Bevillningsutskottets Betänkande JS’:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 mars 1905, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner angående förändrade
bestämmelser i fråga om beskattning af inkomst
af skog.

(2:a A.)

Genom två inom Andra Kammaren väckta motioner, nämligen dels
n:o 97 af herr H. G. P. Ohngren och dels n:o 134 af herr S. J. Enander,
har frågan om ändring af nu gällande bestämmelser för beskattning
af inkomst från skog bragts under Riksdagens pröfning.

Herr Ohngrens ofvanberörda motion är af följande innehåll:

»Ofvertygad därom, att det förslag till skogsbeskattning, som återgifves
uti den s. k. Norrlandskommitténs underdåniga betänkande, åtminstone
kommer att fordra en mycket långvarig behandling, och medveten
om det ständigt stigande missnöje, som råder inom ett flertal af
Norrlands fjällsocknar med anledning af att den verkliga inkomsten af
skog icke taxeras inom den kommun, där skogen är belägen, vågar
jag ånyo fästa Riksdagens uppmärksamhet på frågan om taxering af
inkomst af skog. Härtill uppmuntras jag äfven af den behandling i
Första Kammaren, som bevillningsutskottets betänkande n:o 38 — med
anledning af herr S. J. Enanders motion, n:o 166, i Andra Kammaren
— vid förlidet års riksdag erhöll. Bevillningsutskottets hemställan afslogs
med den ringa majoriteten af tre röster. I Andra Kammaren
bifölls utskottets hemställan utan votering.

Orsaken till afslaget synes mig vara, att bevillningsutskottet hemställde,
lätt icke allenast inkomst af skogsafverkning, utan äfven inkomst
af sågverksrörelse måtte i större utsträckning, än för närvarande
äger rum, tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvilka skogsafverkning
och sågverksrörelse bedrifvas’.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 18 Iläft. (N:o 18.)

1

2 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 18.

Skiljer man dessa frågor och endast behandlar frågan om taxering
af inkomst af sko£ (skogsbruk), så bör denna fråga kunna lösas utan
svårare rubbningar i nu gällande bevillningsförordning.

För att nå det åsyftade målet måste fastighetsbevillning fortfarande
utgöras för skogsmark och husbehofsskog, men inkomstbevillning bör utgöras
för all annan behållen vinst af skogsbruk.

En sådan förändring skadar icke någon jordbrukares intresse, hvar
han än inom landet må hafva sin egendom, men bidrar i väsentlig mån
till att möjliggöra jordbrukarnes fortvaro inom de fattigare fjällsocknarna
i Norrland.

Förlidet års bevillningsutskotts betänkande n:o 38 åtföljes af eu
förträfflig historik öfver det mer än tjuguåriga riksdagsarbete, som
skogsbeskattningsfrågan redan kräft. I denna historik visas älven otvetydigt
behofvet af frågans snara lösning. För att ytterligare söka påvisa
detta behof återgifver jag härmed ur Norrlandskommitténs betänkande
sidorna 255 och 256''följande: ''Tager man i beräkning ej.blott
väghållningsbesväret, som i hvad det utgår kontant grundar sig å allmänna
bevillningstaxeringarna, utan äfven de af landsting och kommuner
debiterade utskylder, torde man finna, att de efter allmänna bevillningen
utgående utlagor numera'' inom vissa kommuner, särskild!
inom de egentliga skogssocknarna, nått en sådan höjd, att svårighet,
uppstått för kommunerna att på den direkta beskattningens väg täcka
de växande skattebehofven, och att därjämte fara är för handen, att
redan under nuvarande skatteförhållanden i icke få fall gränsen för de
skattskyldiges skatteförmåga nåtts eller till och med öfverskridits.
Skattetrycket torde också, som jämväl framgår af den utaf kommittén
från orterna anskaffade utredningen, i vissa trakter utgöra en bidragande
orsak till hemmanens öfvergång från de i skatteafseende mindre
bärkraftiga och till inkomst af jordbruk närmast hänvisade Enskilda
hemmansägarne till de ekonomiskt bättre situerade sågverksbolagen.

I Jämtlands län utgingo i ända till 66 % af samtliga landskommunerna
kommunalutskylderna för den i mantal satta jorden med öfver
75 öre pr fyrk och i en hvar af 26 kommuner eller i 44 /o af länets
samtliga socknar utdebiterades öfver 100 öre pr fyrk. -— — — -

Inom Hammerdals tingslags skogrika socknar utdebiterades således i
en hvar socken öfver 100 öre pr fyrk och medeltalet närmade sig 160
öre pr fyrk.’

Innebörden af hvad här ofvan är anfördt visar, att hvad som bör
göras till förbättring i skattetunga för dessa socknars innebyggare, det

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

3

bör göras snart, och det lcan bli ödesdigert nog för en afsevard mängd
jordbrukande befolkning, därest lösningen af en fråga sådan som denna
uppskjutes i afsikt att invänta förändrade skatteformer.

Öfvertygad härom, vågar jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt, redan för nästa
års Riksdag framlägga förslag till sådan ändring af gällande bevillningsförordning,
att inkomst af skog (skogsbruk) må i beskattningshänseende
likställas med bergsbruk, samt att inkomst af skog skall taxeras inom
den ort, där skogen är belägen.»

Den af herr Enander i ämnet väckta motionen, i hvars syfte sju
andra af kammarens ledamöter instämt, lyder sålunda:

»Ehuru Riksdagen år för år afvisat de för Riksdagen framlagda
motioner rörande skogsbeskattningen, låter dock det trängande skattebehofvet,
från kommunernas sida icke afvisa sig. Detta behof, som med
allt starkare tryck år för år gifver sig till känna, krafvel’ en lösning af
frågan. Att i afvaktan på en slutgiltig lösning af de kommunala skattefrågorna
skjuta åt sidan hvarje på det beståendes grund möjlig reform
i nämnda syfte, kan ur praktisk synpunkt icke försvaras och medför
under nuvarande förhållanden en verklig fara. I sådant afseende kan
jag icke underlåta att ur norrlandskommitténs betänkande anföra följande
särskildt för förhållandena i Sveriges norra landsända belysande siffror.
Den i mantal satta jorden påfördes kommunalutskylder per fyrk

Å r.

Inom rikets samtliga lands-kommuner med undantag af
sopknarna i Kopparbergs län.

Inom landskommunerna i
södra ock mellersta Sverige.

Inom landskommunerna i
Norrland.

Enligt f ö

1 j a n d e

a f r u n d a d e procenttal:

högst 75
öre.

76—100

öre.

öfver 100
öre.

högst 75
öre.

76—100

öre.

öfver 100
öre.

högst 75
öre.

76—100

öre.

öfver 100
öre.

%■

%■

%■

%■

%.

%■

%■

%■

1891...............

87

9

4

88,5

8

3,5

73

15

12

1805...............

80

14

G

83

13

4

57

25

18

1890...............

75 /

17

8

77

16

7

?) 51

28

21

1901..:............

70

20''

10

73

19

8

46

25

29

Dessa siffror tala ett sådant språk, att man icke utan bekymmer
kan motse ens den närmaste framtiden. Att en afsevärd ändring i de

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

kommunala skattebördorna skulle kunna vinnas därigenom, att skogsinkomsten
i större utsträckning än hittills toges i anspråk för skattebehofven,
blir hvad Norrland beträffar så mycket mer själffallet, som
inom vidsträckta distrikt inom denna landsända den enda hufvudsakliga
inkomsten erhålles från skogen, en inkomst, som under nuvarande förhållanden
antingen icke alls eller, i fall, där beskattning i skogssocken
äger rum, oftast allenast till en del beskattas eller ock tages helt och
hållet till beskattning å annan ort än där skogen är belägen.

Då oaktadt dessa förhållanden framställningar i ämnet till Riksdagen
från enskilda motionärers sida icke kunnat komma öfver förslagets
stadium, torde det i icke få fall hafva berott därpå, att Riksdagen
saknat den allsidiga utredning af ämnet, som skogsbeskattningsfrågans
lösning äfven på det beståendes grund kräft.

En sådan anmärkning lärer emellertid icke kunna göras mot ett
förslag, som i hufvudsak byggts på den sakkunniga utredning, som
lämnats af den år 1890 tillsatta kommittén, en kommitté, hvilken just
haft förevarande fråga under behandling.

Ett genomförande af det af denna kommitté utarbetade förslag i
ämnet påkallar inga större ändringar i bevillningsförordningen, men
skulle otvifvelaktigt icke oväsentligt bispringa kommunerna särskilt i
rikets nordliga delar. Också har den kommitté, som under senare året
haft norrlandsfrågan om hand, funnit sig böra förorda 1890 års skattekommittés
förslag.

På grund af hvad sålunda anförts och under hänvisning till sistnämnda
kommittés betänkande och hvad norrlandskommittén i ämnet
andragit hemställer jag, att Riksdagen må besluta, att gällande bevillningsförordning
skall beträffande nedannämnda §§ erhålla följande förändrade
lydelse:

§ 2.

Bevillning för fast egendom erlägges åt ägaren, utom i följande
fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren, nämligen:

a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja
upplåten, för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren
ej må skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig
lösen gifves, samt för skogsområde, som innehafves af stad eller annan
menighet;

b) för jordegendom —- — — —

afsöndrad.

Bevillningsutskottets Betänkande JSf:o 18.

5

§ 3-

1 mom. Fast egendom skall uppskattas till sitt verkliga värde.
Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje särskild egendoms
storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar samt
erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter,
köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning
eller försäkrande mot brandskada. I fråga om jordbruksfastighet skall
härvid hänsyn tagas till skogs afkastning, allenast i den mån densamma
användes till husbehof; dock att beträffande skogsområde, som innehafves
af staten, växande skogens hela värde inbegripes i fastighetens
värde.

2 mom. Frälseräntas kapitalvärde — — beräknas.

3 mom. Fastighetstaxering äger rum år 1906 och därefter hvart
femte år. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändrad under tiden mellan två
på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, utan för så vidt
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af den för taxeringsmyndigheterna
utfärdade instruktion härmed omförmäles, påkalla förändrad
värdering.

4 mom. Uppskattning —• — — icke rum.

§ 5.

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för inrösnings- och afrösningsjord, hvar för sig, med iakttagande
af hvad i 3 § 1 mom. stadgas, för hvarje hemman och jordlägenhet
eller, om hemmanet eller lägenheten består af två eller flera brukningsdelar
eller afsöndring af jord därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel
eller jordafsöndring; samt

för skogsområde, som innehafves af staten, vare sig det t.illyder
visst hemman eller icke, äfvensom för skogsområde, som innehafves af
stad eller annan menighet;

b) å annan — — — frälseränta.

§ 8-

1 inom. Till inkomst ---- -— patronus eccleshe.

2 mom. Till inkomst af arbete räknas:

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 18.

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk; fabriker, mekaniska
verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller
förädling anlagda inrättningar; mejerihandtering, potatesmjölfabriker och
andra binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande
af eget jordbruks produkter; penningrörelse, handelsrörelse, hvartill
äfven räknas handel med skog eller skogseffekter, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;

2:o) af försäljning af skog eller skogseffekter samt af virkesfångst
för annat ändamål än eget husbehof från område, för hvilket den, som
verkställer försäljningen eller virkesfångsten, är pliktig utgöra fastighetsbevillning,
äfvensom af virkesfångst från skogsområde, som blifvit af
staten upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller
kanalbolag.

3:o) af till allmän trafik----—- —- flottled; och

4:o) hvad som förvärfvas — — —^ — beskattad.

§12.

Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete;

a) patronus — — — utgår;

b) idkare af rörelse, som i 8 § 2 mom. a) 2:o) omförmäles, för inkomst
däraf, där skogsområdet är beläget;

c) bank — — — :— stationer;

d) annat bolag — — — •— styrelse;

e) handlande------— mantalsskrifven;

f) ägare hemort;

g) de under — — — —- beskattas;

h) utrikes boende, här------församling; samt

i) utrikes boende pensionstagare -—• •— — — utbetalas.

För annan — — — — vistas.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna. Uppskattning af fast egendoms värde.

§ i Värdet

af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af

l:o) jordegendom tillhörande — — — börande härvid jämväl behörigt
afseende fästas vid såväl in- som afrösningsjordens läge och

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

beskaffenhet, tillgång på skog till husbehof samt beloppet af de allmänna
utskyld er —^ — — 5 procent;

2:6) egendomens — — — förändradt;

3:o) den för sådan *— — — egentligt inflytande, eller å värdet af
skog utöfver hvad för husbehofvet erfordras, likasom värdet — — —
beräkning;

4:o) årliga — — — kapitaliserad efter 5 procent;

7:o) vid taxering af skogsområde, som innehafves af staten, beräknas
jämväl växande skogens hela värde.

I de fall — — — — utgöras.

§ 2.

Har under tiden — — — •— taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter
eller af virkesj''ångst, af bergsbruk och därtill hörande näringar samt kvarnar
och fabriker m. fl. verk och inrättningar.

§ 3.

Vid beräkning af inkomst genom försäljning af skog och skogseffekter
samt genom virkesfångst hafva taxeringsmännen att noggrann!
göra sig underrättade om mängden och beskaffenheten af hVäd som försålts,
eller annorledes tillgodogjorts, och därför belöpande inköps- och
afverkningskostnad samt om den köpeskilling, det försålda betingat,
eller det värde, annorledes användt virke med hänsyn till förhållandena
i orten kan anses äga, jämte de öfriga omständigheter, som på ett rätt
bedömande af hithörande taxeringsfrågor kunna inverka.

§ 4.

1 mom. (= med § 3.)

2 » (= med § 4.)»

Syftet i de båda förevarande motionerna är enahanda — ytterst
afseende införande i bevillningsförordningen af sådana förändrade bestämmelser
att de kommuner, där skogsafverkning äger rum, blifva i

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o. 18.

skattehänseende bättre tillgodosedda än nu är förhållandet — ehuru
motionärerna för nämnda ändamåls vinnande föreslagit olika åtgärder.

Förevarande beskattningsfråga har, som bekant, upprepade gånger
varit föremål för såväl af Kungl. Maj:t för frågans utredning och lösning
vidtagna åtgärder som för behandling inom Riksdagen.

Senast vid 1903 och 1904 årens riksdagar har sålunda bevillningsutskottet
i anledning af väckta motioner haft att i ämnet afgifva utlåtande.
Vid båda tillfällena har utskottet lämnat en utförlig historisk redogörelse
för frågans tidigare behandling; och må här hänvisas till den i 1904
års bevillningsutskotts betänkande n:o 38 i detta afseende förekommande
utredning. Innan utskottet öfvergår till att afgifva yttrande öfver de
nu föreliggande motionerna, vill utskottet komplettera utredningen med
afseende å tiden från och med år 1904.

Vid nämnda års riksdag hade i en inom Andra Kammaren af herr
Enander väckt motion, n:o 166, föreslagits,

»att i gällande bevillningsförordning 8 §, 2 mom. a) l:o) inflikas
efter orden ''egna jordbruksprodukter’: äfvensom all den afkastning, som
förvärf vas genom upplåtelse af af verkning sr ätt till skog eller genom skogsafverkning
till annat ändamål än husbehof,

samt att till samma förordnings 12 §, c) måtte fogas efter ordet
''styrelse’: med iakttagande dock, att inkomst af försäljning eller af verkning
af skog alltid skall taxeras å ort, hvarest skogen är belägen;

och till sistnämnda §, d) måtte med en liten omredigering sålunda:
''idkas; dock’ med iakttagande ej mindre att ''handlandena i de städer’

— — — — — — — — — — — — — — —--skola ’taxeras’

etc. ''mantalsskrifne’, vidfoga^, än äfven att vid försäljning eller af verkning
af skog inkomsten af försäljningen eller af verkningen taxeras å ort,
hvarest skogen är belägen».

Därjämte hade i motionen hemställts, att bevillningsutskottet skulle
afgifva förslag till de anvisningar i bevillningsförordningen och 1 §
instruktionen för taxeringsmyndigheterna, som erfordrades för genomförandet
af den föreslagna förändrade grunden för fastighetstaxeringen.

I sitt öfver motionen afgifna utlåtande redogjorde utskottet, bland
annat, för två vid frågans behandling inom utskottet framlagda förslag
till densammas lösning. Denna redogörelse är af följande lydelse:

»I det ena af dessa förslag erinras därom, att bevillningsförordningens
föreskrift, att skogsmark och växande skog skall inberäknas i
fastighetens taxeringsvärde, hade till följd, att en fastighetsägare, som
från sin fastighet försålde skog, icke kunde för inkomsten däraf särskildt

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 9

taxeras, utan ansåges hafva med den fastigheten påförda bevillningen
erlagt utskyld jämväl för skogens afkastning, och detta oaktadt erfarenheten
till fullo gifvit vid handen, att vid fastighetstaxeringarna full hänsyn
i allmänhet icke toges till skogens värde. Därtill komme, att innehafvare
af rättighet till skogsafverkning, enligt hvad allmänt vore kändt,
såsom beskattningsbar inkomst plägade uppgifva sin vinst efter afdrag
af de afverkade trädens värde å rot, till och med då genom föregående
års afverkningar inköpssumman för afverkningsrätten helt och hållet
amorterats.

En skogskommun syntes emellertid böra tillförsäkras rätt att beskatta
den afkastning fastigheterna inom kommunen lämnade och sålunda
äfven den vinst, som uppstode vid tillgodogörandet af de fastigheterna
tillhörande skogar, en vinst, som för närvarande icke blefve
beskattad. Utan rubbning i gällande beskattningsregler borde bevillningsförordningen
kunna ändras därhän, att bevillningen och sålunda
jämväl den kommunala beskattningen träffade dels, då en fastighetsägare
afverkade skog utöfver husbehofvet, skogens värde eller inkomsten
af skogen i den mån skogens värde icke inberäknats i fastighetens
taxeringsvärde, dels ock den hittills obeskattade vinst en innehafvare
af afverkningsrättighet till skogen erhölle. För att skogsafkastningen
skulle blifva vederbörligen beskattad, borde därför nettoförsäljningssumman
eller, där ägaren själf idkade förädlingsrörelse, trädens
värde å rot genom inkomstbevillning beskattas; dock skulle någon
fördelning af inkomsten mellan förädlingsrörelsen och afverkningen icke
äga rum i det fall, att förädlingen skedde inom den kommun, där
fastigheten vore belägen. För inkomsten från skogen skulle fastighetsägaren
emellertid erlägga inkomstbevillning allenast i den män den
försålda eller förädlade skogens värde icke inberäknats i fastighetens
taxeringsvärde. Hade detta värde genom afverkningen nedgått, framginge
däraf, att fastighetsägaren för det vid afverkningen lösgjorda
kapitalet redan blifvit genom fastighetsbevillning beskattad. Om däremot
fastighetens taxeringsvärde icke kunde anses hafva sjunkit med
hela det kapitalbelopp, som genom afverkningen blifvit lösgjordt, borde
återstoden beskattas med inkomstbevillning. Därvid skulle dock iakttagas,
att, om sedan senaste fastighetstaxering en fastighetsägare icke
vare sig till husbehof eller till försäljning afverkat någon skog från
sin fastighet eller i allt fall icke så mycket skog, som kunde anses
motsvara en normal skogsafverkning, fastighetsägaren borde anses vara
berättigad göra afdrag för viss del af återstoden utaf skogens värde,
nämligen den del, som syntes utgöra normal afkastning af skogens i

Bill. till Rihd, Frat. 1905. 5 Sami, 1 Afd. 18 Haft. 2

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

fastighetens taxeringsvärde ingående värde och som icke sedan sista
fastighetstaxeringen uttagits.

En innehafvare af rättighet till skogsafverkning, hvilken tillika
idkade förädlingsrörelse, borde beskattas jämväl för den vinst, som uppkommit
genom afverkningen. I den mån enligt gällande bevillningslagstiftning
beskattning af en sådan rättighetsinnehafvares inkomst
skulle ske å annan ort än den, där skogen vore belägen, syntes i nuvarande
bestämmelser om beskattningsorten böra vidtagas den ändring,
att den mot skogens värde å rot svarande vinsten komme att beskattas
inom skogskommunen. När inköpssumman för afverkningsrätten vore
slutamorterad, skulle således innehafvaren af sagda rättighet taxeras
inom skogskommunen för värdet af all den skog, han å skogshemmanet
afverkade. Om förädlingen skedde i samma kommun, där fastigheten
läge, skulle beskattningen å hela inkomsten af såväl utverkning som
förädling äga rum i skogskommunen. I de fall åter, då en innehafvare
af afverkningsrättighet idkade förädlingsrörelse å annan ort än den,
där skogen vore belägen, eller ock i följd af gällande regler taxering
eljest skulle ske i annan kommun än den nyssnämnda, komme vinsten
att uppdelas mellan den kommun, där skogen funnes, och den kommun,
inom hvilken enligt bestående regler inkomst af rörelse skulle
beskattas. Därvid borde emellertid tillses, att förädlaren icke beskattades
för mera än den verkliga inkomsten. Förlust å förädlingsrörelsen
syntes därför böra drabba jämväl afverkningsrörelsen.

Inom bevillningsutskottet har vidare framhållits, att skog såsom
sådan icke borde göras till föremål för beskattning, men att däremot
skogsmark borde åsättas taxeringsvärde i förhållande till den afkastning,
densamma ansåges komma att lämna i mogen skog. Å denna afkastning
skulle beräknas inkomstbevillning, hvars belopp sedermera, lika
fördelad på samtliga åren i skogens växtperiod, skulle betraktas såsom
fastighetsbevillning och läggas till grund för det värde, som skulle
åsättas skogsmarken. Med nu ifrågasatta förfaringssätt blefve visserligen
icke den under skogens uppväxttid influtna inkomsten af gallringsvirke
beskattad, men, då skogsmark först efter 30 å 40 år gåfve nämvärd
afkastning, och markens ägare under denna tid det oaktadt fått
utgifva skatt för beräknad inkomst af den framtida afkastningen, borde
förstnämnda inkomst få af honom åtnjutas skattefri, och detta så mycket
hellre, som han syntes böra erhålla någon ersättning för sådd och
plantering, för risken af skada genom eld, insekter och dylikt. Till
ledning vid skogsmarks taxering skulle erforderliga uppgifter lämnas

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18. 11

af vederbörande myndighet, förslagsvis domänstyrelsen. Värdet af skogsmark
skulle upptagas särskildt för sig i taxeringslängderna.

Den nu föreslagna anordningen för skogsmarks upptaxering skulle
medföra, att stat och kommun årligen finge uppbära skatt för inkomst
af all duglig skogsmark, samt att jordbruksfastighets taxeringsvärde
icke skulle röna någon inverkan af vare sig ökning i skogens värde
genom tillväxt eller minskning däri genom utverkning.»

Af den till stöd för utskottets hemställan i ämnet afgifna motiveringen
diar utskottet ansett lämpligt här återgifva följande:

»Under behandlingen af föreliggande beskattningsfråga hafva både
inom Riksdagen och inom de kommittéer, som förehaft ärendet till
pröfning, äfvensom af de i ämnet hörda myndigheter uttalats vidt skilda
meningar om lämpligaste sättet för beskattningen utaf skogens afkastning.
Men de gjorda uttalandena synas i allmänhet vara eniga därom,
att den nu tillämpade ordningen för denna beskattning är långt ifrån
tillfredsställande. Ostridigt är, att fastigheterna särskildt inom de norrländska
länen, där de mångenstädes till hufvudsaklig del bestå af skog,
förlora betydligt i Amrde och således försvagas såsom föremål för fastighetsbevillning
genom den omfattande skogsafverkning, som där bedrifves.
Då med i ämnet nu gällande bestämmelser skogens afkastning icke
särskildt beskattas, utan den växande skogens värde inräknas i fastighetens
taxeringsvärde, medför nyssberörda värdeminskning å fastigheterna
förlust för icke blott statsverket utan äfven, och det allra
kännbarast, för de kommuner, där skogarna äro belägna. Härtill kommer,
att, då värdet å växande skog är svårt att till fullo uppskatta, det
understundom torde inträffa, att detta värde mer eller mindre, kanske
helt och hållet, åsidosättes vid fastställande af fastighetens taxeringsvärde.
Särskildt torde detta förekomma i Norrland, där hithörande
förhållanden ställa sig väsentligt olika dem, som i allmänhet råda inom
landet i öfrigt.

Det synes därför bevillningsutskottet synnerligen angeläget, att
sådana föreskrifter rörande beskattning af skogens afkastning varda
meddelade, att skälig inkomst därigenom kommer såväl staten som
de enskilda kommunerna till godo.

Såsom ofvan framhållits, hafva vid ärendets behandling inom utskottet
två förslag till den föreliggande frågans lösning blifvit framlagda.
Utskottet har visserligen förehaft dessa förslag till pröfning,
men finner sig icke böra med ledning däraf utarbeta några föreskrifter
i ämnet. Icke heller har utskottet, trots den omfattande och ingående
utredning, som redan kommit denna fråga till del, ansett sig böra

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

uttala sin anslutning till något särskilt af de förut i ärendet framlagda
förslag eller upptaga till bemötande de erinringar, som gjorts mot en
förändrad anordning af beskattningen af skogens afkastning. Ofvan
intagna historiska redogörelse gifver vid banden, att mot hvarje till
frågans lösning väckt förslag kunna framställas invändningar, och utskottet
inser till fullo de svårigheter, som föreligga både vid utarbetandet af
nödiga stadganden i ämnet och sedermera äfven vid deras tillämpning.
Å andra sidan synas i de förslag, för hvilka utskottet i det föregående
redogjort, finnas uppslag till väsentliga förbättringar i jämförelse med
det nuvarande beskattningssättet, hvilket, såsom redan framhållits, allmänt
erkännes vara i högsta grad otillfredsställande. Utskottet anser
emellertid, att ett noggrannt afvägande af fördelar och olägenheter i
det ena eller andra förslaget lämpligast bör kunna ske genom medel,
som stå Kungl. Maj:t till buds. I anledning häraf inskränker sig
utskottet allenast att hemställa om en skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t.)>

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställde utskottet, att Riksdagen
ville besluta att i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, det Kung].
Maj:t täcktes låta utarbeta och, om möjligt, redan för nästa års Riksdag
framlägga förslag till sådan ändring åt gällande bevillningsförordning,
att inkomst genom beskattning af såväl skogsafverkning som sågverksrörelse
må i större utsträckning, än för närvarande äger rum, tillgodokomma
de särskilda kommuner, inom hvilka skogsafverkning och sågverksrörelse
bedrifvas.

Vid behandlingen inom Riksdagens kamrar af bevillningsutskottets
ifrågavarande betänkande stannade kamrarna i olika beslut beträffande
utskottets hemställan, i det att denna blef af Första Kammaren efter
votering, med 55 röster mot 52, afslagen, hvaremot Andra Kammaren
utan votering biföll, hvad utskottet hade hemställt.

Såväl 1903 som 1904 års bevillningsutskott hade vid fattandet
af sitt beslut i förevarande ämne tagit väsentlig hänsyn till den då
arbetande Norrlandskommittén.

1903 års bevillningsutskott afstyrkle den till dess behandling föreliggande
motionen om ändring af 8 och 12 §§ bevillningsförordningen,
i syfte att ordna beskattningen af skogens afkastning, hufvudsakligen
af det skäl, att enligt hvad utskottet hade sig bekant nämnda kommitté
tagit frågan under ompröfning, hvarför utskottet ansåg, att det förslag,
kommittén möjligen kunde komma att afgifva, borde afvaktan, förrän
sagda beskattningsfråga gjordes till föremål för någon Riksdagens åtgärd.

1904 års bevillningsutskott anförde härom, att, enligt hvad ut -

13

Bevillningsutshottets Betänkande N:o 18.

skottet inliämtat, något förslag- till frågans lösning icke vore att från
sagda kommitté förvänta, vid hvilket förhållande utskottet hölle före,
att frågan om beskattning af skogens afkastning icke längre borde
undanskjutas, utan att densamma snarast möjligt borde bringas till afgörande.

Sedan Norrlandskommittén den 27 oktober 1904 afgifvit sitt slutliga
betänkande, vill utskottet här i korthet redogöra för den »framställning
angående nya grunder för skogsbeskattningen», som förekommer
i betänkandet (sid. 255—259). Efter att hafva skildrande oegentligheter
i afseende- å nämnda beskattning, hvartill nu gällande bestämmelser
gåfve anledning, samt det skattetryck, som allmänt rådde i de
egentliga skogssocknarna i Norrland, äfvensom framhållit behofvet af en
reform i nuvarande anordning af skogsbeskattningen, anför kommittén
följande:

»Visserligen hafva de oegentligheter eller missförhållanden i fråga
om skogsbeskattningen, hvarom kommittén nu talat, upprepade gånger
varit föremål för Kung!. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet, utan
att dock de försök till deras undanröjande, som under skilda tider
gjorts, ledt till något resultat. Detta oaktadt har kommittén emellertid,
såsom ett led i de af kommittén föreslagna medel för vidmakthållande
och stärkande af den jordbrukande befolkningens ställning i Norrland
och Dalarne, ansett sig böra upptaga till behandling frågan om skogsbeskattningen.
Såsom, af hvad redan anförts, framgår, har kommittén
därvid närmast i sikte den ogynnsamma ställning, de egentliga skogssocknarna
på grund af gällande beskattningsbestämmelser intaga i beskattningsafseende.

En rättelse i nu anmärkta förhållanden måste gifvetvis i viss mån
mynna ut i sådana ändrade bestämmelser rörande beskattningsorten,
att den inkomst för trävarurörelse, som nu i regel taxeras där förädlingsrörelse
äger rum, komme att till viss del i beskattningsafseende
öfverföras till skogskommunerna.

Det torde nu visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke skogsbeskattningsfrägan
borde ordnas'' i sammanhang med den nu förestående
allmänna omgestaltningen af vårt beskattningssystem. Kommittén anser
likväl, att det uppskof med lindringen i skattebördorna, som däraf blefve
följden, skulle under nu rådande skatteförhållanden kunna i vissa trakter
af Norrland och Dalarne medföra en allt för stor olägenhet för den
jordbrukande befolkningen därstädes, för att ett dylikt uppskof kan
anses tillrådligt.

Kommittén anser sig därför på det lifligaste böra tillstyrka att,

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

utan afvaktan på en slutlig- lösning af alla nu sväfvande skattefrågor,
reformer i ifrågavarande afseende vidtagas i gällande skatteförfattningar.
Rörande sättet för lösning af nu förevarande fråga bär kommittén velat
uttala sin anslutning i hufvudsak till det förslag, som år 1891 framlades
af den år 1890 tillsatta skattekommitté. Denna kommitté, som, enligt
sitt uppdrag, särskilt till behandling upptagit skogsbeskattningsfrågan,
sökte lösa densamma utan rubbning af grunderna för då gällande bevillningsförordning,
hvars bestämmelser i förevarande afseende i hufvudsak
upptagits i bevillningsförordningen af den 3 december 1897.

I enlighet med det i sådant afseende utarbetade förslaget vill
kommittén alltså tillstyrka, att skogsbeskattningsfrågan löses på det sätt:

att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas å
inrösnings- och afrösningsjorden;

att vid uppskattning af staten tillhörigt skogsområde växande
skogens hela värde inbegripes, men att eljest vid bestämmande af fast
egendoms taxeringsvärde hänsyn tages till afkastningen af växande
skog, allenast i den mån densamma användes till husbehof;

att i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom
inkomstbevillning;

att för den skull den nu i § 2 af bevillningsförordningen stadgade
skyldighet för innehafvaren att erlägga fastiglietsbevillning för »skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till
sågverk eller kanalbolag» må upphöra;

att inkomstbevillning bör för behållna inkomsten utgöras, såväl
när försäljning af skog eller skogseffekter drifves såsom handelsrörelse,
som äfven när dylik försäljning äger rum från område, för hvilket
den, som verkställer försäljningen, är pliktig utgöra fastiglietsbevillning;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör
erläggas för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket
den, som verkställer virkesfångsten, är pliktig utgöra fastiglietsbevillning,
eller å skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag; samt

att: vid taxering af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter
eller genom virkesfångst från eget område, taxeringen skall
ske i den ort, där skogen är belägen.»

I det förslag till förordning om skatt af inkomst och förmögenhet
in. m. samt till ändrad lydelse af vissa §§ i bevillningsförordningen
m. fl. författningar, som under år 1904 utarbetats inom finansdeparte -

Bevillningsutskottets Betänkande JSf:o 18. 15

mentet af särskildt tillkallade sakkunniga, äro jämväl speciella bestämmelser
i fråga om beskattning af skogsafkastning föreslagna. Dessa
bestämmelser återfinnas dels i 1 och 2 kapitlen af de i förslaget förekommande
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen för inkomstoch
förmögenhetsskatt, dels i förslaget om ändrad lydelse af 8 §
2 mom. a) l:o och 12 § c) bevillningsförordningen samt 4 § i instruktionen
för taxeringsmyndigheterna.

Enligt nyssnämnda anvisningar skulle upplåtelse af afverkningsrätt
till skog icke anses såsom afyttring af skogsmark (realisation), utan
skulle köpeskillingen upptagas såsom inkomst af fast egendom. Till
inkomst af jordbruk skulle* räknas den inkomst, som förvärfvas genom
försäljning af skogseffekter. Skogsafverkning å annans mark på grund
af särskild upplåtelse skulle räknas såsom en rörelse för sig och inkomst
häraf hänföras till inkomst af annan näring (rörelse eller yrke).
Jämväl enligt de föreslagna ändringarna i bevillningsförordningen skulle
inkomst af dylik skogsafverkning i bevillningshänseende räknas såsom
inkomst af en särskild rörelse. Skogsafverkning å egen mark skulle
däremot enligt förslaget fortfarande icke betraktas såsom en inkomstbevillning
underkastad rörelse utan beskattas genom fastighetsbevillning.

Rörande beskattningsorten innehåller förslaget till ändrad lydelse
af 12 § c) bevillningsförordningen, att bolag eller enskild skattskyldig,
som på grund af särskild upplåtelse afverkar skog på annans mark,
skall taxeras där skogen är belägen, för den vinst, som därigenom
förvärfvas eller skall anses uppstå.

I 4 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna gifvas följande närmare
föreskrifter angående uppskattningen af inkomst af skogsafverkning.
Vid uppskattning af inkomst genom sådan skogsafverkning å annans
mark, som drifves i samband med förädlingsrörelse, skulle hvardera rörelsen
betraktas såsom eu själfständigt för sig drifven rörelse, så att särskildt
för sig bedömes resultatet af afverkningen (skogsvinsten) och
särskildt för sig resultatet af förädlingen (förädlingsvinsten). För beräkning
af skogsvinsten skulle först bestämmas försäljningsvärdet å den
afverkade virkesmängden med ledning af de vid tiden för afverkningens
afslutande gällande priser å afverkningsorten eller närmast
belägna vattendrag (efter s. k. tumsedlar och prislistor). Från det sålunda
bestämda värdet skulle därefter afdragas kostnaderna för utstämpling,
afverkning, framforsling, intumning och märkning, äfvensom så stor
del af den för skogen erlagda köpeskilling, som med hänsyn till redan
förut uttagen skogsvinst samt storleken af årets afverkning, jämförd
med den kvarvarande skogstillgången, skäligen kan anses belöpa å årets
afverkning.

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

Af de många utredningar och förslag till skogsbeskattningsfrågans
lösning, som föreligga, framgår nogsamt å ena sidan behofvet af en
reform af det nuvarande beskattningssättet, men å andra sidan äfven
huru svårlöst denna fråga visat sig vara.

En reform i den riktning att inkomsten af skogsafverkning blir
beskaffad inom den kommun, där skogen är belägen, kan och
bör icke längre undanskjutas. Särskildt de. af Norrlandskommittén
företagna undersökningar visa, att alltför allvarliga missförhållanden i
skattehänseende äro rådande inom skogskommunerna, till stor del på
grund af de ringa skattebidrag, som de erhålla från de inom dem belägna
skogarna. I likhet med hämnda kfjmmitté finner bevillningsutskottet
förevarande fråga vara af den vikt, att densamma, utan afvaktande
af en allmän omgestaltning af den kommunala beskattningen
och den direkta beskattningen i öfrigt, bör för sig företagas till
afgörande.

Såsom af utskottet ofvan omförmälts, har af Norrlandskommittén
blifvit tillstyrkt, att skogsbeskattningsfrågan skulle lösas i enlighet med
det af 1890 års skattekommitté utarbetade förslaget, till hvithet Norrlandskommittén
uttalade sin anslutning i hufvudsak. Det af herr Enander
nu framlagda förslaget till ändringar ibevillningsförordningenär ihithörande
afseenden helt och hållet öfverensstämmande med 1890 års kommittéförslag
med undantag af en bestämmelse i 2 § instruktionen för taxeringsmyndigheterna,
hvilken bestämmelse icke finnes i kommittéförslaget. Af det
under år 1904 utarbetade förslaget till förordning om skatt af inkomst
m. m. framgår, att en omgestaltning af skogsbeskattningen ej blott
betingar ändringar i bevillningsförordningen, utan berör jämväl inkomstskattelagstiftningen.
Förslag i sistberörda afseende har dock icke
blifvit af herr Enander framlagdt, hvadan hans förslag i hvarje fall
icke torde kunna i oförändrad form antagas.

Utskottet ansluter sig emellertid till den af 1904 års bevillningsutskott
uttalade mening, att ett noggrannt afvägande af fördelar och
olägenheter i det ena eller andra förslaget lämpligast bör ske genom
medel, som stå Kungl. Maj: t till buds, och har utskottet fördenskull icke
ansett sig böra nu framlägga något förslag till de förändrade bestämmelser,
som af en reform i här ofvan antydd riktning skulle erfordras.

Såsom utskottet redan erinrat, lära visserligen förslag i ämnet
vara under utarbetande inom vederbörande departement. Under vanliga
förhållanden skulle utskottet på grund af denna omständighet kunnat
anses sakna anledning att tillstyrka vidtagande af någon åtgärd i
anledning af nu ifrågavarande motioner, men med hänsyn till före -

17

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

varande beskattningsfrågas erkändt stora betydelse finner utskottet sig
likväl det oaktadt böra föreslå aflåtande till Kungl. Maj:t af eu skrifvelse
i ämnet med betonande af att frågan kräfver ett skyndsamt
afgörande.

Bevillningsutskottets hemställan år 1904 afsåg, att Riksdagen
skulle anhålla om utarbetande och framläggande af förslag till sådan
ändring af gällande bevillningsförordning, att inkomst genom beskattning
af såväl skogsafverkning som sågverksrörelse måtte, i större
utsträckning än för närvarande äger rum, tillgodokomma de särskilda
kommuner, inom Indika skogsafverkning och sågverksrörelse bedrifvas.
Vid behandlingen inom Första Kammaren af utskottets betänkande i
ämnet framställdes den anmärkning, att utskottets, hemställan innebure
en motsägelse, såtillvida att den omfattade både skogsafverkning och
sågverksrörelse. För att undanröja den sålunda anmärkta otydligheten
har utskottet nu inskränkt sin hemställan till att afse endast ändring
af bestämmelserna rörande beskattning af skogsafverkning.

Med stöd af hvad bevillningsutskottet , sålunda anfört, hemställer
utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Öhngrens och
herr Enanders förevarande motioner, ville besluta att i
skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Magt utan
att afvakta eu fullständig lösning af kommunalskattefrågan
täcktes låta utarbeta och om möjligt redan
nästkommande år för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring åt nu gällande skattelagstiftning,
att inkomst genom beskattning af skogsafverkning
må, i större utsträckning än för närvarande äger rum,
tillgodokomma de särskilda kommuner, inom hvit ka
skogsafverkning bedrifves.

Stockholm den 30 mars 1905.

På bevillningsutskottets vägnar:

II. GAVALLI.

Bill. till Rikscl. Prof. 1905. 6 Sami. / Afä. 18 B afl.

3

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.

11 eserration er:

af hen* Cavalli;

af herr A. Hammarström, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att förevarande motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
samt

af herrar O. A. Ericsson och Lindblad, Indika ansett, att utskottet
i denna fråga bort tillstyrka bifall till den af herr Enander väckta
motionen.

Herrar Östberg och J. Bromée hafva begärt få antecknadt, att de
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1905.