Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

1

N:o 123.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1905, kl. 2 e, m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ökning
af lånefonden för rederinäringens understödjande.

(R. A.)

Uti en till Riksdagen den 7 april 1905 aflåten proposition (n:o 113) kar
Tvungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att, under de villkor ock bestämmelser, som i fråga om den redan bildade
lånefonden för rederinäringens understödjande stadgats med afseende å
dess förvaltning ock användning samt rörande dispositionen af inflytande
räntor ock kapitalafbetalningar å de från fonden utlämnade lån, bemyndiga
riksgäldskontoret att, utöfver det till samma fond år 1903 anvisade
belopp af 5,000,000 kronor, i mån af behof tillhandahålla statskontoret
ytterligare 5,000,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet kar föredragande departementschefen
till eu början anfört följande:

»Under erinran hurusom, på framställning af Kungl. Maj:t, 1903
års Riksdag dels beslutat att för bildande af en lånefond till rederinäringens
understödjande, att förvaltas ock användas i öfverensstämmelse
med vissa angifva grunder, bemyndiga riksgäldskontoret att i mån af
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 69 Raft. (Nös 123—125.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N-.o 123.

behof, från 1904 års början tillhandahålla statskontoret ett belopp af
5,000,000 kronor, med åliggande för statskontoret att till riksgäldskontoret
inleverera den å de från fonden utlämnade lan inflytande räntan,
dels ock medgifvit, att de kapitalafbetalningar, som å de från fonden
utgående lånen verkställdes, finge intill utgången af år 1909 tilläggas
fonden, får jag härmed i underdånighet anmäla hos Kungl. Maj: t gjorda
underdåniga framställningar om vidtagande af åtgärder för anvisande af
ytterligare medel till samma fond.

Innan jag redogör för berörda framställningar, torde det tillåtas mig
att rörande tillkomsten af den redan bildade lånefonden och dispositionen
af samma fond anföra och erinra om följande.

I sitt den 11 december 1900 afgifna underdåniga utlåtande med
förslag till beredande af kapital för rederinäringen och vissa andra åtgärder
till sjöfartsnäringens höjande hade den af Kungl. Maj:t år 1898
tillsatta handels- och sjöfartskommittén hemställt om inrättandet af eu
marinhypoteksbank, för kvilket ändamål kommittén tänkt sig tillskott
från statens sida till belopp af öfver 10,000,000 kronor. Med afseende
å denna hemställan hade tre ledamöter åt kommittén i en gemensamt
afgifven reservation förmält sig anse, att kommittén bort göra framställning
i syfte, att eu lånefond måtte afsättas, för att redare skulle
kunna af denna fond erhålla amorteringslån på billiga villkor. Enligt
reservanternas förslag skulle lånefonden bestämmas till 5,000,000 kronor
och sedan efter behof ökas till 10,000,000 kronor.

Af de åtta särskilda handels- och sjöfartsnämnder, hvilka begagnat
sig af dem lämnadt tillfälle att yttra sig i ärendet, hade Stockholms
handels- och sjöfartsnämnd samt handels- och sjöfartsnämnderna i Göteborg,
Malmö, Helsingborg, Sundsvall och Gäfle förordat reservanternas
förslag, i allmänhet med framhållande att fonden, för att kunna i någon
afsevärd mån bidraga till sjöfartens höjande, icke borde sättas lägre än
till 10,000,000 kronor.

I sitt i ärendet den 5 november 1901 afgifna underdåniga utlåtande
hade kommerskollegium, som af anförda orsaker förordade reservanternas
förslag, rörande lånefondens storlek anfört, att kollegium föreställde sig,
att ett’ belopp af 5,000,000 kronor skulle visa sig fylla det lånebehof
eller en väsentlig del däraf, som lämpligen ur en sådan fond borde
fyllas. Yisade erfarenheten godt resultat af fondens inrättande, torde,
såsom kommerskollegium vidare yttrade, hinder för öfrigt icke förefinnas
att framdeles, där så funnes erforderligt, öka fondens belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

3

Sedan vid underdånig föredragning den 13 mars 1903, därvid
jag, med tillstyrkande af förslaget om bildande af en lånefond, förklarat
mig anse det föreslagna beloppet, 5,000,000 kronor, vara, åtminstone
till en början, för ändamålet tillräckligt, nådig proposition i
ämnet till Riksdagen beslutats och Riksdagen, såsom ofvan angifvits,
bifallit Kungi. Maj:ts framställning, utfärdades den 18 december 1903
nådig kungörelse, hvarigenom fastställdes vissa allmänna villkor och
bestämmelser för erhållande och åtnjutande af lån från ifrågavarande
fond. I samma kungörelse erinras, att lånefonden, hvars förvaltning
handhafves af statskontoret, hufvudsakligen är afsedd för befrämjande
af den svenska skeppsfarten på utrikes orter och särskild! i aflägsna
farvatten, att rederiföretag för inrikes sjöfart endast undantagsvis kommer
att understödjas med lån från fonden, och att, därest sådant lån
sökes för anskaffande af fartyg, företräde kommer under i öfrigt lika
förhallanden att gifvas åt den lånesökande, som låter tillverka fartyget
vid svensk verkstad.

Af de i kungörelsen i öfrigt stadgade villkor och bestämmelser
tillåter jag mig erinra om följande.

Ansökning om låns erhållande göres hos Kungl. Maj:t, som efter
kommerskollegii hörande bestämmer lånebeloppets storlek. Beviljadt lånebelopp
utlämnas af statskontoret, sedan låntagare dit aflämnat skuldförbindelse
jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande,
som af statskontoret kan godkännas. Därest för beviljadt lån icke inom
tvä månader efter därom erhållet föreläggande aflämnats säkerhet, som
kan af statskontoret godkännas, skall rätten till lånets utbekommande
anses förverkad. Å lyftadt lånebelopp skall erläggas årlig ränta från
Ivftningsdagen med fyra procent. Sedan lån innehafts under två år från
lyftningsdagen, skall under de därpå följande sex åren årligen återbetalas
en sjättedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder
senast inom utgången af det åttonde året till fullo guldet.»

Sedan föredragande departementschefen härefter redogjort för en
inom finansdepartementet upprättad tablå öfver de till Kungl. Maj:t inkomna
ansökningar om lån från ifrågavarande fond, har departementschefen
vidare anfört:

»Af berörda tablå framgår, att, redan innan ett hälft år förflutit,
efter det omförmälda kungörelse utfärdats, hade från öfver trettio rederibolag
och enskilde redare, Indika voro ägare af tillsammans 86 fartyg

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 123

om tillhopa cirka 88,000 registerton med ett värde af öfver 20,000,000
kronor, till Kungi. Maj:t inkommit ansökningar om lån från fonden för
rederinäringens understödjande till sammanlagdt belopp af öfver sju och
en half millioner kronor.

I underdånig skrifvelse den 17 mars 1904 hade kommerskollegium
sålunda afgifvit utlåtande öfver framställningar från — förutom eu
redare, som sedermera återkallat sin ansökning — tretton sökande med
ett sammanlagdt ansökningsbelopp af 4,165,000 kronor. Af dessa
sökande, hvilka ägde tillhopa 31 fartyg, hvilkas sammanlagda dräktighet
uppgick till omkring 36,500 registerton, med ett värde af 8,370,000
kronor, hafva elfva sökande med ett sammanlagdt ansökningsbelopp af

4.030.000 kronor, som kommerskollegium ansett företrädesvis böra komma
i åtnjutande af lån från fonden, genom Kungl. Maj:ts nådiga beslut
den 15 april och den 6 maj nyssnämnda år beviljats lån från fonden
till sammanlagdt belopp af 3,770,000 kronor. Dessa lån växlade från
högst 2,000,000 kronor, som medgafs rederiaktiebolaget Nordstjärnan i
Stockholm, ägare af sju fartyg om 17,352 registerton med värde af

4.551.000 kronor, till lägst 35,000 kronor, som utgick till Karlskrona
ångfartygsaktiebolag, ägare af ett fartyg om 298 registerton med värde
af 81,000 kronor. Såsom ändamål med lånen hade af sökandena, hvilka
samtliga drefvo fraktfart å utländska, hufvudsakligen utomeuropeiska
hamnar, sex uppgifvit anskaffande af medel för inköp af fartyg eller
för likviderande af redan beställda fartyg. Öfriga sökande, hvilka beviljats
lån, hade för afsikt att genom lånen bereda sig medel i flertalet
fall för utvidgning af rörelsen på annat än nyss angifvet sätt och i två
fall enbart för anskaffande af billigare lån eller rörelsekapital, däraf i
det ena fallet för att kunna bestå i konkurrensen med vissa utländska
subventionerade ångare.

Yid fördelningen af den återstående delen af fonden eller 1,230,000
kronor förelågo tjugu ansökningar med ett sammanlagdt ansökningsbelopp
af 3,395,000 kronor. Dessa sökande voro ägare af 55 fartyg
med ett tonnage af 51,516 registerton och ett värde till ungefär jämnt

11.850.000 kronor. I de af kommerskollegium den 21 och 28 juni
1904 öfver berörda ansökningar afgifna utlåtanden anförde kollegium,
att sju uppgifna sökande med ett sammanlagdt ansökningsbelopp af

1.555.000 kronor företrädesvis borde komma i åtnjutande af lån från
fonden, men framhöll tillika, att åtskilliga af öfriga sökande, nämligen
sex sökande med ett sammanlagdt ansökningsbelopp af 885,000 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 123,

jämväl syntes kollegium väl förtjänta af dylik uppmuntran, under förutsättning
att erforderliga medel funnits för ändamålet tillgängliga. Enligt
nådigt beslut den 29 juli 1904 bär Kung! Maj:t, i enlighet med kommerskollegii
förslag, beviljat förstnämnda sju sökande lån från fonden
till sammänlagdt belopp af 1,230,000 kronor. Samtliga dessa sökande,
Indika drefvo eller hade för afsikt att drifva fraktfart på utländska, i
vissa fall utomeuropeiska hamnar, både såsom anledning till framställningarna
uppgifvit behof af medel för likviderande af redan beställda
fartyg eller för inköp åt nya fartyg, att användas för utvidgning af
verksamheten samt i vissa fall för inrättandet af reguliära förbindelser
mellan Skandinavien och utomeuropeiska hamnar.

Redan innan fonden på detta sätt i dess helhet blifvit för därmed
afsedt ändamål disponerad, hade kommerskollegium ifrågasatt en ökning
åt lånefonden. I sitt förberörda underdåniga utlåtande den 17 mars
1904 framhöll sålunda kollegium, att, enär ansökningar till låns erhållande
ur fonden redan då inkommit till vida större belopp än som
kunnat förutses och kollegium haft anledning antaga, det med viss grad
af sannolikhet kunde emotses, att lånefonden inom jämförelsevis kort
tid komme att i dess helhet tagas i anspråk för ändamålet, och att det
ej utan fog kunde antagas, att, äfven efter det återstoden af fonden
disponerats, ett tilläfventyrs ej ringa lånebehof skulle återstå att fylla,
hvilket behof dock icke torde kunna med tillhjälp af det tillhandahållna
fondbeloppet blifva tillgodosedt förr än under loppet af år 1907, då
enligt de för lånen fastställda amorterings villkor kapitalafbetalningar å
under år 1904 utlämnade lån komme att inflyta.

Förberörda af kollegium gjorda antagande att, äfven efter det
lånefonden i dess helhet tagits i anspråk, ett ej ringa lånebehof skulle
förefinnas, fann, såsom kollegium i sitt ofvannämnda underdåniga utlåtande
den 21 juni 1904 anförde, kollegium bekräftadt, i det att redan
då åtskilliga enligt kollegii uppfattning väl motiverade ansökningar om
län till ansenliga belopp till följd af blåst på tillgängliga medel måste,
åtminstone för det dåvarande, lämnas utan afseende. Ehuru visserligen
någon bestämd erfarenhet om verkningarna af den af 1903 års Riksdag
till förfogande ställda lånefonden icke ännu så kort tid efter dess
inrättande kunde föreligga, syntes det dock kollegium, som om utsikt
redan förefunnes, att fonden skulle komma att lända till gagn för utvecklingen
af vår utrikes sjöfart, hvilken densamma hufvudsakligen
vore ansedd att främja. Kollegium erinrade i sådant afseende särskild!

G

Statsutskottets Utlåtande N:o 128.

därom, att idkare af sådan sjöfart i några fall sökt lån från fonden i
angifvet syfte att anordna reguliära förbindelser med transatlantiska
länder, hvilka planer synts kollegium i liög grad förtjänta af understöd
i form af lån. Då i ” öfrig! med allt fog kunde förväntas, att ytterligare
lånebekof, förutom redan framträdda, i och för utveckling af vår
utrikes sjöfart skulle efter band göra sig gällande, särskilt efter inträdande
af gynnsammare konjunkturer å fraktmarknaden än de nu
rådande, och kollegium ansåge angeläget, att sagda behof blefve i tillbörlig
mån tillgodosedt, har kollegium funnit sig böra hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd för åstadkommande af eu ökning åt
fonden för rederinäringens understödjande, eu ökning, som synts kollegium
lämpligen kunna bestämmas till ett belopp af 5,000,000 kronor,
att förvaltas och användas i öfverensstämmelse med de i nådiga kungörelsen
den 18 december 1908 angifna grunder.

Denna af kommerskollegium gjorda framställning hafva sedermera
i en till Kungl. Maj:t den 28 december 1904 inkommen skrift ett stort
antal rederibolag äfvensom enskilde redare och andra åt rederinäringen
intresserade personer biträdt med hemställan tillika, att, särskild! med
hänsyn därtill att fartygsprisen för närvarande vore exceptionellt gynnsamma,
de eventuellt ytterligare anvisade lånemedlen måtte få disponeras
redan under innevarande år. I nämnda skrift, därvid fogats tablå
öfver sökta och beviljade lån från ifrågavarande fond, har anförts, att
tvekan icke kunde råda därom, att bland de tretton rederier, hvilka*
ansökningar förelåge till Kungl. Maj:ts pröfning den 29 juli 1904 men
icke blifvit till någon del beviljade, flertalet varit af den beskaffenhet,
att lån torde hafva kunnat dem beviljas, om tillräckliga medel funnits
att tillgå. Den fraktfart, de idkade, vore, såsom af förenämnda tablå
framginge, till öfvervägande del förlagd till utländska, till en stor del
utomeuropeiska farvatten, eller just den rederirörelse, för hvars understödjande
fonden i första rummet vore afsedd. Flera af rederierna både
äfven begärt lånen för utvidgande af sin verksamhet och vissa af dem
för likviderande af i Sverige beställda ångare. Med afseende härå och
ä den till men för näringsidkarne af bankerna i riket i allmänhet tilllämpade
höga utlåningsräntan, borde, såsom i skriften vidare uttalats,
i ett rikligare mått och i eu närmare framtid, än nu vore möjligt, från
allmänna medel gifvas kapitalförsträckningar, af hvilka ett stort antal
rederier i landet och bland dem åtskilliga af dem, som undertecknat
ifrågavarande skrift, vore i behof.

Statsutskottets Utlåtande N-.o 123.

7

I sammanhang härmed torde jag få meddela, att statskontoret i
underdånig skrifvelse den 4 och 31 sistlidne januari anmält, dels att
rederiaktiebolaget Nordstjärnan, som med godkänd säkerhet fått lyfta

1,500,000 kronor åt det bolaget, enligt hvad redan nämnts, beviljade lån
af 2,000,000 kronor, numera förverkat rätten till utbekommande’ af återstående
låneandel, 500,000 kronor, dels ock att rederiaktiebolaget Columba,
som jämlikt nådiga brefvet den 15 april 1904 beviljats lån från

fonden till belopp af 150,000 kronor, icke begagnat sig af detta med gifvande

till högre belopp än 75,000 kronor. Vidare liar statskontoret
i underdånig skrifvelse den 18 nästlidne mars tillkännagifvit, att Karlskrona
ångfartygsaktiebolag, hvithet, såsom ofvan angifvits, beviljats ett
lån af 35,000 kronor, numera — af anledning, enligt hvad jag erfarit, att
det bolaget tillhöriga fartyg förlist — till statskontoret inbetalt samma belopp
jämte ränta, äfvensom att skeppsredaren Carl Johan Sandell i Oskarshamn,
som genom nådiga brefvet den 29 juli 1904 beviljats lån från

fonden till belopp af 35,000 kronor, genom underlåtenhet att inom förelagd
tid därför ställa nöjaktig säkerhet förverkat rätten till samma lån.

I allt stå således för närvarande till Kung!. Maj:ts disposition 645,000
kronor af ifrågavarande lånefond.

Såsom af ofvan omförmälda, inom finansdepartementet upprättade tablå
framgår, föreligga nu till pröfning elfva särskilda ansökningar med ett
sammanlagdt ansökningsbelopp af 2,595,000 kronor, eller mera än fyra
gånger det disponibla beloppet. Sökandena äga tillhopa 34 fartyg om
tillsammans 28,691 registertons dräktighet och värderade till 6,653,800
kronor. Af sökandena, hvilka, om jag undantager ett rederiaktiebolag
i Sundsvall, redan drifva fraktfart å utländska, i vissa fall vida aflägsna
utomeuropeiska hamnar, hafva sju uttryckligen uppgifvit såsom anledning
till sina framställningar behof af medel för likviderande af beställda eller
för inköp af nya fartyg, medan öfriga sökande, med undantag af ett
rederiaktiebolag i Malmö, som afsett att skaffa sig rörelsekapital, förklarat
sig i allmänhet hafva för afsikt att med lånen förskaffa sig möjlighet till
utvidgning af verksamheten.

l ager man hänsyn till att sex stycken af dessa ansökningar med
ett sammanlagdt ansökningsbelopp af 885,000 kronor redan tillförene,
såsom af kommerskollegii underdåniga utlåtande den 21 och 28 juni
1904 framgår, erhållit kollegii, enligt mitt förmenande, fullt befogade
förord, kan tydligen, helst om, såsom det synes, en eller flera af de
senare inkomna ansökningarna jämväl äro värda fullt beaktande, det

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

synliga lånebehofvet allenast i en högst reducerad grad fyllas. Härtill
kommer, att, såsom jag tillika erfarit, åtskilliga rederier, hvilka i lika
hög grad som nyssnämnda sökande äga förutsättningar för att vid tillgång
af medel komma i åtnjutande af lån från fonden, med hänsyn
till nuvarande förhållanden afstått från eljest påtänkta framställningai
i sådant syfte.

I långt större utsträckning, än jag ansett mig hafva haft anledning
förmoda, har sålunda den form för rederinäringens understödjande, som
år 1903 af Kungl. Maj:t och Riksdagen valts, vunnit anslutning från
rederinäringens sida. Het belopp om 5,000,000 kronor, jag åtminstone
till en början ansett tillräckligt för behofvet, liar visat sig icke på
långt när motsvara de kraf, som hittills ställts å fonden. Äfven om
vissa af de ansökningar om lån från fonden, som till Kungl. Maj:t inkommit,
icke kunna sägas vara af beskaffenhet att förtjäna beaktande,
synes det dock ovedersägligt, att det stora flertalet ansökningar varit så
väl motiverade, att endast brist på medel föranledt, att desamma icke
redan bifallits. Såsom af förr åberopade tablå öfver inkomna ansökningar
framgår, hafva nästan undantagslöst med de begärda lånen afsetts
att befordra fraktfarten å utlandet och detta i det stora flertalet
fall på ett synnerligen effektivt sätt, nämligen genom ökandet af tonnage
medelst nybyggnad eller inköp af fartyg.

Då jag nu finner mig böra tillstyrka förhöjning af lånefonden,
afser jag naturligen icke, att staten pa ifrågavarande sätt skall i stort
sedt blifva förläggare för landets rederinäring. Det vore emellertid
enligt min mening mindre välbetänkt att, sedan erfarenheten gifvit vid
handen, hvilken stor uppmuntran till nybyggnad af fartyg och utvidgning
af rederiverksamheten, lånefonden i verkligheten innebär, utestänga
hvarje möjlighet för rederinäringen att ånyo bekomma lån från fonden,
intill dess genom inflytande amorteringar å utlämnade lån medel ånyo
blifva disponibla, eller såsom förr angifvits år 1907. Då alla af Kung!.
Maj:t hittills beviljade lån numera, enligt hvad jag erfarit, blifvit, med
förr angifna undantag, af statskontoret till vederbörande utanordnade,
lärer nämligen, efter disposition af den nu tillgängliga delen af fonden,
några afsevärda belopp icke vara att från låntagarne inför vänta fou än
nyssnämnda år.

Rörande beloppet af den ökning af lånefonden, som jag finner mig
b Öl ra tillstyrka, anser jag mig hafva stöd ej blott af de utaf kommerskollegium
och vissa andra rederinäringens målsmän gjorda, här ofvan

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 123.

om förmälda framställningar, utan äfven af de uttalanden från ett flertal
handels- och sjöfartsnämnder, hvilka gjorts i anledning af handels- och
sjöfartskommitténs förberörda förslag till rederinäringens upphjälpande.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och då statens bidrag
till fonden i allt fall icke skulle öfverstiga hvad sagda kommitté beräknat
såsom statens bidrag vid bildandet af en marinhypoteksbank, i
hvars ställe ju fonden tillkommit, hemställer jag, att fonden måtte höjas
med 5,000,000 kronor till 10,000,000 kronor.’ Och då syftet med fonden
bäst torde tillgodoses därigenom, att de ytterligare medel, som därtill
kunna anvisas, må kunna i mån af behof omedelbarligen komma till
användning, helst då, såsom ofvan angifvits, prisförhållandena för närvarande
äro särskild! gynsamma för fartygsbyggnad, synes mig lämpligt,
att nyssnämda medel redan under innevarande år ställas till Kung!.
Maj:ts disposition.

h ör förvaltningen och användningen åt dessa medel böra uppenbarligen
gälla samma regler, som finnas för den redan bildade fonden
stadgade.»

Hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt har synts utskottet
innefatta giltiga skäl för den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen af
lånefonden för rederinäringens understödjande, och får utskottet därför
hemställa,

att Eiksdagen, under de villkor och bestämmelser,
som i fråga om den redan bildade lånefonden för
rederinäringens understödjande stadgats med afseende
å dess förvaltning och användning samt rörande dispositionen
af inflytande räntor och kapitalafbetalningar
å de från fonden utlämnade lån, må bemyndiga riksgäldskontoret
att, utöfver det till samma fond år 1903
anvisade belopp af 5,000,000 kronor, i mån af behof
tillhandahålla statskontoret ytterligare 5,000,000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1905.

På utskottets vägnar:

HITGO TAMM.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 69 Höft.

2