Bevillning stdskottets Betänkande N:o 0.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den it februari 1905, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af
1 § 3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

(2:a A.)

Inom Andra Kammaren har af herr G. B. Hellman väckts en
motion, n:o 67, af följande lydelse:

»I motion n:o 150 till förra årets Riksdag hemställde jag, att Riksdagen
måtte besluta sådan ändring af 3 mom. i 1 § af instruktionen för
taxeringsmyndigheterna, att senare delen af sagda moment skulle få följande
förändrade lydelse:

börande vid bestämmandet af detta värde skäligt afseende fästas
vid åbyggnadernas beskaffenhet och brandförsäkringsvärde, befintligheten
af trädgård, park, andel i härads- eller sockenallmänning eller andra
förmåner

För undvikande af upprepande, tillåter jag mig hänvisa till sagda
motions motivering.

Bevillningsutskottet afstyrkte denna motion, dock icke enhälligt.
Oaktadt de ytterligare skäl för den påyrkade ändringen, som jag vid ärendets
föredragning i Andra Kammaren den 13 april 1904 både tillfälle
att anföra, afslogs motionen.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sand. 1 Afl. 9 Höft. (N:o 9).

1

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

I)å emellertid 1904 års bevillningsutskott i viss män medgifvit, att
olägenheter kunna uppstå och svårigheter möta för eu rättvis beskattning
i vissa af mig i motionen angifna fall, och då jag själf, på grund af
erfarenheter från tjänstgöring som ledamot i beslcattningsnämnder, fortfarande
känner mig öfvertygad om bekofvet af en sådan ändring i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna, att denna instruktions ordalydelse icke
lägger hinder i vägen för sagda myndigheter att tillämpa den uttryckliga
bestämmelsen i bevillningsförordningens 3 §, att fast egendom skall uppskattas
till sitt verkliga värde'', finner jag mig föranlåten att ånyo bringa
detta ärende under bevillningsutskottets och Riksdagens pröfning.

Ett ytterligare skäl synes mig nu hafva tillkommit genom beslutet
om egnahemslånerörelsen.

Denna lånerörelse skall gifvetvis medföra tillkomsten af eu hel del
lägenheter — egna hem — hvilka blifva föremål för taxering såsom
fastigheter, antingen som jordbruksfastighet’ eller som ''annan fastighet’.
I bestämmelserna om egnahemslån talas om 2:ne slag af lägenheter
för bildandet af egna hem, nämligen jordbrukslägenheter och bostadslägenheter.
Synbarligen förekommer dock ordet lägenhet icke här i samma
bemärkelse som i bevillningsförordningen och i förordningarna om egostyckning
och jordafsöndring. Förfaringssätten vid förvärf af jord till
egna hem torde nog i särskilda fall blifva olika. Än genom egostyckning,
då den från stamhemmanet afskilda jorden åsättes mantal och
således blifver en hemmansdel, hvilken måste såsom jordbruksfastighet taxeras,
oafsedt om densamma enligt egnahemsförordningen är att anse som en
jordbruks- eller eu bostadslägenhet. Än genom afsöndring utan åsättande
af mantal, i hvilket fall området i jordeboken upptages såsom lägenhet.
I hvilkendera fallet som helst torde ofta byggnaderna å dylika egna hem
komma att representera ett högre värde än själfva jordområdet. Har det
senare förvärfvats som lägenhet’, kommer det att i nämnda fall taxeras
som ''annan fastighet’ och till belopp motsvarande byggnadernas brandförsäkringsvärde.
Har jordområdet däremot blifvit åsatt mantal, kommer detsamma
att taxeras som jordbruksfastighet och då till ett jämförelsevis
lägre belopp, äfven om byggnaderna äro af högre värde, då enligt nuvarande
bestämmelser i instruktionen för taxeringsmyndigheterna ingen hänsyn
får tagas till byggnadernas beskaffenhet i den män de icke direkt inverka
på egendomens afkastning. Det kan därför lätt nog inträffa, att af
2:ne, kanske rent af intill hvarandra belägna, egna hem med samma egovälde
och med lika åbvggnader det ena varder såsom jordbruksfastighet

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 3

taxeradt till blott en bråkdel af det värde den andra åsättes såsom annan
fastighet. Men eu sådan taxering synes mig icke vara förenlig med rättvisa
och billighet samt säkerligen ej heller i öfverensstämmelse med bevillningsförordningens
anda i öfrigt. Dock, än mera i ögonen fallande
orimligheter i taxera!gsväg kunna inträffa. Så t. ex. har ofta
förekommit, att mera burgna och oberoende personer, i närheten af städer,
stationssamhällen eller andra för dem tilltalande och bekvämliga platser,
förvärfvat sig ett mindre jordområde ocli där uppfört en dyrbar
villa eller ett propert boningshus. I de fall, att ägaren låtit åsätta det
än så ringa jordområdet mantal och icke uthyr någon del af de därå
uppförda värdefulla byggnaderna, taxeras eu sådan fastighet såsom jordbruksfastighet
och då till ett högst obetydligt belopp i jämförelse med
det verkliga värde eu dylik egendom representerar. Enligt gifna prejudikat
är dock eu dylik, för vanlig uppfattning rent af orimlig taxering
laglig, så länge 3 mom. af instruktionens 1 § har sin nuvarande lydelse.
1 ofvan påpekade fall gäller det likvisst oftast personer, som icke sakna
förmåga att erlägga bevillning för ett taxeringsbelopp, som står i bättre
förhållande till egendomens verkliga värde och som blifvit fastställdt i
närmare anslutning till bevillningsförordningens allmänna föreskrift, att
fast egendom skall taxeras till sitt verkliga värde.

Det synes mig därför vara af nöden, att sådana ändringar göras i
instruktionen, att taxeringsmyndigheterna blifva oförhindrade efterlefva
hvad som stadgas i bevillningsförordningens 3 §. Enklast torde detta
kunna ske genom att ur 3 mom. af instruktionens 1 § utesluta orden
»börande vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva
något egentligt inflytande» och i stället låta sista delen af nämnda moment
få här nedan föreslagna lydelse.

På grund af det anförda får jag sålunda vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i nu gällande instruktion
för taxeringsmyndigheterna, att slutet af 3 mom. i dess 1 § erhåller
följande lydelse: — — — — ''egendomens verkliga värde; dock att
värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet
icke må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning Skulle

bevillningsutskottet, till hvilket motionen torde komma att
remitteras, finna den af mig föreslagna ändringen icke vara till fyllest
eller icke i lämpliga ordalag affättad, vågar jag tillika vördsamt hemställa,

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

att utskottet behagade föreslå de ändringar i nu gällande bevillningsförordning
med därtill hörande instruktion, som för vinnande af motionens
syfte befinnas vara erforderliga.»

1 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna är i hithörande delar
af följande lydelse:

Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke därunder inbegripits
godtgörelsc för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade
undantagsförmåner, eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter,
som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande
utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande vid bestämmande
af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader,
som på egendomens afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom
värdet af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet
icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i
beräkning;

Det af motionären framställda förslaget innebär, att ur momentets
sista punkt skulle utgå den där förekommande anvisningen, att vid bestämmandet
af eu fastighets verkliga värde afseende icke bör fästas å. beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke
hafva något egentligt inflytande.

Såsom af motionären här ofvan erinrats, väcktes af honom vid 1904
års riksdag eu motion med samma syfte som den förevarande, hvilket
syfte motionären dock då ville nå genom utbytande af förberörda anvisning

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9. 5

i instruktionens 1 § 3:o) mot en föreskrift, att vid bestämmandet af en
fastighets värde skäligt afseende borde fästas vid åbyggnadernas beskaffenhet
och brandförsäkringsvärde, befintligheten af trädgård, park, andel
i härads- eller sockenallmänning eller andra förmåner. I sitt öfver denna
motion afgifna betänkande anförde bevillningsutskottet, att utskottet icke
ansåge någon förändring af gällande stadganden i de af motionären anförda
afseenden vara af behofvet påkallad, i anledning hvaraf utskottet hemställde,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Denna utskottets hemställan blef ock af Riksdagen bifallen.

Enligt hvad inom bevillningsutskottet blifvit upplyst, torde eu dylik
ojämnhet i fastighetstaxeringen som den af motionären åsyftade någon
gång kunna förekomma, ett förhållande som jämväl bestyrkes af de prejudikat,
som af motionären åberopats under öfverläggningen i Andra Kammaren
rörande lians vid 1904 års riksdag i samma fråga väckta motion, och
af hvilka prejudikat utskottet tagit del.

Det lärer emellertid kunna ifrågasättas, huruvida de olägenheter i
beskattningshänseende, som förorsakas af berörda ojämnhet, skulle blifva
af hjälp ta genom de af motionären föreslagna förändringar i i § instruktionen
för taxeringsmyndigheterna. Borttagandet ur nyssnämnda § af
häi ifrågavarande anvisning beträffande abyggnaderna kunde nämligen
anses gifva vid handen, att i fråga om jordbruksfastighet öfver hufvud
ett förfaringssätt, afvikande från det hittills i instruktionen angifna, skulle
komma, till tillämpning, något som ju icke vore afsutten med en dylik
förändring. Vid sådant förhållande torde det vara att befara, att i andra
afseenden olägenheter skulle uppstå, hvilka icke uppvägdes af de fördelar,
som genom en dylik förändring möjligen stode att vinna.

Oafsedt frågan om sättet, huru det af motionären åsyftade målet bör ernås,
bär utskottet äfven af följande skäl funnit sig icke kunna tillstyrka bifall
till motionen. Behofvet af en reformering af vår direkta beskattning i dess
helhet framträder allt mera. Att vidtaga en partiell reform, såsom den
af motionären föreslagna, synes utskottet därför olämpligt, särskildt då
det kan antagas, att förslag i ofvanberörda syfte inom eu snar framtid
kommer att föreläggas Riksdagen.

Under uttalande af den asikt, att aflägsnandet af de af motionären

Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami 1 Afd. 9 Käft, 2

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 9.

åsyftade oegentligheter vid fastighetstaxeringen lämpligast bör ske i sammanhang
med en blifvande, mer omfattande omdaning af vår lagstiftning
angående den direkta beskattningen, hemställer utskottet,

att förevarande motion om ändrad lydelse af 1 §
3:o) instruktionen för taxeringsmyndigheterna icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVAL!!.

Reservation

af herr Lindblad.

Stockholm 1905. Kung!. Hofboktryckeriet. Iduns Tr.-A.-B.