Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
o
O
M:o 13.
Ant. till Kiksd. kansli den 10 februari 1905, kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse till Oxelösund—Flen— Västmanlands
järnvägs aktiebolag af mark från kronodomänerna
Väderbrunn n:o 1, Lilla eller Tyska kungsladugården
och Störa kungsladugården i Södermanlands län.
(I. Å.)
Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 10) bär Kungl. Maj:t
under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 31 december 1904 föreslagit Riksdagen medgifva, _
dels att Oxelösund—Flen—Yästmanlands järnvägsaktiebolag måtte
berättigas att mot ersättning, som skulle bestämmas i den ordning, hvarom
stadgades i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, från kronodomänerna Yäderbrunn n:o 1, Lilla
eller Tyska kungsladugården och Stora kungsladugården i Nikolai socken
och Jönåkers härad af Södermanlands lita till sig lösa den för anläggning
af en rörledning för ledande af vatten från borrbrunnar å hemmanet
Ullevi n:o 2 till bolagets pumpbrunn å hemmanet Bränn Ekeby erforderliga
mark till en bredd af tro meter på hvardera sidan om rörledningens
sträckning, sådan denna funnes angifven å en af förste landt
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
mätaren H. E. Linder år 1903 upprättad karta i två delar, med rätt för
bolaget till afvikelse!’ från den angifna sträckningen inom ett afstånd af
fem meter å hvardera sidan,
dels att bolaget berättigades tillträda berörda mark en månad efter
det expropriationsförrättningen blifvit afslutad eller dessförinnan, därest
aftal mellan bolaget och vederbörande brukare därom kunde träffas,
dels ock att genom ifrågavarande upplåtelse inflytande medel måtte
på samma sätt som köpeskillingarna för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling
tjänlig mark.
Till förenämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i detta ärende
anfört följande:
»Oxelösund—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag har uti eu till
Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift i underdånighet anhållit om tillstånd
att för utvidgning af den utaf bolaget anlagda vattenledning till Oxelösund
expropriera, förutom viss enskilda personer tillhörig mark, den
till kronodomänerna Väderbrunn n:o 1, Lilla eller Tyska kungsladugården
och Stora kungsladugården inom Nikolai socken och Jönåkers
härad af Södermanlands län hörande mark, som erfordrades för anläggning
af en rörledning från borrbrunnar i närheten af bolagets å hemmanet
Ullevi n:o 2 belägna banvaktsstuga n:o 5 till bolagets pumpbrunn å hemmanet
Bränn Ekeby; och tillåter jag mig för närvarande underställa Eders
Kungl. Maj:t frågan, i hvad den afser förvärfvande af mark från kronodomänerna.
Af den underdåniga ansökningen och därvid fogade handlingar inhämtas
följande.
Enär vid Oxelösunds stationssamhälle, som utgjorde slutpunkten för
bolagets järnväg, redan länge eu svår brist på godt dricksvatten gjort sig
kännbar, hade bolaget år 1899 för afhjälpande af det hufvudsakligaste i
denna brist låtit vid Bränn Ekeby, beläget inom nämnda socken omkring
10,4 kilometer från Oxelösund, anlägga borrbrunnar samt nedlägga en
rörledning därifrån till Oxelösund för att dit leda det vid Bränn Ekeby
uppsamlade grundvattnet. Emellertid hade vattentillgången vid Bränn
Ekeby visat sig otillräcklig för Oxelösunds stationssamhälles behof, hvarför
bolaget låtit aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm verkställa
undersökningar och afgifva förslag angående lämpligaste åtgärder för fyllande
af detta behof. På sätt ett af sistnämnda bolag afgifvet, don underdåniga
ansökningen bifogadt yttrande utvisade, både sagda undersök
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
o
ningar gifvit vid handen, att ingen lämpligare lösning funnes än tillgodogörande
af grundvattnet i den väster om Nyköping befintliga rullstensåsen.
Tre borrbrunnar hade därför blifvit nedslagna vid bolagets å hemmanet
Ullevi n:o 2 i Nikolai socken belägna banvaktsstuga n:o 5, hvarest
yppats riklig tillgång på grundvatten af utmärkt beskaffenhet. Däremot
både utförda borrningar ådagalagt, att tillräcklig vattenmängd icke kunde
ur samma rullstensås erhållas närmare Bränn Ekeby. Med stöd af dessa
undersökningar hade aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån föreslagit, att vatten
i erforderlig mängd skulle uppsamlas ur borrbrunnar vid berörda banvaktsstuga
och medels själftryck ledas till den nuvarande pumpbrunnen
vid Bränn Ekeby genom eu omkring 7,600 meter lång rörledning. Enligt
af sistnämnda bolag uppgjord beräkning skulle kostnaden för den
ifrågasatta utvidgningen af vattenledningen uppgå till 93,000 kronor. Rörledningens
sträckning hade af förste landtmätaren H. E. Linder utmärkts
med röd färg å ett ansökningen bifogadt kartblad samt närmare angifvits
å eu af bemälde Linder år 1903 upprättad, ansökningen likaledes åtföljande
karta i två delar, hvilken karta jämväl utvisade de egendomar, öfver
Indika ledningen skulle framdragas. Beträffande upplåtelse af mark
för den redan utförda, öfver enskild egendom gående rörledningen mellan
Bränn Ekeby och Oxelösund hade under hand träffats betryggande aftal
med vederbörande jordägare.
Då emellertid den ifrågasatta nya ledningen vore afsedd att framdragas
öfver egendomar, som till största delen antingen tillhörde statsverket
eller innehades med fideikommissrätt, har Oxelösund—Flen—Västmanlands
järnvägsaktiebolag nu anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva
bolaget rätt att, för afhjälpande af ofvannämnda allmänna behof, i den
ordning, förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 föreskrifver, förvärfva äganderätt till, bland annat,
den för rörledningen mellan Ullevi och Bränn Ekeby erforderliga
mark till en bredd af 3 meter på hvardera sidan om den dess sträckning
å ofvanberörda kartor angifvande linje, med rätt för bolaget att, om och
i den mån sådant kunde finnas nödigt, bestämma läget för ledningen inom
ett afstånd af 100 meter på ena eller andra sidan om den sålunda föreslagna
linjen, äfvensom berättiga bolaget att, för den händelse öfverenskommelse
om tiden för de särskilda områdenas afstående icke kunde träffas,
tillträda desamma en månad efter det expropriationsförrättningen blifvit
afslutad. Bolaget har därvid vidare anfört, att, då bolaget hufvudsakligen
åsyftade att vinna rättighet att i angifna sträckningen nedlägga
0 Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
ledningsrören och att sedermera ej förhindras att åtkomma ledningen för
dess underhåll, men bolaget däremot icke vill hindra vederbörande jordägare
att sig till nytta bruka den mark, som bolaget önskade expropriera,
ville bolaget, såvida förevarande ansökning bifölles, medgifva dels att ägare
eller innehafvare af den för rörledningen exproprierade marken finge afgiftsfritt
för all framtid bruka densamma, på sådant sätt likväl att ledningen
därigenom ej äfventyrades eller tillsyn eller underhåll däraf försvårades
eller hinder eljest uppstode för markens användande för afsedda
ändamålet, dels att all den skada, som uppstode genom tillsyn och underhåll
af ledningen, skulle ersättas då varande brukaren af marken efter
skiljemäns bestämmande, och dels att, utan särskildt tillstånd af bolaget,
finge framdragas de täckdiken, som nu funnes i jorden, men genom vattenledningen
möjligen blefve förstörda och som framdeles kunde blifva
nödvändiga för jordens utdikning, allt under förutsättning att vattenledningen
ej på något sätt skadades.
Till följd af nådig remiss har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län den 22 mars 1904 afgifvit underdånigt
utlåtande öfver bolagets förevarande framställning och därvid öfverlämnat
infordradt yttrande från, bland andra, brukarne af den kronan
tillhöriga mark, öfver hvilken vattenledningen är afsedd att framdragas.
Dessa hafva anfört, att de efter de medgifvanden, hvartill bolaget
1 den underdåniga ansökningen sig utfäst, icke hade något att emot
ansökningen erinra utan tillstyrkte bifall till densamma, därvid de dock
torbehölle sig att inför, ’ expropriationsnämnden få framställa de ersättningsanspråk,
hvartill de ansåge sig äga fog.
För egen del har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med
vitsordande af behofvet utaf större vattentillgång för Oxelösunds vattenledning,
i underdånighet hemställt, att ansökningen måtte bifallas.
Därefter har dom än styrelsen afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
af den 22 april 1904 och därvid tillika öfverlämnat yttrande i
ämnet från t. f. domänintendenten i Södermanlands län. Denne har,
då de erbjudanden, bolaget gjort, syntes vara betryggande för ifrågakomna
kronodomäners intressen och vid arbetets utförande skadad täckdikning
måste antagas blifva efter expropriationsnämndens beslut återställd
i fullgod! skick under kontroll och godkännande af vederbörlig
kronans tjänsteman, tillstyrkt nådigt bifall till ansökningen. För egen
del har domänstyrelsen meddelat, att styrelsen icke hade något mot den
underdåniga ansökningen att erinra.
Statsutskottets Utlåtande N:o 13. 7
_ Slutligen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, på grund af nådig
remiss, inkommit med underdånigt utlåtande af den 30 augusti 1904
och därvid anfört, så vidt nu är i fråga, att, då den bredd af tre meter
på hvardera sidan om rörledningens sträckning, som för densamma begärdes,
syntes af behofvet påkallad, styrelsen icke hade något att erinra
mot nådigt bifall till den underdåniga ansökningen med rätt för bolaget
till smärre afvikelse!’ från den utstakade sträckningen för rörledningen
inom en eller annan meter från denna, hvaremot större afvikelse!’ af
ända till inemot 100 meter från den utstakade linjen, såsom af bolaget
begärdes, syntes böra föranleda särskild pröfning af expropriationsrättens
bibehållande. Styrelsen har därför tillstyrkt, att åt bolaget måtte medgifvas
rätt att i den ordning, gällande expropriationslag föreskrifver,
förvärfva den för anläggniugen i fråga erforderliga marken, med rätt för
bolaget att i afseende å rörledningens framdragande vid arbetets utförande
gorå smärre afvikelse!’ från den å Linders karta angifna sträckningen
inom ett afstånd af 5 meter å hvardera sidan om det å denna
karta angifna läget för rörledningen.
Genom den i ärendet förebragta ntredningen lärer få anses ådagalagdt,
att don ifrågasatta anläggningen är för Oxelösunds municipalsamhälles
förseende med dricksvatten af behofvet påkallad, likasom att
1 öiledningen från Ullevi till Bränn Ekeby ej lämpligen kan framdragas
1 annan riktning . än den föreslagna. Det synes därför böra medgifvas,
att från kronans ifrågakomna fastigheter afstås den för ledningens framdragande
erforderliga mark. Att, på sätt bolaget föreslagit, därvid stadga
förbehåll om nyttjanderätt för arrendatorerna synes emellertid icke lämpligt,
då därigenom skulle uppstå rättsförhållanden, som lätt kunde komma
att gifva anledning till tvister. Till bolaget synes därför böra öfverlåtas
full ägande- och dispositionsrätt till marken, hvilket å andra sidan medtöi
skyldighet för bolaget att gifva full ersättning för den mark kronoh
em manen gå i mistning af äfvensom för all skada och förlust.»
_ Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende blifvit
remitteradt, har emot framställningen icke käft annat att erinra än att
det synts utskottet som om det af järnvägsaktiebolaget gjorda erbjudande
att låta vederbörande kronoarrendatorer fortfarande bruka de exproprierade
områdena, i den män sådant utan skada för vattenledningen eller hinder
för dess anläggande, nyttjande eller vidmakthållande kan ske, bort såsom
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
villkor för medgifvande af expropriationen uppställas. Samtliga i ärendet
hörda myndigheter hafva jämväl tillstyrkt ansökningen i denna form, och
den af departementschefen uttalade farhågan för att genom ett dylikt
medgifvande skulle uppstå rättsförhållanden, som lätt lcunde gifva anledning
till tvister, synes utskottet icke böra tillmätas afgörande betydelse
gent emot de fördelar, en rättighet af ifrågavarande slag, enligt utskottets
förmenande, kommer att för kronoarrendatorerna medföra.
Utskottet hemställer alltså, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:
dels att Oxelösund-—Flen—Västmanlands järnvägsaktiebolag
berättigas att mot ersättning, som bestämmes
i den ordning, hvarom stadgas i förordningen
den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets af
stående för allmänt behof, från kronodomänerna Väderbrunn
n:o 1, Lilla eller Tyska kungsladugården och
Stora kungsladugården i Nikolai socken och Jönäkers
härad af Södermanlands län till sig lösa den för anläggning
af en rörledning för ledande af vatten från
borrbrunnar å hemmanet Ullevi n:o 2 till bolagets
pumpbrunn å hemmanet Bränn Ekeby erforderliga
mark till en bredd af tre meter på hvardera sidan om
rörledningens sträckning, sådan denna finnes angifven
å ofvan omförmälda, af förste landtmätaren Linder år
1903 upprättade karta i två delar, med rätt för bolaget
till afvikelse!- från den angifna sträckningen
inom ett afstånd af fem meter å hvardera sidan, samt
under villkor dels att ägare eller innehafvare af de domäner,
hvarifrån marken exproprierats, få afgiftsfritt för all
framtid bruka densamma, i den mån detta kan ske
utan att ledningen därigenom äfventyras eller tillsyn
eller underhåll häraf försvåras eller hinder eljest uppstår
för markens användande för det afsedda ändamålet,
och dels såväl att all den skada, som kan uppstå
genom tillsyn och underhåll af ledningen, skall ersättas
då varande brukaren af marken efter skiljemäns
bestämmande, som ock att, utan särskilt tillstånd af
bolaget, få framdragas nu befintliga täckdiken, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 13.
9
genom vattenledningen möjligen blifva förstörda och
som framdeles kunna blifva nödvändiga för jordens utdikning,
allt under förutsättning att vattenledningen ej
därigeno m skadas;
dels att bolaget berättigas tillträda berörda mark
eu månad efter det expropriationsförrättningen blifvit
afslutad eller dessförinnan, därest aftal mellan bolaset
och vederbörande brukare därom kan träffas,
dels ock att genom ifrågavarande upplåtelse inflytande
medel må, på samma sätt som köpeskillingarna
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsodling
tjänlig mark.
Stockholm den 10 februari 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TÄHM.
Bill. till Bilcsd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 12 Käft.
2