Statsutskottets Utlåtande Jd:o It.

1

N:o 11.

Ant. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 2 e. m,

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens
tionde hufmdtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
i n dragning ss tat er va.

(l:a IT. A.)

Pensionsstaten.

Ilo) I den till Riksdagen den 14 januari 1005 »-flatna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkten 1
under tionde hufvudtiteln föreslagit, att det å ordinarie stat uppförda
anslaget för bidrag till pensionering af änkor och barn ‘efter befäl
och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 112,703 kronor, måtte
höjas med 1,379 kronor till 114,082 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 2 december
1904 har departementschefen angående detta ämne och hvad därmed
sammanhänger anfört följ ande:

»Direktionen öfver arméns pensionskassa har i skrifvelse den 9
nästlidne november till Eders Kungl. Maj:t i underdånighet lämnat
uppgift rörande beloppet af det anslag som för år 1906 är af nöden
dels för upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. It Höft. (N:o It.) 1

Avg. höjning
af statsbidraget
till ''pensionering
af änkor
och barn efter
befäl och underbefäl
vid

armén.

[i]

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

kända grunder för sådana pensioners utgående, samt därvid erinrat, att
ifrågavarande anslag för innevarande år bestämts till samma belopp,
hvarmed det utgått sedan 1894, eller 1,540,000 kronor. Ehuru detsamma
år 1903 måst öfverskridas med 589,035 kronor 52 öre och år
1906 antagligen komme att än ytterligare öfverskridas, har direktionen
likväl ansett sig ej för närvarande böra göra framställning om anslagets
höjning, utan härför afvakta den tidpunkt, då pensionsstaten än mer
kännbart komme att röna inverkan af de under senare år företagna
löneregleringarna för officerare och underofficerare med vederlikar.

Direktionen liar fördenskull i underdånighet anhållit, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t i nåder föreslå näst sammanträdande Riksdag att
äfven för år 1906 till ofvanberörda ändamål på extra stat anvisa ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

I sammanhang härmed har direktionen gjort underdånig framställning
rörande beräknandet af det å ordinarie stat under tionde
hufvudtiteln anvisade bidraget till pensionering af änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén. Jämlikt Riksdagens
skrifvelse den 13 juni 1883 skulle detta statsbidrag utgå med 1 ''/2
procent årligen på summan af de löner och beklädnadsbidrag, Indika
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet af
fyllnadspension, och måste alltså röna inverkan af hvarje förändring i
lönestaterna, som af Eders Kungl. Maj: t med Riksdagen beslutades. I
1905 års riksstat hade ifrågavarande bidrag upptagits till 112,703 kronor,
hvarvid till grund för bestämmandet af dess storlek lagts summan af
löner enligt 1904 års stater för arméns befäl och underbefäl med vederlikar
samt de från armén till kustartilleriet öfverflyttade, vid delaktighet
i arméns änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna löntagare. Som
emellertid sammanlagda beloppet af enahanda löner enligt 1905 års
stater uppginge till 7,605,495 kronor, hvarå IV2 procent utgjorde, i
helt krontal, 114,082 kronor, borde statsbidraget för innevarande år
uppgå till sistnämnda belopp, som med 1,379 kronor öfverstege det af
Riksdagen beviljade anslaget. Direktionen har med anledning häraf
hemställt, det Eders Kungl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande
Riksdag göra framställning om beviljande å extra stat för år 1906 af
ett särskildt anslag å 1,379 kronor till förstärkande af det för år 1905
utgående statsbidraget till pensionering af änkor och barn efler befäl
och underbefäl med vederlikar vid armén.

Direktionen föreslår slutligen, att det ordinarie anslaget för samma
ändamål måtte i 1906 års riksstat upptagas till ofvannämuda belopp
114,082 kronor.))

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

3

Arméförvaltningen, som verkställt granskning af. direktionens
öfver arméns pensionskassa ofvannämnda beräkningar, hade därvid icke
funnit anledning till anmärkning mot desamma.

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet anförts, har
utskottet ansett sig böra förorda Kung]. Maj:ts nu förevarande framställning
och får alltså hemställa,

att det å ordinarie stat uppförda anslaget för
bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl
och underbefäl med vederlikar vid armén, nu 112,703
kronor, må höjas med 1,379 kronor till 114,082 kronor.

2:o) Uti proposition till Riksdagen af den 4 november 1904 Än9- åtskillig^
(n:o 17) har Kung!. Majd, under .åberopande af vid propositionen fogadt sSlatolrutdrag
af protokollet öfver landHors varsärenden för nämnda dag, före- regementet
slagit Riksdagen medgifva, att trumpetarne vid Skånska husarrege- Pc,mo,wa
mentet A. Ekstrand, E. J. Nilsson, L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R.

F. Ekdahl, E. Andersson och E. R. Ahlstedt finge bibehålla sin genom
förutvarande anställning såsom skvadronstrumpetare vid regementet
grundade rätt till pension och fyllnadspension mot erläggande af därför
stadgade utgifter.

Till åberopade statsrådsprotokollet bär chefen för landtförsvarsdepartementet
anfört följande:

»Under erinran, att intill år 1902 funnits å Skånska husarregementets
stats uppförda skvadronstrumpetarebeställningar, hvilkas innehafvare
varit berättigade till pension och fyllnadspension enligt bebestämmelserna
i reglementet för arméns pensionskassa och nådiga
cirkuläret den 22 juni 1877 angående ny pensionsreglering för armén,
men att dessa beställningar blifvit enligt den nya härordningen utbytta
mot trumpetarebeställningar, hvilkas innehafvare tillhörde manskapsklass
och alltså icke vore berättigad till pension från nämnda kassa eller
fyllnadspension, har direktionen öfver arméns pensionskassa uti skrifvelse
den 21 oktober 1903 hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmält,
att enär förutvarande skvadronstrumpetarne vid nämnda regemente
A. Ekstrand, E. J. Nilsson, L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R.

F. Ekdahl, E. Andersson och E. R. Ahlstedt å olika tider under år
1902, då de med dem ingångna kontrakten om anställning såsom skvadronstrumpetare
tilländagått, erhållit anställning vid regementet såsom

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

trumpetare, men det oaktadt fortfarit att inbetala stadgade afgifter till
arméns pensionskassa för bevarande af deras rätt till pension och fyllnadspension,
kassans revision häremot gjort anmärkning och yrkat, att till
enhvar af dem skulle återbetalas, hvad han efter tillträdet af trumpetarebeställningen
till kassan inbetalt.

I häröfver afgifven förklaring har vederbörande redogörare anfört,
bland annat, att det uppenbarligen icke kunde vara med gällande
pensionsbestämmelsers andemening öfverensstämmande, att personer,
som varit delägare i arméns pensionskassa, allenast på grund af eu
organisationsbestämmelse skulle frånkännas delägarerätt och icke ens
återfå de afgifter, som de förut varit skyldiga att erlägga och jämväl
erlagt under längre eller kortare tid. Redogöraren hemställde därför,
att anmärkningen måtte ogillas och ifrågavarande personal antingen fä
såsom delägare i kassan kvarstå eller ock återbekomma samtliga dit
inbetalda afgifter.

För egen del bär direktionen öfver arméns pensionskassa visserligen
funnit revisionens anmärkning vara grundad på kassans reglemente,
men likväl, då vid utlöpandet af de med ofvannämnde beställningshafvare
ingångna kontrakt annan form för förnyandet af deras
tjänsteaftal än den ofvan angifna icke torde hafva funnits, samt afsi klen
därmed uppenbarligen icke varit att rubba deras förvärfvade delaktighet
i pensionskassan, underställt detta ärende Eders Kungl. Maj:ts nådiga
pröfning under hemställan, det Eders Kungl. Maj:t täcktes medgifva
icke allenast ofvannämnda personer utan jämväl alla sådana delägare
i arméns pensionskassa, Indika genom organisationsändringar och i
sammanhang därmed meddelade öfvergångsbestämmelser, ehuru bibehållna
vid förut innehafd tjänst, gått i mistning af sina förut å stat
uppförda löner eller därmed likställd aflöning, att, om de så önskade,
bibehålla sin eu gång på grund af den indragna lönens innehafvande
förvärfvade rätt till pension och- fyllnadspension mot därför stadgade
afgifters fortfarande erläggande.

Direktionen har tillika meddelat, att hos arméns då församlade
fullmäktige liknande framställning blifvit af direktionen gjord om rätt
för sådana delägare att bibehålla sin delaktighet i arméns pensionskassa
och arméns nya änke- och pupillkassa, och hafva arméns fullmäktige
uti underdånig skrifvelse den 15 sistlidne juli anmält, att de för sin
del medgifvit, att förut nämnda personer finge bibehålla sin delaktighet
i nyssnämnda kassor, hvaremot fullmäktige funnit någon allmän bestämmelse
i det åt direktionen angifna syftet icke vara erforderlig.

I likhet med direktionen öfver arméns pensionskassa och arméns

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

5

fullmäktige anser jag det vara af rättvisa ocli billighet påkalladt, att
ifrågavarande löntagare tillåtas bibehålla den af dem grundlagda rätten
till pension och fyllnadspension, under villkor att de alltjämt inbetala
härför stadgade afgifter och fullgöra öfråga,.villkor. Ett dylikt medgifvande
synes mig ock stå i öfverensstämmelse med stadgandet i
reglementet för kassan, att delägare, som genom nya löneregleringar
eller andra förhållanden blifvit nedflyttade till lägre pensionsklass, äga
rätt att fortfarande bibehålla, den en gång grundade rätten till pension
efter högre klass, om de fortfarande inbetala afgifter efter denna högre
klass. I föreliggande fall hafva delägarna genom en organisationsförändring
blifvit flyttade utom de kategorier af löntagare, kassan omlättar,
men den i nyss anförda stadgande uttalade principen, att en
pensionsrätt, som en gång förvärfvats, icke bör förloras på grund af
omständigheter, öfver hvilka delägaren icke råder, synes dock jämväl
här böra tillämpas.

Då emellertid, enligt de af Eders Kung! Maj:t med Riksdagen
beslutade och i förenämnda nådiga cirkuläret den 22 juni 1877 kungjorda
grunder för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl med
vederlikar, pensionsrätt medgifves endast officerare och underofficerare
jämte civilmilitäre af motsvarande grad, lärer Riksdagens medgifvande
för ifrågavarande, numera till manskapsklass hörande löntagare att bibehålla.
pensionsrätten böra inhämtas.»

Utskottet, som med anledning af hvad sålunda anförts ansett
ifrågavarande framställning böra af Riksdagen bifallas, får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att irumpetarnc
vid Skånska husarregementet A. Ekstrand, E. J. Nilsson,
L. P. Nilsson, N. O. Ahlström, R. F. Ekdahl, E.
Andersson och E. R. Ahlstedt må bibehålla sin genom
förutvarande anställning såsom skvadronstrumpctare
vid regementet grundade rätt till pension och fyllnadspension
mot erläggande af därför stadgade afgifter.

3:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 61) har A>w-^
herr S. A. K. Natt och Dag hemställt, att Riksdagen för sin del måtte v~’ciä
dels antaga följande förändrade grunder för pensionering af de kvar- motion.
varande af flottans gamla fasta manskapsstam med obegränsad tjänstgöringstid
att från och med 1906 tillämpas, nämligen:

Utskottets

yttrande.

6 Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

1.

Med afseende å åtnjutande af pension fördelas denna personal i
tre klasser:

i l:a klassen upptages:

den, som tjänat i fyrtio år;

i 2:a klassen upptages:

den, som tjänat i trettio år och därjämte antingen uppnått sextio
års ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, befinnes af
behörigen styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande
af arbete vid flottans stationer;

i 3:e klassen upptages:

den, som efter tjugufem års tjänst antingen uppnått sextio års
ålder eller också, efter uppnådda femtiofem lefnadsår, beflnnes af behörigen
styrkt sjuklighet vara för framtiden oförmögen till utförande
af ai''bete vid flottans stationer.

2.

Pensionen bestämmes för olika understödstagare i hvardera af
ofvannämnda tre klasser sålunda:

Grad.

l:a klass.

2:a klass.

3:e klass.

Underofticerskorpral och l:a klassens sjöman

vid sjömanskåren..............................................

500

400

300

Annan medlem af sjömanskåren ......................

300

250

200

3.

Hvad i föregående punkter är stadgadt skall äga tillämpning å
de underofficerskorpraler, l:a klassens sjömän och andra medlemmar af
gamla fasta manskapsstammen, som framdeles erhålla afsked;

dels ock höja förslagsanslaget till pensionering af flottans och lotsverkets
gemenskap från 166,500 kronor med 12,000 kronor eller till
178,500 kronor.

I fråga om de skäl, som af motionären anförts till stöd för berörda
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Såsom uti förevarande motion framhålles, utgöres flottans gamla
fästa manskapsstam af manskap med obegränsad stamanställningstid,
det vill säga, att detsamma icke kan från tjänsten skiljas utan efter
kassation vid generalmönstring eller laga dom för begången förseelse.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

7

Först år 1895 började manskapet anställas på viss tid med en kapitulationstid
af högst sex år. Den gamla fasta stammen består dels af
undorofficerskorpraler, Indika ännu icke vnnnit högre befordran, dels
och hufvud sakligast af äldre matroser af ända till 75 års ålder, Indika
icke afiagt för befordran till underofficerskorpral föreskrifven examen
i underbefälsskolan och i allmänhet ej längre tillhöra viss yrkesgren
inom vapnet. 1 regel har detta manskap före karlskrifningen tillhört
skeppsgossekåren och har sålunda ägnat hela sitt lif åt tjänst vid flottan.

Utskottet har emellertid inhämtat, att de sakkunnige, hvilka inom
sjöförsvarsdepartementet tillkallats för uppgörande af förslag till ändrad
organisation af flottans sjömanskår samt därmed sammanhängande föreskrifter
m. m., uti numera afgifvet betänkande i ämnet framlagt förslag
jämväl till ordnande af pensioneringen af sjömanskårens manskap, hvilket
förslag, i likhet med motionärens förevarande framställning, är uppgjordt
med hänsyn till de af Riksdagen under nästlidna år antagna
grunderna för pensioneringen af daglönare m. fl. vid flottans varf.

Då sålunda Kungl. Maj:t antagligen kommer att i en nära framtid
föreslå Riksdagen antagande af förändrade grunder för pensionering
af sjömanskårens manskap i dess helhet, synes det utskottet icke vara
lämpligt att Riksdagen nu, på framställning af enskild motionär, fattar
beslut i fråga om pensionering af en del af ifrågavarande manskap, och
får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen må, med afslag å herr Natt och
Dags förevarande motion, i riksstaten för år 1900
uppföra förslagsanslaget till pensionering af flottans
och lotsverkets gemenskap till oförändrad! belopp eller
till 166,500 kronor.

4:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln
i punkt 2 föreslagit Riksdagen att, till höjande af det såsom
bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. in. uppförda anslag, för närvarande
utgörande 82,531 kronor, bevilja ett belopp af 5,232 kronor, hvarigenom
anslaget skulle komma att uppgå till 87,763 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904
innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»1 underdånig skrifvelse den 15 oktober 1904 bär direktionen öfver
lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa, i anledning af

Ang.

höjning af
statsbidraget
till lärarnes
vid elementarläroverken

änke- och
pupillkassa.
[2-]

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

erhållen anmodan att inkomma med utredning rörande bekofvet af ökning
af det till kassan utgående statsbidrag, erinrat, att Riksdagen år

1903 fastställt aflöningsstat för folkskoleseminariet i Landskrona, att
Riksdagen år 1904 i samband med omregleringen af lärarnes vid de
allmänna läroverken löner beviljat anslag på ordinarie stat för ett antal
lektors- och adjunktsbefattningar, samt att Riksdagen likaledes år 1904
fastställt aflöningsstat för folkskoleseminariet i Strängnäs, hvarjämte vid
den af Riksdagen år 1904 vidtagna omregleringen af lönerna vid folkskoleseminarierna
lärarne i manlig och kvinnlig slöjd försetts med fasta
arfvoden och därigenom blifvit i pensionshänseende likställda med öfriga
vid samma seminarier anställda öfningslärare. De af Riksdagen i afseende
härå fattade beslut hade för vederbörande tjänstinnehafvare
medfört eller lomme att för dem medföra skyldighet eller rättighet till
inträde i lärarnes vid elementarläroverken änke- och pupillkassa och
borde därför föranleda höjning af det till kassan utgående statsanslaget.
1 fråga om storleken af det belopp, hvarmed anslagsökningen borde
ske, syntes det knappast behöflig!, att hänsyn toges till de kvinnliga
tjähstinnehafvarne, alldenstund erfarenheten visat, att dessa endast i
sällsynta undantagsfall begagnade sig af rättigheten att inträda i kassan.
För närvarande vore endast en lärarinna i musik och två lärarinnor i
teckning, alla vid lägre läroverk, delägare i kassan.

De nya tjänster, till hvilka fördenskull hänsyn borde tagas vid
bestämmande af statsbidragets förhöjning, vore:

8 lektors- och 26 adjunktsbefattningar vid de allmänna läroverken;

1 rektors- och 2 adjunktsbefattningar vid folkskoleseminariet i
Landskrona;

1 rektors- och 4 adjunktsbefattningar vid folkskoleseminariet i
Strängnäs och öfningslärarebefattningar vid samma .seminarium i musik
och sång, i teckning, i gymnastik och i slöjd; samt

7 öfningslärarebefattningar i slöjd vid öfriga folkskoleseminarier.

Med användande af de kalkyler, som i liknande afseenden uppgjorts,
.när statsbidraget till kassan åren 1901 och 1903 förhöjdes, hade
verkställd uträkning, som af professorn Anders Lindstedt såsom sakkunnig
kontrollerats, gifvit vid handen, att det i förevarande hänseende
behöfliga anslagsbeloppet utgjorde 5,232 kronor, däraf å hvarje nytillkommen
lektorstjänst belöpte sig 97 kronor 25 öre samt å hvarje nytillkommen
adjunktstjänst 123 kronor 20 öre.

T de af Eders Kung]. Magt den 10 juni 1903 och den 27 augusti

1904 fastställda staterna för folkskoleseminarierna i Landskrona och

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

9

Strängnäs upptagas de af direktionen för hvartdera seminariet angifna
befattningar för manliga lärare; och har Eders Kungl. Magt vid staternas
fastställande meddelat föreskrifter om dessa platsers besättande med
innehafvare. Jämväl beträffande de af direktionen omförmälda tillhopa
34 nya lärarebefattningar vid de allmänna läroverken är genom nådiga
beslut den 3 juni och den 27 augusti 1904 föreskrifvet, att de skola
med ordinarie innehafvare besättas. Riksdagens af direktionen omförmälda
beslut i afseende å arfvodena för lärare i manlig och kvinnlig
slöjd vid seminarierna hafva af Eders Kungl. Maj:t fastställts enligt
nådig kungörelse den 27 .augusti 1904.

Vid beräkningen af det nu behöflig^ tillskottet till ifrågavarande
anslag, hvilket för närvarande utgör 82,531 kronor, har direktionen
ansett sig kunna lämna åsido de för kvinnliga innehafvare afsedda
tjänstebefattningarna; och finner jag härvid intet att invända. Med anledning
af direktionens upplysning att för uträkning af den erforderliga
anslagsökningens belopp användts de kalkyler, som vid två föregående
tillfällen i liknande afseenden uppgjorts, vill jag nämna, att dessa kalkyler
ursprungligen uppgjorts af professorn Lindstedt.

Det må erinras därom, att, utom de läraretjänster, hvilka af direktionen
tagits i betraktande vid beräkning af det behöfliga tillskottet till
kassan, genom beslut af 1903 års riksdag, för utvidgning af dåvarande femklassiga
allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm till ett å reallinjen
fullständigt läroverk, vid nämnda läroverk inrättats 5 nya lektorsbefattningar,
hvarjämte medel beviljats till nödig ökning af lönerna för öfningslärarne
därstädes. Rätteligen borde dessa förhållanden föranleda till
en större höjning af statsbidraget till ifrågavarande änke- och pupillkassa,
än hvad direktionen nu begärt. Beträffande lektorstjänsterna
kunde ej heller svårighet möta att med ledning af det i direktionens
skrifvelse uppgifna belopp af 97 kronor 25 öre för hvarje nyinrättad
lektorstjänst göra framställning om ökadt statsbidrag, såvidt de fem
lektorstjänsterna vid Östermalms läroverk angår. Men då jag ej ser
mig i stånd att angifva, huru stor ökning bör beräknas för öfningsläraretjänsterna,
och anstalten torde utan nämnvärd olägenhet kunna
undvara bidraget för lektorstjänsterna i afbidan på att framställning
beträffande alla nämnda tjänster vid Östermalms läroverk kan göras till
Riksdagen, eventuellt i sammanhang med en behöflig allmän reglering
af kassans och delägarnes inbördes ställning till hvarandra samt däraf
betingad ökning af statsbidraget till kassan, anser jag mig böra inskränka
mig till hvad direktionen ifrågasatt.»

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Med anledning af hvad sålunda till statsrådsprotokollet anförts
rörande behofvet af ökadt statsbidrag till pensionering af änkor och
barn efter lärare vid de allmänna läroverken samt folkskoleseminarierna
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till höjande af det såsom bidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier in. m.
uppförda anslag, för närvarande utgörande 82,531
kronor, bevilja ett belopp af 5,232 kronor, hvarigenom
anslaget kommer att uppgå till 87,763 kronor.

Ang. en inom 5:o) 1 en inom Riksdagens Första Kammare väckt motion (n:o 23)
malen väckt bär herr Albert Anderson föreslagit att Riksdagen måtte besluta, att
motion. ett ärligt bidrag af högst sextio kronor skulle utgå till hvarje vid högre
skola för kvinnlig ungdom eller högre samskola anställd lärarinna, som
ägde delaktighet vare sig i pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom eller i Svenska lärarinnornas
pensionsförening, med villkor att af eller för henne i endera af dessa
pensionsanstalter under nästföregående år insatts minst sextio kronor;
samt, vid bifall härtill, att det å riksstatens tionde hufvudtitel uppförda
förslagsanslag med rubrik: Bidrag till pensionering af lärarinnor vid
högre flick- och samskolor måtte höjas till 40,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts följande:

»Uppå därom af Kungi. Maj:t framställdt förslag beviljade 1896
års Riksdag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre
skolor för kvinnlig ungdom ett årligt bidrag, motsvarande högst 10
kronor för hvar och en af de vid nämnda skolor anställda lärarinnor,
hvilka såsom delägare i pensionsinrättningen erlade årsafgift till densamma.
Detta bidrag höjdes af 1902 års Riksdag till högst 30 kronor
för hvarje lärarinna, som erlade årsafgift till pensionsinrättningen. För
denna pensionsinrättning gälla de af Kungl. Maj:t den 26 maj 1887
fastställda stadgar med däri enligt kungl. resolutionerna den 8 oktober
1897 och den 20 november 1903 gjorda ändringar, enligt hvilka årsafgift
erlägges för lärarinna med 30 kronor af den skola, vid hvilken
hon är anställd, och med 30 kronor af henne själf, hvarförutan lärarinna,
som vid inträdet i pensionsinrättningen är äldre än 25 år, skall
erlägga retroaktiv afgift från lägst 81 kronor 80 öre vid fyllda 26 år
till högst 5,025 kronor 40 öre vid fyllda 54 år. Mot dessa afgifter

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

11

erhåller delägande lärarinna från och med kvartalet näst efter det,
under hvilket hon uppnått 55 års ålder, en årlig pension af 400 kronor.

För lärarinnor vid enskilda skolor finnes ytterligare en pensionsanstalt,
nämligen Svenska lärarinnornas pensionsförening, för hvilken
stadgar den 29 maj 1885 af Kungl. Maj:t fastställts. Denna förenings
ändamål är att åt svenska lärarinnor bereda lifränta (pension) vid fyllda
54 års ålder, och beror lifräntans eller pensionens storlek på storleken
af de inbetalningar enhvar delägare under årens lopp verkställt. Det
högsta belopp, som delägare får hafva innestående hos föreningen, är
6,000 kronor och högsta beloppet af lifränta eller pension utgör 540
kronor. För de flesta understiger dock lifräntan 400 kronor. Äfven
denna pensionsförening erhåller bidrag af statsmedel. Enligt Kungl.
Maj:ts förslag har nämligen Riksdagen år 1903 medgifvit, att till pensionsföreningen
finge utgå ett årligt bidrag af 30 kronor för hvarje
lärarinna vid högre skola för kvinnlig ungdom eller samskola, som
icke är delägare i pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom, med villkor att af eller för henne i
pensionsföreningen under nästföregående år insatts minst 60 kronor
samt att berörda bidrag tillgodoföres vederbörande lärarinna.

Under år 1904 har Kungl. Maj: t uppå gjorda ansökningar beviljat:

dels pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom för 391 lärarinnor

å 30 kronor för hvarje...................................................... kronor 11,730

dels Svenska lärarinnornas pensionsförening för 307

lärarinnor å 30 kronor för hvarje .............................. ,, 9,210

eller tillsammans kronor 20,940.

Om också genom den under sistlidet år beslutade skolreformen
flera samskolor inrättats, äro de enskilda högre läroverken för kvinnlig
ungdom fortfarande i lika hög grad som tillförene behöfliga, enär genom
desamma lärjungarne kunna bibringas den undervisning, som fordras
för att kvinnan må kunna fylla sin uppgift inom samhället och familjen.
Att Riksdagen anser dessa skolor för undervisningen äga stor betydelse,
därom vittnar ock det ingalunda obetydliga anslag, som till understöd
för desamma finnes uppfördt å åttonde hufvudtiteln. De pensionsbelopp,
som enligt hvad ofvan är nämndt kunna tillkomma lärarinnorna vid
ifrågavarande undervisningsanstalter, äro uppenbarligen allt för låga,
hvilket än tydligare framgår däraf, att, ehuru kompetensvillkoren för
dessa lärarinnor äro högre än de för folkskollärarinnor fastställda, dessa

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Utskottets

yttrande.

Ang kostnaden

för
förvaltningen
af smaskolelärares
m. Jl.
alderdomsunderstödsanstalt.

[3.]

senare kunna komma i åtnjutande af en pension till belopp af 750
kronor utan att därför behöfva betala någon årsafgift. För pensionering
af lärare eller lärarinna vid folkskola erlägger nämligen vederbörande
skolområde eller skoldistrikt 5 procent å delaktighetsbeloppet, livilket
utgör 1,000 kronor. Hvad som därutöfver erfordras bestrides af statsmedel,
för hvilket ändamål är å riksstaten uppfördt ett anslag af 622,873
kronor, eller omkring 89 kronor för hvarje lärare eller lärarinna. Att
af de högre skolorna för kvinnlig ungdom fordra en förhöjning i de
pensionsafgifter, som de erlägga för lärarinnorna, kan med kännedom
om de knappa tillgångar, hvaröfver skolorna förfoga, icke med skäl
ifrågasättas. Ej heller bör af lärarinnorna vid dessa skolor fordras förhöjda
årsafgifter. Om staten för ändamålet bidrager med ett belopp
motsvarande det som af och för lärarinna erlägges eller dubbelt mot
hvad nu utbetalas, torde pensionerna kunna ökas till något öfver
500 kronor.»

Då de utaf statsmedel nu utgående bidragen till pensionering af
lärarinnor vid högre flick- och samskolor till beloppen bestämts så
nyligen som år 1902 beträffande pensionsinrättningen för lärarinnor
vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom samt år 1903 i fråga
om Svenska lärarinnornas pensionsförening, har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka eu höjning med 100 procent af dessa bidrag redan
till nästkommande år.

Utskottet får alltså hemställa,

att herr Andersons förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.

6:o) Kungl. Magt har i statsverkspropositionen under tionde hufvudtiteln
i punkt 3 föreslagit,

att Riksdagen, i afseende å kostnaderna för småskolelärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1906,
måtte medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blifva erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under samma år erforderliga medel må af Kungl. Maj:t, i den
man influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas af tillgängliga statsmedel
såsom förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter i den
mån de under året ingå, eller, därest dessa afgifter skulle för året befinnas
härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

13

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904
innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Till statsrådsprotokollet den 21 december 1900 erinrade dåvarande
departementschefen, att direktionen öfver folkskolelärarnes
pensionsinrättning den 11 oktober 1898 anmodats att, därest direktionen
funne sig vara i tillfälle med någon större säkerhet öfverskåda den
blifvande omfattningen af småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och beräkna kostnaderna för förvaltningen däraf, till ecklesiastikdepartementet
inkomma med uppgift, huru stort belopp kunde för bestridande
af anstaltens förvaltningsbestyr anses årligen erforderligt,
samt med förslag å sättet för detta belopps användande och arbetets
anordning inom anstalten, äfvensom att direktionen i anledning däraf
i skrifvelse den 1 november 1898 förklarat, att direktionen på grund
af åbeimpade skäl funne det mindre lämpligt, att frågan om ålderdomsunderstödsanstaltens
ordnande å fast stat vid dåvarande tidpunkt bringades
till afgörande.

Enär de af direktionen till stöd för sin åsikt anförda förhållanden
fortfarande förefinnas, synes det mig vara eu fördel, att den provisoriska
anordningen af småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalts förvaltning
ännu någon tid fortfar, helst som fråga föreligger om att åt
direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning jämväl skulle anförtros
vården af en ifrågasatt pensionsanstalt för de vid döfstumskolorna
anställda lärare och lärarinnor, hvilken fråga nu är i det skick, att den
efter förnyade kostnadsberäkningar torde kunna föredragas inför Eders
Kungl. Maj:t i början af år 1905.» I

I sammanhang med denna punkt har utskottet förehaft till behandling
en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 113), däruti
herrar Emil Hammarlund och Fridtjuv Berg hemställt,

att Riksdagen ville besluta sådan förhöjning af de understödsbelopp,
hvilka efter utgången af år 1905 beviljas från småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,

att beloppet af helt understöd utgör 250 kronor för år;
att det årliga understödsbelopp, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880, uppnått
en lefnadsålder af minst 55 år samt tjänstgjort minst 20 år och för
hvilken summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 80, utgör 165 kr.;

att om lärare eller lärarinna af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör
anses på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller
hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning icke vidare vara fullt

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

lämplig att sköta sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, lärare,
som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade att, då lian
eller hon om understöd gör ansökning, efter afgång från tjänsten bekomma
afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45 år ....................

................115

kronor

11

11

46 „ .................

................... 125

11

11

11

47 „ ....................

.................... 135

11

11

11

48 „ ......................

................... 145

11

11

11

49 „ ......................

.................... 155

11

lärare

eller lärarinna,

som

fyllt 50 år ......................

.................... 165

kronor

11

11

51 ., ......................

.................... 180

11

11

11

52 „ ....................

................... 195

11

11

11

53 „ ......................

................... 215

11

11

11

54 „ .....................

.................... 230

11

att det afkortade årliga understöd, hvilket tillkommer lärare eller
lärarinna, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 samt,
efter uppnådd lefnadsålder af minst 55 år och tjänstgöringstid af minst
20 år, af förut nämnda skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta
sin tjänst, utgör, om summan af lefnads- och tjänstår uppgår till

75

år ...................

................... 115

kronor

76

11 ..................

................. 125

11

77

11 ..........— 1......

.................. 135

11

78

11 .........

.................. 145

11

79

11 ...................

.................. 155

11

samt att det årliga understöd, till hvilket den lärare eller lärarinna
är berättigad, som ej upphunnit det för erhållande af helt eller afkortadt
understöd bestämda antalet lefnads- och tjänstår, men, sedan han eller
hon tjänstgjort minst 15 år, genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att vidare sköta sin tjänst, utgör 115 kronor.

Till stöd för omförmälda framställning hafva motionärerna anfört
följande:

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

15

»Sedan 1893 års början åtnjuter småskollärarekåren — häri inbegripna
icke blott lärare och lärarinnor vid den egentliga småskolan,
utan äfven lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor äfvensom biträdande
och öfriga icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolan

— rätt till ålderdomsunderstöd.

Genom Kung! Maj:ts reglemente den 22 juni 1892 för småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt fastställdes helt understöd till
150 kronor för år, oberoende af de löner, som vederbörande åtnjutit
under sin tjänstgöring. Om man granskar de utredningar, på hvilka
inrättandet af sm åskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt grundat
sig, skall man emellertid finna, att det nämnda beloppet, 150 kronor,
blef valdt med särskild hänsyn därtill, att det var hälften af den då
antagna medellönen eller sannolika lönen — bostadsförmånen oberäknad

— för ifrågavarande lärare. Vi hänvisa i detta afseende till 1891 års
kommittébetänkande angående ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor
vid småskolan in. fl., sid. 33, samt G. Eneströms utredning om
ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl., sid. 31.

Vid tiden för ålderdomsunderstödsanstaltens tillkomst var ingen
laglig minimilön för småskollärare m. fl. fastställd, men såsom villkor
för statsbidrags erhållande gällde, att lönen skulle vara minst 200 kronor;
det högsta lönebelopp, efter hvilket statsbidrag utgick, var 300 kronor.
Med ledning af från skolrådens ordförande infordrade statistiska uppgifter
kom G. Eneström till det resultat, att medellönen för samtliga
lärare och lärarinnor kunde beräknas till 300 kronor utom bostad.

På grund af beslut af 1897 års Riksdag fastställdes lönen för
examinerade småskollärare in. fl. från och med 1898 till minst 300
kronor med rätt till förhöjning efter tio tjänstår till minst 350 kronor
förutom bostad och vedbrand. På i betraktande tages, att i många
skoldistrikt lönen för småskollärarepersonalen utgår med högre lönebelopp
än det lagstadgade minimum, kunde efter 1898 års ingång medellönen
för lärare eller lärarinna, som afgick med ålderdomsunderstöd, beräknas
öfverstiga 350 kronor och närma sig 400 kronor.

På den grund för bestämmande af understödets storlek, som vid
ålderdomsunderstödanstaltens inrättande tillämpades, sålunda blifvit
rubbad, väckte herr J. H. G. Fredholm samt undertecknad Hammarlund
vid 1898 års riksdag motion om förhöjning af ålderdom sunderstödens
storlek. Riksdagen beslöt i anledning häraf aflåtandet af eu skrifvelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning i ärendet.

Sedan dylik utredning försiggått, inkom Kungl. Maj:t till 1900
års Riksdag med proposition om sådan förhöjning af understödsbeloppen,

16

Statsutskottets Utlåtande X:o 11.

som af 1898 års motionärer blifvit ifrågasatt, och Riksdagen godkände
denna proposition.

Efter 1901 års början utgår på grund häraf helt understöd med
200 kronor och de afkortade understöden i proportion härefter.

I de år 1900 gällande lönebestämmelserna för småskollärarepersonalen
hafva sedan dess tvenne förändringar ägt rum på grund af Riksdagens
beslut. Från och med 1901 tillerkändes examinerade småskollärare
in. fl. ett andra ålderstillägg, så att lönen efter femton tjänstår
skulle utgöra minst 400 kronor. Och från 1905 års början gäller, att
för examinerade småskollärare m. fl. lönen skall vara minst 350 kronor
med förhöjning efter tio tjänstår till minst 400 kronor och efter femton
tjänstår till minst 450 kronor.

Lönen för de lärare och lärarinnor, hvilka afgå med ålderdomsunderstöd,
har sålunda efter år 1900, då understödet fastställdes till sitt
nuvarande belopp, blifvit höjd med i regeln 100 kronor. För att den
ursprungliga proportionen mellan lön och understöd fortfarande skall
bibehållas, bör alltså helt understöd höjas med 50 kronor, d. v. s. från
200 till 250 kronor, och de afkortade understöden i proportion därefter.

Yi tillåta oss erinra därom, att, då fråga förelåg om understödets höjande
från 150 till 200 kronor, direktionen för folkskollärarnes pensionsinrättning
särskilt framhöll i sitt till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande,
att om vid anstaltens inrättande man af vissa orsaker funnit
sig böra bestämma helt understöd till endast hälften af den då beräknade
medellönen eller den sannolika lönen, hvilket otvifvelaktigt måste
anses såsom en för understödstagarna icke särdeles gynnsam beräkningsgrund,
billigheten syntes fordra, att åtminstone denna proportion mellan
lön och understöd, då en reglering af understödsbeloppen ifrågasattes,
fortfarande, såvidt möjligt vore, vidmakthölles.

En förhöjning i understödet påkallas emellertid icke blott för att
bibehålla den ursprungliga proportionen mellan lön och understöd, utan
ock med hänsyn till de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna. Ingen
torde väl vilja förneka, att till och med det högsta understödet, som
för närvarande kan utdelas af anstalten, eller 200 kronor om året,
måste anses otillräckligt för lärare och lärarinnor, hvilka å ena sidan
slitit ut sina krafter på en för fosterlandet så viktig verksamhet som
barnaundervisningen och å andra sidan härför uppburit en lön, hvilken

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

17

icke medgifvit dem att göra besparingar för ålderdomen, om man icke
till sådana besparingar vill räkna den årsafgift, som det åligger dem
att erlägga till anstalten.

Härtill kommer en annan betydelsefull omständighet, nämligen
den, att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, det största antalet
understödstagare icke erhåller helt understöd. Sålunda erhöllo:

Grenom beslut
år

Helt understöd om
150 kr.

Afkortadt understöd om

70 till 140 kr.

1893

10

43

1894

12

46

1895

15

34

1896

15

33

1897

15

39

1898

16

32

1999

12

34

1900

9

25

Helt understöd om
200 kr.

Afkortadt understöd om

70 till 185 kr.

1901

26

43

1902

27

43

1903

38

32

Under de 11 år, för hvilka uppgifter föreligga, hafva alltså endast
195 erhållit helt understöd, under det 404 fått nöja sig med afkortadt
understöd. Medelbeloppet af de understöd, som uppburos från anstalten
under år 1903, torde hafva uppgått endast till omkring 134 kronor.
Vid årets början funnos nämligen 454 och vid dess slut 512 understödstagare,
medeltal alltså 483, och då under året utbetalts 64,545
kronor i understöd, gör detta i medeltal 134 kronor på enhvar.

Om man på grand af hvad sålunda blifvit anfördt måste dela den
uppfattningen, att en förhöjning af ålderdomsunderstödet för småskollärare
och småskollärarinnor är af behofvet påkallad och lämpligen nu
bör vidtagas samt att för bibehållande af den ursprungliga proportionen
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Håft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

helt understöd bör sättas till 250 kronor, så blir nästa fråga, med hvilka,
belopp de afkortade understöden böra utgå.

Den inverkan, som en förhöjning af helt understöd bör utöfva på
de afkortade understöd, hvilka utgå enligt gällande reglemente, § 7,
öfvergångsstadgandet, § 8 och § 9, kan utan svårighet bestämmas, om
man härvid tillämpar — på samma sätt, som skedde vid ändringen år
1900 — de grunder, hvilka ursprungligen blifvit följda i fråga om dessa
understöd.

Paragraf 8 i gällande reglemente har enligt kungl. kungörelsen
den 15 juni 1900 följande lydelse:

Anses af vederbörande skolråd eller folkskoleinspektör lärare eller lärarinna
på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad
anledning icke vidare vara fullt lämplig att sköta sin tjänst, vare, efter
uppnådda 25 tjänstår, lärare, som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, berättigade
att, då han eller hon om understöd gör ansökning, efter afgång från
tjänsten bekomma afkortadt årligt understöd till följande belopp:

a) lärarinna,

som

fyllt 45

år..........................

................. 90 kronor,

»

»

46

» ...........................

.................. 100

»

»

»

47

» ..........................

.................. 105

»

»

»

48

» ..................V..... ...

.................. 115

»

»

»

49

» ...........................

.................. 120

»

lärare eller lärarinna,

som

fyllt

50

år ...........................

.................. 130-kronor.

»

»

51

» ...........................

................. 145

»

»

»

52

» ...........................

»

»

»

53

» ...........................

.................. 170

»

»

»

54

» ...........................

.................... 185

»

Lärare, som blifvit i tjänst anställd före den 1 januari 1880 och uppnått eu
lefnadsålder af minst 55 år, vare, om han tjänstgjort minst 20 år och af förutnämnda
skäl icke vidare anses fullt lämplig att sköta sin tjänst, likaledes berättigad
att efter afgång från tjänsten erhålla afkortadt årligt understöd sålunda:

om summan af lefnads- och

tjänstår uppgår till

75 år........

76 »

77 »

78 »

79 »

till belopp af

... 90 kronor,

100 »

... 105 »

... 115 »

... 120 »

De i denna paragrafs hufvudstadgande ursprungligen faställda beloppen
äro — såsom af ofvannämnda kommittébetänkande, sid. 32—35r
framgår — erhållna på sådant sätt, att man tagit resp. 45, 49, 53, 57,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

19

61, 66, 72, 78, 85 och 92 procent af 150 kronor (— helt understöd)
och afrunda! beloppen. De i öfvergång'',sstadgandet bestämda beloppen
äro åter genom Riksdagens beslut satta lika med de fem första i hufvudstadgandet.
Om man förfar på samma sätt, utgående från ett helt
understöd af 250 kronor, erhåller man:

a)

45 % af 250

kronor =

112: 50

kronor,

afrundadt

till

115

kronor

49 %

))

))

» —

122: 50

»

,»

»

125

53 %

»

»

)• =

132: 50

»

»

»

135

»

57 %

»

»

)> =

142: 50

»

)«

»

145

»

61 %

»

D

)> —

152: 50

T

»

» 1

155

)>

66 %

»

»

;» —

165

))

)>

165

)>

72 %

»

■ )) -

• » - =-

180

))

»

»

180

78 %

)>

»

» =

195

))

y>

»

195

)■>

85 %

»

» =

212: 50

»

»

»

215

y>

92 %

):>

»

» =

230

, 1

)>

>■

»

230

>:»

Och de i öfvergångsstadgandet nämnda beloppen böra sättas lika
med de fem under a) angifna eller resp. 115, 125, 135, 145 och
155 kronor.

Det i § 7, öfvergångsstadgandet medgifna understödet, som för
närvarande är 130 kronor eller lika med det först anförda i § 8, b),
bör i öfverensstämmelse härmed nu bestämmas till 165 kronor, och det
i § 9 medgifna (vid obotlig sjukdom), som nu utgår med 90 kronor
eller lika med det första i § 8, a), bör nu sättas till 115 kronor.
Några andra understödsgrader förekomma icke i nu gällande reglemente.

På detta sätt skulle understödsbeloppen inom samtliga understödsgrader
ökas med omkring en fjärdedel. Medelunderstödet, som år 1903
var ungefär 134 kronor, skulle efter detta blifva omkring 168 kronor
årligen, motsvarande 46 öre om dagen.

Mot detta kan naturligtvis invändas, att det föreslagna beloppet
är för lågt tilltaget. Helst borde ju understödet utgå i högre proportion
till lönen, än hvad hittills varit fallet. Vi hafva emellertid icke velat
nu ifrågasätta ändring i de af Kungl. Maj:t och Riksdag eu gång fastställda
grunderna, utan blott föreslagit sådana ändringar, att dessa grunder
äfven i verkligheten vinna tillämpning och icke ytterligare afprutas.

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Beträffande slutligen den tillökning i kostnad, som skulle blifva en
följd af nu föreslagna förhöjning af understöden, så är klart, att denna,
hvad blifvande understödstagare angår, skulle blifva i proportion till
understödens förhöjning och således belöpa sig till 25 procent. För att
bedöma, om detta bör verka afskräckande för förslaget, får man erinra
sig, att kostnaden för ålderdomsunderstödsanstalten, såvidt hittills kunnat
visa sig, blifvit mycket mindre, än som från början var beräknadt. Förhållandet
mellan beräknad kostnad och verklig kostnad ställer sig under
anstaltens elfva första år sålunda:

Verksamhetsår

Beräknad understöds-kostnad

Utbetaldtunderstödsbelopp
(öretalen oräknade)

|

l:a

24,000

kronor

3,999

kronor

2:a

29,000

11

10,448

11

3:e

34,000

11

15,119

11

4:e

38,000

11

20,372

11

5:e

46,000

11

25,575

11

6:e

53,000

11

30,955

11

7:e

60,000

11

35,570

11

8:e

69,000

11

38,503

11

9:e

78,000

11

44,070

11

10:e

89,000

11

54,108

11

ll:e

98,000

it

64,545

11

Samtidigt hafva skoldistriktens och lärarnes afgifter inbringat betydligt
mera, än man väntat sig, äfven med inbegrepp af dessa senare
eller lärarnes afgifter, hvilka, af Kungl. Maj:t ej ifrågasatta, beslutades
af Riksdagen. Kommittén beräknade skoldistriktens afgifter till 44,000
kronor årligen, men redan år 1899 uppgingo de till dubbla beloppet
och hafva sedan dess ytterligare stigit, så att de år 1902 belöpte sig
till 93,720 kronor.

Följden häraf har blifvit, att, långt ifrån att statsbidrag behöft
anlitas för bestridande af anstaltens utgifter — något som alltid varit
af Riksdagen ifrågasatt, — i stället anstalten till godo i statskontoret
uppsamlats eu fond, som uppgick (öretalen oräknade) vid slutet af år

1884 till ..................................................... 118,846 kronor

1897 „ ..................................................... 287,674 „

1900 „ ...................................................... 426,565 „

1903 „ ...................................................... 516,340 „

21

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Kommittén beräknade (sid. 45), att fyllnadsbidrag från statsverket
skulle blifva erforderligt efter omkring 7 år från det anstalten började
sin verksamhet. Trots den år 1901 inträdda förhöjningen i understödsbeloppen,
öfverstiga skoldistriktens årliga afgifter allt fortfarande ganska
väsentligt beloppen af de utbetalda understöden. Det torde komma att
dröja ännu många år, innan statsmedel för ändamålet behöfva tagas i
anspråk, och detta ehuru ingen ränta beräknas på de i statskontoret
uppsamlade medlen. Innan någon utgift från statens sida kan komma i
fråga för detta ändamål, måste först och främst de årliga understödsbeloppen
stiga upp till belopp, som motsvara skoldistriktens ärliga afgifter,
och sedan under åtskilliga år öfverskrida sistnämnda afgifter med
sådana belopp, att de i statskontoret samlade öfverskotten varda förbrukade.
Ännu torde detta dröja flera år, äfven om den af oss ifrågasatta
förhöjningen blir genomförd. Det är nämligen att märka, att denna
förhöjning ej kan komma förutvarande understödstagare till godo, ty
Riksdagen håller ju strängt på den principen, att en förbättring i pensionsvillkoren
för en kår icke har retroaktiv verkan.

Ett bifall till vårt förslag kommer alltså icke för närvarande eller
under de närmast kommande åren att medföra någon statsutgift.))

Mot Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som öfverensstämmer
med hvad Riksdagen under en följd af år beslutit, har utskottet icke
haft något att erinra.

Beträffande herrar Hammarlunds och Bergs motion har väl utskottet
funnit en höjning af ålderdom sunderstöden för småskolelärare
och småskolelärarinnor kunna vara af behofvet påkallad, men, då
utskottet anser nödigt, att frågan om dylik höjning underkastas en
allsidig utredning af vederbörande myndigheter, finner utskottet förevarande
motion allenast böra föranleda Riksdagen att hos Kungl. Maj:t
anhålla om en dylik utredning samt om framläggande af det förslag i
ämnet, hvartill utredningen kan gifva anledning.

I fråga om denna utredning synes det böra tagas under öfvervägande,
huruvida icke en ytterligare höjning af understödsbeloppen
kräfver en höjning af de från skoldistrikten såsom bidrag till bestridande
af pensionsanstaltens utgifter utgående afgifterna samt i sammanhang
därmed, huruvida icke folkskolans lärare och lärarinnor böra, i likhet
med hvad som gäller för lärarne vid de allmänna läroverken samt
under denna riksdag af Kungl. Maj:t föreslagits beträffande de vid
döfstumskolorna anställda lärare och lärarinnor, själfva bidraga till sin
pensionering.

Utskottet får alltså hemställa,

Utskottets

yttrande.

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

beredande af
pension åt
döfstumlär arpersonalen

samt dess
änkor och
barn.

a) att Kung]. Maj:ts förevarande framställningmå
af Riksdagen bifallas; samt

b) att, med föranledande af herrar Hammarlunds
och Bergs ifrågavavarande motion. Riksdagen må i
skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla,’ det Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning, huruvida och i hvad
mån de från småskolelärarnes m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
utgående understödsbeloppen må böra
höjas, samt till Riksdagen inkomma med den framställning
i ämnet, hvartill en sådan utredning må
finnas gifva anledning.

7:o) Uti en den 18 februari innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 94) har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma
dag, föreslagit Riksdagen att godkänna följande grunder för inrättande
af en pensionsanstalt för döfstumlärare:

I) i afseende å anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas pensionsanstalt
och träder i verksamhet med år 1906, afser bex-edande af pension åt
ordinarie föreståndare, lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som
ienlighet med lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 äro
eller varda af skoldistrikten inrättade, dock icke åt särskilda lärare eller
lärarinnor i öfningsämnen eller slöjd;

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt, som afses
uti nådiga kungörelsen den 5 juni 1896 angående anslag af allmänna
medel till döfstumskoldistrikt, som till enskild undervisningsanstalt
öfverlämnat sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens ordinarie
lärarpersonal må beredas delaktighet i pensionsanstalten, äger
nämnda styrelse därom gorå ansökan hos Kungl. Maj:t; bifalies ansökningen,
skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla hvad i
reglemente för pensionsanstalten stadgas angående skoldistrikt och
distriktsskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende lika med lärare;

II) i afseende å kost nåder nas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga kostnader bestridas
g-enom afgifter af dels vederbörande skoldistrikt, dels ock vederbörande
tjänstinnehafvare samt genom fyllnadsbidrag af staten;

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

23

III) i afseende å delaktig h et sb el opp och pensionsafgifter:

skoldistrikt må« för hvarje vid distriktets skolor inrättad sådan
ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna delaktighet i pensionsanstalten,
därest det belopp, hvartill aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten,
värdet af bostad och bränsle eller ersättning därför häri icke inberäknadt,
nppgår, utgör minst 3,200 kronor för föreståndartjänst, 1,600 kronor
för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst; delaktighet kan
icke vinnas för lägre belopp än nu är sagdt, hvaremot distriktet, därest
aflöningen i högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp,
äger att för pensions höjande vinna delaktighet i pensionsanstalten för
detta högre lönebelopp, dock icke för högre belopp än 4,000 kronor
för föreståndartjänst, 2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor
för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten för viss tjänst erhållits,
må det för tjänsten fastställda delaktighetsbeloppet sedermera
icke kunna nedsättas, utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af
lärare, besättes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas innehafvare, då
pensionsanstalten träder i verksamhet, vägra att ingå i densamma, äger
skoldistriktet ej vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta
med nya innehafvare;

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens utgifter erlägges
en årlig afgift för hvarje i anstalten delaktig tjänst; denna afgift, för
hvars betalande vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår, vare sig
befattningen under året är besatt eller ledig, med 7 Va procent af delaktighetsbeloppet,
däraf tjänstinnehafvaren skall erlägga 2 V2 procent af
delaktighetsbeloppet, hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga genom
afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistrikt jämväl den afgift, som
det eljest ålegat tjänstinnehafvaren att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst med rätt till pension
inom tio år från det pensionsanstalten trädt i verksamhet, skall såväl
skoldistriktet som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga en
extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för tio år å enhvar af
dem belöpande afgifter för den tjänst, den pensionerade vid afgången
innehade, och de afgifter, som af dem i och för samma tjänst i verkligheten
utgjorts; denna extra afgift uttages, intill dess densamma blifvit
pensionsanstalten till fullo godtgjord, sålunda att af skoldistriktet årligen
erlägges ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest ålegat skoldistriktet
att för tjänsten betala, samt af den pensionerade därigenom
att å den del af pensionen, som under hvarje år till betalning först

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förfaller, afdrages ett belopp, motsvarande den afgift, som tjänstinnehafvaren
senast haft att till pensionsanstalten årligen utgöra; dessa extra
afgifter skola, därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar sin
pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder detta inträffat;

IV) i afseende å rätt till pension och pensionens belopp;

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer, under de villkor
i öfrigt som blifvande reglemente bestämmer, hvar och en föreståndare,
lärare och lärarinna, som antingen vid den tid, då pensionsanstalten
träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd i sådan befattning,
som i I) afses;

pensionen är hel eller af kortad;

hel pension utgår med 75 procent af delaktighetsbeloppet;
för rätt till hel pension vid afgång från tjänst fordras att hafva
uppnått 60 års ålder samt räkna 30 tjänstår, hvaraf för erhållande af
pension såsom föreståndare minst 10 tjänstår såsom sådan;

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet
tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas
omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid
döfstumundervisning i sådan befattning, att de för densamma få, enligt
blifvande reglemente för anstalten, räkna tjänstår, utgår hel pension
jämväl i det fall, att de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst
20 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt
summan af lefnads- och tjänstår uppgår till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare, lärare eller lärarinna
på grund af försvagad hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan
liknande, oförvållad anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta sin
tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8
såsom sådan, föreståndare eller lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna,
som fyllt 50, berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad
pension till följande belopp för år, nämligen:

för föreståndare
eller lärare, som
fyllt:

för lärarinna, som
fyllt:

med procent af
liel pension:

55 år

50 år

66

56 „

51 „

72

57 „

52 „

78

58 „

53 „

85

59 „

54 „

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

25

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet
tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas
omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid
dofstnmundervisning i sådan befattning, att de för densamma få enligt
blifvande reglemente för anstalten räkna tjänstår, skall i förevarande
händelse utgå afkortad pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår,
hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan, samt uppnått en
lefnadsålder föreståndare och lärare af minst 60 år samt lärarinna af
minst 55 år, hvilken pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

för föreståndare och
lärare, hvars sam-manlagda lefnads-och tj&nstår utgöra:

för lärarinna, hvars
sammanlagda lef-nads- och tjänstår
utgöra:

med procent af
hel pension:

80 år

75 år

66

81 „

76 „

72

82 „

77 „

78

83 „

78 „

So

84 „

79 „

92

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått det för erhållande
af hel eller sådan afkortad pension, som nyss omförmälts, bestämda
antal lefnads- och tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit
urståndsatt att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest han eller hon
räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 5 tjänst år
såsom sådan, från pensionsanstalten erhålla årlig sjukpension till belopp
af 45 procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke innehar det för
erhållande af föreståndarepension bestämda antal tjänstår, men för öfrigt
är pensionsberättigad, skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension, beräknas icke blott
för ordinarie tjänstgöring i sådan befattning, som i I) afses, utan äfven
för den tid utöfver fem år, under hvilken den pensionssökande varit,
efter att hafva blifvit i döfstumlärareexamen godkänd, anställd vid
döfstumskola af ifrågavarande slag såsom extra lärare eller lärarinna;

af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna, skola för erhållande
af hel pension eller afkortad pension på grund af half invaliditet
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afd. 11 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

minst 20 och för erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie
tjänstår;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås gälla de uti
lagen om döfstumundervisningen den 31 maj 1889 gifna stadganden;

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande i verksamhet
tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen, hvilka varit före skolornas
omorganisation i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid
döfstumskola, lydande under landsting, eller vid annan med statsmedel
understödd döfstumskola eller vid af staten inrättad undervisningsanstalt
för döfstumma, må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie tjänstår,
så snart det ej är uppenbart, att deras anställning vid sådan skola
äfven efter dåvarande förhållanden, varit att anse, som extra ordinarie;

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna sedermera vid
omorganisationen till en början erhållit extra ordinarie befattning vid
distriktskola och först senare, men före pensionsanstaltens trädande i
verksamhet vid sådan skola erhållit ordinarie anställning, må tjänstår
räknas jämväl för den extra ordinarie tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas, må afdrag ej ske
för den tid, under hvilken tjänstledighet åtnjutits, dock bör den verkliga
tjänstgöringen hafva uppgått till mera än fyra femtedelar af den
för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden, och afdrag
icke heller ske för den tid, hvarunder tjänstledighet med behörig
tillåtelse begagnats till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket
eller för att till följd af särskild! förordnande eller val bestrida allmänt
uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från utöfvandet af sin
tjänst skild, får ej såsom tjänstetid beräkna den tid, under hvilken han
eller hon icke ägt att utöfva tjänsten; V)

V) i afseende å pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen öfver folkskolelärarnas
pensionsinrättning enligt de närmare föreskrifter, som
meddelas af Konungen;

distriktens och lärarpersonalens afgifter skola, i den män de ej
åtgå till årets utgifter, samlas till en fond, hvilken göres räntebärande
mot fullgod säkerhet;

pensionsanstaltens alla utgifter bestridas i första rummet af af -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

27

gifterna samt denna fonds afkastning och kapital, så att, först sedan
fonden till fullo åtgått, staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag.

I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t — med tillkännagifvande
dels att Kungl. Maj:t, därest dessa grunder af Riksdagen godkändes,
ämnade för den nya anstalten utfärda reglemente i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af den i statsrådsprotokollet omförmälda kommitté,
därtill uppgjorda förslag, med de ändringar däri, som al tillämpningen
af de nu föreslagna grunderna kunde föranledas, dels att Kungl. Maj:t,
efter det närmare erfarenhet vunnits angående omfånget af de göromål,
som tillhörde anstalten, samt dessa göromåls lämpliga fördelning, komme
att till Riksdagen afgifva förslag till stat för anstalten, dels ock att
Kungl. Magt, i den mån särskild! bidrag från statsverket till anstaltens
uppehållande blefve erforderligt, komme att till Riksdagen aflåta proposition
om uppförande i riksstat en af härtill erforderligt anslag
föreslagit Riksdagen att i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning
och verksamhet under år 1906 medgifva:

att Kungl. Maj:t må för sistnämnda år bestämma de belopp, som
för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter
i öfrigt under nämnda år erforderliga medel må af Kungl. Magt, i den
mån influtna afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel
såsom förskott att antingen ersättas af berörda afgifter, i den
mån de under året till anstalten ingå, eller, därest sagda afgifter skulle
för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen.

Härjämte har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att i afseende å
pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor och barn

dels medgifva delaktighet i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa
för ifrågavarande lärarpersonal sålunda, att en hvar manlig föreståndare
eller lärare vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed följde delaktighet
i döfstumlärarnas pensionsanstalt, skulle vara skyldig till delaktighet
jämväl i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet att vara
delägare i kassan skulle tillkomma dels en hvar tjänstinnehafvare, som
vid den tid, då döfstumlärarnas pensionsanstalt trädde i verksamhet,
innehade tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt kunde vinna delaktighet
i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig föreståndare och
lärarinna, som äfven efter nämnda tidpunkt tillträdde tjänst, som vore

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uts/cottets

yttrande.

delaktig i pensionsanstalten, under villkor att anmälan om delaktighet
skedde inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämdes, äfvensom att för denna
nya grupp af delägare i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa pensionsavgifter
och pensionsbelopp skulle utgå i förhållande till de belopp, efter
hvilka vederbörande skoldistrikt för deras tjänster vunnit delaktighet i
döfstumlärarnas pensionsanstalt, samt i öfrigt reglementet för nämnda
änke- och pupillkassa i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet i folkskolelärarnas
änke- och pupillkassa, öka det såsom bidrag till berörda kassa
a riksstatens tionde hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med
3,355 kronor, däraf 600 kronor till bestridande af kostnaden för ökade
förvaltningsbestyr, eller till 66,855 kronor.

Förutom of vanberörda utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 18 februari 1905 har vid proposition fogats ett af
förenämnda kommitté den 23 mars 1899 afgifvet betänkande angående
döistmnlärarpersonalens pensionering in. m., och tillåter sig utskottet
hänvisa till hvad dessa handlingar innehålla beträffande Kungl. Maj:ts
förevarande framställningar.

Mot de af Kungl. Maj:t efter föregående särskild utredning nu
föreslagna grunder för inrättande af en pensionsanstalt för döfstumlärare
har utskottet icke haft något att erinra. Då enligt det föreliggande
förslaget de årliga pensionsbeloppen, beräknade efter 75
procent af delaktighetsbeloppen, komma att utgå med så pass betydande
summor, som 2,400—3,000 kronor för föreståndare, 1,200—1,500
kronor för lärare och 900—1,200 kronor för lärarinna, synes det utskottet
välbetänkt att, på sätt af departementschefen framhållits såsom önskvärdt,
skoldistrikten medgifvas rätt att, därest distriktsstyrelse så för godt
finner, för tjänst erhålla delaktighet i anstalten för lägre belopp än som
motsvarar den kontanta aflöningen i högsta lönegraden å samma tjänst,
dock ej under delaktighetsminimum.

Äfven hvad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande kostnaderna för
ifrågavarande pensionsanstalts förvaltning och verksamhet under år 1906
äfvensom i afseende å pensioneringen af döfstumlärarpersonalens änkor
och barn synes utskottet böra vinna Riksdagens bifall.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 29

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

A) att Riksdagen må godkänna följande grunder
för inrättande af eu

I) i afseende å anstaltens ändamål:

pensionsanstalten, som benämnes döfstumlärarnas
pensionsanstalt och träder i verksamhet med år 1906,
afser beredande af pension åt ordinarie föreståndare,
lärare och lärarinnor vid de döfstumskolor, som i enlighet
med lagen om döfstumundervisningen den 31
maj 1889 äro eller varda af skoldistrikten inrättade,
dock icke åt särskilda lärare eller lärarinnor i öfningsämnen
eller slöjd;

önskar styrelse för sådan enskild undervisningsanstalt,
som afses uti nådiga kungörelsen den 5 juni
1896 angående anslag af allmänna medel till döfstumskoldistrikt,
som till enskild undervisningsanstalt öfverlämnat
sinnesslött döfstumt barn, att undervisningsanstaltens
ordinarie lärarpersonal må beredas delaktighet
i pensionsanstalten, äger nämnda styrelse därom
göra ansökan hos Kungl. Maj:t; bifalles ansökningen,
skall om undervisningsanstalten och dess styrelse gälla
hvad i reglemente för pensionsanstalten stadgas angående
skoldistrikt och distriktskolstyrelse;

kvinnlig föreståndare betraktas i pensionsafseende
lika med lärare;

II) i afseende å kostnadernas bestridande:

de för pensionsanstaltens ändamål erforderliga
kostnader bestridas genom afgifter af dels vederbörande
skoldistrikt dels ock vederbörande tjänstinnehafvare
samt genom fyllnadsbidrag af staten; III)

III) i afseende å delaldighetsbelopp och pensions afgifter: skoldistrikt

må för hvarje vid distriktets skolor
inrättad sådan ordinarie tjänst, som i I) afses, vinna

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

delaktighet i pensionsanstalten, därest det belopp,
hvartill aflöningen i högsta lönegrad för, tjänsten,
värdet af bostad och vedbrand och bränsle eller ersättning
därför häri icke inberäknadt, uppgår, utgör
minst 3,200 kronor för föreståndaretjänst, 1,600 kronor
för lärartjänst och 1,200 kronor för lärarinnetjänst;
delaktighet kan icke vinnas för lägre belopp än nu
är sagdt, hvaremot distriktet, därest aflöningen i
högsta lönegrad för tjänsten öfverstiger nämnda belopp,
äger att för pensions höjande vinna delaktighet
i pensionsanstalten för detta högre lönebelopp, dock
icke för högre belopp än 4,000 kronor för föreståndaretjänst,
2,000 kronor för lärartjänst och 1,600 kronor
för lärarinnetjänst;

sedan rätt till delaktighet i pensionsanstalten
för viss tjänst erhållits, må det för tjänsten fastställda
delaktighetsbeloppet sedermera icke kunna nedsättas,
utom i det fall att tjänst, som förut innehafts af lärare,
besattes med lärarinna; för de tjänster, hvilkas
innehafvare, då pensionsanstalten träder i verksamhet,
vägra att ingå i densamma, äger skoldistriktet ej
vinna delaktighet, förr än dessa tjänster blifvit besatta
med nya innehafvare;

såsom bidrag till bestridande af pensionsanstaltens
utgifter erlägges en årlig afgift för hvarje i anstalten
delaktig tjänst; denna afgift, för hvars betalande
vederbörande skoldistrikt skall ansvara, utgår,
vare sig befattningen under året är besatt eller ledig,
med 7V2 procent af delaktighetsbeloppet, däraf tjänstinnc-hafvaren
skall erlägga 2V2 procent af delaktighetsbeloppet,
hvilken afgift distriktsstyrelsen må uttaga
genom afdrag å tjänstinnehafvarens aflöning;

då tjänst är ledig, vidkännes skoldistriktet jämväl
den afgift, som det eljest ålegat tjänstinnehafvaren
att erlägga;

därest tjänstinnehafvare afgår från sin tjänst
med rätt till pension inom tio år från det pensionsanstalten
trädt i verksamhet, skall såväl skoldistriktet
som den pensionerade till pensionsanstalten erlägga

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

31

en extra afgift, motsvarande skillnaden mellan de för
tio år å en hvar af dem belöpande afgifter för den
tjänst, den pensionerade vid afgången innehade, och
de afgifter som af dem i och för samma tjänst i verkligheten
utgjorts; denna extra afgift uttages, intill
dess densamma blifvit pensionsanstalten till fullo godtgjord,
sålunda att af skoldistriktet årligen erlägges
ett belopp, motsvarande den afgift, som det eljest
ålegat skoldistriktet att för tjänsten betala, samt af
den pensionerade därigenom att å den del af pensionen,
som under hvarje år till betalning först förfaller,
afdrages ett belopp motsvarande den afgift,
som tjänstinnehafvaren senast haft att till pensionsanstalten
årligen utgöra; dessa extra afgifter skola,
därest pensionstagaren under tiden dör eller förlorar
sin pensionsrätt, upphöra med den månad, hvarunder
detta inträffat;

TV) i afseende å rätt till pension och pensionens belopp:

rätt till pension från pensionsanstalten tillkommer,
under de villkor i öfrig! som blifvande reglemente
bestämmer, hvar och en föreståndare, lärare och lärarinna,
som antingen vid den tid, då pensionsanstalten
träder i verksamhet, är eller därefter varder anställd
i sådan befattning, som i I) afses;
pension är hel eller afkortad;
hel pension utgår med 75 procent af delaktig]} etsbeloppet; för

rätt till hel pension vid afgång från tjänst
fordras att hafva uppnått 60 års ålder samt räkna 30
tjänstår, hvaraf för erhållande af pension såsom föreståndare
minst 10 tjänstår såsom sådan;

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens
trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,
Indika varit före skolornas omorganisation
i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid
döfstumundervisning i sådan befattning, att de för

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

densamma få, enligt blifvande reglemente för anstalten,
räkna tjänstår, utgår kel pension jämväl i det fall, att
de uppnått minst 60 lefnadsår och räkna minst 20
tjänstår, hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom
sådan, samt summan af lefnads- och tjänstår uppgår
till minst 85;

anser vederbörande skolstyrelse, att föreståndare,
lärare eller lärarinna på grund af försvagad hälsa,
bristande syn eller hörsel eller annan liknande oförvållad
anledning icke vidare är fullt lämplig att sköta
sin tjänst, äro, efter uppnådda 25 tjänstår, hvaraf för
föreståndare minst 8 såsom sådan, föreståndare eller
lärare, som fyllt 55 år, och lärarinna, som fyllt 50 år,
berättigade att efter afgång från tjänsten erhålla afkortad
pension till följande belopp för år, nämligen:

för föreståndare
eller lärare, som
fyllt:

för lärarinna, som
fyllt:

med procent af
hel pension:

55 år

50 år

66

56 „

Öl „

72

57 „

52 „

78

58 „

o3 ,,

85

59 „

54 „

92

till dem af den vid tiden för pensionsanstaltens
trädande i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,
hvilka varit före skolornas omorganisation
i enlighet med lagen den 31 mai 1889 anställda vid
döfstumundervisning i sådan befattning, att de för
densamma få enligt blifvande reglemente för anstalten
räkna tjänstår, skall i förevarande händelse utgå afkortad
pension, jämväl då de räkna minst 20 tjänstår,
hvaraf för föreståndare minst 8 tjänstår såsom sådan,
samt uppnått en lefnadsålder föreståndare och lärare
af minst 60 år samt lärarinna af minst 55 år, hvilken
pension skall utgå med följande belopp, nämligen:

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

BB

för föreståndare
och. lärare, hvars
sammanlagda lef-nads- och tjänstår
utgöra:

för lärarinna, hvars
sammanlagda lef-nads- och tjänstår
utgöra:

med procent af
hel pension:

80 år

75 år

66

81 „

76 „

72

82 „

77 „

78

83 „

78 „

85

84 „

79 „

92

föreståndare, lärare eller lärarinna, som ej uppnått
det för erhållande af hel eller sådan af kortad
pension, som nyss omförmälts, bestämda antal lefnadsoch
tjänstår, men genom obotlig sjukdom blifvit urståndsatt
att vidare sköta sin tjänst, äger att, därest
han eller hon räknar minst 10 tjänstår, hvaraf för
föreståndare minst 5 tjänstår såsom sådan, från pensionsanstalten
erhålla årlig sjukpension till belopp af 45
procent af beloppet af hel pension;

föreståndare, som vid afgång från tjänsten icke
innehar det för erhållande af föreståndarepension bestämda
antal tjänstår, men för öfrigt är pensionsberättigad,
skall åtnjuta pension såsom lärare;

tjänstår skall, med afseende å rätt till pension,
beräknas icke blott för ordinarie tjänstgöring i sådan
befattning, som i I) afses, utan äfven för den tid utöfver
fem år, under hvilken den pensionssökande varit,
efter att hafva blifvit i döfstumlärareexamen godkänd,
anställd vid döfstumskola af ifrågavarande slag såsom
extra lärare eller lärarinna;

af tjänstår, som pensionssökande äger beräkna,
skola för erhållande af hel pension eller afkortad pension
på grund af half invaliditet minst 20 och för
erhållande af sjukpension minst 5 vara ordinarie
tjänstår;

för bestämmande af hvad med fullt tjänstår förstås
gälla de uti lagen om döfstumundervisningen den
31 maj 1889 gifna stadgande!;

Bih. till Riksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. It Häft.

5

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

de af den vid tiden för pensionsanstaltens trädande
i verksamhet tjänstgörande ordinarie lärarpersonalen,
hvilka varit före skolornas omorganisation
i enlighet med lagen den 31 maj 1889 anställda vid
döfstnmskola, lydande under landsting, eller vid annan
med statsmedel understödd döfstnmskola eller vid af
staten inrättad undervisningsanstalt för döfstumma,
må jämväl för sådan tjänstgöring räkna ordinarie
tjänstår, så snart det ej är uppenbart, att deras anställning
vid sådan skola äfven efter dåvarande förhållanden
varit att anse som extra ordinarie;

därest sådan föreståndare, lärare eller lärarinna
sedermera vid omorganisationen till en början erhållit
extra ordinarie befattning vid distriktsskola. och först
senare, men före pensionsanstaltens trädande i verksamhet,
vid sådan skola erhållit ordinarie anställning,
må tjänstår räknas jämväl för den extra ordinarie
tjänstgöringen under mellantiden;

från tjänstetid, hvarå rätt till pension grundas,
må afdrag ej ske för den tid, under hvilken tjänstledighet
åtnjutits, dock bör den verkliga tjänstgöringen
hafva uppgått till mera än fyra femtedelar, af den
för pensions erhållande i hvarje fall bestämda tjänstetiden,
och afdrag icke heller ske för den tid, hvarunder
tjänstledighet med behörig tillåtelse begagnats
till utvidgande af den tjänstlediges insikter i yrket
eller för att till följd af särskild! förordnande eller
val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning;

den, som för tjänstefel eller brott varit från
utöfvandet af sin tjänst skild, får ej såsom tjänstetid
beräkna den tid, under hvilken han eller hon icke ägt
att utöfva tjänsten; V)

V) i afseende å pensionsanstaltens förvaltning:

döfstumlärarnas pensionsanstalt förvaltas af direktionen
öfver folkskolelärarnas pensionsinrättning enligt
de närmare föreskrifter, som meddelas af Konungen;

distriktens och lärarpersonalens afgifter skola,
i den mån de ej åtgå till årets utgifter, samlas till

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

35

eu fond, hvilken göres räntebärande mot fullgod
säkerhet;

pensionsanstaitens alla utgifter bestridas i första
rummet af afgifterna samt denna fonds afkastning och
kapital, så att, först sedan fonden till fullo åtgått,
staten skall tillskjuta erforderligt årligt fyllnadsbidrag.

B) att Riksdagen må medgifva:

att Kungl. Maj:t må för år 1906 bestämma de
belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr
varda erforderliga; samt

att de för berörda förvaltningskostnad och för
anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga
medel må af Kungl. Maj:t i den mån influtna
afgifter icke äro att tillgå, anvisas utaf tillgängliga
statsmedel såsom förskott att antingen ersättas af
berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten
ingå, eller, därest sagda afgifter skulle för året befinnas
härtill otillräckliga, anmälas till ersättande af Riksdagen;
äfvensom

C) att Riksdagen må:

dels medgifva delaktighet i folkskolelärarnas
änke- och pupillkassa för ifrågavarande lärarpersonal
sålunda, att en hvar manlig föreståndare eller lärare
vid döfstumskola, som, efter det döfstumlärarnas pensionsanstalt
trädt i verksamhet, tillträdt tjänst, hvarmed
följer delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
skall vara skyldig till delaktighet jämväl i
folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, att rättighet
att vara delägare i kassan skall tillkomma dels en
hvar tjänstinnehafvare, som vid den tid, då döfstumlärarnas
pensionsanstalt träder i verksamhet, innehar
tjänst, för hvilken vederbörande skoldistrikt vinner
delaktighet i pensionsanstalten, dels ock en hvar kvinnlig
föreståndare och lärarinna, som äfven efter nämnda
tidpunkt tillträder tjänst, som är delaktig i pensionsanstalten,
under villkor att anmälan om delaktighet
sker inom tid, som af Kungl. Maj:t bestämmes, äfvensom
att för denna nya grupp af delägare i folkskolelärarnas
änke- och pupillkassa pensionsafgifter och
pensionsbelopp skola utgå i förhållande till de belopp,

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. anslagen
under pensionsstaten.

efter hvillca vederbörande skoldistrikt för deras tjänster
vunnit delaktighet i döfstumlärarnas pensionsanstalt,
samt i öfrigt reglementet för nämnda änke- och pupillkassa
i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

dels och, för beredande af ifrågavarande delaktighet
i folkskolelärarnas änke- och pupillkassa, öka det
såsom bidrag till berörda kassa å riksstatens tionde
hufvudtitel uppförda anslag, nu 63,500 kronor, med
3,355 kronor, häraf 600 kronor till bestridande af
kostnaden för ökade förvaltningsbestyr, eller till 66,855
kronor.

8: o) I fråga om beloppen af anslagen under pensionsstaten har i
statsverkspropositionen erinrats, hurusom vid bifall till Kungl. Maj:ts
däri gjorda framställningar angående pensionsstaten eu ökning skulle
inträda med följande belopp, nämligen

höjning af bidraget till pensionering af änkor och barn efter befäl

och underbefäl med vederlikar vid armén............... kronor 1,379: —

höjning af bidraget till pensionering af änkor
och barn efter lärare vid allmänna läroverk, peda gogier,

seminarier m. m............................................ „ 5,232: —

tillsammans kronor 6,611: —

Om härtill lades summan af de ordinarie anslagen
till pensionsstaten enligt nu gällande riksstat ,, 2,071,173: —

skulle, enligt hvad departementschefen anmärkt,
de ordinarie anslagen till pensionsstaten
komma att sluta å ett belopp af .............................. kronor 2,077,784: —

Vid bifall till hvad utskottet här ofvan under punkten 7:o) hemställt
om ökning af anslaget till bidrag till folkskolelärarnas änke- och
pupillkassa korame sistnämnda belopp att ökas med 3,355 kronor till
2,081,139 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de anslag under pensionsstaten, i
afseende å livilka förändring ej blifvit af utskottet
ifrågasatt, må i rilcsstaten för år 1906 upptagas till
oförändrade belopp.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

37

indragningssiaten.

9:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna hufvudtitel
i punkt 4 föreslagit Riksdagen, att för tillförordnade verkmästaren
af lista klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström må uppföras
en årlig pension till belopp af 1,000 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, hvari Wahlström entledigas från förordnandet
som verkmästare, med rätt för Kungl. Maj:t att låta med pensionsmedlen
i främsta rummet lämna godtgörelse för hvad, efter af Kungl.
Maj:t därtill lämnadt bemyndigande, af ärméförvälfången må hafva
blifvit såsom understöd åt Wahlström förskottsvis utbetaldt för tiden
från och med månaden näst efter den, hvari han entledigats från
nämnda förordnande.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 7 oktober
1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne april har chefen för
fortifikationen, med anmälan att tillförordnade verkmästaren af lista
klassen vid fortifikationen Johan Emil Wahlström den 27 januari innevarande
år under tjänsteutöfning i Göta ingenjörkårs smidesverkstad å
Karlsborg drabbats af en olyckshändelse, som gjort honom oförmögen
till all vidare tjänstgöring, hemställt, att åt Wahlström måtte beredas
pension å allmänna indragningsstaten för hans återstående lifstid med
enahanda belopp, hvartill, jämlikt grunderna för arméns pensionering
pension med fyllnadspension till verkmästare af lista klassen utginge.
eller 1,000 kronor, äfvensom att, då åtgärder för besättandet af den
verkmästarebeställning, Wahlström hittills bestridt, inom kort måste
vidtagas, ehuru på grund af föreliggande ömmande omständigheter
Wahlström syntes icke böra genast entledigas från sitt förordnande,
Wahlström måtte erhålla ett understöd af 1,000 kronor för år räknadt,
att månatligen utgå med en tolftedel från och med månaden efter den,
under hvilken han blefve från förordnandet entledigad, och intill dess
han kunde komma i åtnjutande af pension.

Med öfverlämnande af berörda underdåniga skrifvelse har arméförvaltningen
å fortifikationsdepartementet tillstyrkt bifall till chefens för
fortifikationen framställning, därvid arméförvaltningen föreslagit, att,
därest Eders Kungl. Maj it funne skäligt bevilja Wahlström det understöd
af 1,000 kronor för år räknadt, som vore afsedt att tillgodokomma
honom, till dess han kunde komma i åtnjutande af pension, nämnda

Ane). ^
pension åt
tillförordnade
verkmästaren
af lista klassen
vid fortifikationen
J. E.
Wahlström.

[4.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

38

understöd skulle anvisas att utgå antingen från fjärde hufvudtitelns
allmänna besparing-ar eller från samma hufvudtitels anslag till extra
utgifter.

Såsom af ansökningshandlingarna inhämtas, har Wahlström, som
är född den 25 april 1842, allt sedan den 1 augusti 1886 varit anställd
vid ingenjörtruppernas verkstäder. Sedan verkmästarebeställningar vid
fortifikationen enligt 1901 års Riksdags beslut uppförts å stat, samt de
därmed förenade löneförmåner af 1902 års Riksdag reglerats, anmälde
sig Wahlström såsom sökande till eu af nämnda beställningar, hvilken
han från början af år 1902 på förordnande uppehållit. Som emellertid
Wahlström ansågs för gammal för att med hänsyn till förvärfvande af
pensionsrätt kunna anställas på ordinarie stat, men eljest på grund af
sin föregående verksamhet varit själfskrifven till erhållande af en utaf
de nyinrättade verkmästarebeställningarna af l:sta klassen, gjorde dåvarande
chefen för fortifikationen underdånig framställning därom, att
Wahlström måtte förordnas att tillsvidare, så länge han befunnes kunna
på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, bestrida en verkmästarebeställning
mot åtnjutande af de därför i stat uppförda allöningsförmåner.

Sedan Eders Kungl. Maj:t den 26 juni 1903 härtill lämnat bifall
under villkor, att tiden för Wahlströms förordnande icke finge utsträckas
längre, än till dess han uppnått 65 års ålder, har Wahlström, som, ehuru
synen på hans högra öga under de sista åren varit i aftagande, likväl
kunnat på ett i allo tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden,
bibehållits vid sitt förordnande såsom verkmästare af lista klassen och
uppburit de för sådan beställning anvisade löneförmåner, utgörande
enligt 1904 års stat lön 1,020 kronor och dagaflöning 730 kronor, eller
tillhopa för år 1,750 kronor.

Angående den olyckshändelse, för hvilken Wahlström den 27 sistlidne
januari varit utsatt, är utredt, att, då Wahlström nämnda dag å
Göta ingenjörkårs s mides verkstad var sysselsatt med smergling af ett
järnstycke, han, utan att han eller annan därtill varit vållande, fått
smärgelkorn inslungade i sitt vänstra öga, samt att han för denna ögonskada
behandlats af regementsläkaren vid ingenjörkåren och å Karlsborgs
garnisonssjukhus, hvarifrån han den 20 februari 1904 utskrifvits
såsom oförbättrad, och därefter sökt läkarehjälp hos ögonläkaren, medicine
doktorn Erik Nordenson i Stockholm. Denne har den 12 mars 1904
afgifvit intyg, att Wahlström sedan flera år lidit af kroniskt synnervslidande
å båda ögonen med småningom tilltagande nedsättning af synförmågan;
att en akut stegring af denna sjukdom å vänstra ögat upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

39

trädt i sammanhang med den skada, för hvilken Wahlström den 27
januari varit utsatt; samt att Wahlström i följd häraf blifvit blind å
vänstra ögat samt på grund däraf och sin till endast fingerräkning nedsatta
synförmåga å det högra ögat vore helt och hållet urståndsatt att
vägleda sig själf och att genom arbete bidraga till sitt uppehälle. Därefter
har regementsläkaren vid Göta ingenjörkår H. Nyqvist den 14 april
1904 intygat, att Wahlström lider af obotlig blindhet och därigenom
är urståndsatt att genom arbete försörja sig.

Uti afgifvet tjänstgöringsbetyg har chefen för Göta ingenjörkår
vitsordat, att Wahlström, som ungefär 18 år varit anställd vid kåren,
under denna tid förestått smidesverkstaden därstädes och omhänderhaft
en del där förekommande maktpåliggande arbeten, utbildat kårens handtverkssoldater
i smedsyrket och undervisat dem i ingen]örmaterielens packning
och vård; att han, som besutte en ovanlig yrkesskicklighet och
förmåga att finna enkla och praktiska lösningar vid utförandet af honom
förelagda arbeten och konstruktionsuppgifter — hvilket för ingenjörvapnet
varit af mycket stor nytta och utan särskilda kostnader kommit
detsamma till godo — under sin tjänstetid omhänderhaft en mängd
nytillverkningar och reparationsarbeten af ingenjörmateriel, samt att
han städse med stor flit och godt omdöme skött de arbeten, som blifvit
honom anförtrodda, och i sin tjänst varit nykter, ordentlig och synnerligen
villig.

Härförutom är om Wahlströms lefnadsomständigheter upplyst,
att han är medellös och att han, som är gift, har flera barn och till
uppfostran fått mottaga jämväl ett värnlöst dotterbarn, samt att af
barnen fyra vistas i föräldrahemmet och några äro gifta, men ingen i
stånd att lämna föräldrarna understöd.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti sitt i ärendet den
6 juli 1904 afgifna utlåtande anfört, att Wahlström, då han endast på
förordnande tills vidare innehade verkmästarebeställning vid fortifikationen,
icke ägde den i 52 § af nådiga reglementet för arméns pensionskassa den
26 februari 1904 och 6 punkten i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877
grundade ovillkorliga rätt till pension och fyllnadspension å tillhopa
1,000 kronor, som under enahanda förhållanden som de för Wahlström
nu föreliggande skulle hafva tillkommit eu ordinarie verkmästare vid
fortifikationen; men att det syntes direktionen vara med rättvisa och
billighet förenligt, om, i betraktande af Wahlströms iråkade -sorgliga
belägenhet och styrkta behof, vid bedömandet af det för hans ålderdomsförsörjning
erforderliga belopp så ringa vikt som möjligt fästes vid
formella betänkligheter, då anledningen därtill, att Wahlström icke blifvit

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

utnämnd till verkmästare af lista klassen, uteslutande vore att söka uti
hans relativt höga lefnadsålder vid befattningens uppförande med lön
å stat, och Wahlström i annat fall såväl genom sin framstående yrkesskicklighet
som öfriga ådagalagda, för tjänsten värdefulla egenskaper,
hvaraf staten utan särskild kostnad fått draga nytta, varit själfskrifven
att utnämnas till en verkmästarebefattning af lista klassen på stat; och
bär direktionen på grund häraf förordat bifall till förevarande framställning.

Jämväl statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den
3 sistlidne augusti funnit sig utan tvekan kunna förorda framställningen
om beredande af pension åt Wahlström, och ej heller mot det föreslagna
pensionsbeloppet ansåge sig statskontoret böra gorå någon erinran. Väl
hade i enlighet med nådig proposition Riksdagen år 1901 för smedsmästaren
Johannes Jonsson Lundberg, hvilken innehaft en med Wahlströms
syssla likställd befattning, beviljat ett pensionsbelopp af endast 750 kronor;
men i likhet med öfriga i ärendet hörda myndigheter och på de skäl,
som särskild! af direktionen öfver arméns pensionskassa anförts, funno
statskontoret omständigheterna i nu förevarande fall tala för att icke
pensionsbeloppet sattes lägre än det belopp af 1,000 kronor, som skulle
under liknande förhållanden tillkommit eu ordinarie verkmästare af lista
klassen vid fortifikationen.

Vidkommande det understöd, som föreslagits för Wahlström för
tiden, intill dess pension efter Riksdagens beslut i frågan kunde komma
att utgå, syntes det statskontoret kunna ifrågasättas, huruvida det icke
vore lämpligare, att, i stället för anlitande af fjärde hufvudtitelns allmänna
besparingar eller anslag till extra utgifter, understödsbeloppet
tills vidare finge utbetalas under förskottstitei mot ersättning, samt
att i sammanhang med pensionsfrågan medgifvande äskades af Riksdagen,
att af pensionen, beräknad att utgå från och med månaden näst
efter den, då Wahlströms förordnande upphört, finge först godtgöras
hvad såsom understöd kunde hafva blifvit till Wahlström utbetald!

I likhet med statskontoret och öfriga myndigheter, som i förevarande
ärende yttrat sig, anser jag, att staten icke bör undandraga
sig att försörja sin ifrågavarande tjänare, då denne efter ett mångårigt,
synnerligen väl vitsordadt arbete i statens tjänst blifvit genom olyckshändelse
under utöfningen af sin syssla oförmögen till arbete för eget
och familjens uppehälle. Fördenskull kan jag ej annat än biträda chefens
för fortifikationen framställning om beredande af pension åt Wahlström;
och anser jag i fråga om pensionsbeloppet, med hänsyn till den svåraskada,
Wahlström lidit, hvarigenom han icke blott blifvit urståndsatt

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

41

att ens i ringaste mån kunna genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle,
utan äfven för hela sin lifstid kommit i behof af andras vård och hjälp,
samt med afseende å hvad upplyst blifvit om Wahlströms tjänsteförhållanden
och hans lefnad somständigheter, detsamma icke böra sättas
lägre än 1,000 kronor, eller samma belopp, som myndigheterna förordat.

Emellertid är det af vikt, att Wahlström, hvilken såsom fullkomligt
oförmögen att göra tjänst icke längre bör bibehållas vid sitt förordnande,
redan nu beredes det understöd, hvaraf han efter erhållet entledigande
är i behof. Angående utbetalningen af sådant understöd hafva arméförvaltningen
och statskontoret varit af olika meningar. För min del
biträder jag statskontorets åsikt, att understöd tills vidare efter 1,000
kronor för år bör, i afvaktan å pensionens beviljande, under förskottstitel
af arméförvaltningen få utbetalas samt framdeles ersättas af pensionsmedlen
för den tid, Wahlström åtnjutit berörda tillfälliga understöd.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag i underdånighet,
det täcktes Eders Kung!. Maj: t

dels bemyndiga arméförvaltningen att under förskottstitel af
omhänderhafvande medel mot ersättning, hvarom Eders Kungl. Maj:t
lärer vilja framdeles besluta, åt Wahlström tills vidare utbetala ett
understöd till belopp af 1,000 kronor för år räknadt, att med en tolftedel
månadsvis utgå från och med månaden näst efter den, hvari Wahlström
entledigas från förordnandet såsom verkmästare;

dels ock i nådig proposition föreslå Riksdagen att för Wahlström
å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension till belopp af
1,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari
Wahlström entledigas från förordnandet som verkmästare, med rätt
för Eders Kungl. Maj:t att låta med pensionsmedlen i främsta rummet
lämna godtgörelse för hvad af arméförvaltningen må hafva blifvit såsom
understöd åt Wahlström iltbetaldt.»

På grund af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats och
särskildt med hänsyn till att Wahlström under tjänsteutöfning drabbats
af olyckshändelse, som minskat synförmågan hvilken nu är i så hög
grad nedsatt, att han är nödsakad att anlita vård af andra, har utskottet
ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och hemställer
alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

10;o) Kungl. Maj:t har i punkt 5 under förevarande hufvudtitel,
föreslagit, att förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin måtte
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 6

Utskottets

yttrande.

Ang.

pension åt
förre vaktaren
vid Ridö krutdega
J. Norlin.

[5.]

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

från och med den 1 oktober 1905 få för sin återstående lifstid från
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor;

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober
1904 innehåller i detta ämne följande yttrande af departementschefen:

»Med anledning af en utaf tygmästaren i Stockholm gjord framställning
anhöll arméförvaltningen å artilleridepartementet i underdånig
skrifvelse den 28 mars 1904, att nådig proposition måtte aflåtas till
Riksdagen om anvisande åt vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin
af en årlig pension å allmänna indragningsstaten till det af tygmästaren
i sådant afseende föreslagna belopp af 500 kronor. Sedan statskontoret
i underdånigt utlåtande biträdt arméförvaltningens hemställan, behagade
Kung!. Maj:t vid ärendets föredragning den 5 sistlidne augusti tilldela
Norlin såsom understöd för ett år 500 kronor att från fjärde hufvudtitelns
anslag till extra utgifter till honom månatiigen utbetalas från
och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från
sin befattning, hvarjämte Kungi. Maj:t förklarade sig vilja framdeles
taga i öfvervägande frågan om framställning till Riksdagen angående
beredande af pension åt Norlin från allmänna indragningsstaten.

Jag anhåller nu i underdånighet att få underställa denna fråga
Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning. Norlin, som är född den 8
augusti 1829 och sålunda öfver 75 år gammal, har vaidt anställd såsom
soldat vid Södermanlands regemente från den 2 mars 1855 till den 25
juni 1866, då han på grund af sjukdom erhöll afsked med det vitsord,
att han under tjänstetiden sig väl förhållit; och har han sedan den 19
augusti 1867 innehaft anställning som kruthusvaktare.

Enligt hvad tygmästaren vitsordat, har Norlin under hela sin
ovanligt långa tjänstetid i sistnämnda egenskap med synnerlig omtanke
och på ett i allo tillfredsställande sätt vårdat de under hans uppsiktställda
hus och byggnader vid krutdepåen samt i öfrigt på ett plikttroget,
oegennyttigt och för kronan fördelaktigt sätt verkställt sådana
honom i tjänsten lämnade uppdrag, som exempelvis anskaffande af
materialier och arbetskrafter för såväl å krutdepåens byggnader nödiga
reparationer som öfriga därstädes förefallande arbeten såsom lossning,
lastning, vädring och revidering af krut m. m., äfvensom i öfrigt vid
utöfvandet af sin tjänst visat sig särdeles villig, nitisk och påpasslig.

För den befattning, Norlin såsom vaktare vid omförmälda krutdepå
innehaft, har han, jämte fri bostad, från anslaget till arméns vapen,
ammunition och skjutöfningar samt artilleriets öfningar och materiel
åtnjutit arfvode, som under de senare åren utgått med 500 kronor, mot
skyldighet för honom att hålla båt, eller samma belopp, som föreslagits
i pension åt honom.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

43

Då Norlin, som, enligt af tygmästare]! lämnad uppgift, under
nästlidna vinter tidtals lidit af sjukdom och ålderdomssvaghet, är medellös
och fördenskull, om han lämnas utan understöd, sannolikt nödgas
anlita allmänna fattigvården, anser jag mig, med afseende jämväl å
hans höga ålder och nära femtioåriga, väl vitsordade anställning i statens
tjänst höra tillstyrka framställningen om pension åt honom; och som
Norlin, enligt inhämtad upplysning, den 30 nästlidne september erhållit
afsked och följaktligen det honom för ett år beviljade underhåll kommer
att utgå till och med september månad 1905, torde pensionen böra beräknas
från och med den 1 oktober sistnämnda år.

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats,
finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om beredande af
pension åt Norlin, men har utskottet med hänsyn till beskaffenheten
af den syssla, som af Norlin skötts, ansett pensionens belopp icke böra
sättas högre än till 400 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Kungl. Majts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att förre vaktaren
vid Ridö krutdepå Johan Norlin må från och med
den 1 oktober 1905 för sin återstående lifstid från
allmänna indragningsstatén åtnjuta en årlig pension
af 400 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 6, före- An''Jslagit,
att vaktmästaren vid generalstaben Per August Forslunds änka Pmataren vid
Anna Lovisa Charlotta Forslund, född Nilsson, må för sin återstående generalstaben
lifstid, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblifver, från all- {und''s ä°™a]
männa indragningsstatén åtnjuta eu årlig pension af 160 kronor, att [6.]
utgå från och med år 1905.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober
1904 innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»I underdånig skrifvelse den 21 sistlidne januari har chefen för
generalstaben gjort framställning om beredande af årlig pension å 250
kronor åt vaktmästaren vid nämnda stab Per August Forslunds änka
Anna Lovisa Charlotta Forslund, född Nilsson.

Af ansökningshandlingarna inhämtas, att vaktmästaren Forslund,
född den 28 maj 1854, den 10 juli 1875 erhållit anställning i generalstabens
tjänst såsom extra ordinarie vaktmästare och den 14 februari
1888 befordrats till innehafvare af en vaktmästarebeställning, hvarför

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

jämte förmån af fri bostad arfvode enligt generalstabens stat utgått
med 650 kronor för år, att Forslund efter en tjänstetid af mer än 28
år aflidit den 14 december 1903, efterlämnande änkan, född den 24
april 1870, samt två döttrar, den ena 11 och den andra 2 år gammal,
att den efter Forslund upprättade bouppteckningen utvisade en behållning
i boét af allenast 550 kronor, att Forslund på grund af sjukdom
ej kunnat erhålla lifförsäkring eller på annat sätt trygga efterlefvande
makas framtid, samt att Forslund i sin tjänst städse ådagalagt duglighet,
nit och trohet.

Statskontoret, som i ärendet afgifvit underdånigt utlåtande, har
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att å allmänna
indragnings staten bevilja finkan Forslund en årlig pension af
250 kronor, att utgå från och med innevarande år och så länge hon i
sitt nuvarande änkestånd förblefve.

Vid föredragning af ärendet den 18 sistlidne mars behagade
Kungl. Majd, som ansåg frågan om aflåtande af proposition till Riksdagen
angående pension åt änkan Fcrslund icke då böra till pröfning
upptagas, tilldela henne såsom understöd för innevarande år 160 kronor
från fjärde hufvudtitelns allmänna besparingar. Detta belopp utgör
nämligen, därest Forslunds bostadsförmån uppskattas, i likhet med sådan
förmån för andra vaktmästare, till 150 kronor, tjugu procent af Forslunds
löneförmåner och motsvarar sålunda pension ur arméns änke- och
pupillkassa till änka efter delägare i kassan, som haft årlig lön å 800
kronor.

På grund af hvad sålunda förekommit och då den beställning,
Forslund innehaft, icke för honom medfört rätt till delaktighet i arméns
eller annan allmän änke- och pupillkassa, men hans änka är i behof af
hjälp för sin och sina minderåriga barns bärgning, lärer staten icke böra
undandraga sig att bidraga till deras framtida försörjning; och får jag
fördenskull tillstyrka, att pension måtte änkan Forslund beredas å allmänna
indragningsstaten, därvid jag likväl anser, att pensionen ej bör
utgå med högre belopp än hvad till understöd för änkan Forslund under
innevarande år af Kungl. Majd beviljats.»

Utskottet, som icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, hemställer,

att Riksdagen raft bifalla Kungl. Maj ds förevarande
framställning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

45

12:o) Kungl. Makt har under förevarande hufvudtitel, punkt 7, A^- ,

föreslagit, att vaktmästaren vid landtförsvarsdepartementets aidelnmg vaktmästaren
af Kungl. Majrts kansli Carl August Baner må från och med månaden a J-Bauer''
näst efter den, hvari han undfår afsked från vaktmästarebeställningen, L''-J
under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension af 500 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 4 november 1904 i ämnet anfört följande:

»Uti en till mig ingifven skrift af den 9 december 1903 har vaktmästaren
vid landtförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli Carl August Baner, under åberopande af läkarebetyg, hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas för hans öfverflyttande å indragningsstat
med bibehållande af lönen såsom pension.

Redan den 25 november 1899 gjorde Bauer hos dåvarande statsrådet
och chefen för landtförsvarsdepartementet enahanda framställning.

Uti underdåniga utlåtanden däröfver anförde dels medicinalstyrelsen, att
Bauer sannolikt aldrig komme att blifva i den mån återställd till hälsan,
att han kunde, annat än möjligen under kortare tidsperioder, på ett
tillfredsställande sätt sköta sin befattning såsom vaktmästare, dels ock
statskontoret, att i betraktande af Baners jämförelsevis unga år ännu
någon tids erfarenhet rörande hans hälsotillstånd torde höra afvaktan,
hvarför statskontoret hemställde, att ansökningen för det dåvarande
icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda; och
beslöt Eders Kungl. Maj:t vid underdånig föredragning af ärendet den
2 februari 1900 i enlighet med statskontorets hemställan.

Uti sin förnyade ansökning framhåller Baner, att han, som i
augusti 1896 insjuknat i en svår rheumatisk sjukdom, hvilken sedermera
gjort honom till krympling, i det att vissa leder blifvit »förvärkta,
sammandragna och orörliga», icke uraktlåtit något för att återvinna
eller förbättra sin hälsa, men att alla hans bemödanden varit fruktlösa.

Ehuru han sålunda ej vore i stånd att vidare fullgöra sin tjänst,
kunde han likväl icke, utan att vara tillförsäkrad pension, begära afsked,
enär han i sådant fall skulle nödgas anlita fattigvården.

Bauer, som är född den 4 januari 1863, antogs den 14 november
1888 till extra vaktmästare och erhöll den 10 juli 1893 den ordinarie
vaktmästarebeställning, han fortfarande innehar, men hvilken han på
grund af sjukdom under mer än åtta år ej kunnat uppehålla. Uti
särskilda den 18 december 1903 och den 21 oktober 1904 utfärdade
läkarebetyg intygas, att Bauer, hvilken lidit och fortfarande lider af
rheumatismus articulorum chronicus och vitium organicum cordis (kronisk

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ledgångsrheumatism och organiskt hjärtfel), är och förblifver oförmögen
att sköta de göromål, som i vanliga fall äro förenade med en vaktmästare^’änst.

Bauers nn förevarande ansökning tillstyrkes af medicinalstyrelsen,
som anser det ådagalagdt, att Baner lider af en kronisk sjukdom af
sådan beskaffenhet, att det icke är att förvänta, att han skall blifva så
återställd till hälsa och arbetsduglighet, att han skulle kunna återtaga
sina tjänstegöromål.

Jämväl statskontoret har i underdånigt utlåtande den 18 januari
1904, då det torde få anses utrönt, att någon afsevärd förbättring i
afseende å Bauers hälsa ej vore att förvänta, tillstyrkt ansökningen
samt, under erinran att Bauers aflöning enligt gällande stat utgjordes
af lön 500 kronor och tjänstgöringspenningar 300 kronor, hemställt,
att proposition måtte aflåtas till Riksdagen om beviljande af årlig pension
åt Baner med ett lönen motsvarande belopp af 500 kronor från allmänna
indragningsstaten.

Som, enligt hvad af handlingarna i ärendet inhämtas, utsikt ej
förefinnes för Baner att kunna återinträda i tjänstgöring, får jag för
min del biträda statskontorets hemställan. Härvid anser jag mig jämväl
höra framhålla, att den person, som nu under en tid af mer än sju
år i följd uppehållit Bauers tjänst, därigenom måste anses hafva förvärfvat
berättigade anspråk på hela den för beställningen anslagna aflöningen,
eller 800 kronor, helst beställningen ej är af den art, att
genom densammas uppehållande meriter för värf vas för erhållande af
bättre aflönad befattning. Enligt staten kan lönen efter fem år höjas
med 100 kronor, men den nu i stället för Bauer tjänstgörande vaktmästaren
måste utföra de till tjänsten hörande göromål utan att kunna,
så länge han ej är på stat anställd, förvärfva denna utan tvifvel mycket
välbehöfliga tillökning i inkomster. Ej heller kommer han i åtnjutande
af den betryggande ställning i afseende å rätt till pension för sig och
sin familj, som beställning på stat medför. Härtill kommer, att den
ersättning, som till den tjenstförrättande vaktmästaren betalts utöfver
de med beställningen förenade tjänstgöringspenningar, utgått från de
under anslaget till departementet uppförda medel för amanuenser, vikariatsersättningar,
renskrifning m. m. vid kansliexpeditionen, och att därigenom
de till gratifikationer åt amanuenser afsedda medel i samma
mån minskats, hvilket åter måste anses som en obillighet emot dem,
helst anslaget vid 1903 års Riksdag höjdes just med hänsyn till behofvet
af ökning i deras gratifikationer.»

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

47

Med hänsyn till hvad statsrådsprotokollet i ämnet upplyser, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må bifalla KungL Maj:ts förevarande
framställning.

13:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna Ang.
hufvudtitel, punkt 8, föreslagit, att till vice korpralen Sven Emil Johans- ^Torprlien
son Leos änka Anna Lovisa Andersdotter Leo samt till deras barn Karl s. e. johamBudolf
Joakim, Johan Alfred Hjalmar och Ellen Anny Mana må från sofchL™.n™f_a
allmänna indragningsstaten utgå årliga understöd från och med år 1905 ånga barn.
med 120 kronor till änkan, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd [8.]

förblifver, samt G0 kronor till hvart och ett af barnen, till dess det
fyllt femton år.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 11 november
1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

Den 8 augusti 1894 afled vice korpralen vid Smålands grenadjärkår
Sven Emil Johansson Leo till följd af olyckshändelse under trupptransport
till fälttjänstöfningarna i Skåne. Därvid tillgick så, att då
det järnvägståg å statsbanan, hvarmed Leo färdades, stannat å järnvägslinjen
i närheten af Yislanda station, Leo, som sannolikt antog, att
tåget framkommit till stationen och af någon anledning ville begagna
sig af tågets uppehåll för att lämna vagnen, utan att vid det rådande
mörkret kunna varseblifva att denna stannat å den bro, under hvilken
Yislanda—Bolmens järnväg korsar statsbanan, gick ur sin kupé och
nedstörtade å den underliggande järnvägen med påföljd, att han förlorade
sansen och senare samma dag afled.

Under åberopande af kårchefens intyg om olyckshändelsen, anhöll
Leos änka Anna Lovisa Andersdotter Leo, som enligt jämväl åberopadt
intyg af komministern i Svenarums församling befann sig i mycket
torftiga omständigheter, i underdånig ansökan den 10 december 1897
om understöd för sig och sina barn i äktenskap med Leo, enligt prästbetyget
födde, Karl Rudolf Joakim den 16 juli 1890, Johan Alfred
Hjalmar den 16 maj 1892 samt Ellen Anny Maria den 25 juni 1894;
och behagade Eders Kungl. Maj:t den 22 januari 1898 tillerkänna
henne -eu gratifikation af 500 kronor från fjärde hufvudtitelns anslag
till extra utgifter.

Sedan änkan Leo år 1903 ånyo gjort framställning om understöd
för sig och sina tre minderåriga barn och därvid med intyg af förbemälde
komminister och ordföranden i nämnda sockens kommunal -

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. pension
ut fanjunkaren
L. J. Gester.

nämnd styrkt, att hon såsom alldeles utblottad vore i stort behof af
hjälp,. täcktes Eders Kung!. Maj:t den 15 maj 1903 för nämnda år,
med tillämpning af enahanda grunder som de i 4 § af lagen angående
ersättning .för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901
angifna, såsom gratifikationer tillerkänna änkan Leo 120 kronor, samt
hvart och ett af hennes barn 60 kronor, att med tillsammans 300 kronor
utgå från fjärde hufvudiitelns allmänna besparingar. Enahanda belopp
hafva, enligt Eders Kung!. Maj:ts nådiga beslut den 29 sistlidne juli,
tillkommit änkan Leo och hennes barn för innevarande år.

Uti underdånig skrifvelse den 27 sistlidne september har arméförvaltningen
å civila departementet, som i sammanhang med nådig
pröfning den 15 maj 1903 af änkan Leos då föreliggande ansökning
anbefalldes att till Eders Kung!. Mäj:t inkomma med underdånigt yttrande
och förslag i fråga om hennes och hennes barns framtida underhåll,
i sådant afseende hemställt, det Eders Kungl. Maj:t, då anvisning för
dylikt ändamål under en följd af år utaf medel från anslaget till extra
utgifter eller från allmänna besparingarna torde vara mindre lämplig,
täcktes föreslå Riksdagen att bevilja änkan Leo och hennes barn årlig
pension från allmänna indragningsstaten med de belopp, som för hvartdera
af åren 1903 och 1904 bill vit bestämda, att utgå till änkan, så
länge hon lefde ogift, och till barnen, till dess de fyllde femton år. .

Statskontoret har i underdånigt utlåtande i ärendet den 28 nästlidne
oktober biträdt arméförvaltningens hemställan.

Som grenadjären Leo genom olyckshändelse omkommit under
tjänstgöring, anser jag, att hans änka och barn icke böra af staten
lämnas utan det understöd, hvaraf de för sin bergning äro i behof.»

Med hänsyn därtill att grenadjären Leo omkommit genom olyckshändelse
under tjänstgöring och i befraktande af hans änkas torftiga
omständigheter, har utskottet ansett sig böra förorda ifrågavarande
förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
framställning.

14:o) Kungl. Maj:t har i en till Riksdagen den 3 februari innevarande
år aflåten proposition (n:o 50) föreslagit, att fanjunkaren vid
Västernorrlands regemente Lars Johan Gester må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han varder från fanjunkarebeställningen entledigad,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af

1,000 kronor årligen.

Statsutskottets Utlåtande N:o U.

49

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för sistnämnda
dag har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 28 november 1904 har chefen för
Västernorrlands regemente anfört, att fanjunkaren vid regementet Lars
Johan Gester, hvilken vore född den 22 augusti 1864 och kommit i
krigstjänst den 30 mars 1882, alltsedan augusti månad 1902 på grund
af iungturberkulos varit oförmögen att förrätta någon tjänst vid regementets
öfningar och skolor, att Gester för denna sjukdom vårdats på
Österåsens sanatorium, utan att någon stadigvarande förbättring inträdt,
samt att han, enligt ett af öfverläkaren vid sanatoriet afgifvet, vid den
underdåniga skrifvelsen fogadt intyg, vore för all framtid oduglig till
krigstjänst. Då vid sådant förhållande Gesters kvarstående i tjänst till
uppnådd pensionsålder, med hänsyn till tjänstens kraf, icke vore önskvärdt,
ansåge sig regementschefen böra i underdånighet anmäla Gester,
som därom framställt begäran, till erhållande af pension å allmänna
indragningsstaten med belopp, motsvarande pension och fyllnadspension
enligt de för pensioneringen vid armén gällande bestämmelser.

Framställningen tillstyrkes af chefen för sjätte arméfördelningen.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har i infordradt yttrande
den 14 december 1904 anfört, att Gester, som med en lefnadsålder af
40 år 3 månader 22 dagar räknade en tjänstetid af 22 år 8 månader
14 dagar, däraf 20 år 3 månader 22 dagar efter tjugonde åldersåret,
icke uppnått den i 48 § af kung!, reglementet för arméns pensionskassa
och kungl. brefvet den 22 juni 1877 stadgade lefnadsålder af 50 år och
tjänstetid af 30 år efter tjugonde åldersåret för erhållande af pension
och fyllnadspension eller den tjänstetid af 25 år efter adertonde åldersåret,
som erfordrades för att mot erläggande af expektansafgifter
undfå pension å arméns pensionskassas stat vid uppnådda 50 lefnadsår.
Ej heller kunde med tillämpning af 6 punkten i kungl. brefvet den
22 juni 1877 Gester af direktionen tilläggas pension, då det icke vore
styrkt, att han »i och för tjänsten» ådragit sig den obotliga sjukdom,
hvaraf han vore lidande. Vidare har direktionen framhållit, att stadgandet
i 8 punkten af nämnda nådiga bref, enligt hvilket löntagare,
som i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller vansinne, utan att
anledning förefunnes, att han kunde återvinna tjänstbarhet, finge från
tjänsten skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension
från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte
fyllnadspension, icke kunde i fråga om Gester äga tillämplighet, enär
något af dessa fall ej förelåge. Hade däremot så varit förhållandet,
skulle pensionen hafva utgått med 1,000 kronor.

Bill. till ltilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

7

Ang. pension
åt förradeförvaltaren
0.
Sandahl.

50 Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Sedan medicinalstyrelsen förklarat, att Gester med afl sannolikhet
konune att för framtiden vara oduglig till krigstjänst, kar statskontoret
i afgifvet underdånigt utlåtande den 18 nästlidne januari, på grund af
hvad i ärendet förekommit och med afseende på grunderna för stadgandet
i 8 punkten af förenämnda nådiga bref den 22 juni 1877, i
underdånighet tillstyrkt, att framställning måtte hos Riksdagen göras
om beviljandet åt Gester af en årlig pension å 1,000 kronor från allmänna
indragningsstaten.

Då det är af vikt, att den fanjunkaretjänst, som Gester innehar,
af tjänsteduglig person uppehälles, men utsikt ej förefinnes, att Gester
skall återvinna sin hälsa, anser jag i likhet med statskontoret, att Gester
genom att tillförsäkras pension bör beredas tillfälle att kunna afgå från
sin beställning med därmed förenade allöningsförmåner.»

Då utskottet anser pension böra, på sätt Ivungl. Maj:t föreslagit,
beviljas Gester, hemställer utskottet

att Riksdagen må bifalla Kungi. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

15:o) Uti en den 7 nästlidne april aflåten proposition (n:o 128) har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att förrådsförvaltaren vid
Skånska husarregementet, underlöjtnanten i armén Oscar Sandahl måtte,
från och med månaden näst efter den, då han erhölle afsked från förrådsförvaltarebeställningen,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en
årlig pension af 1,020 kronor.

Statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet har beträffande
denna framställning till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
ofvannämnda dag anfört följande:

»Uti en af chefen för första arméfördelningen öfverlämnad samt
af yttrande från förvaltningen vid Skånska husarregementet åtföljd
ansökning har förrådsförvaltaren vid nämnda regemente; underlöjtnanten
i armén Oscar Sandahl i underdånighet anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt honom af
pension vid afskedstagandet från innehafvande förrådsförvaltarebefattning
å gammal stat till belopp, motsvarande de arfvoden, han nu åtnjöte dels
såsom förrådsförvaltare, 2,800 kronor, och dels såsom redogörare för
slottsinventarierna å Herrevadskloster, 350 kronor, eller tillsammans
2,650 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

51

Sandald. hvilken är född den 6 november 1839 och således nu
65 år gammal, anställdes den 1 oktober 1855 i krigstjänst, beftmdrades
den 14 maj 1877 till fanjunkare å stat vid skånska husarregementet,
från hvilken beställning han den 21 juni 1884 erhöll afsked med
åtnjutande från och med den 1 december 1889 af pension i nionde
klassen af arméns pensionskassa med 180 kronor årligen. Från den
1 april 1883 innehade Sandahl förvaltarebefattningen vid skånska husarocli
dragonregementena, tills denna befattning år 1896 delades i två,
hvarvid sökanden öfverflyttades till förrådsförvaltare vid endast det
förra af dessa regementen. Därjämte har han från den 1 oktober 1887
varit redogörare för slottsinventarierna å Herrevadskloster.

Förvaltningen vid skånska husarregementet vitsordar, att sökanden
under sin långa tjänstetid med nit och plikttrohet skött sina åligganden
och såsom förrådsförvaltare vid regementet på grund af förrådets förläggning
å flere olika platser haft en mycket ansträngande tjänstgöring.

Direktionen öfver arméns pensionskassa har uti den 14 december
1904 afgifvit underdånigt yttrande meddelat, att, därest sökanden nu
skolat pensioneras jämlikt nådiga brefvet den 22 juni 1877 såsom
fanjunkare, pensionsbeloppet för honom bort utgöra 1,000 kronor, men
däremot 1,200 kronor, om detsamma skolat beräknas å den för förvaltaretjänst
vid intendenturkåren anslagna lön med ålderstillägg, varande
i bägge fallen inbegripen den pension å 180 kronor, som sökanden nu
åtnjuter.

Sedan arméförvaltningen uti häröfver den 20 januari innevarande
år afgifvet underdånigt utlåtande förklarat sig anse, att den ytterligare
pension, som borde beredas Sandahl, hvilken icke ingått på intendenturkårens
nya stat, ej torde kunna föreslås till högre belopp än 1,020
kronor, då sökanden, jämte den pension, han redan uppbure, skulle
komma i åtnjutande af ett årsunderstöd af 1,200 kronor eller det belopp,
som från arméns pensionskassa utginge till förvaltare vid intendenturkåren
efter uppnådd pensionsålder, har statskontoret uti skrifvelse den
14 nästlidne mars biträdt hvad af arméförvaltningen föreslagits.»

På grund af hvad sålunda förekommit, och då Sandahl särskildt
med hänsyn till sin långa och väl vitsordade tjänsgöring i statens tjänst
genom erhållande af pension syntes böra beredas tillfälle att afgå från
innehafvande förrådsförvaltarebeställning vid den ålder, då förvaltare
vid intendenturkåren enligt nu gällande bestämmelser vore pensionsberättigade,
hemställde departementschefen, med anslutning till armé -

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

förvaltningens af statskontoret biträdda förslag i ämnet, att Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som icke haft anledning till erinran emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande förslag, hemställer

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Ang. pension 16:o) Kungl. Maj :t har uti en den 7 nästlidne april aflåten pro m

kKronprin- position (n:o 130) föreslagit Riksdagen medgifva, att kokerskan vid
sens hmarrege- Kronprinsens husarregemente Josefina Katarina Sjöbergh måtte från och
”Eatarinå^sjö-me(^ den 1 januari 1906 under sin återstående lifstid från allmänna
tergh. indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 360 kronor årligen.

Beträffande denna framställning har statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet till statsrådsprotokollet ofvan nämnda daganfört
följande:

»Uti en af chefen för första arméfördelningen med tillstyrkan af
nådigt bifall öfverlämnad underdånig skrifvelse har förvaltningen vid
Kronprinsens husarregemente gjort framställning om aflåtande af nådig
proposition till Riksdagen att bevilja kokerskan vid nämnda husarregemente,
aflidne sergeanten G. Sjöberghs änka Josefina Katarina Sjöbergh
en årlig pension af 360 kronor och därvid anfört, att änkan Sjöbergh,
hvilken vore född den 8 september 1844 och således 60 år gammal,
den 1 januari 1876 antagits till kokerska vid regementets sjätte skvaddron,
då förlagd i Engelholm, hvilken befattning hon innehaft till
oktober 1883, hvarefter hon varit anställd intill samma års slut såsom
tvätterska vid nämnda skvadron under dess förläggning i Hälsingborg
samt från den 1 januari 1884 såsom kokerska vid de i Malmö förlagda
tre skvadronerna af regementet till den 1 oktober 1897 och sedermera
vid regementet i dess helhet; att hon i kontanta löneförmåner åtnjutit
en dagspenning af 1 krona 30 öre, i följd hvaraf den ifrågasatta pensionen
motsvarade mindre än 80 procent af hennes kontanta årsinkomst
af den ifrågavarande tjänsten; att änkan Sjöbergh enligt intyg af vederbörande
regementspastor befunne sig i knappa ekonomiska förhållanden
och i stort behof af understöd; att hon, enligt hvad handlingarna
bifogadt läkarbetyg gåfve vid handen, lede af fettdegeneration af hjärtmuskeln
i förening med sinnessjukdom, livilka sjukdomar möjligen till
en viss grad hade sin orsak i den synnerligen ansträngande verksamhet,
hon under många år utöfvat såsom kokerska för regementets man -

Statsutskottets Utlåtande N:o II.

53

skap, och att hon vore alldeles oförmögen att hädanefter förrätta sin
tjänst och i öfrigt ej kunde eller framdeles blefve i stånd att i ringaste
mån bidraga till sin bärgning; samt att hon, som städse fullgjort sina
ansvarsfulla åligganden på ett framstående sätt och till erkännande
häraf år 1901 tilldelats Patriotiska sällskapets mindre guldmedalj,
jämlikt nådigt bref den 4 november 1904, sedan hon på grund af tilltagande
sjuklighet blifvit oförmögen att tjänstgöra, erhållit en gratifikation,
motsvarande hennes dagspenning under sex månader.

Efter det arméförvaltningen å intendentsdepartementet uti häröfver
den 8 februari innevarande år afgifvet underdånigt utlåtande,
med förmälan att änkan Sjöbergh icke uppbure något understöd från
arméns pensionskassa, tillstyrkt nådig framställning till Riksdagen om
beviljande för henne af pension till föreslaget belopp, att utgå från
och med den 1 januari 1906, har statskontoret i afgifvet underdånigt
utlåtande den 14 nästlidne mars, på grund af hvad i ärendet förekommit,
biträdt arméförvaltningens hemställan.»

Med anledning af hvad sålunda blifvit upplyst, och då det syntes
vara med billighet öfverensstämmande, att änkan Sjöbergh, hvilken under
mer än 28 år varit i det allmännas tjänst anställd, bereddes något
understöd på sin ålderdom, hemställde departementchefen, det Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra ofvanberörda framställning.

Utskottet, som på grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats
anser sig kunna biträda förevarande förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

17:o) Kungl. Maj: t har uti eu den 7 nästlidne april aflåten proposition
(n:o 129) föreslagit Riksdagen medgifva, att vaktaren vid
Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom måtte från och med månaden
näst efter den, i hvilken han blefve från sin berörda befattning entledigad,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till belopp af 600
kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden ofvannämnda
dag har statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i detta
ämne anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 30 december 1904 bär chefen för
fjärde arméfördelningen gjort framställning om beredande af lämpligpension
åt vaktaren vid Kaknäs skjutbanor, förutvarande batterihandtverkaren
vid Svea artilleriregemente Carl August Lindblom.

Ang. pension
åt vaktaren
vid Kaknäs
skjutbanor
C. A. Lindblom.

54

Statsutskottets Utlåtande N:o IT.

Utskottets

yttrande.

Af handlingarna inhämtas, att Lindblom uppnått en ålder af 62
år; att, sedan han under en tid af omkring 20 år tjänat vid Svea
artilleriregemente, han den 31 december 1885 från då innehafvande
befattning såsom batterihandtverkare vid regementet erhållit afsked
såsom oförmögen till krigstjänst på grund af i tjänsten erhållen skada,
hvarefter han från Vadstena krigsmanshuskassa åtnjutit ett årligt underhåll
af 24 kronor; att han sedermera under ytterligare 19 år varit i
statens tjänst anställd dels såsom vaktmästare vid Rosersbergs skjutskola
och dels från den 20 december 1890 i sin ännu innehafvande
befattning såsom vaktare vid Kaknäs skjutbanor, i hvilken egenskap
han åtnjuter ett arfvode af 800 kronor årligen jämte fri bostad samt
ersättning för vedbrand med 50 kronor; att Lindblom blifvit för sitt
förhållande i tjänsten och sitt uppförande i öfrigt väl vitsordad; samt
att han enligt af vedei''börande fördelningsläkare afgifvet intyg numera
på grund af ålder och minskad kroppsstyrka icke besitter den rörlighet
och arbetsförmåga i öfrigt, som äro nödiga för utförandet af de
med vaktaretjänsten vid Kaknäs skjutbanor förenade göromål.

Vidkommande storleken af ifrågavarande pension har arméfördelningschefen
föreslagit densamma till 600 kronor och därvid framhållit,
att den tjänstgöring, som tillkommit Lindblom i egenskap af vaktare
vid Kaknäs skjutbanor, skulle för framtiden öfverlåtas åt en underofficer,
hvilken, med bibehållande af sina löneförmåner på stat, borde
tilldelas ett arfvode af 200 kronor jämte ersättning för vedbrand. Härigenom
komme ett belopp af 600 kronor, motsvarande den för Lindblom
föreslagna pensionen, att för statsverket inbesparas.

Sedan arméförvaltningen å artilleri- och intendentsdepartementen i
underdånigt yttrande den 13 februari innevarande år, med hänsyn till
Lindbloms framskridna ålder och förminskade kroppskrafter samt väl
vitsordade tjänstgöring, tillstyrkt nådigt bifall till framställningen, har
statskontoret uti afgifvet utlåtande den 14 nästlidne månad, på grund
af hvad i ärendet förekommit, och då mot det föreslagna pensionsbeloppet
ej syntes vara något att erinra, i underdånighet hemställt, att
framställning måtte hos Riksdagen göras om beviljandet åt Lindblom
af en årlig pension å 600 kronor från allmänna indragningsstaten.

I likhet med nämnda myndigheter anser jag, att Lindblom med
hänsyn till sin långvariga, synnerligen väl vitsordade tjänstgöring bör,
då han från sin nu innehafvande befattning afgår, komma i åtnjutande
af pension.»

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats,
finner sig utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts förslag om beredande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

55

pension åt Lindblom, men anser pensionen icke böra bestämmas till högre
belopp än det som Riksdagen plägat i allmänhet bevilja åt innehafvare
af å ordinarie stat icke uppförda vaktmästaresysslor, eller 500 kronor.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,
att vaktaren vid Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom
må från och med månaden näst efter den, i
hvilken han varder från sin berörda befattning entledigad,
å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension
till belopp af 500 kronor årligen.

18:o) Under punkt 9 af förevarande hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit, att Riksdagen, under förutsättning af bifall till ett under
femte hufvudtiteln framlagdt förslag om förbättrade löneförmåner för
lektorerna vid sjökrigsskolan, måtte medgifva vissa grunder för dessa
lärares pensionering

I enlighet med hvad utskottet i punkt 7 af utlåtandet n:o 6
angående regleringen af utgifterna under femte hufvudtiteln föreslagit,
har Riksdagen, i sammanhang med fastställande af lönereglering för
lärare och öfrig personal vid sjökrigsskolan, antagit de af Kungl. Maj:t
föreslagna grunderna för pensionering af lektorerne vid skolan; hvilket
utskottet endast velat här

anteckna.

19:o) Kungl Maj:i har i statsverkspropositionen under denna
hufvudtitel, punkt 10, föreslagit, att framlidna materialförvaltaren vid
statens järnvägar Axel Justinus Olsons änka Matilda Charlotta Olson,
född GjörcJce Swartling, måtte från allmänna indragsstaten från och
med februari månad 1904, så länge hon lefver ogift, åtnjuta en årlig
pension af 500 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december 1904
har departementschefen anfört följande:

»Med underdånig skrifvelse den 1 mars 1904 har järnvägsstyrelsen
öfverlämnat en till styrelsen ingifven skrift, däruti framlidna materialförvaltaren
vid statens järnvägar Axel Justinus Olsons änka Matilda
Charlotta Olson, född Gjörcke Swartling, med bifogande af prästbetyg
och styrkt transumt af bouppteckning efter mannen, i underdånighet

Ang.

pensionsrätt
för lekteerna
vid sjökrigsskolan.

[9-]

Ang. pensionat
framlidne
materialförvaltaren
vid
statens järnvägar
A. J.
Olsons änka,
[10.]

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anhållit, att, då mannen varit anställd vid statens järnvägsbyggnader
under nära 33 år och vid sin död lämnat henne och omyndiga dottern
Anna Margreta i den mest bekymmersamma ekonomiska ställning utan
tillgångar för deras uppehälle, pension måtte beredas henne och hennes
bemälda dotter.

Af de ingifna handlingarna äfvensom genom järnvägsstyrelsens
försorg införskaffad dödsattest och intyg inhämtas, att Olson den 1
januari 1904 aflidit och efterlämnat, förutom änkan, tre till myndig
ålder komna barn samt dottern Anna Margreta, född den 25 september
1886; att tillgångarna i boet uppgått till 1,633 kronor 10 öre
och skulderna till 1,981 kronor 14 öre, hvadan i boet förefunnes en
brist af 348 kronor 4 öre; samt att änkan, som vore född den 29 april
1855, befunne sig i fattiga omständigheter.

Uti sin berörda skrifvelse har järnvägsstyrelsen anfört följande.
Olson, hviken varit född den 13 april 1842, hade anställts i juni 1869
såsom tillförordnad arbetsbokhållare vid järnvägsbyggnaden mellan
Kristinehamn och Arvika samt förflyttats i mars 1871 till arbetsbokhållare
vid östra stambanebyggnaden, linjen Norrköping—Nässjö, i hvilken befattning
han kvarstått till i juli 1875, då han förflyttats med samma tjänstgöring
till järnvägsbyggnaden mellan Torpshammar och Riksgränsen.
Därifrån hade han, fortfarande såsom arbetsbokhållare, i mars 1882
förflyttats till stambanebyggnaden genom Norrland, distriktet Bräcke—
Sollefteå. I april 1887 förflyttad att tjänstgöra såsom materialbokhållare
vid stambanebyggnaden Långsele—Vännäs, hade han i oktober
1891 förordnats att tjänstgöra såsom tillförordnad materialförvaltare vid
byggandet af stambanan genom öfre Norrland, öfre arbetslinjen Vännäs —
Boden. Efter det denna linje blifvit färdigbyggd, hade han i oktober
1894 förordnats att öfvertaga en materialbokhållarbefattning vid Vännäs
—Umeå järnvägsbyggnad. I augusti 1897 förflyttad att tjänstgöra
såsom biträde vid järnvägsundersökning för statsbanan Boden—Morjärv,
hade han i januari 1898 antagits till materialförvaltare och tillförordnad
kassör vid nämnda statsbana, i hvilken befattning han kvarstått
till i januari 1902, då han förflyttats att tjänstgöra såsom materialförvaltare
vid statsbanans Gellivare—Riksgränsen södra distrikt. Denna
befattning hade han innehaft vid sin död.

Under de sista åren hade Olson från statens järnvägsbyggnader
uppburit en lön af 3,600 kronor om året jämte inkvarteringsersättning,
beräknad till 20 procent å aflöningsbeloppet, eller sålunda sammanlagdt
4,320 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

57

I anledning af en utaf Eders Kungl. Maj:t aflåten proposition
beviljades vid 1894 års Riksdag en pension åt Olson af 700 kronor
om aret, att utgå från allmänna indragningsstaten från ocli med månaden
näst efter den, hvarunder Olson entledigades från sin anställning
vid statens järnvägar, men hade denna pension, på grund af Olsons
utan afbrott fortsatta anställning vid statens järnvägsbyggnader, icke
någonsin utgått.

Uti underdånig skrifvelse den 4 mars 1903 hade styrelsen sedermera
hemställt, bland annat, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen
om förhöjning af förenämnda pension till 1,800 kronor, uti hvilken
framställning styrelsen vitsordat Olsons under tjänstetiden ådagalagda
plikttrohet, redbarhet och nit. Frågan om tilldelande af förhöjd pension.
åt Olson hade genom hans timade frånfälle naturligen förfallit.

Då emellertid, såsom ofvan nämnts, den efter Olson upprättade
bouppteckningen utvisade brist i boet samt därtill komme, att änkan
Olson icke uppbure pension eller åtnjöte annat understöd, utan, såsom
af handlingarna. syntes framgå, helt och hållet saknade tillgångar till
nödtorftig försörjning, hemställde styrelsen i underdånighet, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t, med hänsyn såväl till Olsons långvariga och väl
vitsordade verksamhet i statens tjänst som den bekymmersamma belägenhet,
hvari hans efterlefvande försatts, till Riksdagen aflåta nådig
proposition om beviljande åt änkan Olson af ett årligt understöd till
ett skäligt ansedt belopp af 500 kronor att utgå från och med år
1903, så länge hon lefde ogift.

Efter nådig remiss.har statskontoret uti underdånigt utlåtande den
2<S mars 1904, med erinran att statskontoret i underdånigt utlåtande
den 4 juni 1903 tillstyrkt nådig framställning hos Riksdagen, att den
Olson af 1894 ars Riksdag beviljade peiision måtte i enlighet med järnvägsstyrelsens
förslag höjas till 1,800 kronor, tillkännagifvit sig icke
hafva något att erinra mot bifall till järnvägsstyrelsens förevarande
framställning.

Enligt ett från järnvägsstyrelsen infordradt intyg har till stärblmset
efter Olson, livilkens aflöningsförmåner vid tidpunkten för hans
frånfälle utgått från statens järnvägsbyggnader med inalles 4,320 kronor
per ar.räknadt, och hvaraf 3,600 kronor utgjort arfvode och 720 kronor
hyresbidrag, enligt hvad som framginge af statsbanans Gellivare—Riksgränsen
räkenskap, utanordna!» den aflidnas aflöning för januari månad
1904 med ett belopp af 287 kronor 50 öre, nämligen lön 225 kronor,
hyresbidrag 60 kronor och tjänstgöringspenningar för eu dag 2
kronor 50 öre.

Bill. till 1liksd, Prof, 1905. 4 Sami, 1 Afd. 11 Höft, 8

58

Statsutskottets Utlåtande U:o 11.

Ang. pension
(it e. o. vaktmästaren
hos
län styrelsen i
Stockholms län
J. Ohlson.

Såsom ofvan nämnts, hade järnvägsstyrelsen gjort framställning
om förhöjning till 1,800 kronor af, bland annat, den Olson redan beviljade
pensionen å 700 kronor. Jag hade äfven haft för afsikt att,
i likhet med hvad som skedde beträffande en annan med Olson likställd
materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader, nämligen Johan
Andersson, i underdånighet hemställa om aflåtande till 1904 års Riksdag
af nådig proposition om förhöjning till 1,500 kronor af jämväl
Olsons pension, men då Olson den 1 januari 1904 afled, förföll frågan
om förhöjning af dennes pension. Framställningen beträffande materialförvaltaren
Andersson bifölls sedermera af Riksdagen.»

Under erinran att Riksdagen tillförene beviljat pensioner åt
änkor efter personer, som innehaft anställning vid järnvägsbyggnaderna,
såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren B. Fredrikssons änka med
400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen J. O. Olais änka med
500 kronor och år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes änka med
500 kronor, har departementschefen på grund af hvad i ärendet förekommit
hemställt, om propositions aflåtande i ämnet.

Utskottet har visserligen funnit pension skäligen böra beredas
änkan Matilda Charlotta Olson, men synes pensionens belopp icke
böra sättas högre än hvad af Riksdagen år 1890 beviljades åt afiidna
materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Bernli. Fredrikssons
änka eller 400 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Majds ifrågavarande framställning, att framlidna materialförvaltaren
vid statens järnvägar Axel Justinus
Olsons änka Matilda Charlotta Olson, född Gjörcke
Swartling, må å allmänna indragningsstaten från och
med februari månad 1904, så länge hon lefver ogift, åtnjuta
en årlig pension af 400 kronor.

20:o) Kungl. Majd har i en till Riksdagen den 3 februari innevarande
år afbiten proposition (n;o 46) föreslagit, att e. o. vaktmästaren
hos länsstyrelsen i Stockholms län Jöns Ohlson måtte för sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten få åtnjuta en årlig pension af 350
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den då hans anställning
hos länsstyrelsen komme att upphöra.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden sistnämnda dag bär
departementschefen i ämnet anfört följande:

59

Statsutskottets Utlutande N:o 11.

j>Uti eu till Eders Kung!. Maj:t ställd, af Eders Kung!. Maj:ts
befalla i n gsliaf v and e i Stockholms läa med underdånig skrifvelse den
14 december 1904 insänd skrift har e. o. vaktmästaren hos länsstyrelsen
i nämnda län Jöns Ohlson i underdånighet anhallit att, da han pa
grund af nedsatta kroppskrafter numera endast med svårighet kunde
fullgöra sina tjänståliggandeu, lian genom Eders Kuugl. Maj:ts försorg
måtte komma i åtnjutande af pension under sin återstående lifstid,
hvar]äinte Ohlson förklarat sig villig att, så snart pension beviljats
honom, afgå från sin befattning.

Eders Kuugl. Maj:ts befallningshafvande har i sin underdåniga
skrifvelse meddelat, att Ohlson, som enligt bifogadt prästbetyg vore
född den 24 oktober 1831, den 3 april 1865 antagits till extra ordinarie
vaktmästare hos fångvårdsstyrelsen och den 26 augusti 1870 till enahanda
beställning hos nämnda länsstyrelse samt den 10 september 1872
förordnats till »andra» (extra) vaktmästare därstädes, i hvilken egenskap
han allt sedermera hos länsstyrelsen kvarstått. Ohlson hade undei
liden efter sistberörda befordran uppburit det i staten för Stockholms
län under sjätte hufvudtiteln och rubriken tjänstemän och betjänte till
en extra vaktmästare upptagna arfvode, ii vilket för åren 1872 och 1873
utgjort 200 kronor samt från och med år 1874 350 kronor, hvarjämte
Ohison från och med år 1900 tilldelats det belopp af 150 kronor, som
Eders Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länet enligt nådigt bref af
den 8 januari 1900 bemyndigats att för godtgörande af extra vaktbetjäning
hos länsstyrelsen från och med år 1900 anordna under sjätte
hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser, ved in. in. Ifrågavarande
vaktmästarbefattning hade beträffande . göromålens art och
ansvar varit i hufvudsak likställd med de ordinarie tjänsterna och från
dessa icke haft annan afsevärd skillnad än i. fråga om tider för. uppvaktningsskyldiglieten,
hvilken under senare tider för Ohlson varit bestämd
till vissa — för närvarande tre — timmar om dagen.

Vidare bär Eders Kungl. Majits- befallningshafvande vitsoidat, att
Ohlson, som vid särskilda tillfällen under längre tider bestrida ordinarie
vaktmästarbefattning, under hela sin tjänstetid med synnerlig ordning
och pålitlighet fullgjort sina göromål, hvarför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
också vid den år 1902 inträffade ledigheten af eu
vaktmästarbefattning hos länsstyrelsen — den första vakans i denna
tjänstgrad, som uppstått sedan år 1871 — af hållits från att befordra
honom till ordinarie endast af hänsyn därtill, att han på grund af
ålder och föregående tjänstgöring skulle omedelbart efter utnämningen
varit pensionsberättigad. Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande ansåge

60

Ang. pension
åt biträdande
läkaren vid
Stockholms

Statsutskottets Utlåtande N:o 11,

sig därför böra hemställa, att då Ohlson numera i följd af ålder och
aftagande krafter endast med svårighet kunde fullgöra sin tjänst, honom
måtte beredas en emot densamma svarande pension, hvilken i öfverensstämmelse
med de för pension åt ordinarie vaktmästare gällande grunder
syntes böra bestämmas till samma belopp som det å ordinarie stat fölen
extra vaktmästare uppförda arfvodet eller 350 kronor.

Efter härå erhållen nådig remiss har statskontoret inkommit med
underdånigt utlåtande af den 23 december 1904 och häruti anfört, att
statskontoret på grund af Ohlsons ålder och svårigheten för honom att
fullgöra sina åligganden samt med hänsyn till hvad Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande meddelat om de med Ohlsons befattning förenade
göromålens art och ansvar, om hans välförhållande i tjänsten samt om
orsaken, hvarför Ohlson trots sin långvariga, val vitsordade tjänstgöring
icke ansetts böra vinna anställning såsom ordinarie vaktmästare hos
länsstyrelsen, då tillfälle därtill år 1902 för första gången sedan år
1872 yppat sig, icke tvekade att biträda Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
hemställan om beredande af pension åt Ohlson. Då
beträffande det af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagna
pensionsbeloppet, som motsvarar det å ordinarie stat uppförda arfvode
å 350 kronor, hvaraf Ohlson från och med år 1874 varit i åtnjutande,
icke heller syntes vara något att erinra, hemställde statskontoret, att
Eders Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att å
allmänna indragningsstaten uppföra eu årlig pension för Ohlson till belopp
åt 350 kronor att utgå under hans återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, då hans anställning hos länsstyrelsen upphörde.

Rå grund åt hvad sålunda förekommit och särskild! med hänsyn
till såväl arten af Ohlsons anställning hos länsstyrelsen som anledningen
därtill, att han icke erhållit ordinarie befattning, anser jag billigheten
bjuda att pension beredes honom på hans ålderdom.»

Ehuru Ohlson icke innehaft ordinarie befattning, har dock utskottet,
med hänsyn till hans långvariga, väl vitsordade tjänstgöring
och framskridna ålder, ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Majds nu
ifrågavarande framställning.

21:o) Uti eu till Riksdagen den 7 nästlidna april aflåten proposition
(n:o 111) bär Kungl. Maj:t äskat Riksdagens medgifvande att
biträdande läkaren vid Stockholms hospital Ernst Leonard Fagergrens

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 61

änka Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, samt uppsy
ningsmannen vid Vadstena hospital och asyl Per Alfred Hvarfners
änka Augusta Josefina Hvarf ner, född Svensson, måtte, en hvar af dem
så länge hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta
årlig pension, änkan Fagergren från och med februari månad 1905 af
500 kronor och änkan Hvarfner från och med år 1905 af 250 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver civilärenden sistnämnda dag har
departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti en till Kungl. Maj:t ställd, af direktionen öfver Stockholms
hospital med underdånig skrifvelse den 2 februari 1905 öfverlämnad
och till nådigt bifall förordad ansökning har framlidne biträdande
läkaren vid hospitalet Ernst Leonard Fagergrens änka Sofia Charlotta
Augusta Fagergren, född Lindblom, i underdånighet anhållit, att Kungl.
Maj:t, med hänsyn till sökandens aflidne mans 23-åriga, väl vitsordade
tjänst såsom hospitalsläkare och den fattigdom, hvari sökanden,“som
både att försörja eu dotter och eu fosterdotter, efter mannens död
befunne sig, äfvensom till den omständigheten, att sökanden ej ägde
hälsa och öfriga förutsättningar att med eget arbete kunna förvärfva,
hvad till lifvets uppehälle fordrades, täcktes medgifva, att en årlig
pension af 500 kronor måtto af statsmedel till sökanden utbetalas.

Till följd af särskilda nådiga remisser har öfver ansökningen ej
mindre medicinalstyrelsen den 15 februari 1905 än äfven den 20 mars
samma år statskontoret afgifvit underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat: att sökandens
aflidne man från den 6 april 1883 intill sin död den 3 januari 1905
varit anställd såsom biträdande läkare vid Stockholms hospital och i
sådan egenskap åtnjutit, förutom fri bostad och andra naturaförmåner,
eu lön af 2,333 kronor 33 öre och tjänstgöringspenningar till belopp
af 1,166 kronor 67 öre, hvarjämte enligt 1898 års Riksdags beslut
honom tillkommit ett personligt lönetillägg af 1,000 kronor; att hospitalsdirektionen
vitsordat, att Fagergren städse med nit och plikttrohet samt
med stor ömhet och omsorg om de sjuka skött sin befattning; att
sökanden, som vore född den 2 mars 1853, enligt läkares intyg vore
på grund af sjukdom för framtiden i hög grad urståndsatt till arbete;
samt att boets ställning vid mannens död, enligt ett af tre personer,
som varit i tillfälle att under pågående boutredning däraf taga de!,
utfärdadt intyg, utvisade eu brist till belopp af minst 3,610 kronor.

Medicinalstyrelsen har uti det underdåniga utlåtandet, med särskild
hänsyn till hvad af direktionen för Stockholms hospital anförts be -

hospital F. L.

Fagergrens
änka samt uppsyning
smanncn
vid Vadstena
hospital och
asyl P. A,
Hvarfners
änka.

62

Statsutskottets Utlåtande N:o in -

träffande Fagergrens långvariga, plikttrogna. och förtjänstfulla verksamhet
i hospitalets tjänst, i underdånighet hemställt, det täcktes Kungl.
Maj:t till innevarande års Riksdag aflåta nådig proposition om tilldelande
åt änkan Fagergren af eu årlig pension under hennes återstående
lifstid af 500 kronor.

Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande förklarat, att då
statskontoret funnit sig böra biträda medicinalstyrelsens hemställan,
statskontoret tillstyrkte, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
för änkan Fagergren å allmänna indragningsstaten uppföra eu årlig
pension af 500 kronor att utgå från och med februari månad innevarande
år och så länge hon förblefvo änka.

Vidare har uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrift framlidne uppsy
ningsmannen vid Vadstena hospital och asyl Per Alfred Hvafners
änka Augusta Josefina Hvarfner, född Svensson, med bifogande af,
förutom andra handlingar, bouppteckning efter mannen, i underdånighet
anhållit, att henne måtte af statsmedel beredas on årlig pension under
hennes återstående lifstid af 400 kronor.

Af de ingifna handlingarna i ärendet, inhämtas, att Hvarfner den
27 januari 1904 aflidit och därvid såsom stärbhusdelägare eftérlämnat,
förutom syskon och syskons barn, sin bemälda hustru; att enligt den
efter Hvarfner upprättade bouppteckningen behållningen i boet utgjort
5,154 kronor 74 öre, hvilken behållning på grund af inbördes testamente
tillfälle den efterlefvande makan; samt att änkan Hvarfner vore
född den 21 april 1856.

Öfver sistberörda ansökning har medicinalstyrelsen, till följd af
nådig remiss, afgifvit underdånigt utlåtande af den 6 februari 1905 och
därvid öfverlämnat yttrande i ärendet af direktionen öfver Vadstena
hospital och asyl, som tillstyrkt att åt änkan Hvarfner måtte beviljas
eu årlig pension af 250 kronor.

Medicinalstyrelsen har uti nu nämnda utlåtande anfört följande:
Uppsyningsmannen Hvarfner, hvilken varit född den 31 maj 1852,
hade varit i hospitalets tjänst såsom sjukskötare från den 1 april till
den 1 oktober 1886 samt såsom uppsyningsman från sistnämnda dag
till den 27 januari 1904, då han aflidit. Såsom uppsyningsman hade
han åtnjutit, utom husrum, ved, lyse, tvätt och l:a klassens kost, en
kontant aflöning, som i början uppgått till 600 kronor och sedermera
småningom ökats till 1,000 kronor. Under sin tjänstetid hade Hvarfner
— enligt hvad hospitalsdirektionen intygat — med synnerligen berömvärd!
nit, outtröttligt tålamod och aldrig sviktande plikttrohet till sjukvårdens
fromma uppfyllt sina ansvarsfulla åligganden. De medicinal -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11-

63

styrelsens ledamöter, som vant i tillfälle att besöka Vadstena hospital
och asyl vid inspektioner eller andra tillfällen, kunde äfven vitsorda,
att ITvarfner i sin tjänst visat en synnerlig duglighet. Den trägna
tjänstgöringen vid anstalten hade gjort det för Hvarfner omöjligt att
förvärfva något utöfver aflöningsförmånerna å anstalten och den där
uppburna aflöningen både icke medgifvit någon afsevärd besparing.
Räntan af det belopp, som återstode af förutnämnda behållning i boet,
sedan kostnaden för nödigt bohag samt osäkra fordringar afdragits,
kunde ej vara tillräcklig att bereda Hvarfners änka ett nödtorftigt uppehälle,
desto mindre som hon, hvilken vore född den 21 april 1856,
såsom varande mindre arbetsför icke verksamt kunde bidraga till sitt
uppehälle. Något tillfälle att genom inbetalningar i någon af staten
understödd pensionskassa bereda sin efterlefvande änka rätt till pension
hade icke stått uppsyningsmannen Hvarfner till buds. På grund af
det anförda har medicinalstyrelsen, som icke funnit något att erinra
mot den af direktionen föreslagna nedsättningen i det af änkan Hvarfner
begärda pensionsbeloppet, hemställt, att Kung!. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta proposition därom, att Riksdagen ville tilldela änkan Hvarfner
under hennes återstående lifstid eu årlig pension af 250 kronor.

Öfver änkan Hvarfners ifrågavarande ansökning har statskontoret
den 20 mars 1905 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och därvid,
under åberopande af 1902 års Riksdags beslut, hvarigenom med liänsjm
till omständigheter, som syntes någorlunda snarlika de i detta ärende
föreliggande, pension till belopp af 350 kronor, beviljats änkan efter
uppsyningsmannen vid Uppsala hospital K. J. Wall, tillstyrkt nådigt
bifall till änkan Hvarfners ansökning på sätt medicinalstyrelsen föreslagit
och alltså hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att änkan Hvarfner finge från och med innevarande år och
så länge hon förblefve änka å allmänna indragningsstaten uppbära eu
årlig pension af 250 kronor.»

Utskottet, som ej haft något att häremot erinra, hemställer,

a) att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning
i fråga om pension åt biträdande läkaren vid
Stockholms hospital Ernst Leonard Fagergrens änka
Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension till
uppsyningsmannen vid Vadstena hospital och asyl
Per Alfred Hvarfners änka Augusta Josefina Hvarfner,
född Svensson, jämväl må vinna Riksdagens bifall.

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

personlig extra
ordinarie professur
för
docenten. K. B.
Wiklund.
[11]

22:o) Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under förevarande
hufvudtitel, punkten 11 föreslagit, att för docenten filosofie doktorn
Karl Bernhard Wiklund måtte vid universitetet i Uppsala inrättas eu
personlig extra ordinarie professur i finsk-ugrisk språkforskning ock att
för detta ändamål måtte på allmänna indragningsstaten anvisas årlig
aflöning till belopp af 4,500 kronor, däraf 3,300 kronor såsom lön och
1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med rätt för Wiklund till
två älderstillagg, hvartdera å 500 kronor efter fem och tio års väl
vitsordad tjänstgöring.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december 1904
innehåller härom följande anförande af departementschefen:

»Filosofiska fakultetens vid universitetet i Uppsala humanistiska
sektion har hos det större akademiska konsistoriet därstädes gjort framställning
om utverkande af nödiga medel, ej understigande nuvarande
aflöning för extra ordinarie professor, för anställning af docenten, filosofie
doktorn Karl Bernhard Wiklund såsom professor i finsk-ugrisk
språkforskning vid universitetet.

Till stöd för denna af konsistoriet tillstyrkta framställning, hvilken
af kanslern för rikets universitet med eget yttrande till Eders Kungl.
Maj:t framburits, har sektionen åberopat hvad sektionen anfört i sin
år 1903 gjorda framställning i samma ämne.

I sistberörda framställning, hvilken återfinnes i ett handlingarna
i ärendet Inlagd! utdrag af sektionens protokoll för den 7 april 1903,
erinrar sektionen till eu början, hurusom år 1897 förslag väcktes inom
sektionen om utverkande af ett årligt anslag å 2,500 kronor till arfvode
åt eu universitetslärare, som kunde befinnas lämplig och villig att vid
universitetet meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskild! lapska
och finska. Förslaget, som understödts af alla vederbörande akademiska
myndigheter, föranledde eu framställning i anfördt syfte från Eders
Kungl. Maj:t till 1898 års riksdag och blef af Riksdagen på det sätt
bifallet, att Riksdagen på extra stat för år 1899 beviljade ett anslag för
ändamålet af 2,500 kronor. Samma anslag har sedermera för hvarje
ar på därom gjord vederbörlig framställning af Riksdagen beviljats,
senast af 1903 års riksdag för år 1904.

Till motivering af ifrågavarande anslagskraf både, erinrar sektionen
vidare, i 1897 års framställning af sektionen anförts i hufvudsak
följande:

Inom området för denna sektions verksamhet finnas visserligen

65

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

flera ännu bland oss orepresenterade vetenskaper, till Indika sektionens
undervisning borde utsträckas. Viktigare än något annat synes emellertid
för närvarande att vid universitet få eu permanent målsman för
flnsk-ugriska språk, närmast lapska och finska.

''Sektionen påminner om, att de genetiskt sammanhörande flnskugriska
språken under senare årtionden i fråga om material och metod
vunnit en bearbetning, som med hänsyn till allmänt vetenskapligt intresse
ställer dem i jämbredd med de tidigare studerade indoeuropeiska och
semitiska språkstammarna. Genom Thomsens banbrytande undersökningar
hafva från de flnsk-ugriska språken betydande och ytterst viktiga
upplysningar vunnits om förut föga kända skeden af de nordiska språkens
äldre historia (under vår tidräknings första århundraden); och
genom studiet al dessa nu öfver norra delen åt vår halfö och norra
Ilyssland strödda språk hafva utgångspunkter vunnits af den största
betydelse rörande Nord-Europas befolkningar under de aflägsna tider,
om hvilka skrifna urkunder hafva blott föga att förtälja. I det samarbete,
som vetenskapernas ständigt växande innehåll och fortgående
arbetsfördelning betingar, kunna vi vid undersökningar rörande de
skandinaviska och de slavisk-baltiska språkens historia och vid studier
i Nord-Europas äldre etnografi, som ger nyckeln till senare förhållanden,
icke vid vårt universitet, som helt naturligt borde vara en medelpunkt
för dylika forskningar och i sin undervisning- ge uttryck åt deras resultat,
längre umbära eu representant för den flnsk-ugriska språkforskningen.

''Äfven för rent praktiska syften behöfva vi och behöfver landet
en sådan representant. Det är ur nationell och praktisk synpunkt af
största vikt, att vi allsidigt lära känna, dessa folkgruppers språk, tänkesätt
och yttre lifsvillkor, för att vi må. kunna i tid taga de mått och
steg, som kunna finnas nödiga och lämpliga för att hindra deras framtidsutsikter
att taga mindre önskvärda riktningar. För folkundervisningen
i dessa landsändar kräfves kunskap i deras icke-svenska språk;
ined hänsyn till dessa folkgruppers religiösa och borgerliga behof måste
vi sörja för nödig religiös och juridisk litteratur på lapska och finska.
Särskilda åtgärder hafva måst vidtagas för att få präster och skollärare
hemmastadda i finska och lapska, och det har funnits nödigt att föranstalta
om eu ny bibelöfversättning på lapska. Åtskilligt mera i den
vägen förestar att gorå., För alla dylika arbeten kräfves sakkunnigt
biträde, det behöfves en målsman för dessa språk, till hvilken myndigheter
och allmänhet kunde vånda sig med begäran om råd och hjälp;

Bih. till llilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

och den naturliga platsen för en dylik målsman synes vara vid landets
största universitet..

''Slutligen må erinras därom, att två af dessa språk, finska och
ungerska, numera äga en ganska betydande vetenskaplig (linguistisk,
historisk, geografisk, naturvetenskaplig) litteratur. Liksom professorn i
slaviska språk ofta anlitas och måste vara beredd att lämna upplysningar
rörande slavisk litteratur och biträda med tolkning äfven utanför
det rent filologiska området, så behöfva idkare af andra vetenskaper
ej sällan hjälp med finsk och ungersk litteratur. Särskildt är naturligtvis
Finlands historiska litteratur, som numera till stor del aftattas
på finska, för oss af stor betydelse, men är i regeln blott under förmedling
af speciellt språkkunnig person för våra forskare tillgänglig.’

Efter det sektionen omnämnt, hurusom redan år 1897 inom sektionen
framhållits önskvärdheten af att vid universitetet i Uppsala inrättades
en fast lärostol i finsk-ugriska språk, men att sektionen då stannat
vid att begära ett mindre anslag för uppehållande tills vidare af undervisning
i ämnet, meddelar sektionen, att detta anslag år efter år efter
förordnande af universitetskanslern uppburits af docenten Wiklund,
hvilken redan vårterminen 1894 på uppdrag af universitetsmyndigheterna
och med understöd af ett till universitetets disposition stående mindre
anslag å 900 kronor börjat undervisa i sitt ämne.

Den af Wiklund meddelade undervisningen hade, fortsätter sektionen,
hufvudsakligen omfattat lapska och finska språken samt därjämte
under två terminer ungerska och under två terminer estniska språken.
Om värdet af den meddelade undervisningen vittnade dels åhörareantalet
dels den omständigheten, att under tiden sju studerande undergått
godkänd pröfning i finsk-ugriska språk i filosofie kandidatexamen
och flera studerande dessutom begärt och fått nådigt tillstånd att i ämnet
undergå examen, ehuru de ännu icke aflagt denna. Samtidigt hade
Wiklund utöfvat en synnerligen förtjänstfull författarverksamhet inom
sitt ämne. Utom talrika mindre uppsatser dels af vetenskapligt innehåll
dels med populärt syfte samt flera editioner af äldre arbeten hade
.Wiklund sålunda utgifvit två läroböcker i lapska och därigenom fyllt
en högst kännbar lucka i vår litteratur, enär våra äldre arbeten i ämnet
af Fjellström, Ganander och Öhrling daterade sig från 1700-talet och
naturligtvis vore för vår tid obrukbara, hvarjämte Wiklund publicerat
flera mycket betydande vetenskapliga arbeten, hvaribland särskildt borde
framhållas hans två arbeten om de lulelapska dialekterna och hans
»Urlapska ljudlära», som gåfve alldeles nya uppslag rörande lapska
språkets uppkomst och historia. Med sina arbeten rörande urlapskan

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

67

och sin lärobok i lapska språket hade Wiklund grundlagt och vetenskapligt
motiverat ett centralt, för de svenska lapparnes behof bättre
lämpadt bokspråk än de periferiska eller af olika dialekter blandade
språkformer, som förut användts. Det vore till detta (urlapska)
språk, som Nya testamentet nyligen under Wiklunds ledning och delvis
af honom själf blifvit öfversatt.

Universitetet behöfde på skäl, som år 1897 anförts, allt fortfarande
Wiklunds biträde såsom lärare. En målsman för lapska och finska
språken behöfdes äfven för allmänna uppdrag — något som år 1897
jämväl inom statsrådet påpekats; Wiklunds betydande vetenskapliga
kapacitet vore genom akademiska intyg och utgifna skrifter höjd öfver
allt tvifvel. Det läge i vetenskapens, universitetets och vårt lands
välförstådda intresse att bereda eu sådan förmåga efter snart tio års
framgångsrik lärareverksamhet stadigvarande anställning vid universitetet
med en aflöning, som kunde motsvara normala lefnadsbehof. På
rent sakliga grunder ansåge sektionen visserligen, liksom år 1897, önskvärd!,
att de finsk-ugriska språken vid universitetet representerades af
en fast lärostol på ordinarie stat. Då emellertid ämnet vore nytt och
tvekan möjligen kunde råda rörande utsikten att alltid finna kompetent
innehafvare till en sådan lärostol, inskränkte sig sektionen till en framställning
om anslag till eu personlig extra ordinarie professur för Wiklund.

Vid underdånig föredragning den 12 januari 1904 af humanistiska
sektionens sistnämnda framställning, hvilken tillstyrkts af såväl det
större akademiska konsistoriet som universitetskanslern, hemställde jag,
som icke för det dåvarande ansåg mig böra tillstyrka upprättande af
en personlig extra ordinarie professur för Wiklund, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt eu lärare vid universitetet
i Uppsala, som kunde finnas villig och lämplig att därstädes
i enlighet med de bestämmelser, Eders Kungl. Maj:t funne godt utfärda,
meddela undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt lapska och finska,
på extra stat för år 1905 bevilja ett anslag af 3,500 kronor; och blef
i enlighet med denna hemställan nådig proposition i ämnet afbiten till
1904 års Riksdag.

Vid samma riksdag väcktes inom Andra Kammaren af häradshöfdingen
G. Kronlund med flera motion därom, att Riksdagen, med
afslag å Eders Kungl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande å
extra stat under åttonde hufvudtiteln af ett anslag å 3,500 kronor för
uppehållande af undervisning i finsk-ugriska språk, särskildt finska och
lapska, vid Uppsala universitet, ville å ordinarie stat för år 1905 under
samma hufvudtitel till en personlig extra ordinarie professur i finsk -

68

Statsutskottets Uttalande N:o U.

ugrisk språkvetenskap för docenten Wiklund bevilja ett anslag- å 4,500
kronor med skyldighet för innehafvaren att meddela undervisning och
fullgöra öfriga akademiska skyldigheter i den utsträckning, som för
öfriga e. o. professorer vore föreskrifvet eller kunde komma att förcskrifvas.

Till motivering af nämnda förslag har i motionen anförts bland
annat:

T fråga om ämnets vikt för universitetsstudierna och betydelsen
af att inom landet äga tillgång till en fullt sakkunnig målsman för två
språk, som talas inom landet själft, kunna vi inskränka oss till att
endast hänvisa till hvad af olika myndigheter anförts och hvarför i
årets statsverksproposition utförligt redogöres. Vi äro förvissade om,
att Riksdagen skall till fullo behjerta där anförda, tungt vägande skäl.
Att, sedan herr Wiklund som arfvode för sin undervisning först under
5 år måst åtnöjas med 900 kronor, sedan under1 6 år uppburit 2,500
kronor, för honom för ett eller annat år inrätta ytterligare eu mellangrad
med 3,500 kronors aflöning synes oss icke vara nödvändigt, då
det blott behöfves ytterligare 1,000 kronor för att fylla skillnaden mellan
en e. o. professorska och det nu föreslagna beloppet. Då. Riksdagen
anslagit medel för upprättande af en personlig professur åt en förtjänt
vetenskapsman å det egyptologiska området, torde densamma säkerligen
vara villig att bevilja medel för eu likadan lärostol i de inom vårt eget
fosterland talade finska och lapska språken.

''Docenten Wiklund har, efter hvad handlingarna utvisa, i 10 år
lämnat val vitsordad och fruktbärande akademisk undervisning i sitt
ämne, har varit såsom språklig sakkunnig anlitad i flera offentliga värf,
har, enligt hvad från kompetent håll försäkras, utvecklat en vetenskaplig
författarverksamhet, så omfattande och af så genomgripande betydelse
för hans ämne, att han inom sitt område står fullt i jämbredd med
samtidens allra förnämsta vetenskapsmän och inom den skandinaviska
halfön ingen annan vare sig nu eller tidigare kan med honom däri
jämföras. Han fyller slutligen redan i början af det år, för hvilket
Riksdagen nu har att uppgöra statsreglering, 37 år, eu ålder, vid hvilken
en begåfvad och verksam man har full rättighet att vänta lön försina
mödor i det allmännas tjänst under formen af en anspråkslös
fast plats.’

Uti sitt öfver den nådiga propositionen och nyssberörda motion
afgifna utlåtande hemställde statsutskottet, att Riksdagen i anledning
af Eders Kungl. Maj:ts framställning och med afslag å motionen måtte
till arfvode åt en lärare vid universitetet i Uppsala, som kunde finnas

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

69

villig och lämplig att därstädes i enlighet med de bestämmelser, Eders
Kungl. Magt fimne godt utfärda, meddela undervisning och anställa
examina i iinsk-ugriska språk, särskild! lapska och finska, på extra
stat för år 1905 bevilja ett anslag af 3,500 kronor.

Sedan vid ärendets behandling inom Riksdagen kamrarna fattat
skiljaktiga beslut, i det statsutskottets hemställan bifölls af Första
Kammaren, hvaremot Andra Kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
biföll den i ämnet väckta motionen, blef, efter sammanjämkning
af berörda beslut, ärendet af Riksdagen slutligen afgjordt sålunda, att
Riksdagen till arfvode åt en lärare vid universitetet i Uppsala, som kunde
finnas villig och lämplig att därstädes i enlighet med de bestämmelser,
Eders Kungl. Magt funne godt utfärda, meddela undervisning och anställa
examina i finsk-ugriska språk, särskild! lapska och finska, på
extra stat för år 1905 beviljade ett anslag af 4,000 kronor.

Efter erinran härom öfvergår jag till redogörelse för det utlåtande,
kanslern för rikets universitet afgifvit öfver humanistiska sektionens
nu föreliggande framställning. Kanslern hänvisar däri till förhandlingarna
angående denna fråga vid 1904 års riksdag, af hvilka förhandlingar
kanslern finner framgå, att förslaget om en personlig extra ordinarie
professur för Wiklund inom Riksdagen tillvunnit sig stora sympatier.
Goda skäl till förmån för detta förslag syntes kanslern ock hafva blifvit
inom Riksdagen anförda. Kanslern, som i berörda omständighet ansåge
sig äga ett ytterligare stöd för sin förut uttalade uppfattning om bästa
sättet för frågans lösning, ville alltså, med anledning af konsistoriets
nu åter i ärendet väckta förslag, underdånigst hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes, föreslå Riksdagen, att för docenten Wiklund måtte
vid universitetet i Uppsala inrättas en personlig extra ordinarie professur
i finsk-ugrisk språkforskning och för detta ändamål på allmänna
indragningsstaten anvisas årlig aflöning till belopp af 4,500 kronor,
däraf 3,300 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
med rätt för honom till två ålder stil! ägg, hvardera å 500
kronor, efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. I

I anledning af den utaf kanslern i utlåtandet gjorda hänvisning
till hans förut uttalade uppfattning om frågans lösning anhåller jag att
få erinra därom, att kanslern i sitt yttrande öfver den år 1903 gjorda
framställningen i ämnet uttalat önskvärdheten däraf, att en fast lärostol
för den finsk-ugriska språkvetenskapen uppfördes på universitetets i
Uppsala ordinarie stat.

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Redan år 1897 framhölls, såsom förut nämnts, inom humanistiska
sektionen i Uppsala önskvärdheten af att vid universitetet därstädes
inrättades en fast lärostol i finsk-ugriska språk. Att detta önskemål då
framställdes, torde med sannolikhet kunna tillskrifvas den vetenskapligt
och praktiskt gagnande verksamhet, som redan då under flera år utöfvats
af Wiklund. Under de år, som därefter förlupit, har Wiklund
mot det skäligen blygsamma arfvode, som för ändamålet anslagits,
kvarstannat vid universitetet såsom lärare inom sin vetenskap och därunder
icke allenast meddelat en fruktbringande undervisning utan
jämväl idkat ett omfattande och vetenskapligt betydelsefullt författarskap.
Dessutom har han med understöd af såväl staten som enskilda
stiftelser och föreningar företagit åtskilliga studieresor äfvensom på
offentligt uppdrag utfört en del öfversättnings- och revideringsarbeten.
Värdet af hans verksamhet är sålunda på flerfaldigt sätt ådagalagdt.
Denna verksamhet har också af Riksdagen vunnit ett betydelsefullt
erkännande, dä Riksdagen år 1904 höjde det af Eders Kung!. Maj:t
äskade anslaget af 3,500 kronor till ersättning för den af Wiklund vid
universitetet i Uppsala bedrifna undervisning till 4,000 kronor.

Utom det att den omständigheten, att Wikhmd under så många
år till vetenskapens och landets fromma verkat vid universitetet, synes
mig utgöra skälig anledning att bereda honom den större trygghet i
ekonomiskt och socialt afseende, som åtföljer en professur, är det också
af vikt, att en så förtjänt vetenskapsman med starkare band än hittills
fästes vid ett af landets universitet. Med afseende härå och då Wiklund
på grund af ärten af den vetenskapliga verksamhet, åt hvilken
han ägnat sig, icke kan i vanlig ordning vinna befordran till ordinarie
lärarebefattning vid rikets universitet, anser jag nu tiden inne att hemställa
om nådig proposition till Riksdagen angående inrättande för
Wiklund af en personlig professur. De för ändamålet erforderliga medel
kunna icke äskas såsom ständigt årsanslag, och icke heller torde det
kunna ifrågasättas, att de skola år för år anvisas å extra stat, utan
synas de rätteligen böra begäras å allmänna indragningsstaten.»

Utskottets

yttrande.

Med hänsyn till hvad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungi. Maj:ts förevarande
framställning, därvid dock utskottet velat uttala önskvärdheten af en
bestämmelse därom, att docenten Wiklunds rätt att för intjänande af
ålderstillägg räkna sig tjänstgöring till godo icke måtte inträda förrän
i och med upprättande af ifrågavarande professur, d. v. s. först från
och med ingången af nästkommande år.

Utskottet får alltså hemställa,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

71

att Riksdagen må med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande framställning medgifva, att för docenten
filosofie doktorn Karl Bernhard Wiklund må vid universitetet
i Uppsala inrättas en personlig extra ordinarie
professur i finsk-ugrisk språkforskning och att för
detta ändamål må på allmänna indragningsstaten anvisas
årlig aflöning till belopp af 4,500 kronor, däraf
3,300 kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
med rätt för Wiklund till två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor efter fem och tio
års väl vitsordad tjänstgöring, räknad från och med
den 1 januari 1906.

23:o) Kungl. Magt har under tionde hufvudtiteln, punkten 12, An?- „
föreslagit, att trädgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska JjcadlZträdträdgård
Rasmus Christensen må från och med månaden näst efter den, gårdsmäitarm
i hvilken afsked från trädgårdsmästarebefattningen varder honom be- ''"U"4''7"’
viljadt, under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af L

2,000 kronor årligen.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 har departemetschefen i ämnet anfört följande:

»Med öfverlämnande af en från det större akademiska konsistoriet
i Lund till kanslern för rikets universitet inkommen skrifvelse af den
11 september 1903, däruti konsistoriet i sammanhang med anmälan om
de universitetets i Lund anslagsbehof, för hvilkas afhjälpande anslag
af 1904 års Riksdag erfordrades, hemställt, att åt trädgårdsmästaren vid
universitetets botaniska trädgård Rasmus Christensen, hvilken hos konsistoriet
anhållit om utverkande åt honom af rätt till pension å 2,000
kronor årligen, måtte beredas rätt till pension å allmänna indragningsstaten
att utgå med 2,000 kronor för år från och med månaden näst
efter den, då han erhölle afsked från sin befattning, anmälde kanslern
i skrifvelse den 30 september 1903 rörande universitetets anslagsbehof
jämväl denna pensionsfråga. Med hänsyn till Christensens långa
tjänstetid och af vederbörande institutionsföreståndare synnerligen väl
vitsordade tjänstgöring samt med åberopande af Eders Kungl. Mapts
beslut den 5 december 1902, hvarigenom akademiträdgårdsmästaren vid
Uppsala universitet J. F. Pettersson berättigats att från sistnämnda
universitets reservfond uppbära pension till belopp af 2,000 kronor år -

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

ligen, tillstyrkte kanslern i sin nyssberördä skrifvelse framställning till
Riksdagen om beviljande af pension för Christensen till det af konsistoriet
ifrågasatta beloppet. Enligt hvad handlingarna i ärendet utvisa,
ägde Christensen, som är född den 12 november 183G samt sedan år
1869 innehaft sin befattning såsom akademiträdgårdsmästare, i nämnda
egenskap åtnjuta, förutom fri bostad och bränsle, arfvode å stat till
belopp af 1,800 kronor årligen, äfvensom ett enligt 1889 års Riksdags
beslut och nådigt bref den 31 maj 1889 beviljadt personligt ålderstillägg
å 400 kronor.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 16 november 1903 anförde
statskontoret, bland annat: I underdånig skrifvelse den 7 november
1902 i fråga om beredande af pensionsrätt för, bland andra, den
vid Lunds universitets zoologiska institution anställde konservatorn,
trädgårdsmästaren vid samma universitets botaniska trädgård samt
universitetets vaktmästare hade den af Eders Kung!; Magt den 9 juni
1899 tillsatta kommitté för utredning angående förändradt ordnande af
det civila pensionsväsendet erinrat, att samtliga nyssnämnda tjänstinneliafvares
aflöningsförmåner blifvit. fastställda af Eders Kung!. Maj it
och Riksdagen att utgå med vissa angifna kontanta belopp jämte för
några af dem fri bostad, men att dessa förmåner, såvidt de utginge
kontant, benämndes arfvoden, hvadan och då pensionsrätt enligt den
af kommittén föreslagna lag icke ansetts böra tillkomma arfvodestagare,
kommittén förklarat sig sakna anledning att för omförmälda tjänstemän
och betjänte föreslå något undantag. Oaktadt rätt till pension enligt
berörda lagförslag alltså icke skulle nämnda tjänstinnehäfvare tillerkännas,
både kommittén dock uttalat den uppfattning, att, därest sådan
tjänstinnehafvare befunnes hafva uppfyllt de villkor, som i allmänhet
erfordrades för rätt till pension, dylik förmån äfven kornme att uppå
särskild därom gjord framställning af Riksdagen beviljas, dock att
vid pensionsbeloppets bestämmande borde komma i betraktande, att
med befattningen icke varit förenad skyldighet att för beredande af
pension erlägga afgift. Under åberopande af hvad nämnda kommitté
sålunda anfört och med erinran att någon sådan afgift sskyldighet, som
kommittén åsyftat, ännu icke blifvit civile tjänstinnehafvare ålagd, ville
statskontoret, då trädgårdsmästaren Christensen uppnått den lefnadsoch
tjänstålder, som i allmänhet berättigade till pension, samt syntes
väl förtjänt af den ifrågasatta pensionsförmånen, förorda nådigt bifall
till den då gjorda framställningen på sätt kanslern tillstyrkt.

Vid underdånig föredragning den 11 december 1903 af denna
framställning förklarade Eders Kungl. Maj:t densamma då ej föranleda
någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

73

Nu har på förnyad framställning af konsistoriet kanslern i underdånig
skrifvelse den 30 september 1904 återupptagit frågan om pension
åt trädgårdsmästaren Christensen och jämte åberopande af hvad beträffande
denna fråga anförts i kanslerns förberörda underdåniga skrifvelse
af den 30 september 1903 dels erinrat om Christensens höga
ålder samt långvariga och väl vitsordade tjänstgöring äfvensom hans
numera genom bilagdt läkarebetyg styrkta försvagade hälsotillstånd,
dels ock, under framhållande af lämpligheten att Christensens pension
bestämdes till 2,000 kronor årligen, eller enahanda belopp, som enligt
Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 5 december 1902 åtnjötes af
förre innehafvaren af trädgårdsmästarebefattningen vid Uppsala universitet,
och då Lunds universitets reservfond hade så begränsade tillgångar,
att därifrån icke kunde bestridas kostnaden för ifrågavarande pensionering,
uttalat, att kanslern ansåge sig äga fullt fog att förnya sin
framställning om aflåtande af nådig proposition om beviljande af pension
å allmänna indragningsstaten för trädgårdsmästaren Christensen
till ifrågasatt belopp af 2,000 kronor årligen.

Statskontoret, hvars utlåtande infordrats jämväl öfver nu förevarande
framställning, har uti den 9 november 1904 dagtecknadt
yttrande endast åberopat sitt förra i detta ämne afgifna underdåniga
utlåtande.»

Med hänsyn till hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende
meddelats har utskottet visserligen funnit sig böra biträda förslaget om
beviljande af pension åt trädgårdsmästaren Christensen men tillika ansett,
att pensionen bör bestämmas till samma belopp som det för
Christensens befattning å stat uppförda årliga arfvodet, eller 1,800 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, att trädgårdsmästaren
vid universitetets i Lund botaniska trädgård Rasmus
Christensen må från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från trädgårdsmästarebefattningen
varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid
uppbära pension till belopp af 1,800 kronor årligen.

24:o) Kungl. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 13, föreslagit,
att portvakten och gårdskarlen vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet Anders Wassander må från och med månaden näst efter
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 10

Utskottets

yttrande.

Ang.

pension för
gårdskarlen A.
Wassander.

[13.]

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den, hvari han varder entledigad från sina sysslor såsom portvakt och
gårdskarl vid institutet, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 750 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit lärarekollegiets
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet skrifvelse den 1 september
1904, däruti kollegiet, i sammanhang med anmälan om de institutets
auslagsbehof, för hvilkas tillgodoseende anslag af näst sammanträdande
riksdag erfordrades, hemställt om vidtagande af åtgärd för beredande
åt gårdskarlen vid institutet Anders Wassander af ett ålderdom sunderstöd
af 750 kronor för år.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Wassander, som vore
född den 21 november 1843, varit i institutets tjänst från och med april
månad 1871, då han anställdes såsom gårdskarl, med hvilken befattning
lian sedan 1880 förenat portvaktssysslan; att Wassander, enligt läkares
intyg, lede af flera obotliga sjukdomar, hvilka ej blott gjorde honom
oförmögen att sköta sina befattningar vid institutet utan jämväl förhindrade
honom att eljest i nämnvärd mån medelst arbete bidraga till
sitt lifsuppehälle; att Wassander, förutom fri bostad och vedbrand,
hvilka förmåner ansetts böra uppskattas till 300 kronor, i ofvan omförmälda
beställningar åtnjutit arfvoden, uppgående i medeltal för de
senaste tio åren till 848 kronor om året, hvartill kommit tillfälliga
inkomster af vedtrafning och vedsågning.

I sin berörda skrifvelse hade lärarekollegiet, under erinran att
Wassander i institutets tjänst icke innehaft någon å stat upptagen
befattning och därför icke kunnat vinna inträde i civilstatens pensionsinrättnimg,
förmält sig anse understödsbeloppet lämpligen böra fastställas
till två tredjedelar af eu till 1,148 kronor beräknad årsinkomst eller i
jämnadt tal 750 kronor.

I skrifvelse den 30 september 1904 rörande karolinska institutets
auslagsbehof hade kanslern för rikets universitet yttrat sig
jämväl beträffande denna pensionsfråga, därvid kanslern, enär det vore
uppenbart, ätt, då, såsom i förevarande fall vore händelsen, eu persons
arbetskraft under en tid af mera än 30 år i olika befattningar af
eu statens institution tagits i anspråk, staten måste äga skyldighet att,
när denna kraft vore förbrukad, bereda arbetaren något understöd på
hans ålderdom, tillstyrkt bifall till lärarekollegiets ifrågavarande framställning.

Statskontoret hade uti infordradt, den 9 november 1904 afgifvet
utlåtande anfört, att då Wassander i omkring 33 år varit i statens

Statsutskottets Utlåtande N:o It.

75

tjänst, och numera befunnes af sjukdom oduglig till att vidare i sina
befattningar vid institutet bibehållas, statskontoret ansåge sig äga
anledning tillstyrka Kung!. Maj:t att föreslå Riksdagen att bevilja
Wassander en årlig pension af 750 kronor.

I betraktande af hvad i statsrådsprotokollet meddelats, finner utskottet
pension böra Wassander beredas, men anser dock densamma
icke böra sättas till högre belopp än Riksdagen vid flera föregående
tillfällen beviljat åt vaktmästare vid de allmänna läroverken, eller 500
kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen på det sätt bifallas, att portvakten och
gårdskarlen vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet
Anders Wassander må från och med månaden
näst efter den, hvari han varder entledigad från sina
sysslor såsom portvakt och gårdskarl vid institutet,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en pension till belopp af 500 kronor
årligen.

25:o) Kungl. Maj:t bär under denna hufvudtitel, punkt 14, föreslagit,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Carl
Magnus Svensson må från och med månaden näst efter den, hvari afsked
från vaktmästare tjänsten varder honom beviljadt, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till belopp
af 500 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit en af eforus öfver
Växjö stifts allmänna läroverk med underdånig skrifvelse den 26 oktober
1904 till Kungl. Maj:t öfverlämnad och förordad underdånig ansökning
af vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Carl Magnus
Svensson om beredande åt honom af en årlig pension af 800 kronor;
öfver hvilken ansökning statskontoret den 22 november 1904 afgifvit
infordra dt underdånigt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Svensson, som vore
född den 3 juli 1835 och alltså uppnått en ålder af 69 år, i december
1855 antagits till vaktmästare vid Växjö allmänna läroverk och sålunda
räknade en tjänstetid af 49 år; att Svensson i denna sin tjänstgöring,
enligt vederbörande rektors vitsord, visat en ovanlig duglighet, alltid

Ang.

pension för
vaktmästaren
C, M. Svensson.

[14-J

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

.Avg.

pension för
lärarinnan
Emilia Aurora
Loenbom.

[15.]

förstått att vinna och bibehålla sina förmäns stora förtroende och fört
en hedrande vandel; att Svensson i löneförmåner åtnjöte, förutom fri
bostad och vedbrand, en kontant aflöning till belopp af 1,200 kronor
årligen; samt att statskontoret uti sitt berörda utlåtande tillstyrkt, det
Kungl. Magt täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om beviljande
åt Svensson å allmänna indragningsstaten af lifstid spension, hvars belopp,
i likhet med hvad vid föregående tillfällen och senast vid 1904 års
riksdag beviljats läroverksvaktmästare, syntes böra föreslås till 500
kronor att utgå från och med månaden näst efter den, hvari afsked
från vaktmästarebefattningen blefve honom beviljadt.

Utskottet, som icke haft något att häremot erinra, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

26;o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under tionde
hufvudtiteln, punkten 15, föreslagit, att lärarinnan vid statens normalskola
för flickor Emilia Aurora Loenbom må från och med månaden
näst efter den, i hvilken hon varder entledigad från sin befattning
såsom lärarinna vid omförmälda läroverk, under sin återstående lifstid
uppbära pension till belopp af 2,250 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit direktionens öfver
högre lärarinneseminariet skrifvelse den 27 september 1904, hvarmed
öfverlämnats en till direktionen ingifven ansökning af lärarinnan vid
statens normalskola för flickor Emilia Aurora Loenbom, att genom direktionens
försorg pension måtte henne boredas vid hennes entledigande
från anställning vid seminariet; i hvithet ärende statskontoret den 8
november 1904 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att lärarinnan Loenbom,
som vore född den 22 mars 1844, förordnats till lärarinna vid normalskolan
för flickor höstterminen 1864, från och med hvilken tid hon
oafbrutet tjänstgjort vid läroverket med full tjänstgöring och undervisningsskyldighet
företrädesvis i franska språket i klasserna 1 — 7,
hvarförutom hon hela tiden fullgjort en klassföreståndarinnas åligganden;
att hon vid slutet af innevarande läsår, alltså efter uppnådda 61 år,
komme att räkna en tjänstetid i statens tjänst af 41 år; att hon för
sin tjänstgöring vid läroverket uppburit olika, successivt växande arfvodes -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

77

belopp, under de senaste 13 åren uppgående till 2,500 kronor för läsår;
att hennes ekonomiska villkor alltså varit väsentligen sämre än de
ordinarie lärarinnornas, ehuru hennes tjänstgöring till art och omfattning
varit fullkomligt öfverensstämmande med dessas och hon
sedan 1890 i sin egenskap af hufvudlärarinna i franska språket dels
undervisat i detta ämnes metodik i seminariet, dels ledt och bedömt
seminarieelevernas öfningar och profiektioner i samma ämne; samt att
hon, som enligt läkares intyg undergått operation för långt framskriden
bröstkräfta, på grund af genom sjukdomen minskad arbetsförmåga
sannolikt för all framtid blefve oförmögen att bestrida sin tjänst såsom
lärarinna.

I sin nämnda skrifvelse hade direktionen, enär lärarinnan Loenbom
med utmärkt såväl nit som skicklighet samt till direktionens synnerliga
belåtenhet fullgjort sina åligganden vid läroverket, förklarat sig anse
henne vara förtjänt att vid afskedstagande! erhålla pension af allmänna
medel enligt samma grunder, som gällde för pensionering af adjunkter
och kolleger vid de allmänna läroverken, eller med ett belopp motsvarande
det senast uppburna arfvodet, 2,500 kronor, med afdrag af
den del däraf, som vore att betrakta som tjänstghringspenningar, i
detta fall 250 kronor, med livilket belopp de ordinarie lärarinnornas
lönetillägg utginge; och hade direktionen i enlighet med denna uppfattning
och beräkning hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till näst
sammanträdande ''Riksdag aflåta proposition om beviljande af en årlig
pension af 2,250 kronor åt lärarinnan Loenbom att af henne uppbäras
från och med månaden näst efter den, då hon blefve entledigad
från sin befattning vid läroverket.

Statskontoret hade i sitt utlåtande anfört, att, med afseende å
sökandens långa, synnerligen väl vitsordade tjänstetid och hvad direktionen
till stöd för den gjorda framställningen i öfrig! anfört samt med
hänsyn till innehållet i ofvanberörda läkarebetyg, statskontoret funne
sig höra biträda direktionens hemställan.

Med anledning af hvad i statsrådsprotokollet meddelats finner sig
utskottet böra biträda Kungl. Maj:ts framställning därom, att pension
af statsmedel måtte Emilia Aurora Loenbom beredas. I afseende å
pensionsbelopp kan utskottet däremot icke tillstyrka den af Kungl.
Maj:t föreslagna beräkningsgrunden, utan anser att denna bör ändras
i öfverensstämmelse med den vid löneregleringar under senare tid följda
principen, att för tjänst, där aflöningen icke är delad i lön och tjänstgöringspenningar,
pensionsbeloppet skall utgöra två tredjedelar af af -

TJtskoltets

yttrande.

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension för
folkskoleinspektören
J. A.
Wallin.
[16.]

löningen. Då, enligt livad af statsrådsprotokollet framgår, lärarinnan
Loenboms arfvode under de senare åren uppgått till 2,500 kronor för
läsår, skulle således pensionens belopp blifva i rundadt tal 1,650 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen på det sätt bifallas, att lärarinnan
vid statens normalskola för flickor Emilia Aurora
Loenbom må från och med månaden näst efter den,
i hvilken hon varder entledigad från sin befattning
såsom lärarinna vid omförmälda läroverk, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 1,650 kronor årligen.

27:o) Uti punkten 16 af tionde hufvudtiteln har Kungl. Ma:jt
föreslagit, att folkskoleinspektören Johan August Wallin må från och med
månaden näst efter den, hvari han från träder inspektörsuppdraget,
under sin återstående lifstid uppbära pension till belopp af 3,000 kronor
årligen.

Enligt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 har departementschefen anmält eu af folkskoleinspektören
i Strängnäs stift, filosofie doktorn Johan August Wallin gjord ansökning,
det Kungl. Maj:t täcktes till nästa års Riksdag göra framställning om
pension åt honom, att utgå från början af år 1905, om han vid slutet
af år 1904 komme att från befattningen afgå, men i annat fall från
tiden för sådan afgång; och hade Wallin beträffande pensionsbeloppet
uttalat den önskan, att det måtte af Kungl. Magt föreslås till samma
belopp, som hädanefter i allmänhet komme att tillfalla pensionsberättigad
läroverksadjunkt; öfver hvilken ansökning domkapitlet i Strängnäs den
12 oktober 1904 och statskontoret den 22 november 1904 afgifvit infordrade
utlåtanden.

Af de vid ansökningen fogade och andra tillgängliga handlingar
inhämtades:

att Wallin vore född den 3 juni 1837 och således nu 67 år
gammal;

att Wallin, efter att läsåren 1862—1863 och 1868—1869 hafva
tjänstgjort såsom vikarierande läroverksadjunkt, den 12 maj 1869 utnämnts
till ordinarie adjunkt vid högre allmänna läroverket i Kristianstad och
i denna tjänst kvarstått till den 23 augusti 1873, då han erhållit begärdt
afsked;

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 79

att Wallin under tiden 1872—1893, eller i 21 år, haft anställning
såsom föreståndare och lärare vid Södermanlands läns folkhögskola;

^ att Wallin sedan den 1 september 1884 tjänstgjorde såsom folkskoleinspektör
i Strängnäs stift på grund af'' tid efter annan därom
meddelade förordnanden;

att Wallin i sistnämnda egenskap på grund af kungl. brefvet
den 9 december 1898 uppbure årligt arfvode af 1,750 kronor, hvithet
arfvode för år 1905, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 11 november 1904, höjts
till 2,500 kronor, med rätt dessutom till åtnjutande af rese- och traktamentsersättning
enligt fjärde klassen i gällande resereglemente;

att domkapitlet förordat bifall till den gjorda framställningen; samt

att statskontoret i sitt berörda utlåtande anfört och erinrat: att
då Riksdagen år 1903, i anledning af Kungl. Maj:ts framställning om
pensioner åt tva folkskoleinspektörer, uttalat cien mening, att pension
åt statsmedel borde beredas folkskoleinspektör, som uteslutande ägnat
sig åt folkskoleinspektionen och alltså icke hade att på grund af annan
befattning påräkna statspension, torde, vid det förhållande att folkskoleinspektören
Wallin icke syntes hafva att i annan egenskap påräkna
någon pension af statsmedel, hvilket däremot varit händelsen om
lian kvarstått vid den ordinarie adjunktsbefattning, han på sin tid
innehaft, anledning lörefiunas att hos Riksdagen gorå framställning om
anvisande å allmänna indragningsstaten af pension åt Wallin, som, på
sätt af det anförda framginge, numera uppnått G 7 års ålder och, med
inberäknande af 12 års anställning såsom föreståndare och lärare vid
Södermanlands läns folkhögskola — en anställning, som visserligen
icke kunde anses såsom statstjänst, men dock i ett fall som detta icke
borde lämnas utan afseende — räknade 37 tjänstår, däraf lulla 20 år
såsom folkskoleinspektör; att vidkommande beloppet åt den pension
som borde Wallin tilldelas, i detta fall, lika litet som i de båda föregående,
det fasta årsarfvodet uteslutande torde kunna läggas till grund;
att i betraktande syntes jämväl böra tagas, att, därest Wallin kvarstannat
i de allmänna läroverkens tjänst, han under år 1905, med
tillämpning af bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 augusti
1904, torde hafva blifvit berättigad att såsom läroverksadjunkt uppbära
eu årlig pension af 3,400 kronor; att statskontoret på grund häraf
ansåge sig böra hemställa, att för Wallin måtte föreslås pension till
enahanda belopp som för folkskoleinspektören Gr. B. Insulander i statsverkspropositionen
till 1903 _ års riksdag äskades, eller 3,000 kronor;
samt att sistnämnda belopp visserligen icke blifvit af Riksdagen beviljad!
utan nedsatt s till 1,800 kronor, men att orsaken härtill syntes förnäm -

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

TTtslcottcts

yttrande.

Ang.

pension för
assistenten G
Lindström.

[17-.I

ligast hafva varit, att Insulanders arfvode af statsmedel icke uppgått
till mer än 600 kronor och att han åtnjöt lön jämväl af landstinget.»

Med afseende å hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende anförts
har utskottet funnit sig böra biträda förslaget, att pension af
statsmedel må beredas folskoleinspektören Wallin, men har emellertid
beträffande pensionsbeloppet ansett detsamma icke böra sättas högre
än beloppet af den pension, som vid 1903 års riksdag beviljats folkskoleinspektören
G. B. Insulander, eller 1,800 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj ds ifrågavarande framställning, att Riksdagen medgifver,
att folkskoleinspektören Johan August Wallin
må från och med månaden näst efter den, hvari han
frånträder inspektörsuppdraget, under sin återstående
lifstid uppbära pension till belopp af 1,800 kronor
årligen.

28:o) Kungl. Majd har i statsverkspropositionen under denna
liufvudtitel, punkt 17, föreslagit Riksdagen, att assistenten vid naturhistoriska
riksmuseets mineralogiska afdelning Gustaf Lindström måtte
från och med månaden näst efter den, i hvilken han afginge från
assistentbefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 1,600 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit vetenskapsakademiens
skrifvelse den 12 oktober 1904, däruti akademien anhållit
om beredande af pension åt assistenten vid naturhistoriska riksmuseets
mineralogiska afdelning Gustaf Lindström, som därom gjort framställning
hos akademien.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Lindström, som vore
född den 1 juli 1838, sedan år 1861 varit anställd vid riksmuseets
mineralogiska'' afdelning mot ett årligt arfvode, som till en början utgjort
500 kronor, under åren 1877—4886 utgått med 1,500 kronor
samt från och med år 1887 höjts till sitt nuvarande belopp, eller 2,000
kronor, äfvensom att han enligt läkarebetyg numera på grund af ålder och
försvagadt nervsystem vore ur stånd att med behöflig kraft sköta sin
befattning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11. 81

Med öfverlämnande af ett utaf intendenten för riksmuseets mineralogiska
afdelning till vetenskapsakademien i ämnet afgifvet yttrande, i
h vilket afdelningens inspektörer instämt, hade akademien, vid det förhållande
att Lindström uppnått en ålder åt 66 år, under nära 43 ar
varit anställd i statens tjänst, städse med nit och intresse fullgjort sina
åligganden samt nu vore ur stånd att med behöflig kraft sköta sin
befattning, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes till instundande Riksdaggöra
framställning om beviljande åt Lindström af en årlig pension af
1,600 kronor, utgörande SO procent af den aflöning, som han nu af
statsmedel uppbure.

Statskontoret hade uti infordradt, den 9 november 1904 afgifvet
utlåtande anfört, bland annat, att sedan Kungl. Maj:t föreslagit. 1886
års riksdag att, med hänsyn till behof af vetenskapligt biträde åt intendenten
vid riksmuseets mineralogiska afdelning, förhöjning i anslaget
till inköp af sällsynta föremål samt till vetenskapligt biträde vid
samlingarnas ordnande måtte beviljas med 1,000 kronor, Riksdagen
besluta höja nämnda anslag med 500 kronor, att användas till förhöjning
af det årliga arfvode å 1,500 kronor, som då utgick till den å
afdelningen anställde amanuensen Lindström, sa länge han innehade
amanuensbefattningen, hvilken anslagsförhöjning skulle upphöra att utgå,
när bemälde amanuens afgått från befattningen, att den till Lindström
utgående aflöning alltså syntes kunna anses jämförlig med ett å stat,
som pröfvats af Konung och Riksdag, uppfördt arfvode, samt att statskontoret
ville, med afseende å Lindströms framskridna ålder och långa,
väl vitsordade tjänstetid samt då det föreslagna pensionsbeloppet icke
kunde anses för högt tilltaget, i underdånighet tillstyrka bifall till
vetenskapsakademiens gjorda hemställan.

Med hänsyn till hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats,
finner utskottet sig böra biträda föreliggande förslag och hemställer alltså,

att Riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

29:o) Uti punkten 18 under tionde hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen, att lärarinnorna vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda Desideria Gustafva Charlotta Schray och Matilda
Elisabet Anstrin må, hvardera från och med månaden näst efter den,
under hvilken afsked varder henne beviljadt från innehafvande befattning
såsom handarbetslärarinna vid nämnda institut och förskola, under
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami 1 Afd. 11 Käft. 11

Ang.

pensioner för
handarbete
lärarinnorna
Desideria Gustafva
Charlotta
Schray och*''
Matilda Elisabet
Anstrin.

[18-]

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sin återstående lifstid uppbära årliga pensioner till belopp af 1,275 kronor
för dem hvar.

Enligt statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 har departementschefen nämnda dag anmält direktionens för
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda skrifvelse den 7 oktober
1904 med öfverlämnando af handarbetslärarinnorna vid nämnda institut
Desideria Gustafva Charlotta Sclirays och Matilda Elisabet Anstrins
ansökningar, hvari en hvar af dem anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
till Riksdagen göra framställning, att henne måtte tilldelas en pension
motsvarande 75 procent af hennes nu innehafvande lön, eller 1,275
kronor, från början af månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve
henne beviljadt; i hvilket ärende statskontoret den 26 oktober 1904
afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att lärarinnan Scliray, som
vore född den 6 november 1832 och således nu 72 år gammal, från
den 12 januari 1866 till utgången af år 1878 uppehållit lärarinnebefattning
vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma och blinda samt
från och med år 1879 varit anställd vid blindinstitutet å Tomteboda,
hvadan hon vid dessa båda statens undervisningsanstalter tjänstgjort
nära 39 år, och att hon vore i åtnjutande af den i 1888 års stat upptagna
lön 1,200 kronor jämte två ålderstillägg å 250 kronor, eller tillhopa
kontant 1,700 kronor, hvartill komme bostad och värme, samt, beträffande
lärarinnan Anstrin, att hon, som vore född den 14 maj 1842 och således
62 år gammal, efter att ungefär två år hafva på förordnande skött en
lärarinneplats i handarbeten vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma
och blinda, den 5 juni 1872 förordnats att fortfarande tills vidare
bestrida samma lärarinnebefattning och från och med år 1879 vant
anställd såsom handarbetslärarinna vid blindinstitutet å Tomteboda; att
lärarinnan Anstrin i denna egenskap vore i åtnjutande af samma aflöningsförmåner
som de för lärarinnan Schray uppgiga; och att lärarinnan
Anstrin, enligt vederbörande läkares intyg, de båda sista åren
lidit af nedsatt hörsel och allmän svaghet.

Uti sin förevarande skrifvelse hade direktionen, jämte vitsordande af
båda sökandenas nit och skicklighet i utöfvandet af deras lärarinnekall,
förklarat sig anse de af dem ifrågasatta pensionsbeloppen ingalunda
vara för högt tilltagna och hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att bevilja sökandena årliga pensioner till belopp af 1,275
kronor åt hvardera, att utgå till vederbörande sökande från och med
månaden näst efter den, under hvilken afsked blefve henne beviljadt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

83

Statskontoret hade i sitt berörda utlåtande anfört: Af de båda
sökandena hade den ena, eller lärarinnan Schray, längesedan uppnått
den lefnads- och tjänstålder, då innehafvare af statstjänst i allmänhet
vore berättigad att undfå pension, hvaremot för den andra ännu fattades
något i afseende å såväl lefnads- som tjänstår. Då statskontoret, detta
oaktadt, ansåge sig icke böra göra någon erinran mot att bägge erhölle
lika pensionsbelopp, hade detta sin grund därutinnan, att det för lärarinnan
Schray föreslagna pensionsbeloppet synts statskontoret vara, i
förhållande till hennes aflöningsförmåner i deras helhet, så lågt tilltaget,
att, om någon förändring i de ifrågasatta pensionsbeloppen borde vidtagas,
denna snarare borde afse en höjning af pensionen för lärarinnan
Schray än en sänkning af pensionen för lärarinnan An skrin, och att
statskontoret alltså för sin de! biträdde den af direktionen gjorda
hemställan.

På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats anser sig
utskottet höra tillstyrka förevarande förslag och hemställer alltså,

a) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts framställning
i fråga om pension till lärarinnan vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda Desideria
Gustafva Charlotta Schray samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om pension till
lärarinnan Matilda Elisabet Anstrin jämväl må vinna
Riksdagens bifall.

30:o) Kungl. Maj:t bär uti punkten 19 af förevarande hufvudtitel
föreslagit Riksdagen medgifva, att förste läraren och föreståndaren för
handtverksskolan i Kristinehamn för blinda Sven Götrik Sikström och
lärarinnan vid samma skola Sophie-Louise Halldin må, hvardera från
och med månaden näst efter den, hvari han eller hon frånträder sin
befattning vid handtverksskolan, under sin återstående lifstid uppbära
årliga pensioner till belopp af 1,500 kronor för Sikström och 900
kronor för lärarinnan Halldin.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 8 december
1904 inhämtas, att departementschefen då anmält styrelsens för handtverksskolan
i Kristinehamn för blinda skrifvelse den 1 oktober 1904 med
öfverlämnande af särskilda till styrelsen ingifna ansökningar af förste
läraren och föreståndaren för nämnda skola Sven Götrik Sikström och

Ang.

pensioner för
förste läraren
S. G. Sikström
och lärarinnan
Sophie-Jjousic
Halldin,

[19.]

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

af lärarinnan vid samma skola Sopkie-Louise Halldin, det Kungd. Maj:t
täcktes bereda dem, liksom andra statens funktionärer, den trygghet
för ålderdomen, som pension innebure, och därför lios Riksdagen göra
framställning i sådant syfte; i hvithet ärende statskontoret den 26 oktober
1904 afgifvit infordradt utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades: att Sikström, som vore
född den 9 april 1842 och således 62 år gammal, efter förutgången
verksamhet såsom slöjdlärare vid Kristinehamns praktiska skola, blifvit
den 4 december 1883 antagen till förste lärare och föreståndare för
ofvannämnda handtverksskrå för blinda, hvilken läroanstalt emellertid
först den 1 september 1884 träd! i verksamhet; att han sedermera i
samma egenskaper därstädes tjänstgjort mot åtnjutande af — förutom
fri bostad om 3 rum och kök med fri ved och fritt lyse — en kontant
årlig aflöning, som, till eu början bestämd till 1,000 kronor såsom lärare
och 300 kronor såsom föreståndare, nu utginge med 2,200 kronor; och
att Sikström, enligt läkares intyg, efter förutgången hjärnblödning och
vid uppnådda 62 lefnadsår ej mera kunde behörigen sköta sin tjänst;
samt att lärarinnan Halldin, som vore född den 20 januari 1841 och
således snart 64 år gammal samt alltsedan den 23 september 1884
vant, under dej första månaderna såsom vikarierande lärarinna och från
den 10 januari 1885 såsom lärarinna, anställd vid handtverksskolan i
Kristinehamn för blinda, i sådan egenskap åtnjutit — förutom fri bostad
om ^ ett rum med fri ved — en kontant aflöning, som att börja med
utgått med 800 kronor men nu utginge med 1,430 kronor; och att
lärarinnan Halldin, enligt läkares intyg, lede af kronisk magkatarr och
reumatism samt numera vid uppnådda 63 lefnadsår ej kunde behörigen
sköta sin tjänst.

Uti sin förevarande skrifvelse hade skolstyrelsen dels på grund
af den omständighet, att båda sökandena närmade sig den i allmänhet
för tjänstemän stadgade pensionsåldern och vore till hälsan försvagade,
dels ock i följd af det gedigna arbete, de båda nedlagt för förverkligande
af handtverksskolans ändamål, varmt förordat båda ansökningarna
samt, med afseende därå att omkring 75 procent af innehafvande
lön torde vara en allmän norm vid pensionering, föreslagit, att pensionsbeloppen
måtte bestämmas för föreståndaren till 2,000 kronor och för
lärarinnan till 1,200 kronor; och hade styrelsen jämväl förklarat sig vid
ärendets behandling icke hafva förbisett, att handtverksskolan hittills
varit allenast å extra stat uppförd, men antagit, att den omständighet,
att slutlig organisation af blindundervisningen icke ännu kunnat ske,
ej skäligen borde föranleda därtill, att blindlärare skulle i pensionshänseende
olikställas med öfriga lärare och lärarinnor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

85

Statskontoret hade i sitt utlåtande, jämte erinran, att det från
och med år 1884 funnes å åttonde hufvudtitelns extra stat uppfördt
ett anslag till handtverksskolan i Kristinehamn för blinda, hvilket
anslag-, i nämnda års riksstat upptaget till 7,000 kronor, från och
med år 1889 höjdes till 9,400 kronor och från och med år 1892
utginge med 10,000 kronor, anfört, att statskontoret visserligen ansåge
här ofvan återgifna omständigheter tala för de ifrågavarande personernas
pensionering af statsmedel, men att de af styrelsen för dem föreslagna
pensionsbeloppen synts statskontoret icke stå i rätt förhållande
till den jämförelsevis korta tid af omkring 20 år, som en hvar af dem
tjänstgjort vid denna blindskola, hvadan statskontoret — under åberopande
jämväl af de pensioner, som på Kungl. Maj:ts förslag beviljats
vid 1899 års riksdag åt föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten
i Skara för öfveråriga döfstumma P. A. Borg och vid 1902 års riksdag
åt första lärarinnan vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma
E. A. Thim — funne sig böra på det sätt tillstyrka sökandenas
begäran, att statskontoret hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att skolföreståndaren Sikström och lärarinnan
Halldin måtte tillerkännas pensioner till belopp af 1,500 kronor för den
förre och 900 kronor för den senare.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet angående förevarande
ärende meddelas, har utskottet ansett sig böra biträda det gjorda förslaget,
att pension af statsmedel måtte förste läraren Sikström och
lärarinnan Halldin beredas.

Utskottet, som icke funnit den i statsrådsprotokollet omförmälda,
af statskontoret på jämförelse med de förste läraren Borg och första
lärarinnan Thim af Riksdagen beviljade pensioner vara i förevarande
fall tillämplig, då nämnda personer pensionerats på grund af att deras
tjänster blifvit indragna, har i betraktande af den jämförelsevis korta
tid af omkring 20 år, som Sikström och Halldin innehaft sina befattningar
vid ifrågavarande, å extra stat uppförda blindskola, ansett de
nu föreslagna pensionerna böra nedsättas under hvad Kungl. Maj:t
föreslagit och i sådant afseende funnit sig böra föreslå, att desamma
måtte bestämmas till 1,200 kronor för Sikström och 750 kronor för
Halldin.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt Infalla Kungl.
Maj:ts nu ifrågavarande framställningar, att Riksdagen
medgifver,

Ul skottets
utlåtande.

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

understöd åt
äldre behöfvande
folk skötelärare.

[20.]

Ang.

understöd åt
äldre behof vars
de småskolelärare
med
flera.

[21.]

a) att förste läraren och föreståndaren för
handtverksskolan i Kristinehamn för blinda Sven
Götrik Sikström må, från och med månaden näst efter
den, hvari han frånträder sin befattning vid skolan,
under sin återstående lifstid uppbära årlig pension
till belopp af 1,200 kronor,

b) att lärarinnan vid samma skola Sophie-Louise
Halldin må från och med månaden näst efter den,
hvari hon frånträder sin befattning vid skolan, under
sin återstående lifstid uppbära årlig pension till belopp
af 750 kronor.

31:o) I enlighet med hvad Kung!. Maj:t uti punkten 20 under
tionde hufvudtiteln föreslagit, hemställer utskottet,

att för år 1906 må anvisas ett anslag å 6,650
kronor, att, enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna godt meddela, användas till understöd
af högst 350 kronor åt sådana äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligt skött sin tjänst men
därifrån erhållit afsked före år 1867.

32:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
denna hufvudtitel uti punkten 21 föreslagit, får utskottet hemställa,

att för år 1906 må anvisas och till Kungl. Maj:ts
disposition ställas ett anslag af 18,000 kronor för
beredande af ålderdomsunderstöd åt sådana lärare och
lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinnor vid
folkskola, hvilka, efter att hafva i minst femton års
tid oförvitligen tjänstgjort, afgått från tjänsten utan
att erhålla understöd enligt kungl. reglementet den
22 juni 1892, samt under enahanda villkor och bestämmelser
i öfrigt, som beträffande det för år 1905
uti förevarande afseende beviljade anslag blifvit af
Riksdagen stadgade, nämligen:

att lärares eller lärarinnas tjänstgöring afslutats
så tidigt, att ålderdomsunderstöd enligt nyssnämnda
reglemente icke kunnat honom eller henne beviljas,
eller före utgången af år 1891;

Statsutskottets Utledande N:o 11.

87

att sådan från tjänsten afgången lärare eller
lärarinna uppnått en lefnadsålder af minst femtiofem år;

att lian eller lion styrkes befinna sig i behöfvande
omständigheter;

att det belopp, hvartill understöd högst må meddelas,
bestämmes till 100 kronor årligen; samt

att Kungl. Maj:t må äga att meddela de närmare
föreskrifter i ämnet, Indika befinnas erforderliga.
•

33:o) Uti statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t under denna
hufvudtitel i punkten 22 föreslagit Riksdagen att till beredande af tjänstoch
nådårsförmån för e. o. professorn Karl Fredrik Teodor Piehls änka
och barn måtte anvisas ett belopp af 6,450 kronor att till den aflidnes
stärbhus utgå för tiden september 1904—februari 1906.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december
1904 har föredragande departementschefen i denna fråga anfört följande.

»Sedan e. o. professorn Karl Fredrik Teodor Piehl, för hvilken vid
universitetet i Uppsala inrättats en personlig extra ordinarie professur i
egyptologi, den 9 augusti 1904 aflidit, har hans änka Hedvig Augusta
Margreta Piehl, född Höglund, i skrifvelse till det större akademiska
konsistoriet i Uppsala hemställt, att konsistoriet måtte göra underdånig
framställning därom, att åt henne och makarna Piehls barn — Hedvig
Arsinoe Carolina, född 1888, Aurora Bernike Kristina, född 1889, och
Carl Henrik Ramses, född 1891 — måtte medgifvas samma förmån,
som tillkomme stärbhus efter andra aflidna lärare och tjänstemän vid
nämnda universitet, eller rättighet att åtnjuta så stort belopp af hennes
mans löneförmåner, som motsvarade den fasta lönen, d. v. s. efter år
räknadt 4,300 kronor, under tjänst- och nådår, det förra räknadt till ett
hälft och det senare till ett helt år, eller under sammanlagdt 18 månader,
räknadt från hennes mans dödsdag. Ankan Piehl, som enligt företedt
prästbetyg är född den 20 juli 1856, upplyser, att hennes och barnens
tillgångar — utom den pension från universitetet, som tillkomme dem
med 500 kronor årligen — ej kunde, då bouppteckningen icke förrättats,
noggrant uppgifvas, men torde komma att utgöras af lösöreboet, däri
inberäknadt hennes aflidne mans bibliotek, samt därutöfver en behållning
af ett eller ett par tusen kronor.

Uti ett skrifvelsen bifogadt intyg af utredningsmännen i boet
uppgifves såsom ytterligare tillgång en fastighet, värd omkring 2,000
kronor efter afdrag af därå belöpande gäld, hvarjemte den kontanta
behållningen förmodas komma att uppgå till högst 2,000 å 2,500 kronor.

Alu:.

tjänst- och
nådår för e. o.

professorn
K. F. T. Piehls
stärbhus.

[22.]

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Det större akademiska konsistoriet lät i ärendet inhämta yttrande
från universitetets drätselnämnd, som varmt förordade änkan Pielils
framställning-, men på samma gång förklarade, att universitetet icke vore
i tillfälle att af egna medel bidraga till anslagsbeloppens utgörande;
och gjorde konsistoriet därefter i skrifvelse den 24 september 1904
hos kanslern för rikets universitet hemställan om utverkande af nådig
proposition till nästkommande års riksdag om beviljande till e. o.
professorn Piehls änka och barn af erforderlig;!, medel för åtnjutande
af tjänst- och nådår i likhet med stärbhus efter andra aflidna akademiska
lärare och tjänstemän, därvid konsistoriet tillika anförde, att
denna fråga vore värd synnerligt behjärtande på grund af för
handen varande ömmande omständigheter och med tagen hänsyn till
de betydande ekonomiska uppoffringar samt det omfattande och framgångsrika
arbete, som Piehl i lifstiden nedlagt för främjande af sin
vetenskap och det af honom i Uppsala grundade Victoriamuseet för
egyptiska forns åker.

Kanslern för rikets universitet har i sin den 30 september 1904
afl åtna underdåniga skrifvelse angående riksdagspetita för universitetet
i Uppsala, med åberopande af föreliggande ömmande omständigheter
och hvad konsistoriet jämväl i öfrigt anfört, till bifall förordat konsistoriets
ifrågavarande hemställan, och har kanslern beträffande det belopp,
hvartill Piehls lön uppgått och efter hvilket stärbhusets förmån
af tjänst- och nådår alltså borde beräknas, erinrat, hurusom Piehl,
hvilken den 17 juni 1893 utnämnts och förordnats till innehafvare af
den jämlikt samma års Riksdags beslut för honom inrättade personliga
extra ordinarie professur i egyptologi, med rätt att från början af år
1894 på allmänna indragningsstaten åtnjuta, i likhet med dåvarande
extra ordinarie professorer, årlig lön till belopp af 4,000 kronor, däraf

1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar, och med rätt att efter fem
års väl vitsordad tjänstgöring erhålla ålderstillägg å lönen med 500
kronor, därefter enligt nådigt bref den 27 maj 1898, angående aflöningen
åt extra ordinarie professorer vid rikets universitet med flera,
förklarats berättigad att komma i åtnjutande af samma löneförmåner,
som enligt samma nådiga bref beviljats extra ordinarie professorer i
allmänhet eller 3,300 kronor i lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar
med rätt till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, för
hvilket ändamål en förhöjning med 500 kronor beviljats i de till universitetet
utgående ordinarie anslag, dock endast för den tid Piehl kvarstode
i den ifrågavarande extra ordinarie professorsbefattningen, i betraktande
hvaraf och då Piehl vid dödstillfället, den 9 augusti 1904,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

89

varit i åtnjutande af två ålderstillägg å lönen, kanslern förklarat, att
beloppet af Piehls lön, inberäknadt ålderstilläggen, måste anses hafva
vid tiden för dödsfallet utgjort tillhopa 4,300 kronor, eller samma belopp
änkan Piehl uti ifrågavarande hänseende angifvit.

Uti infordradt underdånigt utlåtande den 6 december 1904 har
statskontoret, med anmärkande att det andra ålderstillägget blifvit
Piehl beviljadt genom nådigt bref den 11 december 1903, i ärendet
anfört följande.

Jämlikt universitetets och prästerskapets privilegier ägde tjänstinnehafvare
vid Uppsala universitet rätt till tjänstår och nådår, det
förra beräknadt till ett hälft år efter den aflidne tjänstinnehafvarens
död, hvarefter nådåret, därest därtill berättigade stärbhusdelägare funnes,
löpte ett år, grundande sig denna beräkning på 9 § af det utaf Kungl.
Maj:t den 21 februari 1849 fastställda reglemente för universitetets
pensionsinrättning, där det stadgades, bland annat, att »som tjänståret
för afliden akademisk tjänstemans stärbhus hädanefter alltid skall beräknas
till ett hälft år från dödsdagen, privilegiinådåret följaktligen
kommer att efter tjänstårets sålunda bestämda förlopp vidtaga». Som
Piehl, enligt hvad statskontoret af handlingarna i ärendet inhämtat, vid
sin död uppburit i aflöning 5,500 kronor för år räknadt, däraf 4,300
kronor såsom lön och 1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar, skulle,
därest han innehaft eu å universitetets ordinarie stat uppförd professur,
hans stärbhusdelägare varit berättigade att uppbära hans lön under 18
månader från dödsdagen, utgörande efter 4,300 kronor för år 6,450
kronor; och då med afseende å hvad i ärendet förekommit det syntes
billigt, att Piehls stärbhus komme i åtnjutande af samma förmåner uti
ifrå gavarande afseende som andra akademiska tjänstinnehafvare, finge
statskontoret i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
i nådig proposition till riksdagen föreslå, att nyssnämnda belopp, 6,450
kronor, måtte för ifrågavarande ändamål anvisas å allmänna indragningsstaten
att till den aflidnes stärbhus utgå för tiden september 1904—
februari 1906.»

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats
och då framlidne professorn Piehls stärbhusdelägare synes böra, utan
iiinder däraf att den aflidnes professur varit af personlig natur, komma
i åtnjutande af enahanda understöd af statsmedel, som tillkommer annat
stärbhus efter afliden akademisk tjänsteman, har. utskottet ansett föreBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 12

Utskottets
yttrande.

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.
fyllnadspension
för
teckningsläraren
J. F. C,
Burman.

[23.]

varande förslag böra vinna Riksdagens godkännande cell får alltså
hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla Kung!. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

34:o) Kungl. Maj:t har under punkten 23 af förevarande hufvudtitel
föreslagit Riksdagen medgifva, att teckningsläraren vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Gonstantin Burman
må från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från teckningslärarebefattningen
varder honom beviljadt, utom det pensionsbelopp,
hvartill han i egenskap af teckningslärare författningsenligt kan finnas
berättigad, under sin återstående lifstid uppbära fyllnadspension till
belopp af 752 kronor 12 öre årligen.

Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december
1904 innehåller i fråga härom följande anförande af departementschefen.

»Hos Eders Kungl. Maj:t har teckningsläraren vid högre latinläroverket
å Norrmalm i Stockholm Johan Fredrik Constantin Burman
i underdånighet anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition
till nästsammanträdande riksdag gorå framställning om beviljande
åt honom af pension, beräknad efter 3,000 kronor för år, att
utgå under hans återstående lifstid från och med månaden efter afskedstagande!.
Öfver denna ansökning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits af direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk
och statskontoret.

Beträffande Burmans tjänstemeriter inhämtas af ansökningen bilagda
handlingar: att Burman, som är född den 14 januari 1831, den
30 december 1853 vunnit inträde i statens tjänst i egenskap af extra
ordinarie kammarskrifvare i kammarkollegium; att han, som den 14
februari 1854 vunnit enahanda anställning i generaltullstyrelsens kammarkontor,
den 28 september 1854 antagits till extra ordinarie tjänsteman
i riksbankens hufvudkontor samt där tid efter annan under tillsammans
omkring 5 V2 år efter särskilda förordnanden förrättat ordinarie
tjänst; att Burman, efter det han under åren 1854—1857 uppehållit dels
ritlärare- och dels sånglärarebefattning vid privatskolor inom hufvudstaden
samt från och med den 17 februari 1860 till och med slutet af
vårterminen 1863 äfvensom från slutet af oktober 1867 till och med
höstterminen 1868 innehaft förordnanden att uppehålla undervisningen
i teckning vid Stockholms gymnasium och Klara lägre elementarläro -

91

Statsutskottets Utlåtande N:o H verk,

efter sistnämnda tid såsom ordinarie teckningslärare bestridt enahanda,
undervisning där och i sistnämnda egenskap från och med år
1880 varit anställd vid högre latinläroverket å Norrmalm; samt att
enligt intyg af vederbörande förmän eller myndigheter, Burman med
nit och skicklighet fullgjort den honom anförtrodda tjänstgöringen.

Under åberopande häraf äfvensom åt sin anställning dels axen

28g2_1863 och 1865—1866 såsom extra ordinarie kanslist i Riksdagens

expeditionsutskott dels ock åren 1876—1894 såsom kanslist i Andra
kammarens kansli har Burman, som under vissa år kunnat uppnå en
;:a-]io- inkomst genom sitt arbete vid skolan af omkring 4,000 kronor
och0 därutöfver, då i beräkning toga» det hyresbidrag af 500 kronor,
som beviljats honom af stadsfullmäktige, funnit det hårdt att etter mer
än 50 års anställning i statens tjänst, där åt’ öfver 40 år såsom teckningslärare
vid rikets största läroverk med eu tjänstgöring åt 30—37
timmar i veckan, vid afskedstagande^ erhålla en pension af endast 2,300
kronor, eller föga högre belopp än den teckningslärare, som tjänstgjort vid
ett mindre allmänt läroverk och där haft eu tjänstgöring af omkring 15
timmar i veckan men enligt den nya staten vid afskedstagande! etter
uppnådda 65 lefnadsår och 35 tjänstår ägde rätt att i pension bekomma
hela sin ordinarie lön, hvilken i högsta lönegraden utgjoide

2,000 kronor. . . ,'' •

'' Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk har i sitt

den 9 november 1904 i ärendet afgifna utlåtande erinrat, att vid bestämmandet
af Burmans pension särskilda omständigheter syntes kunna
ifrågakomma att tagas i betraktande, nämligen hans synnerligen langa
tjänstgöring vid läroverken — från 1860 — den mångåriga verksamhet
han, utom vid läroverken, utöfvat inom derå områden åt det allmännas
tjänst samt hans oförtröttade sträfvan för förbättrandet åt teckningslärarnes
ställning äfvensom för teckningsundervismngens höjande
och utveckling; och har direktionen, som tillika upplyst, att Burman
under åren 1895—1904 haft sig ålagd en tjänstgöring åt i medeltal
33,6 5 timmar i veckan, hemställt, att åtgärder matte vidtagas i syfte
att Burman vid afgången från sin tjänst måtte erhålla en pension, dares
hänsyn kunde tagas till nyssnämnda omständigheter, åt 3,000 kronor,
men i annat fall af 2,750 kronor, eller det belopp, som enligt bestämmelserna
i nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny loneoch
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna aio
verk tillfälle teckningslärare vid högre allmänt läroverk, därest han
vore i högsta lönegraden och haft en undervisningstid af 32 timmar i
veckan.

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Statskontoret har i sitt utlåtande, afgifvet den 5 december 1904,
anfört, att då Burman förklarat sig vilja ingå på den nya lönestat,
hvilken från och med år 1905 skulle träde i kraft, han vid afgång från
tjänsten efter början af år 1905 skulle såsom mer än 65-årig och
med en tjänstetid af mer än 35 år vara berättigad att i pension å allmänna
indragningsstaten uppbära ett belopp, som motsvarade två tredjedelar
af de löneförmåner, han under de sista tio åren i medeltal för år
uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela tiden själf
bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad. Burmans
ordinarie aflöning, två ålderstillägg å tillsammans 500 kronor däri inberäknade,
hade under hvart och ett af åren 1895—1904 utgjort 1,500
kronor, och medeltalet af hvad han under samma tid i öfriga aflöningsförmåner
af statsmedel åtnjutit eller skulle hafva åtnjutit, om han själf
hela tiden uppehållit tjänsten, utgjorde för år 1,871 kronor 82 öre.
Två tredjedelar af 3,371 kronor 82 öre, eller 2,247 kronor 88 öre, utgjorde
alltså ^det pensionsbelopp, som författningsenligt borde tillfalla
honom vid afskedstagande! efter 1905 års ingång. Såsom direktionen
öfver Stockholms städs undervisningsverk närmare utredt, skulle pensionsbeloppet,
därest Burman under sagda tio år åtnjutit aflöning enligt
de i den nya lönestaten angifna grunder, utgjort 2,750 kronor, och statskontoret,
som med afseende å de i detta fall förekomna särskilda,omständigheter
ansåge sig böra instämma i hvad direktionen anfört och
tillstyrkt, hemställde, det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå Riksdagen
att bevilja Burman en tilläggspension å allmänna indragningsstaten af
alternativt 752 kronor 12 öre eller 502 kronor 12 öre, allt för år
räknadt, att åtnjutas jämte det pensionsbelopp, hvartill Burman i egenskap
af teckningslärare författningsenligt kunde finnas berättigad.

Ben pensionsfråga, som sålunda föreligger, synes mig vara af
alldeles säregen beskaffenhet. I tom det att Burman ovanligt lång tid
verkat såsom teckningslärare och därvid med framgång arbetat för teekningsundervisningens
höjande, har han, som redan år 1853 vunnit inträde
i statens tjänst, sedermera varit anställd hos förvaltande ämbetsverk
och omkring 5V3 år uppehållit ordinarie befattningar vid riksbankens
hufvudkontor. Burman har dessutom att åberopa en långvarig verksamhet
såsom kanslist inom Riksdagen. Då Burman nu vid snart uppnådda
74 år behöfver draga sig tillbaka från sin skiftande verksamhet
i det allmännas tjänst, anser jag hans pension ej lämpligen böra bestämmas
allenast med hänsyn till den ordinarie befattning, han nu innehar.
I sin egenskap äf teckningslärare är Burman berättigad till pension
af 2,247 kronor 88 öre, och den af honom nu ifrågaställa förhöjningen
åt pensionen till 3,000 kronor synes mig ej obillig.)»

Statsutskottet/s Utlåtande N:o H.

93

Då några särskilda omständigheter, som må anses böra föranleda
till beredande åt teckningsläraren Burman af pension till högre belopp
än den, hvartill han i sin egenskap af teckningslärare är författningsenligt
berättigad eller 2,247 kronor 88 öre, icke synas föreligga, har
utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till förevarande förslagom
fyllnadspension åt honom, utan hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall.

35:o) Kungl. Makt har i statsverkspropositionen under denna Ay-...

j cd o 1.x o pension jov

hufvudtitel, punkt 24, föreslagit, att änkan Augusta Maria Åhrstedt, portvaHm
född Jagare, må från och med månaden näst efter den, hvari hon blefve Au''3jifl^^ria
entledigad från sin syssla såsom portvakt hos musikaliska akademien, j-g4. j

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 500 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21 december
1904 inhämtas, att departementschefen då föredragit musikaliska akademiens
skrifvelse den 27 oktober 1904 med framställning om utverkande
af pension åt portvakten hos akademien, änkan Augusta Maria
Åhrstedt, född Jagare; i hvilket ärende statskontoret afgifvit infordradt
utlåtande.

Af handlingarna i ärendet inhämtades:

att änkan Åhrstedt, som enligt företedt prästbetyg vore född den
8 juli 1840, hos akademien anmält, att hon vid uppnådda 64 år till
följd af sjuklighet och nedsatta kroppskrafter snart nog icke längre
förmådde förrätta de med hennes befattning förenade, synnerligen ansträngande
göromålen och vid afgång från befattningen ej hade annan
utväg än att söka inträde på något sjukhem för att där under sin
återstående lifstid komma i åtnjutande af nödig vård, samt tillika anhållit,
att akademien måtte vid hennes afgång från befattningen söka
bereda någon pension åt henne, som icke kunnat göra några besparingar
och i öfrigt saknade enskilda tillgångar;

att akademien i sin nämnda skrifvelse anfört, bland annat: att
änkan Åhrstedt blifvit den 3 oktober 1877, i sammanhang därmed att
akademien inflyttade i det med statsanslag uppförda nya huset å Blasieholmen,
därstädes anställd såsom portvakt; att akademiens portvakt,
förutom de egentliga portvaktsgöromålen, hvilka i regeln dagligen
omfattade tiden från klockan 8 på morgonen till klockan 9 på aftonen,
till följd däraf att undervisningen påginge på eftermiddagen såväl som

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

på förmiddagen och att hela dagen ett stort antal besökande infunne
sig, vore oafbrutet upptagen och jämväl hade det synnerligen besvärliga
åliggandet att muntligen och per telefon emottaga, frambära och besvara
en mängd förfrågningar och meddelanden, som dagligen gjordes mellan
lärare och elever, in. m. dylikt; att änkan Åhrstedt under sin långa
Tjänstgöring städse nitiskt och med stor påpasslighet samt till akademiens
fulla belåtenhet fullgjort alla sina åligganden och för detta sitt välförhållande
tilldelats patriotiska sällskapets medalj »för långvarig, trogen
tjänst»; att enligt den för akademien gällande stat af den 1 juni 1877
ett belopp af 200 kronor skulle af expensmedelsanslaget utgå till portvakten,
Il varjämte, då detta belopp befunnits alldeles otillräckligt, allt
sedan år 1891 såsom tillökning däri utgått af akademiens enskilda
medel 160 kronor per år; att, enligt vederbörande läkares intyg, änkan
Åhrstedt lede af gikt med betydliga benbildningar vid ledgångarne och
svåra smärtor vid gående äfvensom af kronisk bröstkatarr med andnöd,
som under senare åren väsentligt ökats, till följd hvaraf hon vore nästan
oförmögen att fullgöra sin ansträngande tjänst; samt att akademien,
under åberopande af berörda förhållanden och då änkan Åkrstedts tjänstgöring,
hvilken varit af den beskaffenhet, att hon esomoftast måst vistas
i förstugor och utsätta sig för kyla och drag, påtagligen varit vållande
till hennes sjuklighet, förty hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå
1905 års Riksdag att åt änkan Åhrstedt å allmänna indragningsstaten
bevilja en årlig pension till belopp, som lämpligen borde motsvara förenämnda
enligt stat utgående aflöning af 200 kronor jämte den af
akademien beviljade tillökning af 160 kronor samt värdet af åtnjuten
fri bostad jämte lyse och bränsle, beräknadt till 140 kronor, eller
sammanlagdt 500 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, i hvilken hon efter erhållet entledigande afginge från sin portvaktsbefaktning;
samt

att statskontoret uti sitt den 5 december 1904 i ärendet afgifna
utlåtande meddelat, att statskontoret, med afseende å hvad till stöd för
ifrågavarande framställning blifvit anfördt, ansett sig böra understödja
densamma.

Med anledning af hvad i ärendet upplysts, finner utskottet, att
någon pension bör portvakten Augusta Maria Åhrstedt beredas, men,
då naturaförmåner icke synas böra läggas till grund för beräkning af
pensionsbelopp, har utskottet ansett pensionen i föreliggande fall
böra sättas till ett mot den af henne uppburna kontanta aflöning
svarande belopp, eller 360 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

95

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

att Riksdagen må på det satt bifalla Kung''1.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att änkan Augusta
Maria Åhrstedt, född Jagare, må från och. med månaden
näst efter den, hvari hon varder entledigad från sin
syssla såsom portvakt hos musikaliska akademien,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 360 kronor
årligen.

36:o) Under åberopande åt bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver pe^n St
ecklesiastikärenden den 31 mars innevarande ar har Kung!. Maj:t i eu framtid™ prosamma
dag afbiten proposition (n:o 106) föreslagit,^att framlidna inten- Ke^-denten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn Knut Hjälmar Stolpes
änka Wilhelmina Emerentia Stolpe, född Holmgren, måtte från och med
den 1 februari 1905, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd förblefve,
få å allmänna indragningsstalen uppbära pension till belopp af 800
kronor årligen.

Till ofvannämnda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»Sedan intendenten för det naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning, professorn Knut Hjalmar Stolpe den 27 januari 1905 aflidit,
har hans änka Vilhelmina Emerentia Stolpe, som enligt företedt prästbevis
är född den 1 september 1846, hos akademien anhållit, att akademien
ville hos Kung!. Maj:t göra framställning om beredande åt henne
af pension för hennes återstående lifstid, därvid hon åberopat eif af
utredningsmannen i stärbhuset utfärdad! intyg, utvisande att skulderna
i boet öfverstege tillgångarna med 5,102 kronor 34 öre.

I anledning häraf har vetenskapsakademien uti underdånig skrifvelse
den 1 mars 1905 gjort framställning i nämnda syfte; och har
akademien därvid anfört följande:

Stolpe, som varit född år 1841, hade genast efter af slutade universitetsstudier
ägnat sig åt arkeologisk forskning och redan år 18 <1
börjat en följd af arkeologiska studier på Björkön i Mälaren, hvilka
studier han sedermera med statsanslag fortsatt åren 1872 1879 och

1881. År 1873 hade Stolpe kallats till docent i nordisk arkeologi vid
universitetet i Lund, år 1874 förordnats till e. o. amanuens vid vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien samt år 1880 utnämnts till
andre amanuens därstädes. Efter att hafva från den 1 januari 1900
tjänstgjort såsom tillförordnad föreståndare för riksmuseets etnografiska
samlingar, hade han år 1901 åt vetenskapsakademien kallats att från

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

den 1 januari 1902 vara intendent för riksmuseets nyinrättade etnografiska
afdelning. Stolpe hade således vid sin död varit i statens tjänst
32 år. Hans arbeten hade varit af stor betydelse för den arkeologiska
och etnografiska forskningen. Hans med mönstergill noggrannhet och
omsorg utförda forskningar å Björkön hade lämnat viktiga bidrag till
kännedomen om våra förfäders lefnadssätt och seder. Genom den
naturvetenskapliga metod, som han infört i etnografien, hade Stolpe
blifvit en af nutidens främsta vetenskapsmän och banbrytare på denna
vetenskaps område. Genom hans outtröttliga samlarifver hade vårt
land fått eu efter omständigheterna mycket god samling af etnografiska
föremål från alla världsdelar. På grund af de stora förtjänster, Stolpe
ägt om vetenskapen, och det värdefulla arbete, han nedlagt på grundläggandet
af riksmuseets etnografiska afdelning, tilläte sig därför akademien
att, med framhållande af att riksmuseets intendenter ej ägde rätt
till inträde i civilstatens pensionsinrättning, och att Stolpes änka ej
ägde några enskilda tillgångar, i underdånighet anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes aflåta nådig proposition till 1905 års Riksdag om beviljande
åt Stolpes bemälda änka af eu årlig pension under hennes
återstående lifstid af 1,000 kronor.

Till följd af nådig remiss har statskontoret den 20 mars 1905
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet, däruti statskontoret dels erinrat,
hurusom Kungl. Maj:t i nådig proposition den 8 april 1904 äskat pension
å allmänna indragningsstaten till belopp af 800 kronor åt änkan
efter intendenten vid naturhistoriska riksmuseum, professorn F. A. Smitt,
hvilken framställning af Riksdagen bifölls, med den förändring att
pensionsbeloppet bestämdes till 600 kronor, dels ock anfört, att statskontoret,
med afseende å hvad vetenskapsakademien yttrat rörande
professor Stolpes betydelse såsom vetenskapsman samt i betraktande af
hans änkas medellöshet, ansåge sig böra hemställa om nådig proposition
till Riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja henne en årlig
pension, hvars belopp dock ej syntes böra sätta högre än 800 kronor,
hvilket motsvarade högsta från civilstatens änke- och pupillkassa utgående
änkepension, att till henne utgå från och med den 1 februari
1905.»

Utskottet anser pension af statsmedel böra beredas änkan Vilhelmina
Emerentia Stolpe, men har dock, med hänsyn till hvad förut i
liknande fäll af Riksdagen beslutats senast under nästlidna år vid beviljande
af pension åt framlidne intendenten vid naturhistoriska riks -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

97

museum, professorn J. A. Smitts änka, funnit pensionens belopp icke
böra sättas högre än till 600 kronor.

Utskottet hemställer därför,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, att framlidne intendenten
vid naturhistoriska riksmuseum, professorn
Knut Hjalmar Stolpes änka Vilhelmina Emerentia
Stolpe, född Holmgren, må från och med den 1
februari 1905, så länge hon i sitt nuvarande änkestånd
förblifver, å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 600 kronor årligen.

37:o) I två särskilda, sinsemellan lika lydande motioner, väckta tv<1 inom
den ena (n:o 21) i Första Kammaren af herr G. F. Gilljam och den vfcktamotioandra
(n:o 103) i Andra Kammaren af friherre G. J. De Geer, har föreslagits,
det Riksdagen ville besluta, att löne- och pensionsförmåner för
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet och för föreståndaren för
statens meteorologiska centralanstalt måtte blifva lika med dem, som
vid 1902 års riksdag beviljades de ordinarie professorerna vid rikets
universitet, eller 6,000 kronor med ett ålderstillägg å lönen af 500
kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring och med ett andra
dylikt tillägg af 500 kronor efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring,
hvarvid 2,000 kronor af aflöningen skulle utgöra tjänstgöringspengar
och återstoden skulle anses såsom lön, med rätt för nuvarande
tjänstinnehafvare att tillgodoräkna sig den tjänstgöring såsom intendent
eller föreståndare för den meteorologiska centralanstalten, hvilken infallit
före dessa bestämmelsers trädande i tillämpning; samt att samma
löne- och pensionsförmåner äfven måtte tillerkännas professor A. G.

Nålborst, hvilkens lön är personlig och för närvarande utgår från tionde
hufvudtiteln.

Med bifall till hvad utskottet under punkterna 31:o och 32:o af utskottets
dess utlåtande u:o 9, angående regleringen af utgifterna under riks- vlt,andestatens
åttonde hufvudtitel, därom hemställt, har Riksdagen funnit de i
förevarande motioner väckta förslag om ändring i intendenternas vid
naturhistoriska riksmuseum samt föreståndarens för statens meteorologiska
centralanstalt löne- och pensionsförmåner icke till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

13

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt förre
läraren vid
tekniska elementarskolan

i Örebro C. G.

Morén.

Såsom en följd häraf torde icke heller motionärernas förslag om
förbättring i den från tionde hnfvudtiteln utgående aflöningen för
professorn A. Gr. Nålborst böra af Riksdagen bifallas; och får utskottet
alltså hemställa,

att herr Gill]anis och friherre De Geers uti
ifrågavarande motioner väckta förslag om ändring i
professorn A. G. Nathorsts löne- och pensionsförmåner
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

38:o) Kungi. Maj:t. har i eu till Riksdagen den 7 nästlidne april
afbiten proposition (n:o 120) föreslagit Riksdagen att för förre läraren
vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén å allmänna
indragningsstaten uppföra eu pension till belopp af 1,200 kronor årligen
att utgå från och med månaden näst efter den, då hans tjänstgöringvid
nämnda skola upphört.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden sistnämnda dag
här departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti en den 22 februari 1905 dagtecknad ansökning har förre
läraren vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén i
underdånighet anhållit om beredande åt honom af pension under hans
återstående lifstid.

Morén, som är född den 13 mars 1846 och sålunda öfverskridit
59 års ålder, har i ansökningen anfört, att han, som i unga år saknat
medel att studera vid universitet och där aflägga lärdomsprof, icke
kunnat erhålla ordinarie befattning vid statens undervisningsanstalter,
utan endast på förordnande innehaft sådana tjänster, nämligen dels
såsom vikarie på lektorsstadiet vid högre allmänna läroverket i Örebro
under åren 1885 och 1886, dels ock såsom lärare i moderna språk vid
tekniska elementarskolan i samma stad under åren 1872—1904 eller
under 65 lästerminer. Dessutom hade Morén under tiden 1875—1899
eller omkring 24 år tjänstgjort såsom lärare i engelska språket på det
högre stadiet vid Örebro elementarskola för flickor äfvensom lämnat
enskild undervisning åt lärare vid allmänna läroverk, lärarinnor vid
flickskolor och officerare vid armén. Vid sidan af denna lärareverksamhet
hade Morén under tiden från och med år 1866 författat och
utgifvit ett stort antal läroböcker, ordböcker och annan för undervisning
afsedd litteratur. Då detta ihärdiga lifsarbete varit mycket ringa
aflönadt, hade Morén, som ända sedan barndomen lidit af ekonomiskt
tryck, icke kunnat förvärfva så mycket, att han utan bekymmer kunde

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

99

emotse den annalkande ålderdomen, utan då arbetsförmågan nn nästan
upphört, stode han inför utsikten att blifva i saknad af existensmedel.
På grund af iråkad sjukdom hade nämligen Morén blifvit oförmögen
att undervisa och nödgats frånträda sin anställning vid tekniska elementarskolan.
Morén ville därför i underdånighet anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes bereda honom en årlig lifstidspension till belopp motsvarande
minst den af honom vid tekniska skolan senast uppburna aflöning eller
1,200 kronor årligen.

Vid denna ansökan har Morén fogat, förutom behörigt frej dbetyg,
dels intyg af rektor vid tekniska elementarskolan i Örebro, utvisande,
att Morén från och med höstterminen 1872 antagits såsom lärare i
engelska språket vid elementarskolan mot ett arfvode af 1 riksdaler
50 öre i timmen och en tjänstgöringstid af 5 timmar i veckan, att han
snart blifvit lärare äfven i tyska och vårterminen 1875 erhållit fast
aflöning af 600 kronor årligen, antagligen med undervisningstid af 6
timmar i veckan, att eller skolans omorganisation år 1877 och därmed
följande lönereglering Morén fortfarande åtnjulit 600 kronor om året
ända till höstterminen 1901, då parallellkurser börjat anordnas, hvarefter
hans arfvode successivt stigit till 1,250 kronor om året med 12
timmars tjänstgöring i veckan, sedan dubbla afdelningar hunnit bildas
i alla tre årskurserna, samt att Morén den 3 februari 1905 anmält sig
vara förhindrad att vidare tjänstgöra och följande dag med läkarebetyg
styrkt sin oförmåga i detta afseende, dels en af lektorn II. Borg och
läroverksadjunkten O. W. Kropp upprättad förteckning å mer än 40 af
Morén författade och utgifna läroböcker, ordböcker och litterära arbeten
af annat slag, allt afseende undervisning i lefvande språk, dels ock ett
den 3 februari 1905 utgifvet intyg af legitimerad läkare att Morén lider
af nervositet och kronisk eczem samt på grund af dessa sjukdomar
är oförmögen att undervisa.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro, som den 25
februari 1905 yttrat sig öfver ansökningen, har anfört, att med afseende
särskildt å den för undervisningen i främmande lefvande språk särdeles
gagnande litterära verksamhet, hvaråt Morén ägnat sitt lif, och då han
mot en ringa lön utan afbrott skött undervisningen i främmande språk
vid elementarskolan allt sedan höstterminen 1872, därvid han ådagalagt
synnerligt nit och skicklighet, samt Morén städse fört en hedrande
vandel, styrelsen, som väl kände och kunde vitsorda sanningen af hvad
Morén andragit, ville i underdånighet förorda bifall till hans ansökning.

Efter nådig remiss har statskontoret i underdånigt utlåtande den
21 mars 1905, jämte meddelande att den för tekniska elementarskolan
i Örebro gällande aflöningsstat icke upptager något särskildt arfvode

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

till extra lärare i främmande lefvande språk, vidare anfört att på grund
af Moréns långa tjänstgöringstid vid nämnda skola samt den för allmänna
undervisningen i öfrigt gagnande verksamhet, Morén syntes
hafva utöfvat, enligt statskontorets uppfattning skäl kunde anses föreligga
att hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt sökanden
af ett årligt understödsbelopp af 1,200 kronor, samt att statskontoret
förty ville hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen att å allmänna indragningsstaten för Morén uppföra ett understöd
till belopp af 1,200 kronor årligen att utgå från och med månaden
näst efter den, då hans tjänstgöring vid tekniska elementarskolan
i Örebro upphört.

Till närmare upplysning rörande de aflöningsförmåner, Morén
åtnjutit vid tekniska elementarskolan i Örebro, har skolans rektor till
ecklesiastikdepartementet öfverlämnat följande

»Utredning

angående anslag till undervisningen i främmande språk vid tekniska
elementarskolan i Örebro.

Enligt den för de tekniska elementarskolorna i nåder fastställda
ordinarie aflönings- och utgiftsstaten utgör bidraget till kostnaden för
undervisning i främmande språk 400 kronor årligen. Då emellertid
läraren i detta ämne C. G. Morén undervisat 2 timmar i A*eckan i
hvarje af skolans tre klasser samt dessutom lämnat nybörjare 2 extra
timmar eller inalles 8 timmar i veckan, syntes redan från början detta
anslag skolstyrelsen för litet, hvarför såsom fyllnad årligen togos 200
kronor af inskrifnings- och terminsafgifter. Sedan parallellkurser från
och med höstterminen 1901 börjat här anordnas, har Riksdagen på
Kungl. Maj:ts framställning ytterligare beviljat följande extra anslag:

år 1901 för 2 timmar i klass 1 .................. 200 kronor

» 1902 » 2 » » » 2 ................. 200 »

» 1903 » 2 » » » 3 .................. 250 »

Under läsåren 1903—04 och 1904—05 har således anslaget för
undervisning i främmande språk med eu tjänstgöringstid af 14 timmar
i veckan utgjorts af

på ordinarie stat ............................................... 400 kronor

af elevafgifter...................................................... 200 »

på extra stat .............................. 650 »

Summa 1,250 kronor».

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

101

Den pensionsfråga, som här föreligger, anser jag vara mycket
behjärtansvärd. Ehuru Morén icke varit innehafvare af ordinarie lärarebefattning,
har han dock under mer än 32 år meddelat undervisning i
ett af statens läroverk, och vederbörande styrelse har vitsordat, att han
i denna sin tjänstgöring ådagalagt synnerligt nit och skicklighet. Då
därtill kommer, att Morén utöfvat en mycket omfattande verksamhet
såsom utgifvare af läro- och ordböcker m. m. i lefvande språk, Indika
varit till nytta för vårt undervisningsväsende, anser jag, att, då Morén
nu till följd af ålder och sjukdom ej längre förmår genom arbete förskaffa
sig medel till sitt uppehälle, staten ej bör lämna honom utan
understöd för hans återstående lifstid. I betraktande af de pensioner,
som bestås ordinarie ämneslärare vid rikets undervisningsanstalter, synes
mig befogad anmärkning icke kunna göras mot det i ärendet ifrågasatta
belopp, 1,200 kronor årligen.»

Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet meddelats
finner val utskottet pension af statsmedel böra förre läraren Morén
beredas, men anser med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal undervisningstimmar
i veckan, som ålegat Morén vid hans tjänstgöring i
statens läroverk, samt den tidiga ålder af 59 år, hvarunder bemälde.
å stat icke uppförde lärare nu kommer i åtnjutande af pension, icke
höra sättas högre än 1,000 kronor.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kung!.
Maj:ts ifrågavarande framställning, att för förre läraren
vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf
Morén å allmänna indragningsstaten uppföres en pension
till belopp af 1,000 kronor årligen att utgå från
och med månaden näst efter den, då hans tjänstgöringvid
nämnda skola upphört.

39:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna
liufvudtitel, punkt 25, föreslagit, ätt änkan efter svenska mosskulturföreningens
botanist och torfgeolog Robert Tolf, Wilhelmina Albertina
Tolf, född Eländer, måtte, så länge hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 400 kronor, att utgå från
och med år 1905.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 28 oktober 1904 i ämnet anfört följande:

Utskottets

yttrande.

ÅMJ.

pension åt
R. Tolfs änka,
Wilhelmina
Albertina Tolf,
född Eländer.

[25.]

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Uti en till Eders Kung]. Maj:t ställd skrift har svenska mosskulturföreningen
anhållit, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition om beviljande af en årlig pension af
400 kronor, att från och med år 1905 utgå till änkan efter föreningens
botanist och torfgeolog Robert Tolf, Vilhelmina Albertina Tolf,
född Eländer; och har till stöd för denna ansökning anförts och åberopats
hufvudsakligen:

att Tolf, hvilken, utgången ur ett mycket fattigt hem, under sin
uppväxttid haft att kämpa med stora ekonomiska svårigheter o.ch måst
för sitt uppehälle under flera år arbeta som färgargesäll, genom själfstudier
och ovanlig energi lyckats förskaffa sig mycket goda kunskaper,
särskildt i naturvetenskaperna, så att han vid 34 års ålder aflagt mogenhetsexamen
och därvid erhållit högsta betyg bland examinanderna;

att lian därefter fortfarande under åtskilliga år utöfvat sitt yrke
som färgare, men samtidigt idkat botaniska studier med sådan framgång,
att hans afhandlingar väckt uppmärksamhet inom den vetenskapliga
världen;

att han år 1890 antagits till botanisk assistent i svenska mosskulturföreningen,
hvilken befattning han innehaft till sin den 21 december
1903 inträffade död, och i hvilken lian genom sin stora arbetsförmåga,
sina framstående kunskaper och sitt lifliga intresse utöfvat en
synnerligen gagnelig verksamhet ej blott för föreningen utan för helalandet,
hvarjämte lian genom sina till flera tusental uppgående mossundersökningar
och öfriga arbeten i hög grad bidragit att öka kännedomen
om mossmarkernas bildningssätt, beskaffenhet och utbredning
samt därigenom såväl direkt som indirekt till mosskulturens och torfindustriens
utveckling;

att han sedan år 1896 äfven varit föreståndare för Jönköpings
läns frökontrollanstalt och jämväl i denna egenskap gjort jordbruket
stora tjänster; samt

att han sålunda visserligen icke innehaft någon befattning omedelbart
i statens tjänst, men att hans hufvudsakliga verksamhet likväl
fallit inom två af staten understödda institutioner, svenska mosskulturföreningen
och Jönköpings läns frökontrollanstalt.

Vid denna ansökning hafva fogats dels prästbetyg, utvisande att
Tolfs änka Vilhelmina Albertina Tolf, född Eländer, som vore född den
23 april 1852, hade i sitt äktenskap, förutom två myndiga söner, dottern
Lovisa Limma, född den 8 juli 1892, dels läkarbetyg af innehåll, att
änkan Tolf på grund af blodbrist och nervsvaghet ägde en betydligt
minskad förmåga att genom arbete förskaffa sig sin bärgning, dels
styrkt transumerad afskrift af den efter Tolf upprättade bouppteckning,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

103

utvisande att boets behållning utgjorde 68 kronor 82 öre, dels ock intyg
af styrelsen för den med statsmedel understödda frökontrollanstalten i
Jönköping af innehåll, att Tolf, som den 27 november 1895 utsetts till
föreståndare för ifrågavarande anstalt, hvilken befattning han tiilträdt
den 1 januari 1896 och sedermera innehaft till sin död, städse med
synnerligt nit och till styrelsens fulla belåtenhet fullgjort sina åligganden
såsom föreståndare för frökontrollanstalten, hvilken under hans ledning
tillvunnit sig den stora allmänhetens förtroende och till följd däraf
utvecklats, så att den numera intoge ett af de främsta rummen bland
frökontrollanstalterna i riket.

Landtbruksstyrelsen har i infordradt underdånigt utlåtande af den
13 nästlidne september anfört, att styrelsen, i likhet med svenska mosskulturföreningen,
ansåge Tolfs förtjänster om mosskulturen och torfindustrien
vara af stor betydelse för hela landet och att hans hängifvenhet
för det arbete, han sålunda utfört, varit eu af orsakerna därtih,
att han icke kunnat så sörja för sin efterlefvande hustru och minderåriga
dotter, alt dessa blifvit försäkrade om ens sitt nödtorftiga uppehälle;
och har styrelsen vidare meddelat, att Tolf med utmärkt skicklighet
och utan särskild ersättning åstadkommit samlingar af till mossvegetationen
hörande pressade växter, upplysande för mosskulturen,
hvilka samlingar genom svenska mosskulturföreningens försorg tillställts
ett flertal af landets landtbruksläroverk, samt att han för svenska mosskulturföreningens
museum bildat och ordnat samlingar, belysande växtsjukdomarna
m. in., af icke ringa betydelse för kännedomen om denna
gren af botaniken. Då Tolf sålunda inlagt stor förtjänst om mosskulturen,
eu förtjänst, som utan tvifvel komme hela landet till godo,
och då han af oegennyttigt nit för denna sin verksamhet blifvit ur
stånd att sörja för sina närmastes välfärd, ansåge landtbruksstyrelsen,
i likhet med svenska mosskulturföreningen, att staten borde inskrida
för att bereda Tolfs änka ett understöd för hennes återstående lefnad.

På grund af det anförda har landtbruksstyrelsen biträdt den af
mosskulturföreningen gjorda framställningen.

Statskontoret, som jämväl yttrat sig i ärendet, har i underdånigt
utlåtande den 5 innevarande oktober anfört att, därest Eders Kung!.
Maj:t med afseende å de af svenska mosskulturföreningen och landtbruksstyrelsen
åberopade omständigheter skulle anse skäl förefinnas att
hos Riksdagen göra framställning om beredande af pension åt änkan
Tolf, det i sådant afseende föreslagna beloppet, 400 kronor, icke gifvit
anledning till någon erinran från statskontorets sida.

104

Statsutskottets, Utlåtande N:o 11.

Vid innevarande års riksdag föreslogs uti eu inom Andra Kammaren
väckt motion, att Riksdagen måtte åt Tolfs änka bevilja en årlig
pension af 500 kronor att utgå från ocli med år 1905. Statsutskottet
förklarade sig visserligen erkänna det förtjänstfulla i Tolfs verksamhet
och behjärta hans änkas belägenhet i ekonomiskt afseende, men fann
sig dock icke kunna tillstyrka bifall till berörda, af enskilde motionärer
framlagda förslag, enär utskottet ansåge, att pension af det föreliggande
slaget endast efter pröfning af och på grund af framställning från Eders
Kungl. Magt möjligen kunde beviljas. I enlighet härmed blef motionen
af Riksdagen afslagen.

Då nu frågan om beredande af pension åt änkan Tolf föreligger
till Eders Kungl. Maj:ts pröfning, tvekar jag icke att tillstyrka, att
framställning om beviljande af dylik pension göres hos Riksdagen.
Tolfs i hög grad framstående och betydelsefulla verksamhet, förnämligast
till främjande af mosskulturen och torfindustrien, har utaf mossig
ulturför eningen och landtbruksstyrelsen kraftigt framhållits, och kan
af mig till fullo vitsordas. Riksdagen har förut vid åtskilliga tillfällen
på Eders Kungl. Majds förslag beviljat pensioner till däraf i behof
varande änkor efter personer, Indika icke i egentlig mening varit statstjänare,
men som genom arten och betydelsen af sin verksamhet varit
det allmänna till framstående gagn.

I betraktande å ena sidan af Tolfs under ett oegennyttigt och i
hög grad sträfsamt arbete gjorda betydelsefulla insats till främjande af
landets modernäring och å andra sidan däraf, att änkan Tolfs försvagade
hälsotillstånd för henne betydligt försvårar möjligheten att genom eget
arbete bidraga till sin och sin omyndiga dotters bärgning samt att
behållningen i hennes aflidne mans bo endast uppgått till några tiotal
kronor, finner jag uppenbart, att ett fall här föreligger, där om någonsin
en dylik statsmakternas mellankomst måste anses af omständigheterna
påkallad.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och då han
icke hade något att erinra mot det af mosskulturföreningen föreslagna
pensionsbeloppet, hemställde departementschefen om aflåtande af proposition
till Riksdagen i ämnet.

I betraktande af den för vårt jordbruk synnerligen gagnande
verksamhet, som Tolf utöfvat, anser sig utskottet böra förorda, att
pension beredes hans änka, och får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

105

40:o) Kung].. Maj:t har under denna hufvudtitel, punkt 2G, föreslagit,
att rit- och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda
Leontina Klein måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder
hon afginge från sin tjänstebefattning vid kartverket, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
af 1,040 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 18 november
1904 har departementschefen i ämnet anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 4 nästlidne oktober har chefen för
rikets allmänna kartverk — med förmälan att vid nämnda kartverk
anställda rit- och koloreringsbiträdet Hilda Leontina Klein hos honom
gjort framställning därom, att åt henne, som på grund af ålder och
nedsatta kroppskrafter ej längre ansåge sig kunna på tillfredsställande
sätt fullgöra sina hittillsvarande åligganden, måtte utverkas pension i
öfverensstämmelse med hvad på Eders Kungl. Maj:ts förslag af Riksdagen
beviljats afskedstagande kartograf — hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes till Riksdagen framlägga nådig proposition därom, att åt
Klein måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hon från
sin befattning vid kartverket afginge, under hennes återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 1,040 kronor.

Af handlingarna i detta ärende inhämtas, att Klein, som är född
den 20 januari 1837 och ogift, allt sedan den 4 januari 1866 innehaft
sin befattning vid kartverket och därunder varit sysselsatt med
karttransportering, ritning och korrekturläsning, hvillca uppdrag hon,
enligt hvad kartverkschefen vitsordat, städse fullgjort med samvetsgrannhet
och skicklighet samt till vederbörande kartverkschefers fulla
belåtenhet, hvarjämte under hennes ledning andra ritbiträden utbildats;
att Klein, enligt vederbörligt läkarintyg, lidit och fortfarande lider af
reumatisk gikt i armar och händer, till följd hvaraf hennes förmåga
att med händerna något uträtta anses vara i hög grad inskränkt; samt
att Klein för närvarande åtnjuter ett årligt arfvode af 1,300 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse i ärendet liar kartverkschefen framhållit,
att då Klein på grund af sin höga ålder och de i läkarintyget
omförmälda orsaker hindrades att lämna en arbetsprodukt, som kunde
anses tillfredsställande, såväl billighet som ett rätt tillgodoseende af
kartverkets intressen syntes fordra, att hennes ålderdom genom pension
tryggades, samt att genom Kleins afgång från sin befattning tillfälle
bereddes att för kartverkets räkning erhålla frisk arbetskraft, och har
kartverkschefen, ehuru vid den under innevarande år verkställda penBih.
till Rilcsd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 14

Ang.

pension åt ritoch
koloreringsbiträdet
vid
rikets allmänna
kartverk Hilda
Leontina Klein.
[26.]

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

sionering af tvä vid rikets allmänna kartverk anställda kartografer
pensionsbeloppen bestämts till allenast 662/''s procent af uppburet årsarfvode,
ansett sig böra, i betraktande af det betydligt lägre arfvode,
som af Klein nppburits, hemställa, att i nu ifrågavarande tall pensionen
måtte bestämmas till 80 procent af arfvodet.

Till följd af nådig remiss har statskontoret öfver förevarande
framställning afgifvit underdånigt utlåtande af den 26 nästlidne oktober
och häruti tillkännagifvit, att statskontoret med afseende å Kleins
framskridna ålder och långa, val vitsordade tjänstetid samt årsarfvodets
jämförelsevis mindre betydande belopp icke funnit anledning till erinran
mot den af kartverkschefen gjorda hemställan.

Af hvad i detta ärende förekommit torde vara utredt, att ritbiträdet
Klein numera är oförmögen att på ett tillfredsställande sätt
sköta sin befattning vid rikets allmänna kartverk. Då Klein uppnått
en ålder af snart 68 år och i det närmaste 39 år varit anställd i statens
tjänst samt vitsordadt blifvit, att hon städse på ett samvetsgrant
och förtjänstfullt sätt skött sin befattning, anser jag mig höra tillstyrka,
att Eders Kung]. Maj:t behagade göra framställning till Riksdagen om
beviljande åt Klein af pension å allmänna indragningsstaten. I fråga
om pensionens belopp finner jag, med hänsyn till hvad kartsverkschefen
och statskontoret anfört, detsamma icke skäligen kunna bestämmas lägre
än till 80 procent af Kleins årsarfvode eller sålunda till 1,040 kronor.»

Utskottet, som icke mot ifrågavarande förslag haft annat att
erinra än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra, på sätt förut
beträffande kartografer vid rikets allmänna kartverk ägt rum sättas
till ett mot två tredjedelar af årsarfvodet svarande belopp eller i jämnadt
tal 900 kronor, hemställer alltså,

att Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen på det sätt bifallas, att rit- och
koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda
Leontina Klein må från och med månaden näst efter
den, hvarunder hon afgår från sin tjänstebefattning
vid kartverket, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension af 900
kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o IL

107

41:o) Kung!. Maj:t liar under förevarande hufvudtitel, punkt 27,
föreslagit, att förre instruktören i boskapsskötsel Fredrik Reinhold Cederborglis
änka Maria Pauline Cederborgh, född Graf ström, måtte, så länge
hon förblefve änka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension
af 400 kronor, att utgå från och med år 1905.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1904
innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven
och af nämnda styrelse med underdånigt utlåtande af den 25
nästlidne november öfverlämnad skrift har förre instruktören i boskapsskötsel
Fredrik Reinhold Cederborghs änka Maria Pauline Cederborgh,
född Grafström, med förmälan att hennes man den 5 sistlidne augusti
aflidit utan att efterlämna medel till hennes framtida bärgning, i underdånighet
anhållit, det täcktes Eders Kungl. Maj:t hos Riksdagen utverka
pension åt henne, som däraf vore i stort behof.

V id ansökningen voro fogade dels ett för sökanden utfärdadt prästbevis,
utvisande att hon är född den 17 mars 1849, dels den efter
sökandens bemälde man upprättade bouppteckning, enligt hvilken boets
behållning utgjort 1,622 kronor och den aflidne såsom stärbhusdelägare
efterlämnat, förutom sökanden och en gift dotter, två ogifta döttrar, af
hvilka clen yngsta är född år 1884, dels ock af särskilda personer utfärdade
intyg, hvaraf inhämtas, att sökanden ej är berättigad till pension
eller annan därmed jämförlig förmån, ej äger annat kapital än hvad
af berörda bouppteckning utvisas och ej heller äger annan årlig inkomst
än den, hon genom mottagandet af inackordering- i sitt hem kan
bereda sig.

Uti sitt ofvanberörda underdåniga utlåtande har landtbruksstyrelsen
meddelat, att instruktören Cederborgh, hvilken, född den 27 juli 1827,
af landtbruksakademiens förvaltningskommitté den 30 januari 1867
antagits att tillsvidare vara undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning
mot ett årligt arfvode af 1,500 riksdaler riksmynt och rätt
till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna jämlikt nådiga brefvet
den 13 juli 1866, samt den 18 januari 1889 förordnats att vara instruktör
i boskapsskötsel mot åtnjutande af de löneförmåner, som åtföljde befattningen,
nämligen lön 2,000 kronor och tre ålderstillägg, hvart och
ett å 500 kronor, den 3 december 1897 undfått afsked från nämnda
befattning med rätt, enligt medgifvande i nådigt bref den 19 därförutgångne
november, att under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 3,000 kronor. Och har landt -

Ang.

pension åt
förre instruktören
i boskapsskötsel
F. R.
Cederborghs
änka.

[27.]

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang.

pension åt
domänintendenten
U. J.
Ljung beck.

[28.]

bruksstyrelsen — under framhållande af att, då instruktören Cederborghs
aflönings förmåner och j)ension icke varit så stora, att de lämnat honom
tillfälle att göra några besparingar för betryggande af sin makas bärgning
efter hans död, samt Cederborgh, i likhet med landtörnksstyrelsens
öfriga underlydande tjänstemän, icke varit berättigad till inträde i civilstatens
pensionsinrättning och sålunda ej heller på detta sätt kunnat
sörja för sin änkas uppehälle, staten syntes böra genom beviljande af
pension åt änkan, som saknade egna nämnvärda tillgångar, bidraga till
att trygga henne mot att under hennes återstående lifstid lida nöd —
hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen om beviljande
åt sökanden af en årlig pension till belopp al 400 kronor.

Statskontoret har uti underdånigt utlåtande den 14 innevarande
december, vid det förhållande att instruktören Cederborgh icke haft
tillfälle att genom inbetalningar i någon af staten understödd pensionskassa
bereda sin efterlefvande hustru rätt till pension, och då sökanden
obestridligen syntes vara i behof af det begärda understödet, mot hvars
af landtbruksstyrelsen föreslagna belopp statskontoret icke hade något
att erinra, i ärendet gjort enahanda framställning som landtbruksstyrelsen.))

På grund af hvad sålunda blifvit i ärendet anfördt och upplyst,
funne departementschefen sig, lika med ämbetsverken, böra understödja
den gjorda ansökningen om pension från statsverket åt änkan Cederborgh''.
Med afseende å det af ämbetsverken tillstyrkta beloppet åt
den ifrågasatta pensionen hade departementschefen ej något att anmärka.

Med hänsyn till hvad i statsrådsprotokollet sålunda meddelats, får
utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

42:o) Kungl. Maj:t liar i statsverkspropositionen under denna
hufvudtitel, punkt 28,'' föreslagit, att domänintendenten Henrik Jakob
Ljungbeck måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder hans
förordnande såsom domänintendent komme att upphöra, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension
af 2,500 kronor.

Statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 31 december 1904
innehåller härom följande yttrande af departementschefen:

»Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Kronobergs län ingifven och af Eders Kungl.
Maj:ts bemälda befallningshafvande med eget underdånigt utlåtande af

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

109

den 13 oktober 1904 öfverlämnad skrift har domänintendenten i nämnda
län, vice häraclshöfdingen Henrik Jakob Ljungbeck i underdånighet anhållit,
att han, som på grund af ålder och sjuklighet såge sig nödsakad
att inom den närmaste tiden begära nådigt entledigande från domänintendentsbefättningen,
måtte vid afskedstagande! blifva i nåder tillagd
eu årlig pension af 3,000 kronor under sin återstående lifstid.

Af en ansökningen bilagd, bestyrkt tjänstförteckning inhämtas,
att Ljungbeck, som enligt företedt åldersbevis är född den 27 maj 1837
och alltså uppnått en ålder af mer än 67 år, efter aflagd examen för
inträde i rikets rättegångsverk den 1 juni 1864 antagits till auskultant

1 Eders Kungl. Maj:ts och rikets hofrätt öfver Skåne och Blekinge samt
befordrats till vice häradshöfding den 7 oktober 1868; att han under
åren 1867—1874 efter vederbörliga förordnanden hållit sammanlagdt
17 lagtima ting och 14 allmänna tingssammanträden samt under 3 år

2 månader förestått domarämbete och under nära 4 månader borgmästarämbetet
i Växjö; att han den 1 september 1874 förordnats att
tills vidare förestå länsnotarietjänsten inom Kronobergs län och sådan
tjänst utöfvat under 9 månader samt efter vederbörliga förordnanden
under 7Vs månader år 1875 bestridt landssekreterartjänsten i samma
län; samt att han från och med den 1 januari 1878 oafbrutet innehaft
nådigt förordnande att vara domänintendent i Kronobergs län.

Till stöd för ansökningen bär Ljungbeck framhållit hufvudsakligen,
att han under 40 år varit anställd i statens tjänst; att förhållandena
inom länet varit sådana, att däraf förorsakats en för domänintendenten
arbetsam och besvärlig skriftväxling, hvilken i förening med befattningen
i öfrigt åtföljande åligganden betagit Ljungbeck möjlighet att
åtaga sig inkomstgifvande enskilda uppdrag; att lefnadskostnaderna
under de senare åren betydligt stegrats; samt att Ljungbeck efter
afskedstagande! blefve i saknad af tillgångar för bestridandet af de för
hans bärgning nödiga utgifter; hvarjämte Ljungbeck erinrat, att det
arfvode, han i egenskap af domänintendent årligen åtnjutit, utgått med
olika belopp från 4,500 kronor ned till 2,500 kronor jämte ersättningför
tjänstresor enligt tredje klassen i gällande resereglemente.

Uti sitt öfver ansökningen afgifna underdåniga utlåtande har
Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kronobergs län meddelat, att
Ljungbeck utöfver i ansökningen omförmälda befattningar under åren
1878—1883 varit föredragande i domänärenden inför Eders Kungl.
Maj:ts befallningshafvande och därvid äfven ombesörjt ärendenas diariiföring,
uppsättning och expedition, samt att han oafkortadt disponerat
det till biträde för domängöromålens uppehållande hos länsstyrelsen

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

anvisade statsanslag, 700 kronor till år 1888, hvarefter lian fått årligen
uppbära 400 kronor till den 1 oktober 1892, från hvilken tid lian icke
bekommit någon del af berörda anslag; och har Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, med vitsordande att Ljungbeck städse på ett i allo
nitiskt och förtjänstfullt sätt fullgjort de med domänintendentsbefattningen
förenade åligganden, och med bekräftande af hans uppgift, att
han vid afskedstagande! vore för sin utkomst i saknad af egna medel,
på grund däraf och af de i den underdåniga ansökningen åberopade förhållanden
på det lifligaste förordat, att den sökta pensionen måtte
varda honom i nåder beviljad.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 11 november
1904 öfver ansökningen afgifvit underdånigt utlåtande och därvid framhållit,
att Ljungbeck, som uppnått en ålder af 67 år och varit verksam
i statens tjänst under mer än 40 år, däraf såsom domänintendent i nära
27 år, skulle, för den händelse att fullmakt å domänintendentsbefattningen
meddelats, enligt de grunder, som i allmänhet gällde för erhållande af
pension för civile tjänstinnehafvare, haft rätt till pension å allmänna
indragminffsstaten. Den omständigheten, att domänintendentsbefattningarna
uppehölles endast på förordnande, syntes styrelsen emellertid i
ett fall sådant som det förevarande, där vederbörande helt och hållet
och under största delen af sin lefnad ägnat sig åt statens tjänst, icke
böra tillmätas afgörande betydelse, så mycket mindre som sökanden,
då han, öfvergifvande annan statstjänst, hvilken antagligen skulle förskaffat
honom eu större och säkrare inkomst, af intresse för saken först
ägnat sina krafter åt detta håll, knappast kunnat förutse, att befattningen
ej med tiden skulle komma på ordinarie stat. Af nu anförda
skäl och då sökanden vid utförandet af sina tjänståligganden städse
visat sig nitisk och arbetsam, har styrelsen, med vitsordande därjämte
af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes uppgift därom, att sökanden
ej hade andra tillgångar för sitt uppehälle än de inkomster, domänintendentsbefattningen
beredde honom, i underdånighet på det lifligaste
tillstyrkt, att sökanden måtte tilldelas pension vid afskedstagandet.
Beträffande storleken af denna pension har styrelsen, utan att anse det
af sökanden äskade och af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordade beloppet vara för högt tilltaget, likväl och då sökandens arfvode
såsom domänintendent för närvarande utgjorde allenast 2,500
kronor, hemställt, att pensionen måtte komma att utgå med sistnämnda
belopp.

Jämväl statskontoret har den 14 december 1904 i ärendet afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande och däri, i likhet med domänstyrelsen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

in

funnit den omständighet, att Ljungbeck icke vore lagligen berättigad
till pension, icke kunna anses fritaga staten från skyldigheten att bereda
honom en skälig utkomst för hans återstående lifstid, då han nu
efter långvarig, väl vitsordad statstjänst vid framskriden ålder och på
grund af sjuklighet ansåge sig icke längre kunna sköta sin befattning;
och har statskontoret, då på grund af föreliggande omständigheter i nu
förevarande fall billigheten syntes bjuda, att pensionsbeloppet icke sattes
lägre än det till sökanden nu utgående arfvode, hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt
Ljungbeck af eu årlig pension å 2,500 kronor.»

Då utskottet anser, att pensionen bör för domänintendenten Ljungbeck
bestämmas till samma belopp, som 1902 års Riksdag beviljade åt
domänintendenten M. Borgström, eller 2,000 kronor, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, att domänintendenten
Henrik Jakob Ljungbeck må från och med
månaden näst efter den, hvarunder hans förordnande
såsom domänintendent kommer att upphöra, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 2,000 kronor.

43:o) Kungl. Maj:t har i statsverkspropositionen under denna
lmfvudtitel, punkt 27, föreslagit, att assistenten vid kontrollverket Gustaf
Robert Nordgren måtte från och med månaden näst efter den, under
hvilken han erhölle afsked från assistentbefattningen, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
af 1,600 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 januari innevarande
år har departementschefen i denna fråga anfört följande:

»I underdånig skrifvelse den 26 sistlidne september har kontrolldirektören,
på framställning af assistenten vid kontrollverket Gustaf
Robert Nordgren, hemställt om beredande af pension åt Nordgren vid
afskedstagandet från hans nämnda befattning.

Med erinran att enligt nådiga instruktionen för kontrollverket den
8 december 1876 därstädes skall finnas anställd eu assistent, hvilken
antages af kontrolldirektören tills vidare eller på viss tid, i senare fallet
för högst tre år i sänder, har kontrolldirektören anfört, att Nordgren,
som uppnått eu ålder af 74 år och tjänstgjort vid kontrollverket
under mera än 31V2 år, af hvilken tid han på grund af särskilda

Ang.

pension för
assistenten vid
kontrollverket
G. It. Nordgren.

[29.]

112

Statsutskottets Utlåtande N.o 11.

förordnanden bestridt kontrollörstjänsten sammanlagd! 4 år 43 dagar,
från den 1 juli 1873 oafbrutet, utan åtnjutande af någon tjänstledighet,
tjänstgjort vid verket och därunder fullgjort sina åligganden med plikttrohet
och nit samt i utförandet af de honom åliggande proberingar
äfven vid sin numera höga ålder städse ådagalagt synnerlig noggrannhet
och skicklighet.

Under erinran tillika därom, att Nordgren den 16 september 1873
af Eders Kung!. Maj:t i nåder förklarats kompetent att, utan hinder däraf
att Nordgren icke undergått bergsexamen, söka och bestrida amanuensbefattning
vid kontrollverk et — en kompetens, som genom nådig
resolution den 30 december 1876 förklarats gälla äfven med afseende å
den i stället för amanuensbefattningen inrättade assistentbefattningen —
har kontrolldirektören vidare omförmält, att Nordgren icke kunnat
befordras till ordinarie innehafvare af kontrollörstjänsten vid kontrollverket
af den anledning, att en af honom ingifven underdånig ansökning
att varda tillerkänd behörighet att söka och erhålla nyssnämnda befattning,
hvilken ansökning förordats af dåvarande kontrolldirektören, men
afstyrkts af myntdirektören, genom nådigt beslut den 3 februari 1888
förklarats icke kunna vinna nådigt bifall.

Enligt den för kontrollverket gällande lönestaten utgör det för
assistenten vid ämbetsverket bestämda arfvode! 1,600 kronor.

Kontrolldirektören upplyser, att Nordgren därjämte från och med
år 1901 uppburit ett årligt dyrtidstillägg af 160 kronor samt af kontrollörens
tjänstgöringspenningar under åren 1901—1903 åtnjutit i
medeltal för hvarje år vid pass 180 kronor, hvadan de aflöningsmedel,
som Nordgren vid kontrollverket under de tre sist förflutna åren uppburit,
uppgått till i medeltal 1,940 kronor årligen.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer kontrolldirektören,
att Eders Kung! Magt täcktes aflåta nådig proposition till Riksdagen
om beviljande af en årlig pension för Nordgren, att utgå från och med
månaden näst efter den, då Nordgren erhölle afsked från sin befattning
vid kontrollverket, samt att, i anseende till Nordgrens höga ålder och
nitiska tjänstgöring under nära 32 år, pensionens belopp måtte föreslås
till 1,600 kronor om året.

Öfver berörda framställning har statskontoret den 5 sistlidne oktober
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande; och har statskontoret därvid,
med afseende å Nordgrens höga ålder och långa tjänstetid samt arfvodets
jämförelsevis obetydliga storlek, ansett sig böra understödja den af
kontrolldirektören gjorda framställningen om beredande af pension åt
Nordgren till belopp, motsvarande hela assistentarfvodet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

118

På de af statskontoret anförda skäl samt med hänsyn till det
goda vitsord, kontrolldirektören afgifvit öfver Nordgrens tjänstgöringinom
kontrollverket, liar äfven jag funnit mig höra till bifall förorda
den gjorda framställningen.»

Utskottet finner visserligen pension af statsmedel böra assistenten
Nordgren beredas, men anser pensionens belopp böra bestämmas till
1,500 kronor, utgörande i rundt tal tre fjärdedelar af de aflöningsmedel
till belopp af 1,940 kronor, som enligt hvad till statsrådsprotokollet
meddelats, Nordgren under de senaste åren uppburit vid kontrollverket.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kungl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,
att assistenten vid kontrollverket Gustaf Robert
Nordgren må från och med månaden näst efter den,
under hvilken han erhåller afsked från assistentbefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,500
kronor.

Riksdagens

Första Kammare väckt

44:o) Uti en inom
(n:o 35) har herr V. A. II. Cavalli föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja
aflidne riksgäld sfullmäktigen Johan Johanssons från Noraskog änka
Maria Johansson, född Hansson, ett årligt understöd af 600 kronor, att
till henne utgå från den 1 mars 1905, så länge hon lefver ogift,

Till stöd för detta förslag har i motionen anförts följande:

»Den 2 innevarande februari afled i rikse-äldskontorets lokal full -

motion Ang. en inom
Förtid Kammaren
väckt
motton.

mäktigen i sagda kontor, förre ålderspresidenten i Andra Kammaren
Johan Johansson från Noraskog, hvilken infunnit sig för att i fullmäktiges
sammanträde nämnda dag deltaga.

Jag behöfver icke för ledamöterna i svenska Riksdagen redogöra
för den långvariga och framstående verksamhet, som den aflidne utöfvat
inom Riksdagen och ett dess verk. Jag erinrar endast, att Johansson,
som föddes år 1840, första gången år 1869 invaldes i Riksdagens Andra
Kammare, att hans mandat därstädes oafbrutet — med undantag förtiden
u/6 1887 — Vi 1888 —- förnyades intill utgången af år 1902, att
Johansson under eu lång följd af år såsom ledamot deltagit i stats-,
bevillniugs- och bankoutskottens arbeten, i sistnämnda två utskott jämväl

Bih. till lliksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft.

15

114

Statsutskottets Utlåtande N:o li.

såsom vice ordförande, liksom ock att Johansson haft Riksdagens förtroende
alt vara fullmäktig i riksgäldskontoret under åren 1884—-1887
samt från år 1892 intill sin död. Det torde ock i fråga om hans verksamhet
i och för Riksdagen böra omförmälas det betydande, förtjänstfulla
och högt uppskattade arbete, han nedlagt vid redigerandet och
utgifningen af de båda registren till Rikets Ständers och Riksdagens
protokoll med bihang för tiden 1809—1899. Äfven har, såsom bekant,
hans arbetsflit och vidsträckta kunskaper tagits i anspråk genom en
mängd kommittéuppdrag, särskild! inom skattelagstiftningens område.

Om Johanssons offentliga verksamhet sålunda varit nitisk och
framstående, så har likväl den ersättning, han för sitt arbete uppburit,
icke varit så stor, att han därpå kunnat göra några besparingar.
Tvärtom visar den efter honom upprättade bouppteckningen, hvaraf ett
transsumt här bifogas, att tillgångarna ej räckt till att betala boets
skulder annorledes än genom anlitande af två försäkringar, som han
tagit på sitt lif. Efter användandet af dessa lifförsäkringars sammanlagda
belopp, 15,000 kronor, uppstår en liten behållning af 5,411 kronor
94 öre, hvars afkastning dock uppenbarligen icke är tillräcklig att bestrida
de anspråkslösa kostnaderna för uppehälle åt hans efterlämnade
änka Maria Johansson, som, född den 24 februari 1842, nu står utan stöd.

Jag hyser den uppfattningen, att det vid sådant förhållande skall
för den svenska Riksdagen vara en angenäm plikt att genom beviljande
åt änkefru Johansson af ett litet årligt understöd lämna et t erkännande
åt den ovanliga arbetslust, framstående duglighet och lefvande intresse,
hvarmed hennes make — såsom Andra Kammarens talman i sina minnesord
öfver honom yttrade — hängaf sig åt utförande af det värf,
som medborgarne lagt i hans händer.»

På grund af det betydande, förtjänstfulla och högt uppskattade
arbete Johansson nedlagt vid redigerandet och utgifningen af de båda
registren till Rikets Ständers och Riksdagens protokoll med bihang förtiden
1809 —1899, hemställer utskottet,

att Riksdagen må åt framlidne riksgäldsfullmäktigen
Johan Johanssons änka Maria Johansson, född
Hansson, å allmänna indragningsstaten bevilja en årlig
pension af 600 kronor, att utgå från och med den
1 mars 1905, så länge hon lefver ogift.

Ang. en inom 45:o) Uti eu inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (n:o
tnaren tuckt 96'') bär herr M. F. Nyström föreslagit, att Riksdagen måtte besluta,

motion.

Statsutskottets Utlåtande N;o 11.

115

att till kung''], sekreteraren (Jarl Napoleon Sandström må från och med
månaden näst efter den, under hvilken han uppnått 75 år, från allmänna
indragningsstaten utgå under hans återstående lifstid en pension af
2,200 kronor.

Till stöd för motionen har anförts följande:

»Förste notarien hos Ändra Kammaren äfven vid detta riksmöte,
kung! sekreteraren (Jarl Napoleon Sandström, inträder i år i sitt sjuttiofemte
lefnads- och sitt femtionde tjänstår vid Riksdagen. Född den
21 september 1830 samt vid 1856 års riksdag anställd till en början
såsom kanslist och kort därefter såsom notarie hos borgarståndet, där
lian fortfarande innehade enahanda befattning under alla de följande
ståndsriksdagarna, öfvergick lian vid det nya representativa statsskickets
införande till den då nybildade Andra Kammaren, åt hvilken han sedermera
såsom notarie oafbrutet ägnat sin arbetsförmåga under kammarens
snart fyratioåriga tillvaro.

Ett så långvarigt arbete i Riksdagens och kammarens tjänst har
för visso hittills saknat och kommer antagligen att sakna motstycke.
Och då därtill kommer, att detta hans arbete, åt hvilket han offrat sin
mannaålders bästa krafter, städse varit väl vitsordat, torde detta innebära
eu maning, att, då hans krafter enligt naturens ordning mattas,
åt honom måtte beredas för hans, mänskligt att döma, få återstående
lefnadsår eu i ekonomiskt hänseende någorlunda tryggad existens.

lian har under senare åren såsom förste notarie hos kammaren
årligen uppburit i medeltal 2,200 kronor. Jag vet väl, att, då pension
begäres vid 65 års ålder, denna gemenligen plägar bestämmas att utgå
med 80 procent af lönen. Men då pension här ifrågasättes först vid
fyllda 75 år och själfva löneinkomsten i och för sig ej är stor, när
särskild hänsyn tages därtill, att den ifrågavarande tjänstemannen är
gift och har tvänne söner, af Indika den äldste i nästa månad fyller
18 år, att med ej ringa kostnader omhulda och uppfostra, anser jag,
att billighet och ömhet om denne gamle, gode och trogne tjänare höra
föranleda att afdrag ej göres å denna hans enda tillgång under återstående
åldriga dagar.»

Med anledning af förevarande motion får utskottet meddela att,
enligt hvad utskottet inhämtat, Sandström såsom förste notarie hos
Andra Kammaren i arfvode uppburit under de senaste fem åren i medeltal

2,001 kronor 60 öre; och har utskottet mot motionärens framställning
icke haft annat att erinra än att pensionsbeloppet synts lämpligen böra
bestämmas till 1,500 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

Utskottets

yttrande.

116

Statsutskottets Utlåtande Nio 11.

Ang.

anslaget till
allmänna
indragningsstaten.

[30.]

Ang.

anslag till upprätthållande
af
arméns pensionera^ [31.

]

att. Riksdagen må besluta, att förste notarien
hos Andra Kammaren Carl Napoleon Sandström må
från och med månaden näst efter den, under hvilken
han uppnått 75 år, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en pension af
1,500 kronor årligen.

46:o) Kung!. Magt bär i punkten 30 af tionde hufvudtiteln föreslagit,
att anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med
90,020 kronor, eller från 2,019,817 kronor till 2,109,837 kronor.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet har till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari innevarande år anfört,
att utgifterna från detta anslag i runda tal uppgått, år 1899 till 2,147,900
kronor, år 1900 till 2,181,200 kronor, år 1901 till 2,157,300 kronor,
år 1902 till 2,161,100 kronor och år 1903 till 2,230,300 kronor. Anslaget
borde därför ökas med ett belopp, som för jämnande af riksstatens
slutsumma upptoges till 90,020 kronor, eller från 2,019,817
kronor till kronor 2,109,837.

Utskottet hemställer

att Riksdagen må i r i kasta ten för är 1906 höja
anslaget till allmänna indragningsstaten från 2,019,817
kronor till 2,109,837 kronor, eller med 90,020 kronor;
dock med rätt för utskottet att vid uppgörande af
riksstaten för år 1906 i anslagets slutsumma vidtaga
den jämkning, som för jämnande af riksstadens slutsumma
kan finnas erforderlig.

Extra anslag.

47:o) I enlighet med Kungi. Maj:ts i punkten 31 af tionde hufvudtiteln
gjorda framställning och i likhet med hvad årligen allt sedan år
1894 ägt rum, hemställer utskottet,

att å extra stat för år 1906 må anvisas ett
förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas såväl
till upprätthållandet af arméns pensionskassas egen
pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyl -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

117

dighet för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterua, som ock till fyllnadspensioner
i enlighet med fastställda grunder för sådana
pensioners utgående.

4S:o) Med tillstyrkande af bifall till Kung]. Maj.ts uti punkten 32
under denna hufvudtitel gjorda framställning och under hänvisning till
det vid punkt l:o) uti detta utlåtande intagna utdrag af statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 2 december 1904 far utskottet
hemställa,

att till förstärkande af det i 1905 års riksstat
uppförda anslag för bidrag till pensionering al änkor
och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar
vid armén på extra stat lör år 1906 ma anvisas ett
belopp af 1,379 kronor.

49:o) Uti punkten 33 af tionde hufvudtitelu har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen medgifva, att indelt manskap, som afsked as efter
minst 25 års tjänstetid, må åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 36 kronor årligen, samt å extra stat för år 1906 anvisa
50,000 kronor med benämning »för tidigare pensionering åt aiskedadt
indelt manskap», att tilldelas krigsmanshuskassan.

Statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 16 december
1904 innehåller i detta ämne följande anförande af departementschefen.

»I skrifvelse den 18 maj innevarande år angående regleringen af
utgifterna under riksstatens tionde hufvudtitel har Riksdagen anhållit,
bland annat, det Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att nu kvarstående indelt manskap måtte blifva berättigad! till underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa efter 25 tjänstår i stället för
efter nu för vissa fall bestämda 30 tjänstår. Sedan Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 1 därpåföljande juli anbefallt arméförvaltningen
å civila departementet att inkomma med underdånigt yttrande
och förslag i ärendet, har arméförvaltningen i underdånig, skrifvelse
i ämnet den 13 innevarande december erinrat, att det indelta
manskapet, utom vid inträffad skada under tjänstgöring, vore berättigad!
till underhåll i tredje klassen af krigsmanshuskassan med 36
kronor årligen efter fulla 30 tjänstår samt i fjärde klassen med 24

Ant/. ■

förstärkande
af det i 1005
års riksstat
uppförda anslag
för bidrag
till pensionering
af änkor och
barn efter befäl
och underbefäl
vid armén.

[32.]

Ang.

beredande af
rätt för kvarstående
indelt
manskap till
underhåll från
Vadstenakrigsmanshuskassa

efter 25
tjänstår i fall,
där nu 30
tjänster äro
föreskrifva.

[33.]

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

kronor årligen efter 25 tjänstår. Pensionen i tredje klassen tillträddes
med månaden näst efter den, då afsked erhållits. Med afseende å tillträdande
af pension i fjärde klassen inträdde rätt därtill för indelt man -

agare -

Eders

indelt

krigs varit.

skap vid Norrbottens och Västerbottens regementen, Jämtlands
regemente samt Norrlands dragonregemente (de förr så kallade jägarnkårerna)
med månaden näst efter afskedet, såvidt den alskedade då
uppnått 45 lefnadsår, men för indelt manskap vid annat truppförband
först när den afskedadc uppnått 50 lefnadsår samt 30 år förflutit från
hans inträde i tjänst. Intill dess ifrågavarande villkor uppfyllts, hade
den afskedado endast en expektansrätt till pension.

Då Riksdagen i sin ofvannämnda skrifvelse anhållit, att
Kung]. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att kvarstående
manskap måtte blifva berättigad t till underhåll från Vadstena
manshuskassa efter 25 tjänstår, hade tydligen Riksdagens afsikt
att allt indelt manskap skulle kunna afskedas redan efter 25 tjänstår
och då erhålla eu pension af 36 kronor årligen från och med månaden
näst efter afskedet.

Enär såsom nyss vore nämnd t indelt manskap vid Norrbottens
och Västerbottens regementen, Jämtlands fältjägareregemente och Norrlands
dragonregemente redan nu efter eu tjänstetid af 25 år vore berättigadt
till under!)all genast vid afskedet med 24 kronor årligen samt
Vadstena krigsmanshuskassa ansåges disponera medel till dessas pensioskulle
för beredande åt dem af sådan ponsionsrätt, som Riks,
erfordras ett årligt tillskott af allenast 12 kronor för
hvarje pensionär. Som emellertid nya underhållstagare från dessa truppförband,
Indika under nästlidet år vore 27, uppginge till ett jämförelsevis
ringa antal årligen, hade arméförvaltningen vid beräknandet af de
ökade kostnaderna för den tidigare pensioneringen icke tagit hänsyn

afseende endast vid de 25

nering,
dagen afsett

till dem utan fäst
tenas manskap.

Då Vadstena
och

öfrigä indelta regemen -

fall

egna tillgångar
ringen, i
underhåll stagarna
frågan begränsad

krigsmanshuskassa

skulle kunna med anlitande af
redan nu utgående statsbidrag ombesörja pensione -

denna skulle börja först sedan 30
inträdt. i tjänst, voro sålunda

år förflutit, efter det

den

nu

föreliggande

ars

för

Enligt
ständigt,
gifvas,
ningen

tidigare

till angifvande af huru Störa kostnaderna skulle blifva

af

sakkunnig

person, kunde ett ful 1-

pensionenng.
inhämtadt yttrande

på matematiska grunder stödt svar på denna fråga icke afdå
detta skulle fordra, förutom en undersökning af åldersfördelbland
nu tjänstgörande manskap, jämväl en statistisk under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

119

sökning om de orsaker, hviska utom dödlighet hade föranledt afgång
ur tjänsten. En dylik statistik skulle dock troligen blifva föga tillförlitlig.
Under sådana förhållanden kunde man med visshet angifva endast
det högsta belopp, som vid. bifall till det väckta förslaget årligen erfordrades,
för att kassan skulle kunna uppfylla sin pensioneringsskyldighet.

Enligt uppgifter från de 25 indelta regementen, hvarom nu vore
fråga, utgjorde antalet af i tjänst varande manskap, som hade en
tjänstetid mellan 25 och 30 år, 1,365. Då årliga pensionsbeloppet för
hvar och en skulle utgöra 36 kronor, klofve sålunda ökningen af det
belopp, kassan hade att under år 1906 högst utbetala, (36 x 1,365 =)
49,140 kronor. Aret därpå korame visserligen en af de ofvannämnda
fem årsklasserna att bortfalla, emedan de däruti varande då tillryggalagt
30 år efter inträdet i tjänst och medel till deras pensionering alltså
ansåges förefinnas bland kassans egna tillgångar, men i dess ställe inträdde
då en ny åldersklass.

Vadstena krigsmanshuskassa skulle alltså, för att kunna tilldela
i ädelt manskap, som tjänat i 25 år, underhåll i tredje klassen med 36
kronor årligen, under första året vara i behof af ökadt statsbidrag med
i jämnadt tal 50,000 kronor. Arméförvaltningen ansåge därför, att det
ifrågasatta statsbidraget till Vadstena krigsmanshuskassa för den tidigare
pensioneringen af indelt manskap lämpligast borde uppföras å extra
ordinarie stat, samt att armé förvaltningen borde erhålla förelägga nde
att hvarje år, så länge behofvet varade, inkomma med utredning af det
för den därpå följande statsregleringsperioden nödig befunna tillskottet
till krigsmanshuskassan.

Mot arméförvaltningens förslag och beräkningar uti förevarande
afseende har jag icke något att erinra. Jag tillåter mig dock fästa
uppmärksamheten därå, att hela nämnda belopp 50,000 kronor möjligen
icke skulle behöfva tagas i anspråk, då ju ej antagligt är, att allt indelt
manskap med en tjänstetider af 25—30 år söker afsked under nästkommande
år. Försiktigheten torde likväl bjuda, att anslagets storlek
beräknas efter högsta beloppet af de utgifter, som kunna komma att
därifrån bestridas.

Behof af model för ifrågavarande ändamål kommer framdeles ej
att förefinnas, men i hvad mån det 11 nder den närmaste framtiden kommer
att minskas, lärer icke kunna förutsägas, med mindre att en fullständig
utredning sker rörande storleken af tjänsteår sklasserna bland det indelta
manskap, som närmar sig pensionsåldern, och sannolikheterna för afgång
bland detta manskap, innan nämnda ålder uppnås.»

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Ang. två inom
Andra Kammaren
väckta
motioner.

Utskottets

yttrande.

I samband med punkt 33 bär utskottet förehaft till behandling två
inom Andra Kammaren väckta, till utskottet remitterade motioner, däruti
hemställts

dels uti motionen n:o 34 af herr G. J. Wahlquist, att Riksdagen
ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
tiicktes vidtaga sådana åtgärder, att nu kvarstående indelt manskap
måtte redan efter uppnådda 20 tjänsteår kunna erhålla afsked med
anmälan till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, på expektans,
så snart den afskedade uppnått eu ålder af 50 år och 30 år från hans
antagande i tjänst förflutit,

dels ock uti motionen n:o 133 af herr D. Holmgren, att Riksdagen
ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag, dels till
förbättrad pensionering af det indelta manskapet And armén, dels ock
till förhöjning i de gratialer och ålderdomsunderstöd, som enligt nu
tillämpade grunder utgå till redan afskedadt manskap, och i samband
därmed utreda, hvad utöfver för sådant ändamål redan befintliga tillgångar,
i såväl de under statskontorets som under de olika regementsförvaltningarnas
vård stående kassor och fonder, kräfves af statsmedel
för en dylik förbättrad pensionerings fullständiga genomförande.

T afseende å de skäl, som uti hvar och en af ofvanberörda motioner
anförts till stöd för däri framställdt förslag, tillåter sig utskottet
hänvisa till motionerna i fråga.

Kungl. Maj:ts förevarande framställning, som foranledts af nästlidna
års Riksdags med anledning af herr Wahlquists då väckta motion
i ämnet aflåtna skrifvelse, synes utskottet böra vinna Riksdagens bifall.
Då det ifrågasatta anslaget, beträffande hvars användning torde hora
uttryckligen stadgas, att detsamma endast får anlitas för pensionering
af indelt manskap med eu tjänsteålder vid afskedet af 25—30 år, enligt
hvad af departementschefens anförande framgår möjligen icke skulle
behöfva i dess helhet tagas i anspråk för nämnda ändamål, torde anslaget
lämpligen böra erhålla förslagsanslags natur.

Hvad åter beträffar herr Wahlquists nu förevarande förslag i syfte
att det kvarstående indelta manskapet måtte blifva berättigadt till understöd
från Vadstena krigsmanshuskassa redan efter 20 tjänsteår, har utskottet,
som anser någon tids erfarenhet beträffande verkningarna af ett bifall till
Kungl. Maj:ts vid denna riksdag gjorda framställning i ämnet böra
afvaktas innan åtgärder vidtagas för ytterligare förändring uti villkoren
för åtnjutande af understöd från omförmälda kassa, funnit ifrågavarande
motion nu icke böra af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

121

På enahanda skäl och i betraktande af den kortvariga årliga
tjänstgöring,-*som åligger det indelta manskapet, sjnes ej heller herr
Holmgrens ofvanberörda motion kunna tillstyrkas.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, med anledning af Kungl.
Majrts i ämnet gjorda framställning, medgifva, att
indelt manskap, som afskedas efter minst 25 års
tjänstetid, må åtnjuta underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
med 36 kronor årligen, samt, för pensionering
af dylikt manskap med en tjänsteålder vid
afskedet af 25—30 år, å extra stat för år 1906 anvisa
ett förslagsanslag å 50,000 kronor med benämning
»för tidigare pensionering af afskedadt indelt
manskap», att tilldelas krigsmanshuskassan;

b) att Riksdagen må afslå herr Wahlquists nu
,ifrågavarande motion; samt

c) att ej heller herr Holmgrens förevarande
motion må vinna Riksdagens bifall. .

Stockholm den 2 maj 1905.

Å statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Raft.

16

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Reservationer:

vid punkt 5 (angående väckt motion om höjning i statsbidraget
till pensionering af lärarinnor vid högre skolor för kvinnlig ungdom
eller högre samskolor):

af herr A. G. I. Billing, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att motionen måtte af Riksdagen bifallas;

af herr H. B. Törnebladh;

vid punkt 26 (angående pension för lärarinnan Emilia Aurora
Loenbom):

af herr II. P. P. Tamm, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning, lärarinnan vid statens
normalskola för flickor Emilia Aurora Loenbom må
från och med månaden näst efter den, i hvilken hon
värder entledigad från sin befattning såsom lärarinna
vid omförmälda läroverk, under sin återstående lifstid
uppbära pension till belopp af 2,250 kronor årligen.

vid punkt 45 (angående väckt motion om pension till kungl.
sekreteraren Carl Napoleon Sandström):

af herr N. Nilsson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

»VKiV

Bilagor.

rf . , \ . r/r- • :{ . • . i '' j‘i \

ä.

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Kronor.

Ö.

Ny anvisning.

T. f. verkmästaren af l:a klassen vid fortifikationen Johan Emil
Wahlström, pension ...........................................................................

1,000

400

Förre vaktaren vid Ridö krutdepå Johan Norlin, pension ................

I

Yaktmästaren vid generalstaben P. A. Forslunds änka Anna Lovisa
Charlotta Forslund, född Nilsson, pension ....................................

160

_1

Yaktmästaren vid landförsvarsdepartementets afdelning af Kungl.
Maj:ts kansli, Carl August Bauer, pension ....................................

500

v. Korpralen S. E. Johansson Leos änka Anna Lovisa Andersdotter
Leo samt deras barn Karl Rudolf Joakim, Johan Alfred Hjalmar
och Ellen Anny Maria, årligt understöd till änkan 120 kronor
och till barnen 60 kronor hvartdera...............................................

300

Fanjunkaren vid Yästernorrlands regemente Lars Johan Gester, pension

1,000

—

Förrådsförvaltaren vid Skånska husarregementet, underlöjtnanten i
armén Oscar Sandahl, pension ........................................................

1,020

Kokerskan vid Kronprinsens husarregemente Josefina Katarina Sjö-bergh, pension ..................................................................... ..........

360

Vaktaren vid Kaknäs skjutbanor Carl August Lindblom, pension ....

500

_

Materialförvaltaren vid statens järnvägar A. J. Olsons änka Matilda
Charlotta Olson, född Gjörcke-Swartling, pension ........................

400

j

e. o. Vaktmästaren hos länsstyrelsen i Stockholms län Jöns Ohlson,
pension ...............................................................................................

350

J

Biträdande läkaren vid Stockholms hospital E. L. Fagergrens änka
Sofia Charlotta Augusta Fagergren, född Lindblom, pension ....
Uppsyningsmannen vid Vadstena hospital och asyl P. A. Hvarfners
änka Augusta Josefina Hvarfner, född Svensson, pension............

500

250

För inrättande vid universitetet i Uppsala af en personlig extra
ordinarie professur i finsk-ugrisk språkforskning för docenten
filosofie doktorn Karl Bernhard Wiklund......................................

4,500

Trädgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska trädgård Rasmus
Christensen, pension............................................................................

1,800

Portvakten och gårdskarlen vid karolinska mediko-kirurgiska insti-tutet Anders Wassander, pension ....................................................

500

Transport

13,540 |

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

125

Kronor.

ö.

Transport

13,540

Vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Växjö Karl Magnus
Svensson, pension....................................................................

500

1,650

1,800

Lärarinnan vid statens normalskola för flickor Emilia Aurora Loen-bom, pension................................................................

|

Folkskoleinspektören Johan August Wallin, pension...........................

_

Assistenten vid naturhistoriska riksmuseets mineralogiska afdelning
Gustaf Lindström, pension .............................................................

1.600

Lärarinnan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
Desideria Gustafva Charlotta Schray, pension................................

1.275

Lärarinnan vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Maria
Elisabet Anstrin, pension..................................................................

1,275

Förste läraren och föreståndaren för handtverksskolan i Kristine-hamn för blinda Sven Götrik Sikström, pension...........................

Lärarinnan vid handtverksskolan för blinda i Kristinehamn Sophie-Louise Hallin, pension..................................................................

1,200

750

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 1867 ........

6,650

_!

Ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre
folkskola samt biträdande och e. o. lärare och lärarinnor vid
folkskola, hvilka efter minst 15 års oförvitlig tjänstgöring afgått
från tjänsten före utgången af år 1891 ........................................

18,000

Till beredande af tjänst- och nådårsförmån för e. o. professorn K.
F. T. Piehls änka och barn ............................................................

6,450

Portvakten hos musikaliska akademien änkan Augusta Maria Åhrstedt,
född Jagare, pension.....................................................................

360

Intendenten vid naturhistoriska riksmuseum professorn K. Hj. Stolpes
änka Wilhelmina Emerentia Stolpe,född Holmgren, pension ....
f. Läraren vid tekniska elementarskolan i Örebro Carl Gustaf Morén,
pension ........................................................................

600

1,000

400

Svenska mosskulturföreningens botanist och torfgeolog R. Tolfs änka
Wilhelmina Albertina Tolf, född Eländer, pension........................

Rit- och koloreringsbiträdet vid rikets allmänna kartverk Hilda
Leontina Klein, pension ...................................................................

900

Förre instruktören i boskapsskötsel F. R. Cederborghs änka Maria

Pauline Cederborgh, född Grafström, pension ................................

Domänintendenten Henrik Jakob Ljungbeck, pension............................

400

2,000

-1

Assistenten vid kontrollverket Gustaf Robert Nordgren, pension ....

1.500

_''

Riksgäldsfullmäktigen Johan Johanssons änka Maria Johansson, född
Hansson, pension ............................................................................

600

1,500

63,950

Förste notarien hos Andra Kammaren Carl Napoleon Sandström,
pension...............................................................................

Summa

—

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1905 års riksstat
anslår;

Anvisning
i kontant.

Kronor.

112,286

Pensions- och

A. Pensions Civilstatens

pensionskassa:

Pensionsstaten för civile ämbete- och tjänstemän...........................................

Dito för deras änkor och omyndiga barn ........................................................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .......................................................

Dito för nådårs- och begi’afningshjälpsbesparingar ........................................

För pensionering af kommissionslandtmätare jämte deras änkor och barn
För dito af tjänstemän och betjänte vid skogsstaten och skogsskolorna ....

För dito af föreståndare, lärare och betjänte vid tekniska högskolan ........

För dito af ämbets- och tjänstemän samt betjänte vid väg- och vattensom
af deras änkor och barn ........................................................................

145,423

i

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar ........................................................

Dito för nådårs- och begrafningshjälpsbesparingar ........................................

Bidrag till pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med
Ökas med ...................................................................................

243,640

83,000

489,470

T:pt

60,350 —
2,400 --

1,136,569 j —

Vadstena krigsmanshuskassa ...................u..............................................

Förhöjning i gratialen åt afskedadt indelt manskap...........................................

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ............................................................................................

» gratialfonden................................................................................................

Till pensionering af ilottans befäl och underbefäl med vederlikar förslagsTill
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (däraf högst 9,030

staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag................................................

Invalidhusfonden ........................................................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

127

Litt. B.

riksstatens Tionde hufvudtitel.

Förslag till blif-vande riksstat: 1

- P’*

indragningsstaterna.

Anvisning
i kontant.

staten.

................................................

37,500: —
45,000: —
2,246: —
6,540: —
7,200: —
9,000: -3,500: —

1,300: —

Kronor.

ö.

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbäi

a lön på ordinarie stat, äfven-

112,286

vederlikar. Nuvarande belopp .

112,708: —
.............................. 1,379: —

4,640: —
28,080: —

114,082: —

■

146,802

........................................................

......................

243,640

83,000

............................. 36,320: —

............................. 16,650: —

52,970: —

anslag.............................................

kronor till den för daglönare å f.

d. timmermans- och handtverks-

270,000: —

166,500: -

489,470

60,350

2,400

j_

1 -

Transport

1,137,948

—

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

S:gr

1905 års riksstat
anslår:

Anvisning
i kontant.

Kronor.

1,186,569

25.000
6,700

20.000
11,000

78.000
82,581

19.000
622,873

63,500

6,000

2,071,173

2,019,817

S:ma| 4,090,990

För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af lasarettsläkare,

Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag ....................................

Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor, förslagsTill
gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas pensionsanstalt,
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt att af tullmedlen direkt utgå, förBidrag
till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna läro Ökas

med ......................................................................................................

j Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor, förslags —

Bidrag till folkskolelärares pensionering................................................................

— j Bidrag till folkskolelärarnes änke- och pupillkassa. Nuvarande belopp ........

Ökas med ...............................................................................................................

— I Bidrag till kungl. teaterns pensionskassor .........................................................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande belopp
Ökas med ...........................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

129

förslagsanslag..........................................................................

anslag......................................................................................

förslaganslag, högst...............................................................

slagsanslag.............................................................................

verk, pedagogier, seminarier m. m. Nuvarande belopp

anslag.......................................................................................

indragningsstaten.

Transport

82,531: —
5,232: —

63,500: -3,355: —

Säger

2,019,817: —
90,020: —

Förslag till blif-vande riksstat:

Anvisning
i kontant.

Kronor.

Ö.

1,137,948

—

25,000

_

6,700

—

20,000

—

11,000

—

78,000

—

87,763

19,000

— i

622,873

—

66,855

6,000

—

2,081,139

2,109,837

Summa | 4,190,976 j—

Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft:

17

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 11.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Tionde hufvudtitel.

Kronor.

Pensionsstaten.

För

Till

upprätthållandet af arméns pensionskassas egen pensionering:

samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................j 1,540,000

förstärkande af det i 1905 års riksstat uppförda anslag till!
pensionering af änkor och barn efter befäl och underbefäl med

vederlikar vid armén .......................................................................! 1,379

För tidigare pensionering af afskedadt indelt manskap........................j 50,000

Summa 1,591,379 j —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.