Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8 .

5

5T;o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1905, kl. 2,30 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om upphäfvande af § 54 regeringsformen och §50 riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren af herr Julius Centerwall väckt, till
konstitutionsutskottet öfverläinnad motion, n:o 282, har motionären hemställt-,
att Riksdagen ville för sin del besluta, att § 54 regeringsformen
och § 50 riksdagsordningen måtte utgå.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»§ 54 regeringsformen lyder: Äskar Konungen af Riksdagen särskilda
deputerade att med honom öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar
böra hemliga hållas, utväljas dessa deputerade af kamrarna; dock äga
dessa deputerade icke makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen
afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar. De deputerade
aflägge tysthetsed, där Konungen så fordrar.

I öfverensstämmelse därmed stadgar riksdagsordningens § 50: Äskar
Konungen af Riksdagen särskilda deputerade att med honom öfverlägga
om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas, utväljas därtill tolf
ledamöter, däraf hvardera kammaren inom sig utser sex. Dessa depute -

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

rade äga dock ej makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen
afgifva yttranden öfver de mål, Konungen dem meddelar. Sekreterare och
öfriga tjänstemän hos dessa deputerade förordnas af Konungen.

I enlighet med dessa paragrafer hafva under de snart hundra år,
som förflutit efter 1809, s. k. hemliga utskott hittills valts fyra gånger.

Redan år 1809 anmärktes, i en den 21 juli i ridderskap^ och adeln
afgifven motion, mot dessa paragrafer, att ett på sådana grunder sammansatt
utskott kunde gifva anledning till missbruk, såsom ock hade skett
under frihetstiden och under konung Gustaf den tredjes regering, samt
fordrades,^ att resultatet af utskottets öfverläggningar borde meddelas
Riksens Ständer genom »en af alla utskottsmedlemmarne underskrifven
handling, som innehölle, att uppå den af Kungl. Maj:t i nåder framställda
fråga, rörande det eller det, utskottets pluralitet i underdånighet tillstyrkt
det eller det; äfven utskottsmedlemmarnes särskilda yttranden skulle till
stånden aflämnas. Konstitutionsutskottet afstyrkte emellertid motionen, och
den vann ej heller afseende, hvilket var helt naturligt, då dess antagande
ju skulle beröfvat utskottet dess egenskap att vara »hemligt».

Förslaget visar emellertid, att det redan på den tiden förefanns någon
opposition mot tillskapande af ett utskott, som alltid skulle komma
att utgöra en oorganisk beståndsdel i vår statsförfattning, såsom saknande
ett vanligt utskotts viktigaste kännetecken. Det antydes ju också i motionen,
att ett dylikt utskott vore en kvarlefva från i politiskt hänseende
föga efterföljansvärda tidsperioder.

I själfva verket utgör det hemliga utskottet, af hvars verksamhet
föga nämnvärda följder torde kunna ådagaläggas, på sätt och vis ett extra
ordinarie statsråd, men utan den ansvarighet, som åligger det lagstadgade
statsrådet. Någon säkerhet för missbruk, under politiskt upprörda eller
fördärfvade tider, torde väl finnas i medlemmarnes kontroll öfver hvarandra.
Men för att de i fråga om politisk kapacitet mest framstående
männen skola väljas, finnes icke tillräcklig säkerhet, då ju valet under
våra politiska förhållanden i regeln måste framgå ur kompromisser dels
mellan partierna, dels ock ej sällan inom partierna själfva. Och vid dylika
kompromisser hunna andra hänsyn än till politisk förmåga och hållfasthet
spela in.

Sällsyntheten af ett dylikt utskott gör ock, att dess tillsättande väcker
ett synnerligt uppseende och ger anledning till enskilda och offentliga
betraktelser, som många gånger kunna vara menliga för det ändamål,
utskottets tillsättande vore afsedt att tjäna.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Ej heller synes det vara omöjligt för regeringen eller ens förknippadt
med större svårigheter att, där så anses ensidigt, på ett verkligt hemligt
sätt fa upplysning om ställningar och förhållanden och stämningar inom
Riksdagen eller af Riksdagens mest framskjutne män erhålla råd i svåra
och grannlaga frågor. Äfven om de förtroendemän, som sålunda tillkallas,
ej aflägga tysthetseden, om hvars borttagande för öfrigt väcktes
förslag i Riksdagen 1886, torde föga fara förefinnas, att de skola röja
hvad hemligt hallas bör och som de blifvit anmodade att ej uppenbara.

För öfrigt torde äfven inom riksdagsordningens vanliga ram kunna
inrymmas möjligheter att i samma ordning, som stadgas för andra utskott,
handlägga hemliga frågor utan att tillgripa en så misstydbar och till sina
verkningar så oberäknelig åtgärd som tillsättandet af ett s. k. hemligt
utskott. Att utfinna och formulera dylika möjligheter torde vara ett ej
ovärdigt ämne för konstitutionsutskottets uppmärksamhet.»

Den redan under förra hälften af 1600-talet i vårt riksdagsskick införda
institutionen sekret eller hemligt utskott upptogs äfven i 1809 års
regeringsform samt 1810 och 1866 års riksdagsordningar. Detta utskott
hade genom sin befogenhet att i vissa frågor fatta beslut med Riksdagens
rätt särskildt under frihetstiden tillvällat sig en betydande makt såväl på
det utrikespolitiska området som i afseende å åtskilliga andra grenar af
statsförvaltningen. Varnade af gångna tiders erfarenhet, funno 1809—1810
års grundlagsstiftare, att hemligt utskott med rätt att i Riksdagens ställe
fatta beslut icke vidare borde ifrågakomma, hvarför de, då själfva institutionen
ansågs böra bibehållas, begränsade dess uppgift till afgifvande af yttranden
till Konungen, hvarjämte då föreskrefs, att utskottet endast fick tagas i
anspråk för sådana ärenden, hvilka icke tillhörde andra utskotts behandling.
. Sistnämnda bestämmelse ansågs emellertid vid antagandet af 1866
års riksdagsordning kunna bortfalla.

Den sålunda i vår författning upptagna anordningen att, där Konungen
så äskar, »särskilda deputerade» af Riksdagen skola tillsättas att med
honom öfverlägga om ärenden, dem han pröfvar böra hemliga hållas,
synes utskottet ännu äga goda skäl för sig. Af viss betydelse är uppenbarligen,
att det gifves en i grundlag stadgad form för öfverläggning
mellan Konungen och af representationen valde ledamöter rörande sådana
ärenden, hvilka beröra rikets säkerhet och välfärd, men samtidigt, då de
väl i regel angå rikets förhållande till andra stater, äro af den art,
att de icke kunna eller böra lämnas åt offentligheten. Härigenom
beredes för regenten möjlighet att på ett tillförlitligt sätt inhämta0 Riks -

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

dagelig förtroendemäns tankar i dylika frågor, på samma gång tillfälle
gifves dessa medlemmar af representationen att erhålla en nödig och nyttig
kännedom om sådana ärenden.

Under den förutsättning för hemligt utskotts tillsättande och med de
begränsningar i afseende a dess verksamhet, hvilka vara nuvarande
grundlagar angifva, bör enligt utskottets uppfattning icke kunna antagas,
att missförhållanden skulle af förevarande institution kunna uppstå; och
utskottet, som tagit del af hemliga utskottens protokoll och handlingar
åren 1848 och 1853—54, vid hvilka båda tillfällen öfverläggningarna
gällde rikets ställning gentemot utlandet (i förra fallet Sveriges uppträdande
under kriget mellan Tyska förbundet och Danmark samt i
det senare upprätthållande af Sveriges neutralitet under det s. k. Krimkriget),
har därigenom ytterligare bestyrkts i denna sin uppfattning.
För öfrigt torde kunna sägas, att, då de ministeriella ärendena på
grund af* sin natur i det hela äro undandragna Riksdagens granskning,
möjligheten för regenten att till hemligt utskotts bedömande hänskjuta
en utrikespolitiken rörande fråga af större betydenhet och räckvidd
i viss mån innebär ett med hänsyn till de friare formerna för Konungens
handläggning af sådana ärenden ingalunda värdelöst korrektiv mot utrikespolitikens
ledning i en riktning, som icke öfverensstämmer med nationens
önskningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 maj 1905.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herrar af Callerholm, Elowson och Barm mot vissa delar af
utskottets motivering;

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

af herrar Johnsson, Nydal, Bergström och Staaff, hvilka icke kunnat
instämma i utskottets motivering och för sin del yttrat:

»Den form för öfverläggningar mellan Konungen och af Kamrarne
utvalde deputerade, som finnes stadgad i § 54 regeringsformen och § 50
riksdagsordningen, lämnar onekligen rum för grundade anmärkningar, och
obestridligt är, att ett användande af denna form kan leda till betydande
missförhållanden. En ändring af denna form kan därför ingalunda anses
obehöflig, hvaremot det förvisso skulle vara betänkligt, med hänsyn till
de egendomligheter, som utmärka vårt statsskick, att ur grundlagen alldeles
utesluta de nu ifrågavarande paragraferna utan att i deras ställe
sätta bestämmelser, som fastställde andra, af konstitutionen bundna former
och regler för eventuella öfverläggningar i viktiga politiska frågor mellan
konungamaktens representant och ledamöter af Rikdagens kamrar. Då
emellertid något antagligt förslag till sådana nya bestämmelser icke för
närvarande föreligger utarbetadt, hemställa vi,

att förevarande motion icke må föranleda någon
Riksdagens åtgärd.»

Herr Gustaf Axel Berg har anhållit om anteckning å utlåtandet
därom, att han icke deltagit i detta ärendes afgörande inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 3 Sami. 7 Käft.

2