Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
Ant. till BAksd. kansli den 9 mars 1905 kl. 4 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
(I. A.)
Ordinarie anslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och iandtmannanäringar.
l:o) I flen till Riksdagen den 14 januari 1905 aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kung! Maj:t under nionde
hufvudtiteln i punkterna 1 och 2 föreslagit Riksdagen att, med godkännande
af de i statsrådsprotokollet för jordbruksärenden samma dag
intagna förslagen till stater för landtbruksinstitutet vid Ultuna samt
för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp äfvensom af de i statsrådsprotokollet
föreslagna villkor och förbehåll för åtnjutande af de i
samma stater upptagna löneförmåner,
dels höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och Iandtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultuna från 51,000 kronor till 59,000 kronor, eller med 8,000
kronor;
dels ock höja det under samma anslagstitel uppförda anslag till
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp från 65,000 kronor till
75,000 kronor, eller med 10,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. (N:o 10.)
Ang.
Lmdtbruksinstitutet
vid
Ultuna samt
landtbruks- och
mejeriinstitutet
vid Alnarp.
[1, 2.]
1
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
»Enligt den för landtbruksinstitutet vid Ultima år 1891 fastställda
stat bestämdes aflöningen för lektor till 3,000 kronor, däraf 2,000
kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt för adjunkt
till 2,000 kronor, däraf 1,400 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar.
Härjämte medgafs för lektorerna, hvilkas antal bestämdes
till 4, tre ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter 5, 10 och 15
års tjänstgöring, hvarförutom såväl lektorerna som de 4 i staten upptagna
adjunkterna tillerkändes förmånen af fri bostad. Till arfvoden
åt extra lärare upptogs i staten ett belopp af 2,250 kronor. I den nu
gällande, år 1899 af Riksdagen godkända staten för institutet äro dessa
förhållanden såtillvida ändrade, att två förutvarande adjunkturer förändrats
till lektorat och de två återstående adjunkterna tillerkänts tre
ålderstillägg i likhet med lektorerna.
Beträffande landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp finnes i
den för detta institutet gällande, af Riksdagen år 1902 godkända stat
såsom ordinarie lärare upptagna 7 lektorer, en hvar med samma löneförmåner
som lektorerna vid Ultuna och liksom dessa åtnjutande fri
bostad. Adjunkter finnas icke. Till arfvoden åt extra lärare upptages
i staten ett belopp af 11,700 kronor.
Angående de villkor och förbehåll, som af Eders Kungl. Maj:t
och Riksdagen fastställts för åtnjutande af de i de nu gällande staterna
för instituten upptagna löneförmåner, är nådig kungörelse utfärdad den
6 juni 1902.
Nu hafva bägge institutens styrelser i särskilda underdåniga
skrivelser gjort framställning om ökade löneförmåner åt vissa af institutens
lärare och hufvudsakligen grundat denna framställning på den
omständigheten, att Riksdagen år 1904 beviljat höjda löner åt lärarne
vid rikets allmänna läroverk.
Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna har i sin berörda
skrifvelse erinrat, att styrelsen uti underdånig skrifvelse den 8 september
1890, angående omorganisation af landtbruksinstitutet vid Ultuna,
föreslagit, att institutets ordinarie lärare, hvar i sin grad, måtte i fråga
om icke blott lön utan äfven ålderstillägg och rätt till pension städse
blifva likställda med lärarne i samma grad vid allmänna läroverken,
samt med anledning häraf föreslagit löner i öfverensstämmelse med de
vid allmänna läroverken gällande, och har styrelsen vidare anfört: att
denna styrelsens uppfattning blifvit godkänd såväl af Eders Kungl.
Maj:t som af Riksdagen, under uttalande att intet vore att erinra mot
föreslagna lönebelopp; att, då år 1904 genom Riksdagens bifall till
Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition angående ändrad anordning af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 3
rikets allmänna läroverk ocli lönereglering för de vid dem anställde
lärare lönerna vid dessa läroverk blifvit fastställda för lektor till -1.000
kronor med 4 ålderstillägg å 500 kronor hvart och ett samt för adjunkt
till 3,000 kronor med ålderstillägg till samma antal och belopp, styrelsen
funne det vara ett lifsvillkor för institutet, att lärarlönerna äfven
vid detsamma i afsevärd grad höjdes, då det i annat fall helt säkert
komme att yppa sig betydliga svårigheter att vid inträffande ledigheter
få platserna på ett tillfredsställande sätt besatta; att beträffande lärarplatserna
i de naturvetenskapliga ämnena, för Indika fordringarna närmast
vore jämförliga med de för allmänna läroverken gällande, det
kunde utan vidare anses själfklart, att såsom sökande till dessa hädanefter,
såvida icke lärarlönerna vid institutet höjdes till minst samma
belopp som vid allmänna läroverken, endast kunde påräknas sådana
personer, som af en eller annan anledning icke kunnat vinna anställning
vid allmänna läroverken, och att beträffande lärarplatserna i de
tillämpade ämnena ungefär detsamma gällde, då de personer, som till
dessa borde i första rummet ifrågakomma, oftast vore i tillfälle att på,
andra verksamhetsområden betinga sig vida bättre aflöningsförmåner
än de för närvarande vid institutet gällande; att dessa dittills varit
desamma som vid de allmänna läroverken, dock med det undantag att
lärarne vid institutet haft förmanen af fri bostad, men icke kommit i
åtnjutande af mer än 3 ålderstillägg å 500 kronor; att, då lefnadskostnaderna
för familj, boende i närheten af stad, i vissa hänseenden
ställde sig dyrare än för de i staden boende, och särskildt barnens
skolgång °blefve förenad med betydligt större kostnader, förmånen af
fri bostad knappast syntes kunna sägas uppväga de olägenheter, som
vore förenade med tvånget att bo utom stad; att i sammanhang med
regleringen af lönerna äfven pensionsförhallandena syntes böra biingas
till öfverensstämmelse med de för allmänna läroverken fastställda; samt
att styrelsen slutligen ville framhålla önskvärdheten att, då lärarne vid
institutet endast i mycket otillräcklig grad vore i tillfälle att göra besparingar,
som vid deras frånfälle kunde tillförsäkra deras efterlefvande
ett nödtorftigt uppehälle, lärarkåren kunde beredas inträde i någon
änke- och pupillkassa ■*, och har styrelsen på grund häraf hemställt, att
Eders Kungl. IVEajit måtte tdl Riksdagen aflåta nådig proposition,
att lärarlönerna vid institutet måtte bestämmas till, förutom fri
bostad, för lektor 4,000 kronor med 4 ålderstillägg a 500 kronor, ett
hvart ''efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring, och för adjunkt 3,000
kronor med samma antal lönetillägg; att pension för lärare vid institutet
måtte bestämmas utgå efter samma grunder som för lärare vid
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
allmänna läroverken, samt att inträde i lämplig änke- ock pupillkassa
måtte beredas lärarkåren vid institutet.
Styrelsen för landtbruks- ock mejeriinstitutet vid Alnarp kar uti
sin nu ifrågavarande underdåniga skrifvelse kemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes ingå till Riksdagen med proposition om sådan förköjning
af lärarnes löner ock arfvoden vid institutet, att lektor måtte
få åtnjuta, jämte fri bostad, 5 lönegrader å l:o) 2,600 kronor, 2:o)
2,950 kronor, S:o) 3,300 kronor, 4:o) 3,650 kronor ock 5:o) 4,000
kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700,
1,850 ock 2,000 kronor; att extra lärarne i mejerilära ock bakteriologi
samt uti kusdjurens anatomi, fysiologi ock sjukvård samt kusdjurslära
måtte få åtnjuta ett arfvode af 3,000 kronor livardera samt tillerkännas
rättigket till tjänstårsberäkning samt ålderstillägg till samma antal
ock belopp som adjunkterna vid allmänna läroverken; att arfvodena
för extra lärarne uti skogshushållning samt uti nationalekonomi, ekonomilagfarenket
ock kommunalrätt måtte höjas till 1,200 kronor och
för läraren uti kemi och fysik till 1,500 kronor; att kamrerarens arfvode
måtte köjas till 1,500 kronor och trädgårdsföreståndarens till 500
kronor; samt att arfvodena för extra lärarne uti jords torrläggning ock
bevattning, fältmätning ock kartritning samt uti byggnadslära ock ritning
måtte höjas till 2,000 kronor. Till stöd för denna framställning
kar anförts att, sedan i närmaste sammanhang med den löneförhöjning,
som Riksdagen med anledning af Eders Kungl. Maj:ts nådiga proposition
medgifvit lärarne vid rikets allmänna läroverk, fråga blifvit väckt
om behofvet af lönernas förbättrande äfven för lärarne vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- ock mejeriinstitutet vid Alnarp,
styrelsen för sistnämnda institut, efter att i detta ärende kafva inhämtat
utlåtande från lärarrådet vid institutet, ansett sig böra i underdånighet
fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på denna angelägenhet;
att lärarne vid institutet otvifvelaktigt redan från början af
vederbörande myndigheter samt statsmakterna ansetts böra vara minst
likställda med lärarne vid de allmänna läroverken; att numera af desamma
kräfdes i de flesta fall högre kompetens ock en mer omfattande
undervisningsskyldighet, samt att de kade en ogynnsammare ekonomisk
ställning än elementarlärarne, på grund hvaraf en löneförhöjning i likhet
med dessas, men med fri bostad därutöfver, syntes vara väl motiverad;
att icke blott sannolikheten utan redan vunnen erfarenhet talade
för att, om dessa lärares nuvarande lönevillkor icke höjdes i proportion
till elementarlärarnes, landtbruks- och mejeriinstitutet icke skulle kunna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
till lärare påräkna andra krafter än sådana, som på grund af mindre
duglighet icke lyckats vinna anställning vid allmänna läroverken eller
uti andra bättre aflönade befattningar, samt att vid institutet redan
anställda lärare skulle, såsom äfven redan skett, söka sig därifrån till
fördelaktigare lefnadsställningar; att det härvidlag anförda gällde icke
blott lektorerna utan äfven de vid institutet anställda extra lärarne,
b vilkas ställning och arfvoden redan visat sig otillfredsställande; samt
att, då mot hela frågan om löneförhöjning möjligen skulle kunna anföras,
att staten för institutets lärarpersonal nyligen blifvit fastställd
och organisationen i dess nuvarande form jämt och nätt trädt i kraft,
styrelsen tilläte sig i underdånighet framhålla, att anförda stat och
lönevillkor vore uppgjorda i fullständig likhet med dem, som år 1890
eller för 15 år sedan föreslagits och fastställts för landtbruksinstitutet
vid Ultima, och sålunda ingalunda vore nya eller hvilade på grunder,
som för nuvarande förhållanden kunde anses böra vara bestämmande.
Uti det i Alnarpsstyrelsens underdåniga skrifvelse omförmälda
yttrande af lärarrådet vid institutet hafva åberopats ungefär enahanda
skäl, som uti styrelsernas bägge skrivelser finnas anförda och för hvilka
jag nyss redogjort. Därjämte yttrar lärarrådet följande. Lärarrådet
kunde icke underlåta att framhålla, att i själfva verket vida större
kraf ställdes på lärarne vid instituten än vid elementarläroverken,
och att billigheten således syntes fordra, att löneförmånerna ordnades
i förhållande därtill. Instituten vore nämligen vår modernärings högsta
undervisningsanstalter, högre fackskolor, närmast jämförliga, icke med
elementarläroverken, utan med tekniska högskolan, veterinärinstitutet,
skogsinstitutet och liknande inrättningar, hvilket för öfrigt tydligt nog
framginge däraf, att de lärjungar, som vid instituten undervisades, före
inträdet skulle hafva aflagt mogenhetsexamen, genomgått tekniskt eller
liknande läroverk eller öfverhufvud, jämte praktisk öfning i jordbruk,
innehafva minst ett kunskapsmått, som berättigade till inträde i allmänna
läroverkens 7:e klass. Undervisningen måste på grund häraf
såväl till omfattning som beskaffenhet blifva en helt annan och mer
djupgående än vid läroverken och kräfva motsvarande större arbete af
institutsläraren, som dessutom äfven i det afseendet toges starkare i
anspråk, att hans ferier vore betydligt kortare än elementarlärarens.
Jämte dessa högre kraf på arbete vore å andra sidan institutens lärare
i flera hänseenden underkastade ogynnsammare villkor än elementarläroverkens,
alldenstund de såsom boende på landet dels måste från
städerna hämta största delen af sina förnödenheter, hvilket fördyrade
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dessa genom frakter och resor, dels för barnens skolgång och uppfostran
i öfrigt hade att bära betydligt större omkostnader än städernas
invånare, och slutligen icke hade de tillfällen till extra förtjänst
genom bisysselsättningar, hvilka städse erbjöde sig i städerna. Och
om på grund häraf en vid institutet anställd lärare skulle af gynnsammare
lönevillkor vid läroverken känna sig manad att vilja afgå
från institutet för att vinna inträde vid allmänt läroverk, skulle detta
för honom säkerligen blifva mycket vanskligare och svårare, än om han
från början inträdt på läroverksbanan, och hans ställning blefve således
äfven i detta fall sämre. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
ansåge lärarrådet, att lönerna vid landtbruksinstituten närmast och
rätteligen hade bort ordnas i öfverensstämmelse med de för omnämnda
andra fackhögskolor gällande, men i frågans nuvarande läge ville
lärarrådet icke framställa något yrkande i denna riktning. Däremot
funne lärarrådet det med hänsyn till anförda högre kraf å institutens
lärare och deras ogynnsammare ekonomiska ställning vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att desamma tillgodosåges så mycket,
att de på platsen boende jämte fri bostad finge åtnjuta i liknande
grad samma löneförhöjning, som kommit elementarlärarne till del, och
att jämväl extra lärarne erhölle arfvodesförhöjning.
Landtbruksstyrelsen har den 19 november nästlidna år afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande i detta ärende samt därvid anfört
följande.
Vidkommande ifrågavarande båda framställningar, i hvad de afsåge,
att lektorerna vid båda instituten och adjunkterna vid landtbruksinstitutet
vid Ultima borde beträffande löneförmåner likställas med
motsvarande befattningsinnehafvare vid de allmänna läroverken, så vore
detta en grundsats, som alltifrån det att den så kallade landtbruksläroverkskommittén
afgifvit sitt betänkande af den 29 mars 1884 genomgått
samtliga organisationer af instituten, hvarvid dock vore att anmärka
den skillnaden mellan löneförmånerna för de ordinarie lärarne
vid de allmänna läroverken och vid instituten, att de förra åtnjöte 4
ålderstillägg till sina löner, medan de senare åtnjöte endast 3 ålderstillägg,
men däremot hade rätt till fri bostad, hvilken förmån ansetts
motsvara det fjärde ålder stillägget. Sedan nästlidna års Riksdag enligt
skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 18 maj 1904, i anledning af
Eders Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets
allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärare,
bestämt elementarlärarnes löner till följande 5 lönegrader, nämligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
7
för lektorer å l:o) 2,600 kronor, 2:o) 2,950 kronor, 3:o) 3,300 kronor,
4:o) 3,650 kronor, 5:o) 4,000 kronor, jämte tjänstgöringspenningar å
respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 ocli 2,000 kronor, samt för adjunkter
å l:o) 2,000 kronor, 2:o) 2,350 kronor, 3:o) 2,700 kronor, 4:o) 3,050
kronor, 5:o) 3,400 kronor jämte tjänstgöringspenningar å respektive
1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor, hade den likställighet i
afseende på aflöningsförmåner, som förut varit rådande mellan elementarläroverken
å ena sidan och instituten å den andra, blifvit rubbad till
förmån för de förra läroverken. Härigenom hade emellertid fara för
instituten att icke kunna erhålla goda lärare uppstått, i det att numera
den största sannolikhet komme att finnas, att personer, hvilka
vore skickliga att erhålla befattningar vid såväl de allmänna läroverken
som instituten, komme att söka sin utkomst vid de förra, och att, om
sådan lärare kommit att erhålla anställning vid något af instituten,
han lätt kunde finna med sin fördel mest öfverensstämmande att vid
yppadt tillfälle lämna denna sin anställning för att öfvergå till allmänt
läroverk. Vid sådant förhållande hade det helt naturligt synts institutens
styrelser såsom eu bjudande plikt att, till förekommande af eu
för institutens framgångsrika verksamhet så afgjordt ofördelaktig omständighet,
hos Eders Kungl. Maj:t, på sätt äfven skett, anmäla denna
angelägenhet och söka utverka de förbättrade lönevillkor för instituten,
hvilka endast vore i stånd att afvärja eu sådan olägenhet.
För sin del biträdde också landtbruksstyrelsen fullständigt åsikten
om behofvet af att under nuvarande förhållanden höja löneförmånerna
för de ordinarie lärarne vid instituten, på sätt styrelserna för instituten
föreslagit. Det kunde visserligen ifrågasättas, huruvida icke de ordinarie
lärarne vid instituten fortfarande såsom hittills borde kunna åtnöjas
med endast 3 ålderstillägg, då de ju icke kunde eller borde beröfvas
förmånen af fri bostad, men på sätt af institutsstyrelserna framhållits,
vore denna förmån förenad med olägenheter i ekonomiskt
afseende, hvilka kunde anses fullt uppväga densamma. Det borde
nämligen icke förbises, att med sagda förmån vore förknippad ovillkorlig
skyldighet att vara bosatt vid institutet, eu inskränkning i bestämmanderätten
öfver lärarens bostadsort, som visserligen vore af förhållandena
ovillkorligen påkallad, men som i många fall kunde medföra
utgifter för läraren, hvilka uppginge till beloppet af ett ålderstillägg.
Om detta påstående måste anses riktigt, skulle inskränkningen i antalet
af ålderstilläggen för institutens lärare kunna medföra, att dessa komme
uti en i afseende å löneförmåner ofördelaktigare ställning än de ordi
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
narie lärarne vid de allmänna läroverken. Under den tid. som förflutit,
sedan landtbruksinstitutet vid Ultima erhållit sin nuvarande organisation,
hade också förhållandena utvecklat sig därhän, att de utgifter,
som lärarne vid instituten kunde få vidkännas till följd däraf, att devore
nödsakade att vara bosatta vid instituten, alltmer ökats, i samma
mån lefnadskostnaderna i städerna, där en del af lärarnes familjer afl
ofvan berörda anledningar tidtals måste uppehålla sig, stegrats samt
anspråken på, att äfven den kvinnliga ungdomen skulle åtnjuta skolundervisning,
blifvit alltmer afgjorda.
Däremot hyste landtbruksstyrelsen tvekan, huruvida förhållandena
ännu kunde antagas med full säkerhet gifva stöd för styrelsens för
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp åsikt om behofvet af en
förhöjning af de extra lärarnes vid institutet arfvoden. Anslaget till
dessa hade så nyligen beviljats, att någon bestämd erfarenhet i detta
hänseende ännu icke kunnat erhållas. Det kunde visserligen antagas,
att höjningen af lönerna för lärarne vid de allmänna läroverken äfven,
kunde komma att inverka på möjligheten att till extra lärare vid instituten,
särskildt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, erhålla
fullt lämpliga personer, och äfven kunde utsikterna till förvärf
inom vissa industrigrenar så ökas, att svårighet kunde komma att
möta att vid vissa af ifrågavarande befattningar kunna fästa så goda
lärarkrafter, som instituten vore i behof af, men då härom ännu icke
sådan erfarenhet förelåge, ansåge landtbruksstyrelsen tiden icke vara
inne för vidtagande af ändringar i denna del af gällande stater för
instituten.
Vidkommande slutligen den af styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultima väckta fråga om åtgärders vidtagande, för att lärarne vid
institutet skulle vinna inträde i lämplig änke- och pupillkassa, så syntes
böra framhållas, att den kassa, som i sådant fall skulle ifrågakomma,
borde vara civilstatens änke- och pupillkassa, men då denna fråga icke
syntes kunna af Eders Kungl. Maj:t afgöras, utan att vederbörande
däröfver först blifvit i vanlig ordning hörda, ansåge landtbruksstyrelsen
sig i frågans nuvarande läge icke hafva anledning till vidare yttrande
härutinnan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition om sådan ändring i gällande stater för
landtbruksinstitutet vid Ultima och för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp, att lektorer och adjunkter vid instituten därigenom blefve
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
tillförsäkrade enahanda aflöningsförmåner som motsvarande befattningsinnehafvare
vid de allmänna läroverken, dock med bibehållande af
rätten till åtnjutande af fri bostad och utan ändring i gällande villkor
för åtnjutande af de i staterna sålunda upptagna löneförmåner.
Med hänsyn till de skäl, som sålunda af institutens styrelser samt
landtbruksstyrelsen anförts, finner jag det vara af behofvet synnerligen
påkalladt, att ökning i löneförmånerna beredes de ordinarie lärarne
vid ifrågavarande institut. Det synes nämligen kunna med allt skäl
befaras, att instituten eljest skulle komma i den för undervisningen
vid desamma ofördelaktiga belägenhet att endast kunna till lärare i
vissa ämnen erhålla dem, som af en eller annan anledning icke kunde
vinna den förmånligare anställning, som de allmänna läroverken da
skulle komma att erbjuda. Och i afseende å lärarne i andra ämnen
skulle liknande svårigheter uppstå på grund af de goda aflöningsvillkor,
som i det praktiska lifvet erbjudas personer med den framstående duglighet,
som en lärare vid ett landtbruksinstitut bör besitta. Yid ett bifall
till’institutsstyrelsernas förslag i fråga om de ordinarie lärarneS aflöning,
hvithet förslag af landtbruksstyrelsen biträdts, skulle dessa lärare till
och med blifva i så måtto gynnsammare ställda än lärarne vid de allmänna
läroverken, att de förra då skulle, utöfver enahanda aflöningsförmåner
som de senare, åtnjuta förmånen af fri bostad. Med afseende
å hvad såväl institutsstyrelserna som landtbruksstyrelsen anfört angående
de olägenheter, b vilka äro förenade med den vid sagda förmån enligt
de för instituten fastställda stadgar förbundna skyldigheten för lärarne
att vara boende vid instituten, kan jag uti denna omständighet icke
finna giltigt skäl att föreslå någon nedsättning uti de af landtbruksstyrelsen
för lärarne föreslagna kontanta aflöningsförmåner. Att, såsom
hittills, inskränka antalet ålderstillägg till tre, skulle vara så mycket
obilligare, som institutslärarne — hvilkas ålderstillägg naturligen böra
fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i enlighet med de vid löneregleringen
för lärarne vid de allmänna läroverken nästlidna ar tilllämpade
grunder — därigenom komrne i sämre ställning i pensionshänseende
än lärare i motsvarande grader vid de allmänna läroverken,
och jag nu har för afsikt att föreslå införande af bestämmelse om
skyldighet för de förre att i likhet med de senare bidraga till sin egen
pensionering. För undvikande af olikhet i afseende å pensionerna kunde
möjligen den utväg tänkas begagnad, att aflöningsbeloppen fastställdes
.till de af landtbruksstyrelsen föreslagna, men visst på förhand bestämdt
Eib. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. . 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
belopp ärligen å aflöningen för hvarje lärare afdroges såsom ersättning
till staten för bostaden. Emot en sådan anordning vore för visso intet
att erinra, om valfrihet i afseende å boningsorten kunde lärarne medgifvas,
men då lärarne uti institutens intresse måste vara ålagda att
där hafva sin bostad, kan jag icke heller finna annat än billigt, att
den särskilda kostnad, som häraf betingas, utan afkortning å lärarlönerna
bestrides af instituten. Jag biträder alltså landtbruksstyrelsens
förslag i fråga om reglerandet af lärarnes vid instituten aflöningsförhållanden,
med iakttagande härvid af hvad jag nyss yttrat angående
ålderstilläggens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar.
Beträffande den af styrelsen för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp gjorda framställning angående höjda arfvoden åt extra lärare,
anser jag, med hänsyn till hvad landtbruksstyrelsen härom anfört, densamma
icke böra, åtminstone för närvarande, föranleda någon Eders
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Då jag sålunda finner mig nu böra ifrågasätta ändring i afseende
å lektorsaflöningarna i den för institutet vid Alnarp gällande stat, synes
mig jämväl ett annat önskemål böra tillgodoses.
I de före omorganisationen af detta institut gällande särskilda
stadgar för Alnarps landtbruksinstitut och för mejeriinstitutet vid
Alnarp föreskrefs, att sex frielever skulle finnas anställda, och samma
föreskrift finnes äfven intagen i de nu gällande, af Eders Kungl. Maj:t
den 3 juni 1904 utfärdade stadgarna för institutet. Då styrelsen för
institutet efter dettas omorganisation gjorde framställning om fastställande
af inkomst- och utgiftsstat för institutet för år 1903, anförde
styrelsen, att det i den af Riksdagen godkända staten för institutet
upptagna belopp å 25,000 kronor »till institutets öfriga utgifter» vore
otillräckligt att bestrida, jämte andra nödvändiga utgifter, kosthåll åt
berörda frielever, hvartill beräknades åtgå en summa af 3,000 kronor.
Efter landtbruksstyrelsens hörande fann därför Eders Kungl. Maj:t godt
att till beredande af kost åt sex frielever vid institutet under år 1903
bevilja ett belopp af 3,000 kronor, hvilket anvisades att utgå från
nionde hufvudtitelns anslag till extra utgifter. Liknande anvisning har
därefter skett för år 1904 och torde äfven för innevarande år befinnas
oundgänglig. Då institutets medel icke lämna tillgång till gäldande
af utgifterna för berörda kosthåll samt behofvet af särskildt anslag
därtill således är konstant, synes det lämpligast, att detsamma upptages
i staten på det sätt, att det »till institutets öfriga utgifter» upptagna
11
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
belopp varder för ändamålet höjdt med 3,000 kronor eller till 28,000
kronor. . . .
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig framlägga
följande förslag till stater för ifrågavarande institut.
Förslag
till stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna.
Aflöning:
i 1 rektor, arfvode ............
I
II lektor ............................
|5 lektorer ........................
1 adjunkt............................
1 adjunkt..........................
Extra lärare, arfvoden ...
1 bibliotekarie...................
Lön.
Tjänst
görings
penningar.
Summa.
2,600!
13,000;
2,000
2,000
1,400
7.000
1.000
1,000
Aflöning summa kronorj —
Till institutets öfriga ut
-
gifter
Summa kronorj —
34,5501—|
— — i—124,450-
2,000
4.000 —
20,000 —
3.000 —
3,000 —
2,250 —
300 —
Efter fem år kan aflöningen
höjas med 500 kronor, efter tio
år med ytterligare 500 kronor,
efter femton år med ytterligare
500 kronor och efter tjugu år
med ytterligare 500 kronor.
— — —159,000;
Anm. 1. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jämväl fri bostad.
Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas ålderstillägg räknas 350
kronor tillhöra lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna.
12
StatsiitsJcottets Utlåtande N:o 10.
Förslag
till stat lör landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
Aflöning: 1 rektor, arfvode ............ 1 lektor ............................ |
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa. |
|||
2,600 15,600 |
— |
.. 1.400 8.400 |
— |
2,000 4,000 24,000 11,700 300 |
||
6 lektorer ........................ Extra lärare, arfvoden .... |
||||||
Aflöning summa kronor |
— |
— |
— |
— |
42,000 |
|
Till betäckande af möjligen |
||||||
uppkommande förlust å |
||||||
mejerirörelsen................ |
— |
— |
— |
— |
5,000 |
— |
Till institutets öfriga ut- |
||||||
gifter ............................ |
— |
— |
— |
— |
28,000 |
— |
Summa kronor |
_ |
75,000 — |
Efter fem år kan aflöningen
höjas med 500 kronor, efter tio
år med ytterligare 500 kronor,
efter femton år med ytterligare
500 kronor och efter tjugu år
med ytterligare 500 kronor.
Anm. 1. Rektor och öfriga lektorer åtnjuta jämväl fri bostad.
Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra
lönen och 150 kronor tjänstgöriDgspenningarna.
Slutsummorna af de sålunda föreslagna staterna öfverstiga de
nuvarande för institutet vid Ultuna med 8,000 kronor och för institutet
vid Alnarp med 10,000 kronor, hvadan sammanlagda ökningsbeloppet
uppgår till 18,000 kronor. Ålderstilläggen beräknas därvid att liksom
hittills utgå af nionde hufvudtitelns särskilda anslag för dylikt ändamål.
I afseende å villkoren och förbehållen för de i staterna för instituten
upptagna löneförmåner har landtbruksstyrelsen ansett de nu
gällande böra bibehållas oförändrade. Styrelsens förslag härutinnan
finner jag mig emellertid icke kunna biträda. Det synes mig nämligen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
öfverensstämmande med god ordning att, om institutslärarne i afseende
å aflöningsförmåner nu likställas med lärarne vid de allmänna läroverken,
de aflöningsvillkor, som fastställts för de senare, jämväl blifva
i alla tillämpliga delar gällande för de förra. Särskildt anser jag mig,
såsom redan antydts, icke kunna ifrågasätta annat, än att institutslärarne
böra efter enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande
lärare vid allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.
I afseende å dessa grunder vill jag erinra, att Riksdagen beslutat att,
intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å de bestämda löneförmånerna för adjunkt
och lektor skulle afgå och åt statsverket besparas följande belopp,
nämligen
för adjunkt:
i första lönegraden .................... |
................... 65 |
kronor. |
|
,, andra |
7? .................... |
................... 75 |
77 |
,, tredje |
.................. 90 |
7? |
|
„ fjärde |
77 .................. |
.................. 100 |
77 |
,, femte |
77 ................... |
................... 115 |
77 |
för lektor: |
lönegraden .................... |
.................. 100 |
77 |
,, andra |
77 ................... |
................... 115 |
77 |
„ tredje |
77 .................... |
................... 130 |
77 |
,, fjärde |
7? ................... |
................... 145 |
7? |
,, femte |
77 .................... |
.................. 160 |
77 |
Enahanda bestämmelse synes mig’ alltså böra i afseende å institutslärarne
intagas.
I anslutning till hvad jag sålunda anfört, föreslår jag, att följande
villkor och förbehåll stadgas för åtnjutande af de i staterna för instituten
upptagna löneförmåner, nämligen:
att lärare vid institut skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af institutet eller eljest kan varda
stadgad;
att med lektors- eller adjunktsbefattning vid institut icke må
förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjänstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjänstgöringen vid institutet;
att tjänstinnehafvare må uppbära tjänstgöringspenningar eller
arfvode endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för den
tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att under ledigheten,
utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall tjänsteman af lägre grad vid institut skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid institutet,
densamma, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort
annat offentligt uppdrag, för andra förhöjningen efter ytterligare fem
år på samma villkor, för tredje förhöjningen under enahanda villkor
efter ytterligare fem år och för fjärde förhöjningen efter ytterligare
fem år på enahanda villkor, under iakttagande hvad hvarje af dessa
förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän
vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjänståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas
såväl den tid, han tjänstgjort vid ettdera institutet antingen, före
utfärdandet af den för samma institut för närvarande gällande stat, uti
lärarbefattning, som med afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
är med hans nya befattning jämförlig, eller ock, därefter, uti
samma grad som hans nya befattning, som ock den tid, hvarunder han
tjänstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet; skolande härvid i tillämpliga delar lända
till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende meddelats
angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken;
att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till lektor, redan
intjänat högre aflöning än lektors begynnelseaflöning, honom skola
omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans
aflöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning, han
senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt vid befordran till
lektor icke erhåller högre aflöning än den, han som adjunkt uppburit,
för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas
den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i
denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
att lektor eller adjunkt, som, då lian intjänat stadgad tid för
erhållande af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till nedannämnda pension, icke må samma
förhöjning tillträda;
att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått 65 lefnadsår och
35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t eller
vederbörande instituts Styrelse, där det tillkommer denna att afskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i densamma
kvarstå;
att lektor eller adjunkt skall vara underkastad de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension trädt i kraft, å de i staterna för instituten
för enhvar af lektorer och adjunkter bestämda löneförmånerna skall
och åt statsverket besparas följande belopp, |
nämligen |
för adjunkt: |
|
i första lönegraden....................................... |
65 kronor |
,, andra ,, .......................................... |
. 75 „ |
„ tredje „ .......................................... |
90 „ |
„ fjärde ,, ........................................ |
100 „ |
„ femte ,, ......................................... |
115 „ |
för lektor: |
|
i första lönegraden........................................ |
100 „ |
,, andra ,, ........................................ |
. 115 „ |
„ tredje „ ....................................... |
. 130 „ |
„ fjärde „ ......................................... |
. 145 „ |
,, femte ,, .......................................... |
160 „ . |
En reglering af lönerna för lärarne vid Ultima landtbruksinstitut
samt Alnarps landtbruks- och mejeriinstitut finner utskottet vara af
förhållandena påkallad; och bör gifvetvis, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit,
den af nästlidet års Riksdag beslutade löneregleringen för lärarne
vid de allmänna läroverken tjäna såsom förebild vid bestämmande af
nu ifrågavarande lärares löneförmåner. I ett afseende har dock enligt
Kungl. Maj:ts förslag en afvikelse ägt rum, i det att dessa lärare föreslagits
skola, utöfver enahanda aflöningsförmåner som lärarne vid de
allmänna läroverken, beredas förmånen af fri bostad. En mot sagda
förmån svarande nedsättning i de kontanta aflöningsförmånerna har
Vts/cottets yttrande.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
utskottet därför ansett böra göras och skäligen bestämmas till 500
kronor, motsvarande ett ålderstillägg; och tvekar utskottet så mycket,
mindre att tillstyrka en sådan nedsättning, som den redan blifvit af
departementschefen vid ärendets föredragning antydd. Lönerna synas
dock med hänsyn till pensioneringen böra i staten fastställas till de
af Kungl. Maj:t föreslagna belopp, men med föreskrift om förenämnda
afdrag såsom ersättning till staten för bostaden.
Beträffande de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor för åtnjutande
af de i staterna för instituten upptagna löneförmåner, har utskottet icke
haft annat att erinra, än att vid bestämmelsen om att förutom tjänst
å rikets, Riksdagens och kommuns stat ej heller annan tjänstebefattning
må med lektors- eller adjunktsbefattning vid institutet förenas,
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen
vid institutet, bör, i likhet med hvad vid löneregleringen för
lärarne vid de allmänna läroverken föreskrefs, göras det tillägg, att
sådan befattning skall »vid pröfning i stadgad ordning» befinnas icke
vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen vid institutet.
I afseende å förenämnda bestämmelse ifråga om rätt att få med
lektors- eller adjunktsbefattning vid ifrågavarande institut förena annan
tjänst bär utskottet, i likhet med hvad vid senaste årens löneregleringar
ägt rum, velat uttala den mening att denna bestämmelse bör anses
innebära, att nämnda lärare icke äga mottaga stadigvarande eller regelbundet
återkommande, aflönadt uppdrag, som af bolag lämnas, med
mindre uppdraget vid pröfning i vederbörlig ordning befinnes icke vara
för tjänstgöringen hinderligt.
Den af Kungl. Maj:t föreslagna ökningen i det å staten för institutet
vid Alnarp upptagna belopp »till institutets öfriga utgifter» med
3.000 kronor till bestridande af kosthåll åt institutets sex frielever,
anser sig utskottet böra förorda.
Det för institutet vid Ultuna i nu gällande stat upptagna anslagsbelopp
å 51,000 kronor föreslår Kungl. Maj:t må höjas med 8,000
kronor, däraf 6,000 kronor för höjning i aflöningen åt 6 lektorer med
1.000 kronor åt enhvar och 2,000 kronor för höjande af 2 adjunkters
aflöning med 1,000 kronor för hvardera. Då, enligt hvad ofvan nämnts,
utskottet ansett, att lönesumman för enhvar af dessa lärare visserligen
bör i staten uppföras med det af Kungl. Maj:t föreslagna belopp,
men bör minskas med 500 kronor, så länge de åtnjuta fri bostad,
så och då alla dessa lärare äro i åtnjutande af fri bostad, bör anslagsoeloppet
minskas med motsvarande summa, eller för 6 lektorer och
2 adjunkter tillsammans 4,000 kronor, samt således höjningen i sin helhet
begränsas till 4,000 kronor och anslaget ökas från 51,000 till 55,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17
Då samma förhållande äger ruin i afseende å lektorerna vid
Alnarps institut, bör, i öfverensstämmelse med utskottets förenämnda
åsikt, den för detta institut föreslagna höjningen 10,000 kronor, däraf
7,000 kronor till löneförbättring åt 7 lektorer och 8,000 kronor »till
institutets öfriga utgifter», minskas med 3,500 kronor och anslaget
höjas från 65,000 kronor med 6,500 kronor till 71,500 kronor.
Utskottet hemställer alltså
a) att Riksdagen må godkänna
dels följande stat för landtbruksinstitutet vid
Ultuna:
Lön.
j Tjänstgörings-:
penningar.
Summa.
Aflöning:
1 rektor, arfvode! —
1 lektor ............ 2,600— 1,400;
2,000 -
4.000
5 lektorer ........j 13,0001—j 7,000 - 20,000;.
1 adjunkt ........ 2,000 — 1,000,— 3,000:
3.000
1 adjunkt ........
Extra lä rare, arf!
2,000- 1,0001
Efter 5 år kan aflöningen
liöjas med
500 kronor, efter tio’
år med ytterligare |
500 kronor, efter fem-j
ton år med ytterligj
gare 500 kronor och;
efter tjugu år med;
ytterligare 500 k ro-;
nor.
voden ...........; — — |
— — |
2,250;— |
1 bibliotekarie.... — — |
■— — |
300 — |
; Aflöning summa |
||
kronor.......... — 1—! |
_ :_ |
34,550- |
: Till institutets1 |
||
öfriga utgifter — :— |
l‘ i |
24,450 — |
i Summa kronor — ,— |
! ___ _J |
59,000 — |
Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna
åtgjuta fri bostad afclragas å lönen 500 kronor årligen.
Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas och adjunkternas
ålderstillägg räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150 kronor
tj änstgöringsp enningarn a,
Eib. till Riksd. Prof, 1905. 4 Sami 1 Afd. K) Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp.
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
Summa. |
'' I |
|
Aflöning: 1 rektor, arfvode — 1 lektor ...........! 2,600 6 lektorer ........ 15,600 Extra lärare, arf- |
— |
I 1,400!— | |
2,000 — 1 4,000 — |
Efter fem. år kan af-löningen höjas med |
l voden............, — j— — — 11.70U —
1 bibliotekarie — i—i —• |—i 300 —
| Aflöning summa
jkronor..............|
.Till betäckande
af möjligen upp■
kommande förj
lust å mejeri-;
j rörelsen............ j
jTill institutets
| öfriga utgifter !
i Summa kronor'' — 1—| — !! 75.000^—
i—; — i— 42,0001—
— j—! — j—i 5,000
! | i ;
— •!—I — - 28.000
Anm. 1. Så länge rektor och öfriga lektorer åtnjuta fri
bostad af dragas å lönen 500 kronor årligen.
Anm. 2. Af hvart och ett af lektorernas ålderstillägg
räknas 350 kronor tillhöra lönen och 150 kronor tjänstgöringspenningarna,
dels ock följande villkor och förbehåll för åtnjutande
af de i staterna för instituten upptagna löneförmåner,
nämligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
19
att lärare vid institut skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som vid en möjligen inträdande
förändrad organisation af institutet eller eljest kan
varda stadgad;
fatt med lektors- eller adjunktsbefattning vid
institut icke må förenas annan tjänst å rikets, Riksdagens
eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den vid pröfning i stadgad
ordning befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjänstgöringen vid institutet;
att tjänstinnehafvare må uppbära tjänstgöringspenningar
eller arfvode endast för den tid, han verkligen
tjänstgjort; skolande för den tid, tjänstinnehafvaren
åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst
förrätta, äger uppbära hela lönen, men att den, som
eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda
angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller
eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta,
kan förpliktas att under ledigheten, utöfver sina tjänst -göringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att vid sjukdomsförfall tjänsteman af lägre grad
vid institut skall vara skyldig att, om han förordnas
till högre befattning vid institutet, densamma, mot
åtnjutande af de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre
månader under ett år;
att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst i samma grad är medgifven,
tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under villkor att innehafvaren
mer än fyra år af denna tid själf med godt vitsord
bestridt sin egen eller på grund af förordnande annan
statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag,
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
på samma villkor, för tredje förhöjningen under enahanda
villkor efter ytterligare fem år och för fjärde
förhöjningen efter ytterligare fem år på enahanda
villkor, under iakttagande hvad hvarje af dessa förhöjningar
angår, att den »högre aflöningen ej får tillträdas
förrän vid början af kalenderåret näst efter
det, under hvilket den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas
såväl den tid, han tjänstgjort vid ettdera institutet
antingen, före utfärdandet af den för samma institut
för närvarande gällande stat, uti lärarbefattning, som
med afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
är med hans nya befattning jämförlig, eller ock, därefter,
uti samma grad som lians nya befattning, som
ock den tid, hvarunder han tjänstgjort i motsvarande
grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller såsom
docent vid universitet; skolande härvid i tillämpliga
delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i
sådant afseende meddelats angående aflöningsförmånerna
vid de allmänna läroverken;
att, därest ordinarie adjunkt, som befordras till
lektor, redan intjänat högre än lektors begynnelseaflöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så
många ålderstillägg som lektor, att hans aflöning i
sistnämnda befattning blir lika hög som den aflöning,
han senast åtnjöt som adjunkt; skolande, där adjunkt
vid befordran till lektor icke erhåller högre aflöning
än den, han som adjunkt uppburit, för uppflyttning
i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas
den tid, hvarunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades
till högre lönegrad;
att lektor eller adjunkt; som, då han intjänat
stadgad tid för erhållande af aflöningsförhöjning, redan
uppnått den lefnad»- och tjänstålder, som berättigar
honom till nedannämnda pension, icke må samma
förhöjning tillträda;
att lektor eller adjunkt skall, då han uppnått
65 lefnadsår och 35 tjänstår, vara förpliktad att med
oafkortad lön såsom pension å allmänna indragnings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
staten från tjänsten afgå, Kungl. Magt eller vederbörande
instituts styrelse, där det tillkommer denna
att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, därest ocli så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna ocli kan finnas villig
att i densamma kvarstå;
att lektor eller adjunkt skall vara underkastad
de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som
kunna varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående
civila- tjänstinnehafvares rätt till pension trädt i kraft,
å de i staterna för instituten för enhvar af lektorer
och adjunkter bestämda löneförmånerna skall afgå
och åt statsverket besparas följande belopp, nämligen
för adjunkt:
i första lönegraden........ |
...... 65 kronor |
., andra ,, |
..... 75 . „ |
,, tredje |
90 |
., fjärde |
...... 100 |
,, femte ,. ......... |
115 |
för lektor: |
|
i första lönegraden |
100 |
,, andra „ |
115 „ |
,, tredje ,, |
....... 130 |
,, fjärde |
....... 145 |
,, femte ,, ....... |
160 |
b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar))
uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultuna från 51,000 kronor med 4,000 kronor
till 55,000 kronor; samt
c) att, Riksdagen må höja det under samma
anslagstitel uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alliarp från 65,000 kronor med 6,500
kronor till 71.500 kronor.
2:o) Kungl. „Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att dels, i stäUet
för det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» nu upptagna anslag å 4,000 kronor till aflöningar
Ang. åt åt (//konsulenter
i boskapsskötsel
och
i mejerihushållning.
[3-]
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
åt en instruktör i boskapsskötsel och en instruktör i mejerihushållning,
under samma anslagstitel uppföra ett anslag å 8,000 kronor till aflöningar
åt en statskonsulent i boskapsskötsel och en statskonsulent i
mejerihushållning med 4,000 kronor åt dem hvardera, däraf 2,500
kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, äfvensom ej
mindre medgifva, att dessa statskonsulenter måtte äga åtnjuta två
älderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att tilläggas lönen, än äfven
godkänna de villkor och förbehåll, som i ofvannämnda statsrådsprotokoll
föreslagits för åtnjutande af de statskonsidenterna sålunda medgifna
löneförmåner; dels och medgifva, att nuvarande innehafvare af befattningarna
såsom instruktör i boskapsskötsel och instruktör i mejerihushållning
måtte i afseende å rätt till åtnjutande af älderstillägg såsom
statskonsulent i boskapsskötsel och statskonsulent i mej eri hushållning
äga tillgodoräkna sig sin tjänstetid uti berörda instruktörsbefattningar.
I afseende å denna framställning har departementschefen till
ofvanberörda statsrådsprotokoll anfört följande:
''»Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
Rikets Ständer vid 1856—1858 årens riksdag till arfvode och
resekostnadsersättning åt eu resande undervisare i boskapsskötsel å
rikstatens sjätte liufvudtitel en summa af 3,000 riksdaler riksmynt årligen.
Genom nådigt bref den 25 juni 1858 bestämdes bemälde undervisares
åligganden sålunda, att han borde lämna biträde, råd och upplysningar
i följande ämnen, nämligen: l:o boskapens vård, uppfödande,
utfodring och öfriga behandling med hvad därtill hörde, 2:o ändamålsenliga
ladugårdsbyggnaders uppförande och inredning, 3:o hornboskapens
förädling genom urval af tjänliga afvelsdjur vare sig i riktning
till mjölk- eller köttproduktion eller till båda i förening, 4:o
mjölkhushållning efter rationella grunder, ost- och smörberedning med
hvad till en god mejeriskötsel hörde, samt 5:o uppförande och inredning
af ändamålsenliga mejeribyggnader. Sedan Rikets Ständer vid
1865—1866 årens riksdag anslagit erforderliga medel såsom arfvode
jämte respenningar åt en ytterligare undervisare i boskapsskötseln och
mejerihushållningen samt tillförsäkrat resande undervisare i boskapsskötseln
och mejerihushållningen samma rätt till gradvis skeende
förbättring i löneförmånerna, som för landtbruksingenjörerna bestämts,
anställdes med stöd af nådigt bref den 13 juli 1866 ännu eu dylik
kringresande undervisare. Hvad undervisarnes löneförmåner beträffar,
blefvo dessa af 1874 års Riksdag på det sätt bestämda, att lista
gradens aflöning för bemälde två undervisare höjdes till 2,000 kronor,
och att aflöningen efter innehafvarens af sådan beställning väl vits
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 23
ordade tjänstgöring under eu tid af 5 år, räknad från och med året
näst efter det, då lian blifvit antagen, ökades med 500 kronor och
således årligen utginge med 2,500 kronor, vidare efter 5 års sådan
tjänstgöring höjdes till 3,000 kronor och slutligen efter 5 års enahanda
tjänstgöring höjdes till 3,500 kronor. År 1876 medgaf Riksdagen vidare,
att resekostnads- och traktamentsersättning för förrättningsresor finge
i enlighet med de bestämmelser, som vore eller framdeles kunde varda
meddelade, från och med år 1877 utgå till undervisarne i boskapsskötsel
och mejerihushållning från sjätte hufvudtitelns anslag till reseoch
traktamentspenningar. T nådiga resereglemente! af den 11 februari
1881 upptogos undervisarne i särskilda delar af landthushållningen i
fjärde klassen.
Vidkommande ifrågavarande undervisares tjänstgöring förklarade
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 14 december 1888, att af
de båda då å stat uppförda undervisare i boskapsskötsel och mejerihushållning
den ene därefter skulle vara undervisare i boskapsskötsel
och den andre undervisare i mejerihushållning, samt att dessa båda
undervisare skulle benämnas instruktörer, hvarjämte Eders Kungl. Maj: t
samma dag fastställde nådigt reglemente för de i statens tjänst anställde
instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning äfvensom arfvodestaxa
för dem. Enligt sagda reglemente skulle det åligga instruktören
i boskapsskötsel att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar
rörande boskapens vård, uppfödande, utfodring och öfriga behandling
samt förädling genom urval af tjänliga afvelsdjur äfvensom rörande ladugårdars
uppförande och inredning, samt statens instruktör i mejerihushållning
att tillhandagå med biträde, råd och upplysningar rörande
mjölkhushållning, ost- och smörberedning med hvad till eu god mejeriskötsel
hörde samt uppförande och inredning af mejeribyggnader.
Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1896 gjorde landtbruksstyrelsen,
som funnit, att de rörande instruktörerna i boskapsskötseln
och mejerihushållningen då gällande bestämmelser behof de undergå
omarbetning, samt att jämväl deras aflöning behof de ökas, underdånig
framställning i sådant syfte. Härvid framhöll landtbruksstyrelsen, att den
uppgift, som tilldelats instruktörerna och som äfven i hufvudsak varit
anvisad undervisarne. betingades däraf. att landtmannen förut ofta varit
i saknad af möjligheten att på annat sätt erhålla biträde, råd och
upplysningar i de viktiga grenar af landthushållningen, hvarom här
vore fråga, men att dåmera i detta afseende rådde ett annat förhållande,
enär landtbruksundervisningen stode betydligt högre än förr
och kunskaper i landtbruk i allmänhet vore mer spridda bland såväl
större som mindre jordbrukare och till följd däraf mer elementära
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
upplysningar ej i samma omfattning som förut behöfde af instruktörerna
lämnas. Om det sålunda icke kunde bestridas, att den verksamhet,
som enligt då gällande reglemente vore anvisad statens kringresande
instruktörer, måste anses till eu viss grad obehöflig och i detta
afseende hänvisade på förhållanden, Indika icke vidare förefunnes,
syntes emellertid härpå icke rätteligen kunna grundas den åsikten, att
samma tjänstemän öfverhufvud icke längre borde vara skyldiga att tillhandagå
med biträde i fråga om de grenar af landthushållningen, för
hvilka de anställts. De borde alltså fortfarande kunna i mer maktpåliggande
fall anlitas för sin dåvarande uppgift, men denna borde
icke längre betraktas såsom det hufvudsakliga i deras verksamhet,
hvilket borde blifva att närmast under landtbruksstyrelsen verka för
höjandet af den gren utaf landthushållningen, för hvilken en hvar af
dem blifvit anställd. De borde därför med uppmärksamhet följa
allt, som hörde till eller kunde befordra utvecklingen inom samma
näringsgren, själfmant hos landtbruksstyrelsen föreslå de åtgärder, som
de funne böra vidtagas för sagda näringsgrens förkofran och skydd,
utarbeta förslag och utlåtanden, som af landtbruksstyrelsen anbefalldes,
ställa sig i förbindelse med de hos hushållningssällskapen anställde konsulenter
för utbyte af meddelanden och upplysningar samt på uppdrag af
samma styrelse företaga resor inom landet för utrönande af vederbörande
näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt följandet af verksamheten
vid de under styrelsen ställda, till samma näringsgren hörande läroverk
och andra anstalter. Dessutom borde det likväl åligga en hvar af dessa
tjänstemän att på rekvisition tillhandagå med biträde, råd och upplysningar
inom den gren af landtbruksnäringen, för hvilken han blifvit anställd.
Om ifrågavarande båda befattningar blefve på detta sätt förändrade,
skulle benämningen instruktör icke vidare riktigt angifva befattningarnas
hufvudsakliga egenskap, utan syntes därför böra i öfverensstämmelse
med denna förändras. Då innehafvarne däraf skulle få en ställning af
ett slags rådgifvare åt landtbruksstyrelsen, syntes benämningen statskonsulent
fullt egentligt uttrycka denna sida af deras verksamhet och,
då deras på grund af rekvisition utöfvade verksamhet därefter ej rätt
betecknades såsom undervisning eller instruktion, utan äfven denna
rättast såsom en rådgifvande verksamhet, syntes den föreslagna benämningen
jämväl i detta fall på ett passande sätt angifva befattningens
karaktär. En så genomgripande förändring af instruktörsbefattningen
som den då föreslagna, hvilken jämväl påkallade en omarbetning'' af
reglementet, syntes icke i någon händelse kunna genomföras utan Riksdagens
medgifvande och, då densamma skulle innebära en betydlig
utvidgning'' af instruktörernas skyldigheter, syntes det. om lämpliga
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
10
personel’ skulle beräknas vilja åtaga sig desamma, blifva nödvändigt
att äfven föreslå Riksdagen, att de med befattningarna förenade löneförmåner
böjdes. Enligt arfvodestaxan erhölle instruktörerna dels ersättning
för resa. enligt gällande resereglemente, hvilken ersättning i
allmänhet utginge af statsmedel, dels ock af rekvirent, förutom bostad
och uppassning jämte värme och lyse under den tid af året, då sådant
erfordrades, arfvode med 4 kronor 50 öre för hvarje dag, som i sin
helhet eller till någon del åtginge för förrättningen. Denna ersättning
syntes höra utgå äfven till statskonsulenterna, då förrättning rekvirerades.
Vidkommande åter arbete, som statskonsulent på uppdrag af landtbruksstyrelsen
skulle utföra och som icke kräfde resa, skulle sådant, om
dagarfvode beräknades, kunna oskäligt utdragas, hvarigenom nyttan af
detsamma i hög grad motverkades. Däraf följde likväl äfven, att någon
särskild ersättning för hvarje sådant arbete icke kunde statskonsulent
beredas. Beträffande sådant med resa förenadt uppdrag, som enligt
förslaget förutsattes skola kunna af landtbruksstyrelsen meddelas statskonsulent,
så skulle ersättningen härför icke skäligen kunna utgå med
högre belopp än efter fjärde klassen i resereglemente! Ökad ersättning
skulle alltså icke kunna ifrågavarande tjänstemän på annat sätt beredas
än genom höjande af deras aflöning, och syntes statskonsulenternas
aflöning icke böra bestämmas lägre än till 3,000 kronor jämte tre
ålderstillägg, i likhet med hvad instruktörerna då åtnjöte, samt resekostnads-
och traktamentsersättning äfvensom ersättning för rekvirerade
förrättningar i likhet med instruktörerna.
Denna landtbruksstyrelsens framställning föredrogs den 5 februari
1897 inför Eders Kung!. Maj:t, som dock icke fann skäl att rörande
instruktörernas verksamhet meddela sådana förändrade bestämmelser i
ämnet, att proposition behöfde till Riksdagen aflåtas. Uti samma dag
utfärdadt förnyadt nådigt reglemente för de i statens tjänst anställde
instruktörer i boskapsskötsel och mejerihushållning finnes såsom instruktörernas
liufvudsakliga åliggande fortfarande upptagen skyldigheten
att på rekvisition tillhandagå med biträde, råd och upplysningar,
men tillika föreskrifvet, att instruktör — hvilken hade att med
uppmärksamhet följa allt, som hörde till eller kunde befordra utvecklingen
inom den gren af landthushållningen, för hvilken han
blifvit anställd — jämväl ålåge: att sätta sig i förbindelse med de
hos hushållningssällskapen anställde instruktörer för utbyte af meddelanden
och upplysningar; att själfmant hos landtbruksstyrelsen föreslå
de åtgärder, som han funne böra vidtagas för vederbörande näringsgrens
förkofran och skydd; att utarbeta förslag och utlåtanden, som af
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
landtbruk sstyrelsen anbefalldes, samt att på uppdrag af landtbruksstyrelsen
företaga resor inom landet för utrönande af vederbörande
näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt för följandet af verksamheten
vid de under styrelsen ställda, till samma näringsgren hörande
läroverk och andra anstalter. Fordringarna på behörighet till instruktörsbefattning
blefvo också i viss mån skärpta.
I sammanhang härmed förordnade Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref sistnämnda dag, att instruktör vid resa, som på uppdrag
af landtbruksstyrelsen företoges inom landet för utrönande af vederbörande
näringsgrens ståndpunkt inom olika trakter samt för följandet
af verksamheten vid de under landtbruksstyrelsen ställda, till samma
näringsgren hörande läroverk och andra anstalter, skulle äga uppbära
resekostnads- oah traktamentsersättning enligt tredje klassen af gällande
resereglemente.
Genom det utfärdade reglementet, hvilket fortfarande är gällande,
blefvo alltså instruktörernas åligganden väsentligen bestämda i enlighet
med 1 andtbruksstyrelsens berörda förslag, utan att dock lönerna för
dessa tjänstemän ökades.
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 19 november
nästlidna år afgifvit förnyad framställning om förbättrade aflöningsförmåner
för ifrågavarande tjänstemän och därvid anfört följande.
Under den tid, som förflutit, sedan reglementet af den 5 februari
1897 utfärdades, hade erfarenheten alltmer bekräftat riktigheten af
hvad landtbruksstyrelsen i sin förberörda skrifvelse af den 31 oktober
1896 anfört angående instruktörernas verksamhet och den riktning,
hvari denna sannolikt komme att utveckla sig. Det hade nämligen
visat sig, att instruktörerna hufvudsakligen kommit att fylla uppgiften
att vara biträden åt landtbruksstyrelsen och endast i allt mindre grad
lämnat biträde åt enskilda, hvilken senare verksamhet till större del
kommit att utöfvas af hushållningssällskapens konsulenter.
Det syntes icke behöfva framhållas, hvilken stor vikt det läge
däruppå, att den centrala myndighet, som hade sig uppdraget att verka
lör landtbruket och dess binäringar, kunde genom sina organ noggrannt
lära känna förhållandena inom de särskilda orterna med afseende å
boskapsskötseln och mejerihushållningen samt utöfva oafbruten tillsyn
öfver de läroverk och andra institutioner, som för befrämjande af dessa
näringsgrenar blifvit inom landet upprättade, såsom nötboskapspremieringen,
afvelscentra, mejeriläroverken, smörprofningarna in. in. På en
sådan noggrann kännedom om förhållandena inom landet måste de
förslag grundas, hvilka det ålåge dessa tjänstemän att själfmant eller
på uppdrag af landtbruksstyrelsen utarbeta i syfte att höja dessa viktiga
Htatsutskottet-s Utlåtande N:o 10.
grenar af landthushållningen. Frånsedt detta måste det, ur synpunkten
af att den centrala ämbetsverksamheten skulle kunna lyckligt lösa sin
uppgift, vara angeläget, att den tillförlitligaste och noggrannaste specialkännedom
om alla de frågor, som hörde till området för dessa
grenar af landthushåll ningen, städse funnes för landtbruksstyrelsen tillgänglig
vid behandlingen af föreliggande frågor. För (ifrigt vore det
gifvet att, då förhållandena alltjämt utvecklades och förändrade sig,
möjligheten att följa med denna utveckling i alla dess riktningar samt
med de ortliga afvikelse!’, som måste tänkas förekomma, icke utan
sådant biträde som det ifrågavarande förefunnes. Därförutan måste den
centrala ämbetsverksamheten förlora den omedelbara känning af det
praktiska lifvet, som erfordrades, för att icke statsverksamheten för
landtbrukets främjande skulle blifva mer eller mindre ensidig och
ofruktbar.
Dä sålunda den uppgift, ifrågavarande tjänstemän ägde, måste
anses i hög grad viktig, vore det gifvet, att medel måste beredas, för
att staten skulle kunna försäkra sig om att erhålla fullt lämpliga och
för ändamålet utbildade personer till innehafvare af dessa befattningar.
Redan för åtta år sedan hade landtbruksstyrelsen framhållit vikten af
att höja dessa tjänstemäns aflöningsförmåner. Sedan den tiden hade
lefnadskostnaderna betydligt stegrats, på samma gång, i den män statens
verksamhet för landtbrukets utveckling blifvit allt lifligare, anspråken
på dessa tjänstemän blifvit större och deras arbetskraft alltmer
anlitats.
Trettio år hade nu förflutit, sedan instruktörernas i boskapsskötsel
och mejerihushållning aflöningsförmåner bestämdes, och missförhållandet
mellan dessa aflöningar och tidens fordringar i sådant af■
seende hade nått eu sådan höjd, att fara syntes vara för handen, att
utan ett verksamt afhjälpande af sagda missförhållande det allmänna
kunde komma att sakna möjlighet att erhålla eller bibehålla för sagda
befattningar fullt lämpliga personer. Tillfällena till enskild förtjänst och
vinnande af förmånlig anställning inom andra områden hade på senare
tiden betydligt ökats. Hushållningssällskapen hade också anställt mejerikonsulenter
eller länsagronomer, hvilkas aflöningar i många fall vore så
höga. att de jämte den enskilda förtjänst, som under utöfvande af sådan
befattning kunde erhållas, ej obetydligt öfverstege instruktörernas löneförmåner.
De hushållningssällskap, hvilkas konsulenter senast lämna t
sina befattningar, och som därför nyligen reglerat lönerna för dessa
befattningar, nämligen Södermanlands och Malmöhus läns hushållningssällskap,
hade bestämt årliga beloppen af sagda löner, det förra sällskapet
till B.000 kronor och det senare sällskapet till 4,000 kronor
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
jämte 1.000 kronor i tjänstgöringspenningar att utgå med 5 kronor
för hvarje inspektion.
Det syntes alltså vara hög tid, att något från statens sida åtgjordes
till förekommande af de olägenheter, som landfbruksstyrelsen
motsåge eljest skulle komma att inträffa.
Den förhöjning i instruktörernas aflöning, som landtbruksstyrelsen
a-nsåge erforderlig, kunde numera icke bestämmas i likhet med hvad
styrelsen i sin underdåniga skrifvelse den 31 oktober 1896 föreslagit
eller från 2,000 kronor till 3,000 kronor, enär lefnadskostnaderna sedan
den tiden väsentligen stegrats, utan syntes samma förhöjning, om
nen skulle blifva verksam, böra sträcka sig därhän, att aflöningen i
forsta lönegraden blefve 3,500 kronor med tre ålderstillägg, på sätt
hittills varit bestämdt; och borde aflöningen lämpligen fördelas i lön
och tjänstgöringspenningar, nämligen 2,200 kronor i lön och 1,300
kronor i tjänstgöringspenningar, hvarjämte villkoren för lönernas åtnjutande
syntes böra föreskrifvas i öfverensstämmelse med vanligheten
i motsvarande fall, samt pensionen således utgå med lönen oafkortad.
Instruktörernas rese- och traktamentsersättning hade på senare
tid utgått efter skilda grunder, alltefter det resa skett med anledning
af lekvisition, da ersättningen utgått efter fjärde klassen i resereglemente^
eller uppå förordnande af landtbruksstyrelsen, då samma ersättning
utgått efter tredje klassen. Enär Riksdagen uti skrifvelse till
Eders Kung!. Maj:t den 13 april 1904, i anledning af Eders Kung!.
Maj:ts i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln gjorda framställning
angående åtgärder till fiskerinäringens befrämjande, uttalat,
att Riksdagen funne det synnerligen olämpligt, att en tjänsteman berättigades
att för olika förrättningar tillgodoräkna sig resekostnadsoch
traktamentsersättning efter olika klasser i resereglemente^ syntes
anledning förefinnas, att instruktörernas reseersättning bestämdes efter
en och samma klass, och då val sålunda måste ske mellan tredje och
tj är de klassen uti ifrågavarande reglemente, tvekade landtbruksstyrelsen
icke att förorda, att instruktörerna måtte tillåtas att åtnjuta ersättning''
enligt förstnämnda klass. Det borde nämligen ihågkommas, att dessa
tjänstemän icke hade vissa distrikt utan hela landet till sitt verksamhetsfält,
och att de till följd häraf mycket mer sällan, än fallet eljest
skulle vara, kunde under den tid, resorna påginge, uppehålla sig i sina
hem, samt att de resor, som af dem på uppdrag af landtbruksstyrelsen
företoges, vore, i olikhet med flera andra styrelsen underlydande tjänstemäns,
hvilkas reseersättning utginge enligt fjärde klassen af gällande
resereglemente, af den beskaffenhet, att därunder längre uppehåll å ett
och samma ställe endast sällan förekomme, med möjlighet till att genom
Statsutskottets Utlåtande j\T:o 10.
29
öfverenskommelse nedbringa kostnaderna för bostad och uppehälle, utan
att de nödgades snart sagdt dagligen ombyta bostad och mestadels
välja denna å ställen, där dylik förmån betingade hög kostnad, såsom
i stad eller å järnvägshotell på landsbygden. Skulle deras reseersättning
komma att utgå efter fjärde klassen, lede intet tvifvel därom, att
instruktörerna skulle på sina resor få vidkännas förlust, en förlust, som
blefve större i den mån resorna utsträcktes under längre tid.
Eu gifven följd häraf skulle blifva, att landtbruksstyrelsen skulle
se sig nödsakad att så. mycket som möjligt inskränka resorna, hvithet
måste anses vara en afsevärd olägenhet för de grenar af landthushållningen,
hvilkas befordrande vore anförtrodt åt dessa tjänstemän. Af
sådan anledning ansåge landtbruksstyrelsen det ligga i landtbrukets
välförstädda intresse, att reseersättningen bestämdes efter tredje klassen
i gällande resereglemente.
Af skäl, som landtbruksstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse af
den Bl oktober 1896 anfört, ansåge styrelsen, att den med ifrågavarande
befattningar förenade benämningen instruktör numera vore olämplig
och vilseledande, samt att den borde utbytas mot benämningen statskonsulent,
hvilken benämning numera användes för den tjänsteman med
motsvarande uppdrag beträffande svinskötseln, som på senare år funnits
anställd.
Under förutsättning att eu sådan förändring genomfördes, syntes landtbruksstyrelsen
böra erhålla befallning att inkomma med underdånigt förslag
till reglemente för de i statens tjänst anställde statskonsulenter i
boskapsskötsel och mejerihushållning samt till arfvoclestaxa för dem.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta nådig proposition, att Riksdagen måtte ej mindre medgifva, dels
att, i stället för det under riksstatens nionde hufvudtitel å anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» upptagna
anslag till aflöning åt eu instruktör i boskapsskötsel och eu instruktör
i mejerihushållning, måtte uppföras ett anslag till aflöning åt en statskonsulent
i boskapsskötsel och en statskonsulent i mejerihushållning
med 3,500 kronor åt dem hvardera, däraf 2,200 kronor i lön och 1,300
kronor i tjänstgöringspenningar, dels ock att aflöningen för dessa statskonsulenter
efter innehafvarens af sådan beställning väl vitsordade
tjänstgöring under en tid af 5 år, räknad från och med året näst efter
(let, då han blifvit antagen, måtte höjas med 500 kronor till 4,000
kronor, vidare efter 5 års sådan tjänstgöring till 4,500 kronor och efter
ytterligare 5 års enahanda tjänstgöring till 5,000 kronor, hvilka medel
syntes böra utgå. af nionde hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstil 1-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10,
30
lägg, än äfven godkänna vissa af styrelsen föreslagna villkor och förbehåll
för åtnjutande af de med statskonsnlentbefattning åtföljande
löneförmåner.
Hvad landtbruksstyrelsen sålunda anfört angående behöfligheten
af att bereda ifrågavarande bägge tjänstemän förbättrade aflöningsförmåner
kan jag till fullo biträda, liksom jag med hänsyn till deras nuvarande
liufvudsakliga uppgift anser, att benämningen »instruktör» bör utbytas
mot den af landtbruksstyrelsen föreslagna, nämligen »statskonsulent ■ .
Under det att vid den tid, år 1874, då dessa tjänstemäns löner
af Riksdagen bestämdes, deras uppgift var att på rekvisition lämna
allmänheten biträde, råd och upplysningar i ämnen, som rörde boskapsskötselns
och mejerihandteringens praktiska utöfning, och alltså kunde
anses vara af undervisande art, i enlighet hvarmed deras ursprungliga
titel också var »undervisare», har med anledning af det nu gällande,
den 5 februari 1897 utfärdade reglementet deras viktigaste verksamhet
faktiskt kommit att bestå i att såsom sakkunniga rådgifvare biträda
landtbruksstyrelsen och å dess vägnar verkställa inspektioner, att utgöra
ett föreningsband mellan, å ena sidan, den centrala jordbruksförvaltningen
och, å den andra, de lokala organen för ifrågavarande
näringar samt dessas kikare, äfvensom att i allmänhet följa dessa
näringars utveckling. Genom den allt lifligare verksamhet, som under
senare tid såväl från det allmännas sida, af staten eller hushållningssällskap,
som ock genom föreningar eller annorledes utvecklats för
dessa näringsgrenars höjande, hafva instruktörernas tjänståligganden
väsentligt ökats, och allt större kraf ställts på deras arbete och omtanke.
I sådant afseende må exempelvis erinras om några betydelsefulla,
under senare tid tillkomna eller utvidgade, mycket arbete kräfvande
institutioner, såsom nötboskapspremieringarna jämte den därmed
sammanhängande stamboksföringen af nötboskap, kontrollen öfver afvelscentra,
smörprofningarna jämte det från och med innevarande år inrättade
smörmärket in. in. Den glädjande rörelse, som tagit sig uttryck i bildande
af andelsmejerier, kontrollföreningar, tjurföreningar och andra liknande
sammanslutningar, påkallar jämväl instruktörernas inseende eller medverkan,
liksom äfven den verksamhet, som utöfvas af de stora, under senare
åren bildade afvelsföreningarna för vissa speciella nötboskapsraser. Den
lägre mejeriundervisningen har vunnit betydligt ökad omfattning, och inspektionen
af undervisningsanstalterna på detta område är numera ålagd
instruktören i mejerihushållning. Då det utom fullgörande af dessa blott
såsom exempel anförda åligganden äfven tillkommer ifrågavarande tjänstemän
att i allmänhet med uppmärksamhet följa allt. som hör till eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
o i
Öl
kan befordra utvecklingen inom de grenar af landthushållningen, för
hvilka de blifvit anställde, samt att föreslå de åtgärder, som de finna
böra vidtagas till vederbörande näringsgrenars förkofran och skydd,
och därjämte att utarbeta af landtbruksstyrelsen anbefallda förslag och
utlåtanden, torde det få anses ådagalagdt, att dessa tjänstemän med
sin nuvarande uppgift äro i tillfälle att utöfva en högst betydelsefull
inverkan på några af landets viktigaste näringsgrenar. Under sådana
förhållanden bör det enligt min mening också vara en af klok omtanke
förestafvad åtgärd att bereda åt dem sådana aflöningsförmåner, att vid
befattningarna må kunna bevaras eller, vid ledighet, till deras innehafvare
erhållas fullt lämpliga, på de särskilda områdena framstående
personer. De nuvarande aflöningsförmånerna, som icke äro afvägda
efter den ökade tjänsteverksamhet, som numera kräfves af dessa tjänstemän,
kunna enligt min åsikt icke längre anses vara för detta ändamål
tillräckliga. Landtbruksstyrelsen har med rätta framhållit, hurusom
befattningar af jämförligt slag i enskild tjänst äro afsevärdt högre aflönade.
Den förhöjda aflöningen har landtbruksstyrelsen föreslagit till
3,500 kronor, hvaraf 2,200 kronor i lön och 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar,
jämte tre ålderstillägg å 500 kronor hvarje. Därvid
har landtbruksstyrelsen ansett, att statskonsulenternas reseersättning
borde under alla förhållanden utgå efter tredje klassen i resereglemente!.
Styrelsens förslag i dessa afseenden finner jag mig icke kunna
oförändradt biträda.
Vid reglering af aflöningsförhållandena för de ifrågavarande tjänstemännen,
hvilka på grund af beskaffenheten af deras åligganden under
större delen af året måste vistas på resor, är det enligt mitt förmenande
af särskild vikt att söka tillse a ena sidan, att aflöningsbeloppen tillmätas
så, att tjänstinnehafvarne på desamma kunna hafva skälig utkomst
för sig och sina familjer, och ä andra sidan, att samma tjänstemän
för de resor, de i tjänsten företaga, erhålla så afpassad godtgörelse,
att den kan beräknas betäcka de med resorna förenade nödiga utgifter,
men icke därutöfver lämna åtminstone afsevärdt öfverskott. Det lär
emellertid icke kunna bestridas, att de nuvarande instruktörerna, sedan
de år 1897 tillerkändes reseersättning efter tredje klassen i resereglemente!
för vissa resor, uti behållen rese- och traktamentsersättning
hatt ett icke oväsentligt tillskott till sina, öfriga inkomster af tjänsten.
Efter hvad jag kunnat i detta afseende inhämta, tror jag mig våga antaga,
att detta tillskott bör beräknas till mellan 500 och 1,000 kronor
om året för dem hvardera, och förutsatt att de, såsom landtbruksstyrelsen
föreslagit, för framtiden städse skulle resa efter den högre
klassen, skulle årliga behållningen med säkerhet komma att uppgå
till sistnämnda siffra.
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
En sådan anordning måste emellertid, med hänsyn till hvad jagnyss
yttrat, af mig betraktas såsom principiellt oriktig och skulle därjämte
medföra, att statskonsulenterna af sina tjänster bereddes högre
inkomst — från början med säkerhet icke understigande 4,500 kronor
— än dessa tjänstemän enligt min åsikt bör rättvisligen tillkomma.
Statskonsulenterna synas mig nämligen i afseende å tjänsteställningnärmast
jämförliga med fiskeriintendenterna och därför äfven böra med
dem likställas i fråga om aflöningsförkållandena.
Jag anser mig alltså böra förorda, att statskonsulenternas löneförmåner
nu regleras till likhet med hvad af nästlidna års Riksdag blef
för fiskeriintendenterna gilladt, och följaktligen bestämmas sålunda, att
aflöningen blifver 4,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor såsom lön och
1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg å
500 kronor hvartdera, att tilläggas lönen. Härigenom blefve statskonsulenterna
jämväl i pensionshänseende jämställda med fiskeriintendenterna,
för hvilka högsta pensionsbeloppet utgör 3,500 kronor, under
det enligt landtbruksstyrelsens förslag statskonsulenterna skulle kunna
ernå eu pension af 3,700 kronor.
Under förutsättning att hvad jag i anslutning till det nu anförda
går att föreslå vinner Riksdagens bifall, och statskonsulenterna i följd
häraf erhålla 500 kronors förhöjning af den utaf landtbruksstyrelsen
förordade begynnelselönen, anser jag mig kunna tillstyrka Eders Kungl.
Maj:t att bestämma deras reseersättning att jämväl utgå efter enahanda
grund som fiskeriintendenternas eller efter fjärde klassen i resereglemente!.
Yäl måste det anses sannolikt, att de vid sådant förhållande
skulle komma att på vissa resor göra någon förlust, men jagkan
ingalunda medgifva, att detta, såsom landtbruksstyrelsen synes
antaga, alltid eller i genomsnitt bör blifva fallet. Tvärtom håller jag
före, att äfven med tillämpning af denna lägre beräkningsgrund behållning
på en del resor bör kunna af dem påräknas, och att den efter
fjärde klassen för helt år utgående ersättningen kan antagas komma
att, om ock nätt och jämnt, täcka resekostnaderna för året. I betraktande
i hvarje fall af den erfarenhet, jag- numera anser mig hafva
vunnit beträffande verkliga kostnaden för desse tjänstemäns resor i förhållande
till de dem nu tillkommande ersättningsbelopp, och då, med
hänsyn äfven till hvad Riksdagen nästlidna år ifråga om fiskeri a, dministrationen
anförde angående olämpligheten af att samma tjänstemän
under olika resor åtnjöte ersättning efter skilda klasser i resereglemente!,
det icke lär böra ifrågakomma att för statskonsulenterna under någon,
ens modifierad, form bibehålla det nuvarande systemet för beräknandet
af instruktörernas reseersättning, finner jag mig — allt under ofvan
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
angifna förutsättning — icke kunna stanna vid eu högre klass än
den fjärde.
I afseende å de villkor och förbehåll, som böra stadgas för åtnjutande
af statskonsulenternas i boskapsskötsel och i mejerihushållning
löneförmåner, tillåter jag mig att, delvis i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens
förslag, föreslå följande, nämligen:
att statskonsulent skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
eller jämkning i åligganden, som kan varda stadgad;
att med statskonsulentbefattning icke må förenas annan tjänst å
rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen
såsom statskonsulent;
att statskonsulent må uppbära tjänstgöringspenningar endast för den
tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för den tid, han åtnjutit tjänstledighet,
dessa aflöningsförmåner utgå till den, som tjänsten förrättat;
att statskonsulent, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta,
äger uppbära hela lönen, men att, om han eljest undfår ledighet för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag
eller är från tjänstgöring afstängd eller ej kan densamma på grund af
eljest förekommande lagligt tjänstehinder förrätta, han kan förpliktas
att under ledigheten, utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket
af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
att i afseende på erhållande af ålderstillägg till lönen må gälla,
att tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem
år, under villkor att statskonsulenten mer än fyra år af denna tid
själf med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjänst eller ock fullgjort annat offentligt uppdrag, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att den
högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början ad kalenderåret näst
efter det, under livilket den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
att statskonsulent skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst
35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom pension å
allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders Kungl. Maj:t eller
den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade pröfvas
kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig i densamma kvarstå; samt
att statskonsulent skall vara underkastad de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Bih. till liiksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 5
84
Statsutskottets Utlåtande N:o'' 10.
Utskottets
rande.
De af mig sålunda föreslagna villkor ocli förbehåll öfverensstämma
i tillämpliga delar med de af Riksdagen beträffande tjänstemännen vid
fiskeriadministrationen antagna.
Slutligen anser jag särskildt medgifvande böra äskas för de nuvarande
instruktörerna i boskapsskötsel ock mejerihushållning att för
åtnjutande af ålderstillägg såsom statskonsulenter tillgodoräkna sig
sin tjänstetid såsom instruktörer.
Den vid bifall till nu ifrågavarande förslag erforderliga höjningen
af anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar
uppgår till 4,000 kronor; lärande statskonsulenternas ålderstillägg
liksom förut instruktörernas böra utgå af nionde hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.»
ytt- Med hänsyn till den betydelsefulla verksamhet, som tillkommer
statskonsulenterna i boskapsskötsel och mejerihushållning, har utskottet
ansett dem böra beredas något högre aflöningsförmåner än dem, som
hittills åtnjutits af instruktörerna i dessa landthuskållningsgrenar; och
har utskottet, som funnit lämpligt att reseersättningen för dessa tjänstemän
bestämmes att. lika för alla förrättningar, utgå efter fjärde klassen
i gällande resereglemente, ansett sig böra biträda Ivungl. Maj:ts förslagom
att deras aflöning bestämmes till 4,000 kronor, hvaraf 2,500 kronor
såsom lön och 1,500 kronor såsom tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor att tilläggas lönen.
I afseende å de af Kungl. Maj:t föreslagna villkor och förbehåll
för dessa löneförmåners åtnjutande har utskottet icke haft annat att
erinra än dels att, på sätt i afseende å lönevillkoren för lärare vid
landtbruksinstituten här ofvan föreslagits, vid bestämmelsen i fråga om
rätt att förena annan tjänst synes böra inskjutas orden: vid pröfning
i stadgad ordning, dels ock att dessa tjänstemän ansetts böra efter
enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande lärarne vid
allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering och sålunda,
intill dess ny allmän författning angående civila tjänsteinnehafvares
rätt till pension träd! i kraft, af de bestämda lönerna afstå för att
statsverket besparas följande belopp, nämligen
i första lönegraden................................. kronor 100: —
,, andra ,, ,, 115: —
„ tredje „ „ 130: —
Härjämte har utskottet, i likhet med hvad vid senaste årens löneregleringar
ägt rum, velat uttala, att bestämmelsen angående rätt för
statskonsulent att med konsulentbefattningen förena annan tjänst måste
anses innebära, att dessa tjänstemän icke äga mottaga stadigvarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
35
eller regelbundet återkommande aflönadt uppdrag, som af bolag lämnas,
med mindre uppdraget vid pröfning i vederbörlig ordning befinnes icke
vara för tjänstgöringen hinderligt.
Utskottet får alltså hemställa:
a) att Riksdagen må, i stället för det under
anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» nu upptagna anslag å 4,000
kronor till aflöningar åt en instruktör i boskapsskötsel
och en instruktör i mejerihushållning, under
samma anslagstitel uppföra ett anslag å 8,000 kronor
till aflöningar åt en statskonsulent i boskapsskötsel
och en statskonsulent i mejerihushållning med 4,000
kronor åt dem hvardera, däraf 2,500 kronor i lön
och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, äfvensom
medgifva, att dessa statskonsulenter må äga åtnjuta två
ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att tilläggas lönen.
b) att Riksdagen må godkänna följande villkor
och förbehåll för åtnjutande af statskonsulenternes
i boskapsskötsel och mejerihushållning löneförmåner,
nämligen:
att statskonsulent skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning
i åligganden, som kan varda stadgad;
att med statskonsulentbefattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns
stat, ej heller annan tjänstebefattning, med mindre
den vid pröfning i stadgad ordning befinnes icke vara
hinderlig för fullgörandet af tjänstgöringen såsom
statskonsulent;
att statskonsulent må uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort;
skolande för den tid, han åtnjutit tjänstledighet, dessa
aflöningsförmåner utgå till den, som tjänsten förrättat;
att statskonsulent, som af sjukdom hindras att
sin tjänst förrätta, äger uppbära hela lönen, men att,
om han eljest undfår ledighet för svag hälsas vårdande,
enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
är från tjänstgöring afstängd eller ej kan densamma
på grund af eljest förekommande lagligt tjänstehinder
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
förrätta, lian kan förpliktas att under ledigheten, utöfver
sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen,
som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest
pröfvas skäligt;
att i afseende på erhållande af ålderstillägg till
lönen må gälla, att tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
statskonsulenten mer än fyra år af denna tid själ!''
med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjänst eller och fullgjort
annat offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år på samma villkor, under iakttagande,
hvad hvarje af dessa förhöjningar angår, att
den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början
af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjänsteåldern blifvit uppnådd;
att statskonsulent skall, då han uppnått 65 lefnadsår
och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att
med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjänsten afgå, Kung!. Maj:t eller
den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan
finnas villig i densamma kvarstå;
att statskonsulent skall vara underkastad de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunna
varda stadgade; samt
att, intill dess ny allmän författning angående
civila tjänsteinnehafvares rätt till pension träd! i kraft,
å de för statskonsulenterna bestämda löneförmånerna
skola afgå och åt statsverket besparas följande belopp,
nämligen:
i första lönegraden ................ 100 kronor
i andra „ ................. 115 „
i tredje „ .................. 130 ,, samt
c) att Riksdagen må medgifva, att nuvarande
innehafvarne af befattningarna såsom instruktör i boskapsskötsel
och instruktör i mejerihushållning må i
afseende å rätt till åtnjutande af ålderstilläg såsom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
37
statskonsulent i boskapsskötsel och statskonsulent i
mejerihushållning äga tillgodoräkna sig sin tjänstetid
uti berörda instruktörsbefattningar.
Vid bifall härtill samt till hvad under punkt l:o) här ofvan föreslagits,
kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar» (häraf ett förslagsanslag a 15,000 kronor till
understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 2/0,600 kronor med
14,500 kronor till 285,100 kronor.
Veterinärundervisningen.
3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å nionde hufvud- af
titeln, näst efter anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och " andag till
landtmannanäringar», med oförändrad benämning uppföra det för när- ^UrviTJimen
varande å åttonde hufvudtiteln under anslagstiteln »Yeterinärunder- j ''
visningen» i riksstaten upptagna belopp, 58,500 kronor.
Såsom skäl för denna framställning har departementschefen till
förberörda statsrådsprotokoll erinrat om att, med anledning af meddeladt
förordnande därom, att ärenden rörande veterinärundervisningen
från och med år 1905 skola öfvertagas af jordbruksdepartementet,
Kungl. Maj:t förut samma dag, på föredragning af chefen för ecklesiastikdepartementet,
beslutat föreslå Riksdagen att från åttonde hufvudtiteln
afföra det för närvarande under anslagstiteln »Yeterinärundervisningen»
i riksstaten upptagna belopp, 58,500 kronor.
Utskottet, som har för afsikt att vid behandlingen af frågor
angående åttonde hufvudtiteln föreslå ofvannämnda anslagstitels afförande
från berörda hufvudtitel, får hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag, å nionde hufvudtiteln, näst efter anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»,
med oförändrad benämning uppföra det
för närvarande å åttonde^ hufvudtiteln under anslagstiteln
»Yeterinärundervisningen» i riksstaten upptagna
belopp, 58,500 kronor.
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landfmannanäringar.
4:o) Under punkten 5 kar Kungl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att med ingången af år 1907 måtte å landtbruksakademiens
experimentalfält i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
i förberörda statsrådsprotokoll angifna organisationsplan upprättas en
centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet, under villkor att
ej mindre befattningarna såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor
vid landtbruksakademiens experimentalfält med utgången af år
1906 samt assistentbefattningen vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska
anstalt efter nuvarande innehafvarens af denna befattning afgång
indroges, än äfven i öfrig! de anslag, hvilka af Riksdagen under
anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
blifvit beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna
försöksverksamheten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska
och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning och till ersättning
för de kostnader, som kunde tillskyndas akademien för afgifvande
till Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden, som ock till
uppehållande af statens entomologiska anstalts verksamhet från och med
år 1907 upphörde att utgå, samt att landtbruksakademien utfäste sig
att, så länge akademien innehade experimentalfältet och försöksverksamheten
vid ifrågavarande centralanstalt upprätthölles med statsmedel,
för verksamhetens bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet
med därå befintliga, för ändamålet erforderliga byggnader, hvilken för
närvarande disponerades af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska
anstalter samt landtbruksafdelning;
dels godkänna det i samma statsrådsprotokoll intagna förslaget
till stat för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
äfvensom de villkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet föreslagits
för åtnjutande af dt'' i samma stat upptagna löneförmåner;
dels oek medgifva, att landtbruksakademiens agrikulturkemist,
professorn Henrik Gustaf Söderbaum, och landtbruksakademiens växtfysiolog,
professorn Jakob Eriksson, vid öfvergång till föreståndarbefattningar
vid centralanstalten, samt inspektören vid landtbruksakademiens
experimentalfält Sigurd Rhodin, därest han komme att öfvergå till öfverassistentbefattning
vid nämnda anstalt, måtte i afseende å rätt till ålderstillägg
i de nya befattningarna tillgodoräkna sig enhvar den tid, han
varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademien anställd.
I detta ärende har departementschefen till förenämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
Ang. centralanstalt
för försöksväsendet
på
jordbruks
nmvndfit
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
Härefter anhåller jag att få underställa Eders Kungl. Maj:ts
pröfning en fråga, som, ehuru icke för närvarande påkallande någon
ändring af det under förevarande anslagstitel i riksstaten uppförda
belopp, likväl berör så - inånga från anslagstiteln nu utgående anslagsposter,
att den synes lämpligen böra i detta sammanhang till behandling
upptagas. Jag afser här den för vår modernäring synnerligen viktiga,
sedan många år tillbaka på dagordningen stående frågan om ett ändamålsenligt
ordnande af försöksväsendet på jordbruksområdet.
Het, som under dessa sista årtionden mer än något annat bidragit
till att föra de praktiska näringarna framåt och vid deras utöfvande
underlätta uppnåendet af tillfredsställande resultat, har varit det verksamma
bistånd och stöd, som i rikt mått kommit dem till del genom
att den vetenskapliga forskningen mer och mer blifvit ledd i praktisk
riktning. Vetenskapsmän i skilda länder hafva i allt större utsträckning
ägnat uppmärksamhet åt frågor, som direkt beröra praktiska arbetens
utförande på ändamålsenligaste och mest vinstgifvande sätt, de
hafva sökt utreda orsakerna till att ett visst närmare angifvet tillvägagångssätt
har tydligt företräde framför ett annat, och hvad de sålunda
funnit hafva de sedermera praktiskt pröfvat för att inför den stora
allmänheten påvisa hållbarheten i de af dem dragna slutsatserna. Detta
den nutida vetenskapens ingripande i den praktiska näringsidkarens
dagliga verksamhet har särskildt på landthushållningens olika områden
lämnat märkbara spår efter sig och skapat en under vetenskaplig ledning
ställd försöksverksamhet, om hvars betydelsefulla inflytande på
utvecklingen många talande vittnesbörd föreligga.
Denna försöksverksamhet har i olika länder iklädt sig i viss mån
olika former och tillåter jag mig här att i största korthet redogöra
för hufvuddragen af det sätt, hvarpå den blifvit ordnad i Tyskland
och Danmark, de två af våra grannländer, där den nått sin största utveckling
och där dess verkningar visat sig mest fruktbärande.
Försöksverksamheten i Tyskland bedrifves vid ett 70-tal rundt
landet spridda, i allmänhet med statsmedel understödda, i de flesta
fall fullt fristående försöksstationer, af Indika en del visserligen äro
förlagda till samma städer som någon högre landtbruksundervisningsanstalt,
men likväl icke i regel stå i annat samband med densamma, än
att anstaltens lärare taga verksam del i försöksstationens arbeten. De
äldsta försöksstationerna, som grundades redan i början af 1840-talet,
voro till karaktären kontrollstationer och hade till uppgift att gå allmänheten
till hända med undersökningar af jordprof samt olika landtmannavaror,
i främsta rummet i handeln förekommande gödsel- och
Inledning.
Försöksverksamlieten
i
Tyskland oeli
Danmark.
40
•Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
fodermedel. Så småningom utvecklade sig emellertid vid dessa stationer
en i många fall omfattande försöksverksamhet i egentlig mening, samtidigt
som de fortfarande bibehöllo sin egenskap af kontrollstation.
Äfven sedermera tillkomna stationer hafva fått denna dubbla uppgift
sig förelagd. Att de i stor utsträckning ägna sina krafter åt kontrollarbetet
framgår, bland annat, däraf att, då inkomsterna för år för
samtliga tyska försöksstationer beräknas uppgå till omkring 21/i miljoner
mark, ingå analysafgifterna i denna summa med icke mindre än omkring
650,000 mark eller öfver 29 procent. Af ofvannämnda 2lU miljoner
mark utgöras endast omkring 600,000 mark af anslag af statsmedel,
medan omkring 970,000 mark eller öfver 43 procent lämnas
såsom bidrag från orterna, i främsta rummet från landtbrukssällskap
och föreningar, af hvilka flera tillskjuta afsevärda belopp. Så t. ex.
ställer Deutsche Landwirthschafts-Gesellschaft sammanlagdt omkring
70,000 mark för år till 16 olika försöksstationers förfogande.
Till följd af att verksamheten vid de tyska försöksstationerna så
småningom utvecklat sig från ett ensidigt sysslande med analyser af i
handeln förekommande gödsel- och fodermedel o. dyl. till en närmare
undersökning af dessa gödselmedels inverkan på olika jordarter, till
försök med de olika fodermedlens praktiska användbarhet och till
närmare utredning af därmed sammanhängande frågor, har den tyska
försöksverksamheten ända in på denna sista tid varit riktad icke så
mycket på framläggandet af direkta praktiska resultat, hvilka landtmännen
under iakttagande af nödig urskillning utan vidare kunnat
tillämpa på sin drift, utan fastmer på att utreda vissa allmängiltiga
betingelser för bedrifvande af olika arbeten på landthushållningens
skilda verksamhetsområden. Först på de senaste åren har försöksverksamheten
— om än icke allmänt så dock på vissa håll — förlorat
denna sin öfvervägande generella karaktär och öfvergått från mer eller
mindre begränsade, på praktiken ej alltid direkt tillämpliga laboratorieförsök
till försök under förhållanden, som mer öfverensstämma med dem,
under hvilka resultaten skola i stort tillämpas. Dessa försök äro emellertid
i regel icke förlagda till enskilda egendomar utan utföras vid med
försöksstationerna förbundna, med dyrbara byggnadsanläggningar för
olika ändamål försedda mindre försöksgårdar med en jordareal i allmänhet
icke öfverstigande 50 hektar.
De största af dessa tyska försöksanstalter, såsom t. ex. i Berlin,
i Halle in. fl., äro synnerligen fullständigt utrustade, i det att vid dem
— förutom kemiskt laboratorium och frökontrollanstalt — finnas särskilda
afdelningar ej endast för fysiologiska, botaniska och bakterio
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
41
logiska forskningar, för utredande af frågor rörande husdjurens utfodring,
jordens gödsling, mejerihandtering o. s. v., utan äfven för andra
jordbrukets tekniska binäringar, såsom bageri, bryggeri, socker- och
sprittillverkning in. m. De byggnader, som vid dem blifvit uppförda,
representera på grund häraf störa värden. Så t. ex. kosta de af staten
uppförda byggnaderna för den till Berlin förlagda försöksverksamheten
med tomt 3,300,000 mark. Till bestridande af de årliga kostnaderna
för verksamheten därstädes, hvillca beräknas uppgå till omkring 800,000
mark, bidrager staten med endast 17,000 mark. Hvad som ytterligare
kräfves, inflyter hufvudsakligen från landtbrukssällskap och specialföreningar.
Till de tyska försöksstationernas ofvannämnda dubbla uppgift att
vara på samma gång såväl kontroll- som försöksanstalter har ytterligare
blifvit lagdt det icke mindre maktpåliggande uppdraget att
tjäna allmänheten såsom ett slags upplysningsbyråer med skyldighet
ej endast att besvara förfrågningar angående utfodring, gödsling in. in.,
granska redan uppgjorda eller på begäran uppgöra förslag till fodersammansättningar,
kolturplaner o. dyl., utan äfven insamla och bearbeta
de resultat, som med anledning af de sålunda lämnade upplysningarna
och råden kunna anses hafva blifvit vunna, ett uppdrag, hvars tillfredsställande
utförande tager i anspråk mycken tid och mycket arbete.
Att åstadkomma ett effektivt samarbete mellan dessa många försöksstationer
har, på grund af den fristående och själfständiga ställning
de intaga, varit förenadt med stora svårigheter. Sedan flera år tillbaka
har visserligen ett föreningsband dem emellan funnits i ett hela
Tyskland omfattande »Yerband landwirthschaftlicher Versuclistationen
im Deutschen Reiche», i hvilket samtliga stationer på ett tiotal när
ingått. Detta förbund har dock till sin egentliga uppgift endast att
vid årligen återkommande sammanträden diskutera olika analysmetoder
och söka få öfverenskommelse träffad om att samma metoder komma
till användning vid de olika stationerna. Med den egentliga försöksverksamheten
har förbundet icke ansett sig böra taga någon befattning,
utan har man för åstadkommande af samverkan inom denna viktiga gren
af stationernas verksamhet måst nöja sig med mer tillfälliga sammanträden
mellan föreståndarne för stationer inom vissa större begränsade
områden, vid hvilka sammanträden tillfälle erbjuder sig för försöksledarne
att framlägga sina försöksplaner till gemensam granskning och
diskussion. I den omständigheten, att dylika sammanträden ofta äga
rum flera gånger under ett och samma år, ligger ett talande bevis på
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. G
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att behofvet af samarbete äfven inom den egentliga försöksverksamheten
starkt gör sig gällande.
En viss samverkan mellan det praktiska jordbruket och här ifrågavarande
försöksväsende har man särskildt inom ofvannämnda Deutsche
Landwirthschafts-Gesellschaft sökt få till stånd genom att de af detta
sällskap tillsatta afdelningarna för jordbrukets olika verksamhetsgrenar,
på grund af det jämförelsevis höga belopp hvarmed, såsom nämnts,
sällskapet understödjer försöksverksamheten, äga att hos vissa försöksanstalter
begära anställandet af försök för utrönandet af någon viss
närmare angifven fråga.
Försöksverksamheten på jordbruksområdet i vårt grannland Danmark
skiljer sig i flera väsentliga afseenden från det tyska försöksväsendet.
Sålunda har staten här tagit detsamma så godt som helt
och hållet i sin hand, hvithet haft till följd, dels att det hela kunnat
ordnas på ett mer systematiskt och planmässigt sätt, dels att åt olika
grenar af försöksverksamheten kunnat gifvas eu mer själfständig ställning,
dels ock, att dessa olika grenar lättare kunnat bringas under
speciellt sakkunnig ledning. Vidare äro — i motsats till hvad förhållandet
är i Tyskland — alla analysarbeten för allmänhetens räkning
fullständigt skilda från försöksverksamheten och öfverlämnade åt för
deras utförande särskildt upprättade, stora och väl utrustade anstalter,
en för frökontroll och eu för kemiska undersökningar. Slutligen har
den danska försöksverksamheten satt såsom sin hufvuduppgift att direkt
söka lösa vissa för det praktiska jordbruket eller dess binäringar
viktiga och betydelsefulla speciella spörsmål, för hvithet ändamål försöken
— där det låter sig göra — utföras icke i försöksledarnes laboratorier
eller på små försöksgårdar utan i jämförelsevis stor skala på
enskilda gårdar i olika landsdelar, därvid hvarje försök samtidigt pågår
på flera olika ställen. Härigenom har åstadkommits ett i flera hänseenden
gagneligt samarbete mellan de olika försöksledarne och det
praktiska jordbrukets idkare, hvithet samarbete bland annat haft till
följd, att dessa senare med lifligt intresse omfatta försöken och redan
från början hysa förtroende till de vunna resultaten, hvilka ju vuxit
fram så att säga under deras egna ögon. Såsom eu ytterligare fördel
vid en på detta sätt ordnad försöksverksamhet kan framhållas, att någon
fara för att tid och kostnader skola offras på försök, afsedda att utreda
mer teoretiska frågor af öfvervägande vetenskapligt intresse och utan
någon direkt betydelse för praktiken, knappast förefinnes. Genom den
intima förbindelse, hvari försöksledarne komma till landets mest intresserade
och vakna jordbrukare, blifva de nämligen lätt i tillfälle att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
vinna den ingående kännedom om det praktiska jordbrukets önskningar
och behof, som kräfves för att kunna så utstaka och leda försöksverksamheten,
att den blir i största möjliga utsträckning fruktbringande
för landthushållningen.
För en försöksverksamhet sådan som den ofvan antydda kräfves
naturligtvis med nödvändighet en centralanstalt, vid hvilken fullständig
plan för de rundt landet spridda försöken kan utarbetas, nödiga undersökningar
utföras, de vunna resultaten bearbetas o. s. v.
En sådan centralanstalt för anordnande af försök på husdjursskötselns,
mejerihandteringens och veterinärväsendets områden — den
kanske förnämsta i sitt slag — äger Danmark i »den kgl. Yeterinaerog
Landbohöjskoles Laboratorium for landökonomiske Forsög».
Yerksamheten vid denna välkända anstalt är fördelad på följande
afdelningar:
1) den kemiska afdelningen, som utför samtliga de för försöken
erforderliga kemiska undersökningar samt andra därmed sammanhängande
arbeten och försök af mer speciell natur;
2) den bakteriologiska afdelningen, som utför djurpatologiska undersökningar
och försök samt tillverkar och levererar såväl tuberkulin som
olika sera mot vissa smittosamma husdjurssjukdomar, hvilken tillverkning
årligen lämnar en ganska betydlig för försöksverksamheten disponibel
behållning;
3) den djurfysiologiska afdelningen, vid hvilken anordnas bland
annat rent fysiologiska undersökningar och försök för utredande af
frågor angående utfodringsläran, fodrets förhållande till produktionen
m. m.; samt
4) den »ambulante landokonomiske Afdeling», som omfattar de
praktiska mejeriförsök, utfodringsförsök med nötboskap, svin o. s. v.,
Indika utföras på större eller mindre gårdar i skilda landsdelar.
Till dessa afdelningar torde som en femte kunna läggas den för
de fortgående smörprofningarna, Indika äro anordnade i nära öfverensstämmelse
med motsvarande profningar hos oss. I dem deltogo under
nästlidna år omkring 900 af landets 1,308 mejerier.
Den vid denna försöksanstalt bedrifna verksamheten bekostas af
staten, som till densamma anvisat anslag, för närvarande uppgående
till sammanlagdt 140,000 kronor för år, däraf 40,000 kronor uteslutande
till ofvannämnda smörprofningar. Med dessa anslag bestridas kostnaderna
för försöksverksamhetens hela drift med undantag dock af aflöningarna
såväl till försöksanstaltens föreståndare, hvilken tillika fungerar
såsom direktör för »den kgl. Veterinär- og Landbohöjskole» som ock
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
till de vid samma högskola såsom lärare anställda föreståndarne för de
olika afdelningarna, hvilka samtliga aflöningar utgå från nämnda skolas
anslag. Aflöningarna till anstaltens assistenter, kontorspersonal och
betjäning — sammanlagdt 24,000 kronor — utbetalas däremot från anstaltens
eget anslag.
Särskilt torde förtjäna nämnas, att de gårdar, å hvilka försöken
anställas, icke härför uppbära någon direkt ersättning utan endast
betalning för sina af försöken betingade utgifter, såsom för förbrukadt
bränsle och mjölk, assistenternas logis och vivre, körslor m. in.
De för försöksanstalten uppförda byggnaderna hafva kostat staten
sammanlagdt 214,450 kronor. Bland dessa byggnader finnes en större
hufvudbyggnad, som, förutom mindre bostadslägenheter, bland annat
inrymmer äfven boställsvåning för anstaltens föreståndare samt för
föreståndaren för den kemiska afdelningen och som — ensamt den —
kräft en kostnad af 122,000 kronor. Föreståndarne för de öfriga afdelningarna
åtnjuta icke förmånen af boställsvåning i någon anstaltens
byggnad.
Den försöksverksamhet, som under ledning af framstående fackmän
under en lång följd af år här fortgått, har mäktigare än något
annat bidragit till att lyfta Danmarks husdjursskötsel och mejerihandtering
till deras nuvarande höga ståndpunkt. Äfven vårt lands jordbrukare
hafva från här utförda försök hämtat goda lärdomar, hvilka
varit af betydelse för utvecklingen äfven af vårt lands husdjursskötsel
och mejerihandtering.
Vid här omnämnda försöksanstalt utföras — som sagdt — endast
försök på husdjursafvelns, mejerihandteringens och veterinärväsendets områden.
Hvad åter angår den försöksverksamhet, som afser att främja det
egentliga jordbruket och växtkulturen samt utreda därmed sammanhängande
frågor, är vården om densamma anförtrodd åt »Kungl. danske
Landhusholdningsselskabet», hvilket med landtbruksministeriets medgifvande
öfverlämnat närmaste ledningen däraf åt »Statens Planteavlsudvalg»,
en af 3 personer bestående kommitté, i hvilken sällskapets
prsesidium insätter en, direktören för »Land!) oh oj skolen» efter samråd
med högskolans lärarråd eu samt »de samvirkende danske Landboforeninger»
— en sammanslutning af samtliga danska lokala landtmannaföreningar
— en ledamot. Genom denna kommitténs sammansättning
har garanti vunnits för att såväl vetenskaplig som praktisk sakkunskap
i densamma skola finnas på nöjaktigt sätt representerade.
Under detta »Statens Planteavlsudvalg» sortera:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
45
1) statens ambulerande rotfruktsförsök, hvilka, till liufvudsaklig
del förlagda till enskilda större och mindre gårdar, väsentligt bidragit
till att den för ett rationellt jordbruks bedrifvande så betydelsefulla
rotfruktsodlingen öfverallt i Danmark omfattas med så lifligt intresse
som förhållandet är, samt
2) statens fasta försöksstationer för växtkultur, för närvarande
två på Själland och två i Jylland. Hvar och eu af dessa försöksstationer
disponerar för sina omfattande, synnerligen praktiskt ledda
försöksodlingar erforderlig jord, och under deras ledning anordnas såväl
de hos enskilda jordbrukare förlagda lokala gödslingsförsöken som de
rundt landet i ett för hvarje år ökadt antal spridda så kallade uppvisningsfälten.
Statsanslaget till denna viktiga gren af Danmarks försöksverksamhet
utgick under nästlidna finansår med något öfver 73,500 kronor, hvartill
ytterligare bör läggas årsanslaget till ofvannämnda lokala gödslingsförsök
och uppvisningsfält, 20,000 kronor. För nästkommande finansår
har danska regeringen hos landets riksdag begärt en förhöjning i förstnämnda
belopp med 106,000 kronor, däraf 99,000 kronor till uppi’ättande
af ytterligare en fast försöksstation, hvilken är afsedd att förläggas till
Fyen och vid hvilken man har för afsikt att hufvudsakligen rikta sin uppmärksamhet
på försök för utrönande af ladugårdsgödselns och gödselvattnets
ändamålsenligaste och mest ekonomiska användning.
Äfven de i Danmark pågående profningarna af landtbruksredskap
och maskiner äro af danska staten öfverlämnade till »Landhusholdningsselskabet»,
som härför uppbär särskildt statsanslag å 3,000 kronor
för år, och som uppdragit ledningen äfven af dem åt en särskild för
ändamålet tillsatt styrelse.
Några enskilda af staten understödda föreningar, bildade för bedrifvande
af mer omfattande försöksverksamhet, äger Danmark ej. Den
enda förening, som i större utsträckning anställer systematiskt planlagda
försök i större skala, är »det danske Hedeselskab», hvars verksamhet,
som bekant, är koncentrerad på att bringa de vidsträckta
jutska hedarne under kultur, i främsta rummet genom att å dem få
till stånd en rationell skogsodling. Vid sidan af denna sällskapets
verksamhet har emellertid så småningom utvecklat sig en försöksverksamhet,
särskildt omfattande mosskultur och ängsvattning, hvilken försöksverksamhet
sedan några år tillbaka ledes af en för detta ändamål
tillsatt styrelse, »Faellesudvalget for Mosedyrkning», bestående af de tre
ledamöterna i ofvannämnda »Statens Planteavlsudvalg», tre af Hedeselskabets
styrelse utsedda personer samt sällskapets förste mosskultur
-
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ingenjör. Genom denna anordning har en samverkan åstadkommits mellan
Hedeselskabets försöksverksamhet och den, som äger rum på växtkulturens
öfriga områden. Till Hedeselskabet utgår årligen af statsmedel anslag
till sammanlagdt belopp af omkring 300,000 kronor.
''si''mhet! n i" Äfven i vårt land har man sedan lång tid tillbaka insett de för
Sverige.
delar, som genom en sakkunnigt ledd försöksverksamhet kunna beredas
''mraanlf landthushållningens olika grenar. Härom vittnar upprättandet genom
omfattning. Ivungl. Maj:ts beslut den 28 december 1811 af svenska landtbrukssamhetenvia
aka(lem.ien, som fick sig förelagdt att genom anställande af försök och
landtbruks- undersökningar »stadga erfarenheten, lätta utöfningen och af hjälpa
tx feiUnen- ^n<^ren * a^a delar af landthushållningen». För att sätta akademien
talfält. i tillfälle att förverkliga denna sin uppgift uppläts åt densamma genom
nådigt beslut den 14 juli 1814 den å norra delen af Djurgården
belägna s. k. Skeppsbroäng, sedermera benämnd Experimentalfältet,
hvilken lägenhet, omfattande en areal af omkring 120 hektar, däraf 37
hektar öppen jord, akademien fortfarande disponerar såsom försöksfält mot
en viss årlig afgäld, som numera är bestämd att med lösen efter 10 års
medelmarkegång af 4935, kubikfot spannmål, hälften korn och hälften råg,
efter afdrag af 105 kronor i s. k. bärgningshjälp, inbetalas till djurgårdskassan.
Tid detta sitt försöksfält anställde akademien redan från
början odlingsförsök med olika kulturväxter, underkastade nyare
kulturmetoder och'' myuppfunna eller förbättrade in- och utländska
jordbruksredskap pröfning, sökte utreda värdet af olika kreatursraser,
foderämnen och utfodringsmetoder o. s. v., för hvilket allt redogörelser
lämnades i akademiens publikationer. Till dessa försök korum o på
1830-talet ytterligare sådana, som berörde trädgårdsskötsel, fruktodling
och trädkultur i allmänhet, något som år 1834 hade till följd en uppdelning
af verksamheten å Experimentalfältet på två skilda afdelningar:
en landtbruks- och en trädgårdsafdelning, hvilka afdelningar fortfarande
äga bestånd. Den förra af dem uppbär för närvarande af statsmedel
ett årligt belopp af sammanlagdt 4,800 kronor, däraf 2,800 kronor till
aflöning åt afdelningens föreståndare — som dessutom är berättigad till
två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor —- 500 kronor af det anslag
å 3,000 kronor, som i enlighet med Rikets Ständers beslut genom
nådigt bref den 23 februari 1858 anvisats landtbruksakademien till anställande
vid Experimentalfältet af försök rörande nya arbetsmetoder,
samt 1,500 kronor på grund af årligen återkommande underdåniga
framställningar, senast enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 7
oktober 1904. Hvad angår trädgårdsafdelningen, har vid densamma
bland annat inrättats en plantskola, som i förening med afdelnin
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
47
gens verksamhet i öfrigt lämnat och fortfarande årligen lämnar så
stor inkomst, att icke endast afdelningens samtliga egna utgifter
därmed bestridas, utan äfven bidrag årligen kunnat lämnas till täckande
af å de andra afdelningarne möjligen förefintlig brist. Af Experimentalfältets
öppna jord disponerar för närvarande landtbruksafdelningen 19
och trädgårdsafdelningen 18 bektar.
De försök, som under de första decennierna efter landtbruksakademiens
upprättande utfördes å Experimentalfältet, voro så godt
som uteslutande af praktisk natur, i det att man vid deras såväl planläggning
som utförande endast i mycket ringa utsträckning sökte stöd
i den erfarenhet, som möjligen från vetenskaplig sida hade kunnat
finnas att tillgå.. Först å början af 1850-talet, då närmare kännedom
här i landet började spridas om de resultat, som inom motsvarande
försöksverksamhet i Tyskland blifvit uppnådda genom samverkan mellan
vetenskap och praktik, inträdde härutinnan en förändring. Det första
steget att tillförsäkra vårt jordbruk bistånd och stöd af vetenskaplig
forskning togs, då akademien i underdånig skrifvelse den 11 maj 1850
begärde Kungi. Maj:ts tillåtelse att »för beredande af tillfälle för landtmannen
att draga fördel af de kemiska sanningar och upptäckter, som
stå i sammanhang med hans yrke» få antaga eu agrikulturkemist med
åliggande dels att gå allmänheten tillhanda med kemiska undersökningar
af insända prof, och dels att på rekvisition af enskilda jordbrukare
besöka dessa för att på platsen för deras verksamhet lämna dem anvisningar
och råd. Först år 1856 lyckades det akademien att finna
för denna ! tjänst lämplig person, som akademien genom nådigt bref
den 9 april 1856 bemyndigades att på vissa närmare angifna villkor
antaga. Genom nådiga bref den 12 juni samma år och den 13 maj
1859 beviljade Kungl. Maj:t — utöfver det belopp, akademien själf för
ändamålet anvisat —- sammanlagdt 7,900 kronor till upprättande i
Stockholm af för den sålunda antagne agrikulturkemisten erforderligt
kemiskt laboratorium, vid . hvithet undersökningar af jord, jordbruksprodukter
samt gödsel- och fodermedel i växande omfattning under de
närmast följande åren utfördes.
Länge dröjde det emellertid ej, innan man kom till insikt om,
att detta i Stockholm förlagda kemiska laboratorium icke kunde lämna
den praktiska försöksverksamheten det vetenskapliga bistånd, hvaraf
densamma var i behof. Redan i början af 1860-talet väcktes förslag
att å landtbruksakademiens experimentalfält få till stånd en agrikulturkemisk
försöksanstalt, som, jämte det att den fortfarande skulle utöfva
den kontrollverksamhet, hvilken ålåg det agrikulturkemiska laboratoriet,
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skulle få till uppgift att anställa experimentella forskningar inom de
vetenskapsområden, som berörde jordbruket och dess binäringar. Då
intresset för förverkligandet af detta förslag inom praktiska jordbrukarkretsar
visade sig så lifligt, att såväl flera hushållningssällskap
som enskilda jordbrukare ställde de för anstaltens första anordnande
oundgängligaste medlen till akademiens förfogande, beviljade 1863 års
Riksdag på framställning af Kungl. Maj:t till fortsättning och fullbordande
af de för tillvägabringande af en agrikulturkemisk försöksanstalt
vid Experimentalfältet redan påbörjade åtgärderna äfvensom för ett
mer ändamålsenligt ordnande af nämnda Experimentalfält med därtill
hörande byggnader dels ett tillfälligt anslag af 45,500 kronor, dels
ock till anstaltens underhåll m. m. årsanslag å sammanlagdt 1,800
kronor. Till anstalten hafva sedermera ytterligare tillfälliga anslag
blifvit beviljade dels genom nådigt beslut den 19 januari 1883 10,000
kronor till en nybyggnad vid anstalten, dels genom nådigt beslut den
19 oktober samma år 7,000 kronor till bekostande af gasledning från
Stockholm till anstaltens laboratorium, dels ock genom nådigt beslut den
14 februari 1890 12,500 kronor till anläggning af en för anstaltens
kulturförsök erforderlig, delvis glastäckt försöksgård.
Förutom ofvannämnda 1,800 kronor uppbär anstalten årligen af
statsmedel 1,750 kronor af i det föregående omnämnda, till anställande
vid Experimentalfältet af försök rörande nya arbetsmetoder genom nådigt
bref den 23 februari 1858 anvisade anslag å 3,000 kronor, hvarjämte
af statsmedel utgå såväl föreståndarens för anstalten som den vid densamma
anställde assistentens löner, af hvilka den förres enligt nådigt
bref den 29 maj 1874 är bestämd till 4,000 kronor med två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, samt den senares enligt samma nådiga
bref till 1,500 kronor med — enligt nådigt bref den 31 maj 1888 —
ett ålderstillägg å 300 kronor.
Såsom ofvan blifvit omnämndt, hade den agrilculturkemiska anstalten
från början till uppgift ej endast att anställa vetenskapliga
försök utan äfven att utöfva en omfattande kontrollverksamhet. I
mån af jordbrukets utveckling och den i sammanhang därmed tilltagande
användningen af artificiella gödsel- och fodermedel kom denna
sistnämnda gren af anstaltens verksamhet att taga så mycken tid i
anspråk, att tillfälle saknades till anställande af vetenskapliga forskningsarbeten
i önskvärd och ursprungligen afsedd utsträckning. Då
på grund häraf särskilda för kontrollarbetena afsedda, med statsmedel
understödda kemiska stationer år 1877 blefvo upprättade, befriades
försöksanstalten från dessa arbeten, och har anstalten sedan dess odeladt
fått ägna sig åt vetenskapliga undersökningar och forskningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
49
Då man genom den vid denna anstalt bedrifna försöksverksamheten
liufvudsakligen ägnade sin uppmärksamhet åt frågor, som berörde
olika kulturväxters förmåga att utveckla sig på olika jordmån
vid tillförsel af olika mängder gödselmedel af olika slag o. dyl., är
det lätt att inse, att möjlighet till anställande äfven af mikroskopiska
och växtfysiologi^ undersökningar i sammanhang med ofvannämnda
agrikulturkemiska arbeten ganska snart skulle visa sig vara af behofvet
påkallad. Krafvet härpå gjorde sig så starkt gällande, att Eders
Kungl. Maj:t fann sig föranlåten att på framställning af landtbruksakademien
lins 1876 års Riksdag begära anvisande dels för en gång af
10,500 kronor till uppförande af ett växthus vid akademiens agrikulturkemiska
anstalt och dels af ett ärligt anslag å 1,500 kronor, däraf
1,000 kronor till arfvode åt eu vid anstalten anställd botanist samt
500 kronor till växthusets underhåll, skötsel in. in., till hvilken Eders
Kungl. Maj:ts framställning Riksdagen lämnade sitt bifall. Denna sammankoppling
af de agrikulturkemiska och växtfysiologiska arbetena ägde
bestånd till år 1885. då — på grund dels af svårigheten för agrikulturkemiska
anstaltens föreståndare, som måste vara kemist, att utöfva
ledningen af botanistens arbeten, dels ock af den experimentella växtfysiologiens
utveckling under de närmast föregående åren och vikten
för jordbruksnäringen att tillgodogöra sig resultaten af de på detta
område utförda vetenskapliga forskningarna — Eders Kungl. Maj:t hos
Riksdagen begärde anslag till upprättande vid Experimentalfältet af
en fullständig växtfysiologisk försöksanstalt. Det för ändamålet begärda
beloppet inskränkte sig emellertid till endast den åt föreståndaren för
den föreslagna anstalten afsedda lönen, 4,000 kronor jämte två ålderstillägg
å 500 kronor, i det att Eders Kungl. Maj:t beträffande de till
nybyggnader, underhåll in. m. erforderliga beloppen förklarade sig kunna
anvisa medel af tillfälliga besparingar. Sedan Riksdagen under visst villkor
bifallit den sålunda gjorda framställningen, ställde Eders Kungl. Maj:t
genom nådigt bref den 2 oktober 1885 sammanlagdt 35,000 kronor till
landtbruksakademiens förfogande, däraf 31,200 kronor skulle användas till
för trädgårdsafdelningen erforderliga nybyggnader m. in. samt återstoden
3,800 kronor till vissa till följd af den nya anstaltens tillkomst nödiga
förändringar i förut befintliga byggnader. Dessutom har Eders Kungl.
Magt den 22 december 1886 anvisat 2,650 kronor till inköp af inventarier
m. in. till anstalten i fråga.
Till verksamhetens uppehållande disponerar anstalten för närvarande
af statsmedel dels ofvannämnda af 1876 års Riksdag till det för
Bill. till Biksd. Prof. .1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
agrikulturkemiska anstaltens växtfysiologiska undersökningar uppförda
växthusets underhåll m. m. anvisade 500 kronor, dels 750 kronor af
i det föregående omnämnda genom nådigt bref den 23 februari 1858
till anställande af försök rörande nya arbetsmetoder in. in. anvisade
anslag å 3,000 kronor och dels slutligen ett årligen, senast genom
nådigt beslut den 7 oktober 1904 beviljadt anslag å 1,500 kronor till
underhåll och inköp af materiel, uppassning in. in. vid anstalten.
En viktig gren af denna växtfysiologiska anstalts verksamhet har
varit och är fortfarande de växtpatologiska undersökningarna, livilka
afse en utredning af kulturväxternas sjukdomar för att med stöd af
denna utredning finna medel till deras motarbetande. Den mest omfattande
bland dessa undersökningar är den ännu vid anstalten fortgående
utredningen af rostsjukdomens väsen och villkor, till hvars utförande Eders
Kungl. Magt genom nådigt bref den 14 februari 1890 beviljade ett särskild!
anslag å 10,000 kronor samt genom nådigt bref den 31 december 1892
ytterligare 875 kronor. För offentliggörande i tryck på tyska språket af
de utförliga berättelserna öfver de under de 4 första åren vunna resultaten
af denna undersökning, livilka berättelser under åren 1893 och
1894 inlämnades till akademien, beviljade Eders Kungl. Maj:t den 10
april 1895 6,750 kronor, livarjämte Eders Kungl. Maj:t för åvägabringande
af en öfversättning till franska språket af en af anstaltens föreståndare
sedermera uppsatt berättelse öfver hans arbeten rörande samma
växtsjukdom den 22 juni 1900 anvisat ett belopp af 1,000 kronor.
De jämförelsevis små belopp, som, enligt hvad jag i det föregående
anfört, af statsmedel årligen utgå till uppehållande af verksamheten
vid Experiment alfältet s landtbruksafdelning samt vid den
agrikulturkemiska och den växtfysiologiska försöksanstalten, uppgående
till — förutom löner — resp. 2,000, 3,550 och 2,750 kronor, hafvagifvetvis
icke kunnat vara tillfyllest för utgifternas täckande. Då brist sålunda så
godt som årligen uppstått, har akademien, såsom jag redan i det föregående
berört, måst täcka densamma af egna medel och har därtill i genomsnitt
för år under 10-årsperioden 1894—1903 kräfts ett belopp af 2,960
kronor, däraf på landtbruksafdelningens lott kommer 435 kronor, på
agrikulturkemiska anstaltens 1,815 kronor och på växtfysiologiska anstaltens
710 kronor. Härförutom har akademien för vägars underhåll,
byggnadsreparationer m. m. vid Experimentalfältet under samma 10-årsperiod
fått vidkännas en utgift af omkring 750 kronor i genomsnitt
för år.
I sammanhang med den här af mig lämnade redogörelsen för
verksamheten vid Experimentalfältet torde jag böra nämna, att, oaktadt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
51
lönerna till föreståndarne för Experimentalfältets ofvannämnda tre afdelningar
till hela sitt belopp utgå af statsmedel, desse tjänstemän
likväl tillsättas, inspektorn eller föreståndaren för landtbruksafdelningen
af landtbruksakademiens förvaltningskommitté och de båda öfriga af
landtbruksakademien på förslag af dess förvaltningskommitté. Åt alla
tre är fri bostad vid Experimentalfältet upplåten. Endast förestån*
daren för den agrikulturkemiska anstalten har att tillgå i det föregående
omnämnd, af statsmedel aflönad assistent, hvilken tillsättes af
ofvan berörda förvaltningskommitté. Föreståndaren för den växtfysiologiska
anstalten åter är enligt 1885 års Riksdags beslut skyldig att
själf vidkännas de utgifter, som för aflönande af biträde eller assistent
under någon del af året kan komma att erfordras. Hos 1895 års Riksdag
gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning om ändring härutinnan,
därvid till aflöning åt fast assistent vid anstalten begärdes ett belopp
af 1,500 kronor, hvilken framställning emellertid icke varna Riksdagens
bifall. På grund af verksamhetens vid denna afdelning växande omfattning
har emellertid under de senaste åren ett tillfälligt arbetsbiträde
varit hos föreståndaren anställdt och bestredos kostnaderna härför till
en början på enskild väg men hafva från och med år 1904 öfvertagits
af akademien.
En i jämförelse med landtbruksakademiens ofvannämnda försöksanstalter
mer fristående ställning intager den i viss mån under akademien
sorterande »Centralanstalten för hushållningssällskapens lokala
fältförsök», hvars uppgift är att bereda landets jordbrukare tillfälle att
å egna gårdar få praktiska försök under sakkunnig ledning utförda
för utrönande dels af jordens behof af olika slags gödselmedel och dels
af det relativa värdet under vissa lokala föidxållanden af olika i handeln
förekommande gödselmedels användning. Anstalten, som kommit
till stånd på grund af en utaf hushållningssällskapens år 1897 samlade
ombud gjord framställning till landtbruksakademien, och som med ingången
af år 1900 började sin verksamhet, står under ledning af en
af fem ledamöter bestående styrelse, af hvilka två utses af landtbruksakademiens
förvaltningskommitté på förslag af akademiens landtbruksafdelning
och de öfriga utgöras af akademiens agrikulturkemist och växtfysiolog
samt centralanstaltens af förvaltningskommittén på förslag af
styrelsens ofvannämnda fyra ledamöter tillsatte föreståndare, hvilken
senare af anstaltens medel uppbär en lön af i ett för allt 4,000
kronor. Om det lifliga intresse, hvarmed anstaltens verksamhet omfattas,
vittnar bland annat den omständigheten, att genom anstaltens
försorg under nästlidna år utfördes 280 fullständiga gödslingsförsök
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Statens ento
Biologiska
anstalt.
pä 205 olika gårdar inom områdena för de 15 hushållningssällskap, Indika
lämna anslag till anstalten. Dessutom anordnades af anstalten fyra s. k.
uppvisningsfålt — vid Rosersberg i Stockholms län samt vid Norrköping,
Linköping och Vadstena. Förutom de af ofvannämnda 15
hushållningssällskap lämnade anslagen, hvilka för nästlidna år uppgingo
till sammanlagdt 11,160 kronor, har anstalten årligen af statsmedel,
senast genom Eders Kung! Maj:ts beslut den Bl december nästlidna år,
t illdelats ett landtbruksakademien för ändamålet beviliadt anslå o- af
5,000 kronor.
I Experimentalfältets omedelbara närhet har sedan år 1898 eu
under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk försöksanstalt varit i verksamhet.
Initiativet till upprättande af denna anstalt, hvars ändamål
är att genom praktiskt vetenskapliga undersökningar utröna de för
landtbruket skadliga insekternas lefnadssätt och lifsbetingelser samt
medlen att förekomma eller hämma deras härjningar äfvensom att
meddela allmänheten upplysningar och råd i nämnda afseenden, har
utgått från landtbruksakademien, som år 1893 ingick till Eders Kung!.
Maj:t med hemställan om beviljande af för ändamålet erforderliga medel.
Sedan landtbruksstyrelsen yttrat sig öfver denna akademiens framställning
och därvid såsom sin åsikt uttalat, att ledningen öfver anstalten
borde anförtros åt nämnda styrelse, hemställde Eders Kungl. Maj:t hos
1896 års Riksdag om beviljande af det af landtbruksakademien begärda
arsanslaget till anstalten, 6,500 kronor, under förklarande tilllika,
dels att den för nybyggnad in. in. erforderliga kostnaden — af
landtbruksakademien beräknad till 13,000 kronor — borde kunna bestridas
med för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga medel, dels ock att det
syntes Eders Kungl. Maj:t lämpligast, att anstalten förlädes vid Experi
mentalfältet
och sålunda — såsom landtbruksakademien föreslagit ......-
ställdes under dess ledning. Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning
biet af Riksdagen sålunda bifallen, att Riksdagen för inrättande af eu
under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk anstalt beviljade till aflöningar
dels åt en föreståndare 4,000 kronor med rätt för honom att
räkna sig till godo två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, dels ock till
en assistent med beräknad tjänstgöringsskyldighet under 7 månader afåret
1,000 kronor samt till anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för
är'' /-Till. byggnadstomt har landtbruksstyrelsen måst arrendera ett jordområde
i närheten af Experimentalfält, för hvilket årliga arrendet utgår
med 450 kronor, som af Eders Kungl. Maj:t årligen af tillgängliga
medel anvisas, hvarjemte Eders Kungl. Maj:t till erforderliga byggna
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
53
ders uppförande anvisat ett belopp af 18,000 kronor samt till anstaltens
inredning ock första uppsättning af instrument och öfriga inventarier
1,500 kronor. På framställning af Eders Ivungl. Magt bär 1903 års
Riksdag höjt årsanslaget till anstaltens underhåll och drift in. in. med
000 kronor, eller till 2,100 kronor, samt assistentens aflöning med 1,000
kronor, eller till 2,000 kronor, hvarmed afsågs, att hans tjänstgöringsskyldighet
skulle utsträckas till hela året. Anstaltens föreståndare åtnjuter
icke förmånen af fri bostad. Den nuvarande innehafvare!! af platsen disponerar
dock hyresrätt de till en våning å tre rum och kök förändrade,
ursprungligen för assistenten afsedda två rum samt rum och kök för vaktmästaren,
sedan föreståndaren af egna medel för eu kostnad af 2,300 kronor
å lägenheten uppfart en mindre byggnad, innehållande rum och kök
till vaktmästaren, material- och vedbod in. in.
På framställning af Eders Kungl. Maj:t beviljade 1894 års Riksdag
anslag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd, till Luleå
förlagd kemisk-växtbiologisk anstalt, hvilken, jämte det att den såsom
kemisk station skall söka främja jordbruk och näringar, genom meddelande
af upplysningar och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror
in. in., har till uppgift dels att såsom praktisk försöksanstalt
genom odling och förädling af sädesslag och foderväxter söka utröna,
hvilka af dessa äro för öfre Norrland mest passande, samt låta verkställa
försök med artificiella gödselmedel för utrönande, hvilka slag af
dylika ämnen bäst lämpa sig särskild! för Norrbottens moss- och myrmarker,
dels ock att såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt undersöka
växternas lif och lifsyttringar med hänsyn till de inom nämnda landsdel
för handen varande lifsbetingelser. Äfven denna anstalt har omfattats
med lifligt intresse och dess verksamhet, särskild! såsom försöksanstalt,
har så utvecklat sig, att de ursprungligen anvisade anslagen till dess
underhåll — 5,000 kronor af statsmedel och sammanlagdt 3,000 kronor
af Norrbottens läns hushållningssällskap och landsting — visat sig
otillräckliga. Redan vid 1898 års riksdag begärde Eders Kungl. Maj:t
och medgaf Riksdagen —- sedan hushållningssällskapets och landstingets
anslag höjts till sammanlagdt 3,750 kronor — statsanslagets förhöjning
till 6,250 kronor. Från och med år 1904 utgå anslagen från orten
med sammanlagdt 6,750 kronor och statsanslaget med 11,250 kronor.
Enligt det för anstalten gällande, af landtbruksstyrelsen, enligt af Eders
Kungl. Maj:t godkända hufvudgrunder, fastställda reglemente står densamma
under närmaste ledning af en styrelse, bestående af minst tre
ledamöter, utsedda för den tid och i den ordning, som bestämmes af
Norrbottens läns landsting och hushållningssällskap.
Komisk» växtbiologiska
anstalten
i Luleå.
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Mosskultur
föreningen.
Sveriges
utsädes
förening.
Redskaps
prof
ningama.
En ännu mer själfständig ställning än sist omförmälda båda
anstalter intaga två enskilda med statsmedel understödda föreningar,
livilkas verksamhet på det närmaste sammanhänger med det öfriga
försöksväsendet, nämligen svenska mosskulturföreningen och Sveriges
utsädesförening. Den förra af dessa föreningar, som bildades år 1886,
har till uppgift att befordra den inom vårt land synnerligen viktiga
mosskulturen genom spridande af kunskap om mossmarkers odling på
tidsenligt sätt och om olika mossj ordsformationers användning inom
såväl landthushållningens som industriens skilda områden. För detta
ändamål anställer föreningen genom sina sakkunniga tjänstemän planmässigt
ordnade försök i stor utsträckning såväl hos enskilda jordägare
som ä särskild försöksgård i Jönköping samt å den föreningen tillhöriga,
helt nära Jönköping belägna egendomen Flahult med eu areal af omkring
80 hektar mossjord. Jämförande försök utföras här med olika jordförbättringsmedel,
gödselmedel och kulturväxter, olika förbättringsåtgärder
och afdikningsmetoder för samt brukningssätt af mossjord m. in., hvarjämte
föreningen för utrönande af mossars olika odlingsvärde låtit
verkställa omfattande kemiska och mikroskopiskt botaniska undersökningar
af ett stort antal mossar i skilda landsdelar. För uppehållande
af denna sin verksamhet åtnjuter föreningen årliga anslag af såväl stat
som hushållningssällskap och landsting, hvilka anslag för nästlidna år
utgjordes af 15,000 kronor af statsmedel samt 16,500 kronor af hushållningssällskap
och landsting.
Sveriges utsädesförening, som likaledes bildades år 1886, har
satt till sitt mål att höja och förbättra det svenska jordbrukets växtkultur
genom ett systematiskt uppdragande af nya och bättre sorter
af olika landtbruksväxter, vid hvilket arbete med noggrannhet tillämpade
vetenskapliga metoder användas. Vid Svalöf förfogar föreningen öfver
eu praktiskt vetenskaplig institution med egna byggnader och egen jord,
hvarjämte eu filial blifvit förlagd till landtbruksinstitutet vid Ultuna,
å hvilka båda platser försöksodlingar äga rum ej endast för uppdragning
och förökning utan äfven för jämförande pröfning af olika nya varieteter
af såväl stråsädesslag som baljväxter. Under innevarande år utgår, på
grund af vid nästlidna års Riksdag fattadt beslut, statens bidrag till
verksamhetens uppehållande med 40,000 kronor, hvartill kommer omkring
17,000 kronor från landets hushållningssällskap.
Sedan år 1897 hafva vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut
funnits inrättade två profningsanstalter, hvilkas ändamål är att själfmant
eller på begäran af enskilda profva för landtbruket erforderliga
maskiner och redskap för att i förra fallet vinna kännedom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 55
om landtbrukets i handeln förekommande tekniska hjälpmedel samt
om och i livilket afseende de behöfva fullkomnas och i senare fallet
till enskilda meddela yttrande rörande resultatet af verkställd profning.
Anstalterna hafva kommit till stånd därigenom att aktiebolaget Separator
hösten 1896 till landtbruksstyrelsen öfverlämnade ett belopp af
100.000 kronor att af styrelsen förvaltas på sådant sätt, att omkring
10.000 kronor årligen skulle användas för uppehållande vid rikets båda
landtbruksinstitut af dylika anstalter. Med stöd af föreskrifterna i det
nådiga bref den 16 oktober 1896, genom hvilket Eders Kungl. Maj:t
medgaf, att de af bolaget skänkta medlen finge af statsverket emottagas
för att användas till därmed afsedt ändamål, har landtbruksstyrelsen
utfärdat reglemente för de båda anstalterna, enligt hvilket de sortera
under en gemensam styrelse af fem personer, nämligen en ordförande
och två ledamöter, utsedda af landtbruksstyrelsen, samt rektorerna vid
de båda landtbruksinetituten. Såsom ordförande i styrelsen har under
den tid, anstalterna varit i verksamhet, fungerat chefen för landtbruksstyrelsen.
Profil ingarna utföras af särskilda profil in gsnämnder, en vid
hvardera institutet, Indika nämnder bestå af rektorn och läraren i redskapslära
vid institutet, förvaltaren af den egendom, å hvilken institutet
är förlagdt, samt en tekniker och en jordbrukare eller mejerist,
de senare utsedda af landtbruksstyrelsen. Utförliga redogörelser för de
vid dessa båda anstalter utförda profningarna hafva af styrelsen blifvit
afgifna till landtbruksstyrelsen och finnas tryckta såsom meddelanden
från styrelsen för maskin- och redskapsprofningsanstalterna.
Till den försöksverksamhet på 1 a ndthushållningens område, som
försiggår i vårt land, torde i visst hänseende kunna medräknas äfven
de fortgående smörprofningarna, som alltsedan år 1891 ägt rum i
Malmö och sedan år 1893 jämväl i Göteborg. Afsikten med dem är
att genom upprepade undersökningar af smör från samma mejerier påvisa
de fel, hvaraf smörberedningen vid olika mejerier möjligen lider,
att framkalla ett lifligare samarbete mellan landets mejerikonsulenter
och smörexportörer till undanröjande af dylika fel samt att på detta
sätt verka för åstadkommande inom landet af ett likartadt och för utlandets
marknader passande exportsmör. Till en början bekostades
dessa smörprofningar uteslutande med af de i dem deltagande hushållningssällskapen
anvisade medel. Från och med år 1894 har emellertid
till profningarna årligen beviljats äfven anslag af statsmedel, hvilket
anslag under åren 1894—1899 utgick med 10,000 kronor för år samt
därefter, på grund af att allt’’flera mejerier i dem deltogo, blifvit höjdt
till 15,000 kronor. För innevarande år bär en ytterligare höjning med
Smörprof
ningarna.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5,000 kronor ägt rum till täckande af de kostnader, som för smörprofningarna
komma att uppstå genom att de från och med detta
år skola tillhandahålla därtill berättigade mejerier ett inregistreradt
skyddsmärke för svenskt exportsmör, för användande af hvilket
märke närmare bestämmelse!'' blifvit af landtbruksstyrelsen utfärdade.
Ledningen af dessa smörprofningar, Indika stå under landtbruksstyrelsens
inseende, utöfvas dels af en styrelse, hvilken utgöres af ett ombud
från hvarje af rikets hushållningssällskap, hvilket till profningarna
lämnar anslag, dels ock af ett förvaltningsutskott, bestående af ordförande
och två ledamöter, af Indika ordföranden, som tillika är statens
kontrollant öfver smörprofningarna, utses af landtbruksstyrelsen samt
ledamöterna väljas af smörprofningarnas styrelse. Vid dessa profningar
är det i främsta rummet det för profningarna uttagna smörets kvalitet,
som göres till föremål för noggranna undersökningar. Samtidigt ägnas
emellertid uppmärksamhet äfven på de omständigheter vid tillverkningen,
som i ett eller annat hänseende kunnat utöfva inflytande på
kvaliteten, möjligen förekommande smörfel, deras frekvens, orsak och
sättet för deras aflägsnande m. in. Utförliga berättelser öfver svenska
smörprofningarna hafva årligen till landtbruksstyrelsen afgifvits, Indika
berättelser blifvit tryckta och offentliggjorda i serien af meddelanden
från landtbruksstyrelsen.
Förutom ofvannämnda för praktisk försöksverksamhet under saka"
kemiska kunnig vetenskaplig ledning afsedda institutioner finnas i skilda delar
stationer. af landet upprättade af stat och hushållningssällskap gemensamt underhållna
18 frökontrollanstalter och 8 kemiska stationer, hvilkas hufvuduppgift
är att undersöka till respektive anstalter inlämnade prof af utsäde,
foder- och gödselmedel in. in. Vid några af dessa anstalter hafva
mer eller mindre tillfälliga försök anställts för utredande af någon viss
deras verksamhet berörande fråga. På grund af anstalternas begränsade
tillgångar har dock dylik försöksverksamhet kunnat utöfvas endast vid
ett fåtal bland dem och därvid —- på endast ett undantag när, då
Eders Kungl. Maj:t för ändamålet beviljat särskildt anslag —- bedrifvits
i mycket inskränkt omfattning.
Saknad af
försöksverksamhet
på
boskapsskötselns
och
mej exihandteringens
områden.
Af den redogörelse, jag bär lämnat öfver försöksverksamheten på
jordbruksområdet i vårt land, synes mig framgå, att densamma i fråga
om visse., grenar af landthushållningen är ordnad på ett i det stora
hela tillfredsställande sätt. Med hänsyn till andra grenar däremot har
intet eller så godt som intet blifvit åtgjordt. I främsta rummet gäller
detta den för det svenska jordbrukets framgångsrika bedrifvande så
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
57
betydelsefulla boskapsskötseln och den därmed nära förbundna mejerihandteringen.
I arbetet på dessa handteringars främjande har visserligen
den enskilde från såväl statens som hushållningssällskapens sida
kanske i större utsträckning än på något annat jordbrukets verksamhetsområde
haft att tillgå ett i många hänseenden värdefullt bistånd
och stöd i form af för den praktiska driftens underlättande afsedda
understöd, såsom lån till anskaffande af goda afvelsdjur samt anslag
till premiering af dessa, till införande af praktiska metoder för mejeriprodukternas
tillverkning, till ordnandet af deras afsättning äfvensom
till bedömandet af deras värde in. in. Helt annorlunda hafva emellertid
förhållandena tett sig, då man behöft vetenskapens tillhjälp för att få
någon dunkel fråga inom här nämnda verksamhetsområden utredd,
då det gällt att klargöra, hvarför det eller det tillvägagångssättet
under den eller den förutsättningen måste anses såsom det enda
riktiga, huruvida icke en jämkning i den eller den riktningen skulle
kunna lämna ett lika godt eller kanske bättre resultat o. s. v. Den
svenske jordbrukaren har i dylika fall saknat möjlighet såväl att få
den uppkomna frågan här i landet besvarad som ock att vinna visshet
om, huruvida i andra länder uti ifrågavarande afseenden möjligen vunna
resultat vore praktiskt användbara och utan vidare kunde direkt tilllämpas
under de lokala förhållanden, under hvilka han arbetar. Att
det här ofta kunnat gälla frågor af synnerligen stor räckvidd och vid
hvilka betydande ekonomiska intressen varit förknippade, torde för en
hvar ligga i öppen dag.
Nödvändigheten af att få denna för omförmälda hufvudgrenar af
landets viktigaste näring så kännbara brist alhjälpt hade inom jordbruksidkande
kretsar redan länge varit klart insedd, då landtbruksakademien
den 16 februari 1891 ingick till Eders Kung], Maj:t med
underdånig framställning i detta syfte. Till stöd för densamma anförde
akademien, hurusom å ena sidan försöksverksamheten på vissa landthushållningens
områden numera vore inom vårt land i någon mån
tillgodosedd dels genom den agrikulturkemiska och den växtfysiologiska
anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält samt de försök,
som utfördes vid landtbruksinstituten, dels genom de på enskild tillskyndelse
åstadkomna samt af föreningar och hushållningssällskap med
bidrag af statsmedel understödda inrättningar, som afsåge odling och
förädling af utsäde, mosskulturförsök m. in. dylikt. A andra sidan åter
hade ännu i det närmaste intet åtgjorts för att möjliggöra noggranna
vetenskapliga undersökningar inom det stora område, som omfattades
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 1 Sami. 1 Afd. 10 Haft. 8
Landtbruks
akademiens
framställning
1891.
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af boskapsskötseln (däri inbegripen svinskötseln) samt mjölkhushållningen.
Då dessa sistnämnda näringar under den senaste tiden inom
landet fått en allt mer framträdande vikt och betydelse, syntes det
landtbruksakademien, att ett sådant förhållande icke borde få fortfara,
detta så mycket mindre, som den äfven på här ifrågavarande område
lifliga konkurrensen gjorde det till eu bjudande nödvändighet att äfven
bereda de nämnda näringarna i så rikt mått som möjligt allt det stöd
och den ledning, som den vetenskapliga forskningen i så hög grad förmådde
lämna, då den rätt tillämpades på lösningen af de spörsmål,
som under den praktiska yrkesutöfningen framställde sig. Bland de
undersökningar, som härvid kunde ifrågakomma, intoges utan tvifvel
främsta rummet af dem, som hade till ändamål att fastställa fullt
rationella regler för utfodringen af husdjuren med afseende å de olika
produktionsändamål, för livilka de underhölles, så att genom densamma
de bästa möjliga resultat, såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden,
kunde vinnas. Den stora betydelsen för landtbruksnäringen af vetenskapliga
forskningar och försök å nu ifrågavarande område hade sedan
ganska lång tid tillbaka varit klart insedd i utlandet. Genom de
undersökningar, som där kommit till stånd, hade vunnits en mängd
ytterst viktiga upplysningar, livilka numera så att säga ingått i det
allmänna medvetandet och öfverallt lades till grund för utfodringslärans
föreskrifter. Ännu återstode dock mycket att på detta område utreda,
och oupphörligen uppstode nya frågor, livilka fordrade en snar lösning.
För en och annan kunde det visserligen tyckas, som om vi vid sådant
förhållande kunde inskränka oss till att afvakta resultaten af de arbeten,
som utfördes i andra länder, för att sedan utan vidare möda
eller kostnad begagna oss däraf. Ett sådant tillvägagående syntes
emellertid landtbruksakademien föga tilltalande för den nationella
känslan hos ett folk, som gjorde anspråk på en framstående plats bland
kulturfolken, och som särskildt på naturvetenskapernas område hade att
häfda en ärorik historia. Af ännu större betydelse vore, att man icke
blott icke hade någon garanti för, utan tvärtom knappast kunde förutsätta,
att de i utlandet anställda undersökningarna alltid skulle gå
just i den riktning, som vid en viss gifven tidpunkt vore för oss den
mest önskvärda, eller vara afsedd att gifva svar på just de frågor,
livilka till följd af våra egendomliga lokala förhållanden för tillfället vore
för oss de viktigaste.
För vinnandet af det mål, som här åsyftades, funnes hufvudsakligen
två vägar att välja, nämligen antingen att, på sätt i Tyskland
skett, anlita strängt vetenskapliga undersökningar, uteslutande verk
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
59
ställda vid särskilda fasta försöksanstalter och af naturliga skäl inskränkta
till ett mycket litet antal försöksdjur, eller ock att, såsom
i Danmark ägt rum, utsträcka själfva utfodringsförsöken till ett jämförelsevis
betydligt antal djur på flera rundt om i landet belägna gårdar,
b vilkas ägare funnits villiga att ställa eu större eller mindre del
af sina kreatursbesättningar till disposition för försöken, under det att
dessas planläggning, alla därvid förekommande analyser samt resultatens
bearbetning verkställts vid eu vetenskaplig centralanstalt, nämligen
det landtbruksekonomiska försökslaboratoriet i Köpenhamn. Båda systemen
ägde sina fördelar och olägenheter, men då det danska systemet
med nödvändighet förutsatte tillgång till ej blott eu med forskarkrafter
och materiell tillräckligt utrustad centralanstalt, utan äfven talrika för
ändamålet särskildt utbildade biträden för anordningen, den omedelbara
ledningen och öfvervakandet af själfva försöken vid de olika gårdarna,
måste kostnaderna för detta system blifva jämförelsevis mycket betydliga.
Af dessa skäl kunde enligt landtbruksakademiens mening icke
någon annan väg för uppnående inom rimlig tid af det åsyftade målet
ifrågasättas än den, som dittills följts i Tyskland, och hvilken där
lämnat betydelsefulla resultat, på kvilka utfodringsläran i dess nuvarande
skick hufvudsakligen vore byggd, eller med andra ord inrättandet af
en fast försöksanstalt för vetenskaplig experimentell forskning på det
område, som omfattade, bland annat, landets i ekonomiskt hänseende
viktigaste husdjurs näringsfysiologi. Härmed vore icke sagdt, att icke
en utsträckning af försöksverksamheten i den uti Danmark under senare
tid följda riktningen borde eftersträfvas, utan vore det tvärtom i högsta
måtto önskvärdt, om en sådan utsträckning kunde genomföras, så snart
genom den ifrågasatta anstalten en fast stödjepunkt vunnits och nödig
personal småningom hunnit utbildas. På sådant sätt skulle tillfälle
beredas att i stor omfattning pröfva de vid anstalten vunna resultatens
tillämplighet på rådande förhållanden, en kontroll, hvars värde särskildt
med hänsyn till försökens ändamål icke kunde för högt uppskattas.
Beträffande valet af plats för anstalten ansåge landtbruksakademien,
att man borde utgå från den förutsättningen, att anstalten, om ock
afsedd att tjäna praktiska syften, likväl oeftergifligen borde hafva en
fullt vetenskaplig karaktär. Häraf syntes följa, att anstalten om möjligt
borde förläggas i så omedelbar förbindelse som möjligt med ett
större vetenskapligt centrum och vid sådant förhållande kunde icke
någon lämpligare plats för anstalten föreslås än landtbruksakademiens
Experimentalfält, där dels redan en del för densamma nyttiga eller
nödiga förutsättningar, såsom ett ordnadt jordbruk, ladugård, ett full
-
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ständigt och under insiktsfull ledning ställdt kemiskt laboratorium, en
växtfysiologisk anstalt in. m. funnes, dels äfven belägenheten inom
hufvudstadens område beredde lätt tillgång till beröring med besläktade
institutioner, bland hvilka veterinärinstitutet särskildt kunde framhållas,
samt till samlingar, bibliotek och dylikt i en utsträckning, hvartill
något jämförligt icke annorstädes inom vårt land kunde uppvisas.
Äfven den omständigheten, att anstalten, om den blefve förlagd till
Experimentalfältet, naturligen skulle komma att stå under förvaltning
och kontroll af en offentlig korporation, som jämlikt sina af Eders
Kungl. Maj:t fastställda stadgar hade till ändamål att med stöd af vetenskap
och erfarenhet verka för svenska landtbrukets och därmed förenade
näringars utveckling och förkofran, samt blifva inordnad som en integrerande
lem i en redan befintlig organisation af flera för samma ändamål
arbetande institutioner, vore otvifvelaktigt ett skäl, som kraftigt
talade för denna plats såsom den lämpligaste. Hvad enligt det föregående
blifvit anfördt rörande den försöksverksamhet, som borde hafva
till sin särskilda uppgift att utreda och fastställa rationella regler för
utfodringen af landets husdjur, företrädesvis nötboskap och svin, kunde
i allt väsentligt tillämpas äfven på det forskningsarbete, som vore
afsedt att främja en sund utveckling af mejerihandteringen, ty det
syntes väl icke kunna råda något tvifvel därom, att de anordningar,
som befunnes af nöden för detta senare ändamål, bäst och billigast ställdes
i omedelbart samband med den djurfysiologiska anstalten såsom en
integrerande del däraf. Om några åtgärder funnes behöfva vidtagas
till fyllande af behofvet af en försöksanstalt med den bestämmelse,
som ofvan blifvit antydd, måste dessa åtgärder redan från början erhålla
den omfattning och fullständighet, att de afsedda arbetena kunde
bedrifvas med önsklig energi, ty erfarenheten hade nogsamt ådagalagt
olämpligheten att inrätta dylika anstalter med otillräcklig utrustning
och alltför knappa driftmedel. Beträffande anstaltens första organisation
syntes det landtbruksakademien att i spetsen för densamma borde
ställas en föreståndare med grundlig fysiologisk bildning samt med
speciell öfning i och vana vid experimentell forskning inom näringsfysiologien
äfvensom med insikt i den moderna bakteriologien och dess
metodik. Önskvärdt vore visserligen, att han därjämte vore i besittning
af agronomiska kunskaper och någon erfarenhet i landthushållningens
praxis, men då det under närvarande förhållanden kunde antagas
vara omöjligt att åtminstone inom landet finna någon lämplig
så kvalificerad person, syntes man så mycket hellre kunna eftergifva
krafvel på sistnämnda egenskap, som landtbruksakademien tänkte sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
61
institutionen ställd under närmare tillsyn af en utaf landtbruksakademien
eller dess förvaltningskommitté utsedd, af sakkunniga ledamöter och.
däribland erfarna landthushållare sammansatt delegation, som skulle få
till åliggande, bland annat, att vid början af hvarje år i samråd med
föreståndaren uppgöra planen för årets arbeten.
Till biträde åt föreståndaren borde anställas två assistenter med
fast aflöning, den ene för de djurfysiologiska undersökningarna (utfodringsförsöken)
och den andre för undersökningarna på mejeriväsendets
område, däri inbegripna de bakteriologiska undersökningarna. I
den mån försöken komme att utsträckas till flera gårdar i olika trakter
af landet, blefve det nödigt att äga tillgång till ett antal yngre,
vederbörligen utbildade personer att för detta ändamål under längre
eller kortare tid tjänstgöra vid anstalten såsom tillfälliga assistenter.
Till biträde i allmänhet och för utförandet af gröfre arbeten vid anstaltens
båda olika afdelningar erfordrades två laboratoriibetjänte eller
vaktmästare. Då genom den föreslagna anstaltens tillkomst arbetet
vid landtbruksakademiens kemiska laboratorium komme att högst betydligt
förökas, blefve det oundgängligen nödvändigt att vid detta
laboratorium anställa eu laborator. Med stöd af hvad sålunda anförts
hade landtbruksakademien funnit sig böra föreslå följande
Stat lör anstalten.
Aflöning:
1 föreståndare.................................... ........................kr. 4,000
1 assistent vid den fysiologiska afdelningen ,, 2,000
1 assistent vid den bakteriologiska och mejeri
afdelningen
................................................................. ,, 2,000
2 betjänte för biträde vid gröfre arbeten å 800 kr. 1,600
Till anstaltens drift .....................................................................
Med anledning af anstaltens upprättande skulle emellertid
ytterligare erfordras följande belopp:
å det agrikulturkemiska laboratoriets stat, 1 laborator.....
med ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års tjänstgöring;
samt
till underhåll och nödiga reparationer å Experimentalfältets
byggnader ...................................................................................
hvadan hela den årliga kostnaden för anstalten och däraf
mer eller mindre direkt föranledda utgifter skulle blifva
Efter fem år kunde
lönen höjas med
500 kronor och
efter tio år med
ytterligare
500 kronor.
kr. |
9,600 |
JJ |
10,000 |
>> |
8,000 |
2,000, |
|
kr. |
24,600 |
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Härvid framhöll emellertid landtbruksakademien särskild!, hurusom
det i ofvanstående stat för den nya anstaltens drift upptagna
belopp, 10,000 kronor, icke blefve tillräckligt, därest, såsom önskligt
vore, försöksverksamheten skulle, utöfver själfva arbetena vid anstalten,
i nämnvärd mån och såsom i Danmark utsträckas till försök på så
kallade rörliga försöksstationer, d. v. s. till ladugårdar och mejerier i
olika trakter af landet, isynnerhet om från samma post skulle utgå
aflöningar och arfvoden till de särskilda assistenter och andra biträden,
hvilka i sådan händelse erfordrades.
Hvad slutligen anginge det anslag för en gång, som vore erforderligt
för inrättande af anstalten, vore det icke möjligt för akademien
att uppgöra en definitiv och detaljerad plan, men under förutsättning
dels att den byggnad, som för närvarande inrymde det kemiska laboratoriet
jämte bostad för agrikulturkemisten och assistenten vid laboratoriet,
omändrades, så att byggnadens nedre, för närvarande till kemiskt
laboratorium upplåtna våning i stället intoges af de för den föreslagna
institutionen nödiga laboratorium och arbetslokaler, att agrikulturkemiska
laboratoriet uppflyttades till den öfre våningen samt att å
samma byggnads vind inreddes bostäder för laboratorn och assistenten,
dels ock att ny bostad uppfördes åt agrikulturkemisten, skulle enligt
framställningen bifogadt approximativt kostnadsförslag de erforderliga
nya byggnaderna samt nödiga förändringar i förut befintliga sådana
kräfva en summa af .................................................................... kr. 84,000,
hvartill dock skulle komma kostnaden för den första uppsättningen
af instrument och dylikt .................................. ,, 10,000
eller tillhopa kr. 94,000.
På grund häraf hemställde landtbruksakademien, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för att hos Riksdagen utverka
beviljande för nu ifrågavarande ändamål af dels ett årligt anslag af
24,600 kronor, dels ock ett anslag för en gång af 94,000 kronor att
användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ofvan framställda förslag
och enligt detaljerade ritningar och kostnadsförslag, hvilka, i
händelse af bifall härtill, borde uppgöras och Eders Kungl. Maj:ts
nådiga pröfning underställas.
mngssäiiska- ^en 22 augusti 1891 remitterades denna landtbruksakademiens
pens om- framställning till landtbruksstyrelsen, som den 10 oktober 1893 anbudi893ande
moc^ac^e hushållningssällskapens under november månad samma år i
Stockholm sammanträdande ombud att till styrelsen afgifva yttrande,
huruvida landtbrukets praktiska intressen kunde förväntas af en dylik
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
63
anstalt skörda så stor fördel, att af sådan anledning det begärda statsanslaget
borde beviljas. Uti skrifvelse den 28 november 1893 afgåfvo
ombuden det svar, att ombuden väl ansåge, att de fördelar, landtbrukets
praktiska intressen kunde förvänta af en anstalt af ifrågavarande
beskaffenhet, vore så stora, att af sådan anledning för dylik anstalt
statsanslag borde beviljas, men att likväl nya undersökningar borde
anställas för utrönande, livilka fördelar kunde vinnas genom försöksanstaltens
förläggande till annat lämpligt ställe än det af landtbruksakademien
föreslagna Experiment alfältet.
Med anledning häraf anmodade landtbruksstyrelsen genom skrifvelse
den 7 december 1893 styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut att
inkomma med utredning rörande lämpligheten och fördelarna af en
dylik anstalts förläggande till nämnda landtbruksinstitut. Till svar
härå anförde styrelsen för bemälda institut uti skrifvelse af den 3 juni
1896, att förläggandet till Alnarp af eu fast försöksstation för hufvudsakligen
rent vetenskaplig forskning i djurfysiologi efter tyskt mönster
icke syntes vara att förorda, då för en sådan station Alnarp icke skulle
erbjuda större, utan i vissa afseenden, hvilka i landtbruksakademiens förberörda
utredning framhållits, mindre fördelar än exempelvis Experimentalfältet
vid hufvudstaden, hvarjämte en dylik anstalt, utan något närmare
sammanhang med institutets öfriga verksamhet, snarare kunde blifva en
börda än en fördel för detsamma. Å andra sidan syntes ej heller en försöksverksamhet
efter alldeles samma plan som i Danmark kunna med fördel
anordnas vid Alnarp eller öfver hufvud någonstädes i landet, då densamma
föga lämpade sig för vårt lands läge och förhållanden samt
förutsatte en särskild för ändamålet inrättad centralanstalt och framför
allt dispositionen af en vida större anslagssumma, än som kunde vara
att påräkna inom vårt land. Detta uteslöte dock icke, att den hufvudriktning,
i hvilken de danska försöken gånge, vore den, som bäst syntes
kunna förenas med landtbruksinstitutets verksamhet och äfven draga
de största fördelarna af där befintligt försöksmaterial. Den form, under
hvilken en dylik försöksanstalt lämpligast skulle kunna vid institutet
anordnas, syntes vara, att densamma inrättades för lösande af företrädesvis
praktiska frågor med begagnande hufvudsakligen af vid institutet
och i dess omnejd tillgängligt material. De försök, som vid denna
anstalt skulle komma att utföras, borde för boskapsskötselns räkning
bestå uti kemiska, botaniska och bakteriologiska undersökningar om
olika fodermedel, utfodringsförsök med desamma, undersökningar af
mjölkens beskaffenhet hos olika raser och individer, af ofvannämnda
försök föranledda kalkyler för praktik m. m., och för mejerihandterin
-
Styrelsens
för Alnarps
landtbruksinstitut
yttrande
1896.
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Af lanclfcbruksstyrelsen
uppgjordt
förslag
till försöksanstalter
vid
Ultima och.
Alnarp samt
styrelsernas
för instituten
däröfver afgift]
a
yttranden.
gens räkning uti undersökningar af mjölk och mejeriprodukter å såväl
kemisk som bakteriologisk väg, pröfning af olika tillverkningsmetoder
för mejeriprodukter, försök med olika slag af redskap och material för
sådan tillverkning m. m. Omkostnaderna för eu sådan försöksanstalt
skulle enligt institutsstyrelsens beräkning utgöras af ett anslag för en
gång af 75,000 kronor för uppförande af eu institutionsbyggnad och
ett boningshus med bostad för föreståndaren jämte rum för två assistenter,
fodermästare och dräng, samt af ett årligt anslag af 20,000 kronor till
aflöningar och driftkostnader.
På grund af det sålunda anförda förklarade sig styrelsen villig
emottaga en anstalt sådan som den ifrågasatta, anvisa densamma lämplig
plats å Alnarps egendom samt tillhandahålla densamma försöksdjur
m. in., men betonade tillika, att styrelsen icke kunde åtaga sig att
till densamma för öfrigt i någon form lämna bidrag. För anstaltens förläggande
till Alnarp måste alltså enligt styrelsens åsikt bestämdt förutsättas,
att densamma ordnades med en fristående ekonomi, så att anstalten
själf kunde bestrida alla vid densamma häftande utgifter och
således äfven ersätta samtliga kostnader, som genom anstalten kunde
ådragas institutet.
Efter emottagandet af detta Alnarpsstyrelsens svar väcktes inom
landtbruksstyrelsen fråga om och utarbetades därstädes ett förslag till
anstaltens uppdelande på två fullt fristående afdelningar, af hvilka den
ena, eller försöksanstalten på utfodringslärans område, skulle förläggas
till landtbruksinstitutet vid Ultuna och den andra, eller försöksanstalten
på mejerihandteringens område, till mejeriinstitutet vid Alnarp.
Förslaget innehöll i öfrigt i hufvudsak följande.
Föreståndarbefattningen vid de olika anstalterna skulle förenas
med vederbörande lärarbefattning vid instituten, nämligen vid Ultuna
med lektorsbefattningen i liusdjurslära och vid Alnarp med lärarbefattningen
i mejerilära. Hvardera af dessa lärare skulle till biträde erhålla
en assistent, hvars arfvode borde utgå med 2,000 kronor för år räknadt
utan rätt till ålderstillägg, hvarjämte vid försöksanstalten vid Ultuna
skulle anställas en försökstjänare med årlig lön af 600 kronor. Någon
särskild godtgörelse för de ökade skyldigheter, som enligt förslaget
skulle åläggas ofvannämnda båda lärare, ansåg landtbruksstyrelsen icke
vara erforderlig. De löpande utgifterna till hvarje anstalt beräknade
styrelsen till 5,000 kronor, däraf 2,500 kronor till ersättningar till
instituten för foder (vid Ultuna) eller mjölk (vid Alnarp) jämte lämnadt
biträde vid instituten och olika försöksgårdar.
Andra nybyggnader för försöksanstalternas behof än vid Ultuna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
65
ett försöksstall och vid Alnarp ett nytt kemiskt laboratorium ansåg
landtbruksstyrelsen icke behöfva uppföras. Som emellertid det vid Alnarp
befintliga kemiska laboratoriet vore otidsenligt och för institutets behof
otillräckligt, hvarför detsamma, oafsedt huruvida den tilltänkta försöksanstalten
komme til stånd eller icke, inom en icke alltför aflägsen
framtid behöfde ersättas med ett nytt, syntes någon särskild kostnad
för uppförande af ett dylikt vid Alnarp icke behöfva drabba försöksanstalten.
I motsats härtill och då något försöksstall för landtbruksinstitutets
vid Ultuna räkning, för så vidt ej försöksanstalten därstädes
komme till stånd, ej erfordrades, måste för sådan händelse särskilda
medel för uppförande af ett dylikt beredas.
Öfver detta förslag afgåfvo styrelserna för de båda instituten
särskilda yttranden.
Styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna anförde i sitt yttrande
den 30 december 1897, att upprättandet vid landtbruksinstitutet af eu
anstalt, sådan som den ifrågasatta, syntes medföra högst betydliga fördelar,
i det att verksamheten vid denna anstalt komme att vara till gagn
såväl för den vid densamma anställde lärarens egen utbildning som för
undervisningen samt i likhet med redskapsprofningsanstalten sätta institutet
i en mer direkt växelverkan med den jordbrukande allmänheten,
hvilket utan all fråga blefve till fördel för såväl institutet som allmänheten.
Styrelsen ville därför på det lifligaste understödja upprättandet af och
verksamheten vid en dylik anstalt. Emellertid syntes assistenten vid anstalten
böra erhålla ålderstillägg samt till följd af bristande bostäder vid
institutet utöfver det föreslagna försöksstallet för anstaltens räkning uppföras
jämväl eu byggnad, inrymmande bostäder åt assistenten och försökstjänaren
äfvensom ett laboratorium, hvarjämte styrelsen fann de
föreslagna kostnaderna i allmänhet vara väl lågt beräknade.
I samma afseende anförde styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
uti skrifvelse den 8 januari 1898, att försöksanstaltens förläggande till
institutet vore af stort gagn såväl för det vetenskapliga arbetet därstädes
som för vederbörande lärares utbildning och elevernas undervisning, men
för att ett sådant resultat skulle vinnas och anstalten icke tvärtom inkräkta
på läroverkets resurser erfordrades ovillkorligen, att fullgod ersättning
lämnades för den lärarkraft, den komme att beröfva institutet, att
lokaler bereddes såväl för försöksanstaltens verksamhet som för de tjänstemän,
som därvid komme att anställas, samt att tillräckliga medel ansloges
till såväl tjänstemäns och lokalers underhåll som materiell för försöken
och ersättning för det arbete och de förluster, anstalten ovillkorligen
komme att åsamka institutet. Om föreståndarebefattningen vid försöksBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Landtbrafes
styrelsens
underdåniga
utlåtande
1898.
anstalten förenades med lärarbefattningen i mejerilära, vore det icke tänkbart,
att läraren i sistnämnda ämne skulle kunna fortfara med den omfattande
undervisning, som lian för närvarande utöfvade, utan syntes
denna ganska snart behöfva inskränkas, hvarigenom det blefve nödigt
att bereda ny lärarkraft icke blott för mejeriskolans elever utan ock för
den undervisning, mejeriläraren förut lämnat landtbruksinstitutets såväl
elever som lärlingar. Såsom ett oeftergifligt villkor för inrättande af en
dylik anstalt vid Alnarps landtbruksinstitut måste emellertid ett tidsenligt
kemiskt laboratorium uppföras. Hvad mejeriet vid Alnarp anginge,
syntes det visserligen i hufvudsakliga delar kunna motsvara äfven anstaltens
behof, men under sådan förutsättning blefve anordningar erforderliga,
som komme att medföra betydliga utgifter.
Till föreståndarens och assistentens hjälp borde ett räknebiträde
anställas, för hvilket ändamål 500 kronor syntes årligen böra i staten
för anstalten upptagas. Likaledes erfordrades för anstaltens räkningen
vaktmästare, hvilkens aflöning förutom bostad och vedbrand borde
beräknas till 800 kronor. Det till allmänna omkostnader och ersättning
åt institutet m. m. af landtbruksstyrelsen beräknade belopp syntes
institutsstyrelsen väl knappt, och borde till underhåll af för anstalten
nödiga inventarier liksom äfven till bränsle, belysning in. m. erforderligt
belopp i staten upptagas. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt,
ansåge institutsstyrelsen, att till försöksanstalten erfordrades årliga,
anslag af tillhopa 11,600 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 11 november 1898 underställde
landtbruksstyrelsen detta ärende Eders Kung! Maj:ts pröfning.
I denna sin skrifvelse förklarade sig landtbruksstyrelsen i fråga
om betydelsen för det praktiska landtbruket af en försöksverksamhet
på utfodringslärans och mejerihan dteringens områden icke tveka att
såsom sin bestämda åsikt uttala, att det vore till stor fördel för. den
praktiska landtbruksdriften, om en sådan försöksverksamhet kunde
komma till stånd, till stöd för hvilken åsikt landtbruksstyrelsen ansåge
sig endast behöfva åberopa hvad af landtbruksakademien i sådant afseende
blifvit anfördt.
Om någon tvekan således icke rådde i fråga om fördelarna af
åvägabringandet af den försöksverksamhet, hvarom nu vore fråga, syntes
däremot beträffande den lämpligaste organisationen af densamma olika
åsikter kunna göra sig gällande, i det att man kunde antingen — såsom
i Danmark — leda försöken från en centralstation men till större delen
utföra dem på privata landtegendomar i olika trakter af landet eller
— såsom i Tyskland — binda försöksverksamheten vid fasta försöksstationer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
67
Hvad nu fördelarne af dessa olika system anginge, så kunde därom
i allmänhet sägas, att systemet med rörliga försöksstationer hufvudsakligen
afsåge att lösa mer praktiska, för en gifven tidpunkt och gifna
speciella förhållanden uppställda spörsmål, samt att resultaten af försöken
icke kunde tillmätas samma allmänna eller rent vetenskapliga
värde, som de försök, hvilka verkställdes vid de fasta försöksstationerna,
då de senare gifvetvis kunde vara vida bättre utrustade med alla de
hjälpmedel, som erfordrades för vinnandet af fullt exakta resultat. Den
praktiska riktningen af försöken och det förtroende samt det intresse,
som de kunde påräkna från den praktiska landtmannens sida, gåfve
emellertid detta system ett stort värde genom den vakna uppmärksamhet
för alla för den praktiska landtbruksdriften viktiga frågor, som
därigenom framkallades ej blott hos utöfvarna af denna försöksverksamhet
utan äfven hos landtmännen själfva. På grund af de stora
kostnader, detta system medförde, och resultatens någon gång mindre
exakta beskaffenhet syntes systemet icke i oförändrad form böra komma
till användning inom vårt land.
Systemet åter med fasta försöksstationer hade inom Tyskland och
Österrike visat sig, särskildt i de fall, där försöksledaren ägt de för
eu sådan befattning erforderliga egenskaperna, leda till stora fördelar,
men löpte gifvetvis faran att leda till ensidighet gentemot det praktiska
landtbrukets kraf.
Med afseende å de olägenheter, som vidlådde båda systemen, vore
det önskligt, att ett tillvägagångssätt kunde finnas, hvilket förenade
båda systemens fördelar med undvikande af deras olägenheter, och
detta skulle blifva förhållandet, om de fasta stationerna förenades med
försöksgårdar och möjlighet bereddes försöksledaren och hans biträden att
kunna samarbeta med de praktiska landtmännen vid försökens utförande.
Den från Tyskland och Amerika vunna erfarenheten gåfve vid
handen, att försöksverksamheten icke lämpligen borde förenas med
kontrollverksamhet, hvarigenom uppmärksamheten för mycket droges
till sistnämnda verksamhet på bekostnad af anstaltens egentliga uppgift,
men att däremot det vore en stor fördel, att försöksverksamheten
förenades med lärarverksamhet.
Vidkommande det förslag till upprättande af en försöksanstalt
på utfodringslärans och mejerihandteringens områden, som blifvit af
landtbruksakademien upprättadt, så vore detta uppgjordt enligt systemet
med fasta försöksstationer, och på samma gång det sålunda ägde
detta systems förtjänster, saknade det, såsom naturligt vore, många af
de garantier, som erfordrades för att detta system icke skulle löpa
fara att förfela sitt ändamål. Det folie nämligen af sig själft att, om
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
anstalten förlädes till Experimentalfält, den hvarken kunde förenas
med någon försöksgård i egentlig mening eller någon lärarverksamhet
eller, då Experimentalfältet icke vore beläget inom en trakt, där mejerihandtering
i någon större omfattning bedrefves eller kreatursuppfödning
ägde rum, något lifligare samarbete med de praktiska landtmännen därstädes
kunde komma till stånd.
Om däremot anstaltens uppgift fördelades på två anstalter samt
dessa förlädes, försöksanstalten på utfodringslärans område till landtbruksinstitutet
vid Ultima och försöksanstalten på mejerihan dteringens
till mejeriinstitutet vid Alnarp, så skulle därigenom vinnas, att försöksverksamheten
blefve förenad med lärarverksamhet och bedrefves på
större landtegendomar, hvilka kunde i behöriga afseenden tjäna såsom
försöksgårdar, hvarjämte och då försöksanstalten på utfodringslärans
område komme att vara belägen i en trakt, där en icke obetydlig
kreatursskötsel ägde rum, samt försöksanstalten på mejerihandteringens
område inom den del af vårt land, där denna handtering i största omfattning
bedrefves, sambandet med den praktiska landtbruksdriften
icke behöfde saknas.
Beträffande de anmärkningar, som af styrelserna för instituten
blifvit framställda mot landtbruksstyrelsens förslag, ansåge sig landtbruksstyrelsen
ej med anledning af dem böra vidtaga andra ändringar i sitt
ursprungliga förslag, än att vid försöksanstalten på mejerihandteringens
område anställdes en försökstjänare med samma aflöning som styrelsen
föreslagit för försökstjänaren vid Ultima eller 600 kronor för år räknadt,
samt att med de båda assistentbefattningarna förenades rätten till tre
ålderstillägg.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt,
hade landtbruksstyrelsen uppgjort följande förslag till
Stat för försöksanstalten å utfodringslärans område vid Ultima och
för försöksanstalten å mejerihandteringens område vid Alnarp.
1 assistent....................................... kronor 2,000
med tre ålderstillägg
1 försökstjänare .................................. 000
resekostnad för föreståndaren och assistenten......... ., 1,000
kemikalier....................................... , 50 0
tryckningskostnader, skrifmaterialier, porto........... ,, 500
instrument m. in.................................... 500
ersättningar till instituten för foder eller mjölk jämte
lämnadt biträde vid institutet och olika försöksgårdar
...................................... ,, 2,500
tillhopa kronor 7,600.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
69
På grund af det ofvan sagda hemställde 1 andtbruksstyrelsen, att
Eders Kungl. Maj:t måtte uti proposition till Riksdagen föreslå, att
Riksdagen för upprättande af en försöksanstalt på utfodringslärans
område vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt en försöksanstalt på
mejerihandteringens område vid mejeriinstitutet vid Alnarp måtte
dels på ordinarie stat bevilja vid hvardera af dessa anstalter till aflöning
åt en assistent 2,000 kronor för år, till aflöning åt en försökstjänare
600 kronor för år samt för anstaltens underhåll och drift
5,000 kronor för år, eller tillhopa 15,200 kronor för år, häraf till
hvardera anstalten 7,600 kronor, äfvensom medgifva, att assistentens
aflöning efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjänstgöringunder
en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det, han
blifvit antagen, finge höjas med 500 kronor, efter ytterligare fem års
enahanda tjänstgöring ånyo med 500 kronor och efter ytterligare fem
års enahanda tjänstgöring slutligen med 500 kronor,
dels ock anvisa ej mindre för bestridande af den å försöksanstalten
vid Ultuna fallande kostnad för uppförande af ett försöksstall
med laboratoriebyggnad in. m., i enlighet med uppgjord ritning och
kostnadsförslag, 22,832 kronor 50 öre, än äfven för tillbyggnad samt
ändrad inredning af mejeriet vid Alnarp äfvensom anskaffande för
mejeriets behof af ny ångpanna och ångmaskin, allt enligt upprättad
ritning och kostnadsförslag, ett belopp af 13,450 kronor.
Vid underdånig föredragning den 24 mars 1899 af, detta ärende Kungl.Maj:ts
fann Eders Kungl. Maj:t de gjorda framställningarna icke för det då- beslut 1899‘
varande till vidare åtgärd föranleda.
Äfven inom Riksdagen har frågan om åstadkommandet af en mer Motioner i
omfattande försöksverksamhet på jordbrukets och dess binäringars olika Elksdasenverksamhetsområden
varit föremål för uppmärksamhet. Uti en vid
1899 års riksdag väckt motion hemställdes sålunda, att Riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
huruvida icke för jordbruksändamål borde lämnas anslag till:
1) inrättande af en undersöknings- och experimentalanstalt, äfven
omfattande en bakteriologisk försöksanstalt,
2) fältförsök och
3) uppvisningsfält i olika delar af vårt land,
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda.
I motiveringen till denna motion framhölls, hurusom de tryckta
förhållanden, under hvilka vår modernäring arbetade, manade till ökade
ansträngningar att af den moderna vetenskapen söka erhålla samma
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
bistånd och stöd, som andra näringsgrenar vetat att i så rikt mått
förskaffa sig. I flera länder hade man kommit att mer och mer beakta
dessa förhållanden, och de vetenskapliga undersökningarna hade där
genom rika statsunderstöd blifvit ställda i jordbrukets tjänst. Såsom
ett efterföljansvärdt exempel åberopade motionären det lilla Danmark,
hvars genom dess försökslaboratorium utförda försök på mejerihandteringens
och utfodringslärans områden förtjänade att särskildt uppmärksammas.
En annan af motionären såsom lämpligt föredöme för
oss åberopad undersöknings- och experimentalanstalt vore den i Halle,
som hade uppdelat det rikhaltiga material, hvarmed den sysselsatte
sig, på flera olika afdelningar, af hvilka hvar och en fått sig sin särskilda
uppgift förelagd.
Då — yttrade motionären — vi på grund af vårt lands nordliga
läge och de olikartade förhållanden, som äfven i andra hänseenden här
rådde, icke med tillräcklig säkerhet kunde bygga på resultaten af i
andra länder utförda undersökningar, kräfdes en särskildt för oss afpassad,
mångsidig, rikt utrustad och praktiskt anordnad försöksanstalt,
med hvilken det vore af särskild vikt att få förbunden en bakteriologisk
anstalt, där rön kunde anställas med och undersökningar utföras rörande
de olika för jordbruket och dess binäringar så betydelsefulla slagen af
olika bakterier. De vid försöksanstalten vunna resultaten syntes motionären
böra under noggrann kontroll pröfvas å egendomar i olika delar
af landet, it sammanhang hvarmed åtgärder borde vidtagas för att i
vidsträckta kretsar sprida kunskap om hvad som af dessa resultat särskildt
vore värdt att beaktas och i praktiken tillämpas. Ett medel för
uppnåendet af detta sistnämnda mål vore anordnandet af s. k. uppvisningsfält,
sådana som i flera länder blifvit anlagda, vid hvilka ambulatoriska
lärare infunne sig för att med den på fältet växande grödan
såsom åskådningsmaterial redogöra för de fördelar, som kunde vinnas
genom olika kulturmetoder, genom planmässig gödsling o. s. v.
Ifrågavarande motion blef af statsutskottet afstyrka hufvudsakligen
på den grund att utskottet, som ingalunda ville förneka, att upprättandet
af en försöksanstalt, sådan som den af motionären åsyftade, skulle
vara jordbruket till gagn, likväl ansåge den förebragta utredningen
icke vara så fullständig, att den borde föranleda något principuttalande
i motionens syfte från Riksdagens sida. Därjämte syntes det utskottet,
att, så länge frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement för, bland
annat, jordbruksärenden vore på Riksdagens pröfning beroende, genomförandet
af ett så vidt omfattande förslag som det i motionen framställda
borde anstå, till dess frågan om det nya departementet vunnit
sin lösning.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
71
Motionen blef jämväl af Riksdagens båda kamrar afslagen.
Redan vid 1900 års riksdag förnyades emellertid samma motion;
och uti sitt i anledning däraf afgifna utlåtande åberopade statsutskottet,
utöfver hvad af utskottet vid 1899 års riksdag anförts, ytterligare, att
utskottet vore öfvertygadt att Eders Kungl. Maj:t, därest ett särskildt
jordbruksdepartement konune till stånd, icke skulle underlåta att utan
därom af Riksdagen särskildt framställd begäran taga under öfvervägande,
huruvida någon ändrad organisation af de nu med statsmedel
understödda anstalter för jordbruksändamål kunde finnas erforderlig
eller dessa anstalters sammanförande till eu centralanstalt med utvidgad
plan för dess verksamhet kunde vara af omständigheterna påkalladt.
I enlighet med utskottets afstyrkande utlåtande blef motionen
ånyo af Andra Kammaren afslagen, medan densamma däremot af Första
Kammaren utan votering bifölls.
Den öfversikt, jag här lämnat, öfver de bemödanden som under
1890-talet gjorts för att lösa frågan om åstadkommandet af en ordnad
försöksverksamhet på husdjursskötselns och mejerihandteringens områden,
torde tydligt utvisa, att man på skilda håll klart insett, att det
här gäller en för det svenska jordbruket synnerligen viktig fråga. Så
är ock förhållandet. Under de två sista decennierna af det nyss tilländalupna
århundradet har den svenska ladugårdsskötsel!! och den därmed
så nära förbundna mejerihandteringen med raska steg utvecklat
sig. Dess produkter hafva så småningom lyckats att ute på världsmarknaden
tillkämpa sig en allt mer framskjuten plats; och då samtidigt
produktionen, ej minst genom att landets mindre jordbrukare
ryckts med i arbetet, starkt tillväxt, bär landet på denna väg tillförts
en inkomst, som man några tiotal år förut knappast kunnat drömma
om. Då den svenska jordbrukaren under dessa förhållanden sett, hvilken
verksam hjälp i arbetet på att ytterligare höja ladugårdens och
mejerihandteringens afkastningsförmåga hans yrkesbröder i andra länder
fått emottaga af en på vetenskaplig grund hvilande, praktiskt ledd
försöksverksamhet, har det för honom legat nära till hands att med en
viss otålighet fråga, hvarför icke äfven han kunde komma i åtnjutande
af samma fördel. Frågan har synts honom så mycket mer berättigad,
som en motsvarande försöksverksamhet på andra jordbrukets verksamhetsområden
af statsmakterna omhuldades och understöddes med i
många fall jämförelsevis rika anslag.
Då det nybildade jordbruksdepartementet år 1900 började sin
verksamhet, var det sålunda gifvet att jag, såsom departementets chef,
Tillkallande
af kommitterade
till
jordbruksdepartementet.
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Kommittera•rles
sammansättning.
Kommitterades
yttrande
och förslag.
måste betrakta det såsom en för mig viktig uppgift att söka få bär
ifrågavarande, hittills föga tillgodosedda gren af försöksverksamheten
på ett tillfredsställande sätt ordnad. Jag hade så mycket större anledning
därtill, som jag, såsom chef för landtbruksstyrelsen, haft rikt
tillfälle att bilda mig en klar uppfattning om, att det här gällde ett
verksamt främjande af för landets hela jordbruk viktiga intressen.
Och då till detta ytterligare kom, att det syntes mig kunna blifva till
synnerligt gagn, om man — utan att beröfva den på skilda håll redan
pågående försöksverksamheten dess själfständiga karaktär — samtidigt
kunde få till stånd en närmare samverkan mellan de för densamma
upprättade olika institutionerna, begärde och erhöll jag den 16 november
1900 Eders Kungl. Maj:ts nådiga bemyndigande att tillkalla högst
fyra sakkunniga personer att inom jordbruksdepartementet biträda vid
behandling af frågan, Indika åtgärder borde från statens sida vidtagas
för ett tillfredsställande ordnande af försöksverksamheten inom jordbruksområdet.
Sedan de på grund af detta bemyndigande tillkallade personer,
bruksägaren G. Benedicks, doktor N. Engström samt direktörerna,
It. T. Hennings och Ivar Insulander inför mig sammanträdt i jordbruksdepartementet,
därvid öfverläggningar ägde ruin angående lämpligaste
sättet att lösa förevarande fråga, samt jag därefter åt dem
uppdragit att utarbeta och till mig inkomma med förslag i ämnet,
aflämnade de i oktober 1901 det sålunda infordrade förslaget, för
hvars innehåll jag tillåter mig att här närmare redogöra.
Efter att hafva angifvit de anstalter för försöksverksamhet på landt,-liushållningens olika områden, det svenska jordbruket för närvarande har
tillgång till, och för Indika jag bär ofvan redogjort, öfvergå kommitterade
till en närmare granskning af landtbruksakademiens och landtbruksstyrelsens
af mig i det föregående omnämnda förslag till försöksverksamhetens
ytterligare utveckling genom upprättandet af en försöksanstalt
på utfodringslärans och. mejerihandteringens område. Af
dessa förslag afsåge landtbruksakademiens den nya anstaltens förläggande
till Experimentalfältet, medan landtbruksstyrelsen, för att nedbringa
de med anstaltens upprättande förbundna kostnaderna, föreslagit
dess uppdelande på två afdelningar, af hvilka den ena skulle förläggas
till Alnarps och den andra till Ultuna landtbruksinstitut. De af landtbruksstyrelsen
angifna, med denna uppdelning förbundna fördelar syntes
kommitterade mer än motvägas af de stora olägenheter, som alltid
måste följa med en sådan sammankoppling som den här ifrågasatta.
Den försöksverksamhet, man afsåge att här få till stånd, vore nämli
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
73
gen af så stor betydelse och borde redan från början få en sådan omfattning,
att den hvarken kunde eller finge betraktas såsom en bisysselsättning
åt en eller ett par lärare, hvilket ovillkorligen måste blifva
följden, om institutslärarnes redan med undervisning starkt medtagna
tid ytterligare skulle tagas i anspråk för eu mer eller mindre omfattande
försöksverksamhet af här ifrågavarande slag. Den eller de, som
ägnade sig åt densamma, måste göra det helt och odeladt, om några
beaktansvärda resultat skulle uppnås. Dessutom läge det äfven från
den synpunkten sedt alltid en viss fara i att åt samma person öfverlämna
två så maktpåliggande befattningar som den såsom lärare
och den såsom försöksledare, att han i de flesta fall med så stort intresse
kunde komma att ägna sig åt den ena af dem, att den andra i
viss mån därpå blefve lidande. Hvarje möjlighet för en dylik fara
måste i här föreliggande fall vara utesluten.
Den föreslagna delningen af här ifrågavarande försöksverksamhet
syntes kommitterade ofördelaktig äfven af den anledningen, att man
därigenom rubbade det nära samband, som alltid måste förefinnas mellan
de försök, hvarom här närmast vore fråga. Båda vore på det intimaste
förbundna med hvarandra, mejeriförsöken kunde i många fall kräfva
utfodringsförsök och tvärtom; och eu hvar borde inse, att det vid
flerfaldiga tillfällen kunde hända, att det ena så helt inginge i det
andra,'' att en tudelning på skilda platser skulle vålla svårigheter, såsom
t. ex. då man ville pröfva ett nytt fodermedels icke endast räntabilitet
utan äfven inflytande på de mejeriprodukter, som tillverkades af vid
utfodringen producerad mjölk. Då härtill komme dels, att de fördelar,
som landtbruksstyrelsen genom sitt förslag ville bereda instituten, bättre
kunde på andra vägar vinnas, dels ock att inga afsevärda besparingar
genom landtbruksstyrelsens förslag komme att uppstå, kunde kommitterade
icke annat än bestämdt afråda från att anordna en försöksverksamhet
på mejerihan dteringens och utfodringslärans område, på
sätt landtbruksstyrelsen föreslagit.
Kommitterade öfvergå därefter till en närmare pröfning af frågan,
hvilket system för en försöksverksamhet på jordbrukets skilda områden
vore den för vårt land lämpligaste. Vid efterseende, huruvida något
af de system, som i andra länder blifvit följda, hos oss skulle utan
vidare kunna tillämpas, hade kommitterade af lätt insedda skäl i första
rummet fäst sig vid de närmast oss liggande länderna Tyskland och
Danmark. Den i landtbruksakademiens ofvannämnda förslag uttalade
åsikten, att det för oss vore lämpligast och bäst att beträda den väg,
som i Tyskland lämnat så betydelsefulla resultat, kunde kommitterade icke
Bill. till Bilcsd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dela. För vårt lands jordbrukare syntes det dem i främsta rummet
gälla att få till stånd försök, hvilka ginge i praktisk riktning och mer
direkt lämnade landtmännen svar på de många frågor, hvilka under
deras dagliga arbete osökt framställde sig för dem. Vidare vore det
af vikt, att för de försök, som här komme att utföras, väcka ett mer allmänt
intresse och söka att i arbetet så mycket som möjligt få påräkna
bistånd och stöd hos landets för sitt yrke intresserade jordbrukare; för
uppnåendet af dessa mål ansåge kommitterade det vara nödvändigt att
snarare följa Danmarks än Tysklands exempel.
De lokala förhållandena i vårt land vore emellertid icke sådana,
att det danska systemet i alla dess detaljer hos oss kunde tillämpas.
Afstånden vore här så stora, att fullt samma lifliga samverkan, som i
Danmark ägde rum mellan försökslaboratoriet och det praktiska jordbrukets
idkare, först så småningom här kunde komma till stånd, och
så olika som klimat, jordmån med mera inom jämförelsevis begränsade
områden hos oss vore, kunde den erfarenhet, hvilken i en del af landet
vunnes, ej med samma tillförlitlighet som i Danmark tillämpas inom
andra, mer aflägsna orter.
På grund af dessa skäl funne kommitterade det nödvändigt att
söka åvägabringa ett eget, för oss lämpligt system för här ifrågavarande
försöksverksamhet, därvid nödig hänsyn borde tagas till våra lokala
förhållanden och till att våra redan befintliga institutioner och inrättningar
så mycket som möjligt komme till användning. Sålunda borde
vårt försöksväsende till väsentlig del gå ut på att lösa praktiska spörsmål
genom försök och utredningar, utförda under enhetlig vetenskaplig
ledning, samt att så bekantgöra de vunna resultaten, att jordbruket
af dem kunde draga största möjliga gagn.
Första ledet i vårt jordbruksförsöksväsende borde alltså utgöras
af en centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla samt sålunda utgöra
medelpunkten för hela jQrdbruksförsöksväsendet inom vårt land.
Anstalten borde vara anlagd på så bred bas, att densamma så småningom,
allt efter som sådant visade sig behöfligt, kunde i sig upptaga
försök inom alla de olika grenarna af vårt jordbruks verksamhetsområden,
och så utrustad, att den på ett fullt nöjaktigt sätt skulle
kunna verkställa vetenskapliga och tekniska utredningar, då sådana
påfordrades för lösning af de praktiska spörsmålen.
Vidare fordrade systemet såsom väsentlig del praktiska försök, hvilka
borde utföras hos jordbrukare på skilda ställen i landet, men planläggas,
ledas och öfvervakas af centralanstalten, dit vid försöken vunna
resultat borde samlas för att bearbetas och offentliggöras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
75
Slutligen borde i systemet ingå under samverkan med hushållningssällskapen
anordnade uppvisningsfält, vid hvilka genom upplysande
föredrag redogörelser borde lämnas för de säkra och betydelsefulla
resultat, som framgått ur försöken.
Beträffande centralanstaltens omfattning och verksamhetsområden
borde den visserligen, såsom redan af kommitterade antydts, planläggas
så, att den i sig skulle kunna upptaga och omfatta alla de olika grenarna
af i vårt land bedrifven jordbruksverksamhet. Därmed ville kommitterade
dock icke hafva sagt, att den nu med ens skulle eller borde
framträda fullfärdig, utan ansåge de det tvärtom vara af största vikt,
att den så småningom finge utveckla sig, och att man, först då nya behof
gjorde sig kännbart gällande, fortsatte att bygga vidare på den grund,
som nu lades. På detta sätt behöfde inga nämnvärda rubbningar företagas
i åtskilliga nu förefintliga institutioner, såsom svenska mosskulturföreningen,
Sveriges utsädesförening, redskapsprofningarna, svenska smörprofningarna
och växtbiologiska anstalten i Luleå. Med dessa borde
ingen annan förändring äga rum, än att de ställdes i ett visst samarbete
med den öfriga försöksverksamheten.
En centralanstalt af den omfattning, som för närvarande syntes
behöflig, borde lämpligast kunna åvägabringas dels genom sammanslutning
och utveckling af de institutioner, som redan funnes vid landtbruksakademiens
Experimentalfält, af anstalten för de lokala fältförsöken
och af statens, nu under landtbruksstyrelsen ställda entomologiska
anstalt, dels genom nyinrättande af institutioner för försök på boskapsskötselns,
mejerihan dteringens och bakteriologiens områden samt för
landtbrukstekniska undersökningar.
Såsom skäl för intagande i vårt försöksväsen af dylika försök och
upprättande af härför behöfliga institutioner, ansåge sig kommitterade
kunna inskränka sig till att påpeka, att de storartade och för jordbruket
inbringande framsteg, som boskapsskötseln och mejerihandteringen
under de två sista årtiondena gjort i Danmark, till väsentlig
grad måste tillskrifvas det stöd, dessa handteringar haft i detta lands
välordnade försökssystem. Den roll, bakteriologien spelade med hänsyn
till den rätta tydningen af olika, hittills föga utredda företeelser på
gödsellärans, växtkulturens, mejerihandteringens och andra jordbrukets
områden, vore så betydelsefull och beaktansvärd, att knappast några
försök kunde göras, som ej mer eller mindre berördes af bakteriologiska
förhållanden. Institutioner för bakteriologisk forskning vore därför
vid försök på jordbrukets olika områden numera fullt ut lika nödvändiga,
som ett kemiskt laboratorium eller andra undersökningsmedel.
tb Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Hvad hindtb ruks tekniska utredningar och undersökningar beträffade.
både dylika mångenstädes i utlandet visat sig medföra afsevärda ekonomiska
fordelar för jordbruket i olika riktningar. Bland härför afsela
anstalter ville kommitterade såsom exempel endast nämna den
i Halle befintliga som särskild! gjort till sin uppgift att arbeta sfi,
att saga till direkt ekonomisk vinst för jordbruket genom att, bland
annat, förmedelst lämpliga institutioner utföra undersökningar öfver
olika hvete- och rågsorters bästa användbarhet för bageri, potatissoiters
iör bränneri, kornsorters för bryggeri o. s. v.
Da kommitterade sålunda ville grunda den ifrågasatta centralanstaiten
väsentligen på vid Experimentalfältet eller i dess närhet nu
°!e /^bga institutioner, följde häraf, att de också ansåge Experimentaltaltet
vara lämpligaste platsen för en dylik centralanstalt. Men det
vore därvid icke allenast befintligheten af de redan nu dit och i dess
närhet förlagda institutionerna, utan också åtskilliga andra omständig
v-j
S°m ..gJ0rde att denna plats vore härtill särskildt lämplig och
erhjode så väsentliga fördelar af särskildt slag, att någon annan knappast
kunde ifragasättas. Landtbruksakademien hade redan i sin anförda
skrifvelse härför framlagt så talande skäl, Indika syntes kommitterade
i allo riktiga, att kommitterade knappast ansåge sig behöfva anföra ytterlgare
sådana, dill de af akademien anförda skäl ville kommitterade
oc. i etta sammanhang lägga ännu några flera, såsom att det kemiska
laboratoriet vid Experimentalfältet vore så utrustadt, att därstädes,
mojhgen med några mindre förändringar, alla för hela försöksverksamei\
e.1:0. 1eidlg’a analyser säkerligen kunde utföras; vidare funnes
ar a s Bliga institutioner, som kunde tjäna de rent vetenskapliga
un ersökningarna, där sådana visade sig behöfliga; platsen hade ett
''?a u rymme och eu sådan belägenhet, att nyanläggningar för olika
institutioner dar kunde göras utan svårighet och utan att några
olägenheter för omgifningarne beliöfde befaras, och slutligen erbjödes
ar lättare än annorstädes möjlighet för utvidgningar i olika riktningar,
nar sadana visade sig behöfliga.
. „ För att kunna fylla sin uppgift fordrade, såsom i det föregående
i vi nämndt, systemet också lämpliga försöksplatser och försöksgardar,
och därutinnan trodde kommitterade sig våga påstå, att vårt
land mtoge en gynnsammare ställning än till och med Danmark.
. va.,1I''eda11. Pa förhand gifna försöksgårdar ägde vi i våra bägge
landtbruksinstitut vid Ultuna och Alnarp, som ej endast hade ett för
andamalet synnerligen lämpligt läge, det ena i mellersta och det andra
1 sydligaste delen af vårt långsträckta land, utan äfven från den syn
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
77
punkten i första kand borde för ändamålet tagas i anspråk, att man
därigenom vunne alla de med anstaltens förläggande, vare sig i sin
helhet till ett af instituten eller tudelad till bägge, af landtbruksstyrelsen
framhållna fördelarna med hänsyn till undervisningen, utan
att på samma gång behöfva vidkännas de olägenheter, som skulle
kunna uppstå därigenom, att själfva ledningen af det hela anförtroddes
åt de uteslutande för undervisningen vid instituten anställda och däraf
också väsentligen upptagna lärarne. Äfven för dessa skulle det bli en
större fördel att på detta sätt komma i nära samarbete med personer,
som odeladt ägnade sig åt en försöksverksamhet, hvilken på det närmaste
berörde deras läroämnen, än om det åt dem själfva lämnades i uppdrag
att på den tid, de kunde ha öfrig från undervisningen, leda samma
försöksverksamhet.
Från de båda institutsgårdarna syntes steget icke vara långt till
de många välskötta egendomar, vid livilka våra landtbruksskolor vore
förlagda. Äfven vid dem funnes dugliga lärare, hvilkas biträde vid
utförandet af olika försök skulle kunna påräknas, hvarjemte afsevärda
fördelar äfven där skulle beredas undervisningen genom ett samarbete
med centralanstalten, på samma gång som detta samarbete i sin mån
skulle åt verksamheten vid densamma bereda en större allmängiltighet.
Och komme försöksverksamheten från början in på det rätta spåret,
så att man redan under verksamhetens första tid lyckades att ernå
afsevärda praktiska resultat, skulle det icke dröja länge, innan äfven
enskilda gårdar i olika delar af landet funne det med sin fördel
förenligt att öppna sina portar för försöken. Någon brist på försöksgårdar
skulle därför förvisso lika litet här som i Danmark komma att
förefinnas.
I åtskilliga länder, såsom i Danmark, Frankrike och Belgien, hade
uppvisningsfält visat sig vara ett synnerligen kraftigt medel för att
bland jordbrukarne sprida kunskap om och mana till begagnande af
de resultat, som vunnits vid i dessa länder bedrifven försöksverksamhet.
För att äfven åt våra jordbrukare bereda samma fördelar borde centralanstalten
sättas i tillfälle att å härför lämpliga platser i skilda delar
af landet i så stor utsträckning som möjligt anordna dylika fält. Vid
dem borde försök i egentlig mening alldeles icke förekomma, utan
borde de utläggas med fästadt afseende endast därpå att tjäna den
stora allmänheten såsom åskådningsmaterial och sålunda sätta densamma
i stånd att af den å fälten växande grödans beskaffenhet in. m. finna
klara och tydliga svar på sådana, deras verksamhet såsom jordbrukare
78 . Stafsutskottets Utlåtande N:o 10.
berörande frågor, livilka genom redan afskräde försök vunnit en fullt
tillförlitlig utredning.
Upprättandet af och verksamheten vid den nu afsedda centralanstalten
syntes kommitterade i hufvudsak böra åstadkommas genom
statsmedel, så rikligt tilltagna, att anstaltens verksamhet i olika
riktningar obehindradt kunde fortgå, äfven om medel från andra håll
icke skulle stå den till buds. Endast därigenom vunnes den inre
fasthet och det oberoende af tillfälliga opinioner, som vore en nödvändig
förutsättning för, att en omfattande och ordnad försöksverksamhet
skulle kunna bedrifvas. Därmed ville kommitterade dock ej förtaga
hushållningssällskap och andra korporationer möjlighet att genom
anstalten få undersökningar utförda för medel, som de för ändamålet
beviljade, men anstaltens upprätthållande borde icke baseras därpå.
Då enligt kommitterades mening centralanstalten borde förläggas
till landtbruksakademiens Experimentalfält, uppstode frågan, i hvilket
förhållande till akademien denna nya anstalt borde stå. Ett förslag
i dylik riktning hade redan akademien själf framlagt i sin förut berörda
skrifvelse till Eders Ivungl. Maj:t om upprättande af en försöksanstalt
på utfodringslärans och mejerihandteringens område. I densamma uttalade
akademien såsom sin åsikt, att den föreslagna institutionen borde
ställas under närmare tillsyn af en utaf landtbruksäkademien eller
dess förvaltningskommitté utsedd, af sakkunniga ledamöter och däribland
erfarne landthushållare sammansatt delegation, som finge till åliggande,
bland annat, att vid början af hvarje år i samråd med föreståndaren
uppgöra plan för årets arbeten. Detta landtbruksakademiens förslag
syntes kommitterade synnerligen förtjänt af beaktande och borde så
till vida tillämpas på den nya centralanstalten, att densamma ställdes
under en fristående styrelse, i hvilken landtbruksakademien utsåge ett
visst antal ledamöter.
Då emellertid kostnaden för den försöksverksamhet, som här ifrågavarande
styrelse komme att få sig uppdraget att leda, uteslutande
skulle bestridas af statsmedel, vore det både lämpligt och fullt befogadt,
att åt Eders Ivungl. Maj:t förbehölles vederbörligt inflytande på styrelsens
sammansättning.
Hvad centralanstaltens personal anginge, borde densamma, till
blott så ringa antal, som nödvändigt erfordrades, utgöras af fast anställda
personer, medan däremot tillfälliga biträden i så stor utsträckning
som möjligt borde anlitas.
På grund af den principiella utredning, kommitterade sålunda
lämnat, framlade de följande förslag till inrättande af eu centralanstalt
för jordbruksförsöksväsendet inom vårt land:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
79
»Anstaltens uppgift bör vara att genom vetenskapliga undersökningar
och genom i olika delar af landet anordnade systematiska
försök och uppvisningar åstadkomma utredning af för landthushållningen
viktiga praktiska frågor.
Anstalten omfattar tills vidare följande hufvudafdelningar, nämligen
för försöksverksamhet på
I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,
II) boskapsskötselns, mejeriliandteringens och bakteriologiens områden,
III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnes områden, samt
IV) skadeinsekternas område.»
Den första hufvudafdelningen i centralanstalten syntes kommitterade
böra sammansättas af Experimentalfältets agrikulturkemiska anstalt och
landtbruksafdelning samt af anstalten för de lokala fältförsöken. Därjämte
borde på denna afdelning utföras alla för hela försöksverksamheten
behöfliga analyser. Afdelningen skulle därför omfatta följande
underafdelningar nämligen:
a) den agrikulturkemiska,
b) den analytiska,
c) för försök på det rena jordbrukets område,
d) för lokala fältförsök och uppvisningsfält.
För denna hufvudafdelning erfordrades tills vidare följande fasta
personal: en föreståndare, två öfverassistenter samt en fast laboratorieassistent.
Därjämte kräfde afdelningen tillfälliga assistenter och biträden
i mån af behof.
Den andra hufvudafdelningen för försök på boskapsskötselns,
mejeriliandteringens och bakteriologiens områden måste helt och
hållet nyinrättas med för verksamheten vid densamma erforderliga
lokaler m. in.
Afdelningen skulle omfatta två underafdelningar:
a) för försök på boskapsskötselns och mejeriliandteringens områden,
och
b) den bakteriologiska.
Såsom skäl för att en särskild hufvudafdelning för försök på
bakteriologiens område icke blifvit föreslagen hafva kommitterade anfört,
att de, då bakteriologiska undersökningar borde stå i närmaste samband
med andra försök, särskildt inom de bägge första hufvudafdelningarna,
ansett lämpligast att inordna en bakteriologisk afdelning
under en af dessa och därvid valt andra hufvudafdelningen, enär en
gemensam kemisk-analvtisk afdelning redan blifvit inordnad under den
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
första. Alsikten vore emellertid, att bakteriologiska undersökningar
också för öfriga liufvudafdelningar där skulle utföras, dock med undantag
för dem, vid hvilka, såsom exempelvis fallet blefve med den tredje,
bakteriologiska undersökningar kunde blifva en af hufvuduppgifterna.
Af fast personal kräfde denna afdelning en föreståndare samt två
öfverassistenter, af hvilka den ene skulle tjänstgöra såsom bakteriolog
och den andre, då försök samtidigt påginge å första underafdelningens
bägge områden, kunde öfvertaga ledningen af ettdera af dessa försök.
Därjämte fordrades tillfälliga assistenter och biträden, bland hvilka
särskildt måste framhållas ett biträde för bokföring och beräkning af
det högst vidlyftiga siffermaterial, som särskildt på denna afdelning
komrne att hopa sig, hvilken plats inom ej alltför aflägsen framtid
finge afses att fast besättas.
Den tredje hufvudafdelningen borde bildas af nuvarande växtfysiologiska
anstalten. Af fast anställd personal kräfde denna afdelning
en föreståndare och en assistent samt därjämte tillfälliga biträden i
män af behof. Nödvändigheten af att anställa en fast assistent hade
vid flera föregående tillfällen blifvit framhållen; i saknad af en dylik
medhjälpare vore det för anstaltens föreståndare omöjligt att, såsom
han borde, kunna förskaffa sig närmare kännedom om de växtsjukdomar,
som vid olika tillfällen uppträdde i olika delar af landet, i det
att nämligen de å anstalten pågående arbetena, särskildt under sommarmånaderna,
dagligen måste tillses och öfvervakas och sålunda med
nödvändighet kräfde hans ständiga närvaro å platsen. I de fall, där
föreståndaren nu nödgats företaga en längre eller kortare resa, hade
det flera gånger händt, att ganska viktiga arbeten måst afbrytas eller
helt och hållet uppskjutas, detta endast på grund af, att ingen assistent
funnits att tillgå, som under föreståndarens frånvaro kunnat intaga
dennes plats.
Den fjärde hufvudafdelningen borde bildas af statens entomologiska
anstalt, som sålunda skulle flyttas öfver från landtbruksstyrelsen, under
hvilken den nu sorterade, till samma högsta ledning, som den, under
hvilken den öfriga med statsmedel upprätthållna försöksverksamheten
komme att lyda. Den vid densamma fast anställda personalen, som för
närvarande utgjordes af eu föreståndare och en assistent, borde bibehållas
oförändrad.
Hvar och eu af hufvudafdelningarne kräfde ovillkorligen äfven ett
fast anställdt arbetsbiträde eller vaktmästare.
En ytterligare femte hufvudafdelning för landtbrukstekniska utredningar
och undersökningar af i det föregående antydt slag ansåge kommitté
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
81
rade både önskvärd och af behofvet påkallad. Vid densamma skulle
undersökningar komma att i främsta rummet utföras såväl rörande
beskaffenheten af de olika råvaror, hvilka af landtmännen producerades
för olika jordbrukets binäringar eller annan praktisk verksamhet,
såsom bränneri, bryggeri, bageri in. in., liksom ock rörande dessa råvarors
större eller mindre användbarhet för ifrågavarande ändamål, någotj
hvarom det alltid vore af stor ekonomisk betydelse för hvarje producent
att erhålla så noggranna upplysningar som möjligt. Då det emellertid
vore nödvändigt att, innan förslag framställdes om upprättande af eu
dylik afdelning, genom sakkunnig person få närmare utredt, huru densamma
lämpligast borde anordnas, huru stor personal, som för dess
ledande erfordrades o. s. v., hade
afdelning i sitt föreliggande förslag utan endast velat framhålla önskvärdheten
af att den med det snaraste komme till stånd.
Af synnerlig vikt vore, att de löneförmåner, som fastställdes för
de vid de olika hufvudafdelningarna bestämda fasta platserna, blefve
så högt tilltagna, att man kunde påräkna icke endast att få platserna
besatta med verkligt framstående och dugande män, utan äfven att
dessa platser skulle utgöra ett eftersträfvansvärdt mål, för hvars uppnående
det väl kunde löna sig att offra ett träget arbete och söka
inhämta omfattande kunskaper. Därtill komme, att det af lått insedda
skäl måste vara i hög grad önskvärdt, att personalombyte vid dessa
platser så sällan som möjligt ägde ruin, något som i lika hög grad
gällde föreståndarplatserna som de närmast under dem sorterande öfverassistentplatserna.
På grund däraf hvarken kunde eller borde lönen för
föreståndarne sättas lägre än till 5,000 kronor, däraf 3,000 kronor i
lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg
efter 5 och 10 år, livartdera å 500 kronor, samt fri bostad eller —
om sådan ej kunde beredas — skälig hyresersättning. De stora fordringar,
som ovillkorligen måste ställas på öfverassistenternas duglighet, gjorde
att lönen för hvar och en af dem icke kunde sättas lägre än till 4,000
kronor, däraf 2,500 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
med 2 ålderstillägg efter 5 och 10 år, livartdera å 500 kronor, samt
äfven här fri bostad eller motsvarande hyresersättning. En mindre lön
kunde bestämmas för de fast anställda assistenterna, nämligen 2,000
kronor, däraf 1,500 kronors lön och 500 kronors tjänstgöringspenningar,
jämte fri bostad för ogift person.
Af den för centralanstalten erforderliga personalen borde föreståndarne
tillsättas af Eders Ivungl. Maj it på förslag af styrelsen. (Kriga
biträden borde kunna på förslag af vederbörande afdelningsföreståndare
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
antagas af styrelsen, som ock borde äga bestämma arfvoden för den
icke fast anställda personalen. Alla fasta platser, som skulle besättas,
borde anslås lediga. Rörande föreståndarplatserna borde det dock vara
styrelsen medgifvet att dessförinnan hos Eders Kungi. Maj:t hemställa
om bemyndigande att till den lediga platsen kalla därtill särskild!
lämplig, framstående person.
Åt hvar och en af de i centralanstalten ingående afdelningarna
borde medgifvas eu så fristående och sjelfständig verksamhet som möjligt.
Gifvet vore emellertid, att många beröringspunkter komme att finnas
dem emellan, hvartill ytterligare komme, att allt, som här kunde bidraga
till åstadkommande af en liflig samverkan, i afsevärd grad måste befordra
och underlätta uppnåendet af de för landtbruket i stort sedt gagneligt
resultat, som man med denna försöksverksamhet afsåge att vinna. På
grund häraf syntes det kommitterade lämpligt, att föreståndarne jämte
öfverassistenterna gemensamt bildade eu nämnd, till hvilken styrelsen
kunde hänskjuta inom densamma väckta eller till densamma öfvei’-lämnade förslag och frågor, som kräfde eu närmare, på sakkunskap
grundad utredning. Därjämte borde det åligga nämnden att för kommande
års verksamhet uppgöra plan, hvilken borde underställas styrelsens
pröfning, samt att dessutom, då förhållandena sådant påkallade, sammanträda
till gemensamma öfverläggningar och beslut. Då det af lätt
insedda skäl vore önskvärd!, att tillfälle bereddes akademiens sekreterare
att på det närmaste följa den vid centralanstaltens olika afdelningar bedrifna
försöksverksamheten, syntes det kommitterade att detta lämpligast
kunde ske genom att han i denna nämnd erhölle säte och stämma, något
som med så mycket större skäl borde medgifvas honom, som han å det åt
akademien upplåtna Experimentalfältet, där den här ifrågavarande försöksverksamheten
skulle komma att få sin hufvudstation, representerade
akademien, lägenhetens innehafvare. Dessutom vore det äfven från
den. synpunkten af vikt, att akademiens sekreterare stode i närmaste
förbindelse med ledarne af försöksverksamheten, som dess resultat ju
alltid borde genom akademien publiceras i dess tidskrift.
Eu af nämndens ledamöter borde af styrelsen förordnas att för
viss tid, exempelvis två år, vara nämndens ordförande och att i denna
sin egenskap handhafva närmaste ledningen af alla centralanstaltens
angelägenheter i enlighet med af styrelsen härför utfärdad instruktion.
Denne nämndens ordförande skulle vid styrelsens sammanträden närvara
med rätt att i öfverläggningarna men ej i besluten deltaga. Yid behandlingen
inför styrelsen af försöksplanen för kommande år borde
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 83
äfven öfriga ledamöter af nämnden under samma betingelser vara närvarande.
Centralanstaltens ledning'' syntes kommitterade böra anförtros åt
en särskild för ändamålet tillsatt styrelse af fem ledamöter, utsedda dels
af Eders Kung! Maj:t ocli dels af landtbruksakademien, för hvilken
styrelse instruktion borde utfärdas af Eders Kung! Maj:t och som borde
hafva till uppgift bland annat:
att öfvervaka och genom de särskilda föreståndarne leda den försöksverksamhet,
som utfördes vid de olika afdelningarna,
att uppgöra och fastställa instruktion för anstaltens föreståndare,
tjänstemän och betjänte,
att årligen genom landtbruksakademiens förvaltningskommitté
till Eders Kungl. Maj:t för fastställelse ingifva arbetsplan och stat för
följande år samt berättelse öfver de olika afdelningarnas verksamhet
under det förflutna året, samt
att verka för åstadkommande af samarbete med den öfriga i
landet anordnade försöksverksamheten inom jordbruket och dess binäringar,
för hvithet ändamål styrelsens ordförande borde äga rätt att
till öfverläggningar kalla ledarne af försöksverksamheten vid med statsmedel
understödd förening eller anstalt.
De åtgärder, som kommitterade ansåge behöfliga för att på ett
tillfredsställande sätt ordna vårt- jordbruksförsöksväsende, skulle sålunda
utgöras af en utsträcktare användning af hittills befintliga anstalter
jämte upprättande af nya institutioner på områden, som för vårt jordbruk
vore af största betydelse, samt slutligen inordnandet af hela försöksväsendet
under enhetlig ledning, hvarigenom detsamma komme i
närmaste samverkan och beröring med det praktiska jordbruket.
Sedan detta betänkande blifvit till mig öfverlämnadt, hafva två
af ofvannämnda kommitterade, doktor Engström och direktör Hennings,
på särskildt uppdrag af mig och efter samråd med föreståndarne för
de institutioner, som vore afsedda att uppgå den ifrågasatta försöksanstalten,
uppgjort mer detaljerad! kostnadsförslag för genomförande af
det i nämnda betänkande framlagda förslaget till försöksverksamhetens
ordnande. Enligt det af nämnde delegerade framlagda förslaget skulle
för den afsedda centralanstaltens olika hufvudafdelningar följande å
Experimentalfältet förefintliga byggnader komma att tagas i bruk dels
i oförändradt skick och dels med smärre förändringar, nämligen:
A) för hufvudafdelningen I (nuvarande agrikulturkemiska anstalten): -
Särskilde delegerade
utsedda
att
uppgöra
kostnadsförslag.
Redogörelse
för
deras förslag.
84
Stat nit skottets Utlåtande N:o 10.
1) nuvarande laboratoriebyggnaden med i densamma redan befintliga
bostadslägenheter för afdelningens föreståndare och assistent,
hvilken byggnad skulle underkastas vissa till en kostnad af 3,000
kronor beräknade förändringar, som skulle medföra att större utrymme
bereddes laboratorieverksamheten samt såväl erforderligt förrådsrum
som rum för destination och öfriga grofarbeten erhölles;
2) nuvarande inspektorsbyggnaden, som för en kostnad af omkring
2,000 kronor skulle omändras så, att utrymme vunnes för en
del af de erforderliga biträdena inom underafdelningarna för försök
på det rena jordbrukets område och för lokala fältförsök och uppvisningsfält,
samt
3) log- och ladugårdsbyggnaden jämte det till vedbodar nu begagnade
så kallade gamla gasverket, livilka byggnader skulle i oförändradt
skick bibehållas;
B) för hufvudafdelningen III (nuvarande växtfysiologiska anstalten):
1) nuvarande hufvudbyggnaden, som, då den hade nödigt utrymme
för arbetslokaler och bostad för föreståndare, skulle, liksom
2) den så kallade proflogen, bibehållas oförändrad.
Den växtfysiologiska anstalten disponerar för närvarande, förutom
ofvannämnda byggnader, ett växthus jämte en därtill hörande, till
arbetslokaler för gröfre arbeten nu hufvudsakligen använd stenbyggnad.
Förenämnde delegerade hafva ansett växthuset vara för sitt ändamål
otjänligt samt att stenbyggnaden borde förändras till bostadslägenheter
för arbetsfolket å landtbruksafdelningen. En befintlig från början till
tvätthus med torkvind afsedd, men för närvarande till öfvervägande
del till arbetarbostäder använd byggnad behöfde enligt de delegerades
åsikt helt och hållet disponeras för sitt ursprungliga ändamål. Kostnaderna
för de sålunda erforderliga förändringarna i nämnda två byggnader
hafva beräknats till omkring 2,000 kronor.
C) För hufvudafdelningen IV (nuvarande entomologiska anstalten)
finnas att tillgå:
1) nuvarande hufvudbyggnaden, som inrymmer arbetslokaler samt
tre boningsrum och ett kök, ursprungligen afsedda till bostäder åt
assistent och arbetsbiträde, samt
2) den af nuvarande föreståndaren, professorn Sven Lampa, uppförda
mindre byggnaden, hvilken de delegerade föreslagit måtte enligt
af professorn Lampa redan vid byggnadens uppförande till landtbruksstyrelsen
gjordt erbjudande af staten inlösas att fortfarande användas
till materialbod och bostad till arbetsbiträde. Ifrågavarande byggnad,
hvilken, såsom jag i det föregående redan omnämnt, för en kostnad af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
85
2,300 kronor blifvit af professorn Lampa uppförd, liar denne uti skrifvelse
till landtbruksstyrelsen den 1 juli 1898 förklarat sig villig att öfverlämna
till statens entomologiska anstalt för att därmed helt och hållet införlifvas
efter gångna tio år, räknadt från den 1 april 1898, dock med
villkor att, ifall bemälde Lampa genom döden, sjukdom eller annan
orsak afginge från föreståndarbefattningen före den 1 april 1908, en
summa motsvarande 230 kronor för hvart och ett af de år, som återstode
af de nämnda tio åren, utbetalades till Lampa eller, ifall han
vore med döden afgången, till hans familj. Inlösen af denna byggnad
beräknades af delegerade i september 1902 till 1,000 kronor.
Af nybyggnader skulle anstalten enligt det föreliggande kostnadsförslaget
kräfva:
för liufvudafdelningen I:
1) en byggnad, inrymmande arbetslokaler för en del af de erforliga
biträdena vid underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets
område samt för lokala fältförsök och uppvisningsfält, jämte bostad
för två arbetsbiträden eller vaktmästare, för hvilken byggnad kostnaden
beräknats till 14,500 kronor, samt
2) ett bostadshus för två öfverassistenter, beräknadt till en kostnad
af 35,000 kronor;
för hufvud af delningen II (den nya afdelningen för försök på boskapsskötselns,
mejerihandteringens och bakteriologiens områden):
1) hufvudbyggnad, inrymmande arbetslokaler samt bakteriologiskt
laboratorium jämte bostad för föreståndaren, beräknad att kosta 60,000
kronor, samt
2) bostadshus för två öfverassistenter, beräknadt till en kostnad
af 35,000 kronor;
för liufvudafdelningen III: ett nytt växthus med arbetslokaler,
magasin, bostad för assistent och vaktmästare m. m. till beräknad
kostnad af 26,000 kronor; samt
för liufvudafdelningen IV: bostad för föreståndaren till beräknad
kostnad af 15,000 kronor.
Enligt de sålunda gjorda beräkningarna skulle de föreslagna förändringarna
i de gamla byggnaderna betinga en kostnad af sammanlagdt
8,000 kronor, däri inberäknadt inlösen af den utaf professorn
Lampa uppförda byggnaden, samt kostnaderna för samtliga nybyggnader
uppgå till 185,500 kronor.
I sammanhang härmed hafva delegerade framhållit, hurusom vattentillgången
å Experimentalfältet vore ganska knapp, att på grund
häraf, särskild! för laboratoriets behof, till och med regnvatten måste
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
insamlas, samt att det därför, om nya institutioner, bostäder m. in.
dit förlädes, blefve en oafvislig nödvändighet att rikligare vattentillförsel
ombesörjdes, detta icke minst med hänsyn till möjligen uppstående
eldfara. Då delegerade med anledning häraf vändt sig till
Stockholms stads vattenledningskontor med begäran om utredning af
kostnaderna för framdragande af stadens vattenledning till platsen,
hade det meddelats dem af Stockholms stads drätselnämnds andra afdelning,
att afdelningen vore villig utsträcka stadens vattenledning till
den punkt, där afvägen till Experimentalfältet utginge, under villkor
att staden under 10 år garanterades eu årlig afgift af minst 10 procent
af den till 19,000 kronor beräknade anläggningskostnaden. Efter ett
pris af 20 öre för kubikmeter vatten skulle denna afgift berättiga till
en årlig förbrukning af 9,500 kubikmeter. Äfven om anstalten till en
början icke skulle behöfva hela denna vattenmängd, syntes det likväl
delegerade antagligt, att den skulle finna användning å platsen, i
det att landtbruksakademiens trädgårdsafdelning säkerligen skulle finna
det med sin fördel förenligt, att i stället för att, såsom nu vore fallet,
nödgas köra vatten långa vägar, taga sitt behof från å platsen befintlig
vattenledning.
Kostnaden för inledning och distribution af vattnet till olika
platser inom anstalten samt till den i sammanhang med vattenledningens
inledande nödvändiga anläggningen af ett ordnadt kloaksystem
skulle, enligt af ingenjören S. AVideberg, på delegerades uppdrag
utarbetadt kostnadsförslag, komma att uppgå till 15,000 kronor. I
förslaget afsågs emellertid att framdraga ledningarna äfven till trädgårdsafdelningen,
men då däremot ledningar till några af de afsedda
nybyggnaderna icke upptagits, ansåge delegerade den på anstalten
belöpande kostnaden kunna beräknas till nämnda belopp.
Förutom ofvannämnda kostnader för byggnader in. in. hafva
delegerade i sitt kostnadsförslag beräknat, att för den ifrågasatta anstaltens
upprättande och försöksverksamhetens bedrifvande vid densamma
skulle erfordras:
1) anslag för en gång till utrustning och inredning af de olika
institutionerna,
2) årsanslag till löner åt den fast anställda personalen,
3) årsanslag för försökens bedrifvande å de olika afdelningarna,
4) årsanslag för tryck och expenser, samt
5) årsanslag för byggnaders, tomters och vägars underhåll och
vidmakthållande.
Med stöd af från föreståndarne för de nuvarande institutionerna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
97
vid landtbruksakademiens experimentalfält samt i öfrigt inhämtade uppgifter
hafva delegerade beräknat för de under 1) här ofvan upptagna
ändamål sammanlagdt 15,500 kronor, däraf 2,000 kronor afsåge anskaffandet
af diverse för den ökade verksamheten vid det kemiska laboratoriet
erforderliga apparater och utensilier. Återstående beloppet, 13,500 kronor,
skulle komma att användas till inredning och möblering af det bakteriologiska
laboratoriet jämte öfriga arbetslokaler inom den nyupprättade afdelningen
för boskapsskötsel, mejerihandtering och bakteriologi samt till
anskaffande af instrument, utensilier m. in. för sistnämnda laboratorium.
Lönerna till tjänstemän och betjänte — i delegerades kostnadsförslag
beräknade till sammanlagdt 45,800 kronor — hafva blifvit
uppförda i enlighet med hvad kommitterade i sitt ofvan refererade
betänkande föreslagit.
Hvad angår årsanslagen för försöksverksamhetens bedrifvande å
de olika afdelningarna — i föreliggande kostnadsförslag upptagna till
ett sammanlagdt belopp af 43,800 kronor — hafva delegerade vid
beräkningen af dem, såvidt angår hufvudafdelningarna I, III och IV, i
hufvudsak följt af vederbörande föreståndare för motsvarande redan
befintliga institutioner lämnade uppgifter. Sålunda hafva, beträffande
de agrikulturkemiska och analytiska underafdelningarna af hufvudafdelningen
I, de till den nuvarande agrikulturkemiska anstalten utgående
anslagen, uppgående, oberäknadt 300 kronor för handräckning,
till sammanlagdt 3,250 kronor, på grund af en blifvande större åtgång
af glas, kemikalier och öfriga förbrukningsartiklar, blifvit höjda
med 750 kronor eller till 4,000 kronor, hvarjämte till tillfälliga assistenter
och biträden å nämnda underafdelningar — i medeltal 4 tillfälliga
assistenter med en medelarbetstid för hvar och en af dem af 6
månader om året — beräknats ett ytterligare anslag af 4,800 kronor.
Nuvarande årsanslag till landtbruksakademiens landtbruksafdelning,
sammanlagdt 2,000 kronor, hafva delegerade ansett böra utgå till
första hufvudafdelningens underafdelning för försök på det rena jordbrukets
område och höjas till 5,000 kronor. Beträffande återstående underafdelningen
inom nämnda hufvudafdelning, eller den för lokala fältförsök
och uppvisningsfält, har för densamma, under förutsättning att hushållningssällskapen
för dessa försök lämnade samma bidrag som hittills,
af delegerade ansetts behöfvas det till centralanstalten för hushållningssällskapens
lokala fältförsök nu utgående statsanslag å 5,000 kronor.
Landtbruksakademiens växtfysiologi^ anstalt, som skulle komma
att utgöra den nya centralanstaltens tredje hufvudafdelning för försök
på växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, uppbär för när
-
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
varande af statsmedel sammanlagdt 2,750 kronor. Detta anslag kafva
delegerade ansett böra höjas till 3,000 kronor, hvarjämte såsom nya
anslag enligt deras förslag borde tillkomma dels 1,000 kronor till
försök utom anstalten samt af dem föranledda resor, dels ock 2,000
kronor till tillfälliga biträden.
Årskostnaderna för försöksverksamheten å skadeinsekternas område
— centralanstaltens fjärde hufvudafdelning — hafva, oberäknadt löner,
upptagits till 1,500 kronor, sålunda till endast 200 kronor mer än det
för närvarande till den entomologiska anstalten för enahanda ändamål
utgående anslagsbelopp.
I fråga slutligen om de årliga kostnaderna för verksamhetens
bedrifvande inom den andra hufvudafdelningen för försök å boskapsskötselns,
mejerihandteringens och bakteriologiens områden, hvilken
icke, såsom de förutnämnda, motsvaras af någon nu befintlig institution,
hafva delegerade beräknat, att dessa kostnader skulle komma att uppgå
för tillfälliga assistenter och räknebiträde till 7,000 kronor och för
försöksutgifter å gårdarna, resor in. in. till 10,000 kronor, därvid
de dock, liksom beträffande årsanslagen till de öfriga afdelningarna,
ansett sig uttryckligen böra framhålla, att de anförda posterna endast
vore att betrakta såsom förslagsbelopp, hvarmed enligt deras mening
försöksverksamheten kunde sättas igång, men att de otvifvelaktigt
behöfde förökas allt efter som verksamheten vid anstalten utvecklade sig.
Det af delegerade afgifna kostnadsförslag för upprättande och
bedrifvande af en försöksanstalt för jordbrukets behof i enlighet med
de utaf kommitterade angifua grunder upptager alltså i sammanställning
följande anslagsposter i kronor:
A) för afdelning I (agrikulturkemi och jordbruk):
a) byggnadsbehof:
1) ändringar i nuvarande laboratorie- och
inspektorsbyggnaderna...... 5,000: —
2) arbetslokaler för un deraf delningarna c)
och d) jämte bostäder till 2 arbetsbiträden
eller vaktmästare..... 14,500: —
3) bostad för 2 öfverassistenter .... 35,000: — 54,500: —
b) anslag för eu gång till nyanskaffningar af inventarier
å laboratorium............. 2,000: —
c) löner: föreståndaren........ 5,000: —
2 öfverassistenter...... 8,000: —
Transport 13,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
89
Transport 13,000: —
1 assistent......... 2,000:
1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800:
1 arbetsbiträde eller dräng. . . 600: —
d) årsanslag:
för försöken å underafdelnigarna a) och
b) (den agrikulturkemiska och den
analytiska):
1) laboratorieutensilier, försöksgårdin.m. 4,000: —
2) tillfälliga assistenter och biträden . 4,800: —
för försöken å underafdelning c) (landt
bruksförsöken).
........ 5,000:
för försöken å underafdelning d) (lokala
fältförsöken och uppvisningsfälten) . . 5,000: —
B) för afdelning II (boskapsskötsel, mejerihandtering
och bakteriologi):
a) byggnadsbehof:
1) hufvudbyggnad, inrymmande för afdel
ningen
nödiga arbetslokaler, bakteriologiskt
laboratorium samt bostad för
föreståndaren.........60,000:
2) bostad för 2 öfverassistenter . . . . 35,000: —
b) anslag för eu gång:
1) inredning af bakteriologiska laboratoriet
med instrument, utensilier, möbler m. m. 11,000: —
2) inredning af öfriga arbetslokaler . . 2,500: —
c) löner: föreståndaren........ 5,000:
2 öfverassistenter...... 8,000:
1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: —
d) årskostnader för försöken:
1) tillfälliga assistenter och räknebiträde. 7,000: —
2) försöksutgifter å gårdarna, resor m. m. 10,000: —
C) för afdelning III (växtfysiologi och växtpatologi):
a) byggnadsbehof:
en ny byggnad till växthus in. in.......
b) anslag för en gång: ....... —
c) löner: förestån daren........ 5,000: —
1 assistent........ 2,000: —
1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: —
Bih. till Eiksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
16,400: —
18,800: —
95,000: —
13,500: —
13,800: —
17,000: —
26,000: —
7,800: —
12
90
Statsutskottets Utlåtande "N:o 10.
d) årskostnader för försöken:
1) uppvärmning, belysning, • inventarier,
kör slör in. m.......... 3,500: —
2) försök utom stationen med resor . . 1,000: —
3) tillfälliga biträden........ 2000:— 6,500:
D) för afdelning 1Y (entomologi):
a) byggnadsbehof:
1) bostad för föreståndaren..... 15,000: —-
2) inlösen af ett hus, innehållande bostad
till 1 arbetsbiträde, material- och slöjdbod
m. in........... 1,000: — 16,000:
b) anslag för en gång:....... . —
c) löner: föreståndaren........ 5,000: —
1 assistent........ 2,000: —
1 arbetsbiträde eller vaktmästare 800: — 7,800:
d) årskostnader för försöken.......... 1,500:
Härtill komme för samtliga de tre första afdelnmgarna
erforderliga
a) byggnadsbehof:
1) ändring i tvättstuga och nuvarande växthusbyggnad
........... 2,000: —
2) vatten- och afloppsledningar inom an -
stalten............. |
15,000: — |
17,000: |
b) årskostnader: 1) tryck och expenser........ 2) underhåll af byggnader, vägar, tomter in. in. 3) vattenkostnad.......... |
6,000: — |
15,400: |
Sainmandrag.
1) Byggnadskostnader: 11 11 II..... „ „ III. . • . „ „ IV..... |
....... 54,500: — ....... 95,000: — ....... 26,000: — ....... 16,000: — |
Transport 191,500: — |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
91
Transport 191,500: —
vatten- och afloppsledningar ...... 15,000: —
förändring i tvätt- och växthus. .... 2,000:— 208,500: —
2)
anslag för en gång:
för afdelning I . .
11
V)
11
11
11
11
II .
III .
1Y .
Summa kostnader för en
2,000: —
13,500: —
- 15,500: —
gång kronor 224,000: —
3) löner:
för afdelning I
11
11
11
11
11
11
II .
III .
IV .
4)
årskostnader:
för |
försöken |
å |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
11 |
11 |
ii |
afdelning I
11
11
11
II
III
IV
„ tryck och expenser .
,, vatten.....
underhåll af byggnader in
in.
16,400: —
13,800: —
1.800: —
7,800: —
18,800: —
17,000: —
6,500: —
1,500: —
6,000: —
1,900: —
7,500: —
45,800: —
59,200: —
Summa årliga kostnader kronor 105,000: —
Till detta sitt kostnadsförslag hafva delegerade anmärkt, att i
detsamma icke upptagits några belopp för arkitekt-arfvoden och tillsyn
af byggnadernas uppförande, eventuell värmeledning i hufvudbyggnaden
för afdelning II, oförutsedda utgifter in. in. af skäl att kostnaderna icke
kunnat till summan närmare fixeras, men ansåge de desamma, approximativt
beräknade, uppgå till omkring 20,000 kronor.
Öfver det sålunda uppgjorda förslaget till ordnande af försöksverksamheten
inom jordbrukets område hafva, till följd af särskilda
nådiga remisser, underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af landtbruksakademien
än äfven af landtbruksstyrelsen, som tillika öfveiTämnat
infordradt underdånigt yttrande af hushållningssällskapens under november
månad 1903 samlade ombud. Därjämte hafva särskilda yttranden i fråga
om de föreslagna byggnadsarbetena afgifvits af öfverintendentsämbetet
och af riksmarskalksämbetet.
Landtbruksakademien har i sitt den 18 maj 1903 afgifna utlåtande,
under hänvisning till sitt år 1891 afgifna förslag till upprättande å
Öfver förslaget
afgifna
yttranden.
Landtbruks
akademiens
yttrande,
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Experimentalfältet af en anstalt för försök på utfodringslärans och mejerihandteringens
områden, för hvilket förslag jag i det föregående redogjort,
framhållit såväl fördelarna af att få de olika grenarna af här ifrågavarande
försöksverksamhet samlade på ett ställe, hvarigenom en önskvärd samverkan
dem emellan kunde vinnas, som ock lämpligheten af att förlägga
centralpunkten för denna försöksverksamhet till akademiens Experimentalfält,
där redan åtskilliga af de institutioner, som skulle komma att ingå i den
uppgjorda planen, funnes organiserade, och där de vid försöksverksamheten
anställda personerna skulle hafva tillfälle till en för det vetenskapliga
intresset gagnelig, nära beröring med åtskilliga besläktade institutioner.
Det hade därför varit med stor tillfredsställelse, som akademien
i det remitterade förslaget funnit den största vikt fäst vid upprättandet
af eu centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla samt utgöra
medelpunkten för hela jordbruksförsöksväsendet inom vårt land, och
att denna anstalt enligt förslaget skulle förläggas till Experimentalfältet.
Detta uttalande vore så mycket mer att taga fasta på, som
utvecklingen på senare tid snarare syntes hafva gått i riktning af detta
försöksväsendes splittring till olika institutioner utan samband eller samverkan
med hvarandra och ett förbiseende af det förhållandet, att
landtbruksakademien genom sina af Eders Kungl. Maj:t fastställda stadgar
hade fått sig anvisad ledningen af det vetenskapliga arbetet för landthushållningens
befrämj ande.
Liksom akademien sålunda ville uttala sitt fulla gillande af grundprinciperna
för den föreslagna anordningen af landtbrukets försöksväsende,
så funne akademien äfven kommitterades förslag om centralanstaltens
sammansättning och dennas begränsning för det närvarande till de i
förslaget upptagna hufvud- och underafdelningarna vara väl grundadt.
I afseende på den personal, som beräknades blifva erforderlig;
samt de aflöningsförmåner, som för denna borde fastställas, hade akademien
icke något att mot förslaget anmärka. Akademien ansåge sig dock
som ett villkor för medgifvandet, att centralanstalten finge förläggas till
Experimentalfältet, böra uppställa det förbehåll, att följande vid akademiens
agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalter och dess landtbruksafdelning
anställda tjänstemän, nämligen professorn Henrik Gustaf
Söderhamn, professorn Jakob Eriksson, inspektören Sigurd Rhodin och
assistenten Carl Gustaf Eggertz, blefve i den nya organisationen utan
ansökan bibehållna vid anställningar, motsvarande dem, de nu innehade,
och med aflönings- och pensionsförmåner ej understigande dem,
de i akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade, samt att de skulle äga
att i afseende på rätt till ålderstillägg och pension tillgodoräkna sig
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
93
den tid, de före öfverflyttningen å den nya staten varit anställda i
akademiens tjänst.
Den intima förbindelse och samverkan mellan försöksanstaltens
olika afdelningar, som ofvan framhållits såsom en af grundprinciperna
vid försöksverksamhetens omorganisation, syntes på ett betryggande sätt
komma att ernås genom upprättandet af den föreslagna nämnden, hvari
alla ledarne för de olika afdelningarna — föreståndarna och öfver-’
assistenterna — skulle hafva säte och stämma, samt därigenom att
plats i denna nämnd blifvit beredd äfven för akademiens sekreterare,
hvilken enligt akademiens stadgar hade att ägna sin uppmärksamhet
åt alla grenar af landthushållningen. För sekreterarens deltagande i
nämndens arbeten talade dessutom, jämte de af kommitterade anförda
skälen, att därigenom kunde åstadkommas en närmare förbindelse mellan
akademien och försöksanstalten, och att önskningar, som inom akademien
uttalades i afseende på föremål för blifvande försök, därigenom
finge större utsikt att vinna beaktande vid försöksplanens uppgörande.
Under det akademien sålunda ansåge sig kunna förorda de nu
antydda hufvudgrunderna för försöksverksamhetens omorganisation och
utvidgning och de ofvan berörda enskildheterna af centralanstaltens
organisation, vore däremot de föreslagna bestämmelserna om styrelsen
öfver centralanstalten ägnade att framkalla åtskilliga betänkligheter.
Då akademiens öfriga angelägenheter handhades af en af akademien
vald förvaltningskommitté, syntes det naturligaste hafva varit,
att styrelsen öfver försöksverksamheten äfven bort tillhöra denna kommitté,
sådan den nu vore sammansatt eller, i likhet med hvad intill år
1890 var gällande för behandlingen af mål och ärenden, som af Eders
Kungl. Maj:t till akademien remitterats, förstärkt med två för kunskap
och erfarenhet i det egentliga landtbruket utmärkte ledamöter.
Att däremot öfverlämna ledningen åt en särskild styrelse medförde
visserligen den fördelen, att en sådan styrelse kunde blifva sammansatt
af ett mindre antal ledamöter och uteslutande af sådana, som ägde
framstående sakkunskap på de områden, inom kvilka försöksverksamheten
skulle äga rum, hvilket borde komma att underlätta ärendenas
behandling. Men denna anordning vore, å andra sidan, ägnad att mellan
förvaltningskommittén och anstaltens styrelse framkalla konflikter, om
hvilkas lösning akademien dock ej för närvarande ansåge sig böra
yttra sig.
Ehuru sålunda förslaget om eu särskild styrelse för centralanstalten,
gemensamt tillsatt af Eders Kungl. Maj:t och akademien, syntes vara ägnadt
att framkalla betänkligheter, så ville dock akademien, för den händelse
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Hushållningssällskapens
ombuds
yttrande.
att hela förslagets förverkligande skulle göras beroende af denna anordning
af försöksverksamhetens ledning, ej genom att bestämdt motsätta
sig densamma äfventyra det viktiga målets uppnående, utan ansåge
sig i sådan händelse böra tillstyrka, att styrelsen för centralanstalten
komme att bestå åt akademiens direktör såsom själfskrifven ordförande
och akademiens sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt af tre af
Eders Kungl. Maj:t och af två af akademien utsedda ledamöter, de valda
ledamöterna utsedda för bestämd tid. Den ställning, akademiens sekreterare
enligt akademiens stadgar liksom enligt häfd intoge, i det att
han hade att under direktören leda akademiens verksamhet och ägna
sin uppmärksamhet åt befordrandet af hennes mål, syntes böra medföra,
att han blefve själfskrifven ledamot ej blott af den här ofvan omtalade
nämnden, utan äfven af styrelsen, såsom hvars sekreterare han ock
syntes böra tjänstgöra.
I afseende slutligen å beräkningen öfver de kostnader, som anstaltens
upprättande och årliga underhåll komme att kräfva, funne
akademien intet att anmärka, men ville dock framhålla, att i och med
det en del af Experimentalfältet komme att öfverlåtas till försöksanstalten,
den för denna egendom utgående afgälden ock syntes böra
till större eller mindre del utgå af anstaltens medel och sålunda böra
upptagas i dess årliga utgiftsstat.
Hushållningssällskapens ombud hafva uti sitt underdåniga utlåtande,
afgifvet den 7 november 1903, framhållit, hurusom under senare årtionden
från statsmyndigheternas sida inom olika länder kraftiga åtgärder
vidtagits för att få till stånd.en för jordbruket och dess binäringar afsedd
vetenskaplig försöksverksamhet, och hade, såsom resultaten af denna
försöksverksamhet särskildt inom vårt grannland Danmark utvisade,
dylika åtgärder, där de blifvit klokt planlagda och erhållit det pekuniära
understöd, som för desamma kräfdes, burit rika frukter, som i värde
mångdubbelt öfverstigit de på denna försöksverksamhet offrade kostnader.
Inom vårt eget land hade nu omförmälda försöksverksamhet hittills
i viss mån intagit eu jämförelsevis undanskjuten plats, i det att
densamma varit dels väl mycket splittrad, dels i mångt och mycket
ofullständig.
I medvetandet af dessa brister uti ifrågavarande afseende hade
ombuden med liflig tillfredsställelse tagit del af det på jordbruksdepartementets
initiativ tillkomna förslag till jordbruksförsöksverksamhetens
inom vårt land centralisation och vidare utveckling, som af erkändt
kompetenta sakkunnige afgifvits. Ombuden, som funnit berörda förslag
synnerligen välbetänkt och i sina detaljer omsorgsfullt genomarbetadt,
Statsutskottets Utlåtande N:0 10.
95
ville därför i hufvudsak ansluta sig till det tillstyrkande utlåtande öfver
ifrågavarande förslag, som af landtbruksakademien afgifvits. Endast
med afseende å en mindre detalj hyste ombuden en från nämnda utlåtande
afvikande mening, nämligen i fråga om sammansättningen af
styrelsen för den föreslagna centralanstalten. Under det att de sakkunnige
härutinnan föreslagit, att denna styrelse skulle bestå af fem
ledamöter, utsedda dels af Eders Ivungl. Maj:t och dels af landtbruksakademien,
hade akademien tillstyrkt, att styrelsen för centralanstalten
skulle komma att bestå af akademiens direktör såsom själfskrifven ordförande
och akademiens sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt
af tre af Eders Kungi. Maj:t och två af akademien för viss tid utsedda
ledamöter. Härigenom skulle antalet medlemmar i centralanstaltens
styrelse ökas till sju. Ombuden kunde emellertid ej finna annat, än att
det utaf de sakkunnige föreslagna antal medlemmar i sagda styrelse
skulle blifva fullt tillräckligt och äfven mer lämpligt, då ett färre antal
medlemmar i styrelsen gifvetvis skulle komma att medgifva en snabbare
behandling af ärendena. Däremot ville ombuden föreslå att för bibehållande
af den åsyftade sammansättningen af centralanstaltens styrelse
äfven vid förfall för någon af dess ledamöter, två suppleanter äfven
skulle utses, en af Eders Kungl. Maj:t och en af landtbruksakademien,
och tilläte sig ombuden således tillstyrka, att den föreslagna centralanstaltens
styrelse måtte komma att utgöras af landtbruksakademiens
af Eders Kungl. Maj: t utsedde direktör såsom själfskrifven ordförande
samt utaf för viss tid tillsatta fyra ledamöter och två suppleanter, af
livilka Eders Kungl. Maj:t och landtbruksakademien utsåge hvardera
två ledamöter och en suppleant.
På grund af det sålunda anförda hemställde ombuden, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för att det af förenämnde
sakkunnige uppgjorda förslag till inrättande af en centralanstalt för
jordbruksförsöksväsendet inom vårt land med däri af ombuden föreslagna
tillägg måtte inom en snar framtid bringas till utförande.
Landtbruksstyrelsen, hvars yttrande afgafs den 18 maj 1904, härtill
en början uttalat sin allmänna uppfattning af den föreliggande frågan
och därvid framhållit, hurusom den stora betydelsen af, att en planmässigt
ordnad försöksverksamhet, omfattande de viktigaste delarna af jordbruket
med dess binäringar, äfven inom vårt land komme till stånd, länge varit
erkänd och gifvit anledning till landtbruksakademiens ofvan omförmälda
år 1891 gjorda framställning i ämnet. I den mån, de år från år ökade
produktionskostnaderna för landtbrukets alster nödvändiggjort ett intensivare
bedrifvande af jordbruket, hade behofvet af en dylik försöks
-
Landtbruks
styrelsens
yttrande.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verksamhet gjort sig alltmer kännbart, hvadan frågan om dess ordnande,
enligt landtbruksstyrelsens åsikt, ej längre utan skada för landets jordbruk
kunde undanskjutas. Styrelsen, som granskat det af tillkallade sakkunnige
afgifna betänkandet rörande ordnandet af en dylik försöksverksamhet
inom vårt land, äfvensom det i samband därmed uppgjorda förslaget
till inrättandet af en centralanstalt för jordbruksförsöksväsendet, gillade
i hufvudsak hvad sålunda blifvit föreslaget. I likhet med de sakkunnige
syntes det sålunda styrelsen, att försöksväsendet till väsentlig del borde
afse lösandet af praktiska spörsmål genom under vetenskaplig ledningutförda
försök och utredningar, och att härtill erfordrades i första
rummet en centralanstalt, afsedd att leda och sammanhålla hela jordbruksförsöksväsendet,
och så utrustad, att den kunde verkställa de
vetenskapliga och tekniska utredningar, som påfordrades, samt vidare
praktiska försök, hvilka under centralanstaltens ledning borde utföras
vid försöksgårdar på skilda ställen inom landet.
Då sagda centralanstalt borde upptaga och omfatta de olika grenarna
af försöksverksamheten på jordbrukets område, syntes ej gärna
någon tvekan kunna råda om önskvärdheten däraf, att centralanstalten,
såsom af de sakkunnige föreslagits, blefve förlagd till landtbruksakademiens
Experimentalfält, hvilket såväl genom de där redan befintliga
agrikulturkemiska och växtfysiologiska anstalterna som i öfrigt ägde
härför nödiga förutsättningar. Den stora betydelsen häraf hade också
blifvit framhållen af landtbruksakademien uti dess utlåtande öfver det
föreliggande förslaget. Beträffande försöksverksamhetens förhållande till
landtbruksakademien hade de tillkallade sakkunnige framhållit, att anstalten
borde ställas under en fristående styrelse, bestående af dels utaf
Eders Kung!. Maj:t, dels utaf akademien utsedda ledamöter. Då kostnaden
för försöksverksamheten uteslutande skulle bestridas af statsmedel, syntes
det ofvannämnda sakkunnige både lämpligt och befogadt, att åt Eders
Kung!. Maj:t förbehölles vederbörligt inflytande på styrelsens sammansättning.
Landtbruksakademien åter hade i sitt ofvan berörda utlåtande framhållit,
att förslaget om en särskild styrelse, gemensamt tillsatt af Eders
Kung!. Maj:t och akademien, vore ägnadt att framkalla betänkligheter genom
möjliga konflikter mellan denna styrelse och förvaltningskommittén,
och att det naturligaste varit, att styrelsen öfver försöksverksamheten tilllagts
den af akademien för handhafvande af öfriga angelägenheter valda
förvaltningskommittén, sådan den för närvarande vore sammansatt eller
förstärkt med två ledamöter. Landtbruksstyrelsen, som ansåge sig sakna
skäl ingå i pröfning af de betänkligheter, som från akademiens sida
uttalats rörande det föreslagna sättet att ordna frågan om ledningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
97
af försöksväsendet, så mycket hellre som akademien själf förklarat, att
den ej ville bestämdt motsätta sig samma anordning med afseende på
centralanstalten, om ordnandet af jordbruksförsöksväsendet därmed skulle
äfventyras, funne emellertid, i likhet med de sakkunnige, att försöksväsendet
borde ställas under ledning af en styrelse, bestående af ledamöter,
utsedda dels af Eders Kung! Maj:t och dels af akademien. Då
landtbruksstyrelsen delade den af akademien uttalade åsikten, att akademiens
sekreterare, som enligt stadgarna hade att under direktören leda
akademiens verksamhet, borde vara själfskrifven ledamot af centralstyrelsen,
syntes det landtbruksstyrelsen, i likhet med akademien, att
antalet ledamöter i denna centralstyrelse lämpligen borde bestämmas
till sju och bestå af akademiens direktör såsom ordförande och akademiens
sekreterare såsom själfskrifven ledamot samt tre af Eders Kungl.
Maj:t och två af akademien utsedda ledamöter.
Hvad beträffade förläggandet af de praktiska försöken till skilda
gårdar i landet, hade de sakkunnige i främsta rummet framhållit landtbruksinstituten
vid Ultuna och Alnarp såsom lämpliga försöksgårdar.
Härigenom koinme att till väsentlig del vinnas de fördelar för undervisningen
vid instituten, som landtbruksstyrelsen afsett med sin år 1898
gjorda framställning rörande ordnandet af en försöksanstalt å utfodringslärans
område vid Ultuna och å mejerihandteringens område vid Alnarp.
De sakkunnige hade vidare föreslagit, att den entomologiska
anstalten skulle ingå såsom en hufvudafdelning under den föreslagna
centralanstalten och sålunda komma under samma högre ledning som
denna. Med anledning häraf ville landtbruksstyrelsen erinra därom,
att den entomologiska anstalten, enligt Riksdagens beslut år 1896,
blifvit lagd under landtbruksstyrelsen med särskild! fästadt afseende
på. att anstaltens verksamhet skulle ledas i en verkligt praktisk riktning.
Såsom det visat sig, hade också den anstalten tillkommande uppgiften
att lämna allmänheten beliöfliga upplysningar och råd rörande skadeinsekterna
och sättet för deras bekämpande så upptagit såväl föreståndarens
som assistentens tid, att tillfälle ej gifvits till särskilda
vetenskapliga forskningar utöfver dem, som dagligen påkallades och
vore af mer tillfällig natur. Landtbruksstyrelsen, som insåge önskvärdheten
af att jordbruksförsöksverksamheten äfven komme att omfatta
de för landtbruket skadliga insekterna och väl funne, att denna gren
af försöksväsendet borde utöfvas vid entomologiska försöksanstalten,
hade emellertid för sin del ej något att invända mot förslaget att till
centralanstalten öfverflytta entomologiska anstalten, men ville dock på
samma gång framhålla nödvändigheten af att densamma bereddes ökadt
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. in Höft. 13
98
Statsutskottets Utlåtande Nio 10.
anslag i samma mån en utsträckt försöksverksamhet på det entomologiska
området där konnne att äga ruin. I motsatt fall skulle anstaltens
rent praktiska verksamhet behöfva inskränkas, hvilket, enligt
landtbruksstyrelsens åsikt, vore till skada för vårt landtbruk.
I afseende å tillsättandet af tjänstemännen vid centralanstalten
ansågé landtbruksstyrelsen, att. alla fasta tjänster borde tillsättas efter
ansökan, men hade på samma gång icke något att erinra mot det
villkor, akademien uppställt för sitt medgifvande därtill, att centralanstalten
finge förläggas vid Experimentalfältet, nämligen att vissa hos
akademien nu anställda tjänstemän blefve bibehållna vid anställningar,
motsvarande dem de nu innehade, och med åtnjutande af enahanda
aflönings- och pensionsförmåner, de uti akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade.
Hvad anginge de för försöksverksamhetens ordnande och fortsatta
bedrifvande erforderliga kostnaderna, hvilka för nybyggnader,
förändringar af gamla byggnader, in. in. beräknats uppgå till 224,000
kronor samt för årliga utgifter till 105,000 kronor, syntes det landtbruksstyrelsen,
att dessa summor på intet sätt kunde anses höga, då de
jämfördes med de kostnader, som andra länder offrade på sitt jordbruksförsöksväsende.
Särskildt kunde påpekas, hurusom det vore att märka,
att uti sistnämnda post innefattades statsanslag, som för närvarande
utginge till landtbruksafdelningen samt agrikulturkemiska och växtfysiologiska
anstalterna vid landtbruksakademiens experimentalfält,
äfvensom anslaget till entomologiska anstalten.
Mot kostnadsförslaget, som upptoge såväl lönerna för samtliga
vid anstalten anställda tjänstemän som öfriga för verksamheten behöfliga
utgifter, hade landtbruksstyrelsen icke någon anmärkning att göra,
men ansåge sig böra framhålla vikten däraf, att lönerna för de vid
anstalten anställda tjänstemännen ej blefve satta lägre, än förslaget
angåfve; resultatet åt anstaltens arbete vore nämligen beroende därpå,
att fullt dugliga personer komme att leda och utföra försöksarbetena,
och någon utsikt att till anstalten förvärfva och vid densamma bibehålla
framstående förmågor funnes ej, om icke åt dem kunde erbjudas
jämförelsevis goda löneförmåner.
Öfvertygad om att försöksanstalten, ordnad i enlighet med de
i förslaget upptagna grunder, på sätt desamma blifvit af landtbruksstyrelsen
förordade, skulle komma att fylla det viktiga mål, som med
densamma afväges, och sålunda blifva af största betydelse för landets
jordbruk, tvekade icke styrelsen att på det lifligaste tillstyrka, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
99
Eders Kungl. Maj:t måtte genom framställning till Riksdagen bereda
erforderliga medel för förslagets genomförande.
Jag tillåter mig i detta sammanhang omnämna, att såväl landt- ^vldhmdtbruksakademiens
som landtbruksstyrelsens utlåtanden åtföljts af reserva- bruksakade
tioner, i det nämligen mot det förra föredraganden på statistiska
afdelningen af akademien, f. d. öfverdirektören E. Sidenbladli och styrelsens
akademiens dåvarande kamrer C. Gerle samt mot det senare landtbruks- .yttranden,
inspektören A. Lyttkens och sekreteraren F. Egerström anfört i vissa
afseenden afvikande meningar.
Öfverintendentsämbetet har i sitt öfver föreliggande ritningar och
kostnadsberäkningar afgifna utlåtande den 8 november nästlidna år, betets utiåjämte
det ämbetet mot dem gjort vissa detaljanmärkningar, anfört, tandeatt
det till fyllande af de särskilda afdelningarnas byggnadsbehof i
kostnadsförslaget, hvilket uppgjorts redan 1902, upptagna belopp måste
ökas med omkring 20,000 kronor, enär prisen å såväl material som
arbete på senare åren alltmer stigit.
Riksmarskalksämbetet, anbefalldt att i ärendet afgifva utlåtande, i ma^®jks_
hvad detsamma afsåge disposition af kungl. Djurgården tillhörigt om- ämbetets
råde, har i underdånigt utlåtande den 31 december nästlidna år erinrat utlåtande,
därom, att det område ä kungl. Djurgården, hvarå den föreslagna
centralanstalten vore afsedd att anläggas, vore upplåtet åt landtbruksalcademien
för Eders Kungl. Maj ds regeringstid på de villkor, som
blifvit föreskrifna i nådiga stadsfästelseresolutionen den 24 mars 1879.
För det upplåtna området, som innehölle 239 tunnland 20 kappland,
skulle enligt nådig resolution den 23 maj 1862 erläggas en årlig afgift
till djurgårdskassan af 2,160 lispund liö. som dock enligt vissa bestämda
grunder skulle förvandlas i spannmål och betalas i penningar efter tioårigt
medelmarkegångspris. Den sålunda bestämda afgiften uppginge
till omkring 900 kronor om året. Vidare vore föreskrifvet, att akademien
såsom innehafvare af lägenheten skulle ställa sig till efterrättelse
hvad i allmänhet vore stadgadt för lägenhetsinnehafvare å Djurgården
eller framdeles kunde varda i behörig ordning föreskrifvet och
å akademiens erhållna upplåtelse äga tillämpning.
I anslutning till de för lägenheter ä Djurgården i allmänhet
gällande stadgar, hemställde riksmarskalksämbetet, att följande villkor
måtte bestämmas för medgifvande till den ifrågasatta anläggningen å
Experimentalfältet, nämligen:
att landtbruksakademien skulle till riksmarskalksämbetet för pröfning
ingifva karta i tre exemplar med beskrifning, å hvilken karta
särskildt angåfves det markområde, som vore afsedt att öfverlåtas till
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
centralanstalten, och borde därvid företes en öfverenskommelse om de
grunder, enligt kvilka den nu till djurgårdskassan utgående arrendeafgiften
skulle under löpande besinningstid fördelas mellan akademien och
centralanstalten, för hvilken senare i fråga om Djurgårdsmarkens begagnande
de för akademiens nyttjanderätt nu gällande eller framdeles i
vederbörlig ordning utfärdade bestämmelser skulle äga tillämpning; samt
att, innan några byggnader för centralanstalten uppfördes, ritningar
i tre exemplar borde till riksmarskalksämbetet ingifvas, att nådig
pröfning underställas, hvarvid sådan plats för desammas uppförande
borde föreslås, att byggnaderna i möjligaste måtto förlädes i hvarandras
närhet.
Dop arte- Under i det närmaste 14 år eller alltifrån år 1891 hafva — såsom
”yttrande™8 det °fvan anförda framgår — bland dem, hvilka hafva vården om
Organisa- det svenska jordbrukets främjande sig anförtrodd, bemödanden icke
tionen. fattats att söka afhjälpa den brist i den i vårt land hittills bedrifna
försöksverksamheten på jordbruksområdet, som legat och fortfarande
ligger däri, att tillfälle saknas till utförande af systematiska försök
på husdjursskötselns och mejerihandteringens för landets hela jordbruk
så viktiga verksamhetsområden. Då därtill kommer, att jordbrukets
praktiska idkare vid dessa bemödanden knutit och alltjämt knyta stora
förhoppningar —- en gifven följd däraf, att man numera allmänt inom
landet kommit till klar insikt om, att en rationellt bedrifven ladugårdsskötsel
i förening med tillgodogörandet på mest ekonomiska sätt
af dess produkter utgöra eu viktig förutsättning för att jordbruket
i dess helhet skall lämna tillfredsställande resultat — synes det mig-,
att staten ej längre kan eller bör dröja att bereda landets jordbrukare
redan allt för länge saknad! tillfälle att i sitt arbete på dessa näringsgrenars
vidare utveckling draga fördel af det stöd, som den nutida
vetenskapliga forskningen visat sig i så rikt mått kunna lämna. Att
det härvid icke kan vara tillfyllest att — såsom hittills — endast hänvisa
till i utlandet under förhållanden, ofta vidt skilda från de här
rådande, vunna försöksresultat, därom äro, såsom de många ofvan
relaterade, i denna fråga afgifna yttrandena tydligt lägga i dagen, alla
ense. Då emellertid meningarna varit delade i fråga om lämpligaste
sättet för af hjälpandet af ofvan antydda brist, torde detta till väsentlig
del få tillskrifvas eu lätt förklarlig önskan att nå bästa möjliga resultat
med minsta möjliga kostnader.
Mot det sätt, hvarpå försöksverksamheten på jordbruksområdet
här i landet för närvarande är ordnad, kan äfven den anmärkningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
101
riktas, att ingen samverkan förefinnes mellan ledarne af verksamhetens
olika grenar, trots det att en dylik samverkan utgör eu så viktig förutsättning
för att gynnsammaste resultat skola uppnås. Dess stora betydelse
synes man — såsom jag’ i det föregående framliallit särskildt
vid ordnandet af det danska försöksväsendet på ett synnerligen beaktansvärdt
sätt hafva tagit hänsyn till. Den utaf de af mig tillkallade kommitterade
uttalade uppfattningen att så äfven bör blifva fallet, då man
nu hos oss söker fä till stånd en försöksverksamhet på husdjur sskötselns
och mejerihandteringens områden, delar jag till fullo, liksom jag också
är fullt ense med dem därom, att detta bör ske utan att mer än
nödvändigt är rubba den själfständiga ställning, hittillsvarande institutioner
intaga.
Den stora vikt, jag fäster vid att i vårt försöksväsende åstadkomma
den samverkan, vi för närvarande sakna, har för mig varit
ett skäl, utöfver de af kommitterade anförda, att frångå landtbruksstyrelsens
i det föregående omnämnda förslag att för kostnadernas nedbringande
uppdela den ifrågasatta nya försöksanstalten på husdjursskötselns
och mejerihandteringens områden i en för husdjursskötseln,
förlagd till Ultima, och en för mejerihandteringen, förlagd till Alnarp,
hvilken uppdelning gifvetvis skulle få en utsträckt splittring af krafterna
till följd. Till dessa skäl anser jag mig böra lägga ytterligare
ett. som väl förtjänar att beaktas. Då man nu med hvarje år allt
tydligare ser, af hvilken betydelse en under vetenskaplig ledning ställd
praktisk försöksverksamhet är för ett framgångsrikt arbete på utvecklingen
af landthushållningens olika grenar, ligger det nära till hands
att antaga, att krafvet på försöksverksamhetens utsträckande äfven till
andra landthushållningens verksamhetsområden så småningom kommer
att göra sig allt mer gällande. Att det under sådana förhållanden
är af icke ringa vikt att, då man nu söker i viss mån fullständiga och
centralisera den hittills bedrifna försöksverksamheten, noga se till, att
det hela blir så ordnadt, att eu möjligen i eu framtid ifrågakommande
utvidgning låter sig verkställa utan kännbara rubbningar i systemet
och med minsta möjliga kostnader, torde icke kunna bestridas. Här
föreliggande, af ofvannämnda kommitterade utarbetade förslag till försöksverksamhetens
ordnande erbjuder, enligt min mening, de bästa betingelser
härför.
Att den genom den ifrågasatta centralanstalten utöfvade försöksverksamheten,
på sätt kommitterade föreslagit, knytes vid landtbruksakademien,
medför i ekonomiskt hänseende synnerligen afsevärda fördelar,
i det att det myckna, som såväl statsmakterna som akademien under
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
årens lopp lagt ned i å Experimentalfältet befintliga byggnader in. m.
därigenom kommer att för därtill afsedt ändamål fortfarande användas.
Med afseende på den föreslagna försöksverksamhetens bedrifvande i
önskvärd praktisk riktning finner jag i den sålunda ifrågasatta anordgen
ingen som helst anledning till betänkligheter. Landtbruksakademiens
nuvarande organisation, särskildt med hänsyn till det sätt, hvarpå
dess styrelse — akademiens förvaltningskommitté — är sammansatt, i
det att det praktiska jordbruket alltid måste blifva jämförelsevis svagt
representeradt inom densamma, skulle visserligen kunna gifva anledning
till en viss tvekan rörande lämpligheten af här föreslagna försöksverksamhets
bindande vid akademien. Kommitterade hafva emellertid på
ett, som jag tror, lyckligt sätt undanröjt de olägenheter, som möjligen
häraf skulle kunna uppstå, genom att uppdraga ledningen af verksamheten
åt en särskildt för ändamålet tillsatt styrelse, på hvars lämpliga
sammansättning såväl Eders Kungl. Maj:t som akademiens ledamöter
alltid skulle blifva i tillfälle att utöfva ett fullt betryggande inflytande.
Då härtill kommer, att redan nu en vid akademien knuten praktisk
försöksverksamhet, hvars ställning till akademien i många afseenden
är jämförlig med den, som den af kommitterade föreslagna centralanstalten
skulle komma att intaga, nämligen deri af mig i det föregående
omnämnda centralanstalten för hushållningssällskapens lokala fältförsök,
visat sig kunna på ett för det praktiska jordbruket fullt till
fredsställande sätt fylla sin uppgift, synes mig däri ligga en på redan
vunnen erfarenhet grundad bekräftelse på det riktiga i min här ofvan
uttalade uppfattning.
Riksdagens obenägenhet att, på sätt Eders Kungl. Maj:t vid entomologiska
anstaltens upprättande år 1896 föreslog, ställa denna anstalt
under landtbruksakademiens inseende var till väsentlig del förorsakad
af farhåga för, att anstaltens verksamhet därigenom ej skulle komma
att ledas i den praktiska riktning, som med dess upprättande afsågs.
Då någon sådan fara vid försöksverksamhetens ordnande enligt kommitterades
förslag, såsom jag här ofvan sökt visa, icke kan anses föreligga,
synes mig ingen anledning förefinnas att frångå detsamma i hvad
det afser öfverflyttandet af omordade anstalt till den med landtbruksakademien
nära förbundna centralanstalt, hvilken är afsedd att omfatta
de viktigaste grenarna af jordbruksförsöksverksamheten. Min
* öfvertygelse är, att den nära beröring, hvari den entomologiska anstalten
härigenom kommer med centralanstaltens öfriga afdelningar, såväl
för ena som andra parten skall medföra afsevärda fördelar och på
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 103
verksamheten i dess helhet komma att utöfva ett i många afseende!!
gagnande inflytande.
Den af kommitterade föreslagna centralanstalten skulle komma
att omfatta fyra hufvudafdelningar för försöksverksamhet, nämligen på
I) jordbrukets och agrikulturkemiens områden,
IT) boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens
områden,
III) växtfysiologiens och växtsjukdomarnas områden, samt
IY) skadeinsekternas område.
Mot denna kommitterades uppdelning och gruppering af försöksverksamheten
kan jag icke underlåta att anmärka det enligt min mening
olämpliga i att sammankoppla försöken på jordbrukets med dem
på agrikulturkemiens område samt att uppdraga ledningen af och
öfverinseendet öfver samtliga dessa försök åt eu föreståndare, hvilken
gifvetvis alltid måste vara en i sitt fack framstående agrikulturkemist.
Jag befarar, att detta lätt skulle kunna få till följd, att jordbruksförsöken
icke alltid komme att ledas i den praktiska riktning, jag anser
önskvärd. Dessa försök, som skulle komma att omfatta praktiska fältförsök
med olika kulturmetoder, växtodlings-, varietets- och gödslingsförsök
o. s. v., och hvilka — liksom fallet nu är med hushållningssällskapens
lokala fältförsök — säkerligen komma att i stor utsträckning
förläggas till gårdar i olika landsdelar, synas mig med nödvändighet
hos ledaren af desamma kräfva större såväl agronomisk fackkunskap
som praktisk erfarenhet i jordbrukets bedrifvande, än som i regel kan
påräknas hos en vetenskapsman. Det är visserligen sant, att enligt
kommitterades förslag omordade fackkunskap och erfarenhet skulle inom
hufvudafde]ningen finnas representerade hos de båda öfverassistenterna,
men detta synes mig icke tillräckligt betryggande för uppnående af
de resultat, som med försöken afses. Det synes mig alltid föreligga
en fara att, om sammankopplingen bibehålies, förhållanden skulle kunna
inträda, hvilka gjorde, att omordade viktiga gren af försöksverksamheten
blefve, om icke skjuten åt sidan, så dock planlagd och ledd i
alltför vetenskaplig riktning eller att den, inordnad under den agrikulturkemiska
afdelningen, icke komme att intaga den själfständiga
ställning, som jag anser både önsvärd och nödvändig. Jag finner ett
ytterligare stöd i denna min farhåga i de af mig i det föregående anförda
omständigheter, som år 1885 föranledde den botaniska underafdelningens
utbrytande från den agrikulturkemiska anstalten och denna afdelnings
om organisation till en sjelfständig växtfysiologi anstalt. Mig synes
sålunda, att, om den praktiska jordbruksdriften af den föreslagna cen
-
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Byggnads
anordningar
och
kostnaderna
för desamma.
tralanstalten skall kunna draga den nytta, man afser, böra de båda
under kommitterades första lmfvudafdelning för jordbruk och agrikulturkemi
förlagda underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets
område och för lokala fältförsök och uppvisningsfält gemensamt bilda
en agronomi sk lmfvudafdelning med särskild för ändamålet utbildad
föreståndare samt eu öfverassistent. I)å denna förändring icke i andra
hänseenden krafvel’ ökade kostnader, än att en af de föreslagna öfverassistentlönerna
måste förändras till en föreståndarlön samt en föreståndarbostad
uppföras i stället för eu af de föreslagna öfverassistentbostäderna.
synas mig dessa ökade kostnader mer än val uppvägas af
de afsevärda fördelar, som genom dem skulle vinnas.
Mot kommitterades förslag till försöksverksamhetens ordnande
har jag i öfrig! icke något annat att erinra, än att jag, i likhet med
såväl landtbruksakademien som landtbruksstyrelsen och på af dem anförda
skäl, anser att landtbruksakademiens direktör och dess sekreterare
böra vara själfskrifna ledamöter af centralanstaltens styrelse, som sålunda
skulle komma att bestå af — förutom dessa — fem ledamöter, af hvilka
Eders Kungl. Maj:t skulle komma att utse tre och akademien två.
Den af landtbruksakademien i dess utlåtande öfver kommitterades
förslag uttalade farhågan, att öfverlämnandet af ledningen utaf försöksverksamheten
åt nämnda styrelse skulle kunna framkalla konflikter
mellan densamma och landtbruksakademiens förvaltningskommitté,
synes mig ej behöfva vålla några betänkligheter, om åt styrelsen
gifves häl’ föreslagna sammansättning. Under alla förhållanden torde
emellertid faran för att dylika konflikter skola uppstå helt och hållet
kunna un danrödj as genom att åt den föreslagna styrelsen öfverlämnas
vården af den för här ifrågavarande försöksverksamhet afsedda del af
Experimentalfältet med därå redan uppförda och här föreslagna byggnader,
i det att i dylikt fall en tydlig gräns bör kunna uppdragas
mellan förvaltningskommitténs och styrelsens befogenhet.
De af den ifrågasatta centralanstaltens upprättande föranledda
byggnadskostnaderna hafva i det af de särskildt tillkallade delegerade,
doktor Engström och direktör Hennings, uppgjorda kostnadsförslaget blifvit
beräknade till sammanlagdt 208,500 kronor. Förutom 1,000 kronor till
inlösen af eu i det föregående af mig omnämnd, utaf föreståndaren för
entomologiska anstalten uppförd mindre byggnad och 15,000 kronor till
vatten- och afloppsledningar ingår i detta belopp 7.000 kronor till
vissa närmare angifna förändringar i nuvarande kemiska laboratorium,
inspektorsbyggnad, växt- och tvätthus samt 185,500 kronor till följande
nybyggnader, nämligen eu nybyggnad för af kommitterade föreslagna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
105
underafdelningarna för försök på det rena jordbrukets område samt för
lokala fältförsök ocli uppvisningsfält, inrymmande arbetslokaler jämte
bostäder till två arbetsbiträden eller vaktmästare för en kostnad af
14,500 kronor; en institutionsbyggnad för den nya afdelningen för försök
på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden
med bostad för föreståndare in. m. för en kostnad af 60,000 kronor;
ett nytt växthus för den växtfysiologiska afdelningen med arbetslokaler,
smärre bostadslägenheter in. m., beräknad att kosta 26,000 kronor;
två byggnader till bostäder för fyra öfverassistenter för sammanlagdt
70,000 kronor samt en bostadsbyggnad för föreståndaren för entomologiska
afdelningen, i kostnadsförslaget upptagen till 15,000 kronor.
Till ofvan angifna kostnader för nybyggnader in. in. hafva delegerade
lagt ett belopp af 20,000 kronor för arkitektarfvoden, tillsyn af byggnadernas
uppförande, eventuell värmeledning i ofvannämnda institutionsbyggnad,
oförutsedda utgifter in. in., hvarjämte öfverintendentsämbetet.
ansett nödigt att, på grund af efter kostnadsförslagets uppgörande
stegrade priser å såväl material som arbete, öka det beräknade kostnadsbeloppet
för de nybyggnader, för hvilka ritningar med kostnadsförslag
blifvit uppgjorda, med omkring 20,000 kronor, hvadan alltså kostnadsbeloppet
skulle komma att i sin helhet uppgå till 248,500 kronor.
I ofvan nämnda förslag har jag, för kostnadernas nedbringande till
det minsta möjliga, ansett mig böra föreslå vissa förändringar, hvilka
torde kunna vidtagas utan att några olägenheter däraf behöfva uppstå
för försöksverksamhetens bedrifvande i afsedd utsträckning och på
önskvärdt sätt. Sålunda har det synts mig, att i den nuvarande
institutionsbyggnaden, hvilken inrymmer kemiskt laboratorium, boställsvåning’
för landtbruksakademiens agrikulturkemist samt bostadslägenhet
för en ogift assistent, borde — såsom landtbruksakademien i sitt
1891 afgifna förslag om upprättande af en försöksanstalt på utfodringslärans
och mejerihandteringens område föreslog — kunna beredas plats
för de för motsvarande af kommitterade föreslagna nya hufvudafdelning
erforderliga arbetslokaler, därvid jag dock, i motsats till hvad
landtbruksakademien 1891 ifrågasatte, finner det lämpligare, att det
kemiska laboratoriet kvarblifver i nedre våningen och agrikulturkemistens
nuvarande boställsvåning jämte till densamma hörande källare
inredas till arbetslokaler för den nya hufvudafdelningen. Därigenom
vinnes, att arbetena vid här ifrågavarande båda hufvudafclelningar,
hvilka arbeten äga många beröringspunkter med hvarandra, komma
att förläggas till en gemensam byggnad, Experimentalfältets nuvarande
stora institutionsbyggnad. Kostnaderna för de af detta förslag påBih.
till RiJcsd, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 14
106
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kallade förändringarna i institutionsbyggnadens öfre våning ock källare
hafva af mig approximativt blifvit beräknade till omkring 10.000
kronor. På grund af denna omkastning måste särskilda bostäder
uppföras åt afdelningarnas båda föreståndare, för Indika bostäder jag
icke anser mig kunna sätta ifråga lägre belopp än sammanlagdt
40,000 kronor. Samma belopp synes mig böra beräknas för de
bostäder, som erfordras för de båda föreståndare för den af mig
föreslagna nya liufvudafdelningen och för entomologiska afdelningen.
Det af delegerade beräknade belopp af 15,000 kronor för en föreståndarbostad
har jag nämligen efter verkställd undersökning funnit alltför
lågt tilltaget. Då i kommitterades förslag föreståndaren å den af mig
ifrågasatta nya liufvudafdelningen upptagits såsom öfverassistent och
på grund häraf bostäder åt fyra öfverassistenter till en sammanlagd
kostnad af 70,000 kronor af delegerade blifvit föreslagna, skulle sålunda,
enligt mitt förslag, bostäder endast åt tre öfverassistenter blifva behöfiiga,
och har jag ansett, att kostnaden för dem skulle kunna nedbringas
till sammanlagdt 45,000 kronor.
Då man har att välja emellan att uppföra sistnämnda bostäder
eller att lämna öfverassistenterna skälig hyresersättning, synes mig det
förra obetingadt vara att föredraga icke endast på grund af att det i
längden, i all synnerhet med de nuvarande högt uppdrifna hyrorna i
hufvudstaden, blir för statsverket billigast, utan äfven af det långt
ifrån oviktiga skälet, att arbetenas jämna fortgång otvifvelaktigt i höggrad
kan befordras genom att de till afdelningarna hörande öfverassistenterna
äro på platsen boende.
Delegerade hafva föreslagit uppförandet af en nybyggnad, som
synes mig särskildt af beliofvet påkallad, nämligen ett för den växtfysiologiska
afdelningen afsedt växthus med arbetslokaler m. m. Vid
landtbruksakademiens motsvarande anstalt har — såsom jag i det föregående
anfört — under eu följd af år pågått undersökningar rörande
bland annat de från ekonomisk synpunkt så viktiga rostsvamparna,
genom Indika undersökningar ej endast vunnits en mycket fullständig
kännedom om dessa parasitsvampar utan äfven öppnats nya synpunkter,
som torde komma att blifva vägledande vid utforskandet af såväl orsakerna
till som medlen att förebygga äfven andra växtsjukdomar. Om
den betydelse, man i utlandet tillmäter dessa i viss mån epokgörande
undersökningar, torde ett mer talande vittnesbörd knappast kunna
anföras, än att desamma blifvit grundläggande för ett för närvarande
pågående organiseradt samarbete mellan forskare på detta område i ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
107
stort antal länder, livilket samarbete afser att ytterligare utreda frågan
om nämnda växtsjukdoms natur och finna medel till bekämpande af
dess i hög grad förlustbringande härjningar.
Samtidigt med att dessa undersökningar pågått, har landtbruksakademiens
växtfysiologiska anstalt icke endast lämnat värdefulla bidrag
till kännedomen om en del andra för jordbruk och trädgårdsskötsel
skadliga svampsjukdomar, såsom klöfverrötan, rotfiltsjukan, skorf- och
mögelsjukdomarna hos våra fruktträd m. 11. utan äfven utvecklat de
tekniska metoderna för växtpatologiska undersökningar i allmänhet.
Då dessa arbeten, med undantag endast för korta tidsperioder, utförts
af föreståndaren ensam och med mycket svag utrustning i afseende på
lokaler för ympning^- och kulturförsök, och då jag sålunda har grundad
anledning antaga, att de skulle hafva blifvit om icke mer betydelsefulla
så åtminstone än mer omfattande och af långt större räckvidd, därest
förhållandena i här nämnda hänseenden varit gynnsammare, synes det
mig af synnerligen stor vikt, att sådana anordningar nu blifva träffade,
att den föreslagna centralanstaltens växtfysiologiska afdelning blifver
satt i stånd att på sätt, hvartill den visat sig äga obestridliga förutsättningar,
fylla sin viktiga uppgift. Att det växthus med arbetslokaler
m. m., hvars uppförande de sakkunnige föreslagit — jämte beredande
af tillräcklig arbetskraft åt afdelningen — härför är oundgängligen
nödvändigt, har jag, efter på platsen tagen kännedom om den nuvarande
växthusbyggnadens otjänlighet för sitt ändamål, funnit ytterligare
bekräftadt. I detta afseende tillåter jag mig endast påpeka, hurusom
någon möjlighet icke finnes att i nu disponibla lokaler ägna tillbörlig
uppmärksamhet åt de bakteriologiska undersökningar, hvilkas vidtomfattande
och djupt ingripande betydelse vid växternas näringsupptagande
och vid vissa växtsjukdomar bekämpande det sista årtiondets
så väl växtfysiologiska som växtpatologiska forskningar tydligt lagt i
dagen. Mot den beräknade kostnaden för här ifrågavarande nybyggnad
har jag icke funnit anledning till anmärkning.
Såsom jag i det föregående anfört, hafva till delegerades detaljerade
kostnadsförslag öfver byggnadsarbetena blifvit lagda tillsammans
40.000 kronor, däraf utaf delegerade 20,000 kronor till värmeledning
i den nya institutionsbyggnaden, arkitektarfvoden, tillsyn af byggnadsarbetena,
oförutsedda utgifter in. m. och af öfverintendentsämbetet
20.000 kronor på grund af förhöjda pris å material och arbete. Då
någon ny institutionsbyggnad enligt min mening icke borde uppföras
och då på grund häraf kostnaden för värmeledning bortfaller samt den
af öfverintendentsämbetet föreslagna förhöjningen, i betraktande jämväl
108
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af de utaf mig gjorda jämkningar i afseende å kostnadsberäkningarna
för bostadsbyggnaderna, torde kunna betraktas såsom val liög, har jagansett
ofvan angifna summa, 40,000 kronor, böra beräknas icke oväsentligt
lägre eller till endast 25,000 kronor, i hvilket belopp jag dä inräknar
kostnaderna så val för inlösen af den af föreståndaren för
entomologiska anstalten uppförda byggnaden, som ock för de af de
olika nybyggnaderna föranledda planeringsarbetena, för hvilka något
särskild^ belopp icke finnes i kostnadsförslaget upptaget.
Då jag mot öfriga i delegerades förslag anförda byggnadsarbeten
och de för dem beräknade kostnaderna icke har något att
erinra, skulle alltså kostnaden för de för den föreslagna centralanstaltens
upprättande erforderliga byggnadsarbetena komma att i sin helhet
uppgå till 222,500 kronor, sålunda fördelade:
Förändringar i de gamla byggnaderna i enlighet med
delegerades förslag ......................................................... kronor
Af den nya hufvudafdelningens förläggande i nuvarande
störa institutionsbyggnad påkallade förändringar i
samma byggnad................................................................. ,,
Arbetslokaler m. in. för försöksverksamheten på det
rena jordbrukets område in. in..................................
Nytt växthus för växtfysiologiska afdelningen ...............
Bostäder åt fyra föreståndare............................................
Bostäder åt tre öfverässistenter ........................................
Arkitektarfvoden. tillsyn vid byggnadernas uppförande,
planeringsarbeten, oförutsedda utgifter samt behöflig -förhöjning i beräknade byggnadskostnad^ m. m. ...
Vatten- och afloppsledningar ..............................................
7,000
10,000
14.500
26,000
80''000
45.000
25.000
15.000
Summa kronor 222,500,
Kostnad för
en gång till
inventarier
m. in.
Aflöningar
och. andra
årliga kostnader.
hvilket belopp alltså med 26,000 kronor understiger det af delegerade
beräknade med däri af öfverintendentsämbetet gjord förhöjning.
De anslag, hvilka föreslagits skola för en gång utgå till nyanskaffning
af inventarier å det kemiska laboratoriet, till uppsättning af
det bakteriologiska laboratoriet samt inredning såväl af detsamma som
af öfriga arbetslokaler för den nya afdelningen för försöksverksamhet
på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden
— sammanlagdt 15,500 kronor — synas mig icke högre, än beliofvet
oundgängligen kräfver.
De af kommitterade föreslagna löneförmånerna till centralanstaltens
tjänstemän finner jag väl afvägda och anser i likhet med korn
-
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
109
mitterade, att man, om dessa förmåner sättas lägre, icke kan påräkna att
få platserna besätta med verkligt framstående ocli dugande män. I)et
blir ju dessa vid anstalten anställda tjänstemän, som närmast komma
att bära ansvaret för att statens uppoffringar för den föreslagna försöksverksamhetens
igångsättande och fortsatta bedrifvande skola komma
att motsvara de vid densamma knutna förhoppningarna. Detta ansvar
påkallar löneförmåner, som, såvidt möjligt, svara däremot. Såsom ett
ytterligare skäl för mig att hvad särskildt beträffar föreståndarne för
de agrikulturkemiska och växtfysiologiska afdelningarna ansluta mig
till de utaf kommitterade föreslagna löneförmånerna, 5,000 kronor
med två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, samt fri bostad, tillåter
jag mig anföra, att jag — på grund af utaf landtbruksakademien i
underdånig skrifvelse den 15 februari nästlidna år gjord hemställan
och sålunda oafsedt föreliggande förslag till försöksverksamhetens ordnande
och det väsentligt ökade arbetet för verksamhetens ledare, som förslagets
förverkligande skulle komma att få till gifven följd — varit
betänkt att hos Eders Kungl. Maj:t hemställa om förhöjning i de till
landtbruksakademiens agrikulturkemist och växtfysiolog nu utgående
lönerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor,
jämte fri bostad — af Invirka den förres bestämdes till sitt nuvarande
belopp år 1874 och den senares visserligen något senare eller år 1885,
då tjänsten inrättades, därvid lönen emellertid sattes till samma belopp
som för agrikulturkemisten.
Då jag anser det synnerligen önskvärd!, att åt verksamheten såväl
vid hufvudafdelningen för försök å boskapskötselns, mejeriliandteringens
och bakteriologiens områden som vid den af mig föreslagna nya agronomiska
hufvudafdelningen redan från början gifves sådan omfattning,
att dessa afdelningar blifva det praktiska jordbruket till det gagn, man
genom deras upprättande vill bereda detsamma, synes det mig, att löneförmånerna
ej heller för dessa Imfvudafdelningara föreståndare böra
sättas lägre än de utaf kommitterade föreslagna.
Detsamma gäller ock föreståndaren för entomologiska afdelningen,
hittillsvarande entomologiska anstalten. Sedan lönen till föreståndaren
för denna anstalt år 1895 bestämdes till sitt nuvarande belopp —
4,000 kronor jämte två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor — har
anstaltens verksamhet så utvidgats, att ökadt anslag till uppehållande
af densamma måst af Riksdagen begäras och blifvit beviljadt. Då verksamheten
nu genom den samverkan, man vill skapa mellan den föreslagna
centralanstaltens entomologiska och öfriga afdelningar, gifvetvis skulle
komma att ytterligare tillväxa, torde med visshet kunna förutses, att
no
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den kommer att få en omfattning, som fullt motsvarar den vid öfriga
afdelningar. Att under sådana förhållanden bestämma lönen för bär
ifrågavarande afdelningsföreståndare lägre än för öfriga föreståndare,
synes mig icke böra ifrågakomma. Då det för arbetenas öfvervakande
vid afdelningen och deras jämna fortgång är nödvändigt att såväl
föreståndare som assistent bo på platsen och då entomologiska anstaltens
nuvarande byggnader härtill icke lämna utrymme, har jag ej
heller tvekat att, i enlighet med föreliggande förslag, hemställa om
anslag till uppförande af till bostad för föreståndaren afsedd byggnad
och sålunda bereda honom, liksom öfriga afdelningsföreståndare, förmånen
af för hans plats afpassa^ fri bostad.
I likhet med kommitterade anser jag, att stora fordringar ovillkorligen
måste ställas på öfverassistenternas duglighet, i det att den verksamhet
de såsom försöksledare, hvar och en inom sin underafdelning,
komma att utöfva alltid i väsentlig grad måste blifva af själfständig
natur. Då man till följd häraf på deras fackutbildning måste ställa
samma stora kraf som på föreståndarnes, finner jag de af kommitterade
föreslagna löneförmånerna — 4,000 kronor med två ålderstillägg, hvardera
å 500 kronor, jämte fri bostad — sådana, att ändring i dem
hvarken kan eller bör ifrågasättas.
Beträffande de föreslagna assistenterna, hvilkas aflöning icke heller
kan bestämmas lägre än den föreslagna eller till 2,000 kronor jämte
bostad för ogift person, synes det mig lämpligt att tillsätta dem endast
på förordnande. För såväl assistenten som den afdelning, vid hvilken
han tjänstgör, bör det vara eu fördel att på förhand söka förebygga,
att han alltför länge kvarblifver å en plats, så lågt aflönad som de här
ifrå gavarande enligt sakens natur måste vara.
I det uti kostnadsförslaget upptagna beloppet till aflöningar åt
centralanstaltens tjänstemän och betjänte, sammanlagdt 45,800 kronor,
anser jag mig sålunda icke böra föreslå annan förändring, än den genom
utbyte af eu öfverassistentlön mot eu föreståndarlön påkallade förhöjningen
med 1,000 kronor.
Mot de beräknade årskostnaderna för försöksverksamhetens bedrifvande
in. m., sammanlagdt 59,200 kronor, kan jag så mycket mindre
hafva något att erinra, som jag ifråga om vissa i denna summa ingående
belopp, såsom till försöksverksamheten såväl på det rena jordbrukets
som på boskapsskötselns, mejerihandteringens och bakteriologiens områden,
i likhet med delegerade, finner dessa belopp visserligen vara
tillräckliga för försöksverksamhetens igångsättande, men att de, allt
efter som verksamheten vid anstalten utvecklar sig, tvifvelsutan behöfva
Statsutskottets Utlåtande X:o 10.
in
i någon mån förökas. Det enda belopp, som möjligen kan tyckas väl
högt tilltaget, är det för underhåll af byggnader, vägar och anläggningar.
7,500 kronor. På grund af hvad jag ofvan anfört rörande vissa
andra i förslaget upptagna belopp, och då jag i likhet med landtbruksakademien
finner det fullt berättigadt att, då en del af Experimentalfältet
upplåtes till centralanstalten, den för denna egendom utgående
afgäld en till motsvarande del bestrides af anstaltens medel, har jag
emellertid icke funnit anledning föreslå någon förändring i ofvan angifna
slutsumma, 59,200 kronor.
För den föreslagna försöksverksamhetens bedrifvande skulle sålunda
komma att kräfvas ett årsanslag af sammanlagdt 106,000 kronor.
Då jag anser den ifrågasatta centralanstaltens upprättande och
ordnandet af dess verksamhet på af kommitterade föreslaget, af såväl
landtbruksakademien som landtbruksstyrelsen tillstyrkt sätt, endast
vara en ytterligare utvidgning af den hittills under landtbruksakademiens
inseende bedrifna, till väsentlig del med statsmedel bekostade
försöksverksamheten å Experimentalfältet, kan jag icke finna att .ovannämnda
upplåtelse till centralanstalten af eu del utaf nämnda lägenhets
jord behöfver på annat sätt inskränka akademiens dispositionsrätt öfver
Experimentalfältet, än att akademien utfäster sig att, så länge akademien
innehar Experimentalfältet och försöksverksamheten vid ifrågavarande
centralanstalt upprätthålles med statsmedel, för verksamhetens bedrifvande
upplåta den del af Experimentalfältet med därå redan uppförda och här
föreslagna byggnader, som för närvarande disponeras af landtbruksakaderaiens
kemiska och växtfysiologiska anstalter samt landtbruksafdelning;
och torde såsom ett af villkoren för centralanstaltens upprättande böra
uppställas, att dylik utfästelse af akademien lämnas. I den omständigheten,
att statsmakterna för beviljandet af jämförelsevis betydliga belopp till
utvidgning af den hittills bedrifna försöksverksamheten uppställa vissa
villkor i afsikt att betrygga verksamhetens bedrifvande i önskvärd riktning,
finner jag ingen anledning att fråntaga akademien någon del af Experimentalfältet,
utan anser detta böra på samma sätt som hittills vara upplåtet
åt akademien. På grund häraf anser jag mig icke kunna tillstyrka Eders
Kungl. Maj:t att såsom villkor för den ifrågasatta anläggningen å
Experimentalfältet uppställa, hvad riksmarskalksämbetet föreslagit angående
öfverlåtelse af visst markområde till centralanstalten och öfverenskommelses
träffande om nu utgående arrendeafgifts fördelning. Att
däremot, innan något byggnadsarbete företages, plan öfver byggnadsplatserna
och ritningar öfver tillämnade byggnader böra till nämnda
ämbete ingifvas för att Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning'' underställas
112 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
synes själffallet; lärande emellertid nådig föreskrift därom böra i sinom
tid meddelas.
Landtbruksakademien lian vid sitt medgifvande till den föreslagna
centralanstaltens förläggande till Experimentalfältet fäst det förbehåll,
att följande vid akademiens agrikulturkemiska och växtfysiologi^
anstalter och dess landtbruksafdelning anställda tjänstemän, nämligen
professorn Henrik Gustaf Söderhamn, professorn Jakob Eriksson, inspektören
Sigurd Rhodin och assistenten Carl Gustaf Eggertz, blefve i den
nya organisationen utan ansökan bibehållna vid anställningar, motsvarande
dem, de nu innehade, och med aflönings- och pensionsförmåner
ej understigande dem, de i akademiens tjänst fått sig tillförsäkrade,
samt att de skulle äga att i afseende på rätt till ålderstillägg och
pension tillgodoräkna sig den tid, de före öfverflyttningen å den nya
staten varit anställda i akademiens tjänst.
Beträffande professorn Söderhamn och professorn Eriksson torde
de få anses själfskrifna att, där de så önska, vid den nya centralanstalten
öfvertaga, Söderbaum föreståndarbefattningen för den agrikulturkemiska
och Eriksson föreståndarbefattningen för den växtfysiologiska liufvudafdelningen;
och anser jag mig böra föreslå utverkande af rätt för dem
att för erhållande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, de före
öfverflyttningen å den nya staten varit anställda i akademiens tjänst,
den förre såsom akademiens agrikulturkemist och den senare såsom
akademiens växtfysiolog.
Hvad angår inspektören Rhodin, är det utan tvifvel af synnerligen
stort intresse för centralanstalten att kunna förvärfva honom antingen
såsom föreståndare för eller öfverassistent vid den af mig föreslagna
agronomiska hufvudafdelningen, då han på grund af ingående erfarenhet
på ifrågavarande område och framstående duglighet särdeles väl lämpar
sig för hvilkendera af dessa befattningar, som kan ifrågakomma. Då Rhodin
för närvarande åtnjuter en aflöning af 3,800 kronor, däri inberäknade
intjänade två ålderstillägg, komrne för honom öfverflyttning till vare
sig föreståndar- eller öfverassistentbefattning att medföra förbättring i
nuvarande lönevillkor och någon svårighet att, därest Rhodin själf vill
öfvergå till den nya anstalten, i fråga om honom uppfylla akademiens
berörda villkor, förefinnas alltså icke heller. Därest emellertid Rhodin
skulle komma att stanna vid öfverassistentbefattning, skulle hans aflöningi
första lönegraden endast med 200 kronor öfverstiga hans nuvarande
inkomster af tjänsten och billigheten synes mig därför fordra, att äfven
honom beredes rätt att i sådant fall för åtnjutande af ålderstillägg
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
113
räkna sig till godo sin tjänstetid såsom inspektor, livarför jag anser
mig böra föreslå att dylik rätt åt honom utverkas.
I sammanhang med ofvannämnda tre tjänstemäns öfverflyttning
på den nya staten skulle de af dem innehafda tjänstebefattningarna
komma att indragas.
Hvad slutligen assistenten Eggertz angår, har han, på grund af
sjukdom, af landtbruksakademien beviljats ett års tjänstledighet från
och med den 1 april innevarande år, och har landtbruksakademien med
anledning häraf hos Eders Kung! Maj:t i underdånig skrifvelse den 21
november nästlidna år hemställt om anvisande af medel till aflöning
af vikarie för honom, öfver hvilken framställning statskontoret blifvit
anbefalldt att afgifva underdånigt utlåtande. Då anledning icke finnes
antaga, att Eggertz kan komma att återinträda i tjänstgöring, torde
hans öfverflyttning till befattning vid centralanstalten icke kunna ifrågakomma.
Vid sådant förhållande, och då hans nuvarande befattning
måste anses likställd med ordinarie statstjänst, lär nämnda befattning
icke kunna indragas förrän vid hans afgång från densamma.
Frågan om såväl denna som öfriga tre omförmälda befattningars
indragning torde emellertid böra underställas Riksdagens pröfning i
sammanhang med förslaget om centralanstaltens inrättande, och torde
detta lämpligast ske i den form, att Eders Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen
att bland villkoren för Riksdagens medgifvande till upprättande
af samma anstalt upptages, att befattningarna såsom agrikulturkemist,
växtfysiologi och inspektor vid landtbruksakademiens experimentalfält
vid tidpunkten för anstaltens upprättande samt assistentbefattningen
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt efter nuvarande
innehafvarens af denna befattning afgång indragas.
Såsom jag här ofvan anfört, skulle för den här föreslagna försöksverksamhetens
bedrifvande komma att erfordras ett årsanslag af sammanlagdt
106,000 kronor.
Genom beviljandet af detta belopp skulle emellertid följande för
närvarande från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
Jandtmannanäringar anvisade anslagsposter upphöra att utgå, nämligen
till aflöningar åt landtbruksakademiens agrikulturkemist 4,000 kronor,
åt föreståndaren för den växtfysiologiska anstalten 4,000 kronor samt
åt nuvarande inspektören vid landtbruksakademiens landtbruksafdelning
2,800 kronor, till underhåll och inköp af materiell, uppassning in. in.
vid landtbruksakademiens växtfysiologiska anstalt 1,500 kronor, till
det agrikulturkemiska laboratoriets underhåll samt anskaffande af kärl
Ilih. till Ilikxd. Prof. 1905. 4 Sund. 1 Aftl. 10 Höft. 15
114
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
och reagentier m. m. 1,500 -kronor, till handräckning vid laboratoriet
300 kronor, till underhåll, skötsel och uppvärmning af ett ursprungligen
af agrikulturkemiska, nu af växtfysiologiska anstalten användt
växthus 500 kronor, till verkställande af nödiga experiment vid landtbruksakademiens
experimentalfält m. m. 4,500 kronor och till statens
entomologiska anstalt 8,100 kronor, hvilka anslagsposter tillsammans
uppgå till 27,200 kronor. Till detta belopp skulle — från och med det
år nuvarande assistenten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska
anstalt afgår från sin befattning — ytterligare komma den till denna
befattning under ofvannämnda anslagstitel uppförda lönen 1,500 kronor,
hvadan alltså sammanlagda beloppet uppgår till 28,700 kronor. Under de
närmast förflutna åren har Eders Kungl. Maj:t likaledes från här ifrågavarande
anslag årligen till centralanstalten för hushållningssällskapens
lokala fältförsök anvisat 5,000 kronor. Vidare är att märka, att, då här
ofvan nämnda årsanslag till den under landtbruksakademiens inseende
ställda försöksverksamheten vid Experimentalfältet under en följd af år visat
sig otillräckliga, akademien, såsom jag redan i det föregående omnämnt, af
egna medel täckt den brist, som därvid uppstått; och har därtill i genomsnitt
för år under 10-årsperioden 1894—1903 kräfta ett belopp af 2,960
kronor. Under samma 10-årsperiod har akademien för vägars underhåll,
byggnadsreparationer in. m. vid agrikulturkemiska och växtfysiologiska
anstalterna samt landtbruksafdelningen i genomsnitt för år utgifvit
750 kronor. Då jag i likhet med kommitterade anser, att här
ifrågasatta försöksverksamhet, som är afsedd att i större utsträckning
än den hittillsvarande mer direkt komma hela landets jordbruk till
nytta och gagn, helt och hållet bör bekostas af statsmedel, och då
akademien under sådana förhållanden skulle komma att befrias från
ofvannämnda utgifter, synas mig hittills till akademien utgående statsanslag
till ungefär motsvarande belopp kunna och böra indragas. Därvid
torde i främsta rummet böra ifrågakomma det år 1890 från anslaget
till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar af
Riksdagen anvisade årsanslaget å 1,000 kronor såsom ersättning för
de kostnader, som kunna tillskyndas akademien för afgifvande till
Eders Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar och utlåtanden samt det
hittills årligen af Eders Kungl. Maj:t på särskild framställning af akademien
beviljade bidraget å 2,000 kronor till utgifvande af landtbruksakademiens
handlingar och tidskrift, hvithet bidrag likaledes blifvit
anvisadt från berörda anslag. Då ofvan anförda anslagsposter sammanlagda
uppgå till 36,700 kronor, skulle sålunda den ökade årliga kostnad,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
115
som genom ordnandet af försöksverksamheten på jordbruksområdet på bär
föreslaget sätt komme att tillskyndas statsverket, inskränka sig till 69,300
kronor, ett belopp, som måste anses ringa, då hänsyn tages till de afsevärda
fördelar, som genom dess beviljande skulle beredas landets modernäring.
Nya områden för gagnande försöksverksamhet skulle härigenom
öppnas, den hittillsvarande vid Experimental fältet bedrifna verksamheten
skulle vinna i omfattning och därmed också blifva af väsentligt mycket
större betydelse, och den försöksverksamhet, som på enskildt initiativ i
skilda landsdelar så småningom kommit till stånd, skulle erhålla ett
kraftigt bistånd och stöd, hvithet för densamma skulle i hög grad
underlätta uppnåendet af de för den praktiska jordbruksdriften fruktbringande
resultat, den redan visat sig äga goda förutsättningar att
kunna aftvinga sitt arbete.
Do byggnadsarbeten, som den nya centralanstaltens upprättande
föranleda, äro så omfattande, att de icke torde kunna i så god tid
medhinnas, att verksamheten vid anstalten kan börja tidigare än med
ingången af år 1907. På grund häraf och da detta uppskof torde fa
anses fördelaktigt äfven från den synpunkten, att tillfälle därigenom
beredes personer, som möjligen ämna söka de med anledning af försöksverksamhetens
utvidgning nyupprättade platserna, att ytterligare
meritera sig för deras erhållande, torde, därest Eders Kungl. Maj:t
gillar ruin i det föregående uttalade uppfattning om upprättande å
Hxperimentalfältet af eu centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet,
af innevarande års Riksdag böra äskas endast det af mig
ofvan angifna till byggnadsarbeten in. in. erforderliga beloppet, 222,500
kronor. Till frågan om detta anslag torde jag få återkomma här nedan
vid anmälan af de anslag, som böra på extra stat för nästkommande
år beviljas.
Oaktadt sålunda de för årskostnadernas täckande erforderliga
medlen icke torde behöfva finnas för Eders Kungl. Maj:t tillgängliga
under år 1906, synes det mig likväl nödvändigt, att Eders Kungl. Maj:t
redan nu inhämtar Riksdagens medgifvande till den tillämnade centralanstaltens
upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af mig
här ofvan angifven organisationsplan och i sammanhang därmed underställer
Riksdagens pröfning ett fullständigt förslag till stat för anstalten.
Jag anser detta så mycket nödvändigare, som, förutom byggnadsarbetena,
en del förberedande åtgärder redan under innevarande år måste vidtagas
för att verksamheten vid anstalten skall kunna — såsom jag anser synnerligen
önskvärd! — taga sin början med ingången afår 1907. Sålunda
116
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
synes mig angeläget att den föreslagna styrelsen för centralanstalten,
Åt hvilken styrelse byggnadsarbetenas anordnande och öfvervakande
m. m. uppenbarligen bör öfverlämnas, må kunna med snaraste tillsättas.
Vidare bör redan under innevarande år landtbruksakademiens ofvan
omordade utfästelse angående upplåtande af mark och byggnader för
försöksverksamhetens bedrifvande vid centralanstalten infordras, hvarjämte,
lör i det föregående angifna tre befattningars indragning med
utgången af år 1906, upplysning måste införskaffas, att dessas nuvarande
innehafvare, professorerna Söderhamn och Eriksson samt inspektören
Rhodin, befinnas villiga att öfvergå på den nya staten, de båda förstnämnde
såsom föreståndare och den sistnämnde vare sig till föreståndarcller
öfverassistentbefattning. Innan dessa och andra förberedande
åtgärder kunna vidtagas, måste emellertid den nya anstaltens organisation
och stat vara fastslagna.
Att, därest det till byggnadsarbeten in. in. erforderliga anslag
nu af Riksdagen beviljas, några medel från anslaget icke komma att
af Eders Kung]. Maj:t anvisas, förrän full visshet vunnits, att de villkor,
som må komma att af Riksdagen för dess medgifvande till centralanstaltens
upprättande fastställas, varda behörigen uppfyllda, torde vara
själffallet.
I afseende å de villkor i berörda hänseende, som jag går att
föreslå, anser jag mig böra påpeka, att jag i fråga om de nu utgående
anslag, som i händelse anstalten kommer till stånd, enligt hvad jag
ofvan nämnt, kunna indragas, endast upptager sådana, som blifvit af
Riksdagen för vissa angifna ändamål beviljade och till beloppen bestämda.
Hvad angår öfriga anslagsposter, Indika af Eders Kungl. Maj:t, på särskilda
framställningar, årligen plägat beviljas, behöfves naturligen icke
något beslut om deras indragning, utan torde deras bortfallande endast
komma att tagas i beräkning vid den af centralanstaltens upprättande
påkallade höjning af anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar, hvarom framställning först till nästkommande
års Riksdag torde komma att göras.
På grund af hvad jag sålunda anfört, tillåter jag mig nu framlägga
följande förslag till
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
117
Stat
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
1 |
Lön. |
Tjänst- görings- penningar. |
1 Summa. |
! ... i |
Aflöning: 1 föreståndare ................ |
3,000 |
2,000 |
5,000 |
|
4- föreståndare ................ |
12.000 |
8,000 |
20.000 |
Efter fem år kan lönen böjas |
1 öfverassistent................, |
2,500 |
1,500 |
■1,000 |
med 500 kronor och etter 10 år |
2 öfverassistenter............ |
5,000 |
3,000 |
8,000 |
|
3 assistenter, arfvoden ... |
— |
— |
6,000 |
|
5 vaktmästare eller arbets-biträden. arfvoden........ |
3,800 |
|||
Aflöning summa kronor |
— |
— |
46,800 |
|
Till centralanstaltens öf-riga utgifter ................ |
59,200 |
|||
Summa kronor |
— |
— |
106,000 |
Anm. Föreståndare, öfverassistent, assistent samt vaktmästare eller arbetsbiträde
åtnjuta jämväl fri bostad.
För åtnjutande af de sålunda föreslagna aflöningsförmånerna för
föreståndare och öfverassistenter vid centralanstalten synes mig lämpligt
att föreskrifva enahanda villkor och förbehåll, som vid löneregleringar
och ordinarie tjänstebefattningars inrättande på senare tider i allmänhet
plägat stadgas.
Jag tillåter mig i sådant hänseende alltså föreslå följande villkor
och förbehåll nämligen:
att föreståndare och öfverassistent skall vara underkastad den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som
Villkor och
förbehåll för
aflöningarna*
åtnjutande.
118
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vid en möjligen inträdande förändrad organisation af centralanstalten
eller eljest kan varda stadgad;
att med föreståndare- eller öfverassistentbefattning icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan
tjänstebefattning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet
af tjänstgöringen vid centralanstalten;
att föreståndare eller öfverassistent må uppbära tjänstgöringspenningar
endast för den tid, han verkligen tjänstgjort; skolande för
den tid, tjänstinnehafvaren åtnjutit tjänstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjänsten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjänst förrätta, äger
uppbära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag
hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag eller
från tjänstgöring i behörig ordning afstängts eller eljest är lagligen
förhindrad att befattningen skota., kan förpliktas att under ledigheten,
utöfver sina tjänstgöringspenningar, afstå så mycket af lönen, som för
tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att, där höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjänst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att innehafvaren mer
än fyra år af denna tid själf med godt vitsord bestridt sin egen eller
på grund af förordnande annan statens tjänst eller ock fullgjort annat
offentligt uppdrag, och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvarje af dessa förhöjningar
angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän vid början af
kalenderåret näst efter det, under livilket den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;
att föreståndare eller öfverassistent skall, då han uppnått 65
lefnadsår och minst 35 tjänstår, vara förpliktad att med oafkortad lön
såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjänsten afgå, Eders
Kung]. Ma.j:t eller den myndighet, som äger afskedet utfärda, dock
obetaget att låta med detsamma anstå, därest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjänsten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig i densamma kvarstå; samt
att föreståndare eller öfverassistent skall vara underkastad de
förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
119
Utskottet, som emotser, att den föreslagna centralanstalten för r''!s1^
försöksväsendet på jordbruksområdet skall blifva af stor betydelse
för den praktiska landtbruksdriften inom vårt land, anser sig böra
förorda denna anstalts upprättande i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af departementschefen angifna organisationsplan, hvilken
utskottet förutsätter skall blifva på sådant sätt genomförd, att anstalten
i sin försöksverksamhet kommer att samarbeta äfven med den
j ordbrukande allmänheten.
Utskottet, som funnit de af Kungl. Maj:t föreslagna byggnaderna
för försöksanstalten erforderliga, har emellertid velat uttala den mening,
att ur sparsamhetssvnpunkt det vore ömkligt, att bostadsbyggnaderna
då de nybyggas så anordnades, att i hvarje byggnad kunde beredas
utrymme för minst två hushåll.
I sammanhang härmed får utskottet framhålla vikten af att
dispositionsrätten till ifrågavarande mark, & hvilken redan förut på
statsverkets bekostnad uppförts byggnader, måtte på ett för anstalten
betryggande sätt ordnas.
Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till stat för anstalten
och de föreslagna villkoren för åtnjutande af de i denna stat upptagna
aflöningsförmåner hafva icke gifvit anledning till annan erinran från
utskottets sida än att utskottet, i öfverensstämmelse med hvad utskottet
här ofvan anfört, beträffande instituten vid Ultima och Alnarp, ansett,
dels att föreståndare och öfverassistent, som åtnjuter förmånen af fri
bostad, bör vidkännas afdrag å aflöningen såsom ersättning till staten
för bostaden, och dels att, förutom ett tillägg om »pröfning i stadgad
ordning» vid fråga om förening af annan tjänst med föreståndare- eller
öfverassistentsbefattning, bland förenämnda villkor bör intagas föreskrift
om att föreståndare och öfverassistent skola, intill dess ny allmän författning
angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i
kraft, efter enahanda grunder, som af Riksdagen fastslagits beträffande
lärare vid allmänna läroverken, bidraga till sin egen pensionering.
Utskottet, som alltså i hufvudsak ansluter sig till Kungl. Maj:ts
förslag till stat för centralanstalten och de föreslagna aflöningsvillkoren,
har emellertid icke trott sig nu böra till Riksdagen göra hemställan
om statens och villkorens antagande med de åt utskottets omförmälda
erinringar föranledda ändringar; utan föreställer sig utskottet, att det
definitiva fastslåendet af den för tillämpning först under år 1907 afsedda
staten och bestämmandet af aflöningsvillkoren därvid bör öfverlämnas
till nästkommande års Riksdag, som har att besluta angående
statsutgifterna under år 1907.
120
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Att ifrågavarande aflöningsstat icke nu definitivt fastställes, synes
icke utgöra hinder för bifall till det af Kungl. Maj:t äskade medgifvandet
för professorerna Söderbaum och Eriksson samt inspektören vid landtbruksakademiens
experimentalfält Rhodin att vid öfvergång till befattning
vid centralanstalten i afseende å rätt till ålderstillägg i den nya
befattningen räkna sig till godo anställningstid i nuvarande befattning;
och finner sig utskottet böra förorda ett sådant medgifvande, som torde
underlätta öfvergången till den nya organisationen.
" På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. får utskottet hemställa:
a) att Riksdagen må medgifva, dels att med ingången
af år 1907 må å landtbruksakademiens experimentalfält
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
i statsrådsprotokollet angifna organisationsplan upprättas
eu centralanstalt för försöksväsendet på jordbruksområdet.
under villkor att ej mindre befattningarna
såsom agrikulturkemist, växtfysiolog och inspektor
vid landtbruksakademiens experimentalfält
med utgången af år 1906 samt assistentbefattningen
vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska anstalt
efter nuvarande innehafvarens af denna befattning
afgång indragas, än äfven i öfrigt de anslag, hvilka
af Riksdagen under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit
beviljade såväl till uppehållande af den hittills bedrifna
försöksverksamheten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska
och växtfysiologiska anstalter samt
landtbruksafdelning och till ersättning för de kostnader,
som kunna tillskyndas akademien för afgifvande
till Kungl. Maj:t af anbefallda utredningar ock utlåtanden,
som ock till uppehållande af statens entomologiska
anstalts verksamhet, från och med år 1907
upphöra att utgå, samt att landtbruksakademien utfäster
sig att, så länge akademien innehar experimentalfältet
och försöksverksamheten vid ifrågavarande
centralanstalt upprätthålles med statsmedel, för verksamhetens
bedrifvande upplåta den del af experimentalfältet,
med därå befintliga, för ändamålet erforderliga
byggnader, hvilken för närvarande disponeras
af landtbruksakademiens kemiska och växtfysiologiska
anstalter samt landtbruksafdelning;
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
121
dels ock, att landtbraksakademiens agrikulturkemist,
professorn Henrik Gustaf Söderhamn, och
landtbraksakademiens växtfysiolog, professorn Jakob
Eriksson, vid öfvergång till föreståndarebefattningar vid
centralanstalten, samt inspektören vid landtbraksakademiens
experimentalfält Sigurd Rhodin, därest lian
kommer att öfvergå till öfverassistentbefaftning vid
nämnda anstalt, må i afseende å rätt till ålderstillägg
i de nya befattningarna tillgodoräkna sig enhvar den
tid, han varit i sin nuvarande befattning hos landtbruksakademi
anställd; samt
b) att Kungl. Maj:ts förslag till stat för centralanstalten
äfvensom till villkor och förbehåll för åtnjutande
af de i samma stat upptagna löneförmåner
för närvarande icke må af Riksdagens bifallas.
Fiskerinäringens understöd.
5:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för tillsättande från
och med år 1906 af en tredje fiskeriintendentsbefattning, höja det under
antlagstiteln »fiskerinäringens understöd» uppförda anslag till statens
fiskeriadministration från 16,000 kronor till 20,000 kronor, eller med
4,000 kronor, samt vid bifall härtill höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 60,000 kronor till 64,000 kronor.
I förevarande ärende har departementschefen till ofvan berörda
statsrådsprotokoll under erinran om 1904 års Riksdags beslut angående
stat för statens fiskeriadministration omförmält, hurusom Kungl. Maj:t
den 17 juni samma år fastställt dylik stat samt den 18 därpå följande
november utfärdat, bland annat, reglemente för statens fiskeriintendenter
och bemyndigat landtbruksstyrelsen att vidtaga på denna styrelse
ankommande åtgärder för besättande från och med innevarande år af
fiskeriintendents befattningarna uti de i reglementet omförmälda östra
och västra distrikten. Dessa bägge befattningar hade den 31 december
nästlidna år af Kungl. Maj:t tillsatts.
I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober 1904 hade sedermera
landtbruksstyrelsen anfört, att anledning funnes att antaga, att ytterligare
en fiskeriintendentsbefattning skulle kunna från och med år 1906
erhålla innehafvare, samt hemställt om aflåtande till Riksdagen af profil.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 16
Ang. höjning
af anslaget Ull
statens fiskeriadministration.
[6.]
122
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
A.ng. förstärkning
af arbetskrafterna
å
domänstyrelsens
skogsuf
delning.
[7-]''
position om anvisande från och med sistnämnda år af härför enligt den
fastställda staten erforderliga medel.
Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts förevarande
framställning erinra, hemställer,
att Riksdagen må, för tillsättande från och med
år 1906 af en tredje fiskeriintendentshefattning, höja
det under anslagstiteln »fiskerinäringens understöd»
uppförda anslag till statens fiskeriadministration från
16,000 kronor till 20,000 kronor, eller med 4,000
kronor, samt vid bifall härtill höja anslaget till fiskerinäringens
understöd från 60,000 kronor till 64,000
kronor.
Domänstyrelsen.
6:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva,
att i den för domänstyrelsen gällande stat under skogsafdelningen uppfördes
aflöningar till ytterligare tre tjänstemän i första graden (notarier)
med 3,000 kronor för dem hvar, däraf 1,800 kronor i lön, som efter
fem år kunde höjas med 500 kronor och efter tio år med ytterligare
500 kronor samt 1,200 kronor, såsom tjänstgöringspenningar, äfvensom
att för sådant ändamål anslaget till domänstyrelsen, nu 94,000 kronor,
måtte höjas till 103,000 kronor, eller med 9,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Vid domänstyrelsens inrättande år 1882 upptogos i den för styrelsen
den 10 november 1882 fastställda stat under styrelsens skogsafdelning
fyra befattningar inom första tjänstegraden, nämligen två notarier, eu.
bokhållare och en revisor, och bestämdes aflöningsförmånerna för hvar
och en af dessa fyra tjänstemän till 3,000 kronor årligen, däraf i lön
1,800 kronor och såsom tjänstgöringspenningar 1,200 kronor, hvarjämte
de samtliga kunna erhålla två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor
att tilläggas lönen.
I underdånig skrifvelse den 15 november 1904 har domänstyrelsen
gjort framställning om vidtagande af åtgärder för anställande af ytterligare
tre tjänstemän i första graden å domänstyrelsens skogsafdelning;
och har styrelsen därvid anfört följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
123
Ofvannämda fyra tjänstemän i första graden vore på följande sätt
fördelade på skogsafdelningens tre byråer, nämligen bokhållaren och
revisorn på den byrå, som hade att föredraga frågor rörande utgiftsoch
förvaltningsförslag, kassaredogörelser, disposition af skogsmedel från
ecklesiastika och civila boställen m. in. samt notarierna på hvar sin af
öfriga två byråer. Dessutom hade från början af styrelsens verksamhet
å skogsafdelningen varit inrättade tre amanuenstjänster.
Enligt gällande instruktion för ämbetsverket ålåge det notarierna
att under vederbörande ledamots inseende biträda vid beredning till
föredragning af förekommande mål och med anskaffande af erforderliga
upplysningar, att föra protokoll samt uppsätta utgående expeditioner,
att efter skedd justering låta utskrifva och med sin kontrasignation
förse de utgående expeditionerna, för hvilkas öfverensstämmelse med de
justerade koncepten han ansvarade, samt ombesörja expeditionens behöriga
afsändande.
Revisorn hade att revidera till styrelsen inkomna räkenskaper,
verkställa alla utbetalningar för styrelsen och handhafva dess kassa
samt, i den mån sådant af honom påkallades, biträda vid notariegöromål.
Bokhållaren ålåge att föra styrelsens räkenskaper samt biträda vid
notariegöromål och revision af räkenskaper.
I den utredning, som föregått aflåtandet till 1882 års Riksdag af
nådig proposition angående, bland annat, inrättande af en för förvaltningen
af kronans jordbruksdomäner och statens skogar gemensam
domänstyrelse, hade antalet af de ärenden, som efter frånskiljande af
sådana, som dels lämpligare borde öfverlämnas till underlydande tjänstemän
eller vederbörande föredragande, dels sådana, hvilkas föredragning
i regeln kunde inskränkas till en enkel anmälan, komme att för den
gemensamma styrelsen återstå och erfordra en verklig pröfning, beräknats
till omkring 4,500, af kvilka omkring 3,200 ansetts belöpa på
styrelsens skogsafdelning. Denna beräkning hade i hufvudsak visat sig
riktig. Sålunda utvisade domänstyrelsens arbetsredogörelser, att de till
styrelsens skogsafdelning år 1884 inkomma målen utgjort inalles 3,461
eller, om de mål, som enligt gällande föreskrifter icke föredroges inför
styrelsen, utan afgjordes af föredraganden, nämligen frågor om skogsingenjörernas
verksamhet och ansökningar om utbekommande af handlingar
i afgjorda mål med mera, tillhopa omkring 150, frånräknades,
3,310. Genom jämförelse mellan denna siffra och det under år 1903
till samma afdelning inkomna antal ärenden, 5,139 eller, efter afdrag
för enahanda slags mål, som ofvan nämnts, 4,989, framginge, att målen
på nämnda afdelning ökats med 1,679 eller omkring 50 procent, och
124
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
detta . ehuru ett ej obetydligt antal ärenden genom skogsstatens nya
organisation af år 1889 öfverflyttats från samma afdelning till den
lokala skogsförvaltningen. Af denna anledning hade visserligen målens
antal minskats under de fem första åren efter 1889, men därefter hade
åter en jämnt fortgående ökning vidtagit, så att ärendena, såsom ofvan
nämnts, år 1903 visat i jämförelse med år 1884 ett med 50 procent
ökadt antal.
Beträffande de inför styrelsen föredragna ärendenas beskaffenhet
vore en del af dem af mer enkel art och kunde med lätthet handläggas.
Till dessa mål vore att hänföra sådana, som rörde den lokala skogspersonalens
anställning, tjänstledighet, transport, afsked, upplåtelse af
bete och slåtter pa kronopark^*, anstånd med afverkning och utdrifning
af å kronoskog snidt virke, utsyning å ecklesiastika skogar för
socknemäns byggnadsskyldighet vid prästgård och kyrka, instrument
öfver ekonomiska besiktningar på skogsstatsboställen, levereringar af
anmärkningsmedel, eu del arfvodesräkningar, byggnads- och odlingsunderstöd
åt skogstorpare, jämkning i förvaltningsförslag med flera
dylika ärenden, uppgående till ett antal af 906, ungefär lika fördelade
på afdelningens tre byråer. Öfriga ärenden däremot kräfde särskild
utredning och loge för handläggningen betydande tid och arbetskrafter
i anspråk. Sättet för diarieföringen hos styrelsen gjorde ock, att i
många fall under ett och samma nummer rubricerades mål från ett
distrikts samtliga revir. Som exempel härpå kunde anföras revirens
förvaltnings-, utgifts- och utsyningsförslag, förslag till de skogsindelningsförrättningar,
dikningsundersökningar, flottledsarbeten med mera, som
skulle inom distrikten under året utföras, de från distrikten i sin helhet
till styrelsens granskning och pröfning årligen inkommande dikningsplaner,
äfvensom revirräkenskaperna och de statistiska redogörelserna.
Hvart och ett af dylika distriktvis behandlade ärenden toge därför
mycken tid i anspråk, enär revirens antal i flera af distrikten vore
ganska stort. Särskild!; kräfde de två sistnämnda slagen af ärenden
en mycket arbete fordrande behandling. Denna grupp af mål, som till
numerären icke _ nämnvärdt ökats, enär allenast ett nytt distrikt tillkommit,
hade likväl medfört för centralämbetsverket väsentligt ökadt
arbete i samma mån, den lokala skogspersonalen förstärkts och denna
personals arbeten å statsskogarna blifvit mer omfattande. Antalet af
andra mål, hvilkas utredning och vidare handläggning, på sätt ofvan
nämnts, kräfde mer tid och arbete, hade däremot varit stadda i jämn
ökning. Till belysande häraf kunde omnämnas, att på grund af nådiga
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
125
remisser afgifna underdåniga utlåtanden och till Eders Kung!. Maj:t
aflåtna underdåniga framställningar under de senaste tjugu åren till
antalet tredubblats eller från 79 år 1884 till 237 år 1903. Kungl. bref
och ämbetsskrifvelser från departementen hade år 1884 varit till antalet
82, men hade år 1903 stigit till 213. De mål, som rörde allmänheten
(enskilda personer, kommuner, korporationer), och hvilkas skyndsamma
handläggning vore önskvärd, hade under samma tidsperiod ökats från
243 till 1,175. Till denna grupp af ärenden hörde målen angående de
i stor skala under senare åren bedrifna markinköpen för kronoparkers
bildande, hvilka mål varit och fortfarande vore mycket arbetskräfvande.
Efter en i vanliga fall tidsödande utredning och skriftväxling hade
knappast en femtedel af inkomna anbud om egendomsförsäljningar
kunnat underställas Eders Kungl. Maj:ts pröfning. Inköpen, som under
åren 1883—1897 uppgått till omkring 713 och omfattat 104,881,14
hektar för en sammanlagd köpeskilling af 4,524,182,5 8 kronor, hade
under åren 1898—1903 utgjort 120 om tillhopa 170,436,28 hektar för
11,452,603,14 kronor. Under dessa senare sex åren hade behandlats
617 inköpsmål, ehuru efter utredning allenast 120 föranledt till afslutande
af köp för kronans räkning.
För fullständigande af jämförelsen förtjänade äfven att nämnas,
att i styrelsens hufvudbok redovisats:
år 1884 inkomster: 2,326,028,05 kronor
„ 1903 „ 9,949,193,28 „
,, 1884 utgifter: 915,696,59 ,,
„ 1903 „ 2,986,572,13
antalet verifikationsfolier till hufvudboken hade utgjort:
år 1884 ....... 13,338
„ 1903 ....... 54,613.
Visserligen ansåge styrelsen, att ett ämbetsverks arbetsbörda ej
fullt kunde bedömas endast efter antalet diarieförda mål, men med
hänsyn till den af styrelsen lämnade utredningen om såväl målens
beskaffenhet i allmänhet och sättet för diarieföringen af vissa för
skogarnas förvaltning viktiga ärenden, som ock huruledes ökningen
gestaltat sig inom olika grupper, ansåge styrelsen obestridligt framgå,
att arbetsbördan inom styrelsens skogsafdelning i hög grad ökats.
Denna efter hand inträdda ökning i arbetet kunde ej antagas
bero af tillfälliga förhållanden, utan vore en naturlig följd af den
utveckling, hvari statens skogsväsen, liksom statens öfriga teknisktekonomiska
förvaltningsgrenar, befunne sig. Näringslifvets framsteg i
126
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
allmänhet, särskilt de träkonsnmeraiide industriernas och ej minst de
förbättrade kommunikationerna samt en i det hela däraf framkallad
lifligare efterfrågan och afsättning af allehanda slag af skogsalster,
funne styrelsen hafva återverkat på skogshushållningen och beredt
möjligheter och tillfällen till ett verksammare ingripande för vården
om statsskogarna. Genom inköp af enskilda skogsmarker, medelst
afvittringsåtgärder och inlösen af stockfångstprivilegier hade kronoparkernas
areal, som år 1882, då staten för domänstyrelsen fastställts,
utgjort 2,324,675 hektar, numera nära fördubblats. Deras areal hade
nämligen vid 1903 års slut uppgått till i rundt tal 4,569,000 hektar.
Då af de inköpta egendomarna — i allt 275,317,4 2 hektar vid
1903 års slut — omkring 22,000 hektar utgjordes af inägor, följde
häraf att, ehuru en mindre del af inägojorden åter afyttrats, förvaltningsbestyren
vid dessa jordbruksegendomar medförde mycket arbete,
fördelade som dessa i allmänhet vore å eu mängd mindre gårdar
och torp till ett antal af omkring 2,300. Denna del af förvaltningen
tillväxte oafbrutet i samma mån inköpen fortginge och en de!
kronodomäner vid arrendeledighet antingen helt afsattes till kronopark
eller deras utmarker med därå varande torp från arrendet undantoges
för att ställas under skogsstatens förvaltning. Utom arrendevillkorens
bestämmande för dessa små jordbrukslägenheter förekomme oupphörligen
byggnadsfrågor, granskning af syneinstrument samt däraf föranledda
åtgärder, och detta oaktadt styrelsen under de senare åren sökt minska
centralverkets arbete i detta hänseende genom att öfverlämna till
vederbörande öfverjägmästare att afgöra eu del ärenden, såsom själfva
afslutandet af arrendekontrakt, deras transportering, frågor om reparationers
verkställande inom en viss gräns emot afdrag å arrendet,
med mera.
Ifrågavarande allt mer omfattande arbeten för statsskogarnas vård
hade ock tid efter annan under sist nämnda tidsperiod nödvändiggjort
en väsentlig förstärkning i den såväl ordinarie som extra lokala skogspersonalen.
Tydligt vore, att för styrelsens skogsafdelning, som hade
att handlägga ärenden rörande statens skogsväsen, häraf måste följa
ett i betydlig mån ökadt arbete, som icke kunde antagas framdeles
komma att minskas. Arbetsbördan för denna afdelnings nuvarande
arbetskrafter hade därför blifvit allt mer betungande. En del ärenden
hade icke kunnat inom'' önskvärd tid handläggas, och antalet oafgjorda
mål hade årligen växt.
Styrelsen hade också nödgats tid efter annan anmäla behofvet af
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
127
tillskott i ämbetsverkets anslag till extra biträden. Allt sedan år 1891
hade sålunda efter årligen förnyad framställning anvisats medel för
anställande under viss tid af året af en extra revisor till och med år
1900, hvarefter sagda belopp utgått från ett af Riksdagen årligen från
och med sistnämnda år anvisadt extra anslag till amanuenser och extra
biträden å domänstyrelsens skogsafdelning. Styrelsen hade nämligen i
underdånig framställning den 25 oktober 1899 framhållit, att dess skogsafdelning
ej utan eftersättande af eu del för administrationen viktiga
arbeten kunde undvara ett ökadt anslag till amanuenser, och hade styrelsen
beräknat, att under dåvarande förhållanden behofvet i detta afseende
skulle kunna fyllas genom anställande af ytterligare tre amanuenser
under förutsättning likväl, att arfvodet för såväl dessa nya befattningar
som de förutvarande tre amanuensbefattningarna, af hvilkas innehafvare
två förut åtnjutit 1,500 kronor hvardera och den tredje 1,200 kronor,
bestämdes till 2,000 kronor för hvar och eu. På Eders Kungl. Maj:ts
i anledning häraf till 1900 års Riksdag gjorda framställning hade Riksdagen
förklarat sig väl hafva funnit det högre amanuensarfvodet vara
betingadt af den omständigheten, att amanuenser å skogsafdelningen,
för hvilkas kompetens fordrades forstlig sakkunskap, ej kunde beräkna
att genom tjänstgöring äfven inom andra ämbetsverk i hufvudstaden
förvärfva ytterligare bidrag till bestridande af lefnadskostnaderna, men
att häraf äfven följde, att amanuenser å skogsafdelningen kunde ägna
mer tid åt arbetet, hvadan Riksdagen visserligen medgifvit, att amanuensaflöningen
finge ökas till 2,000 kronor, men att antalet skulle begränsas
till fyra, genom hvilket Riksdagens beslut arbetskrafterna på skogsafdelningen
alltså ökats med allenast en amanuens i stället_ för af
styrelsen begärda tre.
Erfarenheten inom ämbetsverket under dessa senare år hade nogsamt
ådagalagt, att behofvet af ökade arbetskrafter på styrelsens skogsafdelning
ej härigenom blifvit fylldt. Men då det numera erfordrades
ökade arbetskrafter ej endast vid de enklaste göromålen, såsom vid
kollationering eller vid expediering af uppsatta och justerade ärenden
eller vid uppsättande af enklare mål af i det föregående angifven
beskaffenhet, utan äfven vid beredandet till föredragning af de viktigare
ärendena, hvilkas antal högst betydligt ökats och hvarigenom behofvet
af med dylikt arbete fullt förtrogna och skickliga tjänstemän gjort sig
högeligen kännbart, hade styrelsen för sin del numera kommit till den
uppfattningen, att något större gagn icke kunde tillföras arbetet inom
skogsafdelningen genom förstärkning af den extra personalen. Oaktadt
128
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
det något förhöjda arfvodet åt amanuenserna hade det nämligen visat
sig omöjligt att under någon längre tid fästa vid amanuenstjänstgöringen
i centralämbetsverket för det praktiska skogs,yrket utbildade personer.
Efter en kortare tid plägade desse, såsom naturligt vore, söka att i den
praktiska utöfningen af sitt yrke vinna en bättre utkomst, än hvad
amanuensbefattning i centralämbetsverket kunde erbjuda. Styrelsen
ansåge därför, att en ökning af den ordinarie personalen vore den enda
utvägen, hvarigenom skogsafdelningens kännbara behof af förstärkning
i dess arbetskrafter kunde på ett tillfredsställande sätt af hjälpas. En
sådan förstärkning i arbetskrafterna för uppehållande på ett nöjaktigt
sätt af göromålen å denna afdelning erfordrades i lika mån å hvar
och en af de tre byråerna och borde därför ytterligare en fast anställd
tjänsteman i första graden tillföras hvarje byrå. Endast därigenom
syntes ärendena kunna i god tid och med noggrannhet handläggas.
Slutligen har styrelsen framhållit, att, med tillämpning af nuvarande
aflöningsförmåner, för tre notariers anställande erfordrades en
ökning i det bestämda anslaget till domänstyrelsen af 9,000 kronor.
Under förutsättning af bifall härtill skulle emellertid det extra anslaget
af 750 kronor till den af styrelsen i det föregående omförmälda, för
viss del af året afsedda extra revisorstjänstgöringen icke vidare blifva
behöfligt.
På sätt domänstyrelsen i sin nu omförmälda skrifvelse framhållit,
hafva, under den tid styrelsen varit i verksamhet, göromålen å styrelsens
skogsafdelning så tillväxt, att afdelningen, för ärendenas handläggning
inom skälig tid, är i stort behof af förstärkning i dess nuvarande
arbetskrafter.
I detta sammanhang torde det tillåtas mig erinra därom att —
sedan domänstyrelsen, med anmälan att på grund af det i väsentlig
grad ökade arbetet å styrelsens skogsafdelning kostnaderna för renskrifning
å samma afdelning år från år stigit och under nästlidna år
beräknats komma att uppgå till så högt belopp, att till följd häraf al
det å styrelsens stat uppförda bestämda anslaget till »vikariatsersättning,
arfvoden för byggnadsplaners granskning, åt amanuenser och extra
biträden, renskrifnings- och tryckningskostnader», 22,300 kronor, jämte
det på extra stat alltsedan år 1901 anvisade beloppet »till arfvoden
åt amanuenser och extra biträden å styrelsens skogsafdelning», 6,100
kronor, ett alltför ringa belopp blefve öfrigt till utdelning såsom ersättning
för arbete, som af styrelsens extra tjänstemän utförts, i underdånighet
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
129
anhållit, att till betäckande af utgifter, som styrelsen enligt skälig
beräkningsgrund ansåge vara för sistnämnda ändamål oundgängliga,
till styrelsens förfogande måtte, utöfver hvad styrelsen för sådant ändamål
disponerade, anvisas det därför erforderliga beloppet, utgörande
enligt inom styrelsen verkställd beräkning 1,650 kronor — Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 16 december nästlidna år bemyndigat
domänstyrelsen att af det till styrelsens disposition ställda reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet använda ett belopp af 1,650 kronor till gäldande af kostnader
för renskrifning under år 1904 å styrelsens skogsafdelning.
Vidare har Eders Kungl. Maj:t, med anledning af utaf domänstyrelsen
gjord anmälan därom, att de till styrelsens disposition stående
medel ej lämnade tillgång till anställande under eu del af innevarande
år af en extra revisor, genom nådigt beslut den 31 december nästlidna
år måst för sådant ändamål ställa till styrelsens förfogande ett belopp
af 750 kronor, hvilka anvisats att utgå från nionde hufvudtitelns anslag
till extra utgifter.
Anordningar, sådana som de nu omförmälda, lära emellertid icke
åter böra ifrågakomma.
Anlitandet af förenämnda reservationsanslag för bestridande af
renskrifningskostnader å domänstyrelsens skogsafdelning måste naturligen
betraktas såsom en tillfällig nödfallsutväg, och anslaget till extra
utgifter är så hårdt anlitadt för utgifter af beskaffenhet att icke kunna
af andra medel gäldas, att därifrån för framtiden icke kan beredas
bidrag för nu ifrågavarande ändamål.
Jag anser därför ock nödvändigt, att framställning nu göres hos
Riksdagen i syfte att bereda tillgång till erforderlig ökning i arbetskrafterna
ä domänstyrelsens skogsafdelning. På sätt styrelsen redan
erinrat, har denna fråga så nyligen som år 1900 varit underställd
Riksdagens pröfning, i det Eders Kungl. Maj:t föreslog nämnda års
Riksdag att till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens
skogsafdelning på extra stat för år 1901 bevilja ett anslag
af 10,100 kronor, hvarmed åsyftades, bland annat, att möjliggöra en
ökning af amanuensernas å nämnda afdelning antal från 3 till 6. Riksdagen
fann emellertid antalet kunna begränsas till 4 och nedsatte i
följd häraf det begärda anslaget till 6,100 kronor, hvilket belopp äfven
sedermera årligen anvisats å extra stat och af domänstyrelsen uti
underdånig skrifvelse den 10 oktober 1904 äskats jämväl för år 1906.
Det kunde under nu anförda förhållanden onekligen anses ligga
jBill. till RiJcsd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 17
130
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets yttrande.
närmast till hands att återupptaga 1900 års, af Riksdagen endast
partiellt bifallna förslag i ämnet och sålunda söka bereda medel för
ytterligare ökning af amanuensantalet. Hvad domänstyrelsen anfört
såväl i fråga om beskaffenheten af de ärenden, för hvilkas handläggning
en förstärkning af arbetskrafterna å skogsafdelningen är särskilt angelägen,
som ock angående svårigheten att å amanuensbeställningarna
kunna under någon längre tid kvarhålla med de nödiga fackinsikterna
utrustade personer, synes mig emellertid innebära fullt giltiga skäl för
att de nya arbetskrafter, som måste beredas styrelsen, sättas på ordinarie
stat. Med hänsyn till den utredning, styrelsen lämnat angående stegringen
i göromål å skogsafdelningen, och då denna stegring i ungefär
lika grad synes betunga afdelningens tre olika byråer, är jag ense
med styrelsen därom, att ytterligare en första gradens tjänsteman (notarie)
bör å hvarje af dessa byråer anställas.
Förutsatt att hvad jag i anslutning härtill går att föreslå vinner
bifall, vill det emellertid synas mig, som om styrelsens behof af arbetskrafter
å skogsafdelningen blefve så väl tillgodosedt, att antalet amanuensarfvoden
å samma afdelning bör kunna utan olägenhet åter
minskas till 3, och enligt hvad styrelsen själf upplyst skulle behofvet
af en extra revisor under viss del af året bortfalla. Då vidare af
de nytillkommande ordinarie tjänstemännen naturligen bör kunna fordras
en betydligt intensivare tjänstgöring och följaktligen äfven en vida
större arbetsprodukt än af motsvarande antal amanuenser eller extra
biträden, böra styrelsens utgifter för extra biträden å skogsafdelningen
komma att genom den föreslagna anordningen väsentligen minskas.
Under sådana förhållanden tvekar jag under angifna förutsättning icke
att föreslå, att det nu utgående extra anslaget å 6,100 kronor till arfvoden
åt amanuenser och extra biträden å nämnda afdelning för år 1906
nedsättes med 2,750 kronor, motsvarande arfvode till eu amanuens
samt kostnaden för extra revisorn, och sålunda bestämmes till 3,350
kronor. Till denna fråga torde jag emellertid få vid behandlingen af
de extra anslagen under denna hufvudtitel återkomma.
Då omreglering af löneförhållandena m. m. vid domänstyrelsen
innefattas i det uppdrag, som lämnats åt den för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden
tillsatta kommitté, och då uppförande å ordinarie stat af
tre nya tjänster inom nämnda styrelse möjligen skulle kunna försvåra
genomförandet af den anordning af befattningarna inom ämbetverket,
som kan komma att med anledning af kommitténs förslag beslutas,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
131
liar utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i
berörda hänseende föreslagit. Den förebragta utredningen gifver emellertid
vid handen, att en förstärkning af arbetskrafterna å domänstyrelsens
skogsafdelning är af behofvet påkallad och att för sådant ändamål å
hvar och en af afdelningens tre byråer måste kunna påräknas arbete
af ytterligare en första gradens tjänsteman. Med anledning häraf synas
å extra stat böra uppföras arfvoden till tre nya notarier inom domänstyrelsen
med tillsammans 9,000 kronor.
Med erinran att, genom beviljande af omförmälda arfvoden åt
tre nya notarier, det nu utgående extra anslaget å 6,100 kronor till
arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning
kan nedsättas med 2,750 kronor till 3,350 kronor, får utskottet,
som i punkt 40 här nedan gör framställning om nämnda anslags beviljande,
hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, till arfvoden åt
tre tjänstemän i första graden (notarier) i domänstyrelsens
skogsafdelning med 3,000 kronor för dem
hvar, på extra stat för år 1906 beviljar ett belopp
af 9,000 kronor.
Skogsväsendet.
7:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare 35 A”?t
kronojägare samt för detta ändamål höja bestämda anslaget för skogsstaten
från dess nuvarande belopp, 645,608 kronor, med 31,600 kronor
till 677,208 kronor;
dels medgifva, att det kronojägare tillkommande ålderstillägg å
100 kronor måtte från och med år 1906 ingå i kronojägarnes aflöning
såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar;
dels höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk från dess
nuvarande belopp, 55,000 kronor, med 3,800 kronor till 58,800 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet erhölle följande uppställning:
132
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
bestämdt anslag:
för skogsstaten ....................... kronor 677,208: —
» statens skogsläroverk » 58,800:— kronor 736,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal ................................. kronor 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis
n
i ngen ........................... kronor 6,500: —
» kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet
................................. » 1,599,792: — » 1,605,392: —
summa kronor 2,441,400: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 35,400 kronor;
dels medgifva, att för uppehållande af statens skogsskolors äfvensom
skogsskolans vid Skogshåll verksamhet måtte utöfver af Riksdagen
förut anvisade medel, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt de i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14 januari 1905 angifna
grunder användas under år 1905 högst 12,800 kronor och från och
med år 1906 årligen högst 16,850 kronor;
dels medgifva, att från och med innevarande år finge för tjänstgöring
i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildas
skogar och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke ägde
tillämpning, anställas en skogsingenjör med enahanda ersättning, som
förut varit för skogsingenjör bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor
om året;
dels och godkänna det i berörda statsrådsprotokoll intagna förslaget
till ny stat för den förstuga försöksanstalten äfvensom medgifva, att
den nya staten finge tillämpas från och med ingången af innevarande
år;
samt att medgifva, att rätt till tj anstår sberäkning för åtnjutande
af ålderstillägg måtte tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för
den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels
öfverjägmästare för den tid, under hvilken han varit direktör för skogs
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
133
institutet, dels ock lektor vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder
han varit jägmästare eller innehaft befattning såsom föreståndare för
statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogskola.
I förevarande ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år uppförda
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten........kronor 645,608: —
., statens skogsläroverk . . „ 55,000: ——
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal..............
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis
ningen.
........kronor 5,600: —
,, kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
........ „ 1,599,792: —
tillsammans kronor 2,406,000: — I
I underdånig skrifvelse den 10 oktober 1904 angående anslags- Anslaget
behofvet för år 1906 har domänstyrelsen, hvad först angår det bestämda fs? skogsstaten.
anslaget för skogsstaten, ifrågasatt eu höjning af samma anslag med
31,600 kronor för anställande af ytterligare 35 kronojägare.
Redan i underdånig skrifvelse den 1 november 1897 framhöll domänstyrelsen
behofvet af eu ökning i kronojägarnes antal, hvilken
ökning då beräknades till 51 kronojägare i de sex norra länen, 1 i
Värmlands län och 14 i de öfriga länen eller sammanlagdt 66 kronojägare.
Denna styrelsens skrifvelse anmäldes inför Eders Kungl. Maj:t
den 14 januari 1898, men föranledde icke någon framställning till
Riksdagen i det i skrifvelsen afsedda syfte, utan undansköts, enligt hvad
dåvarande chefens för finansdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för nämnda dag gifver vid handen, frågans
slutliga afgörande i afvaktan på resultatet af den utaf Eders Kungl.
Maj:t år 1896 tillsatta skogskommitténs arbeten. Sedan bemälda kommitté
afgifvit sitt betänkande, gjorde domänstyrelsen uti underdånig
krifvelse den 25 november 1899 ånyo framställning om ökning af
kronor 700,608: —
,. 100,000: —
„ 1,605,392: —
134
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
antalet kronojägare och framlade därvid förslag till anställande af 97
nya kronoj ägare, af Indika 83 skulle få sin verksamhet förlagd inom
de sex norra länen och Värmland samt 14 i det öfriga landet. Såsom
anledning till denna ökning framhöll styrelsen i samma skrifvelse liksom
i sin nyssberörda skrifvelse af den 1 november 1897 statsskogsväsendets
starka utveckling, som påkallade eu väsentlig förstärkning i
personalen ej allenast i de norra orterna, där kronojägarpersonaleu vid
näst föregående reglering till antalet bibehållits oförändrad, utan äfven
i öfriga delar åt landet, där nämnda personal vid sistberörda reglering''
förstärkts med 52 kronojägare. Styrelsen framhöll vidare, dels att i
de norra länen, sedan kronoskogarna dåmera i de flesta lappmarkssocknar
erhållit bestämda gTänser, krafvet på en ordnad och fullt verksam
tillsyn såväl i fråga om skogarnas fredhållning som ock beträffande
afverkningen och de särskilda arbeten, såsom skogsodling, hyggesrensning,
markberedning, dikning, flottledsrensning in. m., Indika genom
skogsförvaltningens försorg utfördes, ej längre kunde undanskjutas, och
att erfarenheten visat, att en sådan tillsyn icke vunnes genom tillfälliga
bevakare, utan kräfde inom hvarje revir en stam af fast anställda
kronojägare, dels ock, hvad de sydligare länen beträffade, att till följd
af betydande skogsmarksinköp extra kronojägare mot arfvode från
reservationsanslaget, i det närmaste motsvarande ordinarie kronojägares
aflöning, hade mast anställas på åtskilliga af de nybildade kronoparkerna,
hvarjämte inom eu del revir de ökade göromålen å förut varande
statsskogar erfordrade större personal.
Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts till 1900 års Riksdag aflåta
nådiga proposition, däruti förordats den sålunda af domänstyrelsen
föreslagna ökningen i kronojägarnes antal, anförde emellertid Riksdagen
i skrifvelse den 9 maj 1900, att Riksdagen föreställt sig, att
antalet af de för de sex norra länen och Värmland afsedda nya kronojägarbefattningarna
skäligen borde kunna i någon mån begränsas, och
att ett sammanlagdt antal af 66 nya kronojägare borde kunna antagas
för det dåvarande tillfredsställa behofvet af ökad ordinarie bevakningspersonal
i dessa delar af riket. Då Riksdagen ansåge sig böra biträda
förslaget om anställande af begärda 14 nya kronojägare i de öfriga
länen, beviljades alltså aflöning för tillsammans 80 nya kronojägarbefattningar.
Domänstyrelsen bär i sin nu gjorda framställning anfört, att de
skål, som år 1899 föranledt styrelsen att begära inrättandet af 17 nya
kronjägarbefattningar utöfver de beviljade, kvarstode oförändrade, och
att sedan dess ytterligare tillkommit nya kraf på skogspersonal, hufvud
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
135
sakligen föranledda af markinköp för bildande af kronoparker — efter
år 1899 både inköpts mer än 82,400 hektar — jämte skogsområdens
undantagande från arrenden och ställande under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning vid förnyade upplåtelser af statens utarrenderade
domäner. Bevakningspersonalens ökning hade däraf blifvit en oundviklig
följd, och hade därför måst, förutom förberörda 17, efter
hand ytterligare anordnas provisoriska bevakningstrakter med extra
kronojägare, Indika från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
m. in. åtnjutit årsarfvoden, nära nog motsvarande ordinarie
kronoj ägares aflöning.
Ett dylikt provisorium kunde emellertid icke anses lämpligt, helst
behofvet af bevakare ingalunda kunde komma att i framtiden minskas,
hvarför styrelsen — med behörig hänsyn därtill, att vid vissa större
egendomars förvärfvande några af där förut varande skogvaktare, b vilka
till följd af deras föregående väl vitsordade tjänstgöring fått kvarstanna
såsom extra kronojägare, ej borde öfverflyttas till ordinäre stat, utan på
extra stat bibehållas af den anledningen, att deras mer framskridna ålder ej
skulle göra dem pensionsberättigade förrän vid så hög ålder, att deras arbetskraft
antagligen långt förut blifvit förbrukad — funne sig böra föreslå
inrättande af tillsammans 35 nya ordinäre kronoj ägartjänster, däraf
18 i de sex norra länen och Värmland samt 17 i landets öfriga delar.
Hvad först angår de af domänstyrelsen nu föreslagna nya 18
kronojägarbefattningarna i de sex norra länen och Värmland, finner jag
mig kunna hänvisa till den utredning, domänstyrelsen lämnat uti sina
omförmälda skrivelser den 1 november 1897 och den 25 november
1899, för hvilkas innehåll finnes utförligt redogjordt i det statsrådsprotokoll
öfver finansärenden, som åtföljde Eders Kungl. Maj:ts till 1900
års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd
och behof.
Visserligen ansåg nämnda års Riksdag, beträffande de af Eders
Kungl. Maj:t då föreslagna nya kronojägarbefattningarna, att antalet
sådana för de sex norra länen och Värmland afsedda nya befattningar
skäligen borde kunna i någon mån begränsas, och att, därest den i 1897
års fullt utarbetade förslag upptagna ökningen med 52 kronoj ägare,
51 i de sex norra länen och 1 i Värmland, toges till utgångspunkt
och därtill lades det antal nya kronojägare, som på grund af den
nya revirindelning, hvilken blefve en följd af Riksdagens år 1900
fattade beslut om inrättande af 14 nya j ägmästarbefattningar, och inköpta
skogsmarker kunde befinnas erforderlig, och som Riksdagen
136
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beräknat till 14, ett sammanlagdt antal af 66 nya kronojägare borde
kunna antagas för det dåvarande tillfredsställa behofvet af ökad ordinarie
bevakningspersonal i dessa delar af riket. Fem år hafva emellertid
förflutit sedan detta uttalande gjordes, och det af domänstyrelsen
nu föreslagna antalet nya kronojägare för nämnda delar åt landet öfverstiger
icke det, som af 1900 års Riksdag afslogs, med mer än 1, hvadan
en framställning till Riksdagen i enlighet med styrelsens förslag i nu
ifrågavarande afseende icke kan anses annat än som ett förnyande af
1900 års proposition i den del, densamma ej vann Riksdagens bifall.
Härför synas mig också fullgoda skäl tala. Den af Riksdagen är
1900 beviljade ökningen har nämligen otvetydigt visat sig icke vara
tillräcklig att fylla det då förefintliga behofvet af ordinarie bevakningspersonal
inom nu ifrågavarande delar af landet, och under den femårsperiod,
som förflutit, efter det berörda ökning ägde rum, har behofvet
af vtterligare ökning af samma personal icke blott utöfver den af
Riksdagen år 1900 beviljade, utan äfven utöfver den af domänstyrelsen
då begärda ökningen allt mer och mer gjort sig gällande. Efter år
1899 har, såsom domänstyrelsen erinrat, en betydande areal skogsmark
för statsverkets räkning inköpts, omfattande, enligt mig från styrelsen
i dagarna lämnad uppgift, 84,184: -2 o hektar. Af denna nyförvärfvade
areal belöpa 19,136: 7 7 hektar å de sex norra länen och Värmland.
Med hänsyn härtill äfvensom till den allt starkare intensitet, hvarmed
statens skogsdrift numera skötes, kan jag icke finna annat, än att till
stöd för den af domänstyrelsen gjorda framställningen om ökning af
krono]ägarantalet i de norra länen och i Värmland tala skäl; hvilkas
befogenhet icke kan underkännas.
Beträffande därefter styrelsens förslag om inrättande af 17 nya
kronojägarbefattningar i de öfriga delarne af riket, är behofvet häraf
föranledt af den betydande ökning af de under skogsstatens omedelbara
vård och förvaltning ställda skogsmarksarealer, som under senare
år ägt rum. Sålunda är o af den efter år 1899 inköpta skogsmarken
65,047: 4:; hektar belägna inom dessa delar af landet, och därjämte
hafva under samma tid betydliga skogsområden, som förut
varit utarrenderade, ställts under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning. Uppenbart är, att på grund af dessa förhållanden behof
af en ökning af den bevakande ordinarie personalen uppstått och
blifvit alltmer trängande, särskildt inom de revir, där de under de
senaste åren nyinköpta eller under skogsstatens omedelbara vård och
förvaltning ställda markerna äro belägna. Vid fördelning ensamt af
det nyköpta areal området på 17 bevakningstrakter utfås en medelareai
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
137
för bevakningstrakt af öfver 3,800 hektar, hvithet, då, såsom här
är fallet, fråga är om mellersta och södra Sverige, tydligen måste betecknas
såsom högst afsevärdt. Att märka är visserligen, att i sammanhang
med de nya ordinarie kronojägarnes anställande en del jämkningar
uti förutvarande mindre bevakningstrakters omfattning torde
kunna äga rum, så att medelarealen för de nya måhända ej kommer
att fullt uppgå till den nyss angifna, men å andra sidan lär densamma
ej kunna i afsevärd grad nedbringas, då vid ofvan gjorda beräkning
hänsyn ej tagits till de från utarrenderade kronoegendomar afskilda
områden. Det synes mig under sådana förhållanden påtagligt, att den
af domänstyrelsen för ifrågavarande delar af landet begärda ökningen
i antalet kronoj ägare i och för sig fullt motiveras af den ökade
arealen statsskogar inom samma landsdelar.
För att ytterligare förvissa mig, huruvida icke, med afseende å de
lokala förhållandena, skulle kunna med inrättandet af en eller annan af
de nya befattningarna någon tid anstå, har jag tagit del af de från
skogsförvaltningarna till domänstyrelsen inkomna framställningar i ämnet
och de beräkningar, som legat till grund för domänstyrelsens förslag;
och har jag därvid funnit fullgoda skäl tala för anställandet af en hvar
af de nya ordinarie kronoj ägarne, af hvilka 2 äro afsedda för Bergslagsdistriktet,
4 för Östra distriktet, 4 för Yästra distriktet, 3 för Smålands
distrikt och 4 för Södra distriktet.
Förutom de skäl, jag nu anfört för bifall till domänstyrelsens
förslag om inrättande af 35 nya kronojägarbefattningar, vill jag påpeka,
att med den alltjämt fortgående utvecklingen af skogsväsendet och
ökningen af statsskogarnas areal det förefintliga behofvet af ordinarie
bevakningspersonal allt framgent måste kvarstå oförminskadt, och att
den utväg, som nu måst anlitas för behofvets tillfälliga fyllande eller
anordnande af provisoriska bevakningstrakter med extra bevakningspersonal,
naturligtvis icke kan anses vara i längden tillfredsställande.
Äfven om den af domänstyrelsen nu ifrågasatta ökningen af den
ordinarie bevakningspersonalen vidtages, lär anlitande af extra skogspersonal
för kronoskogarnes behöriga skötsel och vård äfven framdeles
blifva nödigt, om också naturligen icke i samma utsträckning som hittills
varit fallet.
För bedömande af den ökning i kostnad, som genom det föreslagna
inrättandet af 35 nya kronoj ägarbefattningar skulle för statsverket
uppkomma, tillåter jag mig erinra, att enligt den af 1889 års
Riksdag för kronoj ägarne antagna stat med däri vid 1900 års Riksdag
vidtagna ändringar kronojägarnes aflöningsförmåner äro:
Blh. till RiJcsd, Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
18
138
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1 Lön. |
Tjänst- görings- penningar. [ |
Summa, j |
|
1 i de sex norra länen och |
400 |
400 |
1 '' '' 800 |
i öfriga delar af landet ... |
400 |
300 |
700 |
| Där boställslägenj
het saknas, utgår
\ hyresersättning
(med 100 kronor.
Krono]ägande ,i de sex norra länen samt i Värmlands län äga dessutom
uppbära 100 kronor i respenningar, ocli enligt 1900 års Riksdags
medgifvande kunna kronojägarne efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 100 kronor, att anses
såsom tjänstgöringspenningar.
Då, enligt hvad domänstyrelsen meddelat, boställslägenheter val
efter hand antagligen skulle kunna iordningställas åt en- del af nu
ifrågasatta nya kronojägare, men hyresersättnings utgående till en början
måste beräknas för samtliga, skulle alltså för 18 kronojägare i de
sex norra länen och i Värmland erfordras 18,000 kronor och för 17
kronojägare i öfriga delar af landet 13,600 kronor eller tillhopa 31,600
kronor, med hvilket belopp styrelsen jämväl, såsom nämnts, föreslagit,
att bestämda anslaget till skogsstaten nu skulle ökas.
Under förutsättning af bifall härtill, skulle emellertid, enligt hvad
jag från domänstyrelsen inhämtat, följande från reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning m. in. nu utgående arfvoden till extra kronojägare
kunna indragas, nämligen:
årsarfvoden å 800 kronor till 4- extra kronojägare
i norra landet........kronor
årsarfvoden å 900 kronor till 10 extra kronojägare
i norra landet........,,
årsarfvoden å 1,000 kronor till 4 extra kronojägare
i norra landet . . . . ... . „
årsarfvoden å 500 kronor till 4 extra kronojägare
i södra landet.......... ,,
årsarfvoden å 600 kronor till 3 extra kronojägare
i södra landet....... .. . . ,,
årsarfvoden å 700 kronor till 7 extra kronojägare
i södra landet...... . . . . ,,
årsarfvoden å 800 kronor till 3 extra kronojägare
i södra landet ...........
3,200
9.000
4.000
2.000
1,800
4,900
2,400 27.300
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
139
Den ökning i statsverkets utgifter för kronoskogarnas förvaltning,
som skulle föranledas genom de ifrågasatta 35 nya kronojägarnes anställande,
skulle sålunda icke blifva synnerligen afsevärd i förhållande till
de betydande fördelar för skogsskötselns rätta bedrifvande, som häraf
måste antagas kunna förväntas, detta likväl under förutsättning att,
såsom domänstyrelsen äfven framhållit, vid de nya befattningarnas tillsättande
behörig hänsyn tages därtill, att de förutvarande skogvaktare,
hvilka vid vissa större egendomars förvärfvande fått kvarstå såsom
extra kronojägare, ej öfverflyttas å ordinarie stat, då de uppnatt den
ålder, att deras arbetskraft antagligen skulle blifva förbrukad, innan
de blifvit pensionsberättigade.
På grund af hvad jag nu anfört och under åberopande i öfrigt
af de utaf domänstyrelsen till stöd för dess förevarande underdåniga
framställning* framlagda skäl, får jag således för min del förorda anställande,
på sätt styrelsen begärt, af 35 nya ordinarie kronojägare
med tjänstgöring, 18 i de sex norra länen och Värmland samt 17 i
landets öfriga delar.
I detta sammanhang anhåller jag att få för Eders Kung!. Maj:t
anmäla en utaf 223 af landets kronojägare hos Eders Kungl. Maj:t gjord
framställning om vidtagande af sådan åtgärd, att den kronojägare
efter afskeds erhållande tillkommande pension, nu 400 kronor, måtte
bestämmas till 600 kronor, hvilken pensionsförhöjning påkallades af
omöjligheten för en pensionerad kronojägare att kunna nödtorftigt
uppehålla sig å det nuvarande pensionsbeloppet. Den sålunda ifrågasatta
pensionsförhöjningen hafva sökandena ansett lämpligen kunna ernås
därigenom, att förhållandet mellan kronojägares tjänstgöringspenningar
och1 lön ändrades därhän, att af dessa aflöningsförmåners totalbelopp
fjärdedelen — i stället för, såsom nu vore händelsen för den kronojägare,
hvilken hunnit intjäna ålderstillägget, hälften — räknades såsom
tjänstgöringspenningar och återstoden såsom lön; hvarjämte, såsom
ytterligare skäl för den sålunda föreslagna förändringen i de olika
aflöningsförmånernas inbördes förhållande, åberopats den bekymmersamma
ställning, hvari en kronojägare, som under sin tjänstetid råkat
insjukna, försattes, därigenom att han under sjukdomen måste till sin
vikarie afstå halfva aflöningsbeloppet.
Öfver denna framställning hafva infordrade underdåniga utlåtanden
afgifvits den 10 maj 1904 af domänstyrelsen och den 15 septembersamma
år af statskontoret.
140
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Domänstyrelsen anför, att det med den senare tidens ökade lefnadskostnader
icke torde kunna bestridas, att ett belopp af 400 kronor
ställde sig för en pensionerad kronojägares uppehälle, äfven om lian
vore utan familj, väl knappt och vore, om lian både familj, alldeles
otillräckligt; att en förhöjning af pensionsbeloppet därför syntes styrelsen
vara af behofvet påkallad och borde, enligt styrelsens mening, lämpligen
kunna åvägabringas på det sätt, att det kronojägare medgifna ålderstillägget
förklarades skola anses såsom lön. hvarigenom pensionsbeloppet
skulle höjas till 500 kronor; samt att genom denna anordning också
skulle vid sjukdomsfall, då kronojägare ägde uppbära allenast lönen,
erhållas en väl behöflig förbättring i existensmöjlighet.
I det af statskontoret afgifna utlåtandet framhålles, att, efter det
1874 ars aflöningsstat fastställts, den högsta ordinarie årsaflöningen
ökats: för kronojägarne i de norra länen från 700 till 1,100 kronor
d. v. s. med % eller något mer än 57 procent samt för kronojägarne
i öfriga landsdelar från 500 till 900 kronor d. v. s. med 4 5 eller
80 procent; men under det att å 1874 års lönestat förhållandet mellan
lön och tjänstgöringspenningar för alla kronojägare varit 3:1, hade
detta förhållande numera så förändrats, att det utgjorde: i de norra
länen för kronojägare, som intjänat ålderstillägg, 4 : 5 och i öfriga delar
af landet för sådan kronojägare 4:4. Då nu i allmänhet förhållandet
mellan lön och tjänstgöringspenningar i högsta lönegraden torde kunna
anses vara omkring 3:1; och då lönens belopp i regel vore det för
pensionsbeloppet afgörande, kunde det icke förnekas, att en jämkning
till närmare öfverensstämmelse med den vanliga aflöningsfördelningen,
hvad kronojägarne beträffade, syntes vara af rättvisa påkallad och äfven
ur andra synpunkter lämplig; och alldenstund det kronojägare nu tillkommande
pensionsbelopp såväl i och för sig, som jämfördt med de
kronojägarbefattning åtföljande aflöningsförmåner och häraf härflytande
extra inkomster, i pensionshänseende ställde desse tjänstinnehafvare i
en synnerligen ofördelaktig undantagsställning, tvekade statskontoret
icke att understödja den föreliggande petitionen om en förbättring i
kronojägarpensionen, men ansåge sig dock för närvarande icke böra
tillstyrka annan åtgärd till detta syftes vinnande, än den af domänstyrelsen
föreslagna, hvilken statskontoret alltså förordade.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser äfven jag
af billighet och rättvisa påkalladt, att någon ökning i den kronojägarne
för närvarande tillkommande pension dem tillerkännes. Ty obilligt
måste anses vara, att, efter det staten anlitat kronojägarnes arbetskrafter
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
141
under deras tjänstetid, till dess de, åtminstone i regeln, blifvit förbrukade,
och därför lämnat dessa sina tjänare en aflöning, som äfven
med de förhöjningar, hvilka på senare tiden vidtagits, måste antagas
hafva i allmänhet till fullo åtgått till deras lefnadskostnader under
tjänstetiden och näppeligen lämnat dem tillfälle att afsätta något för
ålderdomen — synnerligast om sjukdom under tiden tillstött — staten
lämnar kronojägarne efter nppnådd pensionsålder en pension, hvarå de
svårligen kunna nödtorftligen uppehålla sig, men hvartill de dock i de
flesta fall äro för sitt uppehälle uteslutande hänvisade. Och med fog
kunna kronojägarne känna det som en orättvisa, att de i pensionshänseende
ställts i en så ofördelaktig ställning i jämförelse med statens
öfriga tjänstinnehafvare.
Då jag således finner det framställda anspråket på pensionsförhöjning
för kronojägarne befogadt, men å andra sidan anser detta anspråk
kunna åtminstone för närvarande nöjaktigt tillgodoses genom en höjning
af pensionsbeloppet med 100 kronor, på sätt domänstyrelsen och
statskontoret föreslagit, tillstyrker jag den af bemälda myndigheter i
ärendet förordade anordning.
Äfven i fråga om bestämda anslaget för statens sJcogsläroverk har
en höjning af anslaget för år 1906 af domänstyrelsen föreslagits.
Med anledning däraf att Eders Kung!. Maj:t — efter det 1903
års Riksdag, med bifall till därom af Eders Kungl. Maj:t framställd
nådig proposition, medgifvit, att till uppförande å lägenheten Kronlund
i Degerfors socken af Västerbottens län af för en ny skogsskolas inrättande
erforderliga byggnader finge af 1903 och 1904 års skogsmedel
användas sammanlagdt högst 34,000 kronor — genom nådigt bref den
29 maj 1903 förordnat, att å ifrågavarande lägenhet skulle inrättas en
ny skogsskola, benämnd Hällnäs, hemställde domänstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 17 oktober 1903 angående de anslag för skogsväsendet,
som för år 1905 borde hos Riksdagen äskas, att medel måtte
beredas för aflöning af skolans personal, expenser m. m. under viss
del af sistnämnda år genom höjning af bestämda anslaget för statens
skogsläroverk för sistnämnda år. Då fråga vore om beredande af medel
för uppehållande af den nya skolans verksamhet under blott en del af
år 1905 och således en ytterligare ökning af nämnda anslag skulle
blifva nödvändig för år 1906, men ett sådant förfarande, då fråga
vore om ett ordinarie anslag, icke syntes fullt lämpligt, fann emellertid
Eders Kungl. Maj:t i nådig proposition angående statsverkets tillstånd
Anslaget för
statens skogsläroverk.
142
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Anslagen till
ålderstillägg
samt till enskilda
skogsunder
visningen.
Anslaget till
kronoskog ar nas
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet
i allmänhet.
och. behof för år 1905 skäligt föreslå Riksdagen medgifva, att af reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet finge under år 1905 användas visst belopp till
aflöningar åt en föreståndare och lärare samt en skogsråtta^ vid Hällnäs
skogsskola, till 10 stipendier för lärlingar vid samma skola äfvensom
till expenser och underhåll vid skolan, att utgå efter samma grunder,
som gällde i afseende å aflöningar och andra utgifter vid statens
öfriga skogsskolor; och vann detta förslag jämväl Riksdagens bifall.
Under erinran, att jämlikt den af Eders; Kungl. Maj:t den 5 juni
1874 fastställda stat för statens skogsskolor från bestämda anslaget för
statens skogsläroverk utginge för hvarje skola följande belopp, nämligen för
en föreståndare och lärare, lön.......kronor 1,000: —
en skogsråtta^, lön.............. ,, 800: —
10 stipendier för lärlingar å 150 kronor . ,, 1,500: —
expenser och underhåll ...... ,, 500: —
eller tillsammans kronor 3,800: —,
har domänstyrelsen nu i sin nyssberörda skrifvelse den 10 oktober 1904,
under förutsättning, att vissa arfvoden m. in. för skolan finge utgå
från förenämnda reservationsanslag — en fråga hvartill jag längre fram
torde få återkomma — hemställt, att bestämda anslaget för statens
skogsläroverk måtte höjas med 3,800 kronor till 58,800 kronor.
Den af domänstyrelsen sålunda ifrågasatta anslagshöjningen är eu
gifven följd af det fattade beslutet om den nya skogsskolans inrättande,
hvarför icke något är att däremot erinra.
Beträffande anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal samt reservationsanslaget till enskilda skog sunder visningen
har styrelsen icke ifrågasatt någon förändring för år 1906.
Vidkommande reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har styrelsen till en början
erinrat, hurusom styrelsen i underdånig skrifvelse den 30 januari 1904
gjort framställning angående vissa anslag till de nuvarande skogsskolor,
som vore afsedda att utbilda skogsbetjänte.
I denna skrifvelse anförde styrelsen, bland annat, att enligt den
af Eders Kungl. Maj:t den 5 juni 1874 fastställda staten för statens
skogsskolor utgiuge från bestämda anslaget till statens skogsläroverk för
hvarje sådan skogsskola, som hade till uppgift att utbilda bevakare,
hvilka skolor för närvarande vore till antalet 5, bland annat 1,500
kronor till 10 stipendier för lärlingar å 150 kronor samt 500 kronor
Statsutskottets Utlåtande Ä'':o 10.
143
till expenser och underhåll; hvarjämte från reservationsanslaget till
enskilda skogsundervisningen jämlikt nådiga bref den 13 juli 1887 och
den 10 maj 1901 till Skogshålls enskilda skogsskola utginge ett belopp
af 4,600 kronor årligen, hvaraf användes 1,500 kronor till stipendier
å 150 kronor åt 10 lärjungar och endast 300 kronor till expenser,
enär genom försäljning af plantor med mera från skolans, af Södermanlands
läns hushållningssällskap tillsläppta mark beredts någon inkomst,
som kunnat användas till expenser och underhåll,
Vid ett under tiden 25—28 november 1903 inför domänstyrelsen
hållet sammanträde med dessa skogsskolors föreståndare hade af dem
enstämmigt uttalats den åsikt, att, enär lifsförnödenheterna blifvit dyrare
och lärotiden vid skolorna utsträckts, de till lärjungarne utgående stipendierna
borde höjas med 100 kronor åt hvarje, i afsikt att äfven obemedlade
personer skulle kunna besöka skogsskolorna, hvilket vore af
betydelse, då i annat fall de bästa krafterna kunde komma att utestängas.
Äfvenså hade ansetts, att stipendierna borde utgå ej blott till
ett till 10 begränsad! antal vid hvarje skola, utan till samtliga lärjungar,
Indika utgjorde vid statens skogsskolor Bispgården 16, Grönsinka 12,
Hunneberg 10, Bjurförs 14 och Kolleberga 12, samt vid Skogshålls enskilda
skogsskola 10, eller tillsammans 74.
Beträffande expensmedlen uttalades den mening, att desamma
vore otillräckliga och borde höjas till, för Bispgården 1,000 kronor,
Grönsinka 1,000 kronor, Hunneberg 750 kronor, Bjurförs 1,000 kronor,
Kolleberga 1,000 kronor samt Skogshåll 600 kronor.
Ehuru vid det förhållande, att ännu icke föreståndarbefattningarna
vid samtliga statens för utbildning af bevakare afsedda skogsskolor
vore skilda från jägmästare''änst — Hunnebergs skogsskola återstode
nämligen ännu förenad med sådan tjänst — tidpunkten icke ännu
syntes vara inne att för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till fullständig
omreglering af dessa skolor med tillgodoseende af tidens kraf,
ansåge styrelsen — under erinran, att såväl aflöningarne till lärare och
skogsrättare blifvit, efter Riksdagens hörande, provisoriskt ordnade,
som ock att, där expensmedlen varit otillräckliga för byggnadernas
underhåll, anskaffande af undervisningsmateriel eller af ammunition och
skjutbanor, medel för dylika ändamål vid flera tillfällen i nåder särskildt
anvisats från reservationsanslaget för kronoskogärnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet — det icke böra anstå
med åtminstone ett provisoriskt ordnande af stipendier och expensmedel
med anlitande af nyssnämnda reservationsanslag.
144
Statsutskottets Utlåtande N:o 10
Hvad särskildt beträffade stipendierna, livilka användes för att
bekosta lärjungarnas mathållning under deras vistelse vid skolan, erinrade
styrelsen, att kostnaden därför ökats ej blott till följd af den sedan år
1874, då staten för skogsskolorna bestämdes, fortgående stegringen af
pris på lifsförnödenheter, utan äfven af anledning, att genom den af
Eders Kungl. Maj:t den 10 maj 1901 utfärdade kungörelse angående
förändrad lydelse af §§ 18 och 23 i förnyade nådiga stadgarna för de
allmänna skogsläroverken i riket af den 13 april 1886, sådana dessa §§
lydde enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1893, kursens längd
och därmed lärjungarnes vistelse vid skolan utsträckts från 91/, till
11 y„ månader.
Under åberopande af de i nyssberörda underdåniga skrifvelse af den
30 januari 1904 anförda skäl, har styrelsen nu hemställt, dels att stipendier
å 250 kronor för år måtte från och med 1905 års början få åtnjutas af
samtliga skogsskolors lärjungar dock till antal ej öfverstigande 16 vid
Bispgården, 12 vid Grönsinka, 14 vid Bjurfors, 10 vid Hunneberg, 12 vid
Kolleberga och 10 vid Skogshåll, äfvensom under villkor, att stipendier
icke finge utgå till sådana lärjungar, som själfva eller hvilkas föräldrar
vore burgna, dels att till expenser och underhåll finge af statsmedel användas
högst 1,000 kronor vid Bispgården, 1,000 kronor vid Grönsinka,
1,000 kronor vid Bjurfors, 750 kronor vid Hunneberg, 1,000 kronor
vid Kolleberga och 600 kronor vid Skogshåll, dels ock att, i den mån
de från bestämda anslaget för statens skogsläroverk och, hvad Skogshålls
enskilda skogsskola beträffade, från reservationsanslaget till enskilda
skogsundervisningen utgående medlen ej härtill försloge, de för skolorna
sålunda ökade kostnaderna måtte få bestridas från reservationsanslaget
till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet. Omförmälda ökning i kostnader, som skulle belasta sistnämnda
anslag, skulle från och med år 1905 årligen belöpa sig till
högst 9,500 kronor för stipendier samt 2,550 kronor för expenser och
underhåll, eller tillsammans 12,050 kronor, hvaraf 1,300 kronor skulle
belöpa å Skogshålls skogsskola.
Härtill komme emellertid ofvanberörda nya skogsskola Hällnäs,
som vore afsedd att träda i verksamhet hösten 1905, och borde äfven
för denna skola beredas tillskott från reservationsanslaget, så att dels
16 stipendier finge under nu föreslagna villkor utgå med 250 kronor
hvardera, och dels medel till expenser och underhåll funnes till belopp
af 1,000 kronor för år räknadt. För detta ändamål skulle såsom tillskott
för denna skola erfordras högst 3,000 kronor för år 1906, äfvensom
för den del af år 1905, då skolan antoges vara i verksamhet, eu
fjärdedel häraf eller 750 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
145
Vidare ville styrelsen erinra, att Eders Kungi. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1904 års Riksdag föreslagit, att —då föreståndarbefattningen
vid Hällnäs .skogsskola icke kunde förenas med jägmästartjänst,
och då skogsrättaren därstädes borde beredas samma aflöning som öfrig»
skogsrättare, hvarför utöfver ordinarie löner erfordrades i arfvode åt
föreståndaren 1,600 kronor och åt skogsrättaren 200 kronor för år
räknadt, hvilka arfvoden borde, såsom hittills skett i fråga om öfrig-»
skogsskolor, utgå från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet — Riksdagen ville
medgifva, att af sagda reservationsanslag finge år 1905 användas visst
belopp för de å samma år belöpande arfvoden, livilket förslag ock
vunnit Riksdagens bifall. För år 1906 skulle för dessa arfvoden efter
samma beräkningsgrund, nämligen för föreståndaren 1,600 kronor och för
skogsrättaren 200 kronor, erfordras 1,800 kronor, som likaledes borde
utgå från samma reservationsanslag.
På grund af hvad sålunda anförts, har domänstyrelsen nu hemställt,
att Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att från reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet måtte, till beredande vid skogsskolorna
af ökade stipendier, expens- och underhållsmedel äfvensom
af yissa arfvoden åt föreståndare och skogsrättare, utöfver hvad af
Riksdagen förut godkänts, användas under år 1905 12.800 kronor och
under År 1906 16,850 kronor, allt på sätt nu närmare angifvits.
Sedan år 1874 tiar eu väsentlig ökning i prisen å lifsförnödenheter
inträdt och då därjämte årliga lärotiden vid ifrågavarande skolor blifvit,
på sätt domänstyrelsen erinrat, förlängd med icke mindre ån två månader,
är det tydligt, att de stipendiebelöpp, som nyssnämnda år ansågos
behöflig» för att bereda äfven obemedlade ynglingar tillfälle att besöka
skogsskolorna. numera icke äro för sitt ändamål tillräckliga. Den
ökning af beloppen, som domänstyrelsen, i likhet med skolornas föreståndare,
föreslagit, måste enligt min mening anses vara skälig.
Äfven styrelsens förslag därom att antalet stipendier ökas, så att
möjlighet därigenom beredes för alla skolornas elever att, i händelse
de däraf äro i behof, erhålla dylikt understöd, finner jag mig höra
biträda. Det är visserligen härvid att märka, att med det mindre
antal stipendier, som nu finnes vid hvarje skola, de inträdessökandes
antal varit långt stöi’re än de lediga platsernas, men denna omständighet
synes mig icke kunna tillmätas afgörande betydelse, då det naturBih.
till Riksd. Prof. 1905. 4 Sand. 1 Afd, 10 Höft. 19
146
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ligen måste vara af den största vikt, att vid valet af elever kunskaper
och lämplighet för yrket blifva de bestämmande faktorerna och ej de
inträdessökandes ekonomiska villkor. Emot hvad domänstyrelsen i öfrig!
beträffande skogsskolorna föreslagit finner jag icke heller anledning till
erinran]
För öfverskådliglietens skull sammanförande de af domänstyrelsen
för särskilda ändamål begärda och af mig alltså tillstyrkta belopp, samt
under påpekande att, ehuru domänstyrelsens framställning afser endast
åren 1905 och 1906, det för sistnämnda år ifrågasatta tilläggsanslag lär
blifva behöflig! äfven under kommande år och intill dess ny reglering
af skolornas stat kan äga rum, förordar jag framställning till Riksdagen
i syfte att för uppehållande af verksamheten vid statens skogsskolor
samt skogsskolan vid Skogshåll må, utöfver af Riksdagen förut anvisade
medel, af ifrågavarande reservationsanslag disponeras under år 1905
högst 12,800 kronor och från och med år 1906 årligen högst 16,850
kronor, att användas enligt följande grunder:
Under år 1905:
till ökning af 60 stipendier vid förutvarande skogsskolor
med 100 kronor för hvarje stipendium kronor
,, ytterligare högst 14 stipendier vid förutvarande
skogsskolor å 250 kronor för hvarje, högst ...... n...
,, ökning af 10 stipendier vid Hällnäs skogsskola
efter 100 kronor för hvarje stipendium för år
räknadt, från 1 oktober ..........................................
» högst 6 ytterligare stipendier vid samma skogsskola
efter 250 kronor för hvarje stipendium för
år räknadt, från 1 oktober, högst...................... ,,
,, höjning af anslagen till expenser och underhåll
för de förutvarande skogsskolorna med 250
kronor för skogsskolan vid Hunneberg, 800
kronor för skogsskolan vid Skogshåll samt 500
kronor för en hvar af öfriga skogsskolor ........ ,,
<• höjning af anslaget till expenser och underhåll
för Hällnäs skogsskola efter 500 kronor för år
räknadt, från 1 oktober ........................................
Summa kronor
6,000: —
3,500: —
250: —
2,550: —
jL25: —
12.800: —
Statsutskottets Utlåtande N:u 10. 147
Från och med år 1906 årligen:
till ökning af 70 stipendier med 100 kronor för
hvarje stipendium ..................................................... kronor 7,000: —
,, ytterligare högst 20 stipendier å 250 kronor för
hvarje, högst .............................................................. 5,000; —
,, höjning af anslagen till expenser och underhåll
med 250 kronor för skogsskolan vid Hunneberg,
300 kronor för skogsskolan vid Skogshåll samt
500 kronor för en hvar af öfriga skogsskolor... ,, 3,050: —
,, förhöjda arfvoden åt föreståndaren och skogsrättaren
vid Hållnas skögsskola med 1,600 kronor
för den förre och 200 kronor för den senare ... __ 1,800: —
Summa kronor 16,850: —
Domänstyrelsen har vidare uti sin förenämnda skrifvelse af den 10
oktober 1904 — med erinran, hurusom styrelsen i underdånigt utlåtande
den 26 juni 1901 öfver skogskommitténs förslag till förordning angående
skogsvårdsstyrelser anfört, bland annat, att den utgift af 20,000 kronor,
statsverket då hade att vidkännas för aflöning af skogsingenjörer till enskilda
skogsägares tjänst ej vidare blefve erforderlig, så framt kommitténs
förslag till lösning af frågan om den enskilda skogsvården i hufvudsak
vunne godkännande, livilket anförande ock funnes infördt i
statsrådsprotokollet till Eders Kung!. Maj:ts nådiga proposition i ämnet
till 1903 års Riksdag — yttrat, att, då nu den i samband med lagen angående
vård af enskildas skogar den 24 juli 1903 utfärdade nådiga förordningen
angående skogsvårdsstyrelser, hvilkas funktioner skulle göra
skogsingenjörerna öfverflödiga, skulle träda i kraft den 1 januari 1905,
syntes ej heller erfordras att efter sistnämnda tidpunkt förordna skogsingenjörer
åtminstone för de delar af landet, hvarest skogsvårdsstyrelser
och deras tjänstemän komme att verka. Emellertid berörde
nämnda författningar icke Gottlands, Västerbottens och Norrbottens
län samt Sårna socken i Dalarne, hvarest alltså inga skogsvårdsstyrelser
komme att finnas. Vid den tidpunkt, då domänstyrelsen
afgifvit sitt förberörda utlåtande af den 26 juni 1901, hade under åtminstone
ett decennium icke i sistnämnda landsdelar förekommit någon
begäran från enskildas sida om biträde af skogsingenjör, men sedan
dess syntes förhållandena hafva ändrats, särskildt hvad beträffade Norrbottens
län, i det att en skogsingenjör uppå rekvisitioner år 1904 där
varit sysselsatt ined anvisningar för skogsodling, afdikning, gallring in. in,
148
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
h 14 förrättningsställen, hvartill, resorna inbegripna^ åtgått 31 dagar.
Vid sådant förhållande, och då liknande intresse för skogsvård kunde
förväntas uppstå äfven i Västerbottens och Gottlands län, syntes det ej
vara välbetänkt, om staten i de orter, där skogsvårdsstyrelser saknades,
icke tillhandaginge allmänheten med råd i fråga om skogarnas skötsel.
Styrelsen har därför anhållit, att bemyndigande måtte utverkas för
bibehållande af en skogsingenjör, i den mån så skulle finnas erforderligt,
för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af
enskildas skogar och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser
icke ägde tillämpning, mot samma ersättning, som förut varit för skogsingenjör
bestämd, att liksom förr utgå från reservationsanslaget till
kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.
Hvad styrelsen sålunda hemställt, finner jag mig böra på de af
styrelsen anförda skäl till bifall förorda.
I sin merberörda skrifvelse den 10 oktober 1904 har domänstyrelsen
ytterligare anfört, att, därest de af styrelsen gjorda framställningarna
om inrättande af 35 nya kronoj äga Tjänster och bibehållande af eu
skogsingenjör vunne bifall, utgifterna från reservationsanslaget till kronoskogarnas
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet
komme att, till följd af minskning i arfvoden till extra bevakningspersonal
och indragning af 5 skogsingenjörsbefattningar minskas med
omkring 44,500 kronor. Enligt hvad jag från styrelsen inhämtat, har
denna minskning i utgifter från anslaget beräknats uppkomma på följande
sätt, nämligen genom indragning, på sätt jag redan ofvan angifvit,
af 35 årsarfvoden till extra kronojägare till sammanlagdt belopp
af..............kronor 27,300
hvarjämte, med beräkning att till aflöning åt 1
skogsingenjör skulle åtgå i arfvode antagligen „ 2,500
och reseersättning omkring.......,, 800
eller tillhopa omkring ,, 3,300
af det år 1904 till aflöning åt förutvarande 6
skogsingenjörer utgående belopp, 20,500 kr.,
skulle inbesparas omkring...........17,200
summa besparing omkring kronor 4:1,500.
Med hänsyn dels till den ökning i utgifter, som skulle uppstå
genom bifall till hvad styrelsen föreslagit rörande stipendier, expenser,
underhåll och arfvoden vid skogsskolorna, dels till de betydligt ökade
i itskylder, som blefve eu följd af senaste bevillningstaxeringar af kronans
fastigheter, dels och till skogsväsendets alltjämt fortgående utveckling,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
149
har styrelsen emellertid ansett sig icke kunna föreslå någon nedsättning''
i reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet, utan har styrelsen hemställt, att
detta anslag måtte få utgå med oförändradt belopp.
Med afseende å de af domänstyrelsen sålunda omförmälda förhållanden
och under förutsättning därjämte, att hvad jag i afseende å
den forstliga försöksanstalten går att föreslå vinner bifall, finner icke
heller jag tillrådligt att ifrågasätta någon nedsättning i förevarande
anslag. Särskildt på grund af skogsväsendets alltjämt fortgående utveckling
kunna nya, nu oförutsedda kraf yppa sig, för livilkas tillgodoseende
det måste vara önskvärdt, att å detta anslag finnes någon tillgång.
Såsom jag nyss antydde, föreligger nu äfven till pröfning fråga
om höjning af det från nu ifrågavarande anslag till den förstuga
försöksanstalten utgående belopp, 16,000 kronor.
Sedan domänstyrelsen aflåtit sin förberörda skrifvelse den 10 oktober
1904, har nämligen styrelsen i särskild skrifvelse clen 15 november
samma år gjort framställning i nu angifna syfte.
Innan jag emellertid öfvergår till att redogöra för denna framställnings
innehål], torde det tillåtas mig dels att erinra om den utredning,
som föregick anstaltens inrättande och dels att i korthet angifva,
huru verksamheten vid anstalten hittills bedrifvits.
Då domänstyrelsen i sammanhang med förslaget till stat för år 1896
gjorde framställning om inrättande af en forstlig försöksanstalt, beräknade
styrelsen kostnaden för eu sådan anstalt till 20,000 kronor,
under förutsättning, att skogsinstitutets lärare skulle förestå de experimentala
undersökningarna. Sedan skogskommittén på nådigt uppdrag
i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande, förnyade domänstyrelsen sin
framställning den 7 november 1900, därvid styrelsen, under förutsättning
att ett af styrelsen i anseende till ökningen i undervisningsarbetet
vid skogsinstitutet samtidigt väckt förslag om ett anslag af 7,000 kronor
för anställande af två extra lektorer vid samma institut vunne bifall,
uttalade, att undervisningen vid institutet kunde så fördelas, att lektorerna
skulle kunna, jämte sin undervisning, mot åtnjutande af skäligt
arfvode förestå arbetena vid försöksanstalten. Med hänsyn härtill, och
då arbetena vid försöksanstalten under de första åren komme att afse
anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af försöksytorna,
ansåg styrelsen,;, att utgifterna för anstalten kunde inskränkas
till ett belopp af 16,000 kronor.
150
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Efter af Eders Kung!. Maj:t till 1901 års Riksdag aflåten proposition
om beviljande för dessa ändamål af respektive 7,000 och 16,000
kronor, bifölls framställningen af Riksdagen endast i så måtto, att af
det förstnämnda beloppet 5,000 kronor beviljades, under det att det
senare anslaget blef i sin helhet beviljadt. Riksdagen fäste emellertid
vid detta senare anslag det villkor, att fullständig arfvodesstat för
försöksanstalten skulle, innan densamma trädde i tillämpning, Riksdagen
för fastställelse föreläggas. Sedan domänstyrelsen i anledning
häraf anbefallts inkomma med fullständig plan samt förslag till arfvodesoch
kostnadsstater för den tillänmade försöksanstalten, afgaf styrelsen
den 3 december 1901 plan och förslag i I)erörda hänseende. Styrelsen
anförde därvid, att förutsättningen, för att lektorerna vid skogsinstitutet,
jämte sin undervisning därstädes, tillika skulle kunna leda arbetena
vid försöksanstalten, hade varit den, att tillräcklig ökning i lärarkrafter
erhölles. En i sådant syfte tillräcklig ökning hade emellertid
icke genom det beviljade anslaget af 5,000 kronor kunnat åvägabringas.
Uppenbart vore, att anspråken på de med detta anslag vunna extra
lärarbefattningar icke kunde ställas så högt, som om det begärda anslaget
beviljats, och att till följd häraf det genom elevantalets ökning
alltjämt stegrade undervisningsarbetet icke till en så betydande del
kunde läggas på dessa extra lärare, att åt de ordinarie lektorerna
därigenom bereddes tillräcklig tid öfrig att verksamt leda och än
mindre själfva omhändertaga och ombesörja de med försöksanstalten
förenade undersökningar och arbeten, som till hufvudsaklig del måste
utföras på olika platser inom orterna. Ett försök att sammanställa
försöksväsendet med skogsinstitutet måste under sådant förhållande
utfalla ogynnsamt för båda.
Domänstyrelsen fann sig därför icke kunna vidhålla sitt förenämnda
förslag af den 7 november 1900, utan ansåg, att det under
dåvarande omständigheter vore lämpligast, att försöksanstalten erhölle
sin egen personal, hvilken borde utgöras af eu uteslutande för anstalten
anställd föreståndare, en botanist, två assistenter och tillfälliga biträden
efter behof. Beträffande anstaltens organisation i öfrigt afgaf styrelsen
förslag under erinran, att de ytterligare anordningar, som kunde komma
att erfordras, när försöksväsendets arbete längre framskridit, syntes
först efter då vunnen erfarenhet kunna fullt bedömas.
I fråga om arfvodes- och kostnadsstaten anförde styrelsen, att
det vore lämpligt, att till föreståndare förordnades en för uppdraget
kvalificerad ordinarie jägmästare, som utöfver sin lön på stat icke
skulle för sin utkomst behöfva fyllnaffsarfvode till högre belopp än
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
151
3,000 kronor. Och då botanistens verksamhet ej blefve sådan, att
densamma åtminstone till en början påkallade hans odelade tid och
således ej borde anses utgöra hinder att äfven annan befattning af
honom innehades, syntes det styrelsen, som om hans aflöning’ då icke
behöfde ställas högre än 1,500 kronor. Assistenterna, hvilkas tid skulle
tagas i anspråk inom anstalten hela året om, syntes däremot icke
kunna tillerkännas lägre belopp än 2,500 kronor. Till rese- och
traktamentsersättning samt till aflöning åt tillfälliga biträden och
handtlangning äfvensom till expenser beräknades ett belopp af 6,500
kronor, så att staten i sin helhet uppgick till ett belopp af 16,000
kronor.
Denna stat godkändes af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen.
Efter det Eders Kungl. Maj:t den 9 maj 1902 utfärdat nådiga
stadgar för den forstliga försöksanstalten och till uppehållande af föreståndar-
och botanistbefattningarne vid samma anstalt den 13 juni
samma år förordnat till den förra befattningen jägmästaren i Västerdalarnes
revir Alexander Maass och till den senare docenten filosofie
doktor Gunnar Andersson, samt assistentbefattningarna jämväl blifvit i
behörig ordning besatta, har försöksanstalten trädt i verksamhet. Under
det första året gjordes studieresor och eu del förberedande undersökningar
med åtföljande arbeten med försöksytor. I enlighet med bestämmelsen
i 4 § af ofvannämnda nådiga stadgar hölls den 23 och den 24
februari 1903 sammanträde inför domänstyrelsen med anstaltens föreståndare
och botanist, äfvensom skogsinstitutets direktör och vederbörande
lärare samt tre för försöksväsendet intresserade fackmän för
öfverläggning i frågor rörande anstaltens arbeten och sättet för dess;!
arbetens utförande; och sedan i dessa ämnen upprättade förslag diskuterats,
har domänstyrelsen den 3 juni samma år meddelat föreskrifter
till ledning vid utförandet af anstaltens arbeten, nämligen:
angående anläggning och behandling af försöksytor för hjälpgallringar
och ljushuggningar:
angående anläggning och behandling af försöksytor för undersökning
om tillväxten i rena normala bestånd af olika trädslag och
åldrar, för olika ståndorter och skogsbrukssätt;
angående föryngringsåtgärder i timmerblädningsskogar i Norrland
och Dalarne, Indika åtgärder, i den mån, som den botaniska undersökningen
af försumpad skogsmark fortgår, böra omfatta äfven sådan mark;
hvar]ände fastställts formulär till ståndorts- och beståndsbeskrifningar,
profstamprotokoll samt längder för stammarnas räkning och
registrering äfvensom bestämts, att de undersökningar och arbeten, som i
152 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
botaniskt hänseende under de närmaste åren borde utföras, skulle
bestå uti:
öfversiktliga fältundersökningar af svenska skogsapel- jämte det
vunna undersökningsmaterialets bearbetande;
ingående undersökning af omsorgsfullt valda typiska smärre områden
af försumpad mark;
rekognosceringsundersökningar angående granens och tallens raser
i Sverige, hvilka undersökningar utföras i sammanhang med den om
skogstyperna; samt
undersökning- om det i handeln förda svenska barrfröet samt af
de metoder, som för frökontroll böra användas.
I enlighet härmed hafva, på sätt af anstaltens föreståndare och
botanist afgifna redogörelser närmare utvisa, följande arbeten och undersökningar
under åren 1903 och 1904 blifvit utförda, nämligen:
97 försölcsytor hafva utlagts och behandlats, afseende dels kulturförsök
å ljungmarker, 38 ytor, däraf 12 kultiverade med plantor af bok,
stjälkek, drafek, björk, silfvergran och Douglasgran, 9 vtor besådda
med tallfrö från olika delar af landet samt från Tyskland, 9 ytor äfvenledes
besådda med tall- och granfrö enligt skilda metoder samt 8 ytor
utsatta för att nästkommande vår kultiveras, dels föryngringsförsök i
olika delar af Norrland, 17 ytor, däraf 5 ytor utsatta i tallskog samt
12 ytor i granskog, dels gallringsförsök i olika delar af landet, 33 ytor,
hvaraf 11 ytor ej ännu fullständigt behandlats, dels ock tillväxtundersökningar,
9 ytor i såväl tall- som granskog med stamanalyser och
undersökning af eu mängd profstammar.
Fröundersökningar, bestående i undersökning af 1903 års tallkottfrån
skilda delar af landet. Efter fröets klängning hafva 116 olika
grobarhetsprof tagits. 41 af dessa prof hafva utsatts i plantskola för
att där observeras.
Fältundersökningar af svenska skogstyper hafva utförts inom 12
särskilda provinser, därvid 225 ståndortsanteckningar verkställts för
erhållande af eu på direkta undersökningar grundad bild af barrskogsflorans
sammansättning inom landets olika delar och förarbeten till eu
karakteristik af öfriga svenska skogstyper. Vid dessa arbeten hafva
samtidigt trädens tillväxtförhållanden, b ot a nisk t-forst 1 i ga egenskaper
med mera undersökts, liksom ock jämförande undersökningar öfver
trädens förhållanden i öfrig! (föryngring, förgreuingstyper med mera)
på olika slag af mark utförts, för att bedöma, huruvida eller i huru
hög grad de mer framträdande formerna af våra barrträd äro af yttre
förhållanden framkallade ståndortsmodifikationer eller ärftligt konstanta
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
153
raser. Så snart materialet hunnit bearbetas, komma odlingsförsök af
de mer framträdande varieteterna att anordnas.
Detaljundersökningar å försmnpad mark hafva företagits inom
Dalarne, Hälsingland, Jämtland, Västerbotten och Lappland. Flere väl
skilda försumpningstyper hafva urskilts, karakteriserade genom sin
förekomst på skilda markslag och än mer genom olika hvitmossarter. Den
närmaste uppgiften vid de fortsatta undersökningarna blifver studier
angående grundvattnet.
Inom Hamra kronopark, Gimo bruks skogar, i Lycksele samt i
Gellivara hafva för att undersöka Ijusbehofvet inom tall- och granskogar
å olika mark och under olika breddgrader efter Wiesners ljusmätningsmetod
företagits undersökningar.
Vid undersökningarna hafva ett betydande antal fotografier tagits,
belysande olika skogsbestånd, skogstyper, trädraser, växtsamhällen
med mera.
Af denna redogörelse öfver anstaltens verksamhet framgår, att
dess arbeten äro i full gång och afse ett flertal för skogshushållningen
inom landet viktiga spörsmål.
Anstalten har således inträdt i sitt arbetsstadium.
Med åberopande häraf anför domänstyrelsen uti sin ofvan berörda
skrifvelse af den 15 november 1904 följande.
Den frågan framstode nu Helt naturligt, huruvida anstaltens
allenast för dess begynnelseskede beräknade anslag kunde för arbetenas
fullföljande under de nästkommande åren blifva tillräckligt.
I detta afseende hade anstaltens föreståndare i en till styrelsen
ingifven framställning anmält, att så ej vore fallet, utan att anstaltens
anslag för kommande år ställde sig för arbetenas ändamålsenliga bedrifvande
otillräckligt, hvarför han hemställt, att styrelsen måtte hos
Eders Kungl. Maj:t göra framställning om ökning i anslaget till anstalten
att utgå redan från och med år 1905. Därvid hade framhållits, att
vid försöksarbetena på fältet samt för utförande, af jordanalyser vid
anstalten erfordrades biträde af tillfälligt anställda personer, till hvilkas
aflönande det nuvarande anslaget ej lämnade tillgång, att då, för arbetenas
ändamålsenliga ordnande i det hela, det vore nödigt, att till
utarbeten användes så stor del af sommaren som möjligt, rese- och liandtlangningsanslaget
behöfde betydligt ökas, samt att anslaget till expenser
äfven vore otillräckligt med hänsyn till behofvet af en större lokal,
laboratorie- och fotografimaterial med mera. Enligt af anstaltens föreståndare
lämnad specificerad uppgift erfordrades sålunda till tillfälliga
biträden 1,300 kronor, rese- och traktamentskostnad 5,800 kronor,
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 20
154
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
handtlangning 1,200 kronor och expensmedel 3,675 kronor, af hvilket
sistnämnda belopp skulle bestridas utgifter för hyra af lokal 1,500
kronor, bränsle och lyse med mera 250 kronor, telefon 75 kronor, skrifmaterial
och blanketter 200 kronor, bokinköp, bokinbindning med mera
500 kronor, fotografi- och laboratoriematerial och dylikt 900 kronor,
diverse 250 kronor, utgörande alltså tillhopa för tillfälliga biträden,
rese- och handtlangningskostnader samt expenser ett belopp af 11,975
kronor. Jämväl i arfvodesstaten för personalen hade föreståndaren ansett
en förhöjning erforderlig, nämligen för föreståndaren med 625 kronor
och för botanisten med 3,000 kronor, så att den förres arfvode kom me
att utgöra 3,625 kronor och den senares 4,500 kronor. Dessutom hade
äskats 900 kronor för anställande vid anstalten af en vaktmästare,
hvilken under den tid utarbeten bedrefves tillika skulle vara skyldig
att vid dessa arbeten biträda mot ersättning för rese- och traktamentskostnad
enligt sjätte klassen af gällande resereglemente och därför borde
vara en från skogsskola utexaminerad person. Till stöd för ökning i
föreståndarens arfvode hade anförts, dels att nuvarande innehafvaren
af denna befattning, såsom jägmästare, ej kommit i åtnjutande af sitt
hela ålderstillägg, hvaraf eu fjärdedel ansåges såsom tjänstgöringspenningar
och alltså tillfölle hans vikarie, dels ock att med hänsyn till de
dryga lefnadskostnaderna i liufvudstaden arfvodets förhöjning; med 500
kronor syntes vara påkallad. Beträffande botanistens arfvode, som, i
anseende därtill att hans verksamhet ansetts till eu början blifva sådan,
att den ej påkallade hans hela tid, satts så lågt som till 1,500 kronor,
hade framhållits att, då det botaniska elementet i försöksverksamheten
numera kräfde sin man, den nuvarande aflöningen vore alldeles otillräcklig,
hvarför föreståndaren — på samma gång han i anledning af
en utaf anstaltens nuvarande botanist till domänstyrelsen ställd framställning,
att hans arfvode måtte höjas till 3,000 kronor, så att det
blefve honom möjligt att ägna sin mesta tid åt försöksväsendet — ej
allenast uttalat sig för angelägenheten af eu förhöjning, utan föreslagit,
att arfvodet måtte bestämmas till 4,500 kronor, hvarigenom botanisten,
hvad aflöningen beträffade, skulle likställas med en extra ordinarie
professor och mer fästas vid anstalten.
Enligt föreståndarens hemställan skulle alltså i gällande stat för
försöksanstalten arfvodesbeloppet för personalen ökas från 9,500 kronor
till 14,025 kronor och det till rese- och handtlangningskostnader, tillfälliga
biträden och expensmedel anvisade anslaget, som nu utgjorde
6,500 kronor, höjas till 11,975 kronor, så att hela staten för anstalten
komme att uppgå till 26,000 kronor eller 10,000 kronor mer än den
nu gällande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
155
Såsom af det förut anförda framginge, hade denna stat, slutande
på 16,000 kronor, grundats på det beräknade behofvet under de första
åren af anstaltens verksamhet i afvaktan på den erfarenhet, som under
dessa år kunde vinnas. Enligt från anstaltens föreståndare till styrelsen
lämnad uppgift hade de i staten till rese- och traktamentsersättning,
aflöning åt tillfälliga biträden, handtlangning och till expensmedel anvisade
6,500 kronor år 1904 användts på följande sätt, nämligen: till
rese- och traktamentsersättning 3,504 kronor 42 öre, till handtlangning
511 kronor 50 öre och till expenser omkring 2,484 kronor 8 öre. Dessutom
hade för betäckande af kostnader för handtlangning, stängsel
med mera vid försökskulturer på kronoskogar utbetalats af revirförvaltningsmedel
ett belopp af 1,273 kronor 53 öre. Oaktadt denna hjälp
vid bestridande af vissa arbeten, hade alltså anstalten, enligt hvad af
denna redogörelse för anslagets användning framginge, utom det att
den helt och hållet saknat tillgångar för anskaffande af erforderliga
biträden, till bestridande af rese- och traktaments- samt handtiannnino-skostnader
ägt att tillgå endast ett så begränsadt belopp, omkring 4,000
kronor, att arbetena på fältet icke kunnat bedrifvas i den utsträckning,
som eljest kunnat ske. Erfarenheten hade alltså tydligt gifvit vid
handen, att en ökning i anslaget vore nödig för arbetenas ändamålsenliga
fullföljande. Och då det ej kunde råda något tvifvel om betydelsen
för landets skogshushållning häraf, att försöksväsendet genom
tillräckligt anslag sattes i stånd att kraftigt och ändamålsenligt fullfölja
sina påbörjade arbeten, ville styrelsen, som icke hade något att erinra
emot föreståndarens beräkning af de därför erforderliga beloppen, på
det fiffigaste hemställa om desammas anvisande för ändamålet.
Beträffande frågan om arf vo desstaten syntes det styrelsen vara
med billighet förenadt, att föreståndaren, som i denna sin befattning
utöfvade en maktpåliggande verksamhet, komme i åtnjutande af sin
jägmästartjänst tillhörande ålderstillägg utan det afdrag, som jägmästare
eljest under tjänstledighet finge vidkännas, därigenom att vikarien
i form af tjänstgöringspenningar finge uppbära en fjärdedel af hvarje
den tjänstlediges ålderstillägg; och ansåge styrelsen därför, att ersättning
för detta afdrag i hans ålderstillägg borde honom tillerkännas,
hvilken ersättning för det närvarande skulle uppgå till 125 kronor,
eller en fjärdedel af det ålderstillägg, föreståndaren i egenskap af jägmästare
nu åtnjöte. Däremot syntes giltig anledning ej nu finnas till
den i öfrigt ifrågasatta förhöjningen i hans arfvode. Hvad åter botanisten
anginge, delade styrelsen den af föreståndaren uttalade meningen,
att det med hänsyn till de första årens mindre arbete endast till 1,500
kronor bestämda arfvodet ställde sig alldeles för lågt såsom ersättning
156
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
för den botaniska afdelningens nu förestående viktiga arbeten, ocdi
ansåge styrelsen, med hänsyn till hvad befattningsinnehafvaren själf i
sin förberörda framställning anfört, att botanistens arfvode för det närvarande
borde bestämmas till 3,000 kronor. I fråga slutligen om vaktmästarbefattningen
vid anstalten syntes det styrelsen, som om en sådan
befattning åtminstone tillsvidare skulle kunna undvaras och lokalens
städning och eldning med mera jämte nödig uppassning, på sätt nu
skedde, kunna anordnas och kostnaden därför bestridas af expensmedel,
hvarför det belopp, som för detta ändamål förut varit behöfligt eller
400 kronor, syntes böra i staten fortfarande såsom expensmedel uppföras.
Hvad det biträde beträffade, som den ifrågasatta vaktmästaren
ansetts böra lämna under sommarens utarbete och som för dessa arbetens
bedrifvande vore behöfligt, syntes detta biträde kunna vinnas genom
anställande af en extra kronoj ägare under den nämnda tiden emot visst
månadsarfvode samt rese- och traktamentsersättning; och borde därför
500 kronor till sådant arfvode i staten upptagas. Rese- och traktamentsersättningen
för detta biträde vore beräknad att utgå från de af
föreståndaren föreslagna, förut omförmälda 5,800 kronor.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen i underdånighet
hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva, att det från reservationsanslaget för skogsväsendet till den
förstuga försöksanstalten nu utgående beloppet af 16,000 kronor måtte
höjas till 23,875 kronor i enlighet med följande förslag till stat för
nämnda anstalt, nämligen: |
|
Kronor. |
|
Arfvode till föreståndaren......................................................... |
3.000: — |
,, ,, botanisten............................................................... |
3.000: — |
., .. eu assistent............................................................... |
2.500: — |
,, .. eu assistent.............................................................. Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt |
2.500:— |
tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till
expensmedel ..............................................................................1 12,875: —
Summa kronorj 23,875: —
Föreståndaren äger därjämte att från reservationsanslaget
till skogsväsendet uppbära ersättning för den
tjänstgöringspenningarne tillhörande fjärdedel af honom
såsom jägmästare tillkommande ålderstillägg, som hans
vikarie i reviret uppbär.
157
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Härförutom liar styrelsen hemställt, att förenämnda stat måtte
få tillämpas redan från och med 1905 års början, hvartill reservationsanslaget
till skogsväsendet lämnade full tillgång.
Oaktadt den tid, hvarunder den förstuga försöksanstalten varit i
verksamhet, är jämförelsevis kort, synes mig dock af erfarenheten
ådagalagdt, att anstalten för att kunna fylla sin uppgift är i behof af
ökad t anslag, och jag har icke något att erinra mot hvad domänstyrelsen
föreslagit i sådant hänseende. Det synes mig äfven billigt,
att anstaltens föreståndare, då han är ordinarie jägmästare och såsom
sådan tillerkänts rätt till ålderstillägg, tillförsäkras ersättning för den
del af detta, som han författningsenligt är skyldig afstå till den, som
uppehåller hans jägmästareänst.
Jag tillåter mig alltså framlägga följande förslag till
Stat
för den förstuga försöksanstalten
Kronor.
Arfvode till föreståndaren ........................................................
,, botanisten.................................... ........................|
,, en assistent ...........................................................
,, ,, eu assistent...................................................■;........y
Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt:
tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till
expensmedel ..............................................
3.000
3.000
2.500
2.500
12.875:
Summa kronor
Därest föreståndaren är en ordinarie jägmästare och
såsom sådan åtnjuter ålderstillägg å sin aflöning, äger han
utöfver ofvanstående arfvode uppbära ett belopp, motsvarande
den fjärdedel af honom tillerkändt ålderstillägg,
som han är skyldig afstå till sin vikarie.
23,875:
158
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Lika med domänstyrelsen anser jag önskvärd!;, att anstalten redan
innevarande år måtte komma i åtnjutande af de ökade medel, som den
föreslagna staten innefattar. Enligt hvad styrelsen meddelat, lämnar
reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet tillgång härtill.
Med åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare 35
kronojägare, samt för detta ändamål höja bestämda anslaget för skogsstaten
från dess nuvarande belopp, 645,608 kronor, med 31.600 kronor
till 677,208 kronor;
dels medgifva, att det kronojägare tillkommande ålderstillägg å
100 kronor må från och med år 1906 ingå i kronoj ägames aflöning
såsom lön i stället för såsom tjänstgöringspenningar;
dels höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk från dess
nuvarande belopp, 55,000 kronor, med 3,800 kronor till 58,800 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande uppställning.
bestämdt anslag:
för skogsstaten........kronor 677,208: —
„ statens skogsläroverk . . „________ 58,800:— kronor 736,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarpersonal.................... „ 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis
ningen
..........kronor 5,600: —
„ kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet „ 1,599,792:— ^ 1.605 392- —
Summa kronor 2,441,400: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 35,400 kronor;
dels medgifva, att för uppehållande af statens skogsskolors äfvensom
skogsskolans vid Skogshåll verksamhet må, utöfver af Riksdagen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
159
förut, anvisade medel, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt de af
mig här ofvan angifna grunder användas under år 1905 högst 12,800
kronor och från och med år 1906 årligen högst 16,850 kronor;
dels medgifva, att från och med innevarande år må för tjänstgöring
i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildas skogar
och nådiga förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke äga tillämpning,
anställas eu skogsingenjör med enahanda ersättning, som
förut varit för skogsingenjör bestämd, dock ej öfver 3,300 kronor om året;
dels ock godkänna det af mig framlagda förslaget till ny stat för
den förstuga försöksanstalten äfvensom medgifva, att den nya staten
må tillämpas från och med ingången af innevarande år.
Hos Eders Kung! Maj:t har lektorn i matematik och skogsindelning
vid skogsinstitutet S. Y. Söderqvist — under förmälan att han
från den 17 december 1897 till den 8 maj 1903, då han utnämnts till
sin nuvarande befattning, tjänstgjort såsom underlärare vid Ombergs
skogsskola, — i underdånighet gjort framställning därom, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes bereda honom rättighet att i afseende å ålderstillägg å
sin lön tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han sålunda tjänstgjort
såsom underlärare vid förenämnda skogsskola.
Efter särskilda nådiga remisser hafva domänstyrelsen den 15 mars
1904 och statskontoret den 6 maj samma år häröfver afgifvit underdåniga
utlåtanden, därvid domänstyrelsen, med öfverlämnande af infordrad!
yttrande af direktören vid skogsinstitutet, anfört, att enligt
nådiga brefvet den 29 november 1889 och nådiga kungörelsen af samma
dag angående villkoren för åtnjutande af löneförmåner för tjänstemän
och betjänte vid skogsstaten jägmästare ägde åtnjuta två ålderstillägg
ä 500 kronor respektive 5 och 10 år efter jägmästarbefattningens
tillträdande, under villkor, att innehafvaren under mer än fyra femtedelar
af denna tid själf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst, och att hans tjänstgöring därunder varit af beskaffenhet
att, kunna väl vitsordas, samt med iakttagande, att den
högre aflöningen ej finge tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd; hvilken
rätt blifvit genom nådiga kungörelsen den 6 juni 1890 utsträckt till
ytterligare ett, ålderstillägg efter 15 års dylik tjänstgöring.
Genom nådigt bref den 3 juni 1892 angående de för förvaltningen
af statens domäner anvisade anslag in. in. hade, bland annat, dels fast
-
1G0
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ställts ny stat för skogsinstitutet, enligt hvilken hvardera af de två
lektorerna vid institutet ägde åtnjuta 3,500 kronor lön och tjänstgöringspenningar,
dock att, under villkor, som stadgats i samma dag utfärdad
nådig kungörelse, lönen efter 5 år kunde höjas med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare 500 kronor, dels ock förklarats, att jägmästare
ägde i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig tillgodo den tid, han
innehaft befattning såsom lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för
statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig
befattningen innehafts på grund af konstitutorial eller, i följd af fråga
om skogsläroverks reglering, endast på nådigt förordnande, allt under
villkor, som stadgades i nådiga kungörelserna den 29 november 1889 och
den 6 juni 1890.
Däremot funnes intet stadgande, som berättigade lektor vid skogsinstitutet
att för ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han innehaft
befattning vare sig inom skogsstaten eller vid statens skogsskolor.
Det måste emellertid påtagligen vara fruktbringande för skogsinstitutet,
om därstädes såsom lärare anställdes personer, hvilka förut
under tjänstgöring såsom jägmästare eller föreståndare för skogsskolor
eller underlärare vid Ombergs skogsskola i orterna förvärfvat praktisk
erfarenhet i skogshushållningen, men dylik förflyttning vore tydligen
för tjänstemannen mindre lockande, när den blefve för honom ekonomiskt
förlustbringande därigenom, att den tid, som för ålderstilläggs
beräknande intjänats i förutvarande befattning, icke komme honom
tillgodo i den nya tjänsten. På grund af hvad sålunda anförts, har
domänstyrelsen, under erinran att dylik växelverkan redan nu ägde
rum mellan jägmästare och första gradens tjänstemän hos domänstyrelsen
på grund af nådiga brefvet den 3 juni 1892, hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att medgifva, att lektor vid skogsinstitutet
måtte för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,
han innehaft befattning såsom jägmästare, föreståndare för statens
skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, allt under de
villkor i öfrigt, som stadgades i nådiga kungörelserna den 29 november
1889 och den 3 juni 1892.
Därjämte har styrelsen — under framhållande, att direktören vid
skogsinstitutet och öfverjägmästare måste anses i det närmaste jämställda,
i det att aflöningen i lön och tjänstgöringspenningar för den
förre enligt stat, fastställd den 3 juni 1892, utgjorde 4,500 kronor
jämte fri bostad och vedbrand, samt för den senare, enligt den 29
november 1889 fastställd stat, 4,800 kronor utan naturaförmåner,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
161
hvarjämte båda kunde efter invänta 5 år komma i åtnjutande af 600
kronors ålderstillägg — hemställt, att, enär vid ledighet inom dessa
viktiga befattningar det ingalunda vore uteslutet, att till direktör
lämplig person vore att finna bland öfverjägmästarne, eller att direktör
borde transporteras till öfverjägmästarbefattning, Eders Kungl. Maj:t
täcktes, för underlättande af dylika förflyttningar, i nåder bereda rätt
dels för direktör vid skogsinstitutet att i fråga om ålderstillägg tillgodoräkna
sig den tid, han varit öfverjägmästare, dels ock för öfverjägmästare
att i samma afseende tillgodoräkna sig den tid, han varit
direktör vid skogsinstitutet, allt under de villkor i öfrigt, som stadgades
i nyssberörda nådiga kungörelser den 29 november 1889 och den
3 juni 1892.
Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande anfört, bland annat,
att medan afiöningen för lektor vid skogsinstitutet utgjorde 3,500
kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, underläraren vid
Ombergs skogsskola åtnjöte eu aflöning af endast 1,500 kronor jämte
bostad och vedbrand.
Af denna betydande skillnad i aflöningsförmåner liksom af det
förhållande, att Ombergs skogsskola vore afsedd att förbereda skogseleverna
till inträde vid skogsinstitutet, syntes framgå, att ifrågavarande
underlärares tjänstgöring icke vore jämförlig med en lektors vid skogsinstitutet.
I betraktande häraf syntes ett medgifvande, att tjänstgöringsåsom
underlärare vid Ombergs skogsskola finge tillgodoräknas för
ålderstillägg å lektorsbefattning vid skogsinstitutet, icke öfverensstämma
med de principer, som i allmänhet plägade följas i frågor af förevarande
art, och ett dylikt medgifvande syntes därför böra ifrågakomma endast,
så framt detta på grund af särskilda omständigheter visade sig nödvändigt
eller af synnerlig vikt för skogsväsendet. Hvad sålunda anförts
vore i väsentlig grad tillämpligt äfven rörande förslaget om rätt för
lektor vid skogsinstitutet att för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring såsom föreståndare för statens skogsskola, oaktadt
några af dessa föreståndare vore högre aflönade än underläraren vid
Ombergs skogsskola, i det att de åtnjöte, utom bostad, 2,600 kronor
om året.
Till förmån för det väckta förslaget om rätt för lektor vid skogsinstitutet
att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,
han innehaft befattning såsom föreståndare för statens skogsskola eller
underlärare vid Ombergs skogsskola, kunde emellertid anföras, att, då
sådan skolföreståndare eller underlärare vid befordran till jägmästare,
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 21
162
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Utskottets yttrande.
men icke vid befordran till lektor vid skogsinstitutet, ägde för ålderstilläggs
åtnjutande tillgodoräkna sig sin tjänstgöring som skolföreståndare
eller underlärare, det skulle kunna befaras, att en för lektorsbefattning
lämplig skolföreståndare eller underlärare framför att söka
befordran till lektor föredroge att afvakta den tid, då Iran kunde vinna
befordran till jägmästare.
Detta skäl syntes statskontoret också kunna tillmätas den betydelse,
att det blefve afgörande för frågans bedömande; och i enlighet
med denna uppfattning kunde den för föreståndarne för statens skogsskolor
samt underläraren vid Ombergs skogsskola nu ifrågasatta förmånen
anses böra medgifvas såsom en följd af den dem förut medgifna
rätt att i fråga om ålderstillägg såsom jägmästare räkna sig till
godo dentid, de innehaft tjänst såsom skolföreståndare eller underlärare.
Mot förslaget, i livad det afsåge framställning därom, att lektor
vid skogsinstitutet finge för ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder
han innehaft jägmästarbefattning, hade — för så vidt ett stadgande
härom kunde anses få någon praktisk betydelse — statskontoret
icke något att erinra, liksom ej heller mot hvad domänstyrelsen föreslagit
rörande bestämmelserna om ålderstillägg för öfverjägmästare och
direktör vid skogsinstitutet.
Under åberopande af hvad de i ärendet hörda myndigheterna
sålunda anfört, hvartill jag för min del icke har något att tillägga,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att medgifva,
att rätt till tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg må
tillkomma dels direktör vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han
innehaft befattning såsom öfverjägmästare, dels öfverjägmästare för den
tid, under hvilken han varit direktör för skogsinstitutet, dels ock lektor
vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han varit jägmästare, eller
innehaft befattning såsom föreståndare för statens skogsskola eller underlärare
vid Ombergs skogsskola.
Emot Kungl. Maj:ts förslag om uppförande i staten för skogsstaten
af ytterligare 35 kronojägare med tjänstgöring, 18 i de sex norra
länen och Värmland samt 17 i landets öfriga delar, har utskottet icke
haft något att erinra, då den betydande areal skogsmark, som sedan
år 1900, då denna personals antal senast blef af Riksdagen bestämdt,
dels för statsverkets räkning inköpts, dels från att förut hafva varit
utarrenderad ställts under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning,
synes göra en sådan ökning i bevakningskrafterna erforderlig.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
163
Kungl. Ma,j:ts förslag, att det kronoj ägare tillkommande ålderstillägg
å 100 kronor måtte, för beredande af en motsvarande höjning
i pensionsbeloppet, ingå i kronojägarnes aflöning såsom lön i stället
för såsom tjänstgöringspenningar, anser utskottet sig böra tillstyrka,
dock med villkor att kronoj ägarn e efter enahanda grunder, som af
Riksdagen bestämts vid senast fastställda löneregleringar, skola bidraga
till sin egen pensionering och att sålunda, intill dess ny allmän författning
angående civila tjänsteinnehafvares rätt till pension trädt i
kraft, å kronojägares lön skall afgå och åt staten besparas ett belopp
af 15 kronor.
Kungl Maj:ts förslag om höjning i det bestämda anslaget till statens
skogsläroverk med 3,800 kronor till den nya skogsskolan å Hällnäs,
finner sig utskottet böra biträda.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag om att för uppehållande af
verksamheten vid statens skogsskolor och skogsskolan vid Skogshåll
måtte af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet få under år 1905 disponeras
högst 12,800 kronor, hvaraf 10,125 kronor äro afsedda till stipendier
åt lärjungar vid skogsskolorna, anser utskottet, att, då stat för dessa
skolor redan blifvit för innevarande år fastställd, rubbning däri genom
anslag till stipendier icke bör vidtagas. Beviljandet af den del af
berörda belopp, 2,675 kronor, som utgör höjning i anslaget till expenser
och underhåll för skogsskolorna och synes vara för skolornas oafbrutna
fortgång erforderlig, har utskottet däremot icke ansett sig kunna afstyrka.
I fråga om anvisande från förenämnda reservationsanslag för nästa
år af 16,850 kronor till skogsskolorna har utskottet, vid det förhållande
att stipendier gifvetvis icke böra tilldelas andra lärjungar vid dessa
skolor än dem, som äro i behöfvande omständigheter, ansett hela antalet
stipendier lämpligen böra inskränkas till 70, i stället för föreslagna
90, så att i medeltal 10 stipendier skulle kunna utgå att på lämpligt sätt
fördelas mellan de olika skolorna; och skulle därigenom nämnda belopp,
mot hvars användande i öfrigt på föreslaget sätt utskottet icke haft
något att erinra, minskas med 5,000 kronor till 11,850 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag om anställande från och med innevarande
år af en skogsingenjör med ersättning af högst 3,300 kronor om året
för tjänstgöring i de delar af landet, där lagen angående vård af enskildes
skogar och förordningen angående skogsvårdsstyrelser icke äga
tillämpning, eller Gottlands, Västerbottens och Norrbottens län samt
Särna socken i Dalarne, har utskottet, då behofvet af en särskild
164
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
tjänstemans anställande för nämnda ändamål icke synes vara till fullo
ådagalagdt, icke ansett sig kunna förorda.
Däremot har utskottet velat biträda Kungl. Maj:ts förslag till
stat för den forstliga försöksanstalten att tillämpas från och med innevarande
år. Därvid har utskottet emellertid velat uttala den mening,
att, då den vid anstalten anställde botanistens arfvode enligt denna
stat höjts från 1,500 kronor till 3,000 kronor, anspråk bör kunna
ställas på, att han ägnar sin mesta tid åt arbete vid anstalten.
Äfven det under ifrågavarande punkt framställda förslag om rätt
för direktör vid skogsinstitutet, öfverjägmästare och lektor vid nämnda
institut att vid fråga om tjänstårsberäkning för åtnjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han innehaft vissa andra befattningar,
har utskottet funnit sig böra förorda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må,
a) i den för skogsstaten gällande stat uppföra
ytterligare 35 kronojägare samt för detta ändamål
höja bestämda anslaget för skogsstaten från dess nu
varande belopp, 645,608 kronor, med 31,600 kronor
till 677,208 kronor;
b) medgifva, att det kronojägare tillkommande
ålderstillägg å 100 kronor må från och med år 1906
ingå i lcronojägarnes aflöning såsom lön i stället för
såsom tjänstgöringspenningar;
dock med villkor att, intill dess ny allmän författning
angående civila tjänsteinnehafvares rätt till
pension trädt i kraft, skall å kronojägarnes aflöningsförmåner
afgå och åt statsverket besparas ett belopp
af 15 kronor;
c) höja bestämda anslaget till statens skogsläroverk
från dess nuvarande belopp, 55,000 kronor, med
3,800 kronor till 58,800 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet erhåller följande
uppställning:
bestämdt anslag:
för skogsstaten............kr. 677,208: —
> statens skogsläro
verk
..... > 58,800: — kr. 7 36,00 8: —
Transport kronor 736,008: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
165
Transport kronor 736,008: —
förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och
skogsinstitutets lärarpersonal... . kr. 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogs
undervisningen
kr. 5,600: —
» kronoskogarnas
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i
allmänhet ........ > 1,599,792: — > 1,605,392: —
summa kronor 2,441,400: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet kommer att ökas med 35,400 kronor;
d) medgifva, att för uppehållande af statens
skogsskolors äfvensom skogsskolans vid Skogshåll verksamhet
må, utöfver af Riksdagen förut anvisade medel,
af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet enligt
ofvan angifna grunder användas under år 1905 högst
2,675 kronor och från och med år 1906 årligen högst
11,850 kronor;
e) icke bifalla Kungl. Maj:ts förslag om anställande
af en skogsingenjör för tjänstgöring i vissa delar
af landet.
f) godkänna följande stat för den forst-liga försöksanstalten: -
Ang.
godtgöreise
åt afvittring&-landtmätare.
[9.]
166 Statsutskottets Utlåtande N:o JO -
Kronor i |
|
Arfvode till föreståndaren................. |
3,000: — |
» » botanisten........................ |
3,000: —1 |
» » en assistent........................... |
2,500: — |
» » en assistent..................... |
2,500: — | i |
Till rese- och traktamentsersättning samt |
|
till aflöning åt tillfälliga biträden och |
| |
handtlangning äfvensom till expens- |
|
medel .................................... ..''.................. |
12,875: — |
Summa kronor .. i c . • , . • . , - j Därest föreståndaren är en ordinarie1 |
23,875: —i |
jägmästare och såsom sådan åtnjuter
j ålderstillägg å sin aflöning, äger han!
utöfver ofvanstående arfvode uppbära ett
belopp, motsvarande den fjärdedel af
honom tillerkändt ålderstillägg, som han
Sär skyldig afstå till sin vikarie. j
äfvensom medgifva att den nya staten må tillämpas
från och med ingången af innevarande år; samt
g) medgifva, att rätt till tjänstårsberäkning för
åtnjutande af ålderstillägg må tillkomma dels direktör
vid skogsinstitutet för den tid, hvarunder han innehaft
befattning såsom öfverjägmästare, dels öfverjägmästare
för den tid, under hvilken han varit direktör
för skogsinstitutet, dels ock lektor vid skogsinstitutet
för den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft
befattning såsom föreståndare för statens skogsskola
eller underlärare vid Ombergs skogsskola.
Skiften och afvittringar.
8:o) Kung! Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att de
belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1906 för afvittringslandtmätarne
i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
167
understiga 3.000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och
3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,
måtte desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftesoch
afvittringsverken.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 26 november 1904 har landtmäteristyrelsen
anmält, att kostnaderna för afvittringen under år 1906 af
Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande beräknats för
Västerbottens län till 36,532 kronor och för Norrbottens län till belopp,
ej understigande 35,000 kronor; och har landtmäteristyrelsen för egen
del förklarat sig anse, att kostnaderna för afvittringsverkets fortsättande
under år 1906 borde beräknas till i rundt tal 72,000 kronor. Därjämte
har styrelsen upplyst, att den vid 1905 års slut påräkneliga behållningen
å anslaget till skiften och afvittringar jämte 1906 års ordinarie
anslag för samma ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader,
i följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1906 icke är erforderligt.
Uti berörda skrifvelse afgaf landtmäteristyrelsen jämväl förslag
till utgiftsstat för afvittringsverket för innevarande år och anförde därvid,
bland annat, att det hittills utgående arfvodet åt föredraganden
af afvittringsärenden i Norrbottens län, utgörande 1,200 kronor samt
af Riksdagen under senare år medgifven förhöjning af 400 kronor och
därjämte ersättning för mistade sportler, syntes skäligen högt i betraktande
af de genom afvittringens fortgång minskade arbetena. På
grund häraf och då mängden af föredragandens göromål lika litet som
beloppet af mistade sportler läte sig på förhand beräkna, förklarade
sig landtmäteristyrelsen anse det lämpligast, att arfvodet till föredraganden
af afvittringsärenden hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län, i likhet med hvad för Västerbottens län funnes
föreskrifvet, icke upptoges i staten, utan att Eders Kungl. Maj:t måtte
efter utgången af hvarje år bestämma det arfvode, som borde tillkomma
nämnde föredragande. Vid ärendets föredragning den 16 december
nästlidna år täcktes Eders Kungl. Maj:t fatta beslut i öfverensstämmelse
med hvad landtmäteristyrelsen sålunda hemställt.
Någon framställning till Riksdagen om arfvodestillökning för år
1906 åt ifrågavarande föredragande synes under dessa förhållanden icke
böra ifrågakomma.»
168
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
rikets allmänna
karl
verk.
[10.]
Departementschefen ansåge sig därför kunna inskränka sig till
att, i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse
hemställt, tillstyrka, att, på det att afvittringslandtmätarne i Västerbottens
och Norrbottens län måtte för år 1906 komma i åtnjutande af
samma aflöningsförmåner, som för innevarande år vore dem beviljade,
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra nu ifrågavarande framställning.
Utskottet hemställer,
att hvad Kungl. Maj:t i förevarande hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Rikets allmänna kartverk.
9:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att — utan ändring i öfrigt af hvad Riksdagen år
1894 fattade beslut angående aflöningsförmånerna för personal vid rikets
allmänna kartverk innehåller — i fråga om arfvodena för de ekonomiska
kartarbetenas ledare samt för kartografer och geodeter följande ändrade
bestämmelser måtte blifva gällande, nämligen:
att arfvode till kartograf äfvensom till geodet bestämdes till 2,000
kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka skulle utgå efter
respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring;
att den, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af
de ekonomiska kartarbetenas utförande, måtte tilldelas ett årligt arfvode
af 1,000 kronor; samt
att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett å 500 kronor, måtte
tilldelas de kartografer eller geodeter, som förordnats att biträda vid
kartarbetenas öfvervakande och ledning;
dels medgifva, att vid rikets allmänna kartverk anställd civil
topograf skulle i fråga om aflöningsförmåner vara likställd med kartograf;
dels höja ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk, nu 178,600
kronor, med 20,200 kronor; eller till 198,800 kronor, äfvensom medgifva,
att anslaget måtte i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag;
dels ock, för anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna
kartverk in. in., på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 21,200
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
169
kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att, för anställande af dylik personal
m. in. under innevarande år, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under
samma år af tillgängliga medel utanordna 7,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
"Arbetena med landets topografiska och ekonomiska uppmätning och
kartläggning hafva från början bedrifvits oberoende af hvarandra och
hvardera kartverkets angelägenheter hafva ursprungligen handhafts af
skilda myndigheter. Tillkomsten af det topografiska kartverket, hvars
hufvudsakliga uppgift är att efter förut upprättad plankarta angifva
markens ytformer, kan räknas från den tid år 1805, då fältmätningskåren
ordnades. Det ekonomiska kartverket åter, som närmast afser att
åstadkomma kännedom om landets areal samt dennas olika beskaffenhet
och fördelning i ekonomiskt hänseende, härleder sig- från det år 1827
inrättade så kallade sockenkartverket.
Fältmätningskåren erhöll år 1831 benämningen topografiska kåren
och denna införlifvades från och med år 1873 med generalstaben såsom
en särskild afdelning af densamma under afdelningschefen vid samma
afdelning. Dess egentlige chef var dock chefen för generalstaben.
Det sätt, på hvithet sockenkartverkets bearbetande ursprungligen
var anordnad!, visade sig inom kort icke vara ägnadt att bringa kartverket
till ett snart slut. Genom nådigt bref den 15 april 1859 blefvo
emellertid, efter det Rikets Ständer beviljat ökadt anslag till ifrågavarande
kartverk, nya bestämmelser meddelade i ändamål att befrämja
detsammas snabbare framåtskridande. Enligt dessa bestämmelser skulle
sockenkartverket — hvilket såsom dittills skulle stå under öfverinseende
och ledning af öfverdirektören vid landtmäteriet — under namn af
rikets ekonomiska kartverk bearbetas af skickliga personer inom eller
utom landtmäteristaten, hvilka af bemälde öfverdirektör därtill antogos.
Hvarje ekonomisk karta skulle i allmänhet omfatta ett härad eller
tingslag och skalan bestämdes i allmänhet skola utgöra 1 : 50,000 af
den naturliga storleken, dock att afvikelse!- härifrån kunde, efter
Kungl. Maj:ts bepröfvande, ske till 1 : 20,000 i starkt befolkade och till
1 : 100,000 i glest bebodda län. Statistiska beskrifningar till kartorna
skulle upprättas och länsvis sammanfattas.
Beträffande särskild! kartarbetet inom Norrbottens län, uppdrogos
genom förenämnda nådiga bref den närmaste ledningen af och tillsynen
öfver detta arbete åt dåvarande landshöfdingen i nämnda län
P. H. Widmark; och i afseende å Norrbottens läns kartverk skulle till
Bih. till Rikscl. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 22
Historik.
170
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
eu början enahanda bestämmelser gälla som för det ekonomiska kartverket
i södra och mellersta delarna af riket.
Emellertid anhöll Riksdagen år 1870. att Kung!. Maj:t täcktes
taga under öfvervägande, i hvad mån de topografiska och ekonomiska
kartverken kunde med hvarandra ställas i närmare samband. Eu
kommitté tillsattes, och sedan denna afgifvit utlåtande den 6 februari
1871, förordnade Kung!. Maj:t i öfverensstämmelse därmed den 15
december sistnämnda år, att det påbörjade allmänna ekonomiska stomkartverket
i skalan 1 : 20,000, så vidt det anginge de till Svealand
räknade och söder därom belägna delarna af riket, skulle fortsättas och
afslutas; att däremot utgifning på statsverkets bekostnad af ekonomiska
häradskartor i skalan 1 : 50,000 icke, på sätt dittills skett, vidare skulle
äga rum, vederbörande landsting, hushållningssällskap och kommuner
öppet lämnadt att pa egen bekostnad föranstalta om utgifning af sådana
kartor; samt att statistiska länsbeskrifningar dock fortfarande skulle på
statsverkets bekostnad utgifvas. Därjämte bestämdes, att det ekonomiska
kartverket, såväl i hvad det afsåge södra och mellersta delarna af riket
som ock i fråga om Norrbottens län, skulle vid ingången af år 1873
ställas under styrelse och ledning af chefen för topografiska kåren.
Då vid generalstabens upprättande år 1873 topografiska kåren med
densamma införlifvades, blef styrelsen öfver det ekonomiska kartverket
(Överflyttad på afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,
utan att afdelningschefens förman, generalstabschefen, med dessa arbeten
hade någon befattning.
1 fråga om Norrbottens läns kartverk hade Kungl. Maj:t redan
den 18 maj 1860 meddelat ytterligare bestämmelser, hvarigenom, bland
annat, medgifvits, att, med afseende å detta läns vidsträckthet och
öfriga beskaffenhet, skalan för de ekonomiska kartorna därstädes finge
blifva 1 : 100,000 af naturliga storleken. Under bearbetandet af detta
kartverk hade å de ekonomiska kartblad, hvilka omfattade kustsocknarna
och lappmarkernas så kallade skogsland, upptagits hvad allmänneligen
ansågs tillhöra en ekonomisk karta, såsom vägar, sjöar, vattendrag,
bostäder, åker, äng, rågångar och kärr in. m., men icke höjdbildning,
hvaremot å de kartblad, som omfattade delar af lappmarkernas fjällbygd,
äfven angifvits höjdbildning och skogsgränser; och hade sålunda
i afseende å dessa senare kartblad jämväl den topografiska kartans
ändamål blifvit tillgodosedt. Vidare föreskrefs för detta kartverk genom
nådigt bref den 21 maj 1874, att å kartorna öfver lappmarkerna i deras
helhet äfvensom öfver Pajala socken, hvilken i fråga om kartläggning och
kartutgifning ansågs böra likställas med lappmarkerna, borde på samma
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
171
gång upptagas såväl de vanliga ekonomiska föremålen som ock höjdbildning
och skog; att.dessa kartor, graverade på sten. skulle utgifvas
tingslagsvis i skalan 1 : 200,000; att ekonomiska kartor öfver kustsocknarna,
utom Pajala socken, skulle framgent, på sätt dittills skett,
utgifvas i skalan 1 : 100,000; samt att sedermera, med begagnande af
därvid använda så kallade svarttryckstenar och med tillhjälp af litografisk!
tryck, äfven topografiska kartor öfver kustlandet, innehållande
hvad å sådana kartor vanligen återfunnes, skulle tingslagsvis utgifvas
med uteslutande af de rent ekonomiska föremålen.
Den fördelning af kartverken under olika chefer, hvilken, såsom
förut nämnts, ägt rum, i det att högsta chefskapet öfver det topografiska
kartverket utöfvades af chefen för generalstaben, medan styrelsen
öfver det ekonomiska kartverket leddes af afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning, äfvensom kartverkens fördelning på olika
departement — det ekonomiska kartverket, däri inberäknadt Norrbottens
läns kartverk, lydde under civildepartementet, under det att det topografiska
kartverket tillhörde landtförsvarsdepartementet — vållade
emellertid vissa slitningar kartverken emellan och förorsakade, att
kostnaderna för vissa arbeten blefvo större än som vederbort, om enhet
i ledningen ägt rum. Under en följd af år gjordes åtskilliga försök att
afhjälpa dessa olägenheter, liksom ock att åstadkomma ett mer ändamålsenligt
anordnande af de ekonomiska och topografiska kartarbetena öfver
hufvud. År 1877 tillsattes i sådant syfte en kommitté, hvars år 1878
afgifna betänkande i vissa afseenden låg till grund för en till 1880
års Riksdag afbiten nådig proposition i ämnet. Någon lösning af kartverksfrågan
vanns emellertid ej vid nämnda riksdag, men med föranledande
af ett utaf samma Riksdag gjordt uttalande tillsatte Eders Kung] .
Maj:t den 28 maj 1880 en kommission för de allmänna kartarbetena
med uppdrag, bland annat, att anordna och låta verkställa praktiska
försök för att utröna, hvilka besparingar af tid och kostnader skulle
kunna ernås genom att förena de ekonomiska och topografiska kartverken
till ett kartverk, med begagnande af en gemensam fältmätning
och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det af 1878 års kartverkslcominitté afgifna förslag. Sedan bemälda
kommission afgifvit underdånigt utlåtande, hvari kommissionen dels
redogjorde för de olika försök, som blifvit utförda såväl på fältet
som i afseende å olika reproduktionssätt, dels ock uttalade de åsikter,
till hvilka kommissionen med ledning af dessa försök kommit, huru de
allmänna kartarbetena borde för framtiden ordnas, aflat Eders Kung!.
Maj:t till 1885 års Riksdag förslag om förändrade hufvudgrunder för
172
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
bearbetandet af rikets kartverk och om beviljande för år 1886 af de
ökade anslagsbelopp, som af desammas tillämpning betingades. Icke
heller detta förslag vann Riksdagens godkännande.
Sedan hela kartverksfrågans lösning följaktligen blifvit tills vidare
undanskjuten, slog man in på de partiella reformernas väg. I underdånig
skrifvelse den 14 oktober 1886 afgaf sålunda afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning, i ändamål att åstadkomma ett, såvidt
möjligt, enhetligt kartverk öfver det nordliga Sverige och för att ställa
detta kartverk i närmare samband med de topografiska kartorna öfver
södra och mellersta Sverige, förslag till väsentligen ändrade hufvudgrunder
för Norrbottenskartverket. Detta hade då fortskridit så långt, att
ekonomiska kartor i skalan 1 : 100,000 blifvit i tryck utgifna öfver alla
kustlandets tingslag, hvaremot utgifningen ännu icke påbörjats hvarken
af topografiska kartor öfver kustlandet eller af ekonomisk-topografiska
kartor öfver lappmarkerna. I afseende å sistnämnda båda slag af kartor
föreslog afdelningschefen i förberörda underdåniga skrifvelse:
att skalan för utgifningen bestämdes för hela länet till 1 : 200,000;
att kartorna utgåfves i blad, hvilkas kanter på visst angifvet
sätt sammanfölle med det geografiska gradnätet;
att utgifningen verkställdes medelst heliogravyr;
att höjdbildning eu återgåfves genom backstreck (förut enligt det
s. k. crayonmaneret) utom för kala fjällpartier, där höjdkuryor borde
användas; samt
att s. k. ekonomiska föremål (hufvudsakligen rågångar, åker och
äng) återgåfves med härför antagna färger och beteckningar, men att
dessa föremål kunde för sådana områden, hvaröfver särskilda ekonomiska
kartor funnes utgifna, i vissa delar uteslutas, där sådant för
kartans redighet och tydlighet ansåges behöflig!.
De sålunda föreslagna hufvud grunderna för utgifningen af ifrågavarande
kartor blefvo af Eders Kung-l. Maj:t till efterrättelse fastställda
genom nådigt bref den 10 december 1886.
Frågan om en förändrad anordning af kartarbetena i deras helhet
och om kartverkens omorganisation väcktes åter till lif vid 1893 års
riksdag; och i skrifvelse den 2 maj samma år, däri Riksdagen anmälde
sitt beslut i fråga om anslag till kartverken för år 1894, uttalade Riksdagen
den åsikt, att om en närmare förening mellan de olika kartverken
kunde åstadkommas såtillvida, att dels de till dem utgående anslag sammanfördes
till ett enda, dels ock de hinder, hvilka för det dåvarande i viss
män förefunnes för användande af ett verks personal för något af de andras
behof undanröjdes, härigenom afsevärda fördelar syntes vara att vinna för
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
17S
såväl de topografiska som de ekonomiska kartarbetena, hvarjämte Riksdagen
ifrågasatte, huruvida icke den för Norrbottens län afsedda enklare
och i mindre skala försiggående kartläggningen, hvilken syntes vara fullt
tillfyllestgörande äfven för de inre, glest bebyggda delarna af mellersta
Norrland samt möjligen äfven för vissa delar af södra Norrland och norra
Svealand, kunde fortgå icke obetydligt längre söderut än ursprungligen
varit bestämdt.
I anledning af denna Riksdagens skrifvelse framlade dåvarande
chefen för civildepartementet den 13 januari 1894 inför Eders Kungl.
Magt fullständig plan för kartverkens fortsatta bearbetande; hvarjämte
departementschefen, under förutsättning af Eders Kungl. Maj:ts godkännande
af sagda plan, hemställde, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för de ekonomiska och topografiska kartarbetenas
fortsatta bedrifvande
dels medgifva att — med uteslutande ur riksstaten af den under
sjätte hufvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska
kartverk, reservationsanslag» tillika med det därunder anvisade
anslag, 6,000 kronor — i stället måtte bland anslagen å riksstatens
sjätte hufvudtitel under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie
stat uppföras ett anslag af 178,600 kronor;
dels ock godkänna följande bestämmelser i fråga om arfvoden,
reseersättningar och dylikt till de särskilda kartverkens personal:
att arfvode till kartograf bestämdes till 1,500 kronor med tre
ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utginge efter respektive 5, 10 och
15 års väl vitsordad tjänstgöring;
att den officer, som förordnades att handhafva närmaste ledningen
af de ekonomiska kartarbetenas utförande, tilldelades ett årligt arfvode
af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp
af 500 kronor, tilldelades de kartografer (högst trenne), hvilka för ordnades
att biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning; och
att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer med flera
—- hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting — äfvensom
storleken af de dagafiöningar och reseersättningar, hvilka skulle
utgå för arbete å fältet, af Eders Kungl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,
bestämdes; dock att reseersättningen till de kartografer, som
vore sysselsatte med stomkartors upprättande, icke finge utgå med
högre belopp än 500 kronor till kartograf, som ledde dessa arbeten,
och med 400 kronor till en hvar af de öfrige.
174
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I enlighet med departementschefens sålunda gjorda hemställan
aflat Eders Kungl. Maj:t framställning i ämnet till 1894 års Riksdag;
och denna framställning blef äfven af Riksdagen bifallen.
I samband härmed uteslöt Riksdagen dels det å fjärde hufvudtiteln
till fortsättande af generalstabens topografiska arbeten förut på
extra stat anvisade anslag å 75,000 kronor, dels ock de å sjätte liufvudtiteln
till rikets ekonomiska kartverk uppförda extra anslag å tillhopa
76,000 kronor, hvarjämte det ordinarie anslaget till landtmäteristaten
nedsattes med det belopp, motsvarande 24 besparade andre landtmätarlöner,
eller 21,600 kronor, som förut från sistnämnda anslagstitel
utgått till det ekonomiska kartverket.
Eders Kungl. Maj:t förordnade därefter genom nådigt bref den
25 maj 1894, att de bestämmelser, som innehöllos i förutnämnda, af
departementschefen framlagda plan, skulle gälla för de topografiska
och ekonomiska kartverkens fortsatta bearbetande. Dessa bestämmelser
afsågo:
l:o) att för landets ekonomiska och topografiska uppmätning
och kartläggning, i likhet med hvad dittills ägt rum, tre olika skalor
skulle användas, nämligen:
a) skalan 1 :20,000 för ekonomisk plankarta. ''försedd med höjdsiffror,
öfver Göta- och Svealand, med undantag för Kopparbergs län;
b) skalan 1 :50,000 dels för topografisk kartläggning af några
ännu återstående Områden söder om 29. bladvåden och af hela det
norrländska kustlandet intill Västerbottens läns södra gräns, samt vissa
delar af det inre Jämtland, dels för ekonomisk kartläggning, där sådan
framdeles kunde ifrågakomma, inom de delar af landet, som ej vore
under mom. a) och c) omnämnda;
c) skalan 1:100,000 dels för topografisk uppmätning af hela den
del af landet, som ej redan vore uppmätt eller under mom. b) bestämd
att i större skala topografiskt uppmätas, dels för ekonomisk
kartläggning af de områden inom norra Sverige, hvilka vore så glest
bebodda och odlade, att, liksom dittills skett inom Norrbottens län.
både de topografiska och de ekonomiska beteckningarna kunde på
samma karta i skalan 1 : 100,000 inmätas, utan att kartan däraf blefve
öfverlastad och otydlig;
2:o) att de stomkartor, som sammansattes till underlag för topografisk
uppmätning af de delar af landet, hvilka ej blifvit föremål för
kartläggning i skalan 1 : 20,000, skulle utarbetas''med hänsyn till att äfven
kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;
3:o) att den i skalan 1 : 20,000 upprättade och med höjdsiffror
fullständigade ekonomiska plankartan tillsvidare såsom dittills skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
175
utgifvas med färgtryck i 1 : 50,000 eller större skala, för så vidt därtill
erforderliga medel kunde från vederbörande län erhållas;
4:o) att utgifningen af såväl generalstabens karta i skalan 1 : 100,000
som Norrbottens läns karta i skalan 1 : 200,000 skulle fortsättas efter
oförändrad plan och med då använda arbetsmetoder, samt att sistnämnda
karta skulle utsträckas äfven öfver hela Västerbottens län jämte af bladindelningen
betingade delar af angränsande län;
5:o) att framdeles, sedan under arbetenas fortgång närmare kännedom
vunnits om på frågan inverkande förhållanden, efter pröfning af
vederbörandes förslag skulle fastställas, huru öfvergången lämpligast skulle
ske från kartan 1 : 200,000 öfver landets nordliga del till den från landets
sydligare delar norrut fortgående utgifningen af kartan i 1:100,000;
6:o) att de ekonomiska och topografiska kartverkens personal,
hvarom här nedan under 7:o) sägs, under kartverkschefens ledning skulle
utföra alla med landets ekonomiska och topografiska kartläggning och
beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse med de allmänna
grunder, som ofvan blifvit angifna, samt i enlighet med därför utfärdad
nådig instruktion; samt
7:o) att arbetena skulle utföras af, förutom de vid generalstabens
topografiska afdelning kommenderade generalstabsofficerare, hvilkas
antal genom nämnda instruktion bestämdes, och generalstabens professor,
dels civile kartografer och kartografaspiranter samt generalstabens
topografiska afdelnings civila biträden, dels ock från armén
kommenderade officerare eller underofficerare samt af kvinnlig personal.
Härjämte förordnade Eders Kungl. Maj: t genom förberörda nådiga
bref af den 25 maj 1894:
att i fråga om arfvoden, reseersättningar och dylikt till de särskilda
kartverkens personal skulle gälla de af Riksdagen godkända
bestämmelserna;
att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skulle genom
chefen för civildepartementet inför Eders Kungl. Maj:t föredragas efter
gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet; samt
att från och med år 1894 allenast hälften af de dagtraktamenten,
hvilka tillkomme aspiranterna vid generalstaben under den tid, de
vore kommenderade till tjänstgöring vid de topografiska arbetena,
skulle utgå af kartverkets anslag.
I fråga om det norrbottniska kartverkets fortsättning längre
söder ut inneburo sålunda de af Eders Kungl. Maj:t den 25 maj 1894
utfärdade bestämmelserna följande:
l:o) att uppmätning sskalan 1 : 100,000 skulle användas för topografisk
uppmätning å gradbladen mellan 65° n. br. (d. v. s. Norrbottens
södra spets) och 63'' 30'' n. br. (d. v. s. Västerbottens södra spets) med
Tillkallande
af personer
för utredning
i fråga om
lämpligheten
af ett förändradt
utgifningssätt
för
generalstabens
topografiska
karta öfver
Norrland.
176 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
undäiitag för vissa delar af det inre Jämtland, där mätsfcalan skulle
blifva 1 : 50,000;
2: o) att vid utgifning eu af kartblad öfver sagda område detta skulle
ske i skalan 1 : 200,000 efter samma plan och arbetsmetoder som för
Norrbottenskartan varit gällande;
3:o) att i fråga om det återstående Norrland, d. v. s. från
63 30'' n. br. söderut, uppmätningen skulle ske i skalan 1 : 50,000 inom
kustlandet samt i vissa delar af Jämtland, men i öfränt i skalan
1 : 100,000; samt
4:o) att i fråga om utgifningen af kartor öfver detta sistnämnda
område utgifningsskalan framdeles skulle bestämmas.
Den 20 december 1894 utfärdade Eders Kungl. Maj:t instruktion för
rikets allmänna kartverk; och hänvisades i denna i afseende å skalorna för
kartornas upprättande och utgifning till nådiga brefvet den 2 5 maj samma år.
Slutligen har Eders Kungl. Maj:t, på förslag af dåvarande chefen
för rikets allmänna kartverk, genom nådigt bref den 12 november
1897 bestämt, att den för utgifning af karta i skalan 1 : 200,000 öfver
Norrbottens och Västerbottens län fastställda plan skulle tillämpas
jämväl för hela området söderut intill 61° 30'' latitud, där i skalan
1 : 100,000 utgifna kartblad mötte, och att sedermera, då karta i skalan
1 : 200,000 blifvit fullbordad i ofvan nämnda utsträckning, såsom komplettering
därtill kartor i skalan 1 : 100.000 skulle såsom specialblad
utgifvas öfver sådana mindre områden inom Norrland, där omständigheterna
kunde därtill föranleda och kartan i skalan 1 : 200,000
ej syntes tillfyllestgörande. Härigenom har alltså utgifningsskalan
1 : 200,000 blifvit fastställd att i första hand gälla- för hela det norrländska
kartverket.
Sedan alltså en, såvidt möjligt, fullständig sammanslutning mellan
de topografiska och ekonomiska kartverken ägt rum, hafva kartarbetena
fortgått efter den genom förberörda nådiga bref den 25 maj 1894 och
den^ 12 november 1897 fastställda plan; och det i riksstaten för år
1895 uppförda anslaget till rikets allmänna kartverk å 178,600 kronor
har sedermera utgått med oförändradt belopp. Efter jordbruksdepartementets
inrättande år 1900 öfverflyttades beloppet på nämnda departements
stat.
Emellertid hafva på senare tid och särskildt vid behandlingen inom
Riksdagens Andra Kammare den 11 mars 1903 af frågan om regleringen
för år 1904 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmärkningar
i olika hänseenden framställts emot det nuvarande utgifningssättet
för det topografiska kartverket, hvad Norrland vidkomme. Då det
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
177
med anledning däraf syntes vara önskvärd!, att en noggrann och allsidig
utredning verkställdes till utrönande, huruvida och i så fall hvilka
förändrade grunder lämpligen borde föreskrifvas för berörda utgifning,
hemställde jag till Eders Kungi. Maj:t den 1 maj 1903 om nådigt bemyndigande
att tillkalla fyra personer för att, jämte två af Eders
Kungl. Maj:t därtill beordrade officerare, verkställa utredning och meddela
yttrande i fråga om lämpligheten af ett förändrad! utgifningssätt
för generalstabens topografiska karta öfver Norrland äfvensom afgifva
det förslag i sådant afseende, hvartill de kunde finna anledning; och
behagade Eders Kungl. Maj:t bifalla min sålunda gjorda hemställan.
På Eders Kungl. Maj:ts befallning sammanträdde därefter den
23—26 maj samma år generalmajoren C. A. C. Warberg och öfversten
N. J. T. Selander med af mig på grund af berörda bemyndigande
tillkallade dåvarande t. f. landshöfdingen A. E. O. Cederberg, dåvarande
läraren vid Stockholms högskola friherre G. J. De Geer, dåvarande
lektorn C. F. E. Carlson och lektorn J. F. Nyström till öfverläggning
i ämnet; och i anledning af utaf bemälda personer i skrifvelse den 26
maj därom gjorda framställningar förordnade Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 29 i samma månad, att uppritning, heliogravyr och
utgifning af kartblad till generalstabens topografiska karta öfver Norrland,
med undantag af kartbladen Dufed och Frostviken eller MunsIjället,
skulle tills vidare afbrytas, samt anvisade nödigt belopp till
bestridande af kostnaderna för anställande af försök medelst förfärdigande
af kartor af olika beskaffenhet öfver något mindre område och för
verkställande af en förberedande utredning i frågan.
Eders Kungl. Maj:t har sedermera, efter särskilda framställningar
af cliefen för rikets allmänna kartverk, medgifvit dels den 18 september
1903, att bearbetningen af kartbladen Alanäs, Kålåsen och Kallsjön
utaf generalstabens karta öfver Norrland finge, för beredande åt de
vid kartverket anställde ritarne af lämplig sysselsättning, fortsättas enligt
förut följda grunder, och dels den 19 februari 1904, att de i skalan
1 : 200,000 uppritade bladen Åre och Östersund, hvilka vid tiden för
utfärdandet af bestämmelsen om afbrytande! af nämnda kartas utgifning
förelegat i så afslutadt skick, att endast korrekturläsning samt tryckning
och färgläggning återstått för desammas utgifvande, finge af rikets
allmänna kartverk utgifvas och allmänheten tillhandahållas.
Ofvan omförmälda försök och förberedande utredning, hvilkas
verkställande af de tillkallade personerna uppdragits åt öfversten Selander.
blefvo under dennes ledning utförda under sommaren 1903,
Bih. till PM, Prof. PM. 4 Samt, 1 Afd. JO Höft. 23
178
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvarefter bem äld a personer, efter kallelse , ånyo sammanträdde och den
16 november samma år afgåfvo till mig ställdt yttrande i förevarande
ämne.
Detta yttrande är af följande lydelse.
De tillkallade
personernas
yttrande.
»Genom nådig generalorder den 30 nästlidne oktober samt herr
statsrådets skrifvelse den 28 i samma månad hafva undertecknade
kallats till sammanträde för fortsatt öfverläggning i fråga om lämpligheten
af ett förändradt utgifningssätt för generalstabens topografiska
karta öfver Norrland.
Härvid har för oss framlagts resultaten af de försök, som järn likt,
vår skrifvelse till herr statsrådet den 26 maj innevarande år anförtrotts
undertecknad Selander att utföra medelst förfärdigande af kartor
af olika beskaffenhet öfver Sundsvallstrakten, och har i sådant afseende
företetts dels ny heliogravyr i skalan 1 : 200,000 b, där för vinnande
af större tydlighet åtskilliga förenklingar företagits, i det att till
exempel de öppna habitationerna, utmärkande i mantal satta gårdar,
utbytts mot svarta fyrkanter, habitationerna för backstugor och dylika
mindre lägenheter borttagits samt en del namn uteslutits, hvarjämte
vägarna kraftigare markerats, dels ock fotolitografiskt aftryck af en i
skalan 1 : 100,000 ritad plåt öfver samma område,2) hvarjämte till jämförelse
framlagts kartverkets äldre heliogravyr i skalan 1 : 200,000
öfver ifrågavarande område b äfvensom öfvertryck af båda heliogravyrplåtarna.
b Däremot har icke kunnat företes någon heliogravyr i skalan
1 : 100,000 öfver området; och hafva vi, vid det upplysta förhållande
att sådant tryck icke skulle kunna blifva färdigt förr än i början af
nästkommande år och dessutom förorsaka ytterligare, ej fullt nödiga
kostnader, ansett oss icke böra af denna anledning uppskjuta afgifvandet
af vårt utlåtande i frågan.
Då utgifningen af generalstabens karta öfver Norrland i enlighet
med den 1894 och 1897 fastställda planen redan fortskridit så långt,
att alla kartblad öfver Norrbottens län äro utgrina samt flertalet blad
öfver Västerbottens och Jämtlands län äro färdiga eller till utgifning
beredda, är uppenbart att — för så vidt ej hela kartan öfver Norrland
skall göras om — vår uppgift att yttra oss om lämpligheten af
ett förändradt utgifningssätt af nämnda karta måste bli väsentligen
begränsad. Som vi enhälligt äro af den meningen, att man först och
. b Bil. Al. -) Bil. A 2. — “) Bil. A 3. — 4) Bil. A 4 och A 5. Af kostnadsskäl äro vid
tryckningen alla här nämnda kartor utförda i öfvertryck efter nyare och äldre heliogravyrer.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
179
främst måste tillse att få kartverket öfver Norrland afslutadt, innan
vissa delar däraf göras om, och att åtminstone för de vidsträckta, glest
befolkade bygderna i det inre af landet skalan 1 : 200,000 kan anses
vara tillräcklig, hafva vi framför allt riktat vår uppmärksamhet på
att tillse, huru det tätare bebyggda kustlandet söder om Västerbottens
län och ned till 61 ° 30'' nordlig bredd skulle kunna i kartografiskt
afseende på lämpligaste sätt tillgodoses.
Vid bedömande af den föreliggande frågan hafva hufvudsakligen
två meningar gjort sig gällande.
Undertecknade Warbergs, Cederbergs och Selanders uppfattning i
afseende på spörsmålet om lämpligaste sättet för den fortsatta utgifningen
af kartorna öfver Norrland är följande.
Ur militärisk synpunkt är det af den största vikt, att med terrängbeteckning
försedda användbara kartor öfver Norrland snarast möjligt
varda tillgängliga för att tillgodose behofvet ej mindre vid öfningars
bedrifvande i fredstid än vid ett eventuellt krigsutbrott, hvadan ingen
åtgärd bör vidtagas, som är ägnad att fördröja det norrländska kartverkets
utgifning.
Ur samma synpunkt är det för öfningarna och operationerna
nödvändigt, att angränsande kartblad kunna med hvarandra konnekteras,
hvadan sålunda deras utgifningsskala måste vara gemensam, enär
icke blott för det högre befälet och staberna utan snarare ännu mer
för det lägre truppbefälet stora svårigheter, med däraf lätteligen följande
misstag och förvecklingar, uppstå vid begagnandet af kartor i
olika skalor.
Den genom kungl. brefvet den 12 november 1897 fastställda
gränslinjen mellan utgifningsskalorna för södra Sverige i 1 : 100,000,
och för norra Sverige i 1 : 200,000 är A’ald med fästadt afseende vid
att olägenheterna af öfvergången från den ena kartskalan till den
andra måtte med hänsyn till sannolika öfningstrakter och operationsområden
varda de minsta möjliga.
Ett öfvergifvande af den för norrländska kartverket genom nämnda
nådiga bref fastställda enhetsskalan 1: 200,000, i ändamål att utgifva
ett större eller mindre antal kartblad i skalan 1 : 100,000, skulle dels
försena kartverkets fullbordande dels omöjliggöra en de! angränsande
kartblads konnektering.
De kartprof öfver Sundsvallstrakten i öfverensstämmelse med beteckningssättet
och färgläggningen å Norrbottens-kartorna, som föreligga
efter under innevarande års sommar utförda försök, visa, att
kartor i skalan 1 : 200,000 äro tillräckligt användbara för att tills
180
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vidare tillgodose så val militära som andra praktiska behof och för
de sistnämnda tillsammans med de tillgängliga fotografiska aftrycken i
skalan 1 : 50,000 till och med bättre än enbart kartor i skalan 1 : 100,000.
Utgående från nu anförda förhållanden anse vi, att hela det norrländska
kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt bör fullbordas
i öfverensstämmelse med det beteckningssätt och den färgläggning, som
användts för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver Sundsvallstrakten
under innevarande års sommar utförda kartprof i sistnämnda
skala, hvarvid äfven de redan utgifna otillfredsställande kartbladen
Hudiksvall och Sundsvall böra omarbetas, samt att, om den utgifning
af kartblad i skalan 1 : 100,000 öfver tätare bebyggda områden, som
i nådiga brefvet den 12 november 1897 ställts i utsikt att framdeles
utföras, skall påskyndas, uppfyllandet af detta önskemål ovillkorligen
krafvel’ ökadt anslag, på det att icke utgifvandet af kartorna i enhetsskalan
må fördröjas.
Undertecknade De Geer; Carlson och Nyström hafva däremot förenat
oss om följande uttalande i frågan:
En bland orsakerna, hvarför man beslöt att kartlägga Norrland
i mindre skala än det öfriga Sverige, var, såsom det heter i Kungl.
Maj:ts beslut härom den 12 november 1897, att »området ifråga, om
man undantoge trakten närmast Sundsvall, vore glest bebodt i jämförelse
med södra Sverige, hvadan kartan öfver detsamma icke borde
blifva rikare försedd med beteckningar för vägar, bostäder och andra
konstgjorda föremål, än att dessa beteckningar mycket väl kunde inrymmas
i skalan 1 : 200,000». Enligt vår mening har det emellertid
visat sig, att flera trakter af Norrland äro så pass tätt bebyggda, att
man icke kan på en karta i så liten skala få in alla de data, som
höra finnas på eu generalstabskarta. Försöket att inpressa allt sådant
bär alldeles misslyckats, såsom till fullo framgår af de utgifna bladen
Hudiksvall och Sundsvall, Indika af denna orsak blifvit allt för otydliga
och nästan odugliga. Nu kan man på två sätt söka afhjälpa de nämnda
olägenheterna. Man kan göra kartan tydligare genom att utlämna eu
mängd kartografiska detaljer eller man måste välja en större utgifningsskala.
Enligt vår mening är den förra utvägen ej tillfredsställande.
Detta visas af det i sommar gjorda försöket i denna riktning, hvithet
försök väl lämnat eu vacker och läsbar karta men endast på bekostnad
af en stor del kartografiska uppgifter af icke ringa värde. Af de 212
å 100,000-delskartan förekommande namnen saknas å 200,000-delskartan
64 eller nära Ensamt på Alnön hafva utelämnats 658 habitationer.
19 vägar, 5 stigar och 25 procent af höjduppgifterna samt af kärren
181
Statsutskottds Utlåtande N;o 10.
för att få kartan i denna mindre skala fullt läsbar, hvarjemte kärr ock
terrängformer ofta så skematiskt återgifvits, att orientering ute å marken
i kög grad försvårats. Men enligt vår tanke blir kartan härigenom
alltför otillfredsställande; denna utväg kunna vi alltså icke tillstyrka.
Det återstår då blott att välja den större skalan. Ingen förnekar,
att denna i ock för sig är bättre än den mindre, livarjämte den för
vissa norrländska trakter är lika befogad som för södra Sverige, da
dessa trakter äro lika tätt befolkade och lika mycket uppodlade som
de flesta sydligare landsdelar. Endast en karta i skalan 1 : 100,000
kan lämna en i detalj någorlunda trogen bild af terrängen och endast
denna karta är därför tillfredsställande för andra praktiska syften ände
rent militära. Den blir också för den del af allmänheten, som ej
kan nöja sig med en karta i skalan 1 : 200,000, mycket billigare än
de nu för allmänheten tillgängliga bladen i skalan 1 : 50,000, då nämligen
ett helt zonblad i sistnämnda skala kostar 6 kronor eller omkring
8 gånger mer än ett blad i skalan 1:100,000. Äfven i militäriskt
afseende bör den större skalan — redan förut använd för hela södra
Sverige — vara i och för sig bättre än den mindre. Men en olägenhet,
som icke kan förnekas, ligger däri, att bladen i den större skalan
skulle komma att omgifvas af kartblad i den mindre skalan. Att detta
måste vålla svårigheter är tydligt, men vi kunna ej anse dessa lika
stora, som de olägenheter äro, Indika härflyta genom användandet af
eu allt för liten kartskala i en tätt befolkad trakt. Endast då militära
operationer äga rum på gränsområdet mellan de båda skalorna, göra
sig de nämnda olägenheterna gällande. Emellertid gifves det en utväg,
som skulle minska dem och som i följd däraf bör begagnas, den nämligen
att förse kartbladen i skalan 1 : 200,000 med en gränszon från
de angränsande bladen i skalan 1 : 100.000 samt härigenom förmedla
öfvergången mellan de båda skalorna.
Då vi alltså anse, att den mindre skalan är ur andra praktiska
synpunkter än den rent militära fullständigt olämplig samt att äfven
den militära hänsynen blir väl tillgodosedd genom nyss nämnda åtgärd,
så kunna vi ej undgå att tillstyrka, att för de här afsedda tätast befolkade
trakterna kartor i skalan 1 : 100,000 måtte utarbetas. Den
ökade kostnad, som häraf skulle föranledas för statsverket, kan afsevärdt
nedbringas genom öfvergående till en mätningsskala af 1 : 100,000,
hvilket, jämlikt uppgift i förberörda kungl. bref, för hvarje ännu ej
mätt blad af den topografiska kartan medför en minskning i kostnaden
af 16,000 kronor, hvaraf dock något bör afdragas. då kartorna skola
rekognosceras och utföras i samma skala.
1.82
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Härtill kommer den betydande tidsvinst, som genom omförmälda
förfaringssätt åstadkommes.
Vi vilja således föreslå:
dels att den för Sveriges topografiska kartor söder om 26:e bladvåden
af Kungl. Maj:t fastställda skalan 1 : 100,000 äfven måtte användas
för södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, dock med
iakttagande därvid,
att den för kela norra Sverige hittills följda indelningen af kartan
i gradafdelningar bibehålies;
att gränsen för sagda kustområde väster ut bestämmes till 20
Väster om Stockholm och åt norr till 63° 30'' n. br.;
att områdets gränszon mot omgifvande kartblad i skalan 1 : 200,000
till en bredd af exempelvis ungefär 5 centimeter — således motsvarande
ungefär 1 mil — äfven återgifves å dessa senare och i deras skala, men
att de redan i skalan 1 : 200,000 utgifna bladen n:is 84 Hudiksvall
och 79 Sundsvall ånyo utgifvas i skalan 1 : 100,000 först då alla
öfriga från militär synpunkt viktiga, men ännu outgifna norrländska
kartblad hunnit afslutas, samt
att således dessförinnan i skalan 1 : 100,000 skulle utgifvas endast
bladen 68, 69, 70, 74, 75 och 80, tillsammans omfattande en landyta,
som understiger arealen af 37a helt och hållet af land uppta gna kartblad;
dels att med särskild hänsyn till det militära krafvet på kartarbetenas
påskyndande — för samtliga återstående gradafdelningsblad
fastställes mätningsskalan 1 : 100,000, och
att vid mätningarnas utförande inom de kartområden, som äro
af sedda för utgifning i skalan 1 : 100,000 såväl enligt ofvan angifna
förslag som eventuellt framdeles enligt den förut fastställda planen,
hänsyn härtill tages;
dels ock att konceptkartorna så utföras, att de i händelse af behof
omedelbart kunna användas såsom original för utgifvandet af provisoriska
kartblad i mätningsskalan, reproducerade med ljustryck eller, såvida
renritning med tusch utan för stor tidsutdräkt kan införas, med fotolitografi;
samt
att. de kartblad i skalan 1 : 200,000, Indika hädanefter komma
att utgifvas, förfärdigas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det på
kommitterades förslag utförda försöket i nämnda skala (försök litt. A).
De approximativa beräkningar, som, med ledning af från generalstabens
topografiska afdelning och generalstabens litografiska anstalt
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
183
erhållna uppgifter, af oss verkställts öfver kostnaderna för utförande
af kartor öfver det uti nyssnämnda sex kartblad innefattade kustområdet
i de föreslagna olika skalorna, hafva visat att, sedan kostnaderna
för stomkartor och fältmätning, hvilka kostnader blifva gemensamma
för bägge skalorna, fråndragits, återstående kostnaden för utförande
af en 200,000-delskarta utgör cirka 23,000 kronor, medan
samma kostnad för utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels
skalan uppgår till cirka 70,000 kronor, hvartill måste läggas kostnaden
för den föreslagna utgifningen i den mindre skalan af gränszonen mellan
kartblad i de olika skalorna, hvilken kostnad beräknas till cirka 6,000
kronor. Skillnaden i kostnad för kartor i skalan 1 : 200,000 öfver den
vid kartutgifningen i 100,000-dels skalan såsom oundgängligen nödvändig
ansedda gränszonen samt hela områdets återgifvande i den
mindre skalan utgör således endast cirka 17,000 kronor.
Beträffande den tid. som kan väntas åtgå för utgifvande af kartor
öfver det ifrågavarande området i de, olika skalorna, har beräknats, att
ett utgifvande af karta öfver området i 100,000-dels skalan drager
* 3 gånger så lång tid som kartans utgifvande i 200,000-dels skalan,
därest ej nuvarande arbetspersonal och anslag ökas.
Utgående från dessa beräkningar och med hänsyn därtill, att det
synes oss alla synnerligen önskvärd! att öfver de tätare bebyggda delarna
af mellersta Norrland erhålla en för alla behof användbar karta
i den större skalan, under det att å andra sidan de militära ledamöterna
bland oss finna det oundgängligen nödvändigt att för erhållande
af eu enhetlig karta öfver Norrland äfven det nu ifrågavarande
området kartlägges i skalan 1 : 200,000, finna vi oss kunna enas om
en gemensam framställning, afseende ett samtidigt utgifvande af kartor
öfver meranämnda område i de bägge olika skalorna; och få vi sålunda
hemställa, att herr statsrådet måtte vidtaga åtgärder för ett samtidigt
utförande i skalorna 1 : 100,000 och 1: 200,000 af bladen 68, 69, 70,
74, 75 och 80 utaf generalstabens topografiska karta, utan att därigenom
utgifningen af kartverket i dess helhet fördröjes; och torde
härvid böra tagas i öfvervägande, huruvida icke för nedbringande af
de ökade kostnaderna en förminskad mätningsskala af 1 : 100,000 kan
användas för blad, som ännu icke blifvit mätta.
Tillika vilja vi i detta sammanhang såsom några kartverket främjande
önskemål framhålla:
att för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad än på
senare tid kunnat äga rum, komma kartarbetet till godo, kartverks
-
184
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Jvartverkskommissionens
utlåtande
den 8
december
1903.
Uppmät*
ningsskalan.
personalen måtte erhålla en mer stadigvarande karaktär än som låter
förena sig med det vid generalstaben rådande passage-systemet samt
den för truppbefälet ökade öfningstiden;
att uti kartverkskommissionen måtte insättas en ledamot med
speciell kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,
för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga;
att före hvarje nytt kartblads publicerande detsamma måtte remitteras
till någon språkforskare för revidering af de å kartorna upptagna
namnen;
att nödig revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver
Sverige måtte företagas, hvarvid de under kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lydande distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen
anlitas för inläggning af nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder
;
att särskildt beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren
fältmätts, måtte under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer
för kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar;
samt att, till undvikande af förslitning af själfva originalplåtarna,
dessa icke, såvidt möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor.
Förut omförmälda försöksmateriell bifogas. Stockholm den 16
november 1903.»
Öfver det af de tillkallade personerna sålunda afgifna yttrandet
anbefalldes kommissionen för de allmänna kartarbetena genom nådig
remiss den 20 november 1903 att afgifva underdånigt utlåtande äfvensom
taga i öfvervägande, huruvida, med hänsyn till den i berörda
yttrande gjorda framställning, någon ändring funnes böra föranledas i
det från chefen för Rikets allmänna kartverk till Eders Kungl. Maj:t
inkomna förslag till arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat för
år 1904 för kartverket samt till förändrade grunder för den civila
personalens vid samma kartverk aflöning.
Kartverkskommissionen afgaf den 8 december 1903 utlåtande
särskildt såvidt anginge remissens senare del; och har kommissionen
därvid förklarat sig anse, att det enda af de utaf de tillkallade personerna
framlagda förslag, hvars tillämpning skulle kunna rubbande
inverka på de af kartverkschefen uppgjorda planerna för kartarbetet
och för kartverkets stat för år 1904, vore det ifrågasatta införandet
af skalan 1 : 100,000 eller annan mindre skala än 1 : 50,000 såsom mät
-
185
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
skala, för det område af norrländska kustlandet, hvars kartläggande i
såväl 1 : 100,000 som i 1 : 200,000 framhållits såsom önskvärdt. Ty —
fortsätter kommissionen — om man undantoge de af kartverkschefen
föreslagna fältarbetena på bladet Kallsjön, som ej alls berördes af den
under utredning varande frågan, vore 1904 års samtliga topografiska
nymätningar afsedda att äga rum å denna i de tillkallade personernas
skrifvelse omnämnda landsträcka, hvilken de angifvit såsom begränsad
väster ut af 2’ väster om Stockholm och i norr sträckande sig till
63° 30'' n. br.
Detta område innefattade gradbladen Sollefteå, Örnsköldsvik,
Husum, Indal, Härnösand och Brämö; och då af detsamma hela bladet
Sollefteå, 5/e af bladet Indal samt delar af bladen Brämö och Husum
redan vore uppmätta i skalan 1 : 50,000, kunde tydligen den ifrågasatta
förändringen beträffande uppnå ätningsskala endast afse en ytvidd af
nedan angifven storlek å följande blad, nämligen:
å bladet Örnsköldsvik ........................ 35,41 kv.-mil,
» » Husum .................................... 2,5 8 » » .,
» » Indal ...................................... 7,0 6 » » ,
» » Härnösand.............................. 19,44 » » samt
« » Brämö ................................... 0,5 6 » »
eller summa 65,05 kv.-mil.
Frågan gällde alltså, huruvida uppmätningen af dessa 65 kvadratmil
skulle äga rum i skalan 1 : 50,000 enligt nu gällande grunder, i
hvilket fall uppmätningen beräknades blifva fullbordad under år 1905,
eller i den föreslagna skalan 1 : 100,000 eller i annan skala mellan
1 : 50,000 och 1 : 100,000, och om i senare fall detta föranledde en
ändring i 1904 års arbetsplan.
Vid bedömandet af denna fråga har kartverkskommissionen till
bepröfvande upptagit de i de tillkallade personernas yttrande för användandet
af en större mätningsskala angifna skäl, nämligen den minskning
i kostnader och den tidsvinst, som därigenom skulle ernås; och
funne kommissionen på anförda grunder, att, om än en besparing
syntes stå att vinna genom begagnandet af den större mätningsskalan
1 : 100,000, densamma dock för ingen del kunde komma att uppgå till
den af de civila tillkallade beräknade storleken, eller 16,000 kronor
för hvarje kartblad, samt att ett antagande af sagda mätningsskala
snarare vore ägnadt att försena än att påskynda ifrågavarande kartarbetes
fullbordande. Förglömmas finge ej heller att, om än en rekognoscering
i skalan 1 : 100,000 komme att medföra minskade utgifter, denna
Bik. till Bilad. Prof, 1905. 1 Sami. 1 Afd, 10 Höft. 24
186
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kostnadsminskning blott kunde vinnas genom uppoffringar i fråga om
kartans godhet. Vid här ifrågavarande arbeten kunde nämligen en
kälta, utförd i samma skala som konceptet, ej blifva så god som möjligd
och önskligt vore, och orsaken härtill läge i den fullständigt oriktiga
.principen att, när det gällde kartor i liten skala, använda ett tillvägagångssätt
sådant som det ifrågasatta. En dylik princip hade tillförene
tillämpats inom vissa delar af södra och sydvästra Sverige, men måst
öfvergifvas, då kartorna blifvit allt för generaliserade. Därtill komme
slutligen, att vid öfvergifvandet af uppmätningen i 1 : 50,000 icke blott
krigsledningen utan äfven allmänheten skulle beröfvas möjligheten att
äga tillgång till reproduktioner af kartkoncept i denna skala.
Kommissionen har på grund häraf anhållit, att Eders Kungl. Maj:t
måtte fastställa de af kartverkschefen afgifna förslag till arbetsplan och
till inkomst- och utgiftsstat för 1904 äfvensom förslaget till förändrade
grunder för den civila kartverkspersonalens aflöning, hvars tillämpning
ej i något afseende kunde komma att beröras af de framställningar,
som återfunnes i de tillkallade personernas skrifvelse.
Berörda förslag till arbetsplan och till inkomst- och utgiftsstat
blefvo ock af Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1903 fastställda.
Kartverkskommissionens
utlåtande
den 8 september
1904
Utgifningsskalan
och
betecknings
Öfver det af de tillkallade personerna afgifna yttrandet i öfriga
delar hai kartverkskommissionen den 8 september 1904 afgifvit underdånigt
utlåtande. Kommissionen har därvid anfört hufvudsakligen följande.
Allt efter tillkomsten af de i det föregående omnämnda beslut,
som gifvit upphof åt Norr land skar tan, kunde densamma indelas i tre
ss- zoner:
l:o) området från Sveriges nordspets till 65° n. br.;
2;°) ,, ,, 65 n. br. till 63 30'' n. br. och
3;o) 5? 63" 30'' n. br. till 61° 30'' n. br.;
hvarvid tillika vore att märka, att, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts och
Riksdagens beslut, de under l:o och 2:o omnämnda zonernas gradblad
vore att anse såsom topografisk-ekonomiska, under det att i fråga om
3:e zonens blad intet funnes i detta afseende bestämdt, hvarför ock å
denna zons hittills utgifna kartblad de ekonomiska föremålen uteslutits.
Under det alltså gradbladen inom de båda nordligaste zonerna
hade åker och äng begränsade och angifna med särskilda färger samt
bygränserna utsatta, vore sådant ej förhållandet inom den sydligaste
zonen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
187
Men mellan de tre zonerna funnes äfven andra olikheter, såsom
i fråga om användandet af olika stilar, beteckningen af kronoparker
och kyrkor samt framför allt i fråga om beteckningen af habitationer.
Under det att å kartan öfver den nordligaste zonen, d. v. s. i det
egentliga Norrbottenskartverket. »gård» betecknats genom en liten helsvart
kvadrat med 0,6 mm. sida, samt »stuga, torp, nybygge och fäbod»
utmärkts med en ännu mindre dylik kvadrat med 0,5 mm. sida, hade
man, till följd af svårigheten att skilja dessa olika slag af habitationer
från hvarandra, vid kartläggningen af den mellersta och södra zonen
följt den i södra Sverige under senare tid använda metoden att teckna
»gårdarna» med små, icke utfyllda kvadrater och mindre lägenheter
med något mindre, utfyllda dylika.
Men de icke ifyllda kvadraterna eller de s. k. öppna habitationerna
hade andra olägenheter. Dels måste de ritas något mindre å
1 : 200,000-kartan än å en karta i skalan 1 : 100,000 för att ej taga
för stor plats, och dels gjorde bristen på svart ifyllning, att de ej så
väl som önskligt vore skilde sig från andra konturer samt från lutningsstreck,
något som också i sin mån bidroge till att å sådana ställen,
där dylika tecken för habitationer förekomme tillsammans med många
andra karttecken, såsom vägar, backstreck, skog och namn, det hela
för blotta ögat gjorde ett mindre redigt intryck.
Det vore dessa, omständigheter jämte sträfvande! att i den lilla
skalan inpassa flera konturer, terrängföremål och namn än samma skala
tilläte, som framkallat klagomålen öfver de i och för sig tekniskt fint
och samvetsgrann! utförda gradbladen Sundsvall och Hudiksvall. Då
det å den trakt, som af dessa blad återgifvits, vore den jämförelsevis
stora bebyggdheten och hvad därmed sammanhängde, såsom talrika
namn och vägar, Indika gjort det svårt att utan allt för många uteslutningar
åstadkomma en redig karta i så liten skala som 1 : 200,000,
men då äfven andra delar af Norrland — särdeles dess kustland — vore
lika tätt bebyggda, vore frågan den, huruvida öfver hufvud kartor i
nyssnämnda skala kunde till åsyftadt bruk utföras öfver det mer befolkade
norrländska kustlandet utan att vara hvarken för intetsägande
eller för öfverlastade af detaljer, samt Indika förändringar i fråga om
beteckningssätten i så fall borde vidtagas.
Det på de tillkallade personernas föranstaltande utförda kartprofvet
öfver Sundsvallstrakten hade af de militära tillkallade ansetts »visa, att
kartor i skalan 1: 200,000 äro tillräckligt användbara för att tillsvidare
tillgodose såväl militära som andra praktiska behof». Hvad själfva
terrängritningen å detsamma beträffade, hvilken vore alldeles likartad
188
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
med det redan utgifna Sundsvallsbladets, syntes mot densamma intet
vara att erinra. Men ifrågavarande kartprof vore i andra afseenden
mindre tillfredsställande. Till en böljan vore att märka, att å den
jämförelsevis obetydliga areal, som af kartprofvet upptoges — 3,>;
kvadratmil eller, efter frånräknande af vatten, 2,8 kvadratmil — uteslutits
icke mindre än 2,072 babitationer, 68 namn, 50 vägbitar ock
69 böjd siffror, och det vore alltså först med uppoffrandet af alla de
upplysningar, som de sålunda uteslutna karttecknen i sig innefattade,
som 1: 200,000-kartans redighet och öfverskådlighet vunnits. Därtill
komme, att vid uteslutningen af habitationer, hvilkas återgifvande på
ett deras betydelse motsvarande sätt vore af synnerlig vikt i både
civilt och militärt hänseende, icke någon viss princip syntes hafva
blifvit följd. Man kunde i detta afseende tänka sig att, för utrymmes
skull, antingen endast »gårdarna» upptagits och andra bostäder uteslutits
eller att man inritat »gårdarna», öfriga bostäder eller samtliga
habitationer till någon viss procent af det verkliga antalet, ehuru dock
hvar och en af dessa metoder medförde sina olägenheter. Det syntes
emellertid som om man, för att undgå dessa, vid kartans redigering
valt samtliga tillvägagångssätt, nämligen ett på en del af densamma
och ett annat på eu annan del, utan att kartläsaren hade någon ledning
i fråga om hvar ena eller andra metoden tillämpats.
Utan tvifvel skulle en i fråga om habitationerna efter någon viss
princip ritad karta äfven i här ifrågavarande lilla skala kunna blifva
ej så litet vägledande, men just i följd af skalans litenhet och habitationstecknens
relativt stora kraf på utrymme för att jämte namnen
blifva synliga och läsliga blefve svårigheterna att åstadkomma en på
samma gång pålitlig och redig karta mycket stora.
I öfrigt hade å förevarande kartprof afvikelser skett från det i
förutnämnda sydligaste zon dittills följda kartritningsmaneret dels därutinnan,
att sådana delar af kartan, hvilka betecknade öppna platser,
färglagts med gult och grönt, och dels däri, att tingslags- och sockengränser
icke blifvit med färg utmärkta. Hvad beträffade färgläggningen
af den öppna marken — hvilken tydligen skett i syfte att åt gradbladen
öfver den landsdel, hvarom i de tillkallade personernas yttrande
vore fråga, gifva samma karaktär af topografisk-ekonomisk karta, som
1 : 200,000-kartan öfver det nordligaste Sverige1 ägde — hade denna
icke blifvit på nöjaktigt sätt utförd, hvilket tydligen berott på de
svårigheter, som därvid mött. För en exakt färgläggning af endast i
topografiskt ändamål uppmätta blad erfordrades nämligen en omfattande
kartrevision i ekonomiskt kartläggningssyfte, och eu sådan revision,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
189
hvilken naturligen borde utsträckas till alla de redan utgifna kartbladen
inom den sydligaste zonen, skulle icke blott förorsaka en stagnation i
kartläggningsarbetet, utan äfven medföra betydligt ökade kostnader.
Toges tillika i betraktande, att vid arméns förseende med mobiliseringskartor
färgläggningen ändock måste utelämnas, för att tryckningen skulle
kunna ske hastigare och billigare, samt att de ifrågavarande områdena
i sinom tid torde komma att af ekonomiska kartverket kartläggas,
torde inses, att olägenheterna med den föreslagna metoden ingalunda
komme att uppvägas af fördelarna.
Utelämnandet af färgläggningen af tingslags- och sockengränser
vore visserligen ägnadt att gifva kartan ett mer redigt och prydligt
utseende, men då dessa gränser ofta vore mycket svåra att följa utan
färgläggning, kunde sättas i fråga, om icke kartans redighet vunnits
på bekostnad af dess praktiska värde för ekonomiskt och administrativt,
stundom äfven för militärt bruk.
Såsom skäl för sin åsikt om nödvändigheten af 1: 2 00,00 O-skalans
användande vid kartläggning af ifrågavarande område hade de militära
tillkallade först och främst framhållit, att genom eu utgifning i denna
skala en militäriskt användbar karta förr skulle kunna blifva färdig, ån
om utgifningsskalan bestämdes till 1: 100,000. Under antagande af att
en kalka i förstnämnda skala verkligen kunde utföras så, att den blefve
för afsedda militära ändamål fullt användbar, vore nu nämnda skäl
utan tvifvel ett verkligt sådant. Men påpekas borde, att faran af ett
dröjsmål ej syntes vara af ödesdiger art, då senast ett halfår efter fältmätningen
af ett graclblad detta kunde utgifvas såsom ljustryck i skalan
1: 50,000, eller den för taktiskt bruk allra lämpligaste skalan, samt
att, vid en förstärkning af heliogravyrritare och gravörer, arbetena på
eventuella 1: 100,000-gradblad kunde så påskyndas, att tiden för utgifvande
af desamma ej behöfde alltför mycket öfverstiga den tid, som
erfordrades för att med nuvarande arbetskraft fullborda motsvarande
1: 200,000-kartor. Under sådana förhållanden och då 1: 200,000-kartor öfver här ifrågavarande trakter enligt kartverkskommissionens
mening ovillkorligen måste i ett eller annat afseende lida af brister,
som gjorde dem betydligt underlägsna kartor i skalan 1: 100,000.
syntes det kartverkskommissionen mindre lämpligt att undanskjuta
utgifvandet af kartblad i sistnämnda skala för att erhålla kartor, som
både för militärt och civilt bruk vore betydligt underlägsna.
Hvad därefter vidkomme den af de militära tillkallade framhållna
fördelen af att kunna konnektera kartbladen öfver det ifrågavarande
190
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
kustområdet med öfriga redan färdiga kartblad, berodde denna fördels
storlek i ej ringa män på, huru den vid tillämpningen begagnades. Så
skulle beteckningssätten å kartor, utförda i enlighet med det af de
tillkallade personerna förordade kartprofvet, i vissa delar komma att
skilja sig från motsvarande beteckningar på redan färdiga gradblad,
med hvilka de skulle konnekteras, ett förhållande, som jämte andra
påpekade brister, de där ingalunda vore lätta att afhjälpa, kunde medföra,
att innehafvare!! af en utaf dylika heterogena kartblad sammansatt
karta beginge misstag, om han med ledning af sin uppfattning af
kartans betydelse på ett ställe droge slutsatser angående dess betydelse
på ett annat. Konnektionsmöjligheten vore dessutom i praktiken här
ej så viktig, att den borde vara af afgörande betydelse.
Såsom stöd för fortsatt utgifning af kartor i skalan 1: 200,000
öfver det norrländska kustlandet hade af de tillkallade militära personerna
äfven anförts, att hela Norrland alltifrån 61° SO’ n. br. och norrut borde
finnas kartlagd i denna skala, emedan den sålunda uppdragna gränslinjen
mellan skalorna för södra och norra Sverige just blifvit vald med
afseende fäst på, att olägenheterna vid öfvergång från den ena kartskalan
till den andra måtte »med hänsyn till sannolika öfningstrakter
och operationsområden varda de minsta möjliga».
Om än hvarken i nådiga brefvet den 12 november 1897, hvarigenom
gränslinjen mellan utgifningsskalorna för norra och södra Sveriges
kartor uppdrogs, eller i kartverkschefens skrifvelse i samma fråga eller
i kartverkskommissionens yttrande däröfver detta motiv till delningen
anfördes, hindrade sådant ej, att detsamma dock kunnat, särskildt hvad
öfningssynpunkten beträffade, göra sig gällande på en tid, då 6:te
arméfördelningens förläggningsområde i det stora hela sammanföll med
det område af Sverige, som enligt nämnda nådiga bref skulle finnas
kartlagdt i skalan 1: 200,000.
Sedan numera 6:te arméfördelningen ökats med Hälsinge regemente
och dess förläggningsområde därigenom utsträckts så långt mot söder,
att däri innefattades åtskilliga i skalan 1 : 100,000 utgrina blad, syntes
det af de militära tillkallade framdragna forna motivet till delningen
ej fortfarande kunna anses gällande, utan borde i stället gränslinjen
förläggas så långt norrut som möjligt.
Mot den af de militära tillkallade vidare uttalade uppfattning, att
kartor i skalan 1 : 200,000 tillsammans med ljustrycken i skalan 1 : 50,000
vore mer ägnade att tillgodose andra praktiska behof än de militära,
kunde slutligen erinras att, så framt blott fältmätningen utfördes i
skalan 1 : 50,000, man äfven vid utgifvandet af 1 : 100,000-kartor ägde
Statsutskottets Utlåtande A'':o 10. 191
möjlighet att utgifva ljustryck i 1 : 50,000, och torde man vid sidan
af dem för de flesta praktiska behof hellre använda kartor i skalan
1 : 100,000 än i skalan 1 : 200,000.
Om kartverkskommissionen alltså ej i hufvudsak kunde dela de
tillkallade militära personernas här ofvan angifna åsikter i fråga om
utgifningsskalan, i all synnerhet ej när det gällde lämpligheten att
utgifva kartor öfver tätt bebyggda trakter enligt det kartprof, hvartill
de hänvisat, ansåge den sig däremot så mycket mer kunna instämma
i samtliga de. skäl, som af de civile anförts till förmån för en utgifning
i skalan 1 : 100,000.
Endast i fråga om de s. 1c. gränszonerna, som af både de civile
och militäre förordats, och med hvilka, till underlättandet af öfvergången
från eu kartas skala till en annans, 1 : 200,000-bladen skulle
ökas åt det håll, där de gränsade till 1 : 100,000-blad, hyste kartverkskommissionen
eu afvikande mening.
Det hade, såsom af de tillkallade personernas yttrande framginge,
varit de militära behofven, som framkallat tanken på gränszonernas
införande. De militära operationerna måste emellertid följa vägarna,
och då det, under förutsättning att kustlandet eller den mest befolkade
delen utgåfves i skalan 1 : 100,000, vore just i de trakter, där obygden
i allmänhet började och där följaktligen vägarna allra sparsammast
förekomma, som gränszoner skulle komma till stånd, syntes de kostnader,
som utgifvandet af dylika gränszoner skulle förorsaka, icke uppvägas
af de fördelar, som däraf skulle vinnas. I
I fråga om den utsträckning, som borde gifvas en karta öfver utsträcknmNorrlaud
i skalan 1 : 100,000, hade de tillkallade personerna utgått forriandsdärifrån,
att en dylik karta endast skulle komma att omfatta kart- karta i skalan
bladen Brämö, Indal, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik och Husum. 1:100,00°-Emellertid hade kartarbetena i Västerbottens län ej fortskridit längre,
än att en utgifning af 180 kvadratmil af detta län, hvilken areal
just vore belägen inom kustområdet, vore möjlig vare sig i skalan
1 : 100,000 eller 1 : 200,000. Medräknades därjämte de ännu ej för
heliogravyr bearbetade bladen Björna och Umeå — äfven där dessa
upptog6 delar af Västernorrlands län — vore alltså utan minsta svårighet
möjligt att utsträcka en utgifning i skalan 1 : 100,000 till bladen
Björna, Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger. Befolkningstätheten
inom det område, som upptoges af sistnämnda blad, vore visserligen
föga mer än hälften af den inom området för förstnämnda blad, men
192
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1: 100,000-bladens storlek
och form.
detta förhållande uppvägdes af den stora, från erfarenheten från år
1809 bekräftade strategiska vikt, som den nordligare trakten ägde.
Med fog kunde därjämte sägas, att det äfven vore af behofvet
påkalladt att fortsätta utgifningen i skalan 1 : 100,000 af kustlandskartor
ända upp till Torne älf, då motsvarande kuststräcka, i all synnerhet
den nordligaste hälften, syntes äga en strategisk vikt föga
mindre än trakten kring Stockholm. Men då en utgifning af 1 : 100,000-kartor öfver denna trakt, hvilken endast vore rekognoscerad i skalan
1 : 100,000, måste föregås af ny mätning i skalan 1 : 50,000 och ny
triangulering, måste en sådan utgifning anses såsom en framtidstanke;
och slutmålet för kartläggningen öfver Norrland borde vara 1 : 100,000-kartans utsträckning äfven till andra områden inom denna landsdel,
alltefter som de på grund af odlingens och kommunikationernas utveckling
växte i betydelse.
Vid fastställandet af en plan för utgifning af 1 : 100,000-kartor
öfver Norrland vore af synnerlig vikt att undersöka, hvilken storlek
och form de nya kartbladen borde erhålla. Enligt kommissionens
mening borde, såsom ock de tillkallade civila personerna föreslagit,
gradbladsindelningen bibehållas, antingen så att de föreslagna 1:100,000-bladen hvardera komme att motsvara samma område, som nu upptoges
eller beräknats upptagas å ett gradblad i skalan 1 : 200,000,
eller ock så att 1 : 100,000-bladet blott komme att motsvara en del af
ett sådant.
Valdes förstnämnda tillvägagångssätt, skulle visserligen den fördel
vinnas, att bladet komme att upptaga ett ganska stort område, fullständigt
motsvarande det, som funnes å 1 : 200,000-bladet öfver samma
område, samt att vid konnektering kartskarfvarna, som alltid föranledde
svårigheter, blefve ett minimum. Men kartblad af sådan storlek hade
äfven olägenheter såväl därutinnan, att de, reproducerade i öfvertryck
på vanligt papper, genom hopvikning vid användandet i ett flertal
veck blefve svårläsliga och trasiga i vecken, som ock med hänsyn
därtill, att en indelning i dylika stora blad medförde onödiga kostnader.
Dels mötte nämligen deras framställning ej så få tekniska
svårigheter, hvilka först efter anskaffning af en del nya reproduktionsapparater
kunde öfvervinnas, och dels nödgades man för kartbladensutfyllning
äfven medtaga områden af mindre vikt, hvilkas utgifvande
ej vore af nöden eller kunde anstå. Mindre kartblad åter kunde oftare
utkomma, och härigenom underlättades sålunda en så snar publikation
som möjligt af de viktigaste områdena, hvarjämte det för att möjlig
-
Statsutskottets Utlåtunde N:o 10.
193
gorå erforderlig'' reproduktion genom fälttryckerier till ersättande af
förbrukningen i fält vore af nöden att inskränka platarnas storlek till
mindre proportioner. Den indelning af kartbladen vore enligt kartverkskommissionens
mening mest ändamålsenlig, enligt hvilken 1 : 100,000-kartor öfver de nuvarande kartbladsområdena indelades i fjärdedels
blad, benämnda efter motsvarande kartblads namn med tillägg af
»nordväst», »nordost . »sydväst», och »sydost» (»N. V.», »N.O.», »S. Y.»,
»S. O.»).
Den utsträckning, utgifningen i skalan 1 : 100,000 af de norr- fö^d"c“f^s
länd ska, kartbladen enligt kartverkskommissionens åsikt borde få, hade utgång vid
af kommissionen grafiskt åskådliggjorts å den vid utlåtandet fogade k«"
bilagan 7''). Den ledande tanken hade därvid varit, att en karta i
samma skala, som den öfver sydligare Sverige utgifna, borde fortsättas
norrut och därvid innefatta det norrländska kustlandet till finska
gränsen så långt inåt landet, att den trakt, som genomskures af
norra stambanan, äfven därvid inbegrepes. Det syntes emellertid
kartverkskommissionen, att en plan för utgifning af 1 : 100,000-blad
öfver nyssnämnda kustområde ej borde afse större del däraf än den,
som ej ännu i någon skala utgifvits. hvarefter äfven bladen Hudiksvall
och Sundsvall borde utgifvas i skalan 1:100,000. Först sedan
denna utgifning afslutats, torde ordningen böra komma till det
nordligaste, redan i skalan 1 : 200,000 kartlagda området, hvarom det
ännu syntes vara för tidigt att närmare tala.
Det förstnämnda ännu ej alls utgifna området innefattade emellertid
i sig två delar af kustlandet, af hvilken den sydligaste — å öfversiktskartan
utmärkt med I — redan till stor del blifvit fältmätt i skalan
1 : 50,000 och inom ytterligare ett år kunde hinna slutrekognosceras,
under det att den nordligare med II betecknade delen, å hvilken endast
bladet Umeå fältmätts, först senare kunde fullbordas. Helt naturligt
syntes därför vara , att, med de jämkningar, som af arbetenas ändamålsenliga
ordnande i'' öfrig! kunde betingas, utgifningen först omfattade
området I och därefter det med II betecknade.
I öfverensstämmelse härmed skulle sagda utgifning af de föreslagna
1 : 100,000-kvartbladen innefatta tre områden, nämligen:
I. området mellan 62 30 och 63° 30 jämte bladet Brämö, omfat
tande
gradblad i 1 : 100,000 -/, Brämö, </4 Indal. s/4 Härnösand,
'') Bil. B. vid detta protokoll.
Bih. till Bil-så. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afä. 10 Haft.
25
194
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
■*/, Sollefteå, */< Örnsköldsvik och ]/i Husum eller tillsammans
18 kvartblad;
IT. området mellan 63 30'' och 64* 30’, omfattande gradblad i 1:100,000
*/4 Björna (möjligen -/J, ‘/i Umeå, 2/4 Holrnön, -*/4 Degerfors
och 7- Löfånger eller tillsammans 14 kvartblad, samt
III.. området mellan 61° 30'' och 62° 30'' — med undantag af bladet Brämö
—• omfattande gradblad i 1 : 100,000 1 / ( Hudiksvall och 1/4 Sundsvall
eller tillsammans 8 kvartblad.
Utgifningen skulle sålunda till en början omfatta 40 kvartblad i
skalan 1 : 100,000. *)
Liksom de tillkallade personerna syntes det äfven kartverkskommissionen
önskvärdt, att ett enhetligt kartverk öfver landets norra
hälft erhölles i skalan 1 : 200,000. Vid en dylik utgifning vore dock,
såsom förut framhållits, enligt kommissionens mening ingalunda lämpligt
att följa den lcartritningsmetod, hvarpå af de tillkallade personerna
prof aflämnats, utan borde enligt kommissionens förmenande samma
kartritningsmetod följas som hittills tillämpats inom den zon, hvari
det till utgifning i 1 : 200,000 afsedda bladet läge, dock att så stora
förenklingar och uteslutningar vidtoges, att kartan, utan att allt för
mycket frångå sin uppgift att vara eu trogen bild af det kartlagda
området — ett frångående, som dock ej torde kunna fullt undvikas —
kunde användas såsom en redig och lättläslig operationskarta. Prof på
kartritningssättet borde, innan kartblad i skalan 1 : 200,000 öfver det
norrländska kustområdet söder om 64° 30'' utgåfves, underställas Eders
Kungl. Maj:ts pröfning.
Beträffande tiden för utgifning af återstående 1 : 200,000-blad öfver
kustområdet hade, såsom nämndt, de tillkallade personerna hemställt, att
dessa blad skulle utgifvas »samtidigt» med 1 : 100,000-kartorna. Härvid
vore emellertid att märka att, i den händelse med »samtidigt» skulle
menas, att först kartorna öfver ett gradbladsområde skulle utgifvas i
båda skalorna, innan utgifningen öfver ett annat dylikt område i någondera
skalan vidtoge, detta skulle innebära en högst väsentlig fördröjning
af hela utgifningen i endera skalan och tillika medföra den oegentligheten,
att under viss tid eu del kustområden kunde komma att fullständigt
sakna kartor, medan däremot öfver andra funnes dylika både
i 1 : 100,000 och 1 : 200,000 samt möjlighet tillika förefunnes för eu
r) I samband härmed torde möjligen äfven östra hälften af de till kustområdet likväl ej
hörande bladen Ramsjö — som ännu endast vore delvis uppmätt i skalan 1 : 50,000 — och Bräcke —
hvars östra hälft vore uppmätt i nyssnämnda skala — böra utgifvas i skalan 1 :100,000.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
195
reproduktion i skalan 1:50,000. Kartverkskommissionenkunde ingalunda
finna detta förfarande lämpligt, utan ville for sin del hemställa,
att under fortgången af det hittills omätta kustlandets fältmätning
skalan 1 : 50,000 — hvarigenom tillika ljustryck i skalan 1 : 50,000
kunde erhållas — de färdigrekognoscerade områdena undan for undan
genast utgåfves i skalan 1 : 100,000 och att först sedan denna utgifning
af området mellan 61° 30'' och 04° 30'' afslutats eller, da sådan utgifning
dessförinnan kunde ske utan öfriga arbetens störande, kustområdet
mellan 02° 30'' och 64° 30'' utgåfves i skalan 1 : 200,000. Att däremot
ånyo i skalan 1 : 200,000 utgifva bladen Hudiksvall och Sundsvall, såsom
de'' militäre tillkallade föreslagit — ehuru dessa blad äfven skulle komma
att förefinnas i skalan 1 : 100,000 — syntes kartverkskommissionen
innebära eu ej ringa utgift utan motsvarande valuta, och torde de
härför erforderliga medlen med större nytta kunna anvandas till andra
ändamål.
Under
förutsättning
af kartarbetenas bedrifvande i den af kommissionen
nu föréslagna° ordning, skulle, med beräkning af terrangheliogravyrritarnes
antal till 5 (antalet fullt utbildade heliogravyrntare
vore f. n. endast 4) och gravörernas till 2, som vore det nuvarande antalet,
kartbladen i 1 : 100,000 öfver de olika delarna af kustområdet
sannolikt kunna föreligga färdiga: o
öfver området I ... 18 kvartblad efter ungefär 6 ar,
II
III
14
ytterligare ungefär
Öl/ o
O . 2
samt
2 Va år.
hvadan hela arbetet alltså skulle kunna fullbordas pa 1. ar.
Ökades heliogravyrritarnes antal till 10 och gravörernas till o,
torde tidsåtgången kunna nedbringas till ungefär 8 ar.
En dylik utgifningshastighet förutsatte dock en utgifning af endast
kustblad. Hå ett arbete, ehuru i ringare omfattning, äfven borde pågå
för utgifning af blad öfver det inre Norrland och revisionen af aldra
kartblad ej Inge eftersättas, blefve följden häraf, att utgången af de
40 kartbladen i skalan 1 : 100,000 skulle komma att kräfva en tid af
15 eller, under antagande af nyssnämnda ökning af heliogravymtamas
antal, 10 år. En utgifning af 1 : 200,000-gradbladen öfver omradena
I och II torde därefter under de olika alternativen i fråga om ritare
och gravörer kräfva en tid af ungefär 6 ellei 4 åi.
I fr-em om det af de civile tillkallade uttalade önskemål, »att
ö ~ rtiT n i il----1
konceptkartorna så
er ai ue civ ne uumuouv —------- ,
utfördes, att de i händelse af behof omedelbart
Koncept
kartornas
uppritning.
196
Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.
kunde användas såsom original för utgifvande! af provisoriska kartblad
i mätningssk&l&n, reproducerade med ljustryck eller, såvida renritning
med tusch utan för stor tidsutdrägt kunde införas, med fotolitografi»,
vore den första delen af denna önskan redan uppfylld, i det att konceptkartorna
länge så utförts, att de både kunnat användas och redan
användts såsom original för utgifvandet af provisoriska kartblad i
mätningsskalan, reproducerade med ljustryck, och, hvad beträffade renritning
med tusch, kunde eu sådan sägas vara införd, i det att vid
kartornas uppritning'' -— hvilken alltid skedde med tusch — så stor
omsorg iakttoges, att det hela finge karaktären af renritning. Skulle
återigen afses en särskild , förnyad ren ritning i och för reproduktion
medelst fotolitografi, komme detta att medföra icke allenast stor tidsutdräkt
utan äfven så betydligt ökade kostnader, att de, i betraktande
af att det åsyftade målet redan vore nådt genom Ijustryckskartorna,
svårligen skulle kunna försvaras.
Kartverk skommissionens
sammansättning
-
De tillkallade personerna både vidare uttalat den önskan, »att
uti kartverkskommissionen måtte insättas eu ledamot med speciell
kännedom om de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande,
för att tillkallas, då tekniska frågor föreligga». Därest alla dylika
frågor skulle blifva föremål för beslut i kartverkskommissionen, som
redan förut hade att yttra sig i fråga om arbetenas planläggning och
kostnad, blefve det därefter endast personalangelägenheterna och en del
åt de rent vetenskapliga, som vederbörande kartverks chefer skulle
hafva att på eget ansvar handlägga, en sakernas ordning, som endast
syntes ägnad att förringa den ansvarskänsla och de tillfällen till sjanständig
verksamhet, hvilka borde oskiljaktigt höra tillsammans med
begreppet »chefskap». Kartverkschefen förfogade dessutom bland de
fackmän, åt hvilka han anförtrodde utförandet af vissa arbeten, öfver
tekniskt sakkunniga personel’, och en i alla tekniska frågor sakkunnig
person kunde säkerligen icke uppletas. Däremot kunde det för kommissionen
vara fördelaktigt att, då utredningar ifrågakomme, som ägde
samband med någon teknisk fråga, tillkalla i visst fack speciellt förfaren
person i ändamål att höra dennes mening. Om alltså, enligt
kartverkskommissionens förmenande, en komplettering af dess medlemsantal
ej borde gå i den riktning, som af'' de tillkallade personerna föreslagits,
syntes däremot intet kunna vara att invända emot en komplettering.
afseende att så fullständigt som möjligt tillvarataga det allmännas
intresse i fråga om det innehåll, man af landets kartor fordrade.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
197
Beträffande de tillkallade personernas förslag »att före hvarje nytt Namnkartblads
publicerande detsamma måtte remitteras till någon språk- revKlenngforskare
för revidering af de å kartorna upptagna namnen» ville kommissionen
erinra, att kartverkschefen i en till mig ställd skrifvelse af
den 2 G oktober 1903 framställt begäran om tillfälle till samarbete
mellan kartverket och den af Eders Kungl. Maj;t tillsatta kommittén
för forskning angående ortnamnen i Sverige. Sådant samarbete hade
ock konunit till stånd och resulterat däri, att viss del af ortnamnskommitténs
förslag affattats efter samråd med sagde chef. Under sådant
förhållande ansåge sig kommissionen sakna anledning att för sin del
framkomma med särskild! förslag i ämnet.
De tillkallade personerna både ytterligare hemställt, »att nödig
revision af äldre kartblad af generalstabens karta öfver Sverige måtte blad.
företagas, hvarvid de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande
distriktstjänstemännen torde kunna lämpligen anlitas för inläggning af
nya järnvägar och andra viktigare förbindelseleder».
Då det till kartarbetena utgående anslaget vore begränsad! och
vårt land ägde stora sträckor, öfver hvilka ännu ej någon tillförlitlig
karta funnes upprättad, hade den grundsatsen följts, att det i första
rummet tillkomma rikets allmänna kartverk att sörja för, att hittills
i nu nämnda afseende fullständigt vanlottade landsdelar blefve tillgodosedda
och i andra rummet de landsdelar, som redan ägde kartor, ehuru
af äldre datum. Den nuvarande omfattningen af revisionsarbetena
kunde dock tydligen ökas utan nymätningarnas inskränkning genom
eu ökning af nuvarande arbetspersonal och motsvarande böjning af
anslaget, och hölle kommissionen före, att eu sådan ökning vore af
behofvet påkallad, synnerligen som under dylik revision äfven syntes
böra innefattas ommätning af sådana äldre kartor, Indika uppmätts i
samma skala som den, hvari de sedermera utgifvits, eller hvilka ej utarbetats
med stöd af eu fullständig triangulering. Det syntes ej vara
för mycket, om man såsom regel uppställde, att kartbladen, åtminstone
där det gällde mer befolkade trakter, minst hvart tionde år borde å
fältet revideras. En revision af dylik omfattning beräknades kräfva 8
fältmätares verksamhet årligen, d. v. s. 5 flera än som på sista tiden
därtill användts.
Kartverkskommissionen hölle vidare före. att i regeln en revision
på fältet vore af nöden, äfven när det gällde nytillkomna eller förändrade
kommunikationsleder. Härvid syntes det lämpligaste tillvägagångssättet
vara, att uppgifter inhämtades från väg- och vatten
-
198
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Inritning af
vintervägar.
Koppar
plåtarnas
förslitning.
byggnadsstyrelsen angående alla de landkommunikationerna och vattendragen
rörande förändringar, som utfördes med allmänna medel eller
med understöd af sådana medel, samt att Eders Kung! Maj:ts vederbörande
befallningshafvande, som torde äga kännedom om sådana förändringar,
h vilka verkställdes med understöd af landsting eller hushållningssällskap
äfvensom om andra, på enskildes bekostnad utförda
större företag, som hade inflytande på kartans utseende, ålades att till
kartverkschefen insända uppgifter af dylikt slag. Härigenom skulle
fältarbetena under sommaren, afseende detaljmätningen, högst väsentligt
underlättas. Under dessa fältarbeten blefve då äfven tillfälle att upptaga
sådana förändringar, om Indika på nyss angifna sätt inga upplysningar
stått att vinna.
Att, såsom de tillkallade personerna föreslagit, anlita de under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lydande distriktstjänstemännen för
inläggning af järnvägar och andra viktigare förbindelser syntes kartverkslcominissionen
mindre lämpligt, alldenstund de upplysningar dessa
hade att lämna och ännu fullständigare sådana vore samlade och funnes
tillgängliga å nyssnämnda styrelses byrå.
Beträffande de tillkallade personernas hemställan »att, särskild!
beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte
under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer för kartkonceptens
fullständigände genom inritning af vintervägar», ville kommissionen
framhålla, att de vintervägar, som ägde bestående vikt och värde, framträdde
i terrängen nästan lika tydligt sommar som vinter, hvadan
deras inläggande sommartiden vore fullt ut lika lätt för att ej säga
lättare än under vintern. Andra vintervägar, Indika uppstått på grund
af tillfälliga behof, såsom timmerafverkning och dylikt, vore däremot
ej lämpligt att å kartkoncepten inlägga. Utsändandet af rekognoscörer
vintertiden för kartkonceptens fullständigande genom inritning af vintervägar
vore följaktligen eu åtgärd, som icke allenast medförde en onödig
utgift, utan äfven innebure en fara, att å kartorna korame att upptagas
förbindelsevägar, som efter ett eller annat år redan upphört att existera.
Äfvenledes hade af de tillkallade personerna föreslagits, att. till
undvikande af förslitning af skälfva originalplåtarna, dessa icke. så vidt
möjligt, måtte användas för tryckning af kartupplagor».
De kartor, som för praktiskt bruk nästan uteslutande användes,
vore ej koppartryckskartorna utan de s. k. öfvertrycken. vid hvilkas
mångfaldigande kopparplåten, sedan ett afdrag från densamma å s. k.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
199
»kinesiskt papper» gjorts, ej vidare användes. Med samtliga 1:100,000-och 1 : 200,000-kopparplåtar gjordes däremot, så snart plåten vore färdig,
i medeltal endast ungefär 200 karttryck, och såsom bevis på den ringa
användning, kopparplåtarna därefter finge, kunde anföras, att hela
trycket, per plåt räknadt, i medeltal ej uppginge till 10 exemplar om
året. Icke dess mindre vore naturligen kopparplåten underkastad förslitning.
Ett försiktighetsmått till skyddande af kopparplåten däremot
vore, att man, omedelbart efter det plåten blifvit färdig, på galvanisk
väg å densamma fällde en s. k. »patrice» eller »högplåt» (å hvilken
alla fördjupningar i originalplåten motsvarades af upphöjningar), hvilken
plåt, förvarad såsom depåplåt, sedermera användes för fällandet af
nya tryckplåtar, i den mån de äldre blefve förslitna. Kostnaden för
en sådan högplåt uppginge till 50 kronor för större och 25 kronor
för mindre plåt. Kommissionen ville på grund häraf föreslå, att, såsom
depå och medel till nya tryckplåtars framställande vid äldres förslitning,
högplåtar måtte förfärdigas och att för detta ändamål ett mindre
anslag i staten uppfördes.
Slutligen hade kartverkskommissionen att till behandling upptaga
följande af de tillkallade personerna uttalade önskemål, nämligen:
»att, för att uppöfvad arbetsskicklighet måtte i högre grad, än
på senare tid kunnat äga rum, komma kartverket till godo, kartverkspersonalen
måtte erhålla en mer stadigvarande karaktär än som låter
sig förena med det vid generalstaben rådande passagesystemet samt
den för truppbefälet ökade öfningstiden».
Kartverkskommissionen har med anledning häraf redogjort för
kartverkens organisation i ett flertal af Europas öfriga länder och därvid
meddelat, att kartarbetenas natur nästan öfverallt i utlandet gifvit
anledning till nyss nämnda institutioners indelning i följande mer eller
mindre skarpt åtskilda underafdelningar:
l:o) en geodetisk eller —.såsom namnet stundom lydde — trigonometrisk
eller matematisk afdelning, hvars uppgift vore astronomiska
ortbestämningar, triangelmätningar och vanligen äfven precisionsnivelleringen;
2:o)
en topografisk- eller fältmätningsafdelning, som hade till
ändamål att med stöd af geodetiska afdelningens beräkningar verkställa
terra ngafbil d n i ngen på fältet äfvensom förefallande revisionsarbeten;
3:o) en kartografisk eller artistisk afdelning, hvilken med tillgodogörande
af fältarbetenas resultat verkställde kartornas slutliga uppritning
och redaktion; samt
Kartverkets
organisation.
201)
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Organisa
tionsformer.
4:o) eu teknisk afdelning, hvilken med hjälp af fotografi, gravyr
och tryckpress verkställde kartornas mångfaldigande.
Till dessa underafdelningar komtrle vanligen äfven en administrativ
eller förvaltningsafdelning. sysselsatt med penningmedels förvaltning,
kartförsäljning och dylikt.
Flertalet geodetiska afdelningar vore i utlandet militäriskt organiserade
och de topografiska äfdelningarna hade likaledes i regeln en
öfvervägande militär prägel, under det att de kartografiska afdelningarna
hade én blandadt civil och militär sammansättning och de tekniska
nästan uteslutande bestode af civila tjänstemän — en erfarenhet från
förhållandena i utlandet, hvilken också kunde öfversättas sålunda, att
när det gällt arbeten å fältet och desammas tillgodogörande i första
hand, det militära elementets användning blifvit förhärskande, under
det att de byråarbeten, som bestode i kartornas mer artistiska utförande
och i reproduktion af desamma, i regeln öfverlämnats åt civil
personal.
I de tillkallade personernas nyssberörda yttrande läge den tanken
underförstådd, att det störande inflytande, som passagesystemet vid
generalstaben och de längre öfningarna för trupp officerare utöfvade på
kontinuiteten af militärers arbete inom kartverket, vore så stort, att
det nuvarande systemets användande vid kartverkstj änst-en måste öfvergifvas
för en principiellt annan organisationsform. '' )
Skulle så ske, funnes det praktiskt sedt endast två andra system
att välja på: det ena att vid kartverket fast anställa dettas militära
personal, i likhet med den civila personal, som i hvarje fall vore af
nöden, det andra att utföra alla vid detsamma förekommande arbeten
genom civil personal. Det förstnämnda förfaringssättet skulle tydligen
innebära ett återvändande till en organisation, i eu eller annan form
motsvarande den topografiska kår, hvilken existerade intill generalstabens
upprättande och utgjorde närmaste föregångaren till hvad som
nu benämndes generalstabens topografiska afdelning. Då hela antalet
under fältarbetena nu använda officerare och underofficerare i medeltal
uppgått till ungefär 28 personer, och härtill, efter hvad förut beräk
M
Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk af den 20 december 1894 utgöres
kartverkets personal, förutom af de vid generalstabens topografiska afdelning anställde generalstabsofficerare,
hvilkas antal, kartverkschefen oberäknad, i allmänhet ej må understiga sex, och
generalstabens professor, af dels civile kartografer och kartografaspiranter samt geodeter, gravörer,
ritare och andra civila, manliga och kvinnliga, biträden, dels ock från armén kommenderade officerare
och annan militär personal.
På kartverkets stat är endast den civila delen af personalen uppförd.
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
201
nats, för revisionsarbetens bedrifvande i större omfattning än hittills,
borde hornlim 5 militära arbetskrafter, skulle hela det antal, för hvilket
fast aflöning under antagande af denna organisationsform borde utgå,
blifva 33, kartverkschefen däri inberäknad. Hela kostnadsökningen för
en dylik organisation beräknades uppgå till 92,708 kronor för aflöningen,
hvartill lomme den ökning å en del andra utgiftstitlar, hvilken blefve en
följd af personaltillökningen, såsom å anslagen till inventarier, ritmateriell
o. d., liksom äfven kostnaderna för personalens pensionering.
Fördelarna af en dylik organisation vore visserligen afsevärda.
På samma gång de militära fackkunskaperna bevarades inom kartverket
samt arbetsskicklighet och rutin höjdes, komme armén att vid sin mobilisering
uti den nya kåren erhålla ett värdefullt och väl behöfiigt tillskott
för fyllandet af officers- och underofficersbehofvet företrädesvis
vid staberna. Men organisationen medförde ock olägenheter, bestående
i svårigheten att rekrytera en så liten för ett speciellt ändamål uppsatt
kår af officerare och underofficerare med fullt lämplig personal
samt att uppehålla arbetslust och intresse inom en kår, där befordringsförhållandena
till följd af det ringa antalet högre poster måste ställa
sig mindre gynnsamma. Bästa medlet att alhjälpa dessa olägenheter vore
att jämnställa fältmätningsofficeren med hans kamrater inom armén
genom att möjliggöra dylik officers avancemang äfven utom hans kår,
liksom ock att bereda möjlighet för andra lämpliga officerare att, ehuru
hunna öfver den lägsta graden, vinna inträde i fältmätningskåren.
En annan form för nu omhandlade lösning af frågan vore, att i
kartverkets budget uppfördes ett visst antal löner m. m. för att kunna
dit på stat öfverflytta lämpliga officerare och underofficerare från
generalstaben eller trupperna, hvilka officerare eller underofficerare
under tiden stode öfver stat vid den kår de lämnat, till dess de vid
uppstående vakans och efter viss tids tjänstgöring i kartverket kunde
till densamma återgå.
Men hvilkendera af dessa två förmer, som än komme att väljas
för ökandet af kontinuiteten i arbetet, blefve kostnaderna betydliga,
ja t. o. m. större än hvad med en god hushållning vore förenligt.
Erfarenheten lärde nämligen, att, i följd af den jämförelsevis korta
tiden för fältarbetena och dessa arbetens natur, jämförd med byråarbetenas,
de senare kunde utföras af fåtaligare personal än de förra,
och att sålunda den bästa hushållningen uppstode, om arbetspersonalens
styrka växlade, så att den under sommaren gjordes talrikare än under
vintern. Skulle därför vid ett införande af här omhandlade organisation
det ur sparsamhetssynpunkt lämpligaste förfaringssättet följas, borde
Bih. till Biksd. Prut. 1900. 4 Sand. 1 Afä. 10 Höft. 20
202
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Rekryteringen
af generalstabens
topografiska.
afdelning''.
den fast anställda delen af kåren minskas till så stor del. att. genom
återstodens kommendering'' allenast under sommaren, fält- och byråarbeten
kunde hålla jämna steg med hvarandra. Ensamt aflöningen åt en på
sist antydda sätt organiserad personal hade af kommissionen beräknats
medföra en ökad kostnad för statsverket af 56,242 kronor.
Genomförandet af en fullständigt civil organisation af kartverket
skulle enligt kommissionens beräkning öka de nuvarande kostnaderna
för kartverket med lägst 92,189 kronor, expenser in. m. oberäknade,
en summa sålunda ungefär lika stor som den, hvilken beräknats såsom
ytterligare erforderlig för genomförandet af den först omnämnda militära
organisationen. Tydligen komme genom en dylik civil organisation
kontinuiteten i arbetena att väl bevaras, men olägenheterna blefve ej
ringa. Först och främst skulle på detta sätt ej den militära fackkunskapen
varda företrädd i ett verk, hvars alster dock vore i så hög grad
afsedda att tjäna försvarets intressen, och äfven ur ren kostnadssynpunkt
sedt vore denna organisation afgjordt underlägsen den sist omförmälda
formen af militär organisation. Den civila kartverkspersonalen
kunde nämligen ej efter behof under sommar och vinter ökas
eller minskas, och tillkomsten af ett så stort antal civila tjänstemän
innebure äfven ett nytt kraf i fråga om pensionering.
Samstämmande vittnesbörd från utlandet talade för användande
af militära arbetskrafter för de väsentligaste uppdragens fullgörande
vid de topografiska arbetena, och det vackra arbete, våra egna militärer
nedlagt på vårt lands topografiska uppmätning och afbildning, syntes
ej heller, hvad oss beträffade, kunna gifva skäl för en annan uppfattning.
Skulle det alltså för kartverkskommissionen gälla ett val emellan
de två ofvan angifna hufvudalternativen —- det militära, eller rättare
militära och civila, samt det uteslutande civila — vore kommissionen
afgjordt af den åsikten, att det förstnämnda vore att föredraga,
synnerligen som ej kostnaden ställde sig högre, utan tvärtom vid
tillämpningen af ett af de angifna systemen kunde ställa sig afsevärdt
billigare än vid kartverkets ombildning till ett civilt ämbetsverk. Men
icke heller en sådan mindre kostnadsökning vore af nöden, om visas
kunde, att vår nuvarande organisation, i ett och annat afseende modifierad
och förbättrad, kunde för billigare kostnad fylla samma kraf—- och att
den så kunde, därom vore kartverkskommissionen fullt öfvertygad.
Enligt nu gällande föreskrifter beordrades de officerare eller
underofficerare, som önskade anställning vid generalstabens topografiska
afdelning, till tjänstgöring vid densamma efter ansökan, ställd till chefen
203
Statsutskottets Utlåtande ¥:o 10.
för rikets allmänna kartverk och af honom genom chefen för generalstaben
insänd till Konungen. Denna ansökan skulle naturligtvis, liksom
alla andra dylika, till- eller afstyrkas af vederbörande regementschef
och arméfördelningschef och, därest regementscheferna ej
ansåge sig kunna utan men för trupp tjänstens upprätthållande undvara
sina officerare och underofficerare, riskerade alltså kartverkschefen
att utan sitt förvållande sakna erforderlig arbetskraft för den topografiska
kartans fortsättande. Det syntes därför ligga i sakens natur,
att, om nuvarande system skulle i hufvudsak fortfarande tillämpas,
och kartverket alltjämt skulle liksom hittills erhålla sin militära
personal såväl från generalstaben som från trupperna, ett dylikt systems
fortbestånd ej kunde tryggas på annat sätt än att, liksom generalstall
en jämlikt gällande bestämmelser hade skyldighet att lämna sin kontingent,
äfven trupperna ålades att lämna sin, och att ej sistnämnda
kontingents användande gjordes beroende al alldeles oberäkneliga
faktorer.
Såsom förut nämnts, utgjorde behofvet af officerare och underofficerare
vid rikets allmänna kartverk 32, kartverkschefen oberäknad.
Då jämlikt nu gällande föreskrifter 6 utaf dessa skulle vara generalstabsofficerare
eller — vid tillämpning af generalstabsckefens ändringsförslag
af den G april 1903 — blott 3 skulle tillhöra denna kategori,
komme behofvet af trupp officerare och underofficerare att uppgå till 26
eller 29. Hufvudsakligen infanteriets kompaniofficerare och underofficerare
komme härvid att anlitas, och då jämlikt den nuvarande
härordningen dessas antal uppginge till 1,183 af förra och 1,037 af
senare slaget, skulle den erforderliga kontingenten till kartverket komma
att utgöra 1,2 å af sammanlagda antalet.
Beträffande frågan om hvilken kontingent, som årligen beliöfde
afses för att rekrytera den af trupp officerare och underofficerare
bestående delen af kartverkets personal, kunde nämnas, att medeltjänstetiden
vid kartverket af sådan dit kommenderad personal — däri inberäknade
afbrotten för den trupptjänst, som officer och underofficer ur
armén, hvilken erhållit anställning vid kartverket, enligt gällande
bestämmelser hade att fullgöra — under senare tid utgjort ungefär
4 år, sålunda fördelad, att medel tjänstetiden fördem, som varit beordrade
såväl sommar som vinter, utgjort 7 år, och för dem, som endast tjänstgjort
under sommaren, 3,3 år. Enligt gjorda beräkningar skulle de
32 officerare och underofficerare, hvilka borde vara anställda vid kartverket,
sålunda fördelas, att ungefär två tredjedelar af desamma tjänstgjorde
både sommar och vinter, medan de ofri gas tjänstgöring inskränkte
204
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
sig till sommaren. Under detta antagande och med nu nämnda medeltjänstetid
för olika kategorier, skulle medeltalet tjänstår för bådas
personal utgöra ungefär G. För att hålla hela den militära arbetspersonalen
— 26 å 29 man — komplett skulle alltså enligt denna
beräkning den årliga rekryteringen knappast behöfva uppgå till 5;
men då alltid en eller annan af de till kartverket första gången inkallade
torde visa sig mindre lämplig eller af andra orsaker böra beräknas
snart afgå, syntes behofvet af nya krafter hvarje år böra sättas till 6.
eller 1 för arméfördelning. För att emellertid erforderligt urval skulle
kunna ske, ansåge sig kommissionen böra föreslå, att för här omhandlade
ändamål vederbörande arméfördelningschefer måtte för framtiden erhålla
nådig befallning att hvar och en för sin fördelning årligen till kommendering''
vid generalstabens topografiska afdelning föreslå minst tvenne
subalternofficerare eller sergeanter — däraf minst två subalternofficerare
— söm på visst angifvet sätt visat kompetens till dylik anställning,
samt att likaledes militärbefälhafvaren på Gottland måtte erhålla
nådig befallning att livartannat år till enahanda kommendering föreslå
minst eu subalternofficer eller sergeant; och att, för den händelse detta
förslag vunne nådigt bifall. Eders Kung!. Maj:t därefter, och sedan
chefen för rikets allmänna kartverk i frågan hörts, behagade beordra
för tillfället beliöfii g personal.
Detta förfarande borde dock enligt kartverkskommissionens förmenande
endast gälla i fråga om den första anställningen. När det
gällde fortsatt tjänstgöring, syntes kartverkschefen vara den, som vore
mest kompetent att bedöma såväl personalbehofvet som den persons
kompetens, som redan statt under hans befäl, och syntes därför initiativet
härvid böra utgå från honom, i det lian hos Eders Kungl. Maj: t föresloge
erforderlig personal att för viss tid kommenderas, sedan vederbörande
arméfördelnings- och regementschefer i ärendet hörts.
Om alltså nuvarande'' organisation bibehöllefe, blott med den tillökning
af personalen Och den garanti för densammas erhållande och
kvarblifvande, som ofvan föreslagits, syntes såväl arméns som kartverkets
intressen vara sä väl tillgodosedda, att den stora köstnadstillökning,
som skulle nödvändiggöras, om något af de andra äfvenledes bär
behandlade systemen ant oges, kunde undvikas och därigenom utsikt
förefinnas, att redan nu eu tillfredsställande organisation komme till
stånd. Hvad i detta fall den ökade kostnaden för statsverket beträffade,
hade den, med upptagande allenast af belopp, jämförbara med
de för andra organisationsformer beräknade, af kommissionen beräknats
Statsutskottets Utlåtande. N:o 10.
205
till 16,027 kronor 50 öre, däraf å kartverkets stat 11,670 kronor och
återstoden å fjärde liufvudtiteln. ’)
T fråga om de geodetiska och topografiska arbetena liyste alltså
kartverkskommissionen den åsikt, att de förra utan olägenhet kunde
bedrifvas på sätt, som för närvarande skedde, och att för de senare eu
personal, principiellt organiserad som för närvarande och blott något
tillökad, utan olägenhet kunde användas.
Hvad de kart ografiska arbetena beträffade, kunde de ej strängt åtskiljas
från de topografiska, och följden häraf blefve äfven, att fältmätningspersonalen
kunde komma att användas och, för att blifva
fullt sysselsatt, äfven borde användas till kartteckning i reproduktionssyfte,
hvarvid härtill lämpliga underofficerare i främsta rummet borde
tagas i anspråk.
Den personal, som vid »generalstabens topografisk^ afdelning» för
närvarande under vintertiden uteslutande användes för kartografiska
arbeten, vore synnerligen fåtalig. Den bestode allenast af två civila
ritare, en underofficer, kvarstående öfver stat vid sitt regemente, eu
kartverket ej tillhörig, för tillfället engagerad ritare samt två nyligen
antagna elever, hvilka senare, beroende på möjligheten att utveckla
befintliga anlag, vore afsedda antingen till ritare eller gravör er. Samtliga
nu nämnda ritare — af hvilka de fast anställda af hälsoskäl äfven
användes'' såsom fältmätare — borde under vintern uteslutande brukas
för heliogravyrritningen, hvilken för att blifva fullt tillfredsställande
utförd fordrade medfödda anlag hos ritaren och en under flera års
arbete synnerligen uppdrifven yrkesskicklighet. Till dylika ritare måste
alltså användas för detta ändamål speciellt skickade personer, hvar
man än kunde få dem bland militärer (kommenderade underofficerare)
eller bland civile, och borde de civilanställas vid kartverket, så att
ombyte i möjligaste mån undvekes.
Det hade visat sig, att den för heliogravyrritningen afsedda, för
ändamålet särskildt utbildade personalen vore'' alldeles otillräcklig. En
del kartmaterial blefve i följd häraf liggande otillgänglig för allmännare
bruk, och vore fara värdi, att, om detta tillstånd finge fortfara, kartorna
ej blefve i tryck synliga, förrän de redan vore i behof af revision.
Skulle, såsom kartverkskommissionen föreslagit, det norrländska kartverket
inslå'' på nya banor, i det äfven 1 : 100,000-kartor konune att utgifvas.
samt det hela Sverige omfattande revideringsarbetet (som. där
ommätning företoges, äfven fordrade heliogravyrritning) med kraft upp- 1
De kartografiska
och
tekniska arbetena.
1) Bil. C. vid detta protokoll.
206
Statsutskottets Utlåtande. N:o 10.
tagas, vore en fördubbling af heliogravyrritarnas antal af nöden, och
kunde en ytterligare ökning sannolikt endast undvikas i det fall, att
för detta arbete lämplig, till kartverket kommenderad militär personal
— företrädesvis underofficerare — för längre tid kvarstannade vid
arbetet.
Att verkställa eu dylik ökning vore emellertid eu sak, som ej vore
gjord blott och bart genom eu höjning af anslaget, ty sagda personal
kunde i regeln blott inom kartverket utbildas, och torde härtill i bästa
fall 2 ä 3 år åtgå. Endast på det sättet kunde behofvet i någon mån
och med tanke på framtiden fyllas, att visst belopp för närvarande
beviljades dels för ökadt betingsarbete på öfvertid och dels för emottagandet
och utbildandet af ytterligare ett antal elever, af livilka
sådana, som visade framstående anlag, men vore i små omständigheter,
borde uppmuntras genom lämpliga gratifikationer. Sagda belopp hade
kartverkskommissionen ansett sig böra förslagsvis sätta till 3,000
kronor,1) med erinran likväl att, i den mån heliogravyrritare hunne
utbildas till ett antal af ytterligare fyra eller fem, budgeten måste höjas
för dessas aflöning enligt nu gällande grunder.
Eu dylik höjning vore äfven nödvändig för ökning af gravörernas
antal. Dessa vore för närvarande egentligen blott två, hvarjämte eu
kvinnlig gravör, icke tillhörande kartverket, utförde retusch- och gravyrarbete
på beting. I betraktande häraf att två af nu nämnda arbetskrafter
snart torde böra ersättas af friskare sådana samt att hela
gravörantalet behöfde höjas till minst fyra, särskildt med hänsyn till
ökadt revideringsarbete, måste ock nya gravörer utbildas af därtill
lämpliga elever, för hvilka erforderliga gratifikationer dock inberäknats
i ofvan nämnda belopp. Äfven af nu berörda anledning måste alltså
sagda belopp i sinom tid höjas.
De i egentligaste mening tekniska arbetena, afseende kartornas reproduktion
samt fältarbetenas förberedande, d. v. s. de fotografiska,
litografiska och galvanoplastiska in. fl., tillika med allt karttryck hade
rikets allmänna kartverk öfverlämnat till en privat institution —
»generalstabens litografiska anstalt» — ined hvilken kontrakt för ändamålet
vore afslutadt; och ansåge kartverkskommissionen på anförda
skäl, att för närvarande ingen förändring i detta afseende vore att
tillråda. V
V I förslagsstaten, bil. D. vid detta protokoll, upptaget under rubriken: ''till elever och
ökadt betingsarbete».
207
Statsutskottets Utlutande N:o 10.
Beträffande det ekonomiska kartverket, som år 1894 förenades med
den till generalstaben hörande topografiska afdelningen under den
gemensamma benämningen »rikets allmänna kartverk», både af sammanslagningen
uppstått den för det ekonomiska kartverket menliga följden,
att, då detsamma måst i god tid förse topograferna med erforderliga
stom ka rtor, dess öfriga verksamhet blifvit i någon mån eftersatt, sa
att det af vederbörande landsting och hushållningssällskap understödda
utgifvandet af ekonomiska kartor försenats. Till undvikande af dylik
försening'' kunde visserligen kartverkschefen anses hafva i sin makt att
öka kartografernas antal — dock ej, jämlikt § 3, inom. 3 i den för
kartverket gällande instruktion, utan nådigt tillstånd öfver aderton —
men alldenstund en dylik ökning numera och då flertalet kartografer
befunne sig i de högre arfvodesklasserna ej vore möjlig utan ett öfverskridande
af anslaget eller inskränkande af kartografaspiranternas antal
mer än önskligt vore, kunde sagda utväg ej anlitas. Önskligt
vore därför, om utan minskning i kartografaspiranternas antal, som
för närvarande vore fyra, kartverkschefen sattes i tillfälle att höja de
ordinarie kartografernas antal åtminstone till förutnämnda antal aderton;
och ville kartverkskommissionen därför i underdånighet föreslå, det Eders
Kung!. Maj:t behagade af Riksdagen begära härför erforderliga medel.
Enligt § G i instruktionen för kartverket skulle kartverkschefen
förordna en eller, om särskilda omständigheter göra sadant åt nöden,
tvenne af de vid kartarbetena anställde generalstabsofficeiaie att handhafva
närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetena och vården
af de vid dess stationer förvarade instrument och kartor samt att biträda
vid redovisningen af de till dessa arbeten utgående medel». Då
i framtiden ej alltid torde kunna paräknas att finna för nu omhandlade
ändamål lämplig generalstabsofficer, hemställde kartverkskommissionen,
att ifrågavarande bestämmelse matte ändras därhän, att till
ofvannämnda ledarskap kunde af kartverkschefen förordnas den af
kartverkets personal, som han pröfvade för ändamålet lämplig.
Å den vid utlåtandet fogade bilagan 14 ’ ) hade kartverkskommissionen,
i öfverensstämmelse med den af Eders Kungl. Maj:t för år 1904
fastställda stat. upptagit de på olika titlar för kartverket i sin helhet
uppförda utgiftsbeloppen, äfvensom de ytterligare utgifter, som af kommissionen
ansåges erforderliga vid tillämpningen af dess nu föreliggande
förslag. En de! af dessa nya utgiftsposter och deras storlek vore antingen
i det föregående motiverade och beräknade eller sammanhängde
*) Bil. D. tid detta protokoll
Ekonomiska
kartverket.
Kartverkets
stat.
208
Statsutskottds Utlåtande N:o 10.
de så ifred sagda beräkningar, att ytterligare skäl för desammas upptagande
ej torde vara af nöden att anföra.
Bland öfriga utgifter ansåge kartverkskommissionen den, som afsagd
en förbättring af kartografernas och med dem jämnställd civil
personals aflöningsförmåner, vara af behofvet synnerligen påkallad.
Jämlikt 1894 års riksdagsbeslut hade kartografs arfvode bestämts till
1,500 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utginge efter
respektive 5, 10 och 15 års väl ''vitsordad tjänstgöring, hvarjemte medgifvits,
att högst tre årliga arfvoden, hvarje till ett belopp af 500 kronor,
finge tilldelas sådana kartografer, som förordnades att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse härmed
hade Eders Kungl. Maj:t äfven bestämt geodeternas arfvoden, hvarvid
äfven äldste geodeten tillagts ett belopp af 500 kronor, motsvarande arfvode
åt kartografförmän, af hvilka senare endast två ansetts erforderliga.
Nu nämnda arfvoden och särskild! de åt nyanställda kartografer
och geodeter tilldelade å allenast 1.500 kronor hade emellertid i följd
åt de på senare tid högst betydligt stegrade lefnadskostnaderna i hufvudstaden
visat sig allt för otillräckliga och följaktligen ej heller ägnade
att förmå erforderligt antal kompetenta personer att söka anställning
inom kartverket. Trots'' upprepad annonsering i flera tidningar angående
aspiranter till lediga kartografbeställningar — därvid samtliga
löneförmåner omförmäla — både sålunda blott en enda ansökan ingått;
och om ett eventuellt beviljande af anslag till här ofvan ifrågasatta
två nya kartografbeställningar ej allenast skulle blifva en åtgärd på
papperet eller kartverks chefen nödgas antaga hvilken sökande som
helst, syntes högeligen af nöden, att lägsta arfvodet för kartografer
och med dem i aflöning jämnställda geodetér något höjdes.
För tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning utgjorde
lägsta ärfvodesbeloppet 3,000 kronor, hvartill komme tre ålderstillägg
om 500 kronor, och om än, i betraktande af statsgeologernas
högre vetenskapliga meriter, kartografers och geodeters arfvoden ej
kunde ifrågasättas så höga, syntes dock en höjning af nuvarande
lägsta arfvodet från 1,500 till 2,000 kronor ej för högt tilltaget vare
sig för kartograferna eller för geodeterna, hvilka senares kompetens i
sin art ej borde understiga kartografernas, och hvilkas tjänstgöring
under fältarbetena därjämte vore af mer ansträngande art.
Kartverkskommissionen hemställde af nu anförda skäl, att Eders
Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga nådig proposition
därom, att, med bibehållandet af nu utgående ålderstillägg och förmansarfvoden
åt kartografer och geodeter, det lägsta arfvodet för
denna del af kartverkets personal måtte höjas från 1,500 till 2.000
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
209
kronor samt att en förhöjning af arfvodena efter dessa grunder måtte
från och med år 1906 komma samtliga då och framdeles vid kartverket
tjänstgörande kartografer och geodeter till del.
»Till inspektion» af »arbetena vid generalstabens topografiska afdelning»
hade hittills endast uppförts 500 kronor. I betraktande däraf,
att dessa arbeten hufvudsakligen påginge i Norrland med dess stora
afstånd, vore redan nu en verksam inspektion ej möjlig, utan att anslagsbeloppet
öfverskredes, och då i framtiden ännu vidsträcktare resor
för kartverkschefen skulle betingas af öfver hela landet pågående revideringsarbeten,
ansåge kartverkskommissionen, att under sagda utgiftstitel
ytterligare borde upptagas 500 kronor, hvarigenom densamma
erhölle enahanda storlek som motsvarande vid »de ekonomiska och
stomkartearbetena».
Under den nya rubriken: »öfningsafdelningens ritkurs» hade vidare
uppförts ett anslag å 2,400 kronor. Hittills hade fältmätarnes utbildning
tillgått sålunda, att desamma efter nyanställningen inkallats till
tjänstgöring antingen å den ort, där tillämpningsöfningarna i terrängen
skolat äga rum e ler, kort tid dessförinnan, i hufvudstaden för att
genomgå en utbildningskurs i ritning, hvad officerarne beträffade hufvudsakligen
afsedd att uppfriska redan å krigsskolan inhämtade kunskaper
och färdigheter. Då man emellertid velat använda så lång tid som
möjligt af sommaren till verkliga fältmätningar, hade sagda kurs vanligen
blifvit ganska kortvarig och i många fall alldeles för otillräcklig.
Så länge fältmätarne nästan uteslutande rekryterats af officerare, som
redan vid krigsskolan utbildats i kartritning ocli fältmätning, och då
i allmänhet endast de af dessa, som ägt större färdighet härutinnan,
sökt anställning vid kartverket, hade dock kortvarigheten af utbildningskursen
i regeln ej medfört större svårigheter. Men skulle, såsom
af förslaget framginge, äfven underofficerare i större omfattning än
hittills anställas, samt bland officerarne äfven sådana kunna kommenderas
till tjänstgöring, som ej förut varit i tillfälle att i tillräcklig grad
upparbeta sina anlag, vore nödvändigt att, liksom i utlandet, äfven i
vårt land de blifvande topografiernas undervisning i ritning och terränglära
blefve mer systematisk och af längre varaktighet än hittills, något
hvarpå icke blott arbetenas tillförlitlighet och prydlighet utan äfven
snabbhet komme att vinna. Kartverkskommissionen hade tänkt sig,
att sagda ritkurs, hvari äfven civila ritare och gravörelever borde deltaga,
lämpligen kunde börja i midten af januari och fortgå till midten
af maj, då vederbörande kunde afresa till arbetsorterna och där påbörja
tillämpningsöfningar i terräng.
Bikt. till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft.
27
210
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I Schweiz hade man, för att bibringa topografierna kännedom om,
huru de olika höjdformer m. m. tillkommit, som de skulle afbilda, noll
i ändamål att på detta sätt underlätta en riktig och snabb uppfattning
af terrängens verkliga utseende, anordnat föreläsningar i geologi för
vederbörande aspiranter; och hade resultaten häraf visat sig mycket
tillfredsställande. Dels för samma ändamål och dels för att bereda
deltagarna i öfningsafdelningens ritkurs uppfriskande afbrott under
deras ganska enformiga sysselsättning, hemställde kommissionen, att
för dylika föreläsningars anordnande äfven hos oss ett mindre belopp
måtte anslås.
Såsom redan framhållits, vore kartverkets tillgång på heliogravyrritare
och gravörer för närvarande alldeles för otillräcklig, och hade
den anslagsökning, som för behofvets fyllande vore af nöden, så snart
dylika arbetskrafter hunnit utbildas, beräknats till 12,400 kronor. Men
i och med detsamma som antalet lieliogravyrritare kunde fördubblas
och tillika revisionen af äldre kartor bedyifvas i betydligt större omfattning
än nu inträdde tydligen äfven behofvet af att öka nuvarande
anslag till »fotografi, galvanoplastik och karttryck», hvarför ock kommissionen,
med ledning af nuvarande kostnader härför, föreslagit denna
utgiftsposts höjning med de 5,000 kronor, som å bilagan slutligen uppförts.
Å nu ifrågavarande bilaga, innehållande förslag'' till ny utgiftsoch
inkomststat, hade å inkomstsidan upptagits behållning å »försålda
kartor» till 6,000 kronor eller ungefär det belopp, sagda försäljning i
allmänhet under senare tid årligen inbringat, samt ersättning för hela
kostnaden för »utbildning af aspiranter». Hvad sistnämnda ersättning
beträffade, hade Eders Kungi. Maj:t, med anledning af Riksdagens
skrifvelse, n:o 22, den 4 maj 1894, genom nådiga brefvet den 31 augusti
samma år, sedermera ändradt genom nådigt bref den 17 april 1896,
medgifvit, att kartverket efter lämnad redovisning finge af fjärde hufvudtitelns
besparingar erhålla ersättning för de kostnader, som åsamkats
genom generalstabsaspiranternas utbildning i topografiska färdigheter,
till halfva det belopp, hvartill sagda kostnad belöpte sig. Orsaken till
nu nämnda bestämmelse vore att söka däruti att, då vid densammas
utfärdande samtliga aspiranter tjänstgjorde två år vid kartverkets fältarbeten,
deras tjänstgöring under halfva denna tid eller utbildningsåret,
för att begagna ordalagen i nyssnämnda underdåniga skrifvelse, »icke
var till något egentligt gagn utan snarare till hinder för fortgången
af dessa arbeten». Då emellertid, jämlikt Eders Kungl. Maj:ts instruktion
för generalstaben den 17 juni 1904, aspirant för vinnandet af
kompetens till anställning såsom löjtnant vid sagda stab endast behöfde
Statsutskottets inlåtande N:o 10.
211
under en sommar tjänstgöra vid de topografiska arbetena och följaktligen
endast vore sysselsatt för sin egen utbildnings skull och ej till
gagn för kartverket, kräfde en konsekvent tillämpning af ofvan omförmälda
betraktelsesätt, att kartverket numera erhölle ersättning för
sagda utbildning till hela dess belopp. Men då å andra sidan utbildningen,
som hädanefter blott både hälften så lång varaktighet som förr,
också blott kräfde ungefär halfva kostnaden, följde häraf, att någon
ökning af det förr vanligen utgående ersättningsbeloppet ej blefve af
nöden, hvadan det ock upptagits till samma siffra som i föregående af
Eders Kungl. Maj:t fastställda stater. Och ville kartverkskommissionen
underdånigst anhålla, att — oafsedt utgången af öfriga här föreliggande
frågor — Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att kartverket hädanefter
af andra medel erhölle ersättning för hela den af generalstabsaspiranternas
utbildning föranledda kostnaden mot afiämnande vid hvarje
års slut åt uppgift å det belopp, hvartill sagda kostnad belöpt sig.
Af beräkningarna å sistnämnda bilaga framginge, att den summa,
hvarmed nuvarande anslag till rikets allmänna kartverk borde höjas vid
ett antagande af den föreliggande organisationsplanen, utgjorde 40,700
kronor, hvartill, så snart nödigt antal civila ritare och gravörer hunnit
utbildas eller eventuellt på annat sätt anskaffas samt kartpublikationen
i samma mån kunde ökas, ytterligare borde komma 17,400 kronor;
och ansåge kartverkskommissionen, att med sagda belopps beviljande
och under iakttagande af hvad som för öfrig! i frågan föreslagits rikets
allmänna kartverk skulle blifva i stånd att fylla de på detsamma ställda
samtidigt betydligt ökade trafven för en kostnad, som visserligen i och
för sig ej vore obetydlig, men dock afsevärdt mindre än vid en tillämpning
af hvart och ett af de öfriga sätt för frågans lösning, som kommissionen
ansåge möjliga att finna. De ökade kostnader för statsverket
(d. v. s. både å fjärde och nionde hufvudtitlarna), som de olika förslagens
antagande skulle medföra, utgjorde enligt kartverkskommissionens
beräkning och efter en mindre rättelse:
för en helt och hållet civil organisation ..................... 183,G19 kr.,
för en hufvudsakligen militär organisation af den
topografiska afdelningen med all militärpersonal
fast aflönad å kartverkets stat............................... 118,138 » ,
för en hufvudsakligen militär organisation af den
topografiska afdelningen med blott en del militärpersonal
fast aflönad å kartverkets stat.............. 81,672 » samt
för en utveckling af nuvarande organisation............... 41,457 » ;
och borde till dessa siffror för organisationernas fulla genomförande
212
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ytterligare läggas 17,400 kronor, hvithet alternativ än valdes, men
vore vid dylikt val tillika att märka, att, om det föreslagna sättet för
personalfrågans lösning af Eders Kungl. Maj.t godkändes, garantierna
för kartverkets tillfyllestgörande funktionerande vore minst lika stora
som vid ett eventuellt tillämpande af något af de tre öfriga alternativen.
Med hänvisning till hvad kartverkskommissionen i det föregående
framhållit, har den slutligen förklarat, att, under förutsättning af personalfrågans
lösning på sätt detta förslag innehölle, beviljandet af däri
innefattade tillökning i anslaget till rikets allmänna kartverk borde
hafva till följd:
att öfvergången till 1:100,000-sJcalan vid utgifningen af hartblad''
öfver det norrländska kustlandet ej — såsom eljest blefve fallet — behöfde
medföra en betydlig försening af publikationen;
att revision och ommålning af föråldrade kartor möjliggjordes i vida
större omfattning än nu, utan att nymätningen därigenom eftersattes; samt
att landets ekonomiska kartläggning påskyndades.
Kartverkskommissionens
hemställan.
Med anledning af hvad kartverkskommissionen sålunda anfört
har kommissionen hemställt,
att, med ändring af hvad härutinnan föreskrifvits genom nådiga
brefvet den 25 maj 1894 och instruktionen för rikets allmänna kartverk
den 20 december 1894 samt nådiga brefven den 12 november 1897
och den 29 maj 1903, utgifningsskalan för gradbladen Brämö, Indal,
Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik, Husum, lämplig del af Björna samt
Umeå, Holmön, Degerfors och Löfånger måtte blifva såväl 1 : 100,000 som
1 : 200,000, samt att bladen Hudiksvall och Sundsvall måtte utgifvas i
skalan 1 : 100,000;
att, där ej arbetenas ändamålsenliga ordnande någon gång föranledde
afvikelser, den hufvudregel vid utgifningen måtte följas, att samtliga
1 : 100,000-blad utgåfves före 1 : 200,000-bladen, gradbladen mellan 62°
30'' och 63° 30'' n. br. jämte Brämö före de norr därom belägna samt
dessa före 1 : 100,000-bladen Hudiksvall och Sundsvall;
att — äfvenledes med ändring af nuvarande bestämmelser —
uppmätningsskalan för gradbladen Björna, Holmön, Degerfors och Löfånger
måtte blifva 1 : 50,000;
att nådig proposition om ändring af de år 1894 angående uppmätnings-
och utgifningsskalor fattade besluten, i sådana delar, hvari
nu afgifna förslag kunde anses från sagda beslut afvika, måtte till
Riksdagen aflåtas; samt
att kartläggningen måtte ske med iakttagande af den ritmetod och
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
213
de beteckningssätt, som af Eders Kimg''1. Maj:t för hvardera skalan på
förslag af chefen för rikets allmänna kartverk och efter kartverkskommissionens
hörande fastställdes.
På grund af hvad kartverkskommissionen i öfrigt anfört, har
densamma vidare hemställt,
att till Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande nådig föreskrift
måtte gifvas om skyldighet att, på begäran af chefen för rikets allmänna
kartverk, lämna denne uppgifter om sådana inom de olika länen
utförda, på kartornas utseende inverkande förändringar, hvilka tillkommit
genom anslag, beviljade af landsting eller hushållningssällskap,
eller hvilka, så vidt bekant vore, utförts med enskilda medel;
att Eders Kung!. Maj:t, med hänsyn till hvad kartverkskommissionen
i detta afseende anfört, måtte i kommandoväg bestämma, huru anställning
af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning
skulle äga rum, så att säkerhet funnes därför, att behofvet kunde i
öfverensstämmelse med anslaget till rikets allmänna kartverk fyllas
genom lämpliga och arbetsskickliga officerare och underofficerare;
att Eders Kungl. Maj:t måtte aflåta nådig proposition till Riksdagen
att, med godkännande af grunderna för den af kartverkskommissionen
föreslagna slutliga organisationen af rikets allmänna kartverk,
för år 1906 höja anslaget till sagda kartverk — nu 178,600 kronor
— med 40,700 kronor; samt att härvid —utan ändring i öfrigt af hvad
1894 års riksdagsbeslut angående aflöningsförmånerna innehölle — i
fråga om arfvodena för de ekonomiska kartarbetenas ledare samt för
kartografer och geodeter följande förändrade bestämmelser måtte blifva
gällande, nämligen:
att den, som förordnades att handhafva närmaste ledningen af de
ekonomiska kartarbetenas utförande, tilldelades ett årligt arfvode af
1,000 kronor;
att arfvodet till kartograf äfvensom till geodet blefve 2,000 kronor
med tre ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10
och 15 års väl vitsordad tjänstgöring; samt
att högst tre årliga arfvoden, hvarje till ett belopp af 500 kronor,
tilldelades de kartografer eller geodeter, som förordnades att biträda
vid kartarbetenas öfvervakande och ledning;
att Eders Kungl. Maj:t behagade medgifva, att från och med år
1905 samtliga de kostnader, rikets allmänna kartverk finge vidkännas för
utbildningen af generalstabens aspiranter, måtte, mot årligen skeende
redovisning, blifva kartverket genom tillgängliga medel ersatta; samt
slutligen
214
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Påminnelser
af de militära
tillkallade.
att, i den händelse de sålunda gjorda underdåniga framställningarna
vunne Eders Kungl. Maj:ts och Riksdagens bifall, åt chefen för rikets
allmänna kartverk måtte lämnas nådigt uppdrag att inkomma med förslagtill
förändrad instruktion för sagda kartverk i öfverensstämmelse med de
här ofvan och i de underdåniga utlåtandena i öfrigt angifna grunder.
De tillkallade militära personerna hafva härefter i en till mig
ställd skrifvelse af den 1 november 1904 anfört, bland annat, följande.
Bland de tillkallade personerna torde, lika litet som bland
andra, någon meningsskiljaktighet råda därom, att en karta i skalan
1 : 100,000, d. v. s. en s. k. specialkarta, vore att föredraga framför en
operationskarta i skalan 1 : 200,000, därest man skulle önska att med ledning
uteslutande af sådana kartor lösa specialuppgifter. De militära tillkallade
hade helt naturligt ansett detta förhållande så själfklart, att de icke
funnit behöfligt att i sitt yttrande särskildt betona detsamma, hvaremot
de civila tillkallade i sitt yttrande framdragit de naturliga och allmänt
väl kända orsakerna härtill, då de med hvarandra jämfört de under
sommaren 1903 utförda försökskartorna öfver Sundsvallstrakten i de
båda skalorna.
En 1 : 200,000-karta kunde ej och finge ej hafva annat ändamål
än att, med uteslutande af en mängd detaljer, inom en trång ram
framställa en redig och i det hela sann bild af ett jämförelsevis stort
terrängområde, där vägnätet och vattendragen samt det karaktäristiska
af terrängens beskaffenhet i öfrigt trädde klart i dagen. Tydligen
måste därvid afsevärda inskränkningar göras särskildt beträffande sådant,
som ej lämpligen genom olika färger åskådliggjordes, nämligen habitationer
och namn, hvaremot genom särskilda färger olika slag af terrängskilj
aktigheter utan olägenhet kunde bringas att skarpare framträda.
Väntade man sig emellertid att på eu karta i så liten skala äfven för
tätt bebyggda orter kunna finna habitationernas antal ens närinelsevis
riktigt, så hade man otvifvelaktigt uppställt fordringar, hvilka ej kunde
uppfyllas. Hade man icke de 1 : 200,000-kartornas rätta mål för
ögonen, så antingen misslyckades deras utgifning, såsom de af alla
utdömda kartbladen Sundsvall och Hudiksvall nogsamt visade, eller
löpte man fara att, såsom kartverkskommissionen, misstaga sig beträffande
kartornas ändamål. Hvad beträffade kommissionens yttranden rörande
den färglagda åker- och ängsmarken å det utförda försöksprofvet, torde
böra anmärkas, dels att afsikten ingalunda kunde vara att förvandla
kartan till topografisk-ekonomisk, dels att färgerna inlagts fullständigt
efter det i ekonomiska kartverket befintliga färglagda konceptet för
åker och äng.
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
215
De militära tillkallade, som så lifligt förordat fullbordandet snarast
möjligt af kartnätet i 1 ; 200,000 öfver Norrland, hade tydligen gifvit
åt kartor i denna skala en helt annan och med nådiga brefvet den
12 november 1897 öfverensstämmande innebörd, nämligen att de, intilldess
1 : 100,000-specialkartor öfver de i 1 : 50,000-uppmätta områdena
hunne utgifvas, såsom nämnda nådiga bref ställt i utsikt, skulle utgöra
lätthandterliga operationskartor öfver större områden, framställande icke
blott kommunikationslederna i deras inbördes sammanhang utan ock
terrängens karaktäristiska utseende, under det att för detaljuppgifters
lösning reproduktioner af konceptkartorna i skalan 1 : 50,000 kunde
och borde användas. Nödvändigheten af att snarast möjligt ett sammanhängande
kartnät i enhetlig skala blefve fullbordad! torde nog bäst
kunna bedömas af dem, som hade till sin uppgift att tänka sig in i
olika krigslägen inom Norrland och för deras studerande åvägabringa
fredsöfningar af olika slag. Beträffande sådana kartors komplettering
genom användande tillika, där så för vissa ändamål beköfdes, af reproducerade
konceptkartor i 1 : 50,000 vore man dessutom i Västerbotten
och Västernorrland samt en del af Jämtland vida lyckligare lottad
än i Norrbotten, där ingen karta i större skala funnes, än den för specialuppgifters
lösning oanvändbara 1 : 200,000-kartan, och beklagligen icke
heller på många år syntes kunna komma till stånd.
Kartverkskommissionen hade låtit sig synnerligen angeläget vara
att försöka visa ohållbarheten af de skäl, de militära tillkallade anfört
för fullbordandet af det norrländska kartverket i enlighet med den
fastställda enhetsskalan, men dessa försök syntes på intet sätt öfvertygande.
De militära tillkallade hade framhållit, att genom en utgifning
i skalan 1 : 200,000, kartor — tillräckligt användbara för att tillsammans
med aftrycken i skalan 1 : 50,000 tills vidare (d. v. s. till dess 1 : 100,000-specialkartor hunne utgifvas) tillgodose behofven — långt förr kunde åstadkommas,
än om den fastställda utgifningsskalan nu skulle utbytas mot
skalan 1 : 100,000. Kartverkskommissionen hade medgifvit, att nu
nämnda skäl utan tvifvel vore ett verkligt sådant, men endast under
antagande, att en karta i 1 : 200,000 verkligen kunde utföras så, att
den blefve för afsedda militära ändamål fullt användbar, hvarmed kartverkskommissionen
synbarligen menade, att ifrågavarande karta borde
utan komplettering af 1 : 50,000-kartan kunna ensam för sig fylla alla
de anspråk, som ställdes på en specialkarta i 1 : 100,000, hvilket kommissionen
med rätta funne omöjligt. Då emellertid, enligt hvad ofvan
vore anfördt, en karta i 1 : 200,000 icke, såsom ock framginge af
216
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nådiga brefvet den 12 november 1897, kunde afse att ensam ersätta
en specialkarta, utan afsåges för annat militärt ändamål, hvars uppfyllande
vore af obestridlig vikt, torde det af kartverkskommissionen
framställda villkoret för dess erkännande af de militära tillkallades
skäl såsom »ett verkligt sådant» vara uppfylldt. Kartverkskommissionen
hade alltså erkänt, att genom utbyte af den fastställda 1 : 200,000-skalan mot 1 : 100,000 det militära ändamål, för hvilket kartor i den
förra skalan afsetts, icke på lång tid kunde blifva uppfylldt, men ansåge,
att faran af ett dröjsmål ej borde vara af ödesdiger art, då senast ett
halfår efter fältmätningen af ett gradblad detta kunde utgifvas såsom
ljustryck i skalan 1 : 50,000, eller den för taktiskt bruk allra lämpligaste
skalan.
De militära tillkallade hade vidare såsom skäl för behofvet af
en enlietskarta framhållit angelägenheten af att angränsande kartblad
kunde med hvarandra konnekteras. Icke ens detta allmängiltiga kraf
hade vunnit erkännande af kartverkskommissionen, i det den, med stöd
af sitt fasthållande vid redan införda olika beteckningssätt för habitationer
m. m. inom olika zoner, förklarade fördelen med konnekteringen
vara af allt för liten betydelse för att därvid borde fästas afseende.
Här återfunnes samma ängsliga omsorg om detaljer, livilka
för de ändamål 1 : 200,000-kartorna afsett och borde afse att fylla
vore af underordnad betydelse, under det att kommissionen icke syntes
finna ringaste olägenhet af att krigs- eller öfningsoperationer kunde
komma att utföras på skarfvar mellan 1 : 50,000-, 1 : 100,000- och
1 : 200,000-lcartblad. De militära tillkallades skäl angående därmed förenade
olägenheter vore icke vederlagda af kartverkskommissionens
motskäl.
De militära tillkallade hade slutligen framhållit, att den genom
nådiga brefvet den 12 november 1897 fastställda gränslinjen mellan
utgifningsskalorna för södra Sverige i 1: 100,000 och för norra Sverige
i 1 : 200,000 vore vald med fäst afseende vid. att olägenheterna af
öfvergången från den ena kartskalan till den andra måtte med hänsyn
till sannolika öfningstrakter och operationsområden varda de minsta
möjliga. Kartverkskommissionen hade påpekat, att hvarken i nyssnämnda
nådiga bref, hvarigenom gränslinjen mellan utgifningsskalorna
för norra och södra Sveriges kartor blifvit uppdragen, eller i kartverkscliefens
skrifvelse i samma fråga eller i kartverkskommissionens
yttrande däröfver detta motiv till delningen anförts, men medgifvit.
att detsamma dock kunnat, särskildt hvad öfningssynpunkten
beträffade, göra sig gällande på den tiden, hvaremot kommissionen an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
217
såge, att numera, sedan 6:te arméfördelningen ökats med Hälsinge regemente
— hvilken ökning enligt kommissionens förmenande borde göra
det önskligt, att gränslinjen mellan de olika kartskalorna förlädes så
långt norrut som möjligt — det af de militära tillkallade personerna
framdragna forna motivet till delningen i alla händelser ej fortfarande
kunde anses gällande. Oafsedt att det anförda motivet ingalunda behöfde
vara i de ofvannämnda akterna anfördt, men det oaktadt kunnat
göra sig gällande, kunde det icke annat än väcka förvåning, att kartverkskommissionen
kunnat förblanda uttrycket »operationsområden»
med en arméfördelnings förläggningsområde. De förra bestämdes ju
af landets krigspolitiska läge samt dess geografiska och topografiska
beskaffenhet men ingalunda af ett arméfördelningsområdes tid efter
annan växlande utsträckning i en eller annan riktning. Ett så oformligt
stort arméfördelningsområde som det 6:te inneslöte inom sig flera mer
och mindre sannolika operationsområden, hvilka alla så långt möjligt
borde i fredstid studeras, till följd hvaraf de äfven blefve öfningstrakter;
och följde man från öster till väster den zon, som genom den fastställda
gränslinjen vore bestämd till öfvergång mellan de båda kartskalorna,
torde man lätteligen finna, att den sträckte sig söder om
ett ingalunda osannolikt utan ganska viktigt operationsområde. Skulle
gränszonen förläggas längre norrut, komme den antagligen att skära
något sannolikt operationsområde, livilket icke syntes önskligt. I alla
händelser torde det vara svårt inse, hvarför 6:te arméfördelningens
ökning med Hälsinge regemente skulle göra en dylik förändring önskvärd.
Mot det af de tillkallade framställda önskemålet, »att särskildt
beträffande Norrland, de trakter, som under sommaren fältmätts, måtte
under påföljande vinter genomresas af rekognoscörer för kartkonceptens
fullständigande genom inridning af vintervägar», hade kartverkskommissionen
inlagt en bestämd gensaga, på den grund att de vintervägar,
som ägde bestående vikt och värde, enligt kommissionens mening
torde framträda i terrängen nästan lika tydligt sommar- som vintertid.
Om så vore förhållandet, vore det önskvärdt, att de under fältmätningarna
också verkligen inlades på koncepten, ty i annat fall komme
vid inträffande krigsutbrott den försvarande i sämre ställning än en
inbrytande fiende, då intet hindrade hvilken utlänning som helst att
under fredstid i detta afseende förskaffa sig noggrannare kännedom om
framkomligheten i svensk terräng vintertiden, än som af våra egna
kartor kunde inhämtas. Där för vintervägarna å jämförelsevis stora
Bill. till Biksd. Prat. 1905. 4 caml. 1 Afd. 10 Höft. 28
218
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
sträckor begagnades sjöar ock andra lugnvatten, torde emellertid svårighet
möta att endast genom sommarrekognosceringar vinna tillräcklig
kännedom om vintervägarna.
Efter den kritik och det förkastande af allt hvad de militära
tillkallade anfört till stöd för sina åsikter om behofvet af en operationskarta
i enhetlig skala, som kommissionen uttalat, kunde man väntat sig
finna kartverkskommissionen hafva kommit till ett slutresultat, fullständigt
skiljaktigt från de förras yrkande. Så vore emellertid icke förhållandet,
utan delade kommissionen de förras mening därom, att ett enhetligt kartverk
i 1 : 200,000-skala öfver den del af Norrland, som i nådiga brefvet
den 12 november 1897 vore bestämd, borde utgifvas, hvarvid kommissionen
tillika, fullständigt i öfverensstämmelse med de militära tillkallades
ofvan angifna uppfattning, framhållit eu dylik kartas rätta karaktär.
En stor del af kommissionens utlåtande gånge sålunda ut på att söka
gendrifva alla skäl för en åtgärd, som den i själfva verket erkände
vara behöflig och som den slutligen funne sig själf böra föreslå.
Men kommissionen skilde sig från de militära tillkallade däruti,
att den föreslagit, att med fortsatt utgifning af denna operationskarta
i enhetsskala skulle uppskjutas 15 eventuellt 10 år för att sedan under
loppet af 6 eventuellt 4 år fullföljas, under det de senare yrkade på,
att det, som ginge fortast, först skulle fullbordas, helst det just vore
innan 1 : 100,000-bladen hunne utgifvas, som behofvet af 1 : 200,000-bladen gjorde sig mest gällande. Enligt det förra förslaget finge man
alltså i Norrland under loppet af 15 eventuellt 10 år begagna sig af
dels 1 : 50,000-, dels redan färdiga 1 : 200,000- och dels småningom färdiga
1 : 100,000-kartor utan någon enhetlig operationskarta, som först
efter 21 eventuellt 14 år skulle blifva fullbordad. Enligt det senare
förslaget finge man under loppet af 6 eventuellt 4 år begagna sig af
dels 1 : 50,000-, dels redan och småningom färdiga 1 : 200,000-kartor,
hvarefter man redan efter denna jämförelsevis korta tid skulle äga eu
enhetlig och öfversiktlig operationskarta, kompletterad för detaljerna
af 1 : 50,000-kartorna, samt under loppet af ytterligare 15 eventuellt
10 år finge därtill småningom kartor i 1 : 100,000-skala. Skulle de
tillkallade personernas sammanjämkningsförslag följas, finge man redan
tidigare 1: 100,000-blad öfver det af dem angifna området, hvaremot
fullbordandet af operationskartan i 1 : 200,000-skalan i sådant fall måste
något fördröjas, därest icke anslagsökningen beräknades med hänsyn
till den öfver berörda område föreslagna samtidiga utgifningens påskyndande.
Valet mellan dessa olika förslag utgjorde frågans kärnpunkt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
219
Härjämte har chefen för rikets allmänna kartverk i underdånig
skrifvelse den 10 oktober 1903 anfört följande.
I följd af Eders Kungl. Maj:ts proposition i ärendet medgaf 1894
års Riksdag, att — med uteslutande ur riksstaden af den under sjätte
hufvud titeln å ordinarie stat uppförda anslagstitel »rikets ekonomiska
kartverk, reservationsanslag» tillika med det därunder anvisade anslag,
6,000 kronor — i stället bland anslagen å riksstatens sjätte hufvudtitel
under anslagstitel »rikets allmänna kartverk» å ordinarie stat
uppfördes ett anslag å 178,600 kronor; och hade detta anslag sedermera,
efter jordbruksdepartementets inrättande, öfverfiyttats till nionde
hufvud titeln.
I det förhållande att samma anslag vore af den natur, att de å
anslaget tilläfventyrs uppstående besparingarna under ett år icke kunde
påräknas för ett följande års arbeten, syntes kartverkschefen emellertid
ligga ett hinder för rikets allmänna kartverk att för minsta möjliga
kostnad lämna största möjliga arbetsprodukt.
Vid utöfvandet af kartverkets väsentligaste och mest kräfvande
verksamhet, nämligen de sommartiden pågående fältarbetena, vore af
helt naturliga skäl arbetets såväl kvalitet som kvantitet i mycket hög
grad beroende af väderleksförhållandena, och kunde ofta, när dessa
vore ogynnsamma — såsom exempelvis under åren 1902 och 1903 inträffat
— det ej anses med god hushållning förenligt eller vid sträfvan efter
ett tillförlitligt resultat önskligt, att personalen, utan motsvarande
valuta för kartverket, förbrukade hela den i årets stat uppförda fältarbetsaflöningen
samt att dryga handtlangningskostnader samtidigt utgåfves.
Kartografer in. fl. borde, syntes det kartverkschefen, under
sådana år, i den utsträckning som af arbetenas art betingades, tidigare
än eljest hemkallas till hufvudstationen; och enär arbetsplanen redan
vore i öfrigt uppgjord och personalförhållandena därefter ordnade,
kunde det då ofta visa sig omöjligt att under årets sista del på ändamålsenligt
sätt å byråarbeten använda den genom fältarbetenas afbrytande
erhållna besparingen. Ett annat år däremot, då väderleksförhållandena
ställde sig gynnsamma, kunde det i kartverkets intresse vara önskligt,
att fältarbetena påginge längre, än staten för året medgåfve, då härigenom
olägenheterna af den kortare arbetstiden ett föregående år
kunde uppvägas; men om den under ett sådant föregående år vunna
besparingen ej kunde för ändamålet användas, måste kartverkschefen
afstå från att begagna det gynnsamma tillfället.
Kartverkschefens
skrifvelse
af den 10
oktober 1903,
220
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Mycket ofta inträffade äfven, att ett särskilt arbete i trakter
långt från bufvudstationen ej hunne på beräknad tid afslutas. Om
detta afsilande ej kunde ske, utan att staten för året öfverskredes,
nödgades kartverkschefen — om ingen behållning från föregående år
kunde användas — gifva befallning om arbetets afbrytande för att
nästa år återupptaga detsamma, hvarvid ofta annan, med ortsförhållandena
obekant personal måste användas och i alla händelser ny
resekostnadsersättning för ett ej sällan kortvarigt arbete utbetalas.
Genom utvägen att disponera en ett föregående år möjligen uppkommen
besparing blefve däremot kartverkschefen iståndsatt att ordna dylikt
arbete på ändamålsenligaste och billigaste sätt.
Slutligen vore att beakta, det kartverkets personal — oafsedt
afgång och tillkomst bland den ordinarie delen — mycket växlade till
antalet, på det sätt att ena året ett större och andra året ett mindre
antal officerare och underofficerare sökte anställning vid topografiska
afdelningen. Detta kunde vid ringare verklig tillgång på dylika arbetskrafter
än i staten tilläfventyrs beräknats medföra en besparing vid
årets slut; och vore det synnerligen önskvärd!, om denna besparing
kunde ett följande år användas och därigenom undvikas, att då möjligen
inkommande ansökningar från ett större antal kompetenta personer
måste af brist på medel afslås.
Af nu nämnda skäl, och då en förändring af här omhandlade
anslags natur därhän, att besparingar, som å detsamma uppstått under
ett år, måtte kunna användas för ett kommande, syntes kartverkschefen
tjäna till att möjliggöra kartarbetenas ändamålsenligare anordnande
äfvensom befordra eu god hushållning, har kartverkschefen i
underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t behagade för Riksdagen
framlägga nådig proposition därom, att det å riksstatens nionde
hufvudtitel å ordinarie stat uppförda anslaget, 178,600 kronor, till rikets
allmänna kartverk måtte förändras till reservationsanslag.
Öfver denna framställning har statskontoret den 14 november 1903
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande samt däruti anfört hufvudsakligen.
Enligt hvad kartverkets räkenskaper gåfve vid handen, hade å
anslaget till kartverket vid nedan nämnda års slut förefunnits behållningar
till följande belopp, nämligen:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
221
år 1895 ....................................... ... kronor 4,987: 45
» 1896 ........................................... » 8,070:7 8
» 1897 .............................................. .4 7,424:50
» 1898 ............................................. » 5,465: 5 o
.» 1899 .............s..........................v:... > 12,458:55
», 1900 ............................i................ > 11,098: 04
» 1901 .............................................. > 19,493:7 8
> 1902 ............................................ » 6,888:3 7.
Den af kartverkschefen nu gjorda framställningen om anslagets
förändring från bestämdt till reservationsanslag afsåge tydligen, att
sådana behållningar som de nyssnämnda, i stället för att ingå till
vederbörande hufvudtitels besparingsfond, skulle äfven efter anslagsårets
utgång fortfarande stå till chefens för kartverket disposition för de
med anslaget afsedda ändamål.
Hvad då först beträffade den till fältarbeten in. m. anvisade delen
af anslaget, torde med hänsyn till hvad af chefen för kartverket anförts
samt med jämväl fäst afseende därå, att åtskilliga, åtminstone i viss
mån likartade anslag, särskild! under fjärde hufvudtiteln, hade naturen
af reservationsanslag, icke något vara att erinra mot framställningen
i denna del.
Vidkommande därefter den del af anslaget, som enligt kartverkets
för hvarje år särskild t fastställda stat anvisades till arfvoden, förekomma
visserligen, att inom den svenska statsförvaltningen anslag till
löner och arfvoden i allmänhet icke vore reservationsanslag; men då
det belopp, hvartill nu ifrågavarande arfvoden uppginge, icke vore en
gång för alla fast bestämdt, utan växlade år från år, bland annat i
följd däraf, att de tjänsteinnehafvarne tillkommande ålderstillägg, hvilka
utginge från samma anslag, gifvetvis varierade i mån af skeende förändringar
inom personalen, samt då de jämförelsevis mindre betydande
besparingar, som tilläfventyrs kunde uppkomma på arfvodena, torde
vara erforderliga för fältarbetena, ansåge statskontoret hinder icke böra
möta för att äfven denna del af anslaget, som på grund af det anförda
icke torde kunna till visst belopp af anslaget i dess helhet fixeras,
erhölle karaktären af reservationsanslag.
På grund af hvad sålunda anförts har statskontoret i underdånighet
hemställt, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, med bifall till den gjorda
framställningen, i nådig proposition föreslå Riksdagen, att det under
222
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
riksstatens nionde Imf vild titel uppförda ordinarie anslaget, 178,600
kronor, till rikets allmänna kartverk måtte förändras till reservationsanslag
och således erhålla samma natur som det före år 1895 befintliga
anslaget till rikets ekonomiska kartverk.
Kartverkskommissionen har i sitt förberörda utlåtande af den 8
september 1904, med instämmande i de skäl, som anförts af kartverkschefen
i hans nyssnämnda skrifvelse den 10 oktober 1903, tillstyrkt
bifall till ifrågavarande framställning.
^militär6 Öfver den hemställan, som af kartverkskommissionen i dess under
pris
onai vid dåniga utlåtande af den 8 september 1904 gjorts beträffande anställning
topografiska af militär personal vid generalstabens topografiska afdelning (sid. 195),
a e mngen. kafya cpeferna för <le särskilda arméfördelningarna äfvensom militärbefälhafvaren
på Gottland anmodats att afgifva yttrande.
Yttranden af
arméfördelningscliefer
m. fl.
Chefen för I arméfördelningen har därvid förklarat sig anse, att
det af kartverkskommissionen uti ifrågavarande hänseende afgifna förslag
icke skulle komma att betrygga kartarbetets fullgoda utförande,
men däremot verka skadligt för utbildningen af infanteriets truppförband.
Arméfördelningschefen förordar i stället uppsättandet af en
särskild militär topografkår.
Chefen för II arméfördelningen har i hufvudsak intet emot kartverkskommissionens
förslag att erinra.
Chefen för III arméfördelningen framhåller, att ett bifall till
kommissionens framställning skulle ytterligare öka de svårigheter vid
trupptjänstens uppehållande, som redan nu förefinnas, och håller före, att
kartverkets rekrytering från armén bör, såsom hittills, ske på frivillighetens
väg. Arméfördelningschefen har infordrat yttranden från cheferna
för de till arméfördelningen hörande infanteriregementen samt chefen
för lifregementets husarer, och yttrar sig af dessa endast chefen för
Västgöta regemente afstyrkande, under det cheferna för Skaraborgs,
Älfsborgs och Bohusläns regementen under vissa villkor tillstyrka förslaget
samt chefen för lifregementets husarer icke har någon erinran
mot detsamma att framställa.
Cheferna för IV och V arméfördelningarna hafva i hufvudsak icke
heller något att erinra emot kommissionens ifrågavarande hemställan,
hvaremot chefen för VI arméfördelningen förklarar sig anse, att kartverkets
behof af militär personal med anlitande af befäl, aflönadt på
truppförbandens stater, icke kunde tillgodoses utan på bekostnad af en
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
223
tillfredsställande tjänstgöring vid dessa truppförband, samt hemställer,
att den nuvarande anordningen för fyllande af berörda behof måtte
i hufvudsak oförändrad bibehållas.
Militärbefälhafvaren på Gottland har förmält sig icke hafva någon
erinran att framställa mot kartverkskommissionens ifrågavarande förslag.
Sedan chefen för generalstaben anmodats att häröfver afgifva
yttrande, har bemälde chef i skrifvelse den 23 november 1904 anfört
hufvudsakligen följande.
Hvad först anginge den ifrågasatta förpliktelsen för högre truppchefer
att ställa truppofficerare och underofficerare till kartverkets
förfogande, torde den däri innefattade tvångskommenderingen, hvilken
visserligen borde såsom en absolut nödvändig garanti finnas, knappast
komma att i praktiken äga rum, då i betraktande toges, att den
erforderliga kontingenten ej ens utgjorde 1 °/0 af arméns samtliga
kompaniofficerare och underofficerare.
Beträffande därefter svårigheten från synpunkten af tjänstens
uppehållande vid trupperna att undvara för kartverkets räkning erforderligt
antal befäl, beräknadt till 29 officerare och underofficerare,
syntes af de hörda myndigheterna allenast chefen för I arméfördelningen
och chefen för Yästgöta regemente hysa den åsikt, att denna svårighet
vore af den art, att trupputbildningen skulle genom förslagets antagande
i afsevärd mån eftersättas. Då nämligen cheferna för III och Yl arméfördelningarna,
oaktadt de afstyrkte kommissionens förslag, hänvisade
till frivillighetens väg för fyllande af kartverkets behof af truppofficerare,
hade dessa bägge arméfördelningschefer — liksom cheferna för II, IY
och Y arméfördelningarna samt militärbefälhafvaren på Gottland och
de i ärendet hörda öfriga regementschefer — därmed äfven förklarat, att
armén kunde undvara den kontingent af truppofficerare och underofficerare,
som af kartverkskommissionen ansetts erforderlig.
Men frågan måste äfven skärskådas ur synpunkten af befälets
egen utbildning, och vore då af vikt att pröfva, huruvida eu tjänstgöring
i generalstabens topografiska afdelning kunde för samma befäl
— och därmed äfven för armén — vara af sådan nytta, att därigenom
minskningen i ren truppbefälsutbildning uppvägdes, samt om ej äfven
fordran på fortsatt utbildning i sistnämnda hänseende kunde i väsentliga
delar tillgodoses, utan att kartverket i sin ordning blefve lidande
därpå. Utfallet af en dylik undersökning vore beroende af det sätt,
Yttrande af
chefen för
generalstaben.
224
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvarpå man kunde lösa frågan om tjänstgöringssättet inom topografiska
afdelningen och tjänstgöringstiden därstädes.
Hvad tjänstgöringssättet vid sagda afdelning beträffade, ville
generalstabschefen uttala den åsikt, att, därest detta blefve det
riktiga, de topografiska arbetena ej hade ringa värde för den militära
uppfostran. Ordnades tjänstgöringen så, att vederbörande officerare
och underofficerare, jämlikt noggranna föreskrifter och under vägledande
inspektion, icke allenast användes vid afbildningen af landets
ytformer m. m., utan också samtidigt utförde de för kännedomen af
en trakt nödvändiga såväl rent militära som statistiska och ekonomiska
undersökningarna, sedermera sysselsattes med det sålunda insamlade
materialets bearbetning i militärgeografiskt och militärstatistiskt hänseende
samt biträdde vid planers utarbetande till fullföljandet af dylika
arbeten, kunde generalstabschefen ej finna annat än att — när man
frånsåge det taktiska bedömande på fältet, som blefve en följd af
olika förutsättningar angående fingerade truppers uppträdande — dylik
tjänstgöring i många hänseenden vore af samma natur som de fältöfningar,
hvarunder liknande arbeten utfördes, blott att man vid de
topografisk-statistiska arbetena, hvilkas resultat borde hafva mer bestående
värde, ginge mer långsamt och metodiskt tillväga.
Mer än fältarbetenas värde kunde ifrågasättas det militära värdet
af en del under rubriken »byråarbeten» fallande förrättningar, såsom
tidsödande heliogravyrritning och färgläggning m. m. Under nuvarande
förhållanden hade kartverket nödgats att af brist på civila arbetskrafter
äfven för dessa arbeten använda officerare, men i och med det att
kartverkskommissionens förslag blefve tillämpadt och civila biträden
jämte underofficerare blefve anställda, komme officerarne hufvudsakligen
att intaga ledande ställningar eller att användas till arbeten, vid hvilka
den militära fackkunskapen kunde och borde göra sig gällande.
Under de förutsättningar, generalstabschefen sålunda angifvit, och
hvilka äfven vore i kartverkskommissionens förslag beaktade, såge han
intet hinder för att en militär kommendering till generalstabens topografiska
afdelning kunde betraktas på samma sätt som andra militära
kommenderingar; och ansåge generalstabschefen, att den eventuella
förlusten härunder i rent militär rutin uppvägdes af förvärfvade kunskaper
och färdigheter uti andra äfvenledes till den militära utbildningen
hörande stycken.
Statsutskottets Utlåtande ''N:o 10.
225
I fråga om den föreslagna tjänstgöringstiden vid topografiska
afdelningen, ansåge generalstabschefen, att tjänstgöringsreglementets
nuvarande bestämmelser därom, att officer eller underofficer, som efter
sin första kommendering erhåller förnyad sådan flera år i följd, skall
hvartannat år tjänstgöra vid sitt regemente under vapenöfningarna,
borde bibehållas och därvid afbrotten i tjänstgöringen vid kartverket
inträda med maj månad och upphöra efter tilländagångna regementsöfningar
samma år. Då emellertid trupperna företrädesvis under
regementsöfningarna vore i behof af så talrikt befäl som möjligt, ville
generalstabschefen icke yttra sig afstyrkande i fråga om ett framställdt
förslag, att officer eller underofficer, som erhållit fortsatt kommendering,
skulle årligen deltaga i regementsöfningarna, helst generalstabschefen
förutsatte, att i sådant särskildt fall, då eu dylik anordning skulle för
kartverket medföra större olägenhet, befrielse från de åsyftade öfningarna
skulle kunna utverkas.
I afseende å ifrågasatt användande vid kartverket af reservofficerare
och reservunderofficerare har generalstabschefen af närmare angifna
skäl funnit så störa svårigheter möta för att dylikt befäl anställdes
såsom ersättning för officerare och underofficerare på stat, att man
måste afstå därifrån.
Med anledning af yttrande utaf en arméfördelningschef och eu
regementschef har generalstabschefen anfört, att, ehuru i kartverkskommissionens
utlåtande blott infanterivapnet tagits i betraktande vid
beräkning af befälstillgången, borde jämväl befäl från specialvapnen
kunna kommenderas till kartverket, men att härvid ett frivilligt åtagande
i första rummet borde ligga till grund.
Angående de former och regler, hvilka vid eventuella kommenderingar
till kartverket borde följas, har generalstabschefen förklarat
sig finna det vara en klok anordning, att förslaget till första anställning
utginge från vederbörande truppchef, då denne ägde bästa kännedom
både om den föreslagnes egenskaper och om möjligheten att undvara
honom vid trupptjänsten, men ej mindre klokt syntes det vara,
att det vid fortsatt eller förnyad anställning blefve kartverkschefen,
som afgåfve förslaget, då det här gällde att besätta en post inom verket,
hvars kraf på innehafvaren han bäst kände, och då han äfvenledes
kunde bäst bedöma vederbörandes förmåga att motsvara dessa kraf.
Då: generalstabschefen härefter öfvergått att yttra sig angående
den kontingent ur generalstaben, hvilken enligt kartverkskommissionens
förslag, jämfördt med chefens för generalstaben underdåniga skrifvelse
Bil. til'' Ri.lsd. Blot. 1-905. 4 Sand. 1 Äfd. 10 Höft. 29
226
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den 6 april 1903, beräknats skola tjänstgöra vid topografiska afdelningen,
bär lian till en början meddelat, att generalstabsofficerskontingenten
enligt nu gällande plan för rikets allmänna kartverk vore beräknad
till 7, af Indika 1 eller 2 vore afsedda till tjänstgöring vid ekonomiska
kartverket. Nödvändigheten att för generalstabstjänstens uppehållande
i öfrigt förfoga öfver topografofficerarne hade emellertid haft till följd,
icke allenast att officer ur generalstabens reserv måst uppehålla tjänsten
vid ekonomiska kartverket, utan äfven att generalstabsofficerarnes användande
vid topografiska afdelningen så ofta måst för andra ändamål
af brytas, att när samman af de där under de sista 10 åren anställda
officerarnes tjänstgöringstid på afdelningen dividerades med nämnda antal
år, kvoten blefve allenast 5. Endast 5 generalstabsofficerare, afdelningschefen
inberäknad, finge därför anses hafva varit ständigt tjänstgörande
på afdelningen. Större antal kunde ej heller för framtiden beräknas,
så framt ej ökningen äfven omfattade hela generalstaben. Då numera
ingen officer i reserven kunde användas för ekonomiska kartverkets
räkning, måste härtill förordnas någon af den på stat uppförda personalen,
hvilkens syssla då kunde betraktas såsom fullständigt civil. I
alla händelser måste han frånräknas det å topografiska afdelningen
tjänstgörande antalet generalstabsofficerare, hvadan dessas numerär redan
under nuvarande förhållanden ej öfverstege 4. Kartverkskommissionens
beräkning af allenast 4 generalstabsofficerare vid topografiska afdelningen
— afdelningschefen häri innefattad — innebure alltså ingen förändring
i de förhållanden, som på senare tid så att säga gifvit sig
själfva.
Det af chefen för I arméfördelningen framställda förslaget om
kartverkets ombildning till en särskild topografkår med personal åtminstone
till största delen fast aflönad på kartverkets stat vore
grundadt, bland annat, på förutsättning att de tillkallade personernas
påstående om en på senare tid minskad arbetsskicklighet hos kartverkspersonalen
vore riktigt. Detta påstående hade emellertid kartverkskommissionen
ansett sig hafva gendrifvit (sid 67—69 i dess utlåtande).
Hvad arbetskvantiteten anginge, hade densamma, enligt hvad en verkställd
beräkning utvisade, under senare tid ökats både i afseende å årligen
fältmätta arealer och individernas arbetsprodukt. Med anledning af
förslaget har generalstabschefen anställt en jämförelse mellan den af
kartverkskommissionen förordade organisationsformen för kartverket,
innebärande en utveckling af den nuvarande organisationen, samt den
form, som benämnts »en hufvudsakligen militär organisation af den
topografiska afdelningen med blott en del militärpersonal fast aflönad
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
227
å kartverkets stat», ocli som innefattade bildandet af en militärtopografkår.
I det förra fallet hade kartverkskommissionen beräknat
den ökade kostnaden för aflöningar m. m. till 16,027 kronor och i det
senare till 56,242 kronor. Därest emellertid vid sistnämnda organisationsform
det förfaringssätt tillämpades, att generalstabsofficerare kommenderades
till den nya kåren alldeles som till kommandoexpeditionen och
fördelningsstaberna, kunde enligt verkställd beräkning kostnadsökningen
begränsas till 44,422 kronor. Generalstabschefen funne dock ej anledning
att i sådan egenskap yttra sig annorlunda än han redan gjort
såsom ledamot i kartverkskommissionen. Han ville emellertid ej underlåta
att betona, att äfven vid en lösning af frågan på det sist anförda sättet
erfordrades, att hvarje år till kartverkets fältarbeten beordrades 15
officerare eller underofficerare, samt att sagda arbeten icke syntes kunna
utföras enligt den plan, kartverkskommissionen framlagt, såvida ej
liknande garanti åstadkommes för denna personals rekrytering och
användning för kartverkets räkning, som kartverkskommissionen hemställt
skola gifvas för möjliggörande af den organisation, kommissionen
förordat.
Sedan jag sålunda redogjort för den förberedande behandling,
frågan om vissa förändringar beträffande rikets allmänna kartverk
undergått, anhåller jag att, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,
få för egen del yttra mig i ärendet.
Hvad då först vidkommer den mätskala, som bör användas vid
uppmätning af ännu återstående del af Norrland, tillåter jag mig erinra,
att genom nådiga brefvet den 25 maj 1894 mätskalan bestämts
till 1 : 100,000 med undantag likväl för dels vissa delar af det inre
Jämtland och dels kustlandet söder om 63 30'' n. br. De tillkallade
personerna hafva ansett det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke
för kostnadernas nedbringande en förminskad mätningsskala af 1 : 100,000
kunde användas för alla blad, som ännu icke blifvit) mätta. Efter
kartverkskommissionens hörande öfver berörda framställning fann emellertid
Eders Kungl. Maj:t den 31 december 1903 vid fastställande af
arbetsplan för rikets allmänna kartverk för år 1904 icke skäl att
beträffande fältarbetena under nämnda år föreskrifva afvikelse från
gällande bestämmelser angående uppmätningsskalan. Ej heller för innevarande
år är någon dylik afvikelse anbefalld. Med hänsyn till hvad
kartverkskommissionen i denna del af ärendet anfört uti sitt yttrande
af den 8 december 1903 kan jag icke tillråda utsträckt användning
Departe
mentschefens
yttrande.
228
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af den mindre mätningsskalan, utan finner mig tvärtom böra, i betraktande
af hvad uti kommissionens utlåtande af den 8 september 1904
anförts och i enlighet med den i samma utlåtande gjorda hemställan,
tillstyrka, att uppmätningsskalan bestämmes till 1 : 50,000 jämväl för
gradbladen Björna, Holmön, Degerfors.och Löfånger, oaktadt dessa blad
enligt nu gällande bestämmelser skulle uppmätts i skalan 1 : 100,000.
Hvad därefter angår utgifningsskalan för ännu outgifna kartblad
till generalstabens karta öfver Norrland, gäller härom enligt nådiga
brefvet den 12 november 1897, att den för utgifning af karta i skalan
1 : 200,000 öfver Norrbottens och Västerbottens län fastställda plan
skall tillämpas jämväl för hela området söderut intill 61° 30 n. br.,
där i skalan 1 : 100,000 utgifna kartblad möta, och att sedermera, då
karta i skalan 1 : 200,000 blifvit i ofvan nämnda, utsträckning fullbordad,
såsom komplettering därtill kartor i skalan 1 : 100,000 skola såsom
specialblad utgifvas öfver sådana mindre områden öfver Norrland, där
omständigheterna därtill föranleda och kartan i skalan 1 : 200,000 ej
synes tillfyllestgörande. I afseende å dessa bestämmelser hafva, såsom
Eders Kungl. Maj:t af den lämnade redogörelsen torde finna, ett flertal
ändringsförslag framställts, och anser jag mig för öfverskådlighetens
skull böra i största korthet sammanfatta hufvudpunkterna i dessa
ändringsförslag.
De tillkallade militäre personerna hafva ansett, att hela det norrländska
kartverket i skalan 1 : 200,000 snarast möjligt borde fullbordas,
men att härvid borde tillämpas det beteclcningssätt och den färgläggning,
som användts för kartorna öfver Norrbottens län och det öfver
Sundsvallstrakten genom de tillkallade personernas försorg utförda kartprof
i sistnämnda skala (försök litt. A, bilagan A). Äfven de redan
utgifna, otillfredsställande kartbladen Hudiksvall och Sundsvall borde
därvid omarbetas till likhet med den sålunda förordade karttypen.
De tillkallade civile personerna hafva däremot ansett, att skalan
1:100,000 borde, liksom för sydligare delen af landet, tillämpas äfven
å södra Norrlands närmast norrut angränsande kustområde, nämligen
intill 2° väster om Stockholm och åt norr intill 63’ 30'' n. br., dock att
den vid norrlandskartan följd aindelningen i gradafdelningar bibehölles,
att gränszoner inlades för underlättande af kartbladens konnektering,
samt att kartbladen Brämö, Indal, Härnösand, Sollefteå, Örnsköldsvik
och Husum utgåfves, innan utgifvande i skalan 1 : 100,000 skedde af
bladen Hudiksvall och Sundsvall. I afseende å de kartor, som äfven
enligt de civiles mening borde utgifvas i skalan 1 : 200.000, hafva desse,
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
229
i likhet med de militäre, ansett dem böra förfärdiga i hufvudsaklig,
öfverensstämmelse med försöket litt. A.
Samtliga de tillkallade personerna hafva emellertid enat sig om
att tillstyrka åtgärder för ett samtidigt utförande i skalorna 1:100,000
och 1 : 200,000 af de i de civiles förslag först omförmälda sex blad,
utan att därigenom utgifningen af kartverket i dess helhet fördröjdes.
Kartverkskommissionen har icke blott instämt med de civile tillkallade
personerna i fråga om utgifning af kartor i skalan 1: 100,000
— dock med undantag beträffande förslaget om gränszoner, hvilket, af
kartverkskommissionen afstyrkts — utan har till och med utsträckt
det område, som föreslagits till utgifning i skalan 1 : 100,000, till de
trakter norr därom, som innefattade bladen Umeå, Holmön, Degerfors och
Löfånger samt lämplig del af bladet Björna. Såsom en framtidstan ko
har kartverkskommissionen därjämte ställt i utsikt utgifning i sistnämnda
skala, af kartor öfver kustlandet äfven längre norrut. I afseende
på ordningsföljden vid utgifningen har föreslagits, att de af de
tillkallade personerna i främsta rummet förordade bladen måtte först,
utgifvas, därefter de af kartverkskommissionen tillagda och senast bladen
Hudiksvall och Sundsvall. Öfver det sålunda angifna området borde dock
äfven enligt kartverkskommissionens åsikt kartor utgifvas jämväl i
skalan 1 : 200,000, men borde detta uppskjutas, tills utgifningen i skalan
1 : 100,000 fullbordats, eller det dessförinnan kunde ske, utan arbetenas
störande. Bladen Hudiksvall och Sundsvall borde dock ej ånyo utgifvas
i skalan 1 : 200,000. Mot det af de tillkallade personerna såsom typ
för en karta i skalan 1 : 200,000 framlagda försöket litt. A har kartverkskommissionen
framställt anmärkningar i åtskilliga hänseenden och
uttalat, att det ingalunda syntes lämpligt att följa den där använda
kartritningsmeto den.
Efter öfvervägande af de sålunda framlagda olika förslagen har
jag funnit mig höra biträda det af kartverkskommissionen afgifna. Till
stöd för detsamma hafva enligt min mening anförts öfvertygande skäl,
hvilka jag icke kan finna vederlagda af hvad de militäre tillkallade
uti sina påminnelser anfört. Genom antagande af kartverkskommissionens
förslag kommer att öfver de tätast bebyggda och jämväl i strategiskt
hänseende viktigaste trakterna af den ännu icke kartlagda delen af
Norrland på kortaste tid erhållas kartor, som i afseende å tillförlitlighet
samt lätthet att läsa kunna anses fullt tillfredsställande.
I afseende å hvad de civile tillkallade anfört i fråga om konceptkartornas
uppritning och användande såsom original för provisoriska
230
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
kartblad i mätningsskalan finner jag, med hänsyn till hvad kartverkskonnnissionen
härom yttrat, något särskildt beslut icke erforderligt.
Beträffande de tillkallade personernas förslag att i kartverkskommissionen
måtte insättas en ledamot med speciell kännedom om
de tekniska förfaringssätten vid kartors framställande, ansluter jag mig
till hvad kartverkskommissionen häremot anfört och finner alltså detta
förslag icke böra föranleda någon åtgärd.
Såväl af de tillkallade personerna som af kartverkschefen samt
kartverkskommissionen har framhållits såsom önskvärdt, att de namn,
som skola å karta upptagas, blifva före kartans publicerande reviderade
af någon på detta område sakkunnig, och synes mig ett sådant förfaringssätt
vara ägnadt att medföra beaktansvärda fördelar. Sedan
kartverkschefen i sådant syfte gjort framställning om samarbete med
den af Eders Kungl. Maj:t på ecklesiastikdepartementets föredragning
tillsatta kommitté för forskning angående ortnamnen i Sverige, har,
enligt livad kartverkskommissionen uti dess senare utlåtande meddelat,
dylikt samarbete kommit till stånd. På af mig gifven anledning har
nämnda kommitté afgifvit yttrande angående beloppet af de kostnader,
hvartill de afsedda ortnamnsundefsökningarna för kartverkets räkning
kunde beräknas uppgå, och har kommittén därvid meddelat, beträffande
de ekonomiska kartorna, att saken syntes böra så ordnas, att, innan
sagda kartor lades under gravyr, kommittén finge tillfälle att fullständigt
undersöka och bearbeta samtliga ortnamnen i de trakter, berörda kartor
omfattade, hvithet, därest ett dylikt arbetssätt blefve kommittén medgifvet,
kunde ske utan särskildt anslag. Hvad de topografiska samt
ekonomiskt-topografiska kartorna anginge, bär kommittén ansett tillräckligt,
om densamma genom personer, som ägde full kännedom om
dialektuttalet i orten, finge å ort och ställe låta undersöka de namn,
som skulle upptagas å kartbladen, hvarefter kommittén efter jämförelse
med jordeboken och eventuellt särskilda undersökningar skulle hafva
att uttala sig om namnens form och stafning. Kostnaderna för en
undersökning af sistberörda omfattning syntes kunna anslås till omkring
600 kronor för helt kartblad räknadt, med någon mindre förhöjning i
tätare bebyggda trakter. För egen del anser jag en dylik namnundersökning
vara synnerligen önskvärd och böra komma till stånd; och
torde ett belopp af 1,000 kronor böra afses för bestridande af de
med dylik namnundersökning förenade kostnader under innevarande
och nästa år.
I fråga om organisationen af rikets allmänna kartverk har kart -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
231
verkskommissionen föreslagit en utveckling'' af den nuvarande organisationsformen,
sålunda att, på sätt i kommissionens förslag närmare
utvecklats, garanti lämnas för att erforderligt antal topografer må
kunna erhållas från truppernas officerare och underofficerare, hvarjämte
föreslagits, att 3 nu på generalstabens topografiska afdelning placerade
generalstabsofficerare skulle utbytas mot lika antal truppofficerare, att
5 nya militärtopografer skulle anställas för revideringsarbeten, att nya
ritar- och gravörbeställningar skulle inrättas för kartreproduktionens
påskyndande samt att i ändamål att frigöra flere kartografer för dessas
egentliga åligganden 2 nya kartografbeställningar skulle tillsättas. Tillika
har på anförda skäl i samband härmed föreslagits, att kartografers och
geodeters arfvoden måtte höjas med 500 kronor samt att en del med
personalökningen och andra föreslagna ändringar i samband stående
ökningar å åtskilliga andra utgiftsposter måtte äga rum.
Hvad beträffar böjningen af kartografers och geodeters arfvoden,
på sätt kartverkskommissionen föreslagit, finner jag densamma af nöden,
om en tillfredsställande rekrytering af denna personal skall kunna äga
rum, och finner jag ingen anledning till erinran mot de på grund däraf
föreslagna ändringarna i nuvarande aflöningsbestämmelserna, liksom ej
heller mot de omredigeringar af sagda bestämmelser, som föranledts
dels däraf, att närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande
framdeles må kunna anförtros äfven annan än officer, och dels
däraf, att äfven geodet må kunna förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning. Jag anser äfven den föreslagna ökningen af
ritar- och gravörp er sonalen — hvartill i bilagan D upptagits 3,000 kronor
»till elever och ökadt betingsarbete» — vara behöflig, om utgifningen af
kartor skall hålla jämna steg med fältmätningsarbetet. Jag skulle ej
heller tvekat att tillstyrka den i öfrigt föreslagna ändringen och tillökningen
i fråga om kartverkets personal, om ej, beträffande dennas
militära del, chefen för landtförsvarsdepartementet, på grund af en del
af de från arméfördelningscheferna i ämnet infordrade yttrandena, hyst
betänkligheter emot, att den garanti för sagda militära personals fulltalighet
lämnas, som af kartverkskommissionen föreslagits. Då jag i följd
häraf ej kan för närvarande räkna med, att den erforderliga topografipersonalen
hålles fulltalig genom från armén kommenderade officerare
och underofficerare, och chefen för landtförsvarsdepartementet lika litet
som jag anser, att under nuvarande förhållanden en militärtopografkår —-på sätt kartverkskommissionen alternativt föreslagit — bör organiseras af
på kartverkets stat fast anställda topografofficerare och -underofficerare,
232
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
liar jag, dels af nu anförda skäl dels för att möjligheten att använda
civila topografi’ må undersökas, tänkt mig att tillsvidare den brist i
antalet topografer, som i följd af nuvarande organisations ofullkomlighet
uppstått, bör kunna fyllas genom tillfällig anställning af civila
topografer. Därvid har jag dock äfven tänkt mig, att — dels i följd
af den större kostnaden för dylik personals anställning och dels i följd
af den svårighet, som torde uppstå att på en gång anskaffa ett större
antal civila topografer — dessa civila topografer jämte de militära,
som nu synas kunna anskaffas, ej skulle komma att tillsammans uppgå
till större antal än det, som behöfves för fält- och byråarbetenas bedrifvande
till samma omfång, som hittills under normala förhållanden
skulle blifvit. fallet. Någon ökning skulle sålunda för närvarande ej
förekomma för revideringsarbetenas skull, hvarjämte ej heller någon
förändring i fråga om generalstabsofficerares tjänstgöring på topografiska
afdelningén förutsättes. Likaledes skulle ej heller för närvarande
någon ökning af antalet kartografer äga rum.
I fråga om det lämpligaste sättet att på dylika grunder ordna
personalfrågan samt för att kunna bedöma, hvilka kostnader en sådan
organisation skulle medföra, har jag inhämtat chefens för rikets allinänna
kartverk mening.
Sagde chef har först i fråga om det antal militära topografer,
som synes vara att under den närmaste framtiden påräkna, meddelat,
att, af de inkomna ansökningarnas och bestående kommenderingarnas
antal att döma, militärtopograferna torde komma att innevarande
år uppgå till 10 truppofficerare och underofficerare, hvarjämte 4
generalstabsofficerare — afdelningschefen icke medtagen — synas
vara att påräkna. Såsom topografer under fältarbetena skulle äfven
kunna användas 3 af de civila ritarna. Med nuvarande personaltillgång
synas alltså 17 topografer kunna för fältarbetena beräknas. Skola
emellertid såväl fält- som byråarbetena kunna bedrifvas till den omfattning,
jag ofvan angifvit, har kartverkschefen ansett, att kartverket
behöfver påräkna 27 topografer under sommaren och 20 under vintern.
Under sommaren behöfvas alltså — utöfver ofvannämnda 17 personer
—■ ytterligare 10 topografer, och då 13 militärtopografer torde vara
att påräkna äfven under vintern, synas 7 af nyssnämnda 10 civila topografer
äfven böra tvärstanna, i vintertjänstgöring. Af de civila topografierna
skulle alltså 7 behöfvas för tjänstgöring året om och ytterligare
3 för tjänstgöring blott under sommarens fältarbeten.
Hvad beträffar tjänstgöringstider och aflöning för såväl den nu -
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
233
varande som den ifrågasatta topografpersonalen, tiar chefen för rikets
allmänna kartverk vidare meddelat följande.
Den militära personalens fältarbeten börja i regeln i midten af
maj och räcka till de sista dagarne af augusti, hvarefter i allmänhet
tjänstgöring vid regementsöfningarna vidtager. I medeltal pågår alltså
tjänstgöringen vid fältarbetena 105 dagar. Yintertjänstgöringen pågår
under återstående del af året, alltså — när tiden för regementsöfningarna
och resor fråndrages — 225 dagar. Anställas civila topografer, torde,
under förutsättning att de ej såsom värnpliktige fullgöra vapenöfning,
intet hinder möta, att de, liksom kartograferna, tjänstgöra 150 dagar
vid sommarens fältarbeten och återstående del af året vid byråarbetena.
Hvad beträffar aflöningen, utgår denna till officerare och underofficerare
i form af dagaflöning med växlande belopp allt efter grad
och tjänstetid, men är i medeltal, under fältarbetena, för lägre grader
4 kronor 50 öre och varierar under byråarbetena, likaledes för lägre
grader, mellan 3 kronor och i medeltal 3 kronor 50 öre. För civila
topografer torde, för undvikande af nytt aflöningssätts införande,
aflöningsgrunderna böra göras lika med kartografernas och kartografaspiranternas
vid ekonomiska kartverket, dock så att topografaspirant,
som endast tjänstgör under sommaren, ej bör erhålla något arfvode
utan -—• jämte reseersättning och kvadratmilspenningar — endast dagaflöning
å 6 kronor.
Med tillämpning af dylika aflöningsgrunder och i betraktande
däraf, att samtliga nyanställda civila topografer komme att till en
början tillhöra lägsta löneklass, skulle i fråga om arfvoden och dagaflöning
följande aflöningssätt komma att för dem tillämpas:
a) topografaspiranter, endast tjänstgörande under sommarens fältarbeten:
6 kronor om dagen;
b) topografaspiranter, tjänstgörande äfven vintertiden: årsarfvode
af 1,200 kronor (== 100 kronor i månaden) samt under sommarens
fältarbeten 6 kronor om dagen;
c) topograf (hvilken alltid skulle tjänstgöra hela året): årsarfvode
af 2,000 kronor (— 166 kronor 67 öre i månaden) samt under sommarens
fältarbeten 6 kronor om dagen.
Ifråga om anställningstid torde till en början vara lämpligt, att
första anställningen såsom topografaspirant sker i början af maj samt
att befordran till topograf sker efter ett års väl vitsordad tjänstgöring.
Chefen för rikets allmänna kartverk har emellertid äfven erinrat
därom, att, i den händelse civila topografer skulle komma att vid rikets
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 30
234
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
allmänna kartverk anställas, topograf^ änsten är af den beskaffenhet,
att hela det första året måste betraktas såsom läroår, hvadan det —
om undantagen frånses — först är under de därpå följande åren, som
dylik topografs arbete kan för kartverkets räkning användas. Anställas
sålunda erforderliga civila topograf er först år 1906, innebär detta, att
de först 1907 äro så utbildade, att deras arbete blir fruktbärande, och
såväl 1905 som 1906 skulle alltså förflyta, utan att kartverket kunde
förfoga öfver andra än de alltför otillräckliga militärtopograferna, hvilket
innebär både en nedgång i total arbetskvantitet och en misshushållning
— detta dessutom under en tid, då det med anledning af öfvergången
till en större utgifningsskala i Norrland gäller att påskynda arbetena.
Af denna anledning föreslår kartverkschefen, att medel må beviljas för
anställning redan i maj innevarande år af det antal civila topografer,
som ofvan beräknats.
För att afhjälpa de olägenheter, som härflyta däraf, att civila
topografer ej kunna väntas vara i stånd att insamla de militärstatistiska
uppgifter, som vid generalstabens topografiska afdelning insamlas af de
militära topograferna, samt däraf att de ej heller kunna afgifva redogörelse
för militärgeografiska iakttagelser, har kartverkschefen tillika
föreslagit, att under fältarbetena vederbörande afdelningschefer skola
till sitt biträde erhålla två officerare, hvilka under namn af kontrollofficerare
ständigt skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera
de civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska
och militärgeografiska uppgifter.
Med tillämpande af ofvan angifna grunder har chefen för rikets
allmänna kartverk uppgjort följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
235
Beräkning
af kostnadsökning vid 10 topografofficerares och -underofficerares
ersättande genom civila topografer, aflönade enligt samma grunder
som kartografer och kartografaspiranter vid ekonomiska kartverket.
i Kronor.
År 1905
10 topografaspiranter anställda, däraf 7 från 1 maj till årets slut
och 3 från 1 maj till 1 oktober.
Beräkning af ökad kostnad för 1 person:
a) för sommararbete:
topografaspirant ............150 dagar å 6 kr. = 900 kr.
officer eller underofficer 105 „ å4,5o „ =472,50 „
Kronor.
Ökad kostnad 427,5 0 kr.
b) för vinterarbete:
topografaspirant ............ 3 månader å 100 kr. = 300 kr.
officer eller underofficer 90 dagar
: 270
Ökad kostnad 30 kr.
10 topografaspiranter för sommararbete ökad kostnad å 427,5 0 kr.
j 7 „ „ vinterarbete „ „ å 30 „
| Reseersättning (ökad) för 2 kontrollofficerare å ................ 1,000 ,,
År 1906
10 topografer och topografaspiranter anställda, däraf 7 hela aret
(däraf 4. månader såsom aspiranter och 8 månader såsom topografer•)''
| och 3 topografaspiranter från 1 maj till 1 oktober.
Beräkning af ökad kostnad för 1 person:
a) för sommararbete:
topograf, dagaflöning 150 dagar å 6 kr. = 900 kr.
arfvode 5 månader å 166,6 7 „ = 833,35 ,, 1,733,35 kr.
officer eller underofficer 105 dagar å 4, s o kr. 472,5 0 „
4,275
210
2,000 6,485!
Okad kostnad 1,260,8 5 kr.
topografaspirant .................... 150 dagar å 6 kr. = 900 kr.
officer eller underofficer .... 105 „ å 4,so „ = 472,50 „
Ökad kostnad 427,5 o kr.
b) för vinterarbete:
arfvode: topografaspirant 4 månader å 100 kr. = 400 kr.
topograf............3 „ å 166,6 7 ,, = 500 ., 900 kr.l
dagaflöning: officer eller underofficer 225 dagar ä 3 kr. 675 ,, j
Ökad kostnad 225 kr.:
i 7 topografer för sommararbete ökad kostnad å ........... 1,260,8 5 kr. 8,826^
! 7 „ (och aspiranter) för vinterarbete ökad
kostnad å .................................................... 225 ,, ; 1,575|
3 tdpografaspiranter för sommararbete ökad kostnad å 427,50 ,, j 1,283|
Reseersättning (ökad) för 2 kontrollofficerare å............ 1,000 ,, ; 2,000| 13,684
Summa för åren 1905 och 1906)
20,169
236
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Af denna beräkning inhämtas alltså, att den i följd af civila topografers
anställning ökade kostnaden skulle komma att uppgå under år
1905 till 6,485 kronor och under år 1906 till 13,684 kronor — tillhopa
20,169 kronor eller i rundt tal 20,200 kronor — för att vid personalens
uppflyttning i högre löneklasser under kommande år ytterligare stiga.
Mot denna beräkning har jag icke funnit anledning till erinran.
I händelse den af mig sålunda ifrågasatta organisation kommer
att tillämpas, följer af densamma, att en del kostnader, som nu finnas
uppförda å bilagan D. vid detta protokoll, komma att inbesparas, och
har angående dessa besparade kostnader af kartverkschefen verkställts
följande:
Beräkning
af minskning i anslagsbehof, om personalen ej ökas med officerare för
utförande af revideringsarbeten och ej heller med tvenne nya kartografer
samt likaledes ej generalstabsofficerare utbytas mot trupp officerare.
Kronor. |
Kronor. |
|
B. För arbetena vid generalstabens topografiska afdelning. |
||
b) Fältarbeten. Föreslagen ökning: |
||
till revidering och ommätning................................ |
6,000 |
|
c) Utgifnings- och byråarbeten. Föreslagen ökning: |
||
till dagaflöning............................................................ |
5,670 |
|
„ rit- och skrifmaterialier, delvis........................ |
250 |
|
„ instrument och inventarier, delvis ................ |
250 |
|
,, diverse utgifter, delvis .................................... |
130 |
6,300 |
För de ekonomiska och stomkartearbetena. |
||
a) Arfvoden. Föreslagen ökning: |
||
till 2 kartografer 2/ie. 34,500 kr. i rundt tal.... |
4,500 |
|
„ ökade arfvoden åt 2 kartografer å 500 kr. |
1,000 |
5,500 |
b) Fältarbeten. Föreslagen ökning: |
||
till reseersättning och dagtraktamente för 2 karto- |
||
graf er å 6 kr. i 150 dagar........ kr. 1,800 |
||
„ dagsverkskostnader ....................... ,, 100 |
1,900 |
|
e) Bedaktions- och byråarbeten. |
||
Föreslagen ökning .................................................... |
800 |
|
Summa |
2£,500 |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
237
Då dessa besparingar alltså beräknats till 20,500 kronor, skulle vid
en tillämpning blott i öfriga delar af kartverkskommissionens förslag den
erforderliga anslagshöjningen för år 1906 endast uppgå till 20,200 kronor.
I fråga om de poster, som sålunda skulle kvarstå af de i bilagan
D såsom »ökning» angifna, anhåller jag få erinra, att jag i det föregående
tillstyrkt förslaget om ökade arfvoden till geodeter och kartografer,
hvilket skulle medföra en ökad utgiftssumma af 9,500 kronor,
däraf 1,500 kronor för 3 geodeter och 8,000 kronor för 16 kartografer.
Likaledes har jag tillstyrkt förslaget, att ett belopp af 3,000 kronor
måtte afses till elever och ökadt betingsarbete.
Jämväl förslaget om uppförande af ytterligare 500 kronor till
inspektion af arbetena vid topografiska afdelningen finner jag mig på
de af kartverkskommissionen anförda skäl böra tillstyrka.
Anskaffandet af så kallade högplåtar till undvikande af vådorna
genom själfva kopparplåtens förslitning synes mig önskvärdt, och tillstyrker
jag därför att, i enlighet med kartverkskommissionens förslag,
ett belopp af 500 kronor må afses för »galvanoplastik».
Till bekostande af rit- och skrifmaterialier, instrument och inventarier
samt diverse utgifter, allt för utgifnings- och byråarbeten vid
den topografiska afdelningen, synas mig ökade medel vara erforderliga
till de belopp, som, efter de af kartverkschefen uti hans härofvan sist
intagna beräkning vidtagna reduktioner, återstå af de uti bilagan D
för dessa ändamål ifrågasatta ökningar.
För inrättande af en ritkurs och anordnande af föreläsningar i
geologi, hufvudsakligen för nyantagne fältmätare, har kartverkskommissionen
föreslagit en anslagsökning af 2,400 kronor. Då ett genomförande
af detta förslag synes mig vara ägnadt att på ett lämpligt
sätt befrämja utvecklingen af yrkesskicklighet hos fältmätarne och väl
äfven därigenom bör kunna föranleda stegrad arbetsprodukt, anser jag
mig böra biträda detsamma.
Sedan jag nu yttrat mig angående samtliga de särskilda omständigheter,
som af kartverkskommissionen ifrågasatts böra föranleda höjning
i kartverkets anslag, vill jag beträffande inkomstsidan å tabellen
i bilagan D endast erinra, att Eders Kungl. Maj:t den 8 december 1904
vid fastställande af stat för rikets allmänna kartverk för innevarande
år, med hänsyn därtill att generalstabens aspiranter numera tjänstgöra
vid kartverket endast ett år i stället för, såsom förut, två, förklarat,
att kostnaden för dessa aspiranters utbildning vid kartverket icke skall
till någon del gäldas af kartverket. Då emellertid kartverket förut
erhöll godtgörelse för halfva kostnaden under hela tiden, kommer ingen
238
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
ändring i inkomstsumman att ske därigenom, att kartverket numera
skall erhålla godtgörelse för hela kostnaden under halfva tiden mot förut.
Såsom ofvan anförts skulle, efter uteslutande ur bilagan D. af de
uti kartverkschefens härofvan sist införda beräkning upptagna poster,
af det i nämnda bilaga uppvisade ökade anslagsbehofvet, 40,700 kronor,
återstå 20,200 kronor. Emellertid utgör summan af de af mig tillstyrkta,
uti nämnda bilaga upptagna poster endast 16,600 kronor, alltså
8,600 kronor mindre än sistnämnda belopp. Äfven uti själfva bilagan
D utgör summan af de ökade utgiftsposterna, 20,900 + 16,200, endast
37,100, under det att den begärdat ökningen är 3,600 kronor större,
eller 40,700 kronor. Detta beror därpå, att de uti staten för år 1904, som
uti bilagan utgjort grundval för jämförelsen med de begärda särskilda
ökningarna, upptagna utgifter — efter afdrag af de beräknade inkomsterna
— tillhopa öfverstiga årsanslaget, 178,600 kronor, med nämnda
belopp, 3,600 kronor. Till gäldande af de utgifter, som alltså i staten
för år 1904 beräknats erforderliga utöfver anslaget, har Eders Kungl.
Maj:t medgifvit, att besparingar å föregående års anslag till kartverket
finge användas. Det synes emellertid oundgängligen nödigt, att ifrågavarande
anslag bestämmes lika med summan af de konstanta, i staten
för kartverket upptagna utgifterna, och anser jag därför, att anslaget bör
höjas med hela det förut omförmälda beloppet af 20,200 kronor.
Hvad däremot de ökade utgifter vidkomma, som finnas upptagna
å kartverkschefens härofvan först intagna, af mig i allo biträdda beräkning,
och som afsetts till bestridande af de ökade kostnaderna för
anställande under en del af innevarande år samt under nästa år af
ökad civil personal, så enär denna anordning tillsvidare blott får karaktären
af ett försök, samt sagda beräkning endast torde kunna få anses
såsom approximativ, finner jag lämpligast, att medel därtill äskas på
extra stat. Detsamma synes äfven böra ske beträffande förberörda
belopp af 1,000 kronor till bestridande af kostnaderna under innevarande
och nästa år för ofvan omförmälda namnundersökningar.
Beträffande slutligen den af kartverkschefen gjorda samt af statskontoret
och kartverkskommissionen tillstyrkta framställning om anslagets
till rikets allmänna kartverk förändrande till reservationsanslag,
finner jag mig, särskildt med hänsyn till hvad statskontoret anfört, böra
biträda detsamma. Redan hittills har, såsom nyss antydts, besparingar
å anslaget plägat af Eders Kungl. Maj:t ställas till kartverkschefens
disposition för ett kommande år, hvadan anslaget i viss mån äfven hittills
behandlats såsom reservationsanslag.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
239
De i statsrådsprotokollet åberopade bilagorna C. och D. äro af
följande lydelse:
Bil. C.
Beräkning
af för statsverket1) ökad utgift genom anställande vid rikets allmänna
kartverk af 3 officerare, afsedda att ersätta generalstabsofficerare, samt
ytterligare 5 officerare, afsedda till utförande af revisionsarbeten.
• |
Kronor. |
Summa Kronor. |
||
Dagaflöning enligt nådiga brefven den 30 april 1881 |
2,940 2,007 |
|||
Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för ofvanstående: 2 kaptener i 365 dagar å 2 kr......... 1,460: — 1 sub.officer i 365 » » 1 » 50 öre 547: so |
50 |
4,947 |
50 |
|
Dagaflöning enligt förutnämnda nådiga bref för 3 offi-cerare — för revisionsarbeten — (1 å 5 kronor |
2,730 6,000 . 2,350 |
|||
} Fältarbetskostnad för 5 officerare (de nyss nämnda och ytterligare 2) — under 5 månader å 1,200 kr..... Half dagaflöning (å IV. hufvudtiteln) för: 1 kapten i 365 dagar å 2 kr................. 730 1 d:o i 150 » » 2 » ................ 300 2 sub.officer. i 365 » » 1,50 kr......... 1,095 1 d:o i 150 » » 1,50 > 225 |
11,080 |
|||
Summa |
16,027 |
50 |
*) För kartverket utgör den ökade utgiften 11,670 kronor.
240
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. D.
Beräkning
af erforderlig anslagshöjning vid genomförandet af kartverkskommissionens
förslag till organisation af rikets allmänna kartverk.
1 Förslagsvis. För geodetiska och topografiska arbeten. A. Till de qeodetiska arbetena, till 3 geodeter ................................ kronor 9,000 » extra arbetskrafter.................... » 1,000 |
Anslag Kronor. |
Föreslagen ökning. Kronor. |
Summa. Kronor. |
10,000 |
|||
Föreslagen ökning: till 3 geodeter ökade arfvoden å 500 kronor.... Rese- och traktamentsersättning, kvadratmilspen-ningar, dagsverkskostnad m. m. till ofvanstående |
12,500 |
1,500 |
|
B. För arbetena vid generalstabens topografiska a) Arfvoden, nu utgående: till 3 civile ritare ............................ kronor 6.900 » 2 gravörer .................................... » 4,400 » 1 civilt biträde1) (chefens adjutant) » 1,000 » gravörelev .................................... » 200 |
12,500 |
||
Föreslagen ökning: till elever och ökadt betingsarbete .................... |
3,000 |
||
Transport |
35,000 |
4,500 | — |
J) F. n. redogörare!! vid generalstaben.
Statsutskottets Utlåtande No 10.
241
1 |
Anslag 1 |
i |
||
enligt Föreslagen |
||||
staten för |
ökning, j |
Summa. |
||
år 1904. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
Transport |
35,000 |
4,500 |
— |
|
b) Fältarbeten, nu utgående anslag: |
||||
till inspektion................................... |
kronor 500 |
|||
» fältmätnings- och öfningsafdel |
||||
ningarna .................................. |
» 25,000 |
|||
» höjdmätning............................... |
* 5,000 |
|||
» revidering.................................. |
» 1,500 |
32,000 |
||
Föreslagen ökning: |
||||
till inspektion ............................ |
... kronor 500 |
|||
» revidering och ommätning, |
se |
|||
bil. c..................................... |
» 6,000 |
__ |
6,500 |
|
c) Utgifnings- och byråarbeten, nu utgående anslag: |
||||
till dagaflöning................................ |
... kronor 6,000 |
|||
» gr avyr arbete ............................ |
» 6,000 |
|||
» färgläggning ............................ |
» 2,000 |
- i- l.‘ i > |
||
» fotografi, galvanoplastik och kart- |
||||
tryck........................................ |
» 5,000 |
|||
» heliogravyrritning .................... |
» 5,000 |
|||
» rit- och skrifmaterialier ........ |
700 |
|||
» instrument och inventarier .... |
» 1,500 |
|||
» diverse utgifter ........................ |
» 2,000 |
28,200 |
||
Föreslagen ökning: |
||||
till dagaflöning, se bil. c......... |
... kronor 5,670 |
|||
» galvanoplastik *) .................... |
» 500 |
|||
» rit- och skrifmaterialier .... |
» 500 |
|||
» instrument och inventarier |
» 500 |
|||
» diverse utgifter .................... |
» 330 |
—- |
7,500 |
|
d) Öfningsafdelningens ritkurs. |
Nytt anslag: |
|||
till dagaflöning under 4 månader |
för 6 militära |
|||
elever å 3 kronor.................... |
... kronor 2,160 |
|||
» föreläsningar i geologi ............ |
» 240 |
_ |
2,400 |
|
Summa |
95,200 |
j 20,900 |
116,100 |
|
1 |
Transport |
— |
— |
116,100 |
*) För anskaffande af “högplåtar".
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 4t Sami. 1 Afd. 10 Raft.
31
242
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Anslag |
|||
enligt |
Föreslagen ökning. |
Summa. |
|
år 1904. Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Transport |
— |
_ |
116,100 |
För de ekonomiska och stomkartearbetena. a) Arfvcden, nu utgående: till arbetschefen............................... kronor 1,000 » 2 förmansarfvoden .................... » 1,000 » 16 kartografer............................ » 34,500 » 4 kartografaspiranter................ » 4,800 » 8 kvinnliga ritbiträden ............ » 9,200 » 1 vaktmästare........................... > 1,100 Föreslagen ökning: till 2 kartografer 2/1(i. 34,500 i rundt tal ........ |
51,600 |
4,500'') |
|
»18 » ökade arfvoden å 500 kronor |
— |
9,000 |
|
b) Fältarbeten, nu utgående anslag: till inspektion.................................... kronor 1,000 » reseersättning och dagtrakta-mente m. m. för 20 kartografer Föreslagen ökning: till reseersättning och dagtraktamente m. m. dagar .................................... kronor 1,800 » dagsverkskostnader................ » 100 |
38,250 |
1,900 |
|
c) Redaktions- och byräarbeten, nu utgående anslag: » ved och ljus ................................ » 900 » instrument och inventarier........ » 1,000 » rit- och skrifmaterialier ............ » 300 » diverse utgifter............................ » 950 Föreslagen ökning........................................................ |
6,150 |
800 |
|
Summa |
96,000 |
16,200 |
112,200 |
228,300
228,300
Slutsumma
Transport!
[) Något höjdt för att kunna blifra jämnt delbart med 500.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10,
243
Anslag enligt |
Föreslagen |
Summa. |
|
staten för |
ökning. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Transport Förslagsvis beräknade inkomster: för försålda kartor................................... kronor 6,000 » utbildning af aspiranter, • hela kost- |
228,300 |
||
naden ............................................... » 3,000 |
— |
— |
9,000 |
Behöflig anslag ................................................................ |
— |
— |
219,800 |
Nu utgående anslag............................................................ |
— |
— |
178,600 |
j Erforderlig anslagshöjning................................................ I framtiden ytterligare behöflig anslagsökning: |
- |
40,700 |
|
tal jämte betingsarbete .................... kronor 3,000 |
— |
12,000 |
|
till 1 gravör1) i medeltal, jämte betingsarbete .... |
— |
3,000 |
|
» fotografi, galvanoplastik och karttryck............ |
— |
5,000 |
|
Summa Af förut till »elever och ökadt betingsarbete» be-räknade 3,000 kronor kan för den ökade kostna-dens bestridande disponeras, hvad som ej anslås |
20,000 |
||
till elever, alltså .......v................................................ |
— |
2,600 |
17,400 |
0 Afsedd för kartrevisionen.
Utskottet kar visserligen icke förbisett, att till följd af de utaf
Kungl. Maj:t nu föreslagna ändringar i organisationen af rikets allmänna
kartverk revideringsarbetet med de äldre kartbladen skulle komma att
undanskjutas, men anser dock, att, då den förändrade organisationen
endast är afsedd att utgöra ett försök, som, om det skulle visa sig i
öfrigt lämpligt, lärer kunna så anordnas, att jämväl revideringen kan
blifva i erforderlig mån tillgodosedd, Kungl. Maj:ts förslag må vinna
Riksdagens bifall.
Beträffande det föreslagna anställandet af två kontrollofficerare,
hvilka skulle befinna sig på resande fot dels för att kontrollera de
Utskottets yttrande.
244
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
civila topografernas arbeten och dels för att insamla statistiska och
militärgeografiska uppgifter, är utskottet icke öfvertygadt om deras
oumbärlighet; och då, den föreslagna organisationen, såsom antydts,
är att betrakta såsom ett försök, anser utskottet med anställandet af
dessa kontrollörer kunna anstå, tills dess efter vunnen erfarenhet en
bestämdare uppfattning om deras behöflighet må göra sig gällande.
Vid uteslutande ur kostnadsberäkningen af reseersättningen för
dessa kontrollofficerare skulle det extra anslaget kunna nedsättas från
21.200 kronor med 4,000 kronor till 17,200 kronor och det däraf för
innevarande år erforderliga belopp minskas med 2,000 kronor till
5,000 kronor.
För bestridande af de med ortnamnsundersökningar för kartverkets
räkning förenade kostnader för innevarande och nästa år har,
enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, ett belopp af 1,000 kronor
ansetts erforderligt, hvilket belopp ingår i förenämnda, af utskottet till
17.200 kronor upptagna summa. Dessa kostnader äro beräknade under
förutsättning af samarbete med den för granskning angående ortnamnen
i Sverige tillsatta kommitté. Ehuruväl, på sätt i utskottets utlåtande
n:o 19 angående anslag för utarbetande af en redogörelse öfver ortnamn
i Älfsborgs län antydts, ovisst är om nämnda kommitté kommer att
fortsätta sin nuvarande verksamhet, har utskottet dock icke ansett sig
böra af sådan anledning afstyrka ifrågavarande anslag, hvars ändamål
synes böra tillgodoses.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må
a) medgifva, att — utan ändring i öfrigt af
hvad Riksdagens år 1894 fattade beslut angående
aflöningsförmånerna för personal vid rikets allmänna
kartverk innehåller — i fråga om arfvodena för de
ekonomiska kartarbetenas ledare samt för kartografer
och geodeter följande ändrade bestämmelser må blifva
gällande, nämligen:
att arfvode till kartograf äfvensom till geodet
bestämmes till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å
500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10 och
15 års väl vitsordad tjänstgöring;
att den, som förordnas att handhafva närmaste
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
245
ledningen af de ekonomiska kartarbetenas utförande,
må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000 kronor; samt
att högst tre årliga arfvoden, hvart och ett å
500 kronor, må tilldelas de kartografer eller geodeter,
som förordnats att biträda vid kartarbetenas öfvervakande
och ledning;
b) medgifva, att vid rikets allmänna kartverk
anställd civil topograf skall i fråga om aflöningsförmåner
vara likställd med kartograf;
c) höja ordinarie anslaget till rikets allmänna
kartverk, nu 178,600 kronor, med 20,200 kronor eller
till 198,800 kronor, äfvensom medgifva, att anslaget
må i riksstaten uppföras såsom reservationsanslag; samt
d) för anställande af ökad civil personal vid
rikets allmänna kartverk m. in., på extra stat för år
1906 anvisa ett anslag af 17,200 kronor, med rätt
för Kung!. Maj:t att, för anställande af dylik personal
m. in. under innevarande år, låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under samma år af tillgängliga medel
utanordna 5,000 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
10:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för
innevarande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda har icke någon
ändring blifvit föreslagen.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
hufvudtitel, som här ofvan icke blifvit omförmälda,
må för år 1906 fastställas till samma belopp som i
innevarande års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må göras den
jämkning, som till jämnande af hufvudtitelns slutsumma
kan erfordras.
Ang. öfriga
ordinarie
anslag.
246
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
anslag till
ändrings- och
reparationsarbeten
a hufvudbyggnaden
vid landtbrulcsinstitutet
vid
Ultuna.
eu-]
Extra anslag.
Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å
tillfälliga, till nionde hufvudtiteln hänförliga behof, utöfver det under
punkt 9:o) här ofvan redan omförmälda anslag för anställande af
ökad civilpersonal vid rikets allmänna kartverk m. in., får utskottet
afgifva följande yttranden och förslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till bestridande
af kostnader för ändrings- och reparationsarbeten inom hufvudbyggnaden
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för anordnande af centraluppvärmning
i samma byggnad, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 37,400 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
Uti underdånig skrifvelse den 23 november 1903 har styrelsen
för landtbruksinstitutet vid Ultuna anmält, att, i anseende till det
mindre tillfredsställande sätt, på hvilket hufvudbyggnaden vid Ultuna,
använd till undervisningslokaler och elevbostäder, från början blifvit
uppförd, densamma vore i hög grad eldfarlig, samt att i anledning
häraf och då byggnaden äfven i öfrigt vore bristfällig, styrelsen låtit
besiktiga den af sakkunniga personer.
Dessa besiktningsmäns utlåtande, hvilket, jämte fyra af den ene
af besiktningsmännen, arkitekten Ture Stenberg, upprättade ritningar
till förändringsarbeten uti ifrågavarande byggnad, bifogats institutsstyrelsens
berörda skrifvelse, är af följande lydelse:
»Till styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut.
Undertecknad, som på uppdrag verkställt besiktning af elevbyggnaden
vid Ultuna landtbruksinstitut, har därefter uppgjort förslag
till förändringar inom densamma, som här bifogas jämte ett af byggmästare
J. E. Gustafsson lämnadt anbud å desamma, slutande å kronor
27,968: 77.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
247
Vid besiktningen framgick:
1) Att byggnadens inre i sin kelhet tarfvade en grundlig reparation,
då däremot byggnadens yttre befanns vara i fullgodt skick. Många
kakelugnar voro utbrända och måste ersättas af nya, en del torde
kunna sättas om och kompletteras. Golfven voro utslitna, borde uppbrytas
och nya inläggas. Väggur och tak behöfva lagas, skrapas och
vattrifvas. Fönstren behöfva öfverses och repareras liksom alla beslag
och lås å dörrar. Allt snickeri såsom dörrar, fönsterbågar, socklar
m. m. behöfver målas liksom äfven vägg ar och tak i korridorer, vestibul
och trappa samt i alla bostadsrum och klubbrum väggarne tapetseras
och taken limfärgas.
2) Att trappan var både bristfällig, opraktisk, svårtrafikabel och
eldfarlig. Föreslås därför, att en ny trappa af annan konstruktion
uppsattes i enlighet med det bifogade ändringsförslaget.
3) Att nuvarande klosetter voro mörka och otillfredsställande
liksom att badrum saknas. Föreslås därför, att nya klosetter och
badrum på annat ställe anordnas, som förslaget utvisar.
4) Korridoren i våningen 2 tr. upp, som nu belyses mycket
otillfredsställande genom s. k. skylights, borde utsträckas till gaflarne
för att där erhålla direkt belysning genom fönster och skylighten
igensättas såsom varande högst eldfarliga. I hvardera ändan af de
tvenne öfre våningarnes korridorer borde ett större fönsterparti med
dörr anordnas och därutanför s. k. fireescapes med järnstegar ned till
marken uppsättas, så att i händelse af eldsolycka man icke är hänvisad
endast till stora trappan.
5) Att byggnaden var ytterst eldfarlig, enär brandbotten saknades
och vinden vore försedd med skylight. Då nu bjälkarne knappast tillåta
belastning med brandbotten af tegel, torde fyllning med kalkgrus
kompletteras öfver bjälkarne.
6) Att anatomisalen med tillhörande rum i källarvåningen var i
ett högst bristfälligt skick och behöfde grundligt repareras och förses
med nytt asfaltgolf, och att nya källardörrar borde insättas.
7) Att då nu många kakelugnar måste ersättas med nya, andra
omsättas och kompletteras och de öfriga inom den närmaste framtid
måste utbytas, föreslås, att förslag och anbud på centraluppvärmning
anskaffas, och torde en sådan anläggning betinga eu kostnad af c:a
15,000 kronor.
8) Att som nuvarande utrymme för samlingarne ej är tillräckligt,
248
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
föreslås, att nuvarande klubblokal flyttas eu trappa upp öfver där den
nu är belägen ock i den gamla klubblokalen beredes plats för samlingar.
Upsala i juli 1903.
Ture Stenberg. J. E. Gustafsson.»
Uti sin förenämnda underdåniga skrifvelse har institutets styrelse
vidare anfört följande.
Med hänsyn till det ändamål, för hvithet ifrågavarande byggnad
användes, och det stora antal personer, som vore boende i densamma,
syntes åtgärder i främsta rummet böra vidtagas för att minska eldfarligheten
och åtminstone bereda de inneboende möjlighet att vid
inträffande eldsolycka rädda sina lif. Till detta ändamål borde reservutgångar
beredas, lämpligast genom anordnande af balkonger med
järnstegar, s. k. fireescapes, och den mellan andra och tredje våningen
ledande trappan, som vore af trä, utbytas mot eu annan af brandfritt
material, hvaraf blefve en följd, att äfven den i alla hänseenden olämpliga
trappan mellan första och andra våningen måste ombyggas. Genom
anordnande af lämplig centraluppvärmning skulle vinnas fördelar såväl
ifråga om minskning af byggnadens eldfarlighet som för besparing af
bränsle och betjäning. Enär större delen af de nu befintliga kakelugnarne
vore i sådant skick, att de inom den närmaste framtiden
måste utbytas mot nya eller åtminstone omsättas, hvithet enligt ett
skrifvelsen bifogadt förslag skulle draga eu kostnad af omkring 3,000
kronor, vore anläggande af värmeledning nu särdeles lämpligt, då
nyssnämnda belopp härigenom kunde inbesparas och då, så vida öfriga
ifrågasatta reparationsarbeten kunde samtidigt utföras, ej heller någon
särskild kostnad behöfde beräknas för de efterlagnings- och målningsarbeten,
som eljest skulle blifva eu följd af värmeledningens inläggande.
Då ökadt utrymme erfordrades såväl för botaniska och andra
öfningar som för bibliotek och gamlingar, borde hela nedre våningen,
med undantag af de nuvarande biblioteksrummen, som lämpligen kunde
anordnas till bostad för en vaktmästare, reserveras till undervisningslokaler
och elevernas samlingsrum förflyttas till våningen en trappa upp.
För detta ändamål skulle visserligen 6 af de nuvarande 46 elevrummen
behöfva tagas i anspråk, men denna olägenhet motvägdes till en del däraf,
att genom införande af värmeledning några af elevrummen, som nu under
den kallare årstiden vore nästan obeboeliga, skulle blifva fullt användbara.
Då härtill konune, att det särskildt vid en del öfningar mötte
mycket stora svårigheter att bereda utrymme för eller sysselsätta större
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
249
antal elever än 20 i hvarje årskurs, funne styrelsen det enligt förslaget
erhållna antal elevrum eller 40 komma att visa sig tillräckligt. I
sammanhang med dessa arbeten nödvändiggjordes dessutom en äfven
eljest behöflig grundlig reparation af byggnadens inre, bestående i
målning, väggarnes putsning, omläggning af golf och dylikt.
För samtliga ofvanberörda arbeten hade styrelsen låtit uppgöra
kostnadsförslag, och skulle, enligt af byggmästaren J. E. Gustafsson i
Uppsala inlämnadt, styrelsens ifrågavarande skrifvelse bilagdt anbud,
kostnaderna för desamma blifva följande:
anbringande af s. k. fireescapes medelst balkonger och
räddningsstegar .......................................................... kronor 2,280
nya trappor af järn och kalksten .............................. ,. 6,500
anordnande af toaletter och badrum ............................. ,. 4,170: so
reparation af kakelugnar .................................................... 3,000
ny samlingssal för eleverna ........................................... 350
reparationer af elevrum, undervisningslokaler och
korridorer .......................... ,, 11,667: 97
eller tillsammans kronor 27,968: 7 7.
Enligt ett af ingenjören Hugo Theorell i Stockholm upprättadt
förslag till införande af varmvattensvärmeledning uti elevbyggnaden
skulle kostnaden därför uppgå till 14,700 kronor, hvadan, om värmeledning
infördes, i hvilket fall förenämnda post om 3,000 kronor för
reparation af kakelugnar bortfölle, kostnaden i dess helhet skulle uppgå
till 39,668 kronor 77 öre.
Af de ifrågasatta förändringsarbetena kunde anordnandet af reservutgångar
ej utan våda uppskjutas, och hade styrelsen därför beslutat
att ofördröjligen låta utföra nämnda arbete, hvartill medel kunde beredas
af institutets besparingar. De öfriga arbetena, hvilka lämpligast borde
i ett sammanhang utföras, vore däremot af den omfattning, att de ej
kunde med institutets medel utföras. De besparingar å institutets stat,
som kunnat göras, hade till afsevärd grad uppstått genom afknappning
å de till undervisningsmaterial eller eljest till särskilda institutioner
anslagna belopp, ett tillvägagångssätt, som visserligen utan alltför stor
olägenhet kunnat tillämpas för ett eller annat år, men icke kunde
följas för eu längre tidsperiod, utan att undervisningen blefve lidande
därpå. Möjligen uppkommande besparingar vore för öfrigt väl beliöfliga
till underhållet af institutets öfriga byggnader, hvilket på grund af
den stora mängden äldre byggnader alltid måste blifva jämförelsevis
kostsamt.
Bill, till Biksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft.
32
250
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, har institutsstyrelsen
hemställt, att Eders Kung!. Maj:t täcktes till styrelsens förfogande ställa
ett belopp af 37,388 kronor 77 öre för omändring och reparation af
hufvudbyggnaden vid Ultuna samt införande af värmeledning i samma
byggnad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med arkitekten Stenbergs
och ingenjören Theorells förenämnda ritningar och förslag.
Landtbruksstyrelsen, som genom nådig remiss anbefallts att häröfver
afgifva underdånigt utlåtande, har uti underdånig skrifvelse den
18 maj nästlidna år till en början anmält, att på gifven anledning
rektorn vid landtbruksinstitutet vid Ultuna från ingenjören Theorell
införskaffat uppgift om den ungefärliga bränsleåtgången för den af
honom föreslagna värmeledningen, enligt hvilken uppgift den årliga
bränsleåtgången beräknats uppgå till omkring 1,200 hektoliter god
kox eller 100 s. k. storfamnar grof och torr barrved, hvarjämte rektorn
för egen del uppgifvit, att i medeltal för åren 1899—1903 vid institutet
åtgått 85 storfamnar ved och 74 hektoliter kox till ett sammanlagdt
värde af omkring 1,400 kronor, att, om för uppvärmning af laboratoriet
och frökontrollägenheten frånräknades 12—15 famnar ved, för elevbyggnaden
sålunda återstode 70—75 famnar ved och 74 hektoliter
kox eller, om koxen reducerades till ved, 80 famnar ved, samt att
därvid vore att märka, att ett antal elevrum icke begagnats, äfvensom
att museer, bibliotek och korridorer hittills knappast kunde sägas hafva
varit uppvärmda, på grund hvaraf kunde antagas, att vid full uppvärmning
af hela byggnaden bränsleåtgången skulle hafva uppgått minst
till den af ingenjören Theorell beräknade.
För egen del har landtbruksstyrelsen, då den af styrelsen för
landtbruksinstitutet vid Ultuna åvägabragta utredningen gåfve vid
handen, att de föreslagna ändringarna och reparationsarbetena å hufvudbyggnaden
vid Ultuna vore nödiga samt att anordnande af värmeledning
därstädes enligt förberörda förslag skulle medföra afsevärda fördelar,
utan att åsamka institutet större kostnad än en fullständig vanlig
uppvärmning af ifrågavarande byggnad skulle medföra, och då landtbruksstyrelsen,
hvars chef, efter vid institutet tagen kännedom om
hufvudbyggnadens beskaffenhet, kunde vitsorda beliofvet af de föreslagna
anordningarna, icke hade något att erinra mot de uppgjorda ritningarna
och kostnadsförslagen, förordat bifall till institutsstyrelsens förevarande
framställning.
Till följd af nådig remiss har härefter öfverintendentsämbetet den
19 juli nästlidna år afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och därvid
i fråga om de till ärendet hörande ritningarna icke haft annat
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
251
att erinra än att, till minskande af eldfara inom ifrågavarande byggnad,
de väggar, som omslöte de föreslagna toalett- och badrummen i våningarna
1 och 2 trappor upp, lämpligen syntes böra uppföras af tegel
i stället för, såsom å ritningarna angifvits, af trä, hvilket syntes kunna
ske utan höjning af den i detta afseende beräknade kostnaden. Beträffande
de i kostnadsförslaget upptagna material- och arbetspris hade
ämbetet funnit desamma, såvidt ämbetet vore i tillfälle att bedöma,
icke vara för högt tilltagna. Ämbetet ville emellertid ifrågasätta, huruvida
det finge anses nödigt och lämpligt att inom ifrågavarande byggnad
anordna centraluppvärmning, och vore ämbetet icke för sin del öfvertygadt
om, att de fördelar, som härigenom sto de att vinna, vore af
den betydelse, att därigenom skulle uppvägas den väsentligt ökade
kostnad, som af anbringandet af dylik uppvärmning föranleddes, i
anledning hvaraf och med hänsyn jämväl därtill att, enligt hvad af
handlingarna i ärendet framginge, bränsleåtgången icke skulle genom
anbringande af centraluppvärmning komma att minskas, ämbetet hölle
före, att kostnadsförslagets slutsumma borde minskas med 11,700 kronor,
motsvarande skillnaden i kostnad mellan förslagen till centraluppvärmningsanordning
och till reparation af de i byggnaden befintliga kakelugnarna.
Med anledning af hvad öfverintendentsämbetet sålunda anfört
beträffande värmeledningen, har rektorn vid institutet till mig aflämnat
eu promemoria i ämnet af hufvudsakligen följande innehåll.
Vid användning af värmeledning kunde visserligen bränsleåtgången
beräknas blifva något ökad, från 80 till 100 storfamnar barrved årligen,
men borde hänsyn tagas till att för närvarande åtskilliga lokaler inom
byggnaden alls icke eller endast ofullständigt uppvärmdes, hvilket
exempelvis vore fallet med bibliotek, museum och korridorer. Eu tillräcklig
uppvärmning af dessa senare vore med nuvarande anordningar
ej ens möjlig, hvilket bland annat medfört den olägenheten, att en del
öfningar, som af utrymmesskäl måste hållas i museet, icke kunde äga
rum annat än under den varmare årstiden, ehuru de härigenom komme
att förläggas till en för själfva undervisningen olämplig tid. Medelst
värmeledning skulle äfven samtliga elevrum kunna effektivt uppvärmas,
hvilket för närvarande icke kunde sägas vara fallet, särskildt beträffande
en del af de mot norr vettande rummen. Den för värmeledningen
beräknade ökningen i fråga om bränsleåtgång torde därför ej kunna
sägas vara större, än som motsvarade det ökade antalet lokaler, somaf
densamma skulle komma att uppvärmas, och såsom ren vinst af
värmeledningens anläggande skulle alltså erhållas den ökning af värme
-
252 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
tillgång och ventilation, hvartill ingenjör Theorell förklarat sig hafva
tagit hänsyn vid bränsleförbrukningens beräknande. Att en någorlunda
tillfredsställande ventilering, särskildt af föreläsningssalar och andra till
undervisningsändamål använda lokaler, måste anses önskvärd, därom
torde ingen meningsskiljaktighet behöfva råda, lika litet som att de
nuvarande förhållandena i detta hänseende ej kunde anses tillfredsställande.
En annan omständighet, som i sammanhang härmed borde framhållas,
vore, att eldning med torfbränsle, hvilken med nuvarande eldstadsanordningar
icke torde kunna genomföras utan betydligt ökade
kostnader för betjäning, däremot efter anordnande af centraluppvärmning
borde med lätthet kunna komma till användning, så snart torfbränslet
erhölles till sådant pris, att det kunde konkurrera med öfriga
bränsleslag.
Genom anordnande af centraluppvärmning borde vidare betjäningen
kunna inskränkas, hvilket utan vidare syntes framgå däraf, att nu ett
60-tal kakelugnar skulle eldas, ofta två eller flera gånger om dagen.
A andra sidan kräfde ju äfven värmeledningen skötsel, dock ej vidlyftigare,
än att den kunde omhänderhafvas af samma person, som
skötte institutets gasverk, utan att någon afsevärd löneförhöjning syntes
erfordras. Äfven om besparingen i fråga om betjäning ej blefve särdeles
stor i pekuniärt hänseende, vunnes i alla händelser den fördelen, att
mindre betjäning erfordrades, hvilket vore en sak af vikt för en institution,
som vore förlagd å landsbygden, där svårigheter mötte för anskaffande
af extra biträden, då sådana kunde vara erforderliga.
En synpunkt, som af styrelsen för institutet framhållits såsom en
af de viktigaste, men af öfverintendentsämbetet lämnats helt och hållet
utan afseende, vore, att genom anordnande af centraluppvärmning byggnadens
eldfarlighet skulle i hög grad minskas. Att eldfaran vid eldning
i ett 60-tal kakelugnar måste vara ganska stor, syntes knappast kunna
förnekas, och det måste anses vara en lycklig tillfällighet, att hittills
ingen svårare eldsolycka inträffat.
Af hvad i detta ärende förekommit, torde otvifvelaktigt framgå,
att den till undervisningslokaler och elevbostäder använda hufvudbyggnaden
vid Ultima, hvilken, uppförd på 1860-talet, sedermera icke undergått
någon genomgående reparation, icke allenast är i hög grad eldfarlig,
utan jämväl befinner sig i ett uti många afseenden synnerligen
bristfälligt skick, samt att genomgripande förändrings- och reparationsarbeten
äro nödvändiga, för att byggnaden fortfarande skall kunna utan
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
253
verklig fara och olägenhet till nämnda ändamål användas. De af landtbruksinstitutets
styrelse i detta syfte föreslagna och af landtbruksstyrelsen
tillstyrkta åtgärderna synas mig innebära en god lösning af frågan. Hvad
särskildt angår den föreslagna centraluppvärmningsanordningen kan jag,
med hänsyn till hvad institutets rektor i detta afseende numera anfört,
icke ansluta mig till den af öfverintendentsämbetet uttalade uppfattningen.
Tvärtom måste jag anse ådagalagdt, att genom en dylik anordning så
stora fördelar i flera hänseenden stå att vinna, att de mer än väl
uppväga den ökning i kostnaden för byggnadens iståndsättande, som
däraf skulle föranledas.»
Vid sådant förhållande och då departementschefen icke funnit anledning
till erinran vare sig mot de föreliggande ritningarna eller mot de,
med frånräknande af kostnaden för reservutgångarna, 2,280 kronor, å
37,388 kronor 77 öre eller i afrundadt tal 37,400 kronor slutande kostnadsberäkningarna,
samt institutets medel tydligen icke kunde lämna
tillgång till gäldande af denna betydliga utgift, tillstyrkte departementschefen
aflåtande till Riksdagen af nu förevarande framställning.
Med anslutning till hvad departementschefen för sin del till statsrådsprotokollet
anfört, får utskottet hemställa,
att riksdagen må, till bestridande af kostnader
för ändrings- och reparationsarbeten inom hufvudbyggnaden
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna samt för anordnande
af en centraluppvärmning i samma byggnad,
på extra stat för år 1906 bevilja ett belopp af 37,400
kronor.
12:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 151) har
herr G. A. E. Kronlund föreslagit, att Riksdagen till understöd åt mindre
bemedlade manliga och kvinnliga lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjöte bidrag af statsmedel, måtte under villkor och bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kunde finna för godt föreskrifva, för år
1906 anvisa på extra stat ett belopp af 10,000 kronor.
Till stöd för framställningen har motionären anfört följande:
»I en till denna Riksdag afgifven motion har hemställts om höj dt
statsbidrag till mindre bemedlade elever vid rikets folkhögskolor under
framhållande särskildt af hvilken viktig uppgift folkhögskolorna i förening
med landtmannaskolorna hafva i att med all kraft arbeta på
Motion
ang. anslag till
understöd åt
lärjungar vid
landtmannaskolor
som åtnjuta
bidrag af
statsmedel.
254
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
danandet af ett vaket, idogt och kunskapsrikt landtma inlasta nd samt
att befordra och underlätta egnahemsidén i vårt land.
Det är just folkhögskolorna och landtmannaskolorna i förening,
hvilka, enligt hvad vi hoppas, skola bidraga till att dana och utveckla
den småbrukareklass, i hvilken vi se ett medel till egnahemsidéns förverkligande
och eu kraftig häfstång för vårt lands materiella och sociala
utveckling. Det är därför af största vikt, att statsmakterna kraftigt
bidraga till att understödja jämväl landtmannaskolornas verksamhet
och möjliggöra, att dessa skolor bli tillgängliga för så breda samhällslager
som möjligt.
Landtmannaskolorna, hvartill statsanslag första gången beviljades
vid 1887 års riksdag, voro vid deras nydaning afsedda att bereda yrkesbildning
åt de mera bärgade jordbrukarnes söner eller, enligt landtbruksläroverkskonunitténs
förslag, åt blifvande ägare eller brukare af
mindre landtegendomar, som, utan tillhjälp af något under dem stående
biträde, själfva komma att hafva den närmaste ledningen af och tillsynen
öfver sina jordbruk». Staten har därför hittills endast bidragit
till landtmannaskolornas verksamhet genom ett årligt anslag, som under
vissa villkor utgått för undervisningens upprätthållande. Något statsbidrag
till understöd tit mindre bemedlade elever vid dessa skolor har
däremot icke förekommit, då ju skolorna, såsom ofvan nämnts, egentligen
varit afsedda för sådana, hvilka i allmänhet icke kunde anses vara i
behof af understöd. Med den praktiska läggning, som undervisningen
vid landtmannaskolorna under senare tiden fått, och med det behof af
kunskaper och yrkesutbildning, som förefinnes och gör sig gällande inom
de mindre jordbrukarnes och småbrukarnes led, är det ju gifvet, att
landtmannaskolorna bland dessa hafva eu stor och viktig uppgift
att fylla.
Då Riksdagen nyligen genom beviljandet af 10 millioner kronor
visat sig vilja kraftigt befrämja bildandet af egna hem för de mindre
bemedlade klasserna å landsbygden, torde det också vara nödvändigt,
att staten vida kraftigare än hittills söker befrämja utbildandet af en
småbrukareklass, som kan vara teoretiskt och praktiskt lämpad att fullfölja
och förverkliga egnahemsidén och därigenom skänka åt vårt land
ett ovärderligt tillskott af andlig och materiell kraft för vårt lands
utveckling. Om man till fullo behjärtar den stora betydelsen af en teoretiskt
och praktiskt väl utbildad småbrukarklass, torde det äfven ligga
i öppen dag, att hvad statsmakterna hittills gjort i detta afseende icke
är tillnärmelsevis tillräckligt och att särskildt ett anslag borde af Riks
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
255
dagen beviljas för att därmed understödja mindre bemedlade elever vid
landtmannaskolorna. Landtmannaskolorna blefve därigenom i tillfälle
att draga till sig elever från de samhällslager, som hittills varit så att
säga utestängda från dessa skolor.
Den danska staten har säkerligen aldrig haft anledning ångra sina
uppoffringar för och sin omvårdnad af just småbrukare- och landtarbetareklassen,
och jag tror säkerligen, att så icke heller kommer att.
bli förhållandet i vårt land.
Huru stort ifrågasatta anslag lätteligen borde vara för att tillgodose
verkliga behofvet är ju svårt att säga, och då vid anslags beviljande
nödig försiktighet bör iakttagas, har jäg trott mig denna gång
böra föreslå ett anslag af allenast 10,000 kronor, och min öfvertygelse
är, att ett dylikt anslag skall medföra tillströmning af inträdessökande
till landtmannaskolorna, just från de samhällslager, som på grund af
bristande ekonomiska tillgångar varit beröfvade möjligheten af tillträde
till dessa skolor.
Den motionen såsom bilaga bifogade, från landtbruksstyrelsen
erhållna statistik visar hvilka stora uppoffringar staten, hushållningssällskap
och enskilde årligen göra för upprätthållande af landtmannaskolornas
verksamhet; kostnaden därför uppgick sålunda 1902 till 360
kronor för hvarje elev och år 1903 till 403 kronor i medeltal för hela
riket. Ser man åter på de särskilda länens landtmannaskolor, finner
man, att i norra Kalmar län medelkostnaden per elev under 1902,
1903 och 1904 varit respektive 1,935 kronor. 1,683 kronor och 1,495
kronor. Vill man att de uppoffringar, som från det allmännas sida
göras för dessa skolor, verkligen skola medföra motsvarande nytta och
gagn, synes mig nödvändigheten bjuda att söka göra skolorna tillgängliga
för elev från vidare kretsar än förut, och att i detta afseende ett
effektivt understöd till mindre bemedlade elever skalle vara af stor
betydelse, är min fasta öfvertygelse.»
Den i motionen omforma!da bilaga, kompletterad med af utskottet
införskaffade uppgifter, är af följande lydelse:
256
Statsutskottets Utlåtande N:o 10,
Uppgifter om landtmannaskolorna.
Län |
1902 |
1903 |
1904 |
||||||||||||
A |
Lusta |
ö |
Antal elever |
Anslag per elev |
Anslå |
ö |
> P |
fo- ts |
Anslag |
Antal elever |
Anslag per |
||||
TJI et- sa et- CD P |
Hush. sällsk. |
Öfriga |
Staten |
i Hush. sällsk. |
Öfriga |
CD CD <1 CD H |
V CD 1-1 |
Staten |
Hush. sällsk. |
O- M» crq'' 93 |
|||||
Uppsala ..................... |
2,060 |
_ |
2,060 |
5 |
824 |
2,100 |
~ |
2,100 |
8 |
525 |
2,020 |
| - |
2,020 |
3 |
1,346 |
Södermanlands ............ |
1,500 |
1,500 |
- |
14 |
214 |
1,500 |
1,500 |
- |
17 |
176 |
1,500 |
1,500 |
— . |
15 |
200 |
Östergötlands ............... |
2,310 |
1,500 |
810 |
14 |
330 |
2,220 |
1,500 |
720 |
12 |
370 |
2,745 |
1,500 |
1,245 |
15 |
366 |
Jönköpings .................. |
1,260 |
1,000 |
260 |
5 |
504 |
1,305 |
1,000 |
305 |
8 |
326 |
1,260 |
1,000 |
260 |
5 |
504 |
Kronobergs .................. |
- |
- |
- |
- |
- |
1,500 |
600 |
900 |
7 |
430 |
2,020 |
600 |
1,420 |
7 |
577 |
Norra Kalmar............... |
1,935 |
1,120 |
815 |
2 |
1,935 |
2,525 |
- |
2,525 |
3 |
1,683 |
1,490 |
— |
1,490 |
2 |
1,490 |
Södra Kalmar............... |
1,560 |
1,500 |
60 |
11 |
283 |
1,725 |
1,500 |
225 |
19 |
180 |
2,180 |
2,000 |
180 |
18 |
242 |
Gottlands..................... |
4,000 |
325 |
600 |
4 |
1,231 |
4,000 |
550 |
600 |
5 |
1,030 |
4,000 |
(550) |
600 |
8 |
644 |
Blekinge ..................... |
2,135 |
- |
2,135 |
15 |
281 |
2,320 |
- |
2,320 |
8 |
580 |
3,000 |
— |
3,090 |
17 |
358 |
i Kristianstads ............... |
4,000 |
1,500 |
— |
22 |
250 |
4,000 |
1,500 |
800 |
15 |
420 |
4,000 |
1,500 |
800 |
22 |
286 |
! Malmöhus, Hvilan........ |
3,000 |
1,800 |
1,440 |
28 |
222 |
3,000 |
1,800 |
1,490 |
27 |
233 |
3,000 |
1,800 |
1,850 |
28 |
237 |
: Malmöhus, Fridhem ...... |
2,350 |
1,000 |
1,350 |
10 |
470 |
2,600 |
1,000 |
1,600 |
12 |
433 |
3,000 |
1,000 |
2,000 |
18 |
333 |
! Hallands .................... |
1,675 |
750 |
925 |
10 |
335 |
1,700 |
750 |
950 |
9 |
377 |
1,725 |
750 |
975 |
14 |
246 |
j Skaraborgs .................. |
3,000 |
1,000 |
2,175 |
38 |
162 |
3,000 |
1,000 |
2,025 |
36 |
167 |
3,000 |
1,000 |
2,955 |
38 |
183 |
Värmlands .................. |
2,110 |
1,000 |
1,110 |
603 |
2,125 |
1,000 |
1,125 |
10 |
425 |
2,700 |
1,000 |
1,700 |
11 |
491 |
|
Örebro ....................... |
2,960 |
1,200 |
1,760 |
17 |
341 |
3,000 |
1,200 |
1,820 |
13 |
386 |
2,960 |
1,200 |
1,760 |
11 |
538 |
Västmanlands.............. |
- |
- |
— |
- |
- |
— |
- |
- |
— |
— |
2,950 |
500 |
2,500 |
12 |
495 |
Västernorrlands ............ |
— |
- |
- |
— |
3,000 |
1,300 |
1,700 |
9 |
666 |
3,000 |
1,300! |
1,700 |
9 |
666 |
|
Jämtlands .................. |
4,000 |
- |
2,800 |
25 |
272 |
4,000 |
- |
3,000 |
17 |
410 |
4,000 |
3,025 |
21 |
334 |
|
Norrbottens, Boden ...... |
3,000 |
1,000 |
2,000 |
8 |
750 |
3,000 |
1,000 |
2,000 |
8 |
750 |
3,000 |
1,000 |
2,000 |
9 |
666 |
Norrbottens, Matarengi... |
3,000 |
1,000 |
2,020 |
6 |
1,003 |
3,000 |
1,500 |
1,500 |
6 |
1,000 |
3,000 |
1,500 |
1,500 |
9 |
666 |
1 I |
45,855 |
17,195 21,520 231 |
366 |
51,620 |
18,620 |
27,705243 |
403f 56,550 |
19,700 33,070 292 |
10,850 |
Då ömkligt vore. att landtmannaskolorna, indika, enligt hvad
förestående tabell gifver vid handen, i många fall besökas af endast
ett ringa antal elever, blefve anlitade i vidsträcktare grad än hittills,
och då ett sådant mål otvifvelaktigt skulle främjas genom att mindre
bemedlade lärjungar vid dessa skolor kunde beredas understöd af allmänna
medel, finner utskottet det af motionären framlagda förslag
beaktansvärdt. I hvad mån behof i detta afseende gör sig gällande,
Statsutskottet!; Utlåtande N:o 10.
257
torde bäst utrönas genom den offervillighet, som må visa sig i orterna
förefinnas för ändamålet. Utskottet har därför ansett, att såsom villkor
för bidrags erhållande af statsmedel bör uppställas, att bidrag1 till lika
belopp lämnas af landsting, hushållningssällskap eller eljest; och synes
så mycket mera skäl härtill förefinnas, som det alltsedan år 1887 beviljade
anslag till understöd åt ifrågavarande skolor utgår under villkor,
att lika belopp tillskjutes i orten. I öfverensstämmelse härmed anser
utskottet det af motionären för ifrågavarande ändamål föreslagna
statsanslag böra nedsättas till hälften, eller till 5,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med anledning af herr Kronlunds
ifrågavarande motion, må, till understöd åt mindre
bemedlade lärjungar vid sådana landtmannaskolor,
som åtnjuta bidrag af statsmedel — under villkor att
lika belopp tillskjutes af landsting, hushållningssällskap
eller eljest samt på de villkor i öfrigt Kungl. Maj:t
kan finna för godt föreskrifva — bevilja på extra stat
för år 1906 ett anslag å 5,000 kronor.
13:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för höjning från
4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel, å extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor.
Under erinran, att Riksdagen med bifall till af Kungl. Maj:t i
ämnet gjorda framställningar för hvarje år från och med år 1902 anvisat
å extra stat ett anslag af 6,000 kronor för höjning från 4,000
kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Västernorrlands,
Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående
understöd af statsmedel, för genomförande af omorganisation af
dessa skolor på sådant sätt, att kurserna vid desamma utan minskning
af den teoretiska undervisningen förändrades från tvååriga till ettåriga;
och då denna omorganisation visat sig vara till gagn för skolornas
verksamhet, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor
till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom
Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 33
Ang.
förhöjda
understöd åt
landtbruJcsskoloma
x Västernorrlands,
Västerbottens
och
Norrbottenslän.
[12.]
258
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
ökning af
lärår• och
tjänstepersonal
vid veterinärinstitutet
i
Stockholm.
[13.]
Ang.
veterinärinrättningen
i
Skara.
[14.]
Ang.
byggnader och
anläggningar
vid landtbrukS’
akademiens
experimentalfält.
[15.]
inrättade tre lantbruksskolor utgående understöd af
statsmedel, å extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 6,000 kronor.
Veferinärundervisningen.
14:o) I enlighet med Kung! Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, på extra stat för år 1906 anvisa
för aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af ett
biträde vid den patologiskt-anatomiska och bakteriologiska
afdelningen 2,000 kronor, en adjunkt vid den
ambulatoriska kliniken med den undervi.sningsskyJ dighet
därjämte, som af direktionen för institutet honom
ålägges, 3,500 kronor, däraf 2,500 kronor betraktas
såsom lön och 1,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
en port- och telefonvakt 800 kronor samt en
nattvakt 900 kronor, eller tillhopa 7,200 kronor.
15:o) Utskottet hemställer vidare på grund af Kungl. Maj:ts
därom framställda förslag,
att Riksdagen må på extra stat för år 1906
anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af
900 kronor, hvaraf 200 kronor till aflönande af vikarie
åt föreståndaren, 100 kronor till löneförbättring åt två
drängar samt återstoden såsom bidrag till bestridande
af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
16:o) Under åberopande af hvad utskottet här ofvan under punkt
4 anfört i fråga om behofvet af byggnader och anläggningar för den
föreslagna centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
259
att Riksdagen må, till bestridande af kostnader
för byggnader och anläggningar vid landtbruksakademiens
experimentalfält, på extra stat för år 1906 anvisa ett
anslag af 222,500 kronor.
17:o) Med anledning af Kungl. Maj.ds därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må såsom bidrag till kostnaderna
för allmänna landtbruksmöten på extra stat för år 1906
anvisa 7,500 kronor.
18:o). Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag hemställer utskottet,
att Riksdagen må, till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt
ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster,
å extra stat för år 1906 anvisa 12,500 kronor.
19:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1906 anvisa
såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof — inom de orter,
där landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig
eller i förening, förbundit sig att upprätta laboratorium
och bekosta ej mindre lokal för detta jämte bostad
eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven
aflöningen till desse och laboratorieränaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till
inköp af böcker och inventarier för stationens behof —
4,000 kronor för hvarje station, eller tillhopa 32,000
kronor.
20:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
får utskottet hemställa,
att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll
af eu för öfre Norrland afsedd lcemisk-växtbiologisk
Ang.
allmänna
landtbruks
möten.
[16.]
Ang.
prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.
[17.]
A ng.
agr ikulturkemiska
stationer.
[18.]
Ang.
kemisk-växtbiologisk
anstalt
inom Norrbottens
län.
[19.]
260
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från
länets landsting och hushållningssällskap eller eljest
bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt
minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1906
anvisa ett anslag af 11,250 kronor.
a>>9- 21:o) På grund af därom af Kungi. Maj:t gjord framställning hem
•ST?''
ställer utskottet,
[20]
att Riksdagen må på extra stat för år 1906
till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af
10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, understödjas
med minst samma belopp som statsbidraget och
hvilka anstalter vilja underkasta sig de villkor och
föreskrifter i afseende på analysmetoder och öfriga
förhållanden, som af Kungl. Maj:t fastställas.
Svetts ut- 22:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att såsom bi
sudesförening.
drag till uppehållande af Sveriges utsädes förenings praktiskt-vetenskapKga
[21.] verksamhet på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
I förevarande ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner beviljade
nästlidna års Riksdag på extra stat för innevarande år ett anslag å
25,000 kronor att under de villkor, Eders Kungl. Maj:t kunde finna
för godt bestämma, utgå såsom bidrag till uppehållande af Sveriges
utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga verksamhet. I den skrifvelse,
hvarmed detta beslut anmäldes, anförde Riksdagen, bland annat, att
berörda förening vore väl förtjänt af understöd från det allmännas sida,
och att Riksdagen, beträffande det belopp, som i sådant afseende borde
utgå, ansett, att af föreningen begärdt bidrag af 40,000 kronor borde
densamma beredas. Då emellertid Riksdagen inhämtat, att föreningen
alltsedan år 1894 af Eders Kungl. Maj:t tillagts ett bidrag af 15,000
kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk och
landtmannanäringar, och anledning syntes förefinnas till antagande, att
sådant bidrag äfven för den närmaste framtiden komrne att med enahanda
belopp af Eders Kungl. Maj:t beviljas, ansåge Riksdagen icke
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
261
erforderligt, att Riksdagen för ändamålet anvisade högre anslag än
25,000 kronor.
Riksdagens i ämnet fattade beslut blef af Eders Kungl. Maj:t godkändt
den 17 juni nästlidna år, och täcktes Eders Kungl. Maj:t den 25
november samma år dels anbefalla statskontoret att efter ingången af
år 1905 till föreningen utanordna berörda anslag, dels ock, med anledning
af särskild framställning, därutöfver bevilja föreningen för innevarande
år ett anslag å 15,000 kronor till främjande af föreningens
praktiskt-vetenskapliga verksamhet. Därjämte stadgade Eders Kungl.
Maj:t vissa särskilda villkor och förbehåll för anslagens åtnjutande.
Nu har ifrågavarande förening gjort underdånig framställning om
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen därom, att äfven för år
1906 måtte åt föreningen anvisas ett anslag af 25,000 kronor; och har
därvid anförts, bland annat, att planen för föreningens verksamhet
under år 1906 vore afsedd att i allt väsentligt fortsätta och sammanfalla
med den för år 1905 för Riksdagen förebragta, samt att därför
också uti ett vid ansökningen fogadt förslag till inkomst- och utgiftsstat
för föreningen för år 1906 inga andra förändringar vidtagits i
jämförelse med motsvarande förslag för år 1905, än som betingades af
under tiden vunnen ökning i anslagen från rikets hushållningssällskap
och i samband därmed stående ökade arbeten utanför Svalöf.
Landtbruksstyrelsen har i underdånigt utlåtande den 14 oktober
nästlidna år tillstyrkt ifrågavarande framställning.
Departementschefen ansåg sig därför böra hemställa om aflåtande
af ifrågavarande framställning under uttalande tillika att, därest densamma
af Riksdagen bifölles, Kungl. Maj:t torde vilja angående villkoren
för anslagets åtnjutande meddela enahanda bestämmelser, som stadgats i
fråga om de till föreningen för innevarande år anvisade anslag och
sålunda, bland annat, föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt
ombud, för hvilket kostnaden borde bestridas af föreningen, skulle deltaga
i revisionen af föreningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen
afgifva yttrande till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande
skulle i afseende å sin verksamhet vara underkastad särskild
inspektion från statens sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för
innevarande år, borde tillkomma landtbruksstyrelsen.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, såsom bidrag till uppehållande
af Sveriges utsädesförenings praktiskt-vetenskapliga
262
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
verksamhet, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 25,000 kronor, att utgå under de villkor,
Kungl. Maj:t kan finna godt bestämma.
elev inköpa- 23:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
skötsel och hemställer utskottet,
mejerihushåll
ning.
^22."] att Paksdagen må, till utbildande af en elev i
boskapsskötsel och mejerihushållning, på extra stat för
år 1906 anvisa 1,000 kronor.
sÄy- . 24:o) Kungl. Mai:t har föreslagit Kiksdagen att,
torf industriens y ^ ^ c_j o i
befrämjande. dels för anställande af en förste och en andre torfingenjör samt två
[23, 24.] torf assistenter, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 19,000
kronor,
dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t måtte, för vidtagande af sådana
åtgärder, som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, under år 1906, i mån af behof, disponera
hvad vid utgången af år 1905 icke blifvit användt af de utaf Riksdagen
till Kungl. Maj d s förfogande för vidtagande af åtgärder i ofvan
angifna syfte på extra stat anvisade anslag å 100,000 kronor för år
1902 samt å 25,000 kronor för år 1905.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med bifall till Eders Kungl. Maj ds i ämnet gjorda framställning
beviljade Riksdagen nästlidna år, för anställande af en förste och en
andre torfingenjör samt två torfassistenter, på extra stat för år 1905
ett anslag af 25,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för
anställande från och med den 1 maj 1904 af en andre torfingenjör och
ytterligare en torfassistent, låta utaf nämnda belopp förskottsvis under
samma år af tillgängliga medel utanordna 6,000 kronor.
Den 22 april nästlidna år bemyndigade Eders Kungl. Maj:t landtbruksstyrelsen
att från och med den 1 därpåföljde maj till slutet af
samma år antaga en andre torfingenjör och ytterligare en torfassistent
samt anvisade till arfvoden äfvensom rese- och traktamentsersättningar
åt dessa tjänstemän tillhopa 6,000 kronor.
Den 25 november 1904 behagade Eders Kungl. Maj:t därefter
fastställa reglemente för statens torfingenjörer äfvensom bemyndiga
landtbruksstyrelsen att för innevarande år antaga dels en förste och
en andre torfingenjör mot åtnjutande af arfvoden, den förre å 3,500
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
263
kronor och den senare å 2,500 kronor, dels ock två torfassistenter,
hvardera med arfvode å 2,000 kronor. För bekostande af torftjänstemännens
resor under år . 1905 anvisades samtidigt, för hvardera af torfingenjörerna
2,500 kronor och för hvardera af assistenterna 2,000
kronor. Sammanlagda beloppet af dessa för innevarande år beräknade
arfvoden och ersättningar uppgår alltså till 19,000 kronor.
I underdånig skrifvelse den 7 december nästlidna år har nu landtbruksstyrelsen
redogjort för torftjänstemännens verksamhet under år
1904 samt hemställt om åtgärder för beredande af medel till anställande
under år 1906 af torfingenjörer och torfassistenter till samma antal
och med samma aflöningsförmåner som under innevarande år.
Äfven jag anser det vara af behofvet synnerligen påkalladt, att
jämväl under år 1906 må i statens tjänst finnas anställde torftjänstemän,
i likhet med hvad för innevarande år finnes bestämdt. Vid beräknandet
af härför erforderliga medel anser jag böra tagas i betraktande
å ena sidan att, af skäl, för hvilka jag här ofvan vid behandlingen af
frågan om reglerandet af instruktörernas i boskapsskötsel och mejerihushållning
aflöningsförhållanden närmare redogjort, den torfingenjörerna,
hvilka i fråga om grunderna för reseersättnings utgående likställts med
förenämnda instruktörer, nu tillerkända rätt att vid resor, som de på
uppdrag af landtbruksstyrelsen företaga inom landet i torftekniskt
syfte, uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente synes böra från och med år 1906 upphöra,
och dylik inrättning för dem därefter alltid beräknas endast efter
fjärde klassen i berörda reglemente, och å andra sidan att, på det icke
härigenom oskälig minskning i deras inkomst af tjänsten skall uppstå,
hvardera torfingenjörens arfvode torde böra något höjas. Jag anser
sålunda, att arfvodena till dem för år 1906 böra beräknas, för förste
torfingenj ören till 4,000 kronor och för andre torfingenj ören till 3,000
kronor. Däremot bör ett belopp af 2,000 kronor blifva tillräckligt för
bekostande af hvardera torfingenj örens resor, därest ersättningen städse
kommer att utgå efter fjärde klassen. Någon ändring af det för torftjänstemännens
anställande erforderliga anslagets slutsumma synes mig
alltså icke behöfva förorsakas af de af mig förordade förändringarna,
utan anser jag ett anslag af 19,000 kronor böra för år 1906 af Riksdagen
äskas för anställande af en förste och en andre torfingenjör
samt två torfassistenter. I
I sammanhang härmed anhåller jag få erinra, hurusom, sedan
Riksdagen på extra stat för år 1902 anvisat till Eders Kungl. Maj:ts
264
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
förfogande ett anslag å 100,000 kronor för vidtagande af sådana åtgärder,
som kunde finnas vara ägnade att främja, lösningen af frågan
angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, Rikdagen nästlidna år ej mindre för samma
ändamål ytterligare anvisade på extra stat för år 1905 ett anslag å
25,000 kronor, att i mån af behof användas, än äfven medgaf Eders
Kling! Maj:t rätt att under år 1905, likaledes i mån af behof, för
enahanda ändamål disponera hvad vid utgången af år 1904 icke blifvit
användt af nämnda anslag å 100,000 kronor. Enligt hvad jag meddelade
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1904, hade vid slutet af år 1903
af sistberörda anslag disponerats omkring 93,500 kronor, hvadan då
återstått ett belopp af ungefär 6,500 kronor. Häraf hafva under år 1904
icke andra dispositioner ägt rum, än att Eders Kungl. Maj:t anvisat
dels ett belopp af 3,000 kronor till fortsättande af försöken med bränntorfberedning
vid Koskivara i Norrbottens län och dels 352 kronor till
ersättande af kostnader, som landtbruksstyrelsen fått Addkännas för
försök med torfeldning.
Förutseende att de anslagsmedel, som för ofvanberörda ändamål
under innevarande år stå till Eders Kungl. Maj:ts förfogande, eller
ungefär 28,150 kronor, måhända icke komma att under året tagas i anspråk
till hela sitt belopp, anser jag, att, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen
hemställt uti särskild underdånig skrifvelse den 7 december
nästlidna år, framställning bör hos Riksdagen göras om medgifvande
för Eders Kungl. Maj:t att under år 1906 för samma ändamål disponera
möjligen blifvande öfverskott å berörda anslag."
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, dels för anställande af en
förste och en andre torfingenjör samt två torfassistenter,
på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 19,000 kronor,
dels ock medgifva, att Kungl. Maj:t må, för
vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas vara
ägnade att främja lösningen af frågan angående
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar
befintliga bränsletillgång, under år 1906, i
mån af behof, disponera hvad vid utgången af år
1905 icke blifvit användt af de utaf Riksdagen till
Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande af åtgärder i
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
2 65
ofvan angifna syfte på extra stat anvisade anslag å
100,000 kronor för år 1902 samt å 2 5,000 kronor
för år 1905.
25:o) Kung]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd åt
svenska mosskultur förening en på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 20,000 kronor.
Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Svenska mosskulturföreningen, hvilken år 1888 antog detta namn
i sammanhang med att föreningens verksamhet utsträcktes att omfatta
hela landet, har från och med år 1890 åtnjutit statsanslag, h vil ka, af
Riksdagen årligen anvisats å extra stat samt från och med år 1898
utgått med 15,000 kronor om året.
Nu har föreningen i underdånighet anhållit, att Eders Kungl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande åt föreningen
för år 1906 af ett till 20,000 kronor förhöjdt anslagsbelopp, för att
sätta föreningen i stånd att utvidga sin verksamhet genom att 1) på
försöksfältet vid Flahult anställa en särskild inspektor för fältets skötsel
och till ledare för besökande, 2) anordna kostnadsfria kurser i mosskultur
vid Flahult och i Jönköping för länsagronomer och jordbrukskonsulenter,
elever vid landtbruksinstitut och lantbruksskolor samt i
öfrigt yngre intresserade jordbrukare, B) anlägga och underhålla ett
större antal demonstrationsfält i landets olika provinser, 4) låta hålla
populära föredragsserier i mosskultur och torfindustri på flera ställen i
minst ett par län årligen, 5) genom sin kulturingenjör lämna kostnadsfria
råd och upplysningar åt ett större antal småbrukare inom olika
län samt 6) i större utsträckning efter en mycket låg taxa tillhandagå
mossodlare och torffabrikanter med analyser och utföra viktigare vetenskapliga
och tekniska undersökningar öfver torfjordens beskaffenhet,
egenskaper och användning. Till stöd för denna ansökning har föreningen
anfört följande.
Då föreningen sedan år 1898 åtnjutit ett årligt statsunderstöd af
15,000 kronor, hade detta haft till följd, att dess arbeten kunnat ske i
tämligen stor skala. Yegetationsförsöken hade sålunda kunnat utvidgas
från 749 jordparceller och kärl till 1,058 år 1904.
Genom dessa med största möjliga noggrannhet på vetenskaplig
basis utförda försök hade en hel del frågor rörande mossmarkens behandling
och kulturväxternas gödsling m. m. blifvit besvarade. Med
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 34
Ang.
svenska moss•
kulturföreningen.
[25.]
266
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvarje år hade också betydelsen, af dessa grundläggande arbeten blifvit
mer och mer erkänd. På föreningens eget större försöksfält vid Flahult
hade försöken oafbrutet fortgått efter den en gång uppgjorda planen.
Såsom en naturlig följd af utvecklingen hade äfven den odlade arealen
måst ökas, i det att densamma, som år 1897 uppgått till 29,9 hektar,
år 1904 utgjorde 34,:’» hektar. Till följd häraf hade det emellertid visat
sig mer och mer nödvändigt att, för att fortfarande sköta försöken
och jordbruket i sin helhet därstädes fullt rationellt samt, utan hinder
för de ordinarie arbetena, lämna behöflig^ upplysningar åt de talrika
besökande, anställa en särskild inspektor, som skulle hafva sin ständiga
bostad vid Flahult. Det vore föreningens afsikt att till ett kommande
år förverkliga denna plan, hvilken dock komme att öka de dittills
varande utgifterna. Då försöksfältet ganska ofta hemsökts af froster
till följd af den intill liggande, till Granarps komministersboställe
hörande oodlade hvitmossen, hade enligt föreningens beslut år 1899
häraf inköpts 42,9 5 hektar. Utdikning till frostländighetens minskande
hade blifvit därå verkställd, hvarjämte afsikten vore att delvis uppodla
mossen. Under flera års tid hade frågan om skogsodlingsförsök på
sämre förmultnade mossar legat föreningen varmt om hjärtat. Sedan
ofvannärnnda Granarps mosse blifvit föreningens egendom, hade på
ordinarie årsmöte 1901 beslutats, att försök i denna riktning därstädes
skulle verkställas, sedan mossen blifvit behörigen utdikad. Till följd
häraf hade förslag blifvit uppgjordt och gilladt att på sammanlagdt
6,44 hektar på olika djup mossjord pröfva, huruvida skogsodling kunde
lyckas och blifva ekonomiskt lönande. Försöken skulle utföras dels
med plantering, dels med sådd af några olika trädslag, hvilka kunde
hafva utsikt att lyckas på denna jord. Dessutom skulle äfven på eu
mindre del göras försök med starkare afdikning, hvilket försök redan
påbörjats, så att första sådden skulle äga rum hösten 1904. Liksom
vid flera mossförsöksanstalter i utlandet på sista tiden börjat anordnas
kurser i mosskultur, hvilka årligen hölles under några dagars tid samt
vore förenade med demonstrationer, vore föreningen äfven betänkt att
gå i författning om dylika kursers hållande. Kurserna, som särskild!
skulle vara afsedda för länsagronomer och jordbrukskonsulenter, elever
vid landtbruksinstitut och landtbruksskolor samt yngre intresserade
jordbrukare, skulle bestå i föredrag af föreningens tjänstemän i mosskulturens
olika grenar, demonstrationer vid Flahult, på föreningens
museum och i försöksgården i Jönköping samt möjligen utflykter till
några välskötta mossegendomar. Kurserna skulle räcka omkring en
veckas tid på sommaren samt vara afgiftsfria. Föreningen hade äfven
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
267
på sin bekostnad inom landets olika delar utfört fältförsök hos enskilda
personer på olika slags torfjord för att dels öka intresset för denna
slags odling, dels äfven lämna enskilda råd. Dessa fält hade år 1897
omfattat en areal af 10,o 5 hektar, under det att år 1903 funnits 46
fält om sammanlagdt 16, l hektar. Dessutom hade föreningen nästlidna
år börjat anlägga förevisningsfält i landets samtliga provinser för att
för den mossodlande allmänheten visa några af de praktiska resultat,
till Indika föreningen genom sina arbeten kommit. På hvarje fält
skulle således anordnas dels ett mindre gödslingsförsök och dessutom
rutor med olika kulturväxter i eu ordnad cirkulation och af hvarje
sort de varieteter, som visat sig lämpligast. Fälten skulle anordnas
så, att de lätt uppmärksammades af förbifarande, och förses med belysande
skyltar, hvarjämte vid den årligen återkommande inspektionen
af en föreningens tjänsteman demonstrerande föredrag skulle komma
att hållas på platsen. För dessa fält hade eu särskild försöksassistent
måst anställas, men då detta fordrade dryga resekostnader och ökade
utgifter, samt äfven troligen extra arbetskrafter måste anlitas, kunde
föreningen ej med nuvarande medel fortsätta på denna nu inslagna
väg, utan att det förut erhållna understödet ökades. Föreningen hade
år 1904 börjat i olika provinser låta hålla föredrag i mosskultur och
förfin dust, rf belysta med profver och ljusbilder, hvarjämte till åhörarne
smärre på föreningens uppdrag författade populära skrifter i dessa
ämnen kostnadsfritt utdelats. Dessa föredrag hade visat sig utöfva en
synnerligen väckande inverkan på den mossodlande befolkningen, såsom
bevis hvarför kunde anföras, att de under vintern 1903—1904 inom
Älfsborgs län hållna föredragen i regeln varit besökta af 200—-300
personel’, hufvudsakligen mindre jordbrukare. Dessa föredragsserier skulle
fortgå och borde ytterligare utvidgas, så att hvarje år åtminstone två
län finge åtnjuta fördelen däraf. Den af föreningen anställde kulturingenjören
hade, jämte de ordinarie efter rekvisition utförda resorna,
under de två senaste åren hvarje år under 10 förrättningsdagar på
föreningens bekostnad lämnat kostnadsfria råd och upplysningar åt
småbrukare inom ett visst län, hvarjämte i samband därmed behöfliga
jordanalyser på föreningens laboratorium afgiftsfritt utförts, och hade
därigenom dessa småbrukare mer kommit i åtnjutande af de fördelar,
föreningen erbjöde mossodlare. Äfven sådana kostnadsfria resor borde,
om medel därtill erhölles, i större skala utföras. Allt sedan sin första
tillvaro hade föreningen låtit genom öfverenskommelse med Jönköpings
kemiska station utföra kemiska analyser af mossjord, torfströ och dylikt,
men i och med föreningens utveckling hade det visat sig mer och mer
268
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nödvändigt att hafva ett speciallaboratorium, hvarför föreningen år
1902 beslutat anordna ett dylikt. Då det ej varit möjligt att kunna
få hyra därtill passande lokaler och föreningen af enskild person erhållit
lämplig tomt samt medel till en fond för inredning af laboratorium,
hade beslutats att på tomten uppföra en byggnad, som skulle
inrymma botaniskt och kemiskt laboratorium, arbetsrum för öfriga
tjänstemän samt rum för samlingar, och hade föreningens tjänstemän
kunnat den 1 oktober 1903 där börja sin verksamhet. För att kunna
lämna några säkra råd rörande mossarnes odlingsvärde, lämpligaste
kalkning och gödsling samt deras användning för industriella ändamål,
till torfströ- eller bränntorfberedning, vore det nödvändigt att förut
verkställa en kemisk analys af jorden. För att sätta mossägaren i
stånd att i möjligast stor utsträckning kunna begagna sig af föreningens
medverkan till erhållande af dylik analys hade föreningen fastställt en
ytterst låg taxa, nämligen för en fullständig jordanalys 3 kronor, för
bränntorf, enkel analys 75 öre och fullständig bränslevärdebestämning 4
kronor, och för torfströ 75 öre. Föreningen kunde emellertid ej i
längden bedrifva laboratorieverksamheten i denna utsträckning, om ej
det dittills beviljade understödet ökades.
På grund af nådig remiss har landtbruksstyrelsen den 1 september
1904 häröfver afgifvit underdånigt utlåtande och däruti anfört,
att den utvidgning af mosskulturföreningens verksamhet, för hvilken
föreningen nu begärt ökning af statsanslaget och som delvis redan satts
i verket, rätteligen syntes böra anses såsom ett fullständigande af
föreningens hittills varande uppgift och verksamhet samt därför äfven
vara förtjänt att af staten understödjas. Landtbruksstyrelsen, som från
föreningen införskaffat ett med styrelsens utlåtande öfverlämnadt förslagtill
inkomst- och utgiftsstat för föreningen för år 1906, hade af detta
förslag inhämtat, bland annat, att med ökningen af statsanslaget endast
afsetts att fylla verkligt sakliga behof, och hade styrelsen därför ej
heller något att mot förslaget erinra. På grund af hvad sålunda anförts,
har landtbruksstyrelsen tillstyrkt föreningens framställning.
Hvad i detta ärende af svenska mosskulturföreningen och landtbruksstyrelsen
anförts, synes mig ådagalägga behöfligketen af ökadt statsanslag
till föreningen. Då föreningen, efter en längre tids såväl vetenskaplig
som praktisk verksamhet, nu står i begrepp att i vidsträcktare
mån och på flera sätt, än hittills kunnat ske, göra sina rön och erfarenheter
på mosskulturens betydelsefulla område lätt tillgängliga för
den jordbrukande allmänheten inom landet, bör detta, enligt min åsikt,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
269
vara ett ändamål, hvartill statens medverkan med fog måste anses
påkallad. De olika sätt, hvarpå med anlitande af det begärda statsanslaget
detta närmande till allmänheten enligt föreningens förslag
skulle äga rum, synas mig samtliga synnerligen ändamålsenliga och välbetänkta.
Anställandet af en inspektor vid Flahult med särskildt åliggande
att förevisa därvarande anläggningar och arbeten för de stora
skaror af jordbrukare, som besöka stället, bland annat vid de med
statsmedel understödda studieresorna för mindre jordbrukare, och likaledes
anordnandet af kostnadsfria kurser i mosskultur vid Flahult och
i Jönköping synas mig vara ägnade att för dem, som äro i tillfälle att
själfva förflytta sig till hufvudsätet för föreningens verksamhet, kraftigt
befrämja ett godt resultat af studierna och iakttagelserna därstädes.»
Och för dem, som stanna i sina hemorter, böra föreningens bemödanden
att där uppsöka dem och lifva deras intresse och arbetslust samt höja
deras insikter genom att visa dem demonstrationsfält, bjuda dem populära
föredragsserier samt låta sin kulturingenjör lämna kostnadsfria råd
och upplysningar vara synnerligen välkomna och gagneliga. För alla,
som hafva med mossars användning att göra, bör tillfället till erhållande
af erforderliga analyser mot en billig afgift vara af stor betydelse.
Jag anser mig i detta sammanhang böra framhålla, att den omständigheten,
att staten själf har i sin tjänst anställde torftjänstemän, hvilkas
antal genom Riksdagens beslut nästlidna år ökades till fyra, icke i
någon mån utesluter behofvet eller önskvärdheten af den nu ifrågasatta
utvidgningen af mosskulturföreningens verksamhet. Därjämte
tillåter jag mig erinra, att det stöd, som af staten plägat lämnas en
annan hela landet omfattande förening med praktiskt-vetenskapligt
syfte till jordbrukets fromma, nämligen Sveriges utsädesförening, blifvit
för innevarande år på ett synnerligen kraftigt sätt ökadt.»
Då departementschefen ej heller funnit anledning till erinran,
mot den ifrågasatta anslagshöjningens belopp, hemställde departementschefen
alltså om aflåtande af förevarande framställning.
Angående villkoren för anslagets åtnjutande ansåg departementschefen
att, på sätt landtbruksstyrelsen hemställt, enahanda bestämmelser,
som stadgats i fråga om det till föreningen för innevarande år
beviljade anslag, borde meddelas och sålunda, bland annat, borde föreskrifvas,
att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kostnaden
borde bestridas af föreningen, skulle deltaga i revisionen af föreningens
förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande till
jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skulle i afseende
270
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
åtgärder för
höjande af det
mindre jordbruket.
[26.]
å sin verksamhet vara underkastad särskild inspektion från statens
sida, hvilken inspektion framdeles, liksom för innevarande år, borde
tillkomma landtbruksstyrelsen.
Då departementschefen ej heller mot den ifrågasatta anslagshöjningens
belopp funnit anledning till erinran, hemställde departementschefen
alltså om aflåtande af den förevarande framställningen.
Utskottet, som emot Kungi. Maj:ts föreliggande förslag icke halt
något att erinra, hemställer,
att Riksdagen må till understöd åt svenska
mosskulturföreningen på extra stat för år 1906 anvisa
ett anslag af 20;000 kronor.
26:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att. såsom bidrag
till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för år
1906 anvisa ett anslag af 85,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
På grund af utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning beviljade
1901 års Riksdag såsom bidrag till åtgärder i enlighet med vissa af
Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder för höjande af det mindre
jordbruket på extra stat för år 1902 ett anslag af 25,000 kronor. De
åtgärder, som härvid afsågos, voro premiering af mindre jordbruk och
studieresor för mindre jordbrukare.
Samma belopp blef af 1902 års Riksdag för enahanda ändamål
på extra stat för år 1903 beviljadt.
Hos 1903 års Riksdag gjorde Eders Kungl. Maj:t framställning
om anvisande för år 1904 af ett till 50,000 kronor förhöj dt anslag till
åtgärder för höjande af det mindre jordbruket, och åsyftades därmed
att möjliggöra vissa tillägg till de dittills vidtagna åtgärderna, innefattande
utdelande vid premieringarna af — förutom penningpris — s. k.
premielån äfvensom understöd till kontrollföreningar. Eders Kungl.
Maj:ts berörda framställning vann äfven Riksdagens bifall.
Efter landtbruksstyrelsens hörande behagade Eders Kungl. Maj:t
den 30 oktober 1903 utfärda det fortfarande gällande reglementet formed
statsmedel understödda åtgärder till höjande af det mindre jordbruket
samt kungörelse angående statsanslag till dylika åtgärder.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
271
Det lifligt intresse, hvarmed hushållningssällskapen omfattade
dessa åtgärder och, hvart och ett inom sitt område, sökte göra dem i
största möjliga utsträckning fruktbringande, föranledde Eders Kungl.
Maj:t att föreslå nästlidna års Riksdag att för år 1905 ytterligare höja
det för här ifrågavarande ändamål utgående anslaget med 20,000 kronor
eller till 70,000 kronor. Riksdagen, som ansåg de ändamål, för Indika
ifrågavarande anslag vore afsedt, nämligen penningpris och premielån
vid premieringarna samt bidrag till studieresor äfvensom understöd till
kontrollföreningarna vara väl ägnade att främja det mindre jordbrukets
utveckling och sålunda befordra ett viktigt statsintresse, biträdde
Eders Kungl. Maj:ts förslag och anvisade såsom bidrag till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1905 ett
anslag af 70,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 12 december 1904 har nu landtbruksstyrelsen
hemställt om beredande af medel för ändamålet jämväl
för år 1906. Landtbruksstyrelsen har därvid erinrat, hurusom det enligt
18 § af förberörda nådiga reglemente den 30 oktober 1903 ålåge
hushållningssällskapens förvaltningsutskott att före december månad
hvarje år till landtbruksstyrelsen insända fullständiga berättelser enligt
af landtbruksstyrelsen fastställ dt formulär öfver de under året verkställda
premieringar och med anledning af förut beviljade premielån
vidtagna åtgärder, öfver utdelade understöd åt kontrollföreningar samt
angående studieresor.
Till följd af sagda stadgande hade från samtliga hushållningssällskapen,
med undantag af Norrbottens läns, till landtbruksstyrelsen
inkommit berättelser öfver åtgärderna till höjande af det mindre
jordbruket inom sällskapens områden under nästlidna år, livarjämte
från Norrbottens läns hushållningssällskap styrelsen mottagit infordradt
meddelande i ämnet.
Af de styrelsen sålunda tillhandakomna uppgifterna framginge,
att af de utaf Eders Kungl. Maj:t för år 1904 sällskapen tilldelade anslag,
tillhopa 49,400 kronor, blifvit tagna i anspråk följande belopp:
till penningpris vid premieringar åt 634 pristagare kronor 22,972: —
,, 131 premielån 1...................................... •, 5,512: so
,, 29 kontrollföreningar .............................................. •• 4,200:
., studieresor ........................................................... » 14,904: 5
tillhopa kronor 47,589: 15
272
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
eller i rundt tal 47,600 kronor, hvadan af det för samma ändamål på
extra stat för nästlidna år anvisade anslaget, 50,000 kronor, skulle
återstå omkring 2,400 kronor.
Hushållningssällskapens kostnader för nu ifrågavarande ändamål
under nämnda år hade, oberäknad! vissa utgifter inom Norrbottens
län, utgjort:
för premieringar ............................................................... kronor 24,596: 2 2
,, premielån ....................................................................... ,, 1,203: so
,, kontrollföreningar ......................................................... ,, 12,541: 05
., studieresor....................................................................... ,, 28,369:12
tillhopa kronor 66,709: 8 9.
Af det sagda framginge, hvilket stort intresse hushållningssällskapen
visat för ifrågavarande angelägenhet, hvartill samtliga hushållningssällskapen
numera bidraga och åtnjöte statsunderstöd, därvid
särskild! borde framhållas, att i de med statsmedel understödda premieringarna
deltoge samtliga hushållningssällskap, med undantag af Kalmar
läns norra, Västmanlands och Västerbottens läns, och att till studieresor
lämnades understöd åt likaledes samtliga hushållningssällskap
förutom Kristianstads och Malmöhus läns, hvilka utan anlitande af statsmedel
bekostade dylika resor.
Då de för nästlidna år tillgängliga statsmedlen visat sig för
ändamålet tillräckliga, ansåge sig landtbruksstyrelsen för sin del sakna
anledning att ifrågasätta utverkande af Riksdagen af högre belopp för
år 1906 än det, som för innevarande år beviljats, eller 70,000 kronor,
hvarmed syntes kunna tillgodoses de växande anspråk af understöd för
ändamålet, som vore att motse.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen
om anvisande för är 1906 af ett belopp af 70,000 kronor för
här ifrågavarande ändamål.
Af hvad landtbruksstyrelsen här anfört såväl angående hushållningssällskapens
tillslutning till här omordade åtgärder till det mindre
jordbrukets främjande som den utsträckning, hvarmed de af egna medel
bidraga till dessa åtgärders genomförande inom sina respektive verksamhetsområden,
finner jag en glädjande bekräftelse på, att det nu rundt
om i vårt land pågår ett lifligt arbete att lyfta och förbättra hushållningen
i de öfverallt spridda småbrukarhem, hvilkas inlägg i det gemen
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
273
samma arbetet på böjandet af det svenska jordbrukets afkastning,sförmåga
säkerligen med hvarje år skall komma att visa sig vara af allt
större och mer djupt ingripande betydelse. Då statsmakternas kraftiga
bistånd och stöd torde få anses som ett oeftergilligt villkor för att detta
arbete skall krönas med den framgång, hvartill det äger de bästa förutsättningar,
synes det äfven mig, att medel jämväl för år 1906 böra
finnas för ofvan angifna ändamål tillgängliga.
Innan jag öfvergå!’ till ett närmare angifvande af det belopp,
jag härför anser vara af beliofvet påkalladt, tillåter jag mig att för
Eders Kungl. Maj:t anmäla ytterligare en af landtbruksstyrelsen den 9
sistlidne november gjord, till den ofvan anförda på det närmaste sig
anslutande framställning, i hvilken landtbruksstyrelsen hemställer om
åtgärders vidtagande för spridande af yrkeskunskap bland innehafvare
af smärre jordbruk. I denna sin framställning har landtbruksstyrelsen
till en början framhållit, hurusom vissa hushållningssällskap vid sidan
af de kraftiga åtgärder för höjandet af det mindre jordbruket, hvilka
under senare åren med understöd af statsmedel vidtagits, sökt att genom
kringresande undervisare, anordnande af undervisningskurser eller på
annat sätt bereda mindre jordbrukare tillfälle att erhålla råd och anvisningar
i olika grenar af deras hushållning. Ytterligare åtgärder i
förevarande afseende vore emellertid af beliofvet påkallade, för att det
mindre jordbruket skulle nå den utveckling, som önskligt vore; och
syntes det landtbruksstyrelsen, att det, som härvid läge närmast att från
statens sida för sagda ändamål vidtaga, borde afse beredande af undervisning
åt de mindre jordbrukare inom landet efter eu ordnad och
sammanhängande plan. Den början, som blifvit gjord genom hushållningssällskapens
ofvanberörda åtgöranden, hänvisade på beliofvet i förevarande
afseende, men äfven därpå att, innan staten öfvertagit ledningen
af sagda åtgärder, dessa icke kunde erhålla den omfattning och
planmässighet, omständigheterna påkallade.
Den lägre landtbruksundervisningen meddelades för närvarande
dels vid landtmannaskolor, dels ock vid landtbruksskolor, båda understödda
med statsmedel. De förra afsåge att meddela lägre, hufvudsakligen
teoretisk landtbruksundervisning åt unge män, som redan inhämtat
praktisk färdighet i landtbruksarbeten, men ville förskaffa sig teoretiska
insikter i jordbruk, husdjursskötsel m. m. för att kunna med större
framgång själfständigt sköta mindre egendomar. Undervisningen vid
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. . " 35
274
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
dessa skolor påginge under vinterhalfåret och vore efter landtbruksstyrelsens
åsikt väl ägnad att fylla den med densamma förenade uppgift.
Därest landtmannaskolorna emellertid skulle kunna motsvara sitt ändamål,
kunde ej utan olägenhet inskränkning ske uti den tid, som nu
vore anslagen för undervisningen eller 20 veckor. Till följd af sistberörda
omständighet lämpade sig emellertid skolorna ej för sådana personer,
Indika redan innehade mindre jordbruk och hvilkas ekonomi ej
tilläte dem att ägna mer än en jämförelsevis mycket kort tid till inhämtande
af kunskaper i yrket.
Hvad åter beträffade landtbruksskolorna, så vore dessa i första
rummet afsedda för utbildandet af arbetsförmän, och vore vid alla,
med undantag af de tre nordligaste, kurserna tvååriga samt lämpade
sig tydligen ej för de mindre jordbrukare.
Därest möjlighet skulle förefinnas, att undervisning i landtbruk
skulle komma de mindre jordbrukarne i större omfattning till godo,
borde staten, med anslutning till hvad hushållningssällskapen i sådant
afseende redan åtgjort, vidtaga de ytterligare åtgärder, som förhållandena
i förevarande afseende kunde påkalla.
Innan landtbrnksstyrelsen afgåfve förslag i sådant syfte, ansåge
sig styrelsen böra lämna en kortare redogörelse för hvad inom de särskilda
hushållningssällskapens områden blifvit för nu ifrågavarande
ändamål utför dt.
Inom Blekinge län hade sist.lidne vinter anordnats 4 s. k. ambulatoriska
landtmannakurser, som förlagts till olika platser inom länet.
Kurserna, hvilka bestått i föredrag och lektioner, hade haft till ändamål
att i populär form meddela den jordbrukande allmänheten kunskap
om grunderna för det nutida jordbrukets skötsel och i synnerhet huru
ett vinstgifvande småbruk skulle skötas. Hvarje kurs hade räckt 5 å 6
dagar, och hade hvarje afton hållits föredrag kl. 5—7, samt meddelats
undervisning i enkel landtbruksbokföring kl. 7—9. Kurserna
hade ledts af länets jordbrukskonsulent och omfattats med mycket intresse
af befolkningen, h vilket framginge där af, att de bevistats af
30 till 150 personer hvarje afton.
I Kristianstads län hade förliden vinter hållits 3 kurser för mindre
jordbrukare på olika platser. Kurserna hade räckt 6 dagar, och hade
deltagarne samlats hvarje dag kl. 1, då föredrag hållits, hvarpå följt
diskussion, under hvilken deltagarne i kursen haft tillfälle att framställa
frågor och få dem besvarade. Föredragen hade behandlat, förutom
jordbruk och husdjursskötsel, frågan om föreningar mellan landt
-
Statsutskottets Utlåtande JV.-o 10.
275
brukare och dylika föreningars verksamhet. Intresset för dessa kurser
hade varit synnerligen lifligt, så att 60 till 200 personer infunnit sig
för åhörande af föredragen.
Inom Malmöhus län hade under februari månad nästlidna år
hållits en föreläsningskurs för mindre jordbrukare vid Hvilans folkhögskola
och landtmannaskola under en tid af 14 dagar. I kursen
hade deltagit 21 personer, det högsta antal lokalen kunde rymma.
Samtliga vore brukare af mindre hemmansdelar och af en ålder mellan
22 och 46 år. Undervisningen hade bestridts af skolans föreståndare
och jordbrukslärare samt omfattat den för den mindre jordbrukaren
viktigaste delen af jordbruks- och husdjursläran. Deltagare hade
äfvenledes fått genomgå en kurs i enkel landtbruksbokföring. De egentliga
lektionstimmarnas antal hade utgjort omkring 60, men dessutom
hade deltagarne lämnats tillfälle att under några timmar få till lärarne
framställa frågor, hvilka af dem besvarats.
I Skaraborgs län hade på grund af hushållningssällskapets beslut
under februari månad nästlidna år utaf styrelsen för landtmannaskolan
i Skara en föreläsningskurs därstädes anordnats för mindre jordbrukare.
I kursen hade blott de, som brukade jord, ägt att deltaga, och hade
deltagarnes antal utgjort 25. Hvarje dag hade hållits 6 ordinarie
föreläsningar, hvarjämte deltagarne om aftnarne fått framställa spörsmål
till lärarne. Föreläsningar hade hållits af föreståndaren för landtmannaskolan,
föreståndaren för veterinärinrättningen i Skara, assistenten vid
kemiska stationen därstädes m. fl. Föreläsningarna hade omfattat husdjursskötsel,
den naturliga gödselns tillvaratagande, åkerjordens afdikning
och gödsling, ogräsens bekämpande, åkerjordens mekaniska behandling,
rotfruktsodling, enkla räkenskapers förande, frökännedom samt
mossars tillgodogörande för olika ändamål.
I Örebro län hade hushållningssällskapets förvaltningsutskott beslutat
att vid länets landtmannaskola vid Käfvesta under oktober in [in ad
1904 anordna en 14 dagars kurs för mindre jordbrukare under ledning
af skolans föreståndare samt att föreslå sällskapet att anvisa medel för
anordnande årligen af liknande kurser. Undervisningsämnena skulle
vara gödsellära, jordbrukslära, kreatursskötsel och mjölkhushållning i
hemmen samt bokföring. Innehafvare af odlad jord, ej öfverstigande
20 hektar, skulle erhålla fri undervisning, hvaremot öfriga deltagare
skulle erlägga 5 kronor såsom afgift för hel kurs.
I Södermanlands län hade under februari och mars månader nästlidna
år försöksvis anordnats föreläsningar för mindre jordbrukare, därvid
276
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
6 personer på 18 olika platser inom länet hållit tillsammans 18 föreläsningar
i ämnen rörande jordbruk och husdjursskötsel. Ahörarne hade i
medeltal utgjort 40 personer, och hade intresset därvid varit lifligt.
Särskildt förtjänade framhållas, att äfven vid dessa föreläsningar åhörarne
lämnats tillfälle att efter föredragens slut få framställda frågor besvarade.
Inom Kopparbergs län hade hushållningssällskapet för tillgodoseende
af jordbruksbefolkningens inom länet behof af undervisning i
ämnen, tillhörande dess yrke, ställt till sitt förvaltningsutskotts disposition
ett förslagsanslag af 2,000 kronor, och hade förvaltningsutskottet
på grund häraf beslutat anordna under nästlidna år undervisningskurser
på olika orter inom länet, nämligen 2 under våren och 2 under
hösten. Hvardera kursen skulle pågå under 3 veckor och undervisningen
omfatta det allmännaste af jordbruks- och gödsellära, växtkultur,
husdjursskötsel samt mjölkhushållning med särskild tillämpning å ortens
förhållanden, hvarjämte skulle anordnas praktisk undervisning uti mjölkhandtering
och smörberedning. Undervisningen i husdjursskötsel och
mjölkhushållning skulle äfven vara tillgänglig för kvinnor och den
praktiska mejerikursen hufvudsakligen vara afsedd för dem. Från 11
af de distrikt, hvaruti hushållningssällskapets område vore uppdeladt.
hade inkommit ansökningar om hållande af dylika kurser inom distrikten,
och hade enligt förvaltningsutskottets beslut 5 dylika kurser hållits.
Beträffande kurserna ha,de meddelats, att undervisningen hufvudsakligen
skett genom föredrag i de olika ämnen, som kurserna omfattade, hvilka
föredrag hållits från kl. 3 till kl. 7 e. m., hvarefter under tiden
mellan kl. 7 och kl. 8 anordnats diskussioner om olika frågor, såsom
om bildande af inköps- och tjurföreningar m. in. Antalet deltagare i
kurserna hade exempelvis varit i Gagnef 201, häraf 101 män och 100
kvinnor, och i Mora 81, däraf 73 män och 8 kvinnor. Då det emellertid
visat sig svårt för jordbrukare att vara borta från sina vanliga göromål
under så lång tid i följd som 3 veckor, hade förslag väckts om
förkortande af kurserna till 2 veckor, då kurserna kunde hållas inom
flera delar af länet och oftare återkomma till hvarje ort.
Inom Gäfleborgs län hade hållits landtmannakurser inom områdena
för de hushållsgillen, hvilka anslagit erforderliga medel till läroböcker för
deltagare i kurserna. Dessa kurser hade afsett att på tid, som ej vore
upptagen af jordbruksarbete, bibringa deltagarne någon kunskap i landthushållningens
allmänna grunder, och kurserna hade fortgått under
oktober—maj månader samt bestått i 20 lektioner, en hvar med 2
timmars undervisning. Vid bestämmandet af dagar och timmar för
lektionerna hade iakttagits, att lördagen, så vidt möjligt, användes för
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
277
lektionerna, äfvensom att dessa helst blefve förlagda till eftermiddagarna.
Kurserna hade ursprungligen varit afsedda endast för manlig ungdom,
men under sista åren hade äfven anordnats undervisningskurser för
allmogekvinnor, Indika kurser omfattat en hvar blott 10 lektioner och
afsett att meddela undervisning i ladugårdsskötsel och mejerihandtering.
Landtman n a kurser!) a hade i synnerhet i början omfattats med lifligt
intresse, hvilket särskildt framträdt, där det lyckats att erhålla framstående
undervisare till ledare af kurserna, vid hvilka tillfällen det
händt, att deltagarnes antal öfverstigit 50. Kurserna hade afslutats
med offentlig examen.
Inom Norrbottens län hade under november månad 1903 i Boden
vid därvarande landtmannaskola anordnats en s. k. landtmannavecka
med 5 å 6 timmars föreläsningar dagligen uti lämpliga delar af jordbruks-
och husdjursläran samt därmed sammanhängande ämnen. Om
aftnarne hade hållits diskussionsmöten öfver de ämnen, som utgjort föremål
för dagens föreläsningar. Vid undervisningen hade biträdt personer,
anställda vid Bodens landtmannaskola och Åminne landtbruksskola, samt
agronomerna vid kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, och både i
densamma deltagit 126 personer. Då det visat sig, att en dylik sammanhängande
undervisningskurs för äldre landtbrukare omfattats med stort
intresse, och att den väl lämpade sig att meddela den äldre landtbefolkningen,
som ej kommit i åtnjutande af den vanliga landtmannaundervisningen,
behöfliga insikter uti landthushållningens hufvudgrunder,
hade förvaltningsutskottet beslutat att under denna vinter jämte den
landtmannavecka, som kunde komma att anordnas vid Bodens landtmannaskola,
anordna en liknande undervisningskurs i Öjebyn, afsedd
för hemmansägare och småbrukare i Pite socken.
Såsom af den sålunda lämnade redogörelsen framginge — fortsätter
landtbruksstyrelsen — hade hushållningssällskapen under den sista tiden
på flera olika sätt genom direkt undervisning sökt bereda de mindre jordbrukarne
kunskaper i sitt yrke, nämligen dels genom s. k. fasta kurser vid
landtmannaskolor under 2 å 3 veckor, dels genom s. k. ambulatoriska
kurser under vanligen 5 till 6 dagar, men äfven, såsom i Kopparbergs län,
ända till 3 veckor med undervisning hvarje eftermiddag, dels, såsom inom
Gäfleborgs län, genom under hela vintern, då undervisningen förlagts till
viss dag i veckan, utsträckta kurser uti bygderna, dels, såsom i Norrbottens
län, under s. k. landtmannaveckor, dels ock genom enstaka föreläsningar
i socknarna uti till jordbruk eller husdjursskötsel hörande ämnen.
Häraf framginge, att en genomgående skillnad mellan samtliga
ifrågavarande undervisningskurser gjorde sig gällande med hänsyn till
278
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den omständigheten, huruvida kurserna hade ett begränsadt antal särskilt
antagna elever, eller om de vore uteslutande afsedda för allmänheten,
därvid i senare fallet icke borde förbises, att till undervisningen
vid kurser med särskild! antagna elever äfven allmänheten kunde under
vissa villkor hafva tillträde.
Hvad först nyssberörda kurser med särskild! antagna elever beträffade,
förlädes dessa med största fördel till landtmannaskolorna, som
hade att erbjuda såväl lärarkrafter som lämplig undervisningsmateriel!
Vid dessa skolor fortginge undervisningen från den 1 november det ena
året till den 1 maj det andra året, och i de trakter af landet, där
rotfruktsodling ej upptoge den mindre jordbrukarens tid under oktober
månad, syntes särskild! denna månad väl lämpad för hållande vid landtmannaskolorna
af nu ifrågavarande undervisningskurser. Landtmannaskolorna
hade då tillfälle att mottaga och bereda utrymme åt deltagarne
i kurserna, och skolornas lärare vore lediga från annan undervisning,
men äfven under pågående läroår borde hinder ej förefinnas
för lärarne vid landtmannaskolorna att leda dylika kurser under viss
tid af höst- eller vårterminen, i synnerhet då i betraktande toges, att
eleverna vid de flesta af dessa skolor ej plägade öfverstiga 15. Skulle
emellertid biträde af andra lärarkrafter under dessa kurser erfordras,
borde detta utan svårighet kunna erhållas från annat håll. Intresset
för landtmannaskolorna och insikten om värdet af den undervisning,
som där lämnades, skulle genom dylika kursers anordnande under
pågående undervisning vid skolorna säkerligen ökas och sålunda ifrågavarande
kurser vara till fördel för landtmannaskolorna. På samma
gång skulle de ganska störa uppoffringar, som staten och de särskilda
orterna finge vidkännas för landtmannaskolorna, på detta sätt blifva
till större nytta, i det att de komme att lända nu ifrågavarande undervisning
till fördel. För deltagande i dessa kurser hade i allmänhet
fordrats, att sökande skulle såsom ägare eller arrendator bruka jord,
ett villkor, som landtbruksstyrelsen ansåge hafva med rätta uppställts,
enär dessa kurser vore alltför korta, för att de skulle kunna bereda
yngre personer, som ännu saknade tillräcklig praktisk erfarenhet i
jordbruk, den fördel, som med kurserna afsåges.
De planmässigt anordnade kurser, som vore afsedda för hela den
befolkning, som bodde i närheten af det ställe, där kursen hölles, hade
den fördelen, att föredragen kunde afpassas mer efter samma orts förhållanden
och kursens ledare blifva i tillfälle att genom besök hos deltagarne
i kursen komma i närmare beröring med landtmännen än eljest.
Då dessa kurser företrädesvis förlädes till tätt bebyggda trakter, blefve det
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
279
möjligt för åtminstone en del af deltagarne att på förmiddagarna sköta sina
sysslor vid jordbruket och på eftermiddagarna bevista föreläsningarna.
Hvad slutligen anginge de enstaka föreläsningarna uti jordbruk
eller husdjursskötsel, som flerstädes hållits inom orterna, så finge icke
förbises den nytta, som äfven dessa medförde, särskildt såsom medel
att hos den mindre jordbrukaren väcka eftertanke och lust att inhämta
ökade kunskaper i yrket. Gifvetvis kunde emellertid sådana föreläsningar
icke erbjuda samma fördelar i fråga om själfva kunskapernas
inhämtande som de sammanhängande kurserna.
Af de nu uppräknade olika former för undervisnings meddelande
åt landets mindre jordbrukare syntes den, som utgjordes af planmässigt
ordnade kurser med föredrag i jordbrukslära, husdjurslära m. in., vara
af den största betydelsen och mest lämpad för landets skilda orter,
vare sig kurserna hade ett begränsadt antal särskildt antagna elever
eller vore uteslutande afsedda för den jordbrukande allmänheten, hvaremot
den form af dylik undervisning, som utgjordes af enstaka föreläsningar,
icke kunde anses ägnad att i samma mån vinna det med här
ifrågavarande undervisning afsedda ändamål. Ur statens synpunkt syntes
därför de planmässigt ordnade undervisningskurserna böra understödjas,
under det att de enstaka föreläsningarna fortfarande såsom hittills borde
bekostas af hushållningssällskap eller föreningar, bildade i dylikt syfte.
Om emellertid, såsom landtbruksstyrelsen ansåge, staten borde
lämna bidrag till förberörda undervisningskurser, syntes den i dylika
fall vanliga utvägen böra väljas, att hushållningssällskapens medel i
minst lika grad som statsmedlen toges i anspråk för ändamålet, och
borde det öfverlänmas åt sällskapen att hos Eders Kungl. Maj:t söka
bidrag därtill af statsmedel samt vid dylik ansökning foga förslag till
plan för kurserna, hvarvid det skulle stå hushållningssällskap fritt att,
om sådant funnes lämpligt, utvidga undervisningen äfven till kvinnor,
och syntes såsom villkor dessutom böra för understöd till kurserna,
vare sig de vore afsedda för särskildt antagna elever eller uteslutande
för allmänheten, föreskrifvas, att för själfva undervisningen icke någon
afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen skulle stå
under inseende af landtbruksstyrelsen. Då kurserna med ett begränsadt
antal särskildt antagna elever afsåge att meddela en något grundligare
undervisning än de andra kurserna, borde för vinnande af detta
mål äfvensom med afseende å möjligheten att vid dessa kurser, som
icke kunde mottaga mer än ett mindre antal elever, meddela föreskrifter
i syfte, att undervisningen komme just dem till godo, som
företrädesvis kunde draga fördel häraf, såsom villkor för åtnjutande af
280
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
statsbidrag till dylika- kurser särskildt bestämmas: att undervisningskurs
skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare i kursen skulle
under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik kurs
företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej öfverstege
20 hektar, samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan
ort inom hushållningssällskapets område än den, där undervisningskursen
hölles, skulle erhålla fritt kosthåll under den tid, kursen påginge.
På grund af det sålunda anförda har landtbruksstyrelsen, som
beräknat, att ett belopp af 15,000 kronor borde finnas tillgängligt för
bestridande af de på staten fallande utgifter för nu ifrågavarande ändamål,
i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen göra framställning om beviljande på extra stat för år 1906
af ett anslag till nämnda belopp för beredande af undervisning åt
mindre jordbrukare genom planmässigt ordnade kurser för vare sig särskildt
antagna elever eller allmänheten, under villkor att hushållningssällskap,
som läte anordna dylika kurser och önskade bidrag därtill af
statsmedel, tillsköte eller visade sig för ändamålet förfoga öfver minst
lika belopp som det begärda statsbidraget, att för själfva undervisningen
icke någon afgift finge begäras eller erläggas, samt att undervisningen
skulle stå under inseende af landtbruksstyrelsen, hvarjämte för åtnjutande
af bidrag till undervisningskurser för ett begränsadt antal särskildt
antagna elever såsom villkor dessutom skulle gälla, att undervisningskurs
skulle pågå under minst 2 veckor, att deltagare i kursen
skulle under flera år hafva skött jordbruk, att vid inträde till dylik
kurs företräde skulle lämnas åt den jordbrukare, hvars åkerareal ej
öfverstege 20 hektar, samt att minst 5 mindre jordbrukare från annan
ort inom hushållningssällskapets område än den, där undervisningskursen
hölles,. skulle erhålla fritt kosthåll under den tid, kursen påginge.
Att, såsom landtbruksstyrelsen här föreslår, åtgärder från statens
sida blifva vidtagna för att underlätta spridandet af större yrkeskunskap
bland landets småbrukare, synes mig synnerligen välbetänkt, icke minst
från den synpunkten att statens ingripande i dylikt syfte med skäl kan
betecknas såsom ett ytterligare, väl afpassadt led i det nu pågående,
med så lifligt intresse af såväl statsmakterna som landets hushållningssällskap
omfattade arbetet på det mindre jordbrukets höjande. Genom
de med statsmedel understödda, af hushållningssällskapen anordnade
studieresorna vinnes upplysning om, hvar de för sitt yrke mest intresserade
småbrukarne äro att finna; man söker genom resorna ytterligare
vidga deras .synkrets och visa dem, hvad andra i samma ställning
som de själfva förmå uträtta, för att sedan genom premieringarna
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
281
gifva dem ledning i deras arbete hemma på egen gård och, där detta
deras arbete varit godt och framgångsrikt, åt detsamma skänka ett
offentligt erkännande. Genom dessa båda åtgärder har en god grund
blifvit lagd till ett fortsatt arbete på det lilla jordbrukets främjande.
Nästa steg blir att åt deltagarne i studieresorna eller åt dem, som vid
premieringen blifvit med ett lägre pris eller alls icke belönade, och
hvilkas önskan blifvit väckt att vid nämndens nästa besök hafva
något bättre att visa, bereda tillfälle att skaffa sig de ökade insikter
i husdjurens vård, jordens behandling och bruk, gödselstadens skötsel,
trädgårds- och fruktodling m. m., som de förstnämnde nu kanske tydligare
än före resans anträdande känna och inse att de sakna och som
för de senare så väsentligt skulle underlätta uppnåendet af det mål,
de satt sig före.
Af de tillfällen till förvärfvande af större yrkesskicklighet, som
sålunda erbjudas, komma, såsom naturligt är, äfven småbrukare, hvilka
hvarken deltagit i någon studieresa eller varit med om någon premiering,
att i stor utsträckning begagna sig; och sedan på detta sätt
ett lifligare begär efter ökade insikter i yrket äfven hos dem blifvit
väckt, dröjer det säkerligen icke länge, innan äfven de söka tillgodogöra
sig de fördelar, som i så rikt mått stå att vinna såväl af studieresorna
som premieringen.
I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag den undervisning i
landthushållningens olika grenar, som lämnas vid våra landtbruks- och
landtmannaskolor, icke afpassad efter de kraf, som här föreligga. Andra
vägar för spridande af yrkesskicklighet måste här väljas, och att sådana,
särskildt lämpade för dem det här närmast gäller, stå oss till buds,
därpå lämna de af ett flertal utaf landets hushållningssällskap redan
vidtagna åtgärderna i nämnda syfte det bästa vittnesbörd. Den störa
utsträckning, i hvilken småbrukarne begagnat sig af de tillfällen att
inhämta ökadt vetande, som här erbjudits dem, visar ej endast att här
föreligger ett kännbart behof, utan äfven att man vetat välja lämpliga
vägar för dess tillfredsställande.
Jag är sålunda i tillfälle att ineddela, att den i landtbruksstyrelsens
ofvanberörda framställning omnämnda, af Norrbottens läns hushållningssällskap
beslutade s. k. landtmannaveckan i Öjebyn, hvilken hållits
under tiden 5-—10 december nästlidna år, vissa dagar räknade ända till
öfver 800 deltagare, hvilka med det lifligaste intresse åhörde de populära
föredrag, som där höllos.
Vid en till och med endast helt flyktig granskning af de utaf
hushållningssällskapen i ofvan anfördt syfte vidtagna åtgärderna finner
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 36
28 2 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
man emellertid, att de äro af ganska skiftande natur, en gifven följd
af de så väsentligt olika lokala förhållanden, som på skilda orter i vårt
långsträckta land äro rådande. Att, då så är och fortfarande måste
förblifva fallet, fastslå vissa former, i hvilka de af hushållningssällskapen
vidtagna åtgärderna till spridande af yrkesskicklighet bland de mindre
jordbrukarne ovillkorligen måste inpassas, för att vederbörande hushållningssällskap
skall kunna komma i åtnjutande af statsbidrag för
ändamålet, synes mig mindre välbetänkt särskildt med hänsyn till den
ringa erfarenhet, som för närvarande föreligger angående olika tillvägagångssätts
större eller mindre lämplighet. Det låter ju lätt tänka
sig, att andra än de hittills pröfvade skulle inom vissa orter kunna
befinnas mer verksamma, och det vore under sådana förhållanden
tvifvelsutan till skada för den sak, man här vill gagna, om sådana
villkor för statsunderstödets åtnjutande på förhand blifvit fastslagna,
att dylikt i sistnämnda fall icke skulle kunna för ändamålet erhållas.
Det är gifvetvis endast ifråga om den vid ansökningen om statsbidrag
fogade planen för undervisningens meddelande, som omordade
större frihet synes mig böra beredas den sökande och pröfningen i
hvarje särskildt fall kunna öfverlämnas åt Eders Kungl. Maj:t. Mot
de af landtbruksstyrelsen föreslagna villkoren: att statsbidrag för bär
ifrågavarande ändamål skall lämnas endast åt hushållningssällskap, att
det från orten tillskjutna tillskottet måste uppgå till minst samma
belopp som statsbidraget, att afgift för själfva undervisningen icke får
begäras eller erläggas, samt att undervisningen skall stå under landtbruksstyrelsens
inseende, har jag intet att erinra.
Detsamma gäller ock det belopp å 15,000 kronor, som landtbruksstyrelsen
beräknat borde finnas tillgängligt för bestridande af de
på staten fallande utgifterna för här ifrågavarande ändamål, livilket
belopp åtminstone för närvarande torde få anses härför tillräckligt.
Då emellertid, såsom jag ofvan framhållit, spridandet af större yrkeskunskap
bland landets småbrukare på det närmaste sammanhänger
med de åtgärder för det mindre jordbrukets höjande, för hvilka anslag
af statsmedel för närvarande utgår, finner jag ingen anledning att för
dessa båda ändamål begära två särskilda anslag, utan synes det mig
vida lämpligare att sammanföra samtliga här ofvan anförda åtgärder
för höjandet af det mindre jordbruket under en anslagspost, hvilken,
då någon höjning i det för innevarande år till premiering af mindre
jordbruk, studieresor för mindre jordbrukare samt kontrollföreningar
beviljade beloppet å 70,000 kronor Acke för närvarande synes mig vara
af behofvet påkallad, torde böra bestämmas till 85,000 kronor.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
283
I anslutning till livad Kungl. Maj:t föreslagit får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, såsom bidrag till åtgärder
för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat
för år 1906 bevilja ett anslag af 85,000 kronor.
27:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att å extra Ang.fortgående
stat för år 1906 bevilja dels, till ersättande af utaf statskontoret för- sTr''
J 7 j j j profntngar.
skjuten del af statsbidrag för är 1905 till fortgående smör pr öfning ar, ett 28.]
belopp af 5,000 kronor; dels ock till beredande af medel till ökadt
statsbidrag för år 1906 till berörda smör profning ar, att af Kungl. Maj:t
i mån af behof för ändamålet användas, ett belopp af 10,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Då jag den 11 januari 1901 inför Eders Kungl. Maj:t redogjorde
för användingen af, bland annat, det å riksstatens nionde hufvudtitel
under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag, hvars belopp då uppgick till 140,500
kronor, anförde jag, att under en följd af år från detta anslag anvisats
medel till smörprofningar i Malmö och Göteborg, de senare
åren utgående med 15,000 kronor om året. Sedan dess har anslaget
under berörda anslagstitel höjts, så att det numera uppgår till 200,000
kronor, men har detta föranledts af andra anslagsbehof än bidrag till
smörprofningar. För hvart och ett af åren 1902, 1903 och 1904 har
till dylika profningar af ifrågavarande anslag anvisats enahanda belopp,
som jag den 11 januari 1901 angaf, eller 15,000 kronor.
Under år 1904 inkom emellertid styrelsen för de svenska smörprofningarna
till Eders Kungl. Maj:t med hemställan om ett till 20,000
kronor ökadt statsbidrag för år 1905. Till stöd för denna ansökning
anfördes hufvudsakligen följande. Frågan om införande af ett särskildt
skyddsmärke för det svenska exportsmöret hade upprepade gånger
under senare tid varit föremål för öfverläggningar, och vid de svenska
smörprofningarnas årsmöte i Göteborg hösten 1903 hade mötet uttalat
sig för inrättandet af ett dylikt märke, som borde vara icke endast ett
nationalitetsmärke utan tillika ett kvalitetsmärke. Smörprofningarnas
styrelse hade också beslutat inrätta ett särskildt märke för det svenska
exportsmöret, hvilket märke vore afsedt att inregistreras och från början
af år 1905 mot viss afgift tillhandahållas de mejerier, som däraf önskade
göra bruk. För rättigheten att begagna märket ansåge styrelsen att
såsom villkor borde föreskrifvas. bland annat, att vederbörande mejeri
284
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
exporterade i medeltal minst tvä drittlar smör i veckan. Smörmärkets
administration äfvensom alla med märket närmare förbundna angelägenheter
borde handhafva^ af en särskild, af smörprofningarnas styrelse
vald kommitté och i enlighet med af landtbruksstyrelsen fastställda
regler. Denna kommitté borde till sitt biträde anställa eu i smörbedömning
fullt kunnig och tillförlitlig person, en s. k. smörexpert.
Införandet af ett dylikt märke komme emellertid att medföra betydligt
ökade kostnader i förhållande till de hittillsvarande, i det att smörprofningarna
först och främst måste utvidgas till att omfatta samtliga
minst två drittlar i veckan exporterande mejerier, eller omkring 600,
samt vidare de utanför märkesgränsen fallande mejerierna- oftare måste
underkastas profningar, än hittills skett, för att deras ställning skulle
med säkerhet kunna afgöras. Det kunde beräknas, att de i profningarna
deltagande mejerierna komme att blifva eu half gång flera och antalet
bedömda drittlar mer än en half gång flera än dittills, och antalet
profningar under året behöfde därför ökas. Enligt eu i skrifvelse!!
intagen beräkning komme årskostnaderna för profningarna för framtiden
att blifva 45,000 kronor och öfverstiga de dåvarande med omkring
13,000 kronor. För täckande af nämnda kostnadssumma af 45,000
kronor syntes från hushållningssällskapen icke kunna påräknas afsevärdt
högre belopp, än som dittills utgått i anslag och utgifter från mejerier,
eller omkring 17,000 kronor, och de utgifter, som skulle erläggas af
mejerier för smörmärkets begagnande, syntes svårligen kunna beräknas
till högre belopp än omkring 8,000 kronor. Alltså skulle för sakens
genomförande kräfvas ytterligare 20,000 kronor, och såge styrelsen icke
annan möjlighet till anskaffande af sistnämnda belopp än genom statsanslagets
höjande från 15,000 kronor till 20,000 kronor.
Uti häröfver den 27 juni 1904 afgifvet underdånigt utlåtande
anförde landtbruksstyiulsen, att styrelsen ansåge det vara af stor vikt,
att ett skyddsmärke för svenskt exportsmör inrättades på i förberörda
ansökning föreslaget sätt. Emot det föreslagna villkoret för märkets
begagnande, att mejeriet skulle exportera i medeltal minst två drittlar
smör i veckan, syntes visserligen kunna med skäl anmärkas att, om
smör, afsedt för export, eljest vore af god och i sådant afseende lämplig
beskaffenhet, den omständigheten, att mejeriet icke kunde exportera
nämnda antal drittlar, icke rättvisligen borde utgöra hinder för mejeriet
att begagna märket. Då emellertid den framlagda kalkylen hvilade
på förutsättning af nämnda begränsning i rätten till märkets användande,
samt landtbruksstyrelsen icke eljest hade något att mot kostnadsberäkningen
erinra, ville 1 andbar uk sstyr ol sen icke genom att då ifrågasätta
Ståts-utskottets Utlåtande N:o 10.
285
en utvidgning af nämnda rätt äfventyra möjligheten af märkets införande
redan år 1905, helst möjlighet syntes förefinnas att för år 1906 och
följande år bereda äfven sådana mindre mejerier tillfälle att få använda
märket.
Vid ärendets föredragning den 15 juli 1904 behagade Eders Kungl.
Maj:t til] fortgående smörprofningar i Malmö och Göteborg under innevarande
år anvisa ett belopp af 20,000 kronor under villkor, bland
annat, att ett inregistreradt skyddsmärke för svenskt exportsmör tillhandahölles
sådana mejerier, som därtill vore berättigade, samt att
landtbruksstyrelsen skulle äga fastställa regler för smörprofningarna
och bestämma villkoren för rätt att använda omförmälda skyddsmärke.
Därjämte anbefalldes statskontoret att af berörda belopp utanordna
15,000 kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk
och landtmannanäringar samt 5,000 kronor förskottsvis af under händer
varande medel mot framtida ersättande.
Landtbruksstyrelsen utfärdade därefter den 7 september 1904
åtskilliga bestämmelser rörande smörprofningarna och föreskref därvid
i regler och villkor för begagnandet af smörmärket, bland annat, att
under det första året märket komme i bruk, eller alltså innevarande
år, märket finge begagnas utaf innehafvare af alla sådana mejerier,
som föregående år deltagit i smörprofningarna och därunder uppfyllt
vissa fordringar ä smörets kvalitet.
Nu har smörprofningarnas styrelse i skrifvelse till Eders Kungl.
Maj: t gjort framställning om anslag för år 1906 och därvid meddelat,
att på grund ai 1904 års profningar 347 mejerier befunnits från början
berättigade till märkets begagnande, hvilka mejerier representerade en
årsexport af omkring 270,000 drittlar, eller 70 procent af landets hela
smörexport. I skrifvelsen har vidare, under erinran att den i förut
omförmälda ansökning gjorda kostnadsberäkning å 45,000 kronor hvilade
på den förutsättning, att endast de mejerier, som i medeltal exporterade
minst två drittlar i veckan, skulle blifva berättigade att deltaga i profningarna
samt att använda smörmärket, anförts, att från flera håll
uttalats önskvärdheten, att äfven mindre mejerier måtte kunna blifva
berättigade därtill. Härigenom skulle emellertid kostnaderna icke
oväsentligt ökas, och hade verkställd beräkning gifvit vid handen, att
kostnadsökningen skulle uppgå till omkring 10 procent af de för år
1905 beräknade utgifterna. Någon detaljerad beräkning kunde emellertid
icke ännu lämnas, utan blefve detta möjligt, först då smörprofningarnas
arbete i dess för framtiden motsedda större utsträckning
någon tid fortgått. För åvägabringande af den erforderliga summan
286
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
såge styrelsen, ingen annan utväg än ökadt statsanslag, och har styrelsen
därför anhållit om ett statsbidrag för år 1906 å 25,000 kronor
åt smörprofningarna, under villkor att alla regelbundet exporterande
mejerier skulle äga rätt att deltaga i profningarna och begagna smörmärket,
för såvidt de uppfyllde öfriga stadgade föreskrifter.
Till följd af nådig remiss har landtbruksstyrelsen öfver sistberörda
framställning afgifvit underdånigt utlåtande den 17 december nästlidna
år och därvid anfört, att styrelsen ansåge önskvärdt, att samtliga exportmejerier
konime att beredas möjlighet att deltaga i svenska smörprofningarna
och begagna ofvanberörda skyddsmärke. Anledning syntes
icke förefinnas att anse det för år 1906 begärda statsanslaget högre,
än omständigheterna påkallade. Men då i allt fall kostnadsökningen
icke kunde med visshet beräknas, syntes å ena sidan något bestämdt
anslag icke böra tillförsäkras svenska smörprofningarna för sistnämnda
år, utan styrelsen för smörprofningarna förständigas att, sedan utredning
kunnat åstadkommas om beloppet af de medel, som kunde erfordras
för sagda år, till Eders Kung!. Majrt inkomma med förnyad
framställning om anslag, men å andra sidan åtgärder böra vidtagas
för beredande af tillgång till de medel, som för närvarande kunde beräknas
blifva erforderliga för beviljande af statsunderstöd åt smörprofningarna
under år 1906.
Jag anser det vara synnerligen viktigt, att det från och med innevarande
år inrättade skyddsmärket för svenskt exportsmör må kunna
äfven under år 1906 och allt framgent tillhandahållas därtill berättigade
mejerier. Därigenom bör nämligen det fullgoda svenska smöret komma
att undgå faran att, såsom hittills mången gång varit händelsen, förväxlas
med smör af sämre beskaffenhet från andra länder, och otvifvelaktigt
bör äfven det svenska exportsmörets pris och kvalitet komma att
höjas. Det synes mig äfven både af klokhet och rättvisa påkalladt, att
rätten att deltaga i smörprofningarna och begagna smörmärket utsträckes
till alla regelbundet exporterande mejerier, som uppfylla föreskrift^ villkor
i afseende å smörets kvalitet. Jag kan alltså icke annat än finna det önskvärdt,
att en dylik utsträckning må äga ram under år 1906, och då
detta icke torde kunna låta sig göra utan ökadt bidrag från statens
sida, böra enligt min mening åtgärder i sådant syfte vidtagas. I likhet
med landtbruksstyrelsen anser jag, att beloppet af det för år 1906 er"-forderliga statsbidraget icke för närvarande kan noggrant bestämmas,
utan att ytterligare utredning i sådant afseende bör af smörprofningarnas
styrelse framläggas, när erfarenheten gjort sådant möjligt. Jag anser
Statsutskottets Utlåtande iV:o 10.
287
emellertid, att ett belopp af 10,000 kronor bör för år 1906 göras disponibelt
att i mån af behof af Eders Kung], Maj:t för ändamålet användas.
Det å ordinarie stat uppförda anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar lämnar icke för närvarande tillgång
till anvisande åt de svenska smörprofningarna af högre belopp än
det vanliga anslaget å 15,000 kronor, och kunna medel till ökadt anslag
icke heller lämpligen beredas från andra till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande stående medel. Då beloppet af den erforderliga anslagsökningen
till smörprofningarna emellertid ännu icke låter sig med
någorlunda visshet beräkna, anser jag det icke lämpligt att, för beredande
af medel till ifrågavarande anslagsökning, redan nu ifrågasätta
höjning af berörda ordinarie anslag, utan synas de för år 1906 erforderliga
ökade anslagsmedel böra af Riksdagen äskas å extra stat för
samma år. Därvid synes äfven böra begäras ett belopp af 5,000 kronor
till täckande af det i det föregående omförmälda förskott, som statskontoret
anbefallts att af under händer varande medel utanordna till
bestridande af höjningen i statsbidraget till smörprofningarna för innevarande
år. Af Riksdagen skulle alltså äskas inalles 15,000 kronor.»
Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t
i förevarande hänseende föreslagit, får alltså hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1906
bevilja
a) till ersättande af utaf statskontoret förskjuten
del af statsbidrag för år 1905 till fortgående smörprofningar
ett belopp af 5,000 kronor, och
b) till beredande af medel till ökadt statsbidrag
för år 1906 till berörda smörprofningar ett belopp
af 10,000 kronor.
28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anställande
af en statskonsulent i svinskötsel på extra stat för år 1906 anvisa ett
anslag af 5,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med bifall till Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
har Riksdagen för hvartdera af åren 1904 och 1905 på extra stat
Ang. statskonsulent
i
svinskötsel..
[29.]
288
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beviljat ett anslag af 5,000 kronor till anställande af en statskonsulent
i svinskötsel. En dylik konsulent har för år 1904 varit verksam, och
har landtbruksstyrelsen bemyndigats att tillsätta befattningen äfven för
innevarande år.
Uti underdånig skrifvelse den 19 november nästlidna år har landtbruksstyrelsen
hemställt om åtgärder för anställande af en dylik konsulent
äfven för år 1906. och anser jag framställning i sådant syfte
böra till Riksdagen aflåtas. I afseende å konsulentens aflöning tillåter
jag mig erinra, att den blifvit, i öfverensstämmelse med den af mig
den 12 januari 1903 framlagda förslagsberäkning, bestämd till 3,000
kronor såsom arfvode äfvensom reseersättning intill ett belopp af 2.000
kronor. Dylik ersättning utgår för denne tjänsteman i regel enligt
fjärde klassen i resereglementet, men enligt tredje klassen i samma
reglemente vid resa, som af honom, på uppdrag af landtbruksstyrelsen,
företages inom landet för utrönande af svinskötselns ståndpunkt samt
för vidtagande af åtgärder till befordrande af denna näringsgren. Med
tillämpning af de förändrade grunder, som jag ansett mig böra föreslå
för beräknandet af reseersättning åt statskonsulenterna i boskapsskötsel
och mejerihushållning äfvensom åt torfingenjörerna, anser jag äfven nu
ifrågavarande statskonsulents reseersättning böra från och med år 1906
städse beräknas efter en och samma klass, hvilken bör vara den fjärde.
På grund häraf torde det till reseersättningar åt honom afsedda- beloppet
kunna sänkas med 500 kronor, hvaremot för hans arfvode, i
likhet med hvad jag föreslagit i afseende å torfingenjörerna, torde böra
beräknas en höjning med samma belopp. Någon förändring i det erforderliga
anslagets slutsumma skulle alltså icke härigenom påkallas.»
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till anställande af en statskonsulent
i svinskötsel, på extra stat för år 1906
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.
Ang.
fjciderJäajvehi s
befrämjande.
[30.]
29:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, till fjäderfäafvelns befrämjande
anvisa å extra stat för år 1906 ett anslag af 5,000
kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
289
30:o) Vidare och på grund af Kung!. Maj:ts därom framställda
förslag hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för fortsättande under år
1906 af de geologiska undersökning ärna och utgifvande
af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,
bevilja å extra stat för samma år ett anslag af 96,000
kronor.
31 :o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande
och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på
extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.
32:o) Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 46) har
herr Å. H. Hammarskjöld föreslagit, att Riksdagen måtte utöfver det
anslag af 4,000 kronor, som Svenska trädgårdsföreningen hittills åtnjutit,
bevilja sagda förening ett årligt anslag af 6,000 kronor under
de villkor och den kontroll, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt att
bestämma.
Beträffande de skål, som af motionären anförts till stöd för framställningen,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Utskottet är öfvertygadt om att ett understödjande af trädgårdsskötseln
är synnerligen behjärtansvärdt, men då frågan härom
på grund af trädgårdsföreningens i motionen omnämnda framställning
till Kungl. Maj:t lär vara föremål för Kungl. Maj:ts pröfning, anser
sig utskottet under sådant förhållande icke för närvarande böra förorda
bifall till motionärens förslag, utan hemställer,
att herr Hammarskjölds ifrågavarande motion
icke må vinna Riksdagens bifall.
Ang.
geologiska
under sökningar.
[31.]
Ang.
afvelscentra
för nötboskap.
[32.]
Motion om anslag
till svenska
trädgårdsföreningen.
Bill. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
37
290
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. extra
personal vid
Flyinge
hinqstdepa.
'' [BB.]
Ang. andre
instruktör i
husslöjd.
[34.]
Ang- o
underhållsoch
driftkostnad
för ett fartyg
för hydrografiskbiologiska
hafsande*''sökningar
m. in.
[35.]
Hästafveins förbättrande.
33:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer
utskottet;
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, för bestridande af kostnad för
extra personal vid Flyinge hingstdepå, på extra stat
för år 1906 bevilja ett anslag å 3,790 kronor.
Befrämjande af husslöjden.
34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1906 på
extra stat anvisa, till anställande af en andre instruktör i husslöjd,
2,000 kronor, och såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna egenskap med godt
vitsord tjänstgör, 1,500 kronor, eller tillhopa 3,500 kronor.
Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen må på extra stat för år 1906 anvisa,
a) till anställande af eu andre instruktör i husslöjd
2,000 kronor samt
b) såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören
Jonas Wallander, därest han fortfarande i
denna egenskap med godt vitsord tjänstgör, 1,500
kronor,
eller tillhopa 3,500 kronor.
Fiskerinäringens understöd.
35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till underhåll soch
driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-hiologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande däfven samt för tillsyn och bevakning vid
Sveriges hafsfisken under annan tid af året än vintermånaderna, på
extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen, under erinran att näst
lidna års Riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
291
ning anvisat på extra stat för år 1905 dels till anskaffande af ett
fartyg för hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken
under annan tid af året än vintermånaderna 130,000 kronor, dels ock
till underhålls- och driftkostnad för berörda fartyg 25,000 kronor, omförmält
bland annat, att, sedan Kung], Maj:t fastställt ritningar till ett
fartyg för omförmälda ändamål och bemyndigat svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen att med Göteborgs mekaniska verkstads aktiebolag
afsluta kontrakt om leverans af ifrågavarande fartyg, samt byggandet
af fartyget påbörjats och så fortskridit, att detsamma beräknades
blifva färdigt till begagnande under loppet af nästkommande april
månad, bemälda kommission nu i underdånig skrifvelse den 17 november
nästlidna år hemställt om aflåtande af nådig proposition om beviljande
af medel till enahanda belopp för underhåll och drift under år
1906 af ifrågavarande fartyg samt därvid anfört, att all erfarenhet
visserligen saknades, huruvida de för ändamålet för år 1905 anslagna
medel kunde vara tillräckliga eller om öfverskott å anslaget möjligen
kunde komma att uppstå, men att det icke syntes kommissionen föreligga
anledning till antagande, att de beräkningar, som legat till grund
för Kungl. Maj:ts framställning i ämnet till 1904 års Riksdag, skulle
visa sig felaktiga.
Då icke heller departementschefen nu funne skäl att i något afseende
frångå ofvan intagna beräkning af de årliga underhålls- och
driftkostnaderna för berörda fartyg,
hemställde departementschefen om aflåtande af förevarande proposition.
Utskottet, som icke haft något att emot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning erinra, hemställer alltså,
att Riksdagen må, till underhålls- och driftkostnad
för ett fartyg för hydragrafisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande hafven samt
för tillsyn och bevakning vid Sveriges hafsfisken under
annan tid af året än vintermånaderna, på extra stat
för år 1906 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
292
Statsutskottets Utlåtande ÅS'':o 10.
Ang. 36:o) Kungi. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att, till utförande af
moZrfm tydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgörande hafveri,
dersökningar på extra stat för år 1906 bevilja
af do Sverige ^ejs till omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1906 till
°”hafvm* och med den 30 april 1907 21,000 kronor,
[36.] dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna för en inter
nationell
hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium för
tiden från och med den 22 juli 1906 till och med den 21 juli 1907
5,100 kronor, eller tillhopa 26,100 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de
Sverige o ingifvande hafven har Riksdagen, på framställningar af Eders
Kungi. Maj:t, anvisat medel å extra stat för hvart och ett af åren
1901. 1902, 1903, 1904 och 1905. Dessa anslag hafva, oberäknad! ett
för år 1901 till kostnader för en gång afsedt belopp, för hvarje af de
fyra förstnämnda åren utgått med 24,300 kronor, hvaraf 19,200 kronor
till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det tillkommer
Sverige att låta utföra, och 5 J00 kronor till täckande af Sveriges andel
i kostnaderna för eu internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium. För år 1905 bär Riksdagen, på Eders Kung!. Maj:ts
därom gjorda framställning, beviljat, förutom enahanda belopp, 5,100
kronor, till omförmälda centralanstalt, till omkostnader för berörda
undersökningsarbeten 21,000 kronor eller tillhopa 26,100 kronor. Den
höjning af anslaget till undersökningsarbetena, som sålunda medgifvits
för innevarande år, afsåg att bereda medel för anställande hos svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild fiskeriassistent. Med
det ii innevarande års stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslagskola
bestridas omkostnader för de svenska undersökningarna för tiden
från och med den 1 maj innevarande år till och med den 30 april
1906 samt Sveriges andel i kostnaderna för centralanstalten med labora-^
torium för tiden från och med den 22 juli 1905 till och med den 21
juli 1906.
Bemälda kommission har nu i underdånig skrifvelse den 17 november
1904 anmält, att ifrågavarande hafsundersökningar, hvilka enligt
därför uppgjord plan i hvart och ett af de uti undersökningarna samverkande
länderna organiserats för eu tid af fem år med början den 1
maj 1901. emellertid icke kunde, enligt hvad nu med bestämdhet kunde
antagas, afslutas inom sagda tid af fem år eller till den 1 maj 1906.
I anledning häraf hade den i Köpenhamn befintliga centralbyrån för de
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
293
internationella liafsundersökningarna nyligen tios den danska regeringen
anhållit, att densamma måtte skyndsamt inleda underhandlingar med
regeringarna uti öfriga i nämnda undersökningar deltagande länder för
uppnående af öfverenskommelse om samarbete på förutvarande villkor
under ytterligare två arbetsår.
Beträffande beloppet af de medel, som för fortsättande af undersökningarna
ifråga erfordrades för år 1906, har kommissionen i berörda
underdåniga skrifvelse af den 17 november 1904 — efter erinran att
anställandet hos kommissionen af eu särskild fiskeriassistent föranledts
däraf, att genom personalförändringar inom statens fiskeriadministration
arbetskrafterna så minskats, att kommissionen icke längre kunde, på
sätt dittills ägt rum, för utförande af de praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken
påräkna bistånd af någon därtill kompetent statens fiskeritjänsteman
— anfört, att ett liknande behof säkerligen komme att föreligga
äfven under år 1906, men att någon ökning af anslaget till
täckande af Sveriges andel i kostnaden för centralanstalten med laboratorium
däremot ej vore behöflig.
Såsom kommissionen i sin underdåniga skrifvelse redan erinrat,
afsåg den plan för det ifrågavarande hafsundersökningsarbetet, som
förelädes 1900 års Riksdag, en femårig undersökningsperiod, omfattande
tiden 1 maj 1901—30 april 1906, och för längre tid hafva de uti
arbetet intresserade makterna icke förbundit sig att utföra de eu hvar
tillkommande undersökningar eller lämna bidrag till den i Köpenhamn
inrättade centralanstalten. Då emellertid, efter hvad kommissionen nu
upplyst, undersökningarna icke kunna hinna att inom den från början
beräknade tidpunkten afslutas, finner jag det synnerligen önskligt, att
eu öfverenskommelse om samarbete under ytterligare två år kan träffas.
Det intresse, som från samtliga medverkande länders sida ådagalagts
för undersökningarna, gör det ock högst osannolikt, att de icke mangrant
komma att ansluta sig till det härom väckta förslaget. I hvarje
fall lär det icke böra ifrågakomma, att Sverige, som tagit initiativet
till detta betydelsefulla internationella arbete, nu skulle ställa sig afvisande;
och finner jag därför i hög grad angeläget, att de för undersökningarnas
fortsättande för Sveriges del erforderliga medel ställas till
Eders Ivungl. Maj:ts förfogande. I afseende å beloppet af det anslag,
som alltså enligt min åsikt nu bör för år 1906 hos Riksdagen för
ändamålet äskas, biträder jag kommissionens förslag.
Hvad särskildt angår det ifrågasatta fortsatta anställandet hos
svenska hydrografisk-biologiska kommissionen af en särskild fiskeriassistent,
vill jag erinra, att jag vid förordande af anslag för detta
294
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
undervisningskurser
i navigation
för lohuslänske
fiskare.
[37.]
ändamål för arbetsåret 1905—1906 betonade, att enligt min uppfattning
en sådan anordning endast linge betraktas såsom provisorisk och borde
öfvergifvas, så snart tillräckligt antal kompetente fiskeritjänstemän
hunnit utbildas. Jag är nämligen, såsom jag då äfven framhöll, af den
åsikt att, därest det internationella liafsundersökningsarbetet skall för
vår fiskerinäring blifva af den betydelse, man synes kunna förvänta, de
praktiskt-vetenskapliga fiskeförsöken måste utföras under samarbete med
landets fiskerimyndigheter och att i följd däraf statens fiskeritjänstemän
böra deltaga i ledningen af dessa försök. Emellertid synes behof för
hydrografisk-biologiska kommissionen af en egen fiskeriassistent komma
att, föreligga äfven för arbetsåret 1906—1907. Väl har 1904 års Riksdag
godkänt Eders Kungl. Majrts förslag till en betydligt utvidgad fiskeriadministration,
men som af däri ingående sex fiskeri! ntendentsbefattningar
endast halfva antalet kan blifva tillsatt till nästkommande år, synes
det mig gifvet, att mångfalden af de statens fiskeritjänstemän åliggande
göromål icke skall lämna någon af dessa tjänstemän tillfälle att under
den tid, hvarom nu fråga är, biträda kommissionen vid utförandet af
de uti programmet för hafsundersökningarna ingående fiskeförsöken.»
Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts förevarande
framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven, på extra stat för år 1906 bevilja
a) till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1906 till och med den 30 april 1907 21,000
kronor samt
b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna
för eu internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt
med laboratorium för tiden från och med den
22 juli 1906 till och med den 21 juli 1907 5,100
kronor, eller tillsammans 26,100 kronor.
37:o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att, såsom
bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske
fiskare, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 2,250
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 1,125 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med anledning af Eders Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar
har Riksdagen för hvart och ett af åren 1903, 1904 och 1905
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
295
på extra stat anvisat ett anslag af 2,250 kronor såsom bidrag till
anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,
under förutsättning att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
och landsting för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor.
Med hänsyn därtill att Eders Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att
kurserna redan under hösten år 1902 kunde träda i verksamhet, måst
under samma år låta förskottera halfva beloppet, 1,125 kronor, af det
för år 1903 beviljade anslaget och då enligt den för kurserna antagna
plan desammas verksamhet skulle taga sin början hvarje år på hösten,
begärde Eders Kungl. Maj:t af 1903 års Riksdag rätt för Eders Kungl.
Maj:t att af det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år 1903
af tillgängliga medel förskottera hälften eller 1,125 kronor; och bifölls
detta jämväl af Riksdagen. Liknande medgifvande lämnades äfven, på
Eders Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning, af 1904 års Riksdag.
Jämlikt de angående dessa kurser af Eders Kungl. Maj:t den 6
juni 1902 gifna föreskrifter hafva redogörelser inkommit angående de
kurser, som ägde rum under hösten år 1903 och i början af år 1904;
och inhämtas af dessa redogörelser hufvudsakligen följande.
De under hösten 1903 anordnade kurserna voro två, af hvilka
den ena hölls vid Smögens fiskläge med afsilning den 19 december
samt besöktes af tillhopa 44 fiskare från Smögen och närliggande
fiskelägen. Läraren vid denna kurs uppgifver, att de flesta eleverna
nödgats under senare delen af oktober samt under november lämna
kursen för att deltaga i sillfiske, hvarför medeltalet bevistade lektionsdagar
för hvarje elev utgjorde endast 17. Samtliga elever hade visat
lifligt begär att inhämta kunskaper. Den andra kursen hölls vid Mollösund
under tiden 1 oktober—20 december och bevistades af 48 fiskare,
alla utom en från denna plats. Af dessa måste 18 afbryta kursen för
deltagande i sillfiske. I medeltal hade hvarje elev närvarit vid lektionerna
21 dagar. Läraren vid denna kurs vitsordar, att eleverna allmänt
visat sig mycket angelägna att bereda sig tillfälle att bevista
lektionerna samt att tillägna sig kunskap i de ämnen, hvilka undervisningen
omfattat, och anser läraren det därför kunna förväntas, att
eleverna skola kunna med godt resultat tillämpa sina förvärfvade
kunskaper. Jämväl den af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län förordnade inspektören för dessa kurser,
f. d. kommendörkaptenen A. F. Ouchterlony, vitsordar kursernas nitiska
ledning samt elevernas intresse och flit. Vid hvardera kursens afslutande
bereddes tillfälle för de elever, som så önskade, att undergå pröfning
i undervisningsämnena, och blefvo med anledning häraf 5 elever vid
Smögen och 7 vid Mollösund förhörda och tilldelade betyg.
296
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Beträffande de kurser, som anordnats under förra delen af år 1904,
inhämtas af redogörelserna, att dessa kurser ägt rum vid Grafvarnes fiskläge
under tiden 24 februari—7 maj och vid Helleyiks,strand undertiden 11
januari—31 mars. Å förstnämnda plats besöktes kursen af 63 elever,
hvilka i medeltal närvoro under 24 lektionsdagar. Vi d 11 el le viks strand
var elevernas antal 54 och medeltalet besökta lektionsdagar 38. På
grund af det stora antalet elever måste hvardera af dessa kurser indelas
i parallellafdelningar, och till deltagande i kursen vid Grafvarnes
fiskeläge hade anmälningar ingått från flera fiskare, än som kunde till
undervisning mottagas. Betyg tilldelades efter genomgången pröfning
15 elever vid Grafvarne och 26 vid Helleviksstrand. Jämväl i fråga om
dessa kurser vitsordas lärarnes nit samt elevernas flit och intresse.
Ifrågavarande kurser, hvilka nu pågått under mer än två år, synas
hafva varit väl ägnade att fylla det ändamål, för hvilket de äro afsedda,
nämligen att bibringa de bohuslänske fiskarna för utöfvande af deras
yrke erforderliga insikter i navigation och därmed sammanhörande ämnen.
Därom vittnar icke minst det allt mer stegrade intresse, hvarmed kurserna
af fiskarbefolkningen omfattas. Jag anser följaktligen, att de
tills vidare böra fortsättas, och torde, på sätt landtbruksstyrelsen jämväl
uti underdånig skrifvelse den 2 november nästlidna år hemställt,
för sådant ändamål anslag nu böra begäras af Riksdagen för år 1906.
Då Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och landsting till
undervisningskurserna anvisat tillhopa 2,000 kronor årligen under fem
år från och med år 1902, samt någon ändring i det belopp, hvartill
kostnaderna för kurserna blifvit beräknade, icke ifrågasatts, erfordras
för år 1906 bidrag från statens sida med enahanda belopp som det af
Riksdagen för innevarande år anvisade. Det vid anslagets beviljande
förut fästa villkor synes därvid böra bibehållas. Därjämte torde, i öfverensstämmelse
med hvad nästföregående år ägde rum, böra hos Riksdagen
begäras rätt för Eders Kungl. Maj:t att, för möjliggörande af
kurser under innevarande års höst, låta af det belopp, som för år 1906
äskas, redan under innevarande år af tillgängliga medel förskottera
hälften eller 1,125 kronor.»
Utskottet, som icke funnit skäl till erinran emot Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning, hemställer alltså,
att Riksdagen må, såsom bidrag till anordnande
af undervisningskurser i navigation för bohuslänske
fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
297
läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet
bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat
för år 1906 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med
rätt för Kung!. Maj:t att låta utaf nämnda belopp
förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel
utanordna 1,125 kronor.
38:o) i två särskilda, lika lydande motioner, väckta, den ena
(n:o 15) i Första Kammaren af friherre N. A. A. Trolla och den andra
(n:o 122) i Andra Kammaren af herr K. Starbäck in. fl. har föreslagits,
att Riksdagen för höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande
måtte bevilja ett anslag af 500,000 kr. och häraf 250,000 kr. för år
1906, med rätt för Kungl. Maj:t att för 1905 deraf förskottsvis utanordna
100,000 kr.
Likaledes har herr C. IT Walleném i en inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 11) föreslagit, att Riksdagen måtte för höjande af
fonden för fiskerinäringens befrämjande bevilja ett anslag af 500,000
kronor och däraf på extra stat för år 1906 anvisa 250,000 kronor.
De förstnämnda motionärerna hafva såsom stöd för sin framställning
anfört följande:
»Den vid 1891 års riksdag inrättade fonden för fiskerinäringens
främjande, som då sattes till ett belopp af 100,000 kronor, har sedermera
genom beslut af Riksdagarna 1899, 1900 och 1902 ökats, så att
den nu uppgår till 800,000 kronor, oberäknad! den summa, som tillkommit
genom annuiteters läggande till fonden. Genom beslut af 1904
års Riksdag beviljades på extra stat för 1905 återstoden 200,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att låta af sistnämnda belopp förskottsvis
under 1904 af tillgängliga medel utanordna högst 100,000 kronor.
Hittills ha, åtminstone under senare år, disponibla medel så fördelats,
att för låns utdelande inom Göteborgs och Bohus län Konungens
befallningshafvande därstädes förfogat öfver 85 procent, under det att
de återstående 15 procent, afsedda för samtliga öfriga län, handhafts
af kungl. landtbruksstyrelsen.
I Riksdagens skrifvelse n:o 137 från 1904 års Riksdag anföres i
anslutning till statsutskottets utlåtande följande: »På sätt Riksdagen i
skrifvelse den 15 maj 1902 anfört, är det af synnerlig vikt, att tillfälle beredes
fiskeri-befolkningen, särskildt den vid rikets västkust, att genom
lån erhålla medel till anskaffande af för nuvarande förhållanden lämpliga
fiskebåtar med de för fiskeridriften afsedda anordningar och maskiner
samt fångstredskap in. in. dylikt; och då, enligt hvad upplyst blifvit,
Bill. till Riksd. Prat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 38
Ang.
motioner om
anslag till
höjande af
fonden för
fiskerinäringens
befrämjande.
298
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den för nämnda lån afsedda fond tagits så lifligt i anspråk, att den
icke på långt när kunnat tillgodose de på densamma ställda kraf, har
Riksdagen funnit sig höra bifalla motionärenas förslag om att af det för
fonden beviljade anslag å 500.000 kronor må redan nu anvisas förutom
af Eders Kungl. Maj:t föreslagna 100,000 kronor jämväl återstoden eller
ytterligare 100,000 kronor, hvarjämte Riksdagen med hänsyn till tillströmningen
af ansökningar om lån från fonden äfven ansett sig böra medgifva,
att af det för år 1905 anvisade anslaget må redan under innevarande
år af tillgängliga medel förskjutas högst 100,000 kronor. Härvid
har Riksdagen dock velat uttala den mening, att ifrågavarande ändamål
bör vid bifall till detta förslag, och med hänsyn därtill att annuiteterna
å lånen alltjämt skola till fondens förstärkande ingå till densamma,
anses vara tillgodosedt för en följd af år.»
Af det nu anförda, särskilt då Riksdagen fortfarande understryker
den synnerliga vikten af att tillfälle beredes den fiskeriidkande befolkningen
att erhålla medel för anskaffande af för nuvarande förhållanden
lämpliga fiskebåtar etc., synes oss framgå ett viktigt medgifvande, nämligen
det, att, om tillgängliga medel visa sig i nämnvärd grad otillräckliga
att motsvara sig yppande lånebehof, all anledning förefinnes att
stärka möjligheten för desammas tillfredsställande, d. v. s. höja lånefonden?
Huru ställer det sig nu med afseende på lånebehofven?
Rörande Bohuslän vilja vi endast hänvisa till hvad länsstyrelsen i
sin skrifvelse af 31 oktober 1904 anför. Redan i september hade landstingets
förvaltningsutskott förmedlat lån till nära 300,000 kronor, och
hade därefter än ytterligare en mängd låneansökningar inkommit, hvilka
emellertid icke detta år kunde beviljas, då fondens medel vore uttömda.
Det hade framför allt visat sig, att lån för fiskefartygs förseende med
motorer vore begärliga. Konungens befallningshafvande föreställde sig,
»att med den lifaktighet, som mer och mer syntes göra sig gällande
för utvecklingen och höjandet af det bohuslänska hafsfiske! och hvartill
årets fiskeriutställning och fiskaremöte i Marstrand säkerligen vant en
icke ringa bidragande orsak, lån ur fonden till anskaffande af motorkraft
åt fiskerifartyg och äfven till fiskeredskap också fortfarande skulle
visa sig vara af beliofvet påkallade i länet, antagligen i ännu större
utsträckning, och möjligt vore, att det framdeles kunde visa sig nödvändigt
att äfven få taga fondens tillgångar i anspråk till anläggning
af smärre inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskeprodukter,
hvartill fonden äfven vore afsedd.»
För öfriga län lunnos enligt meddelande från kungl. landtbruksstyrelsen
den 17 januari 1905 att disponera 21,199 kronor 95 öre, i
Statsutskottets Utlåtande iV.-o 10.
299
hvilken summa ingår 15 % af fondens återstående 100,000 kronor.
Sedan dess ha till Malmöhus län ett lån och till Uppsala län tre lån å
tillsammans 20,000 kronor beviljats. Att möta vidare låneansökningar
funnes sålunda kvar i afrundad summa 1,200 kronor. Obeviljade ansökningar
enbart från Malmöhus län föreligga till ett belopp af 22,000
kronor. Sekreteraren i detta läns hushållningssällskap har meddelat,
att påtänkta låneansökningar å tillsammans omkring 30,000 kronor
måst afböjas på grund af att ingå utsikter att erhålla lån förefunnos.
Från Blekinge län ha på grund af formella skäl låneansökningar på
9,000 kronor år 1903 afslagits, hvilka emellertid detta år torde återkomma.
Från fiskerinämndens ordförande i Uppsala län har upplysts,
att låneansökningar till ett belopp af 14,400 kronor föreligga. I Gäfleborgs
län är hushållningssällskapets sekreterare sysselsatt med uppsättande
af förslag till låneansökningsformulär, då från flera håll inom
länet förfrågningar om lån väntas; likaså ha till kungl. landtbruksstyrelsen
ingått upplysningar från Yästernorrlands län, att fiskare därstädes
vore lånespekulanter.
Att i detta fall ett stort behof äfven hos öfriga läns fiskeidkande
befolkning förefinnes, torde således ligga i öppen dag, liksom allt tyder
på att intresset för tidsenligare fiske såväl från befolkningens som
vederbörande myndigheters sida befinner sig i rask och glädjande utveckling.
För innevarande år torde emellertid, om till de nyssnämnda
1,200 kronor lägges hvad som kan beräknas inflyta under året af
amorterings- och räntemedel, endast, högt tilltaget, 16,000 kronor finnas
disponibla att möta lånebehof, som, lågt räknadt, nu vid årets början
uppgå till omkring 75.000 kronor. Och ännu mera otillfredsställande
blir förhållandet efter 1905, då andra medel än annuiteterna icke finnas
att tillgå.
Detta är så mycket mera att beklaga, som tack vare hufvudsakligen
den ofvan omförmälda fiskeriutställningen ett glädjande intresse för utvecklingen
ej blott af västkustfisket, utan äfven i hög grad af fisket
vid Skånes kuster samt i Östersjön och Bottenhafvet börjat göra" sig
gällande. Nya hittills för dessa fisken icke använda redskap börja
komma i bruk, större och bättre farkoster för fiske längre ut i hafvet
än de hittills för strandfiske brukliga visa sig nödvändiga. Men framför
allt har man med exempel från Danmark och vårt eget västkustfiske
börjat att alltmer inse motordriftens betydelse icke blott vid fisket
utan i synnerhet för fiskens snabba transport till afsättningsorterna.
Upplysande i detta afseende är nedanstående tabell.
Utlämnade lån från landtbruksstyrelsen ur fonden för fiskerinäringens
befrämjande:
300
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Till båtar med
motorer
Antal
lån
Kronor
Till båtar utan
motorer
Antal
lån
Kronor
Till motorer
Antal
lån
Kronor
Till fiskredskap
Antal
lån
Kronor
1908 |
3 |
20.000: — |
2 |
3,500: — |
2 |
3,000: — |
3 |
2.400: — |
1904 |
1 |
8,000: — |
12 |
19,400: — |
7 |
10,200: — |
7 |
9,600: — |
4 |
28,000: — |
14 |
22,900: — |
9 |
13,200: — |
10 |
12.000: — |
I två af de större lånen till båtar med motorer ingår ock viss
del till fiskredskap, likaså i ett lån å 2,000 kronor till motor; i denna
senare summa sannolikt 800 kronor.»
På grund af hvad motionärerna sålunda anfört och då lånens
förmedling samt den föreskrifna säkerheten vore af den beskaffenhet
att staten ej torde ikläda sig någon risk men existensvillkoren för en
stor del af vårt lands idogaste och fattigaste befolkning afse värdi främjades.
hade motionärerna framställt ifrågavarande förslag.
Herr Wallentins motivering till ofvannämnda förslag är af följande
lydelse.
»Uti den till innevarande Riksdag aflämnade »Berättelse om hvad
i rikets styrelse sedan sista Riksdags sammanträde sig tilldragit» omförmäles
att »det bohuslänska vintersillfisket har under säsongen 1903—
1904 lämnat rikligare utbyte än under något annat år, sedan sillen
efter 1898—1899 års fiskesäsong upphörde att i stora massor ingå i
skärgården», och framhåller Kungl. Maj:t att »förbättringen kan i
första hand tillskrifvas den omständigheten, att vid ifrågavarande fiske
alltmer snörpvadar och i fiskebåtarne insatta petroleummotorer börjat
användas». .
Tacksamt måste erkännas att det uppsving, som under senare tid
åstadkommits i det svenska hafsfiske^ väsentligen underlättats genom
de lånemedel Riksdagen vid upprepade tillfällen ställt till näringens
förfogande och hvilka lån möjliggjort anskaffningen af de dyrbara redskap,
som erfordras.
Denna åtgärd att genom tillhandahållande af billigt rörelsekapital
mot betryggande säkerhet sätta fiskeribefolkningen i tillfälle att utveckla
sin näring har vunnit häfd äfven i andra hafsfiskeidkande länder
och torde särskildt hos oss vara af behofvet påkallad i följd af det
mera enastående förhållandet att vårt hafsfiske bedrifves ej genom bolag
i städerna utan af delta garne själfva såsom intressenter och själfständige
utöfvare af sitt yrke.
Det är en fråga af social betydelse, att detta förhållande må
Statsutskottets Utlåtande JS'':o 10.
301
fortfara och alltmera utvecklas, men för att detta skall kunna ske
fordras — i följd af den dyrbara utrustningsredskapen och den sig
alltmer utvecklande näringen — ökadt rörelsekapital, och då den senast
af 1902 års Riksdag beviljade förhöjningen af 500,000 kronor i fonden
för fiskerinäringens främjande blifvit med innevarande år disponerad,
hade önskligt varit om Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till denna
Riksdag äskat medel för tillgodoseende af de låneansökningar, som inkomma
under budgetsåret. Detta bär emellertid ej skett, och därför
tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen nu liksom vid flera föregående
tillfällen skett — nämligen år 1890, 1899 och 1900 — tager initiativ
i denna fråga, så att den glädjande utvecklingen af vårt hafsfiske ej
må tillbakahållas.
Som bevis på hvilken stor betydelse denna näring har inom det
län jag tillhör må nämnas, att det bohuslänska hafsfiske! under senaste
fiskeåret representerade ett fångstvärde af cirka fyra miljoner kronor,
och enligt tillgängliga rapporter har under innevarande vinter till den
15 dennes infångats 2,302 hl. garnsill och 202,268 hl. vadsill till ett
värde af cirka 1,200,000 kronor. Denna sill har till största delen
funnit afsättning i Tyskland och England.
Fonden för fiskerinäringens främjande har städse varit anlitad så
långt dess tillgångar medgifvit, och under de senare åren har en
mängd låneansökningar måst tillbakavisas af brist på medel.
De flesta lånen hafva hittills gått till Bohuslän för hafsfiskets
bedrifvande, men enligt bestämmelserna för fonden skall den vara en
hjälpkälla för fiskets främjande i hela landet, och att intresset för
denna näring alltmer ökas, därom vittna de sammanslutningar och
företag som öfverallt kring våra kuster planläggas och komma till
stånd. Detta ökade intresse för fiskerinäringens utveckling kommer
otvifvelaktigt att ställa stora anspråk på fondens tillgångar, men härvidlag
äro ock störa ekonomiska intressen att tillvarataga.»
Såsom i friherre Trolles och herr Starbäcks med flere motioner utskottet* yttmeddelats,
hafva fondens för fiskerinäringens befrämjande disponibla randemedel
så fördelats* att 85 procent däraf utgått till lån inom Göteborgs
och Bohus län och återstoden, eller 15 procent, afsetts för lån inom
öfriga delar af riket. Berörda fördelning har utan tvifvel hittills varit
en riktig norm för tillfredsställandet af de anmälda lånebehofven. Under
senare tiden har emellertid så väl vid Skånska kusten som i Östersjön
och Bottenhafvet fiskebedriften i hög grad utvecklats och behofvet af
302
Statsutskottets Utlåtande jS:o 10.
ej allenast dyrbarare fiskredskap utan äfven större båtar med motorer
gjort sig gällande, hvilket behof endast torde kunna genom tillhandahållande
af lån mot billiga villkor tillgodoses; och vid sådant förhållande
har utskottet föreställt sig, att lånefonden för fiskerinäringens
befrämjande bör tillföras en ytterligare ökning för tillgodoseende af
lånebehofvet äfven inom sistnämnda delar af riket. Det belopp, hvarmed
motionärerna föreslå, att fiskerifonden må ökas, anser utskottet
emellertid vara alltför högt, särskildt med hänsyn därtill, att beloppet
enligt förslagen skulle liksom föregående anslag utgå af skattemedel;
och synes anslagsökningen skäligen kunna begränsas till 200,000
kronor, hvarigenom fonden skulle komma att oafsedt inflytande annuiteter
uppgå till 1,000,000 kronor.
Då, enligt hvad utskottet inhämtat, de för innevarande år anmälda
lånebehofven torde kunna i väsentlig män tillfredsställas med
den tillgång, som därtill redan anslagna medel bereda, synes skäl icke
förefinnas till att, på sätt motionärerna föreslagit, medgifva, att en del
af det nu ifrågavarande anslaget må förskottsvis utanordnas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af friherre Trolles
samt herrar Starbäcks med flere och Wallentins förenämnda
motioner, må för höjande af fonden för fiskerinäringens
befrämjande bevilja och till utgående under
år 1906 anvisa ett anslag af 200,000 kronor.
Vattenståndsobservationer.
An(J'' 39:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
vattenstånds- hemställer utskottet,
observationer.
[38.]
att Riksdagen må, till utförande af vattenståndsobservationer
i vissa af landets vattendrag, på extra
stat för år 1906 anvisa ett anslag å 2,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
303
Årfvoders åt amanuenser och extra biträden å
domänstyrelsens skogsafdelning.
40:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, till arfvoden
åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning,
på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 3,350 kronor.
Under åberopande af hvad i detta ärende anförts under punkt
6:o) här ofvan, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, till arfvoden åt amanuenser
och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning
på extra stat för år 1906 bevilja ett anslag af 3,350
kronor.
Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.
41 :o) Kungl. Maj:t har ytterligare föreslagit Riksdagen att å extra
stat för år 1906 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor, samt till
resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.
Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må på extra stat för år 1906
bevilja
a) till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna
43,200 kronor samt
b) till resekostnader vid domänförvaltningen,
såsom förslagsanslag, 40,585 kronor.
Skogsinstitutet,
42:o) Vidare och i anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
Ang.
arfvoden åt
amanuenser
och extra biträden
å domänstyrelsens
skog saf delning.
[39.] ''
Ang.
aflöning åt
domänintendenter
m. m.
samt
resekostnader
vid domänförvaltningen.
[40, 41.]
Ang.
extra lärårkrafter
vid
skogsinstitutet.
[42.]
304
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att Riksdagen må, till beredande af ökade extra
lärarkrafter vid skogsinstitutet, på extra stat för år
1906 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.
[43.]
-ing. 43:o) Kung!. Maj:t bär ytterligare föreslagit Riksdagen att till
"''redande''af'' uppförande af en provisorisk träbyggnad- vid skogsinstitutet anvisa på extra
Matt utrymme stat för år 1906 ett anslag af 9,725 kronor, med rätt för Eungl. Maj:t
md s]cli°t9etsmstl'' att låta beloppet under innevarande år förskottsvis af tillgängliga medel
utanordna.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 21 juni 1904 har domänstyrelsen,
under erinran att enligt den genom nådigt beslut den 3 juni 1892
fastställda stat för skogsinstitutet institutets direktör åtnjöte, förutom
3,000 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
äfvensom eventuellt ett ålderstillägg å 600 kronor, jämväl förmånen af fri
bostad och vedbrand, meddelat, att direktören för skogsinstitutet i följd
häraf innehade såsom bostad åtta rum, tambur och kök uti institutsbyggnadens
öfre våning.
Domänstyrelsen har vidare anfört, att två af institutets lärare —
med framhållande af den afsevärda ökning i antalet elever, som hittills
ägt ruin, och som ytterligare vore att vänta särskildt för höstterminerna
såsom följd af föreskrifven utsträckning af studietiden, samt att
de för undervisningen nu tillgängliga lokaler, som år 1894 ansetts
kunna rymma 30 elever, måste blifva otillräckliga för det blifvande
antalet, omkring 70 — föreslagit, att direktörens förberörda bostadsvåning
måtte få användas till lokaler för undervisning och samlingar
ni. in., samt att institutets direktör, efter lärarkollegiets hörande, vitsordat
behofvet af ökädt utrymme för undervisningen och i likhet med
kollegiet tillstyrkt den sålunda föreslagna anordningen.
Under erinran, att den betydliga ökningen af institutets elevantal
föranledts dels genom inrättandet, enligt nådiga kungörelsen den 30
december 1893, af en lägre kurs, dels ock genom anordnande, på grund
af nådigt bref den 15 december 1899, af en ny skogsskola vid Kloten,
afsedd att förbereda till inträde vid skogsinstitutet, att en ytterligare
ökning af antalet under höstterminerna blefve gifven genom utsträckning,
jämlikt nådiga kungörelsen den 22 .maj 1903, af studietiden för
den hö are kursens elever med två månader utöfver förutvarande två
år, samt att, då institutets dåvarande direktör C. G. ilo]mera stode i
begrepp att, efter uppnådd pensionsålder, afgå, dennes rätt icke komme
att kränkas af den ifrågasatta anordningen, har domänstyrelsen till
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
305
nådig pröfning öfverlämnat ifrågavarande ärende och därvid tillika förordat
förslagets genomförande såsom af ett verkligt behof framtvingad!
I)å emellertid den till direktören enligt stat utgående kontanta
aflöningen vore bestämd med fästadt afseende på i staten jämväl upptagna
naturaförmåner, fri bostad och vedbrand, borde sistnämnda förmåner,
därest de bortfölle, ersättas genom årligt kontant belopp, hvilket,
med beräkning att minst sju rum förutom kök in. in. torde behöfva
af direktören hyras i institutets grannskap, och med hänsyn till förevarande
hyres- och vedpriser, icke torde kunna sättas lägre än till 2,300
kronor, däraf 2,100 kronor motsvarande hyran och 200 kronor vedbrand.
Domänstyrelsen har med hänsyn härtill hemställt, att-, när så ske
kunde utan förnärmande af vederbörandes rätt, den af skogsinstitutets
direktör nu disponerade boställsvåningen finge användas till lokaler för
undervisning och samlingar in. in. vid institutet, och att direktören i
ersättning därför äfvensom för mistad fri vedbrand finge åtnjuta 2,300
kronor för år räknadt.
Uti häröfver infordradt utlåtande har statskontoret den 19 september
1904, med framhållande att, då hyresvärdet af direktörens nuvarande,
fördelaktigt belägna boställsvåning om åtta rum och kök utan tvifvel
uppginge till minst 2,100 kronor, och det icke syntes böra ifrågakomma
att genom försämring af de med tjänsten förenade förmåner göra ifrågavarande
viktiga befattning mindre lockande för män af framstående
duglighet, förklarat sig anse den föreslagna hyresersättningen ingalunda
vara för högt tilltagen, hvadan statskontoret, med erinran att ifrågavarande
direktörsbefattning, sedan ofvanbemälde Holmerz den 29 juli
1904 erhållit nådigt afsked, för det dåvarande vore vakant, i underdånighet
hemställt, att-, därest ofvanberörda boställsvåning pröfvades vara
erforderlig för utvidgning af institutets undervisningslokaler m. in.,
Eders Kung], Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att direktören
vid skogsinstitutet måtte, såsom ersättning för mistad boställsförmån
och vedbrand, tilldelas ett belopp af 2,300 kronor årligen, samt att i
anledning häraf dels det till skogsinstitutet beviljade anslag måtte från
och med år 1906 höjas med nyssnämnda belopp, dels ock hvad som för
ändamålet åtginge från den blifvande direktörens tillträde af befattningen
och intill 1906 års ingång finge af tillgängliga medel förskjutas
för att framdeles till ersättande anmälas.
Sedermera har emellertid domänstyrelsen i underdånig skrifvelse
den 30 september nästlidna år meddelat, att f. d. direktören Holmerz
i en till styrelsen aflåten skrifvelse fäst- styrelsens uppmärksamhet därpå,
att ett annat sätt att vinna ökadt utrymme också stode till buds,
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 39
306
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
nämligen att å institutets tomt uppföra en mindre, provisorisk träbyggnad,
innehållande två lärosalar och ett mindre rum åt lärare.
En sådan byggnad, som torde kunna uppföras för omkring 10,000
kronor, skulle motsvara behofvet af utrymme under den tid, institutet
kunde komma att bibehållas å sin nuvarande plats. Denna tid kunde
väl ej nu beräknas, men det torde dock kunna anses som säkert, att
flyttningsfrågans beredning och afgörande äfvensom anordningarna för
själfva flyttningen komme att kräfva flere års tid, med säkerhet minst
5 å 6 års tid. och att således institutet minst under denna tid komme
att bibehållas å sin nuvarande plats. Under sådant förhållande vore
det enligt Holmerz’ mening sannolikt, att nu nämnda sätt för beredande
af ökadt utrymme kunde för institutet blifva billigare och i
flere hänseenden fördelaktigare än att använda boställsvåningen för
ändamålet och utgifva hyresersättning till direktören, i synnerhet som
en del anordningar med åtföljande kostnader för nämnda vånings
anordnande för undervisningen vore nödvändiga.
I anledning häraf hade styrelsen låtit verkställa utredning om
förhållandet och därvid funnit, att eu byggnad af ofvan omförmälda
beskaffenhet kunde enligt uppgjordt kostnadsförslag å institutets tomt
uppföras för en kostnad af 9,725 kronor, till hvilket belopp bindande
anbud å byggnadens uppförande ock erhållits. Å andra sidan erfordrades
för boställsvåningens användande för undervisningen, såsom ock varit
förutsedt, vissa ändringar i rummens mellanväggar och andra anordningar,
som vore förenade med kostnader. Under sådant förhållande
har styrelsen, med öfverlämnande af byggnads- och planritningar äfvensom
kostnadsförslag, underställt det sålunda väckta förslaget Eders
Kung]. Maj:ts pröfning, och därvid tillika framhållit, att förslaget syntes
vara under nuvarande förhållanden att föredraga framför det i frågan
förut framställda, hvilket styrelsen därför frånträdde; och har styrelsen
hemställt, att, till afhjälpande af bristen på utrymme för undervisningen
vid skogsinstitutet, Eders Kung!. Maj:t täcktes anvisa ett belopp af
9,725 kronor för uppförande å institutets tomt af en byggnad af trä
i enlighet med förberörda ritning.
Öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss anbefallts att
i ärendet afgifva utlåtande, bär uti underdånig skrifvelse den 18 oktober
nästlidna år anmält, att ämbetet vid skedd granskning af ifrågavarande
ritningar och kostnadsförslag för sin del icke funnit något att emot
desamma erinra.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
307
Genom den i ärendet förebragta utredning synes mig beliofvet af
ökadt utrymme vid skogsinstitutet för undervisning och samlingar
kafva blifvit till fullo ådagalagdt.
Det af domänstyrelsen senast framlagda förslaget till frågans lösning
synes mig i alla afseende!! hafva varit att föredraga framför den af
styrelsen förut angifna utvägen, eller att för ändamålet taga i anspråk
direktörens boställsvåning. Den af styrelsen i sistnämnda syfte gjorda,
sedermera återkallade framställningen synes för öfrigt numera, sedan
Eders Kungl. Maj:t på min tillstyrkan behagat utnämna ny direktör
vid skogsinstitutet, hvilken enligt den af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen
för institutet antagna stat är berättigad att innehafva ifrågavarande
boställsvåning, icke, utan att aftal med honom angående bostadens
afstående träffas, kunna till vidare behandling upptagas. Då nu frågan
om beredande af ökadt utrymme åt skogsinstitutet lär böra föreläggas
Riksdagens pröfning, hade jag val ansett önskligt, att tillfälle lämnats
Riksdagen att bedöma båda de framkomna förslagen. Med tillsättandet
af den viktiga direktörsbefattningen har emellertid icke kunnat utan
synnerlig olägenhet för det behöriga uppehållandet af institutets verksamhet
anstå, och — vid det förhållande att ende sökanden till platsen,
hvilken samtidigt var den tjänsteman i skogsstaten, som det framför
alla andra ansetts önskligt att kunna till befattningen förvärfva, enligt
mig af domänstyrelsens chef lämnad upplysning, icke ville åtaga sig
densamma, med mindre han erhölle den med tjänsten förenade bostaden
— har jag icke heller ansett mig kunna ifrågasätta, att vid befattningens
tillsättande förbehåll skulle göras, i syfte att den nye direktören skulle
vara skyldig att afstå ifrågavarande förmån mot den godtgörelse, som
kunde blifva af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen bestämd.
Jag tvekade under sådana förhållanden icke att tillråda Eders
Kungl. Maj:ts i berörda befordringsfråga fattade beslut, och detta så
mycket mindre som, på sätt redan nämnts, förslaget att uppföra en
provisorisk träbyggnad vid institutet synts mig både ändamålsenligare
och i ekonomiskt afseende fördelaktigare, än att taga i anspråk direktörens
våning. Det lär nämligen svårligen kunna bestridas, att det för
institutet är till afsevärdt gagn, att direktören där har sin bostad, och
med beräkning, dels att till direktören i annat fall skulle behöfva utgå
såsom ersättning för hyra och vedbrand det af domänstyrelsen enligt
min åsikt ej för högt beräknade, af statskontoret jämväl tillstyrkta
belopp af 2,300 : kronor, dels ock att direktörsvåningens apterande till
lokaler för institutets behof gifvetvis måste medföra åtskilliga utgifter,
bör den ifrågasatta nybyggnaden med en kostnad af 9,725 kronor
308
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
kostnader för
kopiering af i
landtmäteristyrelsens
arkiv
förvarade
kartor m. m.
[44.]
Ang,
kostnad för
vägdelninqar.
[45.]
kunna antagas vara till fullo betalad, om skogsinstitutet under endast
ungefär 4 år bibehålies å sin nuvarande plats.
Därest nybyggnaden skall komma till stånd, bör densamma utföras
redan innevarande år, så att de nya lokalerna må kunna tagas i användning
vid de kurser, som instundande höst taga sin början, och äfven
om man måste förutse, att frågan om skogsinstitutets flyttning snart
nog kommer på dagordningen, kan för visso ej beräknas, att nya
institutsbyggnader skola stå färdiga åtminstone tidigare än hösten 1909.»
På grund af hvad sålunda anförts och då departementschefen
icke hade något att erinra mot de för byggnaden i fråga uppgjorda
ritningar och kostnadsberäkningar, hemställde departementschefen om
aflåtande af förevarande framställning.
Med afseende å det läge, hvari förevarande fråga nu befinnes,
anser sig utskottet böra hemställa,
att Riksdagen må till uppförande af en provisorisk
byggnad vid skogsinstitutet på extra stat för
år 1906 bevilja ett anslag å 9,725 kronor.
Landtmäteristaten.
44:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande
år ägt rum, till bestridande af ökade kostnader
för kopiering af i landtmäteristyrelsens arkiv förvarade
kartor med därtill hörande handlingar, som för det
allmännas räkning erfordras eller af enskilde begäras,
på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag af 3,000
kronor.
Vägunderhållet på landet.
45:o) Vidare och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
309
att Riksdagen må på extra stat för är 1906 anvisa,
för bestridande af statsverkets andel i kostnaden för
väg delning ar, såsom förslagsanslag 50,000 kronor.
Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
46:o) Kungl. Magt Tiar föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1906 till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 45.000 kronor,
att användas till förekommande och 1 tömmande af tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Riksdagen beviljade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen för år 1898 50,000 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj:t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor,
hvarjämte 1898 års Riksdag medgaf, att ytterligare 25,000 kronor finge
under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvardera af åren
1899 och 1900 anvisades ett belopp af 50,000 kronor, för år 1901
beviljades 100,000 kronor, häraf redan under år 1900 skulle af tillgängliga
medel få förskjutas 25,000 kronor, och för år 1902 ställde Riksdagen
till Eders Kungl. Maj:ts förfogande för ifrågavarande ändamål
ett anslag af 75,000 kronor eller samma belopp, som för år 1901
funnits tillgängligt.
A de sålunda beviljade beloppen uppstodo behållningar, och då
behållningen å föregående årens anslag beräknades skola vid 1902
års slut komma att med säkerhet uppgå till 25,000 kronor, hvilken
behållning Eders Kungl. Maj:t ansåg böra i första hand komma till
användning för bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande
hos nötkreaturen under år 1903, föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen
att för nämnda år ställa till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag
af allenast 50,000 kronor, hvilket belopp jämväl blef af Riksdagen
beviljadt, under förklaring tillika, att Riksdagen icke hade något att
erinra mot, att ofvan anmärkta, vid 1902 års slut förefintliga behållning
finge för det uppgifna ändamålet användas.
I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen beträffande
anslagsbehofvet för år 1904 hemställt och då med tämlig visshet kunde
påräknas, att vid utgången af år 1903 skulle finnas en behållning af
25,000 kronor för ändamålet tillgänglig, föreslog Eders Kungl. Maj:t
Äng.
förekommande
och hämmande
af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen.
[46.]
310
Stats utskottets Utlåtande N:o 10.
Riksdagen att äfven för år 1904 ställa till Eders Kung!. Maj:ts förfogande
för ändamålet ifråga ett belopp af 50,000 kronor, men ansåg
Riksdagen till fyllest, att anslaget för nämnda år bestämdes till 40,000
kronor, hvarigenom för åren 1903 och 1904 komrne att för ifrågavarande
ändamål kunna disponeras tillsammans omkring 135,000 kronor
eller omkring 67,500 kronor för hvartdera året, utgörande omkring
7,500 kronor mer, än som för år 1902 åtgått.
Efter det härpå landtbruksstyrelsen afgifvit förslag rörande det
anslag, som för tuberkulosens bekämpande hos nötkreaturen borde för
innevarande år af Riksdagen äskas, samt därvid meddelat, att enligt
styrelsens beräkningar, sedan utgifterna för 1904 års åtgärder för tuberkulosens
bekämpande blifvit gnidna, ett belopp af omkring 24,000
kronor skulle återstå af för sagda ändamål tillgängliga medel, hemställde
jag, med anledning häraf och då utförandet under innevarande
år af vissa, utaf landtbruksstyrelsen föreslagna jämförelsevis dyra
försök dels för utrönande, huruvida tuberkulos kunde öfverföras
på djur, därigenom att de i en tuberkulos ladugård utsattes för infektion
endast genom damm. dels ock ifråga om äldre nötkreaturs
större eller mindre mottaglighet för tuberkulos, syntes mig liera bestridas
af de till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen tillgängliga medel, uti mitt anförande till statsrådsprotokollet
den 12 januari nästlidna år, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1905 till Eders Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett anslag af 50,000 kronor att användas till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, till
hvilken hemställan Eders Kungl. Maj:t behagade lämna bifall.
Under uttalande att behållningen å det för nästlidna år beviljade
anslag till ifrågavarande ändamål syntes böra få under innevarande år
för samma ändamål användas, hade Riksdagen emot Eders Kungl. Maj:ts
sistnämnda framställning icke annat att erinra, än att kostnaderna för
tuberkulosens bekämpande synts, på sätt dittills skett, kunna beräknas
till 55,000 kronor och det af Eders Kungl. Maj:t för år 1905 äskade
anslaget till följd däraf kunna nedsättas med 5,000 kronor till 45,000
kronor.
På framställning af landtbruksstyrelsen har därefter Eders Kungl.
Maj:t genom nådigt bref den 16 december nästlidna år meddelat bestämmelser
rörande användandet af de för år 1905 sålunda tillgängliga
medlen och därvid dels förklarat, att af de för nämnda år till förekommande
och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen tillgängliga
medel ett belopp af högst 6,000 kronor skulle användas till
understöd vid bemödanden till förekommande och hämmande af tuber
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
311
ku]os inom mindre ladugårdsbesättningar, samt utfärdat nådig kungörelse
angående villkoren för erhållande af dylikt understöd, "dels ock
ställt till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af 3,000 kronor,
att i de fall, då styrelsen, för utrönande af orsaken till uppträdande
af tuberkulos inom någon ladugårdsbesättning, funne sig böra med djurägaren
öfverenskomma om nedsättning af ett eller flera djur, användas
till gäldande af ersättning för sådant nedslaktadt djur.
Uti en den 24 oktober nästlidna år afbiten underdånig skrifvelse
har landtbruksstyrelsen, som ansåge, att medel för nu ifrågavarande
ändamål fortfarande borde utverkas, i sådant afseende anfört följande.
Statistiska uppgifter rörande tuberku] mundersökningar förelåge
numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början
den 15 oktober 1897 till och med år 1903, hvarjämte eu preliminär
statistik för år 1904 intill den 1 september utarbetats, hvilka samtliga
uppgifter vore sammanförda i nedanstående tabell.
År. |
Samman- lagda antalet |
För första gången pröfvade besättningar. |
1 Antal |
Ompröfvade besättningar. |
||||
! '' . f . ;'' • /.«•; A;/!;.-. |
undersökta djur. |
Antal. |
; Antal djur inom dessa, j |
I % rea-gerande djuren. , |
vid första under- sök- ningen. |
Antal. |
Antal djur (inom dessa. 1 |
% rea-gerande djuren. |
16 ,0 1897—1898 |
63,374 |
1,651 |
48,677 |
31,7 |
570 |
130 |
6.970 |
9,3 i |
1899 |
53,601 |
1,325 |
37,994 |
27,b |
532 |
246 |
13.150 |
|
1900 |
68,615 |
1.528 |
43,988 |
31,4 |
574 |
479 |
22.113 |
5,8 |
1 901 |
65,682 |
1,391 |
34,595 |
35,4 |
537 |
602 |
27,016 |
5,8 i |
1902 |
56,613 |
997 |
23,259 |
30,0 |
445 |
665 |
29,451 |
4,8 j |
1903 |
58,768 |
895 |
19,253 |
29,4 |
387 |
740 |
34,473 |
5,4 |
1904 till Vo |
36,598 |
608 |
11,334 |
26,3 ; |
293 |
545 |
25,264 |
3,8 : |
Summa |
403,251 |
8,395 |
219,100 |
— |
3,338 |
■ — |
— |
— |
Af denna tabell framginge, bland annat, att antalet besättningar
och djur, som vore föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulosen, alltjämt
vore i stigande, så att detsamma år 1903 uppgått till 740 besättningar
och 34,473 djur, alltså öfverstigande motsvarande antal år 1902
med 75 besättningar och 5,022 djur. Reaktionsprocenten vid oinpröfningarna
af ifrågavarande djur hade i medeltal år 1903 utgjort 5,4.
Detta medeltal vore visserligen något högre än motsvarande tal för år
1902, hvilket procenttal utgjorde 4,8, men detta förhållande finge sin
312
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
förklaring, dels däraf att under år 1903 kampen mot tuberkulosen upptagits
inom flera större starkt tuberkulösa ladugårdsbesättningar med
det resultat, att den andra ompröfningen med tuberkulin, såsom ofta
i dylika fall plägade ske, utfallit mindre gynnsam, dels ock däraf att
inom ett fåtal besättningar, som under flera år pröfvats med tuberkulin,
ett större återfall af reaktion inträffat, hvilket förhållande, såvidt till
styrelsens kännedom kommit, varit att härleda från bristande försiktighet
vid början af arbetet mot tuberkulosen. Att likväl kampen mot
sjukdomen oaktadt berörda omständigheter gått framåt, framginge däraf,
att vid 1903 års ompröfningar 337 besättningar om 11,257 djur varit
reaktionsfria mot 315 besättningar om 9,621 djur år 1902.
Vidkommande storleken af det belopp, som ansåges böra af Riksdagen
äskas för år 1906 till bestridande af kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, hade styrelsen beräknat, att 1905
års anslag tillsammans med förefintliga, för ändamålet användbara besparingar
å föregående årens anslag skulle uppgå till omkring 74,000
kronor. Det vore emellertid enligt styrelsens uppfattning icke sannolikt,
att hela detta belopp konnne att behöfva tagas i anspråk under
år 1905. utan kunde med ganska stor säkerhet antagas, att vid samma
års slut skulle finnas en behållning å sagda medel af omkring 15,000
kronor, hvilket antagande styrelsen stödde därpå, att utgifterna under
år 1905 skulle hålla sig inom det belopp, som hittills i rundt tal visat
sig årligen för ändamålet utgå eller 60,000 kronor. För bedrifvande
af kampen mot tuberkulosen hos nötkreaturen under år 1906 skulle
sålunda erfordras ett anslag af 45,000 kronor.
Att den sedan åtskilliga år förda kampen mot tuberkulosen hos
nötkreaturen bör med all kraft fortsättas, synes mig gifvet, och anser
jag, att den plan för vidtagande af åtgärder i detta syfte, som är för
innevarande år bestämd, bör fortfarande i hufvudsak följas.
Under antagande att, såsom landtbruksstyrelsen beräknat, kostnaderna
för tuberkulosens bekämpande i ladugårdarna för innevarande
år komma att uppgå till högst 60,000 kronor, lär med tämlig visshet
kunna påräknas, att vid detta års slut skall finnas en behållning å de
för ändamålet tillgängliga medlen af omkring 15,000 kronor. Utöfver
denna behållning skulle då, för att fylla det antagna behofvet för år
1906, erfordras omkring 45,000 kronor; och synes mig ett anslag till
sistnämnda belopp nu böra af Riksdagen äskas.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
313
Under uttalande, att behållningen å det för innevarande år beviljade
anslag till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen synes böra få under år 1906 för samma ändamål
.användas, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, till förekommande och hämmande
af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, på
extra stat för år 1906 bevilja ett anslag å 45,000
kronor.
Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
47:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myr utdikning ar och
vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd, på extra stat för år 1906 bevilja 700,000 kronor, livarjämte
Kungl. Maj:t föreslagit att i afseende å detta anslag finge gälla
de villkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmäldes.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Uti underdånig skrifvelse den 29 oktober nästlidna år hafva vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen anmält behofvet
af medel för år 1906 till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd.
Sedan lång tid tillbaka har Riksdagen till understödjande af
frostminskningsföretag årligen plägat å extra stat ställa till Eders Kungl.
Maj:ts förfogande ett anslag, hvars belopp under olika tider växlat,
liksom ock syftemålet med anslaget i viss mån undergått förändringar.
Innan odlingslånefonden år 1883 bildades, var nämligen med detta
anslag afsedt att understödja sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis afsåge att minska frostländigheten, och anslaget,
hvithet användes såsom understöd utan återbetalningsskyldighet, utgick
för hvart och ett af åren 1874—1883 med 80,000 kronor, hvarjämte
för sistnämnda år dessutom för samma ändamål anvisades ett belopp
af 70,000 kronor att utgå såsom lån. I sammanhang med inrättande
af nämnda fond vidtogs den förändring, att anslaget efter år 1883 skulle
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 1 Samt. 1 Afd. 10 Höft. 40
Ang. frostminskningsforetag.
[47.]
314 1 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
användas till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldigliet,
af torrläggning utaf sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprede frostskador öfver omgifvande nejd. Tillika
liöjdes anslagets belopp till 100,000 kronor, hvaremot medel att utgå
såsom lån icke vidare för ändamålet anvisades. Nämnda förändring i
afseende å anslagets användande föranledde emellertid eu minskning i
anspråken på understöd från anslaget, och anslagets belopp nedsattes
därför från och med år 1889 till 50,000 kronor. Med anledning af
en utaf Eders Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning, beslöt Riksdagen
år 1891 den förändring af ifrågavarande anslags ändamål, att
detsamma skulle användas till understödjande, medelst anslag utan
återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande
bygd, och i sammanhang därmed höjdes anslagets belopp åter till
100.000 kronor, vid hvilket belopp anslaget sedermera bibehölls, till dess
detsamma höjdes för år 1896 till 150,000 kronor, för år 1897 till 200,000
kronor och för år 1898 på grund af en inom Riksdagen gjord framställning
till 300,000 kronor. I sammanhang med sistnämnda förhöjning
af anslaget beslöt Riksdagen vidtaga den ändring beträffande
villkoren för åtnjutande af bidrag från denna fond, att dylikt bidrag,
som förut fått utgöra högst en tredjedel af den beräknade kostnaden
för torrläggningsföretaget, skulle kunna utgå med belopp, motsvarande
hälften af den för företaget beräknade kostnaden.
Sedermera har icke beträffande förhållandet mellan arbetskostnad
och statsbidrag vid företag af ifrågavarande beskaffenhet någon
ändring vidtagits i nyssnämnda villkor, men däremot har det årliga
anslaget på framställningar af Eders Kungl. Maj:t ytterligare höjts från
och med år 1901 till 400,000 kronor samt från och med år 1903 till
500.000 kronor.
Uti sin förevarande underdåniga skrifvelse af den 29 oktober 1904
hafva väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen beträffande
ställningen af ifrågavarande anslag anfört följande.
Genom särskilda nådiga beslut hade af det för år 1904 beviljade
anslaget disponerats 384,650 kronor, hvadan vid aflåtandet af den
underdåniga skrifvelsen återstode ett belopp af 115,350 kronor att
ytterligare för ändamålet användas. För erhållande af anslag hade vid
samma tid förelegat granskade ansökningar, för hvilka planerna, efter
beräkning af vanligt bidrag, toge i anspråk en anslagssumma af 219,800
kronor, hvarförutom endast under tiden till den 1 oktober nästlidna
år inkommit ännu icke granskade framställningar om bidrag till sam
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
315
manlagdt belopp af 1,047,200 kronor. Ehuruväl styrelserna med visshet
antoge, att anspråken på statsbidrag för frostafdikningen årligen skulle
komma att ökas, ansåge dock styrelserna, att en så stark stegring, som,
enligt hvad sålunda påvisats, inträffat under nästlidna år, vore af mer
tillfällig natur och därlör ej påkallade eu ökning i anslaget af så stor
omfattning, som skulle behöfvas för att på en gång tillgodose alla berättigade
ansökningar och omedelbart undanröja den brist i anslaget,
som under de närmaste åren vore att emotse, och hade styrelserna vid
sådant förhållande ansett, att för närvarande en begränsning i anslagets
förhöjning måste äga rum, samt beräknat, att en ökning af 200,000
kronor vore nog för att så småningom afkjälpa nämnda brist.
På grund häraf hemställa styrelserna, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande för år 1906
af ett belopp af 700,000 kronor för nu ifrågavarande ändamål.
Beliofvet att öka anslaget till de frostförande sumpmarkernas utdikning
har tydligen framträdt kraftigare år efter år och torde icke
böra lämnas obeaktadt, i synnerhet som de utgifter, hvilka staten för
det afsedda ändamålet ikläder sig, i en framtid säkerligen komma att
rikligen återgäldas genom klimatets förbättring, utvidgad odling och
ökad befolkning. Inom flera delar af landet, men synnerligast i Norrland,
förefinnas i stor mängd frostförande sankmarker, hvilkas afdikning
öfverstiger den enskilda ägarens förmåga att utföra. Därtill kommer,
att kommunikationernas storartade utveckling inom landets nordligaste
delar har beredt ökade tillfällen till kolonisation därstädes, för hvilken
kolonisation emellertid torrläggning af lämpligt belägna myrmarker
utgör en nödvändig förutsättning; jag är därför lifligt öfvertygad om den
nytta, som beredes landet genom statsunderstöd för ifrågavarande ändamål.
Af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens
förberörda redogörelse rörande ställningen af ifrågavarande anslag framgår
tydligen, att nuvarande tillgångar icke tillnärmelsevis kunna tillfredsställa
redan framställda anspråk. Jag tillåter mig erinra, hurusom
genom särskilda nådiga beslut hela det för år 1904 tillgängliga anslaget,
500,000 kronor, blifvit disponerad^ samt att därjämte af innevarande
års medel till särskilda företag anvisats ett sammanlagdt belopp
af 89,100 kronor, hvadan till Eders Kungl. Maj:ts disposition för detta
år återstå allenast 410,900 kronor. En väsentlig förhöjning af anslaget
är därför erforderlig'' för att tillgodose redan framställda berättigade
anspråk, men anser jag, lika med ämbetsverken, att höjningen af ifrågavarande
anslag måste för år 1906 begränsas till 200,000 kronor.»
316
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af
herr J. Andersson i Baggböle inom Andra Kammaren väckt motion
(n:o 83), däri, med instämmande i motionens syfte af åtskillige ledamöter
af kammaren, föreslagits, att Riksdagen måtte på extra stat för
år 1906 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst
anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar, livilkas ändamål är att minska frostländigheten för
närliggande bygd, 1,000,000 kronor; äfvensom att Riksdagen ville besluta
sådan ändring i villkoren för erhållande af understöd af statsmedel
till frostminskningsföretag, att anslag till dylika företag kunde
af Kungl. Maj:t bestämmas till högst två tredjelar af den beräknade
kostnaden enligt den fastställda arbetsplanen.
I afseende å de af motionären till stöd för förslaget anförda skäl
tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.
På grund af hvad i statsrådsprotokollet meddelats, anser utskottet
ifrågavarande anslag böra höjas med 200,000 kronor till 700,000 kronor;
men att, på sätt motionären föreslagit, öka detsamma ända till 1,000,000
kronor, synes särskildt med hänsyn till de stora kraf, som i många
andra afseenden ställas å statsverket, icke vara tillrådligt. Och vill
utskottet endast erinra om, att detta anslag höjts år 1896 från
100,000 kronor till 150,000 kronor, år 1897 till 200,000 kronor, år
1898 till 300,000 kronor, år 1901 till 400,000 kronor och år 1903
till 500,000 kronor.
Ej heller finner sig utskottet kunna biträda motionärens förslagom
sådan ändring i villkoren för ifrågavarande understöds erhållande,
att det skulle bestämmas att utgå med högst två tredjedelar af den
beräknade kostnaden för arbetsföretaget i stället för hälften däraf
enligt nu gällande villkor. Den stora efterfrågan efter dessa understöd
synes utvisa, att de för deras erhållande uppställda villkor icke äro
alltför hårda; och att de för understödens utgående föreskrifna arbeten
icke böra vara betungande, framgår däraf att, enligt hvad en från
statskontoret bekommen förteckning öfver de statsbidrag, som för
ifrågavarande ändamål anvisats från 1903 och 1904 års anslag, utvisar,
statsbidragens belopp i de flesta fall äro ringa och där de belöpa sigtill
afsevärdare summor utgå till understöd för arbeten, som äro fördelade
på talrika delägare. Till närmare upplysning i detta afseende
får utskottet, med ledning- af förenämnda förteckning, meddela, att af
nämnda anslag anvisats åt 43 särskilda företag statsbidrag till belopp
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
317
under 1,000 kronor samt åt 74 företag bidrag med belopp växlande
mellan 1,000 och 3,000 kronor.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å herr J.
Anderssons motion i ämnet i hvad den skiljer sig
från Kungl. Maj:ts förslag, må
a) till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och
vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, på extra stat
för år 1906 bevilja 700,000 kronor; samt
b) medgifva, att i afseende å detta anslag må
gälla de allmänna villkor och bestämmelser, som i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 14
januari 1905 omförmälas.
48:o) Under punkt 48 i statsrådsprotokollet har departementschefen
erinrat om att, enligt 1903 års Riksdagsbeslut, skulle till odlingslånefonden
under hvart af åren 1904—1908 ej mindre ingå de till
statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret,
i mån af behof, öfverlämnas medel till så stort belopp, som
jämte de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af
högst 1,000,000 kronor;
hvilket utskottet velat härmed för Riksdagen
anmäla.
49:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 111) har
herr S. Nordström i Höglunda in. fl. föreslagit Riksdagen medgifva, endera
att tre år afkorta^ på annuiteten af de äldre odlingslånen eller
ock, att så lång tid afskrifves på de äldre lånen, som efter uträkning
motsvarar lindringen enligt de nya lånevillkoren.
Beträffande de till stöd för framställningen anförda skäl får utskottet
hänvisa till motionen.
Enligt från statskontoret erhållen uppgift hafva annuiteterna
för de från nya odlingslånefonden före år 1894 utlämnade äldre lån
utgöra för lån med fyra och en half procent ränta 290,808 kronor
99 öre och med fyra procent ränta 88,840 kronor 51 öre, eller
Ang• odlingslånefonden.
[48.J
Ang.
motion om
lindring i villkoren
för äldre
lån ur odlingslånefonden.
318
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang.
afdikning av ce
kronans skogar
i de norrländska
länen och
i Kopparbergs
län.
[49.]
Ang.
afdikning af
sänka marker,
tillhörande Alträsks
kronopark
m. m.
i No7''rbottens
län.
[50.]
tillsammans 379,649 kronor 50 öre, uppgående alltså för tre år till
1,138,948 kronor 50 öre. Under erinran att 1903 års Riksdag i enlighet
med utskottets hemställan afslagit en framställning i enahanda
syfte som den föreliggande motionens, får utskottet, då ej heller nu
giltiga skäl för ändring i villkoren för ifrågavarande lån blifvit förebragta,
hemställa,
att herr Nordströms m. fl. ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.
Afdikningar å kronan tillhörig mark.
50:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må till bestridande af kostnader
för afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen
och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1906 anvisa
ett anslag å 150,000 kronor.
51:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till afdikning
af sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark
jämte en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfång stskog i ÖfverLuleå
socken af Norrbottens län, bevilja ett anslag af 77,000 kronor samt
däraf å extra stat för år 1906 anvisa 40,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis under innevarande
år af tillgängliga medel utanordna 20,000 kronor.
I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Med anledning af eu inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen
i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 29 maj 1901, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes, till befrämjande af öfre Norrlands kolonisation,
låta å kronans där belägna, ej särskild! disponerade mark verkställa
undersökningar, om och till hvilken omfattning lämpliga områden i
närheten af viktigare kommunikationsleder, industricentra eller platser,
där större samhällen uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilde
för odling och bebyggande, samt, i den mån undersökningarna fortskrede,
till Riksdagen om dylika områdens disposition afgifva förslag.
I sammanhang härmed anförde Riksdagen i berörda skrifvelse, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
319
Riksdagen ansåge det vara af synnerligen stor vikt, att åtgärder
vidtoges till främjande af öfre Norrlands kolonisation; att i sådant
syfte tillfälle syntes böra beredas enskilde att å statens vidsträckta
marker i dessa trakter förvärfva sig jord för bebyggande och odling;
att härvid dock syntes böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilde
afsedda marker i sig innebure möjligheten af att kunna med fördel
kultiveras; att i detta afseende syntes böra tagas hänsyn till, att de
vore så belägna, att afsättning af jordbruksprodukter kunde förväntas;
att de sålunda borde uppsökas i närheten af viktigare kommunikationsleder,
industricentra eller trakter, där större samhällen redan uppstått;
att ur denna synpunkt undersökningar syntes i främsta rummet böra
anställas, och att först därefter, och sedan vissa bestämda platser befunnits
för ändamålet tjänliga, förslag om deras upplåtande till enskilda
syntes böra framställas för Riksdagen ; att, livad beträffade kostnaderna
för sådana undersökningars verkställande, desamma syntes kunna af
Eders Kungl. Maj:t utaf tillgängliga medel förskjutas, utan att särskilda
medel för ändamålet af Riksdagen anvisades; samt att, vidkommande
ett i motionen framställdt förslag om uppgörande af planer till större
afloppsdike!! å sänka marker och verkställande af utdikningar, Riksdagen
föreställde sig, att, först sedan genom ofvannämnda undersökningar
utrönts, hvilka marker borde för omförmälda ändamål i främsta
rummet ifrågakomma, förslag borde utarbetas och för Riksdagen framläggas
till de åtgärder, som vidare borde företagas till underlättande
af dessa markers tillgodogörande.
Genom nådig remiss den 7 juni 1901 anbefallde Eders Kungl.
Maj:t domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen att afgifva förslag i fråga
om lämpligaste sättet för verkställande af de uti Riksdagens ofvanberörda
skrifvelse ifrågasatta undersökningar. Dylikt förslag afgafs af
ämbetsverken uti underdånigt utlåtande den 13 i samma månad, och
anförde ämbetsverken därvid, hufvudsakligen, att ifrågavarande undersökningar,
hvilka lämpligast syntes kunna utföras af någon bland statens
landtbruksingenjörer eller landtbruksstipendiater, syntes böra i främsta
rummet afse odlingsbara myrar jämte i närheten af dem belägen fastmark;
att beträffande myrarnas undersökning hufvudsakligen borde
tillses, om dessa kunde utan alltför stor kostnad torrläggas, hvarjämte
undersökningen borde omfatta vegetationen å myrarnas yta, torflagrets
djup och förmultningsgrad. den fasta alfvens beskaffenhet och andra
omständigheter, som kunde tjäna till ledning vid det praktiska bedömandet
af de ifrågakomna myrarnas odlingsvärde, äfvensom myrjordens
lämplighet till bränntorf; att för vinnande af tillförlitlig kännedom
320
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
om myrarnas odlingsvärde jordprof borde i enlighet med af landtbruksstyrelsen
meddelade föreskrifter tagas samt å lämpliga försöksanstalter
underkastas kemisk och botanisk-mikroskopisk analys; att fastmarken
borde undersökas med afseende å lämplighet för odling och mulbete,
samt huruvida tillgång funnes å husbehofsvirke och vedbrand; att,
i fråga om lämpliga undersökningsområden, domänstyrelsen, på sätt
närmare framginge af nådiga brefvet den 25 maj 1900 angående försäljning
af vissa jordområden på kronoparken Alträsk inom Öfver Luleå
socken af Norrbottens län, redan förberedt upplåtelse af å nämnda
kronopark befintlig odlad eller odlingsbar mark, hvarjämte domänstyrelsen
vidtagit ytterligare förberedelser för dylika upplåtelser såväl
å samma kronopark som ock å vissa andra kronoparker, som skures af
stambanan och Gellivarebanan mellan Långträsks och Murjeks stationer,
i sammanhang med därstädes hufvudsakligen för skogsändamål utförda
dikningsföretag; samt att ämbetsverken för det dåvarande icke ansåge
sig hafva anledning att föreslå plan för andra åtgärder i nu ifrågavarande
hänseende än de undersökningar, som erfordrades för utrönande
af hvilka marker, som borde för omförmälda ändamål i främsta rummet
ifrågakomma, och att på utgången af dessa undersökningar syntes böra
få bero, hvilka åtgärder sedermera borde vidtagas och hvarom förslag
framdeles borde få af ämbetsverken underställas Eders Kungl. Maj:ts
pröfning.
Vid föredragning den 5 juli 1901 af ämbetsverkens berörda utlåtande
behagade Eders Kungl. Maj:t dels bemyndiga landtbruksstyrelsen
att, för utförande af sagda undersökningar i enlighet med den af
ämbetsverken föreslagna plan, förordna någon af statens landtbruksingenjörer
eller landtbruksstipendiater dels ock anbefalla ämbetsverken
att, i den mån utrönt blefve, hvilka marker borde för omförmälda
ändamål i främsta rummet ifrågakomma, till Eders Kung!. Maj:t inkomma
med förslag till de åtgärder, som vidare ansåges böra vidtagas, i
ändamål att dessa marker måtte kunna upplåtas åt enskilde för odling
och bebyggande.
Landtbruksstyrelsen förordnade därefter extra landtbruksingenjören
Ernst Gustaf Berggren att utföra den sålunda anbefallda förberedande
undersökning jämte uppsamlande af jordprof, och verkställde denne
med anledning däraf undersökningar och jordproftagningar å myrar
och omgifvande fastmark, tillhörande Pite, Alträsks, Svanå, Gyttjeå,
Djupsjö, Näsbergs och Uodnabergs kronoparker samt f. d. Ljuså stockfångstskog,
dock endast å de delar af myrarna, som äro belägna i när
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
321
heten af stambanan och Gellivarebanan mellan ofvan omförmälda bägge
stationer. En del af jordprofven insändes till kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå ock en annan del till kemiska stationen i Jönköping
samt svenska mosskulturföreningen.
Sedan analysattester samt utlåtanden erhållits angående dem af
dessa jordprof, livilka härrörde från Alträsks kronopark, .samt Berggren
den 12 maj 1902 afgifvit betänkande angående jordbrukskoloniers bildande
på sistnämnda kronopark äfvensom statens torfingenjör yttrat sig
angående den förekommande torfvens användbarhet till brännmaterial,
gjorde domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen underdånig framställning i
ämnet uti skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t den 4 juni 1902. Enligt hvad
ämbetsverken anförde, hade förrättningsmannen inför landtbruksstyrelsen
förklarat, att hans öfvertygelse, grundad på de undersökningar, som
af honom på stället verkställts, vore stadgad i det hänseendet, att af
de myrar, som enligt styrelsernas anvisning af honom undersökts, myrarna
å Alträsks kronopark, hvarest genom domänstyrelsens försorg
dikningar redan blifvit utförda, vore för ifrågavarande ändamål afgjordt
lämpligare än de öfrig», samt att sålunda dessa i främsta rummet borde
ifrågakomma vid företagandet af kolonisationsförsök inom öfre Norrland.
Med anledning häraf och då det syntes ömkligt, att åtgärder i
förevarande syfte måtte för det viktiga målets vinnande så fort ske
kunde vidtagas, hade styrelserna ansett sig icke böra afvakta fullbordandet
af ännu återstående kemiska och botanisk-mikroskopiska
undersökningar af jordprof från andra myrar än de inom Alträsks
kronopark belägna, innan styrelserna velat utverka nådigt tillstånd till
vidare åtgärders vidtagande. Styrelserna anförde vidare bland annat
följande.
Med afseende å de ifrågavarande myrarnas å Alträsks kronopark
odlingsvärde, syntes följande omständigheter böra uppmärksammas.
Kemiska stationen i Jönköping hade framhållit: att bristen på kalk
i jordprofven i allmänhet visat sig så stor, att för den dåligt förmultnade,
mer eller mindre orena starrtorfvens bringande i odlingsbart
skick -en grundlig jordförbättring måste genom tillförande af kalk eller
kalkhaltiga jordförbättringsmedel verkställas.; att kväfvetillgången i de
undersökta myrjordsprofven vore tillräcklig, men att kväfveförrådet icke
kunde blifva till nytta, förrän jorden i synnerhet med tillhjälp af kalk
förbättrats till sin fysikaliska beskaffenhet, samt att för växtligheten
skadliga svafvelföreningar ej funnes i något bland de i Jönköping
undersökta profven. Svenska inosskulturföreningens föreståndare, som
Bih. till Biksd. Frat. 1905. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 41
322
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
dock endast tagit hänsyn till de två öfverstå torflagren, Indika kunde
anses såsom de sämsta och omfattade ett djup af omkring 0.4 meter,
hade anfört: att dessa lager utvisade en lätt, kalkfattig jord, som först
efter stark kalkning och gödsling eller påförande af lämpliga jordförbättringsmedel
kunde lämna god afkastning; att ett bestämdt omdöme
om möjligheten af eu lönande odling på Alträsks kronopark likväl
ej kunde lämnas utan närmare kännedom om lokala förhållanden, men
att, om odling också inom den närmaste framtiden ej kunde ifrågasättas,
utdikning af dessa marker dock skulle ej obetydligt förbättra
jordens beskaffenhet genom hastigare förmultning och sättning eller
sammanpackning. I samma hänseende inhämtades af den utaf kemiskväxtbiologiska
anstalten i Luleå verkställda utredning: att anstalten,
som jämfört ifrågavarande jordprof med andra dylika, som, tagna från
redan odlade myrar inom Norrbottens län, blifvit vid anstalten undersökta,
kommit till det resultat, att uti ett ej obetydligt antal af de
föreliggande profven hvitmossan bildade en tät, tämligen oförmultnad
bottenmatta i det öfverstå 0.2 meter djupa lagret, hvaremot hvitmossan
alldeles icke eller endast i obetydlig mån bidroge till torfbildningen i
de undre lagren, hvilka i regel utgjordes af ren eller mindre uppblandad
starrtorf; att förstnämnda förhållande emellertid visade, att vissa delar
af den ifrågavarande myrtrakten nu börjat undergå sådana förändringar,
att den nu för odling tillgängliga bättre starrtorfven snart nog syntes
komma att blifva betäckt af den för detta ändamål värdelösare hvitmosstorfven;
att icke ett enda af jordprofven inneliölle svafvelföreningar
till för växtligheten skadlig mängd; att kväfvehalten i de flesta profven
vore fullt tillräcklig; att kalkhalten i dessa liksom i de flesta myrar
inom Norrbottens län i allmänhet vore låg; att, då i alla händelser
myrjorden måste tillföras kalkhaltiga fosfater eller andra gödselmedel
för erhållande af goda skördar, myrjordens kalkhalt ägde mindre betydelse
för bedömandet af odlingsvärdet än förmultningsgraden; samt att
odlingsvärdet af jorden, försåvidt detsamma kunde bedömas af profven
i de 22 lådor, som blifvit till anstalten insända, kunde betecknas enligt
4 prof såsom mycket godt, enligt 8 såsom godt, enligt 6 såsom mindre
godt och enligt 4 såsom dåligt.
Enligt förrättningsmannens utlåtande vore, enligt hvad styrelserna
vidare anförde, samtliga ifrågavarande myrar mycket vattensjuka men
jämförelsevis lätta och billiga att afdika, då fallförhållandena vore goda.
Flertalet af myrarna utgjordes af starrtorf, som dock ofta öfver!agrades
af mer eller mindre tjock hvitmosstorf, men vore i allmänhet ganska
Statsutskottets Utlåtande No 10.
323
grunda. Till följd häraf och då myrarna kunde fullständigt utdikas,
syntes det ej vara lämpligt att bedöma myrarnas odlingsvärde endast
med hänsyn till beskaffenheten af deras öfre lager. Till myrarnas
odlingsvärde kunde man sluta sig däraf, att en del odlingar redan nu
förekomme å en del närbelägna liknande myrar, livilka odlingar lämnade
mycket vackra skördar af såväl gräs som stråsäd, därvid enda svårigheten
vore att söka i frostens härjningar, hvilka dock borde kunna
genom utdikning betydligt minskas. Af dessa förhållanden slöte förrättningsmannen,
att jordbrukslägenheter borde kunna med fördel anläggas
å en del af de myrar, som tillhörde Alträsks kronopark. Emellertid
hade förrättningsmannen upplyst, att den myrarna omgifvande fastmarken
i allmänhet vore mycket dålig och ej lämplig för odling samt ej erbjöde
nämnvärdt tillfälle till mulbete. Kalkberg förekomme väl icke i närheten
af myrarna, men inom en del af dessa funnes grus, som med
fördel kunde användas såsom mekaniskt jordförbättringsmedel, på samma
gång de holmar eller kullar, där gruset funnes, lämnade god lägenhet för
byggnaders uppförande. Körande belägenheten af kronoparken Alträsk
hade förrättningsmannen upplyst, att denna vore synnerligen lämpligför
ändamålet, då kronoparken läge alldeles intill Brännbergs järnvägsstation,
hvarifrån afståndet till Boden vore på järnväg omkring 27
kilometer, så att, om en kolonisation å ifrågavarande kronopark komme
till stånd, de blifvande kolonisterna skulle kunna i Boden erhålla goda
arbetstillfällen samt en säker afsättning för jordbruksalster under
hela året.
Statens torfingenjör hade i sitt förberörda yttrande angående myrjordens
användbarhet till bränntorf, såvidt densamma kunde af analysbevisen
bedömas, ansett, att den i 12 prof förefintliga torfven icke vore
lämplig till bränntorf, hvaremot torfven i 19 af de undersökta profven
af torfingenjören ansetts användbar till bränntorfsberedning, under det
att i 1 prof torfvens användbarhet för sagda ändamål varit tvifvelaktig.
För egen del anförde ämbetsverken, att af den redogörelse, som
sålunda lämnats rörande hvad i ärendet förekommit, syntes framgå,
att de flesta bland de undersökta myrarna å kronoparken Alträsk vore
lämpliga till odling, äfvensom att kronoparkens belägenhet vore gynnsam
för kolonisation. Den omständigheten, att enligt de från Jönköping
erhållna utlåtandena flertalet bland myrjordsprofven innehölle en kalkfattig,
föga förmultnad mosstorf, som först efter riklig kalkning och
gödsling kunde lämna tillfredsställande skördar, syntes icke böra tillmätas
någon afgörande betydelse i förevarande hänseende, då vid af
-
324
Statsutskottets Utlåtande N:o JO.
gifvandet af detta omdöme afseende fästs endast vid det öfverstå, i
alla hänseenden sämsta torflagret, samt genom myrarnas afdikning
deras fysikaliska egenskaper komme att afsevärdt förbättras och i
synnerhet deras förmultnande att befrämjas. Härtill komme att, på
sätt förrättningsmannen anfört, erfarenheten ådagalagt, att liknande
myrar i trakten blifvit med fördel odlade, hvarvid borde erinras, att
vid bedömandet af myrarnas odlingsvärde hänsyn borde tagas till icke
blott det öfre lagret, då det gällde myrar, som kunde fullständigt afdikas
och som vore jämförelsevis grunda, så att växtrötterna kunde nå
icke endast de djupare, näringsidkare torflagren utan i många fall
äfven alfven. De öfre torflagren minskades eller försvunne nämligen
till stor del vid afdikning och odling, synnerligast om de till väsentlig
grad bestode af vattenfylld, lefvande -hvitmossa, enär, äfven om ytlagret
icke, såsom dock vanligen skedde och under uppgift!;! förhållanden
kunde med fördel verkställas, vid odlingen brändes, detta lager dock
blefve betydligt reduceradt genom uttolkning, förmultning och sammanpackning
eller sättning. Den erfarenhet, som från vissa växtodlingsförsök
skulle kunna häremot åberopas, torde enligt ämbetsverkens åsikt
afse allenast högmosskultur, ty kändt vore, att en hög- eller hvitmosse,
hvars vattendränkta tillstånd ökades med djupet, i regel blefve uti de
djupare lagren allt fattigare på växtnäringsämnen, hvarför växtrötterna
i sådana mossar helt naturligt hindrades att nedtränga på djupet, under
det att i allmänhet, enligt hvad erfarenheten visat, förhållandet vore
annorlunda med lågmossar eller myrar, i hvilka torflagret mot djupet
i regel blefve allt näringsrikare. Efter fullständig utdikning hade också
tusentals hektar af dylika myrar inom vårt land med fördel blifvit
odlade, äfven om mossen eller myren före afdikningen och odlingen
varit till ett djup af 0,4 meter från den bevuxna ytan af ganska
dålig, starkt hvitmossblandad beskaffenhet. Dessutom skulle antagligen
i allmänhet beträffande nu ifrågavarande mossar flera år komma att
efter deras utdikande förflyta, innan de sämre bland dem blefve föremål
för odling, och under denna tid komme helt visst deras fysikaliska och
kemiska beskaffenhet att förbättras. Så länge myrarna förblefve i sitt
nuvarande vattendränkta skick, blefve de däremot allt mer och mer
mosslupna och försämrade, hvarför det äfven ur denna synpunkt och
för minskande af ortens frostländighet vore önskligt, att myrarna, så
snart som möjligt blefve utdikade.
Det kunde visserligen icke bestridas, att myrarnas fattigdom på
kalk utgjorde en ganska stor olägenhet för deras tillgodogörande genom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
325
odling, helst, enligt hvad upplyst blifvit, kalkberg icke funnes i närheten
och för öfrigt anskaffandet af kalk till myrarna helt visst komme att
medföra ökad kostnad för företagets utförande, men denna svårighet
vore förenad med odlingen af de flesta myrar inom Norrbottens län,
hvartill komme, att grus funnes att inom myrfälten tillgå, hvilket syntes
ägna sig till förbättrande af myrjorden i fysikaliskt afseende.
Styrelserna framlade slutligen i samma skrifvelse plan för ifrågavarande
undersökningars fortsättande, enligt hvilken plan följande åtgärder
borde inom den närmaste framtiden vidtagas, nämligen: att i
främsta rummet borde upprättas fullständig karta öfver västra delen
af kronoparken Al träsk, omfattande åtminstone Slyhattsmyr, Farbrorsmyr,
Gubbmyr, Flarkmyr, Stonnyr och Slumpmyr jämte mellanliggande
och i öfrigt närbelägen fastmark; att vidare plan jämte kostnadsförslag
syntes böra uppgöras för afdikning af de å sagda del af kronoparken
belägna myrar, i den mån sådan afdikning ansåges behöflig till befrämjande
af myrjordens förmultning och sättning till förekommande af
hvitmossans tillväxt och vidare utbredning samt till minskande af
ortens frostländighet; samt att därjämte för utredande af fastmarkens
lämplighet för odling eller mulbete densamma borde närmare undersökas
och beskrifning häröfver upprättas, hvarjämte skogen borde uppskattas.
Den 21 juni 1902 föredrogs denna styrelsernas skrifvelse inför
Eders Kungl. Maj:t, och behagade Eders Kungl. Maj:t då dels, för utförande
af fortsatta undersökningar, i enlighet med ofvan sist angifna
plan, inom Alträsks kronopark för utrönande af densammas lämplighet
för kolonisation ställa till ämbetsverkens förfogande nödiga medel dels
ock anbefalla ämbetsverken att inkomma med förslag till ytterligare
åtgärder i ändamål af markupplåtelser inom sagda kronopark.
Nu hafva domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen i underdånig
skrifvelse den 13 maj 1904 redogjort för de med anledning af Eders
Kungl. Maj:ts sistberörda nådiga beslut vidtagna åtgärder samt framlagt
förslag i ämnet äfvensom öfverlämnat samtliga till ärendet hörande
kartor och handlingar. Af denna ämbetsverkens skrifvelse inhämtas
hufvudsakligen följande.
På uppdrag af landtbruksstyrelsen hade kommissionslandtmätaren
H. K. Brändström upprättat karta och beskrifning å västra delen af
Alträsks kronopark, hvarvid för erhållande af en naturlig gräns i norr
för det ifrågakomna området Brändström å kartan utsträckt detsamma
326
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
till norra stambanan i närheten af Brännbergs järnvägsstation, hvarigenom
blifvit nödvändigt att å kartan inlägga jämväl en mindre areal,
tillhörande Svanå kronopark. För att kartläggningen skulle omfatta
hela det nti ämbetsverkens underdåniga skrifvelse den 4 juni 1902 omförmälda
myrområde, hade planmätningen kommit att omfatta äfven
en del af f. d. Selets stockfångstskog, hvilken numera vore öfverlämnad
till kronans fria disposition och inpå hvilken viss del af ifrågakomma
myrområdet sträckte sig. Hela det kartlagda området omfattade, oberäknadt
impedimenter, en areal af omkring 1,868 hektar, hvaraf omkring
1,487 hektar tillhörde den egentliga kronoparken Alträsk med
Brännbergs eller Joliannisfors områden. Af det kartlagda området utgjordes
enligt beskrifningen omkring 7 9 hektar af åker, äng och odlingsmark,
677 hektar af mossar och myrar, 489 hektar af försumpad skogsmark
eller i orten så kallade slyland eller mossland samt 623 hektar
af fast skogsmark.
Vidare hade af extra landtbruksingenjören Berggren upprättats
och med betänkande af den 6 februari 1904 öfverlämnats plan för utdikning
af vissa inom västra delen af Alträsks kronopark jämte en del
af Svanå kronopark och f. d. Selets stockfångstskog belägna myrar,
nämligen förberörda Slyhattsmyr, Farbrorsmyr, Gubbmyr, Flarkmyr,
Stormyr och Slumpmyr, jämte mellanliggande och i öfrigt närbelägna
slyland, hvarjämte kostnadsförslag för samma utdikning uppgjorts. Af
detta betänkande inhämtades hufvudsakligen följande.
Det kartlagda området sluttade till större del svagt mot söder
och mot den nästan i områdets midt framflytande Alån. Myrarnas djup
vore olika, oftast ej mer än 1 till 1,2 meter, och deras botten utgjordes
vanligen af sand och lera. Af myrarna vore Slyhattsmyr, Gubbmyr och
Flarkmyr grundast, hvaremot Stormyr hade ett medeldjup af omkring 3
meter. Den myrarna omgifvande sumpmarken, s. k. slyland, hade eu rik
vegetation af dvärgbjörk, pors, vide och något al samt eu del mindre
träd, bestående af vanlig björk jämte tall och gran. Mosstorfven i dessa
slyland vore mestadels ganska väl förmultnad med ett ringa djup af
från 0,2 till 0,(> meter med fast botten af sand och lera, blandad med
sten och grus. Den fasta skogsmarken, som mestadels vore bevuxen med
tall och gran, bestode vanligen af tunn matjord på ett i odlingshänseende
sterilt, 0,5 till 1 decimeter tjockt, hvitt sandlager, under hvilket förekomme
en lydaktig, antagligen järnhaltig sand, mestadels stenblandad.
På en del ställen, särskildt vid Flarkmyr och Farbrorsmyr, utgjordes
bottnen under det tunna matjordslagret af grus.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
327
Yid dikningsplanens upprättande hade, såvidt ske kunnat, hänsyn
tagits till de genom skogsförvaltningens försorg för skogsändamål upptagna
diken, för att kostnaden för dikningen måtte komma att
ställa sig lägre, och hade vid bestämmandet af dikenas djup afseende
fästs å de olika markernas blifvande sättning eller sammanpackning.
Den föreslagna dikningen kunde till största delen utföras oberoende
af Alån eller sjön Al träsket, dock med undantag af sydvästra
delen af Flarkmyren och midt emot liggande strand af Alån in. in.
Undersökningar hade därför verkställts och förslag upprättats äfven för
eventuell reglering af Alån och sänkning af Alträsket, hvilken sänkning
dock icke kunde verkställas utan föregående sänkning af den
nedanför belägna sjön Rörträsket och dess aflopp Sörån samt den ännu
längre ned belägna sjön Yästmarksträsket och öfre delen af dess aflopp
Norrån. Sagda sjösänkning och åreglering berörde emellertid äfven
kronan icke tillhörig mark och måste därför föregås af syn enligt gällande
dikningslag.
Hvad kostnaden för företaget anginge, så hade denna, i hvad den
afsåge sjösänkningen och åregleringen, beräknats till 80,000 kronor, under
det att kostnaden för den dikning, som kunde verkställas oberoende af
sagda vattenafledningsföretag, uppskattats till 77,000 kronor, hvartill
dock, för den händelse sjösänkningen skulle komma till stånd, borde
läggas kostnaden för fördjupning af dikena inom det däraf beroende
området, hvilken kostnad upptagits till 3,800 kronor.
Enligt förrättningsmannens åsikt skulle det vara i hög grad önslcvärdt
att, vare sig någon kolonisation inom området komme till stånd
eller icke, den af sjösänkningen oberoende utdikningen snart komme
till utförande, enär därigenom i alla händelser frostländigheten skulle
minskas, skogsväxten befrämjas m. m., hvaremot sjösänkningen och
åregleringen med fördel skulle kunna uppskjutas till en senare tidpunkt
eller, om kolonisationen komme till stånd, tills samma sjösänkning
och åreglering visade sig behöfliga. De fortsatta undersökningarna
å kronoparken Alträsk och öfriga delar af det kartlagda området
hade emellertid ytterligare befäst förrättningsmannen i hans förut
uttalade öfvertygelse om lämpligheten att inom samma område anlägga
jordbrukslägenheter. Den fasta skogsmarken ansåge han visserligen
ej lämplig till odling, men däremot funne han detta vara
förhållandet med myrarna och i synnerhet med de dem omgifvande
vidsträckta, mycket grunda sumpmarkerna, benämnda slyland (äfven
myrland, mossland), hvilket bestyrktes af de i närheten befintliga mossodlingarna.
Före myrarnas upplåtande till kolonisation ansåge dock
328
Statsutskottets Utlåtande N:o IQ.
förrättningsmannen önskvärdt, att mindre försöksodlingar på de olika
myrarna utfördes för utrönande af dessas odlings var de.
Med stöd häraf och under erinran, hurusom läget intill Brännbergs
järnvägsstation och närheten till den för alla jordbruksprodukter lämpliga
afsättningsorten Boden vore af största betydelse, samt under framhållande
att, förutom järnvägen, äfven andra redan nu befintliga kommunikationsleder,
nämligen landsväg samt båtled i Alån tvärs genom
det tilltänkta kolonisationsområdet, betydligt underlättade anläggningen
af kolonat därstädes, hade förrättningsmannen föreslagit, att åtgärder
måtte vidtagas för att med undantag af regleringen af Alån och sänkningen
af Alträsket jämte den fördjupning af vissa diken, som först därefter
kunde verkställas, ifrågavarande utdikning måtte snarast möjligt bringas
till utförande samt helst samtidigt därmed plan uppgöras för områdets
indelning till jordbrukslägenheter.
I enlighet med den fastställda planen för ifrågavarande undersökningar
hade vidare öfverjägmästaren i Luleå distrikt H. Y. Rosenberg
på anmodan af domänstyrelsen upprättat taxeringslängd och afverkningsberäkning
för ifrågavarande område, dagtecknad i juli månad
1903.
Ämbetsverken hafva härefter öfvergått till en redogörelse för resultaten
af undersökningarna å de inom andra kronomarker än Alträsks
kronopark befintliga myrar och därvid erinrat, att Berggren verkställt
undersökningar å myrar och omgifvande fastmark, tillhöriga Piteå, Svanå,
Gyttjeå, Djupsjö och Näsbergs kronoparker samt Uodnaberg af Jockmocks
kronopark jämte f. d. Ljuså stockfångstskog, och därvid uppsamlat
jordprof. Undersökningarna rörande jordprofven från dessa kronomarker
hade nu fullbordats samt analysattester och utlåtanden erhållits
från svenska mosskulturföreningen, kemiska stationen i Jönköping
och kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå. Därjämte hade Berggren
uti betänkande, dagtecknadt den 30 april 1904, afgifvit särskild redogörelse
öfver de af honom utförda undersökningarna å samma kronomarker.
Ur de inkomna utlåtandena angående undersökningarna af sistberörda
jordprof hafva ämbetsverken antecknat följande.
Svenska mosskultnrföreningens föreståndare hade funnit, att prof ven
genomgående visat eu ganska oförmultnad, mer eller mindre ren starrtorf,
som i en del fall vore något uppblandad med hvitmossor; att, där
detta vore fallet, kväfvehalten vore jämförelsevis låg, men att i öfrig*
densamma kunde anses vara tillräcklig, när torfven genom utdikning
och uppodling förmultnat; att kalkhalten i de flesta fall vore för låg,
hvarför detta ämne måste nästan öfverallt tillföras eller också genom
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
329
påförande af annat kalkhaltigt jordförbättringsmedel de i torfjorden
befintliga humussyrorna neutraliseras; att, där jorden vore lätt, ett
påförande af sand eller lera vore af synnerligen stor nytta, hvilket
mosskulturföreningens fältförsök i Norrbotten tydligen visat, samt att
af de olika kronoparkerna Svanå och Ljuså syntes innehålla den bästa
odlingsmarken, därnäst Näsberg samt delar af Piteå och Djupsjö och i
sista hand Al träsks kronopark. Kemiska stationen i Jönköping åter
hade ansett att, med undantag för fyra prof, af den undersökta torfjorden
knappast kunde väntas någon säker och lönande afkastning
utan eu jordförbättring medelst grundlig kalkning, utan hvilken denna
torfjords framtida brukning med hög grad af sannolikhet komrne att
vara förenad med alltför stor ekonomisk risk. Kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå hade ansett samtliga myrarna lämpliga, delvis mycket
lämpliga för odling, dock med undantag af Uodnabergs kronopark och
vissa delar af Piteå och Djupsjö kronoparker.
Af Berggrens sistomförmälda betänkande inhämtades följande för
det ifrågasatta ändamålet med afdikningen viktiga omständigheter. Å
vissa af de å ifrågavarande kronoparker befintliga myrarna funnes
genom domänstyrelsens försorg utförda dikningar, hvilka hufvudsakligen
afsåge skogsväxtens upphjälpande, men vore alldeles otillräckliga för
myrarnas fullständiga torrläggning för odlingsändamål. Den omkringliggande
fastmarken hade nästan öfverallt samma typiska utseende och
vore af samma art som den vid Alträsks kronopark förekommande och
som i clet föregående beskrifvits samt således i allmänhet att anse såsom
till odling oduglig eller åtminstone mindre lämplig och endast
passande till skogsmark eller byggnadsplatser. Myrarna, särskildt de
å Svanå, Gyttjeå och Djupsjö kronoparker samt f. d. Ljuså stockfångstskog
belägna, vore omgifna af ofta ganska vidsträckta, kärrliknande
slyland, hvilka utgjordes af ett mycket förmultnadt, från 0,2 till 0,5
meter djupt myrjordslager, och kunde anses mycket lämpliga till odling.
Något nämnvärdt mulbete förefunnes ej å fastmarken och ej heller funnes
kalkberg i närheten. Med afseende därå att svenska mosskulturföreningen
ansett Alträsks kronopark erbjuda mindre goda odlingsmarker ,
än de öfriga kronoparkerna, hade Berggren anfört, att föreningens
föreståndare syntes hafva bedömt myrarnas odlings värde endast med
hänsyn till de två öfverstå lagren eller till ett djup af 40 centimeter
från ytan, hvilket vore riktigt, då bedömandet gällde djupa högmossar,
där växtrötterna ej hade någon näring att hämta i de djupare, allt
sämre torflagren och där myrarna ej kunde torrläggas till fast botten,
Bih. till Riksd. Prot. 1905. 4 Sami 1 Afd. 10 Haft. 42
330
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
men däremot icke då de undersökta myrarna mer hade natur af lågmosse,
som blefve bättre och mer förmultnad nedåt. Flertalet af
ifrågavarande mossar hade ej större djup, än att dikena komme att gå
ned till alfven, och myrarna således kunde fullständigt torrläggas.
Vidare hade Berggren framhållit, att det endast vore två af de till
undersökning af mosskulturföreningen från Alträsks kronopark insända
tio jordprofven, som härledt sig från sådana delar af kronoparken,
som af Berggren föreslagits till kolonisation, af hvilka två prof det
ena måste enligt analysen betecknas såsom godt och det andra såsom
mindre godt, hvaremot de öfriga åtta profven upphämtats från de delar
af Alträsks kronopark, som icke blifvit kartlagda eller föreslagna till
kolonisation. Om det också enligt de afgifna utlåtandena och analysattesterna
måste anses, att största delen eller flertalet af ifrågavarande
myrar komme att efter fullständig afdikning lämpa sig för odling, så,
enär för anläggande af jordbrukskolonier den största hänsyn måste
tagas dels därtill, att goda kommunikationer funnes i närheten, och
dels därtill, att arbetsförtjänst stode att erhålla på ej för långt afstånd
från kolonierna, lämpade sig enligt Berggrens uppfattning de
öfriga undersökta kronomarkerna mindre väl för kolonisation än Alträsks
kronopark.
För egen del hafva ämbetsverken anfört följande.
Af de upprättade kartorna och handlingarna framginge icke med
full tydlighet, huru stor del af ifrågavarande myrar eller sumpmarker
å kronoparken Alträsk samt vidliggande kronomark skulle kunna till
behöflig! djup torrläggas, utan att den förut omförmälda sänkningen
af sjön Al träsket jämte Alån blefve verkställd. Med anledning häraf
hade inom landtbruksstyrelsen, såvidt detta kunnat med förhandenvarande
material ske, verkställts utredning i sådant afseende; och hade
å den af Berggren upprättade plankartan medelst blåa kroklinjer uppdragits
gränsen mellan den del af företaget, som vore beroende af
sagda sänkning, och öfriga marker. I sammanhang därmed hade verkställts
uträkning af arealen af de olika områdena, af hvilken uträkning
, framginge, att af det kartlagda området endast omkring 130 hektar
vore för sin fullständiga torrläggning beroende af nämnda vattenafledningsföretag,
hvaremot en areal af ej mindre än omkring 1,036
hektar myrar och annan sumpmark kunde oberoende af det större
vattenafledningsföretaget fullständigt utdikas. Det borde dock anmärkas,
att förstnämnda mindre del af företaget äfven kunde, oberoende af
sjösänkningen, i allmänhet afdikas till ett djup af omkring 1 meter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
331
I likhet med förrättningsmannen ansåge ämbetsverken, att med berörda
större vattenafledningsföretag borde tills vidare anstå.
Statens åtgärder för befordrande af ifrågavarande kolonisation
borde däremot närmast afse utdikning af de myrar med omgifvande
slyland, hvilka med hänsyn till såväl läge som beskaffenhet bäst lämpade
sig för odling och bebyggande. De myrar, som härvid i främsta rummet
syntes böra komma i fråga, vore Slyhattsmyr, Farbrorsmyr och Gubbmyr
jämte de väster om sistnämnda myr, norr om sjön Statträsket belägna
markerna. Förutom dessa myrar hade äfven östra delen af Flarkmyr
med tillhörande, mot väster starkt sluttande slyland ett gynnsamt läge
utmed landsvägen, den s. k. militärvägen mellan Älfsbyn och Boden,
hvarjämte dessa marker ägde god tillgång på grustäkter, men då västra
delen af detta område, utgörande omkring hälften af detsamma, ej
kunde fullständigt torrläggas, förrän Alträsket blifvit sänkt, syntes ej
heller sistnämnda del af området därförinnan kunna med fördel odlas
till åker. Som emellertid genom en dikning härstädes skulle kunna
åstadkommas ängsförbättring och minskad frostländighet, syntes äfven
denna dikning böra verkställas i sammanhang med den förstnämnda
till det djup, som för närvarande kunde åstadkommas, eller i allmänhet
minst 1 meter. Hvad Stormyr beträffade, så vore denna i fråga om
såväl beskaffenhet som läge i förhållande till befintliga kommunikationsleder
den i jämförelse med öfriga ifrågavarande myrar minst lyckligt
lottade, särskildt dess södra del. Till följd häraf syntes denna myr
liksom äfven den invid densamma belägna Slumpmyren icke böra ifrågasättas
till odling förrän i en framtid, sedan den råa och djupa mossjorden
multnat och sammansjunkit eller satt sig. Men äfven dessa
myrar borde enligt ämbetsverkens åsikt ju förr dess hellre afdikas, för
att dels befordra en sådan förvandling, som nyss antydts, dels hindra
hvitmossans vidare tillväxt och utbredning, dels ock minska ortens
frostländighet.
För bedömande af de olika myrarnas odlingsvärde och beskaffenheten
af torfven därstädes i kemiskt afseende hade upprättats sammandrag
af analysattesterna rörande torfprofven från den kartlagda delen
af Alträsks kronopark. Därjämte hade upprättats utdrag af det utaf
Berggren upprättade kostnadsförslaget för utdikningen af sankmark
inom ifrågavarande kronopark. Af sistberörda utdrag framginge, att
afdikningen inom Slyhattsmyrs och Farbrorsmyrs områden, hvilka
tillhörde Svanå kronopark och det till Alträsks kronopark hörande
hemmanet Brännberg, skulle kosta omkring 23,260 kronor samt afdikningen
inom Gubbmyr och de väster därom belägna myrarna och
332 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
markerna inom Brännberg och f. d. Selets stockfångstskog omkring
7,380 kronor; att afdikningen af den inom Alträsk med Brännberg
belägna Flärkmyren m. in. till det djup och den omfattning, som
kunde verkställas utan att Alträsket sänktes, beräknats medföra en
kostnad af 9,020 kronor, samt att den öfriga, af nämnda sänkning
oberoende dikningen inom Alträsks kronopark skulle kosta omkring
37,340 kronor. Enligt sagda beräkning skulle alltså sammanlagda
kostnaden för hela den nn ifrågavarande afdikningen uppgå till omkring
77,000 kronor. Fördelades denna kostnad på 677 hektar mossar och
myrar samt 489 hektar försumpad skogsmark eller slyland, tillsammans
1,166 hektar, för hvilkas torrläggning dikningen vore afsedd, blefve
kostnaden för hektar omkring 66 kronor.
Emot afdikningsplanen hade ej förekommit anledning till anmärkning,
liksom ej heller mot de verkställda kostnadsberäkningarna.
Enligt den föreliggande utredningen syntes den inom området
förekommande fastmarken i allmänhet icke vara tjänlig för odling till
åker. Detta måste gifvetvis anses såsom en väsentlig olägenhet, då
det, enligt hvad erfarenheten visat, vore ganska vanskligt att inom
öfre Norrland grunda jordbruk uteslutande på moss- eller myrodlingar.
Men i förevarande fall borde i sådant afseende särskildt framhållas, att
de myrarna omgifvande öfverallt odlingsbara slylanden komme att efter
fullständig afdikning och odling ganska snart antaga naturen af fastmark
och ej blifva så frostländiga som de afdikade myrarna.
Efter den verkställda afdikningen komme god tillgång på mulbete
att förefinnas å såväl slylanden som myrarna. Hvad skogstillgången
beträffade, så funnes å ifrågavarande och omkringliggande kronoparker
möjlighet att bereda tillfälle för kolonister att erhålla tillräcklig
skogsareal. Den i dessa trakter förekommande skogsmarken vore af
medelgod växtlighet af den beskaffenhet, som därstädes i allmänhet
förefunnes.
Med utgångspunkt från de redan nu vidtagna åtgärderna ansåge
därför ämbetsverken, att afdikning å Alträsks kronopark borde ske
enligt den af Berggren upprättade plan, samt förslag till indelning i
kolonat å denna kronopark upprättas, därvid kostnaden för denna indelning
samt för afdikning, tillsyn och administration m. m. syntes
lämpligen böra beräknas till sannnanlagdt 85,000 kronor. Då det
för vinnande af erfarenhet vore i hög grad önskvärd!., att, innan vidare
åtgärder å andra kronoparker vidtoges, praktiska försök med ifrågavarande
kolonisation så snart som möjligt kunde anställas å mark tillhörande
Alträsks och angränsande kronoparker, där förarbeten nu
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
333
vore gjorda, ansåge ämbetsverken äfven, att för närvarande icke några
vidare åtgärder borde vidtagas för jordbrukskoloniers bildande inom
Piteå, Svanå, Gyttjeå, Djupsjö och Näsbergs kronoparker eller f. d.
Ljuså stockfångstskog.
På grund af hvad sålunda hlifvit anfördt hafva domänstyrelsen
och landtbruksstyrelsen i underdånighet hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes, dels till Riksdagen aflåta nådig proposition, att Riksdagen
måtte till afdikning af en del sänka marker, tillhörande västra
delen af Alträsks kronopark jämte en del af Svanå kronopark och
f. d. Selets stockfångstskog i Öfver Luleå socken af Norrbottens län,
i enlighet med den af extra landtbruksingenjören Ernst Berggren i
sådant afseende upprättade plan, samt för upprättande af plan till
lämpliga områdens indelande till kolonat eller jordbrukslägenheter anvisa
ett belopp af 85,000 kronor, dels ock, under förutsättning att
de erforderliga medlen för ändamålet beviljades, ej mindre uppdraga åt
landtbruksstyrelsen att under närmaste ledning af en utaf styrelsen
därtill utsedd sakkunnig person låta utföra ifrågavarande arbete samt
för sådant ändamål ställa de beviljade medlen till styrelsens förfogande
för att genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens
län tillhandahållas vederbörande efter landtbruksstyrelsens närmare bestämmande,
än äfven anbefalla domänstyrelsen samt landtbruksstyrelsen
att, i den mån afdikningen fortskrede och anledning därtill förefunnes,
till Eders Kungl. Maj:t inkomma med förslag till plan för upplåtande
af kolonat inom det afdikade området samt till villkor och öfriga bestämmelser
för dylika upplåtelser.
Af den redogörelse, jag sålunda i underdånighet lämnat öfver de
åtgärder, som med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse den 29
maj 1901 blifvit vidtagna, torde framgå, att de af domänstyrelsen och
landtbruksstyrelsen till utdikning och kolonisation föreslagna delarna
af Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog,
hvad beträffar belägenheten, omedelbart invid Brännbergs järnvägsstation
och på endast 27 kilometers järnvägsafstånd från Bodens i rask
utveckling stadda samhälle, väl lämpa sig för kolonisation. Af de
undersökningar, som : verkställts rörande jordmånens beskaffenhet och
markens tjänlighet för odling, tyckes också framgå, att mossarna i allmänhet
kunna betecknas såsom ganska goda, ehuruväl de lida brist på
kalk, en olägenhet, som vidlåder de flesta af Norrbottens mossar, men
som det dock, till följd af de jämförelsevis goda kommunikationerna
till ifrågavarande mosskomplex, ej torde böra möta alltför stora svårig
-
334
Statsutskottets Utlåtande N.o 10.
heter att afhjälpa. I mossarnas omedelbara närhet finnes äfven riklig
tillgång på sand och grus, genom hvilka ämnens påförande mossarnas
fysikaliska beskaffenhet kan i väsentlig mån förbättras. De egentliga
myrarna äro omgifna af sumpmarker och kärr med ganska rik växtlighet
och hvilka synas vara mycket lämpliga för odling.
De nn föreslagna områdena å Alträsks konopark med kringliggande
kronomarker synas visserligen i afseende å markens naturliga beskaffenhet
måhända icke erbjuda fullt lika fördelaktiga odlingsbetingelser som
vissa andra för ändamålet undersökta områden, men detta torde mer
än väl uppvägas af den betydelsefulla fördel, som den nu föreslagna
platsen äger framför öfriga ifrågasatta kronomarker genom sin närbelägenhet
till järnvägsstation och till tätt bebyggda orter, där god
afsättning å produkterna bör kunna vinnas och jämväl arbetstillfällen
torde erbjudas. Jag tvekar därför icke att, i likhet med de i ärendet
hörda myndigheterna, anse, att de nu föreslagna områdena å och intill
Alträsks kronopark äro för det i Riksdagens förberörda skrifvelse angifna
ändamål de lämpligaste af alla i ärendet ifrågasatta områden.
Om jag sålunda än vågar antaga, att ett lyckligt resultat bör
vara att förvänta genom de föreslagna mossarnas upplåtande till kolonisation,
måste jag likväl betona, hurusom fullt betryggande erfarenhet
angående möjligheten att på en så hög breddgrad som Bodens kunna
med fördel bedrifva ett själfständigt jordbruk uteslutande å mossjord
ej kan anses ännu föreligga, och att därför stor försiktighet och omtanke
bör från statens sida iakttagas vid upplåtelser af kolonat å
samma mossar, på det största möjliga trygghet må kunna förefinnas för
att de, som där slå sig ned, icke af staten lockas in på ett för dem
vanskligt företag, utan verkligen äro i tillfälle att finna sin bärgning.
Jag hyser därför ock den åsikt, att, sedan områdena ifråga utdikats och
marken haft tid att sätta sig, sådana försöksodlingar, som af landtbruksingenjören
Berggren förordats, böra på statens bekostnad utföras, innan
några upplåtelser till enskilda äga rum.
Då emellertid, under förutsättning att de af mig nu uttalade
åsikter vinna gillande, några år torde komma att förflyta, innan förenämnda
försöksodlingar lämpligen böra komma till stånd, synes mig
anledning icke förefinnas för Eders Kungl. Maj:t att nu hos Riksdagen
äska anslag annat än till själfva utdikningsarbetets utförande. Jag
anser mig böra i detta sammanhang framhålla att, äfven om mot förmodan
det genom de ytterligare undersökningar, som böra föregå
upplåtelserna, skulle visa sig, att de ifrågavarande mossarna icke lämpa
sig för kolonisation, den enligt landtbruksingenj ören Berggrens utdiknings
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
335
förslag, mot liv il ket jag icke liar något att erinra, till 77,000 kronor
beräknade kostnaden för utdikningeu ingalunda kan anses bortkastad,
utan fastmer till fullo motiveras därigenom, att frostländigbeten för
närliggande bygd afsevärdt minskas och skogsväxten å omgifvande
kronopark främjas. Äfven med hänsyn härtill måste jag därför anse,
att de ifrågavarande områdena äro lyckligt valda. Ehuru alltså enligt
min åsikt det för utdikningeu erforderliga anslagsbeloppet nu bör af
Riksdagen äskas, synes mig arbetet icke behöfva bedrifvas snabbare,
än att det bringas till utförande under exempelvis tre år, på hvilka
kostnadsbeloppet sålunda jämväl skulle kunna fördelas. Början torde
emellertid böra ske redan under innevarande år. På sätt landtbruksstyrelsen
föreslagit, torde åt styrelsen böra uppdragas att under närmaste
ledning af en utaf styrelsen utsedd sakkunnig person låta utföra arbetet
i fråga.»
För att åskådliggöra de ifrågavarande områdenas belägenhet hade
departementschefen låtit uppgöra och såsom bilaga vid statsrådsprotokollet
foga en karta, till hvilken utskottet får hänvisa.
På grund af den i ärendet förebragta utredning och med anslutning
till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet i denna fråga
anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till afdikning af sänka marker,
tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte
en del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog
i Öfver-Luleå socken af Norrbottens län bevilja
ett anslag af 77,000 kronor samt däraf å extra stat
för år 1906 anvisa 40,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utaf sistnämnda belopp förskottsvis
under innevarande år af tillgängliga medel utanordna
20,000 kronor.
Reglering af fioftieder i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län.
52:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för bestridande refflfr"f'' af
af kostnader för reglering af flottleder i de norrländska länen äfvensom flottieder i de
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra anslag för norrländslM
år 1906 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter, som läggas Txo^pZZrgl,
å flottningen, finge för enahanda ändamål disponeras. örebro och
Västmanlands
län.
[51.]
336
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Under erinran, att dels enahanda belopp som det nu äskade blifvit
af Riksdagen för innevarande år beviljade, dels ock liknande medgifvande
som det nu begärda för samma år lämnats, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må,
a) för bestridande af kostnader för reglering
af flottleder i de norrländska länen äfvensom i Kopparbergs,
Örebro och Västmanlands län, anvisa ett extra
anslag för år 1906 å 100,000 kronor samt
b) medgifva, att de afgifter, som läggas å flottningen,
må för enahanda ändamål disponeras.
Uppehållande af skogsvårdssiyreisernas verksamhet.
Avg. 53:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag
uppehållande pemställer utskottet,
att Riksdagen må, såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för uppehållande af skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, på extra stat för år 1906 anvisa ett anslag
af 60,000 kronor.
Skogsodlingens befrämjande.
Ang. 54:o) Vidare och i enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda
ÄT förslag, hemställde utskottet,
[53].
att Riksdagen må, för skogsodlingens befrämjande
för år 1906 bevilja ett extra anslag af 100,000 kronor,
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i
mån af tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser,
till hvilka landsting eller hushållningssällskap för
ändamålet lämnat bidrag, eller i landstingsområde,
där sådan styrelse icke finnes, landsting och hushållningssällskap,
under iakttagande, att i intetdera fallet
statsbidrag må till något landstingsområde utgå med
högre belopp än det, hvarmed landsting och hushåll
-
uj ö/iuydt/iPi wu
styrelsernas
verksamhet.
[52.]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
337
ningssällskap tillsammans eller ettdera af dem till
ändamålet bidragit, samt att landsting eller hushållningssällskap,
som undfått dylikt bidrag, skall vara
skyldigt att efter årets utgång till Kungl. Maj:ts
vederbörande befallningshafvande afgifva redogörelse
öfver användningen af de af staten samt af landsting
eller hushållningssällskap lämnade bidrag.
55:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har friherre
J. Alskrömer föreslagit, att Riksdagen ville till bestridande af kostnaderna
för fortskaffandet med järnväg af släcknings- och bevakningsmanskap
vid skogseld bevilja ett förslagsanslag af 10,000 kronor att
från och med nästa år xrtgå, samt besluta att i skrifvelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t utfärda bestämmelser rörande
sättet för ersättnings utbetalande för transport å järnväg af släckningsoch
bevakningsmanskap vid skogseld.
I afseende å de till stöd för motionen anförda skäl tillåter sig
utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet finner visserligen det af motionären väckta förslaget
vara synnerligen beaktansvärdt; men då Riksdagen i skrifvelse den 15
maj 1903 hos Kungl. Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till
ändrade bestämmelser rörande förekommande och släckning af skogseld
sjimt i anledning häraf enligt hvad utskottet inhämtat utredning i
ämnet avägabragts, hvarvid, bland annat, ifrågasatts, att bestämmelser
måtte utfärdas därom, att ersättning skall utbetalas till dem, som
deltaga i släckning af skogseld, har utskottet föreställt sig, att de
af motionären föreslagna anordningar lämpligen böra komma under
ompröfning i sammanhang med frågans bedömande i dess helhet, därvid
torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke den af motionären
förordade ersättningen för kostnader för fortskaffande med järnväg af
släcknings- och bevakningsmanskap vid skogseld må utsträckas äfven
till kostnader för manskapets transporterande sjöledes.
Utskottet får därför hemställa,
att friherre Al strömers ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 4 Samt. 1 Afä. 10 Höft.
Ang.
motion om anslag
för fortskaffande
med
järnväg af
släckning soch
bevakningsmanskap
vid
skogseld m. m.
43
O''
o>
Statsutskottets Utlåtands N:o 10.
Ang. ersättning
för af statskontoret
gjorda
förskott.
[54.]
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
56:o) Kung!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till betäckande
af åtskilliga, af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, anvisa å extra
stat för år 1906 ett anslag af 258,050 kronor.
Departementschefen har med afseende å denna anslagsfråga anfört
följande:
Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit
följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af
Riksdagen under nionde hufvudtiteln, nämligen:
till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar
å åtskilliga kronans domäner .................. kronor 14,648: o o
,, godtgörande af på kronan belöpande kostnader
för laga skiften.................................................... ,, 1,409:44
,, godtgörande af kostnader för revision af skifteslagstiftningen
inom Kopparbergs län
ersättande af kostnad för en utredning rörande
inom Västerbottens län under de 10 sista åren
afslutade laga skiften ........................................
gäldande af kostnader för verkställande af försök
och förberedande utredning i fråga om förändradt
utgifningssätt för generalstabens topo
grafiska
karta öfver Norrland in. in...................
ersättande af kostnader för behandling af frågan
rörande åtgärder från statens sida för ordnande
af försöksverksamheten inom jordbruksområdet.
....................................................................
gäldande af kostnader för den af Eders Kung].
Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommitté för
utredande af frågan om vidmakthållande af
jordbruksnäringen inom skogsbygderna i Norrland
och Dalarne....................................................
godtgörande af kostnad för revision af den
utaf Eders Kungl. Maj:t den 24 oktober 1902
tillsatta centrala nödhjälpskommittés redovisningshandlingar
.........................................................
gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna
för fiskeritillsynen vid regala laxfisket i
Torne älf ........................
474: 20
100:
3,236: 3 8
3,718: so
101,366: 51
200:
2,040: —
Transport kronor 127,188:63
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
339
Transport kronor 127,188: 6 3
till gäldande af vägskatt för samma laxfiske............ „ 123: ö o
,, godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars
deltagande i vattenafledningsföretag ,, 20,745:9 1
,, ersättande af kostnader för utförande af försvarsarbeten
å vissa för kronans räkning inmutade
inagnesitfyndigheter inom Norrbottens län......... ,, 111; 99
,, ersättande af kostnader för bestämmande af
arrendeafgift för kronans jordägarandel i grufva ,, 191:5 0
,, ersättande af kostnader för ett möte mellan
ordförandena i skogsvårdsstyrelserna m. in....... ,, 2,681: 9 2
,, byggnadsordning, enligt nådiga brefvet den
29 maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i
Norrbottens län........................................................... ,, 13,000: —
,, gäldande af vägskatt för år 1903 för till statsverket
indragna frälseräntan af hemmanet 3/s
mantal Sundersbol n:o 1 i Uppsala län ............ ,, 0: 9 0
,, ersättande af kostnader för utredning af frågan
om tillgodogörande af den kronan tillhöriga
vattenkraft vid Trollhättan........................ ,, 44,180: 45
,, ersättande af kostnader för utredning af frågan
om tillgodogörande af den kronan tillhöriga
vattenkraft vid Älfkarleby ....... ,, 7,095: 0 6
,, ersättande af kostnader för revision af lagen
angående väghållningsbesvärets utgörande på
landet den 23 oktober 1891........................................ ,, 973: 46
,, ersättning till vissa kronoarrendatorer och bo
ställshafvare
för exproprierad jord ........................ ,, 217: 2 4
,, ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen ,, 30,379: 19
,, ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader
m. m. å indraget boställe.................................... ,, 487: —
,, ersättande af kostnader för undersökningar om
åtgärder för befrämjande af Öfre Norrlands kolonisation.
..................................................................... ,, 10,284: 6 5
eller tillhopa kronor 257,961: 40
Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till
jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till betäckande af ofvan omförm äkta, af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, anvisa å extra stat för år 1906 ett anslag af
258,050 kronor,>
340
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Ang. dyrlidstillägg.
[55.]
Emot ersättande af omförmälda förskott tiar utskottet icke haft
något att erinra, men har. med anledning af ofvannämnda kostnader
för ett möte mellan ordförandena i skogsvårdsstyrelserna m. in., velat
uttala den mening, att framdeles, sedan skogsvårdsafgifter influtit,
sådana kostnader synas höra bestridas af dessa afgifter.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda
af statskontoret förskottsvis bestridda Utgifter
anvisa på extra stat för år 1906 ett anslag af
258,050 kronor.
57:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 55 i denna liufvudtitel
föreslagit Riksdagen
att, till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver
finansärenden den 14- januari 1905 ängdun grunder, af dyrtiäsUUw)!)
lör innevarande år åt en del tjänstemän och betjente i jordbruksdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till jordbruksdepartementet
hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för år 1906
anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 85,000 kronor.
Öfver denna framställning kommer utskottet framdeles att afgifva
utlåtande; livilket utskottet härmed får för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 9 mars 1905.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Statsutskottets Utlåtande N:o W.
341
Reservationer.
''V id punkt 1 (angående landtbruksinstitutet vid Ultima samt landtbruk?-
och inejeriinstitutet vid Alnarp):
af herrar IT. P. P. Tamm och K. Starbäck, hvilka ansett att utskottet
bort hemställa,
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag må godkänna
dels följande stat för landtbruksinstitutet vid
Ultima:
Summa kronor 59,000: —
Anm. 1. Rektor och öfrige lektorer samt adjunkterna
åtnjuta jämväl fri bostad.
dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp:
Summa kronor 75,000: —
Anm. 1. Rektor och öfrige lektorer åtnjuta
jämväl fri bostad.
dels ock följande villkor:
femte lönegraden 160 kronor.
b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultima från 51,000 kronor med 8,000 kronor
till 59,000 kronor; samt
c) att Riksdagen må höja det under samma
anslagstitel uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp från 65,000 kronor med 10,000
kronor till 75,000 kronor.
342
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
af herr A, G. L. Bill ing, hvilken ansett att utskottet bort hemställa,
a) att Riksdagen må godkänna
Aids följande stat för landtbruksinstitutet vid
Ultima:
Summa kronor 59,000: —
Anm. 1. Sålänge — — — 250 kronor årligen.
dels följande stat för landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnar]):
Summa kronor 75,000: —
Anm. 1. Sålänge--- 250 kronor årligen.
dels och följande villkor:
femte lönegraden 160 kronor.
b) att Riksdagen må höja det under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultima från 51,000 kronor med 6,000 kronor
till 57,000 kronor, samt
c) att Riksdagen må höja det under samma anslagstitel
uppförda anslag till landtbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp från 65,000 kronor med 8,250
kronor till 73,250 kronor.
Vid punkten 38 {angående motioner om anslag till höjande af
fonden för fiskerinäringens befrämjande):
Af herrar F. E. Petersson, G. J. Ödman och K. Starbäck:
»Då fiskerinäringen för att kunna med framgång bedrifvas krafvel''
en så dyrbar utrustning i form af maskiner och redskap, att kustbefolkningen
ej utan skuldsättning kan förskaffa sig densamma, och då
den väg 1891 års Riksdag anvisat genom bildande af fonden för fiskerinäringens
främjande visat sig medföra afsevärdt gagn, anse vi att Riksdagen
fortfarande bör såsom förlagsgifvare mot betryggande säkerhet
tillhandahålla nödigt driftkapital till näringens utöfvande.
De lånebehof, som för närvarande föreligga, äro större än hittills.
Så hafva sedan årets början inkommit till landstingets förvaltningsut
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
343
skott i Bohuslän 114 ansökningar om lån å tillsammans 365,550 kronor,
och hos landtbRiksstyrelse!! ligga låneansökningar från andra län å
tillsammans 92,600 kronor.
För att tillgodose dessa låneanspråk finnas för närvarande tillgängliga:
för
Bohuslän 173,403: 6 5 och
för öfriga län 8,673: 8 9.
Dessutom införväntas under årets lopp genom inbetalning af annuiteter
in. in.:
från Bohuslän 126,155: 84 kronor,
från öfriga län 14,177: 50 »
Detta visar, att ett bifall till utskottets förslag icke skulle upphäfva
nödvändigheten att nödgas tillbakavisa en stor del ansökningar
af brist på medel.
På grund häraf hafva vi ansett att utskottet bort hemställa,
att Riksdagen ma, med bifall till de af friherre
Trolle och herr Starbäck in. fi. i ämnet väckta
motioner, för höjande af fonden för fiskerinäringens
befrämjande bevilja ett anslag af 500,000 kronor och
däraf på extra stat för år 1906 anvisa 250,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att. låta af sistnämnda belopp
under innevarande år förskottsvis utanordna
100,000 kronor.»
Herr F. Fränckel har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.
Likaledes skulle här antecknas, att herr S. G. rån Frusen icke
närvarit vid handläggningen af punkterna 1—7 af denna hufvudtitel.
344
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1905 års riksstat anslår: |
|||
Anvisning i |
Indelning ock därmed jämförlig |
Summa. |
|
Friheter. |
Ersättningar. |
||
! Kronor. ö. |
Kronor, ö. |
Kronor. | ö. |
Krono!-. 1 ö. |
17,000 —
46,200—!
34,800—1
270,600—j
4,500
49,500
200,000
59,700
218,200
30.000
25.000
60.000
|
94,000:-
1,104,500
1,070
17,000|
46.200
34,8O0i
270,
600
1,070-
4,500
49,500
200,000
59,700
214,270]
30.000
25.000
60.000
94,000
1,105,570-
Jordbruks
I
-jDepartementschefen
.......................................................
- Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....
-''Landtbruksstyrelsen .......................................................
- Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
till
understöd åt landtmannaskolor). Nuvarande
Ökas dels å anslaget till landtbruksinstitutet vid
dels å anslaget till landtbruks- och mejeriinstitutet
b varjämte, i stället för anslaget till aflöning åt
och en instruktör i mejerihushållning, 4,000
8,000 kronor till aflöning åt en statskonsulent
konsulent i mejerihushållning, så att anslaget
ligare ...................................................................
Veterinärundervisningen. Anslaget därtill öfverflyttas
‘ med oförändradt belopp ............................................
- Odlingshjälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........
-jLandtbruksingenjörer och deras biträden........''............
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannaLänsveterinärer
och veterinärstipendiater....................
- Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf särTill
förekommande och hämmande af smittosamma
Befrämjande af husslöjden ............................................
Fiskerinäringens understöd. Nuvarande belopp ........
Ökas å anslaget till statens fiskeriadministration
jDomänstyrelsen ................................................................
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
345
Litt. A.
riksstatens Nionde hufvudtitel.
departementet.
näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor
belopp ....................................................... 270.600: —
Ultuna med ............................ 4,000: —
vid Alnarp med.................... 6,500: —
en instruktör i boskapsskötsel
kronor, anvisas ett anslag å
i boskapsskötsel och en statsi
sin helhet ökas med ytter.
.................................................. 4,000: — 14,500: —
från åttonde hufvudtiteln till jordbruksdepartementet
Förslag till blifvande riksstat:
kontant.
i |
Indelning och därmed jämförlig |
Summa. |
1 Friheter. | Ersättningar. |
skildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar):
sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ................j
med
60,000: —
4,000: —
Kronor. ö. Kronor. ö. I Kronor.
17,000!—
46,200 —
34,800!—!
285,100
58,500
4,500
49,500j—|
200,000—!
59,700[—
213,200 —
30,000:—
25,000;—
64.000 -
94.000
1,070—--
Kronor. ! ö.
I
17,000 —
46,200 —
34,800
285,100
58.500
4,500
49.500
200,000
59,700
214,270
30.000
25.000
64.000
94.000
Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 4
Transport]
Sami. 1 Afd.
1,181,500—I
10 Hälft.
1,070]
1,182,570]-
44
346
Statsutskottets Utlåtande N:o K).
1905 års riksstat anslår:
T:pt
Anvisning
i kontant.
Kronor.
2,406,000-
12,000
89,200
63.000
50.000
178,600
10,665
250.000
354
600.000
9,564
75,000
43,598!
31,639
16,786
10,000|
Indelning och därmed jämförlig |
|||
Friheter. |
Ersättningar. |
||
j Kronor. |
ö. |
Kronor. |
|
1,070 |
1 1 |
!___ |
!_1 |
J |
|||
1 |
- - |
— |
|
! |
— |
— |
— |
6,635 |
1,664 |
_ |
|
_ _ |
— |
- - |
— |
25 |
— |
— — |
— |
- - |
— |
— |
|
- - |
— |
- - |
— |
- - |
— |
. |
— |
— — |
— |
. j |
— |
--- |
— |
— |
|
- - |
— |
Summa.
Kronor.
1,105,570
2,406,000
12,000
89,200
63.000
50.000
178,600
18,964
250.000
379
600.000
9,564
75.000
43,598
31,639
16,786
10.000
Skogsväsendet:
Bestämdt anslag:
För skogsstaten.
Ökas med......
Nuvarande belopp.
S:a'' 4,950,906!—| 7,730 — 1,664! —! 4,960,300j—
» statens skogsläroverk. Nuvarande belopp....
Ökas med............................................................
Förslagsanslag :
Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstiReservationsanslag:
Till
enskilda skogsundervisningen ........................
» kronoskogarnas förvaltning och befrämjande
mänhet ..........................................................
Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
Landtmäteristaten............................................................
Skiften och afvittringar, reservationsanslag .................
Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............
Rikets allmänna kartverk. Nuvarande belopp ........
Ökas med ....................„...............................
hvarjämte rubriken ändras till: Rikets allmänna
Gästgifvares friheter.................................................
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............
Färjor och färjekarlar ..................................................
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag....
Fattigvården i Stockholm och landsorten ...............
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ...................
Ålderstillägg, förslagsanslag...........................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........
Skrifmaterialier och expenser, ved m. in,, förslagsExtra
utgifter, reservationsanslag ..............................
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
347
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och därmed jämförlig!
anvisning, pä förslag. \
Summa.
Friheter. j Ersättningar.
(545,608
31,600
55,000
3,800
677,208: —
58,800: —
tutets lärarepersonal, förslagsanslag ...
5,600: —
736,008: -100,000: —
af skogsväsendet i all -
1,599,792: — 1,605,392:
178,600: —
20,200: —
kartverk, reservationsanslag
anslag
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
1,181,500 |
• |
1,070 - • |
1,182,570 |
||||
> i . r 2,441,400 |
fnv.v |
2,441,400 |
|||||
12,000 |
— — . |
— |
--- |
— |
12,000 |
— |
|
;,}j—f - ^ t |
— |
•-•-. |
— |
89,200 |
— |
||
63,000 |
,Ttr; *— |
— |
- .. . . |
|- |
63.000 |
— |
|
50,000 |
— |
— — |
— |
— — |
— |
50,000 |
— |
198,800 |
— |
., ^■ t |
-■ |
— |
— |
198,800 |
— |
10,665 — |
6,635 |
__ |
1,664 |
_ |
18,964 |
_ |
|
250,000 |
; .-- |
—* |
- - |
— |
250,000 |
— |
|
354 |
25 |
- - |
— |
379 |
— |
||
600,000 — |
— •- |
- -- |
rr- |
600,000 |
— |
||
9,564 |
— |
- - |
— |
9,564 |
|||
75,000 — |
-. ~r*~~ . |
- |
— |
75,000 |
I- |
||
43,598 — |
-- •- |
_ |
; . — .-r; |
— |
43,598 |
||
31,639 — |
— — |
— |
—p* — .. |
•— |
31,639'' — |
||
16,786 — |
--• - |
— |
— ^ |
16,786 |
1 |
||
10,000 - |
~ — |
— |
— — |
— |
10,000; — |
||
5,083,506 — |
7,730 |
!- |
1,664 |
— |
i 5,092,900 |
i |
348
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
Jordbruksdepartementet.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
Till bestridande af kostnader för ändrings- och reparationsarbeten
inom hufvudbyggnaden vid landtbruksinstitutet vid
Ultuna m. m............................................................. 37,400
» understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid af
staten understödda landtmannaskolor........................ 5,000
» förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Väster
norrlands,
Västerbottens och Norrbottens län ........ 6,000
Veterinär under visning en:
För aflönande vid veterinärinstitutet i Stockholm af vissa
tjänstemän och bétjänte m. m. ................................ 7,200:
Till veterinärinrättningen i Skara .................................... 900:
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:
Till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar
vid landtbruksakaderniens experimentalfält 222,500:
Bidrag till kostnaderna för allmänna landtbruksmöten 7,500:
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för
husdjur, redskap, maskiner m. m, ............................ 12,500:
Bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof.................................... 32,000:
» till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk
anstalt inom Norrbottens län ............ 11,250:
Kronor i ö.
48,400-
8,100
Transport 285,750:
56,500''-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
349
Transport
Till understöd åt frökontrollanstalter................................
Bidrag till uppehållande af Sveriges utsädesförenings
praktiskt-vetenskapliga verksamhet............................
Till utbildande af en elev i boskapsskötsel och i mejerihushållning
....................................•............................JM:
För anställande af en förste och en andre torfingenjör
samt två torfassistenter............................................jo
Till
understöd åt svenska mosskulturföreningen ............
Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket
Ersättande af utaf statskontoret förskjuten del af statsbidrag
för år 1905 till fortgående smörprofningar
Ökadt statsbidrag för år 1906 till berörda smörprofningar
Till anställande af en statskonsulent i svinskötsel ........
, fjäderfäafvelns befrämjande ........................................
, de geologiska undersökningarna ................................
Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra
för nötboskap ......v.........................................................
285,750:
10,000:
25,000:
1,000:
19,000:
20,000:
85,000:
5,000:
10,000:
5,000:
5,000:
96,000:
9,000:
Kronor
Hästafvelns förbättrande:
Till bestridande af kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepot
Befrämjande i allmänhet af husslöjden:
Till anställande
ålderstillägg
af en andre instruktör i husslöjd och personligt
till andre instruktören Jonas Wallander ................
Fiskerinäringens understöd:
[Till underhålls- och driftkostnad för ett fartyg för hydrografisk-biologiska
undersökningar af de Sverige omgifvande
hafven samt för tillsyn och bevakning vid
Sveriges hafsfisken........................................................ 25,000: —
» utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar
af de Sverige omgifvande hafven ............................ 26,100: —
Bidrag till anordnande af undervisningskurser i navigation
för bohuslänska fiskare ................................ 2,250: —
För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 200,000: —
Till utförande af vattenståndsobservationer i vissa af
landets vattendrag ........................................................ , 2,000: —
Transport
56,500
575,750
3,790
3,500
255,350|—
894,890
350
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Kronor |
Ö. ! |
|||
Transport |
894,890 : ■ i H |
|||
Domänstyrelsen: |
||||
Till |
arfvoden åt tre tjänstemän i första graden å domän- |
• |
||
styrelsens skogsafdelning ........................................... |
9,000: — |
|||
» |
arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domän- |
|||
styrelsens skogsafdelning ............................................ |
3,350: — |
|||
» |
aflöning åt domänintendenter och för uppehållande |
|||
af domängöromålen hos länsstyrelserna..................... |
43,200: — |
|||
» |
resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag |
40,585: — |
96,135 |
— |
Skogsinstitutet: |
„ i . ; |
|||
Till beredande af’ ökade extra lärarekrafter vid skogs- |
'' 4.'' '' |
|||
institutet ......................................................................... |
5,000: — |
! 1 |
||
» |
uppförande af en provisorisk byggnad vid skogs- |
|||
institutet ..................................................................... |
9,725: — |
14,725 |
— |
|
Landtmäteristaten: |
||||
Till bestridande af ökade kostnader för kopiering af i |
||||
landtmäteristyrelsens arkiv förvarade kartor in. m. |
3,000 |
— |
||
i |
Rikets allmänna kartverk: |
|||
För |
anställande af ökad civil personal vid rikets allmänna kartverk in. in. |
17,200 |
T |
|
Vägunderhållet på landet: |
||||
(Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar, |
||||
förslagsanslag................................................................... ; y it- : |
50,000 |
—j |
||
Diverse anslag: |
flas?- Tint |
| |
||
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar |
••me-.bv! fn |
1’-^- ■ |
||
hos nötkreaturen............................................. |
45,000: — |
• vU U- |
||
» |
understödjande af sådana myriitdikningar och vatten- |
; ■ ’ ! ii i U*'' ■ |
r. , |
|
aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost- |
||||
ländigheten för närliggande bygd ............................ |
700,000: — |
|||
» |
afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen |
I • • ; .; \ }; |
||
och 1 Kopparbergs län ............................................... |
150,000: — |
y &Ui:; fri |
||
Transport 895,000: — |
1,075,950 |
i |
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
351
Transport 895,000
Till afdikning af sänka marker å vissa kronoparker i
Ofver-Luleå socken af Norrbottens län .................... 40,000
> reglering af iiottleder i de norrländska länen äfvensom
i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län 100,000
Bidrag till bestridande af kostnaderna för uppehållande
af skogsvårdsstyrelsernas verksamhet........................ 60,000
Till skogsodlingens befrämjande ........................................ 100,000
» betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter ....................................................... 258,050
Kronor
1,075,950
1,453,050| —
Summa; 2,529,000-