i Sollentuna »

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

i Solna, socken till ............................. kr. 1,260,688:

i Spånga » > » 1,776,752:

i Järfälla » » » 543,600: •

i Sollentuna » » 8 636,900:

eller sammanlagdt till kr. 4,217,940: —

Kommittén har emellertid ansett, att de ingifna försäljningsanbuden
med få undantag varit alltför höga och icke stått i rimligt förhållande
till egendomarnes verkliga värde eller de köpeskillingar, som vid fastighetsförsäljningar
i trakten kunna betingas. Med anledning häraf har
kommittén sökt att på grund af den kännedom om i orten gängse egendomspris,
hvilken kunnat erhållas dels genom uppgifter om på senare
tiden skedda försäljningar och dels genom sakkunniga personers uttalanden,
bilda sig en uppfattning om det ungefärliga värdet af Järfva—Spånga—
Järfällafältet. Denna undersökning hade gifvit vid handen, att under
dåvarande förhållanden och om fältet med det snaraste inköptes, de i
enskild ägo varande fastigheter äfvensom till boställen anslagna kronoegendomar,
som för ifrågavarande ändamål behöfde tagas i besittning, icke
kunde anses äga högre värden än sammanlagdt 2,615,000 kronor.

Departe- Enligt hvad af det anförda framgår, äro samtliga myndigheter, som

mettrandcfeDS 1 fragan afgifvit yttranden, ense därom, att Ladugårdsgärdet numera är
'' ran e’ otillräckligt såsom öfningsfält för de i Stockholm förlagda trupperna
och fördenskull bör utbytas mot ett större. Å ena sidan hafva trupperna
till antalet ökats och fordringarna på större område med mera
omväxlande terräng alltmera stegrats, under det att å andra sidan af det
område, som ursprungligen varit för truppernas öfningar tillgängligt,
tid efter annan större och mindre delar tagits i anspråk för andra ändamål.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att enligt öfverenskommelse
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad, grundad
på 1889 års riksdagsbeslut i fråga om upplåtelse till hufvudstaden af
Hjorthagen m. m. vid Lilla Värtan, staden är berättigad att i mån af
behof för Värtaliamnens utvidgning komma i besittning af ytterligare
områden å Ladugårdsgärdet, bland andra, om ock först år 1929, Lindarängen,
som år 1881 mot särskild afgäld till djurgård skassan uppläts till
begagnande för truppernas öfningar, emedan redan då behof förefanns af
större utrymme för detta ändamål.

Af största vikt är, att trupperna för sina öfningar disponera tillräcklig
och lämplig öfningsterräng. De stora utgifter för staten, öfningarna
i och för sig kräfva, synas mig oafvisligen betinga, att allt göres
för att bästa möjliga resultat häraf skall erhållas, och ett utaf hufvud -

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

villkoren härför är tillgången till lämpligt öfningsfält, ett kraf, som, enligt
hvad jämväl kommittébetänkandet angifver, inom europeiska arméer blifvit
mer och mer beaktadt.

Det af kommittén föreslagna nya fältet synes vara väl ägnadt att
fylla de fordringar, som böra ställas på ett modernt öfningsfält; åtminstone
torde intet bättre kunna erhållas i Stockholms närhet. Skulle ett
pa större afstånd från hufvudstaden beläget område utses till öfningsplats
för trupperna, blefve det nödvändigt att bibehålla Ladugårdsgärdet såsom
öfningsplats för Stockholms garnison under volontärrekryt- och beväringsrekrytskolon
Under repetitionsöfningarna blefve i sådant fall hufvudstaden
helt och hållet blottad på trupper, hvarjämte dyrbara och tidsödande
transporter samt kostsamma anordningar för truppernas förläggning på
båda platserna uppstode. Från hvilken synpunkt denna fråga än Skärskådas,
synes sålunda kommitténs förslag i detta hänseende vara välbetänkt
och innebära en lycklig lösning af den betydelsefulla frågan.

I det föreslagna nya fältet ingå

1:°) åtskilliga under domänstyrelsens vård stående, ofvan angifna
kronoegendomar, för hvilkas upplåtande för landtförsvarets behof Riksdagens
medgifvande erfordras,

2:o). länsmansbostället Ursvik, hvilket nu innehafves af kronolänsmannen
i Sollentuna härads länsmansdistrikt; och då detta boställe skulle.
om länsmannen från träder detsamma, öfvertagas af domän styrelsen och
för kronans räkning utarrenderas eller försäljas, lärer ej heller det kunna
med fältet införlifvas utan Riksdagens tillstånd,

3:o) två ecklesiastika boställen äfvensom klockare- och skollärareboställena
i Spånga, om hvilka boställens öfverlämnande helt eller delvis
mot ersättning, som bestämmes i den ordning, i nådiga förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof stadgas, Kung!- Maj:t lärer kunna ensam besluta, samt

4:o) enskilda tillhöriga, förut uppgifna fastigheter.

Kommittén har beräknat kostnaderna för anskaffandet af nytt öfningsfält
m. m. sålunda:

taxeringsvärdet af utarrenderade krono egendomar

...................................................... kr. 349,100: —

enskildes därå uppförda byggnader............ » 137,600: —

i enskild ägo varande fastigheter samt till

boställen anslagna egendomar.................. » 2,615,000: — 3,101.700- _

för anläggande af skjutbanor......................................................... 150,000: _

för öfningsfältets dränering och ordnande i öfrigt, förslagsvis 748,300: —

Summa kronor 4.000,000: —

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Huruvida kommitténs beräkning numera kan anses motsvara den
blifvande verkliga kostnaden, torde vara ovisst. Sannolikt är, att åtminstone
egendomarna närmast hufvudstaden ytterligare stigit i pris, sedan
kommittén afgaf sitt betänkande, och än vidare komma att stiga ju
längre inköpet däraf fördröjes. Det torde därför vara af vikt att, om
den behöfliga marken skall kunna till skäligt pris förvärfvas, beslut
därom ju förr desto hellre fattas. Kommittén har föreslagit, att, för
erhållande af rimliga köpevillkor, hela det erforderliga området skulle
genom expropriation förvärfvas. Erfarenheten har dock i flere fall gifvit
vid handen, att detta förfaringssätt icke alltid medfört ekonomiskt gynnsamt
resultat, Att på förhand angifva det sätt för markens förvärfvande,
som må vara det för staten ändamålsenligaste, torde ej vara möjligt, utan
synes förfaringssättet böra i hvarje fall för sig bestämmas.

Möjligt är, att åtskilliga af de i fältet enligt kommitténs förslag ingående
fastigheter kunna därifrån uteslutas eller med annan mark ersättas,
därest vederbörande ägares anspråk på betalning därför äro alltför
obilliga. Till följd af dessa förhållanden bör ej, enligt min mening,
på förhand bestämmas, hvilka egendomar som skola inköpas, eller gränser
för det blifvande öfningsfältet fastslås, utan framdeles beslut af Kungl.
Maj:t fattas om förvärfvande af fastigheter, lämpliga att införlifvas med
den öfningsplats, som till en början bildas af förut omförmälda kronoegendomar,
i den mån sådana fastigheter kunna pa villkor, som af Kungl.
Maj:t finnas antagliga, af Kungl. Maj:t för kronans räkning inköpas.

Därest dessa kronoegendomar tagas i anspråk för bildandet af ett
nytt öfningsfält för de till Stockholm förlagda trupperna, torde, på sätt
domänstyrelsen anfört, utöfver hvad kommittén beräknat, ersättning böra
utgå till de nuvarande arrendatorerna dels för i förtid mistad arrenderätt,
såvida arrendetiden icke tilländalupit, då egendomen till landtförsvaret
öfverlämnas, dels ock för arrendatorerna enskildt tillhöriga, å egendomarne
uppförda byggnader, hvilkas värde, såsom af det förut sagda
framgår, med 120,800 kronor öfverstiger den summa, som kommittén
med ledning af taxeringslängderna angifvit. Beträffande ersättningarna
för i förtid mistad arrenderätt torde de med hänsyn dels därtill, att den
sammanlagda arrendeafgiften af alla dessa egendomar icke belöper sig
till större summa årligen än 6,840 kronor, dels ock därtill att ännu
någon del af den löpande arrendetiden kommer att förflyta, innan samtliga
dessa egendomar behöfva till landtförsvaret afträdas, icke komma
att uppgå till allt för afsevärda belopp.

I hvad mån godtgörelse för berörda byggnader bör till vederbörande
ägare utgå, torde böra göras till föremål för pröfning af Kungl. Maj:t i

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

23

hvarje fall efter utredning rörande ägarnes rätt till ersättning, byggnadernas
beskaffenhet samt öfriga på frågan inverkande omständigheter.
Till kronolänsmannen i Sollentuna härads länsmansdistrikt lärer böra
utgå skälig godtgörelse för de byggnader, han å länsmansbostället Ursvik
uppfört, utöfver hvad honom i sådant afseende ålegat.

I afgifvet yttrande öfver kommitténs betänkande har Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Stockholms län vidare anfört, att då enligt förslaget
en mängd, delvis ganska betydande jordegendomar i enskild ägo
skulle förvärfvas för kronans räkning, det lätt insåges, att förslagets genomförande
skulle föranleda väsentliga rubbningar i de grunder, som varit
bestämmande för den hittills gällande kommunala, kyrkliga och administrativa
indelningen i denna trakt. /Särskildt folie detta i ögonen med
hänsyn till Spånga socken, som med omkring hälften af sitt område och
en fjärdedel af sin befolkning folie inom gränserna för det föreslagna
öfningsfältet. Kungl. Maj:ts befallningshafvande har därför ställt i utsikt,
att en förändring af nyssnämnda indelning skulle framdeles blifva nödig,
samt att jämväl någon ersättning från staten skulle behöfva utgå till kommunerna
för minskade inkomster.

Sannolikt är, att hänsyn i en framtid måste tagas till hvad Kungl.
Maj:ts befallningshafvande sålunda påpekat, men dessa angelägenheter
kunna icke på förhand i alla delar öfverskådas och bedömas, utan måste
de ordnas i den mån genom öfningsfältets anordnande sådana rubbningar
i de bestående förhållandena inträda, att särskilda åtgärder kunna anses
däraf påkallade. Jag tillåter mig i detta afseende erinra, att de enskilda
tillhöriga hemman, som skola inköpas, endast så småningom torde komma
att tilläggas fältet, att hela det till öfningsplats afsedda området icke behöfver
afröjas och igenläggas, utan kan till ganska betydande delar
fortfarande odlas, samt att, om blott de byggnader, hvilka i följd af sitt
nuvarande läge skulle utgöra hinder för öfningarna, flyttas till lämpligare
belägna platser, andra byggnader kunna kvarstå och tagas i anspråk,
förutom af dem, till hvilka vissa delar af fältet kan komma att
upplåtas till brukning, jämväl af den personal, som erfordras till vård
och bevakning af fältet, samt af befäls- och underbefälspersonalen till
bostäder, naturligtvis i sistnämnda fall mot afstående af dem eljest tillkommande
inkvarteringsbidrag. Om å ena sidan vissa beskattningsföremål
torde försvinna, lärer däremot andra tillföras kommunerna. Först
efter det förhållandena hunnit stadga sig, torde kunna afgöras, i hvad
män ändringar i den nuvarande kommunala, kyrkliga eller administrativa
indelningen bör ske. Utan tvifvel bör emellertid skälig uppmärksamhet
ägnas däråt, att i dessa kommuner bosatta enskilda personer icke

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Försäljning f
vi9sa delar
af Norra
Djurgården.

genom kronans åtgärder förorsakas några höjda afgifter till kommunerna
eller andra olägenheter.

Slutligen har, såsom förut nämnts, domänstyrelsen ifrågasatt, att medel
skulle framdeles, sedan genom försäljning af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet
tillgång därtill erhållits, anvisas till inköp af skogbärande
eller till skogsbörd tjänlig mark i stället för de kronoegendomar, som
nu skulle till landtförsvaret afstås. Då emellertid dessa egendomar allt
fortfarande förblifva i statens ägo och för dess ändamål användas, torde,
på sätt domänstyrelsen jämväl förutsatt, med afgörandet af frågan om
deras ersättande med annan mark, som ställes under domänstyrelsens
vård, kunna anstå, domänstyrelsen obetaget att, då den lämpliga tidpunkten
kan anses vara kommen, göra förnyad framställning härom hos
Kungl. Maj:t.

Utan tvifvel kommer förvärfvandet och anordnandet af det nya
öfningsfältet att medföra stora kostnader, men staten erhåller däri en
egendom, hvars värde med hänsyn till läget torde komma att med tiden
stiga i betydlig mån.

Att tillförlitligt beräkna summan af de kostnader, som komma att
erfordras för förvärfvande åt landtförsvaret de i enskild ägo varande
fastigheter och till boställen anslagna egendomar, hvilka ingå i ifrågavarande
nya truppöfningsplats, låter sig synbarligen icke göra. Den af
kommittén beräknade summan 2,615,000 kronor torde sannolikt visa sig
otillräcklig. Vid sådant förhållande synes det mig ändamålsenligast, att
hela den af kommittén för anskaffandet och anordnandet af det nya öfningsfältet
beräknade summan, 4,000,000 kronor, ställes till Kungl. Maj:ts
förfogande att användas till förvärfvande af den mark, som jämte förenämnda,
kronan tillhöriga egendomar anses böra ingå i öfningsfältet, till ersättningar
åt arrendatorer, boställshafvare och andra personer för mistacl
besittningsrätt till jord, som till fältet afstås, m. ro. samt till anläggande
af skjutbanor, fältets dränering och ordnande i öfrig!, i den mån
medel härtill kunna af nämnda summa erhållas. De härför till en början
erforderliga beloppen kunna, enligt hvad jag inhämtat, af statskontoret
och arméförvaltningen förskjutas, hvarefter de återstående beloppen äfvensom
förskotten torde kunna gäldas af medel, som inflyta genom försäljning
af byggnadstomter från Ladugårdsgärdet, till hvilken fråga jag nu
anhåller att få öfvergå.

Såsom jag förut, anfört ingick i kommitténs uppdrag att, efter förutgången
utredning, afgifva yttrande, huruvida och i sådant fall hvilka af

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

25

de kronan tillhöriga områden inom den så kallade Norra Djurgården med
Ladugårdsgärdet lämpligen kunde styckas och, indelade i tomter, försäljas,
samt angifva, hvilka af dessa områden borde till försäljning i första rummet
ifrågakomma, äfvensom verkställa beräkningar i fråga om beloppet af den
inkomst, som genom en dylik försäljning kunde för statsverket uppstå.
För fullgörandet af denna del af sitt uppdrag har kommittén uppgjort
trenne alternativa utkast till stadsplan för Norra Djurgården, redogjort
för hvilka områden däraf, som för närvarande äro upplåtna för allmänt
ändamål eller till enskildt begagnande, verkställt beräkningar angående
värdet af de tomter, som skulle därifrån kunna försäljas, samt afgifvit
förslag i fråga om de delar däraf, som först borde ifrågakomma till försäljning
m. m. Kommittén har därvid erinrat, att Konungens dispositionsrätt
öfver Djurgården numera grundade sig på Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse den 1 december 1809, hvarigenom ständerna erbjödo
konung Karl XIII att till bestridande af samtliga utgifter för hofhållningen
m. m. emottaga en viss årlig summa, mot det aft till Riksens Ständer
öfverlämnades »såsom en i evärdliga tider åt dem förbehållen rättighet»
förvaltningen och användandet af de kungs- och kungsladugårdar m. m.,
som förut stått under konungarnes omedelbara styrelse, med iakttagande
dock att »den här vid hufvudstaden belägna Djurgården bör förblifva
under Kung! Maj:ts enskilda disposition», i sammanhang hvarmed ständerna
emellertid anhöllo, »att den s. k. djurgårdskassan måtte endast få
användas till Djurgårdens förbättring och förskönande samt därvarande
broars och vägars underhåll, och icke graveras med särskilda aflöningar
eller gratifikationer till några vissa personer». Enligt statsrådsprotokollet
den 26 februari 1810 hade Ivungl. Maj:t antagit Riksens Ständers erbjudande
på sätt och med villkor ofvannämnda skrifvelse innehölle.

Den omedelbara vården och skötseln af Djurgården åligger för närvarande
den så kallade djurgårdsförvaltningen, som närmast lyder under
riksmarskalksämbetet, I redogörelsen för de åtgärder, som böra vidtagas
i samband med försäljningen af Norra Djurgården, anför kommittén fördenskull,
att öfverenskommelse med riksmarskalksämbetet måste träffas om
upplåtande af den till försäljning ifrågakommande marken. Denna öfverenskommelse
kunde tänkas grundad antingen därpå, att ämbetet genast till
den myndighet, hvilken komme att taga närmaste befattningen med försäljningen,
öfverlämnade hela det område, som under en viss tidsperiod
skulle bebyggas, eller ock succesivt i mån af skeende försäljning tillhandahölle
erforderlig mark, allt mot ersättning till djurgårdskassan för de områden,
som frånginge Djurgården, enligt grunder, som vid beslut om försäljningen
borde bestämmas. Hänsyn borde härvid tagas därtill, att genom

Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Käft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Riks marskalks ämbetets yttrande.

Norra Djurgårdens försäljning ett flertal åt Djurgårdens tjänstemän ocli
betjänte upplåtna bostäder, af Indika några vore förenade med löningsjord,
ginge förlorade, att jämförelsevis rätt betydliga inkomster till djurgårdskassan
för upplåtna lägenheter, höskörd och skogsfångst, hvilka inkomster
delvis torde hafva kommit underhållet jämväl af Södra Djui’gården till
godo, därefter upphörde, samt att, sedan Djurgårdens område blifvit inskränkt
till trakterna söder om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunskanalen,
större anspråk torde komma att ställas och större kostnader att
nedläggas på detta områdes underhåll och vård än hittills.

1 förut omförmälda utlåtande i denna fråga har riksmarskalksämbetet
afgifvit förslag angående det område af Norra Djurgården, som enligt
riksmarskalksämbetets åsikt nu bör upplåtas till försäljning, i hvilket hänseende
riksmarskalksämbetet anfört följande.

Djurgården, som af ålder varit upplåten till den regerande konungens
disposition, hade såsom folkpark och förlusteort för hufvudstadens invånare,
i synnerhet af de obeipedlade klasserna, en mycket viktig uppgift att fylla
både ur sanitär och estetisk synpunkt. Riksmarskalksämbetet, som väl insåge,
att någon utvidgning af staden åt här ifrågavarande håll kunde vara
af behofvet påkallad, och likaledes fullt uppskattade vikten för staten att
kunna realisera någon del af de värderika områden, som läge närmast intill
den nuvarande stadsplanen, måste dock såsom sin åsikt uttala, att, om ett
förslag i detta syfte, innebärande försäljning af tomter till bebyggande,
skulle uppgöras, detta ingalunda borde antaga den omfattning, som kommitterade
gifvit detsamma, och hvarigenom hela Norra Djurgården skulle
fråntagas sitt nuvarande ändamål. Djurgårdens karaktär skulle därigenom
förändras, och detta enligt riksmarskalsämbetets mening till oersättlig förlust
för Stockhoims invånare, som i Djurgården, sådan den nu vore och ännu
mera sådan den i framtiden kunde tänkas blifva ordnad, ägde ett parkoch
skogsområde af nästan enastående art, beläget så förmånligt som
möjligt, gränsande tätt intill staden och dock fullkomligt landtligt till
karaktär och utseende.

Om man för öfrigt också skulle vilja antaga, att Stockholms stad eu
gång, på grund af växande invanarantai och eljest utvidgade förhållanden,
skulle komma att utbreda sig öfver hela Norra Djurgårdens område, så •
behöfde man blott kasta en blick på kartan för att inse, att sådant ej
kunde väntas inträffa förr än efter en mycket aflägsen framtid. Det område,
hvarom här vore fråga, innefattade en areal, vida större än de nuvarande
stadsdelarna Östermalm och Norrmalm tillsammantagna; och att
i ett blifvande förslag till stadsplan och försäljning af byggnadstomter på
en gång upptaga ett så vidsträckt område vore ej lämpligt. I sådant fall

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

27

blefve det ej möjligt att med någon grad af visshet beräkna markens försäljningsvärde
och ej heller att bestämma de blifvande gatornas och trafikledernas
läge på platser, som kanske först efter generationer blefve använda
för sitt afsedda ändamål, då naturligtvis nya synpunkter och förhållanden
kunde verka genomgripande förändringar i den ursprungliga planen. Riksmarskalksämbetet
kunde därför icke för sin del instämma i kommitténs
uppfattning om lämpligheten och önskvärdheten af hela Norra Djurgårdens
intagande i ^stadsplanen och upplåtelse till bebyggande, utan måste tvärtom
såsom sin asikt uttala, att det hufvud sakliga af ifrågavarande vidsträckta
område helst borde bibehållas för sitt nuvarande ändamål att vara ett
park- och skogsområde, ordnadt för utflykter och besök af stadens lustvandrande
invånare. Då det emellertid vore af vikt för statsverket att
redan nu kunna försälja någon del af den värderika marken närmast
staden för att därigenom bereda erforderliga medel till inköp af nytt
öfningsfält, och då det ur Stockholms stads synpunkt torde vara önskligt,
att staden mot denna del af Djurgården blefve* reglerad, ansåge sig riksmarskalkämbetet
böra framlägga förslag om, att vissa mindre delar af den
ifrågavarande marken omedelbart måtte intagas i stadsplanen och upplåtas
till bebyggande.

De områden, som riksmarskalksämbetet härvid afsett, utgjordes i
första, rummet af den mark, som skulle omfattas af Valhallavägens utdragning
förbi artillerikasernen fram till Svea lifgardes kasernområde, af
gränsen mot detta område samt af gränsen mot staden, hvarvid emellertid
riksmarskalksämbetet gjort det förbehåll i fråga om Valhallavägens
bredd, att under den första tiden och intill dess fråga kunde blifva om
motliggande sidas reglerande endast vanlig gatubredd, eller 18 meter,
toges i anspråk för Valhallavägens förlängning, då därigenom en ytterligare
minskning af Ladugårdsgärdets område tills vidare kunde undvikas.
Dessutom föresloge riksmarskalksämbetet till försäljning det område
vid Djurgårdsbrunnsviken, som skogsinstitutet nu disponerade, jämte
den närmast öster därom belägna marken fram utöfver Källhagens
område ungefär till gränsen af kavallerietablissemangets tomt. De båda
områden, som riksmarskalksämbetet sålunda föresloge till bebyggande,
vore hvartdera af synnerligen stort värde såsom byggnadsplatser och
torde vid en blifvande försäljning komma att inbringa en så afsevärd
summa, att. den, efter hvad riksmarskalksämbetet föreställde sig, borde
väl räcka till att betacka kostnaderna för inköp och anordnande af nvtt
öfningsfält.

De båda af riksmarskalksämbetet sålunda till försäljning föreslagna
områdena med undantag af den mark, veterinärinstutet disponerar, äro å

28

Statsutskottets Utlåtande Åko 131.

en karta, som torde få detta protokoll bifogas, utmärkta med ljusröd färg
till de delar, som enligt kommitténs utkast till stadsplan för Norra Djurgården,
alternativ 3, skulle såsom byggnadstomter försäljas, och med ljusgul
färg i de delar, som enligt samma utkast till stadsplan erfordras till
gator och öppna platser.

Områden, Veterinärinstitutets tomt, hvilken, såsom af kartan framgår, delvis

från**försälj- faller inom det område, som enligt riksmarskalksämbetets utlåtande nu
ningen nndan-gpupe försäljas, bildades genom upplåtelse, enligt 1875 års Riksdags
ta8as- beslut, af tomterna n:is 11 och 12 samt delar af n:is 3 och 4 af kvarteret
Vedbäraren vid Karlavägen äfvensom af därinvid belägna delar utaf
intendentsbostället Djursborg och Ladugårdsgärdet. Den Djurgården tillhöriga
delen af veterinärinstitutets tomt innehåller, enligt kommitténs uppgift,
38,740 kvadratmeter. Då till nästlidet års Riksdag framställning
gjordes om försäljning af detta område, med förslag tillika att inflytande
köpeskillingsbelopp skulle i första hand användas till inköp af ny tomt
för veterinärinstitutet, samt fråga alltså föreligger att för särskildt ändamål
disponera den inkomst, som må erhållas genom försäljningen af
detta område, torde detsamma böra undantagas från den mark, om hvilkens
afyttrande »framställning nu torde böra hos Riksdagen göras.

Skogsinstitutet har sedan det år 1829 inrättades, varit beläget å dess
nuvarande plats, som utgör en del af f. d. hofjägmästarbostället Störa
Blåporten. Enligt nådigt bref den 20 juni 1862 betalas till djurgardskassan
för detta område ett årligt arrende af 600 kronor, som numera
utgår från nionde hufvudtitelns anslag till skogsläroverken. Dessutom
disponerar skogsinstitutet mot en årlig afgäld af 20 kronor till djurgårdskassan
ytterligare ett område af 12 ar från nyssnämnda boställe samt
mot en afgift af 100 kronor om året till Svea artilleriregementes soldatbarnhuskassa
en del af den s. k. Laboratoriihagen. I sitt förut omförmälda
öfver kommitténs förslag afgifna yttrande har riksmarskalksämbetet
anfört, att, då fråga uppkommit om skogsinstitutets förflyttning
från dess nuvarande läge, ämbetet voro i tillfälle att, därest institutets
förläggning ansåges fortfarande bore vara i Stockholms närhet, föreslå
annan plats för institutet invid Brunnsviken och i omedelbar närhet till
järnvägsstation. Riksmarskalksämbetet har i detta sammanhang anmält,
att ämbetet erhållit nådigt bemyndigande att göra hemställan därom, att
ett tomtområde, till en areal af omkring 3,000 kvadratmeter, beläget
inom skogsinstitutets nuvarande gräns, måtte förbehållas Hans Maj:t
Konungens personliga disposition, att till ett särskildt ändamål användas.
Med anledning häraf torde äfven nämnda areal böra från försäljningsområdet
undantagas. Då gränserna däraf icke angifvits, har denna areal

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

29

likväl icke kunnat å kartan särskilt utmärkas. I hvad mån de genom
försäljning af det utaf skogsinstitutet nu disponerade området inflytande
inkomster må användas till uppförande af nya byggnader för nämnda
institut, torde framdeles, då frågan om institutets flyttning blifver närmare
utredd, få underställas Kungl. Maj:ts och Riksdagens pröfning.

Slutligen lärer från försäljning böra uteslutas den s. k. garnisonskyrkogården,
hvilken enligt nådigt bref den 30 juli 1859 uppläts till
begrafningsplats för Stockholms garnison. Emellertid torde, därest försäljning
af angränsande områden kommer att äga rum, kyrkogården icke
vidare böra såsom begrafningsplats användas.

De delar af förut angifna områden, hvilka återstå till intagande i
stadsplanen, innefatta enligt inom fortifikationen verkställd beräkning en
areal af tillsammans 320,900 kvadratmeter, hvaraf 127,060 kvadratmeter
söder om Yalhallavägens förlängning och 193,840 kvadratmeter vid Djurgårdsbrunnsviken.

Inom dessa områden finnas för närvarande åtskilliga lägenheter, Lägenheter,
hvilka icke stå under djurgårdsförvaltningens omedelbara disposition utan li“

äro upplåtna till Djurgårdens intendent, Östermalms församling, enskilda"''8 ''
personer in. fl.

Bland dessa lägenheter märkes till en början bostället Djursborg,
hvilket disponeras af intendenten öfver Djurgården4 Genom markupplåtelser
till veterinärinstitutet, Stockholms stad in. fl. har löningsjorden
frångått bostället, som alltså numera består endast af själfva tomtplatsen
med tillhörande trädgård. Med anledning däraf att detta boställe inginge
i försäljningsområdet har riksmarskalksämbetet ansett det nödvändigt, att
ett nytt intendentsboställe uppföres, och att djurgårdskassan erhåller
ersättning för den häraf föranledda kostnaden, som enligt en af intendenten
gjord beräkning uppgår till omkring 110,000 kronor. Det torde
dock kunna ifrågasättas, huruvida icke bostad må kunna intendenten
beredas för mindre kostnad än årliga räntan på nämnda belopp, och det
lärer därför få blifva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda pröfning, på
hvad sätt ersättning må beredas intendenten för förlusten af hans nuvarande
boställe.

Ett under nämnda boställe förr lydande område, benämndt Djursborgs
åker, är numera för dj urgårdsförvaltningens räkning utarrenderadt
mot en årlig arrendeafgift af 1,820 kronor enligt kontrakt, gällande allenast
för ett år i sänder, och en annan därinvid belägen plats är upplåten till
tomt för den s. k. Teaterladan, som mot 100 kronors årlig afgift disponeras
af kungl. teaterns direktion, hvilken dock är skyldig att ett år efter
uppsägning afträda tomten.

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

Intill bostället Djursborg gränsar det s. k. Djurgårdens gärdesgårdsdistrikt,
hvartill äganderätten är i viss mån tvistig. I det vid Kungl.
Maj:ts proposition till nästlidet års Riksdag angående inköp af ny tomt
åt veterinärinstitutet fogade utdrag af statrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 5 februari 1904 finnes närmare utredning härom meddelad
; och torde i likhet med hvad då föreslogs beträffande den del däraf,
som ingår i veterinärinstitutets område, i blifvande köpeaftal om nu
ifrågavarande mark, för så vidt någon del af Gärdesgårdsdisriktet i aftalet
afses, böra intagas bestämmelse därom, att denna del försäljes endast med
den rätt kronan därtill äger.

Inom Gärdesgårdsdistriktet äro tvenne till Östermalms församling,
enligt nådiga resolutioner den 23 0 mars 1896 och den 5 oktober 1900,
upplåtna tomter delvis belägna. A den ena af dem är församlingens
s. k. missionshydda uppförd. Viss del af dessa områden skall ett år
efter skedd uppsägning afträdas; återstoden får af församlingen disponeras
under Konungens regeringstid. Den årliga afgälden för båda områdena
uppgår till 700 kronor.

Enligt nådig resolution den 15 juni 1904 har till enskild person
upplåtits ett härinvid beläget mindre område mot en årlig afgäld af 700
kronor och skyldighet för innehafvaren att, därest området eller del däraf
skulle för Djurgården eller annat allmänt ändamål blifva behöflig!, afträda
detsamma inom sex månader efter skedd uppsägning.

Slutligen har likaledes från Gärdesgårdsdistriktet upplåtits ett område
af 2,4 kappland till ägaren af den nästgränsande stadsfastigheten
n:o 2 i kvarteret Vedbäraren mot en årlig hyra af 11 kronor 25 öre
samt ^skyldighet för innehafvaren att vid påfordran genast afträda marken.

A det till försäljning föreslagna området vid Djurgårdsbrunnsviken
är belägen den s. k. Laboratoriihagen, hvilken enligt nådig resolution den
18 november 1752 uppläts till en vid Svea artilleriregemente inrättad
kassa för fattiga soldatbarn. Denna kassa innehar fortfarande — senast
enligt resolution den 24 maj 1873 för Konungens regeringstid — besittningsrätten
till detta område utan någon afgift. Området är delvis utarrenderadt,
och kassan uppbär, enligt kommitténs uppgift, följande årliga
inkomster af detsamma, nämligen

af Stockholms isaktiebolag..

» skogsinstitutet....................

» Stockholms roddförening
» Göta lifgarde.......................

kronor 1,000

2>

»

100

200

40

ransport kronor 1,340

Statsutskottets Utlåtande 1V;o 131. 31

Transport kronor 1,340: —

af arméförvaltningen i ersättning för mark, som upplåtits

till garnisonskyrkogård ............................................... » 125: —

samt för en kälkbana i den s. k. Laboratoriibacken, omkring
....... » 200: —

Summa kronor 1,665: —

I närheten af sistnämnda område äro belägna två till enskilda personer
för Konungens regeringstid upplåtna lägenheter, nämligen Källhagen,
för hvilken enligt nådig resolution den 29 maj 1899 erlägges en årlig afgäld
af 100 kronor, samt Hesslingeberg, hvars innehafvare på grund af
resolution den 26 oktober 1891 betalar en afgäld af 35 kronor om året.

Därest något eller några af ofvannämnda, till Östermalms församling
eller enskilda personer in. fl. upplåtna områden skulle tagas i anspråk för
bebyggande, innan upplåtelsetiden gått till ända, lärer någon ersättning
höra till innehafvarna utgå, och torde beloppet häraf äfvensom af annan
möjligen förekommande godtgörelse af liknande art efter pröfning i hvarje
särskildt fall böra af Kungl. Maj:t bestämmas.

I sitt förenämnda utlåtande öfver kommitténs förslag har riksmarskalksämbetet
hemställt, att ersättning måtte dj urgårdskassan beredas för
mistad inkomst af arrenden för de lägenheter, som nu äro till andra upplåtna.
Riksmarskalksämbetet har beräknat denna inkomst till omkring
6,900 kronor om året samt föreslår såsom lämpligaste sättet för tilldelande
af dylik ersättning, att ett belopp motsvarande förenämnda inkomsts kapitalvärde
etter 4 procent måtte af de genom försäljningen inflytande
medlen nedsättas i statskontoret, och att Djurgården måtte tillerkännas
rätt att årligen uppbära räntan å detta kapital.

I sammanhang härmed har riksmarskalkämbetet ifrågasatt, att ersättning
af försäljningsmedlen måtte dj urgårdskassan beredas för vissa belopp,
som kassan utbetalt hufvudsakligen för bestridande af kostnaderna för
ordnande af det område, som varit upplåtet för 1897 års konst- och industriutställning
i Stockholm. Riksmarskalksämbetet anför i detta afseende,
hurusom dj urgårdskassan hade blifvit nödsakad att för nämnda ändamål
åtaga sig mycket betydands utgifter, som fullständigt medtagit kassans
besparade tillgångar. Dj urgårdsförvaltningen hade underkastat sig
dessa utgifter i allmänhetens intresse och för att kunna på ett värdigt
och tillfredsställande sätt ordna infarten till Djurgården. Djurgårdskassans
utgifter hade under de därpå följande åren varit så betydande, att någon
besparing på inkomsterna icke kunnat göras till ersättning för de sålunda
förlorade tillgångarna. Det vore dock af vikt för dj urgårdsförvaltningen
att hafva till sin disposition ett dylikt besparadt kapital, enär stundom

Ersättningar
för mistad
nyttjanderätt
m. m.

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

anspråk ställdes på dj urgårdskassan för ganska bejärtansvärda ändamål,
utan att i brist på tillgängliga medel möjlighet förefunnes att tillmötesgå
desamma. Då nu så värderika områden af Djurgårdens mark vore i fråga
att för statsverkets räkning realiseras, ansåge riksmarskalksämbetet det vara
billigt, att i sammanhang därmed ersättning bereddes dj urgårdskassan för
dess, på sätt ofvan nämnts, för ett allmänt ändamål häfda stora utgifter.
De utgifter af detta slag, hvilka dj urgårdskassan fått vidkännas, utgjordes
af djurgårdskassans bidrag till byggandet af den nya djurgårdsbron 120,000
kronor, kostnaden för utställningsområdets ordnande under aren 1898,
1899 och 1900 med tillsammans 122,511 kronor 62 öre, hvarifrån dock
borde afdragas ett belopp af 15,755 kronor 54 öre, som af utställningen
godtgjorts dj urgårdskassan, då återstoden blefve 106,756 kronor 8 öre,
samt ett af dj urgårdskassan utbetaldt bidrag till inlösen af lägenheterna
Sevilla och Kaptensudden, 16,000 kronor. Rörande den första af dessa
utgiftsposter, eller bidraget till dj urgårdsbron med 120,000 kronor, ansåge
sig riksmarskalksämbetet dock icke höra ifrågasätta någon ersättning för
detsamma. Utgiften hade visserligen varit betydande och antagligen närmast
föranledd af den blifvande utställningen, men den stode dock ej i
något direkt sammanhang med denna, och ändamålet hade varit sådant,
att& riksmarskalksämbetet ansåge dj urgårdskassan böra efter förmåga bidraga
till dess fyllande. Hvad åter de andra båda utgiftsposterna beträffade,
eller kostnaderna för utställningsområdets ordnande samt Sevillas och
Ivaptensuddens inlösande, så hade dessa varit föranledda af en angelägenhet,
visserligen af så stort och allmänt intresse som 1897 års utställning, men
i öfrig! fullkomligt främmande för ändamålet med dj urgårdskassan, hvilken
blifvit nödsakad att underkasta sig de ifrågavarande utgifterna endast
såsom en följd däraf att utställningen hållits på Djurgårdens område. Riksmarskalksämbetet
funne det därför billigt, om vid detta tillfälle, då försäljning
af värderika delar af Djurgårdens område ifrågasattes, ersättning
bereddes dj urgårdskassan för de förenämnda utgifterna, sammanlagd t
122,756 kronor 8 öre.

Mot hvad riksmarskalksämbetet sålunda hemställt torde någon erinran
icke böra göras, och torde därför af den blifvande inkomsten genom
ifrågavarande områdens försäljning böra dels i statskontoret nedsättas ett
belopp, motsvarande det efter 4 procent kapitaliserade värdet af förenämnda,
till dj urgårdskassan nu inflytande inkomster, eller omkring 172,500
kronor, att tillgodoföras den genom 1884 års Riksdags beslut bildade
s. k. dj urgårdsf onden, hvars årliga ränta öfverlämnas till dj urgårdskassan
att för kassans ändamål användas, dels ock såsom ersättning för ofvan
omförmälda, dj urgårdskassan ådragna kostnader i sammanhang med 1897

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

33

års konst- och industriutställning till kassan utbetalas ett belopp af i
jämnadt tal 122,750 kronor.

Kommittén har i sitt betänkande vidare erinrat, att uppgörandet af stockl>°lnis
stadsplan för de områden af Norra Djurgården, som komme att försäljas,tige^tSé.
förutsatte underhandlingar med Stockholms stad om villkoren för införlifvandet
af de nya stadsdelarna med de redan befintliga. Vid hittills
skedda utvidgningar af stadsplanen hade i allmänhet den principen blifvit
följd, att till staden utan ersättning upplåtits all den mark, som erfordrats
för nya gator och öppna platser, samt att staden icke drabbats af några
kostnader för dessa gators ordnande med afioppsledningar och gatubeläggning
m. in., hvaremot staden åtagit sig att för framtiden underhålla och
belysa gatorna samt afgiftsfritt till tomtlinjerna framdraga gas- och vattenledningar.
Då de forna gardestomterna upplåtits till "bebyggande, hade
jämväl dessa villkor lagts till grund för aftalet mellan kronan och Stockholms
^ stad om de nya kvarterens och gatornas intagande i stadsplanen.
Beträffande gatornas ordnande hade staden då åtagit sig att ombesörja
alla härför erforderliga arbeten mot ersättning af försäljningsmedlen efter
den verkliga kostnaden för arbetenas utförande.

Med anledning af hvad kommittén sålunda anfört, anbefalldes öfverståthållareämbetet
att inhämta stadsfullmäktiges i Stockholm yttrande
rörande kommitténs förslag, i hvad det afsåge Stockholms stadsplans utvidgande
öfver Norra Djurgården, äfvensom beträffande sättet och villkoren
för den nya stadsdelens införlifvande med hufvudstaden och därmed
sammanhängande frågor, och sedan riksmarskalksämbetet, på sätt
förut är omförmäldt, tillstyrkt, att allenast mindre delar af Norra Djurgården
skulle upplåtas till försäljning, hafva stadsfullmäktige anmodats
afgifva särskildt yttrande i fråga om detta förslag.

Enligt underdånig skrifvelse den 1 innevarande månad hafva stadsfullmäktige
förklarat sig medgifva stadsplanens utsträckning öfver Norra
Djurgården på följande villkor:

Do) den öfver området upprättade stadsplanen skall, innan den underställes
Kungl. Maj:ts fastställelse, vara af Stockholms stadsfullmäktige
godkänd;

2:o) gator, torg och allmänna platser skola med full äganderätt till
staden öfverlåtas och öfverläinnas i planeradt skick, enligt af stadsfullmäktige
godkända profiler; och skall, där rätten till vattnet utmed de
områden, som intagas i stadsplanen, finnas tillhöra Kungl. Maj:t och kronan,
jämväl denna rätt öfverlåtas å staden;

3:o) tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus
och sjukhus, äfvensom för allmänna''parker och planteringar skola i stads Bih.

jtill Riksd. Prof. 1900. 4 Sami. 1 Afd. T2 Haft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

planen finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt
öfverlåtas på staden;

4:o) i gator och andra allmänna platser erforderliga trummor och
ledningar för spill- och regnvattens afledande utföras enligt af drätselnämnden
godkänd plan genom stadens försorg på kronans bekostnad;

5:o) gas- och vattenledningsrör nedläggas genom stadens försorg och
på dess bekostnad i den mån byggnadsverksamheten fortskrider kvarter
efter kvarter, räknadt från redan bebyggd stadsdel. Om däremot dylika
ledningar påkallas, utöfver hvad som betingas af den kvarter efter kvarter
fortskridande byggnadsverksamheten, skall särskild öfverenskommelse
träffas om villkoren för deras anläggning;

6:o) de provisoriska åtgärder, som behöfva vidtagas för att gator och
allmänna platser under byggnadsperioden skola kunna upplåtas för trafik,
verkställas genom stadens försorg på kronans bekostnad;

7:o) gator och allmänna platser skola, sedan de blifvit försedda med
ledningar af ofvan angifna slag äfvensom med ledningar för andra ändamål,
såsom för telefoner eller framledandet af elektrisk ström, förses med
permanent beläggning, hvilken utföres genom stadens försorg på kronans
bekostnad. Med permanent beläggning förstås: i körbanan tuktad sten,
trä, asfalt eller därmed fullt jämförligt material; i gångbanor tuktad sten,
cement, klinkert eller andra därmed fullt jämförliga ämnen, hvarjämte
dessa gångbanor skola vara lagda inom huggen kant- och rännsten; samt

8:o) sedan gatorna blifvit belagda på nyss nämndt sätt, åligger det
staden att för all framtid underhålla och belysa desamma, på sätt vederbörande
myndighet kan komma att bestämma.

Samma förbehåll, som borde gälla för stadsplanens utvidgning öfver
hela Norra Djurgården, funne stadsfullmäktige i tillämpliga delar vara
på sin plats, äfven om endast en del af området skulle närmast ifrågakomma
till intagande i stadsplanen.

Då de af kommittén utarbetade alternativa förslagen till stadsplan
för Norra Djurgården, hvaraf det ena eller alternativ 3, i hvad det berör
nu till försäljning ifrågasatta områden, åtefgifves å förenämnda karta,
äro att betrakta allenast såsom utkast och utan tvifvel böra i större eller
mindre delar omarbetas, lära ytterligare underhandlingar komma att föras
med Stockholms stad rörande den blifvande stadsplanen för ifrågavarande
områden, innan den författningsenligt kan underställas Kungl. Maj:ts slutliga
pröfning och fastställelse.

För ungefärligt bedömande af dels de kostnader, som kunna komma
.att af försäljningsmedlen utgå för planering, beläggning och dränering af
de till nu ifrågavarande områden hörande gator och öppna platser, dels
ock de inkomster, som af försäljningen kunna förväntas inflyta, har inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

35

fortifikationen verkställts uträkning af den areal, som med tillämpning af
kommitténs förslag till stadsplan, alternativ 3, skulle komma att utläggas
dels till byggnadstomter och dels till gator m. in.

Enligt denna uträkning skulle användas:

inom området söder om Valhallavägens förlängning:

till byggnadstomter ..........................................................................

» gator och öppna platser:

del af Karlaplanen.......................................... 5,600 kv.-m.

30 meter bred gata från Karlaplanen till

Valhallavägen ............................................... 7,200 »

öfriga gator till 18 meters bred............... 38,620 »

75,640 kv.-m.

51,420 »

summa 127,060 kv.-m,

inom området vid Djurgårdsbrunnsviken:

till byggnadstomter............................................................................. 96,850 »

gator:

Strandvägen (40 meter bred) ..................... 48,000 kv.-m.

30 meter breda gator från Strandvägen 7,800 »

öfriga gator till 18 meters bredd ............ 41,190 :> 96 990 »

summa 193,840 kv.-m.

Arealen af de tomter, som skulle försäljas, uppgår alltså till 172,490
kvadratmeter, och af den mark, som skulle upplåtas till gator och öppna
platser, till 148,410 kvadratmeter. Anledningarna till att så stor del af
området tages i anspråk för sistnämnda ändamål äro, dels att en jämförelsevis
bred gata ansetts böra utläggas vid stranden af Dj urgårdsbrunnsviken,
dels att tvenne breda uppfartsvägar därifrån till det inre af
Norra Djurgården af kommittén ansetts erforderliga, dels ock slutligen
att det långsträckta området utmed Dj urgårdsbrunnsviken måste äfven å
norra sidan begränsas af en 18 meter bred gata, hvars planering och
ordnande i dess helhet faller uteslutande detta område till last. Härvid
är dock att märka, att omförmälda beräkningar, såsom nyss nämnts, äro
grundade på kommitténs utkast till stadsplan, och att således vid denna
plans definitiva bestämmande gynnsammare resultat möjligen kan erhållas.

Därest kostnaderna för samtliga ifrågavarande gators och öppna platsers
planering, dränering och ordnande i öfrigt skulle uppgå till ungefär
samma belopp, som kommittén enligt den vid dess betänkande fogade
bilagan 6 beräknat för motsvarande kostnader för gatureglering m. in.
å hela Norra Djurgården eller i det närmaste 10 kronor per kvadrat -

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

meter gallmark (hvarvid antagits att, jämlikt den hittills vid tomtförsäljningar
såväl från kronan som Stockholms stad tillämpade grundsatsen, köparna
själfva få vidkännas kostnaderna för gatornas stensättning), så skulle
härför af försäljningsmedlen behöfva tagas i anspråk ett belopp af närmare
1,500,000 kronor, hvilket torde vara högt beräknadt.

Därest å andra sidan bruttoinkomsten af dessa områdens försäljning
beräknas så lågt som till 56 kronor 72 öre per kvadratmeter eller samma
pris, som för omkring 20 år sedan i medeltal erhölls vid gardestomternas
afyttrande, skulle i köpeskilling inflyta närmare 10,000,000 kronor.
Det torde dock med visshet kunna antagas, att för många af de tomter,
som här kunna upplåtas, en vida högre köpeskilling kan betingas.
Räknar man emellertid med nämnda medelpris, så skulle likväl efter
bestridandet af alla kostnaderna för gatureglering m. in. samt ersättningar
till djurgårdskassan, enskilda personer m. fl. återstå omkring
8,000,000 kronor till inköp af nytt öfningsfält samt till afsättande för
andra behof.

Om än det ekonomiska utbytet, sålunda beräknadt, är mindre än man
kunnat förmoda, bör dock härvid bemärkas, att, särskild! beträffande området
vid Djurgårdsbrunnsviken, jämförelsevis stor areal måste afsätta.? till
gator och öppna platser med hänsyn till en framtida försäljning af de
inre delarna af Ladugårdsgärdet, samt att kostnaderna för ordnandet af
gatorna och de öppna platserna därigenom i motsvarande mån ökas.

Sedan den till inköp af mark m. m. för nytt öfningsfält afsedda summan,
4,000,000 kronor, blifvit tagen i anspråk och de ersättningar, som
skola utgå till djurgårdskassan in. fl. blifvit gnidna, synas mig återstående
genom försäljningen inflytande medel — med undantag af det belopp,
som däraf kan framdeles af Riksdagen beviljas till nya byggnader för
skogsinstitutet — lämpligen böra ingå i den af Kungl. Maj:t med Riksdagen
bildade fond, benämnd »landtförsvarets fond för byggnader och
andra försvarsändamål», hvilken endast efter Riksdagens medgifvande i
hvarje fall får användas.»

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling
förehaft tvenne jämväl till utskottet remitterade motioner, väckta den ena
inom Första Kammaren (n:o 1) af herr Hugo Tamm, däri föreslagits, att
Riksdagen måtte

l:o) till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp af 4,000,000 kronor,
att i mån af behof användas för förvärfvande åt staten, i enlighet med
Ladugårdsgärdeskommitténs förslag af den 19 maj 1903, af erforderliga
områden för ett nytt exercisfält i trakten af Järfva, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

37

2:o) i sammanhang härmed hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
på grund af den utredning i frågan, som dels redan blifvit verkställd,
dels måhända ytterligare kan erfordras, till Riksdagen göra framställning
om Ladugårdsgärdets försäljning till byggnadstomter;

och den andra inom Andra Kammaren (n:o 141) af herr A. Hedin,
däri föreslagits, att Riksdagen

l:o) i enlighet med Ladugårdsgärdeskommitténs af den 19 maj 1903
förslag måtte besluta, att så fort sig göra låter inköpa nytt exercisfält; och

2:o) samtidigt besluter om uppgörande af stadsplan för Ladugårdsgärdet
och om kontinuerlig försäljning af tomter därstädes, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det försäljningssätt, som följdes vid afyttringen af
gamla gardestomterna;

3:o) bestämmer, att, intill dess frågan om ny flottstation i Stockholms
närhet blifvit afgjord, områden, som en sakkunnig och opartisk utredning
visar kunna ifrågakomma för denna anläggning, reserveras vid fastställande
af plan för försäljning af Ladugårdsgärdet.

I afseende å de skäl, som af motionärerna anförts till stöd för framställningarna,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Då utan tvifvel Ladugårdsgärdet under nuvarande förhållanden är
såsom öfningsfält för arméns i Stockholm eller dess närhet förlagda trupper
olämpligt och otillräckligt, måste med nödvändighet ett annat fält i dess
ställe anordnas. Af de tre särskilda för detta ändamål af den s. k.
Ladugårdsgärdeskommittén undersökta områden torde efter de egendomsförvärf,
Stockolms stad gjort å Brommafältet och Enskede—Skarpneckfältet,
dessa fält numera icke kunna ifrågakomma; och återstår således
endast Järfva—Spånga—Järfällafältet, hvithet redan från början synes hafva
varit det lämpligaste och hvars anordnande till öfningsfält, på sätt Kungl.
Maj:t föreslagit, utskottet anser sig böra förorda. Utskottet biträder alltså
Kungl. Maj:ts förslag, att för detta öfningsfälts anläggande må tagas i anspråk
de i Kungl. Maj:ts proposition angifna kronoegendomar äfvensom
att för förvärfvande af annan för fältet erforderlig mark och för de med
fältets anordnande i öfrigt erforderliga kostnader må användas ett belopp
af högst 4,000,000 kronor.

Likaledes ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag i fråga om
afyttring af de i den kungl. propositionen angifna två områden af Norra
Djurgården och om att af de inflytande köpeskillingarne för försålda tomter
å dessa områden må utgå ett belopp, som svarar mot nämnda, för det
nya öfningsfältets anordnande beräknade kostnad.

Jämte uttalande af den mening, att de markinköp, som för det nya

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

öfningsfältet erfordras, torde böra oförtöfvadt och utan afbidan på ofvannämnda
tomtförsäljningar bringas till stånd, har utskottet velat ifrågasätta,
huruvida icke, därest den närmast hufvudstaden belägna delen af det till
öfningsfält afsedda område, å hvilken del skulle förläggas kaserner, kyrka,
sjukhus in. m., komme att betinga alltför högt inköpspris, annan mark må
i stället för nämnda del kunna för berörda ändamål tagas i anspråk.

I sammanhang härmed har utskottet velat anföra, att enligt utskottets
uppfattning Kungl. Maj:t bör äga att vid inköp af ifrågavarande mark utan
vidare bemyndigande vid exercisfältets utkanter göra de markutbyten, som
kunna vara erforderliga för att bereda fältet bekväma och reguliära gränser.

Vidare har utskottet ansett sig böra framhålla, att det af Kungl.
Maj:t antydda öfverflyttande till detta fält af arméns i hufvudstaden uppförda
kaserner torde, särskildt vid det förhållande att största delen af
Ladugårdsgärdet fortfarande bibehålies till exercisfält, kunna för en lång
tid undanskjutas.

Hvad det föreslagna af händandet af områden å Norra Djurgården
beträffar, har utskottet, som förutsätter, att denna angelägenhet kommer
att så bedrifvas, att kronans bästa i möjligaste mån tillgodoses, ansett,
att i hufvudsak samma villkor i afseende å gaturegleringar m. m., som
uppställdes vid den år 1885 beslutade försäljningen af den till gardesregementena
upplåtna mark, må göras gällande vid nu förestående uppgörelser;
och har utskottet i öfverensstämmelse härmed ansett sig böra
erinra, att några utaf de utaf Stockholms stadsfullmäktige i skrifvelse till
Kungl. Maj:t den 1 nästlidna april uppställda villkor för medgifvande af
stadsplanens utsträckning öfver Norra Djurgården icke synas antagliga.

I första punkten af dessa villkor angifves, att »den öfver området
upprättade stadsplanen skall, innan den underställes Kungl. Maj:ts fastställelse,
vara af Stockholms stadsfullmäktige godkänd.»

Häremot har utskottet velat anmärka, att visserligen Stockholms
stadsfullmäktige höra äga att för sin del godkänna den stadsplan, som
kommer att öfver ifrågavarande område af vederbörande upprättas och åt
öfverintendentsämbetet för Kungl. Maj:t framläggas, men att hinder däraf
icke bör möta för områdenas ordnande efter den stadsplan, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt slutligen fastställa.

I andra punkten af dessa villkor lämnas föreskrift om att gator, torg
och allmänna platser skola med full äganderätt öfverlåtas till staden, som
äfven tillförsäkras rätt till vattnet, när området stöter därintill. Häremot
har utskottet icke något att erinra. Men villkoret i tredje punkten, eller
att »tomter för byggnader för allmänt behof, såsom kyrkor, skolhus och
sjukhus äfvensom för allmänna parker och planteringar skola i stadsplanen
finnas reserverade och i mån af behof med full äganderätt kostnadsfritt

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

39

öfverlåtas på staden», synes utskottet vara af obestämbar räckvidd och i
öfrigt innebära anspråk, som vida öfverstiga hvad förut vid gardestomternas
försäljning i sådant hänseende bestämdes.

Då emellertid dessa villkor uppenbarligen äro framställda under
förutsättning, att ej allenast de nu ifrågavarande områdena utan hela
Norra Djurgården komme att införlifvas med staden, torde från stadsfullmäktiges
sida svårigheter icke komma att uppställas mot en uppgörelse
i öfverensstämmelse med de af utskottet här ofvan gjorda erinringar.

Beträffande försäljningen af tomter å dessa områden har utskottet
velat ifrågasätta, huruvida icke därvid borde undantagas tomter, som kunde
befinnas lämpliga att reserveras för kronans räkning för att vara disponibla
för det alltjämt ökade behofvet af byggnader för allmänna inrättningar.

Emot den af Kungl. Maj:t föreslagna användningen af de genom
ifrågavarande försäljning inflytande medel har utskottet icke haft annat
att erinra, än att det bland ersättningar till djurgårdsförvaltningen ingående
belopp, i Järn nåd t tal å f 22,750 kronor, som är afsedt att öfverlämnas
till djurgårdskassan för godtgörande af kassans bidrag dels till
ordnande af utställningsområdet efter afslutandet af 1897 års konst- och
industriutställning och dels till inlösen af lägenheterna Sevilla och Kaptensudden,
icke synes böra från försäljningsinedlen utgå, enär dylika utgifter
synas vara främmande för det med ifrågavarande fastigh etsför sälj ning
afsedda ändamål och det i öfrigt torde kunna antagas, att berörda bostadsbidrag
blifvit lämnade utan hänsyn till deras återgäldande på nu föreslaget
sätt.

Mot att återstående försäljningsmedel, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
tilläggas landtförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål
hai utskottet icke haft något att erinra. Men med afseende å Riksdagens
i skrifvelse den 2 juni 1901 angående ny härordning gjorda uttalande
därom, att för beredande af tillgång till de af härordningen föranledda
utgifterna för nya kasernetablissemang det vore lämpligt att afyttra annan
staten tillhörig icke inkomstgifvande fastighet, hvilken icke vore för sitt
dittills afsedda ändamål oundvikligen erforderlig men för hvilken med
hänsyn till läget en betydande köpeskilling kunde påräknas, exempelvis
vissa delar af det norr om Djurgårdsbrunnsviken och Djurgårdsbrunnskanalen
belägna området, har utskottet velat uttala den mening, att ifrågavarande
medel må i främsta rummet användas till bestridande” af utgifter
för kasernetablissemang.

Därest hvad utskottet här ofvan anfördt varder af Riksdagen gilladt,
torde hufvudsyftet med herrar Tamms och Hedins ofvan återgifna motioner
komma att vinnas. Med anledning af dessa motioner har utskottet emeller -

40

Statsutskottets Utlåtande M:o 131.

tid velat tillägga, att, om än utskottet anser, att beslut nu bör fattas
endast rörande försäljning af en ringa del af Ladugårdsgärdet, utskottet
dock föreställer sig, att vid stadsplanens fastställande för denna del hänsyn
bör, särskildt vid fråga om anläggande af afloppsledningar m. in., tagas
till en framtida tomtindelning af hela fältet.

Då den af utskottet förordade försäljningen af viss del af det norr
om Djurgårdsbrunnsviken belägna området icke omfattar mark, som kan
antagas blifva erforderlig för en eventuell ny flottstation, torde det i herr
Hedins motion framställda förslag om reserverande af områden för en
sådan stations behof icke vara på denna mindre omfattande försäljning
tillämpligt.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition samt herrar Tamms och Hedins
i ämnet väckta motioner, må medgifva:

att de kronan tillhöriga egendomarna \/v^ mantal
n:o 1 Agnesberg, r’/jis mantal n:o 1 Bagartorp, ''/8 mantal
n:o 1 Neder-Järf va, 31/u4 mantal n:o 2 Neder-Järfva,
l''76,i mantal n:is 1 och 2 Öfver-Järfva och 7s mantal
n:o 1 Ritorp, alla i Solna socken, samt lägenheten n:o
1 Gunsarboda, l1/, mantal n:is 2 och 3 Kymlinge, 1ji
mantal n:o 1 Långlöt, ''% mantal n:o 1 Ör, lägenheterna
n:o 1 Killingstorp och n:o 1 Linväfvartorp, 1 mantal
n:o 3 Ursvik, 31 /,t mantal n:is 1, 2 och 3 Rissne, l3/^
mantal n:is 1 och 2 Råsta, U/i mantal n:o 3 Arfvinge
och länsmansbostället 3/s mantal n:o 5 Ursvik, alla i
Spånga socken, må till landtförsvaret upplatas för att
användas till öfningsfält för armén tillhörande trupper;

att de å den vid statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 7 april 1905 fogade karta med ljusröd
och ljusgul färg betecknade områden af Norra Djurgården,
belägna det ena söder om Valhallavägens förlängning
åt öster och det andra norr om Djurgårdsbrunnsviken,
må, med undantag af omkring 3,000
kvadratmeter utaf skogsinstitutets nuvarande tomt, på
det sätt kronan afhändas, att däraf till Stockholms stad
kostnadsfritt med äganderätt upplåtas de delar, som enligt
en blifvande stadsplan för dessa områden erfordras
till gator, torg och allmänna platser, äfvensom angränsande

Statsutskottets Utlåtande N:o 131.

41

vattenområde, samt att de återstående delarna försäljas
i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer;

att af de genom försäljningen inflytande medel må
användas högst 4,000,000 kronor till förvärfvande af
den mark, som jämte förenämnda, kronan tillhöriga egendomar
af Kungl. Maj:t anses böra ingå i öfningsfältet,
till ersättningar åt boställshafvare, arrendatorer och andra
personer för mistad besittningsrätt till jord, som för
detta ändamål afstås m. in. samt till anläggande af
skjutbanör, fältets dränering och ordnande i öfrigt, i
den mån medel härtill kunna af nämnda summa erhållas
;

att af försäljningsmedlen må gäldas ersättningar,
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, dels åt djurgårdsförvaltningen
för bostället Djursborg och för mistad inkomst
af arrenden för de lägenheter, som äro till andra
upplåtna, dels ock åt enskilda personer m. 11. för intrång
i nyttjanderätt till vissa delar af ifrågavarande
områden af Norra Djurgården, äfvensom kostnaderna
för ordnandet af gator och allmänna platser enligt den
öfverenskommelse, som härom kan med Stockholms stad
träffas;

att därefter återstående medel, förutom det belopp,
som däraf kan framdeles beviljas af Riksdagen till nya
byggnader för skogsinstitutet, må tilläggas landtförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål:
samt

att, i man af behof, de medel, som i första hand
erfordras för inköp af mark till öfningsfältet m. in., till
ersättningar åt enskilde och till bestridande af kostnaderna
för ordnandet af gator och allmänna platser, må
efter Kungl. Maj:ts bepröfvande af tillgängliga medel förskjutas.

Stockholm den 9 maj 1905.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bih. till Riksd. Frot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 72 Höft.

G