4
Riksdagens Skrifvelse N:o 84.
W:o 84.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 27 april 1904.
— — — Andra Kammaren — 27 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förbud mot all utskärning
af Öl ä arméns lägerplatser äfvensom inom
armens och flottans samt kustartilleriets kasernområden.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 7.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 15.)
Till Konungen.
Sedan Eders Kungl. Maj:t, med anledning af en utaf Riksdagen år
1902 till Eders Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse, utfärdat bestämmelser^ hvarigenom
utskänkningen af öl i marketenterierna vid såväl armén som flottan
i viss ^ man inskränkts samt utskänkningen af vin och porter blifvit helt
och hållet förbjuden, har i särskilda under innevarande riksmöte väckta
motioner föreslagits, att förbud måtte utfärdas mot all ölutskänkning å
arméns lägerplatser äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets
kasernområden.
Frågan om förbud för ölutskänkning å lägerplatser och inom kasernomraden
var a bane äfven vid 1903 års riksdag, och det samma år församlade
kyrkomötet har i skrifvelse till Eders Kungl. Maj:t uttalat sin
Riksdagens Skrifvelse N:o 84.
anslutning till yrkandet på ett sådant förbud. Att också borttagandet af
ölutskänkningen från lägerplatser och kasernomräden utgör ett allvarligt
önskemål och ett bestämdt kraf af en öfverväldigande, folkopinion inom
vårt land, därom kan, enligt Riksdagen asikt, intet tvifvel rada efter de
starka, för att icke säga enhälliga, meningsyttringar, som gång efter annam
afgifvits till förmån för denna synnerligen viktiga reform. Dess trängande
beskaffenhet lär ej heller tåla något uppskof, om icke det radande missnöjet
med den nuvarande ordningen skall öfvergå pa själfva försvarssaken.
Ett ytterligare stöd för ölets fullständiga bannlysning från lägerplatserna
måste anses ligga däri, att den värnpliktiga ungdomen själf flerstädes
med alltjämt ökad styrka begärt borttagande af den frestelse, som
den funnit ligga i ölets befintlighet i nrarketenterierna. De välgrundade
önskningar, som sålunda framkommit från de närmast intresserade, likasom
äfven från dessas målsmän, synes det vara de militära myndigheternas
plikt att tillmötesgå. _ .
Härtill kommer, att dagligt användande af öl icke bör intränga .1 alla
hem inom vårt land, fattiga såväl som rika, samt där tillkämpa sig ett
sådant herravälde, att ölet blifver för hela vart folk en verklig nödvändighetsvara.
Ännu äro de flesta värnpliktige utgangna från hem,, där Öl
alfdeles icke användes eller åtminstone^ ingalunda blifvit i.nfördt till dagligt
bruk. Därigenom att öl utskänkes å lägerplatser och inom kasernområden
blifva emellertid dessa värnpliktige lätt under de numera långvariga
vapenöfningama förledda att dagligen förtära öl och såmedelst förvärfva
eu dem hela lifvet följande vana, som, äfven om densamma ej blifver fördärfbringande,
likväl medför utgifter, hvilka kunde sparas för nyttigare
ändamål.
Från militärt håll har stundom gjorts den invändningen mot den nu
ifrågasatta reformen, att ölets borttagande från marketenterierna skulle
komma att medföra en ökning af fylleriförseelserna, enär bevaringsynglingarna
i sådant fall lätt förleddes att berusa sig, då de på permission befunne
sig utom lägerplatsen. Men oafsedt att de kommunala myndigheterna
sannolikt på de flesta ställen, åtminstone på landsbygden, äga medel
i sin hand att hindra ölutskänkningen i närheten af sådan plats, vore
dock, enligt Riksdagens mening, en dylik till äfventyra i början inträffande
ökning af fylleriförseelser i själfva verket äfven i städerna mer skenbar
än verklig. Ty med den nuvarande ordningen kommer — företrädesvis
i de fall, då marketenteri et är beläget inom kasernområde — den verkliga
siffran af fylleriförseelser icke i dagen, utan blifver, i större eller
mindre grad, fördold för vederbörande. Men sådant är förvisso farligare,
än om de ifrågavarande öfverträdelserna komma i öppen dag och blifva
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 84.
bestraffade, låt vara att detta till en början på garnisonsorter sker i ett
något större antal fall än för närvarande.
En annan invändning, som från samma håll gjorts gällande i fråga
om ett fullständigt förbud mot ölutskänkning, särskilt å lägerplatserna,
är den, att därigenom skulle i stället insmugglandet af spirituösa genom
de civila personer, som besöka lägren, främjas och ökas. Denna invändning
må i viss mån anses berättigad. Det är dock att märka, att dylik
insmuggling i de allra flesta fall afser brännvin eller annan starkare spirituösa,
enär det naturligen möter större svårigheter att insmuggla öl i mera
betydande kvantiteter. Därtill kommer, att olofligt införande af spritdrycker
bland manskapet tyvärr redan nu, oaktadt tillgången till öl å marketenterierna,
säkerligen ganska ofta äger rum. Riksdagen håller fördenskull
före, att, därest gällande lagbestämmelser icke skulle lämna medel i händerna
på vederbörande kommunala myndigheter att förhindra dylikt, så
bör man på lagstiftningens väg söka råda bot på sådana missförhållanden.
Och skulle ingenting annat hjälpa, borde ju den utvägen finnas, att de
militära myndigheterna genom ett noggrannare öfvervakande af de civila
personer, som besöka lägerplatserna, förekomma ifrågavarande insmuggling.
Riksdagen anser således, att nu omförmälda invändning icke bör tillmätas
någon afgörande betydelse.
I hufvudsak samma skäl, som anförts för ölutskänkningens borttagande
från kaserner och lägerplatser, gälla naturligen i fråga om förbud mot
försäljning af öl vid flottans och kustartilleriets marketenterier.
Riksdagen, som finner den nu ifrågasatta reformen i hög grad behjärtansvärd
och är öfvertygad, att ölförsäljningens borttagande från såväl arméns
som flottans förläggningsområden skall komma att medföra i öfvervägande
grad lyckliga följder, får fördenskull anhålla, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes meddela förbud mot all utskänkning af öl å arméns lägerplatser
äfvensom inom arméns och flottans samt kustartilleriets kasernområden.
Stockholm den 27 april 1904.
Med undersåtlig vördnad.