Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Kiksd. kansli den 1 snaj 1905, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Majds proposition med
förslag till förordning angående vissa bestämmelser
rörande sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige
och Norge.

I en till bevillningsutskottet hänvisad proposition, n:o 112, har
Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt
förslag till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och
gränstrafiken mellan Sverige och Norge, så lydande:

§ i Alla

i Norge inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade och
af hvad slag och dräktighet som helst, skola, ehvad de där äro byggda
eller naturaliserade, äfven i Sverige behandlas såsom inhemska och åtnjuta
alla därmed förenade rättigheter samt må således, utan afseende
därå om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk ort
eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska varor,
icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer eller särskilda
inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar skola utgöras.

Norska fartyg och båtar må ock inom svenskt område idka fraktBih.
till Riksd. Prot. 1905. 5 Sami. 1 Ajcl 23 Höft. (B: o 23). 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

fart med samma rätt och under enahanda villkor, som för inhemska
fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna
förmåner skola norska fartyg vara försedda med sådana handlingar,
som till bestyrkande af deras nationalitet, äro i Norge föreskrifna.

§ 2.

Mom. 1. Vid resa landvägen från Norge till Sverige vare det
med undantag för spelkort, livilka äro underkastade såväl stämpelafgif
som tull, samt brännvin och sprit jämte därmed beredda drycker äfvensom
vin, för livilka senare varor tull skall erläggas, medgifvet att af
till införsel tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar
tullfritt medföra följande mindre partier, nämligen:
bröd It) kg.,
fläsk 10 kg.,

garn, alla slag, tillsammans 5 kg.,

kaffe och kaffesurrogat tillsammans 5 kg.,

malt 10 kg.,

risgryn 5 kg.,

socker 5 kg.,

spannmål, omalen, 40 kg.,

» malen, 25 kg.,
tobak 1 kg.,

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett
sammanlagdt värde af 25 kronor,

Öl 5 liter samt

andra varor till ett sammanräknadt värde af 20 kronor;
dock att för det fall, att resan sker öfver den del af gränsen, som
är belägen mellan tullstationen Medskogen i Värmland och Ljusnebäcken
i Härjedalen, eller öfver gränsen mot Frostvikens socken i Jämtland och
norr om denna belägna orter, ofvan stadgade myckenheter i fråga om
nedannämnda varor sålunda ökas, att det skall vara den resande tillåtet
att af dem tullfritt medföra följande partier, nämligen:
bröd 20 kg.,
malt 40 kg.,
socker 10 kg.,
spannmål, omalen, 150 kg.,

» malen, 100 kg.,

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

väfnader, alla slag, tillsammans 15 meter, dock icke utöfver ett värde
af 40 kronor,

Öl 10 liter,

andra varor, rörande Indika icke här ofvan i detta mom. särskildt
stadgats, till ett sammanräknadt värde af 30 kronor.

För vara, som af resande medföres i större myckenhet, än ofvan
stadgats, skall tull, enligt hvad eljest gäller, erläggas för hela den af varan
anförda kvantiteten.

Tullfrihet, hvarom i detta mom. sägs, gäller icke för varor, som i
handel saf sikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller för att
utlämnas såsom ersättning för verkställdt arbete, ej heller för varor, som
af handlande eller för handlandes räkning införas, såvidt de äro af de
slag, med hvilka han idkar handel.

Resande vare, om tulltjänsteman eller tullbetjänt sådant fordrar,
skyldig att jämte uppgift om yrke och hemvist aflämna en under edlig
förpliktelse afgifven skriftlig försäkran, att de varor, han medför, icke
införas i handelsafsikt, på sätt ofvan förmäles. Införas varorna icke för
resandes egen räkning, skall sådan försäkran afgifvas af den, för hvilkens
räkning de införas. Underlåter någon aflämna dylik försäkran, skola varorna
i vanlig ordning tullbehandlas.

Mom. 2. Om i gränstrakterna någon äger eller brukar egendom på
båda sidor om gränsen, må utsäde, kreatur och redskap, som erfordras för
egendomens skötsel, tullfritt föras öfver gränsen till Sverige.

Mom. 3. Varor, som af gränsbefolkningen för hushålls behof föras
från Sverige till Norge för att förädlas genom blekning, färgning, garfning,
målning, spillning, väfning eller annan dylik bearbetning eller för reparation
och som efter sådan förädling eller reparation återinföras, skola vid återinförseln
vara fria från tullumgäkler.

Likaså skola varor, som af gränsbefolkningen för hushållsbeliof föras
från Norge till Sverige för att här undergå sådan förädling eller reparation,
om hvilken nyss blifvit sagd!, och därefter till Norge återutföras, vid
införseln till Sverige vara fria från tullunigälder.

Mom. 4. Dragare och fordon, som uppenbarligen användas endast
för transport af gods eller personer från Norge till Sverige, äro ej underkastade
till lafgif ter.

Mom. 5. Till förekommande af missbruk utaf de i mom. 2, 3 och
4 gjorda medgifvanden äger generaltullstyrelsen eller i särskildt fall tullmyndighet
vid gränsen att meddela de närmare kontrollföreskrifter, som
kunna anses erforderliga.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

8 3.

Varor, som öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar å
norska sidan öfver Svinesund eller Idefjorden föras från Norge till Sverige
i färja, pråm eller bat under fyra tons dräktighet eller om vintern öfver
isen, skola, med liänsikt till tullväsendet, anses såsom vore de landvägen
införda, såvida de icke antingen sjövägen transporterats till norska sidan
af nämnda färjställe eller fjord och därifrån sedan öfverförts till svenska
sidan eller ock blindt till denna senare öfverförda för att därifrån omedelbart
sändas sjövägen vidare.

Denna förordning skall träda i kraft den 16 maj 1905 och, där
icke annorlunde stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15 maj 1906.

I den kung], propositionen har åberopats bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för den 7 nästlidne april, hvaraf inhämtas,
att chefen för finansdepartementet vid ärendets föredragning inför
Kung]. Maj:t anfört följande:

»Nu gällande förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten
och gränstrafiken mellan Sverige och Norge den 13 maj 1904
trädde i kraft den 16 berörde maj och upphör med den 15 nästinstundande
maj att gälla.

I skrifvelse till Kung!. Maj:t den 17 maj 1904 anhöll Riksdagen,
att Kung!. Maj:t täcktes låta utreda, om och i hvilken mån eu begränsning
af giltighetsområdet för nämnda förordning eller i öfrigt förändringar
i eller tillägg till dess bestämmelser lämpligen borde ske, samt vid afgifvande
af nytt förslag till förordning taga den hänsyn till skedd utredning,
hvartill skäl kunde föreligga.

Med erinran att under åren 1902 och 1903 från flera håll gjorts
framställningar i syfte, att ändringar måtte vidtagas i gällande bestämmelser
i ämnet, anförde Riksdagen till stöd för sin berörda anhållan hufvudsakligen
följande.

De förhållanden, som ursprungligen föranledt införandet af särskilda
undantagsbestämmelser med afseende å gränstrafiken mellan de förenade

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 5

rikena, både numera i ej oväsentlig mån förändrats. Vid tiden för berörda
undantagsföreskrifters tillkomst hade särskild! framhållits, att, i saknad af
goda kommunikationer, det syntes vara nödigt att vidtaga sådana åtgärder,
att befolkningen å ömse sidor om gränsen bereddes möjlighet att på någorlunda
nära håll tullfritt förse sig med nödiga förbrukningsartiklar i för
tillfället erforderliga kvantiteter. Med de betydligt förbättrade kommunikationer,
som numera kommit till stånd, syntes emellertid denna förutsättning,
åtminstone icke i alla gränsorterna, hafva samma berättigande som
förr. Därjämte hade handel och näringar på senare tider nått ett kraftigt
uppsving, och, hvad särskild! anginge Bohuslän, hade under de sista åren
utefter Idefjorden och å andra platser i närheten uppstått betydande industriella
anläggningar, företrädesvis stenhuggeri^-, till följd hvaraf, för
tillgodoseende af de talrika arbetaresamhällenas behof, landthandlande börjat
drifva verksamhet i trakten. Det syntes icke lida något tvifvel, att med
nu förefintliga bestämmelser, hvilka satte befolkningen i tillfälle att å den
norska sidan om gränsen inköpa vissa varor till billigare pris än inom
eget land, den svenska handeln lede ej ringa afbräck.

Riksdagen har vidare erinrat därom, att föreskrift saknades, huru de
farkoster eller båtar, beträffande hvilka enligt nämnda förordning gällde,
att varor, som med dem infördes, skulle anses såsom voro de landvägen
införda, d. v. s. de, som vore af mindre dräktighet än fyra ton, skulle
med hänsyn till tullväsendet behandlas. Det hade inträffat, att ett norskt
fartyg genom att förtöja vid iskanten på norska sidan om Idefjordens
midtlinje och låta gods forslas på isen från svenska sidan intagit svensk
last och därmed afgått till utrikes ort utan att hafva in- eller utklarerat
i svensk hamn eller erlagt eventuellt belöpande fartygsafgifter. Då ett
likartadt förfarande kunde äga rum äfven vid öppet vatten medelst användande
af farkoster under fyra tons dräktighet för lastens öfverförande
till större fartyg på norska sidan, syntes det vara af vikt att vid en blifvande
utredning äfven tillse, hvilka nya bestämmelser i antydda hänseende
lämpligen borde inflyta i förordningen.

För ett rätt bedömande af frågan om och i hvad mån ändringar
i förordningen borde vidtagas, syntes emellertid en utredning, omfattande
hela riksgränsen mot Norge, vara erforderlig.

Öfver Riksdagens berörda framställning hafva Kung! Majrts befallningshafvande
i samtliga de utmed riksgränsen mot Norge belägna länen,
på grund af särskilda nådiga remisser, afgifvit underdåniga utlåtanden;
och hafva därvid tillika öfverlämnats dels af Kung! Maj:ts befallningshafvande
i Värmlands län ett i ärendet afgifvot yttrande af tullkontrollören

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 28

i Charlottenberg, dels af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs
och Bobus län åtskilliga protokoll och andra handlingar, innefattande
yttranden, afgifna vid sammanträden, som på föranstaltande af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande inför vederbörande kronofogde hållits med
invånarne i de socknar inom Bohuslän, hvilka gränsa till norskt område,
äfvensom af kronofogden och länsmännen i dessa orter afgifna
utlåtanden.

Då jag emellertid vid ärendets beredning funnit ytterligare utredning
i åtskilliga hänseenden nödvändig, men denna icke kunnat åstadkommas
i tillräckligt god tid, för att någon därå grundad framställning
skulle kunna till innevarande års Riksdag aflåtas, får jag, som i frågans
nuvarande läge anser mig sakna anledning föreslå någon ändring i nu
gällande förordnings bestämmelser, i underdånighet hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga ett förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande sjöfarten och gränstrafiken
mellan Sverige och Norge af enahanda lydelse med nu i ämnet
gällande författning, att träda i kraft den 16 nästkommande maj och,
där icke annorlunda stadgas, lända till efterrättelse till och med den 15
maj 1906.»

Bevillningsutskottet, som icke funnit något att erinra mot ifrågavarande
förslag till förordning, hemställer fördenskull,

att förevarande, af Kung]. Maj:t framlagda förslag
till förordning angående vissa bestämmelser rörande
sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge
måtte af Riksdagen antagas.

Stockholm den 1 maj 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

Herrar G. Jansson och E. A. Lindblad hafva begärt få antecknadt,
att de af arbete inom särskilda utskottet n:o 2 varit förhindrade att deltaga
i behandlingen af detta betänkande.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET EKMAN & Co, 1905