Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
1
X:o 7.
Ank. till Kiksd. kansli den 28 februari 1905, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorda framställningar om inrättande
af riksbankens af delning skontor i Sundsvall osh Eskilstuna.
Fullmäktige i riksbanken hafva uti en den 26 nästlidne januari
dagtecknad skrifvelse hos utskottet gjort framställning om upprättande
under innevarande år i Sundsvall för provinsen Medelpad af ett afdelningskontor
för riksbanken.
Därjämte har uti en inom Andra Kammaren väckt och till utskottets
behandling hänvisad motion herr G. G. Österberg, med hvilken
herr W. Johansson i Olja instämt, på anförda skäl, beträffande hvilka utskottet
tillåter sig att hänvisa till motionens innehåll, föreslagit inrättande
snarast möjligt af ett riksbankens afdelningskontor i Eskilstuna.
Innan utskottet går att närmare redogöra för dessa framställningar
har utskottet velat erinra om hvad som förekommit hos bankoutskottet
vid föregående års riksdag beträffande en då inom Andra Kammaren
väckt motion om inrättande af ett riksbankens afdelningskontor i Borås.
I afgifvet yttrande anförde fullmäktige med afseende därå följande:
»Det stadgande, som återfinnes i 9 § af lagen för Sveriges riksbank
af den 12 maj 1897, lydde i Kungl. Maj:ts proposition till 1897
års Riksdag, i öfverensstämmelse med hvad kommittén af 1889 hade
föreslagit, sålunda:
Bih. till Biksd. Prot. 1905. 6 Sami. 1 Afd. 7 Käft. (N o 7).
1
2
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
»Riksbanken drifver sin rörelse vid hufvudkontor i Stockholm
samt vid afdelningskontor inom riket; och skall ett sådant kontor finnas
inom hvarje län utom Stockholm.»
Det särskilda utskottet vid 1897 års riksdag föreslog för sin del
ingen ändring i aflat t nb gen af nämnda §, hvilken ock blef af Första
Kammaren antagen, men vid behandlingen i Andra Kammaren af utskottsbetänkandet
föreslogs, att ordet »minst» skulle inskjutas framför
»ett sådant». Andra Kammaren godkände det föreslagna tillägget, och
då utskottet afgaf förnyadt betänkande i anledning af de skiljaktiga
besluten i kamrarne, hemställde utskottet, att Första Kammaren måtte
biträda medkammarens beslut, och blef utskottets hemställan härom af
Första Kammaren godkänd. I följd häraf lyder 9 § i sin senare del
nu: »och skall minst ett sådant kontor finnas inom hvarje län utom
Stockholms».
Den sålunda af Riksdagen beslutade ändringen i affattningen af
stadgandet ger vid handen, att, såsom ock vid diskussionen i Andra
Kammaren uttryckligen angafs, ett riksbankskontor bör kunna få komma
till stånd inom ett län, äfven där ett sådant kontor förut finnes inrättadt.
Såsom grund till medgifvaudet härutinnan anfördes, att det skulle
kunna inträffa, att det funnes i länet någon plats, som i betydenhet
vida öfverginge den, där afdelningskontor redan funnes. I själfva verket
är detta fallet i mer än ett län och i vissa andra gifves det utom residensstäderna
orter, hvilkas befolkningsförhållanden och affärslif äro
af beskaffenhet att kunna föranleda till anordnandet därstädes af ett
riksbankskontor. Riksbankens verksamhet i och för sig fordrar visserligen
icke för närvarande med nödvändighet, att nya afdelningskontor
öppnas, sedan i hvarje län utom Stockholms dylika kontor blifvit inrättade,
men däremot torde det för affärslifvet inom landet få anses
fördelaktigt, om riksbankens verksamhet utsträckes till vissa mera betydande
städer; och tillåta sig fullmäktige med afseende härpå erinra,
att, utom den i motionen framhållna staden Borås, följande städer
kunna, från söder til! norr räknadt, nämnas såsom lämpliga platser för
afdelningskontor af riksbanken, nämligen Helsingborg, Norrköping,
Eskilstuna och Sundsvall.
Att emellertid de nya kontor, som anses kunna eller böra anordnas,
endast efter hand må öppnas, torde knappast närmare behöfva
motiveras, och bör enligt fullmäktiges åsikt under inga förhållanden
ett nytt afdelningskontor under innevarande år ifrågakomma, i följd af
de förändringar, som vidtagits i riksbankens inre förvaltning i sammanhang
med indragningen af de enskilda bankernas sedlar.
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
3
Vid sådant förhållande anse fullmäktige det icke vara af behofvet
påkalladt, att Riksdagen redan i år fattar beslut därom, att ett nytt afdelningskontor
skall upprättas vare sig på den ena eller andra platsen.»
Fullmäktiges ordförande hade dock haft en afvikande mening och
anfört, att, då under de senaste åren ett större antal riksbankens afdelningskontor
blifvit inrättade i sammanhang med indragningen af den
enskilda sedelutgifningsrätten, han ansåge lämpligast, att någon tids erfarenhet
af dessa åtgärder afvaktades, innan riksbanken ytterligare utvidgade
sin verksamhet genom inrättande af nya afdelningskontor,
samt att något behof af ökade lånetillfällen ej heller syntes förefinnas,
då den enskilda bankverksamheten samtidigt i synnerligt hög grad utvidgats.
För egen del fann bankoutskottet, att riksbanken genom inrättande
af afdelningskontor i vissa större städer, som voro centralpunkter för affärslit
och industri, skulle befordra sin uppgift att underlätta och reglera
den allmänna rörelsen inom landet samt därigenom gagna både affärsliivet
och den enskilda bankrörelse, som kunde drifvas på en dylik ort.
Dock syntes tidpunkten för det dåvarande icke vara inne för eu sådan
utsträckning af riksbankens verksamhet, då icke ens ett år förflutit från
det afdelningskontor blifvit öppnade inom samtliga residensstäder samt
det måste anses lämpligast, att någon tids erfarenhet af dessa kontors
verksamhet afvaktades, innan riksbanken ytterligare utvidgade sin rörelse.
Därjemte uttalade utskottet sin uppfattning, att riksbankens fullmäktige
ej torde underlåta att, när de funne tidpunkten lämplig för utvidgning
uti ifrågavarande riktning af bankens verksamhet, hos Riksdagen
därom gorå framställning och samtidigt föreslå den ordning, i
hvilken nya afdelningskontor af riksbanken borde inrättas.
I enlighet med hemställan af utskottet afslog Riksdagen på anförda
skäl omförmälda motion.
I nu föreliggande framställning hafva fullmäktige erinrat, att
bland de mera betydande städer, dit riksbankens verksamhet syntes
böra till fördel för affärslifvet inom landet utsträckas, Sundsvall angifvits,
samt framhållit, att denna stad särskildt syntes böra komma i åtanke, då
fråga uppstode om inrättande af vissa nya kontor, som skulle kunna
efter hand öppnas.
Kontoret i Härnösand, till hvars distrikt provinsen Medelpad hörde,
hade utvecklat en verksamhet, som år efter år tilltagit i omfattning.
Att härvid Sundsvall och Medelpad spelat en väsentlig roll, framginge
af följande sifiror.
4
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
Af växlar, som diskonterats i riksbanken under år 1904, hade i
Sundsvall inkasserats 20,550 st. till ett belopp af 51,904,000 kronor, så
att endast i Sundsvall riksbanken haft att inkassera i medeltal dagligen
närmare 70 växlar till ett värde af cirka 173,000 kronor.
Vidare märktes, att af riksbankens växelportfölj den 13 januari
1905 växlar å tillsammans 6,498,000 kronor voro diskonterade af bankinrättningar
inom Medelpad samt af enskilda personer inom samma distrikt,
äfvensom att nämnda dag funnos vid afdelningskontoret i Härnösand
utestående 22 st. hypotekslån å tillsammans 192,050 kronor till låntagare,
som bodde inom Medelpad.
Med stöd af dessa siffror, hvilkas vittnesbörd syntes tillräckligt
talande, och då eu utbrytning af ett särskildt kontor ur det i Härnösand
befintliga måste anses äfven med afseende på mångfalden af göromålen
därstädes synnerligen lämplig, hvartill komme den för närvarande mindre
bekväma postgången mellan Härnösand och Sundsvall, hade fullmäktige
icke tvekat såsom sin åsikt uttala, att ett afdelningskontor för riksbanken
borde upprättas snarast möjligt i Sundsvall med provinsen
Medelpad till lånedistrikt. Rörelsen vid detta kontor syntes redan från
början kunna beräknas blifva af den betydenhet, att kontoret i likhet
med kontoren i Häfte och Härnösand borde hänföras till grupp I af riksbankens
afdelningskontor. Att åtminstone till en början minskning i
arbetet vid Härnösandskontoret skulle uppkomma genom öppnande af
kontor i Sundsvall vore gifvet, men rörelsen vid det äldre kontoret
syntes i allt fall blifva af den omfattning, att det fortfarande borde
hänföras till samma grupp som hittills, dock att en nu öfver stat därstädes
anstäld bokhållare ej längre blefve där behöflig.
Därjämte hafva fullmäktige meddelat, att de, för det fall att Riksdagen
innevarande år skulle besluta inrättande åt ett afdelningskontor
i Sundsvall, villkorligt därstädes förhyrt lämplig lokal för detta kontor.
Till ytterligare belysning af rörelsens omfattning vid kontoret i
Härnösand och i hvad mån denna berördes af affärsförhållanden i Medelpad
har utskottet ansett sig böra meddela hvad förste deputeraden inom
fullmäktige, friherre K. Langenskiöld därom anfört uti berättelse
öfver den af honom enligt fullmäktiges uppdrag den 13 och 14 juli
1904 verkställda inspektion af kontoret. Dettas växelportfölj hade förstnämnda
dag uppgått till 4,510 st. å kronor 13,632,020: so. Beräknadt
från ingången af år 1904, hade vid kontoret till och med den 13 juli
diskonterats 14,146 st. växlar å sammanlagdt kr. 31,524,826: 88, däraf
11,290 st. å kr. 24,924,909:60 voro lokala växlar och 2,856 st. å kr.
6,599,917: 28 remissväxlar eller betalbara inom annat kontors låne
-
Bankoutskotlets Utlåtande N:o 7.
5
distrikt. Emot dessa senast nämnde växlar, h vilka sålunda af kontoret
öfversändts till hufvudkontoret, hade afdelningskontoret under samma
tid från hufvudkontoret mottagit inom sitt distrikt betalbara växlar till
ett antal af 5,106 st. å kr. 13,153,896: 74, eller således till såväl antal
som belopp inemot dubbelt mer, än hvad från kontoret afsändts. Af det
vid kontoret direkt diskonterade belopp kr. 31,524,826: 88 hade under
samma tid af enskilda bankinrättningar rediskonterats kr. 24,799,051: —.
Förklaringen till denna betydande rediskonteringsverksamhet vid kontoret
vore att söka i den omständigheten, att Sundsvall räknades till
kontorets distrikt. Omkring 3/5 &f det rediskonterade beloppet hade
nämligen insändts från banker i Sundsvall. Den betydelse, Sundsvall
ägde med hänsyn till afdelningskontoreis verksamhet, belystes äfven
däraf, att af 1,289 st. växlar å kr. 4,325,857:37, som vid inspektionen
voro afsända till riksbankens ombud å de särskilda bankplatserna inom
distriktet för att där inkasseras, ej mindre än 1,040 st. å kr. 4,063,150: so
voro öfversända till bankens ombud i Sundsvall. Det framställde sig
osökt den frågan, om icke vid en så betydande växelrörelse på Sundsvall
det skulle ligga i allmänhetens och riksbankens intresse, att banken
erhölle ett eget kontor därstädes.
Enligt den till utskottet öfverlämnade sifferredogörelse öfver rörelsen
vid riksbankens kontor i Härnösand under år 1904 utgjorde behållna
vinsten för året kronor 446,237:85. Endast hufvudkontoret både
för samma år större vinst, hvaremot öfriga större afdelningekontors
vinster voro afsevärdt niindre, nämligen kontorets i Malmö kronor
354,609:01, kontorets i Örebro kronor 327,457:93, kontorets i Göteborg
kronor 290,628: 79 och kontorets i Galle kronor 189,000: —.
Uti det yttrande, som utskottet infordrat från fullmäktige öfver
den af herr C. G. Österberg afgifna motionen, hafva fullmäktige, under
hänvisning till sin framställning om inrättande af ett afdelningskontor
i Sundsvall, anfört, att beslut vid innevarande riksdag om öppnande af
två nya afdelningskontor icke syntes vara önskvärdt med afseende å de
omfattande anordningar inrättandet af nya afdelningskontor alltid medförde,
och att de grunder, som kunde framställas till förmån för förläggandet
af ett nytt kontor, när det kunde ifrågakomma, till Eskilstuna,
syntes fullmäktige icke så tungt vägande, att andra betydande
orter utan vidare borde lämnas ur räkningen.
Härjämte hafva fullmäktige tillagt, att, såsom utskottet vid förlidet
års riksdag autydt, fullmäktige ej heller torde underlåta att i sinom
tid framställa förslag å ytterligare utvidgning af riksbankens verksam
-
6
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7.
het i orterna, men att för det närvarande fullmäktige ej ansåge skäl
föreligga att föreslå öppnandet af annat kontor än det i Sundsvall.
Ehuru ett år knappt förflutit efter utskottets här ofvan omförmälda
uttalande beträffande ytterligare utvidgning af riksbankens rörelse
och under denna jämförelsevis korta tid någon afsevärdt större
erfarenhet om de redan inrättade riksbankskontorens verksamhet ej torde
kunna hafva vunnits, finner utskottet likväl nu framlagda skäl visa önskvärdheten
af att ett afdelningskontor af riksbanken upprättas i Sundsvall
med Medelpad såsom distrikt, hvilket kontor skulle kunna upptaga
en väsentlig de! af kontorets i Härnösand år från år ökade verksamhet.
Därigenom skulle äfven vinnas, att riksbanken omedelbart kunde bereda
det starkt utvecklade affärslifvet i Medelpad med Sundsvall såsom hufvudort
den lättnad och bekvämare tillgång på rörelsemedel, riksbankens
verksamhet har till ändamål att lämna. Och då därför fullmäktige, som
med sin öfverblick öfver affärslifvet och dess behof inom hela landet
bättre än någon annan böra vara i tillfälle att rätt bedöma, huru riksbanken
lämpligast kan och bör genom inrättande af afdelningskontor på
ena eller andra orten ordna sin verksamhet, nu utan meningsskiljaktighet
enat sig om förevarande framställning, anser sig utskottet böra under
förhandenvarande förhållanden förorda densamma.
På grund af den förmodade omfattningen af rörelsen vid nu ifrågasatta
kontor har utskottet ej haft något att erinra mot fullmäktiges förslag,
att detta kontor bör redan från början hänföras till grupp 1 af
riksbanken i grupper indelade kontor.
De åtgärder, som finnas erforderliga för kontorets öppnande, torde
fullmäktige erhålla i uppdrag att vidtaga.
Da utskottet sålunda förordat inrättande af ett afdelningskontor i
Sundsvall, finner utskottet i likhet med fullmäktige det ej böra ifrågasättas
att samtidigt upprätta ännu ett kontor af riksbanken och får
därför under anslutning jämväl i öfrigt till hvad fullmäktige anfört afstyrka
bifall till omförmälda motion.
Äfven om Riksdagen, genom att nu bifalla förslaget om upprättande
af ett nytt afdelningskontor af riksbanken, går öfver den hittills
iakttagna begränsningen af riksbankskontorens antal till blott ett i
hvarje län utom Stockholms, synes det utskottet, att den sålunda in
-
Bankoutskottets Utlåtande N:o 7. 7
slagna vägen bör fortsättas endast med synnerlig varsamhet. När härvid
icke finnes någon på förhand gifven norm att följa, är det sannolikt,
att anspråk på afdelningskontor af riksbanken skola framkomma från
skilda orter, där affärsverksamheten nått en större utveckling. Det torde
därför vara .nödvändigt, att med största noggrannhet pröfva dessa anspråk
och tillse, att riksbankens verksamhet på detta sätt utvidgas
endast. 1 den män sådant är pakalladt af verkligt behof samt kan anses
vara till afsevärdt gagn för vederbörande ort och förenligt med ändamålet
föi riksbankens rörelse utan att samtidigt och för framtiden medföra
alltför betungande ökning af riksbankens förvaltningsutgifter.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
l:o)
a) att Riksdagen må besluta, att under innevarande
år skall i. Sundsvall för provinsen Medelpad upprättas
ett afdelningskontor för riksbanken;
J?) att. Riksdagen må . medgifva., att detta kontor
hänföies till gruppen I af riksbankens afdelningskontor
och erhåller samma ordinarie stat, som är fastställd för
hvartdera af kontoren i Gäfle och Härnösand; samt
c) att Riksdagen må uppdraga åt fullmäktige i
liksbanken att vidtaga erforderliga åtgärder för öppnande
af kontoret i Sundsvall.
2:6)
ati .förevarande af herr C. G. Österberg väckta
motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 februari 1905.
På bankoutskottets vägnar:
F. A. BOSTRÖM.