Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
1
N:o 25.
Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1905, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj ds proposition med
förslag till förordning angående en särskild stämpelafgift
för försäljning af punsch, dels ock en i sammanhang
med nämnda proposition väckt motion.
Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden
för den 7 nästlidna april har i en till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, n:o 119, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogadt förslag till förordning angående en särskild
stämpelafgift för försäljning af punsch.
Berörda af Kungl. Maj:t framlagda förslag till förordning i ämnet
är af följande lydelse:
Förslag
till
Förordning
angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.
1 §•
För punsch, som säljes till förtäring på stället, så ock för punsch,
som eljest inom riket säljes till annan än den, som innehar rättighet
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Afd. 25 Höft. (N:o 25.) 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
till minuthandel med eller utskärning af brännvin, skall, i den ordning
nedan sägs, erläggas en särskild afgift, beräknad efter sextio öre för
hvarje liter.
För punsch, som ur riket utföres, erlägges icke stämpelafgift.
2 §•
Punsch, som i 1 § afses, må icke säljas annat än i slutet kärl;
och må vid försäljning icke användas andra kärl än
dels buteljer om en sjättedels, en tredjedels, en half, två tredjedels
eller en liters rymd,
dels krus eller s. k. (kaméjemmer om tre, fem eller tio liters
rymd och
dels ankare och fat om tio, tjugu, fyrtio eller femtio liters rymd.
Vid bestämmande af kärlens rymd må afseende ej fästas därvid,
att rymden öfver- eller understiger måttet
för butelj om en sjättedels, en tredjedels eller en half liter med
intill två centiliter,
för butelj om två tredjedels eller en liter med intill fem centiliter,
för krus eller damejeanner med intill tio centiliter och
för ankare eller fat med bråkdel af en liter.
3 §.
1 mom. Hvarje kärl, innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §
afgift bör erläggas, skall, då varan utlämnas, vara försedt med beläggningsstämpel
(punschstämpel) å det belopp, som efter kärlets rymd
svarar mot den i nämnda § afgifna afgift.
2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må kärlet ej
öppnas eller den därå anbringade stämpel rubbas, förr än kärlet blifvit
till köparen öfverlämnadt.
4 §•
Punschstämplar skola vara att tillgå af följande slag, nämligen
a) för buteljer, krus och damejeanner afsedda enkla stämplar
å 10, 20, 30, 40 och 60 öre samt 1,8 0, 3 och 6 kronor,
b) för ankare och fat afsedda dubbelstämplar å 6, 12, 24 och 30
kronor; skolande de bägge delar, hvaraf hvarje dubbelstämpel består,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3
hafva sins emellan olika bredd och vara märkta med ett och samma
ordningsnummer.
5 §•
1 mom. Punschstämpel skall fästas å kärlet med hela den limmade
sidan.
På butelj, krus eller damejeanne skall stämpel så anbringas, att
den å stämpelns midt befintliga valörbeteckningen kommer midt öfver
korken, och flikärna nedvikas efter kärlets hals.
På ankare och fat skall den bredare stämpeldelen anbringas öfver
sprundet, den smalare öfver tapphålet, och detta så, att den bredare
stämpeldelens valörbeteckning kommer midt öfver sprundet och den
smalares midt öfver tapphålet, samt att flikarna å bägge stämpeldelarna
sträckas rätt ut åt sidorna. Stämpeldelar med olika ordningsnummer
få icke fästas på ett och samma kärl.
2 mom. Om kärl, som enligt denna förordning skall vara belagdt
med punschstämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning
öfver stämpeln, skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas ett
cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns
valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej sträcka
sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å de enkla stämplarna
de å flikarna befintliga vapen eller å dubbelstämplarna ordningsnumren
skylas.
3 mom. Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna §
åligger den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att
kärlet, hvari punschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.
6 §• - y ;
Statskontoret skall i Stockholm genom därtill antagna försäljningsmän
och i länen genom Konungens befallningshafvande låta tillhandahålla
punschstämplar; åliggande Konungens befallningshafvande att för
stämplarnas tillhandahållande förordna försäljningsmän för hvarje stad
äfvensom, till erforderligt antal, för landet.
Den myndighet, som försäljningsman förordnat, äger, när så
skäligt pröfvas, honom entlediga. Däröfver må klagan ej föras.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
7 §•
Försäljningsman vare skyldig att för sin uppbörd ställa behörigen
godkänd borgen eller ock nedsätta obligationer i enlighet med därom
gällande föreskrifter; ägande försäljningsman att efter rekvisition hos den
myndighet, som honom förordnat, få stämplar sig tillställda inom det
belopp, för hvilket säkerhet sålunda blifvit ställd.
För stad förordnad försäljningsman åligger att hafva den till
försäljningen afsedda lägenhet för allmänheten tillgänglig hvarje söckendag
å tid, som bestämmes af den myndighet, som försäljningsmannen
förordnat.
8 §•
Beträffande uppbörd och redovisning för punschstämplar skall i
tillämpliga delar iakttagas hvad som finnes föreskrifvet i förordningen
angående stämpelafgiften, dock att försäljningsman i redovisning för
punschstämplar icke äger att såsom ersättning för besvär och kostnader
räkna sig till godo mer än en procent af det belopp, för hvilket punschstämplar
under året försålts.
9 §.
Har, sedan punschstämpel anbragts å kärl på sätt i 5 § sägs
kärlet blifvit förstördt. eller skadadt, så att varan gått förlorad eller undergått
sådan förändring, att den icke kan till försäljning användas, eller kar
af annan orsak varan förstörts eller förändrats såsom nu är sagdt, då
må, därest med intyg, i stad af borgmästare, polismästare, notarius
publicus eller stadsfiskal och å landet af kronofogde eller länsman,
styrkes, ej mindre att nu nämndt förhållande inträffat, än ock att betryggande
åtgärd vidtagits till förhindrande af stämpelns vidare användning
för sitt ändamål, statskontoret eller i landsorten Konungens
befallningshafvande på ansökning medgifva restitution af stämpelafgiften.
10 §.
1 mom. Förbrytelse mot 3 § 1 mom. straffes med böter från och
med 100 kronor till och med 500 kronor eller, där särskild! förmildrande
omständigheter föreligga, med böter från och med 10 kronor till och
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
med 100 kronor; och vare den skyldige tillika pliktig erlägga afgift
enligt 1 § för den försålda punschen.
2 mom. Öfverträdelse af bestämmelserna i 2 §, i 3 § 2 mom.
eller i 5 § 1 och 2 mom. straffes med böter från och med 5 kronor
till och med 100 kronor; dock att, därest genom öfverträdelsen afgift
enligt 1 § undandragits statsverket, öfverträdelsen värde ansedd efter
hvad i 1 mom. är stadgadt.
3 mom. Husbonde ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap
mot denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete
antagen person, likasom vore förbrytelsen af husbonden själf gjord.
4 mom. Af böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller
hälften åklagaren och hälften kronan. Finnes särskild angifvare, tage
han hälften af åklagarens andel.
5 mom. Aid bristande tillgång förvandlas böterna enligt allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906.
Till stöd för hvad sålunda föreslagits har chefen för finansdepartementet,
enligt här ofvan åberopade statsrådsprotokoll, anfört följande:
»Sedan Kungl. Maj:t i nådig proposition den 30 januari 1903 föreslagit
Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till
förordning angående en särskild stämpelafgift för punsch samt Riksdagen
med underdånig skrifvelse den 15 därpåföljande maj öfverlämnat
en af Riksdagen med anledning af den nådiga propositionen antagen
förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch
utfärdade Kungl. Maj:t den 22 maj 1903 nådig förordning i ämnet,
hvilken förordning i enlighet med Riksdagens beslut skulle gälla från
och med den 1 januari 1904 tillsvidare, dock ej längre än till utgången
af år 1905, såframt ej annorlunda blefve i grundlagsenlig ordning
bestämdt.
Med afseende därå att den nu gällande förordningen i ämnet sålunda
skulle upphöra att gälla med utgången af innevarande år, uttalade
jag redan vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 sistlidne januari
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
af de till statsregleringen för år 1906 hörande frågor den åsikt, att, då
den inkomst, som kunde beredas statsverket genom en särskild beskattning
af punsch, vore fortfarande behöflig'' samt nämnda artikel i min
tanke erbjöde ett synnerligen lämpligt beskattningsföremål, förn}radt
förslag angående en särskild stämpelafgift för punsch borde Riksdagen
föreläggas.
Det förslag, jag i sådant afseende nu går att framlägga, öfverensstämmer
i allt väsentligt med nu gällande förordning i ämnet. Särskildt
bär jag funnit anledning till någon rubbning i de nuvarande grunderna
för skattens utgörande eller i den nu fastställda skattesatsen.
I den nuvarande förordningen är stadgadt, att vid försäljning af
punsch, för hvilken stämpelafgift utgår, icke må användas buteljer af
annan rymd än en sjättedels, en tredjedels, två tredjedels eller eu liter.
Enär emellertid enligt det för Riksdagen framlagda förslaget till nv
förordning angående försäljning af brännvin, dit enligt förslaget äfven
punsch är att hänföra, det minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid utminutering
skulle utgöra eu half, i stället för, såsom nu är fallet, en
hel liter, synes, därest berörda förslag i nämnda del vinner godkännande,
däi’af böra blifva en följd, att vid försäljning af punsch, för
hvilken stämpelafgift skall utgå, må begagnas äfven buteljer om en
half liters rymd. Under sådan förutsättning böra tydligen äfven enkla
stämplar å 30 öres valör, afsedda att användas för stämpelbeläggning
af sådana buteljer, finnas att tillgå. För detta ändamål har i 2 och
4 §§ af det nu föreliggande förslaget erforderliga jämkningar vidtagits.
I det vid 1903 års Riksdag framlagda förslaget till förordning i
förevarande ämne fanns i 5 § 2 mom. intagen en bestämmelse, att
punschstämpel skulle, till skydd för densamma, täckas, på butelj, krus
eller damejeanne med en kapsyl af stanniol samt på ankare och fat
med en plåt af lämplig metall. Härom yttrade Riksdagen i sin ofvannämnda
skrifvelse af den 15 maj 1903, att, då ifrågavarande kapsyler
och plåtar endast hade till ändamål att utgöra skydd för de å kärlen
anbringade stämplar, men icke ägde någon som helst betydelse ur
kontrollsynpunkt, ingen anledning syntes förefinnas att ålägga försäljare
af punsch en ovillkorlig skyldighet att å kärlen anbringa dylika skyddsmedel.
I många fall vore dessa skyddsmedel, åtminstone kapsyler, alldeles
obehöfliga, och anbringandet däraf skulle endast förorsaka en
onödig utgift, hvartill komme, att vid brådskande påsättning af kapsyler
det lätt skulle kunna hända, att den därunder befintliga stämpeln
söndersletes. Riksdagen ansåge på dessa grunder, att det visserligen
borde vara försäljare af punsch tillåtet men däremot ej åläggas dem
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
såsom en skyldighet att förse punschkärlen med betäckning af ofvanberörda
slag; och blef ifrågavarande stadgande i förordningen affattadt
i enlighet med den af Riksdagen sålunda uttalade mening.
Den erfarenhet, som vunnits under det år, nu gällande förordningvarit
i tillämpning, har emellerlid visat, att stämplar, anbragta å punschbuteljer,
som icke äro försedda med kapsyl, lätt lossna, särdeles ifall,
såsom vid servering ofta förekommer, buteljerna förvaras på is, samt
att stämplarna därvid ofta nog affalla alldeles oskadade, så att de utan
svårighet kunna ånyo användas.
Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län, med anledning
af en utaf polismyndigheten i Uppsala gjord anmälan, att, enligt
hvad erfarenheten gåfve vid handen, fara för missbruk i berörda hänseende
i ganska stor utsträckning förefunnes, gjort framställning om
ändring af förordningen i syfte att förekomma'' detta, har ock statskontoret,
hvars yttrande häröfver infordrats, i underdånigt utlåtande
den 12 april 1904 såsom sin mening framhållit, att, enligt hvad af
den gjorda anmälan framginge, det vore att befara, att, därest åtgärd
i berörda syfte ej vidtoges, missbruket af punschstämplars användning
möjligen skulle kunna blifva af sådan omfattning, att statsverket däraf
tillskyndades afsevärd förlust, och med anledning häraf ifrågasatt, huruvida
icke 5 § 2 mom. i förordningen borde ändras till hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad i 1903 års nådiga proposition i ämnet
föreslagits och sålunda ovillkorlig föreskrift meddelas därom, att å
punschstämpel, fästad å kärl, hvarom i förordningen vore fråga, skulle
anbringas sådan betäckning, som jag förut omförmäla
För egen del hyser jag enahanda uppfattning som statskontoret
om behöfligheten af ett stadgande i nyss angifna syfte. På sätt jagtill
det vid årets. stats verks proposition fogade protokollet öfver finansärenden
den 14 sistlidne januari antydt, hade det ock varit min afsikt
att tillstyrka en ändring af ifrågavarande bestämmelse i sådan riktning.
Då emellertid, enligt hvad jag sedermera inhämtat, patent utverkats å
kapsyler af det slag, som härvid skulle komma i fråga att användas,
och väckt rättegång om patentets giltighet ännu icke blifvit slutligen
afgjord, har jag ansett det icke vara lämpligt att nu företaga en dylik
ändring, utan synes frågan härom hellre böra tillsvidare anstå.
I 9 § af gällande förordning om stämpelafgift för försäljning af
punsch. är stadgande meddeladt om villkoren och sättet för erhållande
af restitution i vissa fall af erlagd stämpelafgift. Då Riksdagen vid
behandlingen af 1903 års. proposition i ämnet förehade denna del af
förslaget, ifrågasattes, huruvida icke det föreslagna restitutionsför
-
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
farandet, livilket antoges komma att vålla såväl vederbörande myndigheter
som restitutionssökandena mycket besvär, borde utbytas mot
en annan, enklare anordning; och anförde Riksdagen i sådant afseende,
hurusom det, efter hvad Riksdagen inhämtat, i en i Tyskland
gällande lag angående stämpelafgift för mousserande viner af den
9 maj 1902 vore stadgadt, att hvarje tillverkare finge räkna sig till
godo en rabatt af 5 procent å värdet af samtliga vid hans fabrik
under året använda stämpelmärken. Införandet af bestämmelse om ett
sådant rabattafdrag skulle enligt Riksdagens mening vara en lämplig
åtgärd, ägnad att på en gång tillgodose punschfabrikanternas och försälj
arnes skäliga anspråk på vederlag för stämplar i ifrågavarande fall
samt på ett enkelt och praktiskt sätt undvika restitutionsförfarandet.
Då emellertid en ändring i antydd riktning af bestämmelserna om
restitution icke syntes kunna genomföras utan att gällande föreskrifter
om försäljning af stämplar samt uppbörd och redovisning af stämpelmedel
i vissa delar underkastades omarbetning, hade Riksdagen icke
för det dåvarande velat vidtaga någon ändring i berörda hänseende i
Kungl. Maj:ts förslag, men ansåge Riksdagen frågan härom böra vid
utarbetande af ett eventuellt nytt författningsförslag i ämnet tagas
under ompröfning.
För att utröna i hvad mån en ändring af nu gällande bestämmelser
i nyssberörda hänseende må anses vara af behofvet påkallad,
har jag dels låtit göra förfrågan i statskontoret, dels infordrat uppgifter
från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga län, i hvilken utsträckning
ansökningar om sådan restitution förekommit under år 1904.
Af de inkomna svaren framgår, att dylika ansökningar under året
förekommit allenast i två fall. I det ena fallet beviljades restitution
till ett belopp af 24 kronor, i det andra fallet afslogs ansökningen.
Då således under första året, författningen varit i tillämpning, anspråk
på restitution af stämpelafgift endast i sällsynta undantagsfall kommit
i fråga och anledning alltså synes förefinnas till antagande, att dylika
anspråk äfven framdeles endast sällan komma att framställas, har jag
ansett tillräckliga skäl saknas för vidtagande af en ändring i författningen
i den riktning, Riksdagen angifvit, helst en sådan ändring tydligen
skulle medföra eu rätt afsevärd förlust för statsverket och i många
fall en obehörig skattelindring för den enskilde.
I sin berörda skrifvelse har Riksdagen vidare upptagit frågan,
huruvida icke i förordningen borde införas ett stadgande om rätt till
utbyte af punschstämplar, som blifvit för sitt ändamål obrukbara. Riksdagen
har emellertid icke förbisett, att lösningen af denna fråga vore
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
förenad med störa svårigheter. Det lede nämligen enligt Riksdagens
uppfattning intet tvifvel, att eu väsentlig skillnad förefunnes i fråga
om säkerheten för missbruk af rätten till utbyte af stämplar, då utbytet
gällde vanliga stämplar och då detsamma gällde punschstämplar,
i de flesta fall syntes det vara omöjligt att bedöma, huruvida en
söndersliten punschstämpel användts för sitt ändamål eller icke, men,
å andra sidan, kunde det icke bestridas, att mången gång sådana omständigheter
kunde vara för handen, att rätt till utbyte af stämplar,
som gått förlorade utan att hafva blifvit använda, borde förefinnas.
Riksdagen, som icke för det dåvarande ansett sig böra i förordningen
införa ett stadgande angående en sådan rätt, ansåge emellertid
äfven denna fråga böra komma under öfvervägande vid utarbetande
af nytt förslag till förordning i ämnet.
Icke heller i nu berörda afseende har emellertid, sä vidt jag kunnat
utröna, framträdt något praktiskt behof af don betydelse, att på grund
däraf lagbestämmelser i det af Riksdagen angifna syfte kunna anses
vara af behofvet påkallade. Med afseende härå och då, på sätt äfven
Riksdagen framhållit, de ifrågasatta bestämmelserna angående rätt till
utbyte af punschstämplar svårligen kunna så afmattas, att icke missbruk
däraf alltför lätt kan uppstå, har jag icke ansett mig böra tillstyrka
införande i förordningen af bestämmelser i sådan riktning.
Såsom jag förut nämnt, antogs nu gällande förordning angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch af Riksdagen att
gälla endast till utgången af år 1905. Anledningen till att giltighetstiden
för förordningen sålunda begränsades, synes, enligt hvad af Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse framgår, hufvudsakligen hafva varit
den, att man, innan bestämmelserna rörande en dylik beskattning, som
då hos oss utgjorde eu nyhet, för längre tid fästsloges, ville vinna
någon erfarenhet om, huru desamma i praktiken skulle verka. Då
emellertid numera nödig erfarenhet härutinnan vunnits och förordningens
bestämmelser i det stora hela torde hafva befunnits efter förhållandena
väl lämpade, synes anledning till eu dylik begränsning nu icke längre
föreligga.»
Till utskottet har vidare öfverlämnats eu i anledning af ifrågavarande
proposition inom Andra Kammaren af herr C. Faxe väckt
motion, n:o 292, hvilken motion utskottet ansett sig böra behandla i
sammanhang med denna proposition.
I förevarande motion yrkar herr Faxe, »att Riksdagen måtte besluta,
att endast punsch, som i serveringslokal försälj es till förtäring å
stället, må stämpelbeläggas och att denna stämpelafgift må utgå i enBih.
Ull Biksd. Prof. 1905. 5 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
låghet med härvid fogadt förslag till lag; samt att, därest detta förslag
ej kan vinna Riksdagens bifall, den ändring må vidtagas* i den af
Kung! Maj:t föreslagna lagen, att den måtte fastställas att gälla endast
två år.»
Förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch.
1 mom. För punsch, som å utskärakningsställe försäljes till förtäring
på stället, skall erläggas eu stämpelafgift af (20) tjugo öre för
butelj rymmande Va-dels liter och tio öre för butelj rymmande hö-dels
liter, och må servering endast ske på buteljer af ofvannämnda storlek.
,2 mom. Punsch, som försälj es till afhämtning, är från stämpelafgift
fritagen.
Punsch, som i § 1 mom. 1 afses, må icke säljas annat än i butelj.
1 mom. Hvarje butelj innehållande punsch, för hvilken enligt 1 §
inom. 1 afgift skall erläggas, skall, då varan utlämnas, vara forsedel
med beläggningsstämpel (punschstämpel).
.2 mom. Vid försäljning till förtäring på stället må buteljen ej
öppnas eller den därå anbringade stämpeln rubbas, förr än buteljen
blifvit till köparen öfverlämnad.
Herr Faxes ifrågavarande författningsförslag är af följande lydelse
Förslag
till
§ i.
3.
§ 4-
Punschstämplar skola vara att tillgå å 10 öre och 20 öre.
Bevillning»utskottets Betänkande N:o 25. 1 f
§ 5.
1 inom. Punschstämpel skall fästas å buteljen med hela den limmade
sidan.
2 mom. Om butelj, som enligt denna förordning skall vara belagd
med stämpel, förses med kapsyl, plåt eller annan skyddsanordning-
öfver stämpeln skall i det sålunda anbringade skyddsämnet finnas
ett cirkelrundt hål, så stort och afpassadt, att inom dess omkrets stämpelns
valörbeteckning kan framträda, och må skyddsanordningen ej
sträcka sig så långt öfver stämpelns öfriga delar, att å Hikarne af
stämplare befintliga vapen skylas.
Ansvarigheten för iakttagande af föreskrifterna i denna § åligger
den, som försäljer punsch under sådana omständigheter, att buteljen,
hvari puuschen inneslutes, skall vara åsatt stämpel.
§§ 6, 7 och 8
i kung!, propositionen oförändrade.
§ 9
i kung!, propositionen torde utgå.
§ io
i kungl. propositionen oförändrad, men torde i stället ändras
till § 9.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1906.
Beträdande den af herr Faxe använda motiveringen anhåller utskottet
att få hänvisa till motionen.
Nu gällande förordning angående en särskild stämpelafgift för försäljning
af punsch blef, såsom departementschefen erinrar, antagen vid
1903 års riksdag och skulle enligt beslut af sagda års Riksdag gälla
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
från och med deri 1 januari 1904 tills vidare, dock ej längre än till
utgången af år 1905, såframt ej annorlunda blefve i grundlagsenlig
ordning bestämdt.
Det af Kungl. Maj:t nu framlagda författningsförslaget är i allt
väsentligt öfverensstämmande med gällande förordning i ämnet och
innehåller endast den afvikelsen, att, enär enligt ett af Kungl. Maj:t
för innevarande års Riksdag framlagdt förslag till ny förordning angående
försäljning af brännvin, dit jämlikt förslaget äfven punsch är att
hänföra, det minsta tillåtna försälj ningsbeloppet vid utminutering skulle
utgöra en half liter, däraf ansetts följa, att vid försäljning af punsch,
därför stämpel skall utgöras, må förutom buteljer af nu medgifna
rymdmått begagnas buteljer äfven om en half liters rymd. 1 sammanhang
härmed har ock föreslagits, att enkla stämplar å 00 öres valör
skulle finnas att tillgå.
På sätt bevillningsutskottet vid 1903 års riksdag yttrade, torde
det icke kunna förnekas, att punsch är en öfverflöds- och lyxartikel,
som till största delen förbrukas af de mera bemedlade i samhället. Det
måste därför anses berättigadt, att af förbrukarne af denna vara uttaga
eu särskild skatt till hjälp vid bestridande af statsverkets alltjämt stegrade
utgifter. Utskottet har följaktligen icke något att erinra mot
att den ifrågavarande skatten fortfarande utgår och detta så mycket
hellre som, att döma af erfarenheten under den tid, förordningen tilllämpats,
punschens egenskap af ett synnerligt lämpligt beskattningsobjekt
torde vara ställd t utom allt tvifvel. Under sådana förhållanden
lärer någon inskränkning i förordningens bestämmelser, på sätt af herr
Faxe föreslagits i syfte, att stämpel icke skulle utgå för punsch, som
försäljes till afhämtning, desto mindre böra komma i fråga, som därigenom
statens inkomster af skatten helt säkert skulle afsevärdt minskas.
Härtill kommer att redan skattens egenskap af förbrukningsskatt
synes tala mot en dylik inskränkning, då naturligen hela den kvantitet,
som förbrukas, bör drabbas af skatten. Icke heller synes anledning
förefinnas, att giltighetstiden för förordningen begränsas, då beträffande
skattens verkningar tillräcklig erfarenhet numera måste anses hafva
vunnits.
Hvad härefter angår förslaget att medgifva användandet af buteljBlom
eu half liters rymd, synes oafsedt den ofvan berörda bestämmelsen
i brännvinsförsäljningsförordningen häremot icke heller vara något att
erinra, helst sådana buteljer i ganska stor utsträckning för närvarande
lära begagnas vid försäljning af konjak, likörer och andra dylika
spirituösa drycker.
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
Utskottet liar alltså funnit sig höra tillstyrka bifall till den kung!,
propositionen, men bär utskottet i öfverensstämmelse med ofvan nämnda
förslag till ny brännvinsförsäljningsförordning ansett sig böra förorda,
att i 1 § af förevarande förordning uttrycket »minuthandel med eller
utskänkning af brännvin» utbytes mot »detaljhandel med brännvin.»
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
l:o) att det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget
till förordning angående en särskild stämpelafgift för
försäljning af punsch måtte, med iakttagande däraf,
'' •lv-'' att i 1 § af förordningen uttrycket »minuthandel med
eller utskänkning af brännvin» utbytes mot ''»detaljhandel
med brännvin», af Riksdagen antagas; samt
2:o) att genom hvad utskottet här ofvan hemställt
måtte anses besvarad ofvanomförmälda af herr
Faxe väckta motion.
Beträffande storleken af den här ifrågavarande skatten, som af
chefen för finansdepartementet beräknats till 1,300,000 kronor, kommer
utskottet att framdeles afgifva utlåtande; hvilket utskottet får för Riksdagen
3:o)
anmäla.
Stockholm den 5 maj 1905.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bih. till Riksd. Bröt. 1005. 5 Samt. 1 ''Afdi 25 Käft. ,n!>:
3
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.
/I fri >i-i ‘iÉiKl i,, • V I '' t:
i". ‘• *1■'' i i- ■ '' > v.!‘‘-ilU •>•.!->/! Vi • .
[j; inö:1; :ajp
:lt < i ; . -i , :u..r,
’!■ TJ;-f ■■
.Ut, ‘-fl
: ■ • t '' • • ''O ayijfi .i
_ . i; • ..... i v» . till
Reservation
af herr Faxe.,
! '' ‘.ni : •. (/. tgl
.!>f ■''/?hkÅfåift" (l->
Herrar ]Ä. Hammarström, G- Jansson oe\i E. A. Lindblad hafva
begärt fåanteknadt, att de icke deltagit, herr Hammarström i den slutliga
behandlingen af detta betänkande samt herrar Jansson och Lindblad
— på grund af, arbete inom särskilda utskottet n:o 2 — i behandlingen
af samma betänkande.
i it; t.
- 1 * :< »
UvtJeji.; \ .■
,''(■ iltOV.l U'' -‘t .1 i !ij :• S’■ f'' ■ !*: : i-.:
■ * L ■ It.1 ''.ii 1 : 1 . : .i I i ! d , t.»ij '' i i ’ ‘ ! - J! i ’M ^ ■ ■'' i.< £i. *‘L t
iini;;
•!.> > ’ .>‘1 >f
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTJEBOLAG, 1905.