Bevillningsuiskottets Betänkande N:o 5.

lss 5.

Ank. till Kiksd. kansli den 10 februari 1905, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§ b) bevillningsförordning en.

(2:a A.)

I eu inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 5, har herr C. J.
Hammarström anfört följande:

»Före 1872 taxerades de enskilda järnvägarne för den beskattningsbara
inkomst de hade på den plats, där respektive banor hade sin styrelse
förlagd, men vid 1872 års riksdag fattades beslut, att vinsten af järnvägsdriften
skulle fördelas på de särskilda stationerna efter hvars och ens
\<irde med afseende på afsänd person- och godstrafik. I allmänhet torde
järnvägarna i analogi med nämnda riksdagsbeslut hänfört äfven transitotrafiken
till de stationer, som därmed tagit befattning, d. v. s. efter samma
grunder, som tillämpats med afseende på lokal- och samtrafik. Emellertid
har helt nyligen genom Kungi. Maj:ts resolution den 2 december 1904
på de besvär, som anförts af styrelsen för Örebro—Köpings järnväg öfver
kung! kammarrättens utslag, gifvits ett prejudikat, hvars verkningar
otvifvelaktigt komma att få mycket stor räckvidd. Då det emellertid är
Riksdagen ensam, som besluter om bevillningsstadgans innehåll, synes det
Bill, till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft. (N:o 5) 1

2 BevillniiH/sutskottéts Betänkande N:''o 5.

mig vara nödigt, att Riksdagen äfven uttalar sig om Tätta tolkningen af
bevillningsstadgan i nu omförmälda fall. Saken är till sin innebörd så
mycket allvarligare, som det icke kommer att stanna vid de parter, kvilkas
tvist nu är afgjord af Kungl. Maj:t, utan kommer att införa en ny princip
för järnvägarnas beskattning öfver hela landet. Saken är i korthet följande.

För ofvannämnda järnväg Örebro—Köping hade den styrelse, som
fungerade intill år 1900, till de taxeringsberedningar, inom hvars område
banans stationer äro belägna, afgifvit uppgift på fördelningen på hvarje
station hvad å hvar och en belöpte,^ och då alltid efter den principen, att
inkomsten för transitotrafiken tillfördes de stationer, som med den tagit
befattning (hvarom upplysande handlingar skola bevillningsutskottet tillhandahållas).

Den nya styrelsen för nämnda järnväg ingaf till taxeringsberednmgarna
en uppgift till ''fördelning efter nya grunder, nämligen så att fördelningen
för lokal- och samtrafik bibehölls vid den fördelningsgrund, som förut
varit tillämpad, men för transitotrafiken har den nya styrelsen infört eu
helt och hållet ny beräkningsgrund på så sätt, att den tillfört hvarje
station, som tågen passerat, andel af inkomsten för transitotrafiken, ehuru
hvarken tjänstemän eller betjänte vid bemälda passerade station rört godset
med ett ‘finger. Detta förklaringssätt hade till följd en genomgripande
förändring i taxeringsbeloppen, som närmare utvisas åt närslutne bilaga.

Taxeringsmyndigheterna, såväl berednings- som taxeringsnämnden för
den ort, inom hvithet område Yalskogs station är belägen, underkände
den nya beräkningsgrunden och påförde bolaget efter den gamla beräkningsgrunden
bevillning till lika Belopp med föregående år, 89,510 kronol
i stället för kronor 23,288,25, som af styrelsen föreslagits. Däröfver anförde
bolagets styrelse besvär hos pröfningsnämnden i Västmanlands län;
pröfningsnämnden underkände besvären och fastställde taxeringsnämndens
beslut. Däröfver anförde järnvägsstyrelsen besvär hos kungl. kammarrätten,
som likaledes underkände besvären och fastställde taxeringen. Besvären
fullföljdes hos Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:t har som ofvan nämnts
gentemot 11 taxeringsmyndigheter, som uttalat sig i samma ärende, intagit
en ifrån dem afvikande ståndpunkt samt slutligen ändrat kammarrättens
beslut utan att angifva på hvillca grunder detta skett.

Då sålunda olika meningar yppat sig om hvad som i hevillningsstadgan
förstås med större och mindre stationer (§ 12 mom. b), är ett
förtydligande af ofvannämnda passus i bevillningsstadgan nödvändigt.
På grund af hvad sålunda anförts, får jag härmed vördsamt föreslå.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 3

att ofvan citerade moment måtte erhålla den ändrade lydelse, att däraf
må vara tydligt, hvad beträffar järnvägsbolag, att hvarje stations värde
måtte bero på dess inkomst af såväl persontrafiken som afsändt och mottaget
lokal-, samtrafiks- och transitogods, och får jag vördsamt hemställa,
det bevillningsutskottet behagade gifva det åsyftade momentet den lydelse,
som anses erforderlig för ofvan uttalade önskemåls vinnande.

Skulle bevillningsutskottet finna det olämpligt att vidtaga ändringar
i bevillningsstadgan och hellre vilja göra ett uttalande i frågan, så anhåller
jag likaledes vördsamt, att så mätte ske.»

Yid motionen finnes fogad en bilaga, till hvars innehåll utskottet
hänvisar.

k rågan om beskattningsorten för inkomst af järnvägsdrift var jämväl
vid 1904 års riksdag föremål för behandling. I en inom Första Kammaren
af herr Ph. Leman då väckt motion hade gjorts framställning därom,
att i bevillningsförordningen eller, om så lämpligare funnes, i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna skulle införas föreskrift, bland annat,
att inkomst af järnvägsdrift skall fördelas å de särskilda stationerna efter
storleken af den vid hvarje station debiterade uppbörd.

Riksdagen aflat i anledning af berörda motion en skrifvelse, n:o 153, till
Kungl. Maj:t, med begäran att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till införande i gällande bevillningsförordning af
närmare bestämmelser rörande beskattningsort för inkomst af kanal- och
järnvägsdrift.

Efter att hafva påpekat, bland annat, hurusom beträffande beskattning
af den från järnvägsdrift härflytande inkomsten olika uppfattning
hos taxeringsmyndigheterna gjort sig gällande, särskild! i fråga om inkomsten
af transitotrafik, gjorde Riksdagen i nämnda skrifvelse följande uttalande
i frågan:

»I likhet med motionären håller Riksdagen före, att för beskattning
af såväl kanal- som järnvägsanläggning tarfvas förändrade bestämmelser,
ägnade att i högre grad, än för närvarande är fallet, åstadkomma likformighet
de olika orterna emellan och att tillgodose de särskilda kommunernas
berättigade anspråk på inkomst genom sådan beskattning. Enligt
Riksdagens mening böra dessa nya föreskrifter affattas i den riktning, att,

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

då kanal eller järnväg bär stationer inom flera kommuner, kanalens eller
järnvägens ägare taxeras inom hvarje kommun för den del af anläggningens
hela inkomst, som kan beräknas hafva uppkommit genom den inom
kommunen bedrifna kanal- eller järnvägsdriften. Riksdagen anser sig emellertid
icke böra framlägga något förslag till de ändringar i bevillningsförordningen,
den ifrågasatta anordningen af kanal- och järnvägsanläggnings
beskattning påkallar, utan inskränker sig allenast till att aflåta en skrifvelse
i ämnet till Kung! Maj:t. Förevarande beskattningsfråga synes
nämligen Riksdagen vara af den vikt, att densamma klöfver en noggrann
och omfattande utredning, som lämpligen torde böra verkställas genom
Kung}. Maj:ts försorg. Särskild! lärer tillfälle böra beredas vederbörande
kanal- och järnvägsförvaltningar att yttra sig i ärendet, innan nya stadgan
den rörande beskattning af inkomst utaf kanal- och järnvägsdrift varda
meddelade, hvarjämte den s. k. zontariffen och därmed jämförliga bestämmelser,
hvilka redan tillämpas vid åtskilliga enskilda järnvägar, måhända
kunna komma att förorsaka svårighet vid ordnandet af beskattning af inkomst
utaf järnvägsdrift i den af Riksdagen ifrågasatta riktningen.»

Enligt hvad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t den 31 december
nästlidet år anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts samtliga
befallningshafvande i länen att, efter det vederbörande kanal- och järnvägsförvaltningar
beredts tillfälle att yttra sig, afgifva utlåtande öfver
Riksdagens ifrågavarande skrifvelse.

Den brist på likformighet, som gör sig gällande vid beskattning af
inkomst, härflytande från järnvägsdrift, måste gifvetvis medföra störa olägenheter
för vederbörande kommuner, då, såsom i det af motionären anförda
fallet, betydande omkastningar i taxeringen härigenom kunna uppstå.
Närmare bestämmelsers utfärdande i förevarande hänseende äro därför
utan tvifvel erforderliga. Bevillningsutskottet finner sig emellertid
icke böra frångå den af Riksdagen i ofvan åberopade skrifvelse uttalade
mening, att en noggrann och omfattande utredning bör föregå, innan nya
stadganden i ämnet utfärdas. En dylik utredning är, på sätt ofvan nämnts,
redan inledd, och torde resultatet af densamma böra afvaktas, innan Riksdagen
vidtager någon ytterligare åtgärd för ordnandet af ifrågavarande
b esk attningsförhållanden.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 5

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att förevarande motion om ändrad lydelse af 12
§ b) bevillningsförordningen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Bill. till Tliksd. Prot. 1905. 5 Sami.

1 Afd. 5 Haft.

2