Bevillningsutskottets Betänkande K:o 6.
1
N:o 8.
Ank. till Eiksd. kansli den 10 februari 1905, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående ändrade bestämmelser
i fråga om taxeringsmyndigheternas sammansättning
och arbetssätt samt grunderna för fastighetstaxeringen.
(2:a A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 9, har herr grefve G. E.
Lewenhaupt hemställt, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande de förändrade
bestämmelser angående taxeringsmyndigheternas sammansättning,
arbetssätt och grunderna för fastighetstaxeringen, som närmast för vinnande
af en jämnare fastighetstaxering inom riket kunna erfordras, och
därefter för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet, hvartill utredningen
kan föranleda.»
Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande:
»De egentliga, enligt bevillningsförordningen tillsatta taxeringsmyndigheterna
utgöras, som bekant, af bevillningsberedningarna samt taxerings-
och pröfningsnämnderna. Mot dessas sammansättning och, i följd
däraf, emot resultaten af deras verksamhet ha under årens lopp allt fler,
Bill. till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afä. G Höft. (N:o 6). - 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
i stort sedt, fullt befogade anmärkningar gjorts. Uppmärksamheten härå
fästes af Riksdagen senast år 1902 i sammanhang med det att Riksdagen
hos Kung! Maj:t anmälde sitt beslut om inkomstskatten. Utom det att
taxeringsmyndigheternas sammansättning icke läte sig förenas med eu
fullgiltig inkomstskattetaxering, framhöll Riksdagen, att taxeringsmyndigheternas
tid redan under förutvarande förhållanden vore alltför mycket
upptagen för att icke stora svårigheter skulle möta vid eu ytterligare utvidgning
af deras verksamhetsområde.
Men äfven om man lämnar nämnda af Kungl. Maj:t, såvidt bekant
är, hittills obeaktade förhållande ur räkningen, är dock taxeringsmyndigheternas
sammansättning och arbetssätt af sådan beskaffenhet, att för bevillningstaxeringarnas
skull eu snar ändring är af nöden. Närmast härvid
afser jag förhållandena på landet och taxeringsmyndigheternas fastighetstaxeringar.
Som bekant, sammansättes bevillningsberedning på det sätt, att Konungens
befallningshafvande utser till ordförande lämplig, helst inom beredning
sdistriktet bosatt person, medan beredningens ledamöter väljas å kommunalstämma
bland i orten bosatta personer, hvilka under nästföiflutna
år erlagt fastighets- eller inkom stbevinning inom distriktet. Att en dylik
sammansättning af beredningen icke i och för sig innebär någon trygghet
för opartiskhet vid ärendenas behandling, synes själffallet, allra helst beredningsdistriktet,
i regel utgörande en kommun, är alltför litet för att
icke de särskilda ledamöterna skola alltemellanåt invecklas i intressekonflikter
vid taxeringar af grannarnes egendomar. Och då dessa ledamöter
i regel icke torde i sin verksamhet ledas af sådan ansvarskänsla,
som eljest följer med statens eller kommunens tjänstemän i utöfningen af
tjänstegöromålen, måste för allmänheten uppstå eu känsla af otrygghet vid
taxeringarna, som blir så mycket större som de, med vetskap om ,de faktiska
förhållandena, veta sig i stort sedt sakna möjlighet att draga sina
besvär under en fullt kompetent och i förhållande till beredningarna fullt
fristående myndighet.
Dylika myndigheter borde visserligen stå till buds i taxerings- oek
pröfningsnämnderna, men i verkligheten torde detta dock icke vara fallet.
För att först hålla mig till taxeringsnämnderna, må erinras, att desamma
omöjligen kunna medhinna ens eu ytlig granskning af beredningarnas förslag
beträffande fastighetstaxering å landet. Oaktadt sålunda beredningarnas
arbeten allenast äro afsedda att utgöra underlaget för taxeringsnämndernas
värdesättningar, blifva beredningarnas förslag i regel ganska
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
3
kritiklöst af taxeringsnämnderna följda. Någon annan ordning är under
nuvarande förhållanden otänkbar. Man behöfver allenast känna den tid,
hvarpå taxeringsnämnd å landet i regel fullgör sitt arbete. Som bekant,
sammanträder nämnden vanligen allenast en dag. En sådan tid medgifver
knappast en ytlig granskning af från missnöjde skattskyldige inkomna
framställningar, ännu mindre någon egentlig pröfning af beredningens förslag
i öfrig!,. Taxeringsnämndens ledamöter äro sålunda i stort sedt hänvisade
till nämnda förslag och kronoombudets upplysningar. Lägger man
så härtill, att taxeringsdistrikten äro alltför små för att ledamöterna
skola kunna befria sig från den grann-synpunkt, som förut anmärkts vidkommande
beredningarna, blir för eu hvar, som har någon kännedom om
hithörande förhållanden, klart, att taxeringsnämnderna icke alltid besitta
den kompetens och den opartiskhet, som för taxeringarnas jämnhet erfordras.
Om under sådana förhållanden de lägre taxeringsmyndigheterna icke
blott icke innehafva nödiga förutsättningar för fullgörandet af sina grannlaga
värf, utan till och med i sin sammansättning kunna gifva anledning
till åtskilliga svåra anmärkningar, må man ännu mindre undra öfver att
pröfningsnämndernas arbeten icke lämna något synnerligen godt resultat.
Utan tillfredsställande material för bedömandet af taxeringarna och med
tiden för arbetet knappt tillmätt, förflyter pröfningsnämndens tid hufvudsakligen
under eu mer eller mindre ytlig pröfning af inkomna besvär.
Under dessa omständigheter lär någon jämnhet i fastighetstaxeringarna
icke stå att vinna. För öfrigt kan man icke rimligen begära, att
taxeringsmyndigheterna med deras nuvarande sammansättning skola kunna
fullt tillfredsställande bedöma alla på en egendoms värde inflytande omständigheter.
Äfven om areal å inägor och utägor är något så när känd,
blifva ägornas af kas Aningsförmåga och värde beroende på förhållanden,
såsom afsättningsmöjligheter, jordarter, ägornas belägenhet, växande skogs
afkastningsförmåga med uthållighetsprincipen som grundval in. m., hvilka
svårligen kunna af taxeringsmyndigheterna under nuvarande förhållanden
tagas ens i ringa grad i beaktande. Härtill kommer, att bevillningsförordningens
stadgande!! rörande grunderna för fast egendoms taxering äro
alltför svagt bestämda. Man må allenast erinra sig frågan om skogens
beskattning. I detta afseende torde skiljaktigheterna vid taxeringarna vara
mest i ögonen fallande. A ena orten inbegripes i fastighets taxeringsvärde
värdet å hela skogsbeståndet och å en annan ort uppskattas fastigheten
utan att skogens lulla värde ens tillnärmelsevis därvid tages i beräkning.
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.
Den ojämnhet vid taxeringarna, hvarom förut talats, träffar också
särskild! fastighetstaxeringarna. Under det att på vissa håll fastigheterna
äro så lågt taxerade, att de vid utarrendering lämna ägaren 6 procent af
taxeringsvärdet, får å annan ort ägaren i arrende icke ens 4 procent af
samma värde. På en plats värderas skogsmark till 30 kronor eller därunder
per hektar, på eu annan ort taxeras skogsmark, med samma växtlighet
och afsättningsmöjligheter, till 100 kronor och därutöfver per hektar.
Såsom exempel på nu rådande oefterrättlighetstillstånd må vidare erinras,
hurusom på grund af bevillningsförordningens stadganden, att köpeskilling
bör läggas till grund för taxeringen, det alltför ofta händer, att egendomar,
som gå i handel, taxeras långt högre än egendomar åt faktiskt
motsvarande värde, som stanna inom familjen och öfverlåtas genom, arf,
för att icke nämna de icke så sällsynta fall, då fastighetsägare i belåningssyfte
lyckas förhöja taxeringsvärdet.
För att i någon män råda bot på dessa missförhållanden, måste eu
grundlig omgestaltning af hela taxeringsväsendet äga rum. För att vinna
större jämnhet i fastighetstaxeringarna, böra först och främst distriktsområdena
betydligt utvidgas. De synas mig lämpligen böra omfatta, berednings
distriktet helt härad och taxeringsdistrikt hel domsaga. För öfrig!
vill jag närmast ur fastighetstaxeringens synpunkt ifrågasätta, huruvida
icke vid en omgestaltning af taxeringsväsendet bland annat följande regler
skulle kunna vinna tillämpning.
Till beredningarnas förfogande ställes ett i möjligaste mån fullständigt
material för bedömande af fastigheternas arealer, afkastningsförmåga och
beskaffenhet i de öfriga hänseenden, som böra vid taxeringarna vara
kända. På hvad sätt ett dylikt material skall kunna anskaffas torde
blifva föremål för den utredning i ämnet, jag på sätt nedan sägs anser
nödig.
I protokoll eller på annat sätt bör i fall, då det föreslagna taxeringsvärdet
i någon afsevärd grad afviker från det vid taxeringen inom distriktet
i allmänhet följda, såväl af bevillningsberedning som af taxeringsnämnd
angifvas skälen därför.
För att emellertid kunna påräkna ett omsorgsfullare arbete från beredningarnas
sida och eu ingående granskning från taxeringsnämndernas
sida af beredningarnas förslag, måste ledamöternas arbete ersättas af allmänna
medel åtminstone så mycket, att de erhålla godtgörelse för lesekostnader
och genom dagtraktamenten för utgifterna under de dagar,
arbetet pågår.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6. g,
11 öfningsnämndens arbeten höra beredas genom en föregående granskning
af de utaf taxeringsnämnderna inom länet bestämda fastighetstaxeringar.
Denna granskning kan lämpligen verkställas af en särskild nämnd,
bestående af landskamererare och två eller flera sakkunnige, inom länet
betrodde män, som äro förfarne i förvaltning af jordegendom samt äga,
disponera eller arrendera fastighet. Om ledamöterna i en dylik nämnd
erhölle ersättning för resor och tidsspillan, torde man af deras arbeten
kunna vänta ett synnerligen godt resultat.
Slutligen vill jag ifrågasätta, huruvida icke såsom närmaste instans
öfver pröfningsnämnderna borde i kammarrättens ställe inrättas särskilda
appellationsnämnder för skilda delar af landet. Eu uppdelning af landet
i särskilda större taxeringsdistrikt, med hvar sin appellationämnd, skulle
säkerligen kunna hos dessa nämnder medföra den specialiserade sakkunskap
rörande jord värdena i de skilda delarna af riket, som icke gärna
kan stå kammarrätten till buds. Förslagsvis skulle jag vilja föreslå en
indelning af fyra distrikt, nämligen Norrland och Dalarne, länen inom
Svea land, Skåne, Blekinge och Halland samt slutligen öfriga län inom
Göta land.»
Syftet med förevarande motion är att medelst omgestaltning af de
nuvarande taxeringsmyndigheternas sammansättning och arbetssätt möjliggöra
eu jämnare och mera likformig fastighetstaxering.
Vid upprepade tillfällen har bevillningsutskottet funnit anledning
framkalla, hurusom de nu tillämpade grunderna för fastigheters taxering
äro i behof af förändring, men att denna fråga enligt utskottets mening
icke kan vinna sin lösning endast genom partiella reformer af det nuvarande
taxeringssystemet. Först i sammanhang med en definitiv lösning
af denna och andra frågor af materiell innebörd med hänsyn till den direkta
beskattningen, hvilka för närvarande stå på dagordningen, torde äfven
spörsmålet om en omorganisation af taxeringsmyndigheterna kunna
rätt bedömas och höra upptagas till behandling.
Utskottet vill här exempelvis framhålla, hurusom särskild! själfdeklarationsprincipens
tillämpande i vidsträcktare omfattning än hittills torde
komma att gifva anledning till en förändrad organisation af taxeringsmyndigheterna.
I ett taxeringssystem, där denna princip finnes genomföid,
komme de skattskyldiges egna uppgifter att i öfvervägande grad
Bih. till Biksd. Prof, 1905. 5 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 2
6 BevUlninffsiitsJioitetfi Bet-mikmde N:o H.
ligga till grund för taxeringsmyndigheternas arbete. Då materialet för
detta sålunda till hufvudsaklig del komme att föreligga färdigt och. dessa
myndigheters uppgift blefve att kontrollera och vid behof fullständiga de
lämnade uppgifterna, torde nämnda myndigheters sammansättning och
arbetssätt kunna i afsevärd mån förändras.
I betraktande af hvad här ofvan anförts, bär utskottet icke funnit
nödigt upptaga till närmare granskning de regler, som motionären ifrågasatt
böra komma till tillämpning vid en omgestaltning af taxeringsväsendet.
Bevillningsutskottet hemställer,
att förevarande motion om skrifvelse till Kung!.
Maj tf angående ändrade bestämmelser i fråga om taxeringsmyndigheternas
sammansättning och arbetssätt samt
grunderna för fastighetstaxeringen icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 10 februari 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAYÅLLL
Heservationer:
af herr Cawatti; samt
af herrar Weinberg och Lindblad mot motiveringen.
Stockholm 1905. Kéngl. Hofboktoyckeriet. ''Mans