Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

1

N:o 21.

Anki till Riksd. kansli den 1 maj 1905, kl. 6 e. in.

Betänkande, angående beskattningen af socker.

Genom proposition, n:o 76, af den 6 mars innevarande år har
Kung!. Magt, under åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver
finansärenden för samma, dag föreslagit Riksdagen att antaga ett vid
propositionen fogadt förslag till förordning om beskattning af socker.

Vidare har i en till Riksdagen aflåten proposition, n:o 77, Kung!.
Maj:t, under åberopande af hvad som finnes anfördt i ofvan omförmälda
statsrådsprotokoll jämte ett propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden
för nyssnämnda dag, föreslagit Riksdagen att besluta:

dels att tullsatsen å socker, raffinerad!, alla slag, såsom topp-,
kandi- och käle- samt krossadt eller pulveriseradt socker, skall från
och med den 1 januari 1906 utgå med 30 öre för kilogram;

dels att tullsatsen å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska standard/likaledes
från och med den 1 januari 1906 skall utgå med 30 öre för
kilogram;

dels att den i 9 § i underrättelser om hvad vid tulltaxans
tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 21.) 1

Kungl. Mcij:ts
proposition
n:o 76.

Kungl. Maj it s
proposition
n:o 77.

Kungl. Maj:ts
proposition
n:o 78.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,
topp-, kandi- och kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt
råämne, skall från och med den 1 januari 1906 utgå med 26 öre för
kilogram sådant socker;

dels att den i nyssnämnda § medgifna restitution af tullmedlen
för karameller och andra konfityrer från och med den 1 januari 1906
skall utgå med 27 öre för kilogram;

dels —■ under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts ofvan -berörda nådiga proposition n:o 76 med förslag till förordning om beskattning
af socker •—

a) att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den 1 september 1906 skola utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksamt
krossadt eller pulveriseradt socker, 17 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än ofvannämnda
i världshandeln gällande standardnummer, likaledes 17 öre för kilogram;

å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 11,75 öre för
kilogram;

b) att från och med den 1 september 1906 den jämlikt 9 § i ofvan
omförmälda underrättelser undei; vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel af förenämnda där angifna slag af inom riket
utaf utländskt råämne tillverkadt socker skall utgå med 13 öre för
kilogram; samt

c) att den i 9 § 1 inom. tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelse om restitution af tullmedlen för karameller och andra
konfityrer från och med den 1 september 1906 skall upphöra att gälla;

dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskildt
angifna länder, skola beräknas i förhållande till de, enligt hvad
ofvan sagts, för hvarje tid bestämda tullsatser.

I afseende å Kungl. Maj:ts sistberörda förslag har utskottet ansett
sig böra omförmäla, att, enligt från finansdepartementet ingånget skriftligt
»meddelande, i tredje stycket under momentet a) här ofvan efter
ordet »socker» bort stå »oraffineradt».

Slutligen har genom proposition. n:o 78, Kungl. Maj:t, under
åberopande af propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden för
den 6 mars innevarande år, föreslagit Kiksdagen att besluta,

dels att § 2 i kungl. förordningen om beskattning af hvitbeta -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 2i. 3

sockertillverkningen i riket den 19 maj 1893, sådan nämnda § lyder
enligt kungl. kungörelsen den 12 augusti 1902, skall erhålla följande
förändrade lydelse:

Det enligt § 1 beskattningspliktiga råsockret beräknas efter de
för tillverkningen använda betornas vikt sålunda, att etthundra kilogram
råa (ej torkade) hvitbetor antagas lämna ett utbyte af tretton
kilogram socker;

dels ock att berörda § i dess sålunda förändrade lydelse skall lända
till efterrättelse från och med den 1 september 1905.

Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed
utlåtande öfver dels ofvan omförmälda kungl. propositioner, hvilka
samtliga hänvisats till bevillningsutskottets förberedande behandling
och af utskottet ansetts böra i ett sammanhang behandlas, dels ock
följande inom Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade
motioner, vidkommande nu ifrågavarande ämne, nämligen n:o 38
inom Första Kammaren af herr friherre De Geer, samt inom Andra
Kammaren n:o 59 af herr O. A. Brodin, n:o 240 af herr C. Faxe,
n:o 261 af herr K. G. Karlsson jämte två andra af kammarens ledamöter,
n:o 262 af herr N. Åkesson och n:o 274 af herr ,J. P. Jesperson.
För dessa motioners innehåll kommer utskottet att här nedan närmare
redogöra.

Såsom i först åberopade statsrådsprotokoll omförmäles, anhöll
Riksdagen i skrifvelse (n:o 96) den 12 maj 1902 i anledning af en
inom Riksdagen väckt motion, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
hvilka fördelar och olägenheter, i jämförelse med nu gällande skatteform,
införandet af produktbeskattning å socker — vare sig fabrikateller
konsumtionsskatt — skulle kunna medföra, samt för Riksdagen
framlägga resultatet af denna undersökning till vidare behandling och
vidtagande af de åtgärder, som kunde vara nödiga och nyttiga.

Vid föredragning den 31 oktober 1902 af Riksdagens berörda
skrifvelse uppdrog Kungl. Magt åt en kommitté af sju personer att
utreda, ej mindre hvilka fördelar och olägenheter i jämförelse med nu
gällande skatteform införande af produktbeskattning å socker — vare
sig fabrikat- eller konsumtionsskatt — kunde komma att medföra, än
äfven — under förutsättning att den nuvarande skatteformen bibehölles
— hvilka förändringar af bestämmelserna om beräkning af hvitbetssockertillverkningsskatten
som borde vidtagas för att bringa den till
grund för nämnda skatt stadgade beräkningen af sockerutbytet till

Riksdagens
skrifvelse.

Kommittén.

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

närmare öfverensstämmelse med det utbyte, som i verkligheten erhölles,
eller Indika eljest kunde finnas behöfliga, samt att afgifva de förslag,
hvartill utredningen kunde föranleda.

Den af Käng], Maj:t tillsatta kommittén afgaf den 17 maj 1904
betänkande och förslag i ämnet. I betänkandet redogöres till en början
för olika sätt för anordnande af sockerbeskattningen, och anhåller utskottet
att få hänvisa till denna redogörelse, hvilken återfinnes å sid.
42—46 i betänkandet. Efter att sedermera hafva i korthet omnämnt
anledningen till och innehållet i den år 1902 afslutade sockerkonventionen
i Bryssel lämna kommitterade dels en framställning af tull- och
skattelagstiftningen i de förnämsta sockerproducerande länderna i Europa,
sådan densamma därstädes utvecklat sig och för närvarande vore gestaltad,
dels ock en redogörelse för den svenska sockerbeskattningen
samt sockerindustriens utveckling och nuvarande läge i Sverige jämte
de på senare tider framställda förslag till ändringar i nämnda beskattning.
Sedan kommitterade härefter redogjort för huru tillämpningen
i Sverige af en konsumtionsskatt, eu fabrikatskatt eller en beskattning
efter betornas vikt och so eker halt kunde tänkas anordnad samt anställt
en jämförelse mellan beloppet af kontrollkostnaden vid det nu gällande
systemet och den beräknade kostnaden för kontrollen vid hvart och
ett af omförmälda ifrågasatta beskattningssystem äfvensom lämnat en
utredning om livilka skattesatser i ena eller andra fallet ansåges böra
tillämpas, öfvergå kommitterade slutligen till att yttra sig om valet af
skattesystem; och tillåter sig utskottet att hänvisa jämväl till detta
kommitterades yttrande, livilket återfinnes å sid. 118—122 i betänkandet.

Kommittén har utarbetat och med sitt betänkande öfverlämnat dels
förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen efter
de använda betornas vikt och sockerhalt, dels utkast till förordning om beskattning
af socker enligt konsumtionsskattesystemet. Inom kommittén
hade nämligen olika meningar gjort sig gällande i fråga om livilketdera
systemet som borde väljas. Fyra af kommitténs ledamöter hade stannat
vid att förorda det förstnämnda beskattningssättet, hvaremot kommitténs
tre öfriga ledamöter i särskild! yttrande (sid. 201—204 i betänkandet)
tillstyrkt införandet af en konsumtionsskatt.

Skattesystem. Den kungl. propositionen n:o 76 har nu upptagit detta sistnämnda

system; och har chefen för finansdepartementet till stöd för införandet
här i landet af eu konsumtionsbeskattniug anfört följande:

Departements■ »Enligt den nu gällande förordningen om beskattning af hvitbets chefens

ytt- sockertillverkningen i riket utgår, som bekant, skatten för det inom

randa. ö ö ’

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 5

landet tillverkade sockret efter de för tillverkningen använda livitbetornas
vikt på det sätt, att en viss vikt råa (ej torkade) hvifbetor
antages lämna ett visst utbyte i råsocker. Detta beräkningssätt livilar
således på ett — så länge den stadgade utbytesberäkningen gäller —
en gång för alla fastslaget antagande i fråga om betornas sockerhalt.
Då emellertid sockerlialten i betorna är underkastad högst betydliga
växlingar, icke blott från det ena året till det andra utan äfven under
samma år inom olika odlingsområden, medför detta beskattningssystem
den olägenheten, att skatten kan komma att drabba sockerindustrien
tämligen ojämnt. Betornas alltjämt fortgående förädling, i förening med
en alltmer utvecklad teknik inom sockerindustrien, leder ock därtill,
att sockerutbytet ofta i verkligheten varder större än det antagna,
hvaraf åter följer, att statens behållning af skatten i mån däraf varder
mindre, än som vedex*borde. Sistberörda olägenhet har man visserligen
sökt afhjälpa genom tid efter annan företagna höjningar i det beräknade
sockerutbytet. Men då de särskilda fabrikerna bedrifva sin tillverkning
under tämligen olika villkor, i det att somliga hämta sitt råmaterial
från trakter, där betor med hög sockerhalt frambringas, medan
andra äro hänvisade till förarbetande af ett material, som lämnar ett
betydligt lägre sockerutbyte, kan skattesatsen billigt vis ej sättas högre,
än som står i förhållande till de för sin tillverkning sämst situerade
fabrikerna, Indika eljest skulle få betala högre skatt, än som motsvarar
deras verkliga sockerutbyte. Häraf blifver emellertid lätteligen en följd,
att de bättre situerade fabrikerna på statens bekostnad skörda eu oskäligvinst,
ett förhållande, som gifvetvis ur statsfinansiell sjmpunkt måste
betecknas såsom synnerligen otillfredsställande.

På grund af berörda olägenheter, hvilka, med bibehållande af
det nuvarande systemet oförändradt, icke kunna undvikas, ligger det
nära för handen j att tänka på en öfvergång till en beskattningsform,
som, på samma gång densamma kan leda till större jämnhet och rättvisa
i beskattningen, äfven kan lämna staten en jämnare och pålitligare
inkomst, än med det nu tillämpade sj^stemet står att vinna.
Därvid synes det med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke dessa
syftemål enklast och säkrast skulle vinnas genom en öfvergång till
produktbeskattning i form af fabrikat- eller af konsumtionsskatt.

Hvad fabrikatskatten angår, hafva kommitterade påvisat, att vid
sidan af vissa fördelar, framför allt möjligheten dels att, såsom hittills,
låta raffinaderierna vara fria från kontroll dels att exportera obeskattadt,
inom landet tillverkadt råsocker, denna skatteform äfven lider af högst

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

betänkliga olägenheter. Den mest framträdande af dessa sammanhänger
därmed, att skatteobjektet, råsockret, är af mycket olika beskaffenhet.
Detta måste nämligen därför, likasom brännvinet vid våra
brännerier, i och för beskattningen reduceras till en och samma normalkvalitet.
Denna reduktion försiggår i fråga om brännvinet lätt och
säkert med tillhjälp af termoalkoholmetern. För att afgöra, huru mycket
rent socker, som innehålles i hvarje parti råsocker, skulle däremot fordras
eu fullständig sackarimetrisk analys, hvilket förutsätter anställande af
ett stort antal kemiskt bildade kontrollörer vid sockerfabrikerna. Enligt
hvad kommitterade påpekat, skulle ock införandet af fabrikatskatt lätt
leda till premiering af raffinationsindustrien. Då enligt kommitterades
mening dessa jämte andra olägenheter mer än uppvägde systemets
fördelar, hafva kommitterade icke ansett sig böra förorda fabrikatskattens
införande hos oss, en uppfattning, som jag i allo delar.

Hvad åter konsumtionsbeskattningen beträffar, torde det icke kunna
förnekas, att detta system i möjligaste mån uppfyller alla fordringar
på ett rättvist och i tillämpningen säkert beskattningssystem.

Att kommitténs flertal ej ansett sig böra förorda konsumtionsskattens
införande hos oss, har ock, på sätt af dess betänkande framgår,
hufvudsakligen berott af följande skäl. Vid detta system måste,
framhålla kommitterade, både råsockerfabriker och raffinaderier till
förekommande af skatteförsnillning ställas under en noggrann kontroll,
som ej kunde aflöpa utan afsevärda kostnader, hvartill komme, att,
därest denna kontroll skulle göras fullt effektiv, staten ej kunde undgå
att beträffande flera äldre fabriker vidkännas kostnaden för anbringande
af nödiga inhägnader och andra dylika anordningar vid fabrikerna.
Kommitterade hafva vidare anmärkt, att den bevakning och kontroll,
som sålunda af konsumtionsbeskattningen nödvändiggjordes, skulle medföra
åtskillig olägenhet för tillverkarne, som därigenom hindrades från
att anordna fabriksdriften på det för dem bekvämaste och mest ändamålsenliga
sätt. Sannolikt skulle äfven, ifall en konsumtionsbeskattning
å socker blefve införd, ett mindre intensivt utnyttjande af råmaterialet
vid sockertillverkningen visa sig ekonomiskt fördelaktigt, och det kunde,
anse kommitterade, ifrågasättas, om icke, därest ett sådant system antoges,
de dyrbara anläggningar för melassursockring, som vid de flesta
af våra råsockerfabriker blifvit gjorda, skulle komma ur bruk.

Enligt den mening, hvartill kommitterades flertal anslutit sig,
skulle man genom en jämförelsevis obetydlig förändring af den nu
gällande materialskatten kunna vinna i det närmaste samma fördelar

7

Bevillningsutskottets Betänkande A.-o 21.

som genom en konsumtionsskatt. Denna förändring skulle enligt kommitterades
förslag bestå däri, att hvitbetorna beskattades icke blott
efter sin vikt utan äfven efter sin genom direkt polarisation utrönta
sockerhalt. Alldenstund vid ett sådant system den genom betorna
i fabriken verkligen införda sockermängden komma att beskattas, skulle
därigenom full rättvisa komma att skipas mellan fabrikerna. Dessa
finge nämligen med en sålunda ordnad beskattning betala skatt i förhållande
till det förarbetade råmaterialets värde. Äfven finge fabrikerna
genom systemet en sporre att alltjämt söka utveckla fabrikationens
teknik för att verkligen tillvarataga så mycket som möjligt af det
redan beskattade sockret i de förarbetade hvitbetorna. De i melassursockrings-
eller så kallade sackaratfabrikerna nedlagda kapitalen komme
därför fortfarande att lända industrien till fromma.

I särskild! yttrande hafva emellertid tre af kommitténs ledamöter
uttalat eu afvikande mening och föreslagit, att man vid ändring af
sockertillverkningens beskattning bör omedelbart öfvergå till en konsumtionsbeskattning;
och då jag, hufvudsakligen på de af reservanterna
anförda grunder, delar nämnda uppfattning, tillåter jag mig att
i detta sammanhang erinra om de viktigaste af de skäl, de till stöd
för sin mening anfört. Reservanterna framhålla, att vid en konsumtionsbeskattning
afgiften för allt socker, som uttages till inhemsk förbrukning,
blir lika, ehvad betorna äro bättre eller sämre eller lämna
större eller mindre utbyte. Någon undersökning af sockret erfordrades
således icke. Den enda undersökning, som kräfdes, vore den, som
måste utföras å sådan i sammanhang med sockerfabrikationen framställd
vara — sirap eller melass — hvilken ej skulle beskattas såsom
socker; men denna undersökning vore tämligen enkel. Några premier
förekomme icke i någon form, och beskattningen hvarken inverkade
på betornas odlingssätt eller förledde till mera invecklade eller kostsamma
fabriksinrättningar eller arbetssätt än sådana, som betingades
af förhållandenas egen natur och skulle användas, äfven om ingen skatt
på sockret funnes. Under konsumtionsbeskattning vore det vidare lätt
att ordna utförseln af socker äfvensom denaturering med ty åtföljande
skattefrihet för socker, som vore afsedt att användas till tekniskt bruk
eller till utfodring af kreatur. Det läge i sakens natur, att skatten ej behöfde
erläggas, förr än sockret uttoges till förbrukning, hvilket jämväl
för statskassan medförde en jämnare inkomst än andra former för sockrets
beskattning. Systemet läte ock väl förena sig med en inhemsk tillverkning
af skattefri sirap under en föga betungande eller dyrbar kontroll.

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

För öfrigt måste man, enligt reservanternas mening, vara betänkt
på att förr eller senare öfvergå till systemet med konsumtionsbeskattning,
hvilket redan införts i de länder, som anslutit sig till Brysselkonventionen
utan att, såsom Sverige gjort, förbehålla sig en undantagsställning;
och ju längre man dröjde med införandet af nämnda
beskattningssätt, desto större svårigheter och kostnader syntes blifva
förenade med öfvergången därtill.

Det har anmärkts, att konsumtionsskatten skulle blifva dyrbar
för staten och lägga alltför mycket band på tillverkarne.

I likhet med en af reservanterna är jag emellertid för min del
öfvertygad, att eu fullt betryggande kontroll, åtminstone hvad råsockerfabrikerna
beträffar, bör kunna vinnas på ett vida enklare och billigare
sätt, än det kommittén i sitt ofvanberörda utkast till förordning om beskattning
af socker medelst konsumtionsskatt föreslagit. Om konsumtionsskatten
likväl skulle komma att betinga en högre kontrollkostnad än
skatten efter betornas vikt och sockerhalt, torde dock skillnaden mer än
ersättas af den högre statsinkomst, konsumtionsskatten kan antagas komma
att lämna. Hvad beträffar de anmärkta inskränkningarna i fabrikationens
frihet, bestående i uppförande af stängsel kring fabrikerna för undvikande
af skatteförsnillning eller andra anordningar i liknande syfte,
så är det visserligen sant, att man, om konsumtionsbeskattning införes,
svårligen kan helt och hållet undvara dylika kontrollåtgärder, men,
utom det att dessa, ifall de begränsas på sätt jag ofvan antydt, svårligen
torde kunna anses i allmänhet blifva för fabrikanterna i afsevärd
mån betungande, torde det, såsom förenämnde tre reservanter inom
kommittén jämväl framhållit, med skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke
de olägenheter, berörda kontrollåtgärder må komma att medföra för
tillverkarne, uppvägas häraf, att ett system med konsumtionsbeskattning
medför full rättvisa i beskattningen och i långt mindre grad är underkastadt
rubbningar än andra former för sockerbeskattningen, äfvensom
häraf att med ifrågavarande system låter förena sig lämnande af anstånd
med skattens erläggande, till dess varan uttages till förbrukning, hvarigenom
tillfälle beredes raffinaderierna att arbeta med en betydligt
billigare råvara än eljest.

Det af kommitténs majoritet förordade, på sockerhalten i betorna
grundade beskattningssätt borde visserligen bättre än det nuvarande
komma att träffa det verkliga sockerutbytet, men då systemet hittills
ingenstädes blifvit pröfvadt, saknas nödig erfarenhet om dess tillförlitlighet.
Äfven om man antager, att sockerhalten i själfva betorna kan

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

med tillförlitlighet bestämmas, hvithet i viss mån synes vinna stöd af
de på kommitténs begäran anordnade kontroll försöken vid Kjeflinge
och Svedala, skulle dock enligt kommitténs förslag förhållandet mellan
sockret i betan och det socker, för hvilket skatt skulle erläggas, bero
af flera antaganden. Enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, kan
man nämligen aldrig afvinna betorna allt däri befintligt socker. En
del däraf kvarstannar i betsnitseln eller bortföres med kalken och sköljvattnet.
Denna del utgjorde vid de nämnda försöken i Kjeflinge 0,6 2,
i Svedala 0,8 3 procent af betvikten. En annan del åter kvarstannar
i melassen, huru mycket är emellertid mera ovisst och beroende af
fabrikationssättet, allteftersom ursockring äger rum eller ej. Häraf
synes framgå, att de två procent socker, som enligt kommittémajoritetens
förslag skulle vara skattefria, skulle kunna vid olika fabriker i olika grad
tillgodogöras, hvilket således för vissa fabriker kunde medföra en premie.
Dessutom kan såsom en inkonsekvens hos systemet anmärkas, att å
ena sidan den polarimetriskt utrönta sockerhalten hos betorna utgöres
af kemiskt rent socker och således är att betrakta såsom raffinad, men
att skatten likväl fortfarande skulle utgå i form af en råsockerskatt,
beräknad i förhållande till tullen å råsocker af viss kvalitet. Häraf
blir ock en följd, att man, med det föreslagna systemet, i sjkifva verket
svårligen kan rätt träffa den sockermängd, som man vill beskatta.
Det har också vid en jämförelse mellan betornas polarimetriskt bestämda
sockerhalt och det verkligen utvunna råsockret visat sig, att under
de senare åren det utvunna råsockret vid ett flertal fabriker varit afsevärdt
större än sockerhalten, minskad med två procent. Man kan visserligen
invända, att de af fabrikerna nu utförda sockerbestämningarna
ej gorå anspråk på större noggrannhet, men äfven kontrollförsöken
vid Kjeflinge och Svedala utvisa ett liknande resultat, såsom framgår
af följande ur kommitténs betänkande hämtade siffror. (Jfr sid. 105
och 203 i betänkandet.)

vid Kjeflinge vid Svedala

De vid försöken pröfvade betpar tiernas

sockerhalt utgjorde....................... 4,809,684 kg. 5,675,051,2 kg.

Afdragas härifrån två procent af

betornas vikt ................................................ 593,736 „ 736,700 „

skulle skatt erläggas för........................... 4,215,948 kg. 4,938,351,2 kg.

Sockerutbytet utgjorde, reduceradt

till första produkt, ....................................... 4,620,200 kg. 5,234,600 kg.

Obeskattadt blefve således ............ 404,252 ,, 296,248,8 „

eller i procent af betvikten ..................... 1,3 6 procent 0,8 o procent.

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 2

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Härtill kommer ytterligare det socker, som kurmat utvinnas ur
sista fyllmassan och melassen.

Såsom man häraf finner, är den sockerkvantitet, som med användning
af det föreslagna systemet skulle komma att undgå all beskattning,
ganska afsevärd. Därjämte skulle eu tämligen stor ojämnhet i beskattningen
de olika fabrikerna emellan kunna förekomma. Det ifrågavarande
beskattningssättet är därför ej så tillförlitligt, som man vid
första påseendet vore benägen att tro.

Slutligen kan det ifrågasättas, om melassursockringen, hvilken
under hvarje materialskattesystem utvecklas till allt större fulländning,
verkligen innebär någon nationalekonomisk vinst. För denna ursockring,
hvarigenom ur melass något socker af sämre kvalitet erhålles,
kräfvas så stora kostnader (för kol, kalk, arbete in. m.), att tillverkningen
ej skulle löna sig, om icke beskattningssättet vore sådant, att
skatten blifver lika stor, vare sig detta socker framställes eller ej, och
att således denna produkt varder så att säga skattefri. Helt säkert
skulle denna sockerkvantitet, till större fördel för det svenska jordbruket,
kunna erhållas genom en något ökad hvitbetsodling, under det
att melassen i stället användes till kreatursfoder, hvartill den genom
sin sockerhalt väl lämpar sig.

I detta sammanhang tillåter jag mig ock erinra därom, att Svenska
betodlareföreningen genom utsedde kommitterade, i samband med en
hos sockerbeskattningskommittén gjord framställning rörande införande
af en af staten kontrollerad betvägning, tillika med afseende å de olika
beskattningssystemen betonat, att betodlarne för sin del ej kunnat
undgå att finna det rättvisa i införandet af produktbeskattning.

Af de myndigheter, som yttrat sig om sockerbeskattningskommitténs
förslag, förorda öfverståthållareämbetet äfvensom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Kalmar, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län,
under åberopande af i hufvudsak enahanda skäl, som ofvan härför anförts,
införande af konsumtionsbeskattning, hvaremot Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands och Skaraborgs län tillstyrka beskattning
efter betornas vikt och sockerhalt enligt konnnitterades förslag, samt
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands, Gottlands, Blekinge
och Kristianstads län samma skattesystem, ehuru med den af en reservant
inom kommittén föreslagna progressiva »afverkningsskatten».

En af kommitténs medlemmar, herr Westrup, har nämligen i särskild^
vid kommitténs betänkande fogadt yttrande framhållit, att de äldre råsockerfabrikerna
under de år, det legala utbytet var relativt lågt, hunnit konsolidera
sin ställning och komma till välstånd, så att de kunde ytterligare be -

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

skattas, hvaremot de efter år 1894 anlagda fabrikerna, därest en skatteförhöjning
ifrågakomme, skulle få stora finansiella svårigheter att bekämpa, ja
kanske till och med nödgas nedlägga sin verksamhet. Enligt hans mening
skulle därför alla berättigade intressen bäst tillgodoses genom en progressiv
extra beskattning i form af afverknings- eller tillverkningsskatt,
vare sig att skatten bestämdes ätt utgå efter betornas vikt och sockerhalt
eller såsom konsumtionsskatt.

Med afseende å detta förslag tillåter jag mig erinra, att inom
sådana industrier, där man verkligen kan tala om stora och små fabriker,
t. ex. maltdryckstillverkningen, det visserligen synes föreligga goda
skäl för att lagstiftningen genom progressiva skattesatser i någon mån
söker utjämna skillnaden i produktionskostnader dem emellan. Men i
fråga om de svenska hvitbetssockerfabrikerna har man knappast anledning
att i förevarande afseende skilja mellan stora och små fabriker,
enär allesammans måste anses såsom, åtminstone efter våra förhållanden,
särdeles störa industriella etablissement, då de, utom två äldre och väl
situerade fabriker, hvar för sig kraft eu million kronor eller däröfver i
anläggningskostnad; och, hvad särskildt de s. k. yngre fabrikerna beträffar,
hafva de flesta bland dem åtnjutit den i kungi. förordningen den 19
maj 1893 medgifna lägre utbytesberäkningen för fabriker, som anlades
på mer än trettio kilometers afstånd från annan i gång varande fabrik.

Flertalet af de yngre fabrikerna hafva därför ock i början af sin verksamhet
åtnjutit en så afsevärd skattelindring, att ytterligare lagstiftningsåtgärder
i sådant syfte enligt min mening icke böra ifrågakomma.

Vid öfvervägande af de skäl och grunder, som från olika håll
anförts angående företrädet af det ena eller andra systemet för beskattning
af socker, har jag, på sätt jag redan förut antydt, kommit till den
bestämda uppfattning, att en öfvergång till en konsumtionsbeskattning
enligt i hufvudsak de grunder, som af ofvan förstnämnde tre reservanter
inom kommittén förordats, innefattar den bästa lösningen al förevarande
spörsmål.»

Såsom redan blifvit nämndt, grundar sig det kungl. förslaget på Frih de Gccrs
principen af en konsumtionsskatt. Häremot riktar sig ofvan berörda, motion.
af herr friherre De Geer väckta motion, hvilken upptager det af kom- 0,s a,J''
mittens flertal förordade beskattningssättet efter betornas vikt och sockerhalt;
och har i anslutning härtill motionären framlagt förslag till förordning
i ämnet. Berörda förslag, hvilket är i hufvudsak lika med
det af kommittén afgifna, är af följande lydelse:

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Förslag

till

förordning om beskattning af hvitbetssockertiiiverkningen,

Ivap. I. Om skattens beräkning och erläggande.

1 §•

För all tillverkning af hvitbetssocker i fast eller flytande form skall,
med det i 2 § stadgade undantag, erläggas tillverkningsskatt i förhållande
till det socker, som de för tillverkningen använda betor beräknas innehålla;
och skall denna skatt utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt
råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i världshandeln antagna
holländska standard.

Det skattepliktiga sockret beräknas för hvarje tillverkningsdygn
efter vikten af de för tillverkningen använda betorna samt deras genom
direkt polarisation utrönta sockerhalt, minskad med två procent. Vid
sockerhaltens bestämmande uttryckes densamma till och med i tiondedels
procent.

2 §•

För tillverkning af sirap, som utan sammanhang med sockertillverkning
äger rum genom afverkning af hvitbetor, skall erläggas
tillverkningsskatt med ett öre för hvarje kilogram sirap, som utvinnes,
dock att afgiften för hvarje tillverkningsdygn skall i medeltal utgöra
minst tjugu kronor.

Till sirap må vid tillverkning, hvarom i denna § förmäles, allenast
hänföras vara, i hvilken invertsocker ingår till minst tio procent. .

3 §•

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september till och
med den 31 augusti.

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan sex förmiddagen
ena söckendagen till samma tid nästpåföljande söckendag.

4 §•

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad till aftorkning
uppvägda betorna eller för den under månaden vunna sirupen skall
före utgången af nästföljande månad inbetalas till landtränteri i det
län, där fabriken är belägen. Betalas ej skatten å föreskrifven tid,
återkallas det för tillverkningens företagande meddelade tillståndsbevis
och utmätes skatten.

5 §•

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt äger ej rum i
anledning däraf, att hvitbetorna eller däraf framställda fabrikater blifvit
skadade eller förstörda.

Ivap. II. Om anmälan till tillverkning.

« §•

Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken i
egenskap af ägare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör
har högsta inseendet öfver fabriks skötsel och för hvilken därför tillståndsbevis
för tillverknings utöfvande skall utfärdas.

7 §•

Minst fjorton dagar, innan arbete för tillverkning af socker första
gången börjar i fabrik, skall tillverkaren till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i två exemplar inlämna dels skriftlig anmälan om sin afsikt att
använda fabriken för tillverkning af socker (fabrilcsanmälan), innefattande
jämväl eu enligt de i den ordningsstadga, Kungl. Maj:t vill fastställa,
meddelade särskilda föreskrifter affatta^ beskrifning å densamma, dels
ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna med tydligt angifvande
af hvars och ens ändamål.

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Enahanda anmälan skall göras minst fjorton dagar, innan arbete
i fabrik för tillverkning af sirap, utan sammanhang med sockertillverkning,
första gången börjar.

8 §•

Då fabriksanmälan skett, läte Kung!. Maj:ts befallningshafvande
öfverlämna handlingarna i ärendet till öfverkontrollör, som bar att vid
besiktning tillse, att anordningarna vid fabriken icke strida mot gällande
föreskrifter, att de af tillverkaren lämnade uppgifterna äro riktiga samt
att kärl och fasta apparater äro försedda med ordningsnummer och de
förra jämväl med uppgift om rymden. Kontrollmätning af pannor och
andra fasta kärl företages likväl endast, när särskilda omständigheter
därtill föranleda, och vare i sådant fall tillverkaren pliktig att ställa
nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl till öfverkontrollörens
förfogande.

På kallelse af öfverkontrollören skall tillverkaren själf eller genom
ombud närvara vid besiktningen, vid äfventyr att densamma inställes
och ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen
skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas ej
mindre af tillverkaren eller hans ombud än äfven af öfverkontrollören,
hvilken senare till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insänder det ena
exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud öfverlämnar det
andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lämnats tillfälle att vid ny
besiktning styrka, att de föreskrifter, öfverkontrollören meddelat, blifvit
iakttagna, meddele Kungl. Maj;ts befallningshafvande beslut, huruvida
anordningarna godkännas. Godkännas desamma, läte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande teckna beslutet därom å planritningen samt öfverlämna
det ena exemplaret af planritningen och anmälan jämte besiktningsprotokoll
till öfverkontrollören, som insänder handlingarna till kungl.
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, och det andra exemplaret
af planritningen och anmälan till tillverkaren, som är skyldig
att, när så påfordras, hålla desamma tillgängliga för kontrolltjänstemännen.

9 §•

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta kärl, som icke
blifvit upptagna i fabriksanmälan eller som godkänts men sedermera

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

iindrats, må icke vid tillverkning af socker eller sirap af hvitbetor användas
utan att kafva blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkända.

10 §.

När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik äldre ritning
icke vidare anses användbar, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning, med hvilka
förfares enligt 8 §.

11 §•

1. Då fabrik för tillverkning af socker skall sättas i gång, åligger
tillverkaren att minst tio dagar, förrän betafverkningen företages, till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig driftsanmälan med
uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vikt betor, han beräknar i medeltal skola komma att afverkas
för hvarje tillverkningsdygn under den tid, för hvilken driftsanmälan
gäller, samt

c) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen.

2. Då fabrik för tillverkning af sirap, utan sammanhang med
sockertillverkning, skall sättas i gång, åligger tillverkaren att minst tio
dagar, förrän betafverkningen företages, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vikt sirap, han beräknar att i medeltal för hvarje tillverkningsdygn
kunna vinna, samt

c) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen.

3. Samtidigt med den i 1 mom. omnämnda anmälan skall tillverkaren
hos Kungl. Mapt.s befallningshafvande ställa säkerhet för så stort
skattebelopp, som svarar mot den uppgifna medelafverkningen under
sextio tillverkningsdygn. Härvid antages den beskattningsbara sockerhalten
i hvitbetorna vara tretton procent.

Vid anmälan enligt 2 mom. skall ställas säkerhet för ett skattebelopp,
som svarar mot den beräknade sirupstillverkningen under sextio
tillverkningsdygn, dock minst för tolfhundra kronor.

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

4. Varder säkerheten af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd
och finnes ej heller annat hinder för handteringens utöfvande,
meddele Kungl. Majds befallningshafvande tillståndsbevis för tillverkningens
företagande.

5. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, ändra lämnad uppgift,
vare han pliktig sådant ofördröjligen anmäla hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.

6. Har under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn i
medeltal för hvarje dygn afverkningen af betor eller tillverkningen af
sirap med mer än en femtedel öfverstigit hvad i driftsanmälan uppgifvits,
skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet för det mot den ökade
afverkningen eller tillverkningen svarande skattebeloppet, vid äfventyr
att tillståndsbeviset eljest återkallas.

7. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt 5 mom. skall tillverkaren
i två exemplar ingifva till Kungl. Maj ds befallningshafvande,
som behåller det ena och öfverlämnar det andra till vederbörande
öfverkontrollör, för att af honom tillställas den vid fabriken anställde
förste kontrollören.

8. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de
tillståndsbevis, som under föregående vecka utfärdats.

12 §.

Så snart tillverkare i sockerfabrik afslutat betafverkningen eller
tillverkare i sirupsfabrik afslutat tillverkningen, skall tillverkaren genast
skriftligen anmäla sådant för förste kontrollören, hvilken det åligger
att härom lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

När i denna § omförmäld anmälan skett, må betafverkning ej äga
ruin utan nytt tillståndsbevis, dock att, efter Kungl. Maj ds befallningshafvandes
pröfning, afverkningen i sådant fall må kunna upptagas inom
kortare tid från driftsanmälan än tio dagar.

13 §.

Företages ej af verkning af hvitbetor inom fem helgfria dygn, efter
det densamma enligt tillståndsbevis må taga sin början, eller underlåter
tillverkare att om afverknings eller tillverknings upphörande göra anmälan,
på sätt i 12 § sägs, eller af bry tes afverkning utan sådan anmälan,

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

som i 12 § omförmäles, och utan att ånyo företagas inom tio helg-fria
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkaren att
för hela den tid, afverkning icke ägt rum men kontrollpersonal varit
vid fabriken anställd, till Kung!. Maj:ts befallningshafvande inbetala det
kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arfvode, hvilket Kung!.
Maj:ts befallningshafvande eljest låter hos honom utmäta.

Kap. III. Om kontrollen vid fabrikerna.

14 §.

Öfverinseendet öfver kontrollen vid tillverkning af socker eller
sirap af hvitbetor utöfvas af chefen för finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå.

15 §.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
skall kontrollen vid fabrikerna för tillverkning af socker eller
sirap af hvitbeta- under tillsyn af öfverkontrollörer utöfvas af förste
kontrollörer, assistenter och kontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kung!. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.

3. Förste kontrollörer, assistenter och kontrollörer utses af Kung!.
Maj:ts befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör,
samt, hvad förste kontrollörerna angår, efter chefens för kontroll- och
justeringsbyrån hörande.

4. Dagarfvode utgår af statsmedel till förste kontrollör med tolf
kronor, till assistent med åtta kronor och till kontrollör med sex kronor;
och erhåller enhvar af dem dessutom, om resa förekommer, reseersättning
med tio kronor för hvarje gång, han inträder i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas.

5. Vid sockerfabrik skola såsom kontrollpersonal vara anställda
en förste kontrollör, två assistenter och fyra kontrollörer. Där särskilda
omständigheter sådant föranleda, äger dock Kung!. Maj:ts befallningshafvande
förordna ett större antal kontrollörer.

6. Vid sirupsfabrik skall vara anställd en förste kontrollör.

7. Tillverkare vare skyldig att, så länge förste kontrollör, assistent

Bih. till Ri/csd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 3

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

eller kontrollör skall uppehålla sig vid fabriken, åt hvar och eu af dem,
som sådant önskar, déls i fabrikens närhet kostnadsfritt upplåta ett
eldadt, städadt och med nödiga- möbler försökt boningsrum, dels ock
anskaffa lämplig kost mot eu ersättning af én kröna ofta dagen.

16 §.

1. I sockerfabrik skola de råa betorna af kontrollörerna uppvägas
omedelbart innäil de bringas i rif- eller sfcärinaskiherna samt i den
mån afverkningen fortgår. Väg och vikter för betornas uppvägning
anskaffas och underhållas af tillverkaren. Denne skall ock lämna allt
arbetsbiträde, som erfordras för betornas framskaffande till och bortförande
från vågen.

2. För bestämmandet äf sockerhalten i betorna skall i sockerfabrik
förste kontrollören eller assistent flere gånger på dygnet taga
prof af de sönderskurna betorna. Bestämmelser om undersökningen
af sockerhalten meddelas i ordningsstadgan.

Tillverkaren eller den, han därtill utser, äger följa undersökningen,
(föres anmärkning mot undersökningen af visst prof, skola förste kontrollören
och de båda assistenterna samtidigt undersöka polarisationsinstrumentet
och profvet; och skall hvad två af dem bestämma vara
afgörande för skatteberäkningen.

3. I sockerfabrik åligger tillverkaren dels att till kontrollörernas
förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst kontrollrum så
beläget, att vakthafvande kontrollören därifrån kan ej mindre sköta
vågen än äfven öfvervälla betornas inmatning i rif- och skärmaskinerna,
dels ock ätt lämna förste kontrollör och assistenter tillträde till fabrikens
laboratorium för utförandet af behöfliga undersökningar, skolande tillverkaren
härjämte inom laboratoriet tillhandahålla erforderligt skåp till
förvarande af statens kontrolleffekter. Vill tillverkaren hellre åt kontrollpefsönälén
upplåta särskilt laboratorium vare sådant honom obetagen

17 §.

1. I fabrik för tillverkning af sirap af Hvithet or skall sirapen
från vakuumpannan genom en förledning, som Oj får äga någon sidoöppning,
föras till en på våg uppställd, låst behållare. Sedan förste
kontrollören vägt den å behållaren uppsamlade sirupen och tagit prat
af densamma, skall sirapen genast i förste kontrollörens närvaro tappas

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

af behållaren, som för sådant ändamål skall hafva en tillräckligt stor
afloppskran. Tillverkaren äger därefter att fritt förfoga öfver sirapen.

Såväl behållaren som afloppskranen skola vara så anordnade, att
de kunna sättas under kronans läs.

2. Förste kontrollören skall undersöka det uttaga profvet för
bestämmande af dess halt af invertsocker. År tillverkaren ej näjd med
undersökningen, skall prof af sirapen, försedt med förste kontrollörens
och tillverkarens sigill, insändas till kontroll- och justeringsbyrån för
ny undersökning, hvars resultat blir afgörande.

3. Behållare, våg och vikter anskaffas och underhållas af tillverkaren.

4. Uppvägning af sirap må ej påkallas mellan klockan åtta eftermiddagen
och klopkan sex förmiddagen.

5. Det åligger tillverkaren att till förste kontrollörens förfogande
ställa ett inom fabriken beläget, behörigen uppvärmdt och upplyst
kontrollrum; och skall detsamma vara försedt dels med särskild dragskorsten
att användas vid kemiska analyser, dels ock med fönster såväl
utåt som inåt fabriken, de sistnämnda så anbragta att vågen och vakuumpannan
kunna från kontrollrummet iakttagas.

18 §.

Å sön- eller helgdag mellan klockan sex förmiddagen och klockan
sex eftermiddagen må uppvägning af betor eller deras afverkning å
rif- och skärmaskiner icke äga rum.

19 §.

Tillverkare'' åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,
att därur med lätthet kan inhämtas, huru stor ytvidd varit använd för
odling af de betor, som inom fabriken afverkats, huru stor mängd hvitbetor
vid tillverkningen användts, huru mycket af särskilda fabrikater
i fabriken vunnits, äfvensom i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som
för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver sockerindustrien erfordras;
och vape tillverkare skyldig att i afseende å bokens anordning och
förande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen för kontrolloch
justeringsbyrån meddelar. Nämnda bok skall, när helst så påfordras,
hållas tillgänglig för den öfverkontrollör och den förste kontrollör,
under hvilkas inseende fabriken är ställd.

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

20 §.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse livad ordningsstadgan innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloch
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

Öfverkontrollör och den kontrollpersonal, som är anställd vid fabrik,
äge när som helst för undersökning tillträde till alla inom fabriken
befintliga lägenheter, till boningsrum dock endast mellan klockan nio
förmiddagen och klockan nio eftermiddagen.

22 §. , .1.,’ ,;:;,.

Allmän åklagare äge anställa undersökning för upptäckande af förbrytelser
mot denna förordning.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättningsmannen för att tillgodonjuta det skydd, som honom därvid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjänstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är där allmänt känd,
vare han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

Kap. IV. Om ansvar lör öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

23 §.

Den, som utan tillståndsbevis af hvitbetor tillverkar socker i fast
eller flytande form, hvartill äfven hänföres sirap, böte från och med
etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med fängelse från
och med en till och med sex månader samt gälde den i 1 § stadgade
tillverkningsskatt.

I sådant fall beräknas tillverkningsskatten efter den betafverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid, densamma må
hafva varit i bruk, och hvad i öfrigt i målet förekommit, kan antagas
hafva ägt rum.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 21

Skulle i sådan fabrik, där på grund af tillståndsbevis tillverkning
af sirap, utan sammanhang med annan sockertillverkning, bedrifves,
sirapen vid proftagning befinnas innehålla mindre än tio procent invertsocker,
vare dock tillverkaren ej förfallen till ansvar, men gälde för
den vikt sirup, profvet afser, skatt, motsvarande hälften af gällande
tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i
världshandeln antagna holländska standard.

24 §.

1. Den, som i fabrik, där tillverkning af hvitbetssocker på grund
af tillståndsbevis bedrifves,

å urlakningskärl fyller eller i rif- eller skärmaskin olofligen inmatar
hvitbetor, Indika icke blifvit af vederbörande kontrolltjänsteman
uppvägda,

eller vidtager åtgärd, hvarigenom betornas vikt eller sockerhalt
vid kontrollen angifves för låg,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år. Den sakfällde erlägge ock den tillverkningsskatt, hvaraf kronan
gått i mistning.

2. Där omständigheterna ådagalägga, att sådant fyllande af hvitbetor
å urlakningskärl eller inmatande af hvitbetor å rif- eller skärmaskin,
hvarom i 1 mom. förmäles, skett utan uppsåt att begå skatteförsnillning,
skall dock den skyldige umgälla sin förseelse med böter
från och med tio till och med femhundra kronor.

3. Om någon i fabrik, där tillverkning af sirup af hvitbetor, utan
sammanhang med annan sockertillverkning, på grund af tillståndsbevis
bedrifves,

från beskattning undansnillar något af den sirup, som tillverkas,
eller begagnar tillverkningsredskap, ledningsrör eller behållare med
dold öppning eller afledning, hvarigenom sirup kan lönligen uttagas,
eller vidtager åtgärd, hvarigenom vid vågning af sirap mindre
än sirupens rätta vikt af vågen angifves,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,

straffes han, såsom i 1 mom. sägs.

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

25 §.

Den, som under pågående lofgifven tillverkning af hvitbetssocker
till därvid begagnad rif- eller skärmaskin eller urlakningskärl framför
hvitbetor, som icke blifvit af kontrolltjänsteman uppvägda, böte, ändå
att oloflig afverkning ej följt, från och med femtio till och ined femhundra
kronor, där ej af omständigheterna finnes, att framförandet icke
skett i uppsåt att begå skatteförsnillning.

26 §.

För förbrytelse, hvarom handlas i 23, 24 eller 25 §, af arbetare
eller annan vid fabrik för tillverkning af socker eller sirup af hvitbetor
anställd person ansvare tillverkaren, såsom vore förbrytelsen af honopi
sjäif begången, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att den
skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar tillverkare ombud vid
rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren och lika
med denne för sådan förbrytelse.

27 §.

Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 19 §, eller vägrar han öfverkontrollör
eller förste kontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, hvilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där
undersökning må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken,
straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

28 §.

Qfverträdes förbud, som i 18 § gifvet är, böte tillverkaren hvarje
gång sådant sker från och med fem till och med etthundra kronor.

29 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något ^f hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, vederbörande kontroll -

23

BevttlnihtysMsköttds Betänkande N:o 21.

tjänsteman i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar,
straffes, där ej särskild! ansvar är bestämdt, med böter från och
med fem till och med etthundra kronor; och äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att vid lämpligt vite ålägga honom att sill skyldighet
genast eller inom utsatt tid fullgöra eller ock att låta tills vidare afbryta
betafverkningen.

30 §.

Tillverkare, som åt någon vid hans fabrik anställd kontrolltjänsteman
såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med tjugu
till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som gåfvan mottager,
vård lika ansvar underkastad och miste därjämte befattningen.

31 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid, då
han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar
hatt sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till egen eller
annans fördel, då må till fängelse från och med en månad till och med
två år dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

32 §.

När undersökning, hvarom i 22 § förmäles, anställeS mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, men förbrytelse ej upptäckes, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

33 §.

Bötfet, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister^ förvandlas enligt allmän strafflag.

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Motivering.

34 §.

Då tillverkningsskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna
ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

35 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,
makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos
hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondfolk under den tid de äro i tjänsten.

36 §.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.

Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föranleda
åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1905, med hvilken dag
förordningen om beskattningen af hvitbetssockertillverkningen i riket
den 19 maj 1893 med däri vidtagna ändringar upphör att gälla.»

Till stöd för sitt ifrågavarande förslag har motionären åberopat
följande motivering:

»Genom nådig proposition den 6 innevarande mars har Kungl. Maj:t
föreslagit införande af konsumtionsbeskattning af socker. Kungl. Maj:t
har alltså för sockerbeskattningsfrågans lösning valt den utväg, som
förordats af tre reservanter inom 1902 års sockerbeskattningskommitté.
Majoriteten inom nämnda kommitté hade afgifvit förslag till en ny form
af råvarubeskattning, och då jag, som deltagit i kommitténs arbete och

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 25

delat majoritetens mening, fortfarande är af den åsikt, att frågan bäst
kunde lösas på sätt kommittén föreslagit, tillåter jag mig genom denna
motion i korthet framlägga mina skäl härför.

Det hittills tillämpade beskattningssättet har det stora felet, att
man med skatten icke träffar det verkliga sockerutbytet vid hvarje
fabrik. Då sockerutbytet beror dels på de förarbetade betornas sockerhalt,
som i olika trakter är mycket olika, och dels på i hvilken grad
hvarje fabrik — genom mer eller mindre fulländade tekniska anordningar
— utnyttjar sitt råmaterial, blir detta sockerutbyte mycket växlande
vid olika fabriker. När nu skatten, såsom hittills varit fallet,
skolat bestämmas efter ett visst antaget, generellt utbyte, har man vid
fixerande af detta antagna utbyte alltid måst taga hänsyn till de fabriker,
som haft det lägsta verkliga utbytet, och följden häraf har naturligen
blifvit den, att de fabriker, som haft ett högre utbyte, skördat
en stor vinst, hvilken vinst synnerligen för längre tid tillbaka, då det
antagna utbytet var mycket lågt, ofta uppgått till högst betydande
belopp.

Att detta orättvisa och för statskassan ofördelaktiga beskattningssätt
måste ändras, är klart. Hvad skall då sättas i stället? Naturligtvis
konsumtionsbeskattning, svarar man. Ja, det lider intet tvifvel, att detta
beskattningssystem ur rent skatteteknisk synpunkt är fullt tillfredsställande,
och dessutom är det ju tillämpadt i Tyskland och andra stora,
sockerproducerande länder.

Systemet har dock sina olägenheter. Först och främst fordrar
det en omfattande och dyrbar kontroll. Ej blott råsockerfabrikerna,
ritan äfven de för närvarande från all kontroll fria raffinaderierna skola
vid en konsumtionsbeskattning natt som dag och året om vara ställda
under bevakning till förekommande, att obeskattadt socker smugglas ut.
I ett land som Tyskland, där man gärna lär vilja hafva god tillgång
på tjänstebefattningar, bland annat som reträttplatser för uttjänt underbefäl,
torde det icke anses som en olägenhet att hafva en mycket stor
personal för beskattningsväsendets handhafvande*, men här i landet
har man ju i allmänhet af sparsamhetshänsyn varit rädd för att skapa
nya tjänster, där det icke varit oundgängligen nödvändigt. Att det för
anordnande af eu tillfredsställande sockerbeskattning ej är nödigt kosta
på sig hela den personal, som konsumtionsskattesystemet kräfver, skall

* Se sid. 36 och 37 i den vid sockerbeskattningskommitténs betänkande fogade reseberättelsen,
där en redogörelse för tull- och kontrollpersonalen i konungariket Preussen finnes intagen.

Bill. till Riksd. Frat. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 4

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

jag strax söka visa. Jag ville här blott uttala den mening, att det nog
kan finnas anledning tillse, att skaran af kontroll tjänstemän ej alltför
hastigt tillväxer. Dessa tjänstemäns afton ingsansp råk komma naturligtvis
att småningom stiga, och kanske blir det slutligen, om man skall
fa pålitligt folk, nödvändigt gifva dem fast anställning med tv åtföljande.
pensionsrätt.

Kostnaden för den nuvarande sockerkontrollen utgör 48,000 kronor
om året. Vid tillämpning af konsumtionsskatt skulle denna årliga
kostnad enligt kommitténs beräkning komma att uppgå till i rundt tal
300,000 kronor eller mer än sex gånger hvad kontrollen nu kostar.
Enligt kommitténs förslag till beskattning efter betornas vikt och sockerhalt
skulle kontrollen komma att kosta 114,000 kronor eller eventuellt,
enligt hvad nedan skall närmare angifvas, endast 104,000 kronor om
året; alltså föga mer än två gånger den nuvarande kostnaden. Herr
statsrådet. och chefen för finansdepartementet säger visserligen (sid, 23
i propositionen), att en fullt betryggande kontroll, åtminstone hvad råsockerfabrikerna
beträffar, bör kunna vinnas på ett vida enklare och
billigare sätt än det kommittén i sitt utkast till förordning om beskattning
af socker medelst konsumtionsskatt föreslagit, men hvad besparingen
i fråga om kontrollpersonal beträffar, synes denna (se sid. 39 i
prop.) . icke kunna komma att blifva synnerligen stor, om ens någon.
Huruvida det öfver hufvud är tillrådligt att vid en till underslef så
frestande skatteform som konsumtionsskatten gifva efter på de fordringar
på en effektiv kontroll, som i det inom kommittén utarbetade föriattningsutkastet
uppställts, därom vågar jag ej yttra mig.

Förutom den ökade kontrollkostnaden, som ju drabbar endast statsverket,
nödvändiggör konsumtionsskattesystemet eu hel del för fabriksrörelsen
hinderliga anordningar, hvilka dessutom medföra kostnad såväl
för statsverket vid systemets törsta införande som sedan alltjämt för
industrien. Särskildt blifva dessa anordningar hinderliga för raffinaderierna,
som måste vara bevakade ungefär som fängelser och liksom
dessa försedda med galler för fönsterna och omgifna af stängsel. Att
sådant i många afseenden skall vålla olägenhet, är tydligt, och mig
synes, att i hela detta afspärrningssystem måste ligga någonting förhatligt.

Slutligen medför konsumtionsskattesystemet eu verkan, som väl
från nationalekonomisk synpunkt måste anses vara en olägenhet, att
nämligen vid detta system ej förefinnes det intresse, som vid en råvarubeskattning
att i högsta möjliga grad utnyttja råmaterialet, så att dettas
värdefulla beståndsdelar så mycket sig gorå låter tagas till vara. Chefen

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 27

för finansdepartementet ifrågasätter visserligen (sid. 25 i prop.), huruvida
den nu använda melassutsockringen verkligen innebär någon nationalekonomisk
vinst, och yttrar på tal härom, att »helt säkert skulle
denna sockerkvantitet (som erhålles genom berörda förfarande) till större
fördel för det svenska jordbruket kunna erhållas genom en något ökad
hvitbetsodling, under det att melassen i stället användes till kreatursfoder,
hvartill den genom sin sockerhalt väl lämpar sig». Det är möjligt,
att vid höga betpris detta kunde vara till fördel för odlarne af sockerbetor,
men i stort sedt eller från rent nationalekonomisk synpunkt tror
,lag e.b aD detta resonemang kan hålla streck, ty melassen är visserligen
ett användbart fodermedel, men ingalunda ett särskildt godt sådant,
som utan fara för djurens välbefinnande kan användas i större
kvantiteter. Ett riktigare och säkerligen för jordbruket i det hela förmånligare
sätt är nog, att man så mycket som möjligt tillgodogör sig
hvitbetsskörden för det ändamål, hvartill den är afsedd, nämligen till
framställning af socker, och för resten odlar foderbetor, rofvor och
dylikt i stället för att i onödan utsträcka hvitbetsodlingen. Otvifvelaktigt
har jordbrukaren större fördel af ökad tillgång på foderrotfrukter
— ett bland de yppersta fodermedel, som finnas — än af eu utsträckt
användning af melass.

Om, såsom antagligt är, konsumtion ssystemet skulle medföra, att ett
mindre intensivt utnyttjande af‘råmaterialet visade sig för fabrikanterna
fördelaktigare, blefve de dyrbara anläggningar för melassutsockring,
som numera finnas vid de flesta fabriker, värdelösa, och de kapital,
som däri nedlagts, att betrakta som bortkastade, en omständighet, som
no g kan förtjäna något afseende.

Då 1902 års sockerbeskattningskommitté i likhet med näst föregående,
år 1891 för utredning af samma fråga tillsatta kommitté med
hänsyn till ofvan i korthet antydda olägenheter vid konsumtionsskattesystemet
ansåg, att detsamma icke utan tvingande skäl borde hos oss
införas, gällde det för kommittén att se till, huruvida icke på annat sätt
skulle kunna anordnas en tillfredsställande sockerbeskattning. En särskild
anledning att noggrant undersöka, huruvida icke den nuvarande råvarubeskattningen
skulle kunna så förändras, att ett tillfredsställande resultat
kunde uppnås utan att öfvergå till produktbeskattning, hade kommittén
dessutom däri, att i bevillningsutskottets vid 1902 års riksdag afgifna
betänkande i anledning af väckta motioner rörande beskattningen af
hvitbetssockertillverkningen uttryckligen framhölls, att utskottet ingalunda
ville på förhand uttala sig för införande af produktbeskattning,
utan ansåg det kunna ifrågasättas, huruvida icke hot för nu rådande

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

missförhållanden vid sockerbeskattningen skulle kunna åtminstone i
någon män vinnas genom någon anordning, hvarigenom, utan att det
nu gällande beskattningssättet i princip förändrades, skatten komme att
utgå i närmare öfverensstämmelse med det verkligen erhållna utbytet.

Det låg då nära till hands för kommittén att tänka på en beskattning
af råmaterialet, hvitbetorna, icke såsom nu blott och bart efter
deras vikt, utan jämväl efter deras halt af socker. Att kommittén ansåg
sig kunna ifrågasätta en på betornas sockerhalt grundad beskattning,
berodde därpå, att, enligt hvad från sakkunnigt håll inhämtades,
det numera måste anses som eu synnerligen enkel sak att tillförlitligt
utröna denna sockerhalt. Det uppgafs för kommittén, att med nu tillgängliga
hjälpmedel en noggrann bestämmelse af sockerhalten i betor
eller betsnitsel kunde med någon öfning utföras af snart sagdt hvilken
pålitlig person som helst, utan att därför erfordrades några som helst
kemiska insikter. Det skulle därför icke möta någon svårighet att
vid hvarje råsockerfabrik låta genom vanliga kontrollörer — under
uppsikt af en i kemi förfaren förste kontrollör — undersöka sockerlialten
hos betsnitseln. Dessa undersökningar, som skulle ske genom
hvarje tillverkningsdygn såväl dag som natt flere gånger upprepade,
medelst direkt polarisation verkställda prof å betsnitseln, ansåg man
skulle lämna ett för skattens bestämmande fullt tillräckligt noggrant
resultat. Kommittén ansåg sig emellertid icke utan praktisk erfarenhet
kunna bilda sig ett säkert omdöme om metodens användbarhet och tillförlitlighet,
hvarför kommittén utverkade, att under 1903—04 års kampanj
omfattande försök därmed blefvo under ledning af sakkunniga
personer anställda. Dessa försök, för hvilka redogörelse lämnats i
kommitténs betänkande (sid. 104—105) samt i bilagorna 2 och 3 till
nämnda betänkande, bekräftade i allo, att en tillförlitlig grund för skattens
bestämmande efter betornas sockerhalt på denna väg stode att finna.

Sedan denna erfarenhet vunnits, tvekade kommitténs flertal icke
att förorda eu råvarubeskattning efter sockerhalten. Genom denna
jämförelsevis enkla förändring af det nuvarande systemet vunne man
ju alldeles samma fördelar som genom konsumstionsbeskattningen med
dess invecklade och kostsamma apparat. Om skatten, i stället för att
såsom vid konsumtion sskattesystemet läggas på det färdiga sockret, lades
så att säga på sockret, sådant det innehölles i sjkifva betorna, komme
ju skatten att drabba fabrikanterna fullt rättvist. Den, som hade mera
socker i sina betor, finge betala mera skatt än den, som hade mindre,
och ej som nu lika, vare sig sockerhalten vore större eller mindre.
Staten behöfde ej som hittills vid skattesatsens bestämmande vara bun -

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

den af hänsyn till de fabriker, som hade de sockerfattigaste betorna,
utan kunde bestämma skatten uteslutande efter hvad man ansåge industiden
i sin helhet skäligen kunna bära. Den enda olikhet, som emellan
de särskilda fabrikerna komme att kvarstå, vore den, att en fabrik, som
bättre än en annan tillgodogjorde sig det råmaterial, för hvilket skatt
erlagts, därigenom kunde bereda sig en något bättre behållning af sin
rörelse än den andra fabriken, som ej så omsorgsfullt utnyttjade sitt
råmaterial. En sådan verkan af det föreslagna beskattningssystemet
synes mig vara god och riktig, och att jag ej står ensam i denna min
uppfattning, synes bland annat af diskussionen i Första Kammaren vid
1902 års riksdag, då en talare yttrade: »ty det är väl gifvet, att så
länge man beskattar råvaran, ligger det i de respektive bolagens eller
fabrikanternas intresse att få fram det största möjliga utbyte af råbetorna,
men att i samma stund, man öfvergår till produktbeskattning, blir detta
någonting för producenterna af väsentligen underordnad vikt. Således
är det alldeles gifvet, att med råvarubeskattningens bibehållande höjes
fabrikationen med hänsyn till det tekniska, och detta är dock en sak
att taga vara på.»

Att den förtjänst, en fabrikant skulle kunna bereda sig genom
ett intensivt utnyttjande af det beskattade råmaterialet, skulle, såsom
det blifvit påstådt, kunna betraktas som en obehörig premie, kan jag
ej förstå. Likaväl skulle det då vara en obehörig premie, om af två
fabrikanter, som använde något importeradt, med tull belagdt råmaterial,
den ene, A, lyckades af sitt råmaterial framställa en större mängd förädlad
vara än den andre, B. A förtjänade då på rörelsen mer än B,
fastän staten af A ej fick mer i tull än af B, men icke kunde väl därför
A sägas hafva till följd af tullagstiftningen åtnjutit någon obehörig
premie?

Att kommittén vid bestämmande af den sockerhalt hos betorna, som
skulle ligga till grund för skattens debitering, föreslagit, att två procent
skulle afdragas från den genom polarisation bestämda verkliga sockerhalten,
beror därpå, att allt det socker, som finnes i betorna, faktiskt
ej kan utdragas. Skälen, hvarför kommittén förslagsvis stannade vid
denna siffra, två procent, återfinnas å sid. 115 i kommitténs betänkande.
I verkligheten har emellertid detta afdrag i och för sig icke någon afgörande
betydelse i fråga om beskattningsresultatet, ty detta beror
naturligtvis helt och hållet på skattesatsen.

Därmed är jag inne på den skenbarligen gravaste anmärkning,
som gjorts mot kommitténs förslag. Herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet säger nämligen (sid. 23 i propositionen): »Om kon -

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

sumtionsskatten likväl skulle komma ett betinga en högre kontrollkostnad
än skatten efter betornas vikt och sockerhalt, torde dock skillnaden
mer än ersättas af den högre statsinkomst, konsumtionsskatten kan antagas
komma att lämna.» Så kan väl ändock icke vara förhållandet,
ty skattens afkastning beror väl ej på skatt ^systemet, utan på skatte■satsen.
Det finns naturligtvis icke i och för sig det ringaste hinder
att, med hvilketdera skattesystemet man än begagnar, höja och sänka
skattesatserna efter behag, men afpassa!- man vid två olika skattesystem
skattesatserna så, att bruttoafkastningen af skatten vid båda systemen
blir lika och sedan från bruttoafkastningen afdrager hvad skattens utkräfvande
i ena eller andra fallet kostat, så måtte väl nettobehållningen
blifva större vid tillämpning af det system, som krafvel- mindre kostnad
för utkräfvandet (eller kontrollen), än det andra.

Det enda, som är af verkligt afgörande betydelse i fråga om denna
som andra skatters afkastning, är skatteförmågan hos de skattdragande.
Finner man här, att sockerindustrien kan bära en större skatteförhöjning,
än kommitténs flertal ansett, så får man vare sig höja skattesatsen
eller minska på det af kommittén föreslagna skattefria afdraget
af två procent.

Af det anförda torde framgå, att man ej får fästa någon afgörande
vikt vid de jämförande beräkningar angående skattens afkastning, som
återfinnas å sid. 117 och 118 i betänkandet. Har kommittén misstagit
sig om hvad industrien kan tåla af skatteförhöjning i ett slag, så må
man höja skattesatsen på ena eller andra sättet, men må man då blott
se till, att man ej höjer skatten så raskt, att man helt och hållet ruinerar
en del af de ekonomiskt svagare fabriker, som vuxit upp under
skydd af rådande beskattningslagstiftning. För min del anser jag nämligen
rättvisan fordra, att man tager hänsyn jämväl till dessa yngre
fabriker, som arbeta under ganska svåra finansiella förhållanden, och ej
blott till de äldre fabrikerna, som under den gyllene tiden, då skatten
var mycket låg, amorterat sina anläggningskostnader och samlat betydande
fonder. Hvad de sålunda förvärfvat kan man ej gärna nu
genom beskattning återtaga, utan man får väl nöja sig med att beskatta
industrien efter hvad den i nuvarande tid verkligen afkastar.

Såsom eu särskild fördel med konsumtionsskattesystemet hör man
ofta anföras, att med dess införande skulle stadga och säkerhet ernås i
sockerbeskattningen, och man skulle slippa ifrån dessa äfven för industrien
ofördelaktiga ändringar i skattesatserna. För min del tror jag
ej härpå. Ingen kan på förhand med säkerhet afgöra, hvilken skattesats
är den rätta. Endast erfarenheten kan gifva någon visshet härom,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 31

och växlingar härutinnan äro vid konsumtionsskatten lika litet uteslutna
som vid ^något annat system. Huruvida den af reservanterna föreslagna
och af Kungi. Maj:t godkända skattesatsen, 13 öre för kilogram socker,
är den rätta, torde ej vara så lätt att afgöra. Kommitténs flertal ansåg
den antagligen komma att drabba industrien val hardt och satte
därför i sitt förslag en skattesats, som skulle göra skatteförhöjningen
något mindre — och detta med det oväntade resultat, att kommitténs
sjkifva beskattningssysfm ansågs mindre gifvande än konsumtionsskatten.
Hvilkendera skattesatsen är den rätta, vågar jag ej bestämdt afgöra,
men då jag i detta afseende slöt mig tiir’kommitténs flertal, berodde
detta därpå, att jag. ansåg, att man borde gå varsamt till väga särskilt
under dessa tider, då stegrade arbetspris framkallat befogade
anspråk från jordbrukarnes sida på högre pris å betorna. Visade det
sig, att industrien kunde tåla mera, vore det en enkel sak att sedan
efter behof höja skattesatsen.

Hvad kontrollkostnaden vid en beskattning'' efter betornas vikt
och sockerhalt angår, hänvisar jag till kommitténs beräkningar (sid. 111
i betänkandet) samt till den åt undertecknad och en annan kommittéledamot
vid betänkandet fogade reservation (sid. 205). Med iakttagande
af den besparing för statsverket, som i nämnda reservation förordas,
skulle hela kontrollkostnaden belöpa sig till 104,000 kronor. Därtill
kommer visserligen en årlig kostnad vid hvarje råsockerfabrik af högst
500 kronor (se bil. 2 vid betänkandet) för undersökningsmaterial, men
denna lilla kostnad uppväges mer än väl af räntan å kostnaden för de
anordningar vid fabrikerna, som vid konsumtionsskattesystemets införande
skulle af statsverket bestridas, och behöfver sålunda vid en
jämförelse ej tagas med i räkningen.

Slutligen ber jag få påpeka, att den omständigheten, att en beskattning
efter betornas sockerhalt ingenstädes i utlandet varit försökt, icke
behöfver visa, att systemet därför ej duger, ty väl att märka är, att vid
den tid, konsumtionsbeskattningen allmänt började tillämpas, existerade
icke nuvarande enkla metod för sockerhaltens utrönande. Då erfordrades
därför kemisk analys och ej som nu endast ett rent mekaniskt handterande
af polarimetern. Att under sådana förhållanden någon tanke
på att basera beskattningen på sockerhaltsundersökning ej kunde uppstå,
är ju fylligt. Skall man försöka med ett system, som möjligen kan
bevara råvarubeskattningens fördelar utan att bibehålla dess olägenheter,
så skall det naturligtvis vara vid ett sådant tillfälle som det nu förevarande,
innan någon kostnad nedlagts på införande af konsumtionsbeskattning.
Ilar man väl fått i ordning hela den för konsumtions -

Utskottets

yttrande.

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

beskattningen erforderliga apparaten, är det för sent. Nu däremot kan
utan svårighet eller risk ett försök göras. Allt, som därtill erfordras,
är att inköpa några enkla instrument och till nästa kampanj förordna
några fler kontrollörer än förut. Visar sig det nya beskattningssystemet
icke fungera på ett tillfredsställande sätt, kan man ju när som helst
öfvergå till kousumtionsskatten.

Att Kung! Maj:t ej velat föreslå Riksdagen ett försök med ett
hittills opröfvadt sockerbeskattningssystem, utan funnit tryggare hålla
sig till ett i andra länder allmänt tillämpad! och erkändt sådant, finner
jag helt naturligt, men för Riksdagen själf ställer sig ju saken något
annorlunda, och jag har därför ansett mig genom denna motion böra
påkalla Riksdagens uppmärksamhet på de fördelar och den besparing,
som enligt mitt förmenande stå att vinna genom en tillämpning af
sockerbeskattningskommitténs förslag.

Då detta kommitténs förslag, som ofvan antydts, för sitt genomförande
icke krafvel’ några vidlyftiga anordningar, kunde detsamma,
om det blefve antaget, börja tillämpas redan vid nästa kampanjs början,
hvadan vid sådant förhållande den af Kungl. Maj:t genom nådig proposition
n:o 78 föreslagna åtgärden att ytterligare höja den nuvarande
rendementsberäkningen kunde undvikas.

Mot kommitténs förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
har jag icke annat att anmärka, än att i enlighet
med den af mig jämte eu annan kommittéledamot afgifna, ofvan omförmälda
reservationen arfvodena för förste kontrollörerna synas mig
kunna nedsättas till tolf kronor och för kontrollörerna till sex kronor
om dagen, samt att i öfrig! bestämmelserna i förslagets § 15 böra
ändras så, att tillverkaren såsom tillförene ålägges förse hela kontrollpersonalen
med fri bostad äfvensom med kost till ett pris af en krona
om dagen.))

Af den i detta ämne åstadkomna utredning framgår otvetydigt,
hvad som ock vid upprepade tillfällen med styrka framhållits, att det
hos oss hittills tillämpade systemet för beskattning af hvitbetssockertillverkningen
— en råämnesbeskattning, därvid beskattningen grundas på
de afverkade hvitbetornas vikt och ett till viss procent fastställdt sockerutbyte
— är förenad! med afsevärda olägenheter. Erfarenheten har nämligen
ådagalagt, att det beräknade utbytet i allmänhet understigit det,
som vid utverkning af betor verkligen erhållits. Följden häraf har
blifvit, att de skattebelopp, som erlagts till statsverket, blifvit väsentligt
mindre än de, som skolat inflyta, därest skatten beräknats efter det
sockerutbyte, som ur betorna vid utverkning faktiskt erhållits. Detta

83

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

utbyte tiar ej heller vant lika utan växlat, understundom ej obetydligt,
på olika ställen, och beskattningen har följaktligen träffat tillverkarne
ojämnt. Genom stigande kultur vid betodlingen och däraf orsakad ökad
sockerlialt i betorna samt förbättrad teknik inom sockerindustrien har
möjliggjorts att ur betorna afvinna allt större sockermängd, och har
denna omständighet framkallat nödvändigheten af att gång efter annan
höja den legala utbytesprocenten.

Naturligt är, att dessa rubbningar, som understundom följt tätt
på hvarandra, vållat ett osäkerhetstillstånd inom industrien. Ett bibehållande
af nu gällande skattesystem i oförändrad form torde därför äfven
af denna orsak, enligt hvad ock allmänt erkänts, icke böra ifrågasättas.

Om sålunda full enighet synes hafva ridt därom, att det nuvarande
bcskattningssättet bör förändras och ersättas med en skatteform, hvarigenom
det blir möjligt att bättre än hittills tillgodose de många viktiga
och berättigade intressen, som vid ordnandet af en fråga sådan
som denna måste tillvaratagas, hafva däremot meningarna varit delade,
då det gällt att träffa valet af den nya skatteformen.

I sådant afseende torde till en början böra erinras, hurusom såväl
vid kommitténs öfverläggningar som oek vid föregående tillfällen, då
frågan om sockerbeskattningens ordnande stått på dagordningen, det
ansetts ligga närmast till hands att tänka på en öfvergång till en —
vare sig i form af fabrikat skatt eller såsom konsumtionsskatt anordnad —
produktbeskattning, hvarigenom den färdiga varan rättvisare än efter
andra beskattningssystena träffades af skatten.

Af dessa olika former för produktbeskattningen har fabrikatskatten
på grund af, enligt hvad kommittén anfört, de med systemet
förenade synnerligen invecklade kontrollanordningar icke vunnit någon
anslutning och torde därför kunna lämnas å sido.

Beträffande åter komsumtionsbeskattningen lärer det icke kunna
förnekas och har äfven äf kommittén framhållits, att detta system i
möjligaste män uppfyller alla fordringar på ett rättvist och i tillämpningen
säkert beskattningssystem. Att det oaktadt kommitténs flertal
icke ansett sig kunna förorda konsumtionsbeskattningens införande hos
oss har, på sätt framgår, af hvad här nedan anföres, berott hufvudsakligen
på, enligt kommittéflertalets mening, rent praktiska hänsyn.

Såsom redan blifvit nämndt, har kommitténs flertal i stället ansett
sig böra stanna vid att förorda en råämnesbeskattning, på sådant sätt
anordnad att livitbetorna beskattas.: ej blott såsom nu är fallet efter sin
vikt utan äfven efter den utrönta sockerhalten. Enligt kommitténs förslag,
hvilket, såsom förut erinrats, upptagits af herr friherre De Geer
Bih. till Bilcsd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 5

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

i hans ofvanberörda motion, skall skatt erläggas i förhållande till det
socker, som de för tillverkningen använda betorna beräknas innehålla,
samt det skattepliktiga sockret beräknas efter vikten af de för tillverkningen
använda betorna och deras genom direkt polarisation utrönta
sockerhalt, minskad med 2 procent.

Att en dylik minskning ansetts böra föreskrifvas finner enligt
kommitténs åsikt sin naturliga förklaring däri, att, enligt hvad erfarenheten
visat, man aldrig kan ur betorna utvinna allt däri befintligt socker.
Då den sockermängd i betorna, som sålunda ej kan uttagas, äfven om
den i någon fabrik kan nedgå under 1 procent af betvikten, vid andra
fabriker dock kan komma att öfverstiga 2 procent, har kommittén ansett
sig böra föreslå, att medelsockerhalten i betorna för hvarje tillverkningsdygn,
minskad med sistnämnda procenttal, skulle läggas till grund för
skatteberäkningen.

Det kan och bör ingalunda förnekas, att den ifrågavarande af
kommitténs flertal föreslagna metoden rent teoretiskt utgör en afsevärd
förbättring af det nu gällande systemet. Men det får å andra sidan
icke heller förbises, att den sålunda ifrågasatta beskattningsformen i
likhet med den nuvarande om också icke i samma grad måste lida af
den bristen, att man med skatten icke förmår träffa allt det ur betorna
utvunna sockret, likasom ock att skatten kommer att olika träffa de
olika fabrikerna.

Redan ett noggrann! bestämmande af sockerhalten i betorna eller
betsnitseln är nämligen förenadt med icke obetydliga svårigheter och
det torde i detta sammanhang böra erinras, att de undersökningar, som
för berörda ändamål erfordras, synas vara af sådan beskaffenhet, att deras
utförande ställer ganska stora kraf på de personer, åt hvilka de komma
att anförtros. Och äfven om erforderlig säkerhet härutinnan kunde
stå att vinna med de anordningar, kommittén förutsatt, något som i
saknad af tillräcklig erfarenhet väl svårligen kan med visshet göras
gällande, måste likväl bestämmandet af storleken utaf det skattefria
afdrag, som enligt kommitténs förslag skulle få göras från betornas
utrönta sockerhalt, i viss mån vara beroende på ett antagande; och det
lider väl intet tvifvel, att i de flesta fall det verkliga sockerutbytet
blifver ett annat än det beräknade. Härtill kan läggas, att i den mån
för utrönande af sockerhalten hos betorna antalet undersökningar kunde
behöfva ökas, detta åter komme att medföra ej obetydligt större kostnader.
Utskottet förbiser visserligen icke, att den ifrågavarande skatteformen,
jämte det att den skulle komma att verka rättvisare än det
nuvarande systemet, tillika skulle nära ansluta sig till nu bestående
förhållanden; men detta oaktadt håller utskottet likväl före, att sagda

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

fördelar icke förmå uppväga här ofvan anmärkta olägenheter. Dessa
senare torde väl ock enligt utskottets mening svårligen kunna aflägsnas
annorledes än genom eu öfvergång till konsumtionsskattesystemet.

Det har redan framhållits, hurusom detta sistnämnda system i
möjligaste mån motsvarar anspråken på ett rättvist och i tillämpningen
säkert beskattningssystem. I sådant afseende torde till en början kunna
fastslås, att allt socker, som afvinnes betorna, varder beskattadt. Föremål
för skatten är nämligen den färdiga produkten, då denna i ett för
konsumtion lämpadt skick öfverlämnas i handeln. Äfven om beskaffenheten
hos produkten icke allestädes är densamma, torde dock de olikheter,
som kunna förefinnas, icke höra tillmätas någon i beskattningshänseende
afgörande betydelse och synes därför hinder icke mola att å
allt det färdiga konsumsockret lägga eu och samma skatt. Hvarje
ojämnhet de olika fabrikerna emellan med däraf följande premieringar
för somliga fabriker är i och med antagande af konsumtionsskattesystemet
utesluten. Vidare må i detta sammanhang framhållas, hurusom
skal ten icke behöfver erläggas, förr än varan uttages till förbrukning,
en omständighet, som är till fördel för tillverkarne, Indika sålunda
befrias från att bära räntor å förskottsvis gjorda inbetalningar.

Uppenbart är ock, att detta system, enligt hvilket allt det utvunna
sockret blifver föremål för beskattning, måste vara det mest fördelaktiga
från synpunkten att staten beredes den största möjliga inkomst af skatten.
Till denna redan i och för sig synnerligen betydelsefulla omständighet
kan ock läggas en annan, nämligen att, i samma mån skatten drabbar
den till förbrukning utlämnade varan, skatteinkomsterna komma att
inflyta mera jämnt, enär den årliga förbrukningen gifvetvis i allmänhet
är mera konstant än den årligen afverkade betmängden.

Vidare är att märka, att några sådana undersökningar af sockret
som de, af livilka det utaf kommitténs flertal förordade systemets tillförlitlighet
är så väsentligt beroende, icke förekomma vid en konsumtionsbeskattning.
Den enda undersökning, som erfordras, är den, som
måste utföras i sammanhang med den enligt systemet jämväl medgifna
skattefria tillverkning af sirap eller melass, en undersökning, som icke
torde vara förenad med svårighet.

Fn annan omständighet, som väl icke heller bör lämnas obeaktad,
är, att systemet medgifver skattefrihet för socker, som denatureras för
att användas vare sig till tekniskt bruk eller till utfodring af kreatur.

Många och tungt vägande äro alltså de skäl, som tala för en
konsumtionsbeskattning. Rättvisan i skattesystemet och den säkerhet
i tillämpningen, som medföljer detta system, synas icke heller hafva

36

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

jäfvats i do många länder, där den ifrågavarande beskattningsmetoden
kommit till användning.

För genomförandet af en konsumtion sskatt kräfves emellertid en
fullt betryggande kontroll från statens sida och mot systemet har i
främsta rummet riktats den anmärkningen, att den kontroll, som sålunda
erfordrades, vore icke blott synnerligen omfattande och kostsam
utan äfven till väsentligt hinder för näringens behöriga utöfvande.

Hvad anmärkningen i dess förra del beträffar, låter det visserligen
icke förneka sig, att den ifrågavarande kontrollen är ganska omständlig
och äfven dyrbar, men reservanterna inom kommittén förmena, att efter
någon tids erfarenhet ej obetydliga förenklingar med afseende å kontrollens
anordnande skola låta sig genomföra, hvarigenom kostnaderna
torde kunna nedbringas. Med hänsyn till systemets äfgjorda företräde
ur rent skatteteknisk synpunkt anser utskottet i alla händelser
kostnadsbeloppen, äfven om de i och för sig må anses höga, icke böra
tillerkännas större betydelse, helst den ökade kontrollkostnaden väl uppväges
af konsumtionsskattens större effektivitet. Vidkommande den
senare delen af den nyss framställda anmärkningen vill utskottet i likhet
med reservanterna inom kommittén ifrågasätta, om ej tillverkarens
olägenheter af konsumtionsskatten till afsevärd del uppvägas af fördelarne
af ett fullt rättvist och rubbningar mindre underkastadt beskattningssätt,
af anståndet med skattens erläggande, till dess varan uttages till
förbrukning, och af det därigenom beredda tillfället för raffinaderierna
att arbeta med en billigare råvara. För öfrigt ligger det i sakens
natur, att kontrollen bör begränsas till hvad som må finnas oundgängligen
nödigt för tillvaratagande af statens rätt, och utskottet förutsätter
därför, att, därest lättnader i ett eller annat afseende utan risk för
statens anspråk å skatt skulle kunna vidtagas, utvägar ock skola beredas
för att söka genomföra djdika lättnader, så att industriens berättigade
anspråk varda tillfredsställda.

Mot konsumtionsbeskattningen bär ock anmärkts, att dess införande
skulle föranleda ett mindre intensivt utnyttjande af råmaterialet.
I detta hänseende torde emellertid de uttalade farhågorna vara öfverdrifna,
då det väl måste anses ligga i fabrikanternas intresse att i
den mån det är ekonomiskt fördelaktigt tillgodogöra sig det betalda
råmaterialet. Fn dylik uppfattning synes ock hafva ett visst stöd i
erfarenheten från Tyskland och andra länder, där systemet vunnit tillämpning.

Vid öfvervägande af alla de skäl för och emot konsumtionsskattesystemet,
som sålunda blifvit framhållna, har, såsom redan antydts, be -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 37

villningsutskottet icke kunnat undgå att finna fördelarna af systemet
långt uppväga dess befarade olägenheter; och har utskottet därför icke
tvekat att förorda införandet här i landet af eu konsumtionsbeskattning.

Då utskottet härefter öfvergå!- till att yttra sig om den skattesats,
som vid ett konsumtionsskattesystem bör tillämpas, har utskottet ock
att i sammanhang därmed till behandling upptaga frågan om det tullskydd,
som den svenska sockerindustrien anses böra åtnjuta.

Hvad först skattesatsen beträffar, har Kungl. Maj:t funnit denna
böra bestämmas till 13 öre för kilogram. Frågan om tullskyddet åter
sammanhänger med det förslag till förändrade tullsatser å socker, hvithet
innefattas i den här ofvan i detta betänkande (sid. 1 och 2) intagna
kungl. propositionen n:o 77, därtill utskottet anhåller få hänvisa.

Till stöd för hvad i sistberörda hänseenden föreslagits, har chefen
för finansdepartementet enligt här ofvan först omförmälda statsrådsprotokoll
anfört följande:

»Hvad skattesatsen vid en konsumtionsbeskattning beträffar, hafva
kommitterade tänkt sig, att densamma borde sättas till 13 öre för kilogram,
en siffra, som i det närmaste motsvarar den nu gällande, till ll3/d
öre för kilogram beräknade tillverkningsskatten på råsocker. Kommitterade
hafva emellertid därvid uttalat eu viss tvekan, huruvida icke
denna skattesats möjligen skulle komma att drabba industrien väl hardt.
Vid pröfningen af denna fråga torde man emellertid icke böra förbise,
att, då det gäller en konsumtionsskatt, skattefoten i och för sig är för
industrien tämligen likgiltig. Med afseende härå och då en skattesats
af 13 öre för kilogram, såsom jag nyss nämnt, i det närmaste
motsvarar den redan nu fastställda skattesatsen på råsocker men icke
dess mindre, på grund af konsumtionsskattens förmåga att på ett enkelt
och säkert sätt träffa det verkligen vunna sockerutbytet, skulle vara
ägnad att i afsevärd mån höja statens behållning af sockerskatten, har
jag ansett mig böra föreslå nämnda skattesats, eller 13 öre för kilogram.

Huruvida med denna skattesats en förändring af nu gällande tullsats
å råsocker erfordras, torde tarfva någon belysning.

Härvid är till en början att beakta, att tullskyddet för råsocker,
tack vare den omständigheten att det legala utbytet alltid understigit
det verkliga, faktiskt varit ej obetydligt större än skillnaden mellan
tullen och tillverkningsskatten.

Om man, med tagen hänsyn till det verkliga utbytet, anställer en
beräkning beträffande de fem senaste kampanjerna, för hvilka fullstän -

Skaitesats
och tullsatser.

Departementschefens
yttrande.

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

diga utbytestal äro kända, finner man sålunda, att tillverkningsskatten
och tullskyddet, ehuru nominellt utvisande andra siffror, ställt sig på
följande sätt.

Utbyte, rcduceradt
till
l:sta produkt.

1903 — 04 14,15 %

1902—03 14,21 %

1901—02 13,69 %

1900—01 12,94 %

1899—1900 12,80 %

Tillverkningsskatten, be- Tullskyddet, sådant det
räknad i förhållande till kan sägas hafva i verkdet
verkliga utbytet. ligheten gestaltat sig.

9,96

öre

P1''

kg.

13,54

öre

pr

kg,

9,92

77

77

77

13,58

77

77

77

9,87

77

77

77

13,63

77

77

77

9,53

77

y>

77

13,9 7

v

77

77

9,6 3

77

77

77

13,87

77

77

77

Håller man sig till denna beräkning allena, skulle således tullskyddet
för råsocker, ehuru detsamma under de senare åren skenbarligen
utgjort endast IVU öre, i verkligheten under samma tid aldrig
hafva understigit 13 Va öre.

Vid beräkningen af det skydd, sockertillverkningen faktiskt
under nämnda tidsperioder åtnjutit, bör man emellertid taga ännu eu
sak i betraktande, nämligen att de utförselpremier, som i många länder
existerat, naturligtvis haft till mål att så långt som möjligt neutralisera
tullen i de sockerimporterande länderna. Den tyska utförselpremien på
råsocker, som för oss sannolikt haft största betydelsen, var före år 1903
2 V* pfennigo, motsvarande 2 1!i öre per kilogram råsocker, hvilket, försåvidt
importen af socker utgjordes af i Tyskland tillverkad vara, var
liktydigt med att det svenska tullskyddet för råsocker minskades med
större delen af detta belopp. Genom Brysselkonventionen, hvilken äfven
Sverige biträdt, hafva utförselpremierna visserligen afskaffats och deras
nyssberörda inflytande på tullskyddet i Sverige därmed bortfallit. Men till
hösten 1903, då konventionen trädde i kraft, kunde på grund af de i
utlandet gällande exportpremier de svenska sockerfabrikerna ej utnyttja
hela det tullskydd af 13V2 öre, som, enligt hvad af det förestående
framgår, utgjorde skillnaden mellan tullen och tillverkningsskatten,
beräknad i förhållande till det verkliga utbytet, utan detta skydd minskades
i följd af premierna med kanske 2 öre d. v. s. till IIV2 öre. Då
emellertid vår sockerindustri äfven med detta skydd obestridligen måste
anses hafva redt sig synnerligen väl och de tid efter annan företagna
höjningarna af den legala utbytesberäkningen vid tillverkningen alltid
torde hafva afsett att begränsa skyddet till den ofvannämnda, nominellt
gällande tullsatsen å råsocker, 11Vr öre för kilogram, synes mig
ingen anledning nu föreligga att höja detta skydd. Tvärtom torde,
äfven under förutsättning af eu konsumtionsskatt af 13 öre, den nu -

39

BevillningsulsJcottets Betänkande N:o 21.

varande tullsatsen å råsocker, beräknad efter afdrag af konsumtion sskatten
till förenämnda belojop, ll3/* öre för kilogram, kunna anses fullt
tillgodose alla industriens och jordbrukets berättigade anspråk.

Mot en råsockertull af li 3/4 öre svarar, vid ett antaget raffinädrendement
af nittio procent, i det allra närmaste en raffinadtull på 13 öro.
Denna tull bör dock ökas med en viss summa, representerande det
sedan gammalt åt raffinationsindustrien beviljade särskilda skyddet.
Detta kan enligt kommitténs utredning för närvarande beräknas till
7 öre men var vid den tid, då de nuvarande tullsatserna bestämdes,
blott 4,8 öre för kilogram raffinad.

Visserligen hafva kommitterade, på den grund att det högre skjMdet,
7 öre, länge varit ett bestående faktum och att raffinaderierna fortfarande
syntes vara i behof däraf, ej föreslagit någon ändring beträffande
skyddets storlek, men åtskilliga skäl synas dock tala för dess sänkning.

Dels voro nämligen i Tyskland före Brysselkonventionens tillkomst
utförselpremierna för raffinad (3 å 3,5 5 pfennige) afsevärdt högre
än utförselpremien för råsocker i och för sig bort föranleda, så att det
extra raffinadskyddet i Sverige kan sägas med deras bortfallande hafva
stigit med minst Va öre, dels torde —■ och detta är det viktigaste —
raffinationsindustrien hafva kommit i åtnjutande af ett ej oväsentligen
ökadt skydd i följd af förbättringar i fabrikstekniken och äfven i råsockrets
beskaffenhet. Därjämte är att märka, att, sedan könsumtionsbeskattningen
hunnit genomföras, raffinaderierna komma att arbeta med
en skattefri råvara, hvilket naturligen kommer att medföra minskning
i dessa fabrikers behof af förlagskapital. Oberoende af sistberörda omständighet
torde det emellertid icke kunna förnekas, att tullskyddet för
raffinationsindustrien redan nu är obehöflig!; stort. Ehuru, på sätt jagsenare
får anledning att närmare omförmäla, konsumtionsbeskattningen
icke lämpligen torde kunna träda i tillämpning förrän nästkommande
års höst, anser jag mig dock böra förorda, att en sänkning af tullen å
raffineradt socker (och därmed likställdt slag af råsocker) vidtages redan
dessförinnan. Då det emellertid knappast kan anses lämpligt att utan
alldeles speciella skäl, som i förevarande fall icke föreligga, under
löpande finansår nedsätta en gällande tullsats, torde dock den nämnda
förändringen i tullsatsen å raffineradt och därmed likställdt slag af
socker icke böra träda i tillämpning förr än den 1 januari nästkommande
år.

Gifvet är, att en dylik sänkning i tullen bör åtföljas af en motsvarande
jämkning i den restitution, som enligt tulltaxeunderrättelserna

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

är medgifven vid utförsel af raffineradt socker, tillverkad t af importeradt
råsocker.

Med afseende å livad nu blifvit anfördt anser jag det särskilda
skyddet för raffinationsindustrien kunna nedsättas till 4 öre för kilogram
eller till ett något lägre belopp än det, som vid de nuvarande
tullsatsernas åsättande varit afsedt.

I enlighet härmed skulle från och med den 1 nästkommande
januari tullen å raffineradt socker — äfvensom å oraffineradt, till färgen
icke mörkare än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska
standard, hvilket enligt tulltaxan är likställdt med raffineradt — nedsättas
till 30 öre samt restitutionen vid utförsel af raffineradt socker,
i de fall då sådan är medgifven, utgå med endast 26 öre för kilogram.
I sammanhang med konsumtionsbeskattningens införande åter skulle
tullen å nämnda slag af socker, hvilket, under förutsättning af konsumtionsbeskattning
äfven där det införes från utlandet, skulle draga
en konsumtionsskatt af 13 öre för kilogram, sättas till 17 öre för
kilogram och restitutionen utgå med 13 öre för enahanda viktmängd.

I 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna är restitution af tullmedlen
under enahanda villkor som vid export af raffineradt socker medgifven
jämväl vid utförsel af karameller och andra konfityrer. Då tullen å
raffineradt socker sänkes från 33 till 30 öre för kilogram, lärer emellertid
detta böra medföra eu därefter afpassad minskning i restitutionen
för konfityrer, eller från 30 till 27 öre för kilogram. Vid införandet
af konsumtionsbeskattning å socker synes äter tullrestitution för sistnämnda
varor icke vidare höra utgå i den form, som bestämmes i 1
mom. af 9 § tulltaxeunderrättelserna, utan, där den ifrågakommer, hellre
böra ske under den kontroll, som förutsättes i 5 inom. af samma §.
Bestämmelsen i 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna torde därför, i hvad
detta stadgande afser sistberörda slag af varor, böra upphöra att gälla
samtidigt därmed att det nya skattesystemet träder i tillämpning.

Att ofvan omförmälda förändringar i fråga om tullsatserna å socker
icke böra verka till rubbning i de på grund af Brysselkonventionen
särskild! åsätta tilläggsafgifter till tullsatserna å socker tillverkadt i
vissa länder, som icke biträdt konventionen, faller af sig själft. Gifvet
är emellertid, att tilläggsafgifterna böra beräknas i förhållande till de
nya tullsatserna.

Såsom redan af det sagda lärer framgå, innebär en konsumtionsskatt
af 13 öre med ty åtföljande råsockertull af 11 % öre och raffinadtull
af 17 öre för råsockerindustrien i det allra närmaste samma skatt
liksom ock samma tullskydd, som förefinns före Brysselkonventionens

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 41

tillkomst, samt för raffinaderierna ungefär samma tullskydd som vid införandet
af nu gällande tullsatser. Sannolikt kommer emellertid i följd
af tullens sänkning priset å raffineradt socker att, till fördel för den
konsumerande allmänheten, i någon mån sjunka.))

Ofvan omförmälda, af herrar Brodin, Karlsson, Åkesson och Jesporson
väckta motioner beröra samtliga frågan om Indika tullsatser som
höra åsättas socker, och sistnämnda motion därjämte storleken af
skattesatsen.

Herr Brodin anför i sin motion följande:

»Den svenska sockerindustrien har varit mycket omhuldad af
Riksdagen, som under eu lång följd af år beviljat densamma höga
tillverkningspremier. Detta har medfört den goda verkan, att landets
behof af socker nu tillverkas inom landet, på samma gång som jorden
i de trakter, där betodling idkats, upparbetats i hög kultur, och torde
antagligen vederbörande jordägare härigenom erhållit större afkastning
af sin jord än annorledes varit möjligt. Sockerbruken hafva äfven i
allmänhet gjort särdeles goda affärer, och hafva dess aktieägare, förutom
goda utdelningar, i flera fall fått sitt kapital betydligt förökad t.

Då premieringen för sockerindustrien nu pågått under en lång
följd af år och denna premiering Ökats genom högre sockerutbyte än
som beräknats för skatten, torde tiden vara inne att äfven taga någon
hänsyn till den sockerkonsumerande allmänheten, som fått bekosta
premieringen genom oskäligt höga sockerpriser. Denna allmänhetens
oskäliga beskattning har blifvit särskildt påtaglig, sedan sockerbruksbolagen
genom sammanslutning hindrat nya bolags uppträdande och
därigenom monopoliserat sockeraffärerna i Sverige.

Om man på grund af senaste kommittébetänkande angående
beskattning af hvitbetssockertillverkningen, afgifvet den 17 maj 1904,
och med ledning af eu i Ekonomisk Tidskrift, käft. 12, år 1904 intagen
artikel, »Reformen af vår sockerbeskättning» af Joll. C. Lembke, söker
utreda hithörande förhållanden, så finner man:

att, enligt ofvannämnda kommittébetänkande, priset på världsmarknaden
för tyskt betsocker af 88 procent f. o. b. Hamburg var,
reduceradt till svenskt mynt, såsom här nedan’ uppgifves. Priserna
på svenskt råsocker upptagas äfven enligt samma betänkande, men då
priset på det, svenska råsockret ar upptaget till 92 procent rendement,
Bill. till Riksd. Frat. 1905. 5 Sund. 1 Afd. 21 ljuft. 6

Herr Brodins
motion.

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

liar en särskild tabell upprättats, reducerande världsmarknadspriset för
socker af 88 procent rendement till 92 procent, hvarvid enligt kommitténs
anvisning för hvarje procent tillägges 25 pf. Om denna prisnotering
lägges till grund och frakt, assurans och lossningskostnader,
beräknade sammanlagda till 1 krona pr 100 kilogram, samt tull tillägges,
blir priset på tyskt råsocker i Sverige som här nedan angifves.

Genomsnittspriset på svensk raffinad upptages enligt omförmäld a
artikel i Ekonomisk Tidskrift.

Tyskt råsocker å 88 %
f. o. b. Hamburg
'' i kronor per 100 kg.

Tyskt råsocker å 92%
med, tull och frakt
! i kronor per 100 kg.

Svenskt råsocker å 92 %
pris i kronor
pr 100 kg.

1

!! Pris- 1
Genom- skillnad!
snitts- ; 1 emellan
pris för |j svenskt!

; svenskt råsocker!

och !

Lägst

Högst

Medel-

tal

1 Lägst

Högst

Medel-

tal

Lägst

Högst “

! raffi-nad

raffi- i
i nåd

i 1898

22,3 9

38,3 0

27,15

47,7 9

58,7 0

52,5 5

46,40

'' |

47,60 ! 47,oo

61,40

14,40

i 1894

15,41

23,18

20,3 6 40,8 1

48,5 8

41,7 1

37,5 o

47,40 42,45

53,8 4

11,39

1895

16,43

19,5 8

17.54

41,83

44,9 8

42,94

36,0 0

41,60 | 38,80

57,6 7

18,87

1896

15,98

22,0 1

18,7 9

41,38

48,01

44,19

38,io

44,oo 41,05

58,4 9

17,44

1897

14,9G

17,21

15,86

40,3 6

42,61

41,26

29,oo

38, so 33,7 5

54,6 7

20,9 2 i

1898

16,2 8

18,3 8

17,02

41,6 8

43,7 8

42,4 2

35,2 0

38,oo 36,60

56,19

19,59

1899

16,2 0

20,0 3

18,04:

41,60

45,4 3

43,44

37,4 0

39,oo 38,20

55,5 0

17,30

1900

16,20

22, i o

18,5 6

41,60

47,56

43,96

37,40

39,40 [ 38,40

58,7 8

20,3 8

1901

11,8 1

16,70

14,48 j

37,2 1

42,1 g

39,8 8

36,oo

39,40 37,7 o

56,88

19,18

1902

10,58

14,40

12,08;

35,9 8

39,80

37,48 j

35,oo

36,4 0 ■ 35,7 0

52,5 6

16,86 ,

Nu anförda siffror tala sitt eget språk, och utan att vara initierad
i sockerbruksindustriens mysterier kan man på grund af dessa tabeller
göra vissa slutsatser.

Sålunda framgår däraf, att priserna på svenskt råsocker städse
varit lägre än utländskt råsocker med tull, frakt och kostnader, undantagande
1894 och detta förhållande har varit gällande icke allenast då
den inhemska produktionen varit större än konsumtionen, utan äfven
då import af tyskt betråsocker förekommit. Sålunda importerades under
1899 —- 12,329 tons råsocker och under 1900 — 12,492 tons,

Om man däremot granskar tabellen angående raffinerad vara, så
framgår däraf, att priset på raffinad under de 10 åren 1893—1902 i
medeltal varit 17,0 3 5 öre per kilogram högre än råsockerpriset. Då
tullen för raffinad är 33 öre eller 97* öre per kilogram högre än tullen

43

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

på råsocker, så framgår häraf, att raffinaderierna kunnat tillgodogöra
sig eu oskälig avance på förädlingen af råsocker. Detta till skada för
såväl konsumenter som råsockerfabriker och betodlare. Då prisskillnaden
emellan råsocker och raffinad var kronor 11,39 år 1894 och kronor
18,8 9 år 1895, så framgår däraf, att vid denna tidpunkt måste något
sär skil dt inträffat, som kunde föranleda eu sådan prisstegring. Då stor
prisskillnad mellan råsocker och raffinad sedan fortfarit, så att under
do 8 åren 1895—-1902 medeltalet på donna prisskillnad var kronor 18,8 0
per 100 kilogram, är antagligt, att sockerraffinaderierna vid tidpunkten
1894—95 lyckats få betsockerfabrikerna under sin ledning och därigenom
kunnat monopolisera sockeraffärerna till sin fördel.

Af hvad här ofvan anförts torde framgå, att något bör göras
från Riksdagens sida för att i någon mån reglera denna extra beskattning,
som sockerraffinadintresset lyckats åstadkomma. Detta torde
kunna ske endast genom att nedsätta tullen på raffinad och därmed
jämförligt socker, då råsockerfabrikerna och betodlarna blifva oberörda
af nedsättningen.

För bestämmande af råsockertullen till 23,5 öre per kilogram och
raffinadtullen till 33 öre per kilogram har legat till grund antagandet,
att 100 kilogram råsocker lämna 83 V3 kilogram raffinad. Enligt detta
antagna utbyte är restitution vid utförsel af raffinad bestämd till 28,2
öre per kilogram. 4,8 öre per kilogram synes sålunda vara det tull -skydd raffinadindustrien beräknats åtnjuta. Då 100 kilogram råsocker
nu lämna 90 kilogram raffinad, så skulle enligt samma beräkning
restitutionen bort vara 23,5 0:90 = 26,1 öre per kilogram och tullskyddet
sålunda varit 6,9 öre per kilogram. Genom Bryssélkonventionen
har den tyska exportpremien cirka 3 öre per kilogram bortfallit och
har det svenska skyddet för raffinad ökats med dessa 3 öre vid konkurrens
från Tyskland, och kan tullskyddet sålunda anses vara 6,9 + 3
eller cirka 10 öre i rundt tal per kilogram.

Genom den stora prisstegring, som socker undergått på världsmarknaden
under slutet af 1904 och 1905, hafva raffinaderierna gjort
storartade extra förtjänster delvis genom konstlade medel, och är äfven
af denna anledning nödigt att nedsätta tullen på raffinad, så att dylika
extra beskattningar kunna begränsas genom möjlighet till import.

På grund af hvad bär ofvan anförts, hemställes, att Riksdagen
behagade besluta, att gällande tulltaxa genast förändras sålunda, att
rubriken Socker får följande förändrade lydelse:

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Socker

5D1. raffineradt alla slag, såsom topp-, kandiocli
kak-, samt krossadt eller pulveriseradt
socker.................................................................... 1 kilogram 25 öre.»

Den af borr Karlsson väckta motionen är af följande lydelse:

»Kungl. Maj:t föreslår Riksdagen i proposition n:o 77 att från
och med den 1 januari 1906 nedsätta tullsatsen å raffinad och andra
därmed jämförbara sockersorter med 3 öre per kilogram samt att i
samband därmed vidtaga nödiga ändringar i tulltaxan och i § 9 i underrättelsen
om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

Detta Kungl. Maj:ts förslag har på många håll och med all rätt
vackt stor tillfredsställelse. Men då man erinrar sig den våldsamma
stegring sockerpriserna under den senast förflutna tiden undergått, torde
1 ullgiltigä skäl föreligga att tillse, om icke allmänhetens hårda beskattning
till förmån för den inhemska sockertillverkningen kan ytterligare
något minskas utan att man därmed skadar nämnda industri och därmed
förenade verksamhetsgrenar.

Motiveringen för Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag återfinnes i
Kungl. Maj:ts proposition n:o 76 (sid. 28 och 29), och däraf framgår,
att förslaget hufvudsakligen afsor att återföra raffinationsskyddet till
ungefär samma belopp, hvartill det uppgick, då de nuvarande tullsatserna
bestämdes. Fråga är emellertid, om icke på sockermark mulen
mträdt sådana förhållanden, som kunna väl motivera eu något starkare
minskning i sagda skydd, än i kungl. propositionen föreslås.

hinder det mångåriga arbete, som föregick afslutandet af Brysselkonventionen,
utgick man från att borttagandet af exportpremierna skulle
förbättra sockerpriserna på världsmarknaden. Äfven senaste sockerskattekommitté,
inom hvilken sockerindustrien hade framstående målsmän,
säger (sid. 116): »det får emellertid icke förbises, att Brysselkonventionen
antagligen skall komma att verka till förhöjning af sockerpriset
på världsmarknaden. Häraf åter kan följa, att de svenska sockerfabrikanterna
blifva i tillfälle att något höja priset inom landet.» Fn
så oerhörd prisstegring som den, hvilken ägt rum under senaste tiden,
hade väl dock ingen förutsett. Inom loppet af några månader steg
priset å raffinadsocker här i landet med icke mindre än 10 öre pr kg.,
och fortfarande förefalla priserna fasta med snarast uppgående tendens.
Om det ock är sant, att denna prisstegring delvis förorsakats af felslagen
betskörd, torde man dock ej'' misstaga sig, om man i dessa för -

45

Bevillningsutskottets Betänkande N:0 21.

hållanden äfven spårar verkningarna af Brysselkonventionen. Ett noggrannare
aktgifvande på hithörande omständigheter skall otvifvelaktigt
gifva stöd för tlenna uppfattning. Det land, våra sockeriäbrikantor i
främsta rummet torde ha att räkna med i fråga om konkurrens från
utlandet, är Tyskland. Själfklart torde vara, att med den minskning
af »surtaxen:» (d. v. s. skillnaden mellan de skatter eller utgifter, som
träffa utländskt socker, och de skatter eller utgifter, hvilka det inhemska
Sockret är underkastad!) från mark 20 till mark 4,8 0, som meranämnda
konvention medförde för Tyskland, ett prisfall måste äga rum inom
sagda land. Förut hade det höga tullskyddet tillsamman med trustbildningen
inom den tyska sockerindustrien satt fabrikanterna i stånd
att hålla så höga priser inom landet, att de härigenom och genom exportpremierna
holk) sig mera än skadeslösa för de förluster, de eljest skulle
gjort genom underpriserna för det till utlandet, framför allt till England,
exporterade sockret.. När så på grund af tullens nedsättning med 15,2
mark pr 100 kg. priset inom landet måste gå ned och då exportpremierna
samtidigt borttogos, var man ovillkorligen tvingad att höja priset å
exportsockret. Man kunde ej längre i lika hög grad som förut skydda
sig genom konstlade inländska priser, och därför måste man äfven på
den utländska marknaden rätta sina noteringar efter varans verkliga värde.

Om Riksdagen nu beslutade eu något större minskning i raffinationsskyddet,
än Kung!. Maj:t föreslagit, vore detta endast ett utslag
af den aktgifvenhet på företeelserna å hithörande område, söm det är
statsmakternas skyldighet att utöfva i fråga om eu så starkt statssubventionerad
näring som vår sockerindustri. Så vidt vi kunna förstå,
talar nämligen allt för, att, så länge Brysselkonventionen består, förhållandena
på sockermarknaden ; åtminstone några år framåt i stört sedt
skola utveckla sig i samma riktning som för närvarande. Men ixndér
sådana omständigheter är det af vikt, att man tillser, att den tunga,
som pålägges landets befolkning för ifrågavarande industris upprätthållande,
, icke blir större än nödigt är. Klagomålen i detta afseende
äro redan mycket starka.

Visserligen kan invändas, att man ej vet, hur länge Brysselkonventionen
kommer att bestå och ej heller om icke andra förhållanden kunna
uppstå, som bringa sockerindustrien in i ett annat och mindre gynnsamt
läge. Beträffande konventionen vet man emellertid med säkerhet, att
den är gällande åtminstone till den 1 september 1908. Ilar den då ej
blifvit uppsagd, gäller den fortfarande år från år, tills den af någon af
de fördragsslutande makterna uppsäges. Och för öfrigt kunna vi vara

46

Bevillningsulskottets Betänkande N:o 21.

fullt förvissade om, att för flen händelse å sockermarknaden skulle
inträda några ändrade förhållanden, som kunna berättiga ett ökadt
tullskydd, sockerindustriens målsmän icke skola försumma att därom
underrätta.

Vid bedömandet af denna sak bör man erinra sig, att här endast
är fråga om raffinatioHsskyddet samt att i öfriga stater, som anslutit sigill
Brysselkonventionen, icke numera förekommer något särskilt skydd
för raffinationsiudustrien.

Äfven bör måhända påpekas, att en stor skillnad mellan tullen å
råsocker och tullen å raffinad icke kan vara till förmån för landtbruket,
emedan ett sådant förhållande kan locka till import af utländskt råsocker
i stället för att uppmuntra den inhemska betodlingen.

I herr O. A. Brodins motion, n:o 59 Andra Kammaren, föreslås en
sänkning af raffinadtullen med 8 öre, eller från 33 till 25 öre. Detta
tro vi vara eu för stark sänkning, och den kan i alla händelser icke
komma till stånd utan en samtidig sänkning af råsockertullen. Däremot
finna vi eu minskning af 2 öre utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit
vara fullt berättigad. Utöfver den egentliga sockertullen, som
skulle förblifva oförändrad, skulle då likväl kvarstå 2 öre som särskild!
skydd för raffinationsiudustrien.

Beträffande den tid, då den ifrågasatta tullnedsättningen skulle
träda i kraft, saknas ej starka skäl för att bestämma denna till exempelvis
den 1 juli innevarande år. Men då Kungl. Maj:t icke ansett skäligt
att låta den i Kungi. Majrts proposition föreslagna tullnedsättningen
träda i kraft under löpande finansår, finna vi bäst att i detta afseende
ansluta oss till Kungl. Maj:ts förslag.

På grund af hvad ofvan anförts och med anledning af Kungl.
Maj:ts proposition n:o 77. få vi alltså vördsamt föreslå, att Riksdagen
måtte besluta:

dels att tullsatsen å råsocker, raffineradt, alla slag, såsom topp-,
kandi- och kak- samt krossadt eller pulveriseradt socker, skall från
och med den 1 januari 1906 utgå med 28 öre för kilogram;

dels att tullsatsen å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska standard, likaledes
från och med den 1 januari 1906 skall utgå med 28 öre för
kilogram;

dels att den i 9 § i underrättelser om hvad vid tulltaxans
tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel sjöledes från stapelstad af raffineradt socker,

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 47

topp-, kandi- och käle-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt
råämne, skall från och med den 1 januari 1906 utgå med 26 öre för
kilogram sådant socker;

dels att den i nyssnämnda § medgifna restitution af tullmedlen
för karameller och andra konfityrer från och med den 1 januari 1906
skall utgå med 25 öre för kilogram;

dels — under förutsättning af bifall till Kungl. Maj:ts nådiga
proposition n:o 76 med förslag till förordning om beskattning af socker —

a) att tullsatserna å nedannämnda slag af socker från och med
den 1 september 1906 skola utgöra följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kaksamt
krossadt eller pulveriseradt socker, 15 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare än ofvannämnda
i världshandeln gällande standardnummer, likaledes 15 öre för kilogram;

å socker, till färgen mörkare än samma standardnummer, äfven
om varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, 11,75 öre för
kilogram;

b) att från och med den 1 september 1906 den jämlikt 9 § i ofvan
omförmälda underrättelser under vissa villkor medgifna restitution af
tullmedlen vid utförsel af förenämnda där angifna slag af inom riket
af utländskt råämne tillverkadt socker skall utgå med 13 öre för
kilogram; samt

c) att den i 9 § 1 mom. tulltaxeunderrättelserna förekommande
bestämmelse om restitution af tullmedlen för karameller och andra
konfityrer från och med den 1 september 1906 skall upphöra att gälla;

dels ock att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter till nu gällande
tullsatser å vissa slag af socker, som tillverkats i vissa där särskilt
angifna länder, skola beräknas i förhållande till de, enligt hvad
ofvan sagts, för hvarje tid bestämda tullsatser.»

Herr Åkesson anför i sin motion följande:

»Uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 77 till innevarande års
Riksdag föreslås eu förändring af tullen å raffineradt socker.

Skulle. import till Sverige af raffineradt socker ifrågakomma, blefve
det sannolikt från Tyskland. På grund af Brysseltraktaten har detta
land borttagit exportpremierna å socker. Dessa utgjorde förut för
raffinad in. 3: 55 och för råsocker m. 2: 50 per 100 kg. Skillnaden
mellan dessa båda belopp utgör knappast 1 öre per kg., och kan häri -

Herr Åkessons
motion.

48

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

genom ingalunda motiveras nedsättningen af skillnaden mellan raffinadoch
råsockertullen med 3 öre per kg.

Man har visserligen väntat, att på grund af Brysseltraktaten en
allmän stegring af sockerpriserna skulle inträffa. Den stegring, som nu
ägt rum, torde emellertid åtminstone till allra största delen få tillskrifvas
felslagna skördar. Att man ingalunda väntar, att sockerpriserna
å världsmarknaden skola förblifva desamma som nu, framgår däraf, att,
under det att råsocker f. o. b. Hamburg per 100 kg. för närvarande
noteras m. 29: 70, samma vara per november noteras med endast 23 m.
Inom den internationella sockerhandeln förutses sålunda ett fall i
priserna af m. 6: 70 per 100 kg. På grund af hvad här ofvan anförts
hemställes,

att Riksdagen, i händelse Kung]. Maj:ts nådiga proposition n:o
76 beträffande införande af konsumtionsskatt för hvitbetssocker bifalles,
behagade besluta, att rubriken Socker i tulltaxan får följande förändrade
lydelse:

Socker: raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak- samt
krossadt eller pulveriseradt socker, pr kilo 20 öre.

Socker: oraffmeradt:

a) till färgen icke mörkare än n:o 18 af den i världshandeln
gällande holländska standard, hvarå normalprof genom generaltullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare till banda, pr kilo
20 öre;

b) till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven om
varan inkommer i upplöst eller flytande tillstånd, pr kilo 11 zu öre.»

Ben-Jesper. Herr Jesper sons motion är af följande lydelse:

S0HS moUon• )>I nådiga propositionen n:o 76 till Riksdagen detta år föreslår

Kung!. Maj:t ändradt beskattningssystem för sockertillverkningen, nämligen
konsumtionsskatt för allt till fritt bruk utlämnadt socker med 13
öre pr kilogram, samt på samma gång tullens sänkning till 1 Y''U öre
för mörkt råsocker och 17 öre för raffinad, pr kilogram.

Då det är min bestämda uppfattning, att dessa bestämmelser, om
de blifva af Riksdagen antagna, skola ruinera flera fabriker och låta
dem som kunna hålla sig kvar föra eu tynande tillvaro, vågar jag vördsamt
föreslå någon ändring af bestämmelserna i den kung!, propositionen.

Då, såvidt jag kunnat utröna, stämningen inom Andra Kammaren
tämligen allmänt är för, att sockret bör blifva billigare, har jag icke

49

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

velat föreslå, att skatt och tull tillsammans skulle blifva lika med nuvarande.
tullen å raffinad, 33 öre pr kilogram, utan hållit mig till i
propositionen föreslagna 30 öre, hvilket tyckes mig vara lyckligt funnet,
och vill därför föreslå, att konsumtionsskatten bestämmes till 12 öre, i
stället för 13 öre, och att tullen å raffinad blifver 18 öre. Då 13 öres
konsumtionsskatt ungefär sammanfaller med den nuvarande skatten,
1174 öre pr kilogram råsocker, kan det möjligen förefalla, som om det
föreslagna skulle innebära en sänkning af beskattningen, men man måste
då komma ihåg, att, med nuvarande beskattningssystem, en del socker
blifver obeskattadt, hvilket gör, att den föreslagna beskattningen ändock
blifver väsentligt högre än nu. Visserligen skulle den af mig föreslagna
nedsättningen i beskattning åstadkomma en minskad inkomst för statskassan
af omkring 1 million kronor emot det beräknade, men ökningen
af statskassans inkomster skulle dock blifva omkring 3 millioner, hvilket
ju är ganska afsevärdt. Skulle däremot den kungl. propositionen blifva
antagen oförändrad, är jag alldeles viss om, att inkomsterna från detta
håll till statskassan icke skola blifva hvad man beräknat, ty fabrikerna
skola blifva nödsakade att nedsätta betpriserna, och då de icke ens med
de för innevarande år gällande betpriser kunnat erhålla tillräcklig betodling,
följer ju alldeles tydligt, att sockerbetsodlingen kommer att aftaga
och möjligen alldeles upphöra, hvilket skulle vålla, förutom minskad
arbetstillgång vid rasockerfabrikerna, att dels de omkring 4 miljoner
kronor,. som utgå till arbetare för betornas skötsel, icke skulle komma
dessa till. godo, hvilket kan orsaka ökad utvandring och dels göra, att
många miljoner kronor skulle gå ur landet för inköp af socker, hvilket
skulle skada vår handelsbalans och säkerligen återverka på hela landets
näringslif. På grund af hvad jag nu anfört vill jag vördsamt föreslå,

att konsumtionsskatten å socker, som utlämnas till fritt bruk, måtte
bestämmas till 12 öre pr kilogram, samt tullen å raffineradt och därmed
likställdt socker blifva 18 öre pr kilogram, äfvensom att andra bestämmelser,
som därmed hafva sammanhang, måtte ändras därefter.»

Till upplysning i saken har utskottet ansett sig böra här nedan
införa hvad gällande tulltaxa innehåller i fråga om tullsatserna å artikeln
socker.

Gällande

tullsatser.

Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

7

50

Bevillningsutskottets .Betänkande N:o 21.

Kvantitet för
tullberäkningen.

Socker:

raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och
kak- samt krossadt eller pulverisadt socker.

oraffineradt:

a) till färgen icke mörkare än n:r 18 af den

i världshandeln gällande holländska standard,
hvarå normalprof genom Generaltullstyrelsens
försorg hållas vederbörande tullkammare
tillhanda ..................................................

b) till färgen mörkare än nämnda standard

nummer, äfven om varan inkommer i upplöst
eller flytande tillstånd.............................

tillverkadt i följande länder och af nedanstående
slag, belägges med en tilläggs afgift till nämnda
tullsatser, hvilken afgift skall utgöra för socker,
tillverkadt
i Spanien:

raffineradt och oraffineradt 1 kilogram
19,4 4 öre
i Danmark:

raffineradt 1 kilogram 2,52 öre
oraffineradt 1 kilogram 1,2 6 öre
i Japan:

raffineradt kandisocker 1 kilogram 1,8 8
öre

i Rumänien:

raffineradt 1 kilogram 16,20 öre
oraffineradt 1 kilogram 12,78 öre
i Ryssland:

socker med minst 99 % sockerhalt 1
kilogram 5,8 6 öre

socker med minst 88 % sockerhalt 1
kilogram 5,16 öre

socker med mindre än 88 % sockerhalt
1 kilogram 4,4 6 öre

1 kilogram

il kilogram

1 kilogram

Tullsats.

Kronor

öre

33

|33

23,5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

51

Kvantitet för
tullberäk-ningen,

Tullsats.

Socker:

■ .

Kronor öre

Argentina:

och oraffineradt 1

kilogram

stycken eller krössaft 1
eller malet 1 kilo-''

sirap

raffineradt
36 öre
Chili:
raffineradt,
kilogram 9,7 3 öre
hvitt, i kristaller
gram 7,8 2 öre

i kristaller af första produkt eller pudersocker
1 kilogram 4,6 4 öre
oraffineradt (chancaca eller concreto) 1
kilogram 4,31 öre
i Costa Rica:

hvitt 1 kilogram 14,7 6 öre
andra slag:

raffineradt 1 kilogram 10,8 0 öre
oraffineradt 1 kilogram 10,98 öre
i Dominikanska republiken:
raffineradt och oraffineradt 1
36 öre

och melass ......................................

kilogram

Anm. 1. Därest ett och samma kolli innehåller särskilda
sockerslag, underkastade olika tullafgifter, tillämpas den:
högre tullsatsen för hela innehållet; skolande dock afseende
ej fästas å stärkelsesocker eller stärkelsesirap,
som ingår i vanlig sirap af brun eller ljusbrun färg.

Anm. 2. Om ursprungsbevis för raffineradt och oraffineradt
utländskt socker gäller hvad i kungl. kungörelsen
den 1 juli 1904 stadgas.

1 kilogram

10

I 1 § af det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till förordning
om beskattning af socker föreslås, att för allt socker, som inom riket
tillverkas eller dit införes, skall, på sätt i förordningen närmare be -

TJtskottets

yttrande.

52 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

stämmes, vid sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med 13
öre för hvarje kilogram, hvarförutom för socker, som till riket införes,
skall erläggas tull enligt tulltaxan.

Vid bestämmandet af denna skattesats har Kungi. Maj:t liksom
ock kommittén utgått därifrån, att någon ändring icke borde vidtagas i
det hos oss sedan länge antagna förhållandet mellan tullen för importeradt
och skatten för inhemskt råsocker, eller med andra ord att den
svenska råsockerindustrien borde bibehållas vid det tullskydd, som
kommer densamma till del därigenom, att skatten för råsocker bestämts
till att utgöra hälften af tullen lör utländskt råsocker, mörkare än n:o 18
efter den holländska standarden.

Då tullen för råsocker mörkare än n:o 18 utgör 23,5 öre för
.Kilogram, lärer således med tillämpning af ofvan angifna grundsats
skatten för råsocker böra vara 11,75 öre för kilogram, hvilket med ett
numera antaget raffinadrendement af 90 procent motsvarar en konsumtionsskatt
af 13,0 5 5 öre för kilogram, och har denna sistnämnda skattesats,
såsom ofvan synes, afrundad till 13 öre, upptagits i Kung!. Maj:ts
förslag. Med en dylik skattesats, hvilken skulle drabba allt socker,
som utlämnas till fritt bruk, vare sig sockret är af inländskt eller utländskt
ursprung, äro följaktligen vissa jämkningar i tulltaxan och tulltaxeunderrättelserna
erforderliga. Då enligt kommitténs uppfattning
den utländska raffinaden borde drabbas af lika hög afgift som nu samt
förhållandet mellan de nuvarande tullsatserna å olika slags socker icke
borde rubbas i vidare mån än som påkallades däraf, att förhållandet
mellan råsocker och raffinad rättades i öfverensstämmelse med den nuvarande
uppfattningen däraf, hade kommittén föreslagit, att tullsatserna
för raffinad och oraffineradt socker till färgen icke mörkare än n:o 18
skulle utgöra 20 öre för kilogram, att tullsatsen för oraffineradt socker,
mörkare än nämnda standardnummer, skulle vara 11,7 5 öre för kilogram
samt att vid export af raffinad, tillverkad af utländskt råsocker, skulle
jämte frihet från konsumtionsskatt lämnas en restitution af 13 öre för
kilogram, motsvarande den för råsockret erlagda tullafgift.

Genom dessa bestämmelser kornrne utländsk raffinad att vid utlämnandet
till fritt bruk inom landet få bära i tull och skatt tillhopa
33 öre eller ett belopp, motsvarande den nuvarande raffinadtullen. Utländskt
råsocker, som importerades för att här raffineras, komme att
drabbas dels till hela sin vikt af tullen, 11,75 öre för kilogram, dels
ock vid sockrets utlämnande till fritt bruk med 13 öre för hvarje kilogram
därur vunnen raffinad.

53

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Med afseende å den sålunda förordade råsockertullen har Kung!.
Maj:-t icke föreslagit någon ändring, och synes däremot, likasom emot
en skattesats af 13 öre, icke vara något att erinra.

Vidkommande åter tullen för raffinad och därmed likställdt slag af
råsocker har Kungl. Maj:t funnit densamma kunna nedsättas från sitt
nuvarande belopp 33 öre till 30 öre, hvilka siffror under förutsättning
af en konsumtionsskatt af ofvan angifna storlek motsvaras af resp.
20 och 17 öre, allt för kilogram räknadt, hvarjämte Kungl. Maj:t ansett
denna nedsättning liksom vissa af densamma föranledda ändringar i
tulltaxeunderrättelserna böra träda i kraft redan den 1 januari 1906.
Herrar Karlsson och Brodin hafva hvar för sig påyrkat en ytterligare
sänkning af den ifrågavarande tullen, den förre "till 28 öre och den
senare till 25 öre eller vid införandet af konsumtionsskatt till resp.
15 och 12 öre, för kilogram. Herr Brodin har dessutom hemställt, att
tullen skulle träda i kraft genast och således vinna tillämpning redan
under innevarande år. Herr Åkesson har yrkat bibehållande af nu gällande
raffinadtull, vid konsumtionsskatt evalverad till 20 öre, likaledes
för kilogram räknadt. Hvad herr Jespersons förslag angår, har han
utgått från att skatt och tull skulle tillhopa uppgå till det af Kungl.
Maj:t föreslagna belopp, 30 öre, och, då han ansett skatten böra bestämmas
till 12 öre, följaktligen yrkat, att tullsatsen å raffinad blefve
18 öre, allt för kilogram.

Beträffande den af Kungl. Maj:t föreslagna nedsättningen af
raffinad tullen, afses därmed, enligt hvad motiveringen angifver, hufvudsakligen
att återföra raffinationsskyddet till ungefär samma belopp,
hvartill det uppgick, då de nuvarande tullsatserna bestämdes.

Departementschefen har enligt den af kommittén lämnade utredningen
ansett raffinationsskyddet kunna för närvarande beräknas till
7 öre, hvaremot detsamma vid den tid, då de nuvarande tullsatserna
bestämdes, uppgifves hafva varit allenast 4,8 öre, allt för kilogram raffinad.

Kommittén anför härom följande:

»För bestämmandet af råsockertullen till 23,5 öre och raffinadtullen
till 33 öre för kilogram har legat till grund antagandet, att 100
kilogram råsocker lämna 83 V3 kilogram raffinad. Enligt detta antagna
utbyte är restitutionen vid utförsel af raffinad bestämd till 28,2 öre.
4,8 öre synas sålunda vara det tullskydd, raffinationsindustrien åtnjuter.
Vid tillämpning af konsumtionsskatten och de af kommittera de för
sådant fall föreslagna tullsatserna skulle raffinad, som framställts af
utländskt råsocker, komma att drabbas af tull och skatt till sammanlagdt
belopp af 26 öre för kilogram. Då direkt importerad raffinad,
såsom nyss nämnts, komme att drabbas af motsvarande utgifter af

54

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

sammanräknadt 33 öre för kilogram, synes som om det extra skyddet
för raffinaderierna skulle komma att höjas till 7 öre för kilogram, utgörande
skillnaden mellan 33 öre och 26 öre. Då det högre utbytet
emellertid länge varit ett bestående faktum och industrien sålunda redan
nu i verkligheten åtnjuter det högre skyddet, samt de uppgifter, kommitterade
inhämtat rörande raffinaderiernas ställning, angifva, att desamma
fortfarande äro i behof af detta skydd, kunna kommitterade icke
föreslå någon ändring beträffande skyddets storlek. Det får ej heller
förbises, att en minskning af raffinadtullen skulle medföra en nedsättning
af det skydd, som tillkommer hvitbetssockertillverkningen.i»

Då följaktligen lika väl Kung!. Maj:ts förslag som ofvan ornförmälda
förslag af motionärer, hvilka påyrkat en ytterligare minskning
af raffinationsskyddet, utgår från antagandet att berörda skydd, sådant
det nu består, är vida högre än hvad ursprungligen afsedt varit, har
det synts utskottet nödigt att till en början undersöka riktigheten af
denna utgångspunkt, och får utskottet därvid erinra om den beräkningsgrund
uti ifrågavarande afseende, som angifves i 1863 års tullkommittés
betänkande och hvilken synes hafva följts, då nu gällande tullsatser fastställdes.

Kommittén beräknade raffinationsskyddet enligt följande grunder.
100 tf råsocker (rörsocker) antogos lämna 83,3 8 tf raffinad och 16,04 tf
sirap, af hvilken senare produkt 3 tf ansågos i värde motsvara 1 tf
raffinad. Följaktligen beräknades 100 tf råsocker lämna i raffinad eu
totalafkastning af, med utelämnande af ett obetydligt bråktal, 89 tf.

Med denna beräkning såsom utgångspunkt skulle enligt nu gällande
tullsatser skyddet för raffinationsinclustrien, så länge denna industri
uteslutande förädlade rör-socker, hafva utgjort för kilogram raffinad (inberäknadt
sirap) 6,6 öre, hvilken siffra erhålles på följande sätt. För
100 kilogram raffinerad vara, raffinad och sirap, den senare beräknad i
värde till Vs af den förra, erfordras 112,36 kilogram råsocker, som draga
en tull af 26 kronor 40 öre efter 23,5 öre för kilogram. Tullen för 100
kilogram raffinad utgör efter 33 öre för kilogram 33 kronor, och dragés
härifrån nyssnämnda belopp 26 kronor 40 öre, utgör resten, 6 kronor 60
öre, det skydd, som, räknadt för 100 kilogram, tillkommer raffinationsindustrien.
För kilogram blir det alltså, såsom ofvan är sagdt, 6,6 öre.

Med användande af samma beräkningsgrund skulle, sedan man öfvergått
till att raffinera uteslutande hvitbetsråsocker, därvid till matlagning
duglig sirap icke lärer erhållas, skyddet, under antagande att 100 kilogram
dylikt råsocker lämna 90 kilogram raffinad, utgöra 6,9 öre för
kilogram, hvilken siffra erhålles på följande sätt. För framställande af

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 55

100 kilogram raffinad erfordras, med ett beräknadt utbyte af 90 procent,
111,1 kilogram hvitbetsråsocker, därför tullen utgör 26 kronor 11 öre. Då
tullen för 100 kilogram raffinad utgår med 33 kronor, blir således
skyddet, räknadt för 100 kilogram, 6 kronor 89 öre, motsvarande för
kilogram i afrundadt tal 6,9 öre.

Af hvad ofvan blifvit anfördt, framgår, att det skydd, raffinationsindustrien
ursprungligen ansetts böra åtnjuta, uppgått till i det närmaste
samma belopp som det nuvarande skyddet. Den skillnad, som sålunda
förefinnes mellan Kungl. Maj:ts enligt kommitténs utredning verkställda
beräkning och den, för hvilken här ofvan redogjorts, synes hafva berott
därpå, att vid beräkningen af skyddets storlek bortsetts från det förhållande,
att vid förädling af rörsocker erhölls en viss myckenhet
sirap, som ansågs i värde motsvara eu tredjedel så stor kvantitet
raffinad.

Den af Kungl. Maj:t föreslagna nedsättningen af raffinadtullen
synes sålunda icke skäligen böra uppfattas såsom ett återförande af
raffinationsskyddet till ursprungligen afsedt belopp, utan såsom en
verklig nedsättning; och för eu sådan torde icke heller skäl saknas.

Vid bedömande af denna fråga får nämligen icke förbises, att
genom Brysselkonventionens tillkomst andra förhållanden inträdt å
sockermarknaden, hvilka i förening med, efter konsumtionsbeskattningens
införande, påräknad dels minskning i produktionskostnaderna dels ock
inbesparing af ränta å skattebeloppet komme att i verkligheten öka
storleken af det ifrågavarande skyddet med ett belopp, som torde kunna
beräknas till 2 Va å 3 öre för kilogram.

Med hänsyn härtill anser utskottet, att en nedsättning af raffinadtullen
är af omständigheterna betingad, och då det belopp, hvartill en
dylik nedsättning bör bestämmas, såsom af det sagda framgår, utgör
omkring 3 öre, har utskottet ansett lämpligt att förorda Kungl. Maj:ts
förslag om den ifrågavarande tullens sänkning med 3 öre för kilogram.
Att på sätt två motionärer hemställt gå ännu längre i fråga
om nedsättning af tullen vågar utskottet däremot icke tillstyrka, då
utskottet anser nödigt, att med varsamhet förfares gent emot sockerindustrien,
för hvars främjande staten hittills underkastat sig så betydande
uppoffringar, och då för denna industris fortbestånd otvifvelaktigt
erfordras, att det råsocker, som inom landet produceras, äfven
kan därstädes raffineras.

Då här ofvan anförda förhållanden, hvilka ansetts påkalla en nedsättning
af tullen, visserligen delvis hänföra sig till Brysselkonventionen,
men dock till allra största delen stå i samband med öfvergången till eu

56

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

konsumtionsbeskattning, synes emellertid den ifrågavarande nedsätiningen
icke böra träda i kraft, förrän det nya skattesystemet ansetts böra
vinna tillämpning. Utskottet bar alltså icke kunnat tillstyrka bifall till
Kungl. Maj:ts förslag om den nedsatta tullens tillämpning före den 1
september 1906, vid hvilket förhållande bestämmelserna om restitution
för socker äfvensom karameller och andra konfityrer ock ansetts böra
för tiden till den 1 september 1906 bibehållas oförändrade. Mot de
föreslagna jämkningarna i dessa bestämmelser för tiden efter berörda
dag synes däremot icke något vara att anmärka.

Till ytterligare belysning af frågan om sockerbeskattningen hav
utskottet ansett lämpligt att här nedan meddela till utskottet aflämnad
uppgift om dels de svenska fabrikernas genomsnittspris, för kilogram
räknadt, å raffineradt socker under åren 1871—1904, dels ock medelpriset,
för 100 kilogram räknadt, å ej mindre 88-procentigt råsocker
samt raffineradt socker i Magdeburg än äfven samtliga sorter raffineradt
socker i Stockholm under tiden september—december 1903, januaridecember
1904 och januari—mars 1905.

År

öre

1871

1872

1873

1874

1875

1876

1877

1878

1879

1880
1881
1882

1883

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

1892

102,oo

97,71

72,07

88,43

89,65

87,23

94,82

87.28
88,64
90,4 9

93.29
91,22
86,53

76.61
71,39
68,48
62,60
65,80

69.61
64,50
64,9 3
67,27

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

År öre

1893 ........................................................................... 68,50

1894 ........................................................................... 61,40

1895 .......................................................................... 53,84

1896 ........................................................................... 57,67

1897 ........................................................................... 48,49

1898........................................................................... 54,6 7

1899 ....................... 56,19

1900 ............................. 56,99

1901 ........................................................................... 54,74

1902 ........................................................................... 51,07

1903 .......................................................................... 52,50

1904 .......................................................................... 53,35

57

Medelpriset å 88 %
råsocker i Magdeburg.

Medelpriset å raffmeradt
socker i Magdeburg.

Medelpriset å samt-liga sorter raffineradt
socker i Stockholm, j

1903

september

M. 18.30

M.

46.90

Er.

!

52.88

»

oktober

» 16.9 0

»

46.64

»

52.7 9

»

november

)) 16.50

y>

44.4 0

)>

53.04

december

)) 17.—

43.9 0

»

52.9 9

1904

januari

)) 16.60

»

43.—

»

53. i o

»

februari

» I6.10

»

42.50

53.05

y>

mars

)) 16.94

»

42.50

»

53.03

»

april

» 17.50

42.7 4

* »

53.04

maj

»_ 18.90

»

45.—

52.95

juni

)) 18.2 0

»

45.—

»

52.94

))

juli

» 19.30

y>

46.—

52.77

»

augusti

» 21.2 0

»

47.50

52.75

»

september

» 22.3 0

»

48.50

52.86

oktober

)) 21.50

»

48.50

53.04

»

november

» 28.2 0

»

53.—

»

53.7 2

december

)) 29.—

»

54.50

»

56.26

1905

januari

» 32:—

57.50

58.93

februari

1 » 30.2 0

))

57.50

»

61.62

»

mars

| » 30.—

uppgift saknas

»

60.42

Utskottet har vidare att yttra sig om Kungl. Maj:ts i propositionen
n:o 78 framlagda förslag, att, i afvaktan på den blifvande nya lagfftiftBih.
till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Åfd. 21 Häft. '' 8

Utbytes procenten.

58 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

ningens ikraftträdande, utbytesberäkningen vid beskattningen af hvitbetsockertillverkningen
skulle från och med den 1 september innevarande
år höjas med en procent, så att ett hundra kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor antoges lämna ett utbyte af 13, i stället för nu 12,
kilogram socker.

Till stöd härför har departementschefen enligt det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anfört följande:

Departements- »Enligt nu gällande lagstiftning om beskattning af hvitbetssocker chefens

ytt- tillverkningen i riket skall tillverkningsskatt, utgörande hälften af gälranäe.
jande tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den
i världshandeln antagna holländska standard, erläggas i förhållande till
det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetorna
antagas hafva lämnat. Detta antagna sockerutbyte bestämdes vid beskattningens
införande till 6,2 5 kilogram af 100 kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor. Men sedermera har den lagstadgade utbytesberäkningen
flera gånger höjts, nämligen år 1893 till 7,5, år 1894 till 8,2 5,
år 1895 till 9, år 1896 till 10,5, år 1901 till 11,5 och slutligen år
1902 till 12, allt beräknadt i procent af de för tillverkningen använda
råa betornas vikt. Dessa förhöjningar, som vidtagits i den mån hvitbetorna
visat högre sockerhalt och utbytet af socker såväl till följd
däraf som ock genom tillverkningsmetodernas förbättrande stigit, har
haft till syfte att låta skatten såvidt möjligt drabba allt inom landet
tillverkadt socker.

Huru sockerhalten hos betorna växlat under de senaste tillverkningsåren,
framgår af följande siffror, som jag erhållit från finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå:

Tillverknings-

år.

Antal

fabriker, där betornas sockerhalt var

lägre än 13 %

mellan 13 %
och 14 %

mellan 14 %,
och 15 %

mellan 15 %
och 16 %

större än 16 %\

■ , 5 >

1895—1896

2

10

1

1

1896—1897

2

9

6

—

1897—1898

—■

10

7

1

- 1

1898—1899

—

9

9

—

1

1899—1900

—

4

11

3

_ |

1900—1901

—

5

12

1

—

1901—1902

—

1

9

5

2

1902—1903

—

—

5

11

1

1903—1904

--

—

8

8

1

1904—1905

—

—

1

8

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21. 59

Senaste, cl. v. s. nu innevarande, tillverkningsår hade betorna lägsta
sockerhalten, 14,20 procent, vid Lidköpings sockerfabrik; därnäst var
sockerhalten lägst vid Köpinge (15,11 procent) och Karpalunds (15,17
procent) fabriker, båda belägna i Skåne; vid samtliga öfriga fabriker
var sockerhalten öfver 15,5 procent, högst var den vid Staffanstorps
(16,9 5 procent) och Keflinge (17,14 procent) äfvenledes i Skåne belägna
fabriker.

Det vunna utbytet af råsocker, reduceradt till första produkt,
utgjorde för tillverkningsåret 1895—1896 11,34 procent af de afverkade
betornas vikt och har sedan stigit oafbrutet ända till år 1902—1903,
då det uppgick till 14,21 procent; följande år var det 14,15 procent.
För innevarande tillverkningsår är sockerutbytet icke ännu kändt, men
torde detsamma, att döma af betornas sockerhalt, säkerligen komma
att stiga till 14,5 procent. Dock är härvid att märka, att vid vissa
fabriker utbytet antagligen blir något lägre.

Kungl. ''Maj:t har visserligen denna dag beslutat nådig proposition
till Riksdagen angående förändradt sätt för beskattning af socker, men
då den nya beskattningen ej skulle träda i kraft förr än den 1 september
1906 och sockerutbytet, som nämndt, i verkligheten är åtskilligt
större än det nuvarande legala utbytet, 12 procent, synes
intet skäl förefinnas att, i afvaktan å införandet af det nya beskattningssystemet,
låta skatten å hvitbetssockertillverkningen fortfarande
utgå efter nyssnämnda grund. Då emellertid de särskilda fabrikerna
i afseende å sockerutbytet äro tämligen olika situerade och skatten icke
bör sättas högre, än som motsvarar det utbyte, de industriföretag,
hvilka härutinnan befinna sig i det minst gynnsamma läget, kunna
antagas vinna, synes mig dock söm om det lagstadgade utbytet icke
bör sättas högre än till 13 procent.

Det beräknade utbytets förhöjning med 1 procent medför vid en
betafverkning af 750,000 ton, hvilket torde kunna anses såsom ett
normalt medeltal, en ökad skatteinkomst af i rundt tal 880,000 kronor.
Äfven om betafverkningen ej skulle uppgå till högre belopp än under
innevarande tillverkningsår, eller omkring 560,000 ton, skulle statsverkets
inkomst likväl ökas med öfver 650,000 kronor.»

Det torde icke kunna förnekas, att öfvergången till det nya beskattningssystemet
kommer att i flera afseenden rätt kännbart träffa
industrien. Utom det att fabrikerna måste erlägga eu i många
fall afsevärdt högre skatt, än hittills varit fallet, hafva de ock
att bära ej obetydliga kostnader för fabriksdriftens anordnande i öfver -

Utskottets yttrande.

Herr Faxes
motion.

60 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

ensstämmelae med det nya systemets fordringar. Hvad särskilt beträffar
de anläggningar för melassutsockring, syna förekomma vid de
flesta af våra fabriker, kanna de efter konsumtionsskattesystemets införande
icke användas med samma fördel som nn. I följd häraf gå
ock de på dessa anläggningar nedlagda kostnader till väsentlig del
förlorade. Äfven i detta afseende synas följaktligen ekonomiska uppoffringar
vara att befara.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden och då det synes olämpligt
att under det sista året, ett skattesystem tillämpas, höja skattesatsen,
har utskottet ansett nu gällande utbytesprocent böra bibehållas
oförändrad. Utskottet har alltså icke kunnat tillstyrka bifall till Kungl.
Maj:ts förevarande framställning.

Hvad till sist angår den af departementschefen berörda omständigheten,
att med den tidpunkt, som valts för den nya skatteformens trädande
i tillämpning, eller den 1 september 1906, skatten för nämnda års betskörd
åtminstone till allra största delen icke komme att inbetalas förr än
efter 1906 års utgång, hvilket så till vida innebure en olägenhet, som det
inkomstbelopp, hvilket i det för Riksdagen framlagda förslaget till riksstat
för år 1906 upptagits under skattetiteln hvitbetssockertillverkningsafgift,
icke under året kunde annat än till en del påräknas, har utskottet
visserligen icke förbisett, att en dylik olägenhet svårligen synes kunna
undvikas. Utskottet har likväl ansett departementschefens framställning
i denna del icke föranleda annat utskottets yttrande än det, som påkallas
i sammanhang med utskottets förslag till beräkning af de särskilda
bevillningarnas belopp för år 1906.

Utskottet öfvergår nu till granskning af de särskilda paragrafer
i det af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget, i hvilka utskottet
funnit sig böra vidtaga ändringar eller rörande hvilka ändringsförslag
blifvit framställda.

Herr Faxe har i sin ofvan omförmälda motion n:o 240 beträffande
4, 5, 10, 11, 14, 17, 25, 28 och 47 §§ framställt särskilda förslag.
Vid införande här nedan af berörda förslag har, för vinnande af öfverskådlighet,
ansetts lämpligt att jämsides upptaga den af Kungl. Maj:t
föreslagna lydelsen af ifrågakomma paragrafer:

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

(Herr Faxes förslag.)

61

4 §•

Från fabrik, som står under (Utgår.)
kontroll, eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande
af sockerskatt, från riket utföras,
om utförseln sker genom tullkammare
under den kontroll och de
villkor, som i tullstadgan bestämmas
för utförsel af nederlagsgods.

Om och under hvilka villkor
frihet från sockerskatt må äga rum
för socker, som användes för tillverkning
af andra varor, hvilka
ur riket utföras, därom förordnar
Kungl. Maj:t.

5 §•

1. Innan socker från fabrik
eller allmänt sockernederlag utlämnas
till fritt bruk, skall den därå
belöpande skatt inbetalas till landtränteriet
i det län, där fabriken
eller nederlaget finnes, eller, hvad
fabrik eller sockernederlag i Stockholm
angår, till öfverståthållareämbetet;
dock att, därest tillverkaren
eller nederlagsinnehafvaren ställer
säkerhet, som af Kungl. Maj :ts befallningshafvande
godkännes, han
må för eu tid af två månader åtnjuta
anstånd med erläggande af
skatt.

5 §■

1. Innan socker från fabrik
eller allmänt sockernederlag utlämnas
till fritt bruk, skall den därå
belöpande skatt inbetalas till landtränteriet
i det län, där fabriken
eller nederlaget finnes, eller, hvad
fabrik eller sockernederlag i Stockholm
angår, till öfverståthållareämbetet;
dock att, därest tillverkaren
eller nederlagsinnehafvaren ställer
säkerhet, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkännes, han
må för en tid af tre månader åtnjuta
anstånd med erläggande af
skatt.

10 §.

Fabriksbyggnaden skall varafullomgifren
af ett minst två

10 §.

1. Vid råsockerfabrik skall
fabriksbyggnaden ligga fritt, utan ständigt

62 Bevillningsutskottets

(.Kungl. Maj:ts förslag.)
samband med andra byggnader, och
må icke, med undantag för kontorslokal,
innehålla andra lägenheter än
dem, som äro behöfliga för sockertillverkningen.
De lägenheter, i
hvilka råsockrets centrifugering och
uppvägning försiggå, skola bilda eu
särskild afdelning af byggnaden
(sockerhusetj, så att de, om så erfordras,
må kunna afstängas från
öfriga delar af densamma.

2. Mellan sockerhuset och den
öfriga delen af fabriken må endast
finnas en genomgång. Vid denna
genomgång skall för de vid fabriken
anställde kontrollörer finnas vaktrum
med åt genomgången vettande
fönster. Om magasin för sockers
uppläggande gränsar till sockerhuset,
må genomgång finnas äfven
till magasinet.

3. Fönstren på centrifugrumrnets
ytterväggar skola vara försedda
med järngaller samt fönstren till öfriga
lägenheter i sockerhuset äfvensom
gluggarna till under detsamma
belägna källare med järngaller eller
nät af järntråd på sätt i ordningsstadgan
föreskrifves.

11 §■

1. Vid fabrik för framställning
af raffineradt socker skall antingen
fabriksbyggnaden ligga fritt, utan
samband med andra byggnader, samt
hafva samtliga utåt vettande fönster
försedda med järngaller eller nät af
järntråd, eller ock skall fabriksom -

Betänkande N:o 21.

{Herr Faxes förslag.)
meter högt stängsel af sten eller
järn, därest ej Kungl. Maj:t finner
mindre fiälständig anordning hunna
medgifvas. Till stängslet må dock
räknas brandmur, sä ock till fabriken
hörande byggnad, som till fabriksområdets
utsida ej har annan öppning
än sådan ingång, som är bevakad
eller ställd under kronans
läs, eller ock fönster, försedda med
galler eller nät af järntråd med
högst fem centimeter mellan stängerna
eller trådarna.

Stängsel skall så anbringas, att
detsamma ej ligger på mindre än
fem meters afstånd från byggnad,
som ej utgör del af stängslet.

För fabrik, som ligger vid öppen
plats eller trafikerad gata i stad
samt vid stationsområde å statens
järnvägar samt vid hamn, hvarest
övervakning lätt låter sig verkställa,
må förenkling i afstängning
mot ifrågavarande platser medgifvas
af finansdepartementets kontroll- och
justering sbyrå.

11 §•

I fabrik skall vid hvarje ingång,
som icke i allmänhet hålles stängd,
finnas vaktstugor eller vaktrum för
de till ingångens bevakning anställda
kontrollörer. Från lägenheten skall
finnas fönster åt ingången till fabriken.
För trafiken till och från fa -

63

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
rådet vara fullständigt omgifvet af
ett minst två meter högt stängsel,
där ej på grund af särskilda förhållanden
Kungl. Maj :t finner mindre
fullständig anordning kunna medgifvas.
Till stängslet må räknas
brandmur så ock till fabriken hörande
byggnad, som till fabriksområdets
utsida ej har annan öppning än
sådan ingång, som är bevakad eller
ställd under kronans lås, eller fönster,
försedda med järngaller eller
nät af järntråd.

Stängsel skall så anbringas, att
detsamma ej ligger på mindre än
fem meters afstånd från byggnad,
som ligger inom och ej utgör del
af stängslet.

2. För trafiken till och från
fabriken må i stängslet kring densamma
i regel ej hållas öppna mer
än två ingångar om dagen och en
om natten. Alla andra ingångar
skola vara stängda med kronans
lås, och få de vid behof öppnas
allenast i kontroll tjänstemans närvaro.

3. Vid hvarje ingång, som icke
i allmänhet hålles stängd, skall
finnas vaktstuga eller vaktrum förde
till ingångens bevakning anställde
kontrollörer. Från vaktrummet
skall finnas fönster, vettande åt
ingången till fabriken.

14 §.

1. Tillverkare äger att äfven
utom fabriksområdet men i fabrikens

(Herr Faxes förslag.)
hriken må i stängslet ikring densamma
i regeln icke hållas öppna
mer än två ingångar om dagen och
en om natten. Alla andra ingångar
skola vara stängda med kronans
lås, och få de vid behof öppnas
allenast i kontrolltjänstemans närvaro.

14 §.

1. Tillverkare äger att äfven
utom fabriksområdet, men i fabri -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

64

(Kungl. Maj:ts förslag.)
närhet upplägga obeskattadt socker
i magasin, som uteslutande användes
till förvarande af sådant socker.
Sådant magasin räknas till fabriken
och skall stå under kronans lås.

17 §•

1. Då fabrik skall sättas i gång
eller vid början af ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger
det tillverkaren att minst tio
dagar förr, än rörelsen må börja,
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan
med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja
rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå
dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet
skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras
utom fabriksområdet, samt

e) det ombud, som i tillverkarens
frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänstemännen, hvarjämte,
därest fabriken ej står under
kontroll, då anmälan göres, vid
densamma skall fogas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna
vid fabriken icke strida
mot denna förordnings eller ordningsstadgans
föreskrifter.

(Herr Faxes förslag.)
kens närhet upplägga obeskattadt
socker i magasin, som uteslutande
användes till förvaring äf sådant
socker. Sådant magasin räknas till
fabriken och skall stå under kronans
lås. Såvida icke kontroll- och
justering sbyrån medgifver undantag,
skäll sådant magasin ligga inom
en kilometers afstånd från fabriken.

17 §•

1. Då-----;---

— — — — — — — — — om

a)----------

b)---- ---_____

c) -------

d) __ -1=^ - ----

e) det ombud, som i tillverkarens
frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänstemännen, jämte,
om han så önskar, en eller flera
ställföreträdare för detta,

hvarjämte —----före skrifter.

65

Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj d s förslag.)

25 §.

6. År fabrik belägen, utom
stad eller köping, vare tillverkaren
pliktig att på anmodan af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande åt enhvar
af den vid fabriken anställda
kontrollpersonal utan ersättning
upplåta ett eldadt, städadt samt
med nödiga möbler och sängkläder
försedt boningsrum, beläget i fabrikens
närhet. Oafsedt fabrikens belägenhet
vare tillverkare ock skyldig
att, på anmodan af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, åt enhvar
af kontrollpersonalen, som sådant
önskar, anskaffa lämplig kost
mot ersättning af två kronor om
dagen. Sistnämnda ersättningsbelopp
afdrages från det vederbörande
tillkommande arfvode och tillhandahålles
tillverkaren genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

7. Då arbete i sockerfabrik ej
pågår och allt socker inlagts i
magasin under kronans lås, skola
förste kontrollör och kontrollörer
återkallas och tillsynen vid magasinet
öfverlämnas åt en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd
tillsyningsman, hvilken i arfvode
af statsmedel erhåller tio kronor
för hvarje dag hans verksamhet vid
magasinet påkallats. Påkallas tillsyningsmannéns
åtgärd under tillverkningsåret
mer än trettiofem

Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami.

Betänkande N:o 21.

(Herr Faxes förslag.)

25 §.

6. År fabrik belägen utom stad,
köping eller municipalsamhälle, vare
tillverkare pliktig att på anmodan
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt enhvar af den vid fabriken
anställda kontrollpersonal till ett
pris af en krona om dagen i fabrikens
närhet upplåta ett eldadt,
städadt samt med nödiga möbler
och sängkläder försedt boningsrum.
Oafsedt fabrikens belägenhet vare
tillverkare ock skyldig att på anmodan
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt enhvar af kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa
lämplig kost mot en ersättning af
två kronor om dagen. De i detta
mom. omförmälda ersättningsbelopp
afdragas från det vederbörande tillkommande
arfvode och tillhandahållas
tillverkaren genom Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

7. Då arbetet i råsockerfabrik

icke pågår och allt socker inlagts
i magasin under kronans läs, skall
förste kontrollör och kontrollörer
återkallas och tills}men vid magasinet
öfverlämnas åt en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd
tillsyningsman, hvilken i arfvode af
statsmedel erhåller 10 kr. för hvarje
dag hans verksamhet i magasinet
påkallas. Påkallas tillsyningsmannens
åtgärd under tillverkningsåret
mer än nittio särskilda dagar, skall
1 Afd. 21 Höft. 9

66

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
särskilda dagar, skall ersättningen
för de Överskjutande dagarna gäldas
af tillverkaren.

28 §.

1. När socker skall uttagas från
fabrik, göre tillverkaren hos förste
kontrollören eller tillsyningsmannen
skriftlig anmälan därom, med angifvande
af sockrets slag och vikten
af hvarje kolli äfvensom huruvida
sockret skall utlämnas till fritt bruk
eller försändas till annan fabrik,
allmänt sockernederlag eller tullkammare.

47 §.

Beträffande de fabriker, inom
Indika arbete bedrifvits under tillverkningsåret
1904—1905 och som
skola vara i gång under tillverkningsåret
1906—1907, skall dock särskild!
till efterrättelse lända:

a) De i 10 och 11 §§ omförmälda
galler och järntrådsnät samt
de i 11 § omförmälda vaktstugor
skola första gången bekostas af
staten. Detsamma galle om de i
11 § omförmälda stängsel, såvida
de utgöras af träplank, men om tillverkaren
önskar uppföra stängslet
af annat material, erhåller lian af
statsmedel såsom bidrag därtill ett
belopp, motsvarande kostnaden för
ett stängsel af träplank.

b) Därest afsevärda svårigheter
möta att inskränka antalet af fabri -

(Ilerr Faxes förslag.)
ersättning för de öfverskridande
dagarna gäldas af tillverkaren.

28 §.

1. När socker skall uttagas från
fabrik, göre tillverkaren hos förste
kontrollören eller tillsyningsmannen
skriftlig anmälan därom med angifvande
af sockrets slag och kvantitet
äfvensom huruvida sockret skall
utlämnas till fritt bruk eller försändas
till annan fabrik, allmänt
sockernederlag eller tullkammare.

47 §.

Beträffande — — —---

— — —----lända:

a) De i §§ 9 och 10 omförmälda
galler och järntrådsnät samt de i
§ 10 omförmälda vaktstugor och
vaktrum skola första gången bekostas
af staten. Detsamma galle
om de i § 9 omförmälda stängslen.

b) Därest afsevärda svårigheter
möta att inskränka antalet af fabri -

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. May.ts förslag.)
k ens ingångar till två eller att i
öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
vid fabrik, vill Kungl. Maj:t
på framställning af tillverkaren och
efter rederi ovan des hörande för falriken
meddela de förändrade lestämmelser,
som af omständigheterna kunna
påkallas.

67

(Herr Faxes förslag.)
kens ingångar till två eller att i
öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
vid fabrik, skall tillverkaren
dock vara berättigad att fortfarande
drifva sin rörelse, och skall kontrollen
då ordnas enligt de föreskrifter,
som kungl. kontroll- och
justeringslyrån har att lämna, på
sådant sätt, att den lufver betryggande
för staten och så litet som
möjligt hindrande för tillverkaren.

4 §•

Rörande de i denna § meddelade bestämmelser anför chefen för
finansdepartementet följande:

»I 4 § meddelas stadgande om villkoren för export af socker. Då
i nämnda paragraf föreskrifvits, att från fabrik, som står under kontroll,
eller från allmänt sockernederlag socker må från riket utföras utan
erläggande af sockerskatt, om utförseln sker genom tullkammare under
den kontroll och de villkor, som i tullstadgan bestämmas för utförsel
af nederlagsgods, har därmed åsyftats en anordning, hvarigenom all
restitution af konsumtionsskatt vid export af socker skulle kunna undvikas.
Den olägenhet, som vidlåder råämnes- eller betsaftbeskattningen därigenom
att export ej kan ske, med mindre skatterestitution medgifves,
och att restitutionen vanligen medför någon premie för exportören, är
sålunda undanröjd. För att bereda möjlighet till befrielse från erläggande
af konsumtionsskatt för socker, som användes för tillverkning af
andra varor, hvilka ur riket utföras, har i sistnämnda § jämväl införts
en bestämmelse i sådant syfte. Då emellertid en dylik skattebefrielse
förutsätter, att tillverkningen i fråga sättes under särskild kontroll,
och bestämmelserna härom icke torde böra erhålla sin plats i nu förevarande
förordning, har jag ansett lämpligast, att meddelandet af de
föreskrifter, som härutinnan må finnas erforderliga, öfverlämnas åt
Kungl. Maj:t.»

Herr Faxe har i sin ofvanberörda motion yrkat, att denna § måtte
ur förordningen utgå. Till stöd härför åberopar motionären, hurusom
Sverige i Brysselkonventionen förvärfvat sig eu undantagsställning med

Special motivering.

68

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

villkor att export icke ägde rum och att det därför vore farligt för
vår svenska sockerindustri att äfventyra denna undantagsställning.

Enligt hvad artikeln 6 i Brysselkonventionen af den 5 mars 1902
gifver vid handen, kunna bestämmelserna i konventionen, såvidt de
angå Sverige, uppdelas i två olika klasser, nämligen dels sådana, livilkas
tillämpning är beroende häraf, huruvida export af socker från Sverige
kommer att äga rum, och dels sådana, som skulle träda i kraft omedelbart
efter det konventionen blifvit af Sverige ratificerad.

Till förstnämnda klass höra bestämmelserna i artikel 1 om afskaffande
af direkta eller indirekta premier, som tillverkning eller
utförsel åtnjuter, vidare föreskrifterna i artikel 2 om skyldighet att
ställa råsockerfabriker och sockerraffinaderier under ständig kontroll
samt slutligen stadgandet i artikel 3 angående skyldighet att till visst
belopp begränsa tilläggsafgiften eller den s. k. surtaxe, d. v. s. skillnaden
mellan beloppet af de afgifter och skatter, som påföras utländskt socker,
och beloppet af de afgifter och skatter, som drabba inhemskt socker.
Samtliga dessa föreskrifter skola icke vara för Sverige gällande, så
länge Sverige icke exporterar socker. I konventionen finnes emellertid
icke någon bestämd föreskrift om utsträckningen af den export, som
må förekomma utan att Sveriges undantagsställning i berörda hänseende
skall anses hafva upphört. Afgörande! af denna fråga är öfverlämnadt
åt den med anledning af konventionen inrättade ständiga kommissionen
i Bryssel. Export torde dock, enligt hvad af de vid konferensen förda
protokoll framgår, anses föreligga redan vid upprepad utförsel af ett
kvantum af några tusental kilogram. Därest kommissionen skulle
förklara Sverige tillhöra de sockerexporterande länderna, skulle följaktligen
för Sverige inträda skyldighet att i enlighet med konventionens
bestämmelser ordna sin sockerlagstiftning. Sverige hade därvid att
välja mellan antingen att nedsätta surtaxen till högst 6 francs (4,3 2
kronor) för 100 kilogram för raffinerad! och därmed likställdt slag af
socker samt högst 5,5 0 francs (3,9 0 kronor) för annat socker, hvilket
under den nya ordningen vore liktydigt med en sänkning af tullen
till resp. 4,3 2 och 3,9 6 öre för kilogram räknadt, eller ock att frånträda
sin nuvarande ställning till konventionen och få sin export belagd
med särskild tilläggstull, motsvarande den premie, som skall anses
ligga i den högre surtaxen.

Hvad angår den förstnämnda åtgärden eller tullens sänkning,
lärer industrien icke kunna bestå utan ett vida högre skydd, än som
efter en dylik nedsättning skulle kvarstå, och genom den senare af

69

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

omförmälda båda åtgärder torde sockrets afsättning i utlandet komma
att omöjliggöras. Det lärer ock med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida
inom en öfverskådlig framtid en förmånlig export verkligen kan
tänkas komma till stånd här ifrån landet. Under sådana förhållanden torde
de i nu omförmälda afseende föreslagna bestämmelserna, såvidt de innefattas
i förra delen af paragrafen, icke böra äga tillämpning, så länge
Brysselkonventionen är för Sverige gällande, och har därför en tillläggsbestämmelse
härom införts i §.

Hvad härefter beträffar stadgandet i senare delen af denna paragraf,
torde detta för närvarande hafva betydelse endast med afseende å
punsch, men väl är det af vikt att så ordna förhållandena, att till denna
ingalunda obetydliga exportartikel svenskt socker må kunna användas.
Såsom framdeles möjliga exportartiklar, hvilka skulle beröras af stadgandet,
märkas tillverkningar af våra skogsbär äfvensom kondenserad
mjölk.

Beträffande artikeln punsch gäller för närvarande jämlikt § 9
mom. 5 tulltaxeunderrättelserna och generaitullstyrelsens med stöd häraf
meddelade resolutioner, att restitution vid utförseln beviljas för den
tull, som erlagts för de till exportvaran använda kvantiteter socker
och arrak, hvilken restitution beräknas och utgår med visst belopp
för liter utförd vara.

Med hänsyn härtill och med afseende å hvad nu föreliggande
författningsförslag i öfrigt innehåller i fråga om tidpunkten och ordningen
för sockerskattens erläggande lärer det kunna ifrågasättas, huruvida ej
lämpligast vore att socker, som användes vid tillverkning af punsch,
afsedd för export, blefve i vanlig ordning beskattadt, med rätt för tillverkaren
att sedermera vid varans utförsel erhålla restitution af skatten
för sockret likaväl som af den tull, som kan belöpa på de vid tillverkningen
använda ingredienser. Därest utländskt socker användes
vid exportvarans framställning, blefve det inkonsekvent om, såsom
Kungl. Maj:ts förslag synes afse, befrielse från skatten skulle äga
rum medelst skatteafföring, under det att belöpande tull skulle erläggas
för att efter exporten restitueras. Samma inkonsekvens komme
äfven i viss mån att göra sig gällande vid användning af svenskt
socker, då i detta fall tullrestitution för arraken skulle ifrågakomma.
Önskligt vore väl, att ett likartadt förfarande med afseende å tull och
skatt i hvilketdera fallet som helst kunde vinna tillämpning. Därest
tullmedlen icke borde definitivt vidkännas en eventuell utgift för sockerskattens
restituerande, kunde väl svårighet icke möta att vederbörligen

70

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

godtgöra tullverket af det på 7:de hufvudtiteln uppförda anslag till
restitutioner. Kontrollen borde dock ankomma på tullverket, som
ju i hvarje fall hade att anordna kontroll med afseende å arraken
samt äfven i fråga om sockret, därest detta vore importeradt. Men
denna omständighet och det förhållande, att med afseende å tullrestitution
åtminstone för en i varan ingående ingrediens (arraken) bestämmelser
innehållas i de af Riksdagen beslutade tulltaxeunderrättelserna,
synas lämpligen böra föranleda, att hufvudgrunderna för en eventuell
skatterestitution blefve Riksdagen underställda.

Med afseende å sådana artiklar som ofvan omförmälda tillverkningar
af skogsbär samt kondenserad mjölk — därest öfver hufvud
taget det kan anses vara af behofvet påkalladt att i förevarande lagstiftning
redan nu taga hänsyn till dessa eller andra dylika tillverkningar
— torde förhållandena gestalta sig något annorlunda, beroende
därpå, att därvid oftast icke kunde blifva fråga om tullrestitution samtidigt
med skatterestitutionen och att följaktligen kontrollen icke i
regeln kunde läggas å tullverket.

Förevarande fråga synes sålunda tarfva en närmare utredning,
och lärer i afbidan därpå med afgörandet så mycket hellre kunna anstå,
som Riksdagen hinner att ännu en gång sammankomma, innan den
nya sockerbeskattningsformen skulle träda i kraft.

Utskottet har därför ansett nu ifrågavarande del af paragrafen
böra ur förordningen utgå och i stället funnit sig böra hemställa om
aflåtande af eu skrifvelse till Kungl. Maj:t i nu nämndt syfte.

5 §.

Motionären har här yrkat, att den i paragrafen omförmälda tid
af 2 månader för anstånd med skattens erläggande måtte utsträckas
till 3 månader, och anför till stöd härför följande:

»I § 5 bestämmes, att de inhemska fabrikerna icke skola få åtnjuta
anstånd med skattens erläggande mer än två månader, men att importör
af utländskt socker skall erlägga skatten på samma gång som tullen
erlägges. Genom att upplägga sockret på nederlag och betala nederlagsafgift
för tullbeloppet får importören tre månaders kredit äfvenledes
å skattebeloppet, å hvilket dock någon nederlagsafgift icke synes komma
att erläggas. Jag anser, att samma betalningSanstånd, som kommer
importören till godo, äfven bör lämnas den inhemska tillverkaren.»

Enligt § 75 i gällande tullstadga är, då nederlagsvaror angifvas
till förtullning, ägaren mot ställande af viss säkerhet berättigad till

71

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

anstånd med tullafgiftens erläggande i 90 dagar från angifningsdagen,
om tullbeloppet för det på samma inlaga upptagna gods uppgår till
500 kronor eller därutöfver.

Då således genom det af motionären omförmälda förfarande eu
importör lärer kunna betinga sig 90 dagars anstånd äfven med skattens
erläggande och därigenom kan sägas blifva gynnsammare ställd än
tillverkaren, bär en ändring, på sätt herr Faxe föreslagit, ansetts lämplig.

7 §•

I öfverensstämmelse med såväl förordningen angående villkoren
för tillverkning af brännvin som ock förordningen angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker har den af Kungl. Maj:t föreslagna benämningen
tillståndsbref ansetts böra här, och följaktligen äfven på
andra ställen i förslaget, utbytas mot tillståndsbevis.

10 och 11 §§.

Rörande här ifrågavarande §§, hvilka lämpligen synts kunna behandlas
i ett sammanhang, anför departementschefen följande:

»Hvarje fabrik, som afser tillverkning eller raffinering af socker
— sålunda '' både råsockerbruk och raffinaderier — skall, jämlikt 9^§ i
förslaget, vara så byggd och inrättad, att enligt de närmare föreskrifter,
som i förordningen och ordningsstadgan meddelas, en betryggande bevakning
af densamma till skydd mot skatteförsnillning utan svårighet
kan äga ruin.

I afseende härå hyser jag emellertid, såsom jag redan omnämnt, en
från kommitterades i viss mån afvikande åsikt. Kommitterade, eller i hvarje
fall flertalet af dem, hafva nämligen förutsatt, att komsumtionsbeskattningen
skulle fordra, att hvarje fabrik skulle vara fullständigt omgifven
af ett minst två meter högt stängsel. Samtidigt hafva de emellertid
antydt, att vid råsockerbruken kontrollen hufvudsakligen bör förläggas
till de delar af fabrikerna, där råsockret uttages ur centrifugerna, samt
till fabrikernas lager. Utgår man härifrån, synas så vidtgående åtgärder
som de nyssberörda af kommittén föreslagna knappast vara erforderliga,
Härskri rit, med hänsyn därtill, att i nu gällande ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna
i riket är föreskrifvet, att vid fabrik, som anlägges
sedan ordningsstadgan trädt i kraft, fabriksbyggnaden skall ligga fritt,
utan samband med andra byggnader, och ej innehålla andra lägenheter
än dem, som äro behöfliga för sockertillverkningen, samt att de lägen -

72

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

heter, i livilka råsockrets kristallisering och centrifugering försiggå, skola
bilda en särskild afdelning af byggnaden, så att de, om så erfordras, må
kunna afstängas från öfriga delar af densamma.

De flesta nu befintliga råsockerfabriker äro visserligen byggda år
1893 eller dessförinnan, men med ett eller annat enstaka undantag äro
de alla så anordnade, att de lokaler, där råsockrets centrifugering äger
rum, kunna afstängas från de öfriga delarna af fabriken. Vid sådant
förhållande synes det vara fullt tillräckligt att koncentrera tillsynen öfver
råsockerbruket till den del af fabriken, där sockret centrifugeras, d. v. s.
till det så kallade sockerhuset. Om dettas åt utsidan vettande fönster
förses med galler eller järntrådsnät, blifva kontrollörernas göromål
inskränkta till att dels öfvervaka sockrets uppvägning och inläggning
å magasin, såvida det ej omedelbart bortföres från fabriken, dels ock
tillse, att intet socker olofligen utföres från sockerhuset till den öfriga
delen af fabriken.

Vid raffinaderierna åter, hvilka anlagts utan tanke på en blifvande
kontroll och väl äfven tillbyggts i mån af rörelsens utvidgning, äro i
allmänhet apparaterna för sockrets kristallisering icke sammanförda på
ett ställe inom fabriken. Det går därför ej gärna för sig att beträffande
dessa stanna vid de föreskrifter, som, enligt hvad jag nyss nämnt, synas
vara tillräckliga i fråga om råsockerbruken, utan torde beträffande raffinaderierna
blifva nödvändigt att såsom regel stadga, att sådan fabriks område
skall, därest fabriken ej har en fri belägenhet, utan samband med öfriga
byggnader, vara fullständigt inhägnad! med lämpligt stängsel, dock med
rätt för Kungl. Maj:t att efter pröfning af förhållandena i särskilda fall
härifrån medgifva undantag. År raffinaderiet byggdt på sätt, jag nyss
antydt, synes det däremot vara tillfyllestgörande, ifall fabriksbyggnadens
fönster förses med galler eller järntrådsnät samt dess ytterdörrar antingen
hållas stängda eller ställas under ständig bevakning. Bestämmelserna
härom återfinnas i förslagets 11 §.

Därest det vid fabrik — vare sig råsockerbruk eller raffinaderi —
som vid den tilltänkta n}*a författningens ikraftträdande redan är i
gång, skulle möta afsevärda svårigheter att tillämpa de i förevarande
afseende i allmänhet föreslagna bestämmelserna, synes emellertid billigheten
fordra, att möjlighet beredes till medgifvande af jämkningar häri;
och bär i sådant syfte eu bestämmelse i dylik riktning intagits bland
de i förslagets femte kapitel förekommande öfvergångsstadganden.»

Herr Faxe har till stöd för sitt förslag om förändrad lydelse af
förevarande paragrafer användt en så lydande motivering:

73

jBevillningsutslcottets Betänkande N:o 21.

»§§ 10 och 11 innehålla bestämmelserna om huru fabriker skola
inrättas till beredande af möjlighet för bevakning. Uti det förslag till
förordning om beskattning af socker, som såsom reservation åtföljde det
af kommitterade den 17 maj 1904 afgifna betänkande, innehållas samma
bestämmelser äfvenledes i §§ 10 och 11, men är i princip en viktigförändring
vidtagen. Kommitterade hafva, säkerligen på grund af att
samtliga svenska råsockerfabriker äro byggda utan hänsyn till möjligheten
af införande af konsumtionsbeskattning, föreslagit, att bevakningen skulle
förläggas utikring fabrikerna, hvarigenom tillverkarne blefve i tillfälle att,
så litet som möjligt hindrade af kontrollföreskrifter, bedrifva sin tillverkning.
Den kungl. propositionen däremot förlägger kontrollen inuti
fabriken, hvilken fördelas i två afdelningar, den ena bevakad, den andra
obevakad. Härigenom skulle emellertid för tillverkarne åstadkommas
många svårigheter. Särskild kontroll måste införas beträffande det socker,
som i saften kommer att omsmältas, hvilket ifrån det s. k. sockerhuset
måste föras till andra delar af fabriken. Då det är en absolut omöjlighet
att inom sockerhuset förvara den sirap, som tillverkas vid fabriken, och
hvilken, beroende på det resultat undersökningen däraf lämnar, antingen
skall återföras till fabriken eller gå bort som skattefri melass, blifva
äfven extra kontrollåtgärder härvidlag nödvändiga. Att förbjuda omsmältning
af socker och omarbetning af sirap skulle medföra en fullkomlig
revolution inom hela arbetsmetoden vid de svenska sockerfabrikerna och
bör således icke kunna ifrågakomma. Härtill kommer, att det i flera af
fabrikerna är omöjligt att uppföra någon mur mellan det s. k. sockerhuset
och den öfriga fabriken, och att i hvad fall som helst i de äldre
fabrikerna blifver nödvändigt att mellan sockerhuset och den öfriga
fabriken hålla tre (undantagsvis två) ingångar bevakade. I somliga
fabriker torde det äfven vara omöjligt få plats till de föreskrifna
vaktrummen.

I Kungl. Maj:ts förslag är icke föreskrifvet, att de dörrar, som
från sockerhuset leda ut till fria luften, och hvilka äro nödvändiga för
lastning af socker, skola vara bevakade.

Det torde äfven böra påpekas, att det är nödvändigt för fabrikerna
att hafva smedja, maskin- och snickarverkstad, lagerrum m. m. inom
fabriksbyggnaden, och att, i händelse bostadslägenhet för fabrikens
tjänstemän där förbjudes, i nuvarande dylika kunna inhysas kontrolltjänstemännen.

På grund af hvad nu anförts, och då däraf framgår, att kontrollkostnaden
på grund af de lokala förhållandena i de gamla fabrikerna
Bih. till Biksd. Prat. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Käft. 10

74

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

blifver ungefärligen lika dyr efter Kungl. Maj:ts förslag som efter kommittéförslaget,
anser jag det senare i ifrågavarande afseende vara att
föredraga framför Kungl. Maj:ts förslag. Kock torde beträffande fabriker,
som äro belägna vid allmänna platser, såsom t. ex. gator och torg i
städer samt stationsområden vid statens järnvägsstationer och vid hamn,
hvarest öfvervakning lätt låter sig verkställa, en inskränkning kunna
äga rum i anbringandet af galler för fönsterna.»

Såsom af det anförda framgår, har motionären i hufvudsak upptagit
kommitténs förslag till lydelse af ifrågavarande paragrafer.

På de skäl, chefen för finansdepartementet anfört, synas emellertid
de af Kungl. Maj:t föreslagna kontrollföreskrifterna i tillämpningen
vara enklare än de åtgärder, kommittén ifrågasatt. Då härtill kommer,
att, därest det vid redan befintlig fabrik skulle möta afsevärda svårigheter
att vidtaga föreskrifna anordningar, i förslagets 47 § inrymts en
bestämmelse i syfte att medgifva erforderliga jämkningar, finner utskottet
Kung]. Maj:ts förslag vara att föredraga framför de af herr Faxe föreslagna
bestämmelserna.

Beträffande fabrik, som är belägen vid de af herr Faxe angifna
allmänna platser, där bevakning lätt kan ske, torde dock, såsom herr
Faxe föreslagit, eftergift i föreskrifterna om afstängningen kunna medgifvas.
Detta medgifvande synes emellertid böra lämnas af chefen för
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

I anledning häraf har utskottet föreslagit ett tillägg till 1 mom. i 11 §.

12 §.

Med hänsyn till det begränsade antalet ingångar och genomgångar
till fabriken, som enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§ äro medgifna,
har det ansetts nödigt att till förebyggande af fara vid uppkommen
eldsolycka föreskrifva, att fabrik må hafva en eller flere lätt tillgängliga
förseglade eller plomberade reservutgångar. En bestämmelse härom
har intagits såsom särskildt moment i denna paragraf.

13 §.

I fråga om s. It. saftstationer har chefen för finansdepartementet
ansett desamma icke behöfva vara försedda med några särskilda anordningar
för kontrollens utöfvande eller under fabriksdriften stå under
ständig tillsyn af särskild kontrollpersonal. Den kontroll, saftstationerna
borde vara underkastade, kunde därför inskränkas därtill, att vederbörande
öfverkontrollör tid efter annan besökte de inom hans distrikt

75

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

belägna saftstationer för att tillse, att i dessa fabriker ej dréfves annan
rörelse än den anmälda, en bestämmelse, som lämpligen syntes lämna
erhålla sin plats i ordningsstadgan.

Detta förhållande torde emellertid böra i paragrafen särskild!
omförmälas, och därför har ett tillägg i sådant syfte intagits i paragrafen.

14 §.

Till det af Kung]. Maj:t framlagda förslaget, att tillverkare skulle
äga att äfven utom fabriksområdet men i fabrikens närhet upplägga
obeskattadt socker i magasin, hade kommitterade fogat den bestämmelsen,
att sådant magasin skulle, därest Kungl. Maj:ts befallningshafvande ej
medgåfve undantag, ligga inom en kilometers afstånd från fabriken.

Detta kommitterades förslag har herr Faxe upptagit i sin motion,
och lärer anledningen därtill vara, att vid en af de skånska sockerfabrikerna
för närvarande finnes ett sockermagasin, som, ehuru beläget på mindre
än en kilometers afstånd från fabriken, genom sin belägenhet i öfrigt
till äfventyrs icke skulle anses ligga i fabrikens närhet. Då det torde
ligga i tillverkarnes intresse att för framtiden förlägga dessa magasin
så nära fabriken som möjligt, synes ett allmänt stadgande af den innebörd
kommitterade förordat icke vara af nöden, men med hänsyn till
det omförmälda fallet, torde ett öfvergångsstadgande beträffande redan
befintliga magasin böra i förordningen inflyta och har i följd häraf ett
tillägg gjorts till 47 §.

16 §.

På sätt af 15 § 1 mom. framgår, är tillverkare, innan arbete
första gången må i fabrik taga sin början, skyldig att till öfverkontrollören
öfverlämna beskrifning och planritning öfver fabriken och
fabriksområdet. I förevarande paragraf har Kungl. Maj:t föreslagit, att
byggnader, lägenheter m. in., som icke upptagits i nyssnämnda beskrifning
eller som förändrats, icke få användas, förrän de blifvit af öfverkontrollören
skriftligen godkända.

Någon anledning att i detta fall åt öfverkontrollör inrjunma någon
vidsträcktare befogenhet, än den, som i 15 § medgifves, synes icke
förefinnas, utan har paragrafen omarbetats i syfte att bringas i full
öfverensstämmelse med 15 §.

u §•

Den i paragrafen omförmälda driftsanmälan skall innehålla uppgift
om, bland annat, det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda

1 mom.

3 mom.

76 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

honom inför kontrolltjänstemännen, en bestämmelse, som hämtats från
nu gällande förordning i ämnet. Med afseende härå har herr Faxe
framhållit, att då, såsom nu blefve fallet, sådana fabriker, som vore i
verksamhet året om, komme att underkastas kontroll, syntes lämpligt,
att tillverkaren finge hafva flere än ett ombud.

Enligt hvad inom utskottet upplysts, lärer emellertid redan för
närvarande driftsanmälan i detta hänseende vanligen affattas så, att
tillverkaren uppgifver dels ett ombud, dels ock eu ersättare för detsamma
att i händelse af förfall för ombudet inträda i dettas ställe.

Något hinder att där så är nödigt uppgifva vare sig ett eller
flera ombud synes väl näppeligen förefinnas.

Till undanröjande af hvarje tvekan i detta hänseende har emellertid
den ändring vidtagits i §:n, att ordet »det» framför ordet »ombud» uteslutits.

I öfverensstämmelse med den ändring, utskottet ansett böra vidtagas
i 17 §, har utskottet föreslagit, att, jämväl i förevarande paragraf,
första stycket, ordet »det» framför ordet »ombud» måtte uteslutas.

24 §.

Enligt 2 § i förevarande författningsförslag åligger tullverket
kontroll öfver utifrån infördt socker. Afsikten har uppenbarligen icke
varit, att öfverinseendet öfver denna kontroll skulle ankomma på chefen
för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

Ett förtydligande tillägg har emellertid ansetts böra inflyta i
paragrafen, hvaraf ock eu mindre redaktionsförändring i 25 § 1 mom.
påkallats.

25 §.

Den ändring, som vidtagits med afseende å detta moment, sammanhänger
med och är uteslutande föranledd af ändringen i nästföregående
paragraf.

Enligt bestämmelserna i detta moment skola öfverkontrollörerna
förordnas af Kungl. Maj:t, som jämväl bestämmer dem tillkommande
ersättning. Samma befogenheter äro enligt gällande brännvins- och
maltdryckstillverkningsförordningar tillerkända Kungl. Maj:t.

De till öfverkontrollörerna utgående ersättningsbeloppen finnas
bestämda i de ordningsföreskrifter, som blifvit af Kungl. Maj :t utfärdade
rörande brännvinsbrännerierna den 13 juli 1887, § 50 och för maltdrycksbryggerierna
den 26 juni 1903, 52 §. Enligt dessa föreskrifter erhåller

77

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

dylik tjänsteinnehafvare, då lian är inkallad i tjänstgöring, där ej Kungl.

Maj:t för särskilda fall annorlunda förordnar, dels arfvode beräknadt
för öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen efter 8,000 kronor om
året och för öfverkontrollör vid maltdrycksberedningen efter 4,000
kronor om året, dels ock under tjänstgöringstiden ersättning för reseoch
expeditionskostnader med 250 kronor i månaden, hvilket sistnämnda
belopp dock, hvad angår öfverkontrollör vid brännvinstillverkningen, höjes
till 500 kronor i månaden för tiden från och med den 16 september till
och med den 15 maj.

Hvad den öfriga kontrollpersonalen angår, finnas i båda ofvannämnda
förordningar och jämväl i nu föreliggande förslag de grunder
angifna, efter hvilka ersättning till denna personal skall utgå.

Häraf framgår alltså, att aflöningen till den underordnade kontrollpersonalen
fastställes af Riksdagen, under det att däremot ersättningen
åt öfverkontrollörerna bestämmes af Kungl. Maj:t.

Från principiell synpunkt synes olikheten mellan det för öfverkontrollörerna
tillämpade aflöningssättet och det, som gäller för den
öfriga kontrollpersonalen, icke kunna motiveras. Skäl i öfrigt torde
icke heller kunna anses föreligga, hvarför de grunder, efter hvilka öfverkontrollör
skall äga åtnjuta ersättning, icke skulle blifva föremål för
Riksdagens pröfning. Bestämmanderätten i detta afseende borde så
mycket hellre tillhöra Riksdagen, som de till öfverkontrollörerna utgående
ersättningarna för år uppgå till afsevärda belopp. Utskottet
har i detta hänseende ansett sig böra meddela, att utgifterna för kontrollen
å tillverkningen af brännvin, maltdrycker och hvitbetssocker år
1904 uppgått till i rundt tal 843,000 kronor, däraf enligt uppgift från
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå till öfverkontrollörerna
utbetalats arfvoden och reseersättningar med tillhopa omkring 172,000
kronor.

På grund af hvad ofvan anförts och då det tillhör Riksdagen att
besluta öfver statsutgifter, förutsätter utskottet, som icke ansett sig för
närvarande böra tillstyrka någon ändring i den kungl. propositionen,
att Kungl. Maj:t för Riksdagen framlägger dels förslag till sådan ändring
af förevarande förordning, att bestämmelserna rörande ersättning till
öfverkontrollör komma att intagas i förordningen, dels ock förslag till
motsvarande ändringar i förordningarna angående tillverkning af brännvin
samt tillverkning och beskattning af maltdrycker.

Hvad förste kontrollörerna angår, skulle dessa, enligt kommit- 3 och 4 mom.
téns förslag, utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förslag
af vederbörande öfverkontrollör och efter hörande af chefen för

78

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå. Kung!. Maj:t har
emellertid ansett att, då förste kontrollör måste besitta såväl ett visst
mått af allmänbildning som en särskildt ådagalagd teknisk färdighet,
samt de sökandes kompetens i dessa afseenden bäst syntes kunna bedömas
inom finansdepartementets kontroll- och justerings byrå, dessa
kontrollörer borde förordnas af chefen för nämnda departement.

Det synes emellertid icke stå i öfverensstämmelse med andan i vår
författning att åt chefen för ett statsdepartement öfverlämna tillsättandet
af tjänstebefattningar, något som för öfrigt i detta fall torde medföra
en onödig centralisation af förste kontrollörinstitutionen. Då härtill
kommer, att Kung!. Maj:ts befallningshafvande i regeln torde kunna
förutsättas äga större personlig kännedom om de sökande än chefen
för finansdepartementet samt enligt kommitterades förslag chefens för
kontroll- och justeringsbyrån yttrande i hvarje fall skall inhämtas, torde
sistnämnda förslag vara att föredraga framför det af Kungl. .Maj:t
framlagda. De båda nu ifrågavarande momenten torde vid sådant
förhållande böra sammanföras till ett, på sätt kommittén föreslagit.

5 mom. I fråga om afiöningen åt kontrollpersonalen framhåller chefen för

finansdepartementet, att densamma syntes, åtminstone tills vidare, kunna
sättas till samma belopp som kommitterade föreslagit, nämligen åt
förste kontrollör 12 och åt annan kontrollör G kronor om dagen under
tj änstgö ringstiden.

Mot det föreslagna arfvodet till, kontrollörerna bär utskottet icke
något att erinra.

Hvad åter angår förste kontrollörernas aflöning synes med skäl
kunna ifrågasättas, huruvida icke denna i vissa fall blefve väl hög.
De förste kontrollörer, som äro anställda vid raffinaderierna och följaktligen
i olikhet mot hvad som äger rum vid råsockerbruken tjänstgöra
året om, skulle enligt den bär ofvan angifna beräkningsgrund
komma att uppbära eu ersättning af tillhopa 4,380 kronor. Detta synes
emellertid i förhållande till det arbete, som åligger dessa tjänstemän,
och de kompetensvillkor, som å dem ställas, vara en något för hög aflöning
och torde därför tåla vid eu minskning.

Med eu ersättning beräknad till 8 kronor om dagen för tjänstgöringstid,
som öfverstiger 6 månader, skulle afiöningen komma att
uppgå till 3,640 kronor om året; och torde detta få anses fullt tillräckligt.
Utskottet har fördenskull föreslagit den ändring af paragrafen,
som häraf påkallas.

Vidkommande härefter de af Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna
om reseersättning till förste kontrollör har chefen för finansdepartementet
därom anfört följande:

79

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

»Kommitterade hafva föreslagit, att, i öfverensstämmelse med livad
nu är fallet, reseersättning skulle utgå till förste kontrollör och öfriga
kontrollörer med 10 kronor för hvarje gång han inträder i tjänstgöring
eller förflyttas från en till annan fabrik. En dylik ersättning synes,
såvidt angår kontrollörerna, vara obehöflig, enär antagligen kontrollörsbefattningen
endast kommer att sökas af personer boende i närheten af
den fabrik, där de skulle komma att tjänstgöra, eller åtminstone inom
samma län, där fabriken ligger. Däremot är nämnda ersättning i hvad
rörer förste kontrollör alldeles för låg, ty det blir säkerligen i många
fall omöjligt att till dessa befattningar erhålla personer, som bo i
fabrikens närhet. Ersättning synes därför till honom böra utgå efter
resereglemente!, och torde densamma lämpligen böra beräknas efter
fjärde klassen i reglementet.»

I motsats mot departementschefen håller utskottet före, att det ej
torde möta svårighet att erhålla till förste kontrollör lämplig person,
boende inom det län, där fabriken är belägen eller i dess närhet, särskild!
om, såsom utskottet föreslagit, Kungl. Maj:ts befallningshafvande får i
uppdrag att utse nämnda tjänstemän. Då härtill kommer, att den förste
kontrollörerna tillerkända dagaflöningen torde vara ganska riklig, har
utskottet, som i likhet med Kungl. Maj:t finner, att någon reseersättning
ej bör tillkomma kontrollörer, ansett, att dylik ersättning åt förste
kontrollörer bör fastställas i enlighet med kommitterades förslag.

Kommitterade hade föreslagit, att det i detta moment intagna 6 mom.
stadgande skulle erhålla följande lydelse:

»År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkare pliktig att på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt enhvar af den vid fabriken anställda kontrollpersonalen till
ett pris af en krona om dagen i fabrikens närhet upplåta ett eldadt,
städadt samt med nödiga möbler och sängkläder försedt boningsrum.

Oafsedt fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att på anmodan
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande åt enhvar af kontrollpersonalen,
som sådant önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning af två kronor
om dagen. De i detta mom. omförmälda ersättningsbelopp afdragas
från det vederbörande tillkommande arfvode och tillhandahållas tillverkaren
genom Kungl. Mäj:ts befallningshafvande.»

Till stöd härför anförde kommitterade följande:

»En bestämmelse, som af kommitterade ansetts behöfva undergå
en förändring, är den i § 14 mom. 5 af nu gällande förordning intagna,
afseende förhållandet mellan tillverkarne och den vid fabrikerna anställda
kontrollpersonal. Där stadgas nämligen skyldighet för till -

80 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

verkare att åt en hvar af kontrollörerna vid fabriken i fabrikens närhet
kostnadsfritt upplåta ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och
sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera än fyra rum, samt
att åt den eller dem bland kontrollörerna, som sådant önska, anskaffa
lämplig kost mot en ersättning af en krona om dagen för hvarje person.

Till förekommande af hvarje slags mellanvarande mellan fabrikerna
och kontrollpersonalen hade det varit önskligt, att stadgandet fått
fullständigt bortfalla. Då det emellertid icke torde vara otänkbart att
för någon af kontrollpersonalen under den tillfälliga tjänstgöringen vid
fabrik, belägen på landsbygden, kan möta svårighet att skaffa sig
bostad och kost, hafva kommitterade i 15 § 7 inom. af förslaget till
förordning upptagit den föreskriften, att tillverkaren skall vara skyldig
att, på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, åt hvar och en
af kontrollpersonalen, som sådant önskar, dels i fabrikens närhet upplåta
ett eldadt, städadt och med nödiga möbler försedt boningsrum till
ett pris af eu krona om dagen, dels ock anskaffa lämplig kost mot
en efter nutidens prisförhållanden lämpad ersättning af två kronor om
dagen. Genom bestämmelsen, att aftalet om förmånernas åtnjutande
skall ske genom Kungl. Majrts befallningshafvande, samt stadgandet, att
ersättningsbeloppen skola afdragas från det vederbörande tillkommande
arfvode och tillhandahållas tillverkaren genom nämnda myndighet, anse
sig kommitterade hafva åstadkommit eu anordning, hvarigenom kontrollpersonalen
kan blifva tillit själfständig gent emot tillverkaren.»

Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att om kontrolltjänstemännen
genom afdrag å arfvodet sj kifva skulle vidkännas kostnad för bostad,
det vore att befara, att svårighet skulle möta att å landsbygden erhålla
tillräckligt antal för ifrågavarande uppdrag lämpliga personer,
och därför föreslagit, att vid utom stad eller köping belägen fabrik
tillverkaren skall utan ersättning upplåta erforderlig bostad åt kontrollpersonalen.
Herr Faxe har i sin ofvan omförmälda motion på de af
kommitterade anförda skäl yrkat, att ifrågavarande moment skulle affattas
i enlighet med kommitténs förslag och sålunda äfven att med
stad eller köping borde likställas municipaisamhälle.

Då utskottet delar kommitterades uppfattning, att genom de af
kommitterade förordade bestämmelserna åstadkommits en anordning,
som bidrager till att ställa kontrollpersonalen fullt själfständig gent
emot tillverkaren, har utskottet ansett, att kommitterades, af herr Faxe
äfven i öfrigt upptagna förslag vore att föredraga framför det af Kungl.
Maj:t framlagda, och följaktligen funnit sig böra förorda bifall till herr
Faxes yrkande.

81

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

I afseende å detta moment liar herr Faxe anfört följande: 7 mom.

»I mom. 7 af denna § lämnas föreskrift om att, då arbetet i sockerfabrik
afslntas, kontrollpersonalen skall indragas. Det torde vara nödvändigt
särskildt betona, att detta gäller råsockerfabrikerna, ty raffinaderierna
måste för sin rörelse hållas öppna hela året, äfven sedan arbetet
afstannat, enär det för dem är nödvändigt att så sköta sin försäljning,
att de hela året rundt hafva socker på lager för att därmed förse sina
kunder. Äfven vid råsockerfabrikerna torde det vara för litet tilltaget,
att en tillsyningsman tjänstgör 35 dagar, enär råsockerfabrikerna icke
kunna afsända sitt socker till raffinaderierna på en gång, utan måste
företaga aflastningen successivt.»

Förevarande stadgande synes äga sin hufvudsakliga tillämpning i
fråga om råsockerfabrik. Då den tid, under hvilken arbete vid dylik
fabrik ej pågår, torde kunna anslås till omkring 35 veckor under året,
har med den ifrågavarande bestämmelsen afsetts, att tillverkaren skulle
äga att en gång i veckan utan särskild kostnad påkalla tillsyningsmans
åtgärd, och lärer detta få anses tillfyllest. Vid sådant förhållande har
utskottet icke kunnat biträda herr Faxes förslag.

28 § 1 mom.

Herr Faxe anför i afseende å detta moment följande:

»I § 28 föreskrifves, att tillverkaren skall hos förste kontrollören
eller tillsyningsmannen göra skriftlig anmälan, då han vill uttaga socker,
och därvid angifva dettas slag och vikten af hvarje kolli. Det är emellertid
omöjligt att väg a hvarje topp särskildt, utan måste dessa likasom
liittintills vägas i större mängd på eu gång. Äfven torde det vara
omöjligt för tillverkaren att, innan uppvägning^ i kontrollörens närvaro
ägt rum, angifva någon vikt på det parti, som skall gå ut.»

Försändning af socker från fabrik lärer i allmänhet äga rum i
större förpackningar, exempelvis för raffinad i säckar, för toppsocker i fat
och för bitsocker i lådor; och torde vid sådant förhållande den af herr
Faxe påyrkade ändringen af förevarande stadgande icke vara af behofvet
påkallad.

47 §.

I detta moment föreskrifves, att galler, järntrådsnät och vakt- M»m. a.
stugor skola första gången bekostas af staten. Herr Faxe har föreslagit,
att häri borde inbegripas äfven vaktrum samt att beträffande de
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 11

Mom. b.

Mom. d.

82 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

i 11 § omförmälda stängsel dessa ock borde af staten bekostas, dock
att det syntes olämpligt att de utgjordes af träplank, livilka icke kunde
hålla mer än högst 10 år och därjämte kräfde dryga underhållskostnader.

Något skäl för staten att åtaga sig kostnaden för i fabrik redan
befintliga lägenheters inredande till vaktrum synes icke förefinnas; och
hvad stängslen kring raffinaderierna angår, måste det ur kontrollens
synpunkt anses vara till fyllest att använda stängsel af träplank. Vid
sådant förhållande lärer, såsom departementschefen framhåller, statens
skyldighet i fråga om områdenas inhägnande icke böra utsträckas längre
än till bekostande af stängsel af billigast användbara slag, med rättighet
för tillverkaren att på egen bekostnad använda dyrbarare material,
därtill bidrag af statsmedel skulle lämnas till belopp, motsvarande den
beräknade kostnaden för ett stängsel af träplank.

Enligt bestämmelserna i detta moment skall beträffande i gång
varande fabriker Kungl. Maj:t äga att efter omständigheterna meddela
särskilda undantagsföreskrifter. Herr Faxe yttrar med afseende härå,
att »det syntes emellertid vara öfverensstämmande med rättvisa att
fabrikerna oinskränkt bibehölles vid sin nuvarande lagliga rätt att
drifva sin verksamhet».

I sakens natur ligger, att kontroll anordningarna icke böra göras
för näringsidkare mera betungande eller mera hindrande än som för
kontrollen är nödigt, och utskottet förutsätter därföre, att erforderliga
lindringar varda tillverkare lämnade, där sådant utan någon skada
för staten eller utan risk för kontrollsäkerheten kan ske. I följd häraf
lärer någon bestämmelse utöfver hvad Kungl. Maj:t föreslagit icke
vara af behofvet påkallad.

Med afseende å det i detta moment intagna stadgande hänvisas
till hvad utskottet här ofvan under 14 § anfört.

48 §.

Den ändring, som vidtagits med afseende å ingressen till förevarande
paragraf, sammanhänger med den af utskottet föreslagna förändringen
i 25 § 3 och 4 inom., att, på sätt kommittén ifrågasatt, såväl
förste kontrollörer som kontrollörer skola utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Vid sådant förhållande har ingressen erhållit den
lydelse, som af kommittén föreslagits.

83

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande, i propositionen n:o 76 innefattade
förslag till förordning om beskattning af socker icke
kunnat oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag
med de ändringar och tillägg, utskottets härvid
fogade författningsförslag utvisar;

2:o) att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa närmare utredning angående lämpligaste
formen för beviljande af frihet från sockerskål för
socker, som användes vid tillverkning af vissa slag af
exportvaror, samt för Riksdagen framlägga förslag till
de grunder, hvilka därvid böra tillämpas;

3:o) att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts
proposition n:o 77, angående förändring af tullsatserna
å socker samt om ändrad lydelse af § 9 i underrättelser
om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, såvidt
denna proposition rör tiden från och med den 1
januari 1906 till den 1 september samma år, måtte besluta,
att gällande bestämmelser i ämnet skola under
berörda tid bibehållas oförändrade;

4:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o)
här ofvan hemställt, Riksdagen, med godkännande i
öfrig! af nyssnämnda proposition n:o 77, måtte besluta,

a) att tullsatserna å nedannämnda slag af socker
från och med den 1 september 1906 skola utgöra
följande belopp, nämligen:

å socker, raffineradt, alla slag, såsom topp-, kandioch
kak- samt krossadt eller pulverisera^! socker, 17
öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen icke mörkare
än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska
standard, likaledes 17 öre för kilogram;

å socker, oraffineradt, till färgen mörkare än
samma standardnumraer, äfven om varan inkommer i
upplöst eller flytande tillstånd, 11,7 5 öre för kilogram;

b) att från och med den 1 september 1906 den
jämlikt § 9 i underrättelser om hvad vid tulltaxans

84

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

tillämpning iakttagas bör under vissa villkor medgifva
restitution af tullmedlen vid utförsel sjöledes
från stapelstad af raft! ner adt socker, topp-, kandi- och
kak-, hvilket tillverkats inom riket af utländskt råämne,
skall utgå med 13 öre för kilogram sådant socker;

c) att den i § 9 mom. 1 tulltaxeunderrättelserna
förekommande bestämmelse om restitution af tullmedlen
för karameller och andra konfityrer från och
med den 1 september 1906 skall upphöra att gälla; samt

d) att de i tulltaxan bestämda tilläggsafgifter
till nu gällande tullsatser å vissa slag af socker, som
tillverkats i vissa där särskilt angifna länder, skola
beräknas i förhållande till de, enligt hvad ofvan
sagts, för hvarje tid bestämda tullsatser;

5:o) att de i detta betänkande behandlade motioner
af

a) herr friherre De Geer

b) » O. A. Brodin, i hvad den afser tullen
å socker från och med den 1 januari 1906,

c) herr C. Faxe

d) » K. G. Karlsson i Göteborg in. fl.

e) » N. Åkesson, och

f) » J. P. Jesper son

måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
hemställt;

6:o) att herr Brodins förenämnda motion, i hvad
den afser tullen å socker under innevarande år, icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

7:o) att Kungl. Maj:ts proposition n:o 78, angående
ändrad lydelse af § 2 i kungl. förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket
den 19 maj 1893, sådan nämnda § lyder enligt kungl.
kungörelsen den 12 augusti 1902, icke måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 1 maj 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

85

Förslag till Förordning

om beskattning af socker.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

KAP. I. Om skattens beräkning och erläggande.

1 §•

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning- närmare bestämmes, vid sockrets
utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med tretton öre för hvarje
kilogram. För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas
tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och
maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i livilka den genom
direkt polarisation utrönta sockerhalten är mindre än sjuttio procent af
torrsubstansens vikt.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,
gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.

2 §•

Intill dess socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
utlämnas till fritt bruk, skall detsamma stå under statens kontroll.
Denna kontroll utöfvas dels af tullverket öfver infördt socker, tills det
öfverföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller utlämnas
till fritt bruk, dels ock, på sätt i denna förordning och särskild af
Kungl. Maj:t fastställd ordningsstadga närmare bestämmes, vid fabriker,
i hvilka socker tillverkas eller raffineras, och i allmänna sockernederlag.

86

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §•

På Kungl. Maj.ts pröfning skall bero, om och under Indika villkor
och kontroller samt mot hvilken afgift allmänt nederlag för obeskattadt
socker utan sammanhang med sockertillverkning må medgifvas.

4 §•

Från fabrik, som står under
kontroll, eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande
af sockerskatt, från riket utföras,
om utförseln sker genom tullkammare
under den kontroll och de
villkor, som i tullstadgan bestämmas
för utförsel af nederlagsgods.

Om och under Indika villkor frihet
från sockerskatt må äga rum för
socker, som användes för tillverkning
af andra varor, hvilka ur riket utföras,
därom förordnar Kungl. Maj:t.

5 §.

1. Innan socker från fabrik
eller allmänt sockernederlag utlämnas
till fritt bruk, skall den därå
belöpande skatt inbetalas till landtränteriet
i det län, där fabriken
eller nederlaget finnes, eller, hvad
fabrik eller sockernederlag i Stockholm
angår, till öfverståthållareämbetet;
dock att, därest tillverkaren
eller nederlagsinnehafvaren
ställer säkerhet, som af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande godkän -

4 §■

Från fabrik, som står under kontroll,
eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande af
sockerskatt, från riket utföras, om
utförseln sker genom tullkammare
under den kontroll och de villkor,
som i tull stadgan bestämmas för
utförsel af nederlagsgods, dock att,
hvad sålunda är stadgadt, icke skall
äga tillämpning, så länge den i Bryssel
den 5 mars 1902 af slutade konventionen
angående beskattningen af
socker är för Sverige gällande.

5 §•

1. Innan socker från fabrik eller
allmänt sockernederlag utlämnas till
fritt bruk, skall den därå belöpande
skatt inbetalas till landtränteriet i
det län, där fabriken eller nederlaget
finnes, eller, hvad fabrik eller
sockernederlag i Stockholm angår,
till öfverståthållareämbetet; dock
att, därest tillverkaren eller nederlagsinnehafvaren
ställer säkerhet,
som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkännes, lian må för en

87

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj ds förslag.)

•nes, han må för en tid af tvä månader
åtnjuta anstånd med erläggande
af skatt.

2. Försummar tillverkare eller
nederlagsinnehafvare att inbetala
förfallen skatt, skall all ogulden
skatt genast utmätas, och hafve
den försumlige förlorat rätten att
under det tillverkningsår åtnjuta
anstånd med skatts erläggande.

3. Då socker från tullverket
utlämnas till fritt bruk, skall sockerskatt
samtidigt med tullen till
tullverket erläggas. Om betalningsanstånd,
ställande af säkerhet samt
påföljd för fördröjd eller uteblifven
betalning gälle hvad i tullstadgan
beträffande tullafgifter stadgas.

(Utskottets förslag.)

tid af tre månader åtnjuta anstånd
med erläggande af skatt.

2. Försummar tillverkare eller
nederlagsinnehafvare att inbetala
förfallen skatt, skall all ogulden
skatt genast utmätas, och hafve
den försumlige förlorat rätten att
under det tillverkningsår åtnjuta
anstånd med skatts erläggande.

3. Då socker från tullverket utlämnas
till fritt bruk, skall sockerskatt
samtidigt med tullen till tullverket
erläggas. Om betalningsanstånd,
ställande af säkerhet samt
påföljd för fördröjd eller uteblifven
betalning gälle hvad i tullstadgan
beträffande tullafgifter stadgas.

6 §•

Har socker, som utlämnats till fritt bruk, innan köparen mottagit
det, blifvit så skadadt, att tillverkaren önskar omarbeta detsamma, må
under den kontroll, chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
föreskrifver, sockret för omarbetning åter införas i den fabrik,
hvarifrån det utförts, och socker till lika mängd och af samma slag
utan erläggande af ytterligare skatt från densamma utlämnas till fritt
bruk. Sockrets mängd och slag bestämmas af den vid fabriken anställde
förste kontrollören eller, i tvistigt fall, på tillverkarens bekostnad genom
sakkunnige, som chefen för nämnda byrå tillkallar.

KAP. II. Om tillverkare och hvad honom åligger.

7 §•

1. Med tillverkare förstås i denna
författning den person, hvilken såsom
ägare, innehafvare, verkställande
direktör eller disponent eller i annan
egenskap har högsta inseendet öfver

"• §•

1. Med tillverkare förstås i denna
författning den person, hvilken såsom
ägare, innehafvare, verkställande
direktör eller disponent eller i annan
egenskap har högsta inseendet öfver

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

88

(Kungl. Maj:ts förslag.)
sockerfabriks skötsel och för hvilken
därför tillståndsbref för tillverknings
utöfvande skall utfärdas.

2. Ej må tillståndsbref utfärdas
för den, som blifvit dömd till ansvar
för brott, som omförmäles i 34 eller
35 § i denna förordning.

(Utskottets förslag.)

sockerfabriks skötsel och för hvilken
därför tillståndsbevis för tillverknings
utöfvande skall utfärdas.

2. Ej må tillståndsbevis utfärdas
för den, som blifvit dömd till
ansvar för brott, som omförmäles i
34 eller 35 § i denna förordning.

8 §•

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september till och
med den 31 augusti.

9 §•

Fabrik, som afser tillverkning eller raffinering af socker, skall
vara så byggd och inrättad, att, enligt de närmare föreskrifter, som i
denna förordning eller i ordningsstadgan meddelas, en betryggande
bevakning af densamma till skydd mot skatteförsnillning utan svårighet
kan äga rum.

10 §.

1. Vid råsockerfabrik skall fabriksbyggnaden ligga fritt, utan
samband med andra byggnader, och må icke, med undantag för kontorslokal,
innehålla andra lägenheter än dem, som äro behöfiiga för sockertillverkningen.
De lägenheter, i hvilka råsockrets centrifugering och
uppvägning försiggå, skola bilda en särskild afdelning af byggnaden
(sockerhuset), så att de, om så erfordras, må kunna afstängas från öfriga
delar af densamma.

2. Mellan sockerhuset och den öfriga delen af fabriken må endast
finnas en genomgång. Vid denna genomgång skall för de vid fabriken
anställde kontrollörer finnas vaktrum med åt genomgången vettande
fönster. Om magasin för sockers uppläggande gränsar till sockerhuset,
må genomgång finnas äfven till magasinet.

3. Fönstren på centrifugrummets ytterväggar skola vara försedda
med järngaller samt fönstren till öfriga lägenheter i sockerhuset äfvensom
gluggarna till under detsamma belägna källare med järngaller eller nät
af järntråd på sätt i ordningsstadgan föreskrifves.

Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)

11 §•

1. Vid fabrik för framställning
af raffineradt socker skall antingen
fabriksbyggnaden ligga fritt, utan
samband med andra byggnader, samt
hafva samtliga utåt vettande fönster
försedda med järngaller eller nät af
järntråd, eller ock skall fabriksområdet
vara fullständigt omgifvet af
ett minst två meter högt stängsel,
där ej på grund af särskilda förhållanden
Kungl. Maj :t finner mindre
fullständig anordning kunna medgifvas.
Till stängslet må räknas
brandmur så ock till fabriken hörande
byggnad, som till fabriksområdets
utsida ej har annan öppning
än sådan ingång, som är bevakad
eller ställd under kronans
lås, eller fönster, försedda med järngaller
eller nät af järntråd.

Stängsel skall så anbringas, att
detsamma ej ligger på mindre än
fem meters afstånd från byggnad,
som ligger inom och ej utgör del
af stängslet.

2. För trafiken till och från
fabriken må i stängslet kring denBih.
till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami.

Betänkande N:o 21. 89

(Utskottets förslag).

11 §•

1. Vid fabrik för framställning
af raffineradt socker skall antingen
fabriksbyggnaden ligga fritt, utan
samband med andra byggnader, samt
hafva samtliga utåt vettande fönster
försedda med järngaller eller nät af
järntråd, eller ock skall fabriksområdet
vara fullständigt omgifvet af
ett minst två meter högt stängsel,
där ej på grund af särskilda förhållanden
Kungl. Maj:t finner mindre
fullständig anordning kunna medgifvas.
Till stängslet må räknas
brandmur så ock till fabriken hörande
byggnad, som till fabriksområdets
utsida ej har annan öppning
än sådan ingång, som är bevakad
eller ställd under kronans
lås, eller fönster, försedda med järngaller
eller nät af järntråd.

Stängsel skall så anbringas, att
detsamma ej ligger på mindre än
fem meters afstånd från byggnad,
som ligger inom och ej utgör del
af stängslet.

För fabrik, som ligger vid öppen
plats eller gata vare sig i stad eller
inom område, tillhörande station å
statens järnvägar, eller vid allmän
hamn, må eftergift i föreskrifterna
angående afstängningen kunna medgifvas
af chefen för finansdepartementets
kontroll- och justering sbyrå.

2. För trafiken till och från

fabriken må i stängslet kring den1
Åfd. 21 Höft. 12

90 Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj:ts förslag.)
samma i regel ej hållas öppna mer
än två ingångar om dagen och en
om natten. Alla andra ingångar
skola vara stängda med kronans
lås, och få de vid behof öppnas
allenast i kontrolltjänstemans närvaro.

3. Vid hvarje ingång, som icke
i allmänhet hålles stängd, skall
finnas vaktstuga eller vaktrum för
de till ingångens bevakning anställde
kontrollörer. Från vaktrummet
skall finnas fönster, vettande
åt ingången till fabriken.

12 §.

1. I hvarje sockerfabrik skall
finnas ett för kontrollpersonalen
afsedt expeditionsrum med minst
tjugu kvadratmeters golfyta.

2. Det åligger tillverkaren att
förse expeditionsrummet och de
i 10 och 11 §§ omnämnda vaktrummen
med erforderliga möbler
samt bekosta deras belysning och
uppvärmning.

3. Vederbörande öfverkontrollör
och förste kontrollör eller dennes
ställföreträdare äge tillträde till fabrikens
laboratorium för utförandet
af behöfliga undersökningar.

Betänkande N:o 21.

(Utskottets förslag.)

samma i regel ej hållas öppna mer
än två ingångar om dagen och eu
om natten. Alla andra ingångar
skola vara stängda med kronans
lås, och få de vid behof öppnas
allenast i kontrolltjänstemans närvaro.

3. Vid hvarje ingång, som icke
i allmänhet hålles stängd, skall
finnas vaktstuga eller vaktrum för
de till ingångens bevakning anställde
kontrollörer. Från vaktrummet
skall finnas fönster, vettande
åt ingången till fabriken.

12 §.

1. Utan hinder af bestämmelserna
i 10 och 11 §§ må i fabrik, jämväl
finnas förseglade eller plomberade
reservutgångar för att begagnas i
händelse af eldfara.

2. I hvarje sockerfabrik skall
finnas ett för kontrollpersonalen
afsedt expeditionsrum med minst
tjugu kvadratmeters golfyta.

3. Det åligger tillverkaren att
förse expeditionsrummet och de
i 10 och 11 §§ omnämnda vaktrummen
med erforderliga möbler
samt bekosta deras belysning och
uppvärmning.

4. Vederbörande öfverkontrollör
och förste kontrollör eller dennes
ställföreträdare äge tillträde till fabrikens
laboratorium för utförandet
af behöfliga undersökningar.

91

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungi. Maj:ts förslag).

(Utskottets förslag.)

13 §.

De i 9, 10, 11 och 12 §§ meddelade
föreskrifter afse ej sådan
sockerfabrik (saftstationj, där arbetet
inskränker sig därtill, att saften
afvinnes betor och i rörledning föres
till annan sockerfabrik för vidare
bearbetning.

13 §.

De i 9, 10, 11 och 12 §§ meddelade
föreskrifter afse ej sådan
sockerfabrik (safIslå tion), där arbetet
inskränker sig därtill, att saften
afvinnes betor och i rörledning föres
till annan sockerfabrik för vidare
bearbetning.

Vid saftstation utöfva£ kontrollen
af vederbörande öfverkontrollör på
sätt ordning sstadgan föreskrifver.

14 §.

1. Tillverkare äger att äfven utom fabriksområdet men i fabrikens
närhet upplägga obeskattadt socker i magasin, som uteslutande användes
till förvarande af sådant socker. Sådant magasin räknas till fabriken
och skall stå under kronans lås.

2. Tillverkare äger att, när han så önskar, få tillträde till magasin,
där han har obeskattadt socker upplagdt, men skall därvid kontrolltjänsteman
vara närvarande.

15 §.

1. Innan arbete för tillverkning eller raffinering af socker första
gången må i fabrik taga sin början, skall tillverkare låta i två exemplar
upprätta och till öfverkontrollören öfverlämna dels en enligt de närmare
föreskrifter, som i ordningsstadgan meddelas, affattad beskrifning å
fabriken med tillhörande område, dels ock planritning öfver fabriksområdet
och samtliga fabrikslokalerna med tydligt angifvande af det ändamål, hvartill
hvarje lokal är afsedd. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras
vid fabriken och det andra insändes af öfverkontrollören till kontrolloch
justeringsbyrån.

2. När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik chefen
för kontroll- och justerings byrån anser ritningen öfver densamma icke
vidare vara tillfyllestgörande, åligger det tillverkaren att anskaffa ny
ritning och beskrifning, äfvenledes i två exemplar.

92

Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)

16 §.

Byggnader, lägenheter, anordningar,
fasta apparater och fasta
kärl, som icke blifvit upptagna i
den i 15 § omnämnda beskrifning
eller som där upptagits men sedermera
ändrats, må icke vid tillverkning
eller raffinering af socker användas
utan att hafva blifvit af
öfverkontrollören skriftligen godkända.

17 §•

1. Då fabrik skall sättas i gång
eller vid början af ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet,
åligger det tillverkaren att minst
tio dagar förr, än rörelsen må börja,
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan
med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja
rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå
dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet
skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras
utom fabriksområdet, samt

e) det ombud, som i tillverkarens
frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänstemännen,

hvarjämte, därest fabriken ej står
under kontroll, då anmälan göreS,
vid densamma skall fogas intyg; af

O J ö

Betänkande N:o 21.

(Utskottets förslag.)

16 §.

Öfver byggnader, lägenheter, anordningar
, fasta apparater och fasta
häri, som icke blifvit upptagna i den
i 15 § omnämnda beskrifning eller
som där upptagits men sedermera
ändrats, skalf förr än desamma må
användas vid tillverkning eller raffinering
af socker, tillverkare låta i
två exemplar upprätta beskrifning
och ritning, med hvilka förfares på
sätt i 15 § stadgas.

17 §•

1. Då fabrik skall sättas i gång
eller vid början af ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet,
åligger det tillverkaren att minst
tio dagar förr, än rörelsen må börja,
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan
med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja
rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå
dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet
skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras
utom fabriksområdet, samt

e) ombud, som i tillverkarens
frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen,

hvarjämte, därest fabriken ej står
under kontroll, då anmälan göres,
vid densamma skall fogas intyg af

Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj.is förslag.)
vederbörande öfverkontrollör, att
anordningarna vid fabriken icke
strida mot denna förordnings eller
ordningsstadgans föreskrifter.

2. Finnes ej binder för rörelsens
utöfvande, meddele K ungl.
Maj:ts befallningshafvande tillståndsbref.

3. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan
skett, ändra lämnad uppgift,
vare lian pliktig därom ofördröjligen
göra skriftlig anmälan
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

4. Driftsanmälan äfvensom anmälan
enligt 3 mom. skall ingifvas
i två exemplar, af hvilka Kungl.
Maj:ts befallningshafvande behåller
det ena och ofördröjligen öfverlämnar
det andra till vederbörande
öfverkontrollör.

18 §.

Då arbetet vid fabrik afslutats,
skall tillverkaren ofördröjligen därom
göra anmälan hos förste kontrollören;
och åligger det denne att
lämna tillverkaren bevis om gjord
anmälan äfvensom att, så fort ske
kan, därom underrätta Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, kontroll- och
justeringsbyrån samt öfverkontrollören.

Vill tillverkaren, sedan anmälan
om arbetets afslutande blifvit gjord,
under tillverkningsåret åter upptaga
rörelsen i fabriken, göre ny anmälan
på sätt i 17 § är stadgadt. Finnes

Betänkande N:o 21. 93

(Utskottets förslag.)

vederbörande öfverkontrollör, att
anordningarna vid fabriken icke
strida mot denna förordnings eller
ordningsstadgans föreskrifter.

2. Finnes ej hinder för rörelsens
utöfvande, meddele Kungl.
Maj :ts befallningshafvande tillståndsbevis.

3. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan
skett, ändra lämnad uppgift,
vare han pliktig därom ofördröjligen
göra skriftlig anmälan
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

4. Driftsanmälan äfvensom anmälan
enligt 3 mom. skall ingifvas
i två exemplar, af hvilka Kungl.
Maj:ts befallningshafvande behåller
det ena och ofördröjligen öfverlämnar
det andra till vederbörande
öfverkontrollör.

18 §.

Då arbetet vid fabrik afslutats,
skall tillverkaren ofördröjligen därom
göra anmälan hos förste kontrollören;
och åligger det denne att
lämna tillverkaren bevis om gjord
anmälan äfvensom att, så fort ske
kan, därom underrätta Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, kontroll- och
justeringsbyrån samt öfverkontrollören.

Vill tillverkaren, sedan anmälan
om arbetets afslutande blifvit gjord,
under tillverkningsåret åter upptaga
rörelsen i fabriken, göre ny anmälan
på sätt i 17 § är stadgadt. Finnes

94 Bevillningsutskottets

(Kungl. Maj.is förslag.)
ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Majrts befallningshafvande
nytt till stånds/nr;/''.

Betänkande N:o 21.

(Utskottets förslag.)

ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande
nytt tillståndsbevis.

19 §.

Till kontroll- och justeringsbyrån
skall Kungl. Maj ds befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje
vecka insända uppgift å de tillståndsbref
som under föregående
vecka utfärdats, och å de anmälningar,
som under samma tid må
hafva gjorts enligt 17 § 3 mom.

19 §.

Till kontroll- och justeringsbyrån
skall Kungl. Majds befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje
vecka insända uppgift å de tillståndsbevis,
som under föregående
vecka utfärdats, och å de anmälningar,
som under samma tid må
hafva gjorts enligt 17 § 3 mom.

20 §.

Om i annan fabrik än sådan, som omförmäles i 13 §, arbete för
sockertillverkningen ej företages inom fem helgfria dygn efter den i
driftsanmälan uppgifna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den
tid, hvarunder arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala det förste kontrollör och öfriga kontrollörer vid fabriken
tillkommande arfvode, vid äfventyr, om betalning ej sker, att Kungl.
Maj ds befallningshafvande låter hos honom utmäta detsamma.

Har under den del af året, arbete i fabriken enligt anmälan fortgått,
icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för hvarje helgfritt dygn, åligger det tillverkaren att till Kungl. Majds
befallningshafvande inbetala hela det förste kontrollör och öfriga kontrollörer
vid fabriken tillkommande arfvode, vid äfventyr, som i
föregående mom. är sagdt.

21 §.

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,
att därur med lätthet kan inhämtas, huru stor ytvidd varit använd för
odling af de betor, som inom fabriken afverkats, huru stor mängd
råämnen vid tillverkningen användts, betornas sockerhalt, huru mycket
af särskilda fabrikater i fabriken vunnits, samt huru mycket socker,
sirup eller melass bortförts från fabriken, äfvensom i öfrig! sådana upplysningar
erhållas, som för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver
sockerindustrien erfordras; och vare tillverkare skyldig att i afseende å

95

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Ma):ts förslag.) (Utskottets förslag.)

bokens anordning och förande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som chefen för kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda bok
skall, när helst så påfordran, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör
och den förste kontrollör, under hvilkas inseende fabriken är ställd.

22 §.

Tillverkare ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloch
justeringsbyrån, eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

23 §.

Vill någon, utan sammanhang
med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, hvarom i 1 §
2 mom. förmäles, göre för hvarje
tillverkningsår, minst tio dagar förrän
arbetet i fabriken börjar, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anmälan därom, med angifvande af
det ställe, där tillverkningen skall
bedrifvas, och det ombud, som i
yrkesutöfvarens frånvaro skall företräda
honom inför den, som skall
utöfva kontrollen vid fabriken. Finnes
ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillstånds&re/. När tillverkningen
upphört, göre yrkesutöfvaren
ock anmälan hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Om inkommen
anmälan underrätte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skyndsamt kontroll-
och justeringsbyrån och vederbörande
öfverkontrollör.

Finnes inom fabrik, hvarom i
denna § är fråga, anordning för

23 §.

\ ill någon, utan sammanhang
med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, hvarom i 1 §
2 mom. förmäles, göre för hvarje
tillverkningsår, minst tio dagar förrän
arbetet i fabriken börjar, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
anmälan därom, med angifvande af
det ställe, där tillverkningen skall
bedrifvas, och ombud, som i yrkesutöfvarens
frånvaro skall företräda
honom inför den, som skall utöfva
kontrollen vid fabriken. Finnes
ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillstånds&eths. När tillverkningen
upphört, göre yrkesutöfvaren
ock anmälan hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Om inkommen
anmälan underrätte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skyndsamt kontroll-
och justeringsbyrån och vederbörande
öfverkontrollör.

Finnes inom fabrik, hvarom i
denna § är fråga, anordning för

96

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Majts. förlsag.)
framställning af kristalliseradt socker,
skall densamma sättas under
kronans lås eller försegling''.

Yrkesutöfvare i sådan fabrik
vare ock skyldig att föra bok, i
tillämpliga delar så inrättad som i
21 § sägs. Nämnda bok skall, när
helst det påfordras, hållas tillgänglig
för den öfverkontrollör, under
hvars inseende fabriken är ställd,
äfvensom för den, hvilken eljest äger
anställa undersökning i fabriken.

Hvad i öfrigt i denna förordning
är stadgadt om tillverkare och
fabrik, äger icke tillämpning å
yrkesutöfvare och fabrik, hvarom i
denna § förmäles.

Såsom ersättning för kontrollkostnaden
skall yrkesutöfvaren för
hvarje månad till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala tio kronor
för hvarje helgfritt dygn, hvarunder
arbetet enligt anmälan kunnat
under månaden pågå. Betalas ej
afgiften inom utgången af den påföljande
månaden, varde densamma
utmätt.

(Utskottets förslag.)

framställning af kristalliseradt socker,
skall densamma sättas under
kronans lås eller försegling.

Yrkesutöfvare i sådan fabrik
vare ock skyldig att föra bok, i
tillämpliga delar så inrättad som i
21 § sägs. Nämnda bok skall, när
helst det påfordras, hållas tillgänglig
för den öfverkontrollör, under
hvars inseende fabriken är ställd,
äfvensom för den, hvilken eljest äger
anställa undersökning i fabriken.

Hvad i öfrigt i denna förordningär
stadgadt om tillverkare och
fabrik, äger icke tillämpning å
yrkesutöfvare och fabrik, hvarom i
denna § förmäles.

Såsom ersättning för kontrollkostnaden
skall yrkesutöfvaren för
hvarje månad till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala tio kronor
för hvarje helgfritt dygn, hvarunder
arbetet enligt anmälan kunnat
under månaden pågå. Betalas ej
afgiften inom utgången af den påföljande
månaden, varde densamma
utmätt.

KAP. III. Om kontrollen.

24 §.

Ofverinseendet öfver kontrollen
vid sockerbeskattningen utöfvas af
chefen för finansdepartementets kontroll-
och justeringsbyrå.

24 §.

Ofverinseendet öfver kontrollen
vid sockerbeskattningen, för så vidt
denna kontroll icke ankommer på
tullverket, utöfvas af chefen för
finansdepartementets kontroll- och
j usteringsby rå.

Bevillningsutskottets
(Kungl. Maj:ts förslag.)

25 §.

1. Enligt de närmare föreskrifter,
som innehållas i ordningsstadgan,
ntöfvas kontrollen af öfverkontrollörer,
förste kontrollörer, kontrollörer
och tillsyningsman.

2. Öfverkontrollörer förordnas
af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.

3. Förste kontrollörer förordnas
af chefen för finansdepartementet.

4. Kontrollörer utses af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.

5. Dagarfvode utgår af statsmedel
under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolf och till annan
kontrollör med sex kronor; och erhåller
förste kontrollör dessutom,
om resa förekommer, ersättning efter
fjärde klassen i gällande resereglemente
för hvarje gång han inträder
i tjänstgöring eller från en till annan
fabrik förflyttas.

6. År fabrik belägen utom stad
eller köping, vare tillverkaren pliktig
att på anmodan af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande åt en hvar af
den vid fabriken anställda kontrollpersonal
utan ersättning upplåta ett
eldadt, städadt samt med nödiga
Bih. till Biksd. Prof. 1905. 5 Sami.

Betänkande N:o 21. 97

(Utskottets förslag.)

25 §.

1. Enligt de närmare föreskrifter,
som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas den i 24 § af sedda kontrollen
af öfverkontrollörer, förste
kontrollörer, kontrollörer och tillsyningsmän.

2. Öfverkontrollörer förordnas
af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.

3. Förste kontrollörer och kontrollörer
utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
efter förslag af
vederbörande öfverkontrollör samt,
hvad förste kontrollörerna angår, efter
chefens för kontroll- och justeringsbyrån
hörande.

4. Dagarfvode utgår af statsmedel
under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolf och till annan
kontrollör med sex kronor, dock att,
där förste kontrollör varit inkallad
till tjänstgöring mer än sex månader
om året, arfvodet för öfver skjutande
tjänstetid bestämmes till åtta kronor
om dagen; och erhåller förste kontrollör
dessutom, om resa förekommer,
reseersättning med tio kronor för
hvarje gång han inträder i tjänstgöring
eller från en till annan fabrik
förflyttas.

5. År fabrik belägen utom

stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkaren pliktig att på anmodan
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt en hvar af den vid
fabriken anställda kontrollpersonal
till ett pris afl en krona om dagen
1 Åfd. 21 Höft. 13

98

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
möbler och sängkläder försedt boningsrum,
beläget i fabrikens närhet.
Oafsedt fabrikens belägenhet
vare tillverkare ock skyldig att, på
anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
åt en hvar af kontrollpersonalen,
som sådant önskar,
anskaffa lämplig kost mot ersättning
af två kronor om dagen. Sistnämnda
ersättningslelopp afdrages
från det vederbörande tillkommande
arfvode och tillhandahålles tillverkaren
genom Kungl. Maj ds befallningshafvande.

7. Då arbete i sockerfabrik ej
pågår och allt socker inlagts i
magasin under kronans lås, skola
förste kontrollör och kontrollörer
återkallas och tillsynen vid magasinet
öfverlämnas åt en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd
tillsyningsman, hvilken i arfvode
af statsmedel erhåller tio kronor
för hvarje dag hans verksamhet
vid magasinet påkallats. Påkallas
tillsyni ngsmannens åtgärd under
tillverkningsåret mer än trettiofem
särskilda dagar, skall ersättningen
för de Överskjutande dagarna gäldas
af tillverkaren.

(Utskottets förslag.)

upplåta ett eldadt, städadt samt
med nödiga möbler och sängkläder
försedt boningsrum, beläget i fabrikens
närhet. Oafsedt fabrikens
belägenhet vare tillverkare ock skyldig
att, på anmodan af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, åt en
hvar af kontrollpersonalen, som sådant
önskar, anskaffa lämplig kost
mot en ersättning af två kronor
om dagen. De i detta mom. omförmälda
ersättningsbelopp afdragas
från det vederbörande tillkommande
arfvode och tillhandahållas tillverkaren
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

6. Då arbete i sockerfabrik ej
pågår och allt socker inlagts i
magasin under kronans lås, skola
förste kontrollör och kontrollörer
återkallas och tillsynen vid magasinet
öfverlämnas åt en af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande utsedd
tillsyningsman, hvilken i arfvode
af statsmedel erhåller tio kronor
för hvarje dag hans verksamhet
vid magasinet påkallats. Påkallas
tillsyningsmannens åtgärd under
tillverkningsåret mer än trettiofem
särskilda dagar, skall ersättningen
för de Överskjutande dagarna gäldas
af tillverkaren.

26 §.

För uppvägning af socker vare tillverkare skyldig att anskaffa
och underhålla våg äfvensom nödiga vikter.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för vägningen, lämnas af tillverkaren.

99

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

27 §.

Allt socker, som i fabrik införes, där tillverkas eller raffineras
eller därifrån ntföres, skall till vikten bestämmas på sätt ordningsstadgan
föreskrifver.

28 §.

1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
förste kontrollören eller tillsyningsmannen skriftlig anmälan därom, med
angifvande af sockrets slag och vikten af hvarje kolli, äfvensom huruvida
sockret skall utlämnas till fritt bruk eller försändas till annan fabrik,
allmänt sockernederlag eller tullkammare.

2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall, sedan vikten däraf blifvit
bestämd samt skatt erlagd eller säkerhet därför ställd, förste kontrollören
eller tillsyningsmannen utfärda vågsedel i två exemplar, af hvilka det
ena öfverlämnas till tillverkaren och det andra, försedt med kvitto af
tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.

3. Föres socker till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
skall, sedan vikten däraf blifvit bestämd, försändelsen i öfrigt
sko under de villkor och bestämmelser, som meddelas i ordningsstadgan.

29 §.

1. Innan sirap eller melass utlämnas från fabrik, bestämmes dess
sockerhalt på sätt i 1 § 2 mom. är sagdt. År denna sjuttio procent
eller däröfver af torrsubstansens vikt, förfares med varan på sätt om
socker är stadgadt; är sockerhalten mindre än sjuttio procent af torrsubstansens
vikt, äger tillverkaren att fritt förfoga öfver varan.

2. År tillverkaren ej nöjd med undersökning, som enligt 1 mom.
blifvit i fabriken verkställd å sirap eller melass, tages däraf prof, som,
försedt med förste kontrollörens och tillverkarens sigill, insändes till
kontroll- och justeringsbyrån för verkställande af ny undersökning,
hvars resultat blir afgörande.

30 §.

Där så nödigt aktas, må inventering och uppvägning af allt i
fabrik eller magasin befintligt socker äga rum. När fabrik eller magasin

100

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

står under tillsyn af tillsyningsman, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
men eljest chefen för kontroll- och justeringsbyrån förordna om
inventering.

31 §■ ,,

Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, för undersökning
äga tillträde till alla inom fabriken befintliga lägenheter, till
boningsrum dock endast mellan klockan nio förmiddagen och klockan
nio eftermiddagen, äfvensom hafva rätt att anställa undersökning å
personer, som lämna, eller varor, som bortföras från fabriken.

32 §.

Ofverkontrollör äge när som helst tillträde till sådan fabrik, som
i 23 § omförmäles, och att där taga prof af tillverkningen för dess
undersökande. Till boningsrum äge han dock ej tillträde mellan klockan
nio eftermiddagen och klockan nio förmiddagen.

33 §.

Allmän åklagare äger anställa undersökning för upptäckande af
förbrytelser mot denna förordning.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättningsmannen för att tillgodonjuta det skydd, som honom därvid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjänstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är där allmänt känd,
vare han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

KAP. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

34 §. 34 §.

Ben, som utan tillståndsåre/ till- Ben, som utan tillståndsåms tillverkar
eller raffinerar socker, böte verkar eller raffinerar socker, böte
från och med etthundra till och med från och med etthundra till och med

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
tvåtusen kronor eller straffes med
fängelse från och med en till och
med sex månader samt gälde den i
1 § stadgade skatt, hvilken i sådant
fall beräknas efter den tillverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet,
den tid densamma må
hafva varit i bruk och hvad i öfrigt
i målet förekommit kan antagas
hafva ägt rum.

Tillverkar någon utan tillstånds^
bref sirap eller melass, straffes med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.

35 §.

Deri, som i syfte att undandraga
statsverket skatt

från fabrik, där tillverkning eller
raffinering af socker på grund af
tillståndsbre/ bedrifves, eller från
lägenhet, där obeskattad! sockerförvaras
under kronans lås, eller
under transport af obeskattadt socker
undansnillar sådant,

eller i fabrik för tillverkning eller
raffinering af socker eller i allmänt
sockernederlag eller under transport
af obeskattadt socker olofligen bryter
försegling eller öppnar eller borttager
lås, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt,

eller i fabrik eller nederlag, hvarom
ofvan sagts, vidtager åtgärd,
hvarigenom vid uppvägning af socker
mindre än sockrets rätta vikt
af vågen angifves,

eller eljest där svikligen förfar,

101

(Utskottets förslag.)

tvåtusen kronor eller straffes med
fängelse från och med en till och
med sex månader samt gälde den i
1 § stadgade skatt, hvilken i sådant
fall beräknas efter den tillverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet,
den tid densamma må
hafva varit i bruk och hvad i öfrigt
i målet förekommit kan antagas
hafva ägt rum.

Tillverkar någon utan tillståndsbevis
sirap eller melass, straffes med
böter från och med femtio till och
med ettusen kronor.

35 §.

Den, som i syfte att undandraga
statsverket skatt

från fabrik, där tillverkning eller
raffinering af socker på grund af
tillståndsbevis bedrifves, eller från
lägenhet, där obeskattadt socker
förvaras under kronans läs, eller
under transport af obeskattadt socker
undansnillar sådant,

eller i fabrik för tillverkning eller
raffinering af socker eller i allmänt
sockernederlag eller under transport
af obeskattadt socker olofligen bryter
försegling eller öppnar eller borttager
lås, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt,

eller i fabrik eller nederlag, hvarom
ofvan sagts, vidtager åtgärd,
hvarigenom vid uppvägning af socker
mindre än sockrets rätta vikt
af vågen angifves,

eller eljest där svikligen förfar,

102

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.)
straffes med böter från ocli med
femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från
och med en månad till och med ett år.

Den sakfällde erlägge ock den
skatt, han undandragit statsverket.

(Utskottets förslag.)
straffes med böter från och med
femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från
och med en månad till och med ett år.

Den sakfällde erlägge ock den
skatt han undandragit statsverket.

36 §.

Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af arbetare eller annan vid sockerfabriken
anställd person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången.
Begagnar tillverkaren ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.

Hvad i denna § är stadgadt om tillverkare äge motsvarande
tillämpning å innehafvare af allmänt sockernederlag.

37 §.

1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 21 §, eller vägrar han öfverkontrollör
eller förste kontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande
kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad,
där undersökning må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken,
straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor.

2. Underlåter yrkesutöfvare, hvarom i 23 § sägs, att i enlighet
med därom gifna föreskrifter föra bok, som omförmäles i 21 §, eller
vägrar han öfverkontrollör eller den, hvilken eljest äger anställa undersökning
i fabriken, tillgång till nämnda bok eller tillträde till rum eller
byggnad, där undersökning må ske, vare underkastad enahanda ansvar,
som i 1 mom. är stadgadt.

38 §.

Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehafvare att ställa sig till
efterrättelse något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga
rörande sockerbeskattningen föreskrifves eller de föreskrifter i
fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och justeringsbyrån,

103

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

[Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vederbörande kontroll tjänsteman eller tillsyningsman i enlighet med denna
förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes, där ej särskilt
ansvar är bestämdt, med böter från och med fem till och med etthundra
kronor; och äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande att vid lämpligt vite
ålägga den tredskande att sin skyldighet genast eller inom utsatt tid
fullgöra eller ock att låta tillsvidare afbryta tillverkningen.

39 §.

Tillverkare, nederlagsinnehafvare eller sådan yrkesutöfvare, som i
23 § omförmäles, hvilken åt kontrolltjänsteman, som öfver hans fabrik
eller nederlag utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder,
böte från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåfvan mottager, vare underkastad lika ansvar och
miste därjämte befattningen.

40 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning med kontrollen vid sockerbeskattningen,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna,
att han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom
å tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.

Har i nu omförmäld a hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

41 §.

Anställes undersökning, hvarom i 33 § förmäles, mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, men upptäckes ej förbrytelse, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

42 §.

Böter, som enligt denna förordning åd ömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

104

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

43 §• , .

Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraff.

44 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock
ej angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,
makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos
hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

45 §.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.

Finner den, som med kontrollen bär befattning, öfverträdelse
begången, som bör föranleda åtal, anmäle lian det för allmän åklagare.

KAP. V. Öfvergångsstadganden.

46 §.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 september 190G, då
kungl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen den
19 maj 1893 med däri gjorda ändringar upphör att gälla; dock att de
i denna förordning meddelade föreskrifter om anmälan och om förordnande
af kontroll tjänstemän för det tillverkningsår, som börjar den 1 september
1906, därförut skola lända till efterrättelse.

47 §. 47 §.

Beträffande de fabriker, inom Beträffande de fabriker, inom
hvilka arbete bedrifvits under till- hvilka arbete bedrifvits under tillverkningsåret
1904—1905 och som verkningsåret 1904—1905 och som

105

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

{Kungl. Maj:ts förslag.)
skola vara i gång under tillverkningsåret
1906—1907, skall dock
särskild! till efterrättelse landa:

a) De i 10 och 11 §§ omforma!
da galler och järntrådsnät samt
de i 11 § omförmälda vaktstugor
skola första gången bekostas af
staten. Detsamma galle om de i
11 § omförmälda stängsel, såvida
de utgöras af träplank, men om
tillverkaren önskar uppföra stängslet
af annat material, erhåller han
af statsmedel såsom bidrag därtill
ett belopp, motsvarande kostnaden
för ett stängsel af träplank.

b) Därest afsevärda svårigheter
möta att inskränka antalet af fabrikens
ingångar till två eller att
i öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
vid fabrik, vill Kungl. Maj:t
på framställning af tillverkaren och
efter vederbörandes hörande för
fabriken meddela de förändrade bestämmelser,
som af omständigheterna
kunna påkallas.

c) Senast den 1 oktober 1905
skall tillverkare till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva ritningar
till de stängsel och vaktstugor
samt beskrifning å de galler och
nät, som vid fabriken erfordras,
jämte kostnadsförslag samt förklaring,
till hvilket pris han är villig
utföra arbetet. Till ledning vid förslagens
bedömande skall han därjämte
ingifva den i 15 § omförmälda
beskrifning öfver fabriken
med tillhörande planritning, för Bih.

till Rilcsd. Prat. 1905. 5 Samt.

(Utskottets förslag.)

skola vara i gång under tillverkningsåret
1906—1907, skall dock
särskild! till efterrättelse lända:

a) De i 10 och 11 §§ omförmälda
galler och järntrådsnät samt
de i 11 § omförmälda vaktstugor
skola första gången bekostas af
staten. Detsamma gälle om de i
11 § omförmälda stängsel, såvida
de utgöras af träplank, men om
tillverkaren Önskar uppföra stängslet
af annat material, erhåller han
af statsmedel såsom bidrag därtill
ett belopp, motsvarande kostnaden
för ett stängsel af träplank.

b) Därest afsevärda svårigheter
möta att inskränka antalet af fabrikens
ingångar till två eller att
i öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
vid fabrik, vill Kungl. Maj:t
på framställning af tillverkaren och
efter vederbörandes hörande för
fabriken meddela de förändrade bestämmelser,
som af omständigheterna
kunna påkallas.

c) Senast den 1 oktober 1905

skall tillverkare till Kungl. Map.ts
befallningshafvande ingifva ritningar
till de stängsel och vaktstugor
samt beskrifning å de galler och
nät, som vid fabriken erfordras,
jämte kostnadsförslag samt förklaring,
till hvilket pris han är villig
utföra arbetet. Till ledning vid förslagens
bedömande skall han därjämte
ingifva den i 15 § omförmälda
beskrifning öfver fabriken
med tillhörande planritning, för1
Afd. 21 Raft. 14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

106

(Kungl. Maj ds förslag.)
sedel med öfverkontrollörens intyg
om verkställd besiktning. Efter
infordrande af yttrande från öfverkontrollör
och en i byggnadsfrågor
och ortens pris förfaren person har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att med eget utlåtande insända
handlingarna till Kungl. Maj:t, som
beslutar i ämnet. Vill tillverkaren
ej utföra arbetet till det pris, Kungl.
Maj:t bestämmer, skall arbetets utförande
utbjudas på entreprenad.

48 §.

Vill tillverkare, att socker, som
före den 1 september 1906 tillverkats
eller förtullats, efter nämnda dag
skall lcvarligga inom fabrikens område,
gore före den 1 augusti 1906
anmälan därom hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som öfversänder
densamma till kontroll- och justering
sbyrån, hvarefter chefen för
nämnda byrå föranstaltar, att förste
kontrollör och kontrollörer inkallas
att, mot arfvode enligt 25 §, utöfva
bevakning vid fabriken, sätta sockret
under kronans lås och i vissa
fall, på sätt här nedan sägs, bestämma
detsamma till vikt och

(Utskottets förslag.)

sedd med öfverkontrollörens intyg
om verkställd besiktning. Efter
infordrande af yttrande från öfverkontrollör
och en i byggnadsfrågor
och ortens pris förfaren person har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att med eget utlåtande insända
handlingarna till Kungl. Maj:t, som
beslutar i ämnet. Vill tillverkaren
ej utföra arbetet till det pris, Kungl.
Maj:t bestämmer, skall arbetets utförande
utbjudas på entreprenad.

d) För det i 14 § omförmälda
ändamål må redan befintligt, före år
1905 till förvaring af socker användt
magasin, äfven om det icke anses
ig g a i fabrikens närhet, fortfarande
begagnas, för så vidt det icke är beläget
på längre afstånd än en kilometer
från fabriken.

48 §.

Vill tillverkare, att socker, som
före den 1 september 1906 tillverkats
eller förtullats, efter nämnda dag
skall kvarligga inom fabrikens område,
göre före den 1 augusti 1906
anmälan därom hos Kungl. Majrts
befallningshafvande, som förordnar
förste kontrollör och kontrollörer att,
mot arfvode enligt 25 §, utöfva
bevakning vid fabriken, sätta sockret
under kronans lås och i vissa
fall, på sätt här nedan sägs, bestämma
detsamma till vikt och
rendement. Härvid iakttages följande: -

10?

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Ktingl. Maj:ts förslag.)
rendement. Härvid iakttages följ
ande:

a) Socker, som är eller före utgången
af augusti månad blir färdigt
till förbrukning, sättes den 31
augusti under kronans lås och må
af tillverkaren uttagas utan erläggande
af den skatt, som i denna
förordning stadgas.

b) Råsocker sättes den 31 augusti
under kronans lås. Under september
månad äger tillverkaren att i
mån af behof däraf för raffinering
vid egen fabrik eller försändning
till annan fabrik uttaga större eller
mindre partier, som till vikt och
rendement bestämmas, på sätt i
mom. e och g sägs. Det råsocker,
som den 1 oktober finnes kvar, skall
omedelbart på enahanda sätt till
vikt och rendement bestämmas.

c) Den 29, 30 och 31 augusti
får smältning af socker ej äga rum
inom raffinaderi. Det socker, som
ännu den 31 augusti är under arbete,
bestämmes till vikt och rendement
enligt mom. e, f och g.

d) Efter hand som det i mom.
b och c omförmälda socker till
vikt och rendement bestämmes, skall
tillverkaren i vederbörande räkenskap
föras till godo den utrönta
mängden af rendementssocker med
därå belöpande skatt enligt 1 §
eller ock må, där tillverkaren det
begär, detsamma tillgodoföras tillverkare
vid annan fabrik.

e) Vid den i mom. b och c omförmälda
inventering uppväges sock -

(Utskottets förslag.)

a) Socker, som är eller före utgången
af augusti månad blir färdigt
till förbrukning, sättes den 31
augusti under kronans lås och må
af tillverkaren uttagas utan erläggande
af den skatt, som i denna
förordning stadgas.

b) Råsocker sättes den 31 augusti
under kronans lås. Under september
månad äger tillverkaren att i
mån af behof däraf för raffinering
vid egen fabrik eller försändning
till annan fabrik uttaga större eller
mindre partier, som till vikt och
rendement bestämmas, på sätt i
mom. e och g sägs. Det råsocker,
som den 1 oktober finnes kvar, skall
omedelbart på enahanda sätt till
vikt och rendement bestämmas.

c) Den 29, 30 och 31 augusti
får smältning af socker ej äga rum
inom raffinaderi. Det socker, som
ännu den 31 augusti är under arbete,
bestämmes till vikt och rendement
enligt mom. e, f och g.

d) Efter hand som det i mom.
b och c omförmälda socker till
vikt och rendement bestämmes, skall
tillverkaren i vederbörande räkenskap
föras till godo den utrönta
mängden af rendementssocker med
därå belöpande skatt enligt 1 §
eller ock må, där tillverkaren det
begär, detsamma tillgodoföras tillverkare
vid annan fabrik.

e) Vid den i mom. b och c omförmälda
inventering uppväges sock -

108

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

(Kungl. Maj:ts förslag)
ret, dock att, där sockret är packadt
i kolli med lika vikt, räkning af
antalet kolli och profvägning af två
på hundradet må vara tillfyllest,
därest ej anledning finnes till antagande,
att sockrets vikt ej uppgår
till den uppgifna.

f) Vid inventering af sådana
sockerprodukter, som förvaras å
fasta reservoarer och. kärl, utrönes
vikten genom mätning och bestämmande
af specifika vikten.

g) Vid inventering uttages ur
hvarje likartadt parti prof, därvid i
intet fall ett prof må representera
mer än femtiotusen kilogram. De
uttagna profven underkastas kemisk
undersökning, hvarvid sockerhalten
bestämmes, genom polarisation samt
askhalten utrönes genom profvets
inaskning med svafvelsyra, hvarefter
rendementet bestämmes genom att
från polarisationen afdraga fem gånger
askhalten. Härefter uträknas
för hvarje parti den vikt rendementssocker,
det innehåller. För verkställande
af den kemiska undersökningen
äger förste kontrollören att
på statens bekostnad anlita biträde
af sakkunnige.

(Utskottets förslag.)

ret, dock att, där sockret är packadt
i kolli med lika vikt, räkuing af
antalet kolli och profvägning af två
på hundradet må vara tillfyllest,
därest ej anledning finnes till antagande,
att sockrets vikt ej uppgår
till den uppgifna.

f) Vid inventering af sådana
sockerprodukter, som förvaras å
fasta reservoarer och kärl, utrönes
vikten genom mätning och bestämmande
af specifika vikten.

g) Vid inventering uttages ur
hvarje likartadt parti prof, därvid i
intet fall ett prof må representera
mer än femtiotusen kilogram. De
uttagna profven underkastas kemisk
undersökning, hvarvid soekerhalten
bestämmes genom polarisation samt
askhalten utrönes genom profvets
inaskning med svafvelsyra, hvarefter
rendementet bestämmes genom att
från polarisationen afdraga fem gånger
askhalten. . Härefter uträknas
för hvarje parti den vikt rendementssocker
det innehåller. För verkställande
af den kemiska undersökningen
äger förste kontrollören att
på statens bekostnad anlita biträde
af sakkunnige.

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

109

Reservationer:

mot förslaget till förordning om beskattning af socker. (Kungl. Maj:ts
proposition n:o 76.)

Mot 4 §

af herr Östberg, som yrkat, att paragrafen måtte nr förordningen

utgå;

mot förslaget om tullen å socker m. m. (Kungl. Maj:ts proposition
n:o 77.)

åt herr K. G. Karlsson, som anfört:

»Då jag håller före, att den i Kungl. Maj:ts proposition n:o 77
föreslagna nedsättningen af tullen å socker är i hufvudsaklig mån
motiverad af å sockermarknaden genom Brysselkonventionen inträdda
ändrade förhållanden, och då enligt mitt förmenande allmänheten snarast
möjligt bör komma i åtnjutande af den sänkning af sockerpriserna, som
en tullnedsättning möjligen kan komma att medföra, har jag ansett,
att skäl icke saknats för att bestämma tiden för tullnedsättningens
trädande i kraft till exempelvis den 1 juli innevarande år. Men då
Kungl. Maj:t icke ansett skäligt att låta ifrågavarande nedsättning träda
i kraft under löpande finansår, finner jag bäst att äfven i detta afseende
ansluta mig till Kungl. Maj:ts förslag. Under inga förhållanden kan
jag vara med om utskottets förslag att uppskjuta denna tullnedsättning
ända till den 1 september 1906.

På grund af hvad jag sålunda anfört anser jag, att utskottet
bort hemställa om bifall till Kungl. Maj:ts proposition n:o 77 äfven
hvad denna proposition rör tiden från och med den 1 januari 1906 till
den 1 september samma år.»

samt

af herrar O. A. Ericsson, Beckman och Höjer, hvilka instämt med
herr Karlsson.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 21 Käft.

15

Ilo

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 21.

Härjämte hafva nedannämnda herrar ledamöter i utskottet begärt
få antecknadt, att de icke deltagit:

herr A. Hammarström i den slutliga behandlingen af 4 §:ns första
stycke;

herr 0. A. Brodin i den slutliga behandlingen af frågan om bestämmande
af skattesats och tullsatser; samt

herrar G. Jansson och E. A. Lindblad — på grund af arbete
inom särskilda utskottet n:o 2 — i behandlingen af de i detta betänkande
omförmälda frågor.

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1905.